Lund behöver inte fler heltidspolitiker! av Hanna Gunnarsson

Inför varje val har de politiska partierna förhandlingar om framförallt arvoden och politisk organisation. Det här året har förhandlingarna varit intensiva, under 13 möten har partierna gått igenom hela policydokumentet om arvoden. Vänsterpartiets ställningstagande sammanfattas i några punkter:

1. Sänk kommunalrådens löner
Vänsterpartiet vill sänka kommunalrådens löner med 15000 kronor, till ett grundarvode på 41 000 kr i månaden. Det påverkar därefter alla arvoden då de räknas i procent av kommunalrådens löner. Vänsterpartiet anser att politikers arvoden och ersättningar inte ska vara höga, att vara politiker är ett förtroendeuppdrag som vi som har uppdrag inte ska bli rika på.
   Vi vill också ta bort de ekonomiska tillägg kommunalråden har när de är ordförande/vice i kommunstyrelsen eller nämnder. Kommunalråd ska ha en (1) lön, inget mer.
   Internt i Vänsterpartier har vi ju partiskatt, som gör att heltidspolitiker för Vänsterpartiet aldrig tjänar mer än 28000 kronor (efter skatt) varje månad. Det är i sig fortfarande en ganska hög lön. Partiskatten uppgår till flera miljoner på en mandatperiod och används för att finansiera det politiska arbetet, framförallt valrörelsen. Partiskatten betalas även in lokalt, som 20 % på alla arvoden.

2. Inga fler kommunalråd
Vänsterpartiet vill inte utöka antalet kommunalråd (heltidspolitiker) i Lunds kommun. Dagens fem heltidspolitiker räcker. Vi vill inte att fler politiker ska få höga löner och fina titlar. Förslaget från S, M, Mp och L är sju kommunalråd.

3. En kommunalrådspost ska kunna delas på två personer
Vänsterpartiet vill att en kommunalrådspost ska kunna delas på två personer, så att de båda är kommunalråd men med 50 % av arvodet. En kommunalrådspost ska kunna delas mellan två personer från samma parti, eller mellan två personer från olika partier. 

   Vi är framförallt besvikna över att de större partierna inte ger de mindre partierna möjlighet att dela på dessa uppdrag

4. Inga fler politiska sekreterare
Vänsterpartiet är emot att antalet politiska ökar. Vi vill inte att den politiska organisationen runt kommunalråden växer.

5. Inga nämndsmöten på dagtid, men korta ner kvällsmötena
Vänsterpartiet vill inte ha kommunfullmäktige eller nämndsmöten på dagtid. Även om det finns lagstadgad rätt att ta ledigt för politiska uppdrag menar vi att det är många som i praktiken inte har möjlighet till det. Den som är borta från sin arbetsplats ger dessutom arbetskamraterna mer att göra. Lund är en studentstad och studenter har svårt att vara borta från föreläsningar och seminarier på dagtid. Vänsterpartiet menar däremot att vi har alldeles för långa möten i Lund och vi vill gärna se en sluttid på kommunfullmäktige vid kl 21, istället för idag vid 22.30. Kommunfullmäktige bör också ha inbokade reservtider från början, så att bordlagda ärenden hinns med i rimlig tid.

6. Maxtiden för arvode på långa möten
Vänsterpartiet vill inte förlänga maxtiden för arvoden på långa möten till 5,5 arvodestimmar från 3,5 timmar. Förlängningen av maxtiden riskerar ge politiker högre arvoden, vilket vi är motståndare till.

7. Samma arvoden i kommunens helägda bolag som i kommunens nämnder
Kommunens helägda bolag (LKF, LKP, Arenan) ska ha samma politikerarvoden som i kommunens nämnder. Det betyder att Vänsterpartiet vill ta bort bolagens helårsarvoden och bara ge politikerna mötesarvoden. Ordförande och vice ordförande ska ha arvoden som motsvarar nämndernas presidiers.

Lidforss 150 av Bengt Olle Bengtsson

Bengt Lidforss – socialist, rabulist och naturvetarintellektuell – föddes den 15 september 1868. Han var en orolig ande, men han hade tre fasta punkter i sitt liv.
   Den första var barndomens familj. Livet igenom älskade han modern, Anne Marie, och han hade ett nära förhållande till sina syskon. Den andra var staden Lund. Här föddes han, levde och studerade, älskade, agiterade, söp och skämdes. Blev kallad till professor vid stadens universitet 1911 och dog i sin lägenhet på Östra Vallgatan 1913.
   Den tredje fasta punkten var den akademiska botaniken. Även i sina svåraste stunder övergav Bengt Lidforss aldrig känslan att hans livs mening fanns i vetenskapen. Nog för att den akademiska verksamheten ibland var outhärdligt tråkig och behövde blandas ut med författarskap och dålighetsliv – men här och ingen annan stans fanns den existentiella grunden.
   Han var en hängiven darwinist med starkt intresse för hur den naturliga selektionen anpassar organismer till deras levnadsförhållanden. Själv studerade han hur de vintergröna växterna klarar av att överleva i kyla. Lidforss respekt för Darwin gällde inte bara teorin om evolution genom naturlig selektion. Han fascinerades också av Darwins forskning om växternas rörlighet och dess förmåga att attrahera pollenbärande insekter. För Lidforss var liv alltid något dynamiskt, även när det gällde bakterier, pollen eller stora träd. Han var därför kritisk mot alla dem som ville begränsa botaniken till allt noggrannare beskrivningar av allt fler arter. För honom var det övergångarna i artbildningen som var intressant, vilket bland annat ledde honom till att genom korsningar försöka förstå mångformigheten hos björnbär.

Den svenska vänsterpolitiken har idag inte längre någon plats för Bengt Lidforss i sitt minne.
Han framstår som för oinspirerande och oteoretisk i sin socialism, för gubbsnuskig, antifeministisk och rasbiologisk. Som helt enkel alltför oanvändbar.    Detta får dock inte innebära att han tillåts gå in i glömskans rike. I en bok vi redigerat, Bortom det acceptablas gränser, betonar Gunnar Broberg och jag hans betydelse för framväxten av en (relativ) akademisk frihet. Lidforss var den som vid 1900-talets början starkast kämpade för att universiteten kan och skall ställa intellektuella krav, men att de vid sina bedömningar bör ignorera personliga ställningstaganden i religiösa, politiska och privata frågor.

   Lidforss var också den som, nästan på egen hand, uppfann hur vetenskapliga resultat på ett demokratiskt sätt kan spridas utanför universiteten. Med sina naturvetenskapliga essäer, ursprungligen skrivna för tidningen Arbetet och den skånska arbetarklassen, utformade han en fortfarande livskraftig genre.
Så, nu inför hans 150-årsdag, får man kanske anse det rätt att det är biologerna som tar hand om Bengt Lidforss minne. Fredagen den 14 september organiserar Biologiska institutionen vid Lunds universitet ett program med föreläsningar, följt av en (alkoholsvag) mottagning. Eftersom institutionens verksamhet är helt internationell hålls de vetenskapliga presentationerna, om till exempel växters rörelsemekanismer och björnbärskorsningar, på engelska. Vill någon av Veckobladets läsare närvara, så kontakta mig gärna via mail.
 

 

Veckobladet har nämligen spelat en viktig roll i sammanhanget, eftersom Biologiska institutionen just inlånat den byst av Bengt Lidforss som länge stod bortglömd i Folkets Hus källare. Detta trista faktum uppmärksammades av olika skribenter i VB, med resultat att bysten på sin tunga granitpiedestal nu står uppställd i Biologihusets entré.
   Kanske kan man här se en illustration av vad som hänt med Lidforss minne. Han har gått från att vara en av landets kändaste socialistiska intellektuella, till att bli en viktig populärvetenskaplig föregångare och en banbrytande biolog. Hans fåfänga gillade att det stod strid omkring honom, men jag tror att han skulle uppskattat att få komma tillbaks till den miljö där han djupast kände sig hemma.

Röda Kapellet i valrörelsen

Orkestern ordnar appellmöten tisdagar, torsdagar och lördagar under de två veckorna före valet. De rödgröna partierna (V, S, Mp) är inbjudna att tala mellan musiken.
   Tisdagarna står orkestern och talarna mitt emot järnvägsstationen och på torsdagarna på Clemenstorget. Tiden är 17 - 18. På lördagarna är det som vanligt kl 11 - 12 på Mårtenstorget.

”Ett panelsamtal om Lunds nya översiktsplan” Jordbruksmarken, maten, trafiken, klimatet

Lund är nära att besluta om en ny översiktsplan som kommer att styra bebyggelse, trafik, jordbruk och därmed i högsta grad både vår lokala miljö och vår påverkan på klimatet.

Deltagare i panelsamtalet:
Johanna Alkan Olsson, universitetslektor vid Centrum för Miljö- och klimatforskning, LU
Christer Ljungberg, verkställande direktör, Trivector AB
Tomas Björnsson, ordförande Lunds Naturskyddsförening
Lars V Andersson (C), 2:e vice ordf. Miljönämnden, Lund
Ulf Nymark (MP), ordf. i kommunstyrelsens miljö- och hälsoutskott, Lund

Moderator:
Lars J Eriksson, politisk chefredaktör Skånska Dagbladet

Välkommen att lyssna på ett högintressant samtal mellan politiker och experter om översiktsplanen och dess konsekvenser
Tid: 3 september kl. 18.00.
Plats: IOGT-NTO, Bantorget 5, Lund          

Valfestival – Jonas Sjöstedt, Nina Björk, Mikael Wiehe med mera

Valet närmar sig med stormsteg och den 3 september, kl 19 - 23, bjuder Vänsterpartiet in till valfestival på Mejeriet i Lund. Kvällen inleds med att Jonas Sjöstedt pratar om hur Sverige kan bli mera jämlikt. Därefter kommer den bland annat innehålla ett föredrag där Nina Björk pratar om drömmen om det röda samt en konsert med Mikael Wiehe.
Hjärtligt välkomna till denna valfestival!

Noterat i veckan

M i Staffanstorp det nya Sjöbo-partiet
1988 stack den skånska främlingsfientligheten upp sitt fula tryne när Sjöbos starke man Svin-Olle genomförde en folkomröstning om flyktingstopp och bildade Sjöbo-partiet. Han hyllades av Sverigedemokraterna på affischer med texten ”Sjöbo visar vägen”.
   I Lund arrangerades ett stort opinionsmöte för en generös flyktingpolitik med Ingrid Segerstedt Wiberg som huvudtalare.
   Efter årets val marscherar kanske Staffanstorp bakom Nya Moderaternas starke man Christian Sonesson samma väg som Sjöbo den gången. Christian Sonesson kräver flyktingstopp på en valaffisch där han hotfullt leende poserar framför ett solbelyst rapsfält.

Friskolekoncernen Academedias vinst: en halv miljard.
– Det är pengar som kunde ha gått till fler vuxna i skolan, undervisning, höjda kunskapsresultat och läromedel, säger skolminister Anna Ekström, S.
   Acadamedia lade ner Plusgymnasiet i Malmö förra året eftersom det gav för lite vinst.

Lundin Oil förvärrar klimatkrisen
Lundins helägda norska dotterbolag har presenterat sin årsrapport. Vinsten från oljeplattformarna i Nordsjön är rekordstor. Oljeborrningar pågår i södra delen av Barents hav. Borrningarna utgör ett hot mot havet. Oljan förvärrar klimatkrisen. För några år sedan anklagades Lundin Oil för etnisk rensning i samband med sin verksamhet i Sudan. Carl Bildt var delägare.         

Kommunfullmäktige: Välfärdsrapport, mänskliga rättigheter och Stadshallens renovering av Hanna Gunnarsson

Augusti månads kommunfullmäktige hade rekordlång dagordning (29 ärenden) varav flera stora investeringar: ridhus, utbyggnaden av arenan samt Stadshallens renovering. Första stora ärendet var dock välfärdsbokslutet, där kommunen beskriver hur kommunens medborgare mår och hur arbetet med välfärdsfrågor går. Välfärdsrapporten visar på stora skillnader i bland annat förvärvsfrekvens mellan stadsdelarna i Lund och att det skiljer stort i valdeltagandet mellan stadsdelar, men också att kommunen arbetar för att minska skillnaderna. En oroväckande uppgift i rapporten är att droganvändandet bland ungdomar är stort och att många ungdomar rör på sig alldeles för lite. Det finns mycket kvar att göra för att göra Lund mer jämlikt!

Kommunfullmäktige fattade även beslut om att Lunds kommun ska utnämna sig till mänskliga-rättigheter-stad, i samarbete med Raoul Wallenberg institutet. Utnämningen innebär framförallt två saker: Att den barnrättskommitté som finns i kommunen får ett bredare uppdrag att arbeta med hela spektrat av mänskliga rättigheter, samt ett stort utbildningspaket för kommunens anställda. Detta är såklart utmärkt!

Bland de stora investeringsprojekten var Stadshallen först på tur. Stadshallen är en unik byggnad (med runda rum, vilket undertecknad anser är mycket underligt) ritad av Klas Anselm. Huset behöver renoveras och upprustas, och kommer därför vara stängt minst ett år framöver, från renoveringsstart. För vänsterpartiets del är det otroligt viktigt att huset drivs av Lunds kommun även framöver, och inte läggs i bolag eller på entreprenad. Vänsterpartiet och Fi var de enda partierna som tydligt uttalade det på kommunfullmäktiges möte. När Stadshallen renoveras kommer kommunfullmäktiges möten hållas i Polhemsskolans aula.

När denna artikel lämnades in hade kommunfullmäktige inte kommit till de två andra stora investeringsprojekten: ridhuset och utbyggnaden av arenan. Ridhuset har utretts och planerats i tio år och allt tyder på att det nya ridhuset på Ladugårdsmarken nu får klartecken. Även en utbyggnad av arenan på Klostergården kommer klubbas, för att täcka behovet av idrottslokaler för den nya gymnasieskolan och en ny hall för gymnastik.   

Alliansen vinglar högerut av Bengt Hall

Jag läser Heidi Avellan i Sydsvenskan på ledarplats (29/8). Rubriken är Liberal + SD = bisarrt. Jag vet inte om hon på förekommen anledning känner sig tvingad att slå fast det omöjliga med att en alliansregering kan luta sig mot SD. Stödet har alltid ett pris, skriver hon. Jo, så är det nog.  Under en tid har ju också partierna vinglat högerut för att vinna över sverigedemokraternas röster. Försämrad asylpolitik, hårdare straff, fler poliser har stått på agendan en lång tid. Även socialdemokraterna har tyvärr fallit in i den kören.
 

 

Jag såg partiledarintervjuerna i TV med Annie Lööv och Jan Björklund från två olika partier som båda kallar sig liberala. Båda fick frågan om regeringsbildandet efter valet. Om Alliansen blir större än de rödgröna partierna bildar självklart Alliansen regering med Ulf Kristersson som statsminister, poängterade båda två. Men vad händer om de rödgröna blir större än Alliansen, frågade programledarna. Oj vad de två liberala partiledarna vinglade. Jo, då var det inte självklart. Det skulle nog bli en alliansregering i alla fall. Frågan om blocköverskridande lät inte speciellt lockande för någon av dem.
   Jag tolkar deras hållning så att de är så sugna på taburetterna och makten och gärna låter SD rösta fram en högerregering med liberalerna som bisittare. Förmodligen kommer de att säga efteråt att de inte alls ska samarbeta med Sverigedemokraterna men att de gärna låter sig stödjas av dem i omröstningarna. De vet ju också att de finns på samma planhalva i politiken. Jag tror att liberalen Heidi Avellan har just detta på känn och vill stämma i bäcken.
   Om jag har rätt innebär det troligen att det under alla omständigheter blir en borgerlig regering. Säg gärna emot mig. Och inte är det väl troligt att S, V och Mp tillsammans får mer än femtio procent av rösterna?

I skogkanten/Vanaprasthya: Ubuntu – inte utan varandra av Staffan Lindberg

På bio går just nu en film som heter En säsong i Frankrike. Det är en oerhört stark film om två bröder som är flyktingar i Frankrike. Båda är akademiker från ett afrikanskt land. Abbas har två barn sju och elva. Hans fru sköts av milisen under flykten.
   Nu söker de asyl. Asylsökandet ter sig som en totalt opersonlig och anonym relation till myndigheter utan ansikte, annat än polisens.
   På jobbet på grönsaksmarknaden träffar Abbas Carole, som är polska. De blir ett par. När Abbas blir vräkt flyttar han och barnen in hos henne. Man slåss av den närhet som finns mellan Abbas och barnen, ömsint och kärleksfullt. Carole är en varm extramamma.
   Det är just empatin i relationerna mellan de vuxna och med barnen som gör ett så starkt intryck. Ubuntu är det ord som Nelson Mandela använde för att uttrycka vikten av samhörighet för att leva fullt ut. Med varandra kan man översätta det med.
 

 

Från ensam massa till individuellt nätverkande
I fabrikssamhället ersattes för hundra år sedan familj och tradition av styrning av moral från arbetslivet och auktoriteter inom politiken och föreningsrörelserna. Världens mest lästa sociologibok Den ensamma massan av David Riesman (1961) handlade just om detta. Det var i arbetskollektiven och föreningarna som en ny inre sammanhållning växte fram.
   Idag finns inte denna inre styrning. Arbetslivet är splittrat och fragmenterat. Individen måste välja sitt eget nätverk.
   Därför kan lögnen bli verklig för många som oroas över alla förändringar eller inte känner lojalitet med andra. Den enkla lösningen kan bli den enda. ”Skicka hem invandrarna som bara förstör allting!” heter det i denna förförelse.

Tre förändringar för ett mer jämlikt Lund! av Hanna Gunnarsson (v)

Söndagen den 9 september är det val. För vänsterpartiet handlar det här valet om jämlikhet, om ett samhälle för alla, inte bara för de rikaste. Lund är en stad med många möjligheter, men också en stad där nedskärningar har gjort att ojämlikheten har ökat. Vänsterpartiet i Lund går till val på att stoppa nedskärningar och satsa mer resurser till välfärden. Vi ser att vi behöver göra tre viktiga förändringar för ett mer jämlikt Lund:

1. Satsa på skolan
Skolan är kommunens viktigaste verksamhet. Det är i skolan vi lägger grunden för ett jämlikt samhälle, genom att ge varje barn en bra start i livet och möjlighet för barn med olika bakgrund att träffas och lära känna varandra. Nedskärningar har gjorts inom hela skolsystemet, från förskolan till vuxenutbildningen nästan varje år de senaste tolv åren. En procent nedskärning på förskolan och grundskolans budget är 40 miljoner kronor. En jämlik skola är en skola där inga familjer känner sig tvingade att lägga egna pengar på läxhjälp för att det inte tror att deras barn får rätt stöd i skolan.

2. Fixa färdtjänsten
Färdtjänsten i Lund fungerar inte, och har inte gjort det på länge. När färdtjänsten inte fungerar riskerar resenärerna missa möten, kulturevenemang eller träffar med familj och vänner. Kommunen, med S och Mp i spetsen, envisas med att fortsätta försöka upphandla färdtjänsten, trots att vi vet att det inte går. Vänsterpartiet menar att den upphandlingskarusell som kommunen nu är inne i ska avbrytas och att inga fler upphandlingar ska göras. Istället vill vi ha en kommunal beställningscentral som tar emot beställningarna och certifierade förare som får rimligt betalt för de resor de kör.  Ett jämlikt samhälle kan aldrig förlita sig på att resenärerna kan beställa taxiresor för egna pengar när kommunens färdtjänst fallerar.

3. Öppna fler bibliotek
Biblioteken har en framträdande plats i Sveriges demokrati och stor betydelse för ett starkt kunskapssamhälle. På biblioteken kan lundaborna träffas, läsa helt nya böcker, ta del av ny kunskap, diskutera och umgås. Allt helt gratis! I ett jämlikt samhälle behöver inte alla köpa nya dyra böcker utan kan låna dessa helt gratis, precis hur många böcker man vill. Vänsterpartiet vill att biblioteken på Nöbbelöv och Järnåkra öppnas igen.  

Vi behöver ditt stöd för att göra Lund mer jämlikt och kunna satsa på välfärden, och vi hoppas därför på din röst den 9 september.

Miljöpartiet om översiktsplanen: Jordbruksmarken måste värnas och utsläppen av växthusgaser reduceras – NU! av Ulf N

Vid Byggnadsnämndens sammanträde i förra veckan behandlades det förslag till översiktsplan som efter utställning bearbetats av Stadsbyggnadskontoret. Byggnadsnämnden skulle nu fatta beslut om att skicka planen vidare till kommunfullmäktige.

Återremiss
Miljöpartiet yrkade i första hand att planen skulle skickas tillbaka till Stadsbyggnadskontoret, s k återremiss, för omarbetning på 8 olika punkter. Punkterna gällde bland annat skydd av jordbruksmark och parker/grönområden, nej till nya trafikplatser och bilvägar och funktionshindrades delaktighet och jämlika livsvillkor. En punkt tog särskilt upp vikten av att bevara Höjeå dalen som grön- och rekreationsområde.

MP och C röstade emot planförslaget
Återremissyrkandet fick stöd av V och C, vilket inte räckte för att få majoritet. Därför yrkade MP efter att återremissyrkandet röstat ner för avslag på hela planen. För detta yrkande fick vi enbart stöd av C. Stadsbyggnadskontorets förslag blev fick alltså nämndens stöd, med undantag för en enda punkt: den planerade nya ringvägen ströks ur förslaget. Detta sedan L, C och KD i sista stund dragit tillbaka sitt tidigare stöd för vägen. MP och V hade från första början varit emot ringvägen, liksom övriga s k vägreservat.
MP har lämnat in en skriftlig reservation till nämndens beslut. Här följer reservationen i sin helhet:

MP:s reservation
”Processen att ta fram en ny översiktsplan har pågått under lång tid. Hösten 2017 togs ett förslag för samråd fram och i våras beslutades om utställning. Genom hela processen har två övergripande ställningstaganden varit vägledande för Miljöpartiet:

 1 Jordbruksmarken ska värnas och exploatering av högklassig jordbruksmark måste stoppas.
 2 Lunds kommun måste på allvar ta itu med att minska utsläppen av klimatgaser från vägtrafiken

Den gångna sommarens extremväder visar tydligt konsekvenserna av ett varmare klimat. En tydlig följd är minskade skördar och ökat beroende av livsmedelsimport. Men Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel ska givetvis inte minska, den måste enligt vår mening öka. Därför värnar vi om jordbruksmarken. Den behövs för livsmedelsproduktion. Egentligen är det ju ganska självklart: jordbruksmark är givetvis mest lämpad för jordbruk, inte för asfalt och betong.

Nya vägar och trafikplatser motverkar klimatmålet
Lunds kommun har högt satta mål för minskningen av utsläppen av klimatpåverkande gaser. År 2020 ska utsläppen ha minskat med hälften jämfört med basåret 1990 och år 2030 ska vi ha reducerat utsläppen med 80 av basårsnivån, för att år 2050 vara nära nollutsläpp. Det är synnerligen oroande att utsläppen från vägtrafiken idag fortfarande ligger på i stort sett samma nivå som basåret. Utsläppen måste därför minskas dramatiskt. Det räcker inte med en snabb övergång till fossilfria bränslen enligt Trafikverket. Bilresandet måste kraftigt reduceras.

Fastlåsning i bilsamhället
Tyvärr har våra ställningstaganden inte vunnit nämndmajoritetens gehör. Det nu föreliggande förslaget innebär liksom tidigare förslag en kraftig exploatering av jordbruksmark och en fortsatt utbyggnad av kapaciteten för vägtrafik och bäddar därmed för ökade utsläpp och fastlåsning i bilsamhället.
   Förutom de ovannämnda två ställningstagandena, tar vi i vårt yrkande upp ett antal andra punkter, där vi vill se förändring av planen i hållbar riktning. Därutöver har vi givetvis synpunkter på enskilda formuleringar i såväl strategier, som ställningstaganden och löpande text. (För detta hänvisar vi till våra yrkanden och reservationer i samråds- och utställningsskedet av planprocessen). Vi har dock valt att i yrkandet lyfta fram de punkter som är mest avgörande för planens inriktning.
   Vi reserverar oss mot Byggnadsnämndens beslut till förmån får vårt förstahandsyrkande om återremiss till Stadsbyggnadskontoret och vårt andrahandsyrkande om att inte godkänna översiktsplanen.”

Snurra min jord 3 av Gunnar Stensson

Norge vill bli först med oljeborrning vid nordpolen. Grönlandsisen smälter. Olje-exploatörerna är på hugget. Det gäller att få tillgång till området runt nordpolen för att borra efter gas och olja. I ett brev till FN kräver Norge ett område stort som halva Norges yta. Medtävlare är Ryssland, USA, Canada och Danmark. Klimathotet och tvåprocentsmålet skiter de i.

 

Klimatkrisen en konsekvens av marknadsekonomin
Utsläppen av växthusgaser har pågått länge. Sedan 1751 har 90 företag, nästan alla västerländska, svarat för två tredjedelar av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. När växthusgaserna har nått atmosfären stannar de där. A sid. 108
   Erövringen av Amerika var en förutsättning för kapitalismens utveckling. Stora delar av ursprungsbefolkningen utrotades. Dessutom spreds sjukdomsepidemier som ledde till 50 miljoner döda, de flesta i Nord- och Sydamerika, inklusive Karibien.
   Miljarder av jordens fattiga, nu levande eller redan döda, har nästan ingenting alls gjort för att överskrida planetens gränser för koldioxid eller utsläpp av fosfor och kväve. A sid. 99

Två nya begrepp i klimatpolitiken är resursnationalism, kampen för nationella fördelar i en värld med minskande tillgångar, och resurspopulism, sökandet efter folkligt stöd för exploatering av kol och olja.
   President Trumps politik ger övertydliga exempel på bådadera. Men han är inte ensam.
   USA söker nu öppna de olje- och gasledningar som Obama stängde och tillåta industrin utsläpp som länge varit förbjudna.
   Det nyrika Polen är ett klassiskt exempel på kolnationalism.
   Norge har alltid sökt utnyttja sina fossiltillgångar bakom en fasad av global välvilja. A sid. 206. Nu har fasaden rämnat.
   Resursnationalismen drabbar oss alla, hela mänskligheten, men framför allt folken i Sydamerika och Afrika. De skyldiga är ett fåtal rika västerlänningar.

Resursnationalism och resurspopulism ingår i kapitalismens taktik för att få politiskt stöd för exploateringen av de fossila resurserna. Den globala och nationella ojämlikheten har ökat under 2000-talet som en konsekvens av den ekonomiska politiken.
   Den översta procenten av mänskligheten har ökat sin andel av den globala förmögenheten så att den nu är 46 procent, enligt schweiziska Credit Suisse.
   2013 fanns det enligt tidskriften Forbes 426 miljardärer. Tillsammans äger de 5,4 biljoner dollar. Deras förmögenhet är dubbelt stor som hela Afrikas. GO sid. 54-5
   Marx förutsåg koncentrationen av förmögenheterna men underskattade den rikaste minoritetens makt och inflytande. De mycket rika står genom sin ökande efterfrågan på flygplan, lyxjakter, lyxhotell och lyxbostäder för en resurskrävande snedvridning av produktion och konsumtion.

På fyrtio år har Sverige gått från att ha varit världens jämlikaste land till att ha en lika sned förmögenhetsfördelning som USA, Brasilien och Sydafrika.
   Antalet miljardärer i Sverige har vuxit från 35 till 187. En tredjedel har blivit miljardärer genom arv. Tillsammans äger de lika mycket som halva Sveriges BNP. Staten går miste om 45 miljarder enligt Göran Therborn i Staten, kapitalet och alla vi andra, skriver Jonna Sima i Aftonbladet 24/8.

   Detta till följd av att Sverige har avskaffat skatt på förmögenhet, fastigheter och arv och gjort beskattningen av värdepapper gynnsammare. C sid. 203.
   Magdalena Arvidsson, S, vill nu genomföra en liten höjning av skatten på kapitalinkomster och en bankskatt som tillsammans ska tillföra staten 5 miljarder.
   Detta gör givetvis de korrupta Allianspartierna ursinniga.

Globaliseringen har lett till att medelklassens inkomster stagnerat eller till och med sjunkit i jämförelse med rikastes. Deras missnöje utnyttjas av populistiska partier. Stora grupper i västländerna som under de gångna decennierna fått åtnjuta en stor standardökning upplever nu osäkerhet. Det handlar om alla de som med näbbar och klor värnar om den egna villan, den egna bilen och den grillade biffen. Det har visat sig lätt att mobilisera dem i klimatförnekande partier och på så sätt bromsa eller hindra en nödvändig klimatpolitik. Sverigedemokraternas framgångar är en del av den västliga vågen av resursnationalism.
   
Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet, som titeln på Naomi Kleins bok konstaterar.

Litteratur:

Sverker Sörlin, Antropocen, Weylers förlag
 

Branko Milanovic, GLOBAL OJÄMLIKHET, Daidalos
 

Per Molander, Condorcets misstag, Weylers förlag

Hänvisningar till Antropocen markeras med A, till Global ojämlikhet med GO och till Condorcets misstag med C.

”Den stora accelerationen”: Rivningarna i St Lars

Vi undersöker hur St Lars-området förändrats under sommaren.
   Samling utanför Källbybadet, söndagen den 26 augusti klockan 14.

   Byalagsmöte i ABF-lokalen, Sunnanväg, måndagen den 27 augusti klockan 19.30.

   Tema: Aktuella förändringar i vårt närområde. Rivningar i St Lars, nya byggnader vid Arenan. Byalagets framtid.

Röda Kapellet i valrörelsen

Nu i helgen börjar allvaret för Röda Kapellet. Då samlas orkestern på internat i Staversvad för att under två dagar öva och bestämma låtar som ska spelas i den annalkande valrörelsen.
   Orkestern ordnar appellmöten tisdagar, torsdagar och lördagar under de två veckorna före valet. De rödgröna partierna (V, S, Mp) är inbjudna att tala mellan musiken.
   Tisdagarna står orkestern och talarna mitt emot järnvägsstationen och på torsdagarna på Clemenstorget. Tiden är 17 - 18. På lördagarna är det som vanligt kl 11 - 12 på Mårtenstorget.
   Efter valet den 9 september (ovanligt tidigt) är det kulturnattsspelning den 15:e. I år står orkestern utanför Domkyrkoforum (mitt emot Kino) och spelar och mellan låtarna utvärderar och kommenterar två statsvetare valresultatet kl 18.30 - 19.15.

Klimatkonferens i Malmö 21 till 25 augusti

Nerväxt – planetens sista chans

Tron på världsekonomins tillväxt är så djup att den inte kan bli en valfråga.
   Denna barnatro störs inte av utarmad åkermark, energikriser, klimatförändringar, finanskatastrofer. Inte ens en sommar då ett tryggt, rikt land förötts av eld och skyfall av bibliska proportioner förmår väcka oss.
    ”Degrowth”- konferenserna föddes i Paris 2008. 21 till 25 augusti arrangeras den sjätte, på temat ”Dialogues in turbulent times” i Folkets park i Malmö.
   Nerväxt-konferenserna utgår från att vår överkonsumtion är ett mordhot mot ekologin, mot allt levande.
Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet 22/8.

Ny larmrapport: Grönlandsisen smälter

Klimatförändringarna går dubbelt så snabbt på Arktis som på resten av jorden. Isen kring nordpolen blir mindre för varje år. Där kommer att vara isfritt redan om 20 år, tio år tidigare än FN:s klimatpanel förutsagt. Den slutsatsen har Arktiska rådet med över 90 forskare kommit fram till.
   Det kan snabbt påverka havsnivån i hela världen, men även havsströmmar i Nordatlanten och därmed också vädret i Skandinavien, säger Johan Kuylenstierna. Det kommer att vara tolv grader varmare i Arktis vid seklets slut. Det betyder en annan miljö än idag och helt andra förutsättningar.
SVT Nyheter

MP till attack mot Nova – konsumismens helgedom i Lund av Gunnar Stensson

Karin Svensson Smith och Emma Berginger, MP, har i en debattartikel i Dagens Industri föreslagit att det ska bli möjligt för kommuner att ta ut skatt för parkeringsplatser vid externa köpcentra och arbetsplatser.
   Syftet är att tvinga ägarna att införa parkeringsavgifter. Därigenom skulle de förlora den konkurrensfördel i förhållande till innerstaden som de fria parkeringarna utgör.

Högljudda protester har haglat från affärskedjor, konsumenter, bilister och högerpolitiker av alla varianter, eftersom förslaget är ett slag mot konsumismen, den ideologi som den kapitalistiska världsordningen vilar på.
   Jag välkomnar förslaget eftersom jag blivit allt mer oroad av Nova Lund, som tillsammans med tusentals liknande köpcentra med väldiga saluhallar och parkeringsöknar fyllda av giftigt blänkande framtida bilskrot utgör ett växande hot mot klimatet och jordsystemet.

Skatteförslaget drabbar visserligen, liksom kraven på flygskatt, bara en begränsad sektor av det konsumistiska systemet, men protesterna visar hur känsligt det är för varje ingripande och avslöjar vilka intressen som står bakom det.
   Det är en påminnelse om statens demokratiska roll som lagstiftare och försvarare av samhällsvärden som hotas av marknadskrafternas ansvarslösa osynliga hand.

CO2 ransonering – ett sätt hejda jordens uppvärmning av Marie-Louise Steiner

Sommaren hetta gav oss en signal om vad vi kan vänta av klimatet i framtiden. Men politikerna verkar mest vilsna om åtgärder: elcyklar, energiskatter, eller subventionerade bilar? Inget helhetsgrepp. Helst av allt verkar det nu som åtgärderna ska läggas långt ifrån oss, våra 11 ton CO₂ utsläpp per år (10 gånger för högt) ska vi blunda för, andra ska göra jobbet…
   Men det finns faktiskt förslag på en lösning för att hejda CO₂ utsläppen. Redan för 20 år sedan förespråkade den brittiske gröna ekonomen David Fleming en successiv nedtrappning av koldioxidutsläppen. För att radikalt hejda den farliga koldioxid-gasen (CO₂), orsakad av kol, olja och gas, föreslår Fleming RANSONERING (finns detaljrikt utformad i hans skrift ”Energy and the common purpose”). Det är en idé som bygger på ett helhetstänkande och inte bara ett trixande med olika energiskatter.

Tidigare i historien när mänskligheten stått inför allvarliga hot till exempel under de två världskrigen på 1900-talet har vi accepterat ransonering för att överleva. Hotet idag är kanske ännu större än under världskrigen.
   Flemings ide’ om en CO₂ ransonering är utformad så att vi alla, enskilda, stat, kommuner, företag får tilldelat en viss mängd CO₂ som sätts in på ett konto varje år. Den kvoten har man att hushålla med. När vi som enskilda till exempel tankar bilen, betalar vår elräkning eller köper en flygresa används CO₂-kortet, utformat ungefär som ett bankkort reglerat via datasystem. Vi har att välja: Vill vi bo i en energislukande bostad, resa mycket med bil eller med flyg etc? Vi kan nämligen inte göra allt, det klarar inte miljön, våra fotavtryck på jorden är för stora. På samma sätt måste kommuner och företag hushålla med sina CO₂-kvoter. Förbrukar någon inte hela sin tilldelade ranson CO₂ går det bra att sälja utsläppsrätter på den CO₂-marknad som upprättas.

Systemet ska gynna dem som sparar energi och bygga på en gradvis nedtrappning av CO₂ tills utsläppen har nått noll. Detta står i motsats till ett system som bygger på beskattning av energi vilket drabbar orättvist eftersom de med goda inkomster kan fortsätta att slösa med energi.
   Visst ska det också satsas på förnyelsebar energi, ny teknik, gratis kollektivtrafik etc, men nu krävs snabba och radikala lösningar för att pressa ner CO₂-utsläppen som hotar vår existens på jorden.
   De många och stora miljökonferenser som ordnats under senare år har uppenbart inte kunnat bidra till att hejda jordens uppvärmning, CO₂ kurvan går stadigt uppåt och jorden blir allt hetare. Nu krävs en annan och radikal lösning, en CO₂ ransonering.

Vänsterpartiets miljöexpert: Läget är allvarligt men det går att förändra! av Hanna Gunnarsson

Onsdag, augusti 22, 2018

Idag hade vi besök av Vänsterpartiets riksdagsledamot Jens Holm, miljöpolitisk talesperson och ledamot i miljöutskottet. Det blev en bra och intressant diskussion om Vänsterpartiets miljöpolitik och vad som måste göras. Budskapet var hoppfullt: Även om läget är allvarligt och vi är påväg mot en ogästvänlig planet, går det att förändra om vi börjar fatta rätt beslut nu.
   En miljöpolitik för vänstern bygger på att de folkvalda politikerna måste styra samhället i en mer hållbar riktning, med tydliga och modiga beslut som inte väjer för vinstintressen och kortsiktigt tänkande.
 

 

Några av de konkreta förslagen på hur vi ställer om samhället, ur ett vänsterperspektiv:
 • En statlig grön investeringsbank startas för att leda klimatomställningen. En sådan bank gör det möjligt att investera stora summor pengar i nya energikällor och kollektivtrafik, utanför den vanliga statsbudgeten.
 • Avskaffa statliga subventioner på miljöskadliga verksamheter som flyg, reseavdrag som gynnar bilåkande och köttkonsumtion.
 • Ge de statliga AP-fonderna, som har hand om pensionerna, ett konkret uppdrag att divestera, sälja av och göra sig av med, sina investeringar i miljöskadlig verksamhet. AP-fonden har idag stora summor pengar i oljeföretag.
 • Minska den privata konsumtionen, istället bör våra gemensamma resurser satsas på att stärka välfärden. Skattesänkningar som gör att människor köper nya saker eller åker på semester med flyg är direkt skadliga för miljön. En arbetstidsförkortning där produktivitetsökningen byts ut mot fritid och inte konsumtion kan däremot vara bra för miljön (och människorna!).
 • Minska flygandet och subventionerna till flyget drastiskt! Flygskatt är bra och flyget bör ha samma momsregler som tåget (idag gynnas flyget med låg eller obefintlig moms). Staten, regioner och kommuner stoppar in stora summor pengar i subventioner till flygplatser. Detta måste såklart sluta.
 • Styr myndigheterna och de statliga bolagen tydligare. Myndigheter som Trafikverket måste få tydliga krav på hållbarhet och omställning, och Försvarsmakten måste sluta stoppa vindkraft på rutin.
 • Sluta bygga och planera för att underlätta för bilen och planera istället städerna för cykel och gångtrafikanter. Nya motorvägsavfarter och parkeringshus riskerar att ge ökad biltrafik. Istället bör vi skapa fler bilfria zoner och ta bort parkeringsplatser från stadskärnan.

Texten finns även på Hannas blogg

Snurra min jord 2: Allmänningens tragedi är jordens av Gunnar Stensson

Formuleringen ”allmänningens tragedi” användes först i ekonomisk historia för att beteckna privatiseringen av de engelska allmänningarna för att förse textilindustrin med ull i samband med den industriella revolutionen.
   1968 förvandlade amerikanen Garret Hardin uttrycket till ett nyliberalt begrepp. I hans värld handlade det om hästar som överbetade en gemensam yta. Genom att privatisera ytan fick man överbetningen att upphöra.
   Utgångspunkten är att alla är giriga – economic men.  Slutsatsen: att gemensamma tillgångar bör privatiseras.
   Detta är ett grundaxiom i ortodox nyliberalism och återkommer till exempel i debatten om strandskydd liksom i skoldebatten där privatskolor etablerade av vinstjagande ”entreprenörer” påstås höja kvaliteten.

Jordens återstående allmänningar är haven, polarisarna och atmosfären. Där härjar nyliberalerna enligt sin destruktiva ideologi: 
   ”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig som om det styrdes av en osynlig hand.” (Citat ur Sverker Sörlin, Antropocen, s.84).

Naomi Klein skildrar i sin klimatbok Detta ändrar allt hur de kapitalister som styr världen agerar. Sverker Sörlin sammanfattar:
   ”Överallt pågår en fullständigt laglig och av regeringar oftast välkomnad, rentav subventionerad uppforsling av fossila bränslen ur marken, i USA:s frackingområden, i Sydamerikas högländer, i Arktis, i oljesandfälten i Alberta, i ett Grekland nött och tvunget till allt på grund av krisbekämpningen, i Nigerias oljedelta, på Indiens nya kolfält.”
   Vi vet, mänskligheten vet, att vi måste minska våra CO₂-utsläpp - samtidigt som vi låter full frihet få råda för både produktion och konsumtion av CO₂-utsläppande bränslen.
   Ingenting, absolut ingenting får hindra att fossilbränslena fortsätter att flöda, Militär och polis övervakar världens oljefält.
    ”Det är regeringars uppdrag att se till, från Oslo till Moskva, till Bagdad, Tripoli, Khartoum, Lagos, Peking och Canberra – eller för den delen Stockholm, där Vattenfall fick fri lejd att jobba med kol i Stockholm samtidigt som man sponsrade miljökonferenser och skidlandslaget.” Antropocen, s 194.

Jordens allmänningar, haven, polarisarna och atmosfären, förgiftas och våldtas av den vinstjagande kapitalismens osynliga hand. Visst måste vi alla som enskilda leva med omsorg om miljön, men viktigast är att agera för att snabbt ändra maktförhållandena och den dödsbringande ideologi som förhärskar globalt.