Hör upp nu allihop och särskilt politikerna i s, v, mp och sd!
Direkt skolpeng stjäl från dem som behöver dem och ger till dem som redan har tillräckligt.
När en elev flyttar från sin skola straffas kamraterna. Pengarna fas ifrån dem, fast kostnaderna inte minskar.
När en elev flyttar till en skola får de nya kamraterna pengar fast det inte behövs. Kostnaderna stiger ju inte för att det blir 28 i stället för 27 i klassen
Pengarna tas från dem som behöver dem och ges till dem som redan har nog..
Detta är det ena grundfelet med direkt skolpeng.
Det andra grundfelet är att förändringar under läsåret inte kan förutses. Skolan drabbas (eller välsignas) från en dag till en annan. Planering av lokaler och lärartjänster blir skakig. Skolan måste kanske hålla pengar i reserv.
Värst blir effekten på gymnasiet. De olika programmen skiljer sig, både när det gäller gruppstorlek och undervisningsmaterial.
När en elev flyttar från en utbildning där gruppen är liten och utrustningen dyr slår det särskilt hårt. Det kan leda till att verksamheten inte blir möjlig att finansiera. Skolan kommer att gå med underskott.
Skolpeng på gymnasiet
Samtliga fackliga organisationer som är verksamma på gymnasiet (de är 8 stycken, från Lärarnas riksförbund, Lärarförbundet och Skolledarförbundet till Kommunal) protesterade när förslaget till direkt skolpeng presenterades.
De påpekade att grupperna är fasta även om elever i gruppen försvinner;
att en ständigt föränderlig situation uppstår i en verksamhet som kräver stabilitet och långsiktighet;
att administrationen blir densamma eftersom alla administrativa krav ligger kvar;
att förslaget drabbar undervisningen eftersom den enda kostnad som kan minskas är undervisningskostnaden och att denna kan minskas enbart genom en ökning av gruppstorleken;
att detta påverkar gymnasieskolornas kvalitet negativt;
att skolbibliotek, elevvård och annan service drabbas av förslaget;
att direkt skolpeng särskilt drabbar eleverna på yrkesinriktade skolor;
att direkt skolpeng syftar till en nedskärning av gymnasieskolornas ekonomi;
att direkt skolpeng innebär en omfördelning från elever som behöver resurserna till ett fåtal elevers lyxkonsumtion;
att förslaget är kortsiktigt eftersom ett framtida system med frisök kommer att innebära att kommunerna inte får ha egna resursfördelningsförsök;
att förslaget strider mot FN:s barnkonvention eftersom det innebär en försämring för barnen;
att direkt skolpeng sänker kvaliteten på gymnasieskolorna i vad som hittills varit en av Sveriges bästa skolkommuner!
Finns det någon som tror att de borgerliga skolpolitikerna lyssnade? Naturligtvis inte. De är dummare än tåget eller till och med aktiespekulanterna. De skiter väl i om de har alla yrkeskategorier i gymnasieskolan mot sig! Det krävs ett totalhaveri för att de ska förstå.
Finns det alternativ?
Visst! Det system för resursfördelning som tidigare tillämpades på gymnasieskolan. Tilldelningen av resurser var volymbaserad. Det innebar att kostnaden för varje elevplats i de skilda programmen räknades fram. Sedan tilldelades skolorna ett belopp som bestod av summan av elever multiplicerad med kostnaden på de program som valts. Det var en enkel och rak metod. Den kan likna skolpengen.
Men sedan skiljer sig volymbaseringen från den direkta skolpengen. I grunden.
Volymbasering innebär att pengarna fördelas till undervisningsgrupperna! Organisationen i skolan blir fast under hela läsåret! Om elever faller bort fungerar undervisningsgrupperna i alla fall som tidigare.
Samtidigt är systemet flexibelt eftersom det varje läsår förändras beroende av antalet elever och deras val.
Ett suveränt system faktiskt, ett system som gymnasieskolorna gillade, ett system som eleverna gillade och ett system med en enkel transparens som till och med en borgerlig skolpolitiker kunde förstå.
Också på grundskolan
Samma system skulle kunna införas på grundskola och förskola. Där är det faktiskt ännu enklare. Volymen utgår ju från en enda sorts elevkostnad, som multipliceras med antalet elever. Summan fördelas mellan de båda skolnämnderna som fördelar den vidare till skolor och undervisningsgrupper. Under läsåret är resurserna fasta. Grupper, lokaler och lärare förblir stabila under läsåret.
Modersmålsundervisningen
Den borgerliga klåfingrigheten saknar gränser. Organisationen för modersmålsundervisningen fungerade utmärkt genom ett system där modersmålsundervisningens rektorsområde administrerade undervisningen för de 2000 eleverna vid de 140 skolenheterna.
Detta system spolades av Lars Hansson, Louise Rehn Wihlborg och Tove Klette. I stället skulle de 140 skolledarna och rektorerna beställa modersmålsundervisning till de egna skolorna.
Detta är rena vanvettslogistiken. All samordning mellan skolorna försvann. 10 till 15 lärare blev övertaliga när antalet undervisningstimmar sjönk med cirka 20 procent. De 2000 eleverna och de cirka 60 lärarna fick olidliga arbetsförhållanden. Den enorma tillgång som kunskapen i alla världens språk innebär för en stad som Lund förslösades hänsynslöst.
En utredning lär planeras till våren. Men systemet måste förändras fortast möjligt. Och vi vet hur det kan fungera. Det gäller bara att annullera beslutet från i våras.
Hög kvalitet i skolan 2007
Nyligen kom skolverkets jämförelsetal för Sveriges skolor 2007. Tabellerna visar att Lund satsar mer än jämförbara städer och landet som helhet på förskola och grundskola, men mindre på gymnasiet. Slutligen visar den att eleverna i Lund hör till Sveriges framgångsrikaste både på grundskola och gymnasium och att Lund har störst andel när det gäller framgångsrik högre utbildning.
Kanske vill den nya majoriteten ta åt sig äran för detta.
Men det är den förra majoritetens skolpolitik som ligger bakom de goda resultaten. Kom ihåg det! Först höstterminen 2007 började de borgerliga nedskärningarna anas. Först våren 2008 fick allmänheten klart för sig vad som väntade på skolområdet. Oron var mycket stor. Och först hösten 2008 slog den borgerliga skolpolitiken igenom fullt ut med nedskärningar, direkt skolpeng och ny organisation för modersmålsundervisningen.
Konsekvenserna av den politiken kommer vi att se i jämförelsetalen 2008. Men de fulla negativa konsekvenserna kommer först 2009, eftersom det är först då den direkta skolpengen har tillämpats under ett helt läsår.
Tyvärr innebär detta också att de skador som borgarna åsamkat skolan kommer att vara märkbara ända fram till 2012-13
Två skolpolitiska mål
1. Avskaffa direkt skolpeng! Inför volymbaserad tilldelning till fasta undervisningsgrupper!
2. Befria rektorerna från administrationen av modersmålsundervisningen! Låt Modersmålsundervisningens rektorsområde sköta den som tidigare!
Två omedelbara skolpolitiska uppgifter
1. Ett förslag till ny skolplan föreligger och ska diskuteras. Majoriteten vill införa direkt skolpeng i skolplanen. Tag vara på tillfället att i alla faser av debatten avslöja hur destruktiv den direkta skolpengen är! För politiker och allmänhet! På möten och i insändare!
2. Utlys ett öppet möte om modersmålsundervisningen där politikerna konfronteras med elever, föräldrar, modersmålslärare, andra lärare och rektorer! Endast så kan sanningen om modersmålsundervisningen avslöjas.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2008-10-09
2008-10-02
Another brick in the wall
av Lars-Anders Jönsson
Det var många deltagare på ESF i Malmö.
Förra veckan så publicerade vi Per & Kajsas bilder och reflektioner från manifestationen.
Denna vecka kan ni läsa vad Lars-Anders Jönssons tyckte om den här.
Avfart Råby av Gr
Tilltaget att just i dessa tider, med dels nya klimatlarm (atmosfärens koldioxidhalt ökar snabbare än i klimatpanelens värsta scenario), dels stagnerad handel och hotande depression, föreslå ett nytt stort område med köplador på åkrarna vid Råbygård är så absurt att det egentligen inte behöver kommenteras. Likväl två små påpekanden.
Demokratisk vänster efterlyser i en insändare en reaktion från centern men den har redan kommit. Partiet säger nej till att kommunen ska upprätta plan för ändamålet. I någon mån kan detta vara en markering mot allianspartiet moderaterna som centern tydligen är gramse på, men det finns nog lite miljötänkande kvar hos centern. Lars Bergwall (c) har VB sagt många elaka saker om genom decennierna men det är kanske dags att balansera omdömet en smula. Särskilt som Bergwall kritiserar utbyggnaden i yttersta östern utanför Linero med argumentet att cykelavståndet till stan blir för stort. Vänsterpartierna har ju för sin del godtagit den planen.
Andra påpekandet gäller socialdemokraterna, som ju röstade för den nya motorvägsavfarten vid Råby när kommunfullmäktige beslöt i frågan. Vi minns särskilt försvaret av den från Björn Abelson som annars försöker hålla en hög miljöprofil. Det finns anledning påminna om att avfarten är själva förutsättningen för det nu presenterade förslaget.
Demokratisk vänster efterlyser i en insändare en reaktion från centern men den har redan kommit. Partiet säger nej till att kommunen ska upprätta plan för ändamålet. I någon mån kan detta vara en markering mot allianspartiet moderaterna som centern tydligen är gramse på, men det finns nog lite miljötänkande kvar hos centern. Lars Bergwall (c) har VB sagt många elaka saker om genom decennierna men det är kanske dags att balansera omdömet en smula. Särskilt som Bergwall kritiserar utbyggnaden i yttersta östern utanför Linero med argumentet att cykelavståndet till stan blir för stort. Vänsterpartierna har ju för sin del godtagit den planen.
Andra påpekandet gäller socialdemokraterna, som ju röstade för den nya motorvägsavfarten vid Råby när kommunfullmäktige beslöt i frågan. Vi minns särskilt försvaret av den från Björn Abelson som annars försöker hålla en hög miljöprofil. Det finns anledning påminna om att avfarten är själva förutsättningen för det nu presenterade förslaget.
Ingen aning om att det fanns fisk i dammarna
av Ulf Nymark
Veckobladet kunde i nr 25 meddela att Demokratisk Vänster skrivit till ordföranden i VA Syds s k ägarnämnd i Lund angående tömningen av reningsdammarna vid Källby reningsverk och de negativa konsekvenser för fiskar, fåglar m m som detta fick. DV krävde en redovisning av vad som hänt och vad som gjorts för att det som inträffat inte skulle upprepas i framtiden.
Ingen personal fredag eftermiddag
Något av ett svar – från tjänstemannasidan - fick ägarnämnderna i Lund och Malmö vid ett gemensamt seminarium i förra veckan. Svaret gick ut på att det vid Källbyverket fanns en gammal informell organisation där det var oklart vem som ansvarade för vad. Samtidigt finns en ny formell organisation (VA Syd) som så att säga lades ovanpå den gamla organisationen. VA Syd hade ingen aning om att det fanns så mycket fisk i dammarna – damm nr 1 hade tömts tidigare och där var det inte så många fiskar. Att inte fler fiskar kunde räddas vid tömningen nu berodde på att det var sent på fredag eftermiddag och det var inte läge att kalla in mer personal till verket. Detta var vad som sades om det som inträffat.
Har man då vidtagit åtgärder för att detta inte ska upprepas framöver? Nej, egentligen inte, om jag tolkade VA Syds tjänsteman rätt. Det kommer att dröja cirka 20 år innan dammarna behöver tömmas igen. Och då är det ny personal så man vet aldrig vad som kan hända. Men man ska göra vad man kan för att det inte ska upprepas …
Åtminstone så var det jag tolkade redovisningen för den ansvarige för avloppsreningen inom VA Syd. Inte mycket till svar, således. Och framför allt inga garantier för framtiden.
Ingen mer latte, bara Gevalia
av Lucifer
Jag erinrar mig ett parallellfall : Alfa-Laval i Lund i slutet av 70-talet. Företagets profitkurva låg normalt på en jämn och hög nivå, men plötsligt hade det blivit en liten dipp. Direktör Annmo, lokal chef (och även fp-politiker) skrev då ett allvarsmättat brev till oss på kontoret. Nu gällde det nämligen att sätta till alla klutar för att spara. Han ville särskilt framhålla att också till synes mindre kostsamma saker var värda att se upp med, t.ex. förbrukningen av gem. Jag gissar att diskussionerna om förmaningen kostade företaget åtminstone någon månads arbetstid.
Stockholm nu, London nästa?
Men vad Grr missade i sin notis förra veckan var att koncernledningen i Södertälje inte bara hade dragit in latten. Därutöver hade man nu föreskrivet att det är slut med lokala varianter. Den nya koncernpolicyn är att det på alla Astra-Zenecas enheter i landet enbart skulle erbjudas Gevalia (ett kaffemärke som lär vara populärt i Stockholmstrakten). Det kunde varit värre, det medges, det kunde varit Löfbergs Lila, men den nya policyn väckte förstås förstämning i Lund. Motståndet har vaknat hör vi, på vissa avdelningar brygges det nu Zoegakaffe för egna pengar.
Marx var ju tidigt inne på sådant här: kapitalets koncentration och därmed också maktens. Astra-Zenecas huvudkontor ligger ju i London. Är nästa logiska steg att det blir engelskt kaffe som gäller? Eller blir det bara thé?
Ideon 25 år
Ideon har fyllt 25 år och det är bara att gratulera. Vänsterpartiet ville bygga bostäder där och var emot och det är bara att konstatera att det var en dålig prioritering. Ibland tycks man inom vänstern glömma vikten av att utveckla produktivkrafterna. Lund och Skåne behövde förnya sin industri med verksamheter inom IT, elektronik och biovetenskap. Däremot har jag alltid haft svårt för retoriken kring det hela med det ständiga talet om hur nära kaffegemenskapen är mellan Ideon och universitetet. Jag åt ibland lunch på Ideonrestaurangen men slutade när icke-anställda stängdes ute vissa tider för att inte vålla köer för Ericsson-anställda. Poängen med Ideon är att man där kan ta emot arbetskraften från LTH. Nyutexaminerade ingenjörer behöver inte längre flytta till Mälardalen för att få kvalificerade jobb utan kan bli kvar i Lund, t.ex. medan flickvännen läser färdigt. Jag är övertygad om att det är också är LTH-produkterna som står för kunskapsöverföringen mellan akademi och industri. Ideonfolket har inte tid att läsa våra omständliga artiklar och rapporter. Däremot har en nyutexaminerad civilingenjör eller naturvetare moderna forskningsanknutna kunskaper som kan nyttiggöras i företagens utvecklingsarbete. OK, jag har bara anekdotiska belägg för det jag säger, men jag skulle bli förvånad om inte en liten studie av innovationsspriding skulle visa att det är just så.
Allvarligt hot mot universitetet och forskningen
Jag satt i veckan i ett par dagar på ett symposium om forskningspolitik. Det var ett bra initiativ av Kgl. Fysiografiska Sällskapet, normalt en inåtvänd professorsklubb, som hade öppnat upp för alla intresserade. Nu var det mest naturvetare där, vad jag kunde se, väldigt få från humaniora, medicin eller LTH.
Jag fäste mig vid några inslag från de inbjudna talarna. Bo Rothstein är en förnuftig person med mycket att säga, men det han lade särskild vikt vid var statens hot mot sanningssökandet. Såvitt jag förstod av hans exempel var det främst hotet från det statligt påbjudna genusperspektivet. Ja, och så var det problemet att samhällsvetare och humanister inte skrev tillräckligt ofta på engelska så att man kunde mäta dem med ISI:s citeringsanalys. Per Bauhn, professor i humanekologi vid högskolan i Kalmar var också inne på det här med kvinnorna under rubriken ”Sanning eller solidaritet?” och lät i övrigt som en ledare i Smålandsposten på 1950-talet. Germund Hesslow i sin tur hade sagt några impopulära sanningar om skillnaden mellan kvinnor och män och hade därefter blivit mobbad av studenter och inte fått tillräckligt stöd från professorskollegorna vid universitetet.
Jag har länge använt mig av en bild från matematiken: tänk på en funktion som är kontinuerlig och snäll nästan överallt, men som på några punkter har en singularitet, ett svart hål, om man får säga så. På samma sätt kan det vara med människor som är kloka och omdömesgilla om det mesta, men som i vissa ärenden och ämnen tappar allt. Det är som om det svartnar för ögonen på dem. Ämnet feminism och genusfrågor tycks för många vara just en sådan singulär punkt, inte minst inom akademin.
Nu skulle det vara orättvist att bara nämna dåligheterna. Här var utmärkta föredrag t.ex. av Mats Alvesson, Mats Benner och Håkan Wennerström. Den senare talade över ämnet ”Några forskningspolitiska myter”, t.ex. det ständiga talet om ”de bästa forskarna” som det ska satsas på, gärna då i stora grupper. Men forskning är ingen tävling mellan individer, det är forskningen som kan vara värdefull, och inget är mera missriktat än universitet som ständigt längtar efter Nobelpristagare. Han nämnde inte ordet ”excellens”, men jag det skulle vara skönt med ett moratorium på just det under några år.
En spännande tanke väcktes av Bengt Olle Bengtsson som ville instifta ett Bengt Lidforss-pris i form av en god middag till framstående intellektuella naturvetare. Ordet intellektuell kan ju betyda så mycket – det är ju många som har ett intellektuellt arbete, t.ex. universitetslärare, utan att för den skull vara intellektuella. Med intellektuell menas här någon som använder sina kunskaper och sitt förstånd också utanför sitt eget område, någon som bryr sig om samhällsutvecklingen, som försöker nå en bred allmänhet och som har ett kritiskt perspektiv, också vad gäller vetenskapens roll. Ja, det är ett bra initiativ som är värd all framgång. Priset bör inte delas ut så ofta eller till många säger idégivaren. Nej, men det är nog ingen risk. Tillgången på kandidater är ganska knapp, om man säger så.
Immanuel Maurice Wallerstein
Anledning till att VB uppmärksammar IW på detta sätt beror på nedanstående mail från Gunnar Stensson apropå hans bidrag denna vecka.
"Hej! Jag ville presentera Wallerstein för Erik m fl. De andra två texterna är sedda ur W;s perspektiv som länge fascinerat mig. "
USA har inga verkliga kort att spela
av Gunnar Stensson
Summering av USA:s situation efter Georgien-krisen
Ur en artikel av Immanuel Wallerstein 15 sep 2008
I Irak är premiärminister al-Maliki en mycket tuff förhandlare när det gäller fortsatt närvaro av amerikanska trupper. Det är möjligt att de nuvarande avtalen helt enkelt upphör den 31 december.
I Afghanistan är president Karzai så desperat över de amerikanska bombningarna att han krävt en ”omprövning av de amerikanska truppernas och Natotruppernas närvaro i landet.” Den aktuella anledningen var bombningen av civila i Azizabad.
I Pakistan protesterade den pakistanska arméns ledare general Ashfaq Kajani mot att USA-trupper förföljde talibaner på Pakistans territorium och förklarade att hans trupper skulle försvara Pakistans suveränitet ”till varje pris”.
När USA nu inträder i den nya värld som framträtt efter det kalla kriget ignoreras det i Georgien och befinner sig under attack från sina närmaste allierade i Irak, Afghanistan och Pakistan. Det är en värld där USA måste spela enligt nya regler.
Jag kallar detta Akt 1 därför att det bekräftar att en ny geopolitisk arena har framträtt, skriver Wallerstein.
Sydamerikas seger över USA
av Gunnar Stensson
Den seger för Sydamerika som jag skrev om i förra vb bestod ju i att resolutionen för ”fullständigt och allomfattande stöd för Evo Morales konstitutionella regering” och ”fördömandet av varje tänkbar statskupp” enhälligt antogs.
Det var de tolv staterna i UNASUR som kallats till ett blixtmöte i Santiago de Chile av president Michelle Bachelet.
Resolutionens vikt understryks av att den undertecknades också av Marcelo Uribe, den proamerikanske presidenten i Colombia.
Resolutionen har sedan fått stöd av länderna i Riogruppen, som omfattar 22 länder i hela Latinamerika och det karibiska området, inklusive Mexiko.
Bolivia har utvisat USA:s ambassadör Philip Goldberg för ”konspirationer mot demokratin”.
Vad handlade konflikten om?
Exporten av gas till Brasilien och Argentina är Bolivias viktigaste inkomstkälla. Kontrollen över gasexporten låg i händerna på den rika vita befolkningen i östra Bolivia. Priset var löjligt lågt.
Morales omförhandlade priset. Han införde en skatt så att en del av inkomsten skulle gå till regeringen som fördelade den så att den kom de fattiga till del. Detta gynnade i första hand indianbefolkningen.
Morales förändrade också jordfördelningen. En sjättedels procent av befolkningen ägde två tredjedelar av markytan. Morales sätter nu en gräns för hur mycket mark en person kan äga och genomför alltså en landreform.
De bolivianska högerpolitikernas strategi var att kräva mer självstyre för regionala regeringar samtidigt som de hotade att bryta sig ut ur landet.
De krävde en folkomröstning om Morales fortsatta maktinnehav. Han accepterade men med tillägget att också guvernörerna skulle sätta sin ställning i fråga. Morales fick stöd från 68 procent av befolkningen i Bolivia. Två av högerns guvernörer förlorade i sina provinser. Morales utnämnde ersättare.
Högern försökte då blockera gasexporten. Morales anhängare demonstrerade mot blockaden. Guvernören i Pando-provinsen Leopolde Fenandez dödade 30 demonstranter i provinshuvudstaden El Porvenir. Morales arresterade honom och utsåg en efterträdare.
USA lägger nu ner sina biståndsprojekt i Bolivia. Ryssland har erbjudit sig att ersätta förlusterna. USA håller på att bli mer och mer irrelevant i Latinamerika.
Under veckan fick vi ännu ett tecken på USA:s minskande inflytande i Latinamerika, påpekar Wallerstein i en artikel den 1 oktober. Samma strategi som tillämpats i Bolivia har använts också i Equador. USA provocerade fram ett referendum om konstitutionen. Men USA gick på pumpen och folkomröstningen ledde till en storslagen seger för Equadors president Rafael Correa.
Dialog med Erik Kågström
av Gunnar Stensson
USA, dårarnas paradis:
”Konsumtion utan produktion,
import utan export, tillväxt på kredit”
Den kris vi nu upplever är högst väntad. Den befinner sig varken i sin begynnelse eller i närheten av sitt slut, tyvärr. Många har förutsett den sedan lång tid.Joseph Steglitz förutsåg krisen. Steingart, som jag för andra gången citerar i rubriken ovan och vars siffror jag presenterade för fjorton dagar sedan, har förutsett och beskrivit den i åratal. Jag passar på att citera ytterligare ett stycke ur ”Välståndskriget”:
”Vad hindrar investerarna från att behandla dollarn på samma sätt som aktierna i den så kallade nya ekonomin?... När trenden börjar peka nedåt kommer krediträntorna att höjas stegvis för att hejda värdeförlusten. Inom några dagar slår dollarkrisen över från valutornas värld till den verkliga världen med fabriker, affärer och hushållskassor… De första massavskedandena beklagas… När fastighetsbubblan spricker blir flodvågen av importvaror förvandlad till en rännil vilket försätter exportländerna i svårigheter.”
Läsaren känner igen det som sker just nu. Exakt.
Immanuel Wallerstein analyserade krisen i ett längre, geopolitiskt perspektiv i sin bok ”The American Decline” 2003 och sammanfattade där iakttagelser som han beskrivit i artikelform under många år.
Redan Marx
Erik Kågströms teser om kapitalismens sätt att fungera stämmer. De iakttogs redan av Marx. Kapitalismen kräver efterfrågan, konsumism. Konkurrensen leder till monopol. Koncentration av rikedomar undergräver köpkraften. Produktionen minskar. Följden blir arbetslöshet. Kapitalismen förutsätter ständig tillväxt. Den är följaktligen oförenlig med en ekologiskt hållbar utveckling på en jord med begränsade resurser.
Många har försökt formulera utopier om den perfekta ekonomin. Ofta har resultatet blivit förfärligt. Stalin, Mao, Pol Pot. Ibland har det blivit märkliga tankefoster utan förankring i någon verklighet. Marx var obarmhärtig mot den sortens modeller.
Så det är inte konstigt att Karin Svensson Smith och hennes kamrater underlåtit att försöka konstruera en.
Kapitalismens världssystem
Immanuel Wallerstein har gått en annan väg. Här kan det bara bli tal om att antyda den. Under 1990-talet presenterade han sin världssystemsteori i form av en ekonomisk historia i tre band om kapitalismen. En av hans utgångspunkter var Andre Gunder Franks teser om hur centrum utsuger periferin. Hans grepp är geopolitiskt. Han visar hur kapitalismens centrum förflyttas från Medelhavet till Nordsjön, från Storbritannien till USA. Nu är det amerikanska århundradet slut. Centrum är på väg att flytta till Asien. Den slutsatsen delar han med många.
Från globalisering till regionalisering
Men en sak skiljer. I framtiden kommer det inte att finnas bara ett centrum. Det kommer att finnas flera.
Globaliseringen hittills har ju fungerat som ett spindelnät där alla trådar gått till USA som med institutioner som Världsbanken, Internationella Valutafonden och dollarn styrt världsekonomin och dess regelsystem.
Tiden för det världssystemet, den sortens globalisering, är förbi. Regionerna tvingas organisera sig politiskt för att tillgodose sina behov och inte minst garantera rimliga levnadsförhållanden för sin befolkning. (Underrubriken i Steingart bok lyder ”Hur makt och rikedom omfördelas i världen”. Samma tanke, även om Steingart långt ifrån delar Wallersteins vision.)
Systemet med ett centrum försvinner. Framtiden innebär flera centra. Inte längre en världsvaluta. Nej, flera!
Och processen är redan igång, sedan länge. Den är inte styrd av ideologier eller av partiers och gruppers politiska vilja utan en följd av regionernas, miljarderna människors, behov och handlande och förhoppningar.
Latinamerika, Nordamerika, Kina, ASEAN…
Vilka är då dessa regioner? Wallerstein har i sin vidareutveckling av Andre Gunder Franks teser om kapitalism och underutveckling i Latinamerika särskilt studerat den kontinenten. Det som nu sker där är just en sådan organisering. Banden till USA klipps, kontakter söks med andra regioner: Kina och Ryssland, länder så stora att de utgör egna regioner. Latinamerika håller på att förvandlas till ett eget centrum, en egen värld, kanske med en egen valuta. Den kommer att i första hand tillgodose den egna befolkningens behov.
Naturligtvis finns Nordamerika kvar som en region, en stark region i tävlan med andra men inte världens centrum. Den omfattar kanske USA och Kanada, medan Mexiko bör räknas till Latinamerika. Se artikeln om Sydamerikas seger på annan plats.
Jag har redan nämnt Ryssland och Kina, stater som i sig själva utgör regioner. Därtill kommer också Indien, naturligtvis. Återigen, Steingart ser samma sak, fast snarast ur ett skräckperspektiv. Den kontinent som drabbats hårdast är förstås Afrika som efter slavjakt, kolonisering, krig mellan supermakterna genom ombud och neoliberala krav alltjämt ter sig kaotisk. Men kanske AU utgör ett embryo för en en ny verklighet och kontakterna med Kina ger ett alternativ till väst.
Europa
Men den viktigaste regionen just nu, den som kommit längst i sin politiska och regionala organisering är förstås EU. Intressant eftersom nationalstaterna har ett så fast politiskt grepp i Europa, att nationalismen är så stark, men att den regionala organiseringen trots detta lyckats. Intressant eftersom USA-globaliseringens trojanska hästar (Storbritannien, östeuropeiska stater, populistiska partier) gör vad de kan för att sätta käppar i EU-hjulen. Det kommer att resas motstånd mot det nya världssystemet.
De politiska ledarna i Latinamerika utgår från EU. Som vi såg i förra numret av vb kopierar UNASUR i många avseenden EU. Latinamerikas frihet har redan ökat genom möjligheten att använda euro i stället för dollar i ekonomin. Dessutom ökar de ekonomiska kopplingarna till Indien, Kina och Ryssland.
Andra regioner kan utvecklas i fjärran östern där ASEAN-staterna utgör en utgångspunkt. Wallerstein ser också Mellanöstern som en tänkbar region. Krigen i Irak och Afghanistan måste ses i detta perspektiv.
Utvecklingen av det nya världssystemet kommer inte att ske utan problem. Det gamla systemets försvarare kan gå mycket långt.
Olika politiska och ekonomiska system
Organisationen av ekonomin i de olika regionerna kommer att utgå från de lokala förutsättningarna. Relationerna mellan regionerna kommer förstås ibland bli konfliktfyllda.
Men Wallerstein välkomnar den nya organiseringen som ett stadium på vägen från den tid då globaliseringen innebar att en enda region behärskade hela världen till ett verkligt världssamhälle, ett stadium som måste passeras för att ett rättvist världssamhälle ska skapas.
Vid stora historiska skred är det viktigt att vi arbetar i den riktning verkligheten utvisar. För oss europeer handlar det om utvecklingen av EU i världen, ett EU som redan är världsledande beträffande miljöpolitiken. För oss svenskar gäller det att förvalta vår stat och vår miljö. Ända ner i kommunalpolitiken och överallt där människor verkar gäller det att tänka ur helt nya perspektiv.
Öppet brev 2 – till Anders Neergaard
av Erik Kågström
Hej Anders
I veckobladet 2004:16 hade du en artikel där du klagade över den svenska vänsterns uppgivenhet när det gäller ekonomiska frågor. Sedan dess har du suttit i Vänsterpartiets styrelse och om ni där har haft häftiga diskussioner om alternativa ekonomiformer så är det i varje fall ingenting som nått mina öron. Jag har läst Vänsterpartiets ekonomiska plattform från mars 2008. Den är – tycker jag – både språkligt och innehållsmässigt sämre än en tidigare plattform som du var med om att författa. När det gäller ekonomisk ojämlikhet framgår det att vänsterpartiet anser att bättre utbildning bidrar till att öka jämlikheten och att partiet vill ha ökad progressivitet i inkomstbeskattningen. Någon insikt om betydelsen av ekonomisk jämlikhet för att en marknadsekonomi skall fungera optimalt och att ojämlikhet inverkar menligt på bland annat folkhälsa, kriminalitet, tillit till människor och myndigheter, står inte att finna i denna plattform. Programmet om hållbar utveckling daterat 2006 är bättre formulerat men av texten framgår att den skrivits på 90-talet och inte ändrats sedan dess. Inte ett ord finns om klimathotet. Vattenbristen i världen är ett annat krisområde. I programmet sägs, när det gäller vatten, bara att partiet oroar sig för att salttillförseln till Östersjön äventyras av en planerad bro över Öresund. Uppdatering är väl önskvärd? Jag försöker starta en debatt om alternativa ekonomiformer i Veckobladet. Du är välkommen att vara med.
I det förra numret av Veckobladet började jag presentera min ekonomiska världsbild som bakgrund till mina idéer om en alternativ ekonomi. Här kommer fortsättningen.
Ur finansiell synpunkt tycks Sverige i mycket vara en omvänd spegelbild av USA. Efter bankkrisen i början av nittiotalet har de svenska bankerna varit återhållsamma med att bevilja lån till personer med osäker betalningsförmåga. I Sverige är det de förmögna hushållen som har stora skulder – och i regel inga problem med amorteringar och räntor – i USA är det de fattigaste som är mest skuldtyngda. Det genomsnittliga sparandet i hushållen ligger på plus i Sverige, i USA ligger det på minus. För företag tycks det gälla att det ur ägarsynpunkt är optimalt med skulder som motsvarar 50 procent av bolagskapitalet. Det lånade kapitalet ger en hävstångseffekt som är fördelaktig i goda tider men riskabel vid lågkonjunktur. I svenska företag är låneandelarna i genomsnitt mycket lägre än 50 procent enligt en rapport jag läst tidigare i år, men av uppgifter i DN de senaste dagarna framgår att åtskilliga svenska företag, även en del av de stora, har låneandelar på 80-90 procent och Swedish Match till och med 100 procent. Om amerikanska företag har jag inga uppgifter i det avseendet men med tanke på riskvilligheten i amerikanskt näringsliv kan man anta att det rör sig om höga siffror. Den svenska staten har stora tillgångar och därför ingen statsskuld netto. Den amerikanska staten har förhållandevis obetydliga realiserbara tillgångar men en statsskuld som börjar närma sig landets BNP i storlek. De svenska bankerna tycks inte ha påverkats av de amerikanska subprimelånen på ett oroväckande sätt. Swedbanks engagemang i de baltiska staterna tycks vara det största bekymret.
I sin bok om biosfärens utveckling och klimathotet ”Det är vår bestämda uppfattning…. ”går Andreas Malm till angrepp mot den vetenskapliga världens reduktionism och gradualism. Han introducerar begreppet ”nodlinje” – den kritiska nivå där ett komplicerat system plötsligt kollaberar. Malm talar framför allt om nodlinjer i klimat- och miljösammanhang men i en ledarartikel i NY Times 10.01 nämns ett arbete som tyder på att nodlinjeeffekter kan uppstå även i finansvärlden när hävstångseffekter får verka maximalt. Ekonomen John Geanakoplos vid Yale universitetet har gjort en modell som tycks visa att instabiliteten i finansmarknaden inte ökar gradvis utan plötsligt när ett kritiskt tröskelvärde överskrids. En misslyckad transaktion av en enda investerare kan enligt denna modell utlösa en ekonomisk härdsmälta.
Trots att Sverige fortfarande är ett förhållandevis jämlikt land räcker vår inhemska efterfrågan inte till för produktionskapaciteten. Den ekonomiska tillväxten är därför beroende av exportöverskott som vi också haft under en följd av år. Vår känslighet för minskade exportmöjligheter i en kommande lågkonjunktur förstärks av att så stor del av vår BNP - omkring hälften - utgörs av exportprodukter. Den optimism som präglar våra dagstidningars bedömningar av krisens påverkan på de svenska finansinstituten tycks vara berättigad men vi lär inte komma undan effekterna av den globala finanskrisen. Om det sedan blir en ”vanlig” konjunkturnedgång eller en djup och långvarig depression återstår att se.
I kommande nummer:
Tillväxt och klimat. USA:s vägval – pest eller kolera.
En annan ekonomi är möjlig – demokratisk kapitalism.
I veckobladet 2004:16 hade du en artikel där du klagade över den svenska vänsterns uppgivenhet när det gäller ekonomiska frågor. Sedan dess har du suttit i Vänsterpartiets styrelse och om ni där har haft häftiga diskussioner om alternativa ekonomiformer så är det i varje fall ingenting som nått mina öron. Jag har läst Vänsterpartiets ekonomiska plattform från mars 2008. Den är – tycker jag – både språkligt och innehållsmässigt sämre än en tidigare plattform som du var med om att författa. När det gäller ekonomisk ojämlikhet framgår det att vänsterpartiet anser att bättre utbildning bidrar till att öka jämlikheten och att partiet vill ha ökad progressivitet i inkomstbeskattningen. Någon insikt om betydelsen av ekonomisk jämlikhet för att en marknadsekonomi skall fungera optimalt och att ojämlikhet inverkar menligt på bland annat folkhälsa, kriminalitet, tillit till människor och myndigheter, står inte att finna i denna plattform. Programmet om hållbar utveckling daterat 2006 är bättre formulerat men av texten framgår att den skrivits på 90-talet och inte ändrats sedan dess. Inte ett ord finns om klimathotet. Vattenbristen i världen är ett annat krisområde. I programmet sägs, när det gäller vatten, bara att partiet oroar sig för att salttillförseln till Östersjön äventyras av en planerad bro över Öresund. Uppdatering är väl önskvärd? Jag försöker starta en debatt om alternativa ekonomiformer i Veckobladet. Du är välkommen att vara med.
I det förra numret av Veckobladet började jag presentera min ekonomiska världsbild som bakgrund till mina idéer om en alternativ ekonomi. Här kommer fortsättningen.
Ur finansiell synpunkt tycks Sverige i mycket vara en omvänd spegelbild av USA. Efter bankkrisen i början av nittiotalet har de svenska bankerna varit återhållsamma med att bevilja lån till personer med osäker betalningsförmåga. I Sverige är det de förmögna hushållen som har stora skulder – och i regel inga problem med amorteringar och räntor – i USA är det de fattigaste som är mest skuldtyngda. Det genomsnittliga sparandet i hushållen ligger på plus i Sverige, i USA ligger det på minus. För företag tycks det gälla att det ur ägarsynpunkt är optimalt med skulder som motsvarar 50 procent av bolagskapitalet. Det lånade kapitalet ger en hävstångseffekt som är fördelaktig i goda tider men riskabel vid lågkonjunktur. I svenska företag är låneandelarna i genomsnitt mycket lägre än 50 procent enligt en rapport jag läst tidigare i år, men av uppgifter i DN de senaste dagarna framgår att åtskilliga svenska företag, även en del av de stora, har låneandelar på 80-90 procent och Swedish Match till och med 100 procent. Om amerikanska företag har jag inga uppgifter i det avseendet men med tanke på riskvilligheten i amerikanskt näringsliv kan man anta att det rör sig om höga siffror. Den svenska staten har stora tillgångar och därför ingen statsskuld netto. Den amerikanska staten har förhållandevis obetydliga realiserbara tillgångar men en statsskuld som börjar närma sig landets BNP i storlek. De svenska bankerna tycks inte ha påverkats av de amerikanska subprimelånen på ett oroväckande sätt. Swedbanks engagemang i de baltiska staterna tycks vara det största bekymret.
I sin bok om biosfärens utveckling och klimathotet ”Det är vår bestämda uppfattning…. ”går Andreas Malm till angrepp mot den vetenskapliga världens reduktionism och gradualism. Han introducerar begreppet ”nodlinje” – den kritiska nivå där ett komplicerat system plötsligt kollaberar. Malm talar framför allt om nodlinjer i klimat- och miljösammanhang men i en ledarartikel i NY Times 10.01 nämns ett arbete som tyder på att nodlinjeeffekter kan uppstå även i finansvärlden när hävstångseffekter får verka maximalt. Ekonomen John Geanakoplos vid Yale universitetet har gjort en modell som tycks visa att instabiliteten i finansmarknaden inte ökar gradvis utan plötsligt när ett kritiskt tröskelvärde överskrids. En misslyckad transaktion av en enda investerare kan enligt denna modell utlösa en ekonomisk härdsmälta.
Trots att Sverige fortfarande är ett förhållandevis jämlikt land räcker vår inhemska efterfrågan inte till för produktionskapaciteten. Den ekonomiska tillväxten är därför beroende av exportöverskott som vi också haft under en följd av år. Vår känslighet för minskade exportmöjligheter i en kommande lågkonjunktur förstärks av att så stor del av vår BNP - omkring hälften - utgörs av exportprodukter. Den optimism som präglar våra dagstidningars bedömningar av krisens påverkan på de svenska finansinstituten tycks vara berättigad men vi lär inte komma undan effekterna av den globala finanskrisen. Om det sedan blir en ”vanlig” konjunkturnedgång eller en djup och långvarig depression återstår att se.
I kommande nummer:
Tillväxt och klimat. USA:s vägval – pest eller kolera.
En annan ekonomi är möjlig – demokratisk kapitalism.
Solhällan: det finns alternativ till skövling
av Ulf Nymark
Kolonisterna på Solhällan hade i lördags bjudit in representanter för de politiska partierna till informationsmöte om Solhällans framtid. Ska en bilväg – via Fritjofs Väg - dras genom Solhällan för att försörja det nya bostadsområde som planeras öster om kolonierna? (Se VB nr 24:2008!) Inbjudna var även boende i det intilliggande bostadsområdet Vipelyckan (den s k N-byn).
Stadsbyggnadskontorets utredning
Representanter för kolonisterna presenterade först Stadsbyggnads-kontorets utredning, utförd av en konsultfirma. Utredningen förespråkar att koloniområdet klyvs av en väg rakt igenom området och ett par kolonilotter slopas till förmån för asfaltstråket. Andra alternativ i utredningen är att vägen dras in i sydvästra hörnet av kolonin, då minst fem lotter måste tas i anspråk. Samt det av konsulterna helt spolade förslaget: en väg dras in från Fritjofs väg parallellt med Dalbyvägen. Kolonisternas krav på kommunen är att andra alternativ utreds. Alternativen tillfartsväg till det nya området norrifrån från Hj Gullbergs väg, från Södra Sandbyvägen eller från Dalbyvägen måste utredas, krävde kolonisterna med emfas.
Borgerlighetens vallöften
Sedan var det de politiskt förtroendevaldas tur. Brinck (m) och Jörgensen (fp) hävdade att andra alternativ var utredda och omöjliga att genomföra. (Kolonisterna har efterfrågat dessa utredningar på Stadsbyggnads-kontoret, men inte fått ut någon som helst dokumentation).En väg in från Fritjofs Väg var det enda alternativet, enligt dessa båda herrar. Brincks vallöfte från 2006 hade tydligen blåst bort i den friska östanvinden: ”Jag kan lova alla kolonister att vi från de borgerliga partierna inte har för avsikt att röra befintliga koloniområden. Här talar jag för den samlade borgerliga gruppen i byggnadsnämnden”, sa Brinck då (Sydsvenskan 16.5 2006).
Oklar (s) inställning
Miljöpartiets Ebbesson, Vänsterpartiets Olsson och Demokratisk Vänsters Persson var entydigt emot att koloniområdet rördes. Dv var ju för övrigt det parti som vid fullmäktigesammanträde i augusti lade ett yrkande om att fullmäktige skulle besluta att skydda Solhällan från angrepp från schaktmaskinerna. Thunberg (s) uttalanden var lite lösare i kanten, men han tycktes mena att socialdemokraterna verkligen skulle anstränga sig för att skona koloniområdet.
Centern emot stympning av koloniområdet
Lars Bergwall (c) överraskade genom att tämligen klart uttala sig emot en vägdragning genom koloniområdet. Han förespråkade i stället att Fritjofs Väg skulle stängas för genomfartstrafik* så att bilvägen till det nya området kunde dras in några meter från Fritjofs Vägs korsning med Dalbyvägen, dvs i stort sett enligt det av konsultfirman förkastade alternativet. En sådan lösning förutsätter en stängning av Fritjofs Väg, eftersom det annars skulle bli köbildningar och trafikproppar.
Ingen ny tanke
Att stänga Fritjofs Väg för genomfartstrafik är ingen ny tanke. År 1997 lämnade de boende på Vipelyckan in en skrivelse till Tekniska nämnden där man krävde att genomfartstrafiken på Fritjofs Väg skulle stoppas. Den ca 5,35 meter breda (läs: smala) Fritjofs Väg används för genomfartstrafik från såväl Vipeholmsområdet som Östra Torn och Ideon, trots att den biltillvända Södra Sandbyvägen och Dalbyvägen finns att tillgå. Två år senare kom skrivelsen upp till behandling. Tjänstemännen föreslog att genomfartstrafik på Fritjofs Väg skulle förbjudas endera mellan Hj Gullbergs väg och Dalbyvägen, eller från Thulehemsvägen och fram till Dalbyvägen.
1999: borgarna positiva till genomfartstrafik
På den tiden var, liksom nu, de rödgröna i opposition. De röstade för det förstnämnda alternativet, eftersom det gav möjlighet att rent fysiskt stänga av vägen. De borgerliga tyckte att allt var bra som det var och att genomfartstrafiken skulle kunna fortsätta och gärna också öka. Det var alltså då, det.
Glädjande omsvängning
Det är därför glädjande om nu i varje fall delar av borgerligheten är på väg att tänka om beträffande motortrafiken på Fritjofs Väg. Ett allmänt intryck är att alternativet avstängning av Fritjofs Väg och tillfart parallellt med Dalbyvägen vann stora sympatier bland kolonisterna. Det är ju för övrigt helt i linje med de boendes på Vipelyckan sedan länge uttalade önskemål.
Söndra och härska
Brinck menade att en stängning av Fritjofs Väg skulle stöta på motstånd från övriga boende på Vipelyckan (bilister på Vipelyckan skulle vid en stängning få köra till/från området via Hj Gullbergs väg). Detta försök att söndra och härska genom att spela ut de boende mot varandra lär vara dömt att misslyckas. Skrivelsen från 1997 om en avstängning av Fritjofs Väg fick då massivt stöd av alla boende, oavsett gatuadress. Stödet torde i dag vara ännu större, eftersom andelen barnfamiljer i området ökat betydligt sedan 1997.
Utredningen vilar på lösan sand
Nu återstår att se vad som kommer att hända. Representanter för de boende på Vipelyckan kommer att träffa Stadsbyggnadskontorets planchef fredag den 3 oktober för att få information och protestera mot den ökade motortrafiken. En ny namninsamling med krav på stängning av Fritjofs Väg samt krav på att lämna Solhällans koloniområde intakt är inte utesluten.
En skrivelse, undertecknad av dv, fp och s har lämnats in till Tekniska nämnden, där de tre partierna kräver att trafiken, inklusive – och i synnerhet – genomfartstrafiken på Fritjofs Väg räknas. En räkning har inte gjorts på de senaste 10 åren. Så egentligen vilar kommunens köpta trafikutredning för det tilltänkta bostadsområdet på lösan sand. Och frågan är: ska Brinck och hans vapendragare i kd och fp hålla sitt vallöfte och skydda kolonierna?
* Av de uppskattningsvis ca 4000 motorfordon som per dygn trafikerar Fritjofs Väg är – också uppskattningsvis – minst 90% genomfartstrafik. I övrigt trafikeras gatan endast av de knappt 50 hushållen som finns i området och kolonisterna på Solhällan.
Stadsbyggnadskontorets utredning
Representanter för kolonisterna presenterade först Stadsbyggnads-kontorets utredning, utförd av en konsultfirma. Utredningen förespråkar att koloniområdet klyvs av en väg rakt igenom området och ett par kolonilotter slopas till förmån för asfaltstråket. Andra alternativ i utredningen är att vägen dras in i sydvästra hörnet av kolonin, då minst fem lotter måste tas i anspråk. Samt det av konsulterna helt spolade förslaget: en väg dras in från Fritjofs väg parallellt med Dalbyvägen. Kolonisternas krav på kommunen är att andra alternativ utreds. Alternativen tillfartsväg till det nya området norrifrån från Hj Gullbergs väg, från Södra Sandbyvägen eller från Dalbyvägen måste utredas, krävde kolonisterna med emfas.
Borgerlighetens vallöften
Sedan var det de politiskt förtroendevaldas tur. Brinck (m) och Jörgensen (fp) hävdade att andra alternativ var utredda och omöjliga att genomföra. (Kolonisterna har efterfrågat dessa utredningar på Stadsbyggnads-kontoret, men inte fått ut någon som helst dokumentation).En väg in från Fritjofs Väg var det enda alternativet, enligt dessa båda herrar. Brincks vallöfte från 2006 hade tydligen blåst bort i den friska östanvinden: ”Jag kan lova alla kolonister att vi från de borgerliga partierna inte har för avsikt att röra befintliga koloniområden. Här talar jag för den samlade borgerliga gruppen i byggnadsnämnden”, sa Brinck då (Sydsvenskan 16.5 2006).
Oklar (s) inställning
Miljöpartiets Ebbesson, Vänsterpartiets Olsson och Demokratisk Vänsters Persson var entydigt emot att koloniområdet rördes. Dv var ju för övrigt det parti som vid fullmäktigesammanträde i augusti lade ett yrkande om att fullmäktige skulle besluta att skydda Solhällan från angrepp från schaktmaskinerna. Thunberg (s) uttalanden var lite lösare i kanten, men han tycktes mena att socialdemokraterna verkligen skulle anstränga sig för att skona koloniområdet.
Centern emot stympning av koloniområdet
Lars Bergwall (c) överraskade genom att tämligen klart uttala sig emot en vägdragning genom koloniområdet. Han förespråkade i stället att Fritjofs Väg skulle stängas för genomfartstrafik* så att bilvägen till det nya området kunde dras in några meter från Fritjofs Vägs korsning med Dalbyvägen, dvs i stort sett enligt det av konsultfirman förkastade alternativet. En sådan lösning förutsätter en stängning av Fritjofs Väg, eftersom det annars skulle bli köbildningar och trafikproppar.
Ingen ny tanke
Att stänga Fritjofs Väg för genomfartstrafik är ingen ny tanke. År 1997 lämnade de boende på Vipelyckan in en skrivelse till Tekniska nämnden där man krävde att genomfartstrafiken på Fritjofs Väg skulle stoppas. Den ca 5,35 meter breda (läs: smala) Fritjofs Väg används för genomfartstrafik från såväl Vipeholmsområdet som Östra Torn och Ideon, trots att den biltillvända Södra Sandbyvägen och Dalbyvägen finns att tillgå. Två år senare kom skrivelsen upp till behandling. Tjänstemännen föreslog att genomfartstrafik på Fritjofs Väg skulle förbjudas endera mellan Hj Gullbergs väg och Dalbyvägen, eller från Thulehemsvägen och fram till Dalbyvägen.
1999: borgarna positiva till genomfartstrafik
På den tiden var, liksom nu, de rödgröna i opposition. De röstade för det förstnämnda alternativet, eftersom det gav möjlighet att rent fysiskt stänga av vägen. De borgerliga tyckte att allt var bra som det var och att genomfartstrafiken skulle kunna fortsätta och gärna också öka. Det var alltså då, det.
Glädjande omsvängning
Det är därför glädjande om nu i varje fall delar av borgerligheten är på väg att tänka om beträffande motortrafiken på Fritjofs Väg. Ett allmänt intryck är att alternativet avstängning av Fritjofs Väg och tillfart parallellt med Dalbyvägen vann stora sympatier bland kolonisterna. Det är ju för övrigt helt i linje med de boendes på Vipelyckan sedan länge uttalade önskemål.
Söndra och härska
Brinck menade att en stängning av Fritjofs Väg skulle stöta på motstånd från övriga boende på Vipelyckan (bilister på Vipelyckan skulle vid en stängning få köra till/från området via Hj Gullbergs väg). Detta försök att söndra och härska genom att spela ut de boende mot varandra lär vara dömt att misslyckas. Skrivelsen från 1997 om en avstängning av Fritjofs Väg fick då massivt stöd av alla boende, oavsett gatuadress. Stödet torde i dag vara ännu större, eftersom andelen barnfamiljer i området ökat betydligt sedan 1997.
Utredningen vilar på lösan sand
Nu återstår att se vad som kommer att hända. Representanter för de boende på Vipelyckan kommer att träffa Stadsbyggnadskontorets planchef fredag den 3 oktober för att få information och protestera mot den ökade motortrafiken. En ny namninsamling med krav på stängning av Fritjofs Väg samt krav på att lämna Solhällans koloniområde intakt är inte utesluten.
En skrivelse, undertecknad av dv, fp och s har lämnats in till Tekniska nämnden, där de tre partierna kräver att trafiken, inklusive – och i synnerhet – genomfartstrafiken på Fritjofs Väg räknas. En räkning har inte gjorts på de senaste 10 åren. Så egentligen vilar kommunens köpta trafikutredning för det tilltänkta bostadsområdet på lösan sand. Och frågan är: ska Brinck och hans vapendragare i kd och fp hålla sitt vallöfte och skydda kolonierna?
* Av de uppskattningsvis ca 4000 motorfordon som per dygn trafikerar Fritjofs Väg är – också uppskattningsvis – minst 90% genomfartstrafik. I övrigt trafikeras gatan endast av de knappt 50 hushållen som finns i området och kolonisterna på Solhällan.
2008-09-25
Ska nya röster sjunga
av Kajsa
Det var en sprakande och mäktig manifestation med banderoller, fanor, dans, trummor och 10.000 människor i olika åldrar och från olika håll i världen som ringlade sig in i Pildammsparken i lördags. Jag gick in i parken samma väg som för 30 år sedan. Då var det Folkfest i Malmö och jag var där med mina små barn. Tallriken i Pildammsparken var då full av unga människor som satt på gräset och lyssnade på musik, botaniserade bland bokborden och åt av soppan från Moder Jord och Söner.
Nu var Tallriken också fylld av människor. Men nu var det inte bara ungdomar utan människor i alla åldrar. Nu kom de inte bara från Malmö och Lund utan från många olika håll i världen. Bokborden och den ekologiska maten fanns nu också. Och Mikael Wiehe sjöng nu som då. Det var precis som förr men mycket, mycket större.
Kajsa
Se fler bilder från demonstrationen
Se fler bilder från demonstrationen som bildspel (kräver Flash)
Kärleken och livet
Konsert i Klosterkyrkan med damkören Vox Feminea som leds av Pernilla Södergren. Flera medlemmar i Midnattskören sjunger med i kören. Thomas Wiehe & Caroline Mielczarek är gäster i programmet!
Lördagen den 27 september kl. 16.30 i Klosterkyrkan i Lund.
Entre: 80kr, 60kr för pen/stud. Barn under 12 år går gratis.
Länk till affich
Lördagen den 27 september kl. 16.30 i Klosterkyrkan i Lund.
Entre: 80kr, 60kr för pen/stud. Barn under 12 år går gratis.
Länk till affich
Från stora världen I
Ställ upp för Afghanistan!
Välkomna att delta i Fackeltåg onsdag 8 oktober 2008 för kravet att USA måste sluta bomba Afghanistan.
Vi har de senaste veckorna fått många upprörande bevis på hur civila massakreras när USA:s och Nato:s flyg går till anfall mot afghanska byar och hem.
Enligt uppgifter som styrkts av FN dödades 91 människor varav 60 barn i en enda attack på byn Azizabad utanför Herat 21 augusti. Och det är bara ett exempel av många på hur tusentals människoliv går till spillo i ett meningslöst krig utan slut.
Sverige måste nu ta initiativ till en fredsplan för Afghanistan som innebär att alla parter även talibanerna inbjuds till fredssamtal som syftar till att återställa landets suveränitet och fred.
Och frihet och välfärd för Afghanistans män, kvinnor och barn.
Att svenska soldater deltar som stridande trupp med Nato:s emblem på sina uniformer är både oacceptabelt och upprörandet. De svenska militära trupperna måste hemkallas och de civila och humanitära insatserna kraftigt öka.
Vi samlas vid Slussen i Stockholm kl 18 för att gå till Sergels torg. Där kommer miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand, vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, tidigare nedrustningsminister Maj Britt Theorin och jag att tala från kl 19.
Hjälp oss att se till att denna protest mot det orättfärdiga kriget i Afghanistan hörs över hela Sverige och når ut i världen. Afghanistan behöver fred – inte fler bomber!
Thage G. Peterson
tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Välkomna att delta i Fackeltåg onsdag 8 oktober 2008 för kravet att USA måste sluta bomba Afghanistan.
Vi har de senaste veckorna fått många upprörande bevis på hur civila massakreras när USA:s och Nato:s flyg går till anfall mot afghanska byar och hem.
Enligt uppgifter som styrkts av FN dödades 91 människor varav 60 barn i en enda attack på byn Azizabad utanför Herat 21 augusti. Och det är bara ett exempel av många på hur tusentals människoliv går till spillo i ett meningslöst krig utan slut.
Sverige måste nu ta initiativ till en fredsplan för Afghanistan som innebär att alla parter även talibanerna inbjuds till fredssamtal som syftar till att återställa landets suveränitet och fred.
Och frihet och välfärd för Afghanistans män, kvinnor och barn.
Att svenska soldater deltar som stridande trupp med Nato:s emblem på sina uniformer är både oacceptabelt och upprörandet. De svenska militära trupperna måste hemkallas och de civila och humanitära insatserna kraftigt öka.
Vi samlas vid Slussen i Stockholm kl 18 för att gå till Sergels torg. Där kommer miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand, vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, tidigare nedrustningsminister Maj Britt Theorin och jag att tala från kl 19.
Hjälp oss att se till att denna protest mot det orättfärdiga kriget i Afghanistan hörs över hela Sverige och når ut i världen. Afghanistan behöver fred – inte fler bomber!
Thage G. Peterson
tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Från stora världen II
På nedanstående länk kan man läsa lite om den höstövning V Fagersta "traditionsenligt genom för vartannat år ända sedan 2006", i år är det dags den 8-9 november.
Denna gång är temat på lördagen detta med regeringsfrågan s-v-mp.Men istället för de vanliga centrala piruetterna om vem som pratar med vem om vad och hur och vilka papper man ska eller inte ska skriva i förväg har vi velat vända på spelet. Börja underifrån och undersök var samarbetet i några kommuner och landsting gått bra, men också någonstans där det har havererat (en inställd konsert är också etc).
Och med en avslutande debatt om vad - om något - man möjligen kan lära av detta på central nivå.
Söndagen har utvecklat sig något sedan nedanstående länks inbjudan skrevs. Vi tänkte berätta lite om V Fagerstas "lyckanden" och misslyckanden med anledning av att vi i år firar tioårsjubileum som största parti i Fagersta kommun. Därutöver blir det plats för lite workshops om allt mellan vindkraft och integration.
Läs mer på hemsdan
Stig Henriksson, kommunalråd
Denna gång är temat på lördagen detta med regeringsfrågan s-v-mp.Men istället för de vanliga centrala piruetterna om vem som pratar med vem om vad och hur och vilka papper man ska eller inte ska skriva i förväg har vi velat vända på spelet. Börja underifrån och undersök var samarbetet i några kommuner och landsting gått bra, men också någonstans där det har havererat (en inställd konsert är också etc).
Och med en avslutande debatt om vad - om något - man möjligen kan lära av detta på central nivå.
Söndagen har utvecklat sig något sedan nedanstående länks inbjudan skrevs. Vi tänkte berätta lite om V Fagerstas "lyckanden" och misslyckanden med anledning av att vi i år firar tioårsjubileum som största parti i Fagersta kommun. Därutöver blir det plats för lite workshops om allt mellan vindkraft och integration.
Läs mer på hemsdan
Stig Henriksson, kommunalråd
Veckans citat
Veckans citat
"Trots den internationella finansoron och bolånekrisen i USA, står svenska statens ekonomi stark. Det kan vi tacka statsminister Frerik Reinfelt (m) och finansminister Anders Borg (m) för.”
Flygblad som moderaterna delade ut under gårdagen i samband med budgetdebatten och som faktiskt kan tävla med en del socialdemokratiskt material gällande fjäskig ledarkult i bästa Sovjetanda.
Citat från Dagens Arena
Krisen har nått Lund
av Gr
Svenska Dagbladet berättade igår, den 24.9, hur den ekonomiska krisen har fått svenska storföretag att se om sitt hus. Ett har slutat att sponsra den lokala operan, flera låter sina medarbetare flyga ekonomi i stället för bissniss. Astra Zeneca, stor aktör i Lund, har för sin del tagit bort lyxvarianterna av kaffe ur sina personalautomater.
VB ringde upp en gammal medarbetare på företaget, som bekräftade uppgiften. Och tillade: ”Detta med kaffet har skapat så mycket diskussioner att firman nog har tappat mer i förlorad arbetstid än vad man sparat på det förenklade sortimentet.”
VB ringde upp en gammal medarbetare på företaget, som bekräftade uppgiften. Och tillade: ”Detta med kaffet har skapat så mycket diskussioner att firman nog har tappat mer i förlorad arbetstid än vad man sparat på det förenklade sortimentet.”
The three trillion dollar war
av Gunnar Stensson
I veckan publicerades listan över världens minst respektive mest korrumperade länder. Sverige toppade den förstås tillsammans med Danmark. I botten återfinns länder Irak och Somalia. Båda styrs i praktiken av USA.
De som till äventyrs såg tv-programmet Dokument utifrån i måndags, ”Världens värsta bedrägeri”, förvånas inte. Dokumentären avslöjade den bottenlösa korruptionen under den nuvarande amerikanska regimen med vice president Cheney och oljebolaget Halliburton i centrum.
Och förstås president Bush som står i skuld till oljekapitalet i Saudiarabien för sin maktställning. I själva verket kan man beskriva Irakkriget som världens största korruptionsskandal.
Det gör inte den civiliserade och gråklädde nationalekonomen Joseph Stiglitz, åtminstone inte i sådana ordalag, som för något år sedan fick nobelpriset i ekonomi. Däremot har han tillsammans med Linda J. Bilmes gjort en genomgång av Irakkrigets reella kostnader:
”The Three Trillion Dollar War. The True Cost of the Iraq Conflict”.
Han visar där bland annat att Irak-krigets kostnader är större än både Vietnamkrigets och Koreakrigets och att de närmar sig kostnaderna för andra världskriget.
Joseph Stiglitz är en av de tyngsta kritikerna i den hårda debatten om George Bushs program för att lösa finanskrisen. ”Ska vi belöna de män som genom sitt dåliga omdöme har orsakat den”, säger han.
De som till äventyrs såg tv-programmet Dokument utifrån i måndags, ”Världens värsta bedrägeri”, förvånas inte. Dokumentären avslöjade den bottenlösa korruptionen under den nuvarande amerikanska regimen med vice president Cheney och oljebolaget Halliburton i centrum.
Och förstås president Bush som står i skuld till oljekapitalet i Saudiarabien för sin maktställning. I själva verket kan man beskriva Irakkriget som världens största korruptionsskandal.
Det gör inte den civiliserade och gråklädde nationalekonomen Joseph Stiglitz, åtminstone inte i sådana ordalag, som för något år sedan fick nobelpriset i ekonomi. Däremot har han tillsammans med Linda J. Bilmes gjort en genomgång av Irakkrigets reella kostnader:
”The Three Trillion Dollar War. The True Cost of the Iraq Conflict”.
Han visar där bland annat att Irak-krigets kostnader är större än både Vietnamkrigets och Koreakrigets och att de närmar sig kostnaderna för andra världskriget.
Joseph Stiglitz är en av de tyngsta kritikerna i den hårda debatten om George Bushs program för att lösa finanskrisen. ”Ska vi belöna de män som genom sitt dåliga omdöme har orsakat den”, säger han.
Vad vill socialdemokratwerna?
av Grr
Det kom ett flygblad i brevlådan från en lokal partiförening. Där protesteras mot den borgerliga majoritetens miljöpolitik, men ”även i övrigt innebär den borgerliga politiken många oönskade försämringar” (finns det önskade försämringar?). Och som exempel anförs bland annat ”Alltför få nya hyresrätter”. Fast ”alltför få” står med små bokstäver över en svart klump från en tuschpenna. Vad är övermålat? Stod det från början ”Inga nya hyresrätter”? Och så läste nån annan genom texten och sa: ”Men lite hyresrätter har det ändå blivit. Det får vi nyansera.” Vilket gjordes, på det beskrivna sättet.
På andra sidan finns en intresseanmälan som man kan skicka in till ”Socialdemokratwerna i Lund”.
Nu menar kanske några att detta är taffligt. Men jag är inte säker på att s i Lund är så taffliga. Kanske är de ovanligt sofistikerade. Det finns en allmän skepsis mot politiska partier som det gäller att tränga igenom. Därför vill man skapa följande bild: det här flygbladet är ingen produkt av slimmade proffspolitiker. Vi som har engagerat oss bakom det är alldeles vanliga medborgare och människor.
Med sådanas logiska och typografiska brister.
På andra sidan finns en intresseanmälan som man kan skicka in till ”Socialdemokratwerna i Lund”.
Nu menar kanske några att detta är taffligt. Men jag är inte säker på att s i Lund är så taffliga. Kanske är de ovanligt sofistikerade. Det finns en allmän skepsis mot politiska partier som det gäller att tränga igenom. Därför vill man skapa följande bild: det här flygbladet är ingen produkt av slimmade proffspolitiker. Vi som har engagerat oss bakom det är alldeles vanliga medborgare och människor.
Med sådanas logiska och typografiska brister.
Bildande reklam
av Göran Persson
Under min korta men dock karriär som tidningsbärare så slogs jag att märkena med "Ingen Reklam" var så oerhört frekventa på brevlådorna. Detta är naturligtvis mycket bra men var försiktig med att tillämpa principen på din mail-brevlåda, för då kan du missa lite bildning. Jag fick följande text idag i ett mail:
"Prokrastinerar du just nu?
Hej Göran
Finns det något viktigare du borde göra just nu? Något viktigare än att läsa mail kanske?
Det finns ett ord för det. Jag tycker att själva ordet pro-kra-sti-nera låter förfärligt jobbigt och som något jag helst inte skulle vilja befatta mig med.
Speciellt som det innebär att man håller på att dra ut på saker. Att man skjuter upp dem till senare. Jag såg ordet först på engelska och var tvungen att slå upp det och hittade följande definition på Wikipedia:
Prokrastinering är en term inom psykologin. Den innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift. För personen som prokrastinerar kan detta leda till stress, skuldkänslor, produktionsbortfall, krismaximering och andras spott och spe för att man inte tar sitt ansvar."
Vad ville man då sälja med denna inledning? Jo, med CRM-system och IP-telefoni så slipper man att pro-kra-sti-nera. Jag köpte inget men skall försöka lägga ordet på minnet.
"Prokrastinerar du just nu?
Hej Göran
Finns det något viktigare du borde göra just nu? Något viktigare än att läsa mail kanske?
Det finns ett ord för det. Jag tycker att själva ordet pro-kra-sti-nera låter förfärligt jobbigt och som något jag helst inte skulle vilja befatta mig med.
Speciellt som det innebär att man håller på att dra ut på saker. Att man skjuter upp dem till senare. Jag såg ordet först på engelska och var tvungen att slå upp det och hittade följande definition på Wikipedia:
Prokrastinering är en term inom psykologin. Den innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift. För personen som prokrastinerar kan detta leda till stress, skuldkänslor, produktionsbortfall, krismaximering och andras spott och spe för att man inte tar sitt ansvar."
Vad ville man då sälja med denna inledning? Jo, med CRM-system och IP-telefoni så slipper man att pro-kra-sti-nera. Jag köpte inget men skall försöka lägga ordet på minnet.
Öppet brev 1 - till Gunnar Stensson
av Erik Kågström
Hej Gunnar
I VB 080912 hade du en artikel med titeln ”Före detta supermakt: Svindlarna Fannie Mae och Freddie Mac stjälper USA över ända”. Den handlade om det ekonomiska världsläget och du hade bland annat hämtat fakta från Gabor Steingarts bok ”Välståndskriget”. Jag har i mina Kristidender i Veckobladet skrivit om hithörande problem.
Men Gunnar, skall vi som socialister nöja oss med att referera vad mer eller mindra kloka människor runtom i världen skriver i böcker och artiklar. Är det inte på tiden att vi gör egna analyser som syftar framåt, mot politisk handling? Efter Sovjetunionens sammanbrott har den svenska vänstern varit helt uppgiven när det gäller ekonomi. När nu laissez-faire-ekonomin är skakigare än någonsin och dess tvilling konsumismen är det största hotet mot miljön finns det väl anledning att diskutera alternativa ekonomiformer.
Miljöradikaler – i Sverige till exempel Karin Svensson Smith, Björn Forsberg och Andreas Malm - framhåller ofta att en ekologiskt hållbar utveckling kräver en annan ekonomi än den nuvarande, en ”social”, eller ”grön” eller ”rödgrön” ekonomi. Men de tar inte steget vidare och säger hur den ekonomin skall se ut. Det steget vill jag med din och Veckobladets läsares benägna hjälp ta, och skissera hur en annan ekonomi skulle kunna se ut.
Utmaning på debatt
Jag utmanar dig härmed till en debatt – eller dialog – om de aktuella världshändelserna i Veckobladet. Förhoppningsvis kommer andra att ansluta sig om våra inlägg blir tillräckligt intressanta. I denna och kommande artiklar kommer jag att presentera de slutsatser jag kommit fram till av det jag läst, hört och sett av världshändelserna under de senaste åren.
Jag grundar mina resonemang på två hypoteser(som förstås inte är mina egna). Den ena är att orsaken till dagens finansiella kris är att söka i den ökande ekonomiska ojämlikhet på individnivå i hela världen som blivit en följd av globaliseringens avregleringar. Den andra är att kapitalismen inte fungerar utan ständig tillväxt eftersom den är baserad på bank- och kapitalräntor. Jag skall också försöka visa att kapitalismen, i sin nuvarande neoliberala form, på sikt är oförenlig med en ekologiskt hållbar utveckling, oförenlig med ekonomisk jämlikhet och jämställdhet, oförenlig med den välfärd och sociala trygghet vi kräver, oförenlig med full sysselsättning och sannolikt också oförenlig med en demokrati värd namnet.
Global ojämlikhet
Hypotesen om den globala ojämlikhetens betydelse – och mina resonemang står och faller med den – är till sin natur keynesiansk. När inkomster och förmögenheter koncentreras till de rikaste samhällsskikten blir efterfrågan i världen – global aggregate demand – för liten för produktionspotentialen som ständigt ökar. Det innebär att den ekonomiska tillväxten upphör om inte efterfrågan stimuleras på ett artificiellt sätt. (Vid årets World Economic Forum i Davos uttryckte Joseph E. Stiglitz och George Soros med flera farhågor för konsekvenserna av ojämlikhet och otillräcklig efterfrågan i världen). Om hypotesen om ojämlikhetens betydelse är riktig bör det innebära att inget enskilt land i dag kan ha ekonomisk tillväxt utan att antingen ha ett exportöverskott som till exempel Sverige och Tyskland, eller finansiera konsumtionen med skuldsättning som USA och i viss mån Storbritannien och de baltiska staterna. Kina är förmodligen ett undantag eftersom regeringen där har behållit kontrollen över valutarörelserna i landet.
Global tillväxt
Den för global ekonomisk tillväxt nödvändiga stimulansen kan ske genom att en sektor av världsekonomin tillåts – eller tvingas – konsumera utan att producera med skuldsättning på individ-, företags- och/eller statsnivå som följd. Den rollen har USA fått spela under senaste decennierna. Eftersom dollarn är världens reservvaluta är också USA tills vidare den enda stat som kan fylla den funktionen. Jag har gjort en sammanställning över hur det amerikanska underskottet i utrikeshandeln har ändrats sedan 1992.
USA:s utrikeshandel 1992-2007 | |||
| År | Underskott | Förändring | |
| Milj. $ | % | Milj. $ | |
| 1992 | 39 212 | ||
| 1993 | 70 311 | 79 | 31 099 |
| 1994 | 98 493 | 40 | 28 182 |
| 1995 | 96 384 | - 2 | - 2 109 |
| 1996 | 104 065 | 8 | 7 681 |
| 1997 | 108 273 | 4 | 4 208 |
| 1998 | 166 140 | 53 | 57 867 |
| 1999 | 265 090 | 60 | 98 950 |
| 2000 | 379 835 | 43 | 114 745 |
| 2001 | 365 126 | - 4 | - 14 709 |
| 2002 | 423 725 | 16 | 58 599 |
| 2003 | 496 915 | 17 | 73 190 |
| 2004 | 607 730 | 22 | 110 815 |
| 2005 | 711 567 | 17 | 103 837 |
| 2006 | 753 283 | 6 | 41 716 |
| 2007 | 700 258 | - 7 | - 53 025 |
Under åren 1992 till 2007 har i USA:s utrikeshandel både importen och exporten ökat nästan varje år. För närvarande är importen värd omkring 2 biljoner dollar, exporten omkring 1,3 biljoner dollar. Eftersom importen i regel ökat mer än exporten har underskottet efterhand ökat och är nu omkring 700 miljarder dollar. Endast vid tre tillfällen har exporten ökat mer än importen – 1995, 2001 och 2007. Eftersom de minst rika 80 procenten av den amerikanska befolkningen inte fått någon nämnvärd inkomstökning under denna tid har den ökade konsumtionen och de ökande underskotten finansierats med skuldsättning som i sin tur möjliggjorts av stora lån från omvärlden. Under IT-bubblan 1998-2000 fick den amerikanska börsen ett uppsving som beräknas ha lett till en ekonomisk stimulans på 500 miljarder dollar. När aktierna steg på börsen kände folk sig rika och ökade sin konsumtion så länge bubblan varade. Från och med 2002 var det bolånen och kreditkorten som fick finansiera konsumtionsökningen. Under året 2005 spenderade de amerikanska hushållen 531 miljarder mer än de hade i inkomster. Under de första sex månaderna av 2006 tog amerikanska hushåll ut 511 miljarder dollar i ökade boendelån. Det mesta gick till konsumtion. Sen började bankerna dra öronen åt sig och bolånekrisen var ett faktum. Att finanskrisen sedan spritt sig till övriga världen betyder att förhoppningarna om ett ”decoupling”, att de växande medelklasserna i Kina och Indien tillsammans med EU och Japan skulle överta USA:s roll som ”consumer of last resort”, har grusats.
Behövs balans?
I din artikel skriver du bland annat: ”Konsumtion utan produktion, import utan export, tillväxt på kredit kan bara bestå hinsides denna världen”. Det är ett ganska rimligt påstående. Men när George W. Bush för handelsunderskottet på tal så hänvisar han till förre amerikanske finansministern Paul O´Neill som sagt att jämvikt i handelsbalansen saknar betydelse i en globaliserad värld. Det är naturligtvis fel eftersom ett amerikanskt underskott helt enkelt är nödvändigt för att den globala ekonomin skall fungera. Bushs åsikt är säkert inte representativ för dagens amerikanska politiker. De flesta tycks anse att det är angeläget att minska underskottet i utrikesbalansen. Detta kommer då i konflikt med omvärldens behov av ständigt ökande amerikanska underskott.
I Kristidender skrev jag för drygt ett år sedan att det som börjat med bolånekrisen kunde bli ett test på kapitalismens styrka och anpassningsförmåga. Jag trodde att sammanbrottet i världsekonomin skulle komma snabbt men först någon månad in i 2008 började uttrycket härdsmälta förekomma på tidningarnas ekonomisidor. I Sydsvenskans ekonomiska Analys de 19.9 skrev Katarina Ström Melvinger ”Finansiell härdsmälta, yes. Konjunktursvacka, ja” men också för att lugna läsarna ”… det enda vi kan vara säkra på: förr eller senare har det blåst över”. Och visst kan det bli så. När kapitalismens kreativa destruktion fått verka och tillräckligt många företag gått i konkurs kan världsekonomin möjligen börja växa igen. Men det förutsätter förmodligen att stora vinster i den övriga världen även i fortsättningen finansierar amerikansk överkonsumtion. Efter finanskrisen kommer industrikrisen med ökande arbetslöshet.
Det skall bli intressant att följa hur makthavarna i dagens värld klarar sig ur det dilemma som kapitalismen har försatt dem i.
Erik Kågström
I kommande nummer:
Sverige och finanskrisen.
USA:s vägval – pest eller kolera?
Tillväxt och klimat.
En annan ekonomi är möjlig – kapitalism utan kapitalister.
Kalle Larsson, invandringspolitiken och Sydamerikas seger över USA i Santiago de Chile
av Gunnar Stensson
Den artikel med stöd för den legala regimen i Boliva av Kalle Larsson i förra numre som det refereras till nedan är inte skriven speciellt för VB. Den skrevs som ett allmänt stöduttalande som red ansåg så bra at vi tog med den även i VB. Kalle är naturligtvis välkommen att skriva i VB, men det är lite tidigt att utnämna honom till "VB-medarbetare".
red
Kalle Larsson är välkommen som medarbetare i Veckobladet (denna gång med en liten text om Bolivia) trots att han inspirerade och stödde den tokskallarnas sammansvärjning som hade som främsta strategiska mål att peta Karin Svensson-Smith från riksdagslistan 2002 . Mål nummer två var att få in Anders Neergaard i partistyrelsen och mål nummer tre att tysta Veckobladet.
Kampanjen ledde i sinom tid till att Karin Svensson-Smith lämnade vänsterpartiet. Som miljöpartist blev hon en av riksdagens främsta företrädare för miljöfrågorna.
Anders Neergaard hamnade i partistyrelsen och vänsterpartiet halverades. Så långt var kampanjen utifrån sina förutsättningar framgångsrik.
Men Veckobladet finns kvar, om än inte som partiorgan. Och dess spalter står som sagt öppna för Kalle Larsson, som numera ibland säger och skriver kloka saker.
Fri invandring är inte en fråga som vänsterpartiet driver
Detta till skillnad från Anders Neergaard som i sitt tal på David Halls torg i samband med European Social Forum gick till våldsamt angrepp mot de tjänstemän och kvinnor som tillämpar den lagstiftning som kamraterna i v tillsammans med socialdemokraterna röstade igenom under den förra mandatperioden. Han jämförde dem med de nazister som urskuldade sig med att de bara lydde order.
Kalle Larsson deltog inte i aktionen mot Migrationsverket. Han säger: ”Jag tycker inte att de största skurkarna är de som arbetar på Migrationsverket. De största skurkarna sitter i regeringen och hos socialdemokraterna.”
Han erkänner att vänsterpartiet delar ansvaret för lagstiftningen och att fri invandring inte är en fråga som partiet driver, även om det är idealet på sikt.
Solidaritet med Bolivia
Viktigare är att Kalle Larsson manar till solidaritet med Bolivia. Han fördömer den antidemokratiska och rasistiska kampanj som pågår och de guvernörer i Bolivias östra provinser som försöker bryta sig ut ur nationen. Han påpekar att rasisterna stöds av USA och att situationen liknar den i Chile innan Allende störtades.
Det är bra, men den lilla artikeln är märkvärdigt abstrakt och i nästan fullständig avsaknad av konkret information. De som är insatta kan kanske aktiveras, men flertalet lämnas kvar i okunnighet. Vi ska därför fylla på med lite fakta.
Den förste indianen
Bolivias president Evo Morales, ledare för det socialistiska partiet MAS, vald den 18 december 2005, är den första presidenten i Bolivia som kommer från landets indianska majoritet.
Han kämpar för att nationalisera landets naturtillgångar och utrota den omfattande korruptionen. Han vände sig till Castro för att få hjälp att lära fattiga bolivianer att läsa (22 procent är analfabeter), utveckla sjukvården med särskild inriktning på eftersatta grupper och få hjälp med högre utbildning för tusentals bolivianska studerande i Kuba.
Självfallet har han fått den rika vita överklassen emot sig. Landets östra delar står på randen till ett inbördeskrig. Antidemokratiska och rasistiska krafter med stöd från USA hotar Bolivias folk, vars majoritet är indiansk, som Kalle Larsson skriver.
Enad front mot USA
Men för tio dagar sedan, måndagen den 15 september, hände något epokgörande. De nio ledarna i länderna i den Sydamerikanska unionen, UNASUR, undertecknade en deklaration som gav Evo Morales sitt fulla stöd och fördömde utbrytarförsöket i Bolivia.
Inga medlemsländer i UNASUR kommer att acceptera att högeroppositionen försöker göra en statskupp i Bolivia.
USA:s inblandning i konflikten fördöms.
UNASURs sammanträde ägde rum i La Moneda-palatset i Santiago de Chile. Det var där Salvador Allende den 11 september 1973 mördades i kamp mot general Pinochet, som med stöd från USA krossade demokratin i Chile och dödade och torterade tiotusentals chilenare.
UNASUR tog tillfället i akt att fördöma Pinochets militärkupp eftersom man befann sig i den byggnad där den genomfördes
Vad är då UNASUR?
UNASUR betyder Unionen av sydamerikanska stater. Den bildades efter mönster från EU genom en sammanslagning av Mercosur och Andinska unionen den 23 maj i år. I den övernationella unionen ingår Venezuela, Chile, Bolivia, Colombia, Peru, Brasilien, Ecuador, Argentina och Uruguay.
Unionens parlament ligger i Cochabamba, Bolivia, högkvarteret i Quito, Ecuador, och banken i Venezuela.
Unionen har avskaffat tullar på vissa viktiga varor och eftersträvar en gemensam marknad. Strävan är att uppnå ekonomisk integration i Sydamerika. Arbetskraften ska ha fri rörlighet mellan länderna.
Sist men inte minst viktigt, Sydamerikanska unionen ska ha ett gemensamt försvar.
Som läsare av vänsterpartiets internbulletin Menander kanske minns ägnade jag nästan ett helt år åt att förespråka nödvändigheten av en sydamerikansk union (Che Guevara förordade på sin tid samma sak) för att balansera USA-inflytandet. Jörn Svensson som var min motpart blev inte övertygad.
Nu finns emellertid UNASUR, till stor del tack vare Venezuelas president Hugo Chavez . Och nyss uttalade den alltså i sitt enhälliga stöd för Colombia och president Evo Morales, trots de konflikter som finns mellan länderna som ingår.
Bakslag för USA
Den amerikanska inblandningen i Bolivia har alltså slagits tillbaka av UNASUR. Det lär betyda mer än ett uttalande i Veckobladet av en tf parisekreterare.
Samtidigt går Hugo Chavez vidare i frigörelsen från USA-beroendet genom att fyrdubbla exporten till Kina, kräva betalning i annan valuta än dollar (euro) och bjuda in ryska krigsfartyg.
Alltsammans är tydliga tecken på att USA:s dagar som supermakt är över och att vi är på väg in i en multipolär värld. Det är något helt annat än ett Wall Street Tea Party.
Kina kontrollerar med sina dollarreserver den amerikanska valutan. Det amerikanska underskottet växer lavinartat under den pågående finanskrisen.
red
Kalle Larsson är välkommen som medarbetare i Veckobladet (denna gång med en liten text om Bolivia) trots att han inspirerade och stödde den tokskallarnas sammansvärjning som hade som främsta strategiska mål att peta Karin Svensson-Smith från riksdagslistan 2002 . Mål nummer två var att få in Anders Neergaard i partistyrelsen och mål nummer tre att tysta Veckobladet.
Kampanjen ledde i sinom tid till att Karin Svensson-Smith lämnade vänsterpartiet. Som miljöpartist blev hon en av riksdagens främsta företrädare för miljöfrågorna.
Anders Neergaard hamnade i partistyrelsen och vänsterpartiet halverades. Så långt var kampanjen utifrån sina förutsättningar framgångsrik.
Men Veckobladet finns kvar, om än inte som partiorgan. Och dess spalter står som sagt öppna för Kalle Larsson, som numera ibland säger och skriver kloka saker.
Fri invandring är inte en fråga som vänsterpartiet driver
Detta till skillnad från Anders Neergaard som i sitt tal på David Halls torg i samband med European Social Forum gick till våldsamt angrepp mot de tjänstemän och kvinnor som tillämpar den lagstiftning som kamraterna i v tillsammans med socialdemokraterna röstade igenom under den förra mandatperioden. Han jämförde dem med de nazister som urskuldade sig med att de bara lydde order.
Kalle Larsson deltog inte i aktionen mot Migrationsverket. Han säger: ”Jag tycker inte att de största skurkarna är de som arbetar på Migrationsverket. De största skurkarna sitter i regeringen och hos socialdemokraterna.”
Han erkänner att vänsterpartiet delar ansvaret för lagstiftningen och att fri invandring inte är en fråga som partiet driver, även om det är idealet på sikt.
Solidaritet med Bolivia
Viktigare är att Kalle Larsson manar till solidaritet med Bolivia. Han fördömer den antidemokratiska och rasistiska kampanj som pågår och de guvernörer i Bolivias östra provinser som försöker bryta sig ut ur nationen. Han påpekar att rasisterna stöds av USA och att situationen liknar den i Chile innan Allende störtades.
Det är bra, men den lilla artikeln är märkvärdigt abstrakt och i nästan fullständig avsaknad av konkret information. De som är insatta kan kanske aktiveras, men flertalet lämnas kvar i okunnighet. Vi ska därför fylla på med lite fakta.
Den förste indianen
Bolivias president Evo Morales, ledare för det socialistiska partiet MAS, vald den 18 december 2005, är den första presidenten i Bolivia som kommer från landets indianska majoritet.
Han kämpar för att nationalisera landets naturtillgångar och utrota den omfattande korruptionen. Han vände sig till Castro för att få hjälp att lära fattiga bolivianer att läsa (22 procent är analfabeter), utveckla sjukvården med särskild inriktning på eftersatta grupper och få hjälp med högre utbildning för tusentals bolivianska studerande i Kuba.
Självfallet har han fått den rika vita överklassen emot sig. Landets östra delar står på randen till ett inbördeskrig. Antidemokratiska och rasistiska krafter med stöd från USA hotar Bolivias folk, vars majoritet är indiansk, som Kalle Larsson skriver.
Enad front mot USA
Men för tio dagar sedan, måndagen den 15 september, hände något epokgörande. De nio ledarna i länderna i den Sydamerikanska unionen, UNASUR, undertecknade en deklaration som gav Evo Morales sitt fulla stöd och fördömde utbrytarförsöket i Bolivia.
Inga medlemsländer i UNASUR kommer att acceptera att högeroppositionen försöker göra en statskupp i Bolivia.
USA:s inblandning i konflikten fördöms.
UNASURs sammanträde ägde rum i La Moneda-palatset i Santiago de Chile. Det var där Salvador Allende den 11 september 1973 mördades i kamp mot general Pinochet, som med stöd från USA krossade demokratin i Chile och dödade och torterade tiotusentals chilenare.
UNASUR tog tillfället i akt att fördöma Pinochets militärkupp eftersom man befann sig i den byggnad där den genomfördes
Vad är då UNASUR?
UNASUR betyder Unionen av sydamerikanska stater. Den bildades efter mönster från EU genom en sammanslagning av Mercosur och Andinska unionen den 23 maj i år. I den övernationella unionen ingår Venezuela, Chile, Bolivia, Colombia, Peru, Brasilien, Ecuador, Argentina och Uruguay.
Unionens parlament ligger i Cochabamba, Bolivia, högkvarteret i Quito, Ecuador, och banken i Venezuela.
Unionen har avskaffat tullar på vissa viktiga varor och eftersträvar en gemensam marknad. Strävan är att uppnå ekonomisk integration i Sydamerika. Arbetskraften ska ha fri rörlighet mellan länderna.
Sist men inte minst viktigt, Sydamerikanska unionen ska ha ett gemensamt försvar.
Som läsare av vänsterpartiets internbulletin Menander kanske minns ägnade jag nästan ett helt år åt att förespråka nödvändigheten av en sydamerikansk union (Che Guevara förordade på sin tid samma sak) för att balansera USA-inflytandet. Jörn Svensson som var min motpart blev inte övertygad.
Nu finns emellertid UNASUR, till stor del tack vare Venezuelas president Hugo Chavez . Och nyss uttalade den alltså i sitt enhälliga stöd för Colombia och president Evo Morales, trots de konflikter som finns mellan länderna som ingår.
Bakslag för USA
Den amerikanska inblandningen i Bolivia har alltså slagits tillbaka av UNASUR. Det lär betyda mer än ett uttalande i Veckobladet av en tf parisekreterare.
Samtidigt går Hugo Chavez vidare i frigörelsen från USA-beroendet genom att fyrdubbla exporten till Kina, kräva betalning i annan valuta än dollar (euro) och bjuda in ryska krigsfartyg.
Alltsammans är tydliga tecken på att USA:s dagar som supermakt är över och att vi är på väg in i en multipolär värld. Det är något helt annat än ett Wall Street Tea Party.
Kina kontrollerar med sina dollarreserver den amerikanska valutan. Det amerikanska underskottet växer lavinartat under den pågående finanskrisen.
2008-09-18
Kuba behöver hjälp
Kubas värsta ekonomiska katastrof hittills, en fjärdedel av befolkningen evakuerades, nästan en halv miljon bostäder är skadade, nästan 50.000 totalförstörda, halva sockerskörden slagen till marken, hundratals ton citrusfrukter, över 3.000 tobakslador, 80 procent av elnätet osv, uppräkningen är för bedrövlig för att fortsätta. Den ekonomiska tillväxten förbyts i katastrofal tillbakagång. Kostnaderna för återuppbyggnad och ersättning av förlorade tillgångar uppgår till 10 miljarder US-dollar, över 20 procent av den normala bruttonationalprodukten.Svensk-kubanska upplåtet kontot för medicininsamlingen för insamling till orkanhjälp, märk med "orkan", pg 23 57 15-0, Mediciner till Kuba.
Röda Kapellet: Svendborger-sviten och 40 år efteråt
Nu på fredag
Brechtafton på Café Barbro, Ungdomens Hus, Norra Skolgatan 10B i Malmö, fredag den 19 september kl 19.00.
Röda Kapellet och Oktoberkoret från Köpenhamn framför Håkan Carlssons tonsättning av Berthold Brechts Svendborger Gedichte.
Tonsättaren dirigerar själv. Trubaduren Jan Hammarlund, sopranen Rocio Olalde och pianisten Tanja Naranjo framför musik med Brechts texter tillsammans med Röda Kapellet.
Brechtaftonen är en del av European Social Forum i Malmö som äger rum i fem dagar med massor av föreläsningar, debatter och kulturevenemang.
Nu på lördag
Kulturnatten i Lund, 40 år efter 68, med Kaya Åhlander och Herman Schmid.
Auditoriet Kulturen kl 20-21.
Repris kl 22 utanför Elverket. Lördag den 20 september.
Redan kl 19.30 spelar Kapellet kinesiska låtar inne i en av utställningshallarna till den pågående Kinautställningen. Herman Schmid talar.
Välkomna!
Röda Kapellet
Brechtafton på Café Barbro, Ungdomens Hus, Norra Skolgatan 10B i Malmö, fredag den 19 september kl 19.00.
Tonsättaren dirigerar själv. Trubaduren Jan Hammarlund, sopranen Rocio Olalde och pianisten Tanja Naranjo framför musik med Brechts texter tillsammans med Röda Kapellet.
Brechtaftonen är en del av European Social Forum i Malmö som äger rum i fem dagar med massor av föreläsningar, debatter och kulturevenemang.
Nu på lördag
Kulturnatten i Lund, 40 år efter 68, med Kaya Åhlander och Herman Schmid.
Auditoriet Kulturen kl 20-21.
Repris kl 22 utanför Elverket. Lördag den 20 september.
Redan kl 19.30 spelar Kapellet kinesiska låtar inne i en av utställningshallarna till den pågående Kinautställningen. Herman Schmid talar.
Välkomna!
Röda Kapellet
Rör inte min skatt!
Regeringen kommer inför 2009 föreslå en tredje etapp i det så kallade jobbskatteavdraget. Avdraget är endast till för dem som har jobb, inte för arbetslösa, sjukskrivna eller pensionärer.
Genom åtgärden dräneras statskassan på 15 miljarder kronor som för varje individ som omfattas av det endast innebär drygt 200 kronor mer i månaden. Dessutom görs skattesänkningar på ytterliggare drygt 15 miljarder. Det finns i Sverige idag viktigare saker att satsa på än skattesänkningar: barnomsorg, äldreomsorg, skola, arbetslösa, hemlösa, psykiatrin, tandvård åt alla, inte bara åt dem som har råd, sjukvården och åtgärder att korta köerna till vården.
Listan kan göras lång. Fredrik Reinfeldt vi uppmanar dig och resten av regerningen: rör inte vår skatt! Använd våra pengar till meningsfulla åtgärder i samhället!
Skriv under och skicka länken http://upprop.nu/D297 till dina vänner och bekanta.
Genom åtgärden dräneras statskassan på 15 miljarder kronor som för varje individ som omfattas av det endast innebär drygt 200 kronor mer i månaden. Dessutom görs skattesänkningar på ytterliggare drygt 15 miljarder. Det finns i Sverige idag viktigare saker att satsa på än skattesänkningar: barnomsorg, äldreomsorg, skola, arbetslösa, hemlösa, psykiatrin, tandvård åt alla, inte bara åt dem som har råd, sjukvården och åtgärder att korta köerna till vården.
Listan kan göras lång. Fredrik Reinfeldt vi uppmanar dig och resten av regerningen: rör inte vår skatt! Använd våra pengar till meningsfulla åtgärder i samhället!
Skriv under och skicka länken http://upprop.nu/D297 till dina vänner och bekanta.
Fördöm våldet i Bolivia
Alla demokratiska krafter måste entydigt fördöma det antidemokratiska och rasistiska våldet i östra Bolivia. De senaste dagarnas våldshandlingar är inte spontana, utan del i en kampanj för att sätta hela den konstitutionella processen ur spel. Guvernörerna i de östra delarna av landet har tydligt visat att man ignorerar det bolivianska folkets stöd till den lagliga och konstitutionella regeringen. De hämtar aktivt stöd från USA, och mycket tyder på att detta utgör förberedelser till en statskupp. Händelseförloppet påminner oroande om förberedelserna inför statskuppen 11 september 1973 i Chile. Vi måste lära av historien, och försvara demokratin i Bolivia innan det är för sent.
Kalle Larsson
T.f. partisekreterare, Vänsterpartiet
Kalle Larsson
T.f. partisekreterare, Vänsterpartiet
Helmuth Glöck avliden
av Gunnar Sandin
I somras dog Helmuth Glöck, bokförläggare i Stehag.Vi är några som mötte Helmuth redan när han jobbade som brevbärare och metallarbete, men snart kom politiken att förändra hans yrkesliv.
Han kom snabbt in i vänsterpartiets distriktsstyrelse och var ett slag ordförande för vpk Skåne. Han representerade under några perioder partiet i Eslövs kommunfullmäktige. Han anställdes på Acupress i Lund när partiet hade övertagit offsettryckeriet, och när distriktsstyrelsen ville lägga ner det köpte han det, billigt. Verksamheten flyttades till Eslöv och Helmuth hade ett slag några anställda och en storslagen lokal.
Samma lättsinne han kunde visa som tryckare återkom emellertid i andra sammanhang, och det förbättrades inte av hans samarbete med en annan kreativ chansare, Brutus Östling. Men Helmuth startade om och gjorde sen sin viktigaste insats när han startade bokförlaget Gondolin. Det publicerade snygga skönlitterära böcker av framför allt skånska skribenter. Särskilt bör framhållas hans utgivning av Walter Nilssons romanserie. WN bör räknas som en av de senare decenniernas viktigaste svenska arbetarförfattare, även om litteraturvetarna inte har uppmärksammat honom.
Det gladde Helmuth att regimen föll i hans gamla hemland, DDR, men vänster förblev han.
Svar om högervridning
Som svar på senaste inlägget i debatten om Miljöpartiets i Lund påstådda högervridning vill jag säga följande.
Även om vi anser oss i grunden fristående från vänsterblocket är vi inriktade på samarbete efter nästa val som förhoppningsvis ger underlag för att bilda en majoritet bestående av socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet och kanske även demokratisk vänster. Samarbete måste dock inte bygga på likhet. Det är just vår självständighet som ger oss möjlighet att förhandla om politikens innehåll.
Vad gäller motionen om den s k religionsfriheten anser jag att den hamnar i kategorin politisk klåfingrighet. Det finns ingen anledning att begränsa möjligheterna att uttrycka kulturell och religiös mångfald i våra skolor. Jag tycker inte att skolavslutningar får bli i sin helhet kristna ceremonier men ser gärna inslag från även andra religioner.
Min kommentar om kommunism syftade på att motionen hade en repressiv och begränsande inställning i motsats till en tillåtande och öppen attityd. Religionsfrihet betyder inte frihet från religion utan också för religioner.
Att Veckobladet inte uppfattade mina argument utan tycker att debatten fördes på låg nivå tyder bara på att man är religionsfientlig, vilket för övrigt också kännetecknade kommunismen när den fanns.
Anders Ebbesson
Redaktörens kommentar
Anders E. debatterar med Lucifer ang fullmäktiges debatt om religonsfrihet inte med Veckobladet ty VB är allt som berättas där i text och bild, även det Anders skriver.
Vad gäller min egen syn på religion så härstammar den från min tid i mellanstadiet då jag lärde mig skilja fakta och vidskepelse, det var ungefär då jag sorgligt nog slutade tro på tomten.
För mig får människor tro på vidskepelse om de så önskar men med tanke på allt elände som denna vidskepelse skapar än idag vore det bättre om man höll detta sitt vidskepelsebehov för sig själv och avstod från att framföra det offentligt inför tvångskommenderad publik, vilket man väl får räkna deltagarna i en skolavslutning som.
Göran P
Ansvarslös skolpolitik diskriminerar
av Gunnar Stensson
De borgerliga politikerna har skurit ned anslagen till skolan så att pengarna inte räcker för att ge barn med särskilda behov det stöd de har rätt till. Därmed försämras skolan också för de andra barnen.
Den borgerliga skolpolitiken undergräver solidariteten i grundskolan. Den ställer elev- och föräldragrupper mot varandra och tvingar dem att konkurrera om stöd som de är garanterade enligt lag. Även lärarkategorierna tvingas konkurrera om otillräckliga resurser.
Den nya politiken diskriminerar 2000 barn med utländsk härkomst i Lund. Modersmåls- och stödundervisningen skärs ned med upp till 40 procent. 10 modersmålslärare avskedas. Sexåringar och tolvåringar sätts i samma grupp.
Samtidigt tvingas föräldrar till dyslektiska barn och barn med andra funktionshinder att slåss om resurserna för att just deras barn ska få sina behov tillgodosedda. De starkaste vinner.
Politikerna frånsäger sig allt ansvar! Det felkonstruerade och mekaniska skolpengssystemet som diskriminerar elever med utländsk härkomst har automatiserat tilldelningen av resurserna till skolorna. Så det ansvaret slipper politikerna. Ansvaret att fördela resurserna mellan eleverna lägger de på rektorerna!
Rektorerna tvingas ägna sin tid och kraft åt att administrera orättvisor.
När de kritiskt konstaterar att det är negativt för ekonomin att ha många invandrare på sin skola och att detta är kontraproduktivt för integrationen kommenterar politiker som utbildningsnämndens ordförande Louise Rehn Winsborg: "Det är tråkigt att de ser det på det viset. Alla barn har speciella behov, de här av modersmålsundervisning, andra av andra saker, och det är rektorernas ansvar att de får det."
Rektorernas ansvar, inte politikernas!
Den situation som inträtt med det nya läsåret förutsågs av föräldrar, elever och lärare på de två stora skoldebatterna i våras. Förtvivlat försökte de förklara för politikerna vad som höll på att hända. Förtvivlat och – som det visat sig – förgäves.
" Det sätter sig", sa Tove Klette, svenska folkpartiet, kommunalråd med ansvar för utbildning.
Snart kommer den nya budgeten. Den blir avgörande för nästa läsår. Det innevarande är redan förlorat.
Den borgerliga skolpolitiken undergräver solidariteten i grundskolan. Den ställer elev- och föräldragrupper mot varandra och tvingar dem att konkurrera om stöd som de är garanterade enligt lag. Även lärarkategorierna tvingas konkurrera om otillräckliga resurser.
Den nya politiken diskriminerar 2000 barn med utländsk härkomst i Lund. Modersmåls- och stödundervisningen skärs ned med upp till 40 procent. 10 modersmålslärare avskedas. Sexåringar och tolvåringar sätts i samma grupp.
Samtidigt tvingas föräldrar till dyslektiska barn och barn med andra funktionshinder att slåss om resurserna för att just deras barn ska få sina behov tillgodosedda. De starkaste vinner.
Politikerna frånsäger sig allt ansvar! Det felkonstruerade och mekaniska skolpengssystemet som diskriminerar elever med utländsk härkomst har automatiserat tilldelningen av resurserna till skolorna. Så det ansvaret slipper politikerna. Ansvaret att fördela resurserna mellan eleverna lägger de på rektorerna!
Rektorerna tvingas ägna sin tid och kraft åt att administrera orättvisor.
När de kritiskt konstaterar att det är negativt för ekonomin att ha många invandrare på sin skola och att detta är kontraproduktivt för integrationen kommenterar politiker som utbildningsnämndens ordförande Louise Rehn Winsborg: "Det är tråkigt att de ser det på det viset. Alla barn har speciella behov, de här av modersmålsundervisning, andra av andra saker, och det är rektorernas ansvar att de får det."
Rektorernas ansvar, inte politikernas!
Den situation som inträtt med det nya läsåret förutsågs av föräldrar, elever och lärare på de två stora skoldebatterna i våras. Förtvivlat försökte de förklara för politikerna vad som höll på att hända. Förtvivlat och – som det visat sig – förgäves.
" Det sätter sig", sa Tove Klette, svenska folkpartiet, kommunalråd med ansvar för utbildning.
Snart kommer den nya budgeten. Den blir avgörande för nästa läsår. Det innevarande är redan förlorat.
Kvinnosamling inför ESF
av Ann Schlyter
Feminister från olika delar av Europa samlades före European Social Forums invigning i Malmö den 17 september. I en rad korta framträdanden belystes kvinnors situation samt feminismens framsteg och tillkortakommanden.
Maj-Britt Thorin visade med talande exempel på den manliga dominansen inom försvarspolitiken på alla nivåer. Det är män som definerar vad som ska försvaras. Hon citerade en kommentar hon fått i EU-parlamentet: " Förstår du inte att vi män kämpar för er?" Våldtäkt används fortfarande medvetet som en del i en krigsstrategi. Det är bara några år sedan våldtäkt klassades som krigsförbrytelse och många länder, bland annat USA har inte undertecknat den konventionen.
Att kvinnorna måste förändra politiken var Paula Melchioris huvudbudskap Med erfarenheter från Italien men också med hänvisning till USA visade hon på hur högerpopulistiska politiker använde resultaten av feministers kamp men vände dem mot kvinnors intressen.
Monica Karbowska från Polen påpekade att situationen för kvinnors mänskliga rättigheter har försämrats i många länder, inte enbart i Polen utan också till exempel i Portugal och för invandrade kvinnor i många länder på grund av religiös fundamentalism. Särskilt gifta kvinnors rättigheter är begränsade och underställda deras män. Religion ska respekteras men inte när den kränker kvinnors rättigheter.
Nelly Martin från Frankrike propagerade för en Kvinnomarsh 2010. De tidigare har framgångsrikt genomförts år 2000 och 2005. Men tyvärr fungerade inte tolkningen, så jag kan inte säga mycket om de franska presentationerna. Det fanns gott om tolkar och alla måste prata i mikrofon, men det var bara för att ESFs tolkar skulle öva sig - några hörlurar fanns inte. Detta samt det faktum att feministernas möte inte fått utrymme inom ESF rönte kritik från flera talare, som "trodde att Sverige var jämställt". De kvinnor som arbetat hårt med såväl detta möte som ESF försökte dock mildra kritiken och, som kvinnor brukar, lade de skulden på sig själva.
Läs Ann Schlyters anförande nedan
----------------------------------
There are many networks for European feminists. I represent GADIP "Gender and Development in practice" which is a network for individuals and organisations which are involved in development cooperation mostly outside Europe. Most members in GADIP are not feminist organisations, but by joining the network, they show that they want to improve their awareness in gender issues.
Aid was seen as something that could be improved by modern management. Efficiency was to be reached by donor cooperation. The experience of joint projects between donors is that the agreements have been on the basis of the smallest denominator. I mean - the least progressive countriy in regard of gender equity sets the standard in terms of gender justice.
We are convinced that no sustainable development is possible without gender justice. A review of the Paris Agenda has just taken place in Accra, and this time in an UN arrangement with wider participation of countries. A WIDE working group was preparing for this conference and for the next one in Doha about finance for development. The group made a good job, although the outcome may be somewhat of a disappointment.
Some improvements are made in the Accra Agenda for Action. Poverty reduction is maintained as the first goal while human rights, gender equality and environmental sustainibility are presented as cornerstones for for achieving enduring impact. Further the AAA states that "developing countries and donors will ensure that their respective development policieis and programmes are designed and implemented in ways consistent with international commitments on gender equality, human rights, disability, and environemntal sustainibility". It also recognises the need to improve access to sex-disaggregated data.
BUT this language is undermined by the lack of new targets. The AAA do not identify work programmes on how committments to gender equality will be implemented. No indicators are identified to measure progress.
It is therefore even more important that the women's movement hold governments accountable to the general committments.
these shuld be translated from policy into operational level.
We feminists know that we have to work together; to network to find strength and encouragment.
Feminism has always gone hand in hand with the peace movement and with international solidarity
Feminists in Europe are networking for another Europe -
- for another Europe in another world.
Would you like to have contact with GADNET/GADIP or WIDE, send a mail to:
GADNET@globalstudies.gu.se
info@wide-network.org
Maj-Britt Thorin visade med talande exempel på den manliga dominansen inom försvarspolitiken på alla nivåer. Det är män som definerar vad som ska försvaras. Hon citerade en kommentar hon fått i EU-parlamentet: " Förstår du inte att vi män kämpar för er?" Våldtäkt används fortfarande medvetet som en del i en krigsstrategi. Det är bara några år sedan våldtäkt klassades som krigsförbrytelse och många länder, bland annat USA har inte undertecknat den konventionen.
Att kvinnorna måste förändra politiken var Paula Melchioris huvudbudskap Med erfarenheter från Italien men också med hänvisning till USA visade hon på hur högerpopulistiska politiker använde resultaten av feministers kamp men vände dem mot kvinnors intressen.
Monica Karbowska från Polen påpekade att situationen för kvinnors mänskliga rättigheter har försämrats i många länder, inte enbart i Polen utan också till exempel i Portugal och för invandrade kvinnor i många länder på grund av religiös fundamentalism. Särskilt gifta kvinnors rättigheter är begränsade och underställda deras män. Religion ska respekteras men inte när den kränker kvinnors rättigheter.
Nelly Martin från Frankrike propagerade för en Kvinnomarsh 2010. De tidigare har framgångsrikt genomförts år 2000 och 2005. Men tyvärr fungerade inte tolkningen, så jag kan inte säga mycket om de franska presentationerna. Det fanns gott om tolkar och alla måste prata i mikrofon, men det var bara för att ESFs tolkar skulle öva sig - några hörlurar fanns inte. Detta samt det faktum att feministernas möte inte fått utrymme inom ESF rönte kritik från flera talare, som "trodde att Sverige var jämställt". De kvinnor som arbetat hårt med såväl detta möte som ESF försökte dock mildra kritiken och, som kvinnor brukar, lade de skulden på sig själva.
Läs Ann Schlyters anförande nedan
----------------------------------
Presentation of Ann Schlyter
There are many networks for European feminists. I represent GADIP "Gender and Development in practice" which is a network for individuals and organisations which are involved in development cooperation mostly outside Europe. Most members in GADIP are not feminist organisations, but by joining the network, they show that they want to improve their awareness in gender issues.
GADIP is a rather new network; it was only established last year, but it works closely with a more established academic network GADNET. Within GADNET/GADIP research results and experiences gained by practitioners and activists are drawn together in efforts to generate new and useful knowldege.
GADIP is also the national Swedish Platform of WIDE – Women in Development Europe, a network of individuals smaller and larger NGOs and Foundations. The secretariat is based in Brussels. Last year, there were national platforms in twelve European countries.
WIDE’s slogan is: Globalising Gender Equality and Social Justice. For women’s economic, cultural and political empowerment it works with networking, lobbying, advocacy, capacity building and awareness raising activities. The focus has been on TRADE and increasingly also on AID – gender issues, of course, and Europe’s role in this.
Development cooperation involves huge transfers of capital intended to support development and erase poverty. Compared to the flows of capital generated by trade, financial transactions, or even remittances sent home by immigrants working in Europe the sums are not so big.
Still big enough to have a huge impact, especially in the poorest countries in Africa. It is also big enough to have a negative impact on women’s position in these countries, if not planned and implemented in a gender-aware way. It is also an activity within the political realm and thereby open for political activism.
Efforts to make development cooperation gender-aware started more than twenty years ago (during the first decades one should rather say women-aware) and there has been some success, albeit too limited. No success is permanent - the struggle have to be repeated again and again. It also has to be renewed as new difficulties are coming up, among them the so called Paris Agenda.
Five years ago the rich OECD countries met in Paris and agreed on an agenda for Aid efficiency. This agenda did only mention gender in a passing.
Aid was seen as something that could be improved by modern management. Efficiency was to be reached by donor cooperation. The experience of joint projects between donors is that the agreements have been on the basis of the smallest denominator. I mean - the least progressive countriy in regard of gender equity sets the standard in terms of gender justice.We are convinced that no sustainable development is possible without gender justice. A review of the Paris Agenda has just taken place in Accra, and this time in an UN arrangement with wider participation of countries. A WIDE working group was preparing for this conference and for the next one in Doha about finance for development. The group made a good job, although the outcome may be somewhat of a disappointment.
Some improvements are made in the Accra Agenda for Action. Poverty reduction is maintained as the first goal while human rights, gender equality and environmental sustainibility are presented as cornerstones for for achieving enduring impact. Further the AAA states that "developing countries and donors will ensure that their respective development policieis and programmes are designed and implemented in ways consistent with international commitments on gender equality, human rights, disability, and environemntal sustainibility". It also recognises the need to improve access to sex-disaggregated data.
BUT this language is undermined by the lack of new targets. The AAA do not identify work programmes on how committments to gender equality will be implemented. No indicators are identified to measure progress.
It is therefore even more important that the women's movement hold governments accountable to the general committments.
these shuld be translated from policy into operational level.
We feminists know that we have to work together; to network to find strength and encouragment.
Feminism has always gone hand in hand with the peace movement and with international solidarity
Feminists in Europe are networking for another Europe -
- for another Europe in another world.
Would you like to have contact with GADNET/GADIP or WIDE, send a mail to:
GADNET@globalstudies.gu.se
info@wide-network.org
Från Wall Stret och Östra Förstadsgatan
av Lucifer
Hur kunde det bli så här?
Det intressanta är kommentarerna kring detta. Hur kunde det gå så här? Man kunde möjligen tänka sig att ledarskribenterna gjorde sig några reflektioner kring det rådande ekonomiska systemet. I stället går de i samma fotspår som presidentkandidaten McCain som säger att aktörerna på Wall Street borde lägga band på sin girighet, och förmodar man, bli bättre människor. För Aftonbladet är saken klar:” Det var bolånedirektörernas och aktieägarnas girighet som skapade den internationella krisen.” Och Aftonbladet avslutar ledaren (torsdagens) med orden ” Det handlar om att sätta stopp för den värsta girigheten.”
Det fanns en tid när det var möjligt att i den offentliga debatten säga att problemet var inte människors girighet. En sorts girighet kan vi alla ha. Det finns ingen anledning att moralisera över alla dem som nu ängslas för sina pensioner och sparmedel i aktiefonder och finansdirektörerna gör väl bara sitt jobb? Och faktiskt, på en och annan börssida hittar men en antydan till klarspråk: Vad som pågår är den ”kreativa förstörelse” som Joseph Schumpeter lyfte fram som central i det gällande ekonomiska systemet. Den är ett viktigt inslag i en fungerande kapitalistisk ekonomi. Girighet är en integrerad del av vårt ekonomiska system. Men kan det vara ett bra system? Är det så här vi vill ha det?
På bio
I nästa vecka är det premiär på Jan Troells nya film ”Maria Larssons eviga ögonblick”. Då har man chansen att i cirka tio sekunder höra delar av Röda Kapellet spela ”Internationalen” i ett förstamajtåg någon gång på 1910-talet. Bara det gör förstås filmen sevärd. Mina kvalifikationer som filmskribent är måttliga – jag fick avgå som filmrecensent på Arbetet i början av 60-talet sedan ägaren av Reflex och Palladium hotat med annonsbojkott om jag fortsatte. Men här är mina tankar efter att ha sett filmen på premiären för de medverkande.
Det här är klassisk Troell, en stor episk berättelse med fantastiskt vackra bilder. Det unika med Troell är ju att han är fotografen som regissör, han tänker hela tiden i bilder. Han har också en självklar hemhörighet i det skånska landskapet, i dess städer med smutsgula tegelhus, dess bakgårdar och dass, i dialekten. Och han har ett lugn och en lågmäldhet i sin berättarstil som jag tror tilltalar många. Nånstans mitt i filmen fick jag tanken: det här är Troells ”Fanny och Alexander”, alltså en sorts avrundning av ett långt och framgångsrikt filmskapande där han visar upp hela sin repertoar i berättelsen om en arbetarfamilj i Malmö de första årtiondena på nittonhundratalet. Här kommer till och med Amaltheahändelserna 1908 med.
Samtidigt kan man se bredden i berättelsen som ett problem. Han vill ha med så mycket – filmen är två timmar och tolv minuter lång. Det innebär att huvudtemat, Maria Larssons (och väl Troells) fascination inför de eviga ögonblicken, alltså verkligheten som bild, inte får den dominerande roll det skulle kunna haft. I valet mellan episk bredd och en idémässig profil har han valt båda. Filmen är värd att se och njuta av men missar därmed i slagkraft, det är min känsla. I övrigt: här är väl använda Lunda- och Malmömiljöer (fast han kunde låtit bli att ta med klockstapeln på Kulturen) Han har en fin känsla för atmosfärskapande musik med både Kväsarvalsen och folkmusik i Vombs fure. Gå och se den och tyck själv!
Katastrofen i Somalia
av Gunnar Stensson
"Somalia i siffror
10 000 människor har dödats i Somalia sedan början av 2007.
En miljon människor har drivits på flykt och 3,2 miljoner behöver nödhjälp.
7 231 somalier har fått uppehållstillstånd i Sverige sedan den 1 januari 2007.”
citat ur Sydsvenskan 17/9
Vad var det som hände 2007 som fick så fruktansvärda konsekvenser?
Jo, Etiopien ockuperade Somalias huvudstad Mogadishu efter att ha invaderat Somalia julaftonen 2006. USA deltog i angreppet med bombplan och artilleribeskjutning från krigsfartyg utanför Somalias kust.
Initiativet kom från USA som också försåg sin klientstat Etiopien med vapen och pengar.
Varför skedde invasionen?
USA ville konsolidera sin maktställning i det strategiskt viktiga Röda havs-området och förhindra framväxten av en oberoende muslimsk stat. För Etiopien handlade det om att befästa sin ställning som regional stormakt.
Hur motiverade USA invasionen för omvärlden?
I Somalia hade regionala och religiösa ledare allierat sig under beteckningen De islamiska domstolarna. De lade en grund för fred och stabilitet. Striderna mellan klaner och krigsherrar upphörde. Dödandet, våldtäkterna och plundringarna förhindrades. Vägspärrarna avlägsnades. Kommunikationerna i landet öppnades. Civilbefolkningen fick åter möjlighet till normalt liv. Piratverksamheten i Röda havet stoppades. Det blev fred i Mogadishu och snart i hela landet.
Men USA ville annorlunda. Man utsåg före invasionen en handplockad exilregering som residerade i Kenya. USA såg till att få den internationellt erkänd.
Det enda USA sedan behövde göra för att rättfärdiga invasionen i Somalia var att skrämmas med Usama bin Laden, beskylla de islamiska domstolarna för samarbete med al Qaida och kräva att den ”legala regeringen” skulle installeras i Mogadishu. Klassisk imperialism.
Vilken blev effekten?
Se Sydsvenskans siffror i citatet ovan.
Hur reagerade världssamfundet?
Som Sverige. Somaliska flyktingar terrorlistades och berövades tillgång till sina pengar. Andra åtalades. Somliga fördes till tortyrcentraler i länder som Polen och Egypten.
I dagarna har Sverige dock besinnat sig. Terrorstämplingen av banken al Barakaat hävdes härom veckan. De terrormisstänkta somalierna frikändes för ett par dagar sedan ”i brist på bevis”.
Därmed undanröjdes två svenska rättsskandaler.
Hur hade Sverige fått uppgift om terrormisstankarna?
Genom underrättelsetjänstens byteshandel med andra stater inklusive diktaturer som Etiopien. Jämför Carl Bildts erkännande i samband med FRA-debatten.
Hur ser framtiden för Somalia ut?
Mycket mörk. USA har orsakat en katastrof som bara ser ut att förvärras.
10 000 människor har dödats i Somalia sedan början av 2007.
En miljon människor har drivits på flykt och 3,2 miljoner behöver nödhjälp.
7 231 somalier har fått uppehållstillstånd i Sverige sedan den 1 januari 2007.”
citat ur Sydsvenskan 17/9
Vad var det som hände 2007 som fick så fruktansvärda konsekvenser?
Jo, Etiopien ockuperade Somalias huvudstad Mogadishu efter att ha invaderat Somalia julaftonen 2006. USA deltog i angreppet med bombplan och artilleribeskjutning från krigsfartyg utanför Somalias kust.
Initiativet kom från USA som också försåg sin klientstat Etiopien med vapen och pengar.
Varför skedde invasionen?
USA ville konsolidera sin maktställning i det strategiskt viktiga Röda havs-området och förhindra framväxten av en oberoende muslimsk stat. För Etiopien handlade det om att befästa sin ställning som regional stormakt.
Hur motiverade USA invasionen för omvärlden?
I Somalia hade regionala och religiösa ledare allierat sig under beteckningen De islamiska domstolarna. De lade en grund för fred och stabilitet. Striderna mellan klaner och krigsherrar upphörde. Dödandet, våldtäkterna och plundringarna förhindrades. Vägspärrarna avlägsnades. Kommunikationerna i landet öppnades. Civilbefolkningen fick åter möjlighet till normalt liv. Piratverksamheten i Röda havet stoppades. Det blev fred i Mogadishu och snart i hela landet.
Men USA ville annorlunda. Man utsåg före invasionen en handplockad exilregering som residerade i Kenya. USA såg till att få den internationellt erkänd.
Det enda USA sedan behövde göra för att rättfärdiga invasionen i Somalia var att skrämmas med Usama bin Laden, beskylla de islamiska domstolarna för samarbete med al Qaida och kräva att den ”legala regeringen” skulle installeras i Mogadishu. Klassisk imperialism.
Vilken blev effekten?
Se Sydsvenskans siffror i citatet ovan.
Hur reagerade världssamfundet?
Som Sverige. Somaliska flyktingar terrorlistades och berövades tillgång till sina pengar. Andra åtalades. Somliga fördes till tortyrcentraler i länder som Polen och Egypten.
I dagarna har Sverige dock besinnat sig. Terrorstämplingen av banken al Barakaat hävdes härom veckan. De terrormisstänkta somalierna frikändes för ett par dagar sedan ”i brist på bevis”.
Därmed undanröjdes två svenska rättsskandaler.
Hur hade Sverige fått uppgift om terrormisstankarna?
Genom underrättelsetjänstens byteshandel med andra stater inklusive diktaturer som Etiopien. Jämför Carl Bildts erkännande i samband med FRA-debatten.
Hur ser framtiden för Somalia ut?
Mycket mörk. USA har orsakat en katastrof som bara ser ut att förvärras.
Veckans Goja
Idén är lysande, men finns det några $$ kvar efter att Fannie Mae, Freddie Mac och de andra barnen lekt färdigt?Fast dom kan väl få låna lite Renminbi (人民币 eller 人民幣, 'folkets valuta') av kineserna.
2008-09-11
Ett citat av ett citat
”Det totala antalet människor som dödats av terrorister i hela världen sedan den 11 september är ungefär detsamma som antalet människor som drunknat i badkar i USA.”
Philip Bobbit, amerikansk professor i konstitutionell rätt, citerad av författaren Martin Amis i Wall Street Journal, citerad av Patrik Svensson i Sydsvenskans kulturdel, citerad av Gunnar Stensson i Veckobladet.
Philip Bobbit, amerikansk professor i konstitutionell rätt, citerad av författaren Martin Amis i Wall Street Journal, citerad av Patrik Svensson i Sydsvenskans kulturdel, citerad av Gunnar Stensson i Veckobladet.
Medlemsmöte v
På måndag blir det inget vanligt kompolmöte. Istället blir det medlemsmöte där v ska diskutera och besluta hur v ska ställa sig till ESS-anläggningen när nu planprocessen för denna inom kort inleds.
Medlemsmötet är alltså nu på måndag den 15/9. Tiden är kl 19 och platsen partilokalen, Svartbrödersgatan 3.
Medlemsmötet är alltså nu på måndag den 15/9. Tiden är kl 19 och platsen partilokalen, Svartbrödersgatan 3.
20 år av tystnad
Inbjudan till ett offentligt möte:
På direkt order av Khomeini avrättades sommaren 1988 mer än 5000 politiska fångar i ett massmord i Irans fängelser.
Vi hedrar minnet av dessa offer.
Lilla Caféet, Lilla Tvärgatan 2, Lund
Lördagen den 13 september
kl. 16.00 - 19.00
Inbjudna gäster är:
Amnesty Lund
Anhöriga till offren
Före detta politiska fångar
Arrangör är:
ABF Burlöv-Lundabygden i samverkan med Lunds FN-förbund,
Socialdemokraterna i Lund och Vänsteralliansen för Iranska arbetare
Läs mer
Snart är det dags för
Det är ett mycket digert program som skall avverkas under dessa dagar. VB tipsar om några punkter nedan och hela programmet kan du hitta här.
Demonstrationen ”Allt makt åt folket – mot kapitalism och miljöförstöring – en annan värld är möjlig!” samlas i Rosengård (Cronhielms park) klockan 13.00 lördagen den 20 september.
Några kulturtips:
Onsdag 17 september kl 19: LATINAMERIKANSK KONSERT i Jesusparken med Jan Hammarlund, Tania Naranjo och Cesar Peña.
Torsdag 18 september kl 18 på Amfiteatern i Rosengård tillsammans med Anne Feeney, Åsa Bällsten, Kristian Svensson och Pepe&Mary,
Fredag 19 september Brecht-afton kl 19 på Cafe Barbro, Skolgatan 10, tillsammans med Röda Kapellet, Oktoberkoret, Rocío Olalde och Tania Naranjo. Svendborgdikterna i ny tonsättning av Håkan Carlsson, i övrigt musik av Kurt Weill och Hanns Eisler.
Lördag 20 september kl 18 Jan Hammarlund och Anne Feeney på folkfesten, Tallriken i Pildammsparken.
Svar direkt
Läste (i förra veckans VB) om politiska rörelser och partier som startat i Lund, bl a Miljöpartiet. Hoppade till när jag läste Lucifers beklagande över att Lunds ledande miljöpartister är de mest högerorienterade i landet. Vilka menar man då?
Det är samt att vi i vår ledningsgrupp (styrelse) sätter en tydlig gräns åt vänster men det gör vi även åt höger. Vi betraktar oss som gröna, trogna vår egen ideologi. Problemet är inte att vi i Lund är högerinriktade utan snarare att partilednignen på riksnivå har valt sida. Majoriteten av miljöpartister i Lunds är inte bekväma med det, det är sant. Men det råder inte konsensus.
Vi är precis som i riket i övrigt av olika uppfattningar när det gäller t ex regeringsfrågan och EU-frågan. Vi har många och långa och stimulerande debatter och följer demokratiska principer d v s att majoriteten avgör. Det har lett till att vi förhåller oss så fria och oberoende som möjligt i Lunds kommun.
Anders Ebbesson
---------------
Svar direkt:
Miljöpartiet i Lund bestämmer naturligtvis själv över sin politik. Men eftersom vi har för avsikt att bilda en röd-grön majoritet i Lund efter nästa val kan man inte helt negligera vad som sägs och görs i de tilltänkta samarbetspartierna. Då är det förstås uppmuntrande att Anders Ebbesson ogillar att bli kallad högerinriktad.
Jag är helt klar över att det finns olika uppfattningar inom miljöpartiet och jag har förstås ingen fullständig kunskap. Vad jag konkret tänkte på var vad jag hörde i en debatt i Lunds fullmäktige i våras. Det handlade om Mats Olssons motion om att skolavslutningarna inte borde hållas av präster i kyrkor därför att de då kom att bli religiösa andakter. Det var en nykter och saklig motion, baserad på en önskan om att skolan skulle respektera religionsfriheten. Om motionen hade bemötts på saklig grund borde den bifallits av en liberal och frisinnad majoritet. Men efter en debatt på den lägsta nivå jag upplevt i Lunds kommunfullmäktige röstades den ner av borgare, sverigedemokrater och miljöpartister gemensamt. Anders Ebbesson bidrog i debatten, inte med några argument utan genom att varna för att motionen var ”kommunistisk”. Det var för mig en tydlig signal om i vilket läger han hörde hemma. Har jag missuppfattat? Vad menade Anders Ebbesson?
Lucifer
Det är samt att vi i vår ledningsgrupp (styrelse) sätter en tydlig gräns åt vänster men det gör vi även åt höger. Vi betraktar oss som gröna, trogna vår egen ideologi. Problemet är inte att vi i Lund är högerinriktade utan snarare att partilednignen på riksnivå har valt sida. Majoriteten av miljöpartister i Lunds är inte bekväma med det, det är sant. Men det råder inte konsensus.
Vi är precis som i riket i övrigt av olika uppfattningar när det gäller t ex regeringsfrågan och EU-frågan. Vi har många och långa och stimulerande debatter och följer demokratiska principer d v s att majoriteten avgör. Det har lett till att vi förhåller oss så fria och oberoende som möjligt i Lunds kommun.
Anders Ebbesson
---------------
Svar direkt:
Miljöpartiet i Lund bestämmer naturligtvis själv över sin politik. Men eftersom vi har för avsikt att bilda en röd-grön majoritet i Lund efter nästa val kan man inte helt negligera vad som sägs och görs i de tilltänkta samarbetspartierna. Då är det förstås uppmuntrande att Anders Ebbesson ogillar att bli kallad högerinriktad.
Jag är helt klar över att det finns olika uppfattningar inom miljöpartiet och jag har förstås ingen fullständig kunskap. Vad jag konkret tänkte på var vad jag hörde i en debatt i Lunds fullmäktige i våras. Det handlade om Mats Olssons motion om att skolavslutningarna inte borde hållas av präster i kyrkor därför att de då kom att bli religiösa andakter. Det var en nykter och saklig motion, baserad på en önskan om att skolan skulle respektera religionsfriheten. Om motionen hade bemötts på saklig grund borde den bifallits av en liberal och frisinnad majoritet. Men efter en debatt på den lägsta nivå jag upplevt i Lunds kommunfullmäktige röstades den ner av borgare, sverigedemokrater och miljöpartister gemensamt. Anders Ebbesson bidrog i debatten, inte med några argument utan genom att varna för att motionen var ”kommunistisk”. Det var för mig en tydlig signal om i vilket läger han hörde hemma. Har jag missuppfattat? Vad menade Anders Ebbesson?
Lucifer
Frågor om dammarna
Den tydligen ogenomtänkta och för djurlivet katastrofala tömningen av reningsverkets dammar i Lund har fått två av VB:s skribenter att ställa frågor i ärendet.
Demokratisk Vänster har genom sin ersättare i den s k Ägarnämnden i Lund, skrivit nedanstående brev till Tomas Avenborg, som bland annat är ordförande i ägarnämnden och vice ordförande i styrelsen för VA Syd m m
Hej Tomas!
Jag skriver till dej med anledning av kommunförbundet VA Syds fiskutrotning vid Källby Reningsverk. Du är ju vice ordförande i styrelsen för VA Syd och därmed en av de politiskt ansvariga för verksamheten. Jag föreslår att du till nästa sammanträde med Ägarnämnd Lund – där du är ordförande - sätter upp en punkt på dagordningen där vi i Ägarnämnden får information om bakgrunden till detta katastrofala missgrepp och – allra viktigast – vilka åtgärder ni i styrelsen vidtagit för att liknande dråpslag mot fisk- och fågellivet vid dammarna i fortsättningen ska undvikas. För att det som skett aldrig, aldrig någonsin, ska komma att upprepas hoppas jag vi kan vara eniga om, eller hur?
Vänliga hälsningar
Ulf Nymark
---------------
Dammarna
Fyra dammar är tömda. I två av dem har källflöden delvis bevarar livet. Hittade en död ål. Hur många finns i slammet? Karpen har blivit symbol för människoskapade miljökatastrofer. Men det handlar inte bara om fisk. Dammarna utgör ett helt ekosystem. Och viktigast är fågellivet. Tre frågor.
1. Den långa dammens vattenspegel är ännu intakt fast den sänkts en halv meter. Den utgör en viktig viloplats för flyttfåglarna. Just nu trängs sothöns, knipor, viggar, storskarvar och hägrar. Över vattnet pilar ladusvalor.
Den långa dammen kan räddas. Men. Tiden rinner ut. Beslut krävs nu! Linn Linde påstår i Anna Mansfelds utmärkta reportage att det är tekniskt omöjligt eftersom vattnet flödar genom alla dammarna. Ett uppenbart osant påstående. För ett par månader tömdes dammen närmast järnvägen. Bara den dammen. Den är nu åter vattenfylld. Och steril. En fråga till Linn Linde:
Är du beredd att bevara vattnet i den långa dammen?
2. Det har också framkommit att reningsverket är så effektivt att vattnet kan släppas direkt i Höje å. Dammarna är tråg av cement. En fråga till länsstyrelsen:
Varför inte göra dem till riktiga dammar och området till en våtmark som kan ta emot fosfor och kväve från åkrarna ovanför? Här finns ett rikt naturområde mitt i Lund mellan Värpinge och Klostergården.
3. Och till sist: Är ornitologerna, de politiska partierna och naturorganisationerna beredda att skaffa sig kunskap och göra en insats för biologisk mångfald mitt i Lund?
Gunnar Stensson
Demokratisk Vänster har genom sin ersättare i den s k Ägarnämnden i Lund, skrivit nedanstående brev till Tomas Avenborg, som bland annat är ordförande i ägarnämnden och vice ordförande i styrelsen för VA Syd m m
Hej Tomas!
Jag skriver till dej med anledning av kommunförbundet VA Syds fiskutrotning vid Källby Reningsverk. Du är ju vice ordförande i styrelsen för VA Syd och därmed en av de politiskt ansvariga för verksamheten. Jag föreslår att du till nästa sammanträde med Ägarnämnd Lund – där du är ordförande - sätter upp en punkt på dagordningen där vi i Ägarnämnden får information om bakgrunden till detta katastrofala missgrepp och – allra viktigast – vilka åtgärder ni i styrelsen vidtagit för att liknande dråpslag mot fisk- och fågellivet vid dammarna i fortsättningen ska undvikas. För att det som skett aldrig, aldrig någonsin, ska komma att upprepas hoppas jag vi kan vara eniga om, eller hur?
Vänliga hälsningar
Ulf Nymark
---------------
Dammarna
Fyra dammar är tömda. I två av dem har källflöden delvis bevarar livet. Hittade en död ål. Hur många finns i slammet? Karpen har blivit symbol för människoskapade miljökatastrofer. Men det handlar inte bara om fisk. Dammarna utgör ett helt ekosystem. Och viktigast är fågellivet. Tre frågor.
1. Den långa dammens vattenspegel är ännu intakt fast den sänkts en halv meter. Den utgör en viktig viloplats för flyttfåglarna. Just nu trängs sothöns, knipor, viggar, storskarvar och hägrar. Över vattnet pilar ladusvalor.
Den långa dammen kan räddas. Men. Tiden rinner ut. Beslut krävs nu! Linn Linde påstår i Anna Mansfelds utmärkta reportage att det är tekniskt omöjligt eftersom vattnet flödar genom alla dammarna. Ett uppenbart osant påstående. För ett par månader tömdes dammen närmast järnvägen. Bara den dammen. Den är nu åter vattenfylld. Och steril. En fråga till Linn Linde:
Är du beredd att bevara vattnet i den långa dammen?
2. Det har också framkommit att reningsverket är så effektivt att vattnet kan släppas direkt i Höje å. Dammarna är tråg av cement. En fråga till länsstyrelsen:
Varför inte göra dem till riktiga dammar och området till en våtmark som kan ta emot fosfor och kväve från åkrarna ovanför? Här finns ett rikt naturområde mitt i Lund mellan Värpinge och Klostergården.
3. Och till sist: Är ornitologerna, de politiska partierna och naturorganisationerna beredda att skaffa sig kunskap och göra en insats för biologisk mångfald mitt i Lund?
Gunnar Stensson
Ständigt denne glasmästare
av Gr
Lund har två före detta landstingshus. Det ena ligger på Byggmästaregatan och hyser några kommmunala förvaltningar. Det andra, som ligger på Baravägen, innehåller visserligen några landstings/regionfunktioner ännu men högkvarteret finns i Kristianstad, och om något år ska de funktionerna flytta till ett nytt hus i Malmö. Man kan undra om detta är lämpligt givet Region Skånes ekonomi men beslutet är fattat.
Till huset på Baravägen finns det flera spekulanter. En är kommunen,
en annan är före detta glasmästare Arne Paulsson.
Kommunen vill koncentrera förvaltningar till ett enda ställe, vilket sägs försvåra uppkomsten av småpåvedömen och vara långsiktigt rationellt. Kanske det. Glasmästaren sägs i första hand vilja komma åt tomten och är inte främmande för att riva huset och ersätta det med bostäder.
I detta finns åtminstone två problem.
Socialdemokraterna ställer upp på samlad förvaltning men vill ha den i bättre kollektivtrafikläge, det vill säga närmare stationen. Det är ett mycket klokt argument. Det handlar om var flera hundra personer ska ha sin arbetsplats åtminstone ett halvsekel framåt, och om det halvseklet vågar vi förutspå att spårtrafiken kommer att vinna stort på den individuella vägtrafikens bekostnad. Att promenera från tåget till Baravägen är för långt om man ska göra det dagligen, och de frekventa busslinjerna har inga bra hållplatser i närheten. Me Baravägen är förmodligen billigare än att bygga nytt.
Bostäder på tomten ligger i linje med rödgröna krav på förtätning av staden. Men att riva? Mot det talar två starka skäl. Det ena handlar om hushållning. Huset är gediget och inte särskilt gammalt, och det är moraliskt tveksamt att inte fortsätta att använda det, Andra skälet är att det är ritat av Klas Anshelm. Han har gjort rätt många hus i Lund men det ska vi vara glada för, för det är många som ser honom som en av 1900-talets bästa svenska arkitekter. Hans gräddbullefabrik på Södra vägen är redan raserad.
Vad göra? Jo, kommunen bör med jämnmod avstå Baravägen, men utnyttja sitt planmonopol så att landstingshuset inte rivs.
Till huset på Baravägen finns det flera spekulanter. En är kommunen,
en annan är före detta glasmästare Arne Paulsson.
Kommunen vill koncentrera förvaltningar till ett enda ställe, vilket sägs försvåra uppkomsten av småpåvedömen och vara långsiktigt rationellt. Kanske det. Glasmästaren sägs i första hand vilja komma åt tomten och är inte främmande för att riva huset och ersätta det med bostäder.
I detta finns åtminstone två problem.
Socialdemokraterna ställer upp på samlad förvaltning men vill ha den i bättre kollektivtrafikläge, det vill säga närmare stationen. Det är ett mycket klokt argument. Det handlar om var flera hundra personer ska ha sin arbetsplats åtminstone ett halvsekel framåt, och om det halvseklet vågar vi förutspå att spårtrafiken kommer att vinna stort på den individuella vägtrafikens bekostnad. Att promenera från tåget till Baravägen är för långt om man ska göra det dagligen, och de frekventa busslinjerna har inga bra hållplatser i närheten. Me Baravägen är förmodligen billigare än att bygga nytt.
Bostäder på tomten ligger i linje med rödgröna krav på förtätning av staden. Men att riva? Mot det talar två starka skäl. Det ena handlar om hushållning. Huset är gediget och inte särskilt gammalt, och det är moraliskt tveksamt att inte fortsätta att använda det, Andra skälet är att det är ritat av Klas Anshelm. Han har gjort rätt många hus i Lund men det ska vi vara glada för, för det är många som ser honom som en av 1900-talets bästa svenska arkitekter. Hans gräddbullefabrik på Södra vägen är redan raserad.
Vad göra? Jo, kommunen bör med jämnmod avstå Baravägen, men utnyttja sitt planmonopol så att landstingshuset inte rivs.
Finland nobbar Nato
av Gunnar Stensson
Georgienkrisen leder sannolikt till att Finland väljer att nobba Nato.
Insiktsfulla bedömare menar att Finland genom ett Nato-medlemskap skulle förlora kontrollen över sin utrikespolitik och bli beroende av plötsliga politiska impulshandlingar som till exempel president Saakasjvilis angrepp på Sydossetiens huvudstad den 7 augusti. I maj segrade Saakasjvili i ett val som enligt observatörer från Organisationen för säkerhet och samarbete, OSSE, präglades av fiffel med valsedlar, hot och våld
Ett Natomedlemskap skulle kunna tvinga Finland att stödja demokratiskt tvivelaktiga äventyrare i oönskade konflikter och i värsta fall krig.
Nu valde Nato att inte ställa upp för Georgien. Det var klokt.
Men vad är i så fall Nato?
En sällskapsklubb för USA-vänner som Carl Bildt och politikerna och ledarskribenterna i ett tynande folkparti?
Insiktsfulla bedömare menar att Finland genom ett Nato-medlemskap skulle förlora kontrollen över sin utrikespolitik och bli beroende av plötsliga politiska impulshandlingar som till exempel president Saakasjvilis angrepp på Sydossetiens huvudstad den 7 augusti. I maj segrade Saakasjvili i ett val som enligt observatörer från Organisationen för säkerhet och samarbete, OSSE, präglades av fiffel med valsedlar, hot och våld
Ett Natomedlemskap skulle kunna tvinga Finland att stödja demokratiskt tvivelaktiga äventyrare i oönskade konflikter och i värsta fall krig.
Nu valde Nato att inte ställa upp för Georgien. Det var klokt.
Men vad är i så fall Nato?
En sällskapsklubb för USA-vänner som Carl Bildt och politikerna och ledarskribenterna i ett tynande folkparti?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)