Socialdemokraterna presenterade i fredags ett nytt förslag för att begränsa skolbolagens vinster.
Det går ut på att kommunerna ska kunna dra in ersättning om
personaltätheten är ”väsentligt lägre” i privat verksamhet jämfört med i
offentlig regi.
Det blir sannolikt ett slag i luften eftersom det inte tar itu
med de grundläggande problemen: friskolorna, valfriheten och de
politiska skillnaderna mellan kommunerna.
Friskolornas företrädare förnekar att det finns någon koppling mellan personaltäthet och kvalitet.
Vinner S valet kommer borgerligt styrda kommuner göra
friskolornas förnekelse till sin. Eftersom de har intressen i
friskoleverksamheten som i exemplet Hälsans förskola, som serverade
vatten och knäckebröd till frukost, är risken stor att anmälningar om
personalminskningar och andra neddragningar lämnas utan åtgärd.
Hälsans förskola ägs av en f.d. riksdagsman i FP, ledamot i
partistyrelsen och med högt förtroende i Stockholm. Så kunde
missförhållandena pågå år efter år medan miljonerna rullade in på
FP-politikerns bolag.
Jonas Sjöstedt avfärdar det socialdemokratiska förslaget: ”Det räcker inte för oss”.
Allianskumpanerna hackar skräckslagna fram förslag
efter förslag varje vecka. Det senaste kom i måndags. Det var en repris
från 2012. Den gången införde de betyg från 6:an. Nu vill de ha betyg
från 4:an. De har chansen att fortsätta med nya förslag: betyg från
3:an, från 2:an, från 1:an.
Betygen har aldrig sjunkit utan förblivit höga eller till och med
högre hela tiden medan kunskapsnivån sjunkit mot noll. Bra metod att
dölja minskande kvalitet.
Dessutom vill allianspartierna ha fler och digitaliserade prov. I
TV står de tre lurendrejarna omkring prinsessan Lööf med sitt plakat
”Mer kunskap i skolan”. Ett förvänt erkännande av att det är just
kunskap Alliansens skolor lider brist på.
2014-03-27
Kungen och barnen av Bengt Hall
Ett skäl för monarki är enligt förespråkarna att monarken/kungen är
en samlande symbol för hela nationen. Han har inga politiska förtecken
och enligt Rojalistiska föreningen är ”Kungens meriter för det högsta
ämbetet därigenom sannolikt större än en politikers.”
Kungen och en stor delegation med näringslivsrepresentanter har nyligen varit på statsbesök i Lettland. Inför besöket intervjuades kungen i lettisk TV. Där gav kungen sin syn på barnens situation i Sverige. Budskapet var att föräldrarna bör ta bättre hand om barnen. Han sa bland annat att ”det är ett problem att bägge föräldrarna arbetar”och ”Många föräldrar finns inte där för att ta hand om sina barn. Jag tror att det är en stor fara för framtiden.”
I en konstitutionell monarki saknar statschefen mandat att lyfta politiska frågor i samband med statsbesök. När kungen trots det uttalar sig i en direkt intervju blir det ofta märkliga uttalanden som knappast är representativa för det svenska samhället idag. Är hans uttalande en kritik av den överväldigande majoritet av svenska kvinnor som är i arbetslivet idag? Tycker han att papporna ska vara hemma mer? Är han för sex timmars arbetsdag? Kritiserar han arbetsgivare som pressar sina anställda så att de blir utmattade och inte orkar med barnen på kvällarna? Kritiserar han den svenska barnomsorgen och förskolan? Kritiserar han högutbildade som tvingas till långa arbetstider? Vilka män (eller kvinnor) är det han talar om?
Var gång Sveriges nuvarande statschef öppnar sin mun och säger något utan manuskript (som andra skrivit) blir det otydligt, nästintill politiskt och ibland närmast pinsamt och långt ifrån vad som borde krävas av en för landet samlande symbol. Jag anser att landets statschef bör utses utifrån förtjänst och skicklighet. Kungens uttalande visar brist på omdöme och är ytterligare ett exempel på monarkins ålderdomlighet, och oförenlighet med ett modernt demokratiskt samhälle!
Gå med i Republikanska Föreningen!
Kungen och en stor delegation med näringslivsrepresentanter har nyligen varit på statsbesök i Lettland. Inför besöket intervjuades kungen i lettisk TV. Där gav kungen sin syn på barnens situation i Sverige. Budskapet var att föräldrarna bör ta bättre hand om barnen. Han sa bland annat att ”det är ett problem att bägge föräldrarna arbetar”och ”Många föräldrar finns inte där för att ta hand om sina barn. Jag tror att det är en stor fara för framtiden.”
I en konstitutionell monarki saknar statschefen mandat att lyfta politiska frågor i samband med statsbesök. När kungen trots det uttalar sig i en direkt intervju blir det ofta märkliga uttalanden som knappast är representativa för det svenska samhället idag. Är hans uttalande en kritik av den överväldigande majoritet av svenska kvinnor som är i arbetslivet idag? Tycker han att papporna ska vara hemma mer? Är han för sex timmars arbetsdag? Kritiserar han arbetsgivare som pressar sina anställda så att de blir utmattade och inte orkar med barnen på kvällarna? Kritiserar han den svenska barnomsorgen och förskolan? Kritiserar han högutbildade som tvingas till långa arbetstider? Vilka män (eller kvinnor) är det han talar om?
Var gång Sveriges nuvarande statschef öppnar sin mun och säger något utan manuskript (som andra skrivit) blir det otydligt, nästintill politiskt och ibland närmast pinsamt och långt ifrån vad som borde krävas av en för landet samlande symbol. Jag anser att landets statschef bör utses utifrån förtjänst och skicklighet. Kungens uttalande visar brist på omdöme och är ytterligare ett exempel på monarkins ålderdomlighet, och oförenlighet med ett modernt demokratiskt samhälle!
Gå med i Republikanska Föreningen!
Tyst vår av Gunnar Stensson
Svanparet har flyttat till den lilla dammen närmast järnvägen. Varför?
Jag får svaret när en unken stank av gyttja slår emot mig. VA Syd har
tömt den långa dammen. Några pölar återstår. En mjärde med döende
karpar ligger halvt ovan vatten. En flock måsar kretsar över den.
I vintras tömdes de övriga dammarna för att utrota fisken, men den långa dammen bevarades som ett naturreservat. Nu utplånas allt liv.
Det är vår. Nu skulle sothöns, änder, svanar, doppingar, storskarvar och hägrar häcka. Ladusvalar skulle kretsa över vattnet efter insektssvärmarna. Karparna skulle leka. Grodornas konsert och paddornas bölande skulle genljuda. Snart skulle tusentals smågrodor speja över vattenytan med glänsande ögon. I stället täcker gyttjan cementbottnen som en sur, våt filt, grå och kall.
Är det karpar och grodor som förorenar vattnet som VA Syd hävdar?
Eller är det sjöfåglarnas spillning? Är nedsmutsningen en effekt av näringskedjorna?
Vi är många som undrar, vi som dagligen promenerar eller springer längs dammarna och gläder oss åt det rika livet i och vid vattnet.
Men inte i år. En tyst vår väntar vid dammarna i Lund.
I vintras tömdes de övriga dammarna för att utrota fisken, men den långa dammen bevarades som ett naturreservat. Nu utplånas allt liv.
Det är vår. Nu skulle sothöns, änder, svanar, doppingar, storskarvar och hägrar häcka. Ladusvalar skulle kretsa över vattnet efter insektssvärmarna. Karparna skulle leka. Grodornas konsert och paddornas bölande skulle genljuda. Snart skulle tusentals smågrodor speja över vattenytan med glänsande ögon. I stället täcker gyttjan cementbottnen som en sur, våt filt, grå och kall.
Är det karpar och grodor som förorenar vattnet som VA Syd hävdar?
Eller är det sjöfåglarnas spillning? Är nedsmutsningen en effekt av näringskedjorna?
Vi är många som undrar, vi som dagligen promenerar eller springer längs dammarna och gläder oss åt det rika livet i och vid vattnet.
Men inte i år. En tyst vår väntar vid dammarna i Lund.
Borgerlig klimatpolitik: Klimatmålet nås med 200 års fördröjning! av Ulf Nymark
Som knappast någon VB-läsare har kunnat undgå att notera har Lund ett
av kommunfullmäktige antaget s k klimatmål, dvs ett mål för
utsläppsminskningar av växthusgaser. Målet gäller Lunds kommun som
geografiskt område, inte enbart kommunen som organisation. Enligt målet
ska utsläppen av växthusgaser vara nära noll år 2050. Ett etappmål är
satt till år 2020: då ska emissionerna ha minskat till minst hälften i
förhållande till jämförelseåret 1990.
Knappt 5 procent minskning – på 21 år!
Ett problem med uppföljning av etappmålet är att utsläppsnivån för jämförelseåret med oregelbundna mellan ändras. Så sent som i fjol våras angavs 1990 års utsläpp till 407 500 ton. Nu, i kommunens årsredovisning för år 2013, anges utsläppsnivån 1990 till 352 000 ton. Men det hjälper inte att basårets utsläpp justeras nedåt: utsläppen av klimatgaser minskar i ohyggligt långsam takt. Eftersom redovisningen av utsläppen sker med ca tre års fördröjning är 2011 års siffra den senaste som finns att tillgå. Den finns alltså i årsredovisningen för 2013 och den visar att sedan 1990 har emissionerna minskat med endast 4,5 procent – i absoluta tal med 15 000 ton, alltså med 714 ton per år i genomsnitt.
Koldioxidstinn framtid
Målet om en
halvering
av utsläppen till år 2020 svävar bort i en koldioxid- stinn framtid.
Om reduceringstakten fortsätter i samma sega tempo kommer Lunds kommun
att nå etappmålet för år 2020 med drygt 200 års fördröjning! Den
siffran torde säja allt om borgerlig klimatpolitik och varför det
behövs ett systemskifte i Lunds kommun – för en aktiv och vässad
klimatpolitik
Knappt 5 procent minskning – på 21 år!
Ett problem med uppföljning av etappmålet är att utsläppsnivån för jämförelseåret med oregelbundna mellan ändras. Så sent som i fjol våras angavs 1990 års utsläpp till 407 500 ton. Nu, i kommunens årsredovisning för år 2013, anges utsläppsnivån 1990 till 352 000 ton. Men det hjälper inte att basårets utsläpp justeras nedåt: utsläppen av klimatgaser minskar i ohyggligt långsam takt. Eftersom redovisningen av utsläppen sker med ca tre års fördröjning är 2011 års siffra den senaste som finns att tillgå. Den finns alltså i årsredovisningen för 2013 och den visar att sedan 1990 har emissionerna minskat med endast 4,5 procent – i absoluta tal med 15 000 ton, alltså med 714 ton per år i genomsnitt.
Koldioxidstinn framtid
Målet om en
Öppna för framtidens begåvningar genom en ny rättvis skola! av Gunnar Stensson
1900-talet var det sekel då Sverige blev en demokrati. Redan detta
öppnade nya möjligheter för kvinnor och proletärer. Inom arbetarrörelsen
och kulturen skedde genombrottet först: August Palm, Kata Dahlström,
Per-Albin Hansson, Moa Martinsson, Harry Martinsson, Vilhelm Moberg,
Artur Lundkvist, Sara Lidman, Jan Fridegård...
Universitetens hierarkiska akademiska utbildning förblev länge ett reservat för överklassens män, oavsett deras intellektuella begränsningar. Min mormor nådde till att bli gymnastiklärarinna i en flickskola. Min faster tog studenten och blev så småningom gymnasielärare med Jan Myrdal bland sina elever.
När jag 1954 konfronterades med Lunds universitet hade mycket litet förändrats. Antalet studenter var cirka 3000. Småstaden Lund hade ungefär 35000 invånare. Allt kändes mycket – vilka ord ska jag välja – rituellt, sekteristiskt. Efter något år gav jag ”en god dag i alla fyra fakulteter i gyttjepölen Lund”, för att citera en rad ur Jesper Svenbros aktuella diktsamling ”Hill”. I stället flyttade jag till Göteborg.
Under 1960-talet genomfördes grundskolereformen i hela Sverige. För första gången fick alla svenska ungdomar en rättvis chans. Nästan alla. Någorlunda rättvis.
Jag undervisade i folkhögskolor i Västergötland och Norrbotten. Det gällde att utbilda dem som av åldersskäl hade missat grundskolan och nu måste skaffa sig minst grundskolekompetens för att kunna gå vidare till sjuksköterskeskolor, seminarier och polisutbildning. Många var högt begåvade och allmänbildade och skaffade sig högskoleutbildning. Allihop är pensionärer idag.
Jag återvände 1969 till ett helt annat universitet och ett helt annat Lund. Studenterna hade blivit fler än 20 000, i stället för de 3000 välkammade unga herrar som dominerat femton år tidigare. Folkmängden hade så gott som fördubblats. Nybyggda bostadsområden låg i en krans runt stadskärnan. Sverige hade tagit vara på sin stora begåvningsreserv, tack vare grundskolan och det nya gymnasiet. Den gamla eliten kverulerade naturligtvis i årtionden.
Vi slog oss ner i Ulrikedal med Parentesen och Smålands nation som närmaste grannar. Aten var centralpunkt för en myllrande mängd politiska och sociala organisationer, som ständigt genomförde nya manifestationer, demonstrationer, strejker och ockupationer. Radikala grupper hade intagit de gamla institutionerna på alla nivåer. Man slapp se en enda studentmössa. FNL-gruppens styrelse satt i ett av AF:s tornrum med utsikt över hela stan. VPK disponerade en lokal i gatuplanet med ingång från Annegatan
Den sjudande energin avtog när pionjärerna lämnade Lund, men 40- och 50-talsgenerationerna kom att dominera universitet och högskolor och andra viktiga funktioner inom samhälls- och näringsliv under resten av 1900-talet.
Nu har vi drabbats av en segregerande skolmarknad i ett kommersialiserat konsumtionssamhälle som gynnar privilegierade nyrika grupper, samtidigt som invandringen av begåvade, vitala ungdomar med skiftande erfarenheter från Latinamerika, Asien, Afrika och Östeuropa ställer svensk skola inför nya utmaningar. Pisa-mätningen blev en strålkastare som brutalt exponerade utbildningskrisens djup.
Grundskolereformen tog vara på de begåvningar som tidigare endast hade tillgång till den 7-åriga folkskolan. De var många kring mitten av 1900-talet.
Idag finns begåvningsreserven främst bland våra nya svenskar, men också bland dem som marginaliserats till följd av samhällsutvecklingen och de ekonomiska förändringarna. Där döljer sig framtidens yrkesverksamma, forskare, företagare, konstnärer och ledare. Det gäller att ge dem chansen att nå dit de vill. Vi såg dem vid den stora demonstrationen mot nazismen i Malmö härom veckan.
Nu måste vi åter skapa en utvecklande, kreativ skola för alla genom minst lika genomgripande reformer som grundskolereformen med alla dess sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser.
Det kommer säkert att ske. Jag avundas dem som griper sig an med det arbetet nu. Den digitala utvecklingen öppnar helt nya möjligheter.
Men det personliga samspelet är alltid grunden. Ingenting är mer stimulerande än att studera och forska tillsammans med fräcka, unga, nyfikna, kunskapstörstande begåvningar med varierande erfarenheter och perspektiv. Folkhögskolan, den verkliga friskolan, den som aldrig ägnat sig åt att parasitera på skolsystemet utan kompletterar det, har fortfarande en viktig roll, men det avgörande är förstås hur utbildningssystemet i sin helhet utformas. Det är där generationerna möts, konfronteras och utvecklas.
Universitetens hierarkiska akademiska utbildning förblev länge ett reservat för överklassens män, oavsett deras intellektuella begränsningar. Min mormor nådde till att bli gymnastiklärarinna i en flickskola. Min faster tog studenten och blev så småningom gymnasielärare med Jan Myrdal bland sina elever.
När jag 1954 konfronterades med Lunds universitet hade mycket litet förändrats. Antalet studenter var cirka 3000. Småstaden Lund hade ungefär 35000 invånare. Allt kändes mycket – vilka ord ska jag välja – rituellt, sekteristiskt. Efter något år gav jag ”en god dag i alla fyra fakulteter i gyttjepölen Lund”, för att citera en rad ur Jesper Svenbros aktuella diktsamling ”Hill”. I stället flyttade jag till Göteborg.
Under 1960-talet genomfördes grundskolereformen i hela Sverige. För första gången fick alla svenska ungdomar en rättvis chans. Nästan alla. Någorlunda rättvis.
Jag undervisade i folkhögskolor i Västergötland och Norrbotten. Det gällde att utbilda dem som av åldersskäl hade missat grundskolan och nu måste skaffa sig minst grundskolekompetens för att kunna gå vidare till sjuksköterskeskolor, seminarier och polisutbildning. Många var högt begåvade och allmänbildade och skaffade sig högskoleutbildning. Allihop är pensionärer idag.
Jag återvände 1969 till ett helt annat universitet och ett helt annat Lund. Studenterna hade blivit fler än 20 000, i stället för de 3000 välkammade unga herrar som dominerat femton år tidigare. Folkmängden hade så gott som fördubblats. Nybyggda bostadsområden låg i en krans runt stadskärnan. Sverige hade tagit vara på sin stora begåvningsreserv, tack vare grundskolan och det nya gymnasiet. Den gamla eliten kverulerade naturligtvis i årtionden.
Vi slog oss ner i Ulrikedal med Parentesen och Smålands nation som närmaste grannar. Aten var centralpunkt för en myllrande mängd politiska och sociala organisationer, som ständigt genomförde nya manifestationer, demonstrationer, strejker och ockupationer. Radikala grupper hade intagit de gamla institutionerna på alla nivåer. Man slapp se en enda studentmössa. FNL-gruppens styrelse satt i ett av AF:s tornrum med utsikt över hela stan. VPK disponerade en lokal i gatuplanet med ingång från Annegatan
Den sjudande energin avtog när pionjärerna lämnade Lund, men 40- och 50-talsgenerationerna kom att dominera universitet och högskolor och andra viktiga funktioner inom samhälls- och näringsliv under resten av 1900-talet.
Nu har vi drabbats av en segregerande skolmarknad i ett kommersialiserat konsumtionssamhälle som gynnar privilegierade nyrika grupper, samtidigt som invandringen av begåvade, vitala ungdomar med skiftande erfarenheter från Latinamerika, Asien, Afrika och Östeuropa ställer svensk skola inför nya utmaningar. Pisa-mätningen blev en strålkastare som brutalt exponerade utbildningskrisens djup.
Grundskolereformen tog vara på de begåvningar som tidigare endast hade tillgång till den 7-åriga folkskolan. De var många kring mitten av 1900-talet.
Idag finns begåvningsreserven främst bland våra nya svenskar, men också bland dem som marginaliserats till följd av samhällsutvecklingen och de ekonomiska förändringarna. Där döljer sig framtidens yrkesverksamma, forskare, företagare, konstnärer och ledare. Det gäller att ge dem chansen att nå dit de vill. Vi såg dem vid den stora demonstrationen mot nazismen i Malmö härom veckan.
Nu måste vi åter skapa en utvecklande, kreativ skola för alla genom minst lika genomgripande reformer som grundskolereformen med alla dess sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser.
Det kommer säkert att ske. Jag avundas dem som griper sig an med det arbetet nu. Den digitala utvecklingen öppnar helt nya möjligheter.
Men det personliga samspelet är alltid grunden. Ingenting är mer stimulerande än att studera och forska tillsammans med fräcka, unga, nyfikna, kunskapstörstande begåvningar med varierande erfarenheter och perspektiv. Folkhögskolan, den verkliga friskolan, den som aldrig ägnat sig åt att parasitera på skolsystemet utan kompletterar det, har fortfarande en viktig roll, men det avgörande är förstås hur utbildningssystemet i sin helhet utformas. Det är där generationerna möts, konfronteras och utvecklas.
2014-03-20
Magiska Övertoner i Lund
Två av Europas främsta pionjärer för den moderna övertonssången
Wolfgang Saus från Aachen i Tyskland och Anna-Maria Hefele från
Salzburg i Österrike kommer till Lund tis 25 mars till sön 30 mars.
Sångarna kommer att besöka Midnattskören, Flygelkören, Lund
International Students Choir och sånggruppen Volare.
På helgen blir det workshops i övertonssång för den intresserade allmänheten samt en konsert i Vita Huset på Östra Torn.
Program:
Fre 28 mars 17 – 20 Workshop övertonssång, Wolfgang Saus & Anna-Maria Hefele
Nybörjare och erfarna välkomna!
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund, bakom ICA Tornet.
Kostnad: 500 SEK. För studerande och medlemmar i SONG 300 kr.
Anmälan: Gösta Petersen, Tel. 0703-48 46 51
Vi sjunger tillsammans en stund, därefter delar vi upp oss, män och kvinnor.
Efter workshop fortsatt samvaro, måltid med knyt.
Lör 29 mars kl 20 Konsertkväll i Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Medverkande: Wolfgang Saus, Anna-Maria Hefele, Midnattskören & Sånggruppen Volare. Vi gör också en kollektiv improvisation med publiken.
Entré: 100 kr, 60 kr för stud. och medlemmar i SONG
Sön 30 mars 11 - 15 Workshop övertonssång, fortsättning från fredagen!
Tid: 11 - 15, inkl. lunchpaus
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Kostnad: 500 SEK. För stud. och medlemmar i SONG 300 kr. Sopplunch med fika kostar därtill 50 kr.
På helgen blir det workshops i övertonssång för den intresserade allmänheten samt en konsert i Vita Huset på Östra Torn.
Program:
Fre 28 mars 17 – 20 Workshop övertonssång, Wolfgang Saus & Anna-Maria Hefele
Nybörjare och erfarna välkomna!
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund, bakom ICA Tornet.
Kostnad: 500 SEK. För studerande och medlemmar i SONG 300 kr.
Anmälan: Gösta Petersen, Tel. 0703-48 46 51
Vi sjunger tillsammans en stund, därefter delar vi upp oss, män och kvinnor.
Efter workshop fortsatt samvaro, måltid med knyt.
Lör 29 mars kl 20 Konsertkväll i Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Medverkande: Wolfgang Saus, Anna-Maria Hefele, Midnattskören & Sånggruppen Volare. Vi gör också en kollektiv improvisation med publiken.
Entré: 100 kr, 60 kr för stud. och medlemmar i SONG
Sön 30 mars 11 - 15 Workshop övertonssång, fortsättning från fredagen!
Tid: 11 - 15, inkl. lunchpaus
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Kostnad: 500 SEK. För stud. och medlemmar i SONG 300 kr. Sopplunch med fika kostar därtill 50 kr.
Äntligen: Nu kommer boken om Röda Kapellet!
Vänsterorkestern Röda Kapellet fyller fyrtio år i år. Inför första maj
1974 behövde dåvarande VPK ett dragplåster i täten på sitt
demonstrationståg i Lund, en orkester. Utifrån principen ”själv är bäste
dräng” skulle man klara det med egna krafter och ett spelbart gäng
insamlades. Och musik blev det. Orkestern blev så småningom permanent,
växte, bytte namn, och spelar nu i många olika sammanhang och är på
sitt sätt en helt unik orkester.
Detta har vi velat beskriva i samband med vårt jubileum. Utifrån ett rikt arkiv, röster från medlemmar och andra föreligger snart en färdig bok om orkestern. Hur den vuxit fram, musiken som spelas, var den framträder, hur politiken påverkat den, vilken roll orkestern spelat och spelar och mycket mer. Texten kompletteras med massor av bilder från de gångna åren; från valrörelsespelningar, torgspelningar, internat, musikläger, demonstrationer och övningar.
Detta har vi velat beskriva i samband med vårt jubileum. Utifrån ett rikt arkiv, röster från medlemmar och andra föreligger snart en färdig bok om orkestern. Hur den vuxit fram, musiken som spelas, var den framträder, hur politiken påverkat den, vilken roll orkestern spelat och spelar och mycket mer. Texten kompletteras med massor av bilder från de gångna åren; från valrörelsespelningar, torgspelningar, internat, musikläger, demonstrationer och övningar.
Så här förhandsbeställer du boken: Sätt in 200 kronor per exemplar på orkesterns plusgiro 78 25 72-2 och skriv ”RK-boken” så får du den eller dem direkt i handen vid lämpligt tillfälle. Ska vi skicka till dig lägger du till 50 kronor (per försändelse). Skicka också ett mejl till undertecknad och berätta hur du vill få boken (eller böckerna) levererad.
Bengt Hall
Mejladress: bengt.hall@pbhome.se Telefon: 046-39 72 89 eller 073-364 90 70
Nazisterna trappar upp i Skåne, enligt Expos årsrapport
Svenskarnas parti ställer upp i ett 30-tal
kommuner i valet. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är orsaken
till ökningen, enligt Anna-Sofia Quensel, utredare på Expo.
I Skåne är det framför allt nazistiska Svenskarnas parti som ökat sina aktiviteter, men också Svenska motståndsrörelsen. Totalt ökade aktiviteterna i Skåne med 20 procent.
Säpo vill inte kommentera Expos siffror då de anser att Expo har en annan utgångspunkt än Säpo har.
I Skåne är det framför allt nazistiska Svenskarnas parti som ökat sina aktiviteter, men också Svenska motståndsrörelsen. Totalt ökade aktiviteterna i Skåne med 20 procent.
Säpo vill inte kommentera Expos siffror då de anser att Expo har en annan utgångspunkt än Säpo har.
Pusselbitar
Flera parlamentsledamöter från det högerextrema regeringspartiet Svoboda misshandlade
på tisdagskvällen chefen för det nationella tv-bolaget och tvingade
honom att skriva under sin avskedsansökan. Anledningen var att Svoboda
kritiserats i en sändning.
Kalle Knivilä, SDS 19/3
Shopping handlar inte bara om vad vi köper. Dess konsekvenser möter oss överallt, på dagis, i skolan, på arbetet, på vägarna och på sopstationen... Det går att dra paralleller mellan handelns utveckling och planeringen av 1900-talets bilsamhälle. I början handlar argumenten om ökad valfrihet, men i takt med att alternativen dör ut förvandlas valfriheten till dess motsats.
Professor Mattias Kärrholm, Lund. SDS 7/3
Per Svensson har ingenting att säga om finanskrisen, skuldberget, räddningspaketen, massarbetslösheten och statskollapserna... Ludwig von Mises skulle säga: ekonomin korrigerar sig själv, förutsatt att politiken inte blandar sig i. Rasmus Fleischer recenserar Per Svenssons bok ”Därför hatar alla liberaler”.
KvP 19/3
Kalle Knivilä, SDS 19/3
Shopping handlar inte bara om vad vi köper. Dess konsekvenser möter oss överallt, på dagis, i skolan, på arbetet, på vägarna och på sopstationen... Det går att dra paralleller mellan handelns utveckling och planeringen av 1900-talets bilsamhälle. I början handlar argumenten om ökad valfrihet, men i takt med att alternativen dör ut förvandlas valfriheten till dess motsats.
Professor Mattias Kärrholm, Lund. SDS 7/3
Per Svensson har ingenting att säga om finanskrisen, skuldberget, räddningspaketen, massarbetslösheten och statskollapserna... Ludwig von Mises skulle säga: ekonomin korrigerar sig själv, förutsatt att politiken inte blandar sig i. Rasmus Fleischer recenserar Per Svenssons bok ”Därför hatar alla liberaler”.
KvP 19/3
Utrikes av SH
Veckobladet behandlar i första hand politiken i Lund. Men ibland känns
det för futtigt att bara syssla med vem som ska efterträda Tove
Klette(fp) eller om spårvägen ska dras runt eller diagonalt över
Clemenstorget.
Det är klart att Rysslands annektering av Krim är ett brott mot internationell rätt och den måste brännmärkas som sådant. Det är inte lika illa som västmakternas invasion av Afghanistan och Irak, men kanske jämbördigt med Kosovo. Det är ingen ursäkt, men visst är det ett storartat hyckleri när USA tar till brösttoner över Krim. Framför allt är det ytterligare ett tecken på den upplösning av internationella rättsregler som har pågått de senaste tjugo åren. Det är dåligt för alla men speciellt för små nationer.
Vad man ytterligare kan säga är att det är plågsamt att Sverige, i första hand genom Carl Bildt ställer sig i första ledet tillsamman med Polen och USA. Under den borgerliga regeringen har Sverige rört sig allt längre bort från den alliansfria linjen. Nu påbörjas ”Cold Response”, ytterligare en av de Nato-övningar i Nordnorge som bedrivits i så där 30 år. Den här gången ska Sverige delta med 1400 man. Den betecknas givetvis som ”fredsbevarande övning”.
Man borde inte bli förvånad med en utrikesminister som Carl Bildt, entusiastisk förespråkare för USA:s invasion av Irak. Men det plågsamma är att Natonärmandet skulle inte ha skett om inte socialdemokraterna ställt upp för det. Det finns många goda skäl varför vi måste få en ny regering i höst. Men med Urban Ahlin som ny utrikesminister kan vi inte vänta oss någon förändring i den inriktning vår utrikespolitik har tagit. Tänk om det hade funnits en socialdemokrati som kunde återta Wigforss-Undén-Palmelinjen, den som alla säger har tjänat oss så väl. Den skulle kunna duga länge ännu.
Det är klart att Rysslands annektering av Krim är ett brott mot internationell rätt och den måste brännmärkas som sådant. Det är inte lika illa som västmakternas invasion av Afghanistan och Irak, men kanske jämbördigt med Kosovo. Det är ingen ursäkt, men visst är det ett storartat hyckleri när USA tar till brösttoner över Krim. Framför allt är det ytterligare ett tecken på den upplösning av internationella rättsregler som har pågått de senaste tjugo åren. Det är dåligt för alla men speciellt för små nationer.
Vad man ytterligare kan säga är att det är plågsamt att Sverige, i första hand genom Carl Bildt ställer sig i första ledet tillsamman med Polen och USA. Under den borgerliga regeringen har Sverige rört sig allt längre bort från den alliansfria linjen. Nu påbörjas ”Cold Response”, ytterligare en av de Nato-övningar i Nordnorge som bedrivits i så där 30 år. Den här gången ska Sverige delta med 1400 man. Den betecknas givetvis som ”fredsbevarande övning”.
Man borde inte bli förvånad med en utrikesminister som Carl Bildt, entusiastisk förespråkare för USA:s invasion av Irak. Men det plågsamma är att Natonärmandet skulle inte ha skett om inte socialdemokraterna ställt upp för det. Det finns många goda skäl varför vi måste få en ny regering i höst. Men med Urban Ahlin som ny utrikesminister kan vi inte vänta oss någon förändring i den inriktning vår utrikespolitik har tagit. Tänk om det hade funnits en socialdemokrati som kunde återta Wigforss-Undén-Palmelinjen, den som alla säger har tjänat oss så väl. Den skulle kunna duga länge ännu.
Efter de nazistiska mordförsöken: Godheten vandrar genom Malmö av Gunnar Stensson
V och S avslutade tåget på nästan
10 000 demonstranter …
Jag stack in på Konsthallen för att
kissa, innan jag strävade vidare i gråblåsten. Folktomt mellan
Triangeln och Johanneskyrkan, ödsligt på Södra Förstadsgatan, när jag
gick förbi skräpbutiken där jag köpte en plastrevolver till min
tolvåriga dotter den iskalla dag då Palme mördades för 28 år sen. Ja,
hon är 40 nu, tre barn.
Det tog en stund innan jag hörde bruset, men när jag passerade Södra Förstadsgatan 86, där jag hyrde ett rum hösten 1954, hade jag hört det länge och det växte i styrka, ett Godhetens brus, som dånet från ett stort vatten, och när jag svängde om hörnet vid Smedjegatan stod folket där, på Bergsgatan och Möllevångstorget, Ängelholmsgatan, Simrishamnsgatan och Ystadsgatan med vajande banderoller och röda fanor, män och kvinnor i alla åldrar, barn, pojkar och flickor, barnvagnar och rollatorer, ensamma och i grupperingar, socialdemokrater och vänsterpartister, anarkister, kommunister, SSU:are, Ung vänstrare, präster, Röda korsare, iranier, irakier, eritreaner...
Någon grep min axel, jag vände mig om, Lene Rosengren, hej, länge sen vi sågs på 1970-talets Vietnamdemonstrationer, så drev vi isär i människoströmmarna, i stället ropade någon, några: Stensson! Känner du igen oss?
Det var medelålders personer, somliga gråhåriga, och nu kände jag igen dem, elever från Heleneholmsskolan i början på 1990-talet, och vi pratade om skoltider; men nu hade marschen börjat, vad är det för grupp som går där med stora blåvita fanor? - det tog en stund innan jag förstod att det var MFF - och alla dessa unga kvinnor som sjöng och dansade? - feminister förstås, och en massa danska piger bakom en banderoll om Selvforsvar.
Tankarna går: har haft så där 3000 elever på Heleneholmsskolan, nu kan de vara 35 till 60 år, många har förstås bildat familjer och fått barn, som i sin tur bildat familjer och fått barn och som finns här runt omkring mig, kanske i tusental...
Folkmassan på Möllevångstorget svämmade över och vällde sakta ut på Södra Förstadsgatan, solen glimmade till mellan farande moln, vi strömmade fram, inneslutna mellan husraderna, ut på Triangeln som fylldes till bredden och sedan in på den smala Davidshallsgatan där musiken, trummorna och ropen skallade mot stenväggarna och dukar hängde ur fönstren: Inga nazister på våra gator!
Det tog en stund innan jag hörde bruset, men när jag passerade Södra Förstadsgatan 86, där jag hyrde ett rum hösten 1954, hade jag hört det länge och det växte i styrka, ett Godhetens brus, som dånet från ett stort vatten, och när jag svängde om hörnet vid Smedjegatan stod folket där, på Bergsgatan och Möllevångstorget, Ängelholmsgatan, Simrishamnsgatan och Ystadsgatan med vajande banderoller och röda fanor, män och kvinnor i alla åldrar, barn, pojkar och flickor, barnvagnar och rollatorer, ensamma och i grupperingar, socialdemokrater och vänsterpartister, anarkister, kommunister, SSU:are, Ung vänstrare, präster, Röda korsare, iranier, irakier, eritreaner...
Någon grep min axel, jag vände mig om, Lene Rosengren, hej, länge sen vi sågs på 1970-talets Vietnamdemonstrationer, så drev vi isär i människoströmmarna, i stället ropade någon, några: Stensson! Känner du igen oss?
Det var medelålders personer, somliga gråhåriga, och nu kände jag igen dem, elever från Heleneholmsskolan i början på 1990-talet, och vi pratade om skoltider; men nu hade marschen börjat, vad är det för grupp som går där med stora blåvita fanor? - det tog en stund innan jag förstod att det var MFF - och alla dessa unga kvinnor som sjöng och dansade? - feminister förstås, och en massa danska piger bakom en banderoll om Selvforsvar.
Tankarna går: har haft så där 3000 elever på Heleneholmsskolan, nu kan de vara 35 till 60 år, många har förstås bildat familjer och fått barn, som i sin tur bildat familjer och fått barn och som finns här runt omkring mig, kanske i tusental...
Folkmassan på Möllevångstorget svämmade över och vällde sakta ut på Södra Förstadsgatan, solen glimmade till mellan farande moln, vi strömmade fram, inneslutna mellan husraderna, ut på Triangeln som fylldes till bredden och sedan in på den smala Davidshallsgatan där musiken, trummorna och ropen skallade mot stenväggarna och dukar hängde ur fönstren: Inga nazister på våra gator!
Ibland blev det stopp, folkmassan tätnade, tills
strida strömmar vällde ut på tvärgatorna Kärleksgatan och Storgatan,
för att följa tåget parallellt på Södra Förstadsgatan och sedan rinna
tillbaka till huvudfåran längs Drottninggatan, och mäktigt tränga sig
över kanalen på Morescobron och vidare på Torggatan, mellan Gamla
begravningsplatsen och Gustav Adolf torg, som snabbt fylldes upp.
Det sålunda omfördelade tåget fortsatte oemotståndligt längs Stora Nygatan, svängde av vid Studentgatan och marscherade över Amiralsbron förbi Latinskolan, där jag undervisade vårterminen 1972, fyllde den breda Amiralsgatan och passerade en ställning där tjejer med huvor poserade som Pussy Riot-medlemmar och väckte jubel bland de feminister jag just då åter var omgiven av, fortsatte in på Bergsgatan förbi den gamla VPK-lokalen, där jag ofta befann mig 1980 och 81 som medlem i VPK:s distriktsstyrelse, förbi Arbetet, som tryckte upp våra affischer inför den stora antirasistmanifestationen i Lund 1988, och som jag sedan besökte när tidningen skulle läggas ner, förbi chokladfabriken, vars mättade doft fyllde hela gatan på somrarna och där mina högstadieelever på studiebesök spottade i smeten.
Ungefär där började jag förstå att jag borde lämna demonstrationståget som då varit på marsch i två och en halv timme, så jag vek av på Friisgatan och gick parallellt med demonstrationen på Södra Skolgatan, där jag upptäckte en tropp med ridande poliser på bruna hästar, vars befäl just sa: ”Vi fortsätter till samlingspunkten vid Bergsgatan”. Där fanns också två poliser på motorcyklar.
Så jag fortsatte ändå fram till den punkt där Södra Skolgatan flyter samman med Bergsgatan alldeles invid Möllevångstorget och såg en stund på banderollerna, barnvagnarna, fanorna, och den kompakta massan av människor, alltjämt lika entusiastiska och vitala, och jag hörde dem länge, när jag åter, för tredje gången, gick längs Södra Förstadsgatan mot Triangeln, nu ensam. Demonstrationståget strömmade okuvligt vidare utan mig och det gjorde mig glad och trygg.
Jag tog en sväng in i Konsthallen innan jag åkte hem.

… varav de flesta var malmöbor men lite danskar och några lundabor fyllde på i leden.
Det sålunda omfördelade tåget fortsatte oemotståndligt längs Stora Nygatan, svängde av vid Studentgatan och marscherade över Amiralsbron förbi Latinskolan, där jag undervisade vårterminen 1972, fyllde den breda Amiralsgatan och passerade en ställning där tjejer med huvor poserade som Pussy Riot-medlemmar och väckte jubel bland de feminister jag just då åter var omgiven av, fortsatte in på Bergsgatan förbi den gamla VPK-lokalen, där jag ofta befann mig 1980 och 81 som medlem i VPK:s distriktsstyrelse, förbi Arbetet, som tryckte upp våra affischer inför den stora antirasistmanifestationen i Lund 1988, och som jag sedan besökte när tidningen skulle läggas ner, förbi chokladfabriken, vars mättade doft fyllde hela gatan på somrarna och där mina högstadieelever på studiebesök spottade i smeten.
Ungefär där började jag förstå att jag borde lämna demonstrationståget som då varit på marsch i två och en halv timme, så jag vek av på Friisgatan och gick parallellt med demonstrationen på Södra Skolgatan, där jag upptäckte en tropp med ridande poliser på bruna hästar, vars befäl just sa: ”Vi fortsätter till samlingspunkten vid Bergsgatan”. Där fanns också två poliser på motorcyklar.
Så jag fortsatte ändå fram till den punkt där Södra Skolgatan flyter samman med Bergsgatan alldeles invid Möllevångstorget och såg en stund på banderollerna, barnvagnarna, fanorna, och den kompakta massan av människor, alltjämt lika entusiastiska och vitala, och jag hörde dem länge, när jag åter, för tredje gången, gick längs Södra Förstadsgatan mot Triangeln, nu ensam. Demonstrationståget strömmade okuvligt vidare utan mig och det gjorde mig glad och trygg.
Jag tog en sväng in i Konsthallen innan jag åkte hem.
… varav de flesta var malmöbor men lite danskar och några lundabor fyllde på i leden.
En konsthall i framkant av Bengt Hall
Sydsvenskan har slagit ett slag för Lunds
stadskärna. Ordnat debatt och skrivit en hel del om hur nödvändigt det
är att ge liv och rörelse åt Lunds centrum. De politiska företrädarna
har mest pratat om Mårtenstorget. Det är viktigt att det finns
attraktiva platser, att det finns kultur och mötesplatser. En sådan är
konsthallen. Den ligger så centralt man kan komma i Lund. Det borde
flöda av aktivitet och intressanta utställningar i huset.
Jag brukar släntra in i konsthallen när jag är på torget. Oftast är jag ensam besökare i lokalerna. När jag kommer ut igen i friska luften är jag alltid lika undrande: Vad var detta? Är det jag som är dum och obildad som inte berörs eller förstår det jag såg? Är det kejsarens nya kläder som jag beskådat? Dock är jag ingen nybörjare på konstens område. Besöker gärna med stor förtjusning konsthallarna i Malmö, Helsingborg, Kristianstad och Humlebaek.
Konsthallsledningen svarar säkert som amen i kyrkan: ”Vi ligger i framkanten. Lund ska vara stolt över sin fina konsthall. Den visar bara aktuell samtidskonst av internationell kaliber. Och 15 000 har redan sett utställningen.” Dock är sällan några av dessa tusentals besökare där när jag tittar in i lokalerna.
Jag brukar släntra in i konsthallen när jag är på torget. Oftast är jag ensam besökare i lokalerna. När jag kommer ut igen i friska luften är jag alltid lika undrande: Vad var detta? Är det jag som är dum och obildad som inte berörs eller förstår det jag såg? Är det kejsarens nya kläder som jag beskådat? Dock är jag ingen nybörjare på konstens område. Besöker gärna med stor förtjusning konsthallarna i Malmö, Helsingborg, Kristianstad och Humlebaek.
Konsthallsledningen svarar säkert som amen i kyrkan: ”Vi ligger i framkanten. Lund ska vara stolt över sin fina konsthall. Den visar bara aktuell samtidskonst av internationell kaliber. Och 15 000 har redan sett utställningen.” Dock är sällan några av dessa tusentals besökare där när jag tittar in i lokalerna.
Just nu visas utställningen ”Don´t embarrass the bureau”. På svenska: ”Varför genera Byrån?” ”Utställningen ifrågasätter legitimiteten i de strukturer som styr över vårt sociala, politiska och ekonomiska liv; från den offentliga förvaltningen till det privata näringslivet, inklusive parlamentet och säkerhetstjänsterna.” För att förstå detta bör man läsa den 140-sidiga katalogen som utdelas gratis till besökaren. Jag tror att de flesta av oss slutar läsa krångelsvenskan efter en halv sida.
I stora hallen finns en gul jättefigur som ska föreställa komplexiteten i den kinesiska byråkratin och på motsatt sida är hundratals gula lappar uppklistrade med likartade bilder av kineser. På olika håll hörs märkliga ljud från suddiga videofilmer. På övervåningen hänger 17 vita T-shirts med obegriplig text på olika språk och i den ena gången hänger nio stora tavlor med överstruken text. Bara en mindre del av hela konsthallen är fylld med objekt. Stora tomma vita ytor är det mest iögonfallande. Men det är säkert i framkant!
Denna märkliga utställning är i paritet med utställningarna de sista åren. Sist förundrades jag av en enorm byggställning i plåt som täckte en stor del av entréhallen. Det konstnärliga i detta var oklart. Men det var säkert i framkant! Denna snabbt genomgångna utställning får lundaborna dras med till sommaren. Det känns som ett ofantligt slöseri med en kulturlokal som ligger mitt i staden. Jag tror att konsthallens utställningar för de flesta vanliga lundabor bara är ett stort frågetecken!
Lunds konsthall är en kommunal institution, bekostad av skattemedel. Därför kan den inte bara vända sig till en ytterst begränsad och smal målgrupp. Frågan till Lunds kultur- och fritidsnämnd är: Vem vill ni att konsthallen ska vända sig till?
Det liberala skolexperimentets sammanbrott
av Gunnar Stensson
Uppdrag granskning berättade igår hur skolkoncernen ”Hälsans förskola”
svälter barnen för att öka ägarnas profit. Friskoleförespråkarna gav en
annan bild när reformen infördes.
Byns invånare skulle själva få ta hand om barnens undervisning när kommunen ville lägga ner skolan. Pedagogiska alternativ skulle få samma villkor som de kommunala skolorna, som just ”befriats från det statliga oket”. Skolpeng och valfrihet skulle göra resursfördelningen rättvis. Konkurrens skulle höja kvaliteten. Många blev lurade.
Andra gnuggade händerna. Här fanns stora och säkra pengar att hämta. Skolentreprenörer startade hundratals skolor. Somliga cashade hem vinst redan efter ett par år genom att sälja sin skola vidare. Pengarna hamnade i skatteparadis.
Riskkapitalföretag köpte upp skolor för att uppnå vinst på längre sikt. ”Friskola” och ”fritt val” var effektiva reklamklyschor och självklara politiska floskler. Höga betyg lockade tiotusentals elever in i marknadssystemet, där de sedan blev fast. Staber av jurister och skatteplanerare anställdes för att administrera koncernernas skattesmitning.
När elevunderlaget minskade och den ekonomiska krisen kom, köpte de starkaste riskkapitalbolagen upp konkursande skolor billigt. Det privata skolkapitalet koncentrerades.
Men nu drog skolpolitikerna öronen åt sig. Väljarna hade börjat inse sanningen om skolan. De måste lugnas. Slag i slag genomdrev Björklund en serie så kallade reformer: tidigare betyg, tidigare och fler nationella prov, ny skollag, ny gymnasieskola, ny skolinspektion, nya kurs- och läroplaner. Lärare, skolor och elever dignade under statlig kontrollbyråkrati och fick allt mindre tid för undervisning. De fruktlösa ansträngningarna att tygla profithungriga exploatörer gjorde svensk skola mer statskontrollerad än någonsin.
Så kom Pisa-katastrofen som visade att svensk skola var sämst i världen bland jämförbara länder, trots att betygssnitten är lika höga som någonsin.
Varken M eller S vågar angripa grundproblemen. Allianspartierna tänker bara på röstmaximering. Vi har den skolpolitik vi förtjänar.
Kräftgången för Lunds skolor de senaste åtta åren har skett under ledning av de nyliberala marknadsentusiasterna Carolina Nordbeck, FP, Lars Hansson, FP, och Louise Rehn, M.
S, V och MP måste vinna valet och radikalt bryta med den förda skolpolitiken, återupprätta kvaliteten i Lunds skolor och visa vägen för den nationella skolpolitiken. För att klara det måste de snarast inleda samarbete för att enas om en stark plan. Jag är säker på att det är möjligt.
Byns invånare skulle själva få ta hand om barnens undervisning när kommunen ville lägga ner skolan. Pedagogiska alternativ skulle få samma villkor som de kommunala skolorna, som just ”befriats från det statliga oket”. Skolpeng och valfrihet skulle göra resursfördelningen rättvis. Konkurrens skulle höja kvaliteten. Många blev lurade.
Andra gnuggade händerna. Här fanns stora och säkra pengar att hämta. Skolentreprenörer startade hundratals skolor. Somliga cashade hem vinst redan efter ett par år genom att sälja sin skola vidare. Pengarna hamnade i skatteparadis.
Riskkapitalföretag köpte upp skolor för att uppnå vinst på längre sikt. ”Friskola” och ”fritt val” var effektiva reklamklyschor och självklara politiska floskler. Höga betyg lockade tiotusentals elever in i marknadssystemet, där de sedan blev fast. Staber av jurister och skatteplanerare anställdes för att administrera koncernernas skattesmitning.
När elevunderlaget minskade och den ekonomiska krisen kom, köpte de starkaste riskkapitalbolagen upp konkursande skolor billigt. Det privata skolkapitalet koncentrerades.
Men nu drog skolpolitikerna öronen åt sig. Väljarna hade börjat inse sanningen om skolan. De måste lugnas. Slag i slag genomdrev Björklund en serie så kallade reformer: tidigare betyg, tidigare och fler nationella prov, ny skollag, ny gymnasieskola, ny skolinspektion, nya kurs- och läroplaner. Lärare, skolor och elever dignade under statlig kontrollbyråkrati och fick allt mindre tid för undervisning. De fruktlösa ansträngningarna att tygla profithungriga exploatörer gjorde svensk skola mer statskontrollerad än någonsin.
Så kom Pisa-katastrofen som visade att svensk skola var sämst i världen bland jämförbara länder, trots att betygssnitten är lika höga som någonsin.
Varken M eller S vågar angripa grundproblemen. Allianspartierna tänker bara på röstmaximering. Vi har den skolpolitik vi förtjänar.
Kräftgången för Lunds skolor de senaste åtta åren har skett under ledning av de nyliberala marknadsentusiasterna Carolina Nordbeck, FP, Lars Hansson, FP, och Louise Rehn, M.
S, V och MP måste vinna valet och radikalt bryta med den förda skolpolitiken, återupprätta kvaliteten i Lunds skolor och visa vägen för den nationella skolpolitiken. För att klara det måste de snarast inleda samarbete för att enas om en stark plan. Jag är säker på att det är möjligt.
2014-03-13
Demonstration i Malmö
På söndag klockan 14 anordnar Skåne mot rasism en demonstration från Möllevångstorget.
Stödaffisch för den svårast skadade
vid förra helgens attentat i Malmö.
Pusselbitar
Friskolorna redovisar nya rekordvinster. AcadeMedia
och Engelska skolan toppar vinstlistan. Båda finns i Lund. M – S
-alliansen lovar 2 miljarder i ökade skolanslag de kommande åren.
Tillsammans med växande elevkullar borgar det för ökade vinster till
aktieägarna och ökad segregation inom skolan.
Det är ett demokratiskt problem att Sveriges regering samma dag som socialdemokraterna inleder sin skolkampanj lägger detta förslag i ett oförblommerat försök att fiska röster. Det är inte vad skolsverige behöver våren 2014.
Expressens ledare 12/3
Den uppmärksammade Pisastudien har visat att svenska niondeklassares kunskaper dalat, men samtidigt har slutbetygen blivit bättre och bättre.
Regeringens utredare Per Thullberg, SDS 13/3
Svenska universitet tappar i rankning.
Det kan väl inte vara så att svenska högskoleutbildningar anpassats till en lägre kunskapsnivå?
Elevernas svenska skolbetyg har inte sjunkit under åren, ändå visar Pisa att svenska elevers kunskapsnivå försämrats kraftigt.
Maria Sundén Jemini, Svd 7/3
Girigheten och dess konsekvenser måste få ifrågasättas.
Det skriver professor Ola Sigurdsson, Göteborgs universitet, Paula Wahlbom, Göteborgs International Film Festival, Mikael Ringlander, Svenska kyrkan m fl i en brännpunktsartikel i SvD 7/3. De kräver att Sveriges Television ska ompröva beslutet att inte visa Stefan Jarls senaste film ”Godheten”. Det är just under ett valår som public service bör underlätta en viktig ideologikritisk dimension i det offentliga samtalet.
Det är ett demokratiskt problem att Sveriges regering samma dag som socialdemokraterna inleder sin skolkampanj lägger detta förslag i ett oförblommerat försök att fiska röster. Det är inte vad skolsverige behöver våren 2014.
Expressens ledare 12/3
Den uppmärksammade Pisastudien har visat att svenska niondeklassares kunskaper dalat, men samtidigt har slutbetygen blivit bättre och bättre.
Regeringens utredare Per Thullberg, SDS 13/3
Svenska universitet tappar i rankning.
Det kan väl inte vara så att svenska högskoleutbildningar anpassats till en lägre kunskapsnivå?
Elevernas svenska skolbetyg har inte sjunkit under åren, ändå visar Pisa att svenska elevers kunskapsnivå försämrats kraftigt.
Maria Sundén Jemini, Svd 7/3
Girigheten och dess konsekvenser måste få ifrågasättas.
Det skriver professor Ola Sigurdsson, Göteborgs universitet, Paula Wahlbom, Göteborgs International Film Festival, Mikael Ringlander, Svenska kyrkan m fl i en brännpunktsartikel i SvD 7/3. De kräver att Sveriges Television ska ompröva beslutet att inte visa Stefan Jarls senaste film ”Godheten”. Det är just under ett valår som public service bör underlätta en viktig ideologikritisk dimension i det offentliga samtalet.
Vilken nytta har Lunds invånare haft av stödet till Kastrup flygplats? av Ulf Nymark
Det är en fråga som Miljöpartiet i en skrivelse ställer till
kommunstyrelsen i Lund. Bakgrunden är att i februari 2012 beslutade
kommunstyrelsen att årligen anslå 220 000 kronor för att marknadsföra
Kastrup flygplats, som är ett privatägt aktiebolag. Detta sker i ett
projekt som kallas Copenhagen Connected. MP, V och C reserverade mot
beslutet.
Miljöpartiet anser att det nu är tid att kommunstyrelsen utvärderar deltagandet i projektet.
Kastrups flygplats gjorde under fjolåret en vinst motsvarande nära 1,5 miljarder svenska kronor. Utvärderingen bör mot bakgrund av detta också göra en bedömning om ytterligare kommunalt stöd för marknadsföring av flygplatsen mot bakgrund av den höga vinstnivån är rimlig.
Därför föreslår MP nu att kommunstyrelsen ska ge kommunkontoret i uppdrag att göra en utvärdering av vilken nytta Lunds kommun och Lunds invånare har haft av att delta i marknadsföringen av Kastrup flygplats och om kostnaderna motsvarar nyttan för lundaborna.
Miljöpartiet anser att det nu är tid att kommunstyrelsen utvärderar deltagandet i projektet.
Kastrups flygplats gjorde under fjolåret en vinst motsvarande nära 1,5 miljarder svenska kronor. Utvärderingen bör mot bakgrund av detta också göra en bedömning om ytterligare kommunalt stöd för marknadsföring av flygplatsen mot bakgrund av den höga vinstnivån är rimlig.
Därför föreslår MP nu att kommunstyrelsen ska ge kommunkontoret i uppdrag att göra en utvärdering av vilken nytta Lunds kommun och Lunds invånare har haft av att delta i marknadsföringen av Kastrup flygplats och om kostnaderna motsvarar nyttan för lundaborna.
Cabaret mot nazismen av Gunnar Stensson
Willkommen. bienvenu, welcome... Konferenciern har i desperat trots för
sista gången inlett öppningssången i Cabaret. Han kommer inte längre.
Nazisten skjuter honom i bröstet, han faller, musiken tystnar medan
blodet långsamt bildar en pöl på golvet.
Det
är slutscenen i Malmö stadsteaters eftermiddagsföreställning av
Cabaret söndagen den 11 mars. Den unga ensemblen vet att en
manifestation samtidigt pågår på Värnhemstorget och att en ung
MFF-supporter kämpar för sitt liv på sjukhuset i Lund. Publiken reser
sig under slutapplåderna. Den vill att ensemblen ska bli kvar på scenen.
Det blir en manifestation mot det nazistiska våldet.
Jag var där tillsammans med 67 andra Klostergårdsbor som kommit med två bussar, tack vare Marie Björklund, Margaretha Lindelöf och Tilly Eiger i bostadsrättsföreningarna Vårvindens och Vårregnets kulturgrupp. Flera var pensionärer som engagerat sig för Klostergårdens träffpunkt. Men alla var inte så gamla. Många hade nämligen tagit med sig barn och barnbarn.
Vi ser hur nazisterna nu prövar en ny taktik med plötsliga, väl förberedda överfall. Det fungerade i Kärrtorp. I Malmö, vid Folkets park, gick det inte helt enligt ritningarna. Avsikten var att skrämma deltagarna i demonstrationen ”Ta natten tillbaka”. Motståndet blev starkare än väntat. Polisen hann ingripa och nu sitter två nazister häktade för mordförsök.
Det har hänt förr. Taktiken är klassisk. Så här kunde ett nazistiskt överfall i Tyskland på 1920-talet gå till. Mitt under ”ett lugnt och städat socialdemokratiskt möte kom plötsligt fyra lastbilar susande, alla fullpackade med nationalsocialistiska ynglingar, alla beväpnade med gummibatonger... En visselpipa ljöd och blixtsnabbt hoppade SA-männen ned från bilarna och gick lös på alla som kom i deras väg, och innan polisen hunnit ingripa eller arbetarna hunnit samla sig hade de redan hoppat upp på sina bilar igen och susat i väg.”
Ögonvittnesskildringen är skriven av Stefan Zweig och finns att läsa på sidan 290 i den aktuella pocketupplagan av hans självbiografiska bok ”Världen av igår”.
Nazistiska och fascistiska rörelser vinner terräng i Europa i den ekonomiska krisens spår. Vi måste se till att det som skedde i världen av igår inte upprepas i världen i morgon.
Det
Jag var där tillsammans med 67 andra Klostergårdsbor som kommit med två bussar, tack vare Marie Björklund, Margaretha Lindelöf och Tilly Eiger i bostadsrättsföreningarna Vårvindens och Vårregnets kulturgrupp. Flera var pensionärer som engagerat sig för Klostergårdens träffpunkt. Men alla var inte så gamla. Många hade nämligen tagit med sig barn och barnbarn.
Vi ser hur nazisterna nu prövar en ny taktik med plötsliga, väl förberedda överfall. Det fungerade i Kärrtorp. I Malmö, vid Folkets park, gick det inte helt enligt ritningarna. Avsikten var att skrämma deltagarna i demonstrationen ”Ta natten tillbaka”. Motståndet blev starkare än väntat. Polisen hann ingripa och nu sitter två nazister häktade för mordförsök.
Det har hänt förr. Taktiken är klassisk. Så här kunde ett nazistiskt överfall i Tyskland på 1920-talet gå till. Mitt under ”ett lugnt och städat socialdemokratiskt möte kom plötsligt fyra lastbilar susande, alla fullpackade med nationalsocialistiska ynglingar, alla beväpnade med gummibatonger... En visselpipa ljöd och blixtsnabbt hoppade SA-männen ned från bilarna och gick lös på alla som kom i deras väg, och innan polisen hunnit ingripa eller arbetarna hunnit samla sig hade de redan hoppat upp på sina bilar igen och susat i väg.”
Ögonvittnesskildringen är skriven av Stefan Zweig och finns att läsa på sidan 290 i den aktuella pocketupplagan av hans självbiografiska bok ”Världen av igår”.
Nazistiska och fascistiska rörelser vinner terräng i Europa i den ekonomiska krisens spår. Vi måste se till att det som skedde i världen av igår inte upprepas i världen i morgon.
Liberalismens osynliga händer av Gunnar Stensson
I VB nr 8 kunde man läsa min artikel om liberalismens dolda agenda: ”Liberalismens osynliga hand”.
Samma
dag (7/3) publicerade Sydsvenskan under rubriken ”I osynliga händers
klubb” Lena Anderssons recension av Per Svenssons bok ”Därför hatar
alla liberaler. Och därför har alla fel.” Liberal idédebatt Nr 1/2014.
Samma dag inledde också Folkpartiet sitt landsmöte.
Lena Andersson utgår i sin recension från den amerikanske filosofen Robert Nozicks ståndpunkt att ”individens negativa rättigheter, frihet från tvång och våld, faktiskt är oförenliga med välfärdsstatens positiva rättigheter, rätten att erhålla det som andra under tvång måste förse en med.”
Robert Nozick menar att individens rättigheter förbjuder nästan allt, som välfärdsstaten och dess anhängare vill hitta på. Ifall individen inte äger eller bestämmer över sig själv gör någon annan det.
Margaret Thatcher sammanfattade Nozicks idéer i satsen: Det finns inget samhälle.
Milton Friedman diskuterade och stödde dessa idéer och tillämpade dem i sin ekonomiska teori, som låg till grund för den nyliberala politik som har dominerat världen de senaste tre decennierna, men som möjligen är på väg att försvinna efter de senaste årens ekonomiska kriser i USA och EU.
Lena Andersson ställer följande tvivelaktiga diagnos på dagens Sverige: ”I Sverige med sitt 1800-tal av fattigdom och sitt 1900-tal av trygghet genom staten har frihet ingen stark position. Undersåtarna har tytt sig till både kung och stat som till en klok och rättvis förälder.”
Hon skriver att ”i vår tid råder konsensus i det offentliga samtalet kring föraktet för individualism, marknadsmekanismer och handel med onödiga saker”.
Intellektuellt ärlig och språkligt exakt uttrycker Lena Andersson det som är liberalismens, eller nyliberalismens, politiska grund. Staten är huvudfienden och uppgiften för liberal politik är att beskära dess makt, och då i synnerhet den makt som utövas via beskattning.
Vi ser att den liberala tankemodellen utesluter det som i verkligheten utgör det största hotet mot ”individens negativa rättigheter: frihet från tvång och våld”, nämligen det globala (och lokala) kapitalet.
För visa att hon trots allt är medveten om de argument som visar att liberalismen är grundfalsk, räknar Lena Andersson upp några av dem, men återvänder sedan till påståenden som att antiliberaler har en ”vurm för kollektivism och grupprepresentation i stället för meritokrati”.
Men trots att hon helhjärtat bekräftar sitt medlemskap ”I osynliga händers klubb” bör man nog avstå från att etikettera henne som anhängare till den typ av liberalism som Ayn Rand och Annie Lööf företräder. Lena Anderssons liberalism har en moralisk kärna.
Lena Andersson riktar följande dag (8/3) i en artikel i DN under rubriken ”Samhällskroppen finns inte” (missa inte associationen till Thatchers ”Det finns inget samhälle”) ett skarpt angrepp mot Anders Borg, som i en radiointervju härom veckan yttrade, att den ugandiska lagstiftningen mot homosexualitet ”ur ett svenskt perspektiv” naturligtvis var oacceptabel.
Lena Andersson skriver: ”Ett svenskt perspektiv? Lagen är synnerligen oacceptabel ur ett mänskligt, ett afrikanskt och ett ugandiskt perspektiv ifall man är ugandier, homosexuell eller afrikan och förespråkare av individens självägande.”
”Individens självägande”, där har vi det nyckelbegrepp som Lena Andersson utgår från i sitt tänkande! Från det begreppet härleds individens rättigheter till frihet från tvång och våld. Ingenting får kränka ”individens självägande”.
Somliga av er har kanske läst Lena Anderssons knivskarpa roman ”Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek”. Den handlar om ett ojämlikt förhållande där mannen sviker och kvinnan försöker påtvinga honom en kärlek som han inte förmår ta emot. Det är hennes agerande som klandras som ”egenmäktigt förfarande” i boktiteln.
Det finns en mening i artikeln ”I osynliga händers klubb” som belyser den etiska innebörden i det juridiska begreppet ”egenmäktigt förfarande”. Lena Andersson skriver: (man har) ”inte rätt att påtvinga någon sin dröm”. Den principen gäller i kärlek, men också i ideologiernas kamp.
Lena Andersson utgår i sin recension från den amerikanske filosofen Robert Nozicks ståndpunkt att ”individens negativa rättigheter, frihet från tvång och våld, faktiskt är oförenliga med välfärdsstatens positiva rättigheter, rätten att erhålla det som andra under tvång måste förse en med.”
Robert Nozick menar att individens rättigheter förbjuder nästan allt, som välfärdsstaten och dess anhängare vill hitta på. Ifall individen inte äger eller bestämmer över sig själv gör någon annan det.
Margaret Thatcher sammanfattade Nozicks idéer i satsen: Det finns inget samhälle.
Milton Friedman diskuterade och stödde dessa idéer och tillämpade dem i sin ekonomiska teori, som låg till grund för den nyliberala politik som har dominerat världen de senaste tre decennierna, men som möjligen är på väg att försvinna efter de senaste årens ekonomiska kriser i USA och EU.
Lena Andersson ställer följande tvivelaktiga diagnos på dagens Sverige: ”I Sverige med sitt 1800-tal av fattigdom och sitt 1900-tal av trygghet genom staten har frihet ingen stark position. Undersåtarna har tytt sig till både kung och stat som till en klok och rättvis förälder.”
Hon skriver att ”i vår tid råder konsensus i det offentliga samtalet kring föraktet för individualism, marknadsmekanismer och handel med onödiga saker”.
Intellektuellt ärlig och språkligt exakt uttrycker Lena Andersson det som är liberalismens, eller nyliberalismens, politiska grund. Staten är huvudfienden och uppgiften för liberal politik är att beskära dess makt, och då i synnerhet den makt som utövas via beskattning.
Vi ser att den liberala tankemodellen utesluter det som i verkligheten utgör det största hotet mot ”individens negativa rättigheter: frihet från tvång och våld”, nämligen det globala (och lokala) kapitalet.
För visa att hon trots allt är medveten om de argument som visar att liberalismen är grundfalsk, räknar Lena Andersson upp några av dem, men återvänder sedan till påståenden som att antiliberaler har en ”vurm för kollektivism och grupprepresentation i stället för meritokrati”.
Men trots att hon helhjärtat bekräftar sitt medlemskap ”I osynliga händers klubb” bör man nog avstå från att etikettera henne som anhängare till den typ av liberalism som Ayn Rand och Annie Lööf företräder. Lena Anderssons liberalism har en moralisk kärna.
Lena Andersson riktar följande dag (8/3) i en artikel i DN under rubriken ”Samhällskroppen finns inte” (missa inte associationen till Thatchers ”Det finns inget samhälle”) ett skarpt angrepp mot Anders Borg, som i en radiointervju härom veckan yttrade, att den ugandiska lagstiftningen mot homosexualitet ”ur ett svenskt perspektiv” naturligtvis var oacceptabel.
Lena Andersson skriver: ”Ett svenskt perspektiv? Lagen är synnerligen oacceptabel ur ett mänskligt, ett afrikanskt och ett ugandiskt perspektiv ifall man är ugandier, homosexuell eller afrikan och förespråkare av individens självägande.”
”Individens självägande”, där har vi det nyckelbegrepp som Lena Andersson utgår från i sitt tänkande! Från det begreppet härleds individens rättigheter till frihet från tvång och våld. Ingenting får kränka ”individens självägande”.
Somliga av er har kanske läst Lena Anderssons knivskarpa roman ”Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek”. Den handlar om ett ojämlikt förhållande där mannen sviker och kvinnan försöker påtvinga honom en kärlek som han inte förmår ta emot. Det är hennes agerande som klandras som ”egenmäktigt förfarande” i boktiteln.
Det finns en mening i artikeln ”I osynliga händers klubb” som belyser den etiska innebörden i det juridiska begreppet ”egenmäktigt förfarande”. Lena Andersson skriver: (man har) ”inte rätt att påtvinga någon sin dröm”. Den principen gäller i kärlek, men också i ideologiernas kamp.
Politikförakt av Owe Svensson
OECD har bestämt regler för när ett
land kan få bistånd. Den gränsen går idag vid en medelinkomst på 12 400
dollar/år, vilket innebär att länder som Kina, som köpte Volvo och
Brasilien, som är redo att köpa JAS-flygplan, får bistånd. Däremot kan
man inte rikta demokrati- eller jämlikhetsinsatser till t ex Saudi
Arabien, som är ett av de värsta länderna i värden när det gäller
kvinnoförtryck, därför att deras medelinkomst ligger över gränsen. När
Hans Rosling professor i internationell hälsa, påpekar och kritiserar
dessa omständigheter för Carl Bildt svarar han: ”Mja Hans,
intellektuellt har Du 100 % rätt, men politiskt har Du 100 % fel”. Hur i
all världen kan något som är intellektuellt rätt vara politiskt fel?
Jag börjar ana att det finns fog för, om inte politikerförakt, så i
vart fall för ett slags politikförakt.
Jag drar mig till minnes hur vi blev uppmanade att delta på NATO:s sida i kampen mot terrorismen i efterdyningarna till 9/11. Vi skickade soldater till Afghanistan för att bekämpa terrorister och för att leta efter Usama Bin Ladin. Efter en tid hade vi kört fast där, störtat Talibanerna men inte lyckats skapa någon alternativ stabil ledning för landet. Det gick inte att dra sig ur. Många menade att Sverige ändå borde ta hem sina soldater, men fick då veta att man tydligen inte ville stödja Afghanistans kvinnor. Det blev ju svårt att argumentera emot. Vem vill inte stödja kvinnors rättigheter i Afghanistan? Men vänta nu. Var vi inte där för att bekämpa terrorismen och hitta Usama? Politikerna räknade kallt med att folkopinionen hade glömt bort vilket syftet var med operationen och nu när den hade misslyckats, behövde man inte erkänna det utan kunde komma med ett nytt trendigt syfte för operationen. Så klart hade en del kvinnor fått det bättre och en del flickor fått börja skolan efter att Talibanerna blivit bortkörda från makten, men det var absolut inte detta som var syftet med operationen. Det var en bieffekt. Är sådant manipulerande med fakta värt att förakta? Ja, jag tycker det!
Aron Etzler beskriver i sin bok Reinfeldteffekten hur Moderaterna vid valet 2006 lyckades, som med ett illusionstrick, dölja den politik man ville genomföra och fick istället valet att handla om huruvida vi var trötta på den maktfullkomlige pampen Göran Persson. Bara några månader efter valet, när väljarna insåg att de blivit lurade, störtdök Alliansens opinionssiffror och låg kvar där till nästa val då man åter igen lyckades att få det att se ut som om att det inte var någon skillnad i politik mellan de två alternativen i valet och göra det till ett personval där Mona Sahlin diskrediterades bl a genom att kalla hennes politik för tobleronepolitik. Tack Aron Etzler, som uppmärksammar oss på detta nu när Moderaterna för tredje gången använder samma taktik. Det är ingen skillnad på politiken, säger man. Vi vill också höja skatten. Jovisst, vi sänkte skatter förra året, men det ska man ju göra i en lågkonjunktur. Detta är ju klassisk socialdemokratisk politik enligt Keynes och det tycker vi också är bra - numera. Skillnaden är ju bara att Socialdemokraterna brukar stimulerar marknaden med offentlig konsumtion, som kan riktas till nödvändiga åtgärder i samhället som t ex underhåll av järnvägar och stöd till vård, skola och omsorg, medan jobbskatteavdragen, i bästa fall, medför privat konsumtion. Visst finns det en del för vilka jobbskatteavdraget är välkommet när man ska köpa nya kläder till barnen. Andra kanske finner att 40-tummaren behöver bytas mot en 60-tummare (vilket väl främst ger jobb någonstans i Asien). Högre upp i löneskalan, dvs de som i absoluta tal får ut mest av jobbskatteavdraget, kanske i huvudsak sätter in pengarna på banken. Moderaterna förvillar åter begreppen. Ingen skillnad i politiken. Skillnaden mellan offentlig och privat konsumtion är tillräckligt förvirrande suddig. Ska man vara noga infördes väl inte jobbskatteavdragen i första hand för att stimulera marknaden i lågkonjunktur. Krisen kom ju inte förrän 2008. Nej, de infördes för att öka inkomstskillnaden mellan de som jobbar och de som inte jobbar, så att de lata medborgare som är arbetslösa och sjuka ska fatta att de måste skaffa sig ett jobb. Förvillande? Politik värd att förakta? Ja, jag tycker det!
Jag drar mig till minnes hur vi blev uppmanade att delta på NATO:s sida i kampen mot terrorismen i efterdyningarna till 9/11. Vi skickade soldater till Afghanistan för att bekämpa terrorister och för att leta efter Usama Bin Ladin. Efter en tid hade vi kört fast där, störtat Talibanerna men inte lyckats skapa någon alternativ stabil ledning för landet. Det gick inte att dra sig ur. Många menade att Sverige ändå borde ta hem sina soldater, men fick då veta att man tydligen inte ville stödja Afghanistans kvinnor. Det blev ju svårt att argumentera emot. Vem vill inte stödja kvinnors rättigheter i Afghanistan? Men vänta nu. Var vi inte där för att bekämpa terrorismen och hitta Usama? Politikerna räknade kallt med att folkopinionen hade glömt bort vilket syftet var med operationen och nu när den hade misslyckats, behövde man inte erkänna det utan kunde komma med ett nytt trendigt syfte för operationen. Så klart hade en del kvinnor fått det bättre och en del flickor fått börja skolan efter att Talibanerna blivit bortkörda från makten, men det var absolut inte detta som var syftet med operationen. Det var en bieffekt. Är sådant manipulerande med fakta värt att förakta? Ja, jag tycker det!
Aron Etzler beskriver i sin bok Reinfeldteffekten hur Moderaterna vid valet 2006 lyckades, som med ett illusionstrick, dölja den politik man ville genomföra och fick istället valet att handla om huruvida vi var trötta på den maktfullkomlige pampen Göran Persson. Bara några månader efter valet, när väljarna insåg att de blivit lurade, störtdök Alliansens opinionssiffror och låg kvar där till nästa val då man åter igen lyckades att få det att se ut som om att det inte var någon skillnad i politik mellan de två alternativen i valet och göra det till ett personval där Mona Sahlin diskrediterades bl a genom att kalla hennes politik för tobleronepolitik. Tack Aron Etzler, som uppmärksammar oss på detta nu när Moderaterna för tredje gången använder samma taktik. Det är ingen skillnad på politiken, säger man. Vi vill också höja skatten. Jovisst, vi sänkte skatter förra året, men det ska man ju göra i en lågkonjunktur. Detta är ju klassisk socialdemokratisk politik enligt Keynes och det tycker vi också är bra - numera. Skillnaden är ju bara att Socialdemokraterna brukar stimulerar marknaden med offentlig konsumtion, som kan riktas till nödvändiga åtgärder i samhället som t ex underhåll av järnvägar och stöd till vård, skola och omsorg, medan jobbskatteavdragen, i bästa fall, medför privat konsumtion. Visst finns det en del för vilka jobbskatteavdraget är välkommet när man ska köpa nya kläder till barnen. Andra kanske finner att 40-tummaren behöver bytas mot en 60-tummare (vilket väl främst ger jobb någonstans i Asien). Högre upp i löneskalan, dvs de som i absoluta tal får ut mest av jobbskatteavdraget, kanske i huvudsak sätter in pengarna på banken. Moderaterna förvillar åter begreppen. Ingen skillnad i politiken. Skillnaden mellan offentlig och privat konsumtion är tillräckligt förvirrande suddig. Ska man vara noga infördes väl inte jobbskatteavdragen i första hand för att stimulera marknaden i lågkonjunktur. Krisen kom ju inte förrän 2008. Nej, de infördes för att öka inkomstskillnaden mellan de som jobbar och de som inte jobbar, så att de lata medborgare som är arbetslösa och sjuka ska fatta att de måste skaffa sig ett jobb. Förvillande? Politik värd att förakta? Ja, jag tycker det!
Aron Etzler beskriver också hur begreppet utanförskap är värdelöst som vetenskapligt begrepp. Det finns ingen stringent definition, det går inte att avgränsa, det har inget förklaringsvärde. Men just därför, menar han, passar det perfekt i den politiska debatten. Politikens språkbruk är raka motsatsen till vetenskapens. Ord används inte för att reda ut saker utan för att skapa de rätta associationerna. […] Utanförskapet var ett ord som i sin gamla psykologiska betydelse var känslomässigt laddat, gav bilder av ensamhet och alienation. Det beskrev människor i nöd, som väntade på hjälp. Vem kunde strunta i utanförskapet? Bara den som saknade medkänsla. Förvillande? Politik värd att förakta? Ja, jag tycker det!
Demokrati betyder ju folkstyre. Hos oss i Sverige brukar vi tolka det som att vi i en valrörelse får möjlighet att ta ställning till de politiska lösningar på samhällsfrågor, som de olika partierna har. Sedan väljer vi de politiker vi förväntar oss skall genomföra de lösningar vi tycker är bäst. Det är ju då särskilt viktigt att låta frågor som är typiskt partiskiljande komma fram och debatteras under valrörelsen. En sådan typisk partiskiljande fråga just nu handlar om privata utförare i välfärden och speciellt att skattemedel används för vinster till riskkapitalister. I Lunds kommun finns ett antal äldreboenden, som drivs av privata utförare. Den borgerliga majoriteten i Lund vill nu starta en upphandling, där man innan nästa mandatperiod träder i kraft, avser att teckna kontrakt med privata utförare som sträcker sig över hela nästa mandatperiod. Jag som väljare skall alltså inte få tillfälle att med min röst yttra mig om vad jag tycker i denna direkt partiskiljande fråga. Det är tyvärr inte första gången jag ser de här tendenserna från borgerliga politikers sida. För några år sedan försökte man sälja Ängelholms sjukhus på våren innan ett val. Det gick inte den gången av tekniska skäl. Man var för sent ute. En mycket märklig syn på demokrati från den borgerliga majoritetens sida. Politik värd att förakta? Ja, jag tycker det!
Eller är jag bara naiv? Är det normalt att politik förs på det här viset? Ett slags politikens marknad, där den vinner som är bäst på att föra väljarna bakom ljuset. Värt att förakta? Ja, jag tycker det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)