2014-09-11

Råd för röstande

Först några rader från en korresponderande ledamot i OPTO (Observatörerna av Per T. Ohlsson). I söndags blev man först besviken: ingen ”folkmordsnostalgi”, inga ”nackskott” och bara en ”brunröd”. Men han kom igen genom att kalla Hans Linde, V:s gruppledare i riksdagen, för ” babystalinist ”. Just nu samlar PTO sig säkert för en rejäl spya inför valet på söndag. Han kommer att blanda det med uppskattande ord om Erlander och Per Albin Hanson – det ingår i hans nuvarande image som historiker stående ovanför stridsvimlet.

V ett missnöjesparti!
Jag har inte sett några valresultat ännu, men det skulle förvåna om inte Sverigedemokraterna kommer att gå starkt. Det beror på att ingen i denna valrörelse har talat klarspråk: en röst på SD är ett stöd för borgarna. Partiernas sätt att bemöta SD var först att försöka tiga ihjäl dem. Det misslyckades och man gick över till erkänna deras existens och diskutera invandringen. Det är så klart SD:s favoritämne och där vinner de många debatter. Särskilt från vänster kallas de nu rasister. Det är korrekt vad gäller partiets ursprung och vad ett antal av deras företrädare har gett uttryck för. Men de uppåt tio procent som förväntas rösta på SD är vanligen inte rasister. De kanske talar om negerbollar och zigenare när andra ord hade varit de rätta. Men framför allt är de ekonomiskt drabbade genom oro för jobben och allt glesare småorter och landsbygd. Det är missnöjesröster SD får. Om man är socialist är man missnöjd med samhållets nuvarande uppbyggnad och det är ett misslyckande när V inte vinner röster som missnöjesparti.
   Det är trist att V inte kommit längre i sin hållning till SD och använt verkligheten som argument i stället för värderingar. Som Bergegårdh och Jarfjord skrev: ” Den antirasistiska strategin har varit ett misslyckande”. Den insikten har dessvärre inte präglat valkampanjen.

Rådvill, ångerfull?
Jag har tidigare utlovat råd för röstande i söndagens val. Lite sent nu när förtidsröstningen har pågått i flera veckor, men kom då ihåg att det går att ändra sin röst på valdagen. Kommer du med legitimation till din vallokal är det den röst du lägger där som räknas medan din tidigare röst makuleras. Så låt oss betrakta möjligheterna.

Landstings-/regionvalet
Här gäller bara en sak: lägg inte din röst på Miljöpartiet. Det har ingått i den borgerliga majoriteten och har fullt ansvar för den politik som har kört den skånska sjukvården i botten. Den sanslösa hopslagningen av Malmös och Lunds universitetssjukhus var deras verk. Jag säger bara ögonkliniken – här hade Lund en av landets främsta specialistkliniker och där är bara ruiner kvar – personalen är nu spridd på Göteborg, Helsingborg och div. privatpraktiker. Malmöborna skulle på samma sätt kunna nämna sin öron-, näs- och halsklinik. Det s.k. fria vårdvalet är en annan idé och planerna där innebär att också specialistvården kan privatiseras. Här har V varit ledande i motståndet i vad som kan kallas ett folkligt uppror uppbackat av fakta i den kriskommission man har stått bakom tillsammans med personalgrupper. Då är det V som förtjänar din röst medan S länge var passiva och först på sistone verkar mena allvar. Ställer du inte upp på V är det frågan om inte en blankröst skulle kunna övervägas. Det viktigaste är att ge Mp en näsbränna, tycker jag. En kraftig nedgång för Mp här blir då också en markering mot Mp: s högerfalang.

Kommunalvalet
Det viktigaste i kommunalvalet är förstås att bli av med den borgerliga majoriteten i Lunds fullmäktige, ledd av Mats Helmfrid(M) , Tove Klette (Fp) , Lars Bergwall (C)  och Torsten Czernyson (KD), nästan alltid understödda av Hans Olof Andersson (SD). Även om man anstränger sig för att hitta tecken på självständighet hos de enskilda borgerliga ledamöterna, t.ex. försök att ta intryck av debatter och förslag, så blir resultatet noll. Borgarna har haft en ledig majoritet och skulle haft råd med enstaka avvikande röster men partidisciplinen och enigheten har varit total. Centerpartisterna är väl i så fall det enda undantaget när de gått emot bostadsbyggande på jordbruksmark men mer är det inte. Ledamöterna har varit röstboskap.
   Det anmärkningsvärda annars är hur väl S, Mp och V har fungerat tillsammans under fyra år. Alla tre partierna har väl haft sina publikfriande extraturer och rösterna har inte sällan spretat men helheten har fungerat.. Det är en god grund för ett nytt styre även om vi säkert kommer att få se konflikter. S kommer att få svårt att gå ifrån sin klassiska bilvänliga hållning, Mp skyggar för varje antydan om existensen av olika samhällsklasser med tillhörande vänster-högerskala medan man kan undra över hur många kompromisser V är beredda att göra och försvara. Men vi får se.
   Ny i gamet är i år Fi och det kan väl tänkas att det i Lund finns tillräckligt många feminister som vill markera sig. Det ska man inte moralisera över, så länge de vet vad kan kosta. I den mån man kan tala om ett program för Fi:s kommunalpolitik så ligger det väl nära V och S. Jag tror dock inte att en Fi-representant i fullmäktige skulle göra någon skillnad. Jag vill förorda en röst på V, S, Mp, Fi i denna ordning. För den som undrar: S var en gång en förstelnad apparat i Lund och Skåne, som V gick hårt ut mot, men så är det inte längre: Det finns hos S en ny vitalitet och därutöver en bred förankring som V saknar.

Riksdagen
Ja när det gäller riksdagsvalet kan man sakna den gamla valkretsindelningen med fyrstadskretsen (Malmö, Lund, Helsingborg och Landskrona) som gav oss underlag för riksdagsmän som Jörn Svensson. Nu är vi hopbuntade med diverse landsbygdskommuner som Svedala, Kävlinge, Staffanstorp och Ystad. V-röster från oss är naturligtvis lika viktiga för det, men chanserna att få in kandidater härifrån är måttliga. Jag är ju emot personröstnings-systemet (jag skulle däremot gärna stryka namn!) Då är jag beredd att sätta ett kryss för Saima Jönsson(V) som skulle kunna tillföra riksdagen färska erfarenheter som läkare i skånsk sjukvård. Jag gissar att hon också skulle ha en del att säga i utrikesdebatter om Israel-Palestina.
   Fi ställer ju också upp, men jag litar inte riktigt på dem, det får väl andra göra. Karin Svensson-Smith på Mp-listan har kunskaper och engagemang i trafik- och miljöfrågor och man kan bara hoppas att miljöpartisterna visar henne uppskattning.
   Ja, min rekommendation blev alltså tre raka V-röster och det vittnar kanske inte om vidsyn. Jag har alltid svårt för partiföreträdare som talar om hur viktigt ett val är och vad gällde EU-valet var det närmast ett skämt. Men det här valet är faktiskt viktigt i säväl kommun, region och riksdag. Bryt borgarväldet!
Lucifer.

85 000 underkända i Björklunds skola
av Gunnar Stensson

Skolverket: ”Nytt bottenrekord” (5/9)

Andelen elever som inte får godkänt i nionde klass slog nytt rekord i våras. 13,1 procent klarar inte sin behörighet till gymnasieskolan. I år innebär det ungefär 12 000 elever. Antalet barn som underkänts under Jan Björklunds 8 år som utbildningsminister uppgår till cirka 85 000, fler för vart år.
   Skolan blir allt mindre likvärdig. 2006 tog Alliansen makten. Då var det 10,5 procent som inte fick godkänt. Kommunaliseringen och friskolereformen hade börjat upplösa skolans kvalitet.
   Utbildningsminister Jan Björklund förvärrade rötan. Genom att förstärka den korrumperande treenigheten skolpeng, friskola och så kallad valfrihet förvandlade han skolan till den marknad för giriga bedragare som vi nu alla ser, och som är lika omöjlig att styra eller kontrollera för skolledare som för stat och kommun. Samtidigt genomförde han reformer som accelererade sönderfallet. Slutresultatet blev PISA-haveriet.
   Skillnaderna mellan skolor har fördubblats under Jan Björklunds tid. Barn som hamnar i fel skolor får sina livschanser förstörda, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
   Nästan hälften av barnen till lågutbildade föräldrar, 42 procent, fick underkänt i våras, liksom mer än var fjärde (29 procent) invandrarelev. Utslagna. Dömda till utanförskap. Proletariserade.
   Samtidigt ser vi friskoleaktiebolagens företrädare hånskratta i TV. I år börjar fler elever i fler nystartade friskolor än någonsin. Vinstbegränsningar? Hahaha! Det blir inte så lätt att fixa för de sex lättlurade partierna M, C, FP, KD, SD, MP och S!

Academedia är störst med cirka 35 000 elever. I Academedias skolor är bara 5 procent utan gymnasiebehörighet, enligt en annons. Sätt era överklassbarn hos oss! Liksom medelklassbarnen!
   Friskolekoncernen har två vinststrategier
 • Den ena går ut på att samla resursstarka elever i påstådda ”prestigeskolor”. Eleverna liknar varandra, är billiga i drift och når rimligt goda resultat utan dyra resurser eller hög lärartäthet. När de lämnar utbildningen har de utvecklats till en sorts asociala nördar.
 • Den andra handlar om att samla resurssvaga elever i skitskolor som man sedan helt enkelt kör i botten och lägger ner.

I Lund har vi exempel på båda strategierna i St Lars-området
Engelska skolan är prestigeskolan.
   Skitskolan är Realgymnasiet (tidigare John Bauer) som ligger ett stycke därifrån.  ”Inget år på Realgymnasiet har varit bra, men det sista året var vidrigt och totalt kaos”, skriver eleverna till ETC 5/9. De gjorde sitt skolval och slösade bort tre år på ingenting. Utebliven praktik. Ständigt nya lärare. Bristande undervisning. Både skolans lärare och elever har anmält Realgymnasiet till Skolinspektionen. Frågan är vad det har för effekt.

Skolinspektionen tillsattes för att vår extremt liberala skola nödvändiggör extrem kontroll. Men Skolinspektionen klarar inte sin uppgift, fastslog Riksrevisionen nyligen. Den kontrollerar bara skolans dokumentation (som ju kan fixas av en slug sekreterare) i stället för att inriktas på verksamheten. Många undermåliga skolor har slunkit igenom kontrollen.
   Skolforskare menar att Skolinspektionens påverkan är negativ och skapar misstro.
   Lärarnas Riksförbund instämmer i kritiken liksom Skolledarförbundet genom sin ordförande Matz Nilsson (som jag känner som en mycket dugande pedagog och skolledare sedan han en kort tid tjänstgjorde i Lund 2005-06). Skolinspektionen kan inte säkerställa kvaliteten, säger Matz Nilsson. Tre fjärdedelar av Skolinspektionens egna tjänstemän instämmer.(Radions program Kaliber 6/9).
   Jan Björklunds skapelse är en papperstiger. Och friskolekoncernerna hånskrattar.

Vad ska vi ta oss till?
Skolan är det viktigaste vi har i vårt samhälle. De senaste tjugo åren har den fallit sönder. Allt snabbare.
   De två grundläggande problemen är kommunaliseringen, som i praktiken omöjliggjorde likvärdighet, och marknadssystemet: skolpeng, friskola och fritt val.
   Det enda parti som har förstått detta (flertalet skolforskare och tjänstemän har insett det för länge sedan) är Vänsterpartiet. Vårt enda hopp om ett stopp för fortsatt segregation och kommersialisering och ett återupprättande av kunskap, kvalitet och likvärdighet är därför att V blir så starkt i valet att det får ett avgörande inflytande på skolpolitiken, helst genom regeringsmedverkan. Det blir inte lätt. Makten och miljarderna står till korruptionens tjänst.

P.S. OECD-rapporten Education at a glance visar att Sverige är det land där matematik-kunskaperna försämrats mest.

P.P.S. Chile, som delar den svenska bottennoteringen i PISA-mätningen, påtvingades av general Pinochet, anhängare till Milton Friedman, samma skolmarknadssystem som vi har infört under demokratiska former. Landets socialdemokratiska regering försöker nu reformera det. Det politiska motståndet är hårt och kommer från de samhällsskikt som stödde den chilenska diktaturen och de neoliberala idéerna på 1970-talet.

2014-09-04

Appellmöte i Klostergården

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer till Klostergårdens centrum fredag 5/9 klockan 17. Röda Kapellet spelar.
   Det blir tillfälle att fråga politikerna om när Klostergården ska få en ordentlig träffpunktsverksamhet, hur det blir med servicebussarna, vad de kan göra för Klostergårdsskolans fotbollsplan och mycket annat.

Emil Jensen på Maktskiftesfestivalen

Demokratisk vänster i Lund satsar sina sista slantar på att det ska bli maktskifte i Lund. Partiet ställer som bekant inte upp i kommunalvalet. Ett enda mandat efter två val räcker inte för att göra skillnad. Istället uppmanar man sina tidigare väljare och sympatisörer att rösta rött eller grönt eller på Fi i kommunalvalet i Lund.
Kl 18 Demokratisk vänster öppnar festivalen.
Kl 18.02 spelar Iryas Playground.
Kl 20.00 står Emil Jensen på scenen.
Kl 22.00 kommer Silvana Imam.

Mellan artisterna blir det appeller och utfrågning av kommunala representanter från arrangörerna – Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet -- samt från festivalens stödjande parti Demokratisk Vänster.
   Mer om festivalen på Facebook, sök på Maktskiftesfestivalen.
Per Roijer
Affisch »

Natt till dag

Nycirkusopera om människans dubbla natur, om livets ljus och mörker. Palaestra Vokalensemble möter cirkusartister och stråkmusiker ur Bastard Barock. Tillsammans utlovar vi en nyskapande föreställning om livet och människan under ledning av Cecilia Martin-Löf.
   I början av september möts cirkusartister, sångare och barockmusiker i en nyskapande föreställning om livet och människan. Är vi goda eller onda? Är livet sorg eller glädje? Njutning eller smärta? I musik, dans och akrobatiska krumsprång visar vi en dag på jorden med allt vad som finns av översvallande skönhet och ogenerad egoism. Föreställningen pågår i ca 1 timme och 15 minuter utan paus.
   Biljetterna kostar 150 (ordinarie), 100 (student, pensionär), 50 (barn t.o.m. 15 år) och förköps från medlemmar ur ensemblen (t.ex. via susannawhitling@hotmail.com / 0733-163309 eller på ticnet.
Tid: Föreställningar 5, 6, 12 och 13 september kl. 19:30-20:45.
Plats: Stenkrossen, Kastanjegatan 13

Filmtips av Kerstin Johansson

Intressant program på Kino under veckoslutet för den som har tid. Ytterligare ett tillfälle att se filmen "Om våld", som baseras på Frantz Fanons skrifter, särskilt "Jordens fördömda". För oss som var aktivister för frigörelsen i de portugisiska kolonierna, när det begav sig, blir det nästan lite nostalgiskt.
Lördag 6 sept, 14.00 Om våld, 15.30 Filmen följs av samtal: Afrika idag.
   Yahia Mahmoud, lektor vid Kulturgeografiska institutionen i Lund, berättar om relationen mellan Afrika och Europa idag.
   Frantz Fanon var absolut ingen våldsförespråkare, han analyserade våldet som välutbildad fransk psykiater. Nu är det på modet bland etablissemanget att beskylla oss till vänster om mitten för att vara våldsförespråkare, samtidigt som det är vi som drabbas av etablissemangets våld. På det möte jag antydde i mitt förra meddelande fick jag mig till livs att Hamas nyligen försökt utplåna Israel. Nyttigt att påminnas och det är en utmaning att kontra denna tvärsäkra okunnighet. Att skrika enkla floskler leder ingenstans.

BDS för ett fritt Palestina

Sofielunds Folkets Hus, Rolfsgatan 16, Malmö
 den 8 september kl. 18:30
Huvudgäster: Michael Deas (talesperson BDS Europa) och Anna Wester (Ordförande Palestina grupperna Sverige)
Bojkott är ett verktyg som ligger i dina händer som konsument. Du kan välja att inte köpa israeliska produkter så länge ockupationen och brott mot folkrätt pågår.
   Desinvestering innebär att företag, banker och institutioner drar tillbaka investeringar som stödjer den israeliska ockupationspolitiken.
   Sanktioner är politikernas och de globala institutionernas verktyg att med handelshinder, förbud mot militärt samarbete eller begränsningar i de diplomatiska förbindelserna markera att man inte accepterar statens politik.
   Det internationella samfundet är handlingsförlamat, därför krävs det nya metoder för att aktivt verka för fred mellan Israel och Palestina.
   Styrkan med BDS är att det är en ickevåldsmetod. Dessa metoder har större moralisk legitimitet och har dessutom i allmänhet visat sig vara mer effektiva än våldsamma alternativ vad gäller att på kort sikt uppnå utsatta mål, samt att på lång sikt bidra till ökad demokratisering och stabilitet.
   Ni kommer under eventet få veta mer om BDS-rörelsen och varför SSU ställer sig bakom den. Alla är varmt välkomna!
Arrangörer: SSU Malmö & Helsingborg

Håll musiken igång! med Mikael Wiehe

Röda Kapellets kulturmanifestation lördag 13 september till Gunnar Sandins minne

Blåsorkestern Röda Kapellet gör en stor manifestation för kulturen, Håll Musiken Igång, lördagen den 13 september 2014. Det är en hyllning till Gunnar Sandin. Gunnar startade orkestern för 40 år sedan och avled 2012. Tretton orkestrar och körer med olika anknytning till kultur, politik och studentliv i Lund kommer att spela på gatorna i centrala Lund denna lördag. Sammanlagt 200 musikanter är aktiva.
   Dagen avslutas med en fest på Mejeriet för allmänheten. På scenen står välkända musiker och musikanter med Mikael Wiehe i spetsen.
   "Håll musiken igång" är Gunnars egna ord och namnet på den fond som bildades för pengar som strömmade in till hans begravning.
   Vi är totalt tretton körer och orkestrar som kommer att spela och sjunga på olika platser i stan mellan kl 11 och 13.30.
   Manifestationens första del avslutas genom att alla orkestrar och körer sjungande och spelande går mot Stortorget via alla tillgängliga anslutande gator. Kl 14 kommer alla tillsammans (drygt 200 sångare och musikanter) att göra ett gemensamt framförande på Stortorget.
   Festen på Mejeriet börjar kl 19.30, inträde 150 kr.

Deltagande grupper
Röde Horn, Köpenhamn, Jernbanekapellet, Alte Kamereren, Bleckhornen, Spelmansgillet, Lufsen Swingsters, Röda Kapellet, Kantarellerna, Ostrochorus, Midnattskören, Reclaim with song, Malmö, Oktoberkoret, Köpenhamn, Tagorekören

Program för kvällens fest på Mejeriet
Programmet börjar 19.30. Följande artister och grupper kommer att medverka: Röda Kapellet, Mikael Wiehe, Anna-Mia Barwe, Lufsen Swingsters, Midnattskören
Dans till Lund Big Band
Konferenciär: Kristina Merker-Siesjö

Affisch »

Obehagliga applåder av Mats Olsson

Ännu en gång har vi lånat en text från Mats Olssons blogg ”Olsson betalar”. VB tycker att nedanstående inlägg är så pass anmärkningsvärt att det måste spridas så mycket som möjligt.
   Om du klickar dig dit kan du läsa vad vänsterpartiet vill göra åt Lunds snabba fall i skolrankingen som det finns flera artiklar om i veckans VB.

I måndags deltog jag i en debatt i Lund med ett oväntat och obehagligt inslag. Debatten arrangerades av spårvagnshatarpartiet FNL, men samtliga fullmäktigepartier var också på plats. Salen dominerades naturligtvis av motståndare, de flesta akademiker +70 år. SD har nyligen anslutit sig till spårvagnsmotståndet och representerades av den kände rasisten Ted Ekeroth, lillebror till Kent (han med järnröret och Avpixlat).
   Så fort sverigedemokraten yttrade sig applåderade och jublade dessa förfinade borgare, ja, inget av Ekeroths hemsnickrade argument var för billigt och plumpt för att inte publiken skulle uttrycka sitt gillande. Jag kände en iskall vind från 1930-talet svepa genom lokalen, rasisterna och i alla fall delar av det akademiska Lund hade funnit varandra igen.
   Med sådana vänner behöver Sverker Oredsson och de andra i FNL inga fiender.

Alla så falla de neder i sumpen av Gunnar Stensson

Skolorna i Lund sjunker år efter år allt snabbare och allt djupare i Lärarförbundets ranking efter det att Allianspartierna tagit över ledningen 2006. Visserligen lyckades Lund till en början behålla en relativt hög placering tack vare skickliga lärare och välutbildade föräldrar. Men nu går det inte längre.
   Förra året fick Lund en tiondeplacering.  Det var inte lysande, men ändå inte katastrofalt. I år har våra skolor hamnat på plats nummer 18.
   2006 hörde de svenska skolorna fortfarande till världens bästa. 2014 fick vi klart för oss att Sverige har den sämsta skolutvecklingen bland de 34 länder som ingår i Pisa-mätningen.
   Lund låg i topp under de år då Sveriges skolor hörde till världens bästa. Nu har kommunen sjunkit till en artonde-placering i ett skolsystem som hamnat bland i botten i Pisa-mätningen.
   Att återupprätta kvaliteten i skolorna, både Lunds och Sveriges, kommer tyvärr att ta några år efter maktskiftet, liksom det tog några år att fördärva den. Men det måste göras.

Lund faller pladask av Ulf Nymark

LUND FALLER PLADASK I SKOLRANKNING
I Lärarförbundets rankning - Årets skolkommun - faller nu Lunds kommun från fjolårets 10:e placering till 18:e plats. Snacka om fritt fall!

LUND FALLER PLADASK I HBTQ-RANKNING
Nyligen publicerade RFSL en utvärdering av kommunernas arbete med hbtq-frågor. Lund föll från en tidigare delad fjärde plats till plats 21!

LUND FALLER PLADASK I MILJÖRANKNING
I somras redovisade tidningen Miljöaktuellt sin årliga rankning av kommunernas miljöarbete. Lund föll från en 13 plats i fjol till en 16:e plats i årets rankning. År 2011 låg Lund på första platsen i denna miljörankningen.
Det är uppenbart att det behövs en ny majoritet och en ny politik i Lunds kommun!

Nazistmötet i Limhamn brott mot FN-konventionen mot rasism av Gunnar Stensson

Utöya visade oss vad en enda nazistisk terrorist kan göra. Den dagen IS kräver demonstrationstillstånd kommer Helmersson troligen inte att hävda att det viktigaste är att skydda IS yttrandefrihet. Liberala opinionsbildare bör vakna upp och inse att även nazister är terrorister.
Maria Küchen, SDS 3/9

Ett rasistiskt, antisemitiskt möte arrangerades av Svenskarnas parti på Limhamns torg den 26/8 av Svenskarnas parti, tidigare Nationalsocialistisk Front. Svenskarnas parti står för antisemitism och utvisning av alla ickesvenskar.
   Hitler är partiets föredöme. Under hans tolv år vid makten mördades 5,5 miljoner judar i koncentrationslägren, liksom ytterligare flera miljoner romer och andra minoriteter.
   Sverige undertecknade 1969 FN-konventionen mot rasism vilket innebär att vi förbundit oss att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. I Sverige tillåts ändå nazistiska partier som Svenskarnas parti att framföra sitt budskap offentligt.
   För detta fick regeringen nyligen stark kritik från FN. Regeringens försvarar sig med att Sverige i stället har antagit en lag mot hets mot folkgrupp.
   Sannolikt innebar Svenskarnas partis möte ett brott även mot denna mesigare lag. Att det strider mot FN-resolutionen är solklart.
   Men opinionen mot nazism och antisemitism är stark i Malmö. Ett par tusen människor demonstrerade mot nazisterna.

Tre moderata kommunpolitiker vägrade dock ”närvara” vid manifestationen. De ”anade att extremvänstern skulle ta till våld”.  Den aningen vägde tyngre än deras avsky mot nazismen.
   Nu blev det ju snarare polisen som ”tog till våld” för att skydda ett möte som sannolikt var illegalt. Detta har i efterhand mötts av omfattande kritik.
   Dock inte från de tre moderaterna.  I en debattartikel i Sydsvenskan en vecka efter demonstrationen skriver de: ”I ett civiliserat samhälle har staten monopol på våld.”
   Hitler kunde inte ha uttryckt det bättre. De tre politikerna är Stefan Lindhe, Torbjörn Tegnhammar och Noria Manouchi.
   I stället för att solidarisera sig med den akuta kampen mot nazismen vill de – någon gång, så småningom – bilda ett ”nytt råd för tolerans och öppenhet”. Det ska ersätta det nuvarande Dialogforumet som ”har spelat ut sin roll”.
   Poängen med det nya rådet är att utestänga Vänsterpartiet ”om det inte tar tydligt avstånd från extremvänstern”. Så var det med den öppenheten.
   Nu lär ”rådet” aldrig bildas. Allianspartierna förlorar sannolikt valet. Men glöm inte att rösta rödgrönt, både i Malmö och Lund. Det är en viktig del i kampen mot rasism och nazism.
   Sydsvenskans vik. debattredaktör Tiina Meri är ansvarig för att deras artikel infördes den 31 augusti.

Framgafflat - om cykel och trafik: Från cykelöverfart till cykelpassage av Ulf Nymark

Självklart vet alla cyklande VB-läsare att vi den 1 september fick för cyklister nya och betydelsefulla bestämmelser i Trafikförordningen? Eller? I varje fall så missade jag det och upptäckte det först flera dagar efter månadsskiftet. Och det av en ren slump. Nog tycker jag att massmedia har varit märkligt försiktiga med att skriva om denna regel.
   Vad är det då för regel? Jo, den 1 september bytte alla befintliga cykelöverfarter (ni vet, de som markeras med en rad av sockerbitsliknande vita rutor, oftast belägna i anslutning till övergångsställe) namn. De heter numera cykelpassager. Samma regler gäller för cykelpassage som det gjorde för cykelöverfart fram till den 30 augusti.

Sockerbitar och hajtänder
Men nu kommer det: cykelöverfarterna ska nu beteckna en ny innovation på cykeltrafikens område. De nya cykelöverfarterna blir ett slags ”övergångsställe för cyklister”, dvs korsande fordonstrafik ges väjningsplikt gentemot cykeltrafik som ska korsa vägbanan. De nya cykelöverfarterna får en skylt som blir en herr och fru Gårman på cykel. Bilkörbanan ska vara så beskaffad att det inte utan besvär ska gå att köra mer än 30 kilometer i timmen genom överfarten. Vägmarkeringen i körbanan blir ”sockerbitar” plus ”hajtänder”.

Risk för alltför få cykelöverfarter
En gissning är dock att det kommer att byggas förhållandevis få cykelöverfarter i städer och tätorter. Dels kostar det ju en slant att bygga om och för bilar fartdämpa befintliga cykelpassager, dels hindrar ju väjningsplikten i viss utsträckning bilisterna fria framfart. Och den är ju närmast helig för många trafikpolitiker.
   De nya bestämmelserna i Trafikförordningen är givetvis ett steg framåt. Men det gäller att se till att kommunen också nyttjar reglerna och inför cykelöverfarter på bred basis så snart som möjligt. Kompletteras detta med att göra huvudstråken för cykeltrafik till huvudleder har flera kraftfulla tramptag tagits på vägen mot en god cykelstandard.
   Men varför i all världen ska regeringen krångla till det och döpa om befintliga cykelöverfarter? Det skapar bara förvirring.

Amatörer och profitörer av Gunnar Stensson

Kommunernas skolpolitiker är okunniga amatörer, fräste Jan Björklund härom dagen. Lars Hansson, FP, ordförande i skolnämnden för Lunds stad och Carolina Nordbeck, FP, ordförande i skolnämnden för de östra kommundelarna, får väl ta åt sig sin del av Jan Björklunds svepande inkompetensförklaring, i synnerhet som Lund rasar i Lärarförbundets ranking.
   ”Politikerna ska inte bestämma över skolan. Det ska föräldrarna och barnen göra”, fortsatte Jan Björklund. ”Vi kan inte låta amatörer styra vår skolpolitik. Skolorna måste förstatligas.”
   Ursäkta den egendomliga logiken. Den är Björklunds.
   Det är nog faktiskt så att skolan borde förstatligas. Inte för att kommunpolitikerna skulle vara okunniga. De är oftast både kunniga och ambitiösa – när det gäller den egna kommunen.
   Det finns mer än 200 kommuner. Alla åtnjuter kommunalt självstyre. Det blir många sorters skolpolitik.
   Problemet är att skolan förlorade sin likvärdighet i och med kommunaliseringen. Somliga kommuner är rika, andra fattiga, somliga kommunpolitiker ville leda skolan åt ett håll, andra åt ett annat. Somliga är storstad, andra landsbygd. Skolan måste förstatligas för att resurserna ska fördelas lika och undervisningen bli likvärdig.
   Så resonerar förstås inte Jan Björklund. Han beundrar i stället profitörerna, de proffsiga friskoleföretagare som gör vinst. Det är annat det, än de enfaldiga kommunpolitikerna! Björklund är en fanatisk anhängare till det fria valet och skolpengen. Utan dem skulle ju inte profitörerna göra någon vinst.
   Han påstår trots detta att han vill att skolan ska förstatligas. Han vet förstås att det inte kommer att ske. Alliansen, MP och S är emot.  Bara Vänsterpartiet håller med.
   Men Vänsterpartiet vill ha en helt annan skola än Jan Björklund, en skola som är lika bra för alla.

Ship to Gaza vann i domstol – Israel skall återlämna Estelle

PRESSMEDDELANDE: 2014-08-31
Idag (31/8) avkunnade en israelisk domstol beslut i rättstvisten mellan Ship to Gaza Sverige och den israeliska staten, angående rätten till segelskonaren SV Estelle. Utslaget innebär att domstolen helt och hållet går på Ship to Gazas linje. När Ship to Gaza inledde rättsprocessen med att kräva att få tillbaka sitt fartyg svarade den israeliska staten med en begäran om att få konfiskera fartyget. Domstolen avisade denna begäran och bekräftade Ship to Gazas rätt att återfå Estelle. Domstolen ålade också den israeliska staten att betala rättegångskostnaderna.
 

 
Estelle användes i Ship to Gazas aktion för att bryta blockaden av Gaza sommaren och hösten 2012. Hon seglades då ca 5000 nautiska mil från Östersjön till Östra Medelhavet innan hon den tjugonde oktober kapades av israeliska marinen, cirka 30 nautiska mil utanför Gazas kust. Sedan dess har såväl fartyget som last varit beslagtagna av den israeliska staten. Ship to Gaza har hela tiden hävdat fartyget och dess last hålls i strid med såväl internationell som israelisk lag.
   Ship to Gazas talesperson Dror Feiler säger med anledning av domen: ”Vi upprepar nu vårt krav på att fartyget och dess last snarast återlämnas till oss och att den israeliska staten ersätter oss för alla eventuella skador som kan ha uppkommit medan fartyget olagligen varit beslagtaget.”
Talespersoner för Ship to Gaza Sverige:
Dror Feiler & Ann Ighe

Haaretz om israelisk politik, 2/9

Var vi än befinner oss denna Rosh Hashanah (det judiska nyåret som börjar vid solnedgången den 24 september) så kommer 450 palestinska barn sitta bredvid oss. De kommer varken vrida sig eller känna sig rastlösa. Men det kommer vi att göra. De levde förra året och nu är de döda.
Bradley Burston

Lieberman, Israels utrikesminister: Israel står bakom beslutet att expropriera palestinskt land på Västbanken.

Abbas: Palestinska myndigheten kommer att presentera en plan för israeliskt tillbakadragande från Västbanken inom tre år för de arabiska utrikesministrarna.

Stödet för Hamas ökar bland palestinierna, enligt en färsk opinionsundersökning, medan stödet för Abbas minskar. Majoriteten palestinier stöder Hamas förslag om väpnad kamp på Västbanken.

Inte till salu av Göran Persson

Denna vänsterpartiets huvudparoll i årets val har skapat mycket besvär för både politiska motståndare och presumtiva vänner. Man har fått massor av kritik och ifrågasättande från alla håll i medierna, från medborgarna har men mest fått instämmande men det är en annan historia.
   Efter reportaget i Hallandsnytt borde det bli svårare att avfärda parollen ”Inte till salu”. Men det kommer säkert alliansförespråkarna att klara. För varje dag och varje exempel blir det allt klarare, åtminstone för mig, att tron på privatisering är just en tro som liksom andra trosriktningar existerar i en annan värld än den som baseras på fakta.
   Nedan finns ett litet citat från SVT:s sidor med en länk till reportaget. Sist finns en lista över de fem företag som gjorde störst vinst på sina asylboende 2013.

 

 
Asylboendets vinst finansierade spa
Migrationsverkets asylboenden skapar i flera fall storvinster hos de privata bolag som anlitas, det visar SVT:s granskning. Ett exempel är Liagården AB i Halland där miljonvinster från asylboendet gick till en spa- och konferensanläggning.
Migrationsverket betalade Liagården 20,8 miljoner kronor för att de under 2013 bedrivit flyktingboendet Lia Hof utanför Ullared. Kostnaden baseras på antalet asylsökande och dygn som de vistats på boendet. Liagården gjorde på detta en storvinst och kunde betala ut drygt tio miljoner kronor i koncernbidrag till moderbolaget Ästad gård AB.
– Jag tänker väl inte så mycket kring vinsten. Det blev ett väldigt stort överskott från 2013 på grund av en väldigt hög beläggning som vi aldrig någonsin hade kunnat förutspå, säger Daniel Carlsson, styrelseordförande för Liagården och Ästad gård, till SVT Västnytt.
Läs mer på SVT

De fem företagen som tjänat mest på asylboenden 2013
Företag                                Utbetalt miljoner          Rörelsemarginal
Hewal Fastigheter AB            35,2                                 56 %
Liagården AB                           20,8                                 52 %
Hermanssonbolagen AB              9,1                                 45 %
CLT Care AB                            13,7                                 37 %
Grytan Invest                            26,6                                 32 %

Helgens skyfall dränkte Lund av Gunnar Stensson

Nedanstående text är en kontrafaktisk historia. Värt att komma ihåg är att det bara är två mil och en massa tur som gör den kontrafaktisk. Inte ett enda dugg skicklighet eller förutseende.
Red

Regnet vräker ner i den damm som omger Universitetssjukhuset. En övergiven ambulans står vid huvudingången. Man kan bara ana hur det ser ut i kulvertar och källarutrymmen. Ljuset flackar i fönstren.
   Allhelgonakyrkans torn är osynligt i regnet. Vattenmassorna forsar nedför St Laurentigatan.  Clemenstorget är en sjö med allt djupare vatten. Bangatan är helt översvämmad. Vattnet når upp till järnvägsbron över Trollebergsvägen. Ett godståg har stannat i höjd med stadsparken.
   Asfaltöknen runt Nova står under vatten och den till bredden fyllda Rinnebäcken forsar dånande ut i Höje å vid Värpinge.
   Den starkaste strömmen flyter längs Bredgatan. Domkyrkan är helt omgiven av vatten och vattnet stiger på Domkyrkoplanen. Lundagård ser ut som en tropisk mangroveskog. Vattnet flödar över Stortorget och strömmar vidare längs Kyrkogatan och Stora Södergatan.
   Man kan inte se tvärsöver Mårtenstorget. Vattenytan piskas vit av slagregnet. Vattenmassorna flödar utför Bankgatan och följer sedan Södra Esplanaden och förenar sig med huvudflödet vid Mejeriet.
   Några bilar flyter med vattenmassorna ner mot Mejeriet. Vattnet stiger längs Ringvägen och fördjupas under järnvägsbron. Vatten omger Klostergården.
   Lund är inte platt som Malmö utan sluttar ganska brant från lasarettet ner mot Höje å. Skyfallet får därför ett våldsammare förlopp, men vattenmassorna rinner rätt snart ut ur själva centrumområdet.
   Dagvattensystemet i södra Lund överfylls snabbt. Vattnet sprutar upp ur dagvattenbrunnarna. Den stora kulverten längs järnvägen dånar. Reningsdammarna stiger över sina breddar. Vattnet forsar över vall och gångstig ner i Höje å.
   Allvarligast är att Lunds vattenförsörjning hotas eftersom vattnet har stigit över den vall som omger vattenverket i sluttningen och står meterhögt över golvet i pumprummet.
   Badarevägen slutar i en vidsträckt sjö som hela tiden stiger trots att regnet avtar och kanske upphör om några timmar. Vattenmassorna från Lund fortsätter att strömma ner. De nybyggda husen i Källby Äng sänks i vatten som snart når upp till fönstren på nedre våningen.
   Höje å fylls på från norr och från söder i St Lars-området. De hårdgjorda ytorna har mångdubblats allteftersom den forna parken exploaterats allt hårdare. Vatten sprutar ut ur kulvertarna. Vatten flödar över Malmövägen vid Höjebro.

Ett par dagar senare har vattnet runnit vidare utför Höje å och vållat översvämningar i Lomma. Där är skadorna dock ganska måttliga, mindre än efter förra årets höststorm. Också Klostergården har klarat sig relativt bra tack vare sitt höga läge ovanför ådalen och de höga träd och gräsvallar som omger bostadskvarteren.
   I Källby ängar ser det däremot ut som om en tsunami drabbat området. Skadorna på bebyggelsen är omfattande. Vattenverket klarade sig nätt och jämt tack vare den stora tillgången på pumpar som hela tiden arbetade för högtryck. De nya tegelbyggnaderna är leriga långt uppåt väggarna.
   Experter varnar för att liknande häftiga skyfall kommer att bli vanligare i takt med att klimatet blir varmare. Det är hög tid att anpassa Lund till det nya klimat som kommer att prägla det tjugoförsta århundradet.

Tre torgmöten av Lucifer

Jag tar del av den lokala politiken som valarbetare på orkesterplats och det färgar mitt perspektiv. Här är mina intryck från tre möten under den gångna helgen.

Ett nederlag mot de andliga krafterna
Det finns de som säger att religionen inte spelar så stor roll i politiken längre, i varje fall inte i Sverige. Då har jag ett aktuellt och smärtsamt motexempel.
   Vänsterpartiet hade ett litet möte med musik på Clemenstorget i fredags, sen eftermiddag. Tanken var att möta de anstormande människomassor som kommer från tågen via utgången i gamla godsmagasinet. Talare var en av våra bästa och sakligaste kommunalpolitiker, Lars Ohlsson, med fokus på vård- och omsorgsfrågor. Men 25 meter bort mitt emot ingången till Malmborgs stod en grupp med 6-8 sångare, elgitarr och slagverk. För att undvika konflikter sände vi ut förhandlare men mötte ingen förståelse. Vi fick dock veta att det rörde sig om en frikyrklig grupp från Kamerun och att de liksom vi hade polistillstånd.
   Vi körde igång ungefär samtidigt. Det blev en kakafoni utan motstycke. De sjöng afrikanska religiösa sånger (man kunde höra ”halleluja” här och var) och de gjorde det väl. Det svängde om deras musik och de sjöng starkt och bra, som stärkta av en högre makt, en makt som vi inte hade kontakt med. Och det som kanske ändå var avgörande: de hade kraftiga förstärkare och högtalare för både röster och elgitarr. Vad hade vi att komma med – pipiga klarinetter och inga trummor! Vi kämpade men vi var chanslösa.
   Efter ett tag började det dessutom regna. Det finns instrument som inte mår bra av det så vi gav upp och packade ihop. Det var tydligt att det andra gänget hade stöd från himlen och de bara fortsatte. Också när jag cyklade bort i regnet var de fortfarande igång. Vi saknade den kraft uppifrån eller kanske snarare från Kraftringen som bar den andra gruppen genom regnet. Underskatta aldrig religionens betydelse i politiken!

Ett riktigt dåligt torgmöte
I fredags var Lund också föremål för V:s omsorger i form av ett besök av en högtalar/estradvagn som var uppställd mellan korv- och kebabvagnarna på Mårtenstorgets östra sida. Det hade tydligen varit aktivitet tidigare på dan, men jag var där mellan 16 och 16,40. Jag ville höra Hans Linde, riksdagsman (v), en kunnig person och en bra talare. Dessvärre fick jag då först lyssna på den medföljande trubaduren, säkert bra på sitt sätt, men totalt malplacerad på Mårtenstorget vid fyratiden. Vi var väl en 5-6 vänsterpartister där varav några med flygbladsbuntar. Först fick vi lyssna en halv timme på trubaduren som sjöng för bilparkeringen och kanske 5-10 människor på bänkarna runt torget och sen pratade Hans Linde allmänpolitik, bra men mest allmängods. Jag hade hoppats på några ord om aktuell utrikespolitik och Sveriges halva Natoanslutning. Men det hade Sjöstedt redan sagt något om i TV, förklarade Linde och det fick räcka. Sen var jag tvungen att ge mig av och jag vet inte om det förekom lokala talare.
   För mig var det hela ett skolexempel på misslyckade torgmöten. Det sägs ibland att torgmöten är en förlegad form av politisk verksamhet och efter det här är jag böjd att hålla med. Mötet var ett led i V:s stora riksoffensiv, planerad sedan månader men tydligen utan lokal samordning. För att torgmöten ska fungera krävs en sorts täthet i mötet och att det har en stark lokal förankring. Det här var bortkastat till en kostnad av några tusen för att transportera runt vagnen och människorna.

Mårtenstorget classic
På lördagen stod Röda kapellet på vanlig plats och tid och hade möte i egen regi. Vi spelar ju för en rödgrön valvinst och inbjuder därmed S, V och Mp att framträda, med tre kortanföranden från vart och ett av de tre partierna mellan låtarna.
   Björn Abelsson (s) höll en traditionell appell, inte dålig men kanske lite väl standardbetonad och utan starka lokala inslag. Karin Svensson-Smith (Mp), snart statsråd, är rutinerad framför orkestern, känner väl till Lund och kunde prata cykel- och klimatfrågor. Originellast var Abe Bergegårdh (v), partiets senaste lokala stjärnskott, som höll samma anförande tre gånger. Kanske inte så fel, folk stannar ju sällan utan släntrar förbi och riskerar därmed ingen upprepning.
   Abe inledde med att säga att för fem år sen var han ännu inte medlem i V, men att han nu var riksdagskandidat. Snabb karriärväg alltså. Det han tog upp i sitt anförande var att heltidspolitiker som riksdagsmän och kommunalråd genom alltför höga löner inte delar sina väljares ekonomiska villkor. Det är förvisso en viktig synpunkt, särskilt för oss i vänsterpartierna. Men nog var det synd att man inte fick höra mer om V:s ståndpunkter, t.ex. i lokala frågor. Själv har han tillsammans med Ander Jarfjord skrivit om att det inte räcker med antirasism för att bekämpa SD. Sverigedemokraterna tillåts att nästan ensamma agera oppositionsparti. Vad som behövs är att kritiken mot dem förskjuts från värderingar till ekonomiska frågor. Det kan man förankra lokalt genom att se hur SD nästan alltid röstar med borgarna i kommunfullmäktige.
   Sen är det nog så att Abes exempel på hur V har hållit sina högavlönade politiker på plats genom att ta ut partiskatt, är lite missledande. I första hand handlar det nog om att få in pengar till partikassan för ett litet och fattigt parti.
   Ja, så kan man reflektera långt bak i orkesterledet. Vi själva var väl habila och mötet på Mårtenstorget var av hygglig standard, men gav nog ändå ett lite splittrat intryck. Partiföreträdare tenderar att mest säga Rösta på oss. Det är nog vi själva som får lyfta fram att det i första hand gäller att få bort borgarna från makten.

Lund är ingen bra gång- och cykelkommun
av Sven-Hugo Mattson

Lund är en bilkommun. Jag har en mer än 60- årig erfarenhet av Lund som trafikkommun. Då fanns inte yttre ringen med Motorvägen, Norra ringen m.m. Det är jätteinvesteringar som gjorts här. Infartsvägarna har breddats och vi har fått massor av p-hus, ibland bara för handeln. Vi har fått ett Nova och ett Mobilia med enorma mängder god mark enbart för bilparkering. Tror vi att vi har oceaner av mark? Vi har byggt nya motorvägar till Kävlinge och Gårdstånga där det redan fanns vägar. Motsvarande investeringar i gång- och cykelvägar är bara en bråkdel av detta. Och, för tusan, nu skall jag inte svära mer, de har ju byggts för att få undan de cyklande från körbanorna och bilarna.

1950-talet
För drygt 60 år sedan fanns inte ett enda trafikljus i Lund. Dessa som är ett hinder för cykeln och gåendet har ju inte tillkommit för dessas skull men det hindrar deras framfart. När jag började skolan, sju år gammal, tog jag bara cykeln och satte ut den på körbanan och cyklade ”närmaste” vägen till skolan, dylikt. Jämför med att man nu inte släpper ut barnen i trafiken förrän vid 11 års ålder. Jag parkerade min cykel vid på trottoarkanten, nu måste jag hitta ett cykelställ inte alltid särskilt nära dit jag skall, det vill säga om jag nu hittar något cykelställ. Vid stationsområdet tar det sin tid.
   När jag cyklade till min faster i Henkelstorp, mellan Löddeköpinge och Saxtorp, cyklade jag rätt ut på Fjelievägen och vidare till Fjelie, Flädie och så vidare. Nu får jag inte ens cykla på Fjelievägen, norra del längst ut eftersom jag inte får cykla i Fjelierondellen. Jag behövde inte cykla 100 m söderut in under en tunnel och så tillbaka 100 m norrut för att komma på rätt köl. Då fanns bara tunnlar/broar, vid järnvägen, i hela Lund. Nu tvingas jag ständigt ner i underjorden eller över broar för bilismen skull, där man mycket väl kunde reglerat på ett sätt så att cyklandet och gåendet slapp detta. Allt detta har gjorts för bilismens bekvämlighet, för att inte störa bilen. Förr cyklade jag till Malmö, för att se Malmö FF spöa upp något lantisgäng, typ Djurgården eller Gais. Då cyklade jag raka vägen till Malmö IP utan att ta mig över eller under Malmövägen fyra gånger.

Vad kan man begära?
Kan man då begära att det skall vara lika bekvämt att cykla i dagens Lund som i 50-talets. Absolut inte, men hur skall jag tycka att Lund är en bra cykelkommun när jag hade det så mycket bättre för 60 år sedan. Men Jag menar att det finns alla möjligheter att göra det betydligt bekvämare för cykel och gående, så varför gör man inte det? 
   Det finns många bra gång- och cykelvägar i Lund. Hardebergabanan ut till Sandby, är hyfsad, men den börjar, efter drygt 10 år, att krackelera och den är något för smal. Det är bra att vi har cykelvägar till Dalby och Staffanstorp. Det finns även andra avsnitt inne i sta´n som är väl godkända. Men de brister som finns gör att betyget blir underkänt. Det finns för mycket hålor mer än decimeter stora. Förutom att det är obekvämt så är det farligt. Exempel på detta är på en av cykelhuvudvägarna ner mot konsum på Örnvägen och utanför badhuset ner till Klostergården från norr. Här finns också avsnitten vid Vildandsparken som börjar bli väl skruttna. Det finns alldeles för många avsnitt där trädens rötter har brutit upp asfalten och gett oönskade hinder som också är farligta. Exempel här är på Trollebergsvägen vid Högbovägen. Grönska från träd och buskar sticker ut över gc-vägarna och gör redan smala vägar ännu smalare. Grenar från träd går så långt ner att man behöver ducka, särskilt vid regn. Detta finns överallt, i stort sett, där det finns grönska. Det finns avsnitt där cykelvägarna är alldeles för branta på grund av att det hela tiden är vi som skall upp eller ner. Cykelvägen vid Kobjer som går under Norra ringen och in i Gunnebo är ett exempel. Här finns en brant nerförsbacke, som slutar i en fyrvägskorsning, försök cykla här en isig vinterdag. Bron över samma Norra Ring från Sofiparken till S:t Hans backar är ett annat exempel.
   Gc-vägarna är ofta alldeles för smala och att blanda gång- och cykel, utan ordentlig åtskillnad, är ett otyg. Ett exempel här är järnvägsundergången från Bantorget till Trollebergsvägen. På dess norra sida är både gång- och cykelvägen allt för smala, vilket innebär att gående och cyklande ständigt knör på varandra. Det senare exemplet är skandal och borde genast åtgärdas. Ett annat exempel är Svanevägen och Svanegatan. Gc- vägarna vid Svanevägens södra sida är alldeles för smala, här kan vara rätt mycket trafik. Gångbanan är dessutom ofta översållad av sly och jord. Lägg till att det vid vissa avsnitt saknas gc-vägar, Kävlingevägen norr om Norra ringen, vid Nöbbelöv, är ett exempel.
   Även för de gående är Lund en dålig kommun. Ta Magle lilla kyrkogata, här är trottoarerna i vissa avsnitt helt borta på grund av växtlighet och trappor. I vissa avsnitt är här smalt och trottoaren hällar.
   Samma kritik finns om Bytaregatans norra del. Likadant med Stora Fiskaregatan och norra delen av Grönegatan ner till Kattesund. 
   Dessa brister visar en nonchalans gentemot de gående och cyklande.

Lösningar
Jag hoppas få återkomma med förslag på lösningar på de här problemen som om de genomförs skulle lyfta trafiksituationen för gång och cykel. Mina förslag kommer att vara positiva och bara i liten grad kommer jag att utmana bilismen. Bara där gång och cykel behöver mer plats föreslår jag att man smalnar av körbanor. Men körbanorna är så pass breda att det knappast är något problem i värsta fall får man enkelrikta för bilen. Det kommer så klart att kosta och får ske över tid, utom där det är akuta brister, och när olika trafikavsnitt ändå skall byggas om.

Pierre Schori om Israels krig mot Gaza: Utan protester blir vi medskyldiga till mardrömmen i Gaza

Svallvågorna efter det senaste israeliska kriget mot Gazas 1,8 miljoner har långt ifrån förklingat. Att Israel står som den stora politiska förloraren verkar helt klart. Nu prövar Netanyahu att blidka sina högerextremistiska kritiker med att planera en konfiskering av en stor landyta nära Betlehem. USA protesterar, men utan hot om sanktioner.
   I en artikel häromdagen i Dagens Arena skräder Pierre Schori inte orden, om Israel som den enda medlemsstaten i FN som bombar sönder FN-installationer, den enda staten som helt ostraffat bryter mot internationell lag och mänskliga rättigheter.
   EU reagerar med sanktioner när Ryssland annekterar Krim och stöder rebellgrupper i östra Ukraina. Israels erövringspolitik, med betydligt aggressivare inslag, möter inga liknande protester.
   Här följer Schori-artikeln, något kortad.
Bertil Egerö


Artikeln i sin helhet kan läsas i Dagens Arena.
 

 
I detta tredje anfallskrig på sex år mot Gaza finns det bara en otvetydig vinnare: den israeliska vapenindustrin.

Speciellt framtagen ammunition, som likt de förbjudna klusterbomberna exploderar högt över marken, användes för första gången i massiv skala också mot civilbefolkningen. Så även nya tunga betongkrossande bomber och nattliga kikarsikten för prickskyttar. [1]

Israel toppar trion av länder som exporterar mest vapen per invånare. De två andra är Sverige och Ryssland.[2] Frågorna måste därför ställas. Vilken typ av militärt samarbete finns mellan Sverige och Israel? Förekommer det planer gällande vapensystem av samma typ som brukas i de urskillningslösa anfallen mot bostadsområden, skolor, sjukhus, moskéer och olika FN-organ i Gaza? Vilka uppgifter har överstelöjtnanten som är militärattaché på Sveriges ambassad i Tel Aviv?

/…/

Vid Gazakriget 2008/2009 samordnade min förre FN-kollega, den israeliske ambassadören Dan Gillerman, i ett nytt PR-direktorat hela det diplomatiska och säkerhetspolitiska etablissemanget kring ett par tydliga budskap. Detta var ett krig som inte skulle ses som en del av en övermäktig kärnvapenutrustad militärmakt som under åratal har järnhårt blockerat Gaza och oavbrutet och ohejdat koloniserat Västbanken.

Nej, nu skulle det talas om kriget som ett led i västs globala kamp mot terrorismen och det iranska hotet, och det var ockupationsmakten som var offret.

Direktoratet försökte också skymma det förhållande att Hamas raketer under åtta år hade dödat 20 civila medan 1 700 palestinier hade dödats av israeliska attacker sedan Israel drog sig ur Gaza tre år tidigare.

Då var det Israel som bröt vapenvilan genom att den 4 november döda sex Hamasanhängare i en raid i Gaza. Hamas svarade med raketanfall. [3] Haaretzjournalisten Amira Haas ställde frågan: Har inte ledningen i Gaza, som lever under ockupation, samma rätt som Israel att avskräcka eller skrämma israelerna som israelerna gör med palestinierna? "Israel ses alltmer som ett abnormt samhälle dominerat av militär och bosättare".

Mönstret tycks nu ha upprepats enligt International Crisis Group. Det var inte Hamas raketer som utlöste kriget utan Israels avsikt att knäcka den palestinska enhetsregeringen som bildades i juni. [4]

Samma slutsats drar den amerikanske rabbinen och förre chefen för American Jewish Congress, Henry Siegman. Netanyahu hetsar mot de palestinska enhetssträvandena, saboterar Kerrys fredsansträngningar, utvidgar de illegala bosättningarna på Västbanken och krossar så mycket han kan också av Gazas civila strukturer i syfte att utplåna palestinierna som en politisk enhet. [5]

Att den mångåriga ockupationsmakten skulle ha rätt att försvara sig, men inte den ockuperade, faller på sin egen orimlighet.

/…/

Israel, en stat som skapades av FN, är den enda medlemsstaten i FN som i modern tid upprepat angriper världsorganisationens personal och byggnader. En israelisk attack i slutet av juli i år krävde 16 människors liv i en FN-skola i Gaza. Enligt UNWRA-chefen Pierre Krähenbühl, hade den israeliska armén underrättats om skolans lokalisering sjutton gånger före attacken på onsdagen. "Det här är sjätte gången en av våra UNRWA-skolor har träffats. Vår personal som ledde den internationella verksamheten har dödats".

Ban Ki- moon konstaterade att allt pekade på att israeliskt artilleri utförde attacken, "ett moraliskt illdåd och en brottslig handling". [6]

En vecka senare var det dags för en sjunde attack, med minst tio döda mot ännu en FN-skola i södra Gaza där flyktingar under bombardemangen hade sökt skydd. Attacken sågs som en hämnd för den döde soldaten Hadar Goldin, som Israel falskeligen påstod hade kidnappats av Hamas. [7]

Reaktionerna har varit starka i omvärlden. 150 000 människor demonstrerade den 9 augusti i London och krävde sanktioner mot Israel. Närmare två miljoner har undertecknat ett upprop mot Israels ockupation och dess "krig mot barnen" på det globala nätverket Avaaz hemsida. Uppropet uppmanar till bojkott av Barclays bank, säkerhetsbolaget G4S, holländska pensionsfonden ABP, franska Veolia, datajätten Hewlett-Packard och Caterpillar som på olika sätt med sina tjänster sägs stödja ockupationsmakten.

Även från "det andra Israel" kommer bojkottuppmaningar. Det är kvinnonätverket CODEPINK som fördömer kosmetikföretaget Ahavas användning av naturmaterial från och produktion på ockuperad mark etiketterad som "Made in Israel". [8]

I en artikel i Haaretz anslöt sig antiapartheidkämpen och biskopen Desmond Tutu till kampanjen. Han erinrade om att bojkotten av apartheidstaten i Sydafrika bidrog till dess fall.

Dagen efter demonstrerade bortåt 10 000 människor mot kriget i Tel Aviv, utan Labourpartiet. Författaren David Grossman, som deltog, har ställt den viktiga frågan hur det kommer sig att Israel, den starkaste militärmakten i regionen, inte kan finna modet och beslutsamheten att förändra läget med fredliga medel.

Men i Sverige är det som vanligt. En del ord om Gaza men ingen handling. [9]

Utrikesminister Carl Bildt angav ett antal väsentliga delpunkter för en seriös fredsprocess, men Bildt nämnde inget om ockupation eller sanktioner. Det senare förordar han däremot ofta mot Rysslands ockupation av Krim. Folkpartiet, som ville invadera Irak med Bush (en invasion som gödde den draksådd vi ser i dag) vill nu sända svenska soldater för att bekämpa islamister samtidigt som de bejakar Israels "rätt till att försvara sig".

Vi har alla sett hur Netanyahu definierar självförsvar. Att upprepa att Israels har rätt till självförsvar, blir till en formel att ge Netanyahus våldsbenägna regering en frisedel att fortsätta sin terrorisering av Gazas invånare. De som i Sverige försvarar Israels attacker mot civila mål blir därför också medskyldiga till dess konsekvenser.

Och vilket Israel är det som ska försvaras? Sedan Yassir Arafat för två decennier skrev under ett avtal med Israel som skulle leda till två stater, har de israeliska bosättningarna på Västbanken blivit allt fler. Var tionde judisk israel bor nu illegalt på ockuperad mark.

Även om Israel drog sig ur Gaza 2005, anser FN att landet är en ockupationsmakt ("occupying power") genom sin totala kontroll över Gazas luftrum, tillgång till havet och dess gränser.

När jag sommaren 2012 mötte Hamas hälsominister underströk han att de tre villkoren som ställs på dem inte tycktes gälla för Israel: ickevåld, erkännande av motparten och FN-resolutionerna. Hamas skulle erkänna resultatet av de val som enhetsregeringen förutsåg. Men skulle Europa och omvärlden göra det, undrade han?

Fred kan aldrig uppnås utan att den nu 47-åriga ockupationen upphör. Israeli är den enda återstående ockupationsmakten som ständigt och illegalt utvidgar sitt territorium.

Efter det senaste kriget har FN tillsatt en juristkommission för att utreda om krigsförbrytelser och kränkningar av den humanitära rätten har begåtts. Israel har fördömt kommissionen och svarat med att förbjuda inresa i Gaza för Amnesty International och Human Rights Watch.

Det kan inte finnas en folkrätt för Israel och en annan för all oss andra.

Det är hög tid för de politiska partierna att inför valet den 14 september deklarera var de står.
Pierre Schori

Fotnoter
[1] How Israel's arms manufacturers won the Gaza war By Shuki Sadeh. Haaretz Aug 12, 2014
[2] Nya siffror: Sverige tredje största vapenexportören per capita Apr 14, 2014
[3] Uppgiften om att Israel bröt vapenvilan framfördes också av International Crisis Groups Robert Malley och USA:s förre president Jimmy Carter (Washington Post, 8/1) samt av The Guardians Rory McCarthy den 5/11 2008.
[4] Nathan Thrall i New York Times den 17 juli 2014
[5] Politico magazine
[6] Democracy now
[7] Israel-Gaza conflict Israel takes brutal revenge on Rafah for the loss of a soldier. The Independent, Aug 5, 2014
[8] THE OTHER ISRAEL. Stolen Beauty Ahava boycott campaign continues
[9] Klart och konsekvent har däremot det svenska rättsväsendet agerat. Kammaråklagare Henrik Attorps beslutade den 26 juni att inleda förundersökning om omständigheterna när israeliska soldater bordade Ship to Gaza i maj 2010 och oktober 2012. De brottsmisstankar som utredningen omfattar är bland annat folkrättsbrott.

2014-08-28

Panelsamtal: Är klimatet en fråga om etik?


 
Ett unikt samtal mellan en före detta ärkebiskop, miljöexperter och ledande politiker från olika partier.

Var och när: Torsdagen den 4 sept kl 18.30 på Kulturkrogen (vid Kulturen) i Lund.

MEDVERKANDE:
- K.G. Hammar, teolog och före detta ärkebiskop
- Alva Snis Sigtryggsson, vice ordförande i Fältbiologerna
- Lena Neij, professor vid Internationella miljöinstitutet, Lunds universitet
- Karin Svensson Smith, toppkandidat till riksdagen för Miljöpartiet i Lund och klimatansvarig i Miljöpartiets partistyrelse
- Ann-Sofie Hörlin, toppkandidat till riksdagen för Moderaterna i Vellinge
- Katarina Pelin, kommunchef i Båstad och samhällsentreprenör
Arrangör: Miljöpartiet de gröna i Lund

Emil Jensen på Maktskiftesfestivalen

Demokratisk vänster i Lund satsar sina sista slantar på att det ska bli maktskifte i Lund. Partiet ställer som bekant inte upp i kommunalvalet. Ett enda mandat efter två val räcker inte för att göra skillnad. Istället uppmanar man sina tidigare väljare och sympatisörer att rösta rött eller grönt eller på Fi i kommunalvalet i Lund.
   För att understryka detta och få ut sitt budskap så brett som det bara går arrangeras en musikfest, en Maktskiftesfestival lördagen den 6 september i Stadsparken i Lund. Veckobladet har tidigare berättat om detta. Det är ett unikt initiativ som omfattar alla rödgröna partier i Lund; Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Feministiskt Initiativ. Alla med den gemensamma ambitionen att få till stånd ett maktskifte i Lund.

Kl 18 Demokratisk vänster öppnar festivalen.
Kl 18.02 spelar Iryas Playground.
Kl 20.00 står Emil Jensen på scenen.
Kl 22.00 kommer Silvana Imam.

Mellan artisterna blir det appeller och utfrågning av kommunala representanter från arrangörerna – Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet -- samt från festivalens stödjande parti Demokratisk Vänster.
   Mer om festivalen på Facebook, sök på Maktskiftesfestivalen.
Per Roijer
Affisch »

Håll musiken igång! med Mikael Wiehe

Röda Kapellets kulturmanifestation lördag 13 september till Gunnar Sandins minne

Blåsorkestern Röda Kapellet gör en stor manifestation för kulturen, Håll Musiken Igång, lördagen den 13 september 2014. Det är en hyllning till Gunnar Sandin. Gunnar startade orkestern för 40 år sedan och avled 2012. Tretton orkestrar och körer med olika anknytning till kultur, politik och studentliv i Lund kommer att spela på gatorna i centrala Lund denna lördag. Sammanlagt 200 musikanter är aktiva.
   Dagen avslutas med en fest på Mejeriet för allmänheten. På scenen står välkända musiker och musikanter med Mikael Wiehe i spetsen.
   "Håll musiken igång" är Gunnars egna ord och namnet på den fond som bildades för pengar som strömmade in till hans begravning.
   Gunnar Sandin var en lundaprofil och kulturpersonlighet och politiskt hemmahörande till vänster. I såväl kulturella som politiska sammanhang var han en handlingens man. Politik var enligt Gunnar Sandin att gå och bära. Gunnar hade en sällsynt förmåga att få människor att ställa upp på de idéer han hade, och han kunde därigenom på olika sätt konkret påverka kulturlivet i Lund. Mest betydelsefullt för oss i Röda Kapellet är att han grundade kapellet 1974, genom att skaffa instrument som han satte i händerna på goda kamrater med uppmaningen att lära sig spela. Första maj 1974 framträdde orkestern för första gången, och den fyller alltså nu fyrtio år. En jubileumsskrift över orkesterns historia gavs ut till första maj och finns tillgänglig på Arkiv förlag. Gunnar Sandin fick Lunds kommuns kulturpris 1995.
   Gunnar Sandins fond förvaltas av Röda Kapellet. Vi vill använda dessa medel till en kulturmanifestation i Lund. Den genomförs i två delar. En första del där vi avser att fylla de centrala delarna av stan med sång och musik under några timmar, och en andra del som blir en fest med mycket sång och musik på Mejeriet.

Vi är totalt tretton körer och orkestrar som kommer att spela och sjunga på olika platser i stan mellan kl 11 och 13.30.
   Manifestationens första del avslutas genom att alla orkestrar och körer sjungande och spelande går mot Stortorget via alla tillgängliga anslutande gator. Kl 14 kommer alla tillsammans (drygt 200 sångare och musikanter) att göra ett gemensamt framförande på Stortorget.
   Festen på Mejeriet börjar kl 19.30, inträde 150 kr.

Deltagande grupper
Röde Horn, Köpenhamn, Jernbanekapellet, Alte Kamereren, Bleckhornen, Spelmansgillet, Lufsen Swingsters, Röda Kapellet, Kantarellerna, Ostrochorus, Midnattskören, Reclaim with song, Malmö, Oktoberkoret, Köpenhamn, Tagorekören

Program för kvällens fest på Mejeriet
Programmet börjar 19.30. Följande artister och grupper kommer att medverka: Röda Kapellet, Mikael Wiehe, Anna-Mia Barwe, Lufsen Swingsters, Midnattskören
Dans till Lund Big Band
Konferenciär: Kristina Merker-Siesjö

Affisch »

Pusselbitar

Folkpartiet säger feminism utan socialism. Sedan kommer liberalism utan frihet. Och i höst Folkpartiet utan folk .
Emil Jenssen citerad av SDS 22/8

Käringen med strömmen: Margot Wallström avvisar Jonas Sjöstedt, som kräver totalstopp för vinstuttag ur skol- och vårdföretag. Hon säger: ”Folk har vant sig vid valfrihet.”
SDS 23/8

Polisens våld ett hot mot demokratin av Gunnar Stensson

JO bör särskilt ta hänsyn till att polisvåld kan avskräcka människor från att demonstrera och att sådant våld därför innebär ett allvarligt hot mot allmänhetens rätt att fredligt uttrycka sina åsikter.
Rober Hårdh, chef för människorätts-organisationen Civil Rights Defenders.
SDS 27/11


Nazism och polisvåld är hot mot demokratin – inte människor som står upp för alla människors lika värde.
Emelie Bardon, riksdagskandidat för F!
SDS 27/8


Bilderna lämnar mig med det skrämmande intrycket att poliskavalleriet stormade fram ur ett ruvande mörker bortom demokratin.
Professor Max Liljefors
Sydsvenskan 26/8

 
Tre vittnesmål – och bedömningar – föranledda av polisens våldsanvändning i lördags mot demonstranterna i Limhamn. Det finns många fler. Och naturligtvis pekar många också på de autonomas roll som provokatörer. Vad skedde?
   Drygt 2000 nazistmotståndare i organisationen Skåne mot rasism samlades i lördags i Pildammsparken i Malmö för att demonstrera mot nazistiska Svenskarnas parti som skulle hålla möte på torget i Limhamn.
    ”Dagens polis skyddar morgondagens Hitler” ropade demonstranterna bland annat.
   Ni vet alla hur det gick. Ridande poliser, 12 stycken, galopperar gång på gång in i folkmassan på Linnégatan. Fredliga demonstranter rids omkull och bli liggande på gatan medan hovarna dundrar mot gatstenarna. Och mot människokroppar.
   Vid den stora demonstrationen mot rasism i Malmö efter det nazistiska mordförsöket den 8 mars såg jag polisens ryttartropp avvakta på Södra Skolgatan samtidigt som demonstranterna passerade på Bergsgatan på väg mot Möllevångstorget. Den gången avstod polisen lyckligtvis från någon kavallerichock. Men i lördags kunde de inte hålla sig längre.
    ”Vad jag såg var att poliser red med sina hästar i full galopp rakt in i en folkmassa”, vittnar Lukas Moodysson, som inte såg något våld från demonstranternas sida.
   En polisbil slog på sirenerna och körde över en demonstrant.
   Efteråt spred polisen falska uppgifter om att gatstenar hade kastats och att en ambulans hade blivit angripen. Däremot vittnar Lukas Moodysson om att polisen underlät att kalla på ambulans till två medvetslösa blödande demonstranter som skadats av hästarna. En polis slog med sin sköld en obeväpnad kvinna som protesterade.
 

Det kan se brutalt ut. Men vi har ett arbete att utföra och när situationen övergår i våldsamt upplopp så kan det te sig på det här sättet.
Ewa-Gun Westford

 
Polisens informatör Ewa-Gun Westford förklarade för Sydsvenskan: ”Där stod personer som inte flyttade på sig. Ett hästekipage väger mycket och tar lite tid att stoppa.”
    ”Hästarna skulle varit kvar i stallet. Polisen skulle klarat det här med andra resurser”, menar författaren Fredrik Ekelund.
   Sälj hästarna! Och tänk lite innan ni beviljar demonstrationstillstånd till nazisterna! Välj plats och tid med omsorg. Det gjorde polisen i Dresden när den löste en liknande situation helt utan våld, berättar Emelie Bardon
   Annars kan svensk polis snart hamna i en situation som liknar den i Ferguson, där flera poliser har stängts av från tjänst. En polis skrev på Facebook att ”demonstranter borde avlivas som galna hundar.”
   Sydsvenskans ledare hade rubriken ”Alltid ord, aldrig våld”. Förmaningen var riktad mot demonstranterna, inte mot polisen. Redaktionens mening är att polisen alltid har ”våldsmonopol”.
   Robert Hårdh kräver att regeringen genomför institutionella reformer, ”som möjliggör en oberoende granskning av polisens våldsanvändning och som garanterar människors rätt att fredligt utöva sin mötes- och yttrandefrihet.”

Kom tillbaka, MP! Ni saknades av Gunnar Stensson

Samtidigt som Skåne mot rasism demonstrerade i Malmö samlade S, V, F! och Vårdpartiet drygt femhundra upprörda lundabor i alla åldrar till en vårdprotest. Ingen enda polis syntes till. Det ledde till att det blev besvärligt att korsa den hårt trafikerade Bangatan. Poliserna var väl i Malmö.
   Lena Fällström, S, var demonstrationsvakt. Hon gladdes över att så många hade kommit, men också över att Tekniska nämnden enhälligt hade anslutit sig till hennes förslag att tillmötesgå ett medborgarförslag från 21 Klostergårdsbor om en ny utredning av servicebussarna, som hon berättade om i förra numret av Veckobladet.
”Det hör också till vården, underströk hon. Det är viktigt att våra sköraste medborgare lätt kan nå sina vårdcentraler!”

”Patienter och arbetsmiljö – hur många patienter ska dö?” löd ett av de slagord som skanderades under vandringen från Clemenstorget till Stortorget, där Saima Jönsson, förstanamn på V:s valsedel till regionfullmäktige, och Henrik Fritzon, S, lovade en vårdpolitik som sätter patienter och arbetsmiljö i centrum.
   Ett parti saknades i lördagens vårdprotest i Lund: Miljöpartiet.
   Miljöpartiet ingår i den borgerliga femklövern i Region Skåne och delar alltså ansvaret för den förda vårdpolitiken. Dock kunde jag se flera enskilda miljöpartister som genom att demonstrera protesterade mot det egna partiets politik.
   De kan bidra till att vrida politiken rätt igen genom att kryssa partiets toppnamn Karin Svensson Smith, på partiets riksdagslista.

Oss folkmordsnostalgiker emellan av Lucifer

Det brukar räcka med en halv procents ökning i opinionssiffrorna för V för att landets borgerliga ledarsidor ska rycka ut med full kraft. I förra veckan var det dags igen att få veta vilken katastrof varje form av V-inflytande skulle innebära med en ny regering. Inget nytt alltså. Inte heller från Per T Ohlsson som i sin söndags krönika lyckades få in sin specialare ”folkmordsnostalgi”. Epiteten ”de brunröda” och ”nackskotts-romantiker” sparade han dock till nästa krönika.
   När han övergick till att tala om V:s motvilja att låta kapitalets krav på vinst prägla skola och omsorg visade han hur lite han begripit av motiven. Det är inget problem att företag kan tjäna på att bygga skolor eller leverera utrustning. Problemet är att enda sättet att få ihop vinster av att driva skola och omsorg är att skära ner på personalen. Det är också det de gör och det finns tydliga siffror som visar det. Det har en majoritet av svenska folket insett och det börjar också andra partier än V få klart för sig. Det lär nog bli ändring på reglerna oavsett valutgången.

Regeringsmedverkan – för all del
Men det är många som ifrågasätter V:s krav på stopp för vinster i välfärden som villkor för deltagande i en S-regering och tycker att det är motsägelsefullt. Javisst, när man säger att V inte är till salu för en regeringsmedverkan är det starka ord som förhindrar en kompromiss på den punkten. Själv tycker jag att det är precis vad som behöver sägas för att uttrycka allvaret i motståndet mot privatiseringarna. Vad skulle det vara för glädje med några ministerposter om alliansens politik på detta område fick fortsätta?
   Det är väl känt från både Norge och Danmark att små vänsterpartier far illa i S-regeringar som för mittenpolitik. Men det hindrar naturligtvis inte V från att fri från regeringen förhandla och träffa överenskommelser om stöd för reformer som går i rätt riktning . Men låt alltså valutgången avgöra. Jag sticker gärna ut hakan genom att förutspå en minoritetsregering S+Mp som får stöd av V i de flesta frågorna. Vad skulle det vara för fel i det?

Försummat försvar och NATO-anslutning
Utrikes- och försvarspolitik avgör sällan svenska val, men nog skulle jag önska att det är frågor som borde komma upp. V har en utmärkt försvarspolitik med krav på allmän och lika värnplikt för kvinnor och män och ett nej till den fortsatta S+M – linjen med yrkessoldater som man dessutom inte kan rekrytera och en absurd satsning på Saabs dyra flygplan som ständigt ska exporteras. Sverige behöver ett försvar – än har inte den eviga freden utbrutit ­– men det ska inte vara ett stormaktsförsvar i miniatyr utan ett enklare och folkligt förankrat. Det skulle kräva, säg fyra månaders värnplikt, med enkel vapen- och sjukvårdsträning och med tjänstgöring i t.ex. civilförsvar och hemvärn. Det skulle ge stora sociala vinster genom att människor ur alla samhällsklasser fick delta på lika villkor och tillägna sig baskunskaper. Det skulle nog bli lite dyrare än vad vi har nu, men det tål vi. Tjugo års regeringar har misskött försvaret och det behöver återskapas i nya former.
   Men vad vi inte behöver är ett nytt och fördjupat samarbete med NATO. Det är förbluffande att Socialdemokraterna tydligen ställer upp för ett samarbetsavtal där NATO med kort varsel ska få öva och lagra materiel här. Det känns som det näst sista steget i en kedja av händelser där vi lade ner våra regementen, eldade upp våra förråd och raserade våra bergrum för att använda försvarsanslagen till att skicka folk till ett meningslöst USA-krig i Afghanistan. Sista spiken i kistan är förstås själva NATO-anslutningen. Carl Bildt med sin Ukraina-aktivism är väl nöjd men vad tycker svenska folket?

Ställer verkligen S upp på detta
Jag gissar att många socialdemokrater satte kvällskaffet i vrångstrupen när de hörde Peter Hultqvist (s) ställa upp för avtalet. Jag tror att många vänstersocialdemokrater säger att det kan vara nog nu. Nyheten har behandlats med största diskretion, t.e.x i Sydsvenskan på torsdagen med en stillsam TT-artikel medan Aftonbladets normalt vänsterinriktade ledarsida är dödstyst på torsdagen. Lyckligtvis finns Åsa Linderborgs kultursidor i AB där Pierre Schori helt enkelt säger att förslaget ingår i den borgerliga alliansens strategi att ansluta Sverige formellt till Nato.
   Min åsikt är att det nog skulle det vara välgörande om Vänsterpartiet övervann sin rädsla och förde fram detta centralt i valkampanjen. Det handlar om ett avgörande skifte i den svenska säkerhetspolitiken och alltså en fråga som är viktig för krig och fred för vår omvärld och för Sverige. Carl Bildt som leder den svenska politiken spelar samma farliga roll som Sandler gjorde på 1930-talet (Wigforss satte stopp för det!) och har redan bidragit till krig i Ukraina, medan den svenska militären är lika kåt på att samarbeta med världens ledande militärmakt som deras kollegor förr var fram till 1942. Per T Ohlsson kommer väl kalla oss Putinkramare ännu en gång, men den risken får vi ta.

Strategi för F! av Gunnar Stensson

Jag tror att väljarna vågar rösta på ett litet parti i kommunalvalet, säger F!s förstanamn i Malmö Linda Hiltman. Hon hoppas naturligtvis på ett par platser i riksdagen, men hennes uttalande uttrycker en vinnande strategi för F! på lång sikt.
   Man kan se frågan ur ett lundaperspektiv. Det är uppenbart att många har starka och välgrundade skäl att rösta på F! Jag bedömer att F! har stor chans att vinna ett par tre mandat i kommunalvalet. Därmed skulle jämställdhetsperspektivet få en välbehövlig förstärkning i lundapolitiken.
   Däremot är många vänsterväljare oroliga för att en röst på F! i riksdagsvalet i värsta fall kan leda till att chansen till maktskifte och vänsterseger spelas bort.
   Detta oroar också F!s kärnväljare eftersom F!s kärnfrågor uppenbart får mycket svårare att nå genomslag om Alliansen sitter kvar vid makten.
   En framgång för F! I årets kommunalval i flertalet av landets kommuner skulle radikalt ändra läget för jämställdhetsfrågorna. Det skulle också innebära att F! stärktes som organisation och öppna vägen för framgångar även i 2018 års val och framöver.
   För att krympa perspektivet ytterligare. Här i Lund skulle man kunna tänka sig att F! i händelse av en lokal valframgång (sannolik) tog över DV:s visserligen vattenskadade, men centralt belägna partilokal och även delar av DV:s övriga utrustning. DV och F! har samarbetat även under den gångna mandatperioden.

Ännu en friskoleskandal: Realgymnasiet i Lund
av Gunnar Stensson

Mitt i S:t Lars-parkens friskoleghetto ligger Realgymnasiet (tidigare John Bauer-skolan) i Lund. Nu har flera f.d. lärare på skolan anmält Realgymnasiet till både Skolinspektionen och Arbetsmiljöverket.
   Realgymnasiet har lurat till sig tilläggsbelopp för elever med funktionsnedsättningar, utan att eleverna fått det stöd de är berättigade till.
   Lärare har utsatts för påtryckningar för att sätta högre betyg och när de vägrat, har rektor tagit över och satt de högre betygen.
   Många elever har diagnoser, men skolan saknar både speciallärare och specialpedagoger.
   Realgymnasiet i Lund tog över den lokala John Bauer-skolan när den gick i konkurs och ökade då sitt elevantal från 60 till 260.
   Den har därmed i två omgångar levererat skattemedel till riskkapitalbolag som placerar pengarna i skatteparadis.
   Den har svikit sina elever. Den har svikit elevernas föräldrar. Den har lurat Lunds skattebetalare.
   De som fattat beslut i Lund är skolnämndernas och utbildningsnämndens alliansmajoritet.
   Det har varit möjligt därför att Sveriges skolsystem är extremt och unikt nyliberalt. I inget annat land är det tillåtet att okontrollerat grunda en skola och plocka ut skattebetalarnas pengar som vinst. I Sverige är det möjligt på grund av de nyliberala reglerna för friskolorna, på grund av bestämmelserna om skolpengen och på grund av lagen om ”valfrihet”.
   Skolinspektionen då? Sveriges Radio visade i en undersökning 22/8 att Skolinspektionen saknar möjlighet att kontrollera skolorna och att minst tre fjärdedelar av alla friskolor fått tillstånd att bedriva skolverksamhet, trots att de inte uppfyller lagens krav.
Källa: ETC Malmö, 22/8: ”Skola i kaos anmäls av lärare som flytt.”
Gunnar Stensson


P.S. ”Fritt val Skåne” är en huvudpunkt i Moderata samlingspartiets valprogram. Det innebär bland annat att Lund kommer att fortsätta att tömma gymnasierna i Ystad, Landskrona och Eslöv på elever och lärare, samtidigt som behöriga lundaelever stängs ute från Katte. Spyken och Polhem och på så sätt tvingas ut på den lukrativa friskolemarknaden där de skinnas av giriga riskkapitalbolag som de som styrt John Bauer-skolorna och Realgymnasiet.

Miljöpartiet: Gör Lund till en verklig cykelstad! av Ulf N

Trots sina många fördelar är cykeln ett trafikslag som sällan får den prioritet den förtjänar i stadsplaneringen. Den klumpas i ihop med gångtrafik trots att det missgynnar både cyklister och gångtrafikanter. Den får lämna företräde för biltrafik. Nästan som att det skulle vara en princip att störst och hårdast får komma fram först. När vägar underhålls och snöröjs blir oftast cykelvägarna åtgärdade sist.
   Lunds kommun har en hög andel cykelresor i tätorten Lund. Det har gjort att kommunen fått pris som cykelkommun vid flera tillfällen, men vi ifrågasätter om Lund verkligen är så bra på cykeltrafik egentligen. Vi vill att fler människor ska känna sig lockade att ta cykeln Lund genom att ge Lund verkligt bra och säkra cykelvägar. Då kommer fler att välja att ställa bilen till förmån för cykeln. De flesta partier i Lund pratar numera om att prioritera cykeltrafiken. Men innebörden av detta ”prioritera” är oklar, dvs de konkreta åtgärder man vill genomföra är oftast väldigt diffusa. Nedan följer Miljöpartiets 14 punkter för att göra Lund till en verklig cykelstad. Inget annat parti har hitintills så klart och tydligt uttryckt vad de menar med ”att satsa” på cykeltrafiken.

Tryckfrihet och separation
 1 Cykelbanor separeras i möjligaste mån från gångbanor genom grönremsa, nivåskillnader eller dylikt. Cyklister och gångtrafikanter är två olika trafikslag med olika behov. För både cyklisternas och gångtrafikanternas säkerhet och trevnad är det bäst att i så stor utsträckning ge respektive trafikslag eget utrymme.
 2 För tryckfrihet – knapptryckning vid trafikljus för cyklister slopas till förmån för sensorer/detektorer i cykelbanan. Att som cyklist vara tvungen att stanna och trycka på en knapp för att sedan vänta på grön signal stoppar upp resan. Genom sensorer som känner av när cyklisten kommer och inställningar som snabbt prioriterar cyklistens överfart slipper cyklisten onödiga stopp.
 3 Snabbcykelväg Allhelgonakyrkan - Mejeriet med fortsättning till Malmö. Sträckan Allhelgonakyrkan – Mejeriet trafikeras av många cyklister, men upplevs som en av de mest osäkra i Lund då cyklister samsas på samma vägbana som bussar och gatuparkeringar. Här behövs en trygg cykelled med slät vägbeläggning.

Cykelhuvudled och säkrare korsningar
 4 De mest trafikerade cykelstråken görs till huvudled, dvs korsande motorfordonstrafik får väjningsplikt gentemot cykeltrafiken. Genom att ge cykeltrafikanterna företräde visas tydligt att cykeltrafiken är ett prioriterat trafikslag. Trafiksäkerheten prioriteras genom att reglera biltrafikens framfart.
 5 Nya cykelbanor byggs med en bredd som med god marginal möjliggör säker omkörning inte bara av tvåhjuliga trampfordon, utan även av lastcyklar och cyklar med släpkärra. Befintliga cykelbanor som inte uppfyller detta breddkrav byggs successivt om. Cykeln är inte längre ett fordon för att transportera enskilda personer. Cyklar med kärror används för kollektiva persontransporter och varutransporter.
 6 Upprustning av samtliga cykelbanor till komfortabel och säker standard. Gupp, håligheter och tvära avfasningar (vid korsningar med bilväg) jämnas ut. Gatstensbeläggningarna i centrala staden restaureras så att en jämn, snabb och komfortabel cykelfärd möjliggörs.
7 Tydligare och säkrare korsningar. Sidoförskjutningen vid cykelbanors korsning med väg/gata rätas ut så att cykelbanan löper rakt genom gatukorsningen.


Del av det halvt underjordiska cykellandskapet vid Mobilia/Pilsåker
 
Utfasning av cykeltunnlar
 8 Läplanteringar etableras längs cykelvägar utanför tätorterna. Cykelvägen till Dalby ges högsta prioritet. Den skånska blåsten kan dämpas samtidigt som den biologiska mångfalden stärks med blommande buskar som gynnar fåglar och humlor.
 9 Nya cykel- och gångtunnlar byggs endast i fall då andra möjligheter till säker cyklistpassage är uttömda. Huvudregeln bör vara att de oskyddade trafikanterna korsar bilväg i plan. Regelsystem och trafikmiljö utformas så att trygg passage vid säkerställs för de oskyddade trafikkanterna vid korsning med gator med biltrafik. Cykeltunnlar upplevs som otrygga både ur socialt hänseende och gällande trafiksäkerhet. Befintliga gång- och cykeltunnlar ses över ur trygghetsperspektiv och de mest otrygga och obekväma tunnlarna fasas successivt ut. Trafiksäkerheten säkerställs även här genom åtgärder i gatuplanet.
 10 Alla cykelbanor ska vara farbara i hela sträckningen, dvs fordonsföraren ska inte behöva stiga av och leda fordonet vid passager eller på sträcka. Ofta utformas passager med grindar som ska hindra biltrafik och sänka cyklisternas hastighet på ett sådant sätt att det är svårt för cyklister att ta sig igenom utan att stiga av och leda cykeln

Cykelställ och sammanhängande cykelvägnät
 11 
Vid vägarbeten eller andra tillfällen då en cykelbana måste stängas ska cyklisterna förvarnas med tydlig skyltning. En alternativ färdväg som är säker samt gen och komfortabel för cyklister måste garanteras
 12 Cykelställ ska ha gott om utrymme för bekväm parkering och erbjuda möjlighet till lättåtkomlig fastlåsning i cykelram. Fler cykelparkeringsplatser behöver anordnas i centrum och parkeringsplatser för lådcyklar etableras. Pendlarparkeringar och cykelparkeringar vid busshållplatser ska vara väl upplysta ur trygghetssynpunkt. Cykelställen ska regelbundet rensas på vrakcyklar och skräp.
 13 Cykelnätet görs sammanhängande. Det ska aldrig råda några tvivel om vart en cyklist ska ta vägen för att cykelbanan plötsligt upphör eller för att skyltning till anslutande cykelväg saknas. Cykelvägnätet måste bindas ihop och skyltningen tydliggöras
 14 Greenways - gröna cykelleder! Färgmarkering med grön färg på cykelleder och i korsningar som tydliggör för såväl cyklister som andra trafikanter var cykelbanan går.

Litteraturtävlingen

Det rätta svaret om författaren till dikten ”Nu sjunger vi ogräsens lov” kom i ett anonymt mejl från signaturen ”Amanda och Cecilia, halvsystrar”. Vi tackar och återger delar av mejlet.
   Dikten till ogräsen är förstås skriven av Margaret Atwood. Den står i Syndaflodens år. Genmodifiering och girighet utrotar till slut mänskligheten som ständigt utrotar andra djurarter.

DÖDEN ETT BRA SÄTT ATT GÅ NER I VIKT
Grisar blir organdonatorer som donerar hjärtan, njurar och hjärnsubstans. Ständigt plockar lystna fingrar i DNA-kedjorna och åstadkommer kombinationer med groteska konsekvenser. New York sköljs ut i havet. Orkaner. Outhärdlig hetta. New York blir en rövarkula i Plebsland med slaveri, droger, sexhandel, mord, tortyr och makthavarnas drönare. Rika lever i closed societies, okunniga om livet i plebsland., skyddade av paranoida säkerhetsorganisationer.
   Guds trädgårdsmästare är en galen sekt. Eller en hemlig motståndsrörelse. Adam 1, 2, 3 och Eva 1, 2, 3. Takodlare. Svampspecialister. Toby, Lucerne, Zeb, Snömannen Billy, Amanda, Glenn, Crakersbarnen, Svartskägg. De har sin Ark på sitt Ararat. Toby botar kallbrand med flugmaskar som äter upp det ruttna köttet på Snömannen Jimmys fot.
   Den andra syndafloden är en pandemi som utplånar mänskligheten genom girighet och genmanipulation. Den är en egentillverkad Ebola. Man smälter till ketchup.
   Allt är fantastiskt och plötsligt ohyggligt vardagligt som den hemska miljön på en storflygplats. Den som kommer in i berättelsen Syndaflodens år kan aldrig mer komma ut. Kan aldrig mer se ett reklaminslag på tv utan att drabbas av ångest, aldrig mer höra ordet Security utan känna hat, aldrig mer läsa ordet tillväxt utan att känna sig hotad.
   Hen, vi, finner vår tröst bland ogräs, mullvadar, ugglor och sparvar. Våra vänner, de enda vi litar på, är Trädgårdsmästarna och Maddaddams, Oryx och Crake och Snömannen Jimmy. Att dö är inte att dö utan att komposteras och återgå till jorden i livets kretslopp och fast vi är ateister använder vi Gud som ett ord för att sammanfatta den eviga evolution som ständigt förbättrar varje detalj på varje skapad art, och naturen och livet som vi är en del av. Ni får står ut med en vers till.
Förkrympt, förminskat är idag
Guds skapnadsverk så stort
Med mord, begär och girighet
vi mänskor allt förgjort.

Ur Guds trädgårdsmästares muntliga psalmbok,
memorerad av ”Amanda och Cecilia”, två galna sekterister.
Kul va!

Nygammal tv-sketch: New public management
av Gunnar Stensson

Ett löpande band, som i Chaplin-filmen ”Moderna tider”. Men på det här bandet transporteras inte maskindelar utan människor.
   Först kommer en puckelryggig kvinna med förvridna händer och glesa hårtestar åkande. Efter henne en neurosedynskadad femtio-åring. Sedan en förvirrad flicka med genomblödda förband på båda handlederna. Andra skymtar längre bort, gnyende, klagande, svärande, gråtande, förvirrade.
   En välvillig läkare vid bandet frågar den gamla kvinnan.
”Hur var det här då?”
Otydbart mummel
”Jag känner det, ja!”
Mummel
”Och hur var namnet?
Mummel
”Jag heter Blom.”
Nästa patient glider fram.
”Hur var det här då?”
”Jag känner det, ja!”
”Och hur var namnet?”
”Jag heter Blom.”
Sjukhusdirektören i bakgrunden: ”Öka tempot!”
Den stackars läkaren börjar prata dubbelt så fort. ”Hur var det här då?”
Och patienterna svischar förbi.

Kan Israel befria sig självt? av Gunnar Olofsson

Min vädjan till er är: Befria er själva genom att befria Palestina. Så skriver den sydafrikanske tidigare ärkebiskopen, anti- apartheidaktivisten och fredspristagaren Desmond Tutu i en artikel i den israeliska tidningen Haaretz. Staten Israel beter sig, menar Tutu, som om det inte funnes någon morgondag. En tid där människor kan leva i fred och säkerhet med varandra. ”Jag bönfaller er att ta med er detta meddelande hem: vänd vågen mot våld och hat genom att gå med i icke-våldsrörelsen för rättvisa åt alla fok i regionen”, skriver Tutu.

Frågan är vilket gehör Desmond Tutus vädjan får. Enligt Eva Illouz, professor i sociologi vid Hebrew University i Jerusalem, ökar arabhatet i Israel nu dramatiskt. Slogans som ”Döda alla araber”, som tidigare kunde höras bland extrema grupper, hörs nu överallt -även bland medlemmar av parlamentet. ”Vi har partier och politiker som plockar politiska poäng på att väcka upp hat mot araber i allmänhet och också israeliska araber” säger Illouz. Så har till exempel Ayelet Shaked, ledamot för partiet ”Judiskt hem”, föreslagit mord på mödrarna till ”terrorister”, Mordechai Kedar, professor vid Bar-Ilan University, hellre våldtäkt på mödrar och systrar till dessa - och biträdande talmannen i parlamentet Moshe Feiglin, medlem i premiärminister Benjamin Natanyahus parti Likud, utmärkte sig nyligen genom att kräva total ödeläggelse av Gaza och fördrivning av dess befolkning. Även Benjamin Netanyahu själv har bidragit till den uppskruvade stämningen genom att påtala ”det moraliska gapet mellan judar och araber”.

Arabhatet ligger hela tiden latent i det israeliska samhället, och aktiveras under perioder av ökade motsättningar. Den aktuella militäraktionen mot Gaza har haft stöd av säkert 95% av Israels judiska befolkning, och de få fredsaktivister som försökt stå emot har fått utstå mycket spott och spe, och även hotats till livet. ”För mig, personligen, är araber något jag inte kan se på eller stå ut med” säger en ganska typisk kvinnlig student i en opinionsundersökning. ”Om jag får chansen i armén att skjuta en av dem så tänker jag inte två gånger”.

Israeliska skolböcker har i årtionden spridit rasism och fördomar om araber till judiska barn. Enligt Nurit Peled-Elhanan, professor vid Hebrew University, finner man nästan aldrig en arab avbildad som en ”normal person” – utan endast som flykting, primitiv bonde eller terrorist. Araber avbildas i Ali Baba-dräkter, med kameler, och beskrivs som vilda och ibland kriminella personer som lever utanför samhället och inte betalar skatt. ”Man ser aldrig ett palestinskt barn eller doktor eller lärare eller ingenjör eller modern farmare”. Palestinier nämns för övrigt bara som sådana i en kontext som rör terrorism.

Opinionsundersökningar har visat att mer än hälften av de judiska israelerna anser att man bör” uppmuntra” arabisk utvandring från Israel, något som utrikesminister Avigdor Lieberman tagit till intäkt för att föreslå ”transfer”, det vill säga fördrivning, av Israels palestinska medborgare. En klar majoritet judar motsätter sig något inflytande av arabiska partier i regeringen och tre av fyra studenter vid universitetet i Haifa ser arabiska studenter som ”smutsiga”. De flesta judiska israeler är helt emot äktenskap mellan araber och judar och vill heller inte bo i samma hus som araber. På det praktiska planet har man i nuläget infört över 50 lagar som aktivt diskriminerar icke-judar vad gäller utbildning, bostäder och kommunal service, och man diskuterar öppet att införa ”trohetsed” mot Israel som judisk stat, köra ut arabiska partier ur parlamentet och belägga kontakter med palestinska organisationer utanför Israel med dödsstraff.

De senaste veckorna har över 1,6 miljoner människor runt om i världen undertecknat krav på isolering av Israel tills man avslutar ockupationen, ger samtliga sina medborgare lika rättigheter och tillåter flyktingarna att återvända. ”Vi sydafrikaner känner till våld och hat”, skriver Desmond Tutu. ”De som fortsätter att göra affärer med Israel, som bidrar till en känsla av normalitet i det israeliska samhället, gör folket i Israel och Palestina en otjänst. De som bidrar till Israels temporära isolering säger att israeler och palestinier har samma rätt till värdighet och fred”.

Tutu manar till stöd för den palestinska BDS-kampanjen, som liksom i fallet Sydafrika med bojkotter, desinvesteringar och sanktioner vill förmå regimen att ändra sin politik – och ber om israelernas förståelse för detta. ”Min vädjan till Israels folk är att se bortom ögonblicket, att se bortom ilskan över känslan av ständig belägring, att se en värld där Israel och Palestina kan samexistera”. ”Som Nelson Mandela så välkänt sade, kommer sydafrikaner inte att känna sig fria förrän Palestina är fritt”, avslutar Desmond Tutu. Detta borde också gälla alla världens andra folk, inklusive israelerna.

Men Israel, en av världens starkaste militärmakter, sitter obönhörligt fast i sin egen självbild av offer, ett litet land omgivet av hemska fiender som vill förgöra det. För att uppnå den befrielse Desmond Tutu efterlyser krävs en enorm folkbildningsinsats, ett nationellt exitprogram för en fullständig mental omställning. Frågan är om och när denna process kan komma igång – eller om den ens är möjlig.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna