Valborgsmässa

i Sankt Larsparken vid den vita gångbron över Höje å.
Röda Kapellet blåser in våren klockan 19.00 och Lunds allmänna sångförening sjunger vårsånger.
Karin Stensson håller vårtalet
Alla deltagare medtar ett brännbart träföremål för att bli delaktige i valborgsmässobålet som tänds 19.45.
Arrangör Klostergårdens byalag

Första maj i Lund

Demonstrationer

Socialdemokraterna

Samling på Clemenstorget 10.30, avmarsch 11.00 till Mejeriet, där Mona Sahlin talar 12.15.
På Clemenstorget bjuder vi på korv, bröd och läsk.

Socialistiska Partiet m fl

Vi samlas som vanligt kl. 15.00 på Knut den Stores Torg vid centralen i Lund för att fira 1 maj med tal, slagord, sång och musik. Som avslutning arrangeras en pick-nick på Kraftstorg. Demonstrationen är öppen för alla socialister och alla organisationer tillhörande arbetarrörelsen.
Ta med flaggor, banderoller och en bra attityd!
Arrangörer: Socialistiska Partiet, Virvelvinden, SUF-Lund, India Däck, Smålands Nation, m.fl.

Vänsterpartiet

14.00 Samling på Stortorget
Talare: Marianne Berg (V) Catherine Holt (VSF) och Petter Engvall (Ung Vänster)
Huvudparoll: "Solidaritet!"
Paroller: "Bojkotta Israel - Befria Palestina!", " Ta makten tillbaka - Sverige ut ur EU", "Bygg bort bostadsbristen - fler hyresrätter i Lund!"
Övrigt: Café, musik, poesi med mera i Stadshallen

Möte

Kommunistiska partiet

Mårtenstorget utanför konsthallen kl 12.00.
Talare blir Bengt Kristersson, Kommunistiska Partiet och Nils Littorin (Rku).

Förstamajföreläsning

Demokratisk vänster

Arbetarrörelsen och Sverigedemokraterna
Alexander Bengtsson, Tidskriften Expo
Röda Kapellet spelar rödgrön musik
Kl 15 i Teatercaféet, Magle Lilla Kyrkogata 1
Kaféet är öppet från kl 14

Musikprogram med Röda Kapellet

Efter förstamjademonstrationerna anordnar blåsorkestern Röda Kapellet ett musikprogram för allmänheten i stadshallen i Lund kl 19.00 under rubriken ”Perspektiv på Europa”.
Den 7 juni är det val till Europaparlamentet och europafrågorna kommer följaktligen att stå i fokus den närmaste tiden.
Röda Kapellet bjuder på blås, sång och dragspel med musik från Europas olika hörn, från Minsk, Grekland, Tyskland, Frankrike, Finland mm.
Mellan musiken kommer sociologen och fd europaparlamentarikern Herman Schmid att ge sin bild av europasamarbetet och sina tankar och reflektioner om Europas betydelse idag och i framtiden. Är europasamarbetet viktigt, hur påverkas Sverige och andra länder, hur påverkas nationalstaten, vår kultur, ekonomi och integration?

Pressgrannar

Skånska Dagbladet anser den 24/4 att "USA bör åtala sina krigsförbrytare".
Det är självklart. Och det är bra att Skånskan skriver det självklara.
Ändå bäddar skribenten in förbrytelserna: de ansvariga ska ha skapat "ett legalt ramverk kring övergreppen", som kallas "de ifrågasatta metoderna", som ska ha utförts – "helt enligt reglerna".
Men något sådant finns inte: tortyr är tortyr är tortyr.
Presidenten och hans höga tjänstemän, som formulerade regler och ramverk, må bära det tyngsta ansvaret men ingen ska komma undan med att bara lyda order. Inte heller ska någon liten tortyrdräng offras för att rädda alla presidentens män.
Skånskans slutkläm är värd att citera i sin helhet:
"Det skulle, för att uttrycka sig milt, vara intressant om USA till slut tog itu med sina egna krigsförbrytare och inte bara jagade deras motsvarighet i andra länder."
Anders Davidson

Kulturtips

Blueskvällar med gäster. Picknickkonsert på Victoriateatern 30 april - 2 maj. Läs mer

Ett Långt Stycke Liv
InSite har Urpremiär av Ett Långt Stycke Liv den 2 maj på Bastionen, Norra Vallgatan 28. Läs mer

Skånepolisens kör med Elinor Fryklund och Sixten Nordström
På Palladium 2 maj kl 15.00. Läs mer

Kino - Askungen från Kungliga Operan Direktsänd opera i två akter med Malena Ernman i huvudrollen.
På Biograf Kino i Lund och Spegeln i Malmö 4 maj. Läs mer

Dr Annika Dahlqvist
Ät fet mat - få en bättre hälsa och ökad viktkontroll, föreläsning på Europaporten 6 maj kl.18.30. Läs mer

Alla Fagra
Folkmusik som är själfull, innerlig och lekfull, på Barnens Scen 9 maj. Läs mer

En dag för kvinnan i dig
Ge dig själv en dag fylld av möten, skratt, förundran, utmaningar med smakprov från olika sätt att växa som människa. Det blir en dag då vi uppmärksammar kvinnan och möter livet ur flera kvinnliga perspektiv, workshops, föreläsningar o föreställningen Lust och Liv, på Tangoplatset 9 maj. Läs mer

Kino - Askungen (La Cenerentola) av Rossini 9 maj kl 18.30 Obs! tiden, The Metropolitan Opera via satellit på Kino i Lund och Spegeln i Malmö. Läs mer

Krigets Cabaret
En happening, en sång- , sketch- , dikt-, reading -teaterföreställning som vittnar om krig, driver med krig och gör motstånd mot krig, på Bastionen 9 maj. Läs mer

Tromba
Malmö akademiska orkester ger Hummels trumpetkonsert och Mendelssohns Symfoni no. 3 i Latinskolans aula 10 maj.
Läs mer

Ensam
Söndag 10 maj i Svaneskolans Aula
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Låt vattnet porla i Klostergården och Isak Jörgens park!

Ur barnens perspektiv är boendemiljön, lekplatserna och tillgången till parkmark av grundläggande betydelse för livskvaliteten, skriver Socialnämnden i sitt yttrande den 29 april över förslaget till grönytor och naturvård.
”Iordningställande av plaskdammarna på Klostergårdsfältet och i Isak Jörgens park bör prioriteras, då torrlagda dammar ger ett deprimerande intryck både för barn och vuxna och porlande vatten ger avkoppling och ro.”

Barack Obamas kamp för ett rättvist skolsystem av Gunnar Stensson

Det amerikanska skolsystemet är extremt orättvist. De rikas barn går i dyra privatskolor. Låginkomsttagare är hänvisade till det offentliga skolsystemet (public schools). Eftersom solidariteten när det gäller att betala utbildning via skatten är så gott som obefintlig bland USA:s höginkomsttagare blir det offentliga skolsystemet eftersatt. Utbildning blir en fråga om pengar och samhällsklass. Detta gäller också universiteten.
De amerikanska lärarnas fackliga organisationer har i årtionden kämpat för ett rättvisare skolsystem liknande det vi hade i Sverige före skolpeng och friskolor. Frågan om ett rättvisare skolsystem har länge stått på det demokratiska partiets program. Bill Clintons försök att genomföra skolreformer misslyckades emellertid.
Nu har den demokratiska majoriteten i kongressen beslutat att avskaffa ett skolpengssystem, som bland annat tillämpats i Washington DC. Huvudargumentet är att systemet för över resurser från fattiga offentliga skolor till rika privatskolor och därmed ökar de redan avgrundsdjupa utbildningsklyftorna i USA.
Inte oväntat har den amerikanska överklassen reagerat med ett ramaskri och använder nu sin makt över media för att ifrågasätta reformen.
Tack vare den svenska konservativa tankesmedjan Timbro, som självklart går de rikas ärenden i sin kamp mot alla rättvisereformer, kom jag att uppmärksamma kongressbeslutet.
De fakta jag anför ovan har jag hämtat från en artikel publicerad av den Obama-fientliga Reason Foundation i Kalifornien. Den är skriven av en professor Shikha Daimia.
Typiskt nog angriper den i första hand president Obama personligen för dubbelmoral. Hans två döttrar går nämligen i en privatskola. Angreppen på skolreformen kommer i andra hand.

Kan Prada så borde Lund kunna av Gunnar Sandin

Prada som ligger några mil utanför Madrid beslöt 2004 att satsa på spårvagn. Tre år senare öppnade den första linjen. Borgmästaren som hade drivit projektet blev omvald.
– Nu är spanska planbestämmelser inte så omständliga som de svenska, så här kan det nog inte gå lika fort, förklarade P G Andersson från Trivector. Men eftersom han är expert även på gamla spårvägar kunde han ha tillagt att för hundra år sen klarade vi processen lika snabbt även i svenska städer. Och även Lund hade seriösa spårvagnsplaner.
Det var på ett mp-möte den 29 som PG uppträdde tillsammans med Karin Svensson Smith och Rolf Englesson. Spårvagnarna var konkretionen av det som de två senare talade om: klimathotet och vilka konsekvenser det bör få till exempel i Lunds översiktsplan. Att öka kollektivtrafiken är närmare fyra gånger så energi- och klimateffektivt som att övergå från bensin- till elbilar kunde Karin visa, som vanligt med övertygande utredningsmaterial i ryggen.
Spårvagnar är på gång i åtminstone tre skånska städer. Start år 2014 är den stolta målsättningen hos den nuvarande kommunledningen, men man kan gissa att de planerna har fått stryka på foten liksom så många andra i dessa kristider. Samtidigt som isen smälter. Dilemmat verkar svårlöst.
Men gick det i lilla Prada borde det gå i Lund. Gick det i tio svenska städer med en folkmängd mindre än Lunds nuvarande för hundra år sen borde det också gå. Lär av omvärlden, lär av historien!

”En hjälte kommer hem” av Gunnar Stensson

Trumpeterna smattrar. Världen rustar. Vapenhandeln ökar enligt Sipri. Förenade Arabemiraten köper stridsflyg från USA och Frankrike, Saudiarabien investerar hårt och USA förser kontinuerligt Israel med de dödligaste vapnen.
Allihop håller ögonen på det betydligt svagare Iran. Som i sin tur ser sig tvingat att öka sin säkerhet med kärnvapen. Krigshets.
Kineserna föregår däremot med gott exempel. Deras vapeninköp har minskat.
Krigstrummorna dånar på Sydsvenskans ledarsida. ”Sverige strider i fjärran länder (ni kommer väl ihåg ”Med basker blå”) inte bara av solidaritet utan också för vår egen skull… enligt principen att om vi inte åker till krigets Afghanistan kommer Afghanistans krig en dag till oss (formuleringen känns igen).”
Annars var det väl så att det var USA som invaderade Afghanistan 2001, inte tvärtom. Och det kunde inga ”fredsframtvingande åtgärder” förhindra.
Också Expressen varnar för hotet från talibanerna. En massmediekampanj styrd av folkpartiet och major Björklund.
FP-politikern Allan Widman lade i höstas fram slutbetänkandet från Veteransoldatutredningen (SOU 2008:91).
Bland förslagen kan nämnas följande. Nya medaljer. Ett nytt monument. (Monumentet över slaget vid Lund framstår väl som lite mjäkigt med sin vädjan om fred och försoning. Hellre då något i stil med den ryske bronssoldaten i Tallinn.) En ny årlig minnesdag för att hedra veteransoldater med allmän flaggning den 17 september, Folke Bernadottes dödsdag.
Nej stopp där! Folke Bernadottes dödsdag? Det måste väl vara ett misstag. Han föll inte på slagfältet. Han mördades av den judiska organisationen LEHI, ”Sternligan”. Mördarna gick inte bara straffria. En av dem gjorde karriär och blev israelisk premiärminister. Han hette Menachem Begin.
Ska vi göra minnet av den händelsen till allmän flaggdag? Bättre låta de döda begrava sina döda. Påminnelser om judisk terror avfärdas rutinmässigt som antisemitism. Hur förhåller det sig egentligen med Allan Widmans värderingar? Varför valde han 17 september till allmän flaggdag?
Men det går kanske att förtiga hur Folke Bernadotte dog.
”Sverige kan gott snegla på Danmark och höja sin mentala beredskap”, tycker Sydsvenskan. Härifrån till evigheten ljuder trumpetarens tapto till minnet av Pearl Harbor.
Militarism och sentimentalitet. Per T Ohlson.

Taktik och strategi av Lucifer

Den pigga nättidskriften Dagens Arena skriver att moderaterna ägnar sig åt triangulering i stor skala. Triangulering är ett begrepp som jag tror infördes av en av Tony Blairs spindoktorer i Storbritannien och som sen dess prövats flitigt. Idén är att man blandar sitt eget vanliga partibudskap med en rejäl dos av huvudmotståndarens och på så vis tar vinden ur segeln för denne. Det hela är väl tänkt ligga ett tvådimensionellt politiskt plan och de tre ståndpunkterna: den egna gamla, motståndarens och den egna nya bildar då en triangel.
Och visst, de nya moderaterna har verkligen triangulerat och det var så de vann förra valet. ”Det nya arbetarpartiet” handlar om just detta: tal om vård, skola, omsorg och hyllandet av de svenska kollektivavtalen. Såvitt jag har förstått var det Anders Borg som var huvudupphovsman och han fortsätter i samma stil. Partisekreterare Schlingmann gör detsamma, om än inte lika övertygande. Det senaste var att man gav AP-fonderna i uppgift att verka mot optioner i de företag man äger aktier i. För Lars Ohly var det bara att säga att nu gjorde han vågen för regeringens linje.
Jag är inte säker på att de lokala moderaterna runt om i landet har det så lätt för den nya linjen. Här i Lund var moderaterna länge kända för att vara ljusblå, men de har sprungits om av utvecklingen, åtminstone om man ska döma av deras uppträdande i fullmäktige. Det handlar där snarare om klassisk högerpolitik och det hoppas jag ska bringa dem på fall vid nästa val.

Enterismens återkomst?
Men här gäller det naturligtvis att försöka hitta nya grepp för oss andra. Lite triangulering kan man kanske tänka sig: tala för lag och ordning, bort med skräpet på gatorna, sköt om parkerna kan väl vara en liten början för oss till vänster. Men ska man nå riktigt långt krävs förstås kraftigare grepp. Då erinrar man sig, i varje fall sina mera uppsluppna stunder, den klassiska trotskistiska taktiken enterism. Den går ut på att man går med i motståndarens parti och där bedriver underminerande politik. Om man t.ex. kunde förmå unga vänsterister, som nu lockas av AFA och liknande hetsporrar, att i stället gå in i MUF. Där kan de antingen bedriva allmän våldsverkan och på så vis sänka moderaterna eller driva moderaterna vidare i tangentens riktning och föreslå samarbete med t.ex. r-arna med intressanta resultat till följd. Här svindlar dock tanken för att inte tala om omdömet.

En självuppgörelse
Håkan Arvidsson, den kände memoarförfattaren, har lockats skriva en recension av Gustav Fridolins 80-talistbok”Blåsta” på debattsajten Newsmill. Rubriken är ”Det är vi 40-talister som är de lurade”, vilket inte riktigt har täckning i hans text. Givetvis tar generationskriget fart. Fridolin menar att 80-talisterna upplevt en allt fattigare offentlig sektor och till det arbetslöshet och bostadsbrist. Men Håkan gillar Fridolin och boken, säger ”Äntligen!” och uppskattar den som fylld av ”rättmätig vrede och indignation”. Han känner igen sin egen ungdomliga upprördhet.
Jag har inte läst boken, men läste Fridolins förra, ”Från Vittsjö till världen” och den gjorde intryck. Men det intressanta är vad Arvidsson säger sen. ”Min generation lurade oss själva genom en brist på realism och uppskattning av den situation under vilken vi levde. … Det samhälle som förmodligen har varit det mest trygga och mest rättvisa samhälle historien har känt. Vi köpte marxismens paranoida världsbild och lade hela vår energi på att leta orättvisor som inte fanns. … När vi så fick de kriser vi som unga längtat efter var vi resignerade och förlamade. Det är så sorgligt så man kan gråta blod.”

En kritisk och konstruktiv gärning
Ja, nog finns det en äkta självrannsakan i sådana ord och det finns ingen anledning att neka Arvidsson den. Det plågsamma är att han gör sig till tolk eller åtminstone uppfattas som så för hela 68-generationen. Marxismens paranoida världsbild? I dessa dagar när den gediget kapitalistiska krisen skakar världen? Letade vi orättvisor? Vietnam, Sydafrika! Och det svenska klassamhället som var så uppenbart för var och en som inte var förblindad. Arvidsson får faktiskt också ett mothugg i en läsarkommentar som berättar hur eländigt det kunde vara. Den som växte upp då fick alls inte”allt serverat på silverfat” som Arvidsson säger.
Det är möjligt att man i Arvidssons KFML-kretsar längtade efter kriser. Vad jag kan säga är att de jag känner förvisso förväntade sig att kriser skulle komma, men längtade? Vad som hände på 1980-talet var ju att den nya vänstern tog sig an ett kritiskt samhällsbyggande i den miljö där den fanns. Tusentals människor som tränats i politiskt gräsrotsarbete i FNL-rörelsen började jobba med jordnära saker som barnomsorg och bostadsfrågor. Många gick in i VPK som här kom att göra ett utomordentligt arbete, t.ex. inom Lunds kommunalpolitik. Andra spred sig över landet och gjorde insatser var och en på sin ort. Det var det som hände: kunskaperna från Gramsci m.fl. omsattes i praktiskt arbete, de forna teoretikerna satte sig att jobba med vatten- och avloppsfrågor. Av de aspirerande revolutionärerna blev mycket snabbt reformister och i praktiken vänstersocialdemokrater. Det måste vara de erfarenheterna Arvidsson saknar.

Applåder från höger
Inte oväntat får Arvidsson starka applåder från höger i nätkommentarerna till sin artikel:
”Sent skall syndaren vakna. HA har medvetet medverkat till det rådande tillståndet i Sverige. Grava vänsterfasoner och stöttande av den socialdemokratiska politiken som har försatt Sverige i dagens situation.” (Bodil Ahlberg)
”Genom att ni stött (s) i vått och torrt har ni fått den situation som ni beklagar. Ni förstod inte hur destruktiv den eviga (s)-märkta flumpolitiken har ställt till det i det fina Sverige som ni tog över. Kan bara nämna: Skatteblodsugarpolitiken, bidrags- sjukpennings- förtidspensions­eländet, ohämmad och havererad flykting- och integrationspolitiken, flum-skolan, lag-och-oordning etc etc i all oändlighet. Tack 40-talister för allt detta.” (Munin)
”Det vore tacknämligt om de generationer som surfat fram genom livet på industrialismens räkmacka i likhet med artikelförfattaren insåg det elände deras röda agenda medfört och snarast gjorde bot.” (A.Persson)
Ja, så där håller de på.

Skippa årgångsvinerna!
Men det finns faktiskt också tecken på en annan hållning. Det får bli ett sista citat: ”Jag tycker att Arvidsson ska skippa årgångsvinerna och ge sig ut bland ungdomar, gamla 68-radikaler och andra som fortfarande kämpar för solidaritet och en bättre värld. Att ockupera ett kommunhus som protest mot nedskärningspolitiken är en bra idé. Eller varför inte ett bankkontor? Det är rätt att göra uppror. Det behövs fler pensionärer på barrikaderna.” (Kjell Johansson)
Det tycker jag var bra sagt. Man kan omsätta det i handling och gå med i årets förstamajdemonstration som i Lund börjar samlas på Stortorget kl 14, men väl inte kommer iväg förrän framåt 15. Jag har förstått att det blir en hel del röda fanor och därtill en blåsorkester som spelar Internationalen m.fl. klassiker. Första maj är nämligen inte bara retro.

Klostergårdar i Lund om 40 år av Gunnar Stensson

Svar på Gunnar Sandins tre invändningar

Det blir ju så att vi talar om det existerande Klostergården, inte om utopier. Morgondagens Klostergårdar kommer att bygga på erfarenheter och på framtidsvisioner som handlar om miljö och kanske också stigande havsnivåer. De kommer därför att se helt annorlunda ut. Huskroppar som vilar på pelare, kanske. Monokulturöknarna får en sorts hus och åsarna en annan. Men redan det planerade hoppbackehuset representerar något nytt.
Till verkligheten. Gunnar Sandin hade tre kommentarer till artikeln om Översiktsplan 2010 i förra numret av vb.

1. Lokaliseringen
Klostergården borde ha placerats vid Malmövägen, Lunds gamla huvudled till Malmö. Nu ligger Klostergården trots allt ganska nära Malmövägen. Det är på den vi åker buss till Malmö och till Lund. Cyklar in till Lund gör vi förbi stadsparken och Klostergårdens idrottsplats. Mindre bilar där. Till väster cyklar vi genom viadukten.
Men sen har vi ju järnvägen också. Den ligger alldeles intill. Där är vi överens: ett fjärde spår. Hållplats. Hög tillgänglighet till Lund och Malmö.
En eventuell ny stadsdel inom 40 år i Rådmansvången har samma fördel av järnvägen.
Det är klart att Klostergården planerades för biltrafik. Det är i 60-talets historiska sammanhang stadsdelen byggdes. Tillgången på parkeringsplatser var mycket större än behovet. På flera av dem har det uppförts nya hus. Däremot är gatuplaneringens gåtor en källa till samförstånd för oss som tror oss begripa dem. Det har inte med bilar att göra

2. Service och utglesning
Som Gunnar påpekar var alla ungefär lika gamla och i samma livssituation när de flyttade in i den nya stadsdelen. 30-40åringar med barn. Efter cirka 10 år började utglesningen när de äldsta barnen flyttade hemifrån och föräldrarna stannade kvar. Liv och bus minskade hastigt. Medelålder, ålderdom och stillhet ökade. Banken, kiosken, polisen och frisören försvann. Nu har så lång tid gått att många av urinvånarna är döda eller på äldreboenden. Ofta har deras barn och barnbarn flyttat in.
Befolkningen är mer blandad. Och vi har förtätat. Det bor minst tusen fler i Klostergården nu än 1980. Och vi ser fram emot ytterligare tusen i glasmästarens planerade nya hus. Därmed stärks anknytningen till stadsparken och centrum. Servicen återvänder. 2011 får vi en ny Träffpunkt Klostergården som ger det lilla kyrktorget fyra kanter. Men när man bygger nytt är det naturligtvis viktigt att hålla reda på vad som händer när ett homogent bostadsområde åldras, vilket konstigt nog är en ganska snabb process.

3. Industrier och bostäder
Ja, Åkerlund och Rausing fixade utsläppen i samförstånd med befolkning och byalag. Industriområdet har ändrat karaktär. Där finns nu ett antal fristående mindre företag. Ganska få arbetar där, jämförelsevis. Ingen idé att dela flygblad vid fabriksgrindarna. Annat är det med Tetra-Laval på andra sidan Malmövägen. Där strömmar verkligen arbetarna och tjänstemännen förbi i hundratal morgnar och eftermiddagar. Där har jag stått några gånger på Göte Bergströms tid. De är lika många nu som då. Och jag planerar inte att få bort den Tetra-Laval. Tanken på Rådmansvången som en ny stadsdel håller jag däremot fast vid.
Dessutom måste jag tillstå att jag har planer på ett bygga ett nytt Klostergården på Tetra-Lavals golfbana bakom företaget. Det skulle också vara en central placering för en fem tusen boende till. Den nya avfarten från motorvägen gör läget mer centralt än tidigare. Och de kan ströva längs Höje å ut mot Knäred.

Nästa veckas VB

På grund av instundande helg och redaktionens pyromana drag så kommer nästa nummer att sättas ihop på onsdagskvällen. Red hoppas att detta inte skall åsamka våra skribenter och läsare alltför stort omak.

Samtal vid kaffebordet

Alla boende på Väster hälsas välkomna till Samtal vid kaffebordet:
Hur bevarar och förbättrar vi det goda Väster?
Träffa Demokratisk Vänster för en fika och en pratstund! Ställ frågor, diskutera, kom med synpunkter och idéer!
Vid fikabordet träffar du bland annat vår representant i kommunstyrelsen, Sven-Bertil Persson.
Kaffebordet står dukat den 27 april mellan kl. 19.00 och 20.30 på Västers bibliotek, Papegojelyckan.

Valborgsmässa

i Sankt Larsparken vid den vita gångbron över Höje å.
Röda Kapellet blåser in våren klockan 19.00 och Lunds allmänna sångförening sjunger vårsånger.
Karin Stensson håller vårtalet
Alla deltagare medtar ett brännbart träföremål för att bli delaktige i valborgsmässobålet som tänds 19.45.
Arrangör Klostergårdens byalag

Första maj i Lund

Demonstrationer

Socialdemokraterna

Samling på Clemenstorget 10.30, avmarsch 11.00 till Mejeriet, där Mona Sahlin talar 12.15.

Vänsterpartiet

14.00 Samling på Stortorget
Talare: Marianne Berg (V) Catherine Holt (VSF) och Petter Engvall (Ung Vänster)
Huvudparoll: "Solidaritet!"
Paroller: "Bojkotta Israel - Befria Palestina!", " Ta makten tillbaka - Sverige ut ur EU", "Bygg bort bostadsbristen - fler hyresrätter i Lund!"
Övrigt: Café, musik, poesi med mera i Stadshallen

Möte

Kommunistiska partiet

Mårtenstorget utanför konsthallen kl 12.00.
Talare blir Bengt Kristersson, Kommunistiska Partiet och Nils Littorin (Rku).

Förstamajföreläsning

Demokratisk vänster

Arbetarrörelsen och Sverigedemokraterna
Alexander Bengtsson, Tidskriften Expo
Röda Kapellet spelar rödgrön musik
Kl 15 i Teatercaféet, Magle Lilla Kyrkogata 1
Kaféet är öppet från kl 14

Musikprogram med Röda Kapellet

Efter förstamjademonstrationerna anordnar blåsorkestern Röda Kapellet ett musikprogram för allmänheten i stadshallen i Lund kl 19.00 under rubriken ”Perspektiv på Europa”.
Den 7 juni är det val till Europaparlamentet och europafrågorna kommer följaktligen att stå i fokus den närmaste tiden.
Röda Kapellet bjuder på blås, sång och dragspel med musik från Europas olika hörn, från Minsk, Grekland, Tyskland, Frankrike, Finland mm.
Mellan musiken kommer sociologen och fd europaparlamentarikern Herman Schmid att ge sin bild av europasamarbetet och sina tankar och reflektioner om Europas betydelse idag och i framtiden. Är europasamarbetet viktigt, hur påverkas Sverige och andra länder, hur påverkas nationalstaten, vår kultur, ekonomi och integration?

Kulturtips

The Splendor
Picknickkonsert 27 april på Victoriateatern Läs mer

Anna Järvinen
Babel 29 april. Läs mer

Blueskvällar med gäster
Picknickkonsert på Victoriateatern 30 april - 2 maj. Läs mer

Askungen från Kungliga Operan Direktsänd opera i två akter med Malena Ernman i huvudrollen.
På Biograf Kino i Lund och Spegeln i Malmö4 maj. Läs mer

Dr Annika Dahlqvist
- Ät fet mat - få en bättre hälsa och ökad viktkontroll, föreläsning på Europaporten 6 maj kl.18.30
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Pressgrannar av Anders Davidsson

"Misstänkta krigsförbrytelser skall utredas och förbrytare ställas inför rätta, oavsett nationalitet. Allt annat är oacceptabelt."
Sydsvenskans Magnus Jiborn den 31 mars apropå att Arabförbundet fördömt internationella brottsmålsdomstolens arresteringsorder av Omar al-Bashir men krävt att domstolen ska utreda israeliska krigsbrott i Gaza.
Den 17 april, samma dag Sydsvenskan på nyhetsplats har en artikel med rubriken "Inget åtal för CIA-tortyr", är det tyst. Den 18 april är de tyst. Den 19, den 20, den 21, den 22...
Oacceptabelt.

Notiser från omvärlden

Irans president Mahmoud Ahmadinejad på FN-mötet om rasism: ”Sionistregimen hotar oss med militärt angrepp. Men vi tror inte på krig, vi tror på humanitära och demokratiska lösningar.” TT-Reuters-AFP i Sydsvenskan

USA: Ahmadinejads tal var vile (=uselt, värdelöst, lumpet, nedrigt, avskyvärt, vidrigt, nesligt) men utgör inget hinder för diplomati. Haaretz 24 april

Ahmadinejads tal kritiseras i Iran inte bara av ungdomen utan också av flera politiska grupper. Al-Jazeera

”Gaza är inte Förintelsen och Ahmadinejad är inte Hitler.” FN-konferensen om rasism nådde enighet och Iran undertecknade en resolution som bland annat innehåller formuleringen ”Förintelsen får aldrig glömmas”. . Cecilia Udden i Dagens eko

Carl Bildt: Uttalandet är ett stort steg framåt. DN 22 april

Storbritannien omprövar vapenexporten till Israel i ljuset av Gaza. Utrikesminister Miliband vill inte att brittiska vapen ska användas mot palestinier.
Däremot köper Israel Vulcan-Phalanx-kanoner från USA som ett led i att skydda södra Israel mot missiler. Haaretz 22 april

Israel vägrar medverka i FN:s undersökning av påstådda krigsbrott av båda sidor under 22-dagars-angreppet som kostade Gaza 1300 liv och Israel 13. Hamas välkomnar undersökningen.
Däremot deltar Israel i en särskild undersökning av angreppen mot FN:s stora byggnad med sjukklinik, förråd av livsmedel mm. Al-Jazeera

Inget åtal för CIA-tortyr. President Obama betonar att det gäller att se framåt i stället för bakåt. Sydsvenskan 18 april

F. vicepresident Cheney: Bra uppgifter från tortyr. Dags att visa upp de positiva effekterna. DN 22 april

2000 bort från Sony Ericsson. ”Lund är numerärt den största enheten vi har i världen och man kan inte göra en besparing utan att det drabbar Lund”, säger Ulf Bengtsson, Sveriges ingenjörers fackklubbsordförande i Lund. Sydsvenskan 18 april

Kina kör om USA och är nu världens största bilmarknad. DN 22 april

I Eritrea utarbetades genuint demokratisk författning 1997, säger Gunnar Stensson. Den blev aldrig antagen eftersom det blodiga gränskriget med Etiopien 1998-2000 kom emellan. Tidskriften Setit, där Dawit Isaak var medarbetare, och flera andra tidningar började utges medan tryckfriheten enligt författningen alltjämt tillämpades. I medieskuggan efter 11 septemberattentatet fick president Afwerki chansen att arrestera och fängsla oppositionen, däribland flera tidigare regeringsmedlemmar och alla oberoende journalister. Sedan dess har åtskilliga oppositionella rönt samma öde utan att någon av dem ställts inför rätta. Flera fängslade har dött i heta fängelser i öknen nära Röda Havet. DN 23 april

Besvikelse av Anders Davidson

Det väger förstås tyngre att president Barak Obama är ”djupt besviken” över domen i Iran mot Roxana Saberi än att jag är oerhört besviken på Obama för att han i samma ögonblick som han offentliggör att USA under Bush gjort sig skyldigt till tortyr låter de skyldiga löpa. Ändå vill jag ha det sagt.

Karl Marx och Friedrich Engels resonerar om Europa-samarbetet

”I stället för den gamla lokala och nationella självtillräckligheten och avskildheten träder en allsidig samfärdsel, ett allsidigt nationernas beroende av varandra. Och så som det går i den materiella, så går det också i den andliga produktionen. De enskilda nationernas andliga produkter blir allmän egendom (genom fildelning). Den nationella ensidigheten och inskränktheten blir mer och mer omöjlig och av den mycket nationella och lokala litteraturen bildas en världslitteratur.”
”Den nationella avskildheten och motsättningarna mellan folken försvinner mer och mer redan med bourgeoisins utveckling, med handelsfriheten, världsmarknaden, den industriella produktionens likformighet och de därtill svarande levnadsförhållandena. Proletariatets herravälde ska få dem att försvinna ännu fortare. Samfälld aktion, åtminstone av de civiliserade länderna, är en av de första betingelserna för proletariatets befrielse.”
Engagera er alltså i EU-valet.
Citaten är från Det kommunistiska manifestet, 1848.

Om Internet i tiden av Lucifer

När man ska ta ställning till nya fenomen och försöka bilda sig en uppfattning om vad som är rimligt så brukar det hjälpa att jämföra med företeelser som vi har haft med oss länge. Så låt oss i all enkelhet se på Internet. Vad är det? Jo, ett nät av förbindelser som låter oss förmedla text och bild (och för den delen också ljud mm). Det är förstås ett stort tekniskt framsteg som tagits emot med entusiasm världen över. Det måste ha varit ungefär så det var när telefonen spreds för drygt hundra år sen. Ja, man kan säga att Internet är ett system för bild- och texttelefoni.
När man på 1970- och 80-talen började få klart för sig vilka tekniska möjligheter det fanns för datakommunikation blev det mycket diskussion om hur det skulle arrangeras. Telefonbolagen och de statliga teleförvaltningarna liksom de stora mediaföretagen ville att allt det här skulle byggas upp i fasta former. Under 1980-etablerades det också ett antal system t.ex. för företagsnät över världen eller för brev mellan abonnenter som i AOL, America on Line. Resultatet blev komplexa system där transporten och tjänsterna var integrerade och under kontroll av nätoperatören.

Transport och tjänst skiljs åt
Det intressanta är då att de statliga och kommersiella intressena förlorade striden. Den vanns av teknikerna som hävdade en minimalistisk linje. De sa att det enda samhället skulle göra var att tillhandahålla ett transportnät med ett minimum av regler, ett nät där var och en som ville fick koppla in sig. Reglerna går under namnet TCP/IP talar om hur adresser för meddelanden ska se ut och att meddelanden ska vara uppdelade i små numrerade datapaket som sätts ihop i rätt ordning när de kommer fram. Inget annat, inte ett ord om vad det är som förmedlas. Tjänsten och innehållet är vad som angår avsändare och mottagare, ingen annan.
Det är just denna frihet som möjliggjort det fantastiska utbudet av tjänster på Internet. Och, måste det tillfogas, alla dess dåligheter, vad vi nu väljer att se som dåligt. Spam, dvs. sanslösa och oönskade reklambrev, tar upp så där 20 till 30 procent av Internets kapacitet och en lika stora del tar väl nerladdninge där ägare av texter, musik och filmer byter med varandra utan att rättighetsinnehavarna kan ta betalt. Och förstås pornografi som sedan århundraden är ett viktigt inslag i genombrotten för nya media.

Rör inte Internet!
Det finns naturligtvis förespråkare för ingripanden på Internet, mot pornografi,spam etc. också för att det tynger ner nätet och gör att viktigare saker går långsammare. Men nu kan vi återgå till parallellen med telefonen. Skulle vi acceptera att myndigheter eller företag blandade sig i på vad sätt vi använde telefonen: ringde för ofta, pratade skit, gjorde upp planer för brottslighet, yttrade oss i upphetsande syfte? Nej, det ser vi som telefonabonnentens ensak, vi kan leva med att dåligheterna förekommer.
Det finns fall där vi är beredda att ge avkall på den telefonerandes frihet. Efter domstol kan staten genomföra telefonavlyssning t.e.x när det gäller statens säkerhet eller vissa narkotikabrott. Men det är omgivet av restriktioner.
Det skrivs en massa strunt nu om Internet. Jag tycker det räcker med att säga att det är en väldigt praktisk inrättning och att ingen ska blanda sig i vad vi använder det till.

Handling eller huvudet i sanden av Anders Davidson

Som många andra bedömer Amnesty att läget i Afghanistan har försämrats, men de nya tongångarna i Washington har väckt förhoppningar hos Amnesty om en ljusnande framtid i Afghanistan. Inför att krisen i Afghanistan skulle upp till diskussion när ledarna för Nato-länderna möttes i Haag häromveckan uttalade Amnesty att "USA:s nya hållning inger förtroende angående människorättssituationen i Afghanistan".
Löften räcker dock inte, afghanerna "förtjänar handling", säger Amnesty och föreslår tre konkreta steg mot förbättringar.

Första steget rör de militära styrkornas ansvar för civilbefolkningen
Det saknas idag ett tydligt mandat för de militära operationer som genomförs av de internationella styrkorna. Det finns inte heller gemensamma riktlinjer för deras stridsinsatser.
Mandat och riktlinjer måste inte bara vara samordnade, de måste också vara i överensstämmelse med internationell humanitär rätt. Annars befarar Amnesty att de internationella truppernas närvaro kan försvåra än mer för den afghanska civilbefolkningen.
Det saknas även ett organ, framhåller Amnesty, som tydligt, tillförlitligt och konsekvent hanterar dödsfall och skador bland civila i samband med militära operationer.

Andra steget rör rättssystemet
Reformeringen av rättssystemet kommer att ta tid, sju års strävan har misslyckats, konstaterar Amnesty. Akut måste de afghanska myndigheterna skydda civilbefolkningen. Säkerhetsstyrkor och polis som gjort sig skyldiga till brott måste avkrävas ansvar.
USA måste garantera fångarna i Bagram rättshjälp och tillåta att de får sina fall prövade i en oberoende domstol.

Tredje steget rör regimens legitimitet
Amnesty menar att afghanernas tilltro till regeringen i Kabul också undergrävts av att milisledare och olika krigsherrar kunnat skaffa sig politiska positioner. Inför de kommande valen vill Amnesty "hålla ute dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar", de ska förhindras delta.

Hopp om framtiden
Ingenting mindre än dessa tre steg vill Amnesty tas omedelbart. Förslagen löser inte problemen, säger chefen för Amnestys Asienavdelning, Sam Zarifi, men om de genomfördes skulle de kunna ingjuta ett hopp om framtiden som idag saknas i Afghanistan. (Trots mer än sju år av fredsframtvingande krig...)
Amnestys modesta förslag tydliggör tre allvarliga problem; problem som ingen tillskyndare av svenskt militärt deltagande i Afghanistan tillstår.
I längden visar det sig också denna gång att det är omöjligt att stoppa huvudet i sanden.
Då släcks hoppet, då blir framtiden mörk.

Eritrea, Michela Wrong, John Le Carré, Kongo och läkemedelsindustrin av Gunnar Stensson

Hjärnan fungerar algebraiskt. Tanken arbetar med faktamängder som reducerats till abstrakta symboler. Det tar tid att översätta dem till ord.
Bertil Egerö, Elsa Grip och jag ägnade oss tillsammans med några uppskattade kamrater i lördags eftermiddag åt det grannlaga arbetet att avsluta en biståndsinsats till en skola i Asmara och därmed upplösa organisationen EGIS, Eritreagrupperna i Sverige.
När det värsta var undanstökat kom vi att prata om Michela Wrong, den brittiska journalist som skrivit den bästa boken om den eritreanska befrielsekampen. Den 22 april presenterades Michela Wrong och boken i DN.
Jag erinrade mig då att hon senare gjort en betydande insats genom att förse John Le Carré med faktamaterialet till hans bok ”The mission song”, i svensk översättning ”Den gode tolken”, 2006. Den handlar om utplundringen av Kongos rikedomar som bedrivs av multinationella företag och skrupelfria politiker från länder i väst. Jakten på värdefulla mineraler utgör en av de grundläggande orsakerna till konflikterna och massakrerna i östra Kongo. Eftersom Bertil Egerö och Elsa Grip har mångårig erfarenhet av biståndsarbete i Afrika trodde jag att boken skulle intressera dem.
En annan, nästan samtidig association på temat kolonialism och nykolonialism dök upp. Den handlade om en läkemedelsskandal härom veckan där Astra Zeneca var inblandad. Man hade använt afrikaner som försöksobjekt när man tog fram nya läkemedel. Det slog mig att John Le Carré skrivit en insiktsfull bok också om denna sedan årtionden pågående verksamhet, ”The Constant Gardener”, på svenska ”Den trägne odlaren”, 2001.
Allt fanns, men inte i språklig form. Mycket frustrerande. Nu är symbolerna omarbetade till språk. Observera att de rekommenderade böckerna innehåller sinnrik och upprörande fiktion, en sorts tankemodeller, och inte om sakprosa.

Översiktsplanen av Gunnar Sandin

Tre invändningar mot Gunnar Stensson
Det är lätt att hålla med om det mesta som Gunnar Stensson skrev i förra numret om förslaget till översiktsplan för Lunds kommun. Men ryggdunkningar är inte så intressanta. Här istället tre kritiska synpunkter.
1. GSt lovordar Klostergården för dess allmänt goda boendekvalitet och nämner bland annat barnens trafikskyddade lekplatser och skolvägar. Visst. Men det finns andra aspekter på den sortens trafikplanering (”Scaft”), väl formulerade av Per Lundin i hans avhandling. Det är en planering med biltrafikens intressen överordnade. Ett resultat är att bostadsbebyggelsen splittras upp i enklaver åtskilda av motorleder och impediment. Värsta exemplet på detta i Lund är Norra Fäladen med Norra ringen. Dagens tendens, som har börjat följas även i Lund (se till exempel planen för Råbylund), är en återgång till (långsam) blandtrafik och ”genomsilning”. Det ger ett överskådligare mönster ur andras perspektiv än bilistens. Undrar hur många Klostergårdsbor som har gått miste om besök från gående eller cyklande vänner som helt enkelt inte hittat deras adresser i det helt av billogik styrda vägnätet.
2. Butiker och annan service mitt i bostadsområdet låter också naturligt, och så byggdes Klostergården. Men på några decennier förändras enklavers liv. Klostergården utglesades när ungarna flyttade hemifrån och allt fler kostade på sej en ökad utrymmesstandard. Underlaget för servicen krympte, butiker försvann. Räddningen för Klostergården blev en omfattande förtätning och lyckligtvis fanns ett aktivt byalag som var positivt till det mesta som skedde, vilket förvisso inte är fallet på alla jämförbara ställen. Men alla enklaver har inte förutsättningar att förtätas. Stadsdelscentra borde ha placerats utmed och vända mot de tusenåriga stora utfartsvägarna från staden, i Klostergårdens fall mot Malmövägen. Det är på sådana stråk som det är naturligt för våra framtida spårvagnar att gå.
3. Det finns många skäl mot en ny väg över Höje å. Det är också självklart att industrier inte ska vara ett hälsohot för de kringboende. Men såvitt jag vet lyckades gamla Å&R eliminera de riskerna. Industrier ska inte automatiskt förvisas till avlägsna, sterila monokulturområden.
Gunnar Sandin

PS Trevligt att åter se bidrag från Jörgen L. i VB! Hans synpunkter om tillväxt och spårinvesteringar är inte invändningsfria men han har en skarp blick för byggnaders kvaliteter och kvalitetsbrister.

Darwin vid dammarna av Gunnar Stensson

Två knölsvanar, hannar, skuldra mot skuldra i vattnet, försöker pressa varandra bakåt, intensivt paddlande med breda svarta simfötter, flaxande med vingar, väsande och huggande med ormlika halsar i det upprörda vattnet.
En svanhona cirklar behagfullt runt dem, beredd att välja den som visar sig starkast.
Energin avtar, en av svanarna lösgör sig, börjar simmande fly. Segraren beskådar självbelåtet den besegrade, närmar sig honan, men upptäcker åter rivalen på avstånd och bestämmer sig för att driva bort honom en gång för alla, flyger emot honom med snabba vingslag, tätt över vattenytan med halsen rak som en lans riktad snett nedåt i ett till synes dödligt angrepp.
Den hotade svanen upptäcker faran på långt håll, kastar sig paniskt upp i luften, springer på vattnet och klarar sig med knapp nöd över vallen till närliggande damm där den sedan söker skydd.
Segraren gör en lov, sänker sig, upptäcker betraktaren i sin närhet, höjer åter vingarna som seglen på ett piratskepp, simmar mot fienden med vattnet forsande runt bogen, når stranden och hugger väsande efter inkräktaren som backar.
Så är reviret säkrat.
Samtidigt jagar två sothönshannar en liten hona, plaskande över det glittrande vattnet. De är snarare lystna än stridslystna och tycks inriktade på gruppsex.

En annorlunda familj
Ett par dagar senare är svanreviren fördelade. De ungsvanar som ibland förirrar sig in, avvisas lätt. Honorna ligger i bona, beskyddade och bevakade av sina partners.
Men det finns en avvikande familj. En vitkindad kanadagås tvingades av en skada för ett par år sedan att stanna i dammarna. Den inledde då en nu mångårig relation med en svanhona. Nu vilar honan i sitt bo och lägger väl också ägg, fast de aldrig befruktas, medan den stora gåsen beskyddande vankar runt den eller simmar i vattnet i närheten.
Det trogna paret utsätts så vitt jag kan se aldrig för några trakasserier. Ett lyckligt parförhållande utan ungar. De försvinner ju ändå alltid efter ett år och till dess är de bara till besvär. Men minkarna rövar ägg nattetid, vare sig de är befruktade eller ej.

Konsekvenser av reningen 2008
Det är färre fåglar i dammarna under sommarhalvåret än vintertid. De många bläsänderna har för länge sedan begett sig till aktiska miljöer. Enstaka kvardröjande viggar knycker fåfängt med sina nackfjädrar, men de flesta är borta. Däremot flaxar viporna sedan mitten av mars över åkrarna vid ån. En enda lärka slår i skyn sin drill. Ringduvor kuttrar bland de grälsjuka råkorna i bokarna.
Nu väntar vi på näktergalarnas högljudda pornografi i snåren och svalornas blixtsnabba stenografi på himlen.
Hägrarna och storskarvarna är borta. Förhoppningsvis kan de försörja sig i ån. Reningen av dammarna gjorde slut på deras föda: fisk och grodor. Förhoppningsvis överlevde någon enstaka karp och groda i en dypöl någonstans. På några år kan de kanske reproducera sig och åter fylla vattnet med liv. Då kan hägrar och storskarvar komma tillbaka.

Förrättaren aviserar sin ankomst - var är ev. sprattlande liket? av Gihungagapets herre

Får man bryta in så här lite abrupt på pol. pensionärsanstalten Smårosa gryning? Undras över ambitionerna för kurativa webbladet - uppror nu eller me'samma? Ha ha. Har själv börjat tanka hem från arkivet två års oläsning så länge bara hört rykten, om hemliga konspirationer och statsanslag. Med sista menas inte pengar från densamma, kära nyvänster alltså i praktiken subsidier att intet företa sig. Ju länge sen vi var nån Enemy of the State & Holy Folksocialist Party of Sweden. Och v-föryngringen snart lika mossig som Lunda-SSUarna, vintagemarxisterna från 1850 kallt. Och via hån kryper bara vänstermusen, den idag reelt existerande radikala samhällsoppositionen ännu längre in i förskrämda samt desorienterade hörnan. Om nu inte Ohlys SM-variant stå kvar och ta stryk. Och kultursidorna, lärda observationstornen intill Tidens Ström förstrött bemannade när som på Pär Ström - ha ha. the Pirate Bay se där tidstypiska anarkismen, att tanka hem senaste Hollywoodskräpet, innan premiären. Och hade inte Skåne-v en RD-are "av gayklubbsort" som varmt värnade konstnärliga upphovsrätten då via adv. Pontén? Säger bara, en sån vänster är vår nutida enda samhällsfara ...
Det klankas mkt på SD numera, väl ett gott val som huvudfiende, alla perspektiv för en sönderfallande postpostvänster? När man inte törs ta fighten med vare sig Staten eller Kapitalet är en sån lite näpen Hembygdshöger, en lagom fiende. Och med både AFA och SR på vår sida (Kaliber mm) kanske rentav Riddarna av sorgliga rödspiritskepnaden, vågar sig en och annan ton "går ett spöke genom globala lyxlirarhyllan" ... Och med Citytunneln i Malmö har vi joined ranks med alla tidens feta makthavarkonstellationer och rentav själva Utvecklingen - teknoVänstern är här.
Man undrar om man ska placera en SUV på tvärs över gg-spåret å Tjörnaps forna rangerbangård, strax innan en X2000 passerar banvaktstugan i Slömminge. Den ska jag minsann skriva om i SkJ:s stationsserie! Järnvägsarkeologer ombedes göra sina uppmätningar innan för lär inte bli mkt kvar av stationsmiljön, efter "impact". Ska man välja nåt turdatum i muslimska kalendern att lura dumma säpokrimmare på avvägar - av-spår heter nog för vara rälskorrekt. Tja, har roat mig en stund o måhända postrevolutionära läsekretsen men radikalismen har inte blivit en jota starkare. Lång dags färd mot finala politiska begravningsplatsen?

Demonstranter och syréner av Gunnar Stensson

Mats Olsson talar på Mårtenstorget den 18 april med Röda Kapellets blänkande instrument och röda banderoll som bakgrund, kisande mot vårsolen och torghandlarna:
”Det är tillräckligt att nämna handelskriserna, vilka genom sin periodiska återkomst alltmer hotande ifrågasätter det borgerliga samhällets existens. Under handelskriserna förintas regelbundet ej blott en stor del av de frambragta produkterna utan även själva produktivkrafterna. Under kriserna utbryter en samhällelig epidemi vilken skulle ha förefallit alla andra epoker som en orimlighet: överproduktionens epidemi. Samhället finner sig plötsligt försatt tillbaka i ett tillstånd av momentant barbari, en hungersnöd, ett allmänt förintelsekrig synes ha avskurit det från alla livsmedel, industrin och handeln synes förintade, och varför?”
Det hade han inte hittat på själv, analysen av den pågående krisen hämtade han från Det Kommunistiska Manifestet. Den är inte olik ”Pengagaloppen”, den utmärkta analys Sten Henriksson under signaturen Lucifer formulerade i förra numret av Veckobladet, visserligen på ett annat språk än manifestets. Sten stod mycket riktigt och myste mot solen i Röda kapellets bakre led innan det gav sig hän just åt Thore Skogmans skuttiga slagdänga.
Apropå Lucifer, ljusbringaren, kunde vi inte också få en kvinnlig motsvarighet i Veckobladet, förslagsvis under pseudonymen Lucia?
Mats Olsson drabbades av upprepade tekniska sammanbrott i sin plädering för investeringar, skolor, vuxenutbildning och vård, men som den snabbtänkte talare han är fann han sig och förlitade sig på sin egen inte obetydliga röststyrka. Och sitt kroppsspråk. Som en Lenin pekade han med raka armar åt höger och vänster, kanske rentav uppåt, och fick ibland till en chaplinartad koreografi. Han förstummades då och då av häpnad över världens enfald och sökte med uppspärrade svarta ögon och vidöppen mun allas sympati.
Ganska många lyssnade, dock få vänsterpartister. Två visade sig dock, revolutionären Neergaard som delade ut flygblad om första maj och Nita som skyndade förbi två gånger i röd kjol och med brun låda. Ett ögonblick liknade appellmötet en operascen, men Nitas framträdande varade bara några sekunder och Neergaard ägnade större delen av tiden åt att förgäves försöka få liv i en liten och en stor högtalare.

Anarki I
Kanske fanns det fler vänsterpartister på Piratpartiets gredelina manifestation på Stortorget. Den omgavs av ett stort massmedieuppbåd som ställde intelligenta frågor som: Tycker du det är rätt med fildelning? Demonstranterna var unga, något potatisgroddaktiga, men vreda och entusiastiska. De får säkert fler anledningar att manifestera. En glad karnevalsprisse hävdade att partiet på en dag fått 5000 nya medlemmar. Det underliggande anarkistiska huvudbudskapet var: Ägande är stöld! Ur marxismens perspektiv är fildelningen ett exempel på hur produktivkrafterna spränger produktionsförhållandena.
Men frågan berör nästan alla ungdomars vardag och de är skrämda av domen mot Pirate Bay och upptäckten av statens makt.

Anarki II
Efter piratpartisterna dök husockupanterna upp, svarta och vita. Klockan var två och alla var utsövda. De agerar enligt den grunduppfattning som Salka Sandén formulerar i ”Ekot från Amalthea”: - Förstör det som förstör dig. Vi uppfattar en värld där alla handlar i sitt egenintresse och ser inte varför vi skulle utgöra ett undantag.
Det låter lite som Friedrich von Hayeks neoliberala maning till ”kreativ förstörelse”, en tanke som nu tillämpas i global skala, och lite som Marx teorier om kapitalismen som producerar sin egen undergång.
Men framför allt handlar det om en viktig samhällsfråga: bristen på bostäder och särskilt bristen på bostäder till rimligt pris, något som varje student upplever och nu mer än någonsin.

Brummelibrum, nu kommer jag och tar er!
Lundaborna fyllde gator och torg i tusenden, upplivade av att vinterns grå dimma tvättats bort från hus och träd så att de återfått konturer, skuggor och framför allt färger. De strömmade som en vårflod längs Södergatan och över Mårtenstorget, stolta och glada över de röda, gredelina och svarta demonstranter som dyker upp varje vår tillsammans med ballongförsäljarna på stortorget och syrenerna utanför domkyrkan.
De borde kanske ta demonstranterna på större allvar. Massrörelser med nya perspektiv slumrar i bakgrunden. Björnen håller på att vakna.

KRISMÖTE!

Lördag 11–12 på Mårtenstorget spelar Röda Kapellet krisrelaterade melodier, i vilka det bland annat kommer att betonas att staten och kapitalet sitter i samma båt, men att det är andra som ror.
Mellan låtarna kommer fil. dr Mats Olsson att analysera krisens orsaker och yttringar.

Pressgrannar: ”efter arbetet”

Nummer 9 av tidningen är full av intressant ekonomisk och politisk debatt och ögonöppnande reportage. Vi bör förstås läsa den. Debattera och ifrågasätta. Nedan några citat om globaliseringen, chefslönerna i fackföreningsrörelsen och vad det innebär att vara lågavlönad.
”Globaliseringen är ingen ursäkt: Ekonomin är blixtsnabb när det gäller att flytta miljarder på konton över jorden. Men den verkiga ekonomin, den som handlar om handel, produktioner, marknad och arbete är mycket långsammare och mindre global.” Johan Ehrenborg, Sten Ljunggren.
”Lägsta chefslön i i arbetarrörelsens pensionsbolag är 61 500! Jag vet inte… Det verkar inte som om LO-ledningen helt enkelt begriper vilken låtsasvärld de lever i. Det handlar inte om kommunikationsproblem. Det handlar om att man gör fel.” Johan Ehrenborg.
”Det kommer att bli vi lågavlönade skattebetalare som får betala priset för att sätta ekonomin på fötter igen”. ”efter arbetet” citerar ett inlägg i radioprogrammet OBS av Håkan Arvidsson, universitetslektor med en årsinkomst på 545 000 kronor.
Läst av Gunnar Stensson

Målaren Carl Fredrik Hill hälsar våren

Hviskande lindarne talar om leende nöjen
Friskande vindarne sala om teende löjen
Diskande grindarne gala, dom seende plöjen
Griskande hindarne fala, gom beende öjen
Biskande flindarne gala tom geende glöjen
Sliskande skindarne hala drom bleende töjen

Kulturtips

Mikael Wiehe
på Palladium söndag 19 april.
Läs mer

Latin Latin Latin
En het konsert som till och med kan få den kallaste nordbo att tina upp! Cha Cha, Salsa, Songo, Rumba, Bossa, 19 april på Babel
Läs mer

Energikick
På Turning Torso Gallery 24 mars och 20 april.
Miljöförvaltningen BJUDER malmöborna på relationskomedi om klimatförändringarna!
Läs mer

KATYN (Massakern i Katyn)
Oscarnominerade KATYN (Massakern i Katyn) av den polske regissören Andrzej Wajda i Lund! Specialvisning och filmseminarium på onsdag den 22 april, kl.19.00 på Kino i Lund.
Läs mer

Klezmofobia
Rockig klezmermusik från Danmark, på Inkonst 22 april
Läs mer

Marilyn
Onsdag 22 april på Lilla Teatern i Lund.
Läs mer

bob hund
på KB torsdag 23 april och på Mejeriet i Lund fredag 24 april
Läs mer

Mando Diao
på Mejeriet i Lund torsdag 23 april.
Läs mer

Henric Holmberg och Ensemble Mare Balticum i Ögonblicket andetag

På Palladium 24 april kl 19.30
Läs mer

ZULU 9.30
Salsareggae & dancegrooves från Barcelona! På Babel 24 april.
Läs mer

LISE&GERTRUDS NYA SHOW
Picknickteater på Victoria 24-25 april.
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Sverigedemokraternas visor av Sten H.

Sveriges Radio har i några program ägnat sig åt att belägga att Sverigedemokraterna (SD) är främlingsfientliga. De t.o.m. sjunger visor med den inriktningen och hädar därvid minnet av Olof Palme.
Det är svårt att tänka sig en mera ointressant nyhet. Alla vet att SD är främlingsfientliga. De älskar ju att själv tala om det i varje sammanhang.
Jag skrev för drygt ett år sen två artiklar i VB om hur man bekämpar SD för jag antar att det ändå är det det gäller. Det var inget originellt och jag var inspirerad av vad jag hört Herman Schmied säga på grundval av de danska erfarenheterna av DF.
Idén är helt enkelt att neka SD att tala i sitt favoritämne. Be dem tala om hur de ser på skattepolitiken, jämställdhetsfrågorna, klimatkrisen, etc. De kommer då att ta varje tillfälle att säga att vart och ett av problemen beror på ”massinvandringen”. Konstatera då bara att de har fel och att fråga vad de tycker ska göras åt de faktiska frågorna.
Det här rör oss i vänstern: SD rekryterar en större andel av sina väljare ur arbetarklassen än något annat parti. Det missnöje de vädjar till är berättigat: alltför många människor har lämnats utanför det samhälle som växt fram de senaste tjugo åren. Och det är det mest tragiska: delar av arbetarklassen vänder sig till ett högerparti (22 procent i kommunalvalet i Landskrona 2006). Ett populistiskt högerparti men ett parti som i allt väsentligt följer med borgarna och som är emot varje form för solidaritet. Familjen, kvinnan kvar vid spisen. Utrikespolitik? Nej, det har vi ingen säger företrädarna. Jo, förresten, vi stödjer Israel.
Det har hänt gång på gång i Lunds fullmäktige att företrädare för andra partier går upp och käftar med SD och talar mot deras invandringspolitik. Det är det de vill, tala i stället om deras högerpolitik.
En sak till: det finns en sorts fin-i-kanten-anda numera i politiken som jag har väldigt svårt för. Jag avskyr SD och allt vad de står för men nog kan man spara sin indignation till annat. än deras visor Politik är ingen sport för gentlemän, grovheter och nidvisor är integrerade inslag. De politiskt korrekta radioreportrarna blir såå upprörda över SD-arnas Palmevisa. Herregud, vad har man inte sjungit i sin dag.

Bred majoritet för höjning av busstaxan av Ulf Nymark

Onsdag i denna vecka hade Tekniska nämnden att ta ställning till ett förslag från tjänstemännen om att höja taxan i kollektivtrafiken från den 15 augusti i år. Kontanttaxan för vuxna i Stadstrafiken föreslogs höjas från 15 till 16 kronor (med motsvarande höjningar för barn och för periodkort) , medan färdtjänstens grundbelopp föreslogs höjas från 18 till 19 kronor.

S och MP för en höjning…
Den som hade hoppats på att de rödgröna skulle göra frågan om taxan i kollektivtrafiken till en profilfråga och enigt gå emot höjning fick se sina förväntningar komma på skam. En bred majoritet bestående av det borgerliga blocket, MP och S röstade för höjningen av biljettpriset i Stadstrafiken.
Samtidigt som Lund gör en av de största kapacitetsökningarna i biltrafiken någonsin (Sydöstra ringvägen, trafikplats Råby m m) höjer man taxan i stadstrafiken! Samtidigt som klimathotet blir större för praktiskt taget varje dag som går beslutar man om åtgärder som minskar bussresandet!

…V och DV emot
Enbart Vänsterpartiet röstade emot höjningen av busstaxan. Demokratisk Vänster (som inte hade rösträtt) gjorde en protokollsanteckning där vi klargjorde att vi var emot höjningen.

Kluvet folkparti
En liten överraskning bjöd Oskar Krantz, FP, på. Han fronderade mot sina borgerliga kamrater och röstade emot en höjning av avgiften i färdtjänsten. Röstade emot gjorde också den rödgröna oppositionen. (Hans partikollega, Kerstin Lindbom röstade däremot för att öka taxan i färdtjänsten med motiveringen att det skulle tvinga fler färdtjänstresenärer att åka med Stadstrafiken i stället. Hon sa inte så rakt ut, men det var innebörden av hennes argumentation). På grund av Krantz ställningstagande blev det inget förslag från Tekniska nämnden till Kommunfullmäktige om att höja färdtjänstavgiften. För det är Kommunfullmäktige som har sista ordet i frågan om taxorna i kollektivtrafiken. Och ärendet lär komma upp där redan vid majsammanträdet. En livlig diskussion kan väntas. Och det skulle inte förvåna om MP ändrat inställning när frågan kommer upp i fullmäktige.
Vid detta nämndsammanträde togs också beslut om budget för 2010. Till detta återkommer jag, förhoppningsvis, i nästa nummer av VB.

Nya soldater till krigets Afghanistan av Anders Davidson

Efter påsk skickas nya soldater till krigets Afghanistan. De kan få det svårt. De har av uppgifter i media att döma inte kunnat fullgöra sin utbildning.
De skulle nämligen fullt utrustade och beväpnade möta lokalbefolkningen på Rinkebytorg. Tanken var att låta dem röra sig bland civilbefolkningen i multikulturell miljö; så soldaterna fick ”prova hur det känns att vistas på en plats där olika språk och kulturer sammanstrålar". Innan de liksom landar i norra Afghanistan...
Pressmeddelandet kom den 1 april. Folkpartiets Lotta Edholm trodde att pressmeddelandet var ett aprilskämt. Förstår henne. Moderaternas Mahmood Fahmi oroas av att folk kan känna att ”den svenska militären övar bland oss bara för att vi är invandrare”. Förstår honom. Vänsterpartiets Ann Margarethe Livh har "svårt att inte uppfatta detta som ännu ett steg i att utmåla invånarna i förorten som potentiella fiender" (efter bl a Rosengårdsrapporten). Instämmer.
Men Livgardets informationschef förstår alls inte. Hon säger att "Det är en högst fredlig övning" och att den "går till precis som om de var i fält": – Vi kommer att gå runt och säga: ”Hej, hur mår du?”. Det dominerande arbetet inom utlandsstyrkan är ju att knyta kontakter och ha en dialog med lokalbefolkningen...
Att valet föll på Rinkeby motiverar informationschefen med att "Soldaterna behöver en plats som är lätt att ta sig till". Kanske borde de stanna där. Avståndet mellan Kungsängen och verkligheten i Afghanistan är uppenbarligen oändligt. Vet inte vilket som är värst: att med militär ockupera Rinkebytorg eller att strosa runt, typ, i multikulturella Mazar-i-Sharif; en AK-5:a på axeln, ett leende och "Tjaba, läget"? på läpparna. Förmodligen är det lika illa vilket som.

Penninggaloppen av Lucifer

Jag är inte ekonom, men det är i dag omöjligt att låta bli att försöka förstå vad som händer med världsekonomin. Jag har t.o.m. skaffat ett slitet ex av Klas Eklunds klassiska lärobok ”Vår ekonomi” för att bilda mig. Min är från 1990 och är alltså två till tre kriser föråldrad.
Boken har just utkommit i elfte upplagan, men det verkar inte som om det hade hjälpt med en senare. Bo Rothstein skriver i Axess 2/09: "…marknader har en inneboende logik som tenderar att göra dem självförstörande. … En genomgång jag gjort visar att läroböckerna i nationalekonomi på våra universitet och högskolor är närmast kliniskt rensade från problematiken med marknaders inneboende tendens att pervertera de offentliga institutioner som behövs för att de skall fungera någotsånär effektivt. Och om Eklunds bok:
Landets mest sålda bok i ämnet, Vår ekonomi, författad av Klas Eklund, vilken sedan publiceringen 1990 utkommit i tio upplagor, innehåller till exempel inte en enda rad om dessa problem. Trots att korruption och ekonomisk lobbyism och därmed sammanhängande problem är synnerligen vanliga världen över syns denna problematik nästan inte alls i utbildningen av ekonomer, statsvetare eller andra samhällsvetare. Därmed har man enligt min uppfattning handikappat generationer av studenter vad gäller deras förmåga att förstå grundproblemet i den verklighet de kommer att arbeta i. För att råda bot på detta är ett grundläggande paradigmskifte i såväl forskning som undervisning inom dessa ämnen nödvändigt."
Tja, det verkar som om det finns utrymme för ett och annat studerandeinitiativ när det gäller universitetens läroplaner och kursutbud. Man skulle t.ex. kunna bilda institutionsgrupper som ser på hur det står till i det egna ämnet och sen samverka i en paraplyorganisation, förslagsvis under namnet ”Studerande för ett Demokratiskt Samhälle”. Det kunde väl vara nåt?

Överkonsumtion eller svältkur?
Den osofistikerade krisförklaring jag för tillfället omfattar är följande. Sedan länge – början av 1990-talet – har vi i västvärlden inbillat oss att det numera gäller helt andra ekonomisk lagar än tidigare. Vi har tänkt oss att värdena hela tiden ökar: på hus, aktier etc. och att vår omvärld kan förse oss med de produkter vi vill förbruka. Det har gått bra och har lagt grunden till en överkonsumtion. Den är inte lika hög för alla: vi vet att inom länderna har inkomst- och därmed levnadsnivåskillnaderna ökat dramatiskt. Värst ut på området är USA som har fört ett antal krig och byggt ut sin militärmakt för oerhörda summor. Det har man kunnat därför att världen, framför allt Kina, har satsat sina pengar på amerikanska statsobligationer plus att folk runt om i världen, från Argentina till Zambia, samlar dollar i byrålådorna. Folk i lägre inkomstlägen i USA har kunnat delta i konsumtionen genom att använda sig av kreditmöjligheter, antingen det gällt huslån eller kontokort. Sådan kreditexpansion kommer alltid förr eller senare till ett stopp och nu var det dags. Det blev inte bättre av att krediterna i sin tur blev handelsvaror mellan finansinstituten. Bubblan brast. Alla blev försiktiga, köper färre bilar, bygger inte hus etc. Lågkonjunkturen är här.
Vad gör man då? Tydligen finns det två recept. Det ena tillämpar man i länder som Island och Lettland: de har uppenbarligen haft alldeles för hög nivå på konsumtion och investeringar. De får lån att komma ur det värsta under villkor att de kraftigt skär ner på sina utgifter. Sen finns det andra länder som USA som är lika illa ute. Där jobbar staten i stället med att hålla uppe konsumtionen. Man bekämpar överkonsumtionen genom att se till att den hålls uppe. Och så säger man att det är Keynes metod, den som hjälpte många länder att komma ur 30-talskrisen. Men det var väl en annan sorts kris? Min slutsats just nu är att det inte är rimligt att pumpa ut pengar till skattelättnader etc. Vi borde höja skatten och sen använda pengar till produktiv nytta, dvs. investeringar i infrastruktur, industrier, forskning etc vilket också ger jobb.

Det är Marx som gäller
Jag går vidare i min jakt på bättre vetande. Och då har jag förstått att de verkligt hårda grabbarna inom ekonomin inte läser Veckans Affärer, Dagens Industri eller ens The Economist. Nej det som gäller är Financial Times, den skära, tunnbladiga i fullformat. Och i den en särskild skribent: Martin Wolf, en 62-årig ekonomikommentator med en doktorsexamen i ekonomi i botten.
I veckan intervjuades Martin Wolf i den danska dagstidningen Information. Han förkunnar frankt: -Kapitalismen i dess hittillsvarande form är döende. Det har tagit lång tid för folk – inklusive mig själv – att inse det. I motsats till förr reagerar nu marknaden positivt på statsinterventioner.
Reportern ser sig om i rummet, fyllt av böcker. Men på bordet ligger bara en bok, ”Kapitalet” av Karl Marx. Wolf säger: -Karl Marx var mycket insiktsfull, men det är för tidigt att säga om han hade rätt. Kanske hade Schumpeter ännu mera rätt.
Man kommer att tänka på ett yttrande av Galbraith: I helvetet finns en särskild avdelning för ekonomer där de läser upp sina prognoser för varandra.

Staden Lund i ett 40-års-perspektiv; Synpunkter på översiktsplanen av Gunnar Stensson

På kartan liknar Lunds kommun en höna. Strupen blottas mot Staffanstorp, näbben hackar i Lomma, den röda kammen retar Kävlinge och Eslöv, stjärten kittlar Sjöbo och gumpen trycker mot Svedala.
Kommunens hjärna är staden Lund. Där bor drygt 80 000 av invånarna. Återstående 25 000 är fördelade på inälvorna: Sandby (krävan), Dalby (hjärtat), Genarp (magsäcken) och Veberöd (tarmen).
Hjärnan är förstås intressantast. För att fungera måste den ha tillgång till luft, ljus och grönska, kort sagt en god miljö i och intill den förtätade staden. Annars förkalkas den, förgiftas av kadmium och förtvinar av blodbrist. Ett förtätat Lund förutsätter ett grönt bälte runt staden med gröna kilar in till centrum. Men urbaniseringen tär på grönskan.
För de drygt 40 000 människorna i sydvästra Lund utgör stadsparken, Sankt Lars-parken, det gröna stråket till Höje å och vandringsleden längs ån bort till Värpinge en ännu frisk, ljus och grönskande strövmiljö i och nära centrum.
Allt är inte negativt. Höje å natur- och kulturstig förlängs i ett kommunalt samarbete med Lomma, Staffanstorp och Svedala för att till slut bilda en grön korridor från Sturup till Lommabukten tvärs igenom en av de mest urbaniserade delarna av Sverige. Ett utvidgat samarbete med Staffanstorp är nödvändigt för att bevara miljön längs båda stränderna av Höje å.
Dessa varma aprildagar myllrar hela strövområdet av glada människor i alla åldrar.

Privatisering vanvårdar naturmiljön
Men vi upplever sedan flera år hur denna stora naturtillgång förslösas och vanvårdas samtidigt som ekonomiska intressen hackar i sig bit för bit så att snart inget återstår.
Det var naturligtvis ett gigantiskt misstag att Lunds kommun lät Sankt Lars-området privatiseras i stället för att köpa det av landstinget. Under de tio-tolv åren av privat innehav har parken utsatts för vanvård och exploatering. Kulturminnen som danspaviljongen vid Höje å har förstörts.
Den stora parkyta söder om Klostergården som omgav den tidigare Barn- och ungdomspsykologiska kliniken står i tur att offras för att bereda plats åt konventionell förstadsbebyggelse. Kommunfullmäktige röstade 2007 trots stark kritik från en bred opinion igenom ett dåligt planförslag. För ett halvår sedan vann det laga kraft.
I stället för att anpassa bebyggelsen till de naturliga förutsättningarna och minimera miljöskadan föreslår planen att man hyvlar bort den frodiga pilevall som omger området och skapar på det sättet en plan steril yta för en rektangulär förort. Regnbågskvarteret i norr växer samman med den nya bebyggelsen, som döljer parkvegetationen. Biltrafik dras in i området på nybyggda vägar.
Om Bup-området över huvud taget ska bebyggas är det ett minimikrav att bebyggelsen sker innanför en bevarad pilevall som begränsar exploateringen.
Enligt planen ska så kallade stadsvillor byggas närmast Höje å. Det kan bli ödesdigert. ”Om vattennivån är hög i Öresund, Höje å och Kävlingeån däms vattnet upp och svämmar ut över låglänta marker”, för att citera Översiktsplan 2010. ”Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) visar att antalet dagar med kraftig nederbörd kommer att öka under vinter, vår och höst. Höga flöden kommer att öka kraftigt, bland annat i västra Götaland.”
Vi som dagligen rör oss i området vet att ängsmarken längs Höje å från Sankt Lars-parken till järnvägen varje vinter flera gånger förvandlas till en väldig vattenyta. Vi kan lätt föreställa oss hur stadsvillorna sjunker i gyttjan.
Också av detta skäl vore det rationellt att omarbeta planen för området.
Nu får man hoppas att rådande ekonomisk kris försenar utbyggnaden Bup-området så att tid till eftertanke ges.

Bygg två, tre, flera Klostergården i Lunds kommun!
Däremot är det viktigt att det planerade långa huset mellan Klostergårdens idrottsplats och Stattenavägen kommer till stånd snarast. Det skulle ge 450 lägenheter (tre gånger fler än den skövlande bebyggelsen i Bup-området) och förvandla en av Lunds fulaste och blåsigaste parkeringsplatser till ett skyddat parkområde.
När kommunen bygger bostäder för den växande befolkningen är det viktigt att ta tillvara erfarenheterna från Klostergården. Där skapades för 40 år sedan i ett slag ett samhälle för cirka 5000 boende. Naturen runt omkring bevarades genom att man gjorde husen höga, åtta våningar, och därigenom tog liten markyta i anspråk. Alla fick tillgång till det gröna. Alla hade ett centrum med dagligvarubutiker på bekvämt, bilfritt gångavstånd. Hissarna gjorde lägenheterna tillgängliga för alla, äldre som yngre. Många av dem som flyttade in för 40 år sedan bor fortfarande kvar. Många av de som bodde där som barn har flyttat tillbaka som vuxna.
Bebyggelsen utformades som tio trygga fyrkantiga gårdar, där barnen kan leka och de boende umgås. Vägen till den närbelägna skolan gjordes bilfri. Barnen har sina klasskamrater nära sig. De har tillgång till natur där de kan bygga hyddor, spela boll, ströva omkring.
Det är en villfarelse att tro att miljön för barnfamiljer är bättre i glesa villaområden än i områden som Klostergården. I villaområdena är det längre till kamraterna, längre till skolan, längre till centrum, större bilberoende och större avstånd. Väldiga ytor natur eller åkermark tas i anspråk. Dessutom och som en konsekvens är det tråkigare att bo där.
Översiktsplanen tycks sitta fast i småhustänkandet, där små, extremt ytkrävande enplanshus skapar avstånd som nödvändiggör en eller två bilar per familj. Vantrivseln i sådana områden är ett huvudtema i samtida samhällskritisk litteratur.
Nej, reproducera inte det förgångna bilsamhällets tristaste, mest energikrävande boendeform! Var framsynta, geniala och modiga som de planerare, arkitekter och byggmästare i Lund som för femtio år sedan skapade Klostergården! Var kreativa som det Lund som gav dem möjligheten att förverkliga sina visioner!
Bygg två, tre, flera Klostergården i Lunds kommun, välplanerade, vackra höghussamhällen, gärna med djärv utformning som det så kallade holmenkollenhuset, med alla samhällsfunktioner, kollektiv spårbunden trafik och härlig utsikt över slätt och hagar där spårvagnar och pågatåg kilar fram på blänkande spår mellan klostergårdarna!
Det är det optimala sättet för samhällsbyggande i tätbefolkade slättlandskap där det gäller att bevara så mycket naturmiljö och åkermark som möjligt. Klostergårdens byalag står till tjänst med guidade vandringar.

Eliminera miljöfarliga industriområden i attraktiva lägen nära Lunds centrum
Ett annat hot mot Höje å-området är förslaget att dra Åkerlund och Rausings väg tvärs över ån ner till väg 108. Förslaget motiveras av önskemålet att ge den tunga lastbilstrafiken direktförbindelse med det stora industriområdet intill Klostergården på Rådmansvången. Åtgärden skulle visserligen begränsa den tunga trafiken på Stattenavägen men det skulle vara förödande för naturen vid ån.
Ett självklart mål för Lunds långsiktiga planering måste vara att eliminera industriområdet på Rådmansvången och i stället bygga för boende i den potentiellt vackra miljö som sluttningarna ner mot Höje å erbjuder. I modern stadsplanering är det inte rimligt att acceptera industriområden i attraktiva lägen nära centrum av en växande stad.
Befolkningen i sydvästra Lund skulle öka, samtidigt som boendemiljön förbättrades (även på Klostergården som för ett decennium drabbades av utsläpp från industriområdet) med tillgång till natur i omedelbar närhet till boendet. Därmed elimineras givetvis också behovet av förlängning av Åkerlund och Rausings väg.
Perspektivet för en sådan omvandling är givetvis långt. Just därför bör planeringen börja i god tid.

Pågatågshållplats för den växande befolkningen
Som Gunnar Sandin påpekade i förra numret av Veckobladet blir det möjligt att åter bygga en pågatågshållplats vid Klostergården när det fjärde järnvägsspåret blir färdigt. Läget är utomordentligt för Klostergårdsborna, för en stor del av befolkningen på Väster och för de boende i den framtida stadsdelen Rådmansvången.
Tågresandet till Malmö skulle öka, bil- och busstrafiken på motorvägen minska och trycket på centralstationen lindras. En Klostergårdshållplats skulle också underlätta kollektivresandet från Malmö och från orter norr om Lund till stora evenemang i sporthallen och minska behovet av bilar, vägar och parkeringsplatser runt idrottsplatsen.

”Obama har gjort ett stort, kanske irreparabelt misstag” av Gunnar Stensson

För ett par veckor sedan kommenterade Immanuel Wallerstein president Obamas beslut att fortsätta det krig som president Bush startade i Afghanistan 2001 och de senare inledda bombningarna av Pakistans gränsprovinser.
Han skriver, att vice-president Biden tycks ha varnat för att kriget kan bli ett träsk som det blir lika svårt att dra sig ur som Vietnamkriget.
Detta är något som angår oss direkt, eftersom också den svenska regeringen bestämt sig för att hoppa i träsket.

Varför och varthän?
Wallerstein ställer två frågor. Varför fattade Obama beslutet? Och vilka blir konsekvenserna?
Så här svarar Obama. ”Situationen blir allt farligare. Afghanistans framtid är sammanlänkad med Pakistans. För amerikaner har Pakistans gränsregion blivit den farligaste platsen på jorden.”
Och varför är det så farligt? Helt enkelt för att gränsregionen blivit en fristad där al –Qaeda kan ”träna terrorister” och ”planera attacker” inte bara mot Afghanistan och USA utan överallt i världen.
Politiken kallas inte längre ”war on terrorism” men det är svårt att se skillnaden. Obama hävdar att Bushregeringen hade förlorat sitt fokus och att han nu har infört en ny och bättre helhetsstrategi. Han tänker kort sagt göra jobbet bättre än Bush.

Obamas nya(?) politik
Vad är det nya? USA ska sända ytterligare 17000 soldater och 4000 utbildare till de afghanska styrkorna. Pakistan erbjuds 1,5 miljarder dollar per år under fem år för att ”bygga skolor, vägar och sjukhus”. USA ska sända ”jordbruksexperter, lärare, ingenjörer och jurister” till Afghanistan” för att ”utveckla en ekonomi som inte domineras av droger”.
Obama säger att ”kampen mot extremismen inte kan ha framgång om den bara förs med kulor och bomber”. Han ställer krav på Pakistan. Landet måste ”visa sin vilja att utrota al-Qaeda och de våldsamma extremisterna innanför sina gränser”. I Afghanistan ska USA ”sluta ett nytt avtal med regeringen för att få slut på korruptionen” Problemet är att regeringarna i Afghanistan och Pakistan visserligen är tacksamma för pengarna, men att de inte lovar något bestämt. Och Obama har inte sagt vad han kommer att göra om de inte uppfyller villkoren.
Obama säger också ”det kan inte bli någon fred utan försoning med tidigare fiender”. Försoning? Erbjudandet gäller inte talibanernas hårda kärna utan bara dem som har ”tagit till vapen på grund av påtryckningar eller för pengar”. För att uppnå försoning vill Obama skapa en ny kontaktgrupp i vilken inte bara ”våra Nato-allierade” utan också ”de centralasiatiska staterna, Gulf-staterna, Iran, Ryssland, Indien och Kina ingår.”

Kyligt mottagande
Obamas förslag har fått ett kyligt mottagande utom från spillrorna av de neokonservativa och från danska liberaler. Iran, Ryssland, Indien och Kina är särskilt kallsinniga mot förslaget om försoning med de så kallade moderata talibanerna. Och talibanerna har reagerat med att sluta sin led.

Framtiden?
Hur ser det ut om ett halvår? Det kommer att finnas fler USA-soldater i Afghanistan. Amerikanska generaler kommer att hävda att de 21000 som Obama skickat inte räcker till. Nato-trupperna kommer snarast att dra sig ur. Bombningarna i Pakistan fortsätter och utvidgas sannolikt. Detta leder till ökade anti-amerikanska stämningar. Den pakistanska regeringen kommer inte att vända sig mot talibanerna eftersom den inte kan.
Kort sagt kommer Obamas mål ”att störa, avväpna och besegra al Qaeda i Pakistan och Afghanistan och förhindra att de återvänder till någondera landet” att vara mer avlägset än någonsin.
Frågan är vad Obama då kan göra? Hålla fast vid sin politik? Öka truppinsatsen samtidigt som han gör förändringar i den lokala politiska ledningen? Eller sticka svansen mellan benen och dra sig ur? Vad han än väljer kommer han att kritiseras.
”Jag (Wallerstein) tror att han gjort ett stort, förmodligen irreparabelt, misstag”.

Turistlada I och II i en överflödig samtid av Jörgen L

Venedig hade sina mecenater och dagens Lund har Arne Paulsson ... För Malmö ritar Calatrava medan urbs Universitas hyllar en alldeles EU- och könskorrekt likaledes spansk arkitekt som dock snarare borde svara inför en kollegiedomstol för planerad grov visuell kontaminering samt ett övermaga sabotageförsök på en medeltida svensk provinsstads kultur- och även naturvärden.
Räcker inte att Helgo Zettervall makeupade domkyrkan i riktning stiftets mest imposanta Tegnérlada, ett stycke estetisk eller turistkonfekt inför västliga avkristnandets stora sekel samt egentligen en nyklassicistisk helrenovering med diverse medeltida krusiduller och antikpatina. Nå, kulturen motståndskraftig även inför självförälskade tidsåldrar som industrialismen, och vi slapp ju blanka själlösheten hos exempelvis V. Vram eller Maglarp, nu riven. Fast Allhelgonakyrkan bra nära! Bägge Lundaturistkatedraler jämte högtids evenemangsestrader har dock tveklöst atmosfär och en viss resning - samt är bådadera numera konsekventa som en ingenjörsritning.
Ja, är staden åter på väg in i bondska barbariet, med "besökscentrum"? 1980-talet sista decenniet med viss klass på nybyggnationen som Västra station med sitt stilsäkert funktionsförnyade godsmagasin därtill cykelöverfarten och dess forna Oscarsbroalludering, i formspråket. Men nu abruptterminerade kulturseptiska amokkapitalismen samt ett diarréfrenetiskt infrastrukturideal har sjangserat urbaniteten och därtill tömt glesa landsändar även i Skåne, på fungerande bygdeliv. Frälsta biltokeriet på sena 60-talet födde härledes idéen om sk genombrottet och rälsbundna rörlighetsfnattet en generation senare gav oss en liknande huvudlöshet, på andra dvs nord-sydliga ledden. Brysselska rikskorridoren alltså stambanan alltmer sprängfylld på tåg och spår medan resten av landskapet svältföds på nyräls eller trafik med hållplatser, där 2021 är senaste skambudet för dem hatar det lokala, och hemorten. Vi ser politiker på marxistiska EU- och Mammonvänsterkanten som ärendepojkar eller -flicka, åt speedtokotta Banverksfunktionärer som hjärntvättats till skoningslös statssyn och rotlös modernitet.
Nå, baks till lilla och, tills vidare, andligen oavlåtligt krympande "storstaden". Kan vår tid blott förstöra och producera fulhet? Vad säger "torparungen" A. Paulsson, halvgud i samtidsLund dvs nyrika småborgerlighetens sydsvenska paradfäste och skånska onödighetsekonomins främsta exponent, den givit sig åt materiella djävulen. En lång tid med inga eller sparsmakade resurser är av nöden - inte minst för naturen och övriga djurvärlden. Människan en tvåbent råtta?

Påsklov

Veckobladet tar påsklov nästa vecka då redaktionen har annat på programmet.

Glad Påsk och på återseende den 10/4.

Mattips — Nässeldagen av Gunnar Stensson

Idag har jag plockat späda nässlor vid Höje ås stränder där vita svanar gled med strömmen i solvärmen och röken från en eld borta vid mandéernas dopplats ringlade mellan pilarna. Nässeldagen kom plötsligt. Svedan i fingrarna stimulerar.

Heta påsknätter av Gunnar Sandin

Sydsvenskans väderprognos har blivit mycket roligare att läsa sen man krympte x-axeln på diagrammet över temperaturutvecklingen. Nu blir svängningarna dramatiska.
Av dagens kurva framgår att nattemperaturen väntas parkera sej på cirka sju plusgrader. Dagtemperaturen stiger till tolv på tisdagen, den sista dag som visas än så länge. Vi har tillåtit oss att extrapolera den kurvan och når då upp till 17 grader på onsdagen och 22 på skärtorsdag.
Den dagen startar den traditionella påskvandringen. För nattemperaturen ger vi ingen säker prognos, men hett blir det genom den intensiva strålningsvärmen från lägereldens snustorra ved.
Anpassa kläder och utrustning därefter och kom med! Mer info från och anmälan till
Gunnar Sandin, 135899

Kulturtips

Frankenstein - Kesselofski & Fiske
Picknickteater på Victoria 3-4 april
Läs mer

Den Vilda Bebin
På Teater Sagohuset i Lund 4, 5, 6, 7, 25 och 26 april. Vår största succé någonsin, nu tillbaka i Lund efter 150 spelningar allt från Shanghai till Finnspång. Sista chansen att se Lilla Vild, Herr Kanin och Herr Giraff åka ut på ett oförglömligt äventyr.
Läs mer

Tills döden skiljer oss åt
Söndag 5 april på Lunds Stadsteater.
Läs mer

Spring awakening
Tisdag 7 april & onsdag 8 april på Lunds Stadsteater.
Läs mer

Matteuspassionen av J. S. Bach
I Lunds Domkyrka onsdag 8 april 18.30, i S:t Andreas kyrka Långfredag 10 april 18.00.
Läs mer

Caroline af Ugglas

KB lördag 11 april
Läs mer

Miss Li
Babel 11 april.
Läs mer

Tolvan Big Band
Uruppförande på Victoriateatern, picknickkonsert 14 april.
Läs mer på

Hela kulturcentralens program

Russeltribunal planeras om Israels krig mot Gazaremsan av Bertil Egerö

När Per Gahrton nyligen på stadsbiblioteket talade om Israel och Palestina, restes från publiken frågan om en Russeltribunal om Israels krigsförbrytelser. Nu ser den ut att bli verklighet.
I början av mars offentliggjordes beslutet om en ”Russel Tribunal on Palestine”. Initiativet stöttas av över hundra internationellt kända personer – listan innehåller dock ännu ingen från Sverige.
Tribunalen har ett vidare syfte än att tydliggöra Israels roll. Den ska tydliggöra USAs och EUs speciella ansvar i förhållande till övergreppen mot det palestinska folket, som har berövats sina grundläggande rättigheter. Målet är att få FN och dess medlemsstater att göra upp med det specialförhållande som möjliggör att Israel aldrig straffas för sina förbrytelser.
För att tribunalen ska lyckas påverka det internationella samfundet behövs stöd och opinionsbildning i varje enskilt land.

Russeltribunalens hemsida

V-uttalande: Skrota IPRED!

IPRED-lagen, som började gälla den 1 april i år, är ett hot mot rättsäkerheten i Sverige. Genom att göra privata aktörer till polis, åklagare och domare i fildelningsfall blir lagen en fråga om ekonomisk vinst och inte om rättsskipning.
Genom möjligheterna till snabb och enkel fildelning över internet har sättet vi tar till oss musik, film och TV förändrats. Genom att driva på för införandet av IPRED-lagen försöker medieföretagen vrida klockan tillbaka, istället för att bejaka den tekniska utvecklingen och de möjligheter den ger.
Vänsterpartiet kräver att fildelning för icke-kommersiellt bruk legaliseras och att digitala bibliotek för utlåning av film och musik skapas. På så sätt kan skapare av musik och film garanteras ersättning för sitt arbete, samtidigt som tillgängligheten till såväl kända som okända verk ökar.
Styrelsen, Vänsterpartiet Lund

När öronen håller på att ramla av Sten H.

Ibland tror man inte sina öron. Jag fick höra att Hyresgästföreningen i Lund hade haft årsmöte. Årsmötets ordförande, en klassisk förtroendeposition, var Lars Bergwall, partiföreträdare för centerpartiet, vice ordförande i kommunstyrelsen. Bergwall är ordförande i LKF, Lunds kommunala fastighetsbolag, och därmed hyresgästföreningens viktigaste förhandlingsmotpart.
Jag blev alldeles perplex när jag hörde det. Jag var tvungen att ringa till hyresgästföreningens ordförande Bengt Karlsson (nej inte han med lundaböckerna) och fråga om det jag hört var sant.
· Jo det stämmer, sa han. Han var ordförande på årsmötet i fjor också.
· Varför just han, är han särskilt kvalificerad som ordförande?
· Nej, inte för något särskilt. Men vi ville ha en lundabo, och vi har ju goda kontakter med honom.
· Skulle man inte kunna tänka sig att ni tagit någon som lite mera var i samklang med hyresgäströrelsens traditioner, säg en socialdemokrat?
· Nej, vi vill just komma bort från de gamla politiska banden.
Av och till har väl jag och andra haft tankar om vad som har hänt med de gamla folkrörelserna: kooperationen, fackföreningsrörelsen m.fl. Det är en fråga som inte bara angår oss som började i Unga Örnar och tänker sluta Fonus händer. Läget är inte det bästa, har man förstått, men detta slår väl det mesta?
Jag ska inte säga vad jag tycker om Lars Bergwall som politisk motståndare – det skulle bara leda till juridiska tråkigheter. Mina åsikter här är heller inte poängen och jag är inte medlem i hyresgästföreningen. Men man undrar: hur i helvete kan Hyresgästföreningen i Lund välja att som ordförande på sitt årsmöte ha huvudrepresentanten för sin förhandlingsmotpart? Det är som, ja vad ska jag säga, som om Djurskyddsföreningen hade valt en slaktare.

”Möss och människor” på Lilla Teatern i Lund av Gunnar Stensson

Historien måste alltid skrivas om. Det förflutna revideras hela tiden, tyngdpunkterna förskjuts, nya fakta förs i ljuset, gamla slutsatser förkastas och nya (preliminära) ståndpunkter formuleras. Också i våra egna liv.
På Lilla Teatern spelar Dagmargruppen John Steinbecks pjäs ”Möss och människor”, ett drama om vagabonderande lantarbetare i depressionens USA. Jag tror aldrig den har spelats tidigare i Lund. Den har aktualiserats av den kris som inleddes med bostadskollapserna i USA. Åttio år efter 1929 upplever vi upptakten till en global depression. Arbetslösa massor söker sig till jättestäderna, färdas över Medelhavet till Europa och via den mexikanska gränsen till USA. I Sverige går ungdomar arbetslösa eller jobbar gratis mot löfte om eventuell anställning. Utsattheten är densamma nu som då, men omständigheterna skiftar.
Steinbecks lantarbetare söker rimlig försörjning, bostad, ett mått av trygghet och den frihet det ger. Under sökandet försöker de bevara hopp och värdighet i en likgiltig eller direkt fientlig och farlig omvärld.
Det är George (Per Granvik) som håller drömmen vid liv och driver handlingen framåt. Han planerar, agerar och tar ansvar. Han skyddar - och utnyttjar kanske - sin kamrat, den efterblivne Lennie (Andreas Josefsson) som lever i ständig ångest inför en värld som han inte kan förstå och med ett ömhetsbehov som han är ur stånd att uttrycka. En jätte som hamnar i situationer som han inte bemästrar. Hans svaga punkt är den fysiska styrka han inte kan kontrollera.
Författare som Eyvind Johnson, Ivar Lo Johansson, Moa Martinsson, Harry Martinsson, Jan Fridegård och Lars Ahlin arbetade med liknande teman. De läses inte mycket nu, knappast ens i skolan. Deras böcker är utrensade ur bibliotekens utlåning. Men med den globala depressionen kommer de kanske tillbaka. Och nya berättelser skrivs, böcker som Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen”.
Teaterns sätt att skriva om historien är förstås att berätta nya historier, men också att visa nya perspektiv i klassiska dramer eller finna kvaliteterna i sällan spelade eller helt bortglömda pjäser. (Till skillnad från den levande, hela tiden kommenterande teatern, som nu Dagmargruppens uppsättning av ”Möss och människor”, skulpterar filmen en sorts evighetsmonument. John Fords gestaltning av Steinbecks ”Vredens druvor” med ett liknande tema är bild för bild, replik för replik, sekvens för sekvens exakt sådan som den var när den spelades in för mer än 60 år sedan. Förnyelsen finns i betraktarens öga.)
Ulf Rosquist (med erfarenhet som vårdare i Sankt Lars på 80-talet) har regisserat en mycket skånsk version av Steinbecks arketypiska drama. George agerar och talar som en arbetslös diversearbetare på drift mellan Trelleborg och Landskrona. Hans kompis Lennie kunde vara fördriven från en trygg tillvaro på Sankt Lars. Den vidrige kvinnoplågaren Curley (Oscar Stenström) är direkt hämtad från de kriminella gäng som förpestar stad och landsbygd och hans sensuella fru (Anette Eldh) är en flicka med drömmar om frihet och Hollywood som kunde vara född i Tomelilla. Den enkla scenbilden är vacker och funktionell. Ella Kari Hellströms fiolspel och Daniel Johnssons sång (Summertime) skapar en lyrisk stämning och stöder spelet på scenen.
Hittills har gruppen gjort tre föreställningar. Fredag, lördag, söndag spelar de tre till på Lilla Teatern. Det finns alltså tre chanser att se den. Det är därför det är lönt att diskutera den här i VB. Jag hoppas att någon tar chansen att se en gripande, spännande och tankeväckande pjäs. Den är som teater ska vara, en maskros som lyser några dagar mellan gatstenarna.
Gunnar Stensson

PS. På söndag klockan 18 kommer ett gästspel från Helsingborgs stadsteater: ”Tills döden skiljer oss åt” med Göran Stangerts och Kajsa Ernst. En föreställning, en kväll, en illustration till vad jag skrev förra veckan om lånta fjädrar. Men se den gärna, dom är duktiga.