VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
För att följa initiativet startat av
Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med tusentals människor över
hela världen varje fredag kl 12-14.
Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så
demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska
ta sitt ansvar i att genomföra den.
Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som
ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.
Flammande maskrosor, flygande fjun, hägg och syren,
blommande kastanjer, lönnar med näsor, gräs- och sädes-ax,
betande hästar, gula rapsfält, smultronblom, hundkex,
vita näsduksblommor med svart ring av ståndare och pistiller
på trädet vid överläkarbostaden i S:t Lars,
fjärilar, humlor och bin, svarta myror, blå trollsländor.
spirande vass, speglade pilar i Höjeåns vatten, groda på näckrosblad,
smaken av almfrön, frodiga nässlor, kådiga kottar,
jäktande svartskarv, vigg med två ungar, dyker plötsligt,
fiskyngel hoppar, vita svanar vilar i vassen,
hallonsnår, fläder, blommande äppelträd,
törnrosknoppar på taggiga kvistar, björnbärssnår,
plommonkart, vinbärskart, krusbärskart, körsbärskart,
näktergalar talar, taltrastar kvittrar, men ingen svala och ingen gök,
vita molntussar, solen skiner.
Turkiet förtrycker den kurdiska minoriteten inom
landet och bekämpar den kurdiska IPG-milis i Syrien som var avgörande i
kampen mot IS.
Sverige stöder självklart kurdernas kamp för demokrati och frihet
inom Turkiet, liksom i Syrien. Också USA och flera EU-länder har som
Sverige och Finland beviljat kurdiska flyktingar asyl.
Nu stoppar Turkiet Sveriges och Finlands Natoanslutning.
President Erdogan kräver bland annat att stödet till kurdernas kamp för
nationella rättigheter i Turkiet ska upphöra och att de kurdiska
flyktingarna ska utlämnas. Annars utnyttjar han sin vetorätt.
Befrielserörelser och deras företrädare stämplas av auktoritära
regimer regelmässigt som terrorister. Putin utmålar ukrainarna som
nazistiska terrorister. För apartheidens Sydafrika var Nelson Mandela
självklart en terrorist. Israel stämplar det palestinska motståndet som
terrorism. Erdogan har lyckats sätta terroriststämpel på PKK och
misstänkliggör därmed alla som på något sätt samarbetar med dem.
Turkiets nej visar att Nato-inträdet hotar Sveriges solidariska utrikespolitik. Sverige får inte kompromissa med de demokratiska principerna.
En podcast av Palestinagrupperna i Sverige (PGS)
Välkommen till Palestinagruppernas podcast med spännande gäster och samtal som går på djupet.
PalestinaPodden har beviljats medel från Folke Bernadotteakademins (FBA:s) stöd till civilsamhället för fred och säkerhet.
PalestinaPodden produceras av Palestinagrupperna i Sverige. Du hittar
den i alla appar och program där poddar finns, såsom Spotify, Acast,
Podcaster etc. Och här är poddens egna "hemsida" där man också kan
lyssna:
https://shows.acast.com/palestinapoddenI
Avsnitt nio av PalestinaPodden pratar vi om Al Nakba
Här kommer ett tips om ett enkelt, men desto
viktigare, sätt att engagera sig för kvinnors rättigheter att slippa
mäns sexuella våld.
Hjälp även till att sprida tipset!
Med förhoppningen att du agerar!
Tjatte - Den evige obstinaten
Nätverket för kvinnors rättigheter
Varje år kränks miljontals kvinnors
grundläggande rättigheter – rätten till hälsa, personlig säkerhet, lika
skydd inför lagen och rätten till jämlikhet inom familjen. Ändå
tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen
erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi
inte acceptera. När du agerar i vårt nätverk är du en del av Amnestys
livsviktiga arbete för kvinnors rättigheter.
Agera!
Följ länken för mer info och anmälan.
FN:s Generalsekreterare Antonio Guterres vid presentationen av FN:s årliga klimatrapport. Fyra negativa klimatrekord förra året: Koncentration av växthusgaser, höjning av havsnivån och havstemperaturen och havsförsurning.
Stoppa nya vägprojekt och minska biltrafiken!Alla andra hälsades välkomna när de kom till Sverige. Bara fyra kvotflyktingar blev sittande kvar på flygplatsen, två barn och deras föräldrar. De skulle till Staffanstorp. Men där styr Christian Sonesson och hans M- och SD-gäng. Till slut tog Vellinge kommun hand om den övergivna familjen.
I västra Staffanstorp gör Microsoft en
miljardinvestering. Mycket pengar och många jobb. Men jättebygget
leder till utsläpp av kvävedioxid och fina partiklar som är mycket
farliga att inandas. Invånarna i de närliggande villakvarteren drabbas.
De fick ingenting veta. Avtalet mellan kommunen och företaget slöts
under djup sekretess. Företaget vägrar att rena de farliga utsläppen.
Samtidigt orsakar de hårdgjorda ytorna översvämningar. Vattnet i Lödde å
förorenas. Men det finns pengar att tjäna på miljöförstörelsen.
Staffanstorps politiska ledning försöker tvinga kommunens tjänstemän att bli lagbrytare.
Jag inledde den här veckan med att göra mitt
första besök på Åland! Jag åkte tillsammans med en grupp
riksdagsledamöter från olika partier och vi fick många nya kunskaper om
Åland, som ju är en självstyrande demilitariserad region i Finland som
är helt svensktalande. Vi besökte lagtinget (Ålands folkvalda
församling), Ålandsbanken, Fredsinstitutet (se mer om deras viktiga
verksamhet på https://peace.ax/)
och Penningautomat-förening (Ålands motsvarighet till Svenska spel).
Dessutom pratade vi med landshövdingen, Ålands enda riksdagsledamot i
finska riksdagen samt Lagtingets talman och träffade politiker från de
olika partierna. En mycket bra resa!
Riksdagen har dessa veckor väldigt långa voteringar, det
är mycket som ska bli klart innan sommaruppehållet. Om inget händer är
tanken att riksdagen inte ska var samlad mellan midsommar och slutet av
september, även om vi såklart är i tjänst hela vägen fram till nästa
riksmöte öppnas efter valet.
Veckans beslut i riksdagen har varit både
bra och dåliga. Riksdagen beslutade tyvärr att minska antalet vargar i
Sverige, vilket har lett till stora protester i miljörörelsen. Det är
såklart väldigt sorgligt. Ett bra beslut var istället att riksdagen har
beslutat att uppmana regeringen att upphöra med importen av rysk
energi samt driva detta hårdare i EU. Flera bra beslut har fattats på
folkhälsoområdet, bland annat om att höja kunskapen om hiv, stärka
vaccinationsprogrammet för äldre och statligt ansvar för
pollenmätningar. Dessutom har en ny lag om organdonation antagits, för
att öka antalet organdonationer. Riksdagen har också skärpt straffet
för gravfridsbrott (i dagligt tal styckning av kroppar).
Riksdagen fattade i veckan ett beslut med
mycket kort varsel. Vanligtvis har partierna två veckor på sig att
skriva motion på en proposition och sedan behandlas motionerna i
utskotten i ytterligare cirka två veckor. Denna gång hade vi ett dygn
från propositionen kom till riksdagen till beslutet fattades. Det
handlade om möjligheten att ta emot militärt stöd från EU- och
Nato-länder, och har skyndats på med tanke på Sveriges ansökan om
Nato-medlemskap. Se debatten här.
För övrigt anser Vänsterpartiet såklart att Sverige absolut inte ska bli medlem i Nato!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Jag gick till Lunds stadsbibliotek i fredags för
att läsa den frispråkiga israeliska tidningen Haaretz i
tidningsrummet. Jag sökte en speciell text om Karl Ove Knausgårds roman
Min kamp, del 6.
Det aktuella Haaretz-numret var daterat den 6
maj. Där fångades jag först av en inrikespolitisk debatt om den
israeliska högsta domstolens beslut att fördriva palestinierna från
några byar på Västbanken. Processen hade pågått i årtionden. Långt
ifrån alla israeler gillade domstolens beslut. En kritiker ställde
frågan Is Israel a settler-colonial state? En rasistisk stat som erövrar kolonier och fördriver urinvånarna för att nybyggarna ska ta över.
Eftersom tidningen var tio dagar gammal visste jag att
fördrivningen av palestinierna redan genomförts. Den hade varit blodig.
Att palestinier dödats hade inte väckt större uppmärksamhet.
En stor världshändelse var däremot att israeliska soldater hade
skjutit Al Jaziras reporter Shirin Abu Aqleh som under lång tid följt
utvecklingen på Västbanken. Det har väckt starka reaktioner i den fria
världen och sorg och vrede hos hennes kollegor.
Händelserna gav samma svar på frågan som andra händelser genom
årtiondena gjort. Ja, Israel är en typisk settler-colonial stat. Och
det finns ett samband mellan Israels politik mot palestinierna och tysk
raspolitik under Hitler.
Det jag sökt i Haaretz var inte
information om mordet på Shirin Abu Aqleh utan den israeliske filosofen
Ari Garfunkels ställningstagande till synen på nazismen i den norske
författaren Karl Arne Knausgårds självbiografiska roman Min kamp.
Del sex innehåller en 450 sidor lång analys av Adolf Hitlers liv och
idéer. Knausgård finner att vem som helst i den västerländska kulturen
hade kunnat bli nazist. Han hade själv kunnat bli det om, han vuxit upp
vid samma tid som Hitler. Tankarna är inte originella. Vi vet ju att
professorer i Lund hyllade Hitler på 1930-talet. Jag presenterade
Knausgårds text i VB för något år sedan.
Rubriken på Ari Garfunkels artikel är Why Auschwitz is not another planet.
Ari Garfunkel instämmer med Knausgård. Vi är vana att uppfatta
Auschwitz som om det låg på en främmande planet. Men Auschwitz ligger
här, mitt i Europa, och det som hände i Auschwitz kan hända igen.
Varifrån kom idéerna om ras och rashygien?
Från USA, naturligtvis. Amerikansk ekonomi byggdes upp av
svarta slavar i Södern. Urinvånarna på den amerikanska kontinenten
utrotades. Nybyggarna tog över landet. Det var en typisk settler
colonial state som grundades. Konstitutionen författades av slavägare.
USA försökte under första hälften av 1900-talet styra invandringen så
att endast arier, individer som tillhörde förstklassiga raser, fick
tillträde till Amerika, inte ”blandrasiga” sydeuropeer eller färgade.
Teorierna
Det ledde till Auschwitz.
Den amerikanske antropologen Charles Kings stora vetenskapshistoriska verk Den övre luftens gudar
utkom nyss på förlaget Daidalos i översättning av Henrik Gundenäs. Det
är en rik och omfattande bok. Den handlar inte bara om sambandet
mellan amerikansk raslära och Hitlers förintelseteorier, utan där finns
också en bred berättelse om de amerikanska antropologer som genom sin
forskning avförde rasismen och rashygienen från det vetenskapliga
tänkandet.
Philip Sandberg och Mia Honeth, kommunstyrelse-ordförande respektive gruppledare för Liberalerna, kräver i en debattartikel i torsdagens Sydsvenskan svar från S, MP och V om de kommer att införa biltullar om oppositionen vinner valet i höst. Frågan ställs med anledning av Lunds klimatpolitiska råds förslag om att kommunen borde införa trängselavgifter för att minska utsläppen från transportsektorn. Förslaget är ett bland flera i Klimatpolitiska rådets rapport 2022.
Lunds kommuns klimatpolitiska råd : Rapport 2022
Transporter står för hälften av utsläppen
Bakgrunden till rådets förslag är att transportsektorn står
för omkring hälften av alla utsläpp av växthusgaser i Lunds kommun.
Kommunens mål är att utsläppen från transporter ska ha minskat med 90
procent år 2030, jämfört med år 2010. Hela Lunds kommun ska vara
klimatneutral år 2030. Minskas inte utsläppen från transportsektorn
dramatiskt under åren framöver, hamnar kommunens inte ens i närheten av
målnivån för utsläppen om 8 år.
Ingen korrekt bild av Klimatpolitiska rådets förslag.
Den liberala duons text är en lång uppräkning av vilket
elände som skulle drabba Lunds kommun och dess bilister om
trängselavgifter införs. Inte minst byarnas bilister skulle drabbas
hårt, enligt dem.
För att försöka få idén om trängselavgifter riktigt
avskräckande låter de bli att ge en korrekt bild av vad rådet faktiskt
föreslår. Vad rådet i själva verket har sagt är följande:
”Trängselskatter skulle kunna vara ett alternativ inom transportområdet. Dessa kan vara differentierade för att inte missgynna bilberoende pendlare från byarna.
Liberalernas åtgärdsförslag för måluppfyllelse
Vilka åtgärder vill då Liberalerna genomföra för att få ned
utsläppen och nå klimatmålen? Huvudnumret är, inte helt oväntat,
”teknikutveckling”. Haken är ju att även en supersnabb elektrifiering
av motorfordonstrafiken inte kommer att fasa ut fossilbränsledrivna
fordon. Sådana kommer i stor utsträckning att färdas på våra gator och
vägar långt in på 2030-talet. Andra åtgärder som föreslås är ”god
tillgänglighet till kollektivtrafik” och ”fler cykelstråk”. Visst det är
ju bra, men det finns nog ingen seriös forskare på klimat- och
transportområdet som skulle hålla med om att detta ens tillnärmelsevis
skulle vara tillräckligt för att nå målen.
En enda av de åtgärder som som nämns kan möjligen ha någon
direkt styrande effekt och det är förslaget om att begränsa
utsläppstunga transporter i ”vissa områden”. Jag säjer möjligen, för om
de utsläppstunga transporterna ersätts av flera, om än mindre
utsläppstunga, transporter är inte mycket vunnet.
Styrets politik är inte att minska utsläppen
Paret Sandberg/Honeths text visar med allt tydlighet att
liberalerna inte är beredda att vidta åtgärder som har verkligt
styrande effekt. Deras politik liknar en låt-gå-politik på klimatets
område. Men det är värre än så. Deras och hela kvintettens politik går i
själva verket ut på att främja ökat bilresande.
Det tydligaste exemplet på detta är deras stöd för breddning av E22
och byggande av en ny motorvägsavfart. Det finns alltför gott om andra
exempel: ny väg över Höjeådalen, slopade p-avgifter, nej till förslag
om bilbegränsningar i stadskärnan etc. Hur oppositionens olika partier
kommer att svara på liberalernas fråga om inställningen till
trängselavgifter återstår att se. För min del anser jag det vara ett
alternativ som allvarligt bör övervägas. Och gärna differentierade
avgifter.
Stadsparken grönskade i slutet av maj
1970. Gröningen var full med ungdomar. Träd Gräs Stenar framträdde på
Vita Scenen ett par gånger. Annars spelade lokala grupper från Lund. 
Jag hade utsetts av FNL-gruppen att ansvara och samarbetade med
Peter Larsson som senare blev en av de ledande i FIB/K i Lund och hade
Jan Guillou som gäst när Säpo grep honom i samband med IB-skandalen.
Vår förebild var stora improviserade festivaler i USA.
Lilla Teatern var ansluten till arrangemanget. Scenen låg då i en
stor villa på Sandgatan, intill karnevalsområdet. Ett par veckor
tidigare hade Lilla teatern haft premiär på Kent Anderssons pjäs
Flotten. Föreställningen fick goda recensioner i Sydsvenskan och
Arbetet. Femåriga Sara satt i knäet hos killen som skötte ljuset. Hon
ritade också affischen
Två eller tre föreställningar spelades för fullsatta hus (max 70
personer per gång). Karin kom inte hem förrän klockan fyra på natten.
Ett par musiker i Träd Gräs Stenar övernattade hos oss. Vi kände
varandra väl från Framnäs folkhögskola. Dagen efter var alla
dagenefter. Våra kamrater satt på balkongen i utanför vår lägenhet och
drack stora mängder öl.
Motkarnevalen fick ingen publicitet, vare sig före eller efter, men
vi tyckte den var lyckad. Ganska mycket folk och fint väder.
Ho Chi Minh dog i september 1969. Karin och jag hade
nyss kommit till Lund. Nu skyndade vi till Lundagård för att delta i
demonstrationen. Ho Chi Minh som blivit en symbol för den antikoloniala
kampen. Lundagård myllrade av studenter. FNL-flaggor och ett par stora
röda banderoller vajade i vinden.
Vi fick syn på Johan och Anna-Klara, mina gamla vänner från 1954.
Anna-Klara hade en barnvagn med en nyfödd baby. Långt om länge gav sig
demonstrationen i väg. Anna-Klaras mamma stod på trottoaren. När hon
fick syn på oss ropade hon ganska argt att Anna-Klara måste lämna
ifrån sig barnvagnen och gick in i tåget och hämtade den. När vi kom
fram till Stortorget hade antalet demonstranter blivit ganska stort.
Ett par tal hölls. På torget satt en musiker med ett dragspel i knäet.
Det var en skådespelare ur den grupp som hade flyttat till Göteborg
och utvecklats till Nationalteatern. Med sitt dragspel ledde han
sången av ”Befria södern”.
Höstterminen 1969 hade vi flyttat till
studentbostadsområdet i Ulrikedal. Jag studerade med bibehållen
lärarlön kulturgeografi och ekonomisk historia. Karin tog kontakt med
Lilla Teatern. Martin började andra klass och fick kamrater som följde
honom hela vägen till juristutbildningen. I Ulrikedals familjeområde
bodde studenter från Afrika, Asien och Latinamerika. Sara blev snabbt
vän med femåriga Cecilia från Peru och Bontle från Sydafrika. De kunde
springa fritt i det slutna bostadsområdet. En gång stal de min plånbok
När jag i trots och vantrivsel hade avbrutit mina studier
1956 hade universitetet cirka 3000 studenter. Nu var de 21000, sju
gånger så många. Och alla hade fått sin första utbildning i
grundskolan. En kunskapsrevolution och en demokratisk revolution! De
brände sina studentmössor.
Vi som studerade kulturgeografi var inte representativa.
Vi var nämligen nästan alla lärare i åldrarna 30 till 50.
Kulturgeografin var mycket givande. Jag uppskattade särskilt studiebesök
i Malmö och andra skånska kommuner och ett påkostat besök i Köpenhamn
där vi träffade politiker och stadsplanerare. Samtidigt pågick den
stora kommunreformen där just kulturgeografiska frågor diskuterades.
Jag 
Jag hade blivit godkänd FNL:are efter en
studiecirkel där jag lärde mig mycket om basarbete. Stadsdelsgrupp
Söder samlades varje måndag i en lokal i Parentesen. De första veckorna
sålde jag Vietnam-bulletiner i det nybyggda Klostergården. Senare
flyttade jag till Knut den stores torg. Där stannade jag till 1975.
Systemet var stängt på lördagen så där bildades stora köer på
fredagskvällarna. Snön kom i oktober 1969 och låg till april 1970.
Gunnar Stensson
För att följa
initiativet startat av Greta Thunberg strejkar vi tillsammans med
tusentals människor över hela världen varje fredag kl 12-14.
Samlade av nätverket “Fridays for Future” (kort FFF) så
demonstrerar vi för klimaträttvisa och för att världens makthavare ska
ta sitt ansvar i att genomföra den.
Alla är välkomna att delta och vi är i dagsläget en härlig grupp som
ses på Stortorget varje fredag för att strejka och prata klimat.
Nej till svenskt Natomedlemskap!
Runt om i hela landet anordnas möten och demonstrationer där olika organisationer enas kring parollen Nej till svenskt Natomedlemskap!
Socialdemokratiska partiet påskyndar i detta nu sitt
beslut om ansöka medlemskap i NATO till den 15 maj samtidig som NATO
snabbereder för en eventuell finsk och svensk medlemskapsansökan!
Låt oss sluta upp tillsammans! Låt oss visa att vi är
många som vill bevara svensk alliansfrihet och vägrar NATO-medlemskap!
Läs mer »
I Lund protesterade studenterna 1968 mot värnplikten under parollen Vägra värnplikt. Vägra döda. Ridande
polis bekämpade demonstranterna eftersom parollen var en uppmaning
till brott mot värnpliktslagen. Polishästarna trängde upp dem på
trottoarerna och flera demonstranter greps.
Nu skyddar polisen den lagliga rätten att bränna koraner.
Studenterna protesterade också mot USA:s krig i Vietnam. Men somliga hade svårt för att sjunga med i FNL:s kamphymn: Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk bakom gevären står.
FNL-demonstrationerna var lagliga till skillnad från demonstrationerna mot värnplikt.
Nu gäller det Ukrainas folk. Och kampen mot Putins tyranni. ”Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk bakom gevären står”.
Per Wirtén tar upp problematiken i sin recension av nyutgåvan av Franz Fanons klassiker Jordens fördömda. (SDS 12/5)
Han upplevde själv konflikten när han som 20-årig pacifist besökte
en palestinsk gerillabas och såg att vapnen var en ”identitetsskapande
markör som bidrog till att skapa en känsla av mänskligt värde hos ett
rättslöst folk i påtvingad exil”.
Han skriver: ”Sedan dess har jag slitits mellan min
övertygelse och det jag såg i Libanon 1978. Jag kommer aldrig att få
ihop det”.
Han nämner pacifisterna Martin Luther King, Nelson
Mandela och Elin Wägner som förebilder. I dagens situation kan de ses
som en kraftlös trio även om de i huvudsak hade rätt, skriver han.
Engagemanget för det kämpande ukrainska folket växer.
Vapensändningarna och biståndet ökar. Hatet mot pacifisterna växer. De
politiska partierna tävlar i kampvilja. Det militärindustriella
komplexet växer så det knakar. Jordens resurser koncentreras på
förstörelsemaskiner
Samtidigt söker sig alltfler till Svenska freds.
Mitt emot Socionomhuset på Västanvägs
västra sida har Hemsö fastighetsbolag AB ritat in tre kolossala
byggnader på sin planskiss för NCIF, Nationellt Center för Idrott och
Folkhälsa. Se Stadsbyggnadskontorets Planbesked för detaljplanen del av
Klostergården 1:6 m.fl. sid 3! Byggnaderna kallas ”mobilitetshus”. Vad
är det för hus?
Klostergårdsborna undrar. Mobilitet? Det är bra för folkhälsan
att röra sig såklart. Men vad är mobilitet för kroppsrörelse? Det är
kanske en bollsport som handboll eller basket? Eller nån sorts
löparbana inomhus? Eller mycket stora gym? Kanske klättring? En sorts
ishall? Det talas ju om forskning också. Hälsoforskning?
Vad använder man ”mobilitetshus” till? Folk frågade och jag
kunde inte svara. Mobilitetshus? Till slut frågade jag en ingenjör som
arbetar med Heddaskolan och bor på Klostergården.
Haha! Vet du inte det? sa han. Mobilitetshus är helt
enkelt ett annat ord för parkeringshus. Dom är inte så populära. Dom
flesta vill ju inte ha ett parkeringshus utanför köksfönstret. Och en
massa bilar som far in och ut. Så kom nåt PR-snille på att man kan
kalla dem mobilitetshus i stället. Man hittar på nån annan verksamhet
än att parkera bilar. En cykelverkstad eller hamburgerkiosk kanske.
Visserligen inte så trevligt med alla bullrande bilar. Men poängen är
just att kalla parkeringshusen mobilitetshus. Det funkar i början. Sen
blir det genomskådat.
Jag blev förstås irriterad. Hemsö vill bygga tre stora
parkeringshus mitt emot socionomhuset. Bilar och parkeringsplatser har
vi nog av. Det var ju meningen att Klostergårdsstationen skulle minska
bilismen och öka det kollektiva åkandet. Mobilitetshus har inte ett
dugg med idrott och folkhälsa att göra.
LKPs mobilitetshus Aurora på Brunnshög i Lund
Folk kom fortfarande och frågade och nu var jag inte längre
okunnig. De som bodde i Socionomhuset blev särskilt arga. Ingen ska
bygga några parkeringshus mellan oss och det gröna stråket, sa de.
Hur kunde nån i Byggnadsnämnden eller Tekniska nämnden gå
med på att Hemsö fick mark reserverad för ett sånt projekt? undrade en
tjej med barnvagn.
Det är ju inte bara ett hus utan en hel massa hus
inritade mitt i det gröna stråket, påpekade någon. Gröna stråket kan
hälsa hem. Nej aldrig att jag går med på det här. Mobilitetshus!
En skata skrattade
Det kanske inte blir av, sa jag försiktigt. Stadsbygg-nadskontoret är fullt av duktiga människor.
Ja, men nu har Hemsö fått mark reserverad! sa en bister dam med hund. Då är det dom som bestämmer!
Jag hoppas inte det, sa jag. Och fullmäktige kanske ändrar reservationsbeslutet.
Lindar, aspar, hägg och lönn blommar längs Flackarpsvägen. De ska blomma också i framtiden.
Nyligen har jag, född 1947, haft förmånen att
fira 75 år av liv i fred och i frihet i mitt hemland. Det var verkligen
värt att fira och gav samtidigt anledning att tänka på alla de
palestinier i samma ålder som 1948 tvingades fly från sina hemorter och
som ännu inte har fått återvända. De som levt som flyktingar nästan
hela livet och i många fall har nyckeln till sitt forna hem kvar som en
symbol för hopp och för rätten att återvända.
U
Den 11 december 1948 antog FN:s generalförsamling
Resolution 194 som bekräftade de palestinska flyktingarnas rätt att
återvända eller få kompen-sation. Ett löfte som ännu inte infriats, 74
år senare. Fortfaran-de lever miljontals palestinier som flyktingar
runt om i världen.
Många flyktingkatastrofer har dessvärre skett sedan 1948,
på olika håll i världen – en pågår nu i vår geografiska närhet. Men
ingen lär ha pågått lika länge som palestiniernas.
Och tyvärr är katastrofen inte över. Israels
55-åriga ockupation drabbar dagligen palestinier på Västbanken, i Gaza
och Östra Jerusalem i form av dödande av oskyldiga barn och
journalister, fördrivning, husrivningar, trakasserier, utbyggnaden av
den mur som skär tvärs genom palestinsk mark, de illegala
bosättningarnas expansion och ett förtryckande apartheidsystem, dokumenterat av flera välrenommerade människorätts-organisationer, FN-organ och universitet.
Staten Israel har varit föremål för många
FN-resolutioner, men när Israel konsekvent trotsar kraven i dem händer
ingenting. När får vi – och palestinierna – höra ordet sanktioner som
respons på de flagranta och ständigt pågående överträdelserna? Under
mitt 75-åriga liv har varken FN, EU eller enskilda västländer infört
sanktioner mot Israel. Vissa länder åtnjuter straffrihet medan det går
blixtsnabbt att agera mot andra. Var finns logiken och rättvisan i det?
På många håll uppmärksammas i helgen Al Nakba -
Katastrofen - som stöd åt människor som tvingats till en livslång
flyktingtillvaro. Vi har alla ett ansvar att kräva att världssamfundet
lever upp till sitt löfte och gör verklighet av Resolution 194.
Kerstin Dahlberg
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Israeli forces shot Abu Akleh in the head while she was on assignment in Jenin in the occupied West Bank.
Abu Akleh, a longtime TV correspondent for
Al Jazeera Arabic, was killed on Wednesday
while covering Israeli army raids in the city of
Jenin in the northern occupied West Bank.
Läs mer »
Den 15 maj varje år uppmärksammar palestinierna minnet av fördrivningen 1948 när staten Israel upprättades på jord som i generationer brukats av palestiniernas förfäder: Över hälften av deras land gavs - genom beslut i ett FN som då för tiden helt behärskades av Europa och USA – bort utan att de tillfrågats. Beväpnade judiska grupper som Haganah, Stern och Irgun, såg sedan till att rensa även stora delar av det kvarvarande området från palestinier, innan Israel kunde utropas på 78% av Palestinas territorium.
Fördrivningen – av palestinierna kallad Katastrofen,
al-Nakba – innebar enligt israeliska historiker att över 530
palestinska samhällen rensades från palestinier. Planen, ”Plan Dalet”,
var noggrant utarbetad av de judiska terroristerna under ledning av
Israels förste premiärminister, David Ben.Gurion. Målet var att
fördriva, skrämma bort eller mörda så många palestinier som möjligt
innan omvärlden reagerade. 750.000 palestinier fördrevs på detta sätt
från sin jord.
Det typiska förfarandet var att storma en by och ge
invånarna en kort stund, om någon alls, att samla ihop några få
tillhörigheter och bege sig till fots, utan mat eller dryck, österut
mot den jordanska öknen. Ibland plockades några, oftast manliga,
palestinier ut, anklagades för olika brott och avrättades. Städer som
Haifa och Jaffa rensades på sin arabiska befolkning. I Haifa fördrevs
närmare 75.000 palestinier, de flesta ut i havet på en och samma dag.
På en del platser genomfördes regelrätta massakrer på
den palestinska befolkningen, den mest kända i byn Deir Yassin väster
om Jerusalem och den kanske värsta i Dawaymeh mellan Beersheba och
Hebron där omkring 455 människor mördades. De judiska soldater som
deltog i denna massaker rapporterade om spädbarn som fick skallarna
inslagna, kvinnor som våldtogs eller brändes inne levande i husen, och
män som stacks ihjäl.
Den etniska rensningen av Palestina
fortsätter än idag – om så i mer långsam takt och andra former.
Rivningar och förstörelse av palestinsk egendom på Västbanken
fortsätter, och har enligt FN:s observatörsstyrka OCHA ökat med 30-40%
det senaste året mot året före. Sedan OCHA började sin registrering
2009 har 8.191 palestinska strukturer rivits - varav 1.478 finansierade
med bistånd - medan 12.164 palestinier har fördrivits och 135.825 på
olika sätt påverkats.
Nya projekt för byggen av bosättningar kommer hela
tiden upp, och hittills har Israel flyttat närmare 700.000 personer ur
sin egen befolkning – i trots mot ett antal FN-resolutioner - att bo på
ockuperad mark . 5.983 palestinier har dödats, och många 10.000-tals
skadats under dessa år. Sedan ockupationen inleddes 1967 har över
800.000 palestinier - 20% av befolkningen och 40% av alla män -
passerat genom det israeliska fängelsesystemet. I israeliska fängelser
sitter nu 4.550 palestinier, även barn, efter att på olika sätt ha
protesterat mot ockupationen. Omkring 500 politiska fångar, bland dem
flera barn, hålls i “administrativt förvar” på obestämd tid utan
anklagelser, rättegång eller dom.
Minnet av fördrivningen är – enligt ”Nakba-lagen”
(2011) – förbjudet att högtidlighålla i Israel. Har man glömt sin egen
historia? Idag kämpar palestinierna för att få behålla de 22% av deras
land som återstår, och nu är invaderat av ständigt fler bosättare och
militärer. Det är livsviktigt att den här kampen lyckas. Omvärlden får
inte överge palestinierna än en gång.
Sveriges ojämna förmögenhetsfördelning är delvis en konsekvens av
den svenska välfärdsstaten. Tack vare den behöver de flesta inte ha en
privat förmögenhet för att hantera oväntade vårdbehov, inkomstbortfall
och försörjning på ålderns höst. Avskaffa det offentliga
pensionssystemet så att var och en måste spara på egen hand, och hux
flux får Sverige en jämnare förmögenhetsfördelning!
Ägare har nämligen starka skäl att dölja sin förmögenhet från Skatteverket och från officiell statistik.
Cervenka listar Sveriges 542 miljardärer. För den som tycker att
det är okej och kanske rentav behagligt att leva i ett land där det går
att bli rik på företagande och innovationer är listan knappast någon
alarmerande läsning.
Andreas Berg framför ordagrant dessa påståenden i en nedlåtande,
men ytligt sett välvillig recension av Andreas Cervenkas bok Girig -Sverige – så blev folkhemmet ett paradis för de superrika. (SDS 11/5)
Det är Andreas Bergs jobb att påstå att de flesta
svenskar har en förmögenhet som de döljer från Skatteverket och
offentlig statistik hur orimligt påståendet än är. Undersköterskorna
sysslar med skatteplanering, låtsas han tro. Han är nämligen
välfärdsforskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN).
Det ger säkert mycket goda inkomster så länge han sköter jobbet till
belåtenhe. Han har samtidigt starka skäl att dölja sin förmögenhet från
Skatteverket och från officiell statistik.
Alldeles i slutet av Andreas Bergs recension kommer
följande mening som tycks uttrycka en överraskning: ”Intressant nog
tycks många på listan ha ärvt sin förmögenhet, vilket kan diskuteras ur
både rättvise- och effektivitetsperspektiv.”
Det är just det som Andreas Cervenka gör. Han
konstaterar att Sverige behöver införa arvsskatt, förmögenhetsskatt och
gåvoskatt ur såväl effektivitetsperspektiv som rättviseperspektiv.
Det är därför hans bok är viktig.
Jag fick helt oväntat ett brev från
ecklesiastikminister Edenman, S, med beskedet att jag utnämnts till
ordinarie lärare på Framnäs folkhögskola.
Vi började bli etablerade också utanför skolan. När en del av den
vidsträckta kommunen Hortlax skulle slås samman med Piteå fick Karin
uppdraget att sätta upp en sorts kabaré för att fira den historiska
händelsen på nyårsafton. Programmet inleddes med en berättelse på vers
som började så här:
I Hortlax stod vår vagga
nu blir det till att nagga
kommunen vår i kant.
Elever från Framnäs sjöng och spelade. En vacker Pite-flicka som
blivit vald till miss Bahamas medverkade. Karins vän Gunborg hade
ansvaret för scen och dräkter. Programmet spelades två gånger, först
för fullmäktige i de båda kommunerna och sedan för allmänheten.
Jag satt hemma på Åkervägen 14 och läste Emil i Lönneberga för
Martin och Sara som hade fått mässlingen och låg i en säng alldeles
röda i ansiktet. Martin gillade Emil. Sara somnade.
Gunborg och hennes make pianisten Rune, båda stockholmare, var
mycket kreativa och spelade samma vinter in filmen ”Den förskräcklige
snömannen” som gjorde stor succé på skolan.
Den nioårige pojken DoVan Ngoc uppvisar hemska bukskador orsakade av napalmbomber.
Böjd över pojken dr John Takman.
Russell-tribunalen om USA:s krigsförbrytelser i Vietnam
höll en session i Stockholm hösten 1967. Samtidigt firade mina
föräldrar en sorts 60-årsfest där med barn och barnbarn. Karin och jag
deltog förstås också. Martin blev skrämd av vaktparaden. När han i en
gatukorsning svängde in på en ny gata svängde vaktparaden efter. Han
trodde den förföljde honom.
Min syster Brittas vän Nisse var vapenvägrare och gjorde
vapenfri tjänst på Arlanda. När den svenska regeringen utvisade ett
amerikanskt vittne till USA protesterade Nisse hotfullt i en
telefonkiosk på flygplatsen. Säpo grep honom innan han avslutat
samtalet. De tog ifrån honom livbältet. Hans straff blev förvisning från
Arlanda till flygplatsen i Kallax utanför Luleå. Han bodde hos oss
varje helg under större delen av ett läsår. Det var för långt till
södra Sverige. På måndagsmorgnarna klockan fem steg han upp för att åka
bil till Kallax med en kompis. Han blev god vän med Sara. Lilla
äckliga Sara, sa han och så skrattade de mycket.
Samma höst presenterade vi ett stort Vietnam-program i
Luleå i samband med förberedelserna för den nya Norrbottensteatern.
Flera musikelever medverkade, bland annat de som kom att ingå i gruppen
International Harvester (senare Träd, gräs, stenar). Vi hade
dokumentära inslag, kritiska texter och nya filmer med Bob Dylan och
Beatles. Det kom mycket folk, bland andra Luleås FNL-grupp som gav oss
FNL-märken av papp.
Karins kamrat från Skara skolscen Bernt Ström dök också upp. Han
hade blivit anställd på teatern. Han besökte oss ofta och hade alltid
med sig en flaska polsk vodka och leksaker till barnen.
Vi blev 
Rektor Adrian blev oroad över skolans vänstervridning och
tillkallade en känd socialdemokratisk specialist på internationella
frågor. Till ingen nytta. Våren 1968 blev först Martin Luther King och
sedan Robert Kennedy mördade. Vi började känna att vi kanske var på fel
plats, vid fel tid. Samtidigt var vi mycket fästa vid skolan, dess
lärare och elever liksom vid våra vänner på andra håll i övre Norrland.
Norrbotten stod inför en intressant utveckling. Dessutom hade Martin
just avslutat sitt första år i skolan och hade många kamrater. Hur
skulle vi göra?
Vi hittade en sorts kompromiss. Det kom en bestämmelse att
grundskolelärare i SO-ämnen måste ha högskoleutbildning i geografi för
att vara behöriga. Man fick studera ett år med bibehållen lön och
samtidigt behålla sin lärartjänst. Vi beslöt att göra så. Det mesta av
våra saker fick stanna kvar i Norrbotten. Vi hade inte särskilt mycket,
vi hade ju alltid bott möblerat. Jag skulle läsa i Lund och hade rätt
till en möblerad studentlägenhet även där. Karin hade kontakt med ett
par gamla kamrater på Lilla teatern.
Så vi tog vårt pick och pack och reste söderut för en som vi
trodde ettårig vistelse i Lund. Hur det sedan kunde bli var en öppen
fråga.
Våren hade inte kommit långt. När vi steg på tåget i Älvsbyn var
träden kala och fjolårsgräset brunt och illa medfaret. Följande morgon
sken solen in genom sovkupéfönstret. Träden var lövade och gräset
blänkande grönt. ”Vem har målat gräsorna gröna? frågade Martin.
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk så länge omikron härjar.
Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala
temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för
klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
