Kan kommunen kontrollera klimatet? av egrip

Nu är det 2014. Då var det 1994. Uppmaningarna från FN:s miljömöte i Rio 1992 hade börjat hörsammas: Globala problem, lokala lösningar. Agenda 21! Vi var ett gäng aktivister som testade hur långt en stadsdel ville, kunde förstå och ta hand om sin egen närmiljö. Vi, Riogruppen i Östra Torn, jobbade med skola, barnstugor, butiker, bostadsföreningar och markskötare för att åstadkomma förändring. Först var det Kunskap som gällde, sen praktisk handling. Politikerna mötte upp mangrant vid utfrågningar, miljödepartementet premierade projektet. Resultaten var värdefulla och hoppfulla om den kraft och kreativitet som finns lokalt. Vi trodde på en fortsatt gräsrotsrörelse tills stadsdelsnämnden etablerade sig.
   På stadsarkitektkontoret skulle vi ta fram ett handlingsprogram i Agenda 21:s anda. Hur påverkar Agendan stadsplaneringen? Vilka mål finns och vilka kommunala medel? Rapporten blev känd i landet och efterfrågades. Det fick inte bli ett handlingsprogram utan ett idédokument, som nu står i hyllan tills kontoret flyttstädar.
   Nästa kommunala stöttning med miljöarbete fick jag med hjälp av kommunens miljödelegation och Byggforskningsrådet: att undersöka om och hur Agendan påverkat landets kommunala planer. Det blev en tryckt rapport, Kan kommunen kontrollera kretsloppen? med tydliga svar om pågående förändringar och många tips om vad som gjordes 1997 i landet. Kommunen ställde den på hyllan, det fanns ingen fungerande koppling mellan miljödelegation och stadsarkitektkontor.
   Så utlyste Naturvårdsverket anslag för de som ville utforska styrmedel för miljöförbättringar.
   Vi bildade en tvärvetenskaplig forskningsgrupp och belyste Balanseringsprincipens möjligheter 1998. Principen bygger på ”att den som tar ska ge igen”, att gör man en negativ påverkan så ska den kompenseras. Tar man ner ett stort träd, så planterar man flera nya; bebygger man eller asfalterar en yta så gör man gröna tak, öppnar upp annan jord och bygger regnvattendammar på platsen osv. Detta fungerar genom en lag i Tyskland, i Sverige borde det inte finnas något hinder. En lag skulle hjälpa att förtydliga att vi inte ska stjäla från kommande generationer.
   Lund, Helsingborg och Malmö blev så pass intresserade att vi, en grupp kvinnliga planerare, fick gemensamt utreda våra kommuners möjligheter. Just då motionerade Vänsterpartiet om att Balanseringsprincipen skulle tillämpas i Lund. Kommunfullmäktige i Lund beslöt faktiskt 2003, att denna princip hädanefter ska utgöra en grund för samhällsplaneringen i Lund - vilket ännu inte genomförts. En fördjupad översiktsplan för universitetsområdet mm och fyra detaljplaner inom detta område hade dock tidigare baserades på denna princip.
   De senaste åren har man åter med konsult och utredningsgrupp tagit upp frågan!
   Nu gäller det hur långt och med vilka medel kommunen kan kontrollera klimatet. Det har funnits och finns förslag på kommunens möjligheter till detta – det gäller att utnyttja kommunens planmonopol, tillverka en röd-grön planpolicy - och det är valår.