Utrikesminister Margot Wallström

talar om mänskliga rättigheter, demokrati och styre enligt lag fredagen den 11 december klockan 15 på Wallenberg-institutet, Lilla Gråbrödersgatan 4, Pudendorf-auditoriet

Margot Wallström stödde som alltid Israels rätt att försvara sig mot våld och terrorism, när hon i riksdagen i fredags svarade på frågor om de kniv-attacker som palestinska ungdomar riktat mot israeler i Jerusalem och andra städer under oktober och november.
   Men hon sa också att en rättsstat måste reagera proportionellt och att ingen har rätt att använda utomrättsliga avrättningar.
   21 israeler har dödats men också ungefär tre gånger så många palestinier, bland dem en 71-årig civil palestinsk kvinna och en ung man som sköts till döds i sjuksal.
   Netanyahu uppfattade Wallströms uttalande som kritik mot Israel och mot honom själv. Kritik, hur berättigad den än är, jämställs alltid med antisemitism i Netanyahus och hans anhängares värld.
   För någon vecka sedan fördömde Netanyahu hela EU som antisemitiskt på grund av EU-kravet att bosättarnas produkter från ockuperad palestinsk mark inte får märkas som israeliska varor utan ska märkas enligt sitt ursprung i Palestina. Netanyahu ansåg EU diskvalificerat från fredsprocessen.
   Missbruket av begreppet antisemitism håller på att dränera det på all mening. Netanyahu och hans regering får numera främst stöd från högerextremistiska partier som finner den israeliska politiken mot palestinier exemplarisk. Samt förstås från Jan Björklund.
Gunnar Stensson

Medlemsmöte

Vänsterpartiet i Lunds medlemmar kallas härmed till medlemsmöte.
Tid: Lördagen den 12 december, kl. 14.00 - 16.30
Plats: ABF Kiliansgatan, Lund
Välkommen!

Dagordning:
 • Måldiskussion
 • Nominering till Vänsterpartiets kongress
 • Valärenden
Måldiskussion:
Ibland är det nödvändigt att se på vår politiska verksamhet i ett större sammanhang. Att för en stund lyfta blicken från de dagspolitiska frågorna. Vi i styrelsen vill därför initiera en diskussion kring våra mål och strategier. Vart är vi på väg, hur kommer vi dit, hur får vi större genomslag för vår politik. Detta knyter vi till den delvis nya roll vi har i kommunpolitiken när vi inte längre är en del av det rödgrönrosa samarbetet, dels till Vänsterpartiets kongress som kommer att ta upp strategifrågor.

Midnattskörens Julkonserter 2015

 

Midnattskören, som hör hemma på Östra Torn i Lund,  gör sedan många år flera  julkonserter i Klosterkyrkan som brukar bli utsålda.
   Nytt för i år är en Midnattskonsert, som äger rum måndag 14 december. Julkonserten ges också för första gången i Torna Hällestad kyrka.
Liksom i de övriga konserterna medverkar Lund International Students Choir som gäster.
Mån 14 dec kl. 20, Klosterkyrkan i Lund
Mån 14 dec kl. 23, Klosterkyrkan i Lund
Tis 15 dec kl 20, Torna Hällestad kyrka
Ons 16 dec kl 18, Klosterkyrkan i Lund, UTSÅLT
Ons 16 dec kl 20, Klosterkyrkan i Lund
Entré: 140 kr, stud. 100 kr, barn under tio år gratis
Fre 18 december, Singalong Christmas med Midnattskören i Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund.  Entré: 100 kr, stud. 80 kr, barn under tio år gratis, Biljetter köpes vid dörren.
Biljetter:  Kan köpas genom Lunds Biljettbyrå
Midnattskören i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Dåliga mänskor

Konsertversion av Mary Anderssons och Mikael Wiehes musikal
 

 

RÖDA KAPELLET med musikallinjen vid ESLÖVS FOLKHÖGSKOLA
Dirigent: HANS NILSSON
MAGLE KONSERTHUS (Magle stora kyrkogata 4, Lund)
Fredag den 18 december kl. 19:00
Kassan öppen från klockan 18:30
Entré: 150 :-
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Pressmeddelande – ”En svingande Netanyahu”

JIPF, Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, stödjer Margot Wallström när hon kritiseras av en hårt pressad Benjamin Netanyahu. Han säger att Israel måste få försvara sina medborgare, vilket aldrig ifrågasatts, frågan är vilka former av vedergällning som är rimliga. Israels premiärminister tar varje tillfälle att attackera alla som nämner Israel i ett sammanhang där landet inte ställs i en ljus dager. Netanyahu kritiserade i november det stora varuhuset KaDeWe i Berlin för att de följde de nya riktlinjer EU-kommissionen utfärdat om ursprungsmärkning av produkter från ockuperade områden. Han krävde att Tysklands regering ska fördöma märkningen. Netanyahu avbröt all kontakt med EU rörande den ’vilande’ fredsprocessen med palestinierna när EU beslutade om märkningen. I båda de senare fallen har Netanyahu hävdat att det är antisemitism. Det är inte första gången som Netanyahu markerar mot Sveriges regering och Wallström. Det är ett märkligt agerande att svinga hårt mot varje beslut som går emot Israel. Det sista vapnet är att kalla all kritik för antisemitism. Vi påminner om att detta är samma man som, några veckor innan mordet på premiärminister Rabin 1994, ledde ett demonstrationståg i Israel där man symboliskt bar Itzak Rabins kista. Det finns inga gränser för vad som är ett hot mot Israel i Netanyahus ögon och när han svingar mot Sverige och Wallström är hon i gott sällskap.
   Hans upprördhet över ”utomrättsliga avrättningar” kan förstås i ljuset av de fakta i målet den israeliska fredsrörelsen B’Tselem tagit fram.
Olle Katz & Ilan Cohen, Talespersoner JIPF

Tidens gilla gång

 

Trots alla händelser i tiden så går den sin gilla gång. Vi närmar oss årets slut och nästa vecka avslutar VB sin 41:a årgång. Vill du kommentera det gångna året, förutspå nästa eller önska God Jul så är det dags att fatta pennan.
   Reds bokslut över 2015 är kort och kommer redan nu: Ett år att minnas men inte sakna.
red

Generöst i fullmäktige

Sverker Oredsson visade en i fullmäktige ovanlig generositet genom att tacka Sven Bertil Person för insatser som ordförande i socialnämnden till förmån för hårt utsatta människor.
Politiken 10, 2015

Obesvarade och besvarade frågor vid samrådet om fyrspåret Lund - Flackarp av Gunnar Stensson

Kan man tänka sig en järnvägstunnel och en underjordisk centralstation i Lund?
   Borde inte fyrspåret gå ända fram till Lunds Central?
   Måste inte Armaturfabriken rivas, åtminstone delvis?
   Hur skulle det bli med andra fastigheter mellan Högevall och centrum?
   Blir det någon yttre godsbana?
   Det ställdes inledningsvis många frågor vid samrådet som kallats till Arenan i måndags kväll om utbyggnaden till fyrspår Lund - Flackarp. De fick alla samma svar: den frågan ingår inte i samrådsförfarandet.

Samrådet gällde placeringen av tågstationen vid Klostergården och dragningen av den raka bansträckan mellan bron över Höje å och bron över Ringvägen. Det var också vad flertalet av de närvarande Klostergårdsborna var mest intresserade av.
   Ett samrådsunderlag delades ut och de kanske 40 närvarande hämtade kaffe, indelade sig i grupper, slog sig ner vid dukade bord och fördjupade sig i det utförliga underlaget.
   Där kunde de utläsa, att den nya stationen kommer att placeras någonstans på bansträckan mellan gång- och cykelvägen under järnvägen vid Nordanväg och en punkt i höjd med korpfotbollsplanernas södra gräns.
   Det som vi brukar kalla Gröna stråket från Ringvägen ner till Höje ska bevaras.
   En ny bro över ån ska byggas, väster om den nuvarande bron. Området med odlingslotter öster om järnvägen ska bevaras.
   Vi drog slutsatsen att de båda nya spåren kommer att förläggas på väster om de nuvarande.
   Korpfotbollsplanerna och andra rekreationsområden öster om järnvägen ska bevaras. Farhågorna för bebyggelse där tycks alltså ogrundade.
   Lunds framtida stadsutbyggnad i sydväst dröjer tills Lunds reningsverk vid Höje å antingen blir nedlagt eller flyttas under jorden. Ingen bebyggelse är nämligen tillåten inom ett säkerhetsavstånd på hundra meter från reningsverket. Det berör en stor del av industriområdet.
   Bron över gång- och cykelvägen vid Nordanväg ska byggas om och breddas för gång och cykeltrafik.
   I den grupp vari jag ingår, byalagsgruppen, framfördes tanken att göra det möjligt att för framtida busstrafik att passera under järnvägen. Vi avvisade helt varje tanke på att öppna den för bilar.
   Så var tiden ute och vi letade efter jackor och rockar. Nästa samråd äger rum i januari 2016.

Himlen var svart och luften frostig när jag gick hemåt Klostergården förbi den höga, alltjämt tomma skidbackebyggnaden, den vidsträckta, kaotiska byggplatsen och Lunds BK:s klubblokal. Ett fotbollslag med kanske tolvåriga flickor tränade på en strålkastarupplyst plan. Bollen dunsade och ropen ekade ut i mörkret.
   Jag kände mig ganska nöjd. Gröna stråket skulle skyddas, liksom korpfotbollsplanerna och koloniområdena. Den nya bron över Höje å skulle placeras väster om den nuvarande. Framtida stadsbebyggelse i områdena runt reningsverket skulle dröja till en avlägsen framtid. Och en ny station skulle byggas på samma ställe som den gamla hållplatsen Källbymölla eller några hundra meter därom.
   Till vänster om mig lyste fönstren i husen längs Västanväg som luckorna i en julkalender.
   Jag hörde ett Öresundståg passera till höger.

Vid frukostbordet? av Ann Schlyter

Redaktören frågade mig om jag inte äter frukost numer. Under en kort period skrev jag i Veckobladet en spalt under rubriken "Vid frukostbordet". Jag saknade de politiska kommentarer Thomas och jag, och ibland Gunnar Sandin brukade utbyta under helgernas långfrukostar med tidningsläsning.
   Naturligtvis äter jag frukost, men är för lat för att skriva efter att ha ägnat alltför mycket tid till tidningsläsning. Nu på torsdag är det förutom Sydsvenskan och Dagens ETC även Dagens Samhälle.
   ETC kritiserade för andra dagen i rad Vänsterpartiets förslag till klimatpolitiskt program. I går blev jag först ganska upprörd, för det framgick inte att det var ett förslag, som ska föreläggas kongressen nästa år. Nu är det ett förslag, men ändå. Är det möjligt att där står att under en successiv avveckling av kärnkraften ska hänsyn tas till den svenska kärnkraftens möjlighet att bidra till minskade utsläpp från fossila kraftverk på den nordeuropeiska elmarknaden?
   Tydligen för det upprepas i dagens nummer av ETC.
   Kärnkraften är varken säker eller lönsam, och den blir inte säkrare med åren, om inte stora investeringar görs. Vänsterpartiet borde självklart uppmuntra en så snabb avveckling som möjligt. Det är det bästa sättet att skynda på utvecklingen av förnybar el.
   Jag är intresserad av energifrågor och representerar vänsterpartiet i Kraftringens styrelse, men står inte på tå för att hålla mig informerad om vad som händer i partiet centralt. Nu måste jag tydligen göra ett ryck och engagera mig inför kongressen.

När får vi en träffpunkt värd namnet i Klostergården? av Gunnar Stensson

Visst blir man förskräckt när man läser Lars A Ohlsson redogörelse ”Konsekvenser av budgetbeslutet” i förra numret av VB.
   De borgerliga, och särskilt FP, la ju ner träffpunkten för många, många år sen. Då påstod de, och särskilt FP, att vi skulle få en ny, mycket bättre lokal, så snart Mötesplats Klostergården blev färdig.
   Men när den långt om länge var klar att invigas, visade det sig att de glömt(!) planera något utrymme för seniorerna där. Så vi fick tills vidare vistas i Fritis lokaler, när de råkade vara lediga.
   När S, V och MP tog över 2014 skulle löftet i alla fall infrias. Så småningom. Men icke! Det fanns ingen lämplig lokal.
   Och nu är majoritetsförhållandena i fullmäktige så taskiga, att det om igen är borgarna, särskilt FP, förvandlat till L, som håller i penningpåsen. Och L kan le och smila, le och smila, och ändå va en skurk. (Lundaborna får skylla sig själva som inte passade på att rösta bort dem 2014).
   Vård och omsorgsnämnden har fått så lite pengar att de i stället kanske tvingas lägga ner tre träffpunkter till, i Väster, Östra Torn och Norra Fäladen. Samt avskeda en 30 anställda.
   Hur ska de då ha råd att ge de 1000 pensionärerna i Klostergården (som hela tiden blir fler även om en och annan hunnit avlida under väntetiden) någon ny träffpunkt?
   Frågan är ställd, och Lars A Ohlsson är välkommen att svara. Eller komma med synpunkter.

Om färdtjänsten av Ann Schlyter

Representanterna för V och fi i Tekniska Nämnden skrev tillsammans en insändare i Sydsvenskan, också publicerad i Politiken om färdtjänsten. (Texten finns nedan/red)
   För de läsare som eventuellt missat detta kan jag repetera huvudpoängen.

   Vi anser att Lunds kommun ska upprätta en egen beställningscentral för färdtjänsten. Denna möjlighet avfärdades av konsulter i en utredning för att det skulle bli för dyrt. Men då hade de bara räknat med kostnader, inte med de intäkter åkarnas avgifter till centralen ger. På Vs yrkande i nämnden kommer alternativet om egen beställningscentral att även i fortsättningen vara med i utredningen, vi ser inga möjligheter att utreda bort de svårigheter fortsatt samarbete med Fågelviksgruppen innebär.
   Vi konstaterade i vår insändare i att det för Taxi Skåne/Fågelviksgruppen är det beställningscentralen som är källan till den vinst de gör på färdtjänsten. Vi har fått krav från en Taxi Skåne närstående person om rättelse, eftersom Taxi Skåne inte ingick i Fågelviksgruppen när upphandlingen gjordes, utan faktiskt lade ett dyrare bud.
   Detta är en klassisk illustration över hur kapitalismen fungerar: Stora kapitalägare vinner i konkurrens genom att lägga skambud och köper sedan ut de förlorande konkurrenterna. Idag är det "konkurrens" mellan bolag som har samma ägare och som företräds av samma person, Tommy. Så numer ingår Taxi Skåne i Fågelviksgruppen, och det vi skriver om att de får del av vinsterna stämmer ändå.
   Tekniska Nämnden beslöt denna vecka att tillskriva Konkurrensverket. Det är märkligt att denna myndighet inte ingripit för länge sen. De borde ha förhindrat uppköpen och sammanslagningen.
    Övriga partier i Tekniska nämnden vill, som Emma Berlinger påpekar i sitt svar på vår insändare, fortsätta att utreda hur man ska upphandla beställningscentral och färdtjänst på den nuvarande monopolmarknaden. Vi tror inte det kan ge något bättre resultat, varken för chaufförerna,  som nu jobbar på allt annat än kollektivavtalsliknande villkor, eller för brukarna och deras stödpersoner av olika slag.  V och Fi gör det enkelt för sig, skriver Emma. Jo, fram för allt vill vi göra det enkelt för brukarna av färdtjänsten.

---

 
Svar till Emma Berginger

Tekniska nämndens ordförande Emma Berginger (Mp) uttalar sig i Sydsvenskan om problemen med färdtjänsten och att där inte finns några alternativ till nuvarande system. Det stämmer så klart inte, alternativen finns. De kräver bara lite nytänkande och ansvar från politiskt håll.
   Alternativet som finns är att Lunds kommun själv driver beställningscentral. På det sättet återtar vi inflytande och kontroll av färdtjänsten. Kvaliteten kan säkras och åkare och chaufförer erbjudas rimlig ersättning och schyssta villkor. Att detta skulle bli otroligt dyrt som Emma Berginger säger är inte korrekt. I den utredning som ligger till grund för uttalandet har man enbart räknat med beställningscentral i egen regi som en kostnad. I det system för färdtjänst som gäller idag är åkarna tvungna att betala en avgift till beställningscentralen. Det har man helt glömt att ta med i utredningen. Självklart ska en kommunal beställningscentral ta ut en avgift av anslutna taxiåkare. Räknar man in detta så blir det inte så mycket dyrare. Det bör också påminnas om att det för Taxi Skåne/Fågelviksgruppen är just beställningscentralen som är källan till den vinst man gör på färdtjänsten i Lunds kommun. Det dumpade upphandlingspris man fick färdtjänsten för hade enbart som syfte att stärka den egna monopolställningen genom att slå ut all konkurrens. Man ska också tänka på vad nästa upphandling kommer att kosta när det helt saknas konkurrens på marknaden. På Tekniska nämndens sammanträde var det dock endast Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ som stödde förslaget om egen beställningscentral.
   Det var också bara dessa två partier som menade att krav på kollektivavtal är en självklarhet vid en ny upphandling. Grundproblemet i dagens havererade färdtjänst är att de som kör färdtjänst har för dåliga villkor och att det gör de flesta färdtjänstkörningar till en förlust för den enskilde. Vi menar att schyssta villkor för de som kör färdtjänst är en självklarhet. Att Miljöpartiet och Alliansen inte är några vänner av schyssta villkor och kollektivavtal är kanske inget att förundras över men så klart blir det ett frågetecken för Socialdemokraterna.
   Det finns alltså ett alternativ till dagens havererade färdtjänst. Vi kan som politiker inte längre blunda för det ansvar vi har och låta brukare och chaufförer betala för rädslan att tänka nytt. Det är komplicerat att få färdtjänsten att fungera men att ha det som intäkt för att abdikera från ansvar duger inte längre.
Ann Schlyter (V), Marit Stigson (F!), Anders Jarfjord (V), Ledamöter och ersättare i Tekniska nämnden

Röd julklapp av Gunnar Stensson

Vad vet du om naxaliterna och Calcuttas historia från 1968 till 2010? Du kan lära dig en hel del genom att läsa Jhumpa Lahiris roman Sankmark.
Femtio års våldsam och omvandlande historia i Indien, USA och världen skildrad via en indisk familjs historia.
   Den utlösande smärtpunkten är avrättningen 1968 av den unge naxaliten Udayan, frihetskämpe och terrorist, i en sankmark utanför hans föräldrahem i Calcutta inför ögonen på föräldrar, broder och gravid hustru.
   Hur skulle du uppleva konsekvenserna, alla de abrupt avbrutna banden och konflikterna, av en sådan händelse i rollen som far, bror, hustru, barn eller - så småningom - barnbarn?
   Hur skulle det påverka dina attityder, känslor, ambitioner – ja, hela ditt fortsatta liv?
   Det är vad Jhumpa Lahiris berättelse handlar om. Jag är övertygad om att hennes utgångspunkt är den egna familjens – eller någon närståendes – historia. Hon är personligen för ung för att ha upplevt den annat än som tragedins dotterdotter.
   Det handlar en universell sorg i vår tid, den förlust som drabbat chilenare, vietnameser, sydafrikaner, indier. Och just nu syrier, afghaner, palestinier
   Det bör påpekas att historien till stor del utspelar sig i akademisk miljö i USA, det är ju där intellektuella invandrare så ofta hamnar.
   Den är lätt att läsa, suveränt komponerad ur alla de inblandades – och ur läsarens perspektiv.
   Pocketversionen är röd som en julklapp, prydd med två små versioner av hammaren och skäran och två korslagda gevär.

Allt samtidigt av Lucifer

Jag säger som Gunnar Sandin brukade säga: i små partier måste man som medlem kunna fylla flera roller – t.ex. vara nämndeman, trumslagare, Afrikakunnig och händig med datorer, allt detta samtidigt. I denna spalt tar det sig uttryck i att vi kommenterar allt. Tja, t.ex. några ord om Donald Trump, en tänkbar ledare för USA. Inte? Nog skulle han vara en värdig efterföljare till Ronald Reagan eller George W. Bush. Och Nato är ju i första hand en institution för uppbackning av amerikansk utrikespolitik. Det finns tusen goda sakliga skäl varför vi inte har i Nato att göra, men det är som om Natoanhängarna tanklöst bara vill hänga sig på. I kväll ska jag gå och lyssna på vad Jan Øberg har att säga om värdlandsavtalet som regeringen kokat ihop tillsammans med militärerna.

Snabba ryck i omdömena
Proffskommentatorerna i tidningarna är ett ombytligt släkte. Nyss var det ingen måtta på vilken statsman inrikesminister Ygeman var. För all del, han verkar väl normalkompetent och klarade t.ex. att ändra sig om Öresundsbron där regeringen hade ett inte särskilt genomtänkt förslag. Men just detta används nu emot honom, nu är han en vindflöjel. Det är ungefär som med MFF – ett fotbollslag i en grannstad som höjts till skyarna av sportjournalisterna i granntidningen. Det faktum att laget har åkt på den ena stöten efter den andra under ett helt spelår har halvt förtigits. Men när de nu mitt i sin hybris åkte på en förlust på 0-8 så anses grannstaden närmast förnedrad. Mitt intryck är att de har fått spela för många matcher för tätt och att allsvensk fotboll f.ö. mest handlar om att hålla i gång åtminstone två elvor för att kunna parera skadorna och avstängningarna.

Terrorhysterin
Terrorhysterin är svår att stå ut med. Själva ordet terror ät nästan oanvändbart. Det används sedan länge i konflikter som inte är symmetriska, där t.ex. den ena parten har stridsflygplan och målstyrda robotbomber medan den andra i bästa fall kan få ihop en kappsäck dynamit. På ett individplan är båda formerna för krigföring lika vidriga till sina konsekvenser med oskyldiga offer. Men guerrillakrigföring som svar på drönaranfall fördömes på ett sätt som inte kommer stormaktskrigföringen till del. Det är särskilt illa att Ryssland nu har sällat sig till USA, Frankrike och Storbritannien med flygangrepp i både Syrien och Irak. Stödet till Assad har man kunnat ha viss förståelse för, men flygbombningen är bara ytterligare ett bidrag till förstörelse och dödande.

Säg bara nej!
De krigförande stormakterna Frankrike och USA vill nu ha hjälp av Sverige i sina ansträngningar. Det hemska är att de mycket väl kan komma att få det. Försvarsminister Hultqvist tycks ju inte ha någon gräns för hur långt han kan gå för att tillmötesgå USA, och president Hollande kanske anses behöva stöd av partivännerna i Sverige. Man kan bara säga: låt oss för Guds skulle slippa sådant. Vi behöver inte gå i krig därför att andra gör det och inget skulle bli bättre med vår medverkan. Tänk på när Göran Persson och halva nationen ställde sig bakom USA i Afghanistan och fick ett tioårigt krig på halsen. Där är fortfarande svenska militära förband. Och Sveriges insats i Libyen, där våra spaningsplan pekade ut bombmålen för det krig som slet sönder Afrikas enda ansats till välfärdsland är inget den svenska riksdagen har anledning att vara stolt över. Alltså, visa civilkurage, säg nej till Obama och Hollande.

Musikens makt?
Sydsvenska har i några reportage visat hur den övre medelklassen i Lund är beredd att betala ganska mycket när deras barn inte kommer in på Kulturskolan/Musikskolan eller åtminstone inte på det instrument barnen (gitarr) eller föräldrarna (piano) vill. Jag tror att man ska se det som startpunkten för en borgerlig kampanj för kulturcheckar, ett system som skulle lätta trycket på medelklassens plånböcker men urholka den kommunala musikskolan.
   Visst, Lund är en rik stad och skulle kunna erbjuda samtliga barn fri musikutbildning.
   Jo, om man kom ner i Malmös avgiftsnivå (300.- mot 1100.- i Lund), då skulle kostnaden inte längre var ett hinder för så många barn, men en sådan subventionsnivå skulle aldrig borgarna stå ut med. Skillnaden mellan borgarna och socialisterna här är att de förra väl kan tänka sig att tillhandahålla musikutbildning för sina barn medan det för socialister är en fråga om att övertyga om att det är något som är bra för alla även de som från början är mindre angelägna och därför tveksamma till att alls lägga pengar på det. Man kan ta intryck av erfarenheterna från Malmö där 300 kr visade sig vara uthärdligt medan 500 mötte motstånd.

Hundralappar spelar roll
Jo, så är det, några hundralappar spelar roll. Jag ser att en pigg ledarskribent på Aftonbladet har frågat apropå Sveriges flyktingmottagande och kostnaderna för den: ”Har du behövt köpa ett sämre rödvin på grund av de kostnaderna” Det är en underbar fråga som väcker tankar om hur journalisten ser på världen och sina läsare. Jag tror t.ex. att en majoritet inte köper något rödvin alls. Själv köper jag sedan nittiotalskrisens början det lätta italienska rödvinet ”Palazzo” för ca 56 kr flaskan, vilket jag tror är det billigaste på Systemet. För all del, lite surt är det väl.

Höghastighetstågstation på Brunnshög - en mindre bra idé av Ulf Nymark

Gunnar Stensson är en man som är uppfylld av mängder av goda idéer kring stadens och Klostergårdens utveckling. Det är då inte så underligt, att det bland de goda idéerna ibland smyger sig in en och annan mindre bra idé.
   En mindre bra idé är Gunnars förslag som att dra höghastighetstågen mellan Malmö och Stockholm via Brunnshög och att där också placera en ny järnvägsstation för höghastighetstågen. (Se VB nr 32!) Höghastighetstågen skulle alltså enligt detta förslag inte angöra Lund C. Varför är då detta förslag mindre bra – eller för att säja det rakt ut – varför är detta ett dåligt förslag?

Inga trafikmässiga fördelar
Regeringens förhandlare tycks nu ha bestämt sig för att tågen ska gå via Lund. Detta är dock inte detsamma som att tågen kommer att göra uppehåll i Lund. Vad gäller detta finns inga löften utställda. Att i rådande förhandlingsläge kräva en helt ny spårsträckning och ett nytt i förhållande till stadskärnan externt stationsläge för höghastighetstågen skulle vara direkt huvudlöst. Att dra höghastighetstågen via Brunnshög har nämligen inga som helst trafikmässiga fördelar för Trafikverket och tågoperatörerna. Tvärtom, det finns en rad nackdelar.

Stora merkostnader
Bland nackdelarna för Trafikverket väger det tungt att det skulle behövas en dragning av dubbelspår runt östra Lund på uppskattningsvis minst 20 km. Denna spårsträcka är sannolikt tilltagen i underkant, eftersom spåren måhända måste dras öster om Kungsmarken om en inte vill dra det i eller alltför tätt inpå Puggängarna och Kungsmarken. Det innebär – fortfarande uppskattningsvis – en merkostnad på ca 2 miljarder för Trafikverket, markköp oräknat. (En tumregel är att 1 km dubbelspår kostar ca 100 miljoner). En nackdel för Jernhusen, eller vem som nu förväntas bygga den moderna ”airporten” för tåg på Brunnshög som Gunnar tänker sig, är förstås kostnaden för en ny stationsbyggnad, vid sidan av den ombyggnad som är planerad för Lund C.

   Visst innebär det en del kostnader att bygga om spårområdet vid Lund C för höghastighetståg, men dessa kostnader kommer inte i närheten av kostnaderna för nytt dubbelspår öster om Lund och nytt stationsområde på Brunnshög.
   Ytterligare en nackdel, jämfört med att låta höghastighetstågen gå på befintlig sträckning av stambanan, är att det för Trafikverket med största sannolikhet kommer att bli en rad rättstvister kring markinlösen öster om Lund. Förutom att fördyra byggandet kommer sådana tvister att försena och försvåra höghastighetsspårsbyggandet.

Längre restider …
Både Trafikverket och tågoperatörerna är måna om att förkorta restiden – det är ju det som är själva vitsen med höghastighetståg. Att dra spåren via Brunnshög för att någonstans söder om Lund koppla på stambanan innebär flera minuters fördröjning (jag kan inte uppskatta hur många), vilket är ett stort minus när det gäller att jaga varje minut.
   Ur resenärssynpunkt är givetvis tidsförlusten också ett minus. Det blir heller inte så attraktivt för resenärer som stiger av och på i Lund. Brunnshögsstationen blir en ganska ödslig station. Vid ett höghastighetstågstopp vid Lund C beräknas antalet resande öka med enbart 10 000 av- och påstigande per dag, jämfört med de ca 70 000 resenärerna vid Lund C som beräknas till år 2030 utan höghastighetsspår. Förläggningen av tågstoppet till Brunnshög lär knappast locka fler resenärer jämfört med höghastighetsstationen Lund C.

Försämrat konkurrensläge gentemot flyget
Höghastighetstågsstoppet i Lund beräknas dra resande från ett ganska stort omland runt Lund. För de resenärer som har målpunkter utanför Lund blir det i de flesta fall ett extra färdsättsbyte med tågstoppet förlagt till Brunnshög. (Typ: resande från Eslöv som tar tåg till Lund C, sedan spårvagn till Brunnshög). Överhuvudtaget blir det krångligare för alla höghastighetstågsresenärer som inte har Brunnshög som mål- eller utgångspunkt, vilket torde vara merparten av de beräknade 10 000 av- och påstigningarna.
   Tidsförluster och fler byten av färdmedel innebär givetvis att konkurrenssituationen gentemot flyget försämras betydligt.

Finns det några fördelar över huvud taget?
Sammanfattningsvis: Om Lunds kommun i förhandlingarna med Trafikverket kräver en helt ny sträckning av höghastighetsspår via Brunnshög är det i praktiken detsamma som att vi överhuvudtaget inte får något höghastighetsstopp i Lund.
   Att lägga höghastighetsstoppet för Lund på Brunnshög har inga trafikeringsmässiga fördelar – inte för resenärer, inte för banhållare och inte för tågoperatörer. Inte heller finns det några ekonomiska vinster att hämta hem; tvärtom, det fördyrar höghastighetstågsprojektet. Men det kanske finns stora stadsutvecklingsmässiga fördelar som uppväger de resandemässiga nackdelarna och fördyringen av projektet? Jag har i varje fall inte lyckats urskilja några sådana i Gunnars förslag.

Israels utomrättsliga avrättningar av Gunnar Olofsson

Den israeliska regimen är åter rasande på Sveriges regering efter att utrikesminister Margot Wallström, i samband med att hon i riksdagen fördömt de palestinska knivdåden mot israeler även sagt att detta som svar inte får leda till en situation av utomrättsliga avrättningar. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har kallat uttalandet ”skandalöst” och krävt åtgärder. Ställd inför frågan i SVT:s program Agenda förklarar utrikesminister Wallström också att hon faktiskt inte har några belägg för utomrättsliga avrättningar från israelernas sida. Och statsminister Stefan Löfven vill i ett uttalande tona ned det hela. Missförståndet alltså uppklarat, och fallet avslutat?

Nej, så inte. Förutom att Israellobbyisterna inom Samfundet Sverige-Israel och partiet Liberalerna (tidigare Folkpartiet) kräver ytterligare ”förklaringar” från utrikesministern så kvarstår ju själva grundproblemet – de utomrättsliga avrättningarna. Dessa är en sedan länge etablerad politik från den israeliska regimens sida. Bara under perioden från Intifadans utbrott år 2000 fram till 2008 dokumenterade det Palestinska Människorättscentret (PCHR) över 500 fall av utomrättsliga avrättningar – utan att någon svensk utrikesminister eller annan politiker lyckades se något. Två av de mest kända exemplen är morden på Hamas andlige ledare, den blinde och handikappade shejk Ahmed Yassin, i mars 2004, och på hans efterträdare Dr. Abdel Aziz al-Rantisi en månad senare. I båda fallen användes bestyckade Apache-helikoptrar, vilkas Hellfire-missiler inte bara dödade de utvalda utan också en del andra civila som råkade vara i närheten.

Sedan har det bara fortsatt. Israels militär har vid ett otal tillfällen slagit till mot och dödat olika palestinska ledare som utpekats som hot mot Israel. Tendensen har varit att antalet politiska mord ökat i samband med försiktiga framsteg mot någon slags fredsprocess - och har omedelbart slagit undan benen för varje sådan. Riktade mord (”Targeted killings”) med helikoptrar eller stridsflyg har också lett till en del civila sidooffer (”Collateral damage”) - vilket ofta varit startpunkten för nya våldsutbrott mellan framför allt Israel och den valda palestinska regeringen i Gaza.

Avrättningar utan föregående rättsprocess är ett brott mot såväl FN:s Allmänna Deklaration om Mänskliga Rättigheter (artikel 3) som Konventionen (artikel 6) om Medborgerliga och Politiska Rättigheter och Fjärde Genèvekonventionen (artikel 3), och räknas enligt Romstadgan (2002) för den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) som krigsbrott. Dödsstraff för mord är dessutom sedan 1954 avskaffat i Israel - trots försök från extremhögern att återinföra det. Inte ens dödsdömda får utsättas för utomrättslig avrättning.

I Israel är brott mot dessa principer dock upphöjt till officiell regeringspolitik.  Av de över 100 palestinier som dödats sedan början av oktober har de allra flesta inte varit beväpnade eller utgjort något hot mot varken israelisk militär eller civila. En information som uppenbarligen inte nått Sveriges regering. När militären stormade ett sjukhus och släpade iväg den för knivdåd misstänkte 20-årige Azzam Azmi Shalaldah – efter att först ha skjutit ihjäl hans 28-årige kusin Abdullah Azzam Shalaldah som bara råkade vara på besök – såg därför nog varken Wallström eller Löfven någonting onormalt i detta, av deras uttalanden att döma.

”Alla som lyfter sin hand mot Israel måste dö” deklarerade nyligen Israels utbildningsminister Naftali Bennett. Och Yair Lapid från partiet Yesh Atid (”Det finns en framtid”) har förklarat att palestinier misstänkta för attacker ”skall skjutas för att dödas”, medan biträdande försvarsminister Eli Ben-Dahan menar att civila bör ”hindra” attacker genom att använda skjutvapen mot ”misstänkta”.

Idén att avliva misstänkta missdådare direkt har också stöd av en stor allmänhet i Israel. Enligt en opinionsundersökning nyligen av det Israeliska Demokratiinstitutet deklarerar 53% av tillfrågade judiska israeler sitt stöd för att döda attackerande palestinier direkt på plats – även om de skulle vara oskadliggjorda och inte längre utgöra något hot. Och 80% tycker att familjer från vilka attackerande palestinier kommer skall få sina hem förstörda.  Människorättsorganisationer som Human Rights Watch, Amnesty International och israeliska B´Tselem är djupt oroade över situationen. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har vädjat om internationellt skydd av palestinierna. Men för Wallström och Löfven är sanningen om de israeliska utomrättsliga avrättningarna till sist egentligen bara ett missförstånd som behöver rättas till, och en anledning att ”dra ned på tonläget och behålla en bra dialog”.

Musik i Helgeandskyrkan

Lördagsmusik
5 dec kl 15 och 17
Piano- och stråksalongen

Advents- och julkonsert
Söndag 6 dec kl 15
Malmö kammarkör
Dan-Olof Stenlund, dirigent

Uppstartsmöte om fyrspåret Flackarp – Lund

Den 7 december klockan 18 är alla som anmält sig till arbetsgrupper om järnvägsutbyggnaden och placeringen av Klostergårdens station välkomna till Sparbanken Arena. Man går in genom huvudingången och sedan är det skyltat till möteslokalen. Även den som glömt att föranmäla sig är säkert välkommen.

Doc Lounge Lund, 8 december

Hösten blir till vintern och vintern blir till jul. För Doc Lounge Lund innebär det säsongsavslutning med kärlekstema. Innan Jin Mo-Youngs prisade kärleksdokumentär - My Love Don't Cross That River - kommer Malmö Indiekör och sjunger för oss. Dessutom kommer Genusredaktörerna att ha releasefest för sin trailer för bokserien Queerlequin - romantisk lösgodislitteratur.
 

KÄRLEKSFEST
Vi visar den mest kommersiellt lyckade dokumentären någonsin i Sydkorea.

MY LOVE DON'T CROSS THAT RIVER
JIN MO-YOUNG | SYDKOREA | 2014
TRAILER

I en hisnande vacker bergsby i Sydkorea bor ”De 100-åriga turturduvorna”. Lekfulla, fnissiga och upp över öronen kära spenderar de äkta makarna sina dagar genom att samla ved, laga mat och skotta snö. Klädda i traditionella Koreanska kläder har de snöbollskrig, sover hand i hand, plockar blommor och sjunger för varandra. Men tiden står inte stilla för någon och när maken blir sjuk blir tanken på att han skulle kunna dö outhärdlig för hans fru. My Love Don’t Cross That River tar sin början här och följer paret till de sista ögonblicken i deras 76-åriga äktenskap. Regissören Jin Mo-Young följde paret i sitt hem under 15 månader och det rörande resultatet blev ett sensationellt publikrekord i sitt hemland och den mest kommersiellt lyckade dokumentären någonsin i Sydkorea.
TID: Tisdag 8 december kl. 19.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64, Lund
ENTRÉ: Ordinarie - 80kr | Student/pensionär - 60 kr | Förköp inkl. soppa - 145 kr

Inspirationskväll för lokalt engagemang

Mingel 8 December.
Drop in 16-19. Moriska paviljongen.

Frivilligorganisationer bjuder in till denna kväll för att inspirera till ett hållbart engagemang i Malmö. Kom hit och prata med oss, ta reda på hur vi jobbar med olika viktiga samhällsfrågar och fundera på hur du vill engagera dig.
Malmöprofilen Behrang Miri kommer vara på plats och prata om engagemang! Heleneholms Systerskapskör bjuder på sitt feministiska luciatåg som är fullt av både kritik mot manssamhället men också av hopp och pepp för att vi tillsammans kan förändra!
Välkomna
Affisch »

Medlemsmöte

Vänsterpartiet i Lunds medlemmar kallas härmed till medlemsmöte.
Tid: Lördagen den 12 december, kl. 14.00 - 16.30
Plats: ABF Kiliansgatan, Lund
Välkommen!

Dagordning:
 • Måldiskussion
 • Nominering till Vänsterpartiets kongress
 • Valärenden

Måldiskussion:
Ibland är det nödvändigt att se på vår politiska verksamhet i ett större sammanhang. Att för en stund lyfta blicken från de dagspolitiska frågorna. Vi i styrelsen vill därför initiera en diskussion kring våra mål och strategier. Vart är vi på väg, hur kommer vi dit, hur får vi större genomslag för vår politik. Detta knyter vi till den delvis nya roll vi har i kommunpolitiken när vi inte längre är en del av det rödgrönrosa samarbetet, dels till Vänsterpartiets kongress som kommer att ta upp strategifrågor.

Stoppa åtgärdspaketet!

Regeringens förslag innebär en helt ny och mycket restriktiv flyktingpolitik. I vissa delar balanserar man nu på gränsen till vad som är juridiskt möjligt. Vi är mycket oroade över utvecklingen och därför uppmanar vi nu alla människor i Sverige att tillsammans med oss kräva att åtgärderna inte genomförs, skriver Amnesty Sveriges generalsekreterare Anna Lindenfors och Madelaine Seidlitz, jurist - migration och folkrätt, i en debattartikel i Aftonbladet idag.
   Vi vädjar nu till regeringen att inte fatta beslut om de åtgärder som presenterades i förra veckan. Om förslagen går igenom skulle det innebära en total kursändring för flyktingpolitiken, med stora konsekvenser för såväl människor som myndigheter.

Delta i uppropet du också!

POLITIKEN # 10 2015

  Ladda ner Politiken
 

Det fattades 100 miljoner kronor i budgeten: Alliansen, SD och FNL valde nya nedskärningar

Så här års är det dags för fullmäktige att tänka på inkomster och utgifter för nästa år. Det mesta är redan bestämt sedan juni, men här var sista chansen att justera budgeten. I Lund är det som i riksdagen: de rödgröna är den största gruppen, men högern (inkl FNL) har majoritet i den beslutande församlingen när de får stöd av SD. Lunds ekonomi har försämrats med 100 miljoner på ett halvår på grund av ändrade statliga regler. Hur fixar man fram 100 miljoner?

“MP har fel, färdtjänsten kan visst drivas kommunalt till en vettig kostnad”

Goda nyheter från Island: Bankirer i fängelse och rekordlåg arbetslöshet

Lunds fulaste plats av Lucifer

Det var på sammanträdet med Kompol, V Lunds legendariska kommunalpolitiska grupp, som jag hörde de förlösande orden: ”Det är Lunds fulaste plats”. Inga invändningar restes, inga förslag om bordläggning eller streck i debatten. Enigheten var ögonblicklig och fullständig.
 

 

Ja, det rör sig om något torgliknande, omgivet av arbetsförmedling, skattekontor, sjukkassa och vårdcentral, ja ett koncentrat av den välfärdsstat som nästan alla läsare av denna tidning hyllar. Men i stället för att prisa platsen (som för säkerhets skulle inte har något namn) skyndar vi oss förbi. Dvs. om det har regnat mycket kan vi inte skynda oss eftersom platsen är uselt dränerad och egentligen kräver stövlar. När det har snöat är det ingen som snöröjer och när det töar kan man knappt komma fram. Jag talar alltså om det gapande hålet mellan försäkringskassans huskropp och landstingsbyggnaden, på östra sidan av Stora Södergatan.
   Det är sådant man kan kverulera över i ett kåseri, men vad kan man göra? Jag vet inte, men minns att ungefär här låg ett klassiskt dansställe i gult trävirke när jag först kom till Lund på 1950-talet. Det brann väl ner. Jag föreslår att det utlyses en arkitekttävling om ett nytt danspalats på denna plats. Det kan inte bli fulare än det är nu.

Samme Bernard-Henri Lévy i Israel som i Sydsvenskan av Gunnar Stensson

Med förvåning konstaterade jag för ett par veckor sedan, att den franske filosofen Bernard-Henri Lévys krigsförklaring mot IS som publicerades i Sydsvenskan byggde på den nazistiske ideologen Carl Schmitts teser.
   I måndags upptäckte jag samma artikel i den israeliska tidningen Haaretz helgnummer i tidningsrummet i Lunds stadsbibliotek. Titeln var annorlunda – ”Varför Frankrike måste slåss för att försvara sig” – men texten var densamma.
   När jag började läsa var jag övertygad om att avsnittet om Carl Schmitt skulle vara struket, eftersom någon i redaktionen måste ha uppmärksammat Schmitts nazistiska förflutna.
   Men icke! Hänvisningen till de teser om krig som formulerats av Carl Schmitt, medlem i Tysklands nazistiska parti 1933 till 1945, stod oförändrad kvar.

Konsekvenser av budgetbeslutet av Lars A. Ohlsson

Det här ser inte bra ut för Vård och omsorgs del. Vi kan läsa konsekvenserna i vår Verksamhetsplan och vår Internbudget för 2016 vilka effekter det får för vår verksamhet. Det kommer innebära att ca 30 årsarbetare försvinner och jag har saxat lite utdrag ur denna verklighetsbeskrivning.

För hemvårdens del innebär det att måluppfyllelsen av de individuella biståndsbesluten för den enskilde brukaren inte lever upp till de önskemål den enskilde har om tidpunkt för insats, delaktighet, inflytande och ett innehållsrikt liv. Upplevelsen av delaktighet och god livskvalitet försämras. ca 15 årsarbetare försvinner, och det medför försämrad personkontinuitet.

För särskilt boende innebär det samma sak, dvs att de boendes individuella önskemål inte kan uppfyllas. De boendes sociala behov försämras i och med det blir svårare genomföra gemensamma aktiviteter för de boende. Uppdraget att minimera delade turer kommer att bli mycket svåra att genomföra, eftersom ca 10 årsarbetare försvinner.

När det gäller LSS är det samma sak när det gäller brukarens individuella mål, delaktighet och inflytande på ett innehållsrikt liv. Här försvinner 5,5 årsarbetare och inom daglig verksamhet försvinner 6 årsarbetare. Då får vi inte glömma att just daglig verksamhet är en oerhört viktig del av denna grupps dagliga liv.

Allt detta sammantaget kan ju vem som helst räkna ut att personalen kommer att ta stryk, så det här med att vi skulle vara en attraktiv arbetsgivare kan vi nog glömma.

Sist men inte minst finns det risk att tre mindre träffpunkter försvinner, Väster, Östra Torn och Norra Fäladen, där det påstås att det är för få besökare. Besparing 407 tkr, men då har vi glömt andra träffpunkter, nämligen Almedalen, som inte heller i så fall har så många besökare från Lunds kommun, men som kostar ca 700 tkr och MIPIM i Cannes. Vid de sistnämnda orterna är det mig obekant om det går att få fotvård, så som möjligheterna är på våra egna träffpunkter.

Tidigare var det Servicenämndens avkastningskrav som var en budgetregulator, men nu verkar det som att VoO tagit över den delen.

Samtliga partier i fullmäktige har framhållit vikten av att ha en bra och god äldreomsorg, inte minst var fallet så när vi stod i våra valstugor på Stortorget, men även här i Fullmäktigen har det höjts röster för en bra äldreomsorg. Ni kommer kanske ihåg förra fullmäktigmötet när FörNyaLund, (FNL) hade en behjärtansvärd motion om äldrevården. Där utryckte även Folkpartiet stor sympati och medkänsla för äldrevården, men då hette de Folkpartiet och idag är det Liberalerna och det är inte säkert de har samma positiva inställning.

Men FörNyaLund borde ha det och inse att med den verklighetsbeskrivning jag gett, att det inte går att spar sig ur den här rävsaxen. Nu är det upp till bevis för Kommunfullmäktige om vi menar allvar med vad vi säger om vår äldrevård.

Vänstern har i varje fall insett att smärtgränsen är nådd vad gäller besparingar, eller som övriga partier hellre säger, effektiviseringar, och har därför föreslaget en ganska hovsam begäran om ökad skatt om 15 öre mer än det förslag som ligger.

Marknadsekonomernas trosbekännelse av Gunnar Stensson

I begynnelsen skapade gud vinsten.
Vi tror på den heliga Marknadsekonomin.
Vi tror på evig tillväxt ty jordens resurser är begränsade.
Vi tror på frihandel ty den har gett hälften av jordens rikedomar till 90 välsignade miljardärer.
Vi tror på globalisering ty den ger oss slavar för billig konsumtion.
Vi tror på entreprenörer ty de ger oss olivolja och förstör regnskogen.
Vi tror på ökad konsumtion ty den ger oss ökad produktion.
Vi tror på konkurrens.
Vi tror på egoism.
Vi tror på vinst.

Förbannad vare varje skatt!
Förbannat vare varje bidrag!
Förbannad vare varje reglering!
Förbannad vare varje begränsning!
Slit och släng! Satsa på dig själv! Så lyder våra bud.

Vi tror på fossil energi ty växthusgaser ger oss global  uppvärmning.
När Peak Oil drabbade oss, frälste marknadsekonomin oss.
Marknadsekonomin ger oss fracking efter gas och borrning efter skifferolja.
Lovad vare marknadsekonomin!
När priset på olja sjunker, ökar förbrukningen, tack vare marknadsekonomin.
Då kan vi sälja fler och större bilar och privatflygplan.
Marknadsekonomin ger oss olja i Arktis och Antarktis, så att isarna smälter och havsnivån stiger.

Vår helige andes namn är Vinst!
Vinst koncentrerar ägandet.
Kapitalkoncentration ger oss makt över media, makt över människor och makt över demokratin.
In money we trust.

En rik man skapar större miljöförstörelse än 1000 fattiga
Därför ställer vi 10 000 på bar backe genom att privatisera.
Vi gör miljoner fattiga genom att avskaffa pensioner och bidrag.
Vi skapar 100 miljoner flyktingar genom att plundra Syd och anstifta krig.
Vi tror på CO2, ty CO2 ger oss översvämningar och torka.

Black Friday är vår stora helg
Då fylls våra tempel med onödiga och skadliga produkter.
Då fylls våra medier med lovsånger till konsumtionen.
Då samlas massorna för att dyrka Mammon
Och på den yttersta dagen lämnar vi Tellus och finner en ny himmel och en ny jord.
Amen. Låt oss bedja.

---

Bekämpa Värdlandsavtalet med Nato! av Ann Schlyter

Med de små stegens politik håller Sverige på att anslutas till Nato. På Stadsbiblioteket förra torsdagen beskrev Ingela Mårtensson från Kvinnor för fred kortfattat hur Sveriges politik av alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig förändrats, tills man nu står inför att teckna ett värdlandsavtal med Nato.
   Det började med ”Partnerskap för fred” 1994. Tio år senare tillät en socialdemokratisk regering att Nato på prov skulle få hålla övningar i ”I snö, mörker och kyla” i norra Sverige. Den borgerliga regeringen permanentade detta 2008 utan debatt i riksdagen.
   I tolv år har nu Sverige deltagit i krig i Afghanistan och i Libyen, sedan 2013 som en del av Natos stridsstyrka (response force pool). Och 2014 beslöt regeringen utan publicering och debatt att förhandla med Nato om ett så kallat värdlandavtal. Endast vänsterpartiet var emot. Nu förbereds en proposition till riksdagen under våren 2016. Förslaget har varit ute på remiss, dock ej till Fredsrörelsen påpekade Ingela Mårtensson.
   Innan K-G Hammar fick ordet, visades en sju minuter lång film av Stina Oscarsson, som jag hoppas får stor spridning. Mycket enkelt och åskådligt illustrerades hur våra föreställningar om hot och fiender byggs upp och får oss att mot allt förnuft falla tillbaka i rustnings- och våldsspiraler.

K-G tog vid där filmen slutade.
Han erkände att vi står inför stora hot, men hävdade bestämt att på dem finns inga militära lösningar. Den militära kärnvapen-organisationen Nato är definitivt ingen lösning, och inget skydd för Sverige. Tvärt om innebär Nato-närvaro i Sverige ett drastiskt ökat hot.
   För att uppnå fred på lång sikt menar K-G, måste man väva en gemenskap mellan stater. Med Nato-anslutning av länderna i Östeuropa och militärbaser runt om, känner sig Ryssland trängt. Med annektering av Krim och agretionen i Ukraina föll Sverige tillbaka i ett smalt och fruktlöst militärt tänkande: Tio nya jas-plan och hundra man på Gotland. Vad som behövs är inte att göra Östersjön till ett Nato-innanhav utan istället mer kontakter och ekonomiskt utbyte över gränserna, för att långsiktigt bygga fred. Det går: nu är svårt att tänka sig krig mellan Tyskland och Frankrike.
   K-G undrade vart skräcken för kärnvapen tagit vägen. Vapnen är lika farliga nu som på åttiotalet, och nu talar inte ledarna om dem som avskräckning, utan faktiskt om möjligheten att använda dem. Hollande talar om att bekämpa IS med till alla buds stående medel och han har i intervjuer inte uteslutet kärnvapen. Kärnvapen i begränsad användning skulle inte bara förorsaka död och lidande i generationer utan också en klimatkollaps.
   En motor i den dödsbringande militaristiska spiralen är vapenindustrin. Det är för många som tjänar pengar på att fortsätter att tillverkas och säljas tillkonflikthärdar och sen spridas över värden. Sverige har länge levt i dubbelmoralen av att vara en av världens största vapenproducenter räknat i förhållande till invånarantal, och samtidigt framstå som fredsivrande biståndsgivare till den fattiga världen. Mycket snabbt nu har svensk politik förändrat den bilden. Nu både producerar vi och skramlar med vapnen.

 

Om värdlandsavtalet godkänns tar Sverige ett stort seg mot fullt medlemskap i den USA-dominerade militäralliansen Nato. Hjälp till att sprida argumentationen mot detta!

Vatten och vind vid advent av Gunnar Stensson

Byalaget adventsvandring till Flackarps mölla startade vid Källbybadets entré. Vi var ungefär lika många som nunnorna och lekbröderna i S:a Marias och S:t Peters kloster hade varit på 1300-talet.
   Efter att ha passerat dungen där greve Wachtmeisters vattenkvarn låg, stannade vi på bron över Höje, å där vattnet forsade från den översvämmade Källby-dalen.
   Vattenkraft, tänkte vi. En varaktig energikälla som människor brukat i tusentals år. Vatten-kvarnen var den perfekta maskinen för att mala korn till mjöl, den mest koncentrerade och transportabla formen av livsmedel. Flödet var högst, när behovet var störst: på hösten. Som nu.
   Vågorna stänkte mot Vattenverkets tegelhus och den hårda västanvinden piskade dem bort mot de nybyggda Källby-kvarteren. Trasiga moln som färgades smutsgula av höstsolen virvlade förbi S:t Lars-parkens avlövade träd.
   Två kvinnor i följet färdades i permobiler som ljudlöst gled uppför backen. De var lite frusna och längtade efter kaffet och lussekatterna på Möllekaféet. Nyplöjda åkrar blänkte på båda sidorna av vägen.
   Vi gick förbi tomten där kommunen för ett par årtionden sedan borrade efter varmt vatten för att utnyttja jordvärmen. Men vattnet var ljummet och tillgången obetydlig.
   Ovanför oss skymtade möllans utsträckta vingar. De skälvde i den allt hårdare blåsten.
   Vindkraft, tänkte vi. Stormar och stiltje. Det krävs kraft och tyngd för att tåla Skånes höststormar, teknik och uppfinningsrikedom för att överföra vindkraften till kvarnstenarna och hantverksskicklighet för att framställa de väldiga kugghjulen av trä.

Flackarps mölla är en så kallad holländare med kvarnvingarna fästa i den vridbara torntoppen, som fångar vinden, vilket väderstreck den än kommer från. Möllan byggdes 1868, några år efter järnvägsbygget men 11 år före invigningen av St Lars, och 27 år innan den intilliggande kyrkogården för samhällets olycksbarn anlades. Den var i bruk till 1950-talet. Drygt tio år senare började Klostergården byggas.
   Vi närmade oss möllans kompakta svarta trätorn. Dörren var stängd. Fanns det någon där? Jo. Nu öppnades den. Därinne var det ljus och mycket folk. Vi hjälpte varandra uppför den besvärliga dörrtrappan. Doften av saffran och kaffe slog emot oss, blandad med doften av – kvarn. Trots att där var fullt fanns det plats för oss från Klostergården. Barn kilade upp- och nerför de branta trapporna till tornets högre platåer.
 

 

Den skicklige gitarristen Bo-Anders Dahlström slog sig ner på en pall för att sjunga gamla skånska visor. Han inledde på allmän begäran med Kalle på spången som följdes av visan om Josefin. Alla sjöng med. Han nämnde en visbok från början av 1900-talet som hette ”100 roliga skånska visor”. Som avslutning före paus sjöng han Flicka från Backafall.
   Dags att gå hem. En äldre rörelsehindrad kvinna fortsatte att sjunga med klar röst medan vi hjälpte henne nerför trappan.
   Solen sänkte sig i väster medan Gorm hotfullt skockade mörka moln som varslade om kommande klimatkatastrofer. Ett långt godståg passerade sakta på den ännu inte fyrspåriga järnvägen.

Hur länge kan vi låtsas? av Göran Persson

Nedan följer några tankar som jag närt länge, kanske alltid, men inte riktigt låtit komma fram eftersom konsekvenserna är dystra och/eller svåröverblickbara. Naturligtvis har dom luftats av mig och många andra vid många tillfällen men sällan sätts de på pränt.

Finns det något rött block är tanken jag syftar på. Nästa vecka diskuterar vänsterpartiets medlemmar i Lund mål och strategier efter att blocksamarbetet havererat. Ett i den långa raden av havererade samarbeten med socialdemokraterna på alla nivåer.
   När jag kom in i politiken på 70-talet var allt till vänster om s per definition kommunism och slikt var inget man samarbetade med. Det var något man lät säkerhetspolisen ta hand om. Man hade t o m en egen sådan eftersom man inte litade på SÄPO. Detta svängde sakta efter ett förtjänstfullt arbete av vänsterledarna, men längre än till ”organiserat stödparti” kom man sällan. Man kämpade dock på, strategin var att genom samarbete stödja vänstern inom s för att försöka få fram ett ”rött block” som var socialistiskt mer än på första maj.
   I lokala församlingar har det sällan behövts någon mer långtgående radikalitet för att få s att lämna ett tänkt rött block och kasta sig i närmaste blå famn. En tioöring som det gäller nu i Lund är lång ifrån den futtigaste anledningen hitintills.

Allt detta vet vänstermänniskor sedan länge men vi har fortsatt hoppas. De senaste åren, åren efter Juholt-parantesen har det blivit allt svårare. Efter detta experiment inom s så sitter det vi tidigare kallade partihögern inom s i orubbat bo. Försvarslinjen för det ”röda blocket” nu är att det blivit ”rödgrönt” och att allt är mp:s fel. MP är ett borgerligt parti alternativt ”politiskt omogna” är analysen. Men, det håller inte att skylla på mp. Omdömen om mp ovan är ofta sanna men de är trots allt småsyskon i det ”rödgröna”, röstmässigt men framförallt organisatoriskt.

Det är socialdemokraterna som är problemet Arbetarpartiet Socialdemokraterna är inget arbetarparti och det kommer aldrig mer att bli socialistiskt mer än på första maj är vad jag hävdar. Nej, jag tror inte att alla socialdemokrater är cyniska bedragare. Tvärtom, väldigt många tror verkligen att man är på väg att skapa ett bättre samhälle genom sitt politiska agerande. Åtminstone tror de ”meniga” medlemmarna det. Detta gör inte saken bättre, snarare tvärt om. Den cyniske bedragaren kan avslöjas, den vilseförda anden är ett mycket värre projekt att ta sig an. Vad har då detta för konsekvenser?

Minst tre möjliga vägar
Som jag ser det finns det några olika scenarion inför framtiden.
   Det första kan lite förenklat beskrivas så här: Var allmänt välvillig till s även framöver, det finns trots allt nivåer av kapitalism på samma sätt som det finns nivåer i helvetet. En borgerlig makt som innehåller s kanske hamnar på en något bättre nivå.
   Den andra bilden liknar situationen för hundra år sedan. Socialdemokratin är huvudfienden, denna måste först marginaliseras innan vänstern kan ta strid mot den borgerliga maktapparaten. En vansklig strategi, då misslyckades den och var en av anledningarna till att fascismen tog makten på flera håll i Europa. Men så kan det väl inte bli idag? Om man ser på t ex Ungern och Polen idag så känns det inte helt säkert.
   Som alltid finns det en tredje linje. Behålla huvudet i sanden och fortsätta hoppas. Risken med denna strategi är uppenbar, sand i ögonen gör det svårt att se när väl tar upp huvudet. Sand i mun och näsa gör att man kanske aldrig får chansen att ta upp det.

Själv skulle jag välja linje 2 den här gången. Jag vill dock önska v-lund lycka till med sitt strategiska val. Skall man välja denna linje så skall den väljas av yngre krafter med fler kämpande år framför sig än vad undertecknad kan leverera.

Hjälp-att-ta-första-steget-parlören

Ladda ner parlören
 

Är du nyfiken, vill ha en ny kompis och vara med och skapa ett integrerat och kul Lund? Vill du ta första steget och säga hej, men vet inte hur?
Kan du till exempel arabiska, dari, pashto, tigrinji, somali, albanska eller kurdiska? Eller vet du någon som kan något av dessa språk?
Lundaborna Louise, Katarina och Petra samt kompisförmedlingen Kompis Sverige Lund

Kommer DU ihåg?

Med gråten i halsen... av Karin S

Med gråten i halsen jag tvingas att fatta
beslutet som gör oss så fruktansvärt matta.
Men Sverige ska vara en välfärdsstat,
hur blir det den dag inte Svensson får mat?
Vi tvingas nu stänga vår vidöppna dörr
men behåller en springa så allt blir som förr.
Karin S 

När ska himlen bli blå och solen stråla mera klar? Jag är inte uppgiven även om hoppet i stunder som dessa kan svika. Det är vi tillsammans som kan få det att hända och vända. Det handlar om hur vi pratar om och med varandra och vilken politisk väg vi väljer.
Rossana Dinamarca

Gå bort ifrån mig, ni förbannade!
Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Jesus, 22 november, Matteus, 25 kap.

Stoppa SD:s partidagar i Lund

Vad? DEMONSTRATION!
Var? DOMKYRKOPLATSEN I LUND!
När? LÖRDAG 28 NOV. KL. 14!
Sverigedemokraterna tänker hålla sina landsdagar i Lund den 27-29e november. Vi kommer stoppa dem.
   Sverigedemokraterna är fascister som politiskt understödjer de som bränner flyktingförläggningar, deras retorik föder människor som får för sig att mörda barn på skolor och just nu demonstrerar de till och med öppet tillsammans med nazister. Lund har en anrik antifascistisk tradition, en tradition av att blockera just Sverigedemokraterna kring det ödesmättade datumet 30:e november. Nu ska vi kasta ut fascisterna ur staden igen.
Arrangör: Lundabor mot rasism

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
28 november kl 17
Helgeandskören
Hanna Särnstrand, violin
Larsåke Sjöstedt, körledare

Adventspromenad till Flackarps mölla

Adventssöndagen den 29 nov
Samling vid Källbybadets entré klockan 13
   Adventskaffe och skånska visor på Flackarps Möllekafé
   Vi går längs Flackarpsvägen och gör ett kort uppehåll vid greve Wachtmeisters gamla vattenkvarn som är äldre än Flackarps mölla. Hem går vi enskilt via St Lars.
   Vädret påverkar oss inte. Vi går klockan 13 även om det blir skyfall, snöstorm eller orkan. Flackarps mölla är varm när vinden viner och regnet smattrar.
   Självklart kan man komma till Möllekaféet enskilt, till fots, med cykel eller bil.
Alla är välkomna!
Klostergårdens byalag

Klimatmarsch

På måndag börjar Klimatmötet i Paris. Där samlas företrädare för nästan alla världens nationer för att komma överens om hur vi tillsammans ska sätta gränser för koldioxidutsläpp, utrotning av arter och andra livsviktiga frågor.
   Det är NU vi som lever idag har ansvaret att bestämma livsvillkoren för alla kommande generationer.
   På söndag skulle tiotusentals människor marscherat på Paris gator för att ställa kraven på världens ledare. Efter Daeschs attacker har parismarschen förbjudits. Men världen över kommer vi att visa att vi inte låter dem sätta villkoren.
   I Skåne äger klimatmarschen rum i Malmö på söndag. Klockan 12.30 samlas vi vid stadsbiblioteket. Kl 13 avgår vi till Folkets Park. ANSLUT DIG!
Mera info på Klimathoppet
Läs om övriga manifestationer runt omkring i Sverige på Klimataktion

Dåliga mänskor

Konsertversion av Mary Anderssons och Mikael Wiehes musikal
 

 

RÖDA KAPELLET med musikallinjen vid ESLÖVS FOLKHÖGSKOLA
Dirigent: HANS NILSSON
MAGLE KONSERTHUS (Magle stora kyrkogata 4, Lund)
Fredag den 18 december kl. 19:00
Kassan öppen från klockan 18:30
Entré: 150 :-
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Höstflod av Gunnar Stensson

Höje å svämmar över Källbydalen efter de senaste dagarnas regn och snö. Risken finns att den förblir översvämmad hela vintern. Jag förväntar mig att situationen förvärras de närmaste dygnen. Anledningen är hårdgörningen av marken, nedhuggandet av träden och kanske också ett fuktigare klimat.

Feministiskt initiativ lämnar samverkan med S och MP

Pressmeddelande
Feministiskt initiativ har idag, 151126, meddelat att de inte vill hålla fast vid det av kommun-styrelsen framförda rödgrönrosa förslaget med åtgärder för att få budget 2016 i balans.
   Budgetsamverkan är den mest centrala delen av en politisk koalitions samarbete. I och med att Fi inte ställer upp på koalitionens budget ser vi det som omöjligt att Feministiskt initiativ kvarstår i samverkan.
   Vi beklagar att Fi inte gör samma prioritering som vi att i detta läge lägga ett budgetförslag som skulle kunna ha förutsättningar att få stöd av kommunfullmäktige, även om det inte är en budget som fullt ut speglar alla våra politiska ambitioner.
   Socialdemokraterna och Miljöpartiet är beredda att fortsatt ta ansvar som styrande koalition. Vår förhoppning är att vi fortsatt kan samarbeta med Feministiskt initiativ i olika sakfrågor liksom vårt minoritetsstyre har behov av att finna samarbeten även över blockgränsen.
S & Mp

Gråzonen kommer närmare av Hanna Gunnarsson

Jag ser mig inte som en aktivist. Min roll i vänsterrörelsen har alltid varit den organisatoriska, att skicka ut kallelser, skriva protokoll, sitta på långa nämndsmöten, söka polistillstånd. Men jag har radikaliserats i takt med att den rådande samhälls-utvecklingen har gått åt en hårdare och kallare riktning. Jag har börjat tänka, säga och göra saker jag inte tidigare ansåg vara en del av mitt politiska arbete som vänsterpartist.

   Vi befinner oss på ett sluttande plan och i en ständigt nedåtgående spiral. Vårt arbete för att göra samhället bättre går som bäst med ett steg framåt och två tillbaka, om det ens blir ett steg framåt först. Vi har inte längre varken socialdemokraterna eller miljöpartiet med oss i arbetet för en grundläggande samhällsförändring, och feministiskt initiativ håller fortfarande på att hitta sina former. Vi kämpar i motvind till en så hög grad att vi ibland måste sätta oss ner och vila för att inte riskera duka under helt och hållet.
   Men det finns hopp om livet och samhället. I takt med att kylan har tagit greppet om oss har också solidaritetens låga börjat brinna kraftigare än på mycket länge. Många människor har engagerat sig i arbetet för att hjälpa flyktingar, utsatta EU-medborgare och hemlösa. Det har donerats stora summor pengar, garderober har rensats på allt som går att använda, mat har lagats, saker har köpts för att göra livet lättare för de som inget har. Människor har lagt sina dagar och nätter på att hjälpa till på centralstationer och härbärgen, språkkunskaper har kunnat användas för att hjälpa varandra sätta ord på hur det känns och är. Det finns verkligen hopp.
   Än så länge har samhället möjliggjort för aktivister och vanliga solidariska personer att hjälpa till med det som behövs. Ibland har samhället varit passivt och låtit det ske, ibland har samhället hjälpt till med finansiering och lokaler. Men vad ska vi göra när samhället aktivt börjar motarbeta människors möjlighet att hjälpa varandra? När volontärer inte längre får vara inne på centralstationerna, när utsatta personer inte får sova liggandes utan måste sitta upp hela natten på grund av brandskyddsregler, när ID-kontroller gör att det i praktiken blir omöjligt för flyktingar att komma till Sverige för att söka asyl - vad gör vi då? Var går vår gräns för när vi känner att vi inte kan jobba innanför samhällets riktlinjer utan måste agera ute i gråzonerna? När, och hur, är vi beredda att göra det?

Kommenterat om samtiden i närtid av Gunnar Stensson

Patrik Svensson, Hanna Gunnarsson, Förintelsen och de stängda gränserna
Èviankonferensen sommaren 1938 stängde gränserna för judiska flyktingar,  påminner Patrik Svensson.
   Den amerikanske delegaten förklarade i sitt öppningsanförande att USA inte tänkte ändra sin restriktiva flyktingpolitik och förväntade sig  inte att något annat av de deltagande länderna heller skulle ta på sig den ekonomiska bördan att göra det. Sverige deltog. Och så blev det.
   Samma höst kom Kristallnatten och ett par år senare inleddes Förintelsen.
   Patrik Svensson jämför Éviankonferensens resonemang med regeringens motivering för åtstramningen i flyktingmottagandet.
”Vi behöver gömma och smuggla flyktingar över Öresund nu,” säger Hanna Gunnarsson. ”Som vi gjorde under kriget.” Om gränserna var stängda skulle jag kunna tänka mig at t smuggla flyktingar för att rädda liv, förklarar hon. Sydsvenskan 26/11


Säpo, journalisterna och politikerna
Det går inte an att Säpo uppträder som Dupond och Dupont, den svenska journalistkåren tar sig fram som Kling och Klang och politikerna låter som Bill och Bull.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 23/ll

Krigets offer
The Guardian intervjuade den 19/11 drönaroperatören Brandon Bryant, som när han lämnade sin tjänstgöring i den amerikanska armén fick ett brev med en lista, enligt vilken han dödat 1626 personer, flertalet civila.
   Han drabbades av posttraumatisk stress och uppmanade president Obama att upphöra med drönarattackerna eftersom de bara leder till förtvivlan och hat i Syrien.
   Abdel Abaoud och hans kumpaner dödade 130 civila i Paris den 13 november. Eftersom de själva dödades i samband med massakern kunde de aldrig reflektera över vad de gjort


Kapitalismen kontra klimatet
Naomi Klein och Björn Lomborg (Sydsvenskan 26/11) är överens: det kapitalistiska systemet kan inte lösa klimatkrisen.
   Men de gör olika val. Björn Lomborg väljer kapitalismen. Naomi Klein väljer bevarandet av livet på jorden.

Miljöpartiet om nya Lund C av Ulf N

Ett program för ombyggnad av Lund C har varit ute på remiss bland myndigheter och allmänheten. Byggnadsnämnden har nu tagit ställning för hur inriktningen på den mera detaljerade planeringen ska se ut. I all korthet innebär beslutet att inga större förändringar i programmet görs på grundval av remissinstansernas synpunkter. Det ursprungliga förslaget ligger i allt väsentligt fast.

De mer eller mindre fantasifyllda men intressanta förslag som presenterats av en del arkitekter lades åt sidan utan någon större diskussion.
   Byggnadsnämnden konstaterar i sitt beslut att programmets förslag utgör ”en långsiktigt robust och hållbar struktur för utveckling av stationsområdet”. Programmet är också anpassat till de ”tekniska och kapacitetsmässiga krav som ställs på en station för höghastighetståg”.
   Samtliga partier röstade för att programmet skulle ligga till grund för fortsatt planering. Men flera partier hade ändå invändningar och kritik, varför de ändå reserverade sig mot beslutet. (Jo, en kan rösta ja och ändå reservera sig). Detta för att få tillfälle att dokumentera sina kritiska synpunkter.
   Även Miljöpartiet är på flera punkter kritiskt till planen. MP:s har preciserat sin kritik i reservationer i Byggnadsnämnden. Kritiken kan i huvudsak sammanfattas enligt följande:

MP har inte bundit sig för en kongressanläggning
Partiet har genom att säja ja till planen inte tagit ställning för att en kongressanläggning ska byggas. Det kommer att fattas beslut om detta efter en bredare diskussion i partiet. Utgångspunkten för denna diskussion kommer att bli kommunens fördjupade utredning om förutsättningarna för en kongressanläggning. Utredningen kommer att presenteras under nästa år.
   Om en kongressanläggning verkligen kommer att byggas i Klosterhage vill MP att volymen begränsas så att anläggningen inte ”äter upp” Klosterkyrkan. MP ser också att den nuvarande tingsrättsbyggnaden helst ska bevaras, eftersom det är en arkitektoniskt värdefull byggnad och ett karaktäristiskt inslag i gatubilden.

Motortrafikangöring från Byggmästaregatan
Enligt programmet ska angöringen för biltrafik på västra sidan järnvägen ske via Lokföraregatan. Där blir alltså en tämligen stor ökning av motortrafiken. Parkmark kommer att tas i anspråk för en förskjutning av gatan österut. MP anser att alternativ till denna lösning måste utredas i det fortsatta planeringsarbetet – ett alternativ där motortrafiken angör stationen via Byggmästaregatan.

Varken cyklister eller bilister ska behöva leda sitt fordon till p-plats
Om bil- och cykelparkering skriver MP: ”En grundlig utredning av parkeringsbehovet för cyklar och bilar måste komplettera ramprogrammet. Beträffande cykelparkeringar bör utredningen i första hand ta fasta på det framtida behovet av cykelparkeringar på västra sidan.”
   Partiet betonar också starkt vikten av att anläggningarna för cykel och bilparkering behandlas ur komfortsynpunkt på ett likvärdigt sätt: båda trafikantkategorierna måste kunna färdas på/i sitt fordon hela sträckan till och från parkeringsplatsen, dvs varken bilister eller cyklister ska behöva leda fordonet del av sträckan fram till uppställningsplatsen. ”Vi vill också framhålla vikten av att de underjordiska garagen byggs så att fordonsparkerarna kan känna sig trygga och säkra, även under lågtrafik och nattetid”, avslutar det gröna partiet sin syn på p-frågan.

Därför lämnade v samarbetet i Lund

Här är den motivering som Vänsterpartiet har lagt fram i kommunstyrelsen och som väl återkommer i kommunfullmäktige på torsdag när de lägger fram ett eget budgetförslag på 30 öres skattehöjning (istället för att kompromissa med S, Mp och Fi, skattehöjning 15 öre, och som inte rubbade sig en tum i förhandlingarna).

Reservation till kommunstyrelsen ärende 6
Åtgärder för att få budget 2016 i balans
Inga fler nedskärningsbudgetar
Jämställ Lund

Lunds kommun har sedan valet 2015 styrts av en koalition mellan rödgrönrosa partier, men de kan inte genomföra sin politik. De borgerliga med stöd av SD och FNL blockerar och tvingar istället fram nya nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur, renhållning, ja alla kommunal verksamhet.
   Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre viktiga saker tillkommit. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.
   Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.
   Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga med stöd av SD och FNL förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. l denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.
   Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en försiktig skattehöjning på 30 öre. Tyvärr har vi inte fått gehör för våra förslag. Till och med förra året fanns en gemensam linje bland de rödgrönrosa partierna: Inga fler nedskärningsbudgetar i Lunds kommun. Nu står bara Vänsterpartiet fast vid detta.
Mats Olsson, Hanna Gunnarsson
Reservationen i orginal »

Finn Hagberg fyllde 80 år den 25 november av Göran Persson

Att sätta en etikett på en människa är aldrig lätt, att sätta någon på Finn är omöjligt. Vänstern i Lund, och inte bara vänstern, har känt honom i så många skepnader.
   I VB har han varit en synnerligen flitig skribent och redaktör under många år. Under hans mest partiaktiva år hade dåvarande VPK en idrottsförening. Under de år då VPK helst blickade mot Moskva om man nu var tvungen att se utanför landet så lärde Finn ut Mao Tse Tung gymnastik (och en del annat från samma land). Om du gick med i någon av de många solidaritetsrörelser som fanns i Lund på 70- och 80 talet så var chansen stor att en av de första du lärde känna där var Finn.
   Otaliga, både gammal- och nyvuxna om man kan säga så kommer ihåg hans hiskeliga (fast ganska ömsinta) spökhistorier från Lönsboda skogarna, undrar om det bara är jag som fortfarande är lite rädd för ”hallongumman”. På 90-talet när min son var i sin mest badlystna ålder så hette hans simhoppslärare Finn. Så här kunde jag hålla på tills jag fyllt VB:s gamla spaltutrymme, det nya elektroniska är ju som bekant oändligt. Tur, för nu kom jag ju på en sak till som måste vara med. Har du hört Röda Kapellet? Ja då har du ofta hört Finn.
   Att önska dig ett långt och innehållsrikt liv känns lite sent påtänkt så det blir helt enkelt: Grattis och fortsätt framåt!

1983 kunde det hända sig att VPK Lunds styrelse skrev en ledare som antydde att idrott var att betrakta som ”opium för folket. Då fick man minsann svar på tal!

Försmädligt angrepp
Ledaren i VB nr 13 innehöll en del lömska angrepp på jogging och maraton, som det är svårt att förlika sig med. Först skriver man att det finns något sorts samband mellan löpning och arbetslöshet. Jaså, kan vi få några namn på arbetslösa som sprungit maraton?
   Sedan antyder man att det rör sig om uttryck  för kroppsdyrkan när man använder sin kropp i sportsliga sammanhang. Har verkligen ledarskribenten sprungit långa sträckor eller t. ex. deltagit i vandrarsektionens strapatser? Inte ägnar man sig åt tillbedjan nar träningsvärk och skoskav sätter in!
Vidare anser ledaren att demonstrationer bör ersätta jogging. Det håller inte! Demonstrationerna i Lund är alldeles för korta och tempot för dåligt för att de ska kunna ersätta regelrätt motion. Dessutom förekommer ingen uppvärmning, vilket är ett måste i alla seriösa motionssammanhang. Fredsmarschen till Paris visar dock på en möjlighet.
    Vi står här inför en av livets gåtor: Varför idrottar man? Styrelsens svar på frågan är ogenomtänkt tycker jag. Det rätta svaret är att vi tillhör den art av däggdjur (Homo ludens) som finner ett stort nöje i lek. Efter barn- och ungdomstiden återstår nästan bara idrotten som det område där det är socialt acceptabelt att fortsätta leken. Att det sedan i vår tid smugit sig in ”orena” motiv såsom att förbättra sin hälsa, bidra till ungdomens socialisation, förbereda männen för ett liv i skyttegravarna, skapa patriarkala strukturer, öppna en marknad för nya produkter, övervinna medelålderskrisen, banta några kilo, tjäna pengar, förbättra puls- och syreupptagning-sförmågan, koppla av, minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar bör inte göra oss blinda för det psykiskt lustbetonade i denna märkliga mänskliga verksamhet.
   Eller som Kaikudiktaren Basho säger i sin diktsamling ”På ensliga stigare genom okända trakter” (utgiven i slutet av 1600­talet):

I snörningarna
på mina sandaler
blommar små irisar

FH

Veckobladet och lundavänstern av Bengt Hall

En gång i tiden var Veckobladet vänsterns och VPK/Vänsterpartiets utåtriktade organ. Innehållet var nästan helt lunda-fixerat. Det hände att någon tilläts skriva om företeelser utanför kommungränsen men det hörde till undantagen. De politiskt aktiva skrev om vad som hände i fullmäktige, i nämnder och i andra sammanhang där vänstern agerade. Det var en källa till kunskap om lundavänsterns stånd-punkter och utspel. Dock var aldrig Veckobladet en ren partimegafon utan här tilläts olika röster komma fram. Det var tidningens signum vilket gjorde den läsvärd och inte helt förutsägbar.

Denna egenskap ledde senare till partiets avståndstagande. ”Ledande kamrater” ville bara ha godkända åsikter i sin tidning. Kring millenieskiftet tog man sin hand från VB. Tack vare Göran Persson som sedan dess innehar rättigheterna lever tidningen vidare. Du ska ha ett stort tack, Göran! Men nya friskare vindar råder inom partiet och inställningen till VB har ändrats.  Men var är den friska debatten?

För något år sedan la jag en motion till Vänsterpartiets årsmöte i Lund där jag yrkade på att partimedlemmarna skulle uppmanas läsa VB och även skriva i tidningen. Min ambition var att vi som är medlemmar ska få insyn i det politiska arbetet och att tidningen åter skulle spegla det som händer i kommun- och regionpolitiken och även utomparlamentariskt. Och kanske också kunna delta i diskussioner kring aktuella lokala frågor.  Motionen gick faktiskt igenom. Med acklamation!

Sedan dess har inget synligt hänt. Jag vet inte om partimedlemmarna i högre utsträckning läser VB. Jag ser i varje fall ytterst sällan någon kommunpolitiskt aktiv som berättar och skriver om vad som händer i den lokala politiken. Sista numret av VB, till exempel, handlar om terrorn i Frankrike, Palestina, solidaritet med det andra islam och lite till. Men kommunpolitiken lyser (med något undantag) med sin frånvaro.

Vänsterpartister brukar hänvisa till Politiken, som utkommer efter fullmäktigemötena. Det är ett flygblad med i huvudsak ett referat från sammanträdet.  Den ger knappast en fullödig bild av kommunpolitiken.

För mig är politik inte bara sammanträden och möten i slutna rum. Det handlar också om kommunikation med alla oss andra. Ibland hävdar våra företrädare att de inte får in sina alster i den stora draken (SDS). Det är möjligt. Men varför inte då skriva i Veckobladet som kommer ut regelbundet varje vecka? Varför inte föra ut politiken till oss som vill veta vad partiet gör och vilka frågor som är på tapeten och var skiljelinjerna går? Och ni som vet lite mer – hjälp till att hålla den politiska diskussionen levande! Det är det demokratiska fundamentet!

Läs och skriv i Veckobladet! Och hjälp till att sprida kunskap om Veckobladets existens!

Svar och kommentar till Bengt av Göran Persson

Bengts historieskrivning om hur jag kom att ta över Veckobladet är i det stora hela korrekt. Dock fattas en bit och det är den bit som fick mig att bestämma mig för detta soloprojekt. Gunnar Sandin besatt den mest briljanta och insiktsfulla penna som funnits inom lundavänstern i modern tid. Det som Vänsterpartiet  ville stoppa var denna penna som aldrig lät sig inordnas i trångsynt partitaktik.

Men allt detta är längesen och spelar ingen roll för nuvarande läge. Idag står och faller VB med ett antal åldrade skribenter, återväxten är obefintlig. Redaktionellt är jag ensam sedan några år sedan Kajsa Theander och Gunnar gått ur tiden.

Att VB handlar så lite om politiken i Lund idag beror på att mitt personliga nätverk inte längre är partipolitiskt aktivt med några få undantag. Det enda regelbundet skrivande undantaget är Ulf Nymark som ju som bekant är miljöpartist. Jag vet inte mer än någon annan vad som händer där, kan bara någon gång reagera på Sydsvenskans rapportering, som för övrigt är under all kritik idag. När man läser dess Lundasidor kan man notera att man allt som oftast måste fylla ut med annonser som handlar om Malmö.

Nåväl, då skriver de aktiva politikerna på vänsterkanten någon annanstans kan man tänka. Vad det gäller Vänsterpartiet så är detta inte sant. Det är sällsynt att någon av detta partis ledande företrädare skriver någon längre text än på Twitter. Den som inte tror mig kan själv räkna inläggen på Mats Olssons och Hanna Gunnarssons bloggar. Ta inte detta som kritik, det skall kanske vara så här. Man gör förmodligen inte politik med pennan längre. Det finns säkert andra och effektivare sätt idag, vad vet jag.

Något som jag vet är emellertid att dessa andra och effektivare sätt dåligt når väljarna. Varje undersökning i ämnet visar att lojaliteten med och engagemang för politiska partier utanför deras krympande medlemskader minskar snabbt. Möjligen men undantag för sd men det varken vet jag eller gitter ta reda på.

Så vad händer då med VB i framtiden? Tidningen har fyllt 40, skribenterna och redaktören betydligt mer än så. Om jag lever och har hälsan så kan jag väl hålla på i en fem år till på sin höjd. Sen är det som jag ser det slut om inte någon nyckfull politisk modeväxling gör det modern att börja skriva analyserande och argumenterande texter igen. Den rena propagandatexten överlåtes åt reklambyråerna som gör sådant så mycket bättre.

Om jag har helt fel i detta resonemang så vill jag bara berätta att jag betalade Vänsterpartiet en krona när jag tog över VB. Mer än 40 år som socialist har deformerat mig så att jag inte kommer att kräva mer om något parti vill köpa tillbaka VB. Fan vet om jag inte rent av skulle kunna skänka bort det om Vänsterpartiet vill ha tillbaks det.

Jag vet att det skett en del ryktesspridning om min politiska hemvisst genom åren, speciellt när Demokratisk Vänster fanns. Fakta är dock att jag troget levererat min medlemskontingent till VPK och V alltsedan 1975.

Hollande tystar dem som drabbas värst av klimatkatastrofens monstruösa våld av Gunnar Stensson

 

Den franska regeringens beslut att förbjuda protester och demonstrationer under toppmötet i Paris avslöjar klimatkrisens grundläggande ojämlikhet.
   De folk som drabbas värst av klimatförändringarna har nästan ingen röst i västländernas debatter om åtgärder för att förhindra den katastrofala globala uppvärmningen. Deras enda chans att göra sig hörda är i samband med stora klimatmöten som detta.
   Den enda möjligheten för vanliga människor att påverka är utomhusmanifestationer och demonstrationer som får mediatäckning.
   Somliga menar att Hollandes beslut är riktigt mot bakgrund av terrorn. Men FN:s klimatmöte kan inte jämföras med ett G8-möte. De civila manifestationerna ingår som en viktig del i klimatmötet. Tusentals människor gör stora ekonomiska uppoffringar för att resa dit och delta. Den franska regeringen borde inte tillåtits tysta dem. Fotbollsmatcher och toppmöten tillåter den, men det civila samhällets manifestationer stoppas.
   Klimatkrisen är en moralisk kris där den globala norden sätter sin bekvämlighet och ekonomiska säkerhet före överlevnaden för jordens fattigaste och mest sårbara folk.
   Författaren Rebecca Solnit skrev nyligen: ”klimatförändring är våld”.
   Det stämmer. En del av våldet sker med sadistisk långsamhet. Stigande havsnivåer utplånar hela länder och torrkatastrofer dödar tusentals människor. I en enda rullande katastrof stjäl orkaner som Katrina tusentals människoliv. När regeringar och globala storföretag medvetet avstår från att hindra den globala uppvärmningen är det en våldshandling.
   Det är våld att begagna terrorhandlingar som ursäkt för att tysta de som är mest sårbara för klimatvåldet.

   Frankrikes sportminister sa om beslutet att genomföra de planerade fotbollsmatcherna: ”Livet måste fortsätta” Ja, livet måste fortsätta!
   Det är därför jag har anslutit mig till rörelsen för klimaträttvisa. För när regeringar och globala företag underlåter att handla, trots att allt liv på jorden hotas, då måste man protestera!
Naomi Klein

(Texten ovan är ett sammandrag av en artikel som publicerades i The Guardian den 21/11. Kolla gärna hela texten. Där finns t ex ett stöd för Åsa Romson. GS)

Underrättelseverksamhet i Berlin och Boliden
Jag tittade på Homeland i söndags kväll. Resumé.
   Carrie dödshotas av ryssar, arabiska terrorister, CIA- och Mossad-agenter för att hon vet att det finns en rysk mullvad på CIA:s Berlinkontor. Hon bryter sig in i en arabisk politikers bostad, men överraskas av ryska agenter och smiter ut genom fönstret, medan skotten haglar omkring henne. Väl ute upptäcker hon att hennes två medhjälpare mördats.
   Hennes mentor på Berlinkontoret, som försett henne med hemliga dokument, avslöjas och häktas. Övervakad av tre CIA-gorillor förs han i hiss ner från kontoret. När hissdörren öppnas rusar tre svartklädda, beväpnade och maskerade Mossad-agenter fram och kidnappar honom i en svart bil.
   Då sitter Carrie i en taxi på väg till CIA-kontoret, utan att veta att den kvinnliga chefen är ryssarnas mullvad. Mullvaden förbereder sig att eliminera Carrie. Fortsättning följer.
   Allt utspelar sig en vanlig vardagseftermiddag i ett Berlin som tycks fungera normalt, trots mord, skottlossning, arabiska terrorister, ryska agenter, CIA-gorillor och maskerade Mossad-agenter.
   Det förefaller vara den sortens dramer som inspirerade Säpo att skicka den väpnade insatsstyrkan till flyktingförläggningen i Boliden för att oskadliggöra den intet ont anande Mutar Muthanna Majid. Man får vara glad att det inte slutade med en tv-serie-shoot-out.

En annan bild av verkligheten