Torsdagen den 14/5 kommer Lars Ohly till Lund. Det blir ett torgmöte på Stortorget kl 12-13. Mötet ingår i valkampanjen inför EU-valet den 7 juni.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2009-05-07
Kulturtips
Den Bergtagna
Dramaten gästspelar i Lund. Den Bergtagna är Victoria Benedictssons sista pjäs.
Lördag 9 maj i Svaneskolans aula
Läs mer
Den Skalliga Sångerskan av Eugène Ionesco
En svart komedi, klassisk absurd teater, premiär 3 april på Bredgatan Lund och premiär 8 april på Teater 23 i Malmö
Läs mer
Askungen (La Cenerentola) av Rossini
9 maj kl 18.30 Obs! tiden, The Metropolitan Opera via satellit på Kino i Lund och Spegeln i Malmö
Läs mer
Krigets Cabaret
en happening, en sång- , sketch- , dikt-, reading -teaterföreställning som vittnar om krig, driver med krig och gör motstånd mot krig, på Bastionen 9 maj
Läs mer
Ensam
Söndag 10 maj i Svaneskolans Aula
Läs mer
Rosa löften
På Inkonst 12 maj.
Ett dansverk om dansbandsmusik och kroppspolitik av Malin Hellkvist Sellén.
Läs mer
Ellika & Solo med Rafael Sida
Gränsöverskridande folkmusik, på Inkonst 14 maj
Läs mer
2 x Mooms
Två föreställningar för en biljett! Se både "Det måste ju va nåt som inte är fel" och "Pajazzo" på en och samma kväll. Två soloföreställningar, två timmar, på Moomsteatern. Två extraföreställningar 14 och 15 maj!
Läs mer
Lena Måndotter
På Kompanihuset 15, 16, 21, 22, 23 maj. "Rent ut sagt lysande" skrev pressen då Lena Måndotter senast framförde sina stämningsfulla konserter i Malmö.
Läs mer
Colours
Se morgondagens dansstjärnor redan idag! På Dansstationen, Palladium 16 och 17 maj.
Läs mer
Hela kulturcentralens program
Några bilder till av Göran Persson
När jag var ute första maj för att ta lite bilder av dagens begivenheter så fastnade jag för några som tycktes mig mer talande än mycket av vad som sades i talen denna dag.
En haltande affischtavla från v framför en halvgles s-demonstration. Orättvis bild, eller?
Mycket har sagts och skrivits om ”vänstersammarbetet” inför nästa års val. Visst känns det oftast lika haltande som bilden ger intryck av.
Ett fritt Internet vill i alla fall ungdomarna ha, men vill partierna?
Dock är det ganska stor skillnad på en protest mot IPRED och legaliserad fildelning.
Ett område som behandlades lika i v och s-tåget var synen på hanteringen av nätet, i båda tågen bars dessa banderoller av ungdomar på ett inofficiellt vis. Inga ledande partipersonligheter syntes i närheten av dessa paroller. Här finns uppenbarligen en generationskamp inom alla partier.
Utestängda från partiledarens tal.
En min säger mer än tusen ord.
Den sista bilden som etsat sig fast tog jag inte själv eftersom jag redan från början valde bort Mona Sahlins tal i Stadsparken. Detta gjorde jag eftersom det var det enda från Lunds förstamajfirande som de stora medierna garanterat skulle skildra.
Att Socialdemokraterna skulle välja att hålla tal inomhus en första maj med historiskt fint väder kunde jag inte ens drömma om. Att man dessutom skulle ordna arrangemanget på ett så skandalöst sätt att mer än hälften av de tilltänkta åhörarna varken kunde se eller höra sin partiledare är rent löjeväckande. Har det som tills för några veckor sedan var Sveriges största parti inte hört talas om högtalare och storbildsskärmar? Eller kan det vara så att självförtroendet inom s är så dåligt att man inte trodde på att fler än 300 personer i Lund skulle intressera sig för partiledarens tal?
Aldrig fel med lite vetenskap av Lucifer
På den tiden när Lund hade demonstrationer var varannan vecka uppstod behovet av att veta exakt hur många som deltog. 
Jag vill då citera Ulf Bjereld, professor i statskunskap i Göteborg. På sin ständigt läsvärda blogg berättar han att han har ” den något obskyra hobbyn att räkna deltagare - ett uttryck för mitt kontrollbehov” och återger årets siffror från Göteborg:
Vänsterpartiet: 1990
Socialdemokraterna: 1780
Syndikalisterna: 1720
Kommunistiska Partiet (f d Kpmlr): 890
Det kallar jag en schysst vetenskaplig attityd!
Internet igen
När man ska förstå eller analysera ett nytt fenomen är det bra att ha något att utgå från eller använda som metafor. Vad är den bästa metaforen för webben? Ja, en del föreslår TV, andra talar om det som ett torg eller en anslagstavla. TV är helt misslyckat, det är ju ett massmedium med samma färdigpaketerade budskap till alla på en gång. Webben är interaktiv, den är användarstyrd (även om naturligtvis TV-utsändningar kan integreras i webben).
Men avgörande är att webben är dubbelriktad, alla med tid och lust kan göra sig gällande och få ut budskap. Det är det som är det unika och alltför sällan realiserade. Då räcker det inte att ha en snygg hemsida, det blir som på TV.
OK, webben är ju inte en telefon. Men metaforen (formulerad av webb-gurun Jacob Nielsen) kan hjälpa när man ska ta ställning till försöken att stoppa lagförslag om inskränkningar på Internet. Via telefonen kan man bedriva allsköns dålighet: busringningar, hot, försäljning (spam!). Men det är ingen som kräver att folk ska avstängas från telefonnätet, det är ingen som kräver att telefonbolagen ska blanda sig i innehållet. Men i EU-parlamentet har man nyss diskuterat sådan saker och nätt och jämt (tack vänsterpartiets Eva-Britt Svensson!) lyckats avvärja en del (men inte allt). Det är Internets neutralitet som är nyckeln till dess möjligheter och framtid.
Kommande olyckor
Svinfluensan kan vara över oss, när som. Då kanske det kan vara en tröst att se på ännu värre hot. Jag är ingen astronom, långt mindre kosmolog, men jag har förstått att man har börjat misstänka att det i mitten av Vintergatan, vår galax, finns ett svart hål. Vad värre är, det tycks också finnas ett antal andra svarta hål från universums uppkomst som är spridda lite här och var i galaxen. Ni som tycker det är jobbigt med svininfluensan, tänk på hur det skulle vara om vi kommer i närheten av ett svart hål som börjar slita våra molekyler i stycken. Då kan man tala om problem!
MP, S och V: Vi vill subventionera bilismen!
av Ulf Nymark
När jag härförleden råkade ögna igenom Vänsterpartiets nationella hemsida blev jag riktigt glad. ”En grön svensk fordonsindustri”, löd en rubrik i partiets budgetmotion. Och jag läste vidare om ett rödgrönt miljöfordonspaket, packat och inslaget av MP, S och V. ”Svensk fordonsindustri måste påskynda omställningen till produktion av mer miljösmarta fordon för att vara konkurrenskraftig i framtiden”, slår de tre partierna gemensamt fast. Äntligen, tänkte jag – äntligen ska de rödgröna satsa på den svenska cykelproduktionen! Nu ska det bli full fräs i miljöfordonsfabrikerna i Varberg, och Skeppshult. Vidare – och här svämmade jag nästan över av glädje – har de tre partierna kommit överens om att de, om de får chansen, ska införa en skrotningspremie för skrotning av gamla fordon och en subvention till inköp av nya miljöfordon – på inte mindre än 25 000:- riksdaler banko. Äntligen, tänkte jag på nytt, äntligen, äntligen får jag råd att skrota min gamla cykel och köpa en ny och miljövänligare.
För bra …
Det lät nästan för bra för att vara sant. Och det var inte heller sant, visade det sig snart. För vid närmare läsning av trepartiförslaget fick jag klart för mej den jämmerliga sanningen: det är bilar det handlar om! Cykeltillverkarna och cykelåkarna ska få gneta på som vanligt, utan ekonomiskt stöd från skattebetalarna.
Miljökolkraftverk?
Men hur i all världen kan ett miljöfordonspaket handla om bilar? Hur kan partier som säjer sig värna om miljö och klimat komma på tanken att sätta samman motsatserna miljö och bil till ett ord? Endast en sak finns att säja om detta verbala våld på verkligheten: miljöbilar finns inte.
Man kan undra om de tre samverkande partierna också är parata att lansera begreppet miljöflyg … Eller kanske ”miljökolkraftverk”?
Betala förorenaren
Hur kan tre partier, som i vanliga fall alltid har åtminstone ett minimum av vett och sans, överhuvudtaget komma på idén att betala förorenarna för att de ska sluta förorena? Det vore väl en sak om de tog pengarna ur sina respektive partikassor, men varför ska skattebetalarna subventionera bilköp? Och varför ska bara bilköp subventionernas? Varför inte cykelköp? Varför inte ett rejält skatteavdrag för den som avstår från att köra bil? Eller en kraftig skattefinansierad dusör till folk som aldrig flyger? Ska de tre partierna också subventionera t ex motorgräsklippare? Kylskåp? Tvättmaskiner? Varför just bilar, en av de värsta miljö- och klimatbovar världen skådat!?
Kapitalismens kris skördar sina offer
Först går MP, S och V ut och vill behålla atomkraften inom överskådlig framtid, och så späder man nu på med att vilja ge kraftigt stöd för miljö- och klimatförstörande biltransporter. I EU-valet och i riksdagsvalet nästa år finns uppenbarligen inget parti som vågar eller vill ta miljöfrågorna på allvar. Kapitalismens kris skördar sina offer ...
Arbetslösheten av Sven-Hugo Mattsson
Idag finns inget givet svar på hur vi politiskt kan ta ner den massarbetslöshet vi befinner oss i. Förutom utbyggd välfärd och ökat byggande finns inga påtagliga behov att tillfredställa, men dessa behov ger inte tillnärmelsebevis så många jobb som krävs.
Historiskt kan man se att tillväxten inte har matchat behoven av jobb. Globaliseringen ger uppenbart inte heller fler jobb, däremot blir ekonomin svajigare. Erfarenhetsmässigt kan vi konstatera två saker. Ett är att i den tid vi sänkte arbetstiden, från 48 till 40 timmar i veckan mellan 50-70 tal, höll vi arbetslösheten på acceptabla nivåer. Det kan synas självklart, men jag är inte säker på att vi nu självklart skapar fler jobb genom att minska arbetstiden. Ett annat är att arbetslösheten skjutit fart när vi haft borgerliga regeringar och att arbetslösheten sjunkit under S-regeringar. Jag är övertygad om att detta inte är otur för borgarna. Borgarna kan helt enkelt inte hantera ekonomin och har inte förstått att välfärd kräver motsvarande skatteuttag. Se Lund som exempel, enligt prognos kommer Lund att gå kraftigt back i år och nästa. Detta kommer att innebära nerskärningar. Hade vi haft kvar den kommunalskatt vi hade innan borgarna tog över så hade vi kanske kommit undan utan nerskärningar.
Men jag är också tveksam till socialdemokratin. Ett parti som ställt upp på kapitalismens krav på ständig tillväxt. Mer atomkraft, mer bilism och mer vägar som verkar förstöra vår planet. Jag har inget emot tillväxt så länge den går ut på att tillfredställa grundläggande behov. Men vad skall vi med tillväxt nu? Vi kan leva goda liv med den produktion vi har och dessutom fördela tillgångarna på ett rimligare sätt.
En vänsterregering nästa år kommer att innebära mer pengar till välfärden och därmed fler jobb. Man kommer också att stimulera byggandet. Men jag menar att vi också måste ta ett politiskt beslut att sänka arbetstiden. Vi kan inte självklart räkna med att det kommer att innebära fler jobb, men en arbetstidsförkortning har ett värde i sig
Jag vill uppmana vänsteralliansen att kräva lägre veckoarbetstid. Ta pengarna från avdraget för hushållsnära tjänster, höj skatterna på den konsumtion som är farlig för vår planets överlevnad, på koldioxid och metangas, alltså transporter och animalieproduktion. Sänk i motsvarande grad arbetsgivaravgifterna, så att en arbetstidsförkortning inte ger lägre lön, då blir den accepterad. Ekvationen går ihop och innebär bara fördelar, vi sänker arbetstiden utan att sänka lönerna och minskar rimligtvis den konsumtion som är farlig för oss. Jag vill uppmana Vänsterpartiet och Miljöpartiet att driva krav på förkortad arbetstid. Men kräv för tjyven inte 30-timmarsvecka, kräv en eller två timmars sänkning. Mer är inte politiskt möjligt. Med det kravet borde man få med sig S och LO.
Jag är förbannad på att borgarna har satsat 10-tals milliarder på jobbavdraget. En regering som kallar sig liberal tror att människor inte vill jobba, ett jobb som ger identitet och en lön som ger oberoende. Tänk om de pengar som satsats på jobbavdraget hade gått till kommunerna, då hade pengarna verkligen skapat jobb och mer välfärd. Den regering vi har nu är den värsta jag varit med om. De är taktiska, de är smarta, men de har dragit isär samhället på ett obehagligt sätt. Arbetslösa och sjuka har fått betala stora skattesänkningar för de rikaste i samhället. De sämst ställda pensionärerna har knappt fått någon förbättring.
Så sent som 1989 hade vi knappt två procent arbetslöshet. Men från och med 90-talet har vi haft hög arbetslöshet eller massarbetslöshet, nu är vi på väg mot den värsta arbetslösheten i modern tid. Det innebär att många i en hel ungdomsgeneration haft och har svårt att ta sig in på arbetsmarkanden, allt från de som är födda i slutet på 70-talet till de 90-talister som nu går ut på arbetsmarkanden. Dessa ungdomar har också svårt att få tag på bostad om de inte har jobb. Samhället sviker en stor del av den generation som söker jobb och bostad nu.
Sveriges farligaste man avslöjad på Demokratisk Vänsters 1 maj-möte
av Gunnar Stensson
Efter föreläsningen ”Sverigedemokraterna och arbetarrörelsen” tillfrågades Alexander Bengtsson från Expo om det största hotet mot svensk demokrati.
Han svarade att enligt hans subjektiva uppfattning denna soliga första maj är Jan Björklund Sveriges farligaste man och den borgerliga skolpolitiken och förslaget till gymnasiereform det största hotet mot Sverige.
Onda andar och lågutbildade unga män
Dessförinnan analyserade han Sverigedemokraternas framväxt ur historiskt, socialt och politiskt perspektiv. Partiet skiljer sig från de högerextrema partier vilkas ideologi bestod av populistisk skattekverulans. De har i stort sett försvunnit i Skåne.
SD:s rötter finns i nazistiska organisationer och rörelser som BSS, Bevara Sverige svenskt. Ledarna förmedlar en ideologi av rasism, främlingsfientlighet och islamfobi (EXPO låter den beteckningen ersätta den vanligare ”islamofobi”). De är onda andar som för Europas svarta arv vidare.
Alexander Bengtsson var noga med att avdemonisera de väljare som Sverigedemokraterna lockar. Flertalet av dem är lågutbildade unga män i LO-yrken. De är ointresserade av politik, misstror politiker, upplever sig som maktlösa, är obenägna att rösta, oroas av de snabba förändringarna i samhället, arbetslösheten och invandringen. De tycker att Sverige ska lämna EU. De representerar värderingar som ärvts från 50- och 60-talets raggarkultur.
Sverigedemokraternas politiker närmar sig dem genom stödja deras värderingar, formulera deras oro inför den moderna världen, delta i deras fester, regelbundet låta sin hejaklack gå på det lokala fotbollslagets matcher, anknyta till inte alltid oberättigade missnöjesyttringar i närmiljön och så vidare.
Samtidigt fjärmar sig vänstern från just den sortens arbete ute bland människorna. Dess företrädare upplevs som en elit som sitter i olika beslutande organ och deltar i tekniska debatter fjärran från vardagen. Dess värderingar och ideologi uppfattas antingen som meningslösa eller hycklande.
EU-valet en språngbräd
Sverigedemokraterna avser att göra EU-valet till en språngbräda in i riksdagen efter att i 2006 års val ha tagit sig in i många fullmäktigeförsamlingar. Men de ställs inför många svårigheter. Sverigedemokraterna är Sveriges mest hatade parti. I stora delar av samhället är det stigmatiserande att öppet företräda dem. Många som sympatiserar med dem lägger ändå i valsituationen sin röst på något av de etablerade partierna, oftast socialdemokraterna. Andra valskolkar eftersom deras syn på politik och politiker gör dem obenägna att välja. Trots deras gediget negativa inställning till EU är sannolikheten stor att många SD-sympatisörer kommer att valskolka i stället för att rösta på SD:s EU-kandidat.
Eftersom antalet väljare som vill att Sverige ska lämna EU är litet och två partier, SD och V, tävlar om deras röster kan det mycket väl hända att SD missar målet att ta sig in i EU-parlamentet.
Frågor om rasism och bemötande.
I diskussionen frågade Göran Persson hur SD behandlar skillnaden mellan främlingsfientlighet baserad på rationella skäl som den påstådda risken för arbetslöshet och det irrationella rashat som somliga känner och ger uttryck för.
Utåt är Sverigedemokraterna noga med att markera avstånd från den sistnämnda sortens rasism, även när den förekommer i deras kretsar, blev svaret.
Alexander Bengtsson rådde de demokratiska partierna att ständigt kritisera Sverigedemokraterna. Sven-Bertil Persson menade att risken var att de på så sätt tog över en för stor del av debatten i t ex fullmäktige. Bengtsson vidhöll sin ståndpunkt och påpekade, att det kritiska perspektivet skiljer sig mellan olika partier. En moderat har ett annat perspektiv än en vänsterpartist.
Gymnasiereformen gynnar SD
Det var därefter Jan Björklund och gymnasiereformen utpekades som det största hotet mot svensk demokrati kom in.
Enligt förslaget segregeras de teoretiska program som ger högskolebehörighet från yrkesprogrammen där kunskaperna i svenska, engelska och samhällskunskap ges mindre utrymme.
Till yrkesprogrammen söker sig ungdomar från studieovana hem, ungdomar med skolsvårigheter av olika slag. Just dessa ungdomar behöver mer kunskap om samhällets sätt att fungera och möjligheterna att påverka. Just de behöver få insikt i de demokratiska värdena. De behöver språkkunskaper, särskilt som man inom alla yrken konfronteras med engelska som fackspråk. De kommer att känna sig lurade när de upptäcker att allt fler yrken kräver högskolebehörighet.
Genomförs gymnasieförslaget ökar kategorin medborgare, mest unga män, som känner sig stå utanför samhället, misstror politiker och vill stoppa eller begränsa invandringen. Väljarunderlaget för partier som SD ökar. Särskilt farligt blir ett sådant skolsystem i den växande ekonomiska krisen med stigande arbetslöshet i kombination med neddragningar i Komvux och andra former av vuxenutbildning.
Förslagets verkningar förvärras genom inriktningen på prov, sortering, konkurrens och disciplin. I det mest förfärande förslag som Sveriges farligaste man lagt fram uppmuntrade han svenska gymnasister att spionera på sina muslimska kamrater och ange dem för SÄPO. Just det förslaget försvann snabbt och man ansträngde sig att sopa igen alla spår efter det.
Politik och nostalgi
Teaterkaféet var knökfullt, mässingsmusiken ekade, sextettens instrument blänkte i halvdunklet, Ulf Teleman presenterade spirituellt de hundraåriga svenska arbetarsångerna och några andra melodier. Insamlingen till Palestina gav 1002 kronor. Ulf Nymark tackade talaren från det nordliga Stockholm för besöket i den heta Södern samt lovade att lägga ut underlaget till föreläsningen på Demokratisk vänsters hemsida.
Folkfienderna i Sankt Lars av Gunnar Stensson
Ännu en gång rövade de kapitalistiska utsugarnas legoknektar bort det valborgsmässobål som förberetts för folket som kom för att fira vårens ankomst.
Men de 730 som kom, barn, småbarnsföräldrar, unga par, gamla vårdare, pensionärer, tonåringar drog alla sitt strå till stacken, en med en julgran, en annan med en stol, en tredje med en kökslucka, en fjärde med en söndrig stege, en femte med en gammal kvast och plötsligt fanns där åter ett bål.
Röda Kapellet spelade under de gamla almarna, sångarna i Lunds allmänna sångförening tog i till gränsen för sin förmåga, Karin såg till att Carl Fredrik Hill och Eric Hermelin var närvarande och till slut flammade bålet stolt mot en ljus aftonhimmel där solen sänkte sig över Källby.
Några dagar senare anhöll ledningen för RSMH, riksförbundet för social och mental hälsa, ödmjukt om att enligt sin tradition få fira midsommar i Sankt Lars-parken.
- Det får ni inte, sa företagets talesman.
Varför inte? frågade de.
För att detta är ett vinstdrivande företag, blev svaret.
Nyss gjorde Realia en vinst på några hundra miljoner på att sälja BUP-området till Riksbyggen. Nu är kranar och bulldozers i full gång med att riva Barn- och Ungdomspsykologiska kliniken för att bereda plats för den utvidgning av Klostergården som ska förvandla parken till standardiserad förortsbebyggelse ända ner mot Höje å.
Men RSMH ger sig inte. Folket, som är de verkliga ägarna till Sankt Lars, kommer att fira midsommar i Sankt Lars vare sig de är välkomna eller ej.
Och det blir Valborg också 2010, var så säker. ”Ingenting kan hejda folkets motståndskamp, för vart än vattnet leds, följer fisken med” som vi sjöng på 70-talet.
Socialdemokraternas 1 maj. Nostalgi och politik
av Gunnar Stensson
Det var ganska tidigt på förmiddagen, men redan fyllde dragspelare från Lomma och Bjärreds dragspelsklubb Mejeriets scen. Strax innan demonstrationståget anlände drog de igång med ”Bohus bataljon”. ”Kaparn visslade Halta Lottas krog, pållen gnäggade bä och bakåt slog. Det var bom, bom, bom, det var Bohus bataljon som drog ut med bössa och kanon.” Veteranerna i bänkarna var märkbart berörda.
Så fylldes varje vrå av lokalen med demonstranter. Dragspelarna klämde i med Arbetets söner och många sjöng med, dock inte den lilla gruppen SSU:are i det hörn där jag till slut hamnat. ”Mot den förödande guldkalvens stod / kämpen med glödande känslor och mod!” sjöng de.
Jag undrade om de reflekterade över anspelningen på den ”guldkalvens stod” som israeliterna dyrkade i stället för Herren Sebaot, sedan de tröttnat på att vänta på Moses som gått och försvunnit på berget Sinai där han skulle ta emot tavlorna med de tio budorden. De visste i alla fall med säkerhet att texten handlade om girighet, mammonsdyrkan, och att den var aktuell nu i finanskrisens tid.
Men sångens upphovsman Henrik Menander, europé och revolutionär, August Palms kamrat för 130 år sedan, kunde nog bibeln desto bättre. Han lever kvar som författare till Arbetets söner och i titeln på Vänsterpartiets något undanskymda internbulletin.
”Sluten er under vår enighets fana, fällen ej modet och segern är vår!” Både Lennart Prytz och Gunnar Jönsson sjöng med.
Studerande och pensionärer
SSU:s talare Alvina Erman riktade lika förödande kritik mot den borgerliga skolpolitiken och gymnasiereformen som Alexandet Bengtsson senare skulle göra i Teaterkaféet på Demokratisk Vänsters möte. Hon var genuint orolig över 25 procents ungdomsarbetslöshet och bostadsbrist. Gensvaret från mötesdeltagarna var stort, särskilt bland hennes generationskamrater.
Mona Sahlins paroll ”Pension och lön ska beskattas lika” mottogs med långa applåder från pensionärsbänkarna, där man bland andra kunde se f socialministern Camilla Ohdnoff och Malmös på sin tid så kontroversiella kulturansvariga Ulla Sandell, båda bosatta i Klostergården.
Den nuvarande ordföranden för partiet i Lund, Björn Abelsson, talade iförd vit kostym. Mattias Olsson ledde den sedan snart hundra år fastställda liturgin för 1 maj. På läktaren trängdes Anders Almgren och Lennart Prytz. I det bländande solskenet utanför stod hundratals demonstranter som inte rymts i Mejeriet.
Lunds kommun tar för liten hänsyn till elevers behov när pengar fördelas till skolan
av Gunnar Stensson
Direkt skolpeng kallas det fördelningssystem som de borgerliga skolpolitikerna införde i Lund 2008.
Det är ett system där man i stället för att styra resurserna dit där behoven är störst fördelar dem automatiskt genom att den direkta skolpengen följer eleven.
Som tidigare är kommunens resursfördelning volymbaserad och bygger på antalet elever. Därtill kommer en tilläggsresurs på några procent till elever som är födda utomlands eller har lågutbildade föräldrar. Det nya är att pengarna följer eleven. Det är där felet ligger.
Skolverket har i veckan publicerat rapporten ”Resursfördelning utifrån förutsättningar och behov?” Där konstaterar man att fördelningen mellan skolor framför allt styrs av antalet elever. Så förhåller det sig med den direkta skolpengen i Lund. Den utgår omedelbart från antalet elever på en skola i stället för att grunda sig på elevernas och skolornas skilda behov.
För liten hänsyn till sociala faktorer
Liksom många andra kommuner är man i Lund alldeles för försiktig med att fördela olika resurser mellan skolor med olika sociala förutsättningar. När den direkta skolpengen infördes förlorade skolor medel som de tidigare tilldelats utifrån sådana kriterier. Folkpartiets skolpolitiker hävdade att det nya systemet där alla fick lika mycket var mer ”rättvist”.
En analys av lärartätheten leder till samma slutsats. Visserligen leder tilläggsresursen till att skolor i socioekonomiskt svagare områden får något högre lärartäthet. Ändå når de inte upp till samma resultat som skolor i mer privilegierade områden. Detta kan inte tolkas som att fler lärare leder till sämre resultat utan.innebär att skolor i socioekonomiskt svagare miljöer inte kompenseras tillräckligt mycket.
Resurser fördelas utan uppföljning
Det nya systemet ”direkt skolpeng” grundar sig inte på någon analys av effekterna. Det har heller inte utvärderats. Kritiken från skolledare, lärare, modersmålslärare, elever och föräldrar var häftig när det infördes.
Likvärdig skola – en rättighet
Alla elever har rätt till en likvärdig förskola och skola. Det slås fast i skollagen. Det stadgas också att hänsyn måste tas till barnens och elevernas olikheter så att de får samma möjligheter att nå målen. Detta oberoende av kön, hemkommun och föräldrarnas socioekonomiska bakgrund. Skolverkets rapport visar att det inte fungerar så i praktiken.
Systemet med direkt skolpeng måste försvinna och ersättas med ett annat som bättre motsvarar skollagens krav på en likvärdig skola.
Studera gärna Skolverkets rapport. Vi måste grunda en ny utbildningspolitik på skollagen. Rapporten visar att den inte tillämpas.
2009-04-29
Valborgsmässa
i Sankt Larsparken vid den vita gångbron över Höje å.
Röda Kapellet blåser in våren klockan 19.00 och Lunds allmänna sångförening sjunger vårsånger.
Karin Stensson håller vårtalet
Alla deltagare medtar ett brännbart träföremål för att bli delaktige i valborgsmässobålet som tänds 19.45.
Arrangör Klostergårdens byalag
Första maj i Lund
Demonstrationer
Socialdemokraterna
Samling på Clemenstorget 10.30, avmarsch 11.00 till Mejeriet, där Mona Sahlin talar 12.15.
På Clemenstorget bjuder vi på korv, bröd och läsk.
Socialistiska Partiet m fl
Vi samlas som vanligt kl. 15.00 på Knut den Stores Torg vid centralen i Lund för att fira 1 maj med tal, slagord, sång och musik. Som avslutning arrangeras en pick-nick på Kraftstorg. Demonstrationen är öppen för alla socialister och alla organisationer tillhörande arbetarrörelsen.
Ta med flaggor, banderoller och en bra attityd!
Arrangörer: Socialistiska Partiet, Virvelvinden, SUF-Lund, India Däck, Smålands Nation, m.fl.
Vänsterpartiet
14.00 Samling på Stortorget
Talare: Marianne Berg (V) Catherine Holt (VSF) och Petter Engvall (Ung Vänster)
Huvudparoll: "Solidaritet!"
Paroller: "Bojkotta Israel - Befria Palestina!", " Ta makten tillbaka - Sverige ut ur EU", "Bygg bort bostadsbristen - fler hyresrätter i Lund!"
Övrigt: Café, musik, poesi med mera i Stadshallen
Möte
Kommunistiska partiet
Mårtenstorget utanför konsthallen kl 12.00.
Talare blir Bengt Kristersson, Kommunistiska Partiet och Nils Littorin (Rku).
Förstamajföreläsning
Demokratisk vänster
Arbetarrörelsen och Sverigedemokraterna
Alexander Bengtsson, Tidskriften Expo
Röda Kapellet spelar rödgrön musik
Kl 15 i Teatercaféet, Magle Lilla Kyrkogata 1
Kaféet är öppet från kl 14
Musikprogram med Röda Kapellet
Efter förstamjademonstrationerna anordnar blåsorkestern Röda Kapellet ett musikprogram för allmänheten i stadshallen i Lund kl 19.00 under rubriken ”Perspektiv på Europa”.
Den 7 juni är det val till Europaparlamentet och europafrågorna kommer följaktligen att stå i fokus den närmaste tiden.
Röda Kapellet bjuder på blås, sång och dragspel med musik från Europas olika hörn, från Minsk, Grekland, Tyskland, Frankrike, Finland mm.
Mellan musiken kommer sociologen och fd europaparlamentarikern Herman Schmid att ge sin bild av europasamarbetet och sina tankar och reflektioner om Europas betydelse idag och i framtiden. Är europasamarbetet viktigt, hur påverkas Sverige och andra länder, hur påverkas nationalstaten, vår kultur, ekonomi och integration?
Pressgrannar
Skånska Dagbladet anser den 24/4 att "USA bör åtala sina krigsförbrytare".
Det är självklart. Och det är bra att Skånskan skriver det självklara.
Ändå bäddar skribenten in förbrytelserna: de ansvariga ska ha skapat "ett legalt ramverk kring övergreppen", som kallas "de ifrågasatta metoderna", som ska ha utförts – "helt enligt reglerna".
Men något sådant finns inte: tortyr är tortyr är tortyr.
Presidenten och hans höga tjänstemän, som formulerade regler och ramverk, må bära det tyngsta ansvaret men ingen ska komma undan med att bara lyda order. Inte heller ska någon liten tortyrdräng offras för att rädda alla presidentens män.
Skånskans slutkläm är värd att citera i sin helhet:
"Det skulle, för att uttrycka sig milt, vara intressant om USA till slut tog itu med sina egna krigsförbrytare och inte bara jagade deras motsvarighet i andra länder."
Anders Davidson
Kulturtips
Blueskvällar med gäster. Picknickkonsert på Victoriateatern 30 april - 2 maj. Läs mer
Ett Långt Stycke Liv
InSite har Urpremiär av Ett Långt Stycke Liv den 2 maj på Bastionen, Norra Vallgatan 28. Läs mer
Skånepolisens kör med Elinor Fryklund och Sixten Nordström
På Palladium 2 maj kl 15.00. Läs mer
Kino - Askungen från Kungliga Operan Direktsänd opera i två akter med Malena Ernman i huvudrollen.
På Biograf Kino i Lund och Spegeln i Malmö 4 maj. Läs mer
Dr Annika Dahlqvist
Ät fet mat - få en bättre hälsa och ökad viktkontroll, föreläsning på Europaporten 6 maj kl.18.30. Läs mer
Alla Fagra
Folkmusik som är själfull, innerlig och lekfull, på Barnens Scen 9 maj. Läs mer
En dag för kvinnan i dig
Ge dig själv en dag fylld av möten, skratt, förundran, utmaningar med smakprov från olika sätt att växa som människa. Det blir en dag då vi uppmärksammar kvinnan och möter livet ur flera kvinnliga perspektiv, workshops, föreläsningar o föreställningen Lust och Liv, på Tangoplatset 9 maj. Läs mer
Kino - Askungen (La Cenerentola) av Rossini 9 maj kl 18.30 Obs! tiden, The Metropolitan Opera via satellit på Kino i Lund och Spegeln i Malmö. Läs mer
Krigets Cabaret
En happening, en sång- , sketch- , dikt-, reading -teaterföreställning som vittnar om krig, driver med krig och gör motstånd mot krig, på Bastionen 9 maj. Läs mer
Tromba
Malmö akademiska orkester ger Hummels trumpetkonsert och Mendelssohns Symfoni no. 3 i Latinskolans aula 10 maj.
Läs mer
Ensam
Söndag 10 maj i Svaneskolans Aula
Läs mer
Hela kulturcentralens program
Låt vattnet porla i Klostergården och Isak Jörgens park!
Ur barnens perspektiv är boendemiljön, lekplatserna och tillgången till parkmark av grundläggande betydelse för livskvaliteten, skriver Socialnämnden i sitt yttrande den 29 april över förslaget till grönytor och naturvård.
”Iordningställande av plaskdammarna på Klostergårdsfältet och i Isak Jörgens park bör prioriteras, då torrlagda dammar ger ett deprimerande intryck både för barn och vuxna och porlande vatten ger avkoppling och ro.”
Barack Obamas kamp för ett rättvist skolsystem
av Gunnar Stensson
Det amerikanska skolsystemet är extremt orättvist. De rikas barn går i dyra privatskolor. Låginkomsttagare är hänvisade till det offentliga skolsystemet (public schools). Eftersom solidariteten när det gäller att betala utbildning via skatten är så gott som obefintlig bland USA:s höginkomsttagare blir det offentliga skolsystemet eftersatt. Utbildning blir en fråga om pengar och samhällsklass. Detta gäller också universiteten.
De amerikanska lärarnas fackliga organisationer har i årtionden kämpat för ett rättvisare skolsystem liknande det vi hade i Sverige före skolpeng och friskolor. Frågan om ett rättvisare skolsystem har länge stått på det demokratiska partiets program. Bill Clintons försök att genomföra skolreformer misslyckades emellertid.
Nu har den demokratiska majoriteten i kongressen beslutat att avskaffa ett skolpengssystem, som bland annat tillämpats i Washington DC. Huvudargumentet är att systemet för över resurser från fattiga offentliga skolor till rika privatskolor och därmed ökar de redan avgrundsdjupa utbildningsklyftorna i USA.
Inte oväntat har den amerikanska överklassen reagerat med ett ramaskri och använder nu sin makt över media för att ifrågasätta reformen.
Tack vare den svenska konservativa tankesmedjan Timbro, som självklart går de rikas ärenden i sin kamp mot alla rättvisereformer, kom jag att uppmärksamma kongressbeslutet.
De fakta jag anför ovan har jag hämtat från en artikel publicerad av den Obama-fientliga Reason Foundation i Kalifornien. Den är skriven av en professor Shikha Daimia.
Typiskt nog angriper den i första hand president Obama personligen för dubbelmoral. Hans två döttrar går nämligen i en privatskola. Angreppen på skolreformen kommer i andra hand.
Kan Prada så borde Lund kunna av Gunnar Sandin
Prada som ligger några mil utanför Madrid beslöt 2004 att satsa på spårvagn. Tre år senare öppnade den första linjen. Borgmästaren som hade drivit projektet blev omvald.
– Nu är spanska planbestämmelser inte så omständliga som de svenska, så här kan det nog inte gå lika fort, förklarade P G Andersson från Trivector. Men eftersom han är expert även på gamla spårvägar kunde han ha tillagt att för hundra år sen klarade vi processen lika snabbt även i svenska städer. Och även Lund hade seriösa spårvagnsplaner.
Det var på ett mp-möte den 29 som PG uppträdde tillsammans med Karin Svensson Smith och Rolf Englesson. Spårvagnarna var konkretionen av det som de två senare talade om: klimathotet och vilka konsekvenser det bör få till exempel i Lunds översiktsplan. Att öka kollektivtrafiken är närmare fyra gånger så energi- och klimateffektivt som att övergå från bensin- till elbilar kunde Karin visa, som vanligt med övertygande utredningsmaterial i ryggen.
Spårvagnar är på gång i åtminstone tre skånska städer. Start år 2014 är den stolta målsättningen hos den nuvarande kommunledningen, men man kan gissa att de planerna har fått stryka på foten liksom så många andra i dessa kristider. Samtidigt som isen smälter. Dilemmat verkar svårlöst.
Men gick det i lilla Prada borde det gå i Lund. Gick det i tio svenska städer med en folkmängd mindre än Lunds nuvarande för hundra år sen borde det också gå. Lär av omvärlden, lär av historien!
”En hjälte kommer hem” av Gunnar Stensson
Trumpeterna smattrar. Världen rustar. Vapenhandeln ökar enligt Sipri. Förenade Arabemiraten köper stridsflyg från USA och Frankrike, Saudiarabien investerar hårt och USA förser kontinuerligt Israel med de dödligaste vapnen.
Allihop håller ögonen på det betydligt svagare Iran. Som i sin tur ser sig tvingat att öka sin säkerhet med kärnvapen. Krigshets.
Kineserna föregår däremot med gott exempel. Deras vapeninköp har minskat.
Krigstrummorna dånar på Sydsvenskans ledarsida. ”Sverige strider i fjärran länder (ni kommer väl ihåg ”Med basker blå”) inte bara av solidaritet utan också för vår egen skull… enligt principen att om vi inte åker till krigets Afghanistan kommer Afghanistans krig en dag till oss (formuleringen känns igen).”
Annars var det väl så att det var USA som invaderade Afghanistan 2001, inte tvärtom. Och det kunde inga ”fredsframtvingande åtgärder” förhindra.
Också Expressen varnar för hotet från talibanerna. En massmediekampanj styrd av folkpartiet och major Björklund.
FP-politikern Allan Widman lade i höstas fram slutbetänkandet från Veteransoldatutredningen (SOU 2008:91).
Bland förslagen kan nämnas följande. Nya medaljer. Ett nytt monument. (Monumentet över slaget vid Lund framstår väl som lite mjäkigt med sin vädjan om fred och försoning. Hellre då något i stil med den ryske bronssoldaten i Tallinn.) En ny årlig minnesdag för att hedra veteransoldater med allmän flaggning den 17 september, Folke Bernadottes dödsdag.
Nej stopp där! Folke Bernadottes dödsdag? Det måste väl vara ett misstag. Han föll inte på slagfältet. Han mördades av den judiska organisationen LEHI, ”Sternligan”. Mördarna gick inte bara straffria. En av dem gjorde karriär och blev israelisk premiärminister. Han hette Menachem Begin.
Ska vi göra minnet av den händelsen till allmän flaggdag? Bättre låta de döda begrava sina döda. Påminnelser om judisk terror avfärdas rutinmässigt som antisemitism. Hur förhåller det sig egentligen med Allan Widmans värderingar? Varför valde han 17 september till allmän flaggdag?
Men det går kanske att förtiga hur Folke Bernadotte dog.
”Sverige kan gott snegla på Danmark och höja sin mentala beredskap”, tycker Sydsvenskan. Härifrån till evigheten ljuder trumpetarens tapto till minnet av Pearl Harbor.
Militarism och sentimentalitet. Per T Ohlson.
Taktik och strategi av Lucifer
Den pigga nättidskriften Dagens Arena skriver att moderaterna ägnar sig åt triangulering i stor skala.
Och visst, de nya moderaterna har verkligen triangulerat och det var så de vann förra valet. ”Det nya arbetarpartiet” handlar om just detta: tal om vård, skola, omsorg och hyllandet av de svenska kollektivavtalen. Såvitt jag har förstått var det Anders Borg som var huvudupphovsman och han fortsätter i samma stil. Partisekreterare Schlingmann gör detsamma, om än inte lika övertygande. Det senaste var att man gav AP-fonderna i uppgift att verka mot optioner i de företag man äger aktier i. För Lars Ohly var det bara att säga att nu gjorde han vågen för regeringens linje.
Jag är inte säker på att de lokala moderaterna runt om i landet har det så lätt för den nya linjen. Här i Lund var moderaterna länge kända för att vara ljusblå, men de har sprungits om av utvecklingen, åtminstone om man ska döma av deras uppträdande i fullmäktige. Det handlar där snarare om klassisk högerpolitik och det hoppas jag ska bringa dem på fall vid nästa val.
Enterismens återkomst?
Men här gäller det naturligtvis att försöka hitta nya grepp för oss andra. Lite triangulering kan man kanske tänka sig: tala för lag och ordning, bort med skräpet på gatorna, sköt om parkerna kan väl vara en liten början för oss till vänster. Men ska man nå riktigt långt krävs förstås kraftigare grepp. Då erinrar man sig, i varje fall sina mera uppsluppna stunder, den klassiska trotskistiska taktiken enterism. Den går ut på att man går med i motståndarens parti och där bedriver underminerande politik. Om man t.ex. kunde förmå unga vänsterister, som nu lockas av AFA och liknande hetsporrar, att i stället gå in i MUF. Där kan de antingen bedriva allmän våldsverkan och på så vis sänka moderaterna eller driva moderaterna vidare i tangentens riktning och föreslå samarbete med t.ex. r-arna med intressanta resultat till följd. Här svindlar dock tanken för att inte tala om omdömet.
En självuppgörelse
Håkan Arvidsson, den kände memoarförfattaren, har lockats skriva en recension av Gustav Fridolins 80-talistbok”Blåsta” på debattsajten Newsmill. Rubriken är ”Det är vi 40-talister som är de lurade”, vilket inte riktigt har täckning i hans text. Givetvis tar generationskriget fart. Fridolin menar att 80-talisterna upplevt en allt fattigare offentlig sektor och till det arbetslöshet och bostadsbrist. Men Håkan gillar Fridolin och boken, säger ”Äntligen!” och uppskattar den som fylld av ”rättmätig vrede och indignation”. Han känner igen sin egen ungdomliga upprördhet.
Jag har inte läst boken, men läste Fridolins förra, ”Från Vittsjö till världen” och den gjorde intryck. Men det intressanta är vad Arvidsson säger sen. ”Min generation lurade oss själva genom en brist på realism och uppskattning av den situation under vilken vi levde. … Det samhälle som förmodligen har varit det mest trygga och mest rättvisa samhälle historien har känt. Vi köpte marxismens paranoida världsbild och lade hela vår energi på att leta orättvisor som inte fanns. … När vi så fick de kriser vi som unga längtat efter var vi resignerade och förlamade. Det är så sorgligt så man kan gråta blod.”
En kritisk och konstruktiv gärning
Ja, nog finns det en äkta självrannsakan i sådana ord och det finns ingen anledning att neka Arvidsson den. Det plågsamma är att han gör sig till tolk eller åtminstone uppfattas som så för hela 68-generationen. Marxismens paranoida världsbild? I dessa dagar när den gediget kapitalistiska krisen skakar världen? Letade vi orättvisor? Vietnam, Sydafrika! Och det svenska klassamhället som var så uppenbart för var och en som inte var förblindad. Arvidsson får faktiskt också ett mothugg i en läsarkommentar som berättar hur eländigt det kunde vara. Den som växte upp då fick alls inte”allt serverat på silverfat” som Arvidsson säger.
Det är möjligt att man i Arvidssons KFML-kretsar längtade efter kriser. Vad jag kan säga är att de jag känner förvisso förväntade sig att kriser skulle komma, men längtade? Vad som hände på 1980-talet var ju att den nya vänstern tog sig an ett kritiskt samhällsbyggande i den miljö där den fanns. Tusentals människor som tränats i politiskt gräsrotsarbete i FNL-rörelsen började jobba med jordnära saker som barnomsorg och bostadsfrågor. Många gick in i VPK som här kom att göra ett utomordentligt arbete, t.ex. inom Lunds kommunalpolitik. Andra spred sig över landet och gjorde insatser var och en på sin ort. Det var det som hände: kunskaperna från Gramsci m.fl. omsattes i praktiskt arbete, de forna teoretikerna satte sig att jobba med vatten- och avloppsfrågor. Av de aspirerande revolutionärerna blev mycket snabbt reformister och i praktiken vänstersocialdemokrater. Det måste vara de erfarenheterna Arvidsson saknar.
Applåder från höger
Inte oväntat får Arvidsson starka applåder från höger i nätkommentarerna till sin artikel:
”Sent skall syndaren vakna. HA har medvetet medverkat till det rådande tillståndet i Sverige. Grava vänsterfasoner och stöttande av den socialdemokratiska politiken som har försatt Sverige i dagens situation.” (Bodil Ahlberg)
”Genom att ni stött (s) i vått och torrt har ni fått den situation som ni beklagar. Ni förstod inte hur destruktiv den eviga (s)-märkta flumpolitiken har ställt till det i det fina Sverige som ni tog över. Kan bara nämna: Skatteblodsugarpolitiken, bidrags- sjukpennings- förtidspensionseländet, ohämmad och havererad flykting- och integrationspolitiken, flum-skolan, lag-och-oordning etc etc i all oändlighet. Tack 40-talister för allt detta.” (Munin)
”Det vore tacknämligt om de generationer som surfat fram genom livet på industrialismens räkmacka i likhet med artikelförfattaren insåg det elände deras röda agenda medfört och snarast gjorde bot.” (A.Persson)
Ja, så där håller de på.
Skippa årgångsvinerna!
Men det finns faktiskt också tecken på en annan hållning. Det får bli ett sista citat: ”Jag tycker att Arvidsson ska skippa årgångsvinerna och ge sig ut bland ungdomar, gamla 68-radikaler och andra som fortfarande kämpar för solidaritet och en bättre värld. Att ockupera ett kommunhus som protest mot nedskärningspolitiken är en bra idé. Eller varför inte ett bankkontor? Det är rätt att göra uppror. Det behövs fler pensionärer på barrikaderna.” (Kjell Johansson)
Det tycker jag var bra sagt. Man kan omsätta det i handling och gå med i årets förstamajdemonstration som i Lund börjar samlas på Stortorget kl 14, men väl inte kommer iväg förrän framåt 15. Jag har förstått att det blir en hel del röda fanor och därtill en blåsorkester som spelar Internationalen m.fl. klassiker. Första maj är nämligen inte bara retro.
Klostergårdar i Lund om 40 år av Gunnar Stensson
Svar på Gunnar Sandins tre invändningar
Det blir ju så att vi talar om det existerande Klostergården, inte om utopier. Morgondagens Klostergårdar kommer att bygga på erfarenheter och på framtidsvisioner som handlar om miljö och kanske också stigande havsnivåer. De kommer därför att se helt annorlunda ut. Huskroppar som vilar på pelare, kanske. Monokulturöknarna får en sorts hus och åsarna en annan. Men redan det planerade hoppbackehuset representerar något nytt.
Till verkligheten. Gunnar Sandin hade tre kommentarer till artikeln om Översiktsplan 2010 i förra numret av vb.
1. Lokaliseringen
Klostergården borde ha placerats vid Malmövägen, Lunds gamla huvudled till Malmö. Nu ligger Klostergården trots allt ganska nära Malmövägen. Det är på den vi åker buss till Malmö och till Lund. Cyklar in till Lund gör vi förbi stadsparken och Klostergårdens idrottsplats. Mindre bilar där. Till väster cyklar vi genom viadukten.
Men sen har vi ju järnvägen också. Den ligger alldeles intill. Där är vi överens: ett fjärde spår. Hållplats. Hög tillgänglighet till Lund och Malmö.
En eventuell ny stadsdel inom 40 år i Rådmansvången har samma fördel av järnvägen.
Det är klart att Klostergården planerades för biltrafik. Det är i 60-talets historiska sammanhang stadsdelen byggdes. Tillgången på parkeringsplatser var mycket större än behovet. På flera av dem har det uppförts nya hus. Däremot är gatuplaneringens gåtor en källa till samförstånd för oss som tror oss begripa dem. Det har inte med bilar att göra
2. Service och utglesning
Som Gunnar påpekar var alla ungefär lika gamla och i samma livssituation när de flyttade in i den nya stadsdelen. 30-40åringar med barn. Efter cirka 10 år började utglesningen när de äldsta barnen flyttade hemifrån och föräldrarna stannade kvar. Liv och bus minskade hastigt. Medelålder, ålderdom och stillhet ökade. Banken, kiosken, polisen och frisören försvann. Nu har så lång tid gått att många av urinvånarna är döda eller på äldreboenden. Ofta har deras barn och barnbarn flyttat in.
Befolkningen är mer blandad. Och vi har förtätat. Det bor minst tusen fler i Klostergården nu än 1980. Och vi ser fram emot ytterligare tusen i glasmästarens planerade nya hus. Därmed stärks anknytningen till stadsparken och centrum. Servicen återvänder. 2011 får vi en ny Träffpunkt Klostergården som ger det lilla kyrktorget fyra kanter. Men när man bygger nytt är det naturligtvis viktigt att hålla reda på vad som händer när ett homogent bostadsområde åldras, vilket konstigt nog är en ganska snabb process.
3. Industrier och bostäder
Ja, Åkerlund och Rausing fixade utsläppen i samförstånd med befolkning och byalag. Industriområdet har ändrat karaktär. Där finns nu ett antal fristående mindre företag. Ganska få arbetar där, jämförelsevis. Ingen idé att dela flygblad vid fabriksgrindarna. Annat är det med Tetra-Laval på andra sidan Malmövägen. Där strömmar verkligen arbetarna och tjänstemännen förbi i hundratal morgnar och eftermiddagar. Där har jag stått några gånger på Göte Bergströms tid. De är lika många nu som då. Och jag planerar inte att få bort den Tetra-Laval. Tanken på Rådmansvången som en ny stadsdel håller jag däremot fast vid.
Dessutom måste jag tillstå att jag har planer på ett bygga ett nytt Klostergården på Tetra-Lavals golfbana bakom företaget. Det skulle också vara en central placering för en fem tusen boende till. Den nya avfarten från motorvägen gör läget mer centralt än tidigare. Och de kan ströva längs Höje å ut mot Knäred.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)