Nu styr corona-pandemin. Sedan måste ickeförsämrings-principen gälla!

Flygresorna upphörde. Gatorna tömdes, SAS avskedade 10 000. Hotell och restauranger stod tomma. Riksbanken erbjöd 500 miljarder i gratislån. Löfven slängde ut gymnasisterna ur skolorna. Danmark stängde Öresundsbron, Norge stängde gränsen, men motståndsrörelsens gamla stigar finns kvar. Frankrike gick i corona-krig. Italien och Spanien hamnade i karantän. EU sprack som en glasruta. Trump stängde USA:s sista gräns, den mot Kanada.
   Åtgärderna för att bekämpa pandemin undergräver ekonomin, slår ut företag och leder till arbetslöshet och minskande BNP. Sedan vill många återställa ett ekonomiskt system som leder till klimatupphettning och hotar livet på planeten.

Exakt nu, när universitet och gymnasier stängt och gymnasister och studenter som alla andra sitter isolerade i sina kamrar, skickar Lunds kommun ut en påkostad, tillväxtoptimistisk propagandabroschyr under titeln Lund. Skapar framtiden - kunskap, innovation, öppenhet.
   Den första artikeln handlar om hur Lund växer, förra året med cirka 2000 personer till 125 000 invånare. ”Tillväxten är motorn i utvecklingen” heter det där. Men tillväxten kan inte fortsätta.
   ”Regeln borde vara att allt som görs vid planering av nya områden följer vad som brukar kallas ickeförsämrings-principen”, skriver Högni Hansson, lärare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, i Sydsvenskan 19/3.
   Högni yrkar att Lunds kommun tillsätter en utredning vars mål är att få fram en modell som visar vägen för ett klimatsmart samhälle. Utbyggnaden av E22 borde stoppas!

”Fyrvägsspår med ny station” står med syftning på sträckan Flackarp-Lund och Klostergårdsstationen. Där nämns särskilt en tunnel i Sunnanvägs förlängning för bussar, cyklister och gående tvärs över grönområdet mellan Klostertäppan och Källbymölla. Den tunneln borde strykas enligt ickeförsämrings-principen!

”Höghastighetstågen skapar bra förutsättningar för regional tågtrafik” konstaterar en annan artikel om den nya stambanan för höghastighetståg mellan Lund och Hässleholm. Problemet är att inget igångsättningsbeslut tagits. Månaderna går. Resurserna flödar ut. Kommer banan Lund-Hässleholm prioriteras i det drastiska nuläget?

Samma dag som broschyren kommer ut konstaterar Alexander Kuprijanko i Sydsvenskan att ”Notan för en järnvägstunnel (under Lund) blir 18 till 22 miljarder”. Att bygga för höghastighetståg genom Lund i markplanet skulle bara kosta en tiondel så mycket.
   Karin Svensson Smith, MP, tror att ”Trafikverket – om kommunen förespråkar ett tunnelalternativ - kan prioritera bort sträckan Lund – Hässleholm till förmån för Göteborg - Borås.” En rapport om tunnelutredningen kommer i april.

”Källby och sydvästra Lund är ett av de viktigaste utbyggnadsområdena i Lund” heter det på ett annat ställe. Sedan kommer en fråga: ”Problemet är vad man ska göra med marken om reningsverket försvinner?”
   Om? Är det inte avgjort att reningsverket ska läggas ner och vattnet pumpas till Sjölunda i Malmö?
   Det råder kommunal enighet om att göra Höjeådalen till ett naturreservat, påpekar broschyren.
   Men naturreservatet lyser med sin frånvaro på översiktskartan.
   Om Källby heter det att stadsdelen ska växa fram ”under en längre tid”, så under de närmaste årtiondena händer nog inte så mycket. Och gott är det.

Upprörande är att varken de fem korpfotbollsplanerna, Klostertäppans koloniområde eller Källbymöllas odlingslotter syns på översiktskartan. I stället täcks hela det långa grönområdet mellan Klostergården och spåren av gula fyrkanter som väl föreställer framtida byggnader.
   Så vill Klostergårdsborna inte ha det! De vill bevara sitt långa gröna område, från Södra vägen ända ner till Höje å utan bebyggelse. Och vem vill bo intill en bullrig järnväg? Tillämpa ickeförsämrings-principen!

För oss i Södra Lund spelar också Sankt Lars en stor roll. Men Sankt Lars finns överhuvudtaget inte med på översiktskartan. Man vill kanske dölja utbyggnadsplanerna. Ickeförsämrings-principen är ytterst viktig när omfattande utbyggnad planeras i Sankt Lars.
   Ingenting kommer att bli som förut när corona-paniken släpper sitt grepp. Då börjar vi om under helt nya förutsättningar. Då måste ickeförsämrings-principen styra alla våra beslut, både de lokala och de globala!

Läget av Gunnar Stensson

Plötsligt har vi över 80 hamnat i corona-pandemins centrum. Vi är pestsmittade genom att inte vara sjuka. Vi ska helst inte visa oss utomhus och inte träffa någon. Vi ska inte visa oss på COOP. Barn, barnbarn, syskon och vänner ska lämna kassar utanför dörren, men absolut inte stiga innanför den. Vi är de oberörbara. Vi kan infekteras och trilla av pinn, knall och fall.
   Det har gått fort. Vi skulle fira Nourus i onsdags. Det blev inställt. Förra veckan förberedde jag en liten föreläsning i Virvelvindens träffpunkt. Träffpunkten stängdes i måndags. Jag kallade till byalagsmöte och promenad - idag inställde jag både möte och promenad.  I förrgår avtalade jag med Röda Kapellet och Lunds allmänna sångförening om framträdanden vid Valborg – nu vet jag inte om firandet blir möjligt. Blir det någon 1 maj-demonstration? Om ett par veckor har läsecirkeln möte – eller? I måndags åt Pascal, vår dotterson, hamburgare hos oss i pausen mellan skolan och fotbollen. I tisdags stängdes Hedda-gymnasiet. Pascal ska hålla sig undan.
   Mina barn föreslog att vi ska flytta till torpet i Kvartebo och Karins syster för att rädda oss från smittan. Det var av en rad skäl omöjligt. De ska däremot resa till Småland i påsk. Vi får inte följa med. - av hänsyn till det hot de utgör mot vår hälsa. Återstår att vi isolerar oss i vår trygga vrå i Klostergården. De enda som vågar sig in är unga och äldre kvinnor och män från hemtjänsten. De är hjältar. Men de blir färre. Måtte de inte bli smittade och försvinna eller överlupna av arbete!
   Vi klagar inte. Många har det mycket värre.

Israeliska krypskyttar vid gränsen mot Gaza: ”42 knä på en dag” av Ulf N

Över 200 palestinier har dödats och nära 8000 har skadats under de två år långa protesterna vid gränsstängslet mellan Israel och Gaza.
   Den ”judiska och demokratiska staten” Israel har placerat ut sina krypskyttar vid gränsen för att hindra palestinierna att komma för nära stängslet. Krypskyttarna som är en del av krigsmakten skjuter skarpt mot demonstrerande och obeväpnade Gazabor. En stor majoritet av dem som dödats och skadats har varit obeväpnade. I första hand ska krypskyttarna skjuta sönder demonstranterna i ena knät, men dödskjutningar förekommer också som framgår ovan.

Räknar alla träffar
I den israeliska tidningen Haaretz den 6 mars i år berättar i belåtna ordalag en krypskytt (i tidningen kallad Eden), som nu avslutat sin tjänstgöring om resultatet av sitt uppdrag vid gränsen. ”Jag vet exakt hur många knän jag har träffat”, säjer Eden, ”jag har räknat varje gång jag gett eld. Jag vet precis: 52 knän har träffats”.

”Hur många idag?”
Eden fortsätter: ”Vad gäller träffar så har jag fått in flest fullträffar av alla i min bataljon. I bataljonen brukade de säja: ’Titta, här kommer ”the killer”. När jag kom tillbaka från gränsen brukade de fråga: ’Hur många idag?’ Det fanns en historia om en krypskytt som fått ihop 11 knä på en dag. På några få timmar slog jag nästan hans rekord”.

”Världens mest moraliska armé”?!
Rekordet i antal söndertrasade knän på en dag slogs av Edens grupp om sammanlagt tre skyttar i maj 2018, när Gazas befolkning demonstrerade mot att USA öppnat sin ambassad i al-Quds/Jerusalem. Då sköts 42 knän sönder. En av skyttarna stod ensam för 28 palestinska knän.
   Och Israel hävdar att landet har ”världens mest moraliska armé” ….

Friday for Future alla fredagar

 

Formellt finns inget hinder att genomföra fredags-manifestationen då en "vanlig" fredag i Lund ligger klart under den svenska 500-gränsen. Initiativtagarens anmodan ovan från twitter i onsdags att flytta demonstrationerna till nätet får var och en bedömma själv. Idag torsdag har inte morgondagens Facebook-evenemang annulerats.
 

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.          

Liten virus stjälper stor världsekonomi

En ny, måttligt farlig influensa har drabbat oss med snuva och halsont. Influensan orsakas av ett virus som kallas Corona och härstammar från Wuhan i Kina. Sedan har det färdats snabbt tillsammans med affärsmän, företagare, turister, miljonärer och konsumtionsvaror i luften, på motorvägarna, järnvägarna och fartygen mellan de städer där större delen av mänskligheten finns samlad och där dess verkan är störst tack vare luftföroreningarna.
   Influensan är som sagt relativt beskedlig utom i detta avseende: den är en pandemi som gör många människor sjuka samtidigt och spränger de vårdsystem som dessförinnan drabbats av new public management och försvagats. Den skonar unga men kan döda gamla och svaga.

Corona påminner oss om hur ömtåligt människans speciella ekosystem är. Börserna rasar (delvis automatiskt eftersom köp och sälj hanteras av datorer som programmerats att söka vinst), koncerner och företag går i konkurs, arbetslösheten ökar, fotbollsmatcher spelas utan publik, länder och städer har genomfört utegångsförbud. Danmark har stängt förskolor, skolor, museer och universitet. Donald Trump har satt Europa i karantän och höjer beredskapen längs muren som stänger ute Latinamerikas folk.
   Om pandemin får full kraft bryter vårdsystemen samman i Italien och USA, för att inte tala om en rad länder i Afrika. Jimmy Åkesson och Ulf Kristersson bevakar gränsen för att utestänga flyktingar som försöker rädda sig från oljeprofitörernas krig, Saudiarabien sänker priset på olja. Primärvalens debattmöten läggs ner i USA. Magdalena Andersson slopar karensdagen och förstärker sjukvård och kliniker. Löfven förbjuder möten som samlar mer än 500 deltagare. Fyrspåren Flackarp-Lund skjuts på framtiden.

De drastiska åtgärderna från stater, finanssystem och koncerner kan ses som en förövning inför allt det som måste göras i klimatupphettningens tid. Människans gemensamma institutioner och enskilda individer är inte bara svaga utan visar också på många sätt sin kraft. Kina isolerade 50 miljoner kineser någon månad. Gatorna i Milano, Venedig, Rom och många andra metropoler tömdes på trafik. Luften blev renare. Flygandet minskar drastiskt. Bilismen begränsas, trots Saudiarabiens billiga bensin. Tillväxten avstannar. Pengar överförs till vård och välfärd. Skatter för att bekosta det gemensamma bästa höjs.
   Detta och mycket mer måste göras för att motverka klimatupphettningen. Nu vidtas åtgärderna kaotiskt och i panik. Den framtida energiomställningen, omvandlingen av livsmedelsproduktionen, minskningen av den globala BNP och minskningen av ojämlikheten måste ske planerat och i global skala och på lång sikt. Det blir inte lätt.           

I Coronatider

Dessa Coronatider ger upphov till många tankar som just nu fyller alla medier, gamla som nya.
   VB väljer att citera en dikt av Göran Greider, en som ofta ger upphov till intressanta egna tankar.
 

Jag – en smittbärare av Gunnar Stensson

Mellan 1860 och 1890 avled 86000 personer i Sverige i scharlakansfeber. Dödligheten var 30 procent. (Nationalencyklopedin).
   Det var efter nyår 1939. Vi bodde fortfarande i Uppsala och jag var fem år. Vi firade en liten julfest på trettondagen och jag blev plötsligt sjuk. Det jag minns är att far muntrade upp mig genom att berätta att jag skulle få åka till sjukhuset i brandbil. Min besvikelse var stor när det kom en ambulans i stället, brandkårens ambulans. Jag återsåg aldrig mer mitt hem i Uppsala.
   Jag blev inlagd i ett kalt rum med gula väggar och skrek att jag ville hem. Efter en stund kom en barsk sköterska och sa: Om du inte slutar skrika får du aldrig komma hem! Jag blev tyst.
   I sjukhuset stannade jag sex veckor. Då och då fick jag prata med mina föräldrar genom en glasruta. Vi var ungefär 20 sjuka barn i sjuksalen. På morgnarna kom sköterskor med spatlar och petade snor ur våra näsor. En gång petade jag ut snoret själv men mötte inte den uppskattning jag förväntade. Ibland hade vi ganska roligt. Där var gott om leksaker. Barnen fick presenter och inget fick tas ut från epidemisjukhuset. När ingen tittade sprang vi mellan sängarna. Jag fick öroninflammation och sövdes med eter när jag opererades. Efteråt kräktes jag.

I mitten av februari lämnade jag sjukhuset, men fick inte komma hem utan bodde hos syster Majken, en snäll diakonissa, i ett hyreshusområde utanför Uppsala. Jag fick inte smitta min 3-årige bror Jan. Varje dag åt jag ett vispat ägg med socker. En kväll var det försvarsövning på den öppna platsen utanför och de sköt med kanoner. Ett skjul brann. Jag stod på balkongen.
   Under våren flyttade mina föräldrar med Jan till Växjö. Jag fick jag bo hos min faster i Stockholm när jag fyllde sex år. Jag minns ett kondis högst upp i ett av Kungstornen och en rulltrappa på Skansen.
   Sedan flyttade jag till mina morföräldrar i Färlöv i Skåne. Nu var det sommar. Det fanns en grön pump utanför köket i trädgården. Jag var mycket tillsammans med deras husa som hette Matte.
   Till slut kom jag hem till mina föräldrar i Växjö. Jag kände igen möblerna. Mamma skjutsade mig på pakethållaren när vi hälsade på Jan på epidemisjukhuset. Till slut hade han också fått scharlakansfeber. Efter besöket fick jag saft och en bakelse på Skåres konditori på Kronobergsgatan.
   En månad senare började andra världskriget.

Klimatsmart att inte riva av Ann Schlyter

Exploateringsplanering istället för stadsplanering - hur blev det så, frågade sig en talare på ett seminarium som hölls i Stockholm i måndags. Kulturmiljöfrämjandet och Byggnadsvårdsföreningen arrangerade det i anslutning till ett upprop om att värna kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Uppgiften var att finna vägar för en ökad varsamhet i plan- och byggprocesser.
  Trots ett ökat intresse från allmänheten har utvecklingen gått åt fel håll. Det vittnades om många byggnader som rivs trots riksintresse och bevaranderegler. De goda exempel som visades var många gånger resultatet av folkligt uppror mot förstörelsen. Planerat förfall fortsätter att vara en vanlig metod som fastighetsägare använder sig av. En utredning är tillsatt för att förkorta listan på riksintresse.

Byggherrarna får styra mer och mer. De är starka i förhandlingarna, de har duktiga och erfarna planerare, medan många kommuner inte har tjänstemän med samma erfarenhet. Här i Lund tror jag dock vi har en så bra förvaltning man kan önska sig med de begränsade resurser som läggs på kulturarvskompetens. När det gäller hänsyn till kulturarvet är det snarare problem med politikernas ointresse.

   Byggföretagen hackar på Plan och Bygglagen, PBL. Anpassning till lokala förhållanden och granskning anses fördröja processen. Det verkar som om bostadshus ska produceras i en Trabantfabrik och spridas över landet. PBL är försvagad men kan ändå användas för att skydda miljön, det är i tillämpningen det brister. Lagefterlevnaden är faktiskt dålig.

Trafikverket har av Arkitektuppropet utsetts till årets största rivningsmarodör. På fem år ska de enligt uppgift rivit närmre tusen kulturhistoriska järnvägsbyggnader. Naturligtvis borde det stå i ägarinstruktionerna till statliga och kommunala bolag att de ska värna kulturarvet. Här i Lund röstade femklövern ner ett sådant förslag från vänsterpartiet.
   Den goda byggda miljön är en resurs - en ändlig resurs. Rivet är rivet och borta för alltid. Hållbarhet är ett viktigt argument. Rivning innebär en stor klimatbelastning. Det gör även nybyggnationen. Återbruk är möjligt på alla nivåer, från att hitta användningsområden, exempelvis för gamla industribyggnader, till att ta vara på grundstrukturer av betong och andra delar av byggnader.

   Det krävs en omfattande attitydförändring och folkbildning. Jag skulle önska att det parallellt med skolans undervisning om naturmiljö också undervisades om den byggda miljön.

Arabiska våren och franska revolutionen av Gunnar Stensson

 

I inledningen till sin föreläsning Den arabiska våren och vad som hänt därefter pekade Jan Hjärpe på 1789 års franska revolution som en föregångare.
   Den lysande befrielsen i Frankrike 1789 urartade snart i en hård diktatur och några år senare i Napoleons kejsardöme, men idéerna fortsatte att leva och påverka utvecklingen i hela världen.
   På samma sätt spreds under den arabiska våren demokratiska idéer i arabvärldens 21 nationer med deras 120 miljoner invånare. Idéerna hade existerat i många av länderna långt tidigare, men tack vare IT-revolutionen blev det plötsligt möjligt att nå ut och sprida dem. Nu som då slog reaktionen tillbaka. Framtiden får utvisa hur de demokratiska idéerna förverkligas.
   Gnistan som tände den arabiska våren var en självbränning som utfördes av en förtvivlad grönsakshandlare i Tunis. Jan Hjärpe underströk skillnaden mellan denna självuppoffrande protesthandling och självmordsbombarnas terror.

 

Det var den arabiska ungdomen och i hög grad de arabiska kvinnorna, feministerna, som drev fram den arabiska våren genom väldiga massdemonstrationer i Kairo och andra metropoler. Jan Hjärpe gav många exempel på deras entusiasm och fyndiga humor som kom till uttryck i slagord och kreativa paroller.
   Han visade hur exemplen från Tahrirtorget, Befrielsetorget, i Kairo 2011 fick efterföljare även utanför den arabiska världen som exempelvis Occupy Wall Street-rörelsen i New York. Hans avsky för nyliberalismen skymtade fram.
   Föreläsningens breda, långsiktiga perspektiv utgjorde en välgörande kontrast till de mörka rapporter om dagslägets konflikter som sköljer över oss i massmedia. Jan Hjärpe varken döljer eller förskönar det onda som sker, men pekar på framtiden. Liksom den franska revolutionen visar den arabiska våren att en annan värld är möjlig.
   Och det hoppas vi ju sedan våren 2011.

Föreläsningen ägde rum i Mötesplats Klostergårdens största sal, som var fullsatt. I Klostergården känner alla Jan och de flesta i salen kände också varandra. I skymningen på vägen dit hörde jag koltrastarnas mångstämmiga sång ur dungarna av knoppande avenbok.
 

---

Kom med i cykelpanelen

Om du cyklar i Lund och vill göra cykelnätet bättre så är du rätt person att ingå i Lunds cykelpanel. Vi vill lyssna in cyklisternas behov och synpunkter och vi tänker att cykelpanelen ska bli ett forum för engagemang, dialog och aktiviteter.
Cykelpanelen ska bestå av cirka hundra personer – gärna med olika åldrar, kön, geografiska områden och cykelvanor.
Panelen drar igång under våren 2020 och som deltagare kommer du att bli inbjuden till cirka fyra aktiviteter per år där du kan delta på olika sätt. Planen är att genomföra en enkät, en större träff (t.ex. gruppdiskussion, föreläsning), en mindre träff med fokus på specifik cykelfråga samt en cykeltur per år.
Varför en cykelpanel?
Att cykla är vänligt för miljön och hälsan. Lunds kommun har högt ställda klimatmål och vi jobbar bland annat med att underlätta för hållbart resande. Cykelpanelen är ett forum för dialog med cyklister för att öka förståelse för cyklistens behov och för att diskutera kommunens cykelåtgärder.
 

Läs mer på Lunds hemsida »
Anmäl dig till cykelpanelen »

Bilder från 8 mars

Santiago, Chile


Australien


Göteborg, Karin Boye statyn

Friday for Future alla fredagar

On Friday we strike in Brussels! ‬ ‪See you at Central Station 14:00 along with representatives from all European nations.
 

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget. 

8 mars 2020

I vanlig ordning är det många arrangemang som vill uppmärksamma kvinnors villkor denna dag. Vill man ha överblick över alla så får man söka på nätet i allmänhet och Facebook i synnerhet.
   Här nedan finns två evenemang från Lund och två från Malmö.

Lund

 

Feminismen har inte gått för långt, vi har inte gått långt nog!

Den 8 mars arrangerar Vänsterpartiet Lund och Ung Vänster Lund en manifestation på Stortorget.
   I alla kvinnors liv och vardag är patriarkatets förtryck närvarande. I Lund liksom resten av Sverige drabbas kvinnor när det genomförs stora nedskärningar i välfärden. För av alla kvinnor som arbetar i Sverige idag, jobbar 4 av 10 i välfärden. Kanske är du som läser detta en av dem. En av alla dem som känner av nedskärningarna i vården, skolan och omsorgen.
   Nu måste vi stoppa välfärdskrisen. Därför är huvudparollen för årets 8 mars Vi behöver välfärden - Välfärden behöver oss!
   Under manifestationen kommer tal hållas från både Vänsterpartiet och Ung Vänster.
Söndag 8 mars kl. 14:00–15:00
Stortorget, Lund
Läs mer på Facebook »
 

 

Demonstration: Åttonde mars – internationella kvinnokampsdagen!

Åttonde mars instiftades för att uppmärksamma kvinnors kamp, för att under en day lyfta hela den feministiska kampen och det är återigen det vi demonstrerar för. Omkring oss så är det samma problem nu som då: mäns våld mot kvinnor, kvinnors lägre lön, sämre sjukvård, sexuella trakasserier på stan och sexuellt våld i hemmet.
   Vi samlas för att vi vet att vi behöver bekämpa patriarkatet som system, och att detta system är sammanflätat med kapitalism och rasism. Vi är en del av en världsomspännande rörelse som kämpar i Rojava, latinamerika, Sverige och överallt annars. Kom med!
   Vi vill i vår demonstration knyta an till olika kamper, från antifascistisk kamp i Chile och Rojava, till kampen mot sexuellt våld, för makten över vårt arbete, till #metoo och så mycket mer. Är du engagerad i något sådant? Kontakta oss!
* Med kvinnor menar vi såklart alla som identifierar sig som kvinnor.
Söndag 8 mars kl. 13:00
Stortorget, Lund
Läs mer på Facebook »

Malmö

 

Feminism underifrån - krossar patriarkatet

Det pågår ständigt feministiska kamper världen över. Idag står vi tillsammans i solidaritet med varje grupp och individ i kampen mot patriarkatet.
   Från strider för rättvisa löner i Malmö och kampen mot islamofobi i Skurup till upproret i Chile och revolutionen i Rojava. Från kampen för rätten till abort och frigörelse för HBTQIA+ personer i Polen till motståndskampen i Iran och den ständigt pågående kampen för frihet i Sydafrika. Dessa är några få av alla de kamper och frågor som pågår just nu i vår rörelse.
   Vi skapar den här demonstrationen tillsammans. Ta med dina vänner och kamrater. Vi välkomnar initiativ innan under och efter demonstrationen. Vi ses på Möllevångstorget klockan 15.00 på internationella kvinnodagen.
Vi är kampen!
Söndag 8 mars kl. 15:00–18:00
Möllevångstorget, Malmö
Läs mer på Facebook »
 

 

En kamp för överlevnad – en strid för rättvisa: Kvinnokamp, klimatkamp!

Feminismen har inte gått för långt, vi har inte gått långt nog!
   I alla kvinnors liv och vardag är patriarkatets förtryck närvarande. Även så i klimatfrågan. Det är kvinnor som tar de största konsekvenserna av den klimatpåverkan som män är största orsaken till. Kampen för kvinnors säkerhet och rättvisa måste därför vara nära kopplad till kampen för klimatet.
   Slut upp med oss den 8 mars i internationell solidaritet för global rättvisa!
Söndag 8 mars kl. 10:00–20:00
Biograf Panora, Friisgatan 19 D, Malmö
Läs mer på Facebook »

Den arabiska våren och det som har hänt därefter

Professor emeritus Jan Hjärpe berättar.
9 mars kl 19.
Mötesplats Klostergården, Klostergårdens Bibliotek & Fritid, Nordanväg 11 b  

Veckans vårtecken

Ett ensamt plommonträd i vit skrud lyser bortom Korpvallens gröna bollplaner.
   Måtte det slippa drabbas av frost!

Ernesto Cardenal är död

Den nicaraguanske poeten och tidigare kulturministern Ernesto Cardenal är död. Han avled i söndags 2 mars 95 år gammal. Tre dagars landssorg har utlysts i Nicaragua med anledning av hans bortgång.
   Cardenal föddes i en inflytelserik familj och prästvigdes 1965. Han engagerade sig i politiken och stödde Sandinistrebellerna mot Somozadiktaturen. Sedan Sandinisterna kommit till makten 1979 blev han allt mer engagerad och var kulturminister i åtta år.
   På grund av sitt politiska engagemang blev han under 35 år avstängd från prästyrket. Först i februari förra året upphävde påve Franciskus hans avstängning.
   Cardenal fjärmade sig under senare år från Sandinistpartiet och var en av president Daniel Ortegas argaste kritiker.
   Trots passionen för politik och religion var det enligt Cardenal själv kärleken till skrivandet som kom i första hand. Bland hans mest kända verk finns "Timmen 0" och "En bok om kärleken".
 

 

Alla vet vad SD vill…

Varför slås vi fortfarande av häpnad? Jag fattar det inte. SD har med stor tydlighet talat om för väljarna vad de tänker sig. … Den enkla sanningen är att populister och extremister aldrig kan förstöra demokratin. Det kan bara vi andra – om vi låter dem. Och inte en enda människa med rösträtt i Sverige kan påstå att hon eller han inget visste.
Elisabeth Åsbrink, författare och journalist, i DN 28 feb 2020, apropå SD:s angrepp på konst och yttrandefrihet samt den senaste SD-attacken mot en oberoende journalistisk.
Ulf N.
 

Elevhälsan viktig i coronavirusets tid

Kommunernas insatser för elevernas hälsa varierar och skolornas information är ofta svårtolkad, påpekar Emma Leijsne i en artikel i Sydsvenskan 27 februari med rubriken Elevhälsan – skolans vita fläck.
    ”Vad gäller privat drivna skolor finns ingen information alls. De privata skolornas ekonomi är sekretessbelagd och därför kan man inte se något alls om hur de använder sina pengar, inte ens på koncernnivå.”
SDS 27/2 

Det var en gång…

 Året är 1989. Flyktingkrisen är vinterns stora samtalsämne.
Dagarna innan har Ingvar Carlssons socialdemokratiska regering, med stöd av Carl Bildts moderater,
drivit igenom Luciabeslutet. Skärpta asylregler. I princip bara de som uppfyller kraven i
FN:s flyktingkonvention får komma till Sverige.

Ulf Kristersson ska fylla 26 om några veckor. Han är ordförande för Moderata Ungdomsförbundet.

Populism: Högerblocket har lagt tre nya insikter till en gammal övertygelse

Först insåg KD, M och SD att väljarna kräver bättre välfärd. I somras framträdde därför Ebba Busch på Gotland som blond vårdängel med händerna fulla av miljarder.
   Sedan insåg de att deras skola är kass och djupt impopulär.
   ”Många tongivande politiker har gått skolkoncernernas ärenden i stället för att verka för ett så välfungerande skolsystem som möjligt. Nu finns därför friskolor som konkurrerar med betygsinflation, gratis körkort, ipad restaurangbesök och minskad undervisningstid”, sa MUF-ordföranden i januari.
   Tio år efter den första Carema-skandalen insåg Moderaterna i Lomma äntligen, efter att med tragiska konsekvenser ha prövat ytterligare ett antal vinstjagande vårdkoncerner, nu senast Frösunda, att vinster inte fungerar i välfärden. Välfärden kräver omsorg, generositet och tålamod.
   Nu ber de moderata kommunalråden medborgarna i Lomma om ursäkt för vanvården under de gångna femton åren.
   Inställsamheten inför väljarna tar sig inte bara uttryck i ett senkommet stöd för berättigade krav utan också i högljutt och äkta bifall till den gamla välkända främlingsfientliga opinionen.
 

 

Flyktingkatastrofen längs gränsen mellan Turkiet och Grekland ger Ulf Kristerson chansen att framstå som tuff Frontex-man. Med neddragen skärmmössa, sammanbitna tänder och korsade armar står han i skogen och stirrar väljarna rakt i ögonen med budskapet: Stärk gränsen!
   Samtidigt traskar hans kompis Jimmy Åkesson omkring i gränsområdet och delar ut flygblad till förtvivlade föräldrar och hungriga barn med texten. ”Sverige är fullt. Kom inte hit!”
   Högerblockets nya populism stöder välfärd – och främlingsfientlighet.
 

Vart går USA? av Gunnar Stensson

Têt-offensiven var ett skede i Vietnamkriget
som inleddes under det vietnamesiska nyåret
(Tết Nguyên Đán) den 31 januari 1968 och pågick
till den 23 september samma år.

 

Våren 1968 trodde jag att en genomgripande samhällsomvandling i USA snart skulle komma. I februari genomförde FNL Tet-offensiven i hela Sydvietnam. President Johnson avgick.  Antikrigs- och medborgarrätts-rörelserna kämpade i Södern och alla USA:s stora städer. Robert Kennedy kandiderade i presidentvalet med ett program för fred och jämlikhet.
   En dag i början av juni vann han primärvalet i Kalifornien (Kalifornien ingick inte i supertisdagen då). Jag befann mig på järnvägsstationen i Hallsberg efter ett Stockholmsbesök som handlade om ett jobb i Afrika. Där nådde mig budet: Robert Kennedy skjuten. Först blev det tomt. Jag har svårt att ta till mig katastrofer. Några dagar senare fattade jag.
   Efter en skitig och brutal valkampanj valdes den sämste kandidaten till president: Richard Nixon. Han slog ner fredsrörelsen och den svarta rörelsen, skickade nya soldater till Indokina och utvidgade Vietnamkriget till Kambodja.

Under Barak Obamas presidenttid mobiliserade högern och lyckades blockera eller urvattna praktiskt taget alla reformer. Krigen fortsatte. Fossilkapitalet intensifierade klimatförstöringen. 2016 blev Donald Trump president och tog därmed makten över världsekonomin och jordens framtid. Efter fyra års destruktivt kaos är den viktigaste uppgiften nu att besegra honom.

Utgången av primärvalen under supertisdagen lyfte fram Joe Biden. Han segrade i sydstaterna där han som tidigare medborgarrättskämpe och medarbetare till Obama uppskattas av den svarta generation som Martin Luther King ledde. Han får tillgång till Blooms kampanjkassa när denne mångmiljardär lämnar fältet. Han stöds av det demokratiska etablissemanget.

   Men Bernie Sanders är långtifrån uträknad. Bakom den gamle socialisten står en allt starkare ungdomsrörelse som kommer att få ökat inflytande även om Bernie Sanders varken blir presidentkandidat eller president.
   Vem av de båda som än nomineras så står han inför en mäktig och djupt korrumperad statsapparat såväl i kampen om presidentmakten som i genomförandet av sin politik efter en seger.

USA började som en slavägardemokrati och utvecklades till ett parti-duopol.
   Det är ett land med skevt valdeltagande. 80 procent av befolkningens rikaste tiondel röstar, men bara 40 procent av den fattigaste tiondelen.
   Enorma privata penningsummor används inom politiken och medierna.
   I USA har en lag stiftats som innebär att företag kan behandlas som individer.
   Stora kapitalägare finansierar ofta samtidigt båda partierna. Detta gäller i synnerhet fossilkapitalet.
   Från 2000 till 2012 ökade kostnaden för kongress- och presidentval från 4 till 6 miljarder, och den summan är nu på väg att fördubblas.
   Mer än två 2 procent av arbetskraften används till vaktarbete, vilket innebär att 5 miljoner amerikaner arbetar som vakter. Vaktarbete är utbrett i ojämlika länder.
   Fler medborgare är frihetsberövade i USA än i något annat västerländskt land. Tidigare dömda och frihetsberövade som har förlorat sin rösträtt utgör 2 procent av USA:s befolkning. En tredjedel av dem tillhör minoriteten afroamerikaner.
   Den som vill nå politisk framgång måste försäkra sig om rika individers och företags politiska stöd.
   Det politiska systemet i USA förblir demokratiskt till formen, med bibehållen yttrandefrihet, mötesfrihet och fria val. I verkligheten styr kapitalet.
   Ett land med den strukturen är en plutokrati.

Uppgifterna om den amerikanska plutokratin är hämtade från Branco Milanovic, Global ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv, Daidalos 2017
 

---

Framgafflat – om cykel och trafik: Överenskommelse om elrullbrädor av Ulf N

Hårdare regler för elrullbrädor
I VB nummer 4 för i år skrev jag om att Tekniska nämnden stod i begrepp att göra en överenskommelse elrullbrädeföretagen om vissa uppföranderegler.
Vid möte den 12 februari ställde sig nämnden i allt väsentligt bakom tjänstemannaförslaget till överenskommelse med bolagen.
   Beslutet innebär bland annat att bolagen ska dämpa hastigheten på sina elrullbrädor i vissa zoner i kommunen. I dessa zoner ska de inte kunna köra fortare än 6 km/tim. Zonerna beslutas av kommunen. Elrullbrädor som parkerats ”trafikfarligt eller hindrande” ska av bolagen flyttas inom 3 timmar att de nåtts om information om detta.
 

Elrullbrädor som nedskräpning och trafikhinder
 

Karin Svensson Smith (MP) föreslog ett tillägg till tjänstemannaförslaget. Hon yrkade ”att bolagen skall inom 6 timmar från det att bolagen fått kännedom om felparkerade elskotrar flytta dessa till en lämplig uppställningsplats”. Detta tilläggsförslag vann nämndens bifall, mot ordförandens (FNL) och SD:s avslagsyrkande.
   Överenskommelsen är ett steg framåt i varje fall på papperet. Ett problem i sammanhanget är förstås att kommunen inte har några som helst resurser att på ett effektivt följa upp att bolagen följer avtalet. Den första april i år bolagiseras parkeringsövervakningen. Den flyttas från Tekniska nämnden till Lunds Kommuns Parkerings AB, LKP. Och för detta vinstdrivande bolag finns det inga pengar att hämta i att övervaka reglerna för elrullbrädor.

Bolagiseringen av p-övervakningen
I fjol beslutade nämligen kommunfullmäktige att parkeringsövervakningen i kommunen skulle bolagiseras. MP och V-röster m fl mot detta beslut räckte inte till för att förhindra bolagiseringen.
Kommunstyrelsen tog i går ställning till hur detta skulle ordnas upp. LKP tar alltså hand om all p-övervakning i kommunen. Fram till nu har LKP haft hand om p-frågorna i p-husen, dvs på s k kvartersmark. Men nu ska bolaget således även ta hand om p-övervakningen på gatumark. Alla intäkter, både p-avgifter och felparkeringsböter, ska håvas in av bolaget. För detta betalar bolaget en schablonersättning till kommunen.
   Bolagiseras görs även avgifterna för torghandeln samt kontroll av uteserveringar, gatuskyltning, och all kontroll av upplåtelse av allmän platsmark. I likhet med övervakningen av elrullbrädor inbringar de sistnämnda uppgifterna inga inkomster till bolaget. Som all bolagisering av kommunal verksamhet innebär detta en försvagning av den demokratiska styrningen av verksamheten. En kan dock hoppas att p-övervakningen för bilar skärps genom att det kan inbringa mera klöver till bolaget.

Program för trygghet och säkerhet – men inte för trafiken
Kommunen har nu antagit ett program och en plan för trygghet och säkerhet. Fullmäktige fattade beslut om detta i förra veckan. Märkligt tog saknas helt skrivningar om den sannolikt största otrygghets- och olycksorsaken i kommunen: trafiken på våra vägar och gator. Ordet ”trafikolyckor” nämns en enda gång dokumenten och detta i förbifarten.
   Det är allt, fast det inträffar i genomsnitt två dödsolyckor per år i trafiken, och 22 personer som allvarligt skadas i vägtrafiken. Till detta kommer 730 trafikolyckor med ”måttligt” eller ”lindrigt” skadade per år. Denna programmatiska tystnad känns ännu märkligare när en betänker att just säkerhet och trygghet i trafiken är något som kommunen har stor rådighet över i varje fall på det kommunala vägnätet.
 

Vill vi ha nya Lund C såhär?
 

Nya Lund C under jord eller i markplan?
Kommunstyrelsens arbetsutskott har fått en första dragning kring utredningen om nedgrävning av järnvägen genom Lund. Konsulten har ännu inte räknat färdigt på kostnaderna för nedgrävning av sex spår i tunnlar genom Lund, men ledamöterna lär ha fått information att en nedgrävning beräknas ta 5 till 8 år längre tid att anlägga en nya spår i markläge. Och det ger ju en vink om skillnaden i kostnader för de olika höjdlägena.

Trafikverkets samråd kring dubbelspårig stambana
mellan Hässleholm och Lund – 9 mars i Lund
Den 9 mars mellan kl. 15.00 och 19.30 i Magle Konserthus, Magle Stora Kyrkogata 4, håller Trafikverket öppet hus med samråd kring sin pågående lokaliseringsutredning för den planerade 7-mila dubbelspåriga nya stambanan mellan Hässleholm och Lund. Verket gör en presentation varje heltimme med efterföljande frågestund. Det finns såvitt jag ha förstått det inga färdiga förslag på möjliga sträckningar. Samrådet handlar mera om att informera om själva projektet och presentera det material som hittills tagits fram.

Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget. 

Framgångsnekrofobi av NOAK

Man måste kämpa efter något skönare.
Det är mesigt att vara nöjd.
Gräset på andra sidan är säkert grönare.

Leva livet som en daglönare,
att inte känna utmaningens fröjd
för att få det lite skönare,

att inte sträva, som en drönare,
det är att ha stannat på sin höjd
och då blir inte livet grönare.

Ta för dig! Bli inte en be- och bönare!
Se till att vägen fram blir röjd!
På andra sidan livet är det nog skönare
och ovanför dig växer gräset grönare…

 Att botanisera i gamla VB ger ibland oväntade fynd. När jag letade efter Rolfs intervjun av Gunnar Sandin i nr 1995:38 hittade jag i samma nummer en dikt som jag tycker passar väl i ett nummer där VB minns Gunnar och hans gärning.

Om Gunnar Sandin av Göran Persson

Nu i veckan skulle Gunnar Sandin fyllt 80-år. Han gick bort 2012 men som den unika person han var så lever han starkt i mångas minne. Inte minst här i VB, den tidning som han tog initiativet till 1975.
   Gunnars ambition var att VB skulle bli en "riktig" prenumererad tidning. En riktig tidning kom varje dag eller åtminstonne 5 ggr/vecka. Dit nådde vi aldrig, när VB var som störst nådde vi halvvägs till den tidens gräns för att söka presstöd.
   VB:s utveckling blev en annan men att den fortfarande finns, nu inne på sin 46:e årgång är ett bevis på Gunnars kraft som inspirationskälla. Han var inte ensam förvisso, att vara en del av en kollektiv rörelse var själva livsluften för Gunnar och mitt i detta var han en mycket egensinnig och självständig person.
   I veckans nummer finns en artikel av Håkan Olsson som minner om Gunnars gärningar.

 

Det kan också vara på sin plats att påminna om Gunnar Sandins bibliografi som förtecknar alla de artiklar, böcker och översättningar som han gjorde genom åren. Där kan man också läsa den levnadsteckning som Sten Henriksson skrev där. Biografin förtecknar 1431 artiklar av Gunnar i Veckobladet. Samtliga dessa kan hittas under arkiv-rubrikerna ovan.
   En udda händelse, speciellt för honom själv, var att Gunnar 1995 utsågs till kulturpristagare i Lund av Sydsvenskan. I samband med detta gjorde Rolf Nilson en längr intervju med Gunnar i VB 1995:38 som också finns med i veckans nummer.
Göran Persson, red

PS Om man läser den artikel som Sydsvenskan skrev när Gunnar fyllde 70 så har han där en önskan inför sin 80-års dag: Att få åka spårvagn i Lund.
   Den kunde nästan gått i uppfyllelse, om han bara hade fått vara med några år till och kommunen rappat på så. Fast Gunnar hade förlåtit förseningen till i höst. Han skulle sagt att spårvagn föreslogs i Lund redan 1907 så ett halvår hit eller dit var inte mycket att bråka om.

Det största klimathotet

Det är inte det direkta förnekandet av klimatvetenskapen utan det faktum att många beslutsfattare som erkänner klimatkrisen agerar som om den inte existerade.
   I förra numret av VB gavs många exempel hämtade från den nyutgivna boken Upphettning. Där kallas sådant agerande responsförnekelse. Det jämförs med Orwells begrepp nyspråk: krig är fred.
   The Guardian (22/2) ger ännu ger ett flagrant exempel i artikeln As Nobel prize winners we demand Justin Trudeau stop The Teck Frontier Mine. Det handlar om en tjärsandsgruva. Bland undertecknarna finns tio nobelpristagare i kemi och litteraturpristagarna John Coetzee, Elfriede Jelinek och Alice Munro.
   Samma dag publicerades JP Morgan economists warn climate crisis is threat to human race. JP Morgan är världens största finansiär av fossila bränslen och har efter Paris-avtalets undertecknande satsat 75 biljoner dollar på de bolag som expanderar mest aggressivt i sektorer som fracking, arktisk olja och gas.
 

 

I rapporten konstaterar ekonomerna att om man fortsätter den ekonomiska politiken som tidigare kommer jorden hamna i en situation där den inte befunnit sig på flera miljoner år.
   De skriver att klimat-upphettningen är ”ett globalt marknadsmisslyckande som innebär att producenter och konsumenter av CO2-utsläpp inte betalar för de klimatskador som uppstår.”
   Sydsvenskan publicerade 25/2 en stor intervju med en av författarna till Upphettning, Kjell Vowles, under rubriken ”Därför förnekar vissa människor klimatkrisen”. Artikeln som skrivits av Daniel Rydén är upplysande och pedagogisk. En kategori av klimatförnekare som nog är vanligt förekommande i Lund är ”högutbildade äldre män som haft framgångsrika karriärer inom akademin eller industrin.”         

Får Vänskapens hus stanna i sina lokaler? av Gunnar Stensson

När min mor flyttade hit som pensionär 1972 tog hon snabbt kontakt med Ingrid Bern, en klok och god kvinna som drev Vänskapens hus som en sorts frivilligt socialt arbete. Under 1970- och 80-talen var jag ofta där med mina barn på sommarmarknader och andra evenemang. Senare höll jag då och då enkla föreläsningar om Vietnam och Eritrea, stadsplanering i Lund, svensk 1900-tals historia – Karin sjöng – med mera på lördagssamman-komsterna i de trevliga gammaldags lokalerna.
   Vänskapens hus utför ett viktigt arbete för människor som hamnat utanför andra sociala sammanhang. När Sankt Lars hade stängt 1995 återsåg vi i Vänskapens hus många människor, som vi kände från studiecirklar och kulturevenemang i Sankt Lars. I Vänskapens hus fanns trygghet och gemenskap. Jag är säker på att många människoliv räddades.
   Nu har byråkraterna upptäckt Vänskapens hus, liksom de tidigare upptäckt sjukhus och skolor. De har funnit mycket att förfäras över. Vänskapens hus stiftelse är ingen ”juridisk person”.  Ansökan att bli det hade undertecknats av fel personer och många papper saknades. Det var krångel med hyra och värme. Dessutom var huset brandfarligt. ”Det är väldigt märkligt, jag förväntar mig en förklaring”, säger servicenämndens ordförande Inger Tolsved Rosenkvist, L.
   När detta skrivs pågår fullmäktigemötet som ska besluta huruvida Vänskapens hus ska få vara kvar i lokalerna i framtiden.
   De aktiva i föreningen bävar. De har viktigare saker att göra än att underteckna blanketter och uppfinna juridiska personer.
   Ett enkelt förslag till fullmäktige är att ge en fingerfärdig programmerare i uppdrag att konstruera en digital juridisk person, en Artificiell Intelligens, som sköter de byråkratiska teknikaliteterna, ungefär med samma automatiska kompetens som de datorer som köper och säljer miljonbelopp på börsen, medan ägarna spelar golf.
   Så kan Vänskapens hus ostört fortsätta sin livsviktiga verksamhet medan AI tickar fram tabeller och fyller i formulär i ett hörn.
   Vänskapens hus är viktigare än miljonärernas golfbanor.

Förra veckan i riksdagen: Hemlig dataavläsning och välfärdspengarna av Hanna Gunnarsson

Den här veckan har riksdagen mötesfritt. Vi har några sådana veckor om året, oftast i samband med skolloven, för att framför allt ha möjlighet att göra längre resor (även om man såklart också kan använda veckorna till “semester”). När ni läser detta har jag precis avslutat en otroligt intressant resa till nordligaste Norge med försvarsutskottet. Jag åkte såklart tåg så långt det gick, till Bodö, men hem från Kirkenes flög jag. (Att åka tåg och buss genom Ryssland och Finland kändes inte som ett lockande alternativ…).
   Jag hann inte skriva rapport förra veckan så här kommer några ord om vad riksdagen beslutade då.
 

 

Först och främst fattade riksdagen formellt beslut om de 7,5 miljarderna i välfärdspengar, som V förhandlade fram med KD och M. Pengarna går ut till kommunerna, men är inte öronmärkta så det är nu upp till våra partikamrater i alla kommuner att styra pengarna så att de hamnar där de behövs mest (i skolan och äldreomsorgen, vanligtvis). Detta är mycket glädjande för Vänsterpartiet och en mycket stor vinst, även om vi vet att det absolut inte räcker för att täcka alla behov i välfärden. Debatten om välfärdspengarna finns här:


Under veckan debatterade och beslutade riksdagen om hemlig dataavläsning, att datorer, telefoner och annan teknisk utrustning ska kunna avlyssnas inte bara när det gäller ljud och tal utan när det gäller all data, som mejl och meddelanden. Beslutet säger att detta bara ska användas vid grov brottslighet, men Vänsterpartiet menar att det finns risk att fler än bara grova brottslingar utsätts och vi röstade därför, som enda parti (tillsammans med en enda miljöpartist!) emot förslaget. Debatten är väl värd att lyssna på:
   Under veckan har riksdagen också debatterat motioner om folkhälsa, jakt- och viltvård, skogspolitik, hyresrätter och alkohol- och drogpolitiken. Allt finns på riksdagens hemsida.

Hanna Gunnarsson (v) riksdagsledamot   

Gunnar Sandin 80 år? av Håkan Olsson

 

Veckobladets skapare och mångårige flitigt skrivande ”chefredaktör” – en titel han säkert hade skytt.

Gunnar är förvisso inte med oss för tillfället (som Sydsvenskans Jan Mårtensson plägade uttrycka saken), men Gunnars flitiga ande vilar ändå över oss på något sätt. Inte minst för VB, Röda Kapellet, Vänsterpartiet i Lund och mycket annat i tusenårsstaden.

Kanske skäl att stanna upp ett ögonblick och fundera över vad denne idoge och rikt utrustade man kan tänkas ha för betydelse för oss som finns kvar efter Gunnars för tidiga död 2012. Jag har inte svaret, men kanske går det att bygga en någorlunda heltäckande bild tillsammans? Gunnar berörde många människor och organisationer under sig flitiga liv.

Börjar med liten brasklapp: har månne Gunnar Sandin och hans gärning beskrivits här i VB på sistone? Frågan kommer sig dels av att jag nog inte läst VB sen papperstidningen upphörde, dels av att jag sen halvtannat decennium lever i Brösarps backar och inte följer Lundapolitiken mer än vad Sydsvenskan ger. I alltför magra doser.

Förutom 80-årsdagen den 25/2 så påmindes åtminstone jag om Gunnar och hans spännande liv av dragbilden i Sydsvenskan, den 26/2. Där syns en man stående på en polisbil under en hetsig demonstration mot värnplikts-inskrivningen i Lund 1968. Är det månne Gunnar?

Jag känner inte igen honom på bilden, men den närmast apokryfiska historien är ju att just Gunnar befann sig på en polisbil, hetsande massorna. Jag kände inte vår vän då, det dröjde till 1984, men jag har hört så många livfulla berättelser om ”värnpliktskravallerna” att jag undrar om det inte är Gunnar ändå. Han ser inte ut som den Gunnar jag lärde känna 16 år senare. Någon i läsekretsen borde ha besked!

Strunt i det, detta är en typisk detalj som vår vän inte skulle ha grävt ner sig i, han hade viktigare saker för sig. Som att arbeta oförtrutet för partiet, att skriva och redigera Veckobladet på papper, skapa och delvis leda VPK:s Blåsorkester (=Röda Kapellet), dito Skånska Jernbanekapellet, spela på sin tuba i desamma, forska och skriva artiklar och böcker om järnvägar, översätta politisk och teknisk skrift mellan de stora språken engelska, tyska, franska, italienska och i övrigt engagera sig i allsköns politiska och kulturella projekt i Lundatrakten.

Och leda tuffa vandringar i alla väder, plus en resa ut i Europa var sommar. Hårt arbete, strapatser och lustfylld avkoppling; det var Gunnar Sandin. Vandringarna var strapatsfyllda, men på kvällen kopplades det av med allt tänkbart gott avseende spis och lägel.

När det för länge sen kom ut en bok om decennier av utfärderna i VPK:s Vandringssektion under Gunnars färla, sammanfattade jag boken i en recension här i VB med motsatsorden ”sybaritisk asketism”.

Gunnar kom till Lund, från värmländska Hammarön, under det gamla universitetets och studentlivets sista tid. Såvitt jag förstår radikaliserades han snabbt, deltog i 60-talets snabba politisering, inte minst i Lund och partivalet var nog självklart.

Maken till partiarbetare får man leta efter. I valrörelser var Gunnar en egen plakatspikarpluton som satte upp VPK:s affischtavlor överallt. Så långt jag vet var han flitig på de flesta plan inom partiet, men ville inte sitta någon större nämnd.

Taxeringsnämnden i Dalby blev lagom tillhåll för hans ambitioner och där jagade han med illa dold förtjusning alla privatbilister som försökte hävda att de minsann hade så mycket tidsvinst vid jobbresor att de var berättigade till skatteavdrag. Han mätte själv upp de påstådda sträckorna och ”tidsvinsterna” och var allmänt besvärlig i att stäcka folks skattesänkarambitioner. Om dessa sina upplevelser skrev han i Veckobladet från den lätt genomskinliga orten ”Södra Vebarp”.

Gunnar var svuren fiende till privatbilismen och gjorde vad han kunde för att stoppa den. En gång lekamligen genom att hävda förgångsrätt vid övergångsställe på Bantorget i möte med bilist.

Ett antal månader på sjukhus och ett illa fungerande knä kostade det försöket honom.

Om Gunnars arbete i partiet och hans förhållande till partidisciplin och kamrater må andra berätta. Jag har fått för mig att han var allmänt besvärlig, men så engagerad och ärlig att partiet hade vissa besvär med att hantera engagemanget.

Jag tror jag håller där, med tanke på VB:s utrymme och läsarens kondition. Ber att gå återkomma med fler berättelser om denne märklige och mångbegåvade man som jag stolt törs kalla min vän.

Här finns så mycket att ösa ur: vänboken till Gunnars 50-årsdag 1990, hans konsekventa (nästan) livsstil, hans vänsällhet, våra samarbeten vad gäller musiken i Röda Kapellet och Jernbanekapellet, dito vad gäller järnvägsforskningen, Gunnars enorma vandrande över hela (hela!) Skåne, hans omutlighet, hans gravöl, hans tevetittande, skojiga anekdoter och de andra skärvor ur en stor människas liv som jag kan bidra med.
Och till vintern glunkas det om att spårvägsinvigningen också kopplas till en hyllning av Gunnar Sandin…
Håkan Olsson, Torparbron

Människor omformar jorden av Gunnar Stensson

”Mängden av sediment som flyttas av människor varje år beräknas till 57 miljoner ton. De överskrider nu de volymer som jorden flyttar av egen kraft. Resultatet kommer att bestå för all framtid”.
(Sverker Sörlin, Antropocen)

Platån vid korsningen mellan järnvägen och Höje å består av jordmassor som forslades hit på 1930-talet, när Källby reningsverk byggdes och den långa raden av dammar längs Höje å från järnvägen till Värpinge grävdes och cementerades. Bostäder, åkerjord och betesmarker schaktades bort.

   Hundratals arbetare måste under många år ha slitit här. Kanske var ett av projektets syften att minska arbetslösheten.  Hur såg den tidens grävmaskiner, traktorer och truckar ut?
   Täta moln drar fram i den hårda blåsten. Marken där jag står är mättad med regnvatten.  Vattenpölar blänker mellan taggiga nyponsnår. Några träd har aldrig slagit rot trots att 90 år har gått.
   Ett par hundra meter bakom mig finns den plats i järnvägsvallen där den långa tunneln under fyrspåren ska byggas, Genom tunneln ska vägen gå från Klostergården till Värpinge. Många lundabor vill stoppa den för att skydda naturområdet i Höjeå-dalen. 
   På andra sidan ån ser jag en låg vit byggnad. Det är Flackarps gamla skola, uppförd på 1840-talet. Flackarps tusenåriga kyrka revs när stambanan byggdes. Bortom åkrarna ser jag Hjärup där tre av mina barnbarn bor.
   Precis här ska en pumpstation byggas. Källby reningsverk ska läggas ner eftersom det inte längre klarar avloppsflödet från det växande Lund. Pumpstationen ska skicka kloakflödet vidare genom en väldig tunnel till Sjölunda nära Malmö hamn.
   Men pumpstationen och avloppstunneln kan inte tas i bruk förrän Sjölundaverket är färdigt. Det är ett stort projekt och fler kommuner än Malmö och Lund är inblandade. Inte ens beslutsprocess och kostnadsfördelning är ännu klara. Själva genomförandet kan komma att ta minst tio år, sannolikt betydligt mer. Först därefter kan Källby reningsverk rivas för att ge plats åt den nya stadsdelen Källby och naturområdet i Höjeå-dalen.

Jag fortsätter längs den slippriga stigen bort till stängslet som omger reningsverket, snubblar på en björnbärsreva och ramlar. Här är gott om björnbärsbuskar och här ska alltså vägen från tunneln gå. Sedan fortsätter jag ner till den första dammen och följer gångvägen mellan dammen och de drypande jordmassorna mot den höga järnvägsbron över Höje å.

   Bredvid bron ska en ny, minst lika stor bro ligga 2024. Stora schaktmassor kommer att behövas för banvallarna och mycket cement för själva brobygget. Det blir tunga transporter på Åkerlunds och Rausings väg norr om ån och Flackarps byväg i söder.
   Trafikverkets fyrspår närmar sig Höje å över åkrarna från Hjärup. När de passerat bron ska tunneln anläggas.
   Hur kommer det bli med vägen genom tunneln från Klostergården? Den kommer inte behövas förrän någon gång på 2030-talet, då Källby reningsverk eventuellt är borta.

Två gånger i februari har jag vandrat genom området med lundabor som säger nej till tunnelbygget för att de vill stoppa vägen som planeras över ängen mellan Källbymöllas odlingslotter och Klostertäppans kolonier. Det är en detaljjustering i den komplicerade kombinationen av Trafikverkets järnvägsplaner, det väldiga Sjölunda-projektet och Lunds storslagna Källbyplaner.
   Att fyrspåren kommer, behöver ingen tvivla på. De är bara ett par kilometer härifrån. Inom något decennium byggs Sjölunda-verket, inklusive pumpstationen i Källby. Sedan rivs Källby reningsverk och då blir det plats för stadsplanerarnas Källby.
   Kanske kan vi inte hindra att tunneln byggs. Men vi kan påverka hur den kommer att användas. Någon gång omkring 2050 kan den bli en svalkande underjordisk passage för barnvagnar och rollatorer mellan två varma naturområden längs Höje å och de fågelrika dammarna. Då har den globala upphettningen bromsats in – men förvisso inte upphört. Våra barnbarn kommer att veta.

"Att såna som jag kan få kulturpris!" – Samtal med Gunnar Sandin

Den spontana reaktionen på att Gunnar Sandin tillsammans med Anders Tornberg fått Lunds kulturpris var glad förvåning. Att han förtjänar priset enbart för sina insatser för VB tycker vi på red. är självklart, men han har gjort så mycket mer t ex en väl sammansatt, stimulerande och anarkistiskt genomförd regional kulturkonferens för hela Vänsterpartiet i våras och att Gunnar Sandin är känd men ändå okänd
i Lund framgick pinsamt tydligt när Skånska Dagbladet, säkert av välvilja, förväxlade den riktige Gunnar Sandin med "konstnären" Gunnar Sandin och tillskrev honom en utställning på Lunds konsthall för några år sedan. Följande samtal mellan Rolf L Nilson och Gunnar Sandin är inte heltäckande, men ett försök till presentation av kulturpristagarens kultursyn.

Rolf N. – Det är väl lämpligt att börja med Lund, som kulturstad. Du har följt utvecklingen i mer än 30 år nu.
Gunnar S. – Ja, det är ett problem. Man får lokala skygglappar, och jag har upptäckt för egen del hur svårt det är att ta sig från Lund och använda regionens kulturutbud. Jag tänket på det som händer i Malmö, Landskrona och Helsingborg. Det är inte fysiskt svårt. Förbindelserna är bra, men det är mentalt svårt.

Rolf N. – Själv var jag sugen på att höra Sjostakovitj stråkvartetter i Malmö konsthall. Lokalen är vacker, artisterna av världsklass, kort sagt en unik händelse, men bagatellartade hinder gjorde att jag blev hemma och bara läste om det i tidningarna i stället. Vad skall man göra åt sådant?
Gunnar S. – Det behövs attitydförändringar. Annars har jag inget bra svar. Men detta är något som kulturutredarna bör tänka på. Det är svårt att utveckla ett regionalt kulturliv. För egen del har det blivit besök på det Kongelige i Köpenhamn en gång, opera i Malmö också en gång samt en del annat.

Rolf N. – Men det kommer busslaster norrifrån just nu till Malmö för att se Kristina i Duvemåla och för något år sedan gick de norrut till Stockholm och Fantomen på operan?
Gunnar S. – Kanske måste det vara en tillräckligt fräck grej. Vi har ju båda erfarenheter av operatåget till Ystad, som fungerar. Men det behövs ändå en stabil grund i form av fasta goda kulturvanor. Jag tror att ett problem är att det kulturbärande skiktet inte har behov av att visa upp sig på samma sätt längre. De sociala ritualerna har förändrats. För övrigt hånade vi i vänstern borgerlighetens behov att synas i kulturella sammanhang. Nu tycker jag det är viktigare att man bygger en festlig foajé till stadsteatern i Lund än att man bygger om scenutrymmen. Se på Malmö stadsteaters fantastiska foajé!

Staden Lund
Rolf N. – Om vi skulle tala om kulturformer. Vad ligger dig själv varmast om hjärtat?
Gunnar S. – Det är nog traditionen och formen i byggandet och stadsplaneringen. Lunds arkitektur med Anselms sextiotal, men också hans senare saker, som byrålogen och humanisthuset De kommer att vinna med tiden. Den gamla simhallen, som Westman ritade var en pärla. Den hade grundläggande konstruktionsfel, som gjorde att den inte gick att rädda. Det framgår av Tage Erlanders memoarer att han var stolt över simhallen liksom över välfärdsamhället, som ju också hade grundläggande konstruktionsfel!
   När det gäller stadsplaneringen är det trist att Lund inte har några lyckade nya områden. Lund har inte legat framme på det området. Ta Norra Fäladen som exempel. Stan har saknat visionära stadsarkitekter och byggpolitiker. Och arkitekterna har inte deltagit i debatten. Det som har diskuterats har i stället varit bevarande. Jag gillar den nya urbanismen. Man kan ta Södra stationsområdet i Stockholm. Vi hade kunnat göra något liknande i Lund. Det är ju trevligt att bo centralt, men när man vill förnya och förtäta protesterar ofta de som redan bor där.

Rolf N. – Visst är det trevligt att bo centralt, men jag undrar över det här med stadsplanering. Vad exakt fascinerar dig?
Gunnar S. – Det är svårt att säga vad det är. Det är känslan av att man trivs och att det fungerar och är vackert. I Lund är vi i vänsten medansvariga till en slätstruken planering . Vi har just drivit bevarandefrågorna, med några viktiga undantag. Det har funnits idéer om Svenshögsvägen, Stora Södergatan och Trollebergsvägen, som stadsgator med affärer, krogar och liv. Det var Mårten Dunér och Tarscicio Bommarco som hade de tankarna.

Rolf N. – Du ägnar mycket tid åt musik. Vad betyder musiken för dig?
Gunnar S. – Ja, mycket tid för att vara musikhatare! Men jag skulle vilja säga några ord om en byggnad som jag gillar. Det är Folkparken ritad av Bengt Edman. Stilen brukar kallas "nybrutalism". Det är ett fint hus, vackert och det kan fungera bra. Det är en kulturell skandal i Lund att det legat för fäfot så länge och jag är glad för nystarten med Ystadoperan och Skåne Baletten.

Rolf N. – Men det har väl ändå gått på kryckor.
Gunnar S. – Ja, Folkparken kom till i en svacka mellan traditionell folkparkskultur och discokultur, som den inte var lämpad för. Men man skulle mycket väl kunnat hålla igång verksamhet. Konserter och arrangemang, som hamnade på Sparta kunde varit där. Jämför med den berömda kyrkan i Klippan, Lewerentz mästerverk. Det är inte mycket folk som besöker den. Men den finns och lever. Lewerentz är intressant, förresten. Jag fick upp ögonen för honom på mitt första sommarjobb på pappersbruket i Skoghall. Han ritade sodahuset där, som jag beundrade mycket.

Rolf N. – Men försöken med Ystadoperan och Skåne Baletten har väl ändå inte varit helt lyckade. Folk har haft svårt att hitta dit.
Gunnar S. – Parken har fallit i glömska, så den måste återupptäckas, men kunde de lära sig att hitta till Sparta, som också ligger avsides, så kan de lära sig att hitta till Parken.

Rolf N. – Om vi går tillbaka till musiken...
Gunnar S. – Jag är främst intresserad av musik, som agitationsmedel för att understryka ett verbalt budskap. Man kan säga att det är i linje med arbetarrörelse-, frälsnings-, nykterhets- och kvinnorörelsetraditionen.

Rolf N. – Du ger alltså inte mycket för musiken som sådan?

Gunnar S. – Det är trevligt med musik men det är för mycket musik nu. Den breder ut sig. Som du kanske minns varnade Ulf Teleman för att bilden breder ut sig på bekostnad av ordet. Det är detsamma med musiken. Problemet är att det tar utrymme och tid. Därmed tränger den undan annat. Det skapar t ex. problem för politiken och det är inte bra för musiken. Det behövs koncentration och överraskning. 

Rolf N. – Själv har jag slagits av tanken att om det inte är musiken i sig som konstart som är konservativ, så verkar åtminstone publiken vara det. Nittonhundratalsmusik upplevs som modern och svår trots att den är nästan ett hundra år gammal. Vi är med andra ord långt ifrån Arnold Schönbergs tanke att springpojkar och ungdomar på gatorna skulle vissla tolvtonsmusik i stället för schlagers.
Gunnar S. – Det är nog bara det att avantgardet hade fel som vanligt. Se på politiken. Det fanns överspända drag. Det blev inget Tatlins torn; ingen poesi a la Marinetti och ingen musik enligt Schönberg.

Rolf N. – Men det du säger motsägs av Röda Kapellets utveckling. Man kan ta namnbytet från Lunds Kommunistiska Blåsorkester, ett namn med agitatorisk klang och tydlighet. Röda Kapellet för tankarna till undergrävande verksamhet i det fördolda inte till spel med öppna kort. Men jag tänkte främst på utvecklingen av er repertoar. 30 november hörde jag kapellet i saluhallen spela en svit av Paul Hindemith. Den var inte färdigrepad, men det var spännande och ovant.
Gunnar S. – Den utvecklingen du talar om kommer inifrån, från orkesterns medlemmar. Det är inte många förutom jag, som står ut med att tuta agitationsmusik om och om igen. Det är utövarnas inre behov som styr, men det kan skapa en klyfta till publiken. Att spela konstig musik på Mårtenstorget är som att ställa upp en konstig skulptur.

Rolf N. – Du menar att det är något man skall göra men att det är ett äventyr?
Gunnar S. – Just därför!

Bygg en spexteater
Gunnar S. – Jag tycker att det är tråkigt med den klyfta som finns mellan studentkulturen i Lund och den övriga kulturen. Ta studentspexen som exempel. De har vitaliserats och är en levande form. Tidigare var det en angelägenhet för en liten grupp men nu är det många som skriver och agerar. Jag tycker att spexen borde spelas på stadsteatern i stället för de usla Lagerstålarna. Jag tror att det skulle stimulera och att formerna snabbt skulle överskridas i riktning mot musikal. Här kunde kommunen göra en insats. Min andra ide är egentligen Per Garthons gamla tanke att bredda karnevalerna så att de blir en angelägenhet för hela Lunds befolkning. Lundaborna kunde ha egna vagnar i karnevalståget. Lund har två av landets bästa studentorkestrar, Bleckhornen och Alte Kamereren. Varför ser man dem inte på kulturnatten i kommunens arrangemang.? När jag ändå är på gång vill jag påminna om vad Rabert Berg skrev i VB för några år sedan. Att man skulle se Kulturen, som ett mönster för kulturen. Där används medlemmarnas engagemang på ett bra sätt. Som gratis arbetskraft. Det är av ekonomisk betydelse. M också som en fast krets av besökare och ambassadörer. Teaterföreningen har fått en bra start och är något i den riktning, som Rabert efterlyste. Jag är för egen del med i stadsbibliotekets vänner.

Rolf N. – Konsthallen har också en vänförening. Men du väcker mitt dåliga samvete. Jag har varit med i Aura och är på gång in igen. Annars har det varit lättare att gå med i Louisianaklubben än i något på hemmaplan. Kanske beror det på att jag sedan gymnasietiden i Helsingborg har ett personligt förhållande till Louisiana, miljön och dess samlingar.
Gunnar S. –  Lund behöver kulturella arkitektoniska monument. Det behövs en klassisk stadsteater för teater och spex. I kvarteret Galten skulle inte vara illa!

Bildkonsten
Rolf N. – Vi har bara berört bilder en passant. Du sa något om att det är för mycket bilder och att bilderna är ett hot.
Gunnar S. – Jag vet att vi har olika syn på detta. Bildkonsten är inget problem. Det är bilder i media och teve, som dominerar. Där är jag auktoritär. Jag vill att man skall ta bort bilder! Jag är för etableringskontroll och censur. Att legitimera teve med en lokalkanal som TV-Lund är skadligt, för att inte tala om sändningar från kommunfullmäktige.

Rolf N. – Har du följt TV-Lunds utveckling. Jag tycker att den blivit riktigt bra, snabb och lokal.
Gunnar S. – Nej, givetvis inte. Jag vägrar titta av princip. Man skall vara på fullmäktige och lyssna. Det är för övrigt det klassiska med demokratin. Man deltar genom att vara där. Annars blir det bara en bild- och ljudtapet. De drar sina sladdar och fick t ex regissera hela Agenda 21- presskonferensen. Det blir då vad Göran Therborn och andra kallar imaginär politik, i ordets båda betydelser. Förlängningen är Berlusconi. Kan man inte hindra den utvecklingen får man ta till underhuggarnas klassiska grepp: Att förlöjliga och ge folk dåligt samvete.

Rolf N. – Har vi missat något?
Gunnar S. – Eftersom allt är kultur har vi säkert missat mycket.

Rolf N. – Menar du att du ser kulturen på samma sätt som Göran Palm? Att kultur är odling? Potatis, morötter och sådant?
Gunnar S. – Nej, jag är motståndare till ett utslätat kulturbegrepp och att sådana som jag blir kulturpristagare. Jag skulle mycket hellre blivit "politikpristagare"! 

Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget. 

Promenad vid Klostergården

På grund av intresse: Extra söndagsvandring.
Stopp för vägen och tunneln i Sunnanvägs förlängning?

Den 4 februari beslöt kommunstyrelsen bygga en  tunnel under spåren för bussar, cyklister och gående och en vägförbindelse dit i Sunnanvägs förlängning. Vägen kommer att gå tvärs igenom grönområdet mellan Klostertäppan och Källbymöllas odlingslotter. Beslutet var inte enhälligt. MP, V och F! säger nej.
   Vi ska se efter exakt var den föreslagna vägen ska gå och var tunneln ska ligga. Dessutom ska vi se platsen där ett nytt pumphus ska byggas för att skicka avloppsvattnet  från Lund till Sjölundaverket.
Vi samlas på kyrktorget söndagen den 23 februari klockan 14.

Lokal ekonomi för ökad hållbarhet och resiliens

 

resiliens = förmåga till återhämtning eller motstå störningar

Föredrag av Alf Hornborg, professor vid Avdelningen för Humanekologi vid Lunds Universitet. Alf har i forskningsprojekt under lång tid drivit publicerat böcker och artiklar kring ämnet lokal ekonomi. Exempelvis boken Myten om maskinen som beskriver dagens teknikutveckling som skapar globalt ojämna resursflöden. För att uppnå global miljörättvisa krävs bland annat en förändring som möjliggör uppdelning på en lokal och en global utbytessfär.
   Årets första miljöseminariet blir den 25:e februari kl 19
Seminariet hålls i ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9
Läs mer »

Bevara ängsmarken i Klostergården! Stoppa tunneln söder om Klostergårdsstationen!

Den 4 februari beslöt kommunstyrelsens majoritet att godkänna avtalet med Trafikverket om fyrspåren och Klostergårdsstationen. I avtalet ingår att söder om Klostergårdsstationen bygga en tunnel under järnvägen för bussar, cyklister och gående. Avtalet gäller bara själva tunneln.
   Syftet med tunneln är enligt kommunens detaljplan att senare anlägga en asfalterad väg tvärs över ängen mellan Källbymöllas odlingslotter och koloniområdet Klostertäppan. Ängen, som omges av hasselsnår, plommonträd, lind och avenbok, är rik på blommande gräs och örter. Om sommaren är den full av bin, humlor och fjärilar, liksom harar och kaniner. Vid långvariga regnperioder absorberar den porösa jorden mycket vatten. Närbelägna koloniområdet Klostertäppan är just nu drabbat av översvämning.
   Vägen kommer också korsa det populära gröna stråket mellan Lunds centrum och Höjeådalen där många unga och äldre lundabor dagligen promenerar, cyklar eller springer.
   Minst 28,3 miljoner kostar det Lunds kommun att bygga tunneln. 28,3 miljoner! Det är pengar som nu skulle göra större nytta i skola, vård och äldreomsorg.
   Det är kommunfullmäktige som slutligen avgör frågan om tunnelbygget, inte kommunstyrelsen.
Många ledamöter ur alla partier i fullmäktige vill, liksom väljarna, odlarna och Klostergårdsborna, bevara det för miljön så viktiga grönområdet och skydda det från hårdgjorda vägar och trafikbuller.

Vi uppmanar våra demokratiskt valda representanter i kommunfullmäktige att lyfta ut punkten om tunnelbygget söder om Klostergårdsstationen ur avtalet med Trafikverket! Stoppa tunnelbygget!

Jan Engvald, Lars Nilsson, Bertil Johansson, Gunnar Stensson, Carin Hallberg, Annika Stenström, Ann-Britt Hansson, Marie Hegnelius

Recension av Everts damer av Ann Schlyter

På Stenkrossen spelade i helgen Teater Trots föreställningen Everts damer.

Teater Trots består enbart av kvinnor i mogen ålder. De som deltog i föreställningen var amatörer mellan 66 och 87 år. I den fullsatta salongen var det ett fåtal yngre kvinnor och ett fåtal män. Vår generation är väl förtrogen med Evert Taubes visor och vi minns Carmencita, Rosa, Pepita och de andra omsjungna kvinnorna. Pjäsen svarar på frågan: Vad hände med dem? Inte så bra för alla, men ändå rätt bra.
   Det är starka kvinnor som träder fram och berättar och kören sjunger fantastiskt fint. Jag har två kritiska kommentarer. Först var det Carmencitas öde. Jag väntade hela tiden på min favorit bland Taubes visor, Tango i Nizza. Sången då Carmencita återser sin vän efter flera årtionden. Och i Taubes version var hon inte frälst som i pjäsen. Den andra var tangodansen. En enda lektion hade räckt för att kunna ta några steg i argentinsk tango istället för att stolpa omkring i finsk. Men totalt sett var det en härlig föreställning och jag njöt av denna mogna livsglädje. Föreställningen ges igen nu på fredag, lördag och söndag.

Insändare av Nilla Bolding

Bra med en solig dag utan blåst när jag efter Fridays For Future i fredags ska vägra finansiera Lunds kommuns dåliga ekonomi. Somliga som inte orkar ta sig till Skiffervägen 50 kommer att betala 65 kronor i månaden, kanske resten av sitt liv, för en toalettförhöjning eller ett greppverktyg. Jag slipper undan, för rollatorn rymdes på min moppe (=elrullstol).
   Märklig upplevelse att komma dit. Där på bakgården ligger en hög med toalettringar som ingen kan få mig att tro kommer att användas igen, och fullt med rollatorer, som möjligtvis kan återanvändas. Mina associationer går till början av nazisternas utrotningspolitik. Den startade med funktionsnedsatta. Det måste ha blivit många av den tidens hjälpmedel över då också, på bakgårdarna....
Nilla Bolding, MS-sjuk.

Kulspel, ojämlikhet och flugpapper av Gunnar Stensson

På vårkanten börjar kulspelssäsongen. En vårafton på 1940-talet spelade jag kula på gamla brandkårsplatsen i centrala Växjö. Jag vann så många kulor att jag fick råd att köpa en biobiljett när jag sålt dem.
   Sten Selander spelade också kula. Så här lyder första strofen i hans kända dikt Vi spelade kula:

Vi spelade kula en sommardag
en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade femti, han hade väl fem.
Vi spelte och han förlorade dem.

Läs gärna hela dikten på nätet.

Per Molander citerar den i sin bok Ojämlikhetens anatomi om hur ojämlikheten växer i ett marknadsstyrt samhälle. Boken är översatt till engelska, tyska och koreanska. Per Molander är inte vem som helst. Han är ordförande i den pågående Jämlikhetskommissionen.
   Den sydkoreanska filmen Parasit skildrar ett ojämlikt samhälle som både Per Molander och Sten Selander skulle känna igen, trots tidsavståndet mellan dem (Molander har chansen att se den).

”Sabuni borde hjälpa Löfven ur klistret” är rubriken på en ledare i Sydsvenskan 20/2 undertecknad av Henrik Bredberg. Och visst är Löfven illa ute när han steg för steg tvingas förverkliga det ojämlika samhälle som 73-punktsöverenskommelsens punkter syftar till. Liberalerna står helhjärtat bakom några av de värsta. Så hamnade de också under riksdagsspärren även i Novus senaste opinionsundersökning.
   I ledaren citeras Sabunis tal om jämlikhet på partiets landsmöte 16 november. Det är fullt av vackra ord. Bredberg vill att Sabuni ställer upp ”på jämlikhetens sida” och på så sätt ”hjälper Löfven ur klistret”. Det handlar kanske mest om att hjälpa regeringspartierna och framför allt Liberalerna ur klistret.
   Men Sabunis tal slutar så här: ”Problemet är inte att för många lever i rikedom, utan att för många lever i fattigdom.”
   Därmed bekräftar hon att Liberalerna surrar i ojämlikhetens klister. Tyvärr sitter Löfven också fast.

Ojämlikheten ökar i Sverige. Redan 2010 ökade de fem procenten rikaste sin andel med 3 procentenheter och sedan dess har ojämlikheten ökat ytterligare. Det är en förskjutning av den ekonomiska makten från medelklassen mot de översta procenten. Slopandet av värnskatten och den planerade ökningen av rutavdraget förstärker trenden.
   Henrik Bredberg borde se Parasit och kanske också läsa Ojämlikhetens anatomi.
   Hur liberalerna ska komma ur klistret är svårt att se, även om surret på flugpapperet ökar. Vi får hoppas att Löfven kommer loss.

Lönsamt med massor av massor i Flyinge av Ulf Nymark

Ett märkligt projekt håller nu på att förverkligas i Flyinge, vilket bland annat Sydsvenskan rapporterat om (6 februari). I en hage fylls nu på med 200 000 ton schaktmassor för att skapa en ridstig på en vall som bitvis är 2,5 meter hög och 6 meter bred på topp, dvs. avsevärt bredare vid basen. Så här ser i korthet bakgrunden ut:
 

 

Marklov utan uppgift om mängden schaktmassor
I februari 2018 beviljar Stadsbyggnadskontoret, SBK, marklov för ”ändrad marknivå” för en ridstig på en vall i en hage i Flyinge. Av själva beslutet framgår inget om vallens höjd och bredd. Höjd och bredd finns med i ansökan från företagaren, men alltså inte i beslutet. Inte heller framgår dessa uppgifter av de tre ritningar som åtföljer beslutet. Ritningarna saknar skalangivelse och kan nog inte i egentlig mening kallas ritningar. Uppgift om mängden schaktmassor som ska tippas i hagen finns varken i ansökan eller i beslutet om marklov.

Anorektisk information till grannarna
SBK:s information till berörda grannar innehåller inga som helst uppgifter om vad det egentligen handlar om. Där står bara att beslutet gäller ändrad marknivå. Hänvisning sker till det bristfälliga ritningsunderlag som finns på SBK, men som alltså inte finns med i informationsbrevet. Informationen saknar helt uppgift om mängden schaktmassor eller vallens omfattning.

Miljöförvaltningen ger klartecken – trots ifrågasättande från Länsstyrelsen
Miljöförvaltningen vänder sig efter företagarens anmälan om ”användningen av avfall för anläggningsändamål” till Länsstyrelsen för yttrande. Det är i denna anmälan som mängden avfall anges för första gången i kommunikationen med Lunds kommun, alltså 200 000 ton. Länsstyrelsen ifrågasätter mängden schaktmassor och anser att det hela handlar om ”bortskaffning av avfall”, vilket inte är tillåtet under aktuella förutsättningar.
   I maj 2018 ger Miljöförvaltningen klartecken för anläggningen av jordvallen, trots Länsstyrelsens ifrågasättande.

Varför så mycket schaktmassor?

Grannarna till hagen i Flyinge protesterar mot lastbilstransporter och mängden schaktmassor. De oroas också för att allmänrättslig mark ska privatiseras.
Grannar och bybor undrar över varför ridstigen måste ligga så högt, på 2,5 meters höjd. Ingen förklaring har såvitt jag kunnat utröna getts från entreprenören. En kan måhända tolka företagarens planer på ett bygga bostäder inne i vallen som en möjlig förklaring. (Sydsvenskanartikeln 6 feb.)
   Bostäder i detta område förutsätter detaljplaneläggning och kommunens planering för området innefattar inte bostäder, tvärtom föreskriver områdesbestämmelserna stor restriktivitet med bostäder här. Ingen ansökan om detaljplaneläggning har heller (10 februari) inkommit till kommunen.

Lönsamt ta emot schaktmassor
Oavsett hur det går med bostadsbyggandet i jordvallen kan det ändå projektet bli en lönsam affär för företagaren. Ersättningsnivån i det aktuella projektet är för mej okänd. Med utgångspunkt från den ersättning Lunds kommun får för att ta emot schaktmassor – varierande mellan 32 kr/ton och 100 kr/ton kan en uppskattning göras. Räknar en bara på det lägre beloppet, 32 kr/ton, inbringar schaktmassorna i hagen i Flyinge, en nätt slant på drygt 6 miljoner kr. Och, ja, vid högre belopp per ton kan ni själva räkna ut totalsumman.
   Alltså: ju mera schaktmassor, desto större intäkter. Men som företagaren tycks vilja ha sagt i den i inledningsvis nämnda Sydsvenskanartikeln: det är ju inte kriminellt att tjäna pengar …

MP initiativ i fullmäktige
MPs fullmäktigeledamot och representant i Miljönämnden, Ewa Björnberg, har reagerat på de oklarheter som råder kring projektet och i dagarna lämnat in en fråga i fullmäktige till Miljönämndens ordförande. Frågan som Ewa ställer är helt enkelt om ordföranden är beredd att stoppa dumpningen av schaktmassor ”i avvaktan på att konsekvenserna för naturmiljön samt möjligheten att minska mängden tillförda massor utreds”. Svar kommer förhoppningsvis vid fullmäktigesammanträdet den 27 februari.
 

Framtidsvision hos byggnadsnämnden 

Det goda som jag vill, gör jag icke – Det onda som jag inte vill, gör jag av Gunnar Stensson

260 miljoner barns liv hotas av svält, vattenbrist, hetta och naturkatastrofer på grund av klimatkrisen. Det är en kort notis i nyheterna idag på morgonen. Nästa notis. En miljon flyktingar, män, kvinnor och barn, trängs i Idlib i trånga tält, snö, regn och blåst, medan syriska och turkiska trupper tränger fram och två sjukhus har bombats av ryskt flyg.
   Klimatkatastrofens sociala och politiska konsekvenser är den bakomliggande orsaken.
   I dagens nyhetsflöde följer senare ett resonemang om hur Sverige ska kunna hjälpa till att begränsa den illegala flyktingströmmen till Grekland, Italien och Spanien.
   I Lindvall, Vowles och Hultmans bok Upphettning kallas detta beteende responsförnekelse. Vi vet, men agerar som om vi inte visste. Den banala ondskan.

I Parisavtalet 2016 enades undertecknarna om att begränsa upphettningen till 1,5 grader.

 

Kanadas premiärminister James Trudeau skrev under fördraget. Sedan utlyste han klimatnödläge. Någon vecka senare godkände regeringen bygget av Trans Mountain som gjorde det möjligt att frakta tre gånger så mycket av den olja som utvinns ur tjärsanden i Alberta.
   Angela Merkel  kallades Klimatkanslern. Hon agerade i EU för att förhindra att EU satte ambitiösa utsläppsmål för bilindustrin.
   Barack Obama skrev under Parisavtalet. Sedan gav han energigiganten Shell tillstånd att borra efter olja i Norra Ishavet.
   Xi Jinping skrev under och sa att Kina skulle ta på sig ledartröjan i klimatarbetet. Men Kina har blivit världens största investerare i kolkraft, särskilt i länder som berörs av den nya Sidenvägen som Pakistan, Bangladesh, Indonesien, länder i Afrika och på Balkan.
 

Sverige lovade att förverkliga Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Två månader senare sa Anders Wijkman, ordförande i miljöberedningen: ”Jag skulle beteckna 1,5 grader som en from önskan men jag tror vi ska inrikta oss på 2 grader”.
   Annie Lööf hävdar att om vi ställer om bränslet kan vi flyga mer, trots att all forskning visar att det inte finns några tekniska lösningar som möjliggör flygets expansion om vi ska begränsa upphettningen till under två grader.
   Mikael Damberg invigde bygget av en ny flygplats i Sälen som regeringen satsat en halv miljard kronor på. Han såg inga problem med att göra det samtidigt som flyget måste minska.
   Regeringen tänker höja rut-avdraget trots att den ekonomiska maktförskjutningen mot de översta procenten påverkar de totala konsumtionsmönstren i klimatfientlig riktning mot lyxartiklar som dyra suvar, semestrar, restaurangbesök och smycken. Det innebär att producenterna inriktar sig på den sortens varor.
   Riksdagen har villkorat Sveriges nya klimatlag med att utsläppsminskningarna måste vara förenliga med ekonomisk tillväxt.
 

 

Vi ser ofta exempel på motsvarande responsförnekelse i lokalpolitiken i Lund. Trots att alla vet att vi måste minska antalet bilar planerar politikerna en breddning av E22 som kommer att leda till en ökning av antalet bilar. I skrivande stund ser jag en insändare i Sydsvenskan (19/2) som påpekar detta.
   Bland de politiska partierna har V motionerat om avslag på motorvägens breddning. Fridays for Future borde kunna ta upp sådana konkreta miljökrav.

Responsförnekelse inom politiken är troligen ett allvarligare problem än det direkta förnekandet av klimatvetenskapen. Makthavare håller två motsägande trossatser i huvudet samtidigt. Ökande tillväxt är minskande utsläpp. Krig är fred. Klimatflyktingar är kriminella. Inkonsekvensen mellan ord och agerande beror också på att politiken påverkas av olika intressegrupper, framför allt fossilindustrin.
   Det som krävs är en omvandling av vår kultur, ett perspektivskifte. Vi kan inte låta vårt traditionella sätt att leva fortgå som vanligt. Naturen kommer steg för steg tvinga fram förändringar.