2010-12-09

Vår skola var världsbäst av Gunnar Stensson

Skolorna i Sverige var likvärdiga. De tillämpade samma kursplaner. Det underlättade rörligheten. Barn flyttade från Piteå till Lund och slussades lätt in i den nya skolan som arbetade med samma kursavsnitt och samma läroböcker.
   Skoltillhörigheten bestämdes av geografin. Man gick i den skola som låg i kvarteret eller stadsdelen. Skolorna höll jämförlig kvalitet och hade samma resurser. Människorna var stolta över den egna skolan.
   I skolorna rådde mångfald. Där blandades alla samhällsklasser och etniska grupperingar. Direktörens barn gick i samma skola som kommunalarbetarens, chilenarens i samma som överstens, städerskans i samma som professorns.
   (Lund hade fyra gymnasieskolor: Katte, Vipan, Polhem och Spyken med allsidigt sammansatta elevgrupperingar och likvärdig undervisning. Sedan infördes det fria valet och Vipan förlorade sin ställning eftersom alla ville till centrum där det var nära till fik och butiker. Nu är segregationen fullständig. Vipan har blivit en yrkesskola.)
   Lärarna strukturerade undervisningen genom katederundervisning som gav huvudlinjerna i de behandlade kursavsnitten. Inom den ramen kunde grupparbeten förekomma.
   Elever med svårigheter undervisades tillsammans med övriga i klassrummet med hjälp av lärarassistenter. Skolorna var skyldiga att ta emot elever med rörelsehinder och andra handikapp på ett likvärdigt sätt även om det kostade.
   Ett strängt meritokratiskt betygssystem och noggranna kursplaner utarbetades för att garantera likvärdighet i betygssättningen.
   Den svenska skolan var bäst, eller bland de allra bästa, i världen, hur man än mätte.

Så river man sönder ett skolsystem
Först gav man sig på betygssystemet som irriterade alla som inte fick de höga betyg de ville ha. Det ersattes med ett löst system med fyra steg utan betygskriterier.
   Ämnessystemet bröts upp och en rad nya ämnen tillkom. Det kunde handla om skönhetsmedel eller turistspanska. De högsta betygen utdelades i de meningslösaste ämnena.
   Sverige råkade i ekonomisk kris. Kostnaderna för skolsystemet var höga. Statsminister Göran Persson såg chansen att lämpa över kostnaderna på kommunerna. Han struntade i att kommunerna hade helt olika förutsättningar.
   Lärarorganisationerna protesterade. Lärarna demonstrerade. Vänsterpartiet stod ett tag emot Perssons ansträngningar att avskaffa den svenska likvärdigheten. Hans förslag skulle ju drabba arbetarklassen på ett sätt som kanske inte kunde repareras.
   Men till slut lyckades Persson övertala Ylva Johansson, V, att gå med på förändringen och därigenom skapa den nödvändiga majoriteten i riksdagen för kommunaliseringen.
   Den ekonomiska krisen övervanns, men skolan hämtade sig aldrig.

Fritt fram för nyliberalerna!
De stod inte ut med mångfalden i de svenska klassrummen. Här skulle sorteras!
   Friskolesystemet infördes. Det fria valet infördes. Ett val som byggde på tillfälliga kortsiktiga preferenser och rena missförstånd (planerade av dem som tjänade på dem). I ett slag sprängdes mångfalden.
   Barn till akademiker hamnade i en skola, barn till frikyrkliga i en annan, barn till katoliker i en tredje, barn till miljonärer i en fjärde. Friskolorna fick rätt att vägra ta emot handikappade barn av ekonomiska skäl. De blev tillsammans med arbetarklassens och invandrarnas barn kvar i de kommunala skolorna. Nyliberal mångfald! Härligt!
   Friskolorna lockade till sig elever genom att sätta höga betyg och dela ut datorer. De anställde tusentals obehöriga lärare. De saknade skolbibliotek och gympasalar, men parasiterade på det kommunala skolsystemet. Billigt och bra!
   För att skapa möjligheter till stora vinster för friskolekoncernerna infördes ett skolpengssystem. Man dividerade helt enkelt skolkostnaden med antalet elever utan hänsyn till elevernas förutsättningar. De billiga friskolorna gjorde som planerat stora vinster. De kommunala skolorna med ansvar för helheten, för bibliotek, gympasalar, utlandsfödda, rörelsehindrade fick se sina tillgångar minska.
   När orimligheten i detta system blev alltför uppenbara tilldelade man vissa skolor, där det fanns många utlandsfödda elever och elever med lågutbildade föräldrar, extra anslag. Så utpekades just dessa grupper, liksom deras skolor, som problem.
   Friskolekoncernerna vann förmögenheter. Kommunerna betalade och pengarna placerades i skatteparadis som Cayman-öarna. ”Folket visslar ut mig, men jag applåderar mig själv hemma hos mig, när jag räknar pengarna i min kassakista”, som den gamle romaren sa.
   Nu hade man skapat den segregerade skola man önskat sig. Varje kategori hade sin egen skola. Det kallades cyniskt mångfald. Man hade lyckats koncentrera arbetarklass, invandrare och resurssvaga i skolor som man gav sämre ekonomiska förutsättningar.
   Samtidigt ville man avskilja särskilt begåvade för särskild undervisning som tillgodosåg deras särskilda kvalifikationer.
   Därmed undergrävde man deras utveckling genom att beröva dem den sociala och pedagogiska kompetens som bara ickesegregerade skolor kan ge.

Konsekvensen av kommunalisering, fritt val, friskolor och skolpeng
Många hade trott att man kunde behandla skolsystemet hur som helst, att det var så robust att det klarade sig hur än gamarna hackade i det.
   Men Pisarapporten visade de ödesdigra konsekvenserna. Kvaliteten på den svenska skolan sjönk dramatiskt de senaste tio åren. Var fjärde svensk skolpojke har svårt att läsa.
   Värst var förlusten av likvärdigheten. Där hade Sverige varit ett föregångsland.
   Skillnaden mellan bästa och sämsta skolor har nu mer än fördubblats.
   Skillnaden mellan bästa och sämsta elever har ökat, inte genom att de bästa blivit bättre utan genom att de sämsta blivit sämre.
   Skillnaden mellan socioekonomiskt gynnade elever och mindre gynnade är större än i genomsnittet av de länder som ingår i Pisa-undersökningen.
   Läsförståelse som är en grundbult för all inlärning har sjunkit till medelnivån i OECD.
   Matematikkunskaperna ligger under medelnivån.
   Kunskaperna i naturkunskap är klart under medelnivån.
   De långsiktiga sociala och ekonomiska konsekvenserna är ännu större.

Hur återskapa kvalitet och rättvisa i skolan?
Det finns ett land vars ekonomi, kultur och klimat liknar Sveriges. Det är ett land som har ungefär samma skol system som det som ännu i början av 1990-talet tillämpades i Sverige. Det landet är Finland.
   Men det är väl inte möjligt att ett statsdirigerat, auktoritärt, jämlikt system, där rika och fattiga behandlas lika, där begåvningar blandas med mindre begåvade, där undervisningen till stor del är katederundervisning inte bara i ämnen som historia utan också i till exempel matematik, där man går i den lokala skola som ligger ett par kvarter hemifrån – det är väl ändå inte möjligt att ett så förlegat system kan fungera i vår moderna värld dess valfrihet och trendiga ungdomar?
Jo då, det är det visst!
 • När det gäller läsförståelse är de finska eleverna näst bäst i världen,
 • när det gäller matematik är de också näst bäst,
 • när det gäller naturvetenskap är de allra bäst.
   Det motsvarar ungefär Sveriges skolstandard före de så kallade skolreformerna.
   Kan Sverige återskapa ett system med likvärdighet och social sammanhållning, med gemensam standard i hela landet, med toppresultat beträffande kunskap i de centrala ämnena? Ja visst.
   Hur vi borde göra är lätt att se i perspektivet av våra egna erfarenheter och det finska exemplet. Men med så många krafter som bara ser till sina egna – kortsiktiga, egocentriska och själviska -  intressen är det osannolikt att vi klarar av det
   I stället fortsätter vi på den inslagna vägen genom att nu kräva höga avgifter från utländska studenter som vill studera i Sverige. Fördumningen sprider sig.

2010-12-02

Lena Lundgren är död

Lena dog hastigt för en vecka sedan. Hon hade många vänner i Lund som sörjer henne.
   Hon var tidigt aktiv i Vpk och en av initiavtagarna till Kvinnocentrum i Lund, som startades hösten 1977.
   Under 90-talet lärde många känna henne som den mycket bokengagerade ägaren till Boklådan.
   Hon tog sedan steget över till produktionssidan och började arbeta på Ordfront i Stockholm där hon också bodde under senare år.
   Trots avståndet mellan Lund och Stockholm släppte hon aldrig kontakten, varken vännerna eller kolonin hade anledning att känna sig övergivna.
   Vi är många som tänker på Bernt och barnen i denna svåra stund.
red

Uthyres

Vid Professorsstadens gräns – den går i gatan – finns en möblerad tvårumslägenhet hyresledig under första halvåret 2011. Under den nuvarande snön finns en fin trädgård.
   Vidare upplysningar genom Gunnar Sandin, 135899.

Promenadtips

Vintervägarna runt Höje å är fasta, elastiska och något hala. De rekommenderas!
   Däremot måste en varning utfärdas mot alla försök att gå över ån på de isbryggor som bildats på några ställen.

Röda Kapellet spelar italiensk musik

Fredagen den 10 december ger Röda Kapellet sin årliga julkonsert och dito fest. I år är temat Italien, närmare bestämt "Från Togliatti till Berlusconi". Det blir musik och text med anknytning till den kulturpolitiska situationen i Italien.
   Lokal: Språk- och litteraturcentrums foajé, ingång från Helgonabacken. Minglet börjar kl 19, då vi får höra sång till dragspel av Bengt Hall och saxofonmusik av saxofonkvartetten Saxdax. Konserten börjar kl 19.30, musiken kommenteras av filmvetaren Lars Gustaf Andersson. Efteråt får vi en politisk kommentar av Pierangelo Sassola. Dirigent: Per Falck.
   Därefter blir det italiensk buffé för dem som så önskar, och maten kan sedan dansas ner till svängig storbandsmusik framförd av Linen Row Big Band, ca 22.00.
   Fritt inträde, buffén kostar 150 kronor. Det går bra att komma och lyssna utan att äta.
   Anmälan till maten senast fredag den 3 december. Skicka ett mejl till kapellet@bredband.net.
Kom gärna i tid till kl 19, den som kommer efteråt måste se till att bli insläppt.
Välkommen!
Röda Kapellet

Midnattskörens Julkonserter

Midnattskörens Julkonsert torsdag 16 december kl 18 & kl 20 i Klosterkyrkan i Lund
Entré: 100 kr (Stud 80 kr)
Biljetter: Biljettbyrån i Lund, vid Stortorget, tel. 13 14 15
Varje föreställning varar ca 1 timme.
www.midnattskoren.se
Midnattskörens Julkonsert med Pubkväll fredag 17 december kl 20 i Vita Huset, Uardavägen i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 60 kr (Stud 40 kr)
Biljetter till fredagens julkonsert köpes vid dörren
Välkommen!

Noterat i veckan

Mossad skyldigt?
Kärnfysikern Majid Shahriari dödade av en bilbomb i Teheran måndagen 29/11. Tre skadades. Hans kollega Massoud  Ali Mohammadi dödades i ett liknande sprängdåd i januari.
Källa TT

USA spionerar
USA:s utrikesminister Hillary Clinton har beordrat spionage, fingeravtrycksinsamling och registrering av sändebud från hela världen i FN-skrapan. Dessutom genomförs liknande verksamhet på alla amerikanska ambassader. Det är som väntat ganska tyst om hur den amerikanska ambassaden bedriver underrättelseverksamhet i Stockholm.
Källa Wikileaks

Pentagon-rapporten 1971, Watergate 1972,
IB-affären 1973, Vanunu 1986, Wikileaks 2010
av Gunnar Stensson

Resumé:
Pentagon-rapporten visade världen hur den amerikanska administrationen vilselett opinionen om Vietnam hemma och ute. Ledde till att USA drog sig ur Vietnam. Daniel Ellsberg tog risken att läcka. New York Times publicerade.
Watergate-affären avslöjade president Nixons valfusk, kriminella avlyssning, samarbete med maffian mm. President Richard Nixon avsattes. Journalisterna Carl Bernstein och Bob Woodward gjorde avslöjandena. Washington Post publicerade.
IB-affären. Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade den socialdemokratiska regeringens samarbete med USA under Vietnamkriget och det socialdemokratiska partiets illegala registrering av bl a Vietnamaktivister. Guillou och Bratt dömdes för spionage till fängelse. FIB-Kulturfront publicerade.
Vanunu. Israelisk kärnfysiker. Avslöjade att Israel tillverkade kärnvapen i Dimona. Mossad ryckte ut med horor och hitmen. Vanunu kidnappades. Inspärrad till 2004, ute ett tag, åter inspärrad samma höst. Ute igen, fängslad 2007. Får inte lämna Israel. Världen förnekade avslöjandet. Israel är idag en av världens farligaste kärnvapenmakter. Vägrar skriva på ickespridningsavtalet eftersom israeliska kärnvapen ”inte existerar”. Daily Telegraph publicerade.
Wikileaks. Bradley Manning smugglade ut hemliga dokument på en Lady Gaga - cd. Där fanns filmen som visar hur USA-soldater i en helikopter skjuter irakiska civila på en gata i Bagdad.  Bradley Manning greps och hålls sedan ett år i isolering. Wikileads kan komma att terrorstämplas. Julian Assange håller sig dold. Klokt. I USA hotas han av livstids fängelse eller avrättning (svenska åklagare underlättar jakten). Riskerar att mördas av CIA. New York Times publicerade.
PS. Tidningen Haaretz menar att Wikileaks avslöjanden är ofarliga eftersom den viktiga utrikespolitiska dialogen inte längre förs i State Department som på Kissingers tid utan i en isolerad inre krets. Ambassadörerna är närmast att jämföra med kurirer. Vilket inte förringar Bradley Mannings och Wikileaks insats.
Nu väntar vi otåligt på avslöjandena om banker och storfinans.

Svek och kreativ bokföring av Mats Olsson

Lunds kommuns budget för 2011 var i förra veckan åter uppe för beslut i fullmäktige, som brukligt är under ett valår. Annars beslutas budgeten slutgiltigt i juni. Några nysatsningar hade inte lanserats från den borgerliga majoritetens sida. Redan två månader efter valet har de svikit de enda egentliga vallöften de gav: Att införa fria bussresor för 75+ från och med 1 januari 2011, samt att lägga spår på Lundalänken, från Brunnshög till Klostergården/S:t Lars, till 2014. Vem är förvånad?

De senaste fyra årens nedskärningspolitik i all kommunal verksamhet fortsätter. Som vanligt vägrar de borgerliga att diskutera konsekvenserna, utan hänvisar till att Lund fortfarande har bättre resultat i t.ex. skolan än de flesta andra kommuner. Det som är bra tål att göras sämre – så lyder den borgerliga visionen för Lunds kommun.

Mot detta ställde de rödgröna partierna framtidsinriktade satsningar på de kommunala kärnverksamheterna skola och omsorg, på miljöpolitiken samt en rad angelägna lyft för t.ex. park, natur, idrott och kultur. De rödgröna lade dock inget identiskt budgetförslag, men var eniga om de viktiga satsningarna på skola, socialpolitik och äldreomsorg och att dessa krävde en skattehöjning på 40 öre.

Vänsterpartiet föreslog extra pengar för att sänka taxorna i Kulturskolan och att minska biljettpriserna på stadsbussarna. Därtill ville vi hålla fast vid de gemensamma rödgröna ambitionerna från i somras att äntligen få fart på det eftersatta underhållet av kommunens lokaler och anläggningar. I allt detta fick vi stöd av Miljöpartiet och DV, men tyvärr inte av Socialdemokraterna som prioriterade att lägga en budget som skulle visa plus på sista raden. Detta kunde de dock bara uppnå genom att acceptera en märklig borgerlig piruett.

Ett nytt inslag som de borgerliga lanserade var nämligen att införa en post i budgeten som kallas Resultatförbättring, en extra intäkt på 23 miljoner kronor 2011. Bakom den kryptiska beteckningen döljer sig underskottet i den borgerliga budgeten som uppgår till - just det, 23 miljoner kronor. Detta måste vara den största innovationen i Lunds finansiella historia: Lyckas man inte balansera budgeten skapar man en post med en förväntad intäkt som motsvarar underskottet.

Vänsterpartiets syn är att det är bättre att ärligt visa budgetens resultat även om det är minus. Lagstiftningen inom detta område, som i praktiken fungerar som rekommendationer eftersom det inte finns några sanktionsmöjligheter, är stelbenta och procykliska. De tvingar kommunerna att skära ner när de borde satsa. Lund förväntas gå med ett överskott på över 200 miljoner kronor 2010. Då är det helt OK att budgetera ett underskott på några tiotal miljoner kronor 2011.

Dashed hopes - grym Gaza-blockad av Gunnar Stensson

Förstörda skolor och läkarstationer.  7% av återuppbyggnadsmaterialet släpps igenom. 93% stoppas. Tusentals sönderskjutna hus. Textilindustrin tillåts importera råvaror. Exporten stoppas. 2/3 av alla företag har tvingats stänga. Befolkningen nekas kontakt med vänner, familj och utbildning utanför Gaza. Gaza är stängt. 35 % av den brukbara jorden och 85 % av fiskevattnen har ockuperats för att upprätta buffertzoner. Buffertzonerna övervakas av skjutglada israeler. De har haft ihjäl 6 civila och skadat 50 de senaste 6 månaderna. Gazas befolkning berövas tillgång till el, vatten, jobb och fred.
   Bakom rapporten står Amnesty, Oxfam, Rädda barnen, Kristet bistånd och Medicinsk hjälp till palestinier. ”Ingen förändring i Gaza”, säger Blair som företräder EU, FN, USA och Ryssland. Israels illegala blockad måste hävas. Källa Guardian 2010-11-30.
   Men vad förmår de mot Israel? Obama lär inte skicka något hangarfartyg.

V i Lunds kommun: Erfarenhet och viss förnyelse av Gr

Som det framgått av dagstidningarna fick Vänsterpartiet, trots en liten valförlust, en hygglig utdelning när den kommunala oppositionen fördelade sina poster. Partiets förhandlare har tydligen varit duktiga men de andra partierna har nog också uppskattat V-representanternas insatser i nämnder och styrelser.
   Tidigare har Mats Olsson omvalts till kommunstyrelsen, med Hanna Gunnarsson som ersättare. I lördags nominerade partiföreningens medlemsmöte till de övriga uppdragen med följande resultat:
Byggnadsnämnden: Angelica Svensson, ersättare Anders Örbom
Tekniska nämnden: Per Woin, ersättare Ann Schlyter
Miljönämnden: Stefan Olsson, ersättare Sirwan Dabagh
Utbildningsnämnden: Daniel Stolt, ersättare Felicia Bromée
Barn- och skolnämnd Lund: Helene Alpfjord och Gösta Eklund, ersättare Ibrahim Kakahama
Barn- och skolnämnd Öster: Eleonor Pavlov, ersättare Erik Svensson
Kultur- och fritidsnämnden: Saima Jönsson, ersättare Lena Kronberg
Socialnämnden: Olof Norborg, ersättare Bengt-Göran Paradis
Vård- och omsorgsnämnden: Lars A. Ohlsson, ersättare Daniel Engelbertsen
Servicenämnden: Nita Lorimer
Kommunrevisionen: Nilla Bolding
Valnämnden: Ellika Sevelin
Kommunala p-bolaget: Gunnar Sandin
Kommunala bostadsbolaget: Clas Fleming
Kraftringen (Lunds energi): Ann Schlyter
Renhållningsstyrelsen: ersättare Sven-Inge Cederfeldt
VA Syds förbundsfullmäktige: ersättare Lars A. Ohlsson
Nämndemän tingsrätt: Ingrid Ridbäck, Maja Stolt, Azeb Wittzell
   Det cirka tretti deltagarna diskuterade flitigt men utan hårda ord. Av tidigare års motsättningar mellan nytraditionalister och modernister märktes inget. De förras talesmän har på ett eller annat sätt försvunnit medan några av de senare återkommit: till partiet som Bengt-Göran Paradis, bara till uppdrag som Ann Schlyter – Lars Ohly står i vägen för ett förnyat medlemskap, säger hon. Men inte heller Lena Kronberg i Kultur & fritid är medlem, bara sympare.
   Valberedningens flesta förslag gick igenom men inte alla. De ville ha Ann Schlyter som ordinarie i hennes nämnd; i gengäld kom hon in i Kraftringen vilket inte var deras förslag. Azeb Wittzell slog ut deras kandidat som nämndeman – ett uppdrag där de villiga kandidaterna var ovanligt många.
   En hel del nya förvisso men åtskililiga 60+are och rentav någon 70+.

Marian Radetzki – falsk profet av Gunnar Stensson

"Trots en växande befolkning, allt högre levnadsstandard och ökande förbrukning är tillgången på resurser bättre än någonsin”. Påståendet kommer inte från Sarah Palin utan från Marian Radetski som lagom till miljökonferensen i Cancun kommer ut med boken Människorna, naturresurserna och biosfären, SNS förlag.
   Marian Radetzkis tidsperspektiv är kort. Oljereserverna räcker 45 år till, konstaterar han. ”Lägg siffran på minnet om du vill skingra din fruktan för peak oil.”
   Varken han eller jag behöver således hysa fruktan. Om 45 år är vi döda. Men prisstegringen kommer innan oljan tagit slut enligt lagen om tillgång och efterfrågan. Så något kommer vi nog få uppleva, Marian och jag.
   Priserna på alla råvaror sjunker, skriver han. Men det innebär ju att prisnivån på den rika världens produkter ökar snabbare än priserna på Tredje världens råvaror! Det drabbar Tredje världen. En bra term för den prisrelationen är utsugning.
   Marian Radetzky hänvisar till historiska fakta. Hittills har det gått bra, sa mannen som föll från skyskrapan när han passerade näst nedersta våningen. Han bortser från de högcivilisationer som gått under genom miljöförstöring.
   Läs en genomförd analys av Marian Radetszkis destruktiva ideologi i Alf Hornborgs Myten om maskinen s. 40-44!

Inför skidskyttesäsongen av Lucifer

När jag utbildade mig till politisk krönikör/kåsör så var mina främsta läromästare engelska politiska journalister. Det utmärkande för deras krönikor var att de blandade högt med lågt, trivialiteter med djupsinnigheter etc. Mest lärde jag mig nog av Kingsley Martin, i många år chefredaktör för New Statesman. Hans krönikor började oftast med några kommentarer till hur det var med rosorna i trädgården, detta innan han gav sig på att säga elakheter om Gaitskell, Benn eller vem de nu var.

Många medaljer blir det
Alltså har jag inga som helst problem med att tala om det plågsamma i att säsongen nu har börjat för skidskytte och ishockey. Vad gäller skidskytte är det förstås en militär verksamhet som länge förblev just militär. Själv tvingades jag utöva den på vinterutbildning i Ångermanland på 1950-talet och jag kan berätta att det var inget nöje. Vilka krafter som drivit fram den till tv-skärmarna på 80-talet nu har jag ingen aning om, men de tycks vara starka. Det finns fyra-fem olika sätt att starta, och varierar gör också skjutsätten och så tävlar herrar och damer var för sig. Ja, det blir förstås ett femtiotal olika kombinationer med möjlighet att för var och en dela ut medaljer med åtföljande TV-intervjuer och kringsnack. Säsongen har just börjat och pågår väl fram till maj. Vad har man gjort för att förtjäna detta?

Byggmästarnas favorithobby
Till detta kommer så ishockey, såvitt jag förstår ett sätt att visa upp organiserad brutalitet av typ gladiatorspel för en lysten allmänhet, förvånansvärt ofta med många medelålders kvinnor. Jag hoppades länge vi skulle slippa se det i den här landsändan med tanke på dess sviktande isar, men det tycks vara en favoritsport för byggmästare som har för mycket pengar och sådana finns både i Malmö och Lund. De sätter upp fula hockeylador ”gratis” för kommunerna, men passar i själva verket på att samtidigt tillskansa sig en massa byggrättigheter. Politikerna går ofta på det. Här finns dock glädjeämnen: det går i regel illa i seriesystemen för deras hopköpta ishockeylag varvid publikintresset mattas och man kan då hoppas på att deras lag går i konkurs och deras hallar förfaller. Men under tiden får man leva med ishockeyn, som har en prioriterad plats i sportnyheterna under mer än halva året. Sista hockeyslutspelen brukar äga rum i början på juni när man kunde ha trott att varje tanke på is och skridskor skulle vara fjärran. Men jag följer nu alltså Malmö Redhawks och gläds åt varje förlust.

På västfronten intet nytt
Jag ser ju nu att försvarsminister Tolgfors, den kände vapenvägraren, tillhör dem som har varit uppe på amerikanska ambassaden för att ta emot beröm. Bortsett från det menar jag att han är den sämste försvarsminister vi har haft och då inkluderar jag ändå raden av socialdemokrater. Det svåra med honom är hans sätt att utrycka sig, på samma gång blygsamt och bombastiskt. Det jag senast uppmärksammade honom för var att han nu trodde sig ha övertygande argument mot dem som har motsatt sig hans senaste reform. Som bekant slopades nu den allmänna värnplikten och ersattes med att system av kontrakterade yrkessoldater. Det är inget yrkesförsvar, sa han, vi har nämligen infört regeln att man får ha värvning i högst sexton år.  
   Alltså, om man någonsin kan ha använt termen legoknektar så är det väl rätt här! Hur var det under trettioåriga kriget, då var det väl sällan legoknektarna höll i sexton år? För övrigt var väl många av dem då inhyrda på kontinenten. Det är ju ytterligare en möjlighet som globaliseringen ger, vi kan väl hyra stridsvana f.d. jugoslaver och att göra jobbet? Enligt Tolgfors blir de ju inga yrkesoldater.

Demokratiska läckor
Wikileaks är det senaste tillskottet vi har fått av möjligheter till publicering på nätet. Det är en god idé som har åstadkommit en del redan, t.ex för isländska bankskandaler. Det är urtypen för vad offentlighet kan göra för att fästa uppmärksamhet på missförhållanden. Det är därför vi t.ex har riks- och kommunrevisorer och mera allmänt i offentligheten en press med tryckfrihet inskriven i grundlagen. I det här fallet är det en amerikansk yrkessoldat som tyckte att skillnaden mellan vad hans land påstod sig göra och vad det faktiskt gjorde blev för stor. Närmast är det väl att jämföra med Daniel Ellsbergs publicering av Pentagonpapperna. Mycket riktigt har folk som Carl Bildt ställt sig upp och talat indignerat om hur den fredsbringande diplomatins möjligheter nu hotas. Andra säger att han sätter liv i fara. Ja, herregud. Det var samme kille som släppte ut den film där amerikanska helikoptrar skjuter ihjäl en hel grupp civila i Irak på gatan. Helikopterpiloterna förblir såvitt känt ostraffade, men killen som släppte ut filmen tycker amerikanska politker nu ska få dödsstraff eller fängslas för landsförräderi.

Amerikabrev
Avslöjanden om svensk-amerikanska kontakter lär väl nu dyka upp under ett antal dagar. Det trista är att vad som sägs kommer inte som några överraskningar. Urban Ahlins och Mona Sahlins Afghanistansnack på amerikanska ambassaden är precis vad man kunde ha väntat sig. Att USA:s ambassadör säger att Sverige är en hemlig supporter til Nato och att alliansfriheten numera bara är ljug är vad vi brukar säga inom vänstern.
   Det är många som tror att det är roligt att lyssna till erkännanden och att få rätt i sina omdömen, men det är det sällan. Det är tråkigt och ibland just plågsamt. Vad ska man göra? Borde det inte finnas folk som inte nödvändigtvis står till vänster men som står för humanitet och för Sveriges oberoende?

Lokalt: fallet Helmfrid
Ja, det finns saker att säga också¨lokalt. Moderaterna i Lund är nu så styva i korken och sitter med så säker majoritet att de anser sig kunna bära sig åt hur som helst. Deras senaste grej, att vägra ett S-kommunalråd deltagande i Lunds viktigaste politiska organ, är ett tecken i tiden och vi får nog återkomma till det. Det är Mats Helmfrid (m) som har hållit i yxan. En möjlighet är förstås att de är sura över att inte oppositionen applåderar de kraftfulla lönehöjningar de har beviljat sig själva. Jag har sett Helmfrid i kommunala sammanhang i 30 år och han är ingen stark och självständig figur så det finns nog andra krafter bakom. Allmänt är det anmärkningsvärt att moderaterna bara har folk i klassen Helmfrid och Avenborg att komma med till centrala poster
   Jag tror inte heller att de borgerliga kollegorna är så entusiastiska för den valda linjen. Men de är så försvagade av valresultatet och i folkpartiets fall också av de lokala skandalerna att de inte vågar sätta sig upp mot moderaterna. Det är en trist historia och det känns inte så muntert precis att gå på fyra år till med detta trista gäng.

Nostalgi: högerextremismens politiska vapen
av Gunnar Stensson

Hedda, huvudpersonen i Sigrid Combüchens roman ”Spill” råkar möta en grupp uniformerade SA-män vid floden Spree, när hon tillsammans med sin kusin Daisy besöker Berlin sommaren 1937. Det är nära den plats där Rosa Luxemburg mördades och hennes kropp kastades i det svarta vattnet. Hedda försöker stiga åt sidan men ramlar i den regnvåta grässluttningen. Ett par artiga SA-män hjälper henne upp. Pinsamt. Efteråt kommenterar hon nazistpartiets och SA:s kampsång  Horst-Wessel-lied: ”Deras kampsång hade en sekvens som kommenderade gatan fri för bruna bataljoner. Daisy svarade att det lät som en beskrivning av bullrig diarré, vilket också var vad de där typerna var.”
   I den svenska riksdagen sitter sverigedemokrater som på interna fester nostalgiskt brukat sjunga den svenska översättningen av den gamla nazihymnen.
   Mårten Dunér känner tydligen inte igen den trots att den fungerade som Nazitysklands andra nationalsång. Ändå såg jag till att få med frasen  ”SA marschiert”. SA – Sturmabteilungen. I stället svamlar han om att jag skulle ha en förkärlek för tyska marscher i allmänhet.
   Den lilla artikeln handlar om högerextremismens musiksmak, inte Gunnar Stenssons.
   Jag fruktar att MD vare sig har förstått de citerade fraserna i vad jag kallat Ku Klux Klan-sånger, som ju förespråkar en återgång till slavsystemet i den amerikanska södern, eller den imperialistiska ideologi som uttrycks i Marine-hymnen.
   Andra är skarpsyntare. Redan direkt efter det andra världskriget skildrar Norman Mailer  framväxande amerikansk fascism i ”De nakna och de döda”.
   Jag tror inte Sverigedemokraterna sjunger Horst-Wessel längre. Den nostalgin funkar inte. Däremot styr de ut sig i folkdräkter och använder sig av hembygdsrörelsen och folkmusiken. De läser gammal svensk poesi
på Dramatens trappa för att manifestera svensk kultur till skillnad från entartete Kunst, som Goebbels brukade uttrycka det. De tycker kanske det vore att gå för långt att ställa till med bokbål på modern poesi, men de använder medvetet nostalgin som ett vapen, fångar upp känslor och stämningar som många oreflekterade människor bär på.
   Och de är inte ensamma. Höger- extremister i hela världen utnyttjar folks nostalgi på samma sätt  För ett år sedan lurade de schweizarna att förbjuda minareter. I New York piskar de upp opinionen mot ett moskébygge. Att Pia Kjaersgaard förvandlat dansk kultur till en sorts aggressivt Skansen, kan väl inte ha undgått någon. Inte heller att aggressiva nostalgiker idag bestämmer Israels politik, bland annat sjungande den socialistiska kibbutzrörelsens gamla sånger. Islamismen utnyttjar på samma sätt sharia-nostalgin.
   Just nu är den nostalgiska Tea Party-rörelsen världens kanske farligaste och starkaste högerextrema rörelse. Den talar om frihet, tro, rätten att bära vapen och patriotism. Den bekämpar sjukreformen och miljörörelsen. Den skulle mycket väl kunna begagna sig av den sång av Woody Guthrie om en hjälte i slaget om Atlanten som Mårten Dunér nostalgiskt hänvisar till på samma sätt som Dansk Folkeparti begagnar sig av demokratiska ikoner som Kaj Munk och Grundtvig.
   De individer som dirigerar dessa rörelser är inga idioter. De är cyniker med ett mål. Bakom Tea Party-rörelsen står det militärindustriella komplexet, oljekapitalet och storfinansen. De kontrollerar massmedia. Tea Party-rörelsens fotfolk är förtvivlade, förvirrade och fördomsfulla vardagsamerikaner i en nödsituation som de inte förstår men som liknar det tyska folkets på 1930-talet då de anslöt sig till en rörelse som utlovade socialism och nationalism för rena arier.

Tänk om ni alla låg över medel! av Stig Henriksson

(Först publicerad i VLT 30 nov)
Min gamla lärares önsketänk föresvävar mig när jag tänker på lyx. Lyx tror jag innehåller tre delar. Det första är att det förstås ska vara något för en person eftersträvansvärt; goda cigarrer, fina parfymer, choklad eller champagne. Det andra är att det gärna ska vara synligt; den röda sportbilen eller den fotsida minkpälsen blir häftigare om den fångar omvärldens förmodat avundsamma blickar. Det tredje är just att det inte ska vara förunnat alla. Det är inte mycket till lyxkänsla om kreti och pleti – detta fina uttryck för ringaktning mot andra hämtat från hebreiskan och syftande på folkslagen keretéer och peletéer – också har tillgång till lyxartikeln.
   Det kan vara svårt att erkänna, men jag tror njutningen av lyx alltsomoftast beror både på lyckan att ha, men också glädjen i att alla andra inte har. I våra bästa stunder unnar vi förstås alla våra medmänniskor livets goda, men då vill vi gärna själva ha klivit ett trappsteg till. Det blir som med turismen. Det allra mest eftersträvansvärda är den smultronställe som är oupptäckt av flertalet och därigenom orört av turismen. Dvs där turisten får vara ensam turist. Och när tillräckligt många har upptäckt charmen med denna plats så är tjuskraften i och med det borta.
   Idag finns samma lyxartiklar på alla flygplatser, alla hotellkedjor har likadana rum världen över och alla mat från hela världen finns i alla större städer. I teorin åtkomligt för alla om än i praktiken i alla fall inte hela tiden. Vad är då den lyx som är eftersträvansvärd, synlig och exklusiv?
   Ja, kanske är svaret nu att i-världens stora lyx är gammalt fattigfolks vardag. Ren luft, rent vatten. Tystnad och möjlighet till ensamhet. Men också spontant umgänge utan föregående kalenderkontroll. Naturligt mörker och sömn tills du vaknar. Att ha tråkigt utan något att roa sig med. Men hur synligt blir överflödet då? Ja, idag kanske lyxen ibland är att vara osynlig, oanträffbar och omöjlig att nå – ens med mobilen?

Med hund från Professorsstaden till Höje å 1937

"Hedda var ute med hunden.  Det var en dalmatiner som hette Quatrejamb, men kallades Tusse… Hon gick över åkrarna, långa backen ner till Höje å och hela vägen hem igen. En gång valde hon att gå under järnvägsviadukten och vidare på Trollebergsvägen, dit hon inte gärna gick utan hund.
   När de gick på åkrarna, med möllorna vid horisonten, med pilevallarna som hålsöm mot himlen (som hon läst det beskrivet), visade hunden vad som levde i markerna. En sork hoppade som en gymnast – hela kroppen sträckt och diagonal i luften räddade den sig in i ett häcksnår. En gång stötte de på en liten räv som sov i solen och den skulle varit dödens om inte Hedda haft hunden kopplad och själv varit stor och stark.
   Nere vid ån bodde några minkar som Tusse var lite rädd för. Hedda undrade om han såg att minkens ansikte var elakt.”
Sigrid Combüchen, Spill, Norstedts 2010.

Kulturtips

DET ÄR NU DET NYA
InSite spelar Line Knutzons "Det är nu det nya" på Bastionen 13 nov - 11 dec
Fre 03 dec kl. 19:00. Läs mer

Hamlet - Som det kan vara eller inte vara
1 2 3 schtunk ger William Shakespeares mest berömda pjäs: Hamlet. En upplevelse som bara 1 2 3 Schtunk kan ge dig! På Teater 23 1-5 dec.
Fre 03 dec kl. 19:00. Läs mer

Oskar Linnros (SE) LIVE
På Babel 3 december kl 19. Läs mer

Phönix (Danmark)
Moderna tolkningar av traditionell dansk folkmusik, 3 december kl 20 på Kong.
Läs mer

Rörelsens Scenkonstfestival - 3 dec
dans- och performancefestival på Inkonst 3-4 dec
Fre 03 dec kl. 12:00. Läs mer

Vem gråter för Jemma Blomhoff?
Tre dragspel och en tv, stora känslor, små ord och falska toner av och med Anna Gustavsson, Linn Hansén och Lina Ekdahl, på Inkonst 3 december kl 19.
Läs mer

Den girige av Molière.
Direktsändning på Biograf Spegeln från Dramaten lördag 4 december kl 19.00
Läs mer

Granen - teater Morianen
På Moomsteatern 4 och 11 december kl 14.00. Läs mer

Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Lör 04 dec kl. 19:00. Läs mer

Beches Brew
Bengt Berger flippar ut – igen! 5 december på Victoriateatern kl.13.
Läs mer

Damir Imamovic Sevdah (”Balkan/Bosnian Fado”)
På Inkonst söndag 5 december kl 20.00.
Läs mer

Messias-Sing-Along
G. F. Händels oratorium MESSIAS. I Sankt Johannes kyrka söndagen den 5 december kl 18.00. Läs mer
Operaintroduktioner på Spegeln - Don Carlos
på Biograf Spegeln 6 december kl 19.
Läs mer

Matkaravan - Julkaravan
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. Guidade turer runt Möllevångstorget. Jultema i december.
Tis 07 och ons 08 dec kl. 16:00
Läs mer

STÖDFEST FÖR ASYLGRUPPEN pres. Emil Jensen & Nour El-Refai
På Babel 8 december kl 20. Läs mer

Bil Aka Kora (Burkina Faso)
Traditionella rytmer från södra Burkina Faso med influenser från jazz, reggae och blues. På Kong torsdag 9 december kl 19.
Läs mer

HAMLET
National Theatre, livesänding på Spegeln, torsdag 9 december kl 20. Läs mer

Stanza 9/12
Stanza firar åttaårsjubileum med Birgitta Stenberg, Niclas Nilsson, norska Kristin Berget och musik av Mine To Keep. På Inkonst 9 december kl 20. Läs mer
 
Hela kulturcentralens program

2010-11-25

Röda Kapellet spelar italiensk musik

Fredagen den 10 december ger Röda Kapellet sin årliga julkonsert och dito fest.
   I år är temat Italien, närmare bestämt "Från Togliatti till Berlusconi". Det blir musik och text med anknytning till den kulturpolitiska situationen i Italien.
   Evenemanget går av stapeln i Språk- och litteraturcentrums foajé och börjar med mingel kl 19.00. Under minglet får vi höra sång till dragspel av Bengt Hall och saxofonmusik av saxofonkvartetten Saxdax. Kl. 19.30 spelar Röda Kapellet, interfolierat av filmvetaren Lars Gustaf Andersson. Efter konserten får vi en politisk kommentar av Pierangola Sassola.
   Därefter blir det italiensk buffé för de som så önskar (självkostnadspris 150:-), och maten kan sedan dansas ner till svängig storbandsmusik framförd av Linen Row Big Band, ca 22.00.
   Inträdet är fritt, men om man kommer efter kl. 19 måste man se till att bli insläppt. Det går bra att komma och lyssna utan att äta. Den som vill äta bör anmäla det i förväg. Skicka ett mejl till kapellet@bredband.net.

Kommentar från bloggen av Mårten Dunér

Gunnar Stensson gillar inte nostalgi men har en rätt märklig musiksmak med dragning åt Marines. För att bredda hans tysk-amerikanska urval sänder jag med en amerikansk text med mer Navy-stuk från 40-talets början, ni vet den där tiden när vänstern här i Sverige försvarade tyska ockupationer men vänstern i USA skickade konvojer:

Have you heard of a ship called the good Reuben James
Manned by hard fighting men both of honor and fame?
She flew the Stars and Stripes of the land of the free
But tonight she's in her grave at the bottom of the sea.

Tell me what were their names, tell me what were their names,
Did you have a friend on the good Reuben James?

   Kan hittas på nätet, rätt snygg musik också. Vem som gjort den? Woody nånting, går kanske inte upp mot tyska marcher om du föredrar dem.

Jultomten

Varje år när det vitnar i träden
återkommer den förhatlige gamle mysaren,
barnkammarens Rasputin. Han skakar sitt vaddskägg
och träder storstövlad och med våld in i allas hjärtan.
Harry Martinsson, 1960

Veckans citat
Kriget mot terror hot mot demokratin

"Usama bin Ladin kan inte hota vår demokrati, som är vårt starkaste försvar mot all politisk terror. Likhet inför lagen är ett starkare vapen än terroristlagar, som är motsatsen. Därför är lagstiftare som Thomas Bodström och deras propagandajournalister farligare för vår demokrati än Usama bin Ladin.”
Jan Guillou, AB 21/11

"
Kriget mot terror leder till fascism. Antimuslimska stämningar närs av samma källa som antisemitismen i det kristna västerlandet även om islamofobin och antisemitismen inte är identiska. Men precis som en stor del av det humanistiska och samhällsvetenskapliga forskarsamhället sedan andra världskriget ägnat sig åt att undersöka antisemitismens idéer och praktik är det hög tid att forskningen nu intresserar sig för islamofobin.”
Helle Klein, AB, 21/11

Perspektiv på judendomen

"Förintelsen  är vårt liv och vi tänker inte glömma den och låter inte heller någon glömma oss. Vi har lyft förintelsen ur dess historiska sammanhang och förvandlat den till en ursäkt för – och en drivkraft bakom – allting vi gör. Allting jämförs med förintelsen, förminskas av förintelsen, och därför är allting tillåtet – stängsel, belägringar,inringningar, utegångsförbud, ouppklarade dödsskjutningar och att stoppa vatten- och livsmedelstillförsel. Allting är tillåtet, eftersom vi gått igenom förintelsen.” Avraham Burg, Förintelsen är över och vi måste resa oss ur askan, Daedalus 2010.

Irans judar
”Faktum är att Iran hyser Mellanösterns största judiska befolkningsgrupp efter Israel, cirka  30 000 individer som enligt Majds – och min egen – uppfattning lever ett tryggt och harmoniskt liv i den ”islamiska gudsstaten”. Ett drygt dussin synagogor, flera kosher-restauranger och judiska skolor, ett ganska stort judiskägt sjukhus och så vidare. Plus en representant i det iranska parlamentet. Är dess personer troende judar? Ja, de flesta. Är de sionister? Mycket få.” Per Jönsson, DN, 19/11: två böcker av Homan Majd, Irans dubbla ansikte, Ordfront 2010, och The Ayatollahs democracy, W W Norton & Company.

Höje å – urbanisering och översvämningar
av Gunnar Stensson

Snö och nordanvind. Brunt oroligt vatten strömmar över Källby ängar och breder ut sig över stora arealer. Kylan tycks stanna några dagar. Då fryser vattenflödet och ån kan återvända till sin strömfåra. Tills det töar.
   Vattennivån varierar mer än tidigare. Gång på gång översvämmas strandängarna, stigarna, gångbroarna och vägarna.
   Visst svämmade ån över också förr, när tunga höstregn föll, vid snösmältningen och enstaka sommarskyfall. Men nu räcker ett par millimeters duggregn,
   Vattnet fylls av föroreningar. Tidigare var det främst jordbrukets fosfor- och kväveutsläpp. Nu är det smuts från gator och vägar. Föroreningarna, det häftiga flödet och vattnets nivåskillnader skadar fisk, grodor och allt liv.
   Tjock och brun rinner ån ut i Öresund. När man står vid fyren i Lomma ser man hur det bruna åvattnet skiljer sig från det genomskinliga havsvattnet. På ömse sidor om den bruna strömmen ligger badplatser.
   Vad beror förändringen på?
   Det kan inte vara dagvattnet från Lund och Klostergården. Det passerar nämligen till största delen reningsverket och dammarna och är ganska rent när det når ån i närheten av Värpinge.
   Nej, orsaken är den snabba urbaniseringen av Sankt Lars och Källby ängar. Mängder av träd och buskar har fällts. Rötterna har dragits upp. Jorden absorberar inte vattnet utan det rinner över markytan eller forsar rakt ner i ån genom ett nytt avloppssystem för dagvatten.
   Problemen växer allteftersom nya hus, gator och parkeringsanläggningar anläggs och fler träd fälls.
   Det handlar om Källby ängar där Riksbyggen planerar 250 lägenheter med parkeringsplatser mellan husen, PEABs bostäder vid Hunnerups- och Källbyhemmen, HSB:s stora satsning med ett 20-tal flerfamiljshus i Sankt Lars-parkens sydöstra hörn och naturligtvis de vidsträckta parkeringsytorna för hundratals bilar mellan asylbyggnaderna söder om ån.
   Vägarna breddas och bron byggs om för den ökande trafiken. Hundratals yrkesverksamma och tusentals elever reser dagligen till och från området.
   Urbaniseringen av Sankt Lars kan vi inte längre hejda. Däremot är det möjligt att stoppa Trolleby, Staffanstorps planerade villastad vid Höje å.
   Redan nu krävs åtgärder för att motverka skadorna i dalen och längs åns nedre lopp. Också enkla förbättringar kan hjälpa. En jordbrukare som jag mötte vid Flackarpsbron menade, att om man planterade en rad pilar längs ån nedanför Högevallsbadet så skulle stränderna stabiliseras samtidigt som markens förmåga att absorbera vatten ökade. Där växte flera höga pilar för ett par decennier sedan, påminde han.

Medelklasspartiet av Sven-Hugo Mattsson

Valet vi just genomfört var ett tydligt vänster/högerval. Det var ett tydligt ideologiskt val: ”ta från de rika och ge till de fattiga”. En ideologi från en fiktiv person, Robin Hood, på 1300-talet, men den håller bra även på 2000-talet.
   Ta mer inkomstskatt från de rika som tjänar över 40.000, förmögenhetsskatt, mer i fastighetsskatt för de mest värderade villorna, ta bort rutavdraget som ändå bara används av de rika. Även höjningen på 49 öre, 61 med momsen, på bensinskatten är knivskapt. Det är de rika som hade fått betala mest, de fattiga har knappast bil.
   Så ger vi dessa pengar till de fattiga, de som lever på en nivå som är under 60 % av en medelinkomst. Mer till dem som tvingas till arbetslöshet därför att samhället inte skapar tillräckligt med jobb, för att få del av pengar från arbetslöshetsförsäkringen måste du aktivt söka jobb, du kan absolut inte vara passiv. Mer till dem som är sjuka, för att få del av sjukförsäkring, under längre tid, måste du ha läkarintyg. Är du sjuk riktigt längre blir du granskad av försäkringskassan. Jag menar vaddå passiv?
   Vi, de rödgröna, förlorade valet med tydlig marginal. Alltför få från medelklassen röstade rödgrönt. Jag tror att många tycker att välfärden är tillräcklig och att det nu är tid för skattesänkningar istället för mer välfärd. Man tycker kanske att de där nere trots allt får sina ersättningar och överlever. Det mesta av retoriken i politiken utgår ju från detta: ”det måste löna sig att arbeta”, ”vi får inte acceptera att man lever på passiva bidrag”.

Medelklasspartiet
Vi lyckades alltså inte med vår Robin Hood-taktik. Det finns, cyniskt uttryckt, inte tillräckligt många kvar som är underklass. Samtidigt växer medelklassen och blir bara rikare och rikare. Den som vill vinna val i framtiden måste alltså hålla sig väl med denna klass, men man riskerar att mista sin själ.
   Innan jag värderar S´ eftervalsdebatt är det viktigt konstatera att S, under de senaste 20 åren, inte självständigt föreslagit eller genomfört en enda reform som skulle gynna de fattiga specifikt. Detta trots att vårt samhälle kraftigt dragits isär, detta trots att tillväxten har varit markant under dessa år. Under de 12 åren med S-regeringar mellan 1994-2006 var arbetslösheten bara vid ett kort tillfälle under 6 %.
   Så förlorar vi valet på sansade förslag som skulle förbättra för många fattiga, förslag som är klart finansierade. Då flyr sossarna, som egentligen är ett mittenparti, ett medelklassparti, från det mesta av
finansieringarna. Morgan Johansson som anses stå till vänster i S tycker, i en intervju i SDS, att det var fel att förslå höjd skatt på de dyraste villorna och höjd bensinskatt. Andra sossar har tyckt att det var fel att förslå att man skulle ta bort rutavdraget. Att ta bort ett eller flera etapper av jobbavdraget fanns inte ens med i valrörelsen. Sossarnas taktik är klar, man har upptäckt att underklassen är för liten och att man mer måste gynna medelklassen.

Thomas Östros
Beviset på detta är Thomas Östros famösa inlägg på DN-debatt för någon vecka sen. Han har exakt samma retorik som Alliansen, läs moderaterna. ”Det skall löna sig att arbeta”, skriver han vid flera tillfällen och i olika former. Vem säger emot ens i meningen att det skall löna sig att utbilda sig och ta ansvar. Vi får inte bli kvar i ett ”passivt beroende av ersättningar och bidrag”. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva denna retorik av en ledande sosse. Jag trodde inte jag skulle få uppleva att även en sosse kallar försäkringslösningar för bidrag.
   Det är tydligt att S nu kommer att söka sig mot mitten där de många rösterna finns. Det är ingen tvekan om, när man hör eftervalsdebatten, att det är partiet som är viktigt. Det är partiet som gjort ett katastrofval, det är inte en katastrof för de människor som skall fortsätta leva på låga försäkringsersättningar när man blivit sjuk eller inte får ett jobb på en marknad där det faktiskt inte finns tillräckligt med arbete.
   S är helt enkelt inte längre ett vänsterparti, de gröna har de aldrig varit.

Öknen
Jag bedömer att S nu går ut i en ökenvandring, man har ju bränt skeppen gentemot det rödgröna samarbetet. Möjligtvis fortsätter man samarbetet med MP, men dessa kan lika väl samarbeta med Alliansen. I en framtid, ganska långt fram är det möjligt att vi ser en allians mellan S, MP, C och FP, när moderaterna blivit för stora och uppblåsta.
   Det innebär att V definitivt kommer att bli ensamma, ingen kommer under det parlamentariska läget som nu finns, hitta ett samarbeta med V. Det är nog tyvärr sant att S och MP förlorade på samarbetet med V. Men det innebär också att det enda parti som verkligen talar för underklassen kommer att isoleras.
   Möjligtvis kommer en ny ledning i V att ändra på detta så att V kan komma in i värmen igen.

Färdtjänst – demokratisk styrning eller ”kundval”
av Ulf Nymark

Nu är det dags för Lunds kommun att på nytt upphandla färdtjänst. Nuvarande entreprenör, Taxi 020, började köra färdtjänst åt kommunen i oktober 2007. Tiden för avtalet löper ut i september nästa år, men avtalstiden kan förlängas med två år om båda parter är överens.
   Tekniska nämnden skulle i förra veckan ta ställning till ett förslag från tjänstemännen om att nyttja möjligheten att förlänga avtalet. Nämnden fattade inget beslut om förlängning utan ville först ha Brukarrådets synpunkter, vilket märkligt nog förvaltningen inte brytt sig om att inhämta innan ärendet kom upp på nämndens bord.

Tredubblat antal klagomål
Färdtjänsten är – och kommer sannolikt att förbli – ett problem för kommunen om ingenting radikalt görs. Entreprenörerna fullgör inte sina åtaganden. Klagomålen på färdtjänst har tredubblats det senaste året. Lång väntan i beställningscentralen och försenade eller rentav uteblivna hämtningar är de vanligaste klagomålsanledningarna, men även klagomål på förarnas uppträdande är relativt frekventa. Exakt hur många brott mot avtalet med kommunen som Taxi 020 har gjort sig skyldig till har nämnden ingen aning om. Och majoriteten vill tydligen inte heller veta det att döma av totalt utebliven reaktion på undertecknads plädering för att nämnden måste skaffa sig en tydlig bild av problemen innan beslut om förlängning tas.

Samma visa
Från företaget och förvaltningen uppges att bristerna beror på att det har funnits för få fordon. (Hur kommunen överhuvudtaget kan välja en entreprenör som har för få fordon är i sig en fråga som säkert kommer att förbli obesvarad från den styrande majoritetens sida). Nu har Taxi 020 ordnat fler fordon så därmed skulle problemen vara ur världen. Men visan om flera fordon och om att det ska bli bättre har sjungits för nämnden under en lång rad av år. Problemen finns kvar, oavsett entreprenör och oavsett antalet fordon.

Taxibranchen monopoliserad
Färdtjänstens problem bottnar ytterst i hur taximarknaden ser ut. Eller rättare sagt: i egentlig mening finns ingen marknad, om man i begreppet marknad också innefattar att det ska finnas åtminstone ett visst mått av konkurrens. Taximarknaden är helt enkelt monopoliserad på färdtjänstsidan. Endast tre företag är tillräckligt stora för att ha någorlunda goda möjligheter att utföra färdtjänst. Det är Taxi Skåne, Taxikurir och Taxi 020. (Det var också endast dessa tre företag som lämnade in anbud vid senaste upphandlingen) Problemet för kommunen är att alla tre ägs av samma kapital, den s k Fågelviksgruppen. (Taxi 020 köptes upp av Fågelviksgruppen strax efter att Lunds kommun antog dem som entreprenör 2007).

Fågelviksgruppen
Detta monopol innebär att det bolag som för tillfället är entreprenör i stort sett kan strunta i att följa avtalet med kommunen. En av flera för vinstnivån goda anledningar att bryta mot avtalet med kommunen är att prioritera mera lönsamma resenärer och låta färdtjänstresenärerna vänta. Visst, det kan bli en och annan krona i vite vid enstaka tillfällen, men det blir säkert ändå billigare för företaget jämfört med att till fullo uppfylla sina förpliktelser mot kommunen. För om det ena Fågelviksföretaget diskvalificerar sig som utförare är kommunen ändå i praktiken hänvisad till att välja ett annat företag i samma ägargrupp.

Kundvalssystem ingen lösning
Vad kan då göras åt denna situation? Borgarnas förslag är ”kundvals”system enligt den modell som förekommer inom hemtjänst. Dvs. kommunen godkänner ett antal taxiföretag som färdtjänstutförare som den färdtjänstresenären sedan har att välja emellan. Ett huvudargument mot s k kundval inom hemtjänsten var och är från de rödgröna att det utlämnar brukaren till marknadens godtycke och att det är svårt för den hemtjänstberättigade att få (och många gånger också tillgodogöra sig) information om företagen för att kunna göra ett välunderbyggt val. Samma argument gäller givetvis även för färdtjänst. Fast där är det ännu värre: om konkurrensen på hemtjänstmarknaden är begränsad så är den, som ovan framgått, obefintlig inom färdtjänsten. Taxiföretagen behöver inte anstränga sig för att ge god service, de färdtjänstberättigade är ändå i utelämnad till samma ägare, dvs Fågelviksgruppen. Märkligt nog förespråkar Vänsterpartiet också ett kundvalssystem inom färdtjänsten, efter att i åratal kraftigt kritiserat samma system inom hemtjänsten.

Ska regionen få ta över?
Ett sätt för Lunds kommun att skjuta problemen kring färdtjänst ifrån sig är att låta Region Skåne ta ansvaret för den. Det är detta alternativ som nu utreds av Tekniska förvaltningen tillsammans med Skånetrafiken. På så sätt kan kommunen avbörda sig ansvaret, men spåren från andra kommunen som låtit Skånetrafiken ta hand om färdtjänsten är synnerligen avskräckande. Att låta Skånetrafiken ta över är att blankt strunta i färdtjänstresenärernas behov av hög reskvalitet. Och möjligheterna för kommunen att påverka färdtjänstens utformning blir lika med noll.
   I nuläget är det också vanskligt att göra en ny upphandling, vilket är alternativet till att förlänga gällande avtal med Taxi 020. Taximonopolet kan sätta i stort sett vilket pris det behagar på färdtjänst. Kommunen har inget val, något av monopolets företag måste väljas.

Egen regi?
Finns då ingen lösning? Om sanningen ska fram: det finns ingen riktigt bra lösning. Men den minst dåliga är nog ändå den som Demokratisk Vänster vill att kommunen närmare ska undersöka: att köra färdtjänst i kommunal regi. Visst, det innebär sannolikt inte helt obetydliga kostnadsökningar för kommunen. Vilket det givetvis också blir med ”kundvalssystem”, där tre eller flera taxibolag i Fågelviksgruppen för skattebetalarnas pengar ska utbilda personal i bemötande och regelverk samt ha varsin fordonsflotta, inklusive dyra specialfordon, anpassade för färdtjänst samt obefintligt ekonomiskt intresse av att samordna resenärernas transporter där så är möjligt.
   Den stora skillnaden mellan egen regi och kundvalssystem är kanske inte så mycket kostnadsnivån för kommunen. Men i fallet ”kundval” göder skattebetalarnas pengar taximonopolet och verksamheten står bortom all demokratisk insyn, kontroll och styrning. I egenregivarianten kan verksamheten utformas och styras demokratiskt av politiskt förtroendevalda och brukarna gemensamt.
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

Fotnot: Färdtjänst är en del av kollektivtrafiken. Stadstrafiken och Skånetrafikens bussar och tåg tillhör den allmänna kollektivtrafiken, medan färdtjänsten brukar benämnas den särskilda kollektivtrafiken. Vid en direkt förfrågan till borgarna i Tekniska nämnden om de ämnade föreslå kundvalssystem inom den allmänna färdtjänsten i Lund, alltså Stadstrafiken. Kommunen skulle då på motsvarande sätt som inom färdtjänsten handla upp stadstrafik från flera bussbolag, som alla kör på samma linjer och samma turlista. Bussresenären skulle på så sätt kunna välja vilket bolag som hon vill resa med. Ur kundvalsanhängarnas synvinkel borde detta system, om det nu är så välsignelsebringande för resenären, i konsekvensens namn också införas i Stadstrafiken. Borgarna uppgav dock att några sådana planer inte fanns. Detta utan att närmare motivera sitt ställningstagande.

Kulturtips

DET ÄR NU DET NYA
InSite spelar Line Knutzons "Det är nu det nya" på Bastionen 13 nov - 11 dec
Fre 26 nov kl. 19:00. 

Hedda Gabler - Riksteatern
På Lunds Stadsteater fredag 26 november kl 19. 

LAST WISH CABARET
På Karavan 26 november - 12 december.
Fre 26 nov kl. 20:00.
Läs mer

Miss King Cabaret presenterar Är det... det här? - av Stina Sturesson
På Bastionen från 18 november
Fre 26 nov kl. 21:00.
Läs mer

Nijinsky
En teaterperformance av Miriam Horwitz från Berlin, baserad på den ryske koreografen Vaslav Nijinskys berömda dagböcker, på Inkonst 24, 26-27 november
Fre 26 nov kl. 19:00.
Läs mer

Will Kimbrough (US) LIVE
På Babel 28 november kl 19.
Läs mer

Att brinna för en idé - föreläsning Gustav Fridolin
På Lilla Teatern i Lund måndag 29 november kl 19.
Läs mer

Frank Sinatra – High Society
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 29 november kl 19.
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 30 nov kl. 16:00.
Läs mer

Hamlet - Som det kan vara eller inte vara
1 2 3 schtunk ger William Shakespeares mest berömda pjäs: Hamlet. En upplevelse som bara 1 2 3 schtunk kan ge dig! På Teater 23 1-5 dec.
Ons 01 dec kl. 19:00.
Läs mer

Messias av GF Händel
Ensemble SYD med barockorkester Daniel Hansson, dirigent. I Caroli kyrka torsdag 2 decemeber kl 19.30. Läs mer

Hela kulturcentralens program

2010-11-18

Midnattskören

under ledning av Gösta Petersen
möter Malmö Gitarrorkester.
Solist: Sabina Zweiacker, sopran
Vita Huset (Uardavägen i Lund, bakom ICA Tornet)
Fredag 19 november, klockan 20.00
Affisch  

Söndagspromenad

Nu går vi till Trolleby!
Samling söndagen den 21 november klockan 14 utanför Klostergårdens kyrka.
Arr. Klostergårdens byalag

Antikrigskafé med tema AFGHANISTAN

Kom och lyssna på trubadurerna Jan Hammarlund och Kristian von Svensson, lördag den 20 november kl. 17.30-19.00 på Simpan, Simrishamnsgatan 3.
   Passa också på att snacka med Afghanistansolidaritet och antimilitaristiska Ofog, när vi uppmärksammar att ännu ett år gått sedan Nato invaderade Afghanistan i oktober år 2001.
Nu är det dags att tänka nytt!
Arr:
Ofog Malmö/Lund, www.ofog.org
Afghanistansolidaritet, www.afghanistan.nu

Om valet i Azerbajdzjan på DV:s medlemsmöte

DV har medlemsmöte den 23 november kl 19-21 på partilokalen, Magle Lilla Kyrkogata 2.
   På programmet bland annat: Cecilia Salemark, ersättare i kommunfullmäktige för DV och internationell valobservatör, berättar om sina erfarenheter från det nyligen genomförda valet i Azerbajdzjan.
   DV:s medlemsmöte är öppna även för icke-medlemmar - alla intresserade hjärtligt välkomna!

Träff med EfterArbetet

På torsdag 25 november kommer redaktören för EfterArbetet att vara på Café Ariman för en diskussion och lite nätverkande. Bland annat ska man diskutera möjligheternna att få någon Lundasida i tidningen.
Träffen börjar klockan 19.00.

Veckans citat

"Särskilt som feminist gäller det att försäkra opinionen om att man inte är emot samlag."
Malin Ullgren i DN i artikel om kungaboken

Peak carbon i Kina om fem år. 70 % av kolförbrukningen kommer från det egna landet. Kinas koltillgångar är betydligt mindre än USA:s, enligt Richard Heinberg, rådgivare på Post Carbon Institute.
Källa Dagens Arena

Varför inte Flackarp? av Gunnar Sandin

I förra numret återgavs Lunds Naturskyddsförenings kritik mot planerna på en ”Flackarps trädgårdsby” söder om Höje å, i Staffanstorps kommun men med kortare avstånd till bebyggelse och service i Lund.
   Det är lätt att hålla med kritiken mot detta försök att maskera en ganska ordinär villaspekulation med tal om miljövänlighet. Visst, det skulle bli ett socialt ensartat område som genererade ny biltrafik, troligen också på en ny väg in till Lund över natur- och fritidsområdet vid ån. Det skulle inkräkta på högvärdig åkerjord och stå i strid med rådande principer om landskapsskydd som talar om åtskiljande åkermark mellan Sydvästskånes tätorter.
   Men så kom jag att tänka på förslaget om en Flackarpsstad, inte en by utan kanske femti gånger större. Är det nån mer än jag som minns det?
   Upphovsmännens (var det LTH-elever?) utgångspunkt var att befolkningstrycket skulle fortsätta att öka i regionen och att stambanan mellan Lund och Malmö var en resurs att utnyttja. Avståndet mellan stationerna Lund och Hjärup var såpass stort att det fanns utrymme för en mellanliggande hållplats. Med denna som centrum skulle en tät tätort byggas upp.
   Förslag av den typen har hittills fallit på att SJ/Banverket/Trafikverket av kapacitetsskäl vägrat att tillåta ännu ett tågstopp på sträckan. Men förutsättningarna ändras. År 2018 ska det enligt gällande planer finnas fyra spår mellan Flackarp och Malmö, och en fortsättning in till Lund blir snart nödvändig. På de båda innerspåren går snabbtåg och godståg. På ytterspåren rullar lokaltåg, kanske var tionde minut i var riktning. Då går det inte att skylla på kapacitetsbrist. Det finns utrymme i tidtabellen för hållplatserna Klostergården och Flackarp.
   Vi går mot resursbrist som kommer att drabba bland annat livsmedelsförsörjningen. Är det då vettigt att bebygga 10+-jord? Ja, fast bara om man vinner något väsentligt, och det menar jag att man gör. För vi går ju mot klimatkris också och det gäller som bekant att minska utsläppen av växthusgaser. Ett verksamt medel är att driva transporterna med miljösnäll el. Att bygga nya spår blir nödvändigt men de kräver resurser och det blir allt viktigare att prioritera. Då låter det klokt att meranvända en underutnyttjad elektifierad järnväg.
   Säg alltså gärna nej till Flackarps trädgårdsby men var öppen för Flackarpsstaden.

”Hela socialdemokratin är genompyrd av patriarker”
av Gunnar Stensson

Maria Leissner och Gudrun Schyman diskuterade Mona Sahlins avgång och villkoren för kvinnliga partiledare i God morgon Sverige 16/11.
   Kvinnliga ledare drabbas av svek och illojalitet från partikamrater oftare än manliga, menade båda.
   Somliga av de socialdemokratiska patriarkerna tvekade inte att hugga Mona i ryggen ens under valkampens hårdaste skeden. De har ett stort ansvar för valförlusten
   Mona står för förnyelse. Många påstår sig göra det, men gubbarna vill inte ha någon förändring.
   Titta bara på vilka personer som nu förs fram i debatten om posten som partiledare! Gubbar, gubbar, gubbar. Yngre och äldre gubbar. Bara två kvinnor brukar nämnas. Och detta 2010!
   Lyssna på hur småpåvarna i kommuner och landsting uttalar sig i massmedia!      
   Den dominerande kvinnosynen i den breda socialdemokratiska rörelsen är att kvinnor är mindre kompetenta.
   Maria Leissner och Gudrun Schyman utgår från erfarenheter som partiledare i FP och V.

10 timmar för Latinamerika av Cecilia Lindblom

Den 13 november arrangerades ännu en gång solidaritetsdagen ”10 timmar för Latinamerika”, denna gång på Kvarnby folkhögskola i Malmö och med Centralamerika i fokus. Arrangörer var den latinamerikanska Albagruppen i Malmö samt Stödkommittén för Centralamerikas folk och Vänortsföreningen Lund-León.
   I programmet ingick föreläsningar, poesi, film, sång, folkdans och musik och det var genom­gående hög kvalitet på inslagen. Representanter för ambassaderna för Venezuela, Bolivia, Kuba och Nicaragua informerade bland annat om hur viktigt Alba-projektet är för samarbetet  länderna emellan i Latinamerika. Den absoluta höjdpunkten var när direktkontakt upprättades med två personer från motståndsrörelsen, ”La Resistencia”, i Honduras som intervjuades och som publiken kunde se på storbild och lyssna på och även ställa frågor till. Det kändes hisnande att komma så nära människor som kämpar mot den genom en kupp tillsatta regeringen i Honduras.
    Man hade beslutat att behållningen från inträde, fika-, mat- och bokförsäljning skall gå direkt till motståndsrörelsens ”Radio Globo”.
Cecilia Lindblom,
Vänortsföreningen Lund-León

Längtan av Gunnar Stensson

Teaparty-rörelsen – nostalgi, reaktion, brutalitet
Teaparty-rörelsen längtar. Slagordet under valrörelsen var ”Take America back!”.
Vilka längtar? Vad längtar de till?

Ku Klux Klan längtar tillbaka till plantagerna och slaveriet. Tårögda nynnar de:
”Carry me back to old Virginny.
There where I laboured so hard for old massa.”
Eller:
“The sun shines bright on the old Kentucky home
This morning the darkies are gay.”
Eller:
“I wish I was in the land of cotton,
old times there are not forgotten”.
De hatar Obama, niggern, muslimen, socialisten, kommunisten, nazisten, utlänningen.
Korsen brinner.

Kristna fundamentalister längtar tillbaka:
”Give me that good old religion.
It was good enough for Moses,
and it´s good enough for me”

Imperialister och militarister längtar tillbaka till den tid då The United States Marine var världens polis:
“From the halls of Montezuma
To the shores of Tripoli
We fight our countries battles
In air, on land and sea”.

Under 1930-talet sjöng man liknande sånger i ett Tyskland med massarbetslöshet och inflation:
”Die Fahne hoch! Die Reihen fest gesshlossen
SA marschiert mit ruhig festen schritt.”
  
Många av de som sjunger med måste förlåtas, ty de veta icke vad de göra. De måste upplysas.

Kulturtips

DET ÄR NU DET NYA
InSite spelar Line Knutzons "Det är nu det nya" på Bastionen 13 nov - 11 dec
Fre 19 nov kl. 19:00. Läs mer

Hamlet II: exit ghost
Teatr Weimar bjuder en helt ny bearbetning av Shakespeares klassiker. På Inter Arts Center 12-20 november kl 19.30. Läs mer

Teaterrepubliken öppnar apotek
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Fre 19 nov kl. 19:30. Läs mer

Victorias nej - Gunilla Witt
Starkt konstnärsporträtt. På Dansstationen, Palladium 18-19 november kl 19.30. Läs mer

Kabaré Kalabalik - Komodo
På Lunds Stadsteater lördag 20 november kl 18. Läs mer

Miss King Cabaret presenterar Är det... det här? - av Stina Sturesson
På Bastionen från 18 november
Lör 20 nov kl. 21:00. Läs mer

Rätt i krysset med Malmö Limelight Chorus
På Palladium 20 november kl 19. Läs mer

Don Pasquale av Gaetano Donizetti
Direktsänt från The Met på KINO i Lund.
Sön 21 nov kl. 13:00 & mån 22 nov kl. 18:00. Läs mer

Elvis Presley – Girls, Girls, Girls
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 22 november
Mån 22 nov kl. 19:00. Läs mer

Anna Hertzman Konsert
På Palladium 23 november kl 19:30. Läs mer

Bester Quartet
På Palladium 24 november kl 19:30. Läs mer

Författarafton: Fredrik Ekelund
På BioCentrum i Limhamn onsdag 24 november kl 19. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 24 nov kl. 16:00. Läs mer

Nijinsky
En teaterperformance av Miriam Horwitz från Berlin, baserad på den ryske koreografen Vaslav Nijinskys berömda dagböcker, på Inkonst 24, 26-27 november. Ons 24 nov kl. 19:00. Läs mer

BALKAN NIGHT: GORIBOR
På Inkonst torsdag 25 november kl 21.00. Läs mer

Teaterimprovisation
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Tor 25 nov kl. 19:00. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Vems är universitetet? av Lucifer

När Lunds universitet fyllde 300 år 1968 uppstod en del politisk oro och inte sällan blev det demonstrationer. Ett av de slagord som ropades då var: Vems är universitetet? Det är en fråga som nog kan sägas vara aktuell igen.

En modig artikelserie
Ja, det är helt enkelt omöjligt att låta bli att säga några ord om Sydsvenskans granskning av rektorn för Lunds universitet, Per Eriksson, under förra veckändan. Som helhet är det en ovanlig och modig artikelserie som Sydsvenskan har all heder av.
   Jag har väl läst Sydsvenskans lundasidor till och från under så där femtio år. Där har väl sagts ett och annat, t.ex. om kommunalpolitik på Jan Mårtenssons tid. Det har väl också förekommit material om universitetet, men då alltid lika bejakande. Det är inget konstigt, man biter inte gärna den hand som föder en. Medgörligheten och viljan att se allting i ett positivt ljus har varit utan gräns. På universitetet blomstrar de lysande forskarna och vad kan mäta sig i skönhet med Lunds magnolier? Det bar väl aldrig hänt att ett spex uppfört i anslutning till siste april fått en dålig recension i Sydsvenskan. Spexen är alltid lika bra, de är ju lundaspex.

Morgonkaffet i vrångstrupen
Men vad som hänt nu är att Sydsvenskan har brutit sin tystnad och granskat en chefstillsättning vid universitetet med samma allvar som man kunde ha gjort med en kommunal tjänst. Det har inneburit att stora delar av läsekretsen har satt morgonkaffet i vrångstrupen och gissningsvis kommenterat lundaredaktionens förehavanden för tidningsledningen. Jo, man är inte van vid sådan granskning.
   Vad är det då som har kommit fram? Nej, det är knappast några stora brott. Rektorskandidaten har varit väl yvig i förteckningen av sina egna företräden och får väl på några punkter anses ha sockrat sin cv och då överträtt gränserna för det anständiga. Men det är ingen vanlig akademisk befordringsstrid. Sådana är inte alltid så trevliga men de brukar röra sig om hur man värderar vetenskapliga insatser.
   Det gör inte den här. Per Eriksson har många företräden, men det är ingen som påstår att han är en framstående vetenskapsman. Han rör sig där i vad som skulle kunna kallas i lägre docentklass. Vad han kan är att skapa kontakter med politiker, ämbetsmän och företag och få fram pengar till den egna verksamheten. Det var det han gjorde när han for till Ronneby/Karlskrona och skapade Blekinge Tekniska Högskola. Ingenjörskurserna i Blekinge som levt ett stillsamt liv blomstrade plötsligt och pengar till både undervisning och forskning strömmade till Blekinge. Länet behövde ju allt stöd det kunde få när arbetslösheten härjade. Ont om studenter? Inget problem, i Asien fanns det så många man ville ha. Lärare, ja de kunde man betala bättre än snåljåparna i Lund.

Två forskningsadministratörer
Efter BTH blev Eriksson chef för Vinnova, statens organ för stöd åt teknisk forskning och utveckling, och tycker jag, där gjorde han ett beundransvärt jobb. Tidigare generaldirektörer hade inte gjort något särskilt. Eriksson hämtade styrka ur den finska forskningspolitiken och visade hur eftersatt Sverige var och fick väl åtminstone lite gehör för sina synpunkter.
   Men så var det då dags för Lunds universitet som behövde en ny rektor, en rektor som kunde skaffa pengar och synas i media. Inte minst den tekniska fakulteten, alltså LTH, var ihärdig på den punkten. Men för att kunna väljas till rektor krävs dessutom att man är professor och det var problemet. Man löste det.
   Rektorsvalet stod till slut mellan Per Eriksson, civilingenjör mm från LTH, och Per Omling, fysikdoktor i Lund. Omling är chef för Vetenskapsrådet, ett organ med mycket högt anseende och han har en långt mera traditionell akademisk meritering. Professor i fasta tillståndets fysik, alltså sådant som handlar om halvledare och div. materialegenskaper och med betryggande långa publikationslistor.

Två ideal
Man kan kanske säga att striden dem emellan och den tveksamhet som delar av universitetet känner inför Eriksson handlar om striden mellan två ideal för akademiska ledare. Den äldre typen är en framstående forskare som åtnjuter sina kollegors förtroende. Det är så man valde prefekter, dekaner och rektorer förr: ledaren skulle vara primus inter pares, den förste av likar, om man ska uttrycka sig riktigt akademisk. Den andra typen är den som har gällt i sådär tjugo år nu, den som internutbildning och styrelser vill få fram, managern. En universitetsinstitution, en fakultet, ett universitet ska drivas som ett företag, med den moderna företagsledningens alla verktyg i ledarens hand. En majoritet i Lund ville ha den senare sorten och var då beredd att tumma ganska rejält på div. synpunkter om delikatessjäv och formella regler. Man såg till att Per Eriksson blev professor och sen var fältet fritt för att han kunde bli rektor.
   Det var lite komiskt i början när det plötsligt kom invändningar mot Erikssons frikyrkliga bakgrund. I själva verket var den en integrerad del av det paket man valde. I varje fall för oss som har bott delar av vårt liv i Jönköping är Erikssons skicklighet, målmedvetenhet och driftighet karakteristiska drag i det småländska näringsliv som växt fram samman med frikyrkokulturen.

En komplott mot LTH?
Hur det kommer att gå? Nu har prorektor ihop med Allan Larsson och LTH:s rektor anlitat en advokat för att utreda om allt har gått rätt till. Det lugnar sig nog. LTH-folket, ständigt ömhudade, känner ifrågasättandet av Erikssons tillsättning som kritik av LTH självt, och förmodligen en del av en komplott igångsatt av naturvetare och humanister. Vad gäller Eriksson har han väl varit just så framgångsrik med pengar och projekt som man tänkte sig när man valde honom.
   Men kvar står frågan: hur vill vi att universitet ska se ut, vem ska det tjäna och vem ska ha makten där? Vems är Universitetet?

Israel-Palestina: Ett uppseendeväckande fett erbjudande av Per Roijer

Det händer saker i konflikten mellan Israel och Palestina. De senaste dagarnas utveckling har i media skymts av Mona Sahlins avhopp och Aung San Suu Kyis frigivning.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu träffade förra onsdagen USA:s utrikesminister Hillary Clinton i New York. Amerikanerna försöker få igång fredsförhandlingarna igen. Palestinierna avbröt samtalen i september sedan Israel på nytt börjat bygga bosättningar i de ockuperade områdena.

En ny örfil
Praktiskt taget samtidigt som Benjamin Netanyahu satte foten på amerikansk mark, tillkännagav de kommunala myndigheterna i Jerusalem att inrikesdepartementet gett klartecken för över tusen nya bosättarbyggen i östra Jerusalem. Historien upprepade sig från i mars i år. När vicepresidenten Joe Biden kom till Jerusalem på en fredsmission i våras fick han ett likartat besked vid ankomsten. Joe Biden bet ihop, men örfilen togs illa upp på hemmaplan och orsakade en mindre kris i de israelisk-amerikanska relationerna.
   Ironiskt nog hamnade Joe Bilden i fokus den här gången också. Det var när han mötte Netanyahu i New Orleans som beskedet kom från Jerusalem.
   I våras spekulerades det i om inrikesminister Eli Yishai satte krokben för premiärminister Netanyahu. Den här gången är det uppenbart att det inte rörde sig om några tillfälligheter. Det är uteslutet att Netanyahu inte var införstådd, skriver nyhetsbyrån Al Jaziras korrespondent i Jerusalem.
   Avsikten var att markera att bosättningspolitiken ligger fast, och att palestinierna skulle få skulden för att vägra sätta sig vid förhandlingsbordet.

Ett fett erbjudande
Ändå kom Netanyahu ut, efter sju timmars förhandlingar med Hillary Clinton, med en överenskommelse om byggstopp. Erbjudandet från amerikanerna var uppseendeväckande fett. För att få igång samtalen med palestinierna begär USA att Israel inför 90 dagars byggstopp för bosättningar på ockuperad mark. Men byggstoppet gäller bara Västbanken och inte östra Jerusalem. Och det ska inte kunna förlängas.
   För detta betalar USA med 20 nya stridsflygplan i en ultramodern teknik som inte anförtros någon annan allierad. USA förbinder sig dessutom, enligt den amerikanska tidningen Foreign Policy att lägga sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot alla förslag som tolkas som hot mot Israels existens; det gäller sådant som Goldstonerapporten, räden mot Ship to Gaza eller förslaget att Israels kärnforskningsprogram ska granskas av atomenergiorgan IAEA.

Fritt fram att bygga
Utgången av förhandlingarna med Clinton tolkades av en del i Israel som att det efter tre månader skulle bli fritt fram för ohämmad utbyggnad av bosättningar på Västbanken, rapporterar dagstidningen Haaretz.
   Men dagarna har gått och Netanyahu slirar på vad det är som han och Clinton egentligen kommit överens om.
Det ryktas om att USA också betalar med ett löfte om att blockera ett ensidigt utropande av staten Palestina. Det har den palestinske premiärministern Salam Fayad sagt ska ske under år 2011. Det är i så fall ett löfte som Hillary Clinton inte står vid inför palestinierna.

Fayad fick 150 miljoner dollar
Den palestinske premiärministern Salam Fayad var också i USA samtidigt som israelerna, och dagen före Hillary Clintons överläggningar med Benjamin Netanyahu höll Clinton en presskonferens tillsammans med Fayad, där hon meddelade att USA ökar sitt bistånd till den palestinska myndigheten med 150 miljoner dollar.
   (De 20 amerikanska stridsflygplanen till Israel är värda 3000 miljoner dollar, inom parantes. Det är skillnad på folk och folk.)
   Flera ministrar i Netanyahus regering avfärdar alla inskränkningar i bosättningspolitiken och går emot premiärministern. Han kämpar nu enligt Haaretz för att få igenom sin överenskommelse med Clinton i den egna regeringen. Det ultraortodoxa men pragmatiska Shas-partiet kan tänka sig att lägga ner sina röster och rädda överenskommelsen, om de får uttryckliga garantier för att byggstoppet inte gäller Jerusalem, Israels "eviga och odelbara huvudstad".

Obama vill veta gränserna
Robert Wexler är president i S. Daniel Abraham Center for Middle East Peace, som i USA lobbar för en tvåstatslösning. Enligt Wexler försöker Obamas regering få i första hand israelerna att precisera sina krav på var gränserna ska dras mellan en palestinsk och en israelisk stat. Det är något som israelerna hittills vägrat och palestinierna länge väntat på.
   De extremister som Netanyahu är beroende av vill som bekant inte avstå en enda tum mark. Efter Netanyahus möte med Clinton citerade Haaretz någon enstaka israelisk röst som argumenterade för att det är nödvändigt att avstå mark för att inte en judisk stat ska bli en omöjlighet.

Trolleby – en jordslukarsaga av Gunnar Stensson

Över fälten söder om Höje å kryper en ensam grävmaskin och föser upp jordhögar. Dagen gryr.
   Himlavalvet hänger som en blöt presenning över järnvägen, Flackarps ödekyrkogård, det anakronistiska Jakriborg  och Trolleberg. Ibland skvalpar iskallt vatten över presenningens kant.
   “Bury me deep in the lone prairie” tonar det från förarhytten.
   Jag kommer i samspråk med föraren. Han gräver upp matjord i raka stråk för att frilägga spår av bebyggelse. Han har funnit flera kulturlager. Han är van; brukar arbeta för Riksantikvarieämbetet.
   Så småningom dyker arkeologen Anna Lagergren upp. Hon har funnit spår efter stolpar. Här har funnits bebyggelse under brons- eller järnålder. Då bedrevs helåkerbruk, men åkrarna var mindre, skuggade av träd och buskar. Bäckar rann ner till Höje å. Bebyggelsen blev inte varaktig, men snart kom nya bönder. På 1100-talet la kyrkan under sig jorden och forslade överskottet till Klostergården vid Klosterkyrkan mitt i Lund. Efter slaget vid Lund tog grevarna Trolle-Wachtmeister över jorden. Och nu ska den säljas.
   Det mest intressanta Anna Lagergren har funnit är en sannolik gravgång på en högre del av åkern. Där blev någon begravd för 60 generationer sedan (= vid vår tideräknings början).

Den arkeologiska undersökningen
ingår i förberedelserna för att bygga villaområdet Trolleby, med 60 hus, verksamhetsgårdar, plats för odling och en förskola. Området är ungefär lika stort som Klostergården. Undersökningen bekostas av markägaren, greve Wachtmeister. Det är Staffanstorps kommun som fattar beslutet om den nya bebyggelsen. Där är meningarna delade. M vill bygga, S och MP är emot.

I Lund är stadsbyggnadsdirektör
Inga Hallén och översiktsplanchef Claus Pedersen kritiska. Bebyggelsen innebär ”en partiell urbanisering av landskapet mellan Lund och Hjärup, vilket strider mot den sedan flera decennier etablerade principen om öppna landskapsstråk.”
   Bebyggelsen blir gles, få hus på ett stort område. Det är ett missbruk av den goda åkerjorden.
   Eftersom området ligger mitt i åkerlandskapet saknas tillgång till kollektivtrafik. De boende blir beroende av bil. Det rimmar illa med tanken på ett långsiktigt hållbart samhälle.
   Liknande synpunkter framförs av Naturskyddsföreningen. De påpekar också att ”det är mer lönsamt att sälja tomter än att odla sockerbetor.” NSF fruktar att Trolleby ska bli ett argument för att förlänga Åkerlunds & Rausings väg över Höje å.

Även du, Göran Brink M,
ordförande i byggnadsnämnden, är kritisk: ”Jag tycker inte man ska bygga ihop Staffanstorps och Lunds kommuner. Det ska finna öppna ytor. Jag tror vi är överens om att vi inte är så positiva till Trolleby i nämnden.”
   Byggnadsnämnden sammanträder den 18 november.

Jag tackar för mig
och lämnar Anna Lagergren och grävmaskinisten.
   Vid bron nedanför åkrarna brusar Höje å. Vattnet virvlar runt cementsocklarna och jag blir blöt, trots stövlarna. Stora delar av det forna bup-området och Sankt Lars har hårdgjorts under den omfattande byggnadsverksamheten. Krossade avloppsrör har bytts ut och många träd har fällts. Rötterna har slitits upp ur jorden. Ytvattnet rinner därför rakt ner i ån som sväller vid minsta regnskur. Byggs Trolleby ökar väl vattenmängden ytterligare. Då kanske man kan anlägga ett kraftverk vid Trolleberg.
   På söndag klockan 14 promenerar vi till Trolleby på samma sätt som August Palm gjorde.

Peak Oil 7 av Erik Kågström

När det gäller tidpunkten – när man förväntar sig att Peak Oil skall inträffa – finns det två läger. Optimisterna (late toppers, cornucopians) anser att det finns gott om olja och tror att man kan fortsätta och öka produktionen i takt med efterfrågan i ytterligare några decennier. Sedan kan produktionen ligga kvar på en hög nivå i ytterligare några decennier innan den börjar avta. Pessimisterna (early toppers, peakists, Cassandras) tror att Peak Oil redan inträffat eller kommer att göra det inom de närmaste åren. Optimister är ofta företrädare för oljebolag, regeringar, tryckta media eller ekonomer. Pessimister finner man bland geologer, forskare, pensionerade oljeexperter och engagerade lekmän. Företrädare för de båda lägren söker – och finner ofta – stöd för sin respektive hållning. I Sverige hör bl.a. ekonomen Marian Radetsky till optimisterna och professorn Kjell Aleklett till pessimisterna.

Orsak till meningsskiljaktigheterna är framför allt osäkerheten om hur mycket olja det globalt är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna. När ett oljefält upptäckts görs först en bedömning av hur mycket olja det finns i området med geologiska metoder innefattande bl.a. två- och tredimensionell sejsmisk teknik. Sedan görs en bedömning av hur mycket av denna olja som det kan bli möjligt att utvinna. Den totala oljemängden kallas ”resurser” (”resources”), den utvinningsbara delen ”bevisade reserver” (BR) (”proven reserves”). Historiskt är utvinningsfaktorn omkring 35 procent men varierar mycket (se fig. 1).

Fig. 1 Utvinningsfaktor - procent
Det som bestämmer utvinningsgraden är i första hand geologiska faktorer som t.ex. porositeten i det material som olja är inbäddad i. Resurserna i ett oljefält kan öka genom att man finner ny olja i anslutning till fältet. Reserverna kan öka genom att utvinningsgraden blir högre p.g.a. tekniska åtgärder som att pumpa ned vatten, gas, koldioxid eller vattenånga för att höja trycket. Sedan 90-talet har man dessutom kunnat öka utvinningen genom att göra horisontella borrhål utöver de vanliga vertikala (fig. 2). Dessa åtgärder kallas ”enhanced oil recovery” - EOR.

Fig. 2 Horisontella borrhål
Måttenheten för olja är ett fat (=159 liter). Produktionstakten räknas i fat per dag – f/d. Den totala globala ”bevisade” oljereserven inklusive det som redan pumpats upp beräknas i dag till omkring 2 000 miljarder fat varav omkring hälften kan finnas kvar.

I den statistik över produktion och konsumtion av olja som regelbundet levereras av till exempel BP och International Energy Agency (IEA) ingår vanligen allt flytande bränsle – konventionell olja, okonventionell olja, flytande gas, biodiesel och etanol. Konventionell olja – tunnflytande och med låg svavelhalt - är den hittills helt dominerande formen. Till okonventionell olja räknas framför allt tjock olja med hög svavelhalt och olja som kan framställas ur oljesand. Produktion av okonventionell olja är lönsam bara vid högt oljepris och är förenad med allvarliga miljöeffekter. Oljesand finns framför allt i Kanada och tjock olja i Venezuela. Flytande gas är en biprodukt vid gasutvinning. Det är kolväten som är flytande vid normal temperatur t.ex. butan. Kallas också kondensater. Flytande gas har lägre energivärde än olja och ett begränsat användningsområde.

Den prognos över framtida oljeproduktion som nyligen presenterats av IEA tycks ha kommit som en överraskning för experterna på oljeområdet. Den optimism som tidigare präglat den institutionens prognoser är helt borta. Nu anser man att produktionen av konventionell olja globalt har nått sin topp och gjorde det redan för några år sedan (fig.3). En ökad efterfrågan på olja måste därför framöver tillgodoses genom ökad produktion av okonventionell olja, kondensater, biodiesel och etanol.

Fig. 3 IEA:s prognos 2010
Att ”vår bästa tid är nu” inser nog den som råkade se SVT:s program om Peak Oil i Vetenskapens värld måndagen den 15 november. Där kom flera av världens främsta ”peakister” till tals. Bland annat Colin Campbell, Richard Heinberg och Kjell Aleklett. Anmärkningsvärt är att de fick förbli oemotsagda. Marian Radetsky sitter nog och gnisslar tänder någonstans. Programmet finns på SVT-play för den som är intresserad.

I hålträdsklokryparens land av Gunnar Stensson

Likheten mellan en park och en urskog är förekomsten av gamla träd. Ihåliga lövträd i Stadsparken ska bevaras och skyddas, enligt länsstyrelsens bevarandeplan. De utgör goda livsmiljöer för ett stort antal insekter. Den allra finaste är den sällsynta hålträds-klo-kryparen. Tack vare den är Stadsparken klassad som natura 2000-område.
   Hålträdsklokryparen är slående lik en miniatyrkräfta.
   Stadsparken innehåller flera ihåliga mulmträd.  För att förflytta sig mellan mulmträden måste hålträdsklokryparen lifta med fåglar, fladdermöss och större insekter.
   Den stora andelen gamla träd och mulmträd i parken innebär risker för besökarnas hälsa, påpekar Ole  Kasimir i miljökonsekvensbeskrivningen, ”om de oväntat faller”.
   Detta engagerade oss under vår söndagspromenad i Stadsparken härom veckan.

Vi passerade Stadsparkskaféet,
byggt 1922. Ska bevaras. Somliga sörjde över att backen där de som barn åkt kälke schaktats bort. Estraden på Gröningen, byggd 1966, påminde oss om Motkarnevalen 1970.
   Ett väldigt stort och djupt hål visade var Högevallsbadet håller på att byggas ut. Någon tyckte att rören som sticker ut genom väggen på badhuset påminde om  tarmar som faller ur en uppskuren mage.
   Vi närmade oss Högevall, Lunds försvarsverk från 1100talet, och gick upp på den. Det var lite besvärligt. Somliga i sällskapet har en del krämpor. Det händer att de oväntat faller, precis som mulmträden.

Glada gick vi in i Observatorieparken, just nu mer urskog än park.. Vi begrundade det gamla observatoriets korsbyggnad kring det runda centraltornet, ett av Helgo Zettervalls verk, byggt 1867. Kontrasten mellan dess tidsbundna bräcklighet och den tidlösa rymd det byggdes för att observera är gripande.
   När Observatoriet byggdes låg det ytterst i staden. Lokaliseringen motiverades av att det var fri sikt åt öster, söder och väster. Då var de jättelika bokarna ännu bara små plantor.
   Vi beundrade också Räknehuset, där en halv miljon handskrivna kort med astronomiska iakttagelser förvarades. Det var långt före datatiden. Huset är historiskt också genom att Demokratisk Vänster bildades där en vinterdag 2006.
   Vid den lilla portvaktsstugan tittade vi på uret som en gång var ”Lunds rättaste ur”. Det placerades där i samband med att man administrerade tiden i zoner så att det t ex blev möjligt att få till stånd en fungerande tidtabell för tågen till Stockholm. Nu går uret inte längre men många mindes att det nyligen hade gjort det.

När Observatorieparken förenas med Stadsparken ska ett nytt gångstråk skapas för dem som vill vandra från innerstaden ner till Arenan inför någon allsvensk match, som Lunds BK kan tänkas spela om något decennium.
   Gångstråket innebär att Högevall måste genombrytas, vilket kräver beslut från högsta ort.
   Vi fortsatte söderut på vallen och erinrade oss att Strindberg på 1890-talet brukade vandra där medan han, efter att ha avslutat ”Inferno”, funderade på hur han skulle gestalta ”Påsk”, ett drama som bland annat uttrycker hans livslånga – och välgrundade  - skräck för fordringsägare.
   Han skrev att han från vallen kunde se både Sankt Lars fruktansvärda tegelröda dårhus (asylen höll på att uppföras),  och Öresunds vida vatten. Det är en diktares iakttagelse. Han kommenterade också de höga lönnarna.

När Strindberg vandrade på vallen
var Mejeriet alldeles nybyggt. Det var näst störst i Malmöhus län Där utprovades Tetrapaks mjölkförpackningar.
Vi fortsatte längs Södra vägen och tittade in på Södra lekplatsen som också håller på att införlivas i Stadsparken. Det gillade vi . Parken blir större, och storleken har betydelse.
   Slutligen gick vi över den vita bron och förfärades över det nya väldiga P-huset och den parkeringsplats som anlagts i triangeln vid järnvägen, där det tidigare fanns frodiga odlingslotter. Vi såg det som ännu ett exempel på den obönhörliga entropilagen
   På väg hem mot Klostergården och gladdes vi dock åt att idrottsplatsens blåsiga parkeringsyta ska förvandlas till ett Hoppbackehus och en Aktivitetspark.

2010-11-11

Tio timmar för Latinamerika

Tio timmar för Latinamerika med Centralamerika i fokus äger rum den 13 november på Kvarnby folkhögskola, Industrigatan 4 i Malmö mellan kl 12.00 och 22.00.
   Det bjuds på föreläsningar, poesi, filmvisningar, sång, folkdans och  musik. Bland annat kommer representanter för Kubas, Nicaraguas, Venezuelas och Bolivias ambassader att tala, speciellt om Alba-samarbetet. och det blir en paneldebatt om Honduras. Jan Hammarlund uppträder någon gång mellan 18 och 21.
   Fika och mat serveras.

Författarsamtal i Västerkyrkan

"Islamismer och politiska kristendomar"
Ett samtal mellan Jan Hjärpe och KG Hammar utifrån den förras nya bok "Islamismer".
   Lördagen den 13/11 kl. 15-17.
Västerkyrkan/Svenska Missionskyrkan, Vävaregatan 21, Lund.
   Samarrangemang: Västerkyrkan, Studieförbundet Bilda, Afghanistan- solidaritet, IKT (Institutet för Kontextuell Teologi).