Den direkta skolpengen som metod att fördela resurserna mellan Lunds
skolor och förskolor ska utvärderas, föreslår oppositionen. Utmärkt!
Skolpengsystemet har lett till en dragkamp om eleverna som resulterat i
skolsegregation, betygsinflation, resursslöseri, vinstuttag och en
internationell bottenplacering i PISA-mätningen.
Lund hävdar sig väl i Lärarförbundets skolranking, kanske någon
invänder. Vi hör fortfarande till tio i topp, även om vi sjunkit från
förstaplaceringen för sju år sedan till en tiondeplats 2013.
Förklaringen är enkel. Som universitetsstad har Lund tillgång till
högt kvalificerade lärare. Men också de stressas av den
kontrollbyråkrati som blivit nödvändig sedan skolan förvandlats till en
marknad. 80 procent har stressproblem och 58 procent har
sömnsvårigheter enligt en nyligen genomförd enkät. Lärarnas riksförbund
har under flera år krävt åtgärder mot den ökade arbetsbelastningen.
Arbetsmiljöverket kräver nu en utredning.
Tiondeplaceringen inom ett av OECD:s sämsta skolsystem kan inte
heller jämföras med toppositionen under den tid då svensk skola hörde
till världens bästa, före friskolorna, privatiseringarna, det fria
skolvalet, skolpengen, vinstintresset och riskkapitalisterna.
Skolpengen skapade en utbildningsmarknad som systematiskt styr
bort resurserna från skolor med många invandrarelever och elever med
lågutbildade föräldrar. Lärare och föräldrar i Lund insåg detta redan
2007 och protesterade vid flera välbesökta och engagerade möten mot
införandet. Allianspolitikerna har, utan att lyckas, försökt lindra
snedfördelningen av resurserna genom att vikta skolpengen.
Det räcker inte för att skapa likartade förutsättningar för alla
elever, säger Anders Almgren (S), och kräver en utvärdering.
Men det finns redan en omfattande och vetenskapligt grundad
utvärdering av snedfördelningen av resurser i Lund: SALSA-mätningen,
som ingår i Lärarförbundets skolranking. Där rangordnas kommunerna,
sedan man beaktat antal elever med utländsk bakgrund, antal elever
födda utomlands och framför allt föräldrarnas utbildningsbakgrund.
I den tabellen hamnar Lund på plats 177. Det är en mycket låg
placering, som innebär att Lund hör till de kommuner som lyckats sämst
med att fördela resurserna efter behov. Situationen förvärras av att
hemspråksundervisningen i Lund är organisatoriskt och resursmässigt
eftersatt. Det är allvarligt inte bara för att det strider mot
skollagen utan också för att det är bland dessa elever vi har den
svenska begåvningsreserven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar