I väntans tider av SH

Det här är dagar då dokumenttuggarna går på högvarv när det rensas i skrivbordslådor och kassaskåp, dagar då det raderas hårddiskar och magnetband innan de överlämnas till brännugnarna. På utrikesdepartementet kämpar man säkert med formuleringar i kommande dementier och bortförklaringar medan Bildt och Reinfeldt tränar in de rätta förtroendeingivande tonfallen.
   Vad man väntar på är att Snowden och hans medarbetare ska släppa de dokument som visar hur djupt inblandat Sverige är i USA:s spionerande på allt och alla. Vi har redan fått lite förberedande argumentation: det är ju så viktigt att vi får veta vilka hot det finns mot de svenska styrkorna i Afghanistan och vad arvfienden i öst kan ha för planer. På sitt sätt är det inga nyheter: Sverige har samarbetat med USA och Storbritannien kring militära underrättelser sedan 1950-talet. Den berömda DC 3-an som ryssarna sköt ner över Östersjön 1952 när den var på ”navigationsflygning” jobbade i själva verket för USA och Storbritannien och var fullproppad med amerikansk elektronik.
   På senare år har det kommit fram en mängd material om Sveriges delvis häpnadsväckande militära samarbete med USA. Men det mest djupgående gäller sannolikt underrättelsearbetet. Den som tidigast och tydligast har diskuterat detta är den till synes outtröttlige Wilhelm Agrell, som från sin utsiktspunkt i Genarpstrakten har kallat detta en ”underrättelseallians”. Sverige har fått eller får köpa amerikansk utrustning. Men priset har varit att Sverige förlorat sitt oberoende på detta område. Svensk underrättelseinhämtning har efter hand kommit att styras inte så mycket av svenska behov som av amerikanska. Underrättelser är förvisso nästan alltid en handelsvara och det brukar talas om hur man byter äpplen mot päron. Det intryck man får är att man får betala oerhört mycket äpplen för de päron man får. Inte minst den nya FRA-lagen har så vitt man kan förstå inneburit en väldig ökning av leveranserna. Kan det vara så att Sverige levererar all den internationella trafik som passerar landet obearbetad till NSA? Det är besked om det vi väntar på.
   Det är självklart att också små länder som Sverige behöver en aktiv underrättelse-verksamhet och kalla den gärna spioneri. Men det viktiga är att den tjänar Sveriges intressen och inte en främmande makt. Det är nästan alltid så att det är miltära och tekniska intressen som styr sådan verksamhet medan de politiska kostnaderna negligeras. Frågar de svenska politikerna tillräckligt mycket om vad som försiggår? Jag ser att Miljöpartiet ställt en fråga i riksdagen till Carl Bildt i ärendet. Det är lovvärt, men kan man förvänta sig att man kan få uppriktiga och klargörande svar från den ledande bocken om verksamheten i trädgårdsmästeriet?

A Streetcar Named Desire av Gunnar Stensson

Socialdemokraterna gör ett tydligt ställningstagande för spårvagnar i söndagens Sydsvenska. Undertecknarna Anders Almgren, Anna-Lena Hogerud och Björn Abelsson ger goda skäl för ställningstagandet, skäl som varit kända länge och inte rubbats av det senaste årets intensiva debatt. Samma dag konstaterar Thomas Johansson, redaktör för Modern stadstrafik, att spårvägssatsningar oftast leder till ökat kollektivresande.
   Jag har inget av vikt att anföra utan ansluter mig till gubbarna som gaggar om spårvagnar och inte ger sig, trots att alla argument har repeterats minst tre gånger i ordrika insändare. Jag gillar det.
   Det är alltid lika roligt att läsa till exempel om spårvagnsproblemen i Granada. Min egen attityd till spårvagnar är emellertid en annan och har formats av rika erfarenheter under tre kvarts sekel.
   Uppsala 1938. Jag hämtas på kindergarten av moster Babban. I en påse har jag lerkycklingar som jag målat gula och som sedan bränts i en ugn för att bli glaserade. Det är nära påsk och jag skall snart fylla fem. Efter moster Babbans saft och bullar går vi ut på gatan till hållplatsen och moster sätter mig på spårvagnen. Utanför huset där vi bor står min mamma och tar emot mig.
   Jönköping 1938. Jag sover hos min farmor och hör flera gånger hur spårvagnen gnisslande far runt hörnet av Klostergatan 32. På söndagsmorgonen när jag vaknar kryper jag ner hos farbror Rune som läser Burrebusse för mig.
   Stockholm 1939. Jag har haft scharlakans- feber och legat på epidemisjukhuset i sex veckor. Nu bor jag hos faster Mildrid i Stockholm några dagar i april. Vi åker en blå spårvagn till Skansen, där jag imponeras av den första rulltrappa jag upplevt.
   Göteborg 1960. Jag bor i Järnbrott på Bildradiogatan. Varje dag åker jag spårvagn till högskolan med linje 5 förbi Slottsskogen, Linnéplatsen, Järntorget och Dicksonska biblioteket.
   Malmö hösten 1971. Jag har fått ett lärarvik på Bergaskolan i Limhamn. Varje dag går jag från Ulrikedal till Botulfsplatsen, där jag tar buss 130. På Värnhemstorget byter jag till spårvagnslinje 4 och susar i väg längs Öresund till gamla Limhamn, som då var identiskt med Skånska cement och skulle så förbli, innan Ön anlades.
   Städer som till exempel Växjö, Piteå och Lund kan visst vara trevliga att bo i, men saknar något: spårvagnar.
   Lund 2018. Där kommer den. Jag stiger på och pinglar iväg uppför Stora Södergatan och Kyrkogatan förbi domkyrkan och Lundagård till Allhelgonakyrkan i en blå spårvagn en solig vårförmiddag.

Länge leve TUFF! av Bertil Egerö

Tyresö ulands- och fredsförening är den verkliga överlevaren. Utan ett öre av (ofta villkorat) stöd från Sida mfl har denna förening under decennier hållit en hög profil, verkat för stöd till trädplantering i Indien och skolor på andra håll, och inte minst informerat om bra insatser till stöd för fred och utveckling. Den i min uppfattning smått legendariske Åke Sandin skickar varje vecka ut sina samlade nyheter och kommentarer, med bl.a. historien nedan. Den finner jag värd att erbjudas Veckobladets läsare:

Myran Emil som försökte strypa elefanten Bofors 
”Lille Emil bodde med tusentals kompisar i en stor myrstack. Deras problem var att förbi stacken gick en stig och på den tog en elefant sin morgonpromenad. Och det var en skämtsam eller rentav elak gynnare, för varje gång stack han ner snabeln i stacken och blåste sönder den, så myrorna mödosamt måste bygga upp den igen.
   Till slut lessnade myrorna på den stora fridstöraren och beslöt att slå tillbaka. Så en dag, när han kom lufsande och trumpetande var de beredda. De kastade sig alla upp på den stora inkräktaren, som dock lätt skakade av sig dem. Men så såg de nerifrån marken att myran Emil hade lyckats klamra sig fast vid kolossens hals. Och då skrek de optimistiskt och i korus: "Vackert Emil, stryp han!"
   Att jag [Åke Sandin] påmindes om den här historien var Alexander Palmérs förtjänst. Denne gymnasist är den yngste bland de 17 i Tyresö Ulands- och Fredsförenings (TUFF) styrelse. Nu håller han på att i sin skola göra ett arbete om "visselblåsarna". Det ska inte bara handla om Snowden med flera nutida utan han tänker också redogöra för Boforsaffären och dess avslöjare.
   Ja leve dissidenterna och visselblåsarna!”
Det känns mycket bra att stödja denna helt lokala och mycket aktiva förening i Tyresö utanför Stockholm. Medlemskap är en metod, att ge bort träd en annan. Det är lätt att hitta på dess hemsida http://www.tuff.nu/

Skoldebatten idag, 31/10: Skolmarknaden ” där barn indirekt prissätts” av Gunnar Stensson

Expressens huvudledare är mest pregnant. Vi har skapat ett skolsystem där våra barn förses med prislappar. Slutsatsen blir: ”Att lappa och laga på dagens skolmodell kommer inte att hjälpa. Sverige behöver en skolkommission som förutsättningslöst omprövar allt, från det fria skolvalet och friskolornas vinstuttag till betyg och lärarlöner. Och denna kommission bör bestå av toppkrafter och respekterade skolforskare. Men inte en enda svensk politiker.”

I Svenska Dagbladet finns en klarsynt artikel av Maria Sundén Jelmini. Under rubriken ”Vinstdrivande skolor väljer billiga elever” skriver hon: ”Men det mesta handlar förstås om ekonomi. Med varje elev följer en skolpeng. För en vinstdrivande skola blir den enkla matematiken: ju fler elever som lockas och behålls, desto större intäkter. Ju lägre kostnader, desto mer i vinst.
   Friskolekoncerner kan förstås ge sig in på marknaden av ren godhet. Flera skolkoncerner, som Academedia, ägs dock av riskkapitalbolag, inte kända just för sitt filantropiska arbete.”
   Men ledarskribenten Sanna Rayman invaggar cyniskt sina läsare i trygghet: ”Det vore både dumt och politiskt självmord att börja stänga de många friskolor som hundratusentals svenska barn går i varje dag och trivs i.”
   Vem har talat om att stänga skolorna? Det som ska bort är den handel med skolbarn de bedriver.

Dagens Nyheters ledarskribent inser också den råa sanningen: ”Gott rykte och höga betygsnivåer är en konkurrensfördel på en marknad där skolorna tävlar om eleverna och den skolpeng som följer med varje barn.”
   I en annan artikel bekräftar riksförbundet Attendo att ”många friskolor vägrar att ta emot barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.” Attendo har 13500 medlemmar.

Sydsvenska Dagbladets floskulöse ledarskribent har valt rubriken ”En frihetsreform värd att ta värna”. Slutsatsen blir: ”Men att enstaka skolor tar sig friheten att välja elever ska inte begränsa elevers och föräldrars frihet att välja skola.”
   Skolbarnen ska alltså även i fortsättningen bjudas ut på en vinstdriven skolmarknad. Vi andra - kommuner och skattebetalare - måste rädda så många vi kan när slavskeppet förliser.
   Många av tidningens utmärkta skribenter måste än en gång skämmas över vad som skrivs på ledarsidan. Tyvärr begränsar den allt hårdare arbetsmarknaden för journalister deras frihet på samma sätt som skolmarknaden begränsar barnens.

Gaza – fruktansvärd mänsklig tragedi i skuggan av Syrienkriget av Bertil Egerö

Vi får inte glömma Gaza! Dess 1,7 miljoner invånare har nu drabbats av Egyptens ”bestraffning” av Hamas, som anses ha stöttat oppositionella grupper i Sinaiöknen, med att förstöra nästan alla de tunnlar som är befolkningens livlina till omvärlden. Vattnet i Gaza är otjänligt, och nu är införseln av rent vatten stoppat.
   Viktigt material har nu i sju år smugglats i tunnlar från Egypten till Gaza förbi den israeliska blockaden. Stängningen av tunnlarna beräknas kosta Gaza 230 miljoner dollar i månaden. Hur stor måste den humanitära katastrofen bli innan omvärlden reagerar? Den som nu verkar vara fullt upptagen med kriget i Syrien. Israels totala blockad av området fortsätter obehindrat.

Minns ni Ship to Gaza?
Organisationen Ship to Gaza informerar: ”Det har nu gått ett år sedan Ship to Gazas segelfartyg S/V Estelle kapades på internationellt vatten, 38 sjömil utanför Gazaremsans kust. Ombord fanns trettio människor från åtta länder, fast beslutna att med ickevåld trotsa den illegala blockaden av Gazaremsan. Kursen var ställd på Gaza, Palestinas hamn, och områdets 1,7 miljoner människor som då levt under blockad i mer än sex år. Estelle symboliserade hoppet om ett slut på isolering och separationspolitik, och ett slut på blockadens förödande konsekvenser för levnadsförhållanden och rörelsefrihet.
   ”På morgonen den 20 oktober 2012 bordade israelisk militär detta civila fartyg, lastat med humanitär last och symboliska gåvor från människor som mött och stött Estelles resa från Skandinavien genom Europa. Bordningen var en militär aktion. 30 människor frihetsberövades och fördes mot sin vilja till fängsligt förvar i Israel. Aktivisterna deporterades och de som inte var israeliska medborgare belades med inreseförbud till Israel. Estelle hålls ännu kvar och står under konfiskationshot. Lastens vidare öden är okända.
   ”Estelle var det senaste i raden av Freedom Flotilla Coalitions aktioner för att trotsa blockaden. Blockaden fortsätter nu på sitt sjunde år, och genom den egyptiska regimens aktioner under senare tid har den humanitära situationen förvärrats ytterligare. Vi fortsätter att kämpa för respekt för mänskliga rättigheter och frihet för det palestinska folket.” 

   Den f.d. israeliske marinofficeren Eliezer "Chiney" Marom har hållits kvar av brittiska myndigheter när han landade på Heathrows flygplats i London. Marom var ansvarigt befäl under bordningen av fartyget Mavi Marmara, som hösten 2011 seglade till Gaza för att bryta blockaden och förse den palestinska civilbefolkningen i Gaza med humanitära förnödenheter. Under bordningen sköts nio människorättsaktivister till döds av israelisk militär. I Turkiet hålls en rättegång i de åtalade israeliska officerarnas frånvaro, men utan större förhoppningar om att de ansvariga för attacken ska kunna ställas till svars.

EU-parlamentet hindras besöka Gaza
En delegation från EU parlamentet har i dagarna förhindrats att resa till Gazaremsan via Israel. Delegationen som planerade ett officellt besök i samarbete med FNs speciella organisation för Mellanöstern UNWRA skulle besöka skolor, vårdcentraler och centraler för livsmedelsdistribution. Man skulle även inspektera EU-finansierade sysselsättningsprogram och träffa representanter för den kristna minoriteten. Israels argument för att stoppa besöket, att det skulle stärka Hamas, avfärdas av delegationens ordförande, irländska Emer Costell som grundlöst. Med tanke på att EU för 2014 avsatt 300 miljoner euro till stöd för UNWRA och fredsprocessen i området är det nödvändigt att representanter för parlamentet skaffar sig kunskaper på plats.
   Den danska parlamentarikern Margarete Auken (SV) menar att beslutet har sin grund i israeliskt missnöje med EU:s kursändring i bosättarpolitiken – att inte längre acceptera att produkter från de illegala bosättningarna uppges komma från Israel. Hon kallar det en ”grotesk hämndpolitik” av Israel.
   Nu gäller det att hålla pressen på EU uppe, och om möjligt få organisationen att gå vidare i sitt avståndstagande från den israeliska politiken.

”Det fria skolvalet” - frihet för exploatörerna av Gunnar Stensson

”I dagens Sverige gör det fria skolvalet att elever skiktas som aldrig förr. Vi borde tala om det.”
Katrine Kielos, Aftonbladet 27/10.

Finns fria val? Sker inte alla val inom vissa ramar, som avgränsar dem – samtidigt som gränserna gör dem möjliga att överblicka? Måste inte alternativen vara klara för att ett val över huvud taget ska äga rum?
   Fritt är valet om det är fritt från tvång och påtryckningar. Fritt är valet om man inte diskrimineras som sker i många friskolor (Uppdrag granskning 30/10).
   Är valet mellan hundratals pensionsfonder fritt? Är det inte snarare utformat till en profitmaskin för bankerna?
   Är valet mellan hundratals hygienartiklar fritt? Ofta döljs förekomsten av giftiga ämnen bakom tal om hälsa och skönhet. Har den som råkat välja en produkt med cancerframkallande ämnen gjort ett fritt val? Har hen ens valt?
   Är valet av skola fritt för 16-åringen som tvingas välja mellan skolföretag beskrivna med reklamfraser, lögner och falska förespeglingar
   De som drabbades av John Bauer-konkursen, hade gjort de ett fritt val, när de föll för bolagets reklamklyschor?
Har de ens valt? Har de inte bara blivit bedragna?
   Skoleleverna har gjorts till marknadsvaror. Privata entreprenörer handlar med dem. De lurar kunderna tills de hunnit lägga beslag på vinsten och placera den i skatteparadis. Riskkapitalet lägger miljoner på att hyra sådana som utbildats att bedra kunder med psykologiska knep och ytlig estetik.

Vi har länge haft skolval med många klara alternativ, beskrivna av syokonsulenter med tillgång till läroplaner och sakliga beskrivningar. Den tidens skolval var mycket friare än dagens ”fria skolval”.
   Men marknadens jesuiter är listiga. Ändamålet – den heliga profiten - helgar medlen. När de hittade på frasen ”det fria skolvalet” gjorde de motståndarna till skolans exploatering svarslösa.
   Visserligen kunde skolforskarna samfällt peka ut det ”fria skolvalet” som huvudorsaken till vinst, segregation och sjunkande skolresultat. Men för politikerna har det visat sig omöjligt att ta ställning mot det. När Jan Josefsson frågade Jan Björklund och Ibrahim Baylan om de ville slopa det ”fria skolvalet” var de svarslösa och såg ut som skolpojkar som avslöjats för fusk. Finns det alternativ för ett fritt riksdagsval?
   Ja, Vänsterpartiet finns.
   Men som vi ser vågar inte ens en fri skribent Katrine Kielos gå hela vägen. Hon säger bara ”vi borde tala om det”.

”Vi måste prata om det fria skolvalet” skriver Karin Pettersson i Aftonbladets huvudledare följande dag (29/10). ”Måste” är skarpare än ”borde”. ”Prata” vardagligare än ”tala”. Så Karin Pettersson går ett kycklingfjät längre än Katrine Kielos.
   ”Vi lever nu med konsekvenserna av de naiva och ofärdiga reformer som genomfördes i skolan på 1990-talet. Kommunaliseringen, friskolereformen och det fria skolvalet skapade tillsammans en oreglerad skolmarknad där konkurrensen skulle garantera kvalitet. Så blev det inte. I stället fick vi sjunkande resultat, bristande styrning och skolföretag med vinstintresse som ledstjärna.”
   Hon nämner inte skolkatastrofens drivmedel: skolpengssystemet. Men den finns med i Robert Nybergs skämtteckning som illustrerar artikeln: Eleven säger: Om fröken inte är snäll så tar jag min skolpeng och går.
   Skolpengssystemet innebär att resurserna följer eleverna. Så skulle de dåliga skolorna konkurreras ut och de bra få större resurser. Men nu talar i stort sett alla skolpolitiker om att skolor som har elever med lågutbildade föräldrar eller invandrarelever ska få ökade resurser.
   Det innebär att man först utarmar invandrartäta skolor via skolpengen och därefter ger dem medel som ska göra det möjligt för dem att fortsätta.
   Man skulle vinna mycket på att helt enkelt slopa skolpengssystemet med dess inbyggda utslagningseffekt (och möjlighet för riskkapitalister att plundra skolor genom använda skolpengarna till räntebetalning) och istället styra skolan enbart med ekonomi, lärartilldelning, klasstorlek osv.

Karin Pettersson är också feg. ”Rätten att välja har ett oavvisligt värde” skriver hon. ”Och att gå tillbaka till det system vi hade före 1992 är inte aktuellt.” Varför det? Då stod svensk skola på topp.
   Begreppet ”rätten att välja” kan analyseras som jag skissartat prövat att göra med floskeln ”fritt skolval”. Mycket tyder på att flera skolkoncerner skulle slås ut om man helt enkelt tvingade dem att följa regler som redan finns (krav på skolgårdar, lämpliga lärosalar, skolbibliotek, matsalar osv).
   Nu definieras både ”rätten att välja” och ”det fria skolvalet” enligt skolföretagens och riskkapitalisternas intressen utan hänsyn till elevernas rättigheter.

Till slut. Det är skillnad på grundskola och gymnasium. Det går kanske att få rätsida på gymnasievalet, som alltid varit fritt, genom lämplig lagstiftning.
   Grundskolans problem är mycket djupare. I själva verket är den svenska skolkatastrofen i första hand en grundskolekatastrof.   

Att lyssna på och lära av Göteborg - Staden Vi Vill Ha av BEgrip

Håll koll på www.stadenvivillha.se.
Göteborg har något att lära Lund.

Staden Vi Vill Ha är en nystartad gräsrotsprocess för att gemensamt ta tag i att forma vardag och framtid i Göteborg. ”Det är vi som bor i staden som ska skapa staden”. Den 22-23 mars ordnas en Medborgaragenda med invånarnas förslag inför valet 2014. Fokus kommer preliminärt att ligga på följande teman : Utbildning – Bostäder – Hälsa & Vård – Trafik – Demokrati – Kultur – Jobb – Göteborg Glokalt.

I lördags, 26 0ktober, var det BOSTADSDAGEN. Staden vi vill ha hade fått kontakt med flera intressanta och samhällsengagerade organisationer, personer och nätverk som tillsammans arrangerade en dag med bostadsfrågor inom tre teman Bygga Billigt, Bo Annorlunda samt Demokrati i byggprocessen. Varje tema hade sina föredragshållare och gruppsamtal med ”framtidsverkstad”, en metod att gå från idé till handlingsplan.

Jag följde Bygga Billigt-gruppen som bl.a. hade arkitekten Erik Berg som talare. Erik företräder Byggemenskaper, en sammanslutning som vänder på den traditionella rollfördelningen i byggprocessen och gör demokratiska sammanslutningar till byggherrar. Erik sa bl.a.:
   ”Under de senaste 15 åren har bostadspriserna nästan tredubblats. Sverige har högst bostadspriser i Norden. Vi har aldrig haft så lågt bostadsbyggande som idag.
   Det går att bygga både billigare och med bättre kvalitet!
   Kostnaderna för nybyggda bostäder beror på övervinster. JM säger t ex att de tar ut vad de kan få, och det är nog den allmänna hållningen. Bostadsbristen gör att bostadsföretagen kan ta ut orimliga hyror.
   Byggherre/beställare, utförare/byggare har huvudroller för att påverka priset. Dessutom finns myndigheterna, underentreprenörerna, materialtillverkarna. Slutkunden är den som betalar.

   Vilka drivkrafter har byggherrarna att pressa priserna eller förbättra kvalitén i byggnaden? Idag dominerar privata vinstdrivande företag som byggherrar och de har inga incitament att ställa krav eftersom bostadsbristen gör att de får avsättning för allt till höga priser.
   Allmännyttan som byggherre skulle kunna ställa krav, men kommunerna utnyttjar inte detta. I direktiven till de allmännyttiga bolagen finns idag inskrivet att de ska arbeta affärsmässigt. Enligt ett EU-direktiv, som en del länder men inte Sverige begärt undantag från, får samhället inte längre subventionera bostäder.

I de stora privata bostads- och byggföretag råder ofta en ”vertikal integration”, vilket betyder att byggherre, utförare och materialtillverkare är delar av samma koncern - konkurrensen är satt ur spel. Alla led i produktionen ska ha 15  - 20 procent vinst, vilket allt bidrar till de höga kostnaderna för slutkunden.
   Det behövs en annan rollfördelning. Om slutkunden också är beställare/byggherre, så finns en stark drivkraft att ställa krav på utföraren när det gäller både på pris och på kvalitet. En byggemenskap kan fungera som både slutkund och beställare.  Erfarenheter från Tyskland visar att bygget då kan bli 10-40% billigare.

Varför blir det billigare med slutkunden som byggherre?
 • Inga mellanhänder ska plocka ut sina 15-20 procent.
 • Man behöver inte köpa material från den vertikalt integrerade koncernens egna materialtillverkare
 • Inget overheadpåslag för att finansiera försäljningsorganisation och företagsbyråkrati
 • Slutkunden har full insyn i alla led och kan själv göra kostnadsbesparande val
 • Slutkunden kan själv göra en del arbete, om försäkringsbolaget medger det.

Flera sådana projekt kommer att gynna hela bostadsmarknaden ur kundens synpunkt genom att priserna pressas – och detta är en viktig poäng. Det kommer också att gynna lokala och småskaliga företag. Trots de allmännyttiga bolagens ointresse av att pressa ner hyrorna prioriterar t ex Göteborgs kommun ”sina” kommunala bolag vid markanvisning.  Det ”lilla” privata Botrygg AB har därför inte kunnat få markanvisning på Älvstranden trots att de visat att de kan erbjuda lägre hyror.”

Gruppsamtalen mynnade ut i ett antal förslag att gå vidare med, som alltså inför valet 2014 ska utvecklas till tydliga medborgarförslag om billigare byggande, annorlunda bostäder och mer demokratisk renoveringsprocess.

Slutpixlat av Göran Persson

Hittade en intressant bild på nätet som ledde vidare till webbsidan slutpixlat. Där verkar vara ett intressant innehåll med en ironisk sida som tilltalar mig som VB-redaktör och därmed läsekretsen hoppas jag.
   Besök gärna deras sida och titta på deras material. Nedan finns deras egen programförklaring:

"Slutpixlat är en bildsatirblogg som motvikt till alla SD-troll som göds och närs av bland annat sajten Avpixlat. Någon måste ju tala om sanningen för menigheten och tala om att allt det som skrivs i Avpixlat enbart är av högst rasistisk och främlingsfientlig karaktär. Avpixlat som är SD:s språkrör är inget annat än en skamfläck i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. De många lögner och felaktigheter om verkligheten som sprids via denna sajt får ju inte stå oemotsagda.

Dessutom är Slutpixlat också för ett mångkulturellt svenskt samhälle där full religionsfrihet och sexuell frihet råder. Ingen ska behöva lida för sin tro eller läggning."

Till sist ännu en bild från Slutpixlat. Budskapet är lätt att hålla med om, om metoden är rätt sätt att genomdriva det önskade resultatet kanske förjänar att diskuteras. Jag tycker i alla fall att det är roligt.

 

Höstkonsert

Helgeandskyrkan
Lördagen den 26 okt kl 16
Lunds Domkyrkas Gosskör
Körledare: Stina Wennberg, Olof Elvstam och Cecilia Martin-Löf

Doc Lounge Lund: 29 Oktober

GUT RENOVATION
av Su Friedrich / USA, 2012 / 81 min
Vad som börjar i ett uppmärksammande av små, små förändringar utvecklas snart till en essäistisk, melankolisk avskedssång för både en stadsdel och en hel livsstil. Gut Renovation är en historisk betraktelse över New York och en lysande fallstudie av den snabba gentrifieringen som sker i städer världen över.

Året är 1989 när regissören Su Friedrich tillsammans med ett gäng konstnärsvänner hyr och renoverar en gammal vindsvåning i Williamsburg, en anspråkslös och intet ont anande arbetarklassområde i Brooklyn, New York. 16 år senare omformas kvarteren när stadsdelen görs om till bostadsområde och fabrikerna och konstnärslokalerna börjar prissättas av spekulanter lockade av skattelättnader. Under fem år dokumenterar Friedrick de hisnande förändringarna i området mellan East River och Brooklyn- Queens Expressway. Hon skildrar rivningen av industribyggnader parallellt med uppförandet av nya, lyxiga lägenheter skapade för att locka de mer välbärgade delarna av befolkningen. Hon ser gamla hyresgäster tvingas bort och nya invånare anlända. Hennes noggranna betraktelse över området tvingar henne att inse inte bara hastigheten av utvecklingen utan också konsekvenserna av den. När slutligen även Friedrichs eget hyreskontrakt löper ut blir dokumentationen också på ett personligt plan redskapet för en bitande samhällskommentar.

NÄR: 29 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.

Konstutställning

LundaEko II: Borgarna vill hemlighålla oppositionens förslag av Ulf Nymark

Miljöpartiets och oppositionens synpunkter på de borgerligas förslag till kommunens program för ekologiskt hållbar utveckling, LundaEko II, redogjorde jag för i VB nr 25.
   Det är kommunstyrelsens Miljö- och hälsoutskott som tar fram programmet. Oppositionen hade en rad tungt vägande invändningar mot att förslaget i sin nuvarande form gick ut på bred remiss. I samband med utskottsbehandlingen, där oppositionens förslag inte vann borgerlighetens gillande, yrkade jag på att Miljöpartiets förslag (som stöddes av S och DV) tillsammans med MP:s reservation i enlighet med praxis skulle följa med majoritetens utskick av remissförslaget. Att jag överhuvudtaget yrkade på denna självklarhet berodde på att utskottets ordförande Lars Bergwall (C) i förväg antytt att vi inte skulle få med våra synpunkter i utskicket.

Sekreta utskottet
Ordföranden avvisade detta yrkande men en och annan borgare var tveksam till att säja nej. Efter ajournering och interna borgerliga överläggningar kom man fram till att man skulle överlämna beslut om vad som skulle ingå i remissutskicket till Kommunstyrelsens Arbetsutskott! Varför ett annat utskott till styrelsen skulle besluta vilka handlingar Miljö- och hälsoutskottet skulle skicka ut framgick inte. Det ingår inte i Arbetsutskottets uppgifter att styra över Miljö- och hälsoutskottet.
   Som väntat beslutade de borgerliga i Arbetsutskottet att våra yrkanden och reservationen inte skulle få gå med remissutskicket. Oppositionens ställningstagande ska alltså hemlighållas för remissinstanserna. Detta hemlighållande har fortsatt på kommunens hemsida. Där finns inte ett ord om att det råder politisk oenighet om programförslaget. Alternativet till de borgerligas urvattnade förslag ska förhindras att komma till allmänhetens kännedom. Kanske borde Miljö- och hälsoutskottet döpas om till Sekreta utskottet?

På ett annat och fredligare möte

Bergwall (C) hotar med handgripligheter
I tisdags hade kommunkontoret inbjudit allmänheten till information och samtal om LundaEko II. Vi från Miljöpartiet delade före mötets början ut papper med våra yrkanden och vår reservation till mötesdeltagarna. Lars Bergwall tillhöll mej då högljutt att sluta upp med att dela ut informationen, vilket jag förstås vägrade att göra. Då gick Bergwall ännu längre och hotade med att kasta ut mej från lokalen! Något som han inte försökte verkställa, vilket kanske var synd.

Åsanisse-leninism
Man skulle i och för sej kunna rycka på axlarna åt denna åsanisse-leninism. Men det är faktisk allvarligt när de borgerliga använder sig av administrativa metoder för att förhindra information om oppositionens ställningstaganden. Tillgång till fullständig information om de politiska alternativen och en öppen debatt är några av hörnpelarna i den demokratiska processen. Och man kan ju undra vilken tilltro borgarna har till sitt eget förslag till program när man är så rädd för att alternativen ska bli kända!

Medvind för Jonas Sjöstedt av Gunnar Stensson

I kväll (24/10) debatterar Jonas Sjöstedt med utbildningsminister Jan Björklund om vinst, skolpeng och friskolor. Han har verkligheten, folkopinionen och Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet på sin sida.
   ”Det extrema svenska skolsystemet med fria vinstuttag, skolpeng, fri etablering och fritt skolval år fridlyst i debatten” skriver Anna Dahlberg i Expressen. Hon fortsätter: ”Det som i större delen av världen är självklarheter - som att vinstintresse och riskkapitalbolag inte hör hemma i skolans värld – är i Sverige en extrem synpunkt längst ut på vänsterkanten.” (20/10)
   Olof Åsard konstaterar i DN att ”Folkpartiet och de borgerliga förlorat tolkningsföreträdet i skolfrågan.” Det beror på att ”utvecklingen går i alldeles galen riktning, som internationella utvärderingar och Skolinspektionens fortgående granskningar visar.”(21/10)
   Utbildningsföretaget Praktiska Sverige AB med 5000 elever i 38 skolor kritiseras av Skolverket på en rad punkter. Gymnasiet i Tumba hade så allvarliga brister att det stängts. Praktiska Sverige ägs av riskkapitalbolaget FSN Capital. ”Riskkapitalbolag ska inte få driva skolor”, skriver Anders Lindberg i Aftonbladet.(22/10)

Svt2 visar Skolfesten, ett program om friskolemarknaden, samtidigt som debatten äger rum. Där får man se hur friskolans feta profitörer – det handlar om Bauer-koncernen - tjänar miljoner på att slösa bort elevernas skolpengar medan skolorna förfaller, resultaten sjunker och koncernen till slut går i konkurs, efter det att profitörerna kratsat sina kastanjer ur elden under hejarop från Filippa Reinfeldt. Kommunerna tvingas för andra gången betala för elevernas skolgång.

Men en tidning går mot strömmen – Sydsvenskan - som i sin huvudledare 24/1 ”Åt var och en efter behov” agiterar för Alliansens skolsystem genom att logiskt bevisa två teser. 
   Tes 1: Mer pengar ger inte bättre skolor. Bevis: eleverna i Rosengård får större skolpeng än eleverna i Limhamn-Bunkeflo. Ändå lyckas de sämre. Slutsats: Alltså ger högre anslag inte bättre skolor. Vilket skulle bevisas.
   Tes 2: Friskolor orsakar varken försämring eller segregation.  Bevis: Stockholm och Göteborg har fler friskolor än Malmö. Ändå har de bättre skolresultat. Slutsats: Alltså är förekomsten av friskolor inte orsak till försämring och segregation. Vilket skulle bevisas.
   Det finns en skribent på Sydsvenskans ledarredaktion som briljerar med sådana sofismer. Gissa vem!

Slaget om den likvärdiga skolan av Gunnar Stensson

är titeln på en antologi utgiven av den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys. Den tidigare utbildningsministern Carl Tham skriver om skolan: ”Det är den största katastrofen i svensk efterkrigshistoria och den har skett med Socialdemokraternas medverkan.” 
   Daniel Suhonen skriveri förordet: ”Krisen för den svenska skolan är inte naturbunden. Den är resultatet av en snart 25 års medveten omläggning av utbildningspolitiken där idén om skolan som en kompensatorisk kraft mot klassamhälle och sociala klyftor ersatts av en marknad
   Den tidigare chefredaktören för Lärarnas tidning konstaterar att skolan blivit segregationens motor och fastslår att kommunernas ansvar för alla barns skolgång undergrävs. Att göra en kommunal skolbudget idag är en mardröm när pengarna rinner som ur en läckande hink till skatteparadisen.
   Likvärdiga skolor ger goda resultat. Den svenska skolans likvärdighet finns inte mer och följaktligen rasar elevernas resultat.
   De fyra oppositionspartierna i Lund skulle kanske kunna ordna ett möte om skolpolitiken med Daniel Suhonen som föreläsare.

Information inför skolvalet

Skolvalet står för dörren. Skolkoncernerna lägger ut miljoner på reklam. Det lönar sig säkert – för koncernerna. Hör vad de lovar! Curt Nicolin Gymnasiet: ”Vi satsar på dig och du satsar på framtiden”. Affärsgymnasiet: ”Förverkliga dina drömmar och idéer. Hitta kraften i dig själv”. Cultus gymnasium: ”Den lilla skolan med det STORA hjärtat”. Öknaskolan: ”Ditt val – din framtid”. Mimers gymnasium:” Så här borde alla elever få det”. Liljaskolan: ”Vi bjuder utbildning och idrott på hög nivå”.
   Men hur gör man då ”det smarta skolvalet”? Det finns bara en tumregel: undvik friskolor!

Gaza törstar efter vatten och frihet av Gunnar Olofsson

Gazaremsan rusar nu in i en vattenkris som, enligt FN, kommer att göra området obeboeligt inom några få år. Orsaken är att 90-95% av Gazas vattenreserv, till följd av Israels blockad och upprepade attacker, är förorenad av avlopp, kemikalier och havsvatten. "Det är en kris" konstaterar Rebhi El Sheikh på den palestinska vattenmyndigheten. "Det är svår brist på vattenresurser i Gaza och en allvarlig försämring av vattenkvalitén".
   Endast 5-10% av Gazas vatten är idag tjänligt att dricka. Småskalig avsaltning av havsvatten ger acceptabelt vatten till som mest 20% av befolkningen. Men 80% av Gazaborna tvingas köpa sitt dricksvatten på flaska - något som enligt FN:s barnfond, UNICEF, kan kosta hushållen upp till en tredjedel av deras inkomster.
   Israels olagliga blockad av Gaza - som inte bara omfattar införsel utan också utförsel av varor! - har försatt området i en permanent kris som skurit av palestinierna i Gaza från deras familjer på Västbanken, och från omvärlden, berövat människor deras rätt till utbildning och sjukvård och som omöjliggör varje försök att genom domstolar få brotten mot mänskliga rättigheter prövade.
   Bristen på mediciner, byggnadsmaterial, bränsle och reservdelar har resulterat i ökad sjuklighet bland svaga grupper som barn och gamla, och att nästan ingenting kan repareras och återuppbyggas. Elektricitet saknas en stor del av tiden. Och sedan den egyptiska militärregimen har börjat förstöra de smuggeltunnlar som hållit Gaza vid liv har situationen förvärrats ytterligare. Läget blir alltmer explosivt.
   Sveriges regering, och EU, bär ett tungt ansvar för att blockaden av Gaza kan fortsätta. I stället för att kraftfullt protestera, och sätta in sanktioner mot Israel, har man valt att fortsätta att utveckla ett allt närmare samarbete med denna regim som - genom sin ockupation och förtryck av palestinierna - står för allt det som man i andra fall säger sig ta avstånd från. Frågan är vad man tror skall hända? Hur den nuvarande politiken skall leda till någon lösning av konflikten? Regeringen, och för den delen våra oppositionspartier, är skyldiga oss som frågar ett svar! Hur och när tänker man agera för att blockaden av Gaza stoppas och den israeliska ockupationen upphör?

Problem med cykelparkering vid Centralstationen av Sven-Hugo Mattsson

Det finns drygt 2300 cykelställ i närheten av Lunds Centralstation. Jag räknar de som är gratis, vid Västra stationstorget, de inne i godsmagasinet, de vid Bangatan och Clemenstorget. När trycket på dessa är som störst, på dagen måndag till fredag, finns här nära 3000 cyklar, det vill säga 600-700 fler än cykelställen. När man kommer vid den här tiden möts man av ett hav av cyklar och det är svårt att se var det finns lediga ställ. Faktum är att det, vid högtryck, bara finns drygt 100 lediga ställ vid alla dessa punkter. Vid Västra stationstorget finns praktiskt taget inga alla, inte heller vid Bangatan söder om stationshuset eller vid Clemenstroget.
   Detta är ett problem. Man har svårt att hitta ett ställ att sätta sin cykel i och det är förbjudet att ställa utanför. Cyklar står överallt och hindrar cyklister att komma in till ställen. Det finns en cykelpump vid ställen vid restaurangen på Västra stationstorget, den blockeras, nästan alltid, av cyklar.

Tre sätt att lösa detta
Ett sätt att lösa detta är att helt enkelt ta bort de cyklar som står utanför ett ställ, det är alltså förbjudet att stå utanför. Det här vore att skjuta mygg med kanon. Så här, de 600-700 som kommer sist på dagen har liten chans att hitta ett ställ. ”Det finns alltid lediga platser” påstod en tjänsteperson i Sydsvenskan för en tid sedan. Visst, men det är inte rimligt att man skall behöva leta i flera minuter och kanske ändå inte hitta något. Det är inte rimligt att börja leta vid ett avsnitt, inte hitta ett ställ och sedan ta sig till ett annat avsnitt, vid Västra stationstorget finns, som skrivet få ställ. Att straffa detta med att föra bort är inte rimligt. Om detta återkommer jag.
   Ett annat sätt att lösa problemet är att sätta upp fler cykelställ. Ett utmärkt ställe är den yta som nu är bilparkeringsplats vid Klosterkyrkan. Den är utmärkt därför att det skulle få plats runt 1000 fler ställ här och det är ungefär vad som behövs med tanke på att det redan nu saknas 600-700 ställ. Det är utmärkt därför att det finns ett p-garage bara några meter härifrån. Visst, kommunen skulle förlora intäkter i miljonklassen, men det är trots allt ett utmärkt förslag med tanke på att kommunen prioriterar cyklandet. Förslaget är också bra med tanke på att ett cykelgarage är tänkt att byggas i en ny byggnad över stationen, när detta är klart kan ytan vid Klosterkyrkan förslagsvid bebyggas. Det finns också lediga ytor vid den parkering som finns söder om stationsbyggnaden på Bangatan, bakom den så kallade Vattenkiosken, här skulle man nog kunna få in ett par hundra ställ.
   Ett tredje sätt att lösa problemet är att ta bort de cyklar som är övergivna, de som stått mer än en månad. Detta görs dock redan nu och är definitivt inte lösningen. Man kan kanske göra detta oftare men det kommer inte att ge särskilt mycket. Det är dessutom ett riktigt sisyfosarbete eftersom det ständigt kommer överblivna cyklar. Det är dessutom arbetskrävande men man måste fortsätta detta.

Medborgarförslag
Det vettigaste är därför, tror jag, att Jag sätta upp fler cykelställ. Det är ju logiskt, står det 600-700 cyklar för mycket bör man ställa upp fler ställ. Problemet kommer att förvärras eftersom vi blir fler som cyklar. Jag har följt problematiken i fyra år och ser själv att det blir fler och fler cyklar. Hur det blir allt svårare att hitta lediga ställ. Trots att mitt förslag är logiskt kommer det inte gå igenom. Att byta bilar mot cyklar har aldrig hänt i Lunds kommun. Jag skämtade lite här ovan att kommunen prioriterar cyklar, det är alltid, jag betonar alltid och enligt min mening, bilen som prioriteras.
   Det finns signaler om att kommunen kommer att ta bort de cyklar som står utanför ställ, som helt klart är felparkerade. Problemet är dock att de 600-700 som kommer senast på dagen inte har några ställ för sin cykel. Jag tror inte man kommer att lyckas med den taktiken. Även detta är ett jättejobb. Jag tror dessutom att man kommer att få en stark opinion mot sig.
   Det kommer att bli spännande att följa hur kommunen löser det hela.

Miljöpartiet säjer nej till vinster i välfärden av Ulf Nymark

I den vackra månaden maj antog Miljöpartiets kongress ett nytt partiprogram. På i varje fall en punkt innebär det nya partiprogrammet en radikalisering. Det handlar om välfärdens utformning och om hur vård, skola och omsorg ska bedrivas. I det antagna programmet heter det bland annat att MP ”ser att kommersialiseringen av välfärden motverkar den mångfald som var avsikten med reformerna. Vi tar allvarligt på problemen i skolor och vårdinrättningar där vinstintresset leder till besparingar som drabbat elever och patienter.” Men partiet nöjer sig inte med att se kritisk på kommersialiseringen. Kongressen slog entydigt fast att partiet vill ”få bort de kommersiellt inriktade aktörerna och i stället främja idéburna verksamheter inom välfärdssektorn. ”
   MP slår fast att för utförare inom välfärdssektorn gäller att syftet med verksamhet inte ska vara vinst. Detta ska tydligt framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten. Fiffel med ränteutbetalningar och andra skatteparadisiska transaktioner ska stoppas.

Karin Svensson Smith
För denna tydliga utmejsling av MP:s politik spelade partistyrelseledamot Karin Svensson Smith, Lund, en framträdande roll. I den avgående partistyrelsens behandling av denna fråga var hon den enda ledamoten som stödde dessa skrivningar. Men kongressen gav alltså partistyrelsen bakläxa och antog skrivningarna och Karin belönades med det högsta röstetalet till den nyvalda styrelsen.

Vi är inte välfärdskonsumenter
Nu har MP i riksdagen följt upp programmets skrivningar på denna punkt. I en partimotion med rubriken ”Vinst i välfärden” återges i stora drag partiprogrammets skrivningar och man slår fast att vi inte är ”konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare”. Motionen slår fast att partiets utgångspunkt är att det ”inte finns utrymme för vinstutdelning av skattemedel”. Konkret utmynnar motionen ut i yrkandet att ”tillstånd att bedriva vård, omsorg och skolverksamhet för offentliga medel endast ska ges till de som i sin bolagsordning eller stadga angivit att bolagets syfte är annat än att dela ut vinst till ägarna” och att eventuella vinster ska gå tillbaka in i verksamheten.

I Lund och i Skåne
I Lund väntar nu partiets medlemmar på ett förslag till lokalt program som bland andra programpunkter anpassar riksprogrammets skrivningar till de lokala förhållandena. För Region Skånes del skickade MP Skåne för några veckor sedan ut ett programförslag som inte alls berörde hur man i regionen ska arbeta för att få bort vinstdrivande företag från sjukvården Där finns ju verkligen mycket att göra. Förhoppningsvis kommer Miljöpartiets medlemmar i Skåne att se till att det i vinter tas ett program som beskriver vägen till en avkommersialiserad vård och omsorg i Region Skåne.

Politikerna sviker Klostergårdens pensionärer av Gunnar Stensson

Träffpunkterna för seniorer uppskattas högt. Många äldre blir ensamma när deras livskamrater går bort. Träffpunkten ger möjlighet till samvaro med vänner och bekanta, kanske en kopp kaffe, hobbyverksamhet, sittgymnastik, fotvård, dans, julfirande och mycket annat.
   Lund har tio träffpunktslokaler. Klostergården hade också en. Men för snart två år sedan blev den nedlagd. Porten låstes. Pensionärerna protesterade men kommunen lovade, att Träffpunkten skulle återuppstå i Mötesplats Klostergården. Tills vidare hänvisades de gamla till Gernandtska lyckan och andra träffpunkter. Många rörelsehindrade saknade möjlighet att ta sig dit.
   För sju veckor sedan anordnades ett informationsmöte om träffpunkts- verksamheten på Mötesplats Klostergården. Det visade sig då att tjänstemännen på Kultur-Fritid inte varit medvetna om att de skulle förbereda lokaler för en Träffpunkt för de äldre. De hade förberett bibliotek och fritidsverksamhet. Där blir det musik, teater, dans, föreläsningar, film och mycket annat. Nu ställdes de inför frågor som de inte kunde besvara.
   En månad senare ordnade kommunen ett nytt informationsmöte. Där fanns sju tjänstemän från Kultur- och fritidsförvaltningen och en observatör från Vård- och omsorgsförvaltningen. Ingen nämndspolitiker.
   Tjänstemännen föreslog nu, att de lokaler, som var avsedda för skolungdomarnas fritidsverksamhet, kunde upplåtas för de gamla två förmiddagar i veckan, på villkor att de lämnade dem före klockan 13. Någon personal kunde de inte garantera. Förslaget var oacceptabelt.
   Ingen politiker har lagt två strån i kors. Vård- och Omsorgsnämnden har ingenting gjort. Kultur- och fritidsnämnden har ingenting vetat. De gamlas behov nonchaleras. Ansvaret vilar tungt på kommunstyrelsen.
   Mötesplats Klostergården har varken personal eller utrymme för träffpunkts- verksamheten. Låt Mötesplats Klostergården, som är en unik satsning, utvecklas i fred!

   Löftet till de äldre, som snabbt ökar i antal, måste hållas. Personal måste anställas. Den tidigare lokalen finns att tillgå.
   Integrationen mellan generationerna kan ske på Mötesplats Klostergården. I det nya biblioteket, som också är skolbibliotek, möts de äldre och skolans elever dagligen.


PS.
60 missnöjda pensionärer var församlade till ett protestmöte i PRO-lokalen på Sunnanväg den 24 oktober. De kände sig förbisedda och såg förslaget att de skulle träffas bara två förmiddagar i veckan i källaren på Mötesplats Klostergården som ett rent hån, i synnerhet som Vård och Omsorg inte tilldelat dem någon som helst personal.
   De kräver att få Träffpunkten tillbaka som en fast lokal som hela veckan står öppen för Klostergårdens pensionärer. Många hårda ord mumlades och yttrades om politikernas inkompetens och förakt mot vanligt folk.

Samtidigt var fokusgruppen för biblioteket samlad. Den skulle göra en första inventering av bibliotekets utbud på Mötesplats Klostergården. Där fanns två bibliotekarier, representanter från Klok, Klostergårdskultur, Klostergårdens byalag, en av läsecirklarna och andra intresserade.
   Många förslag utgick från nuvarande verksamhet. En mycket intressant idé om att utnyttja nätet för att få tillgång till litteratur från hela världen framlades. Den kommer nog att bli ämne för en föreläsning och kanske en kurs.
   Skolan var intresserad av att ibland kunna utnyttja den stora salen i Mötesplats Klostergården. Men för att göra det var de tvungna att betala hyra. Mötet var överens om att sådan internhyra mellan kommunens olika verksamheter var en byråkratisk ohyra och ett grus i maskineriet.
   Skolan konstaterade också att den skulle vara trångbodd även efter det att Mötesplatsen byggts.
   Mötesdeltagarna kunde inte se att det fanns utrymme för någon Träffpunkts- verksamhet utan att alla lokaler utnyttjades till bristningsgränsen av skolan, fritiden och biblioteket.
DS

Från vårdinrättning till fängelse av Gunnar Stensson

1879 öppnades Lunds hospital, det som senare kom att kallas Sankt Lars. Läkarvetenskapen hade gjort stora framsteg i behandlingen av kroppens sjukdomar. Man var övertygad om att det också var möjligt att bota själens, sinnets. Efter en tids vård skulle man bli frisk och lämna hospitalet.

En av de första som togs in var konstnären Carl Fredrik Hill. Efter att några månader fick han återvända hem till Skomakargatan i Lund, där han sköttes av sin mor och sina systrar – och fortsatte sitt skapande arbete.
   Lunds Hospital var en praktfull anläggning som redan genom sin symmetriska utformning skulle verka läkande på de sjukas sinnen. Staten stod för kostnaderna – en sådan institution hade varken Lund eller Malmöhus län resurser till.

Några månader efter det att Carl Fredrik Hill, konstnären och professorssonen, lämnat hospitalet blev hemmafrun och före detta pigan Emma Maria Lidén intagen.
   Hon beskrivs före sjukdomsutbrottet som en glad och nöjd kvinna, duktig och stark. Vid 23 års ålder gifte hon sig och snart födde hon två friska barn. Äktenskapet varade i femton år.   Men hennes man hemföll som många andra åt en tilltagande alkoholism. Slutligen hängde han sig i kakelugnsspjället.
   Emma Maria var den som fann honom. Hon bröt samman och drabbades månaderna efteråt av flera psykoser. Till slut valde hennes anhöriga och församlingsprästen att skicka henne till Lunds hospital i februari 1881.
   Efter tio månader ansågs hon botad. Vid jul samma år blev hon utskriven. Men efter ett och ett halvt år återfördes hon till hospitalet. Denna gång fick hon stanna tre månader innan hon åter blev utskriven. Hon försökte begå självmord och togs åter in 1984.
   Hon fick stanna på hospitalet ett år, men avvek under ett besök i Lund och återvände till hemorten Kristiansstad. Nu hamnade hon i fattighuset. Där beskrivs hon som fattighjon, änka och sinnessjuk. Den sista anteckningen är från 1890.
   Hospitalet ägnade knappt fyra år åt att vårda henne. Man kan jämföra med Eric Hermelin som vårdades i nästan 40 år. Men då stod släkten för kostnaden.

Om Lunds hospital och Emma Maria Lidéns liv har Cecilia Riving skrivit en text i ”Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år” av Sofia Holmlund och Annika Sandén (RED.), Natur och Kultur 2013.

Cecilia Rivings berättelse visar att anhöriga och samhälle engagerade sig i Emma Marias liv. Det är därför det finns dokumenterat. Hon fick behandling i hospitalet och skrevs två gånger ut som frisk. Men vårdinsatserna var otillräckliga. Vistelsen på hospitalet blev kostsam för fattigvården i Kristianstad, och när hon till slut avvek försökte ingen återföra henne till hospitalet. Man gav upp försöken att bota henne. Fattighuset, där hon satt som fattighjon, änka och sinnessjuk, blev hennes slutstation. Det var ett sämre och billigare alternativ än vården på hospitalet, som på den tiden var en sorts privilegium för ett fåtal.

Den optimistiska synen på möjligheten att bota psykiska sjukdomar slocknade, samtidigt som antalet sjuka bara ökade.
   Drygt ett årtionde efter invigningen av hospitalet började man bygga asylen, på andra sidan Höje å. Det är fortfarande staten som står för kostnaderna. Men nu är förebilden inte längre ett slott och en park. Asylen byggs som en kasern med en exercisplats. Nu gäller det inte bot utan förvaring av många människor – oftast på livstid.
   Industrialiseringen och urbaniseringen hade slagit ut de små bondesamhällena med deras täta relationer. En folkvandring pågick till storstäder med hyreskaserner och fabriker. Många av de som inte klarade omvandlingen blev intagna på asylen. Som mest fanns där 1600 personer.
   Deras anhöriga – om de hade några – förnekade dem. Deras identitet togs ifrån dem. När de avlidit markerades deras grav med ett nummer på en järnstav. På Sankt Lars kyrkogård ligger mer än 2000 människor begravda.
   I nazi-Tyskland gick man längre: man började systematiskt avliva de intagna i rullande gaskamrar.
   En skildring av dessa människors historia saknas ännu. Den kunde ha funnit sin plats i ”Usla, elända och arma”. Men ämnet är stort och dokumentationen sparsam. Kanske kräver det en egen studie och en egen berättelse.

Boken innehåller 15 texter om usla, elända och arma människor under 700 år. Berättelsen om hospitalet är en av dem. Dessa öden representerar tusenden. Läs om dem!