Slaget om skogen

 

Kristerssons regering planerar att stärka ägarnas makt över skogen.
   Tro inte att det handlar om ge präktiga bönder större inflytande över sina välskötta små skogsägor.
   Nej det handlar om att ge makt åt kapitalistiska skogsbolag med gigantiska skogsarealer som SCA så att de kan fortsätta att förvandla skogarnas livsavgörande förmåga som koloxid-sänken och upprätthållare av biologisk mångfald till livsförstörande kalhyggen och växande kapitalkällor för rika aktieägare. Skogsmaskinerna brakar fram genom skogarna, avverkningen ökar och tillväxten sjunker i svenska skogar. ”Kristersson kan bli Sveriges Bolsonaro”, skriver Aftonbladet på sin ledarsida den 18/10.
   Svt 2 tar upp hotet mot skogen i Vetenskapens värld måndagen den 24. Programmet ägnas ”Slaget om skogen”. EU söker bevis för olagliga karteller bland svenska skogsbolag.
   Missa inte programmet! Lunds kommun har stora arealer av både lövskog och barrskog.

Höstvandring

 

På torsdagsmorgonen glittrade korpfotbollsplanerna vita av frost. De gula lindlöven på marken var stelfrusna. Allteftersom solen steg smälte frosten till dagg i det friska gräset.          

S + M = Sant!? av Ulf N

 

Sydsvenskans och Alexander Kuprijankos information om partiförhandlingarna om nytt kommunstyre var närmast sensationell: S och M förhandlar om att tillsammans med KD bilda ett minoritetsstyre i Lund.
   Om en nu inte visste att Kuprijanko är en ytterst seriös journalist som hade en trott att det här rakt igenom måste vara falska nyheter. S och M som har haft varandra som huvudmotståndare genom decennier, ja snart sagt århundraden. Närmast ofattbart att de går samman. Hur har det blivit så här? Och vilken politik kommer ett sådant här rödblått gungfly att driva? (Egentligen är jag väldigt tveksam till att sätta beteckningen”röd” på socialdemokraterna. Det röda har förbleknat alltmer och i bästa fall finns några små ljusskära strimmor här och var).

Almgren, Sandberg och Törnblom
Beträffande politiken är det nog så att den blir underordnad S strävan att, om nödvändigt, till varje pris lägga beslag på posten som kommunstyrelsens ordförande för Anders Almgrens räkning och att hålla liberalernas Philip Sandberg borta från den posten.
   Intresset av att hålla Sandberg borta från ordförande-posten delar de med M, som är nu är beredda att tacka liberalerna för senast. Med ”senast” avses här att liberalerna efter valet 2018 snuvade moderaterna på ordförandeposten i kommunstyrelsen.
  S är med sina 16 mandat mot M:s 9 och KD:s 2 mandat, de klart största partiet i koalitionen. Lägg därtill att M tappade 2 mandat i valet och S ökade med 3 så är det i det närmaste självklart att S tar hand om ordförandeposten i det sällskapet. Men vem vet: kanske Almgren är beredd att tidsmässigt dela posten med Rasmus Törnblom: halva mandatperioden vardera?

Motsatta ståndpunkter
Det ska bli oerhört spännande att ta del av den politiska plattformen för en den kommande rödblå koalitionen. I valrörelsen har S och M intagit motsatt ståndpunkt i flera kontroversiella framtidsfrågor för Lunds kommun. Det gäller skatten: M vill sänka skatten dramatiskt, S vill hålla den oförändrad. S vill bygga det planerade ridhuset på Ladugårdsmarken, M vill stoppa det. S vill ta bort det extra vinstuttaget från LKF, M vill behålla och öka beloppet. Sist men inte minst ska här nämnas bostadsbyggandet: socialdemokraterna vill att det bygga minst 1200 bostäder per år i Lund, moderaterna vill kraftigt skära ner på bostadsbyggandet – de vill skära ner det till 800 bostäder per år.

Förenande frågor
Men visst: de finns också saker som förenar moderater och socialdemokrater. Båda partierna vill ha en avfart vid Ideon, båda lutar åt att säja ja till ett nytt lasarett på Smörlyckan, båda är beredda att exploatera högklassig jordbruksmark. Detta sistnämnda fordrar en kommentar. M har ju kommit ut som jordbruksmarkens räddare, men lägger in en brasklapp om att de är öppna för att släppa till högklassig jordbruksmark för samhällsviktiga funktioner. Om en därtill lägger att moderaternas framtoning som jordbruksmarkens värnare blir ganska suddig när de samtidigt föreslås att på den goda jorden på Brunnshög breda ut en villamatta.

Framöver?
En kan nog förvänta sig en rad små revolter inom koalitionspartierna framöver och stundtals mothugg när oppositionen kan ena dig mot styret. Och vad händer om M hoppar ur den med S gemensamma sängen och högerprasslar med SD?

Mobilitetshus eller odlingslotter i solrossluttningen?

Nästan 2000 lundabor köar för att få tillgång till en odlingslott. Priset på en kolonilott närmar sig en halv miljon. Tekniska nämnden anser att nya odlingslotter framför allt behövs på Norra Fäladen, i Linero och här, i Klostergården.
   Gula lyser solrosorna i sluttningen ner mot Höje å söder om Sunnanväg, en fröjd för de boende vid Källby Ängsväg och Åbrinksvägen. Kastanjeallén borta i Flackarp lyser röd mot den blå hösthimlen. Det är den här ängen det gäller. 

Men solrossluttningen är hotad. Fastighetsbolaget Hemsö vill bygga bland annat två mobilitetshus – läs parkeringshus – utanför Källbybadet. Också det befintliga koloniområdet mellan Sunnanväg och Källby Ängsväg är hotat. Byggnadsnämnden och Tekniska nämnden har reserverat mark för att bygga ett ”Nationellt center för idrott och fritid, NCIF”.
   Den breda samorganisationen BevaraKällby Natur har tillsammans med Höjeådalens intresseförening och företrädare för Klostertäppans koloniförening och Källby odlingslotter bedrivit en kampanj mot markreservationen i mer än sju månader. Namninsamlingar, debatter och möten med politiker och tjänstemän har genomförts. Den samlande parollen är: Bygg endast på hårdgjord mark!
   Marken i solrossluttningen är inte hårdgjord. Idag, onsdagen den 19 oktober, tar Tekniska nämnden ställning till Tekniska nämndens förslag. Hundratals Klostergårdsbor väntar spänt på beslutet.

---

Kommentar på Facebook av Karin Svensson Smith

På dagens (19/10) sammanträde med Tekniska nämnden behandlades en tjänsteskrivelse om nya koloniområden och annan stadsodling.
   Tyvärr fick jag bara med mig C och V på mitt yrkande om att ”de idag befintliga koloni- och odlingslotter med nuvarande avgränsningar behålls intakta.”
   Gissar att det är NCIF - nationellt idrottscenter som spökar. FNL, L, S, M och SD röstade mot mitt yrkande.

Svävande supercykelbana till Malmö över Höje å

 

Att cykla till Malmö går snabbt och billigt med dagens elcyklar, men den befintliga cykelbanan har många brister. Att bygga längs järnvägen visade sig dyrt. Att bygga en ny bro över Höje å skulle ta fem år. Att kryssa sig fram genom St Lars-parken är farligt, särskilt i tider av rusningstrafik. Så när får vi den för mer än tio år sedan beslutade supercykelbanan?
   Karin Svensson Smith, MP, har hittat en lösning. Hon fick tips om en metod att bygga cykelbro med ett enkelt modulsystem som gör bron lätt att uppföra men också lätt att flytta. Den konstruerades för att lösa problem i Göteborgstrafiken. Den skulle på kort tid kunna byggas över ån vid Malmövägen.
   Vi blev förstås glada när vi läste Jonas Nyréns artikel ”Bro på pelare kan lösa propp för cykelmotorväg” i Sydsvenskan 18/10.
   Vi skyndade genast ner till den plats vid Malmövägen som angavs i artikeln. Det var på morgonen under rusningstid och trafiken över den smala bron där cykelbanan längs Malmövägen upphör var intensiv.
   ”Visst skulle man kunna bygga en cykelbro bredvid den här bron”, sa du.
   ”Ja och det skulle vara bra också för St Lars-vägen att slippa den extra belastning som cykelbanan innebär. Jag var nära att bli påkörd när jag skulle till vårdcentralen i förrgår”, sa jag.
   ”Och så är det ju fint att bron går lätt att flytta om man skulle vilja ha den på en annan plats”, sa du. En gul buss signalerade när den passerade intill oss.
   Vi får se om Karin Svensson Smiths motion går igenom i fullmäktige. Vi hoppas det.          

Vi går en lysande framtid till mötes av Steingrimur Jonsson

Ja, nu är det slut på gamla tider
Ja, nu är färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort

Så sjöng man förut och så sjungen man fortfarande. Men man får akta sig. Vi nysvenskar som vid ankomsten möttes av öppna hjärtan, även långt innan Reinfeldts tid, måste idag se oss om och inte på något sätt visa bristande vandel som det numera heter. För då blir det utvisning direkt.           

Vandel Kro

Vart vi ska utvisas framgår inte. Men tankarna går till den danska orten Vandel, några kilometer öster om Billund på Jylland. Ja, värre kunde det ha varit. I Billund finns nämligen – som alla vet – det enda och sanna Legoland. Det blir där vi får göra en nystart i livet. Bygga hus och hem av – just det – legoklossar. Leva lyckligt tills livet tar slut. Vilken lysande framtid!
   Stort tack till den auktoritära SD–regeringen och marionetten på statsministerposten som gjort detta möjligt.

Städer, mat och tåg av Ann Schlyter

 

Översiktsplanering och kollektivtrafik har varit ämnen som behandlats två kvällar i rad på Stadsbiblioteket, organiserade av AFSL respektive Naturskyddsföreningen.
   Anders Larsson från SLU var långt ifrån nöjd med hur översiktsplanerandet fungerar. Han tyckte inte, i motsats till Mårten Dunér som såg översiktsplanen som en överenskommelse mellan stat och kommun, att det inte fanns mycket till dialog mellan dessa myndigheter.
   Generellt tas, enligt Larsson, väldigt lite hänsyn till riksintressen och långsiktiga intressen. Fokus ligger istället på hur många bostäder man ska få plats med och var vägarna ska gå. Bristen på långsiktigt och nationellt perspektiv är särskilt tydligt vad gäller livsmedelsförsörjningen. Lund tillåts expandera ut över världens bästa jordbruksmark.

Det var också påtagligt hur lite svensk planering låter sig påverkas av erfarenheter i andra länder. Sverige sticker ut på flera sätt. Till exempel har Sverige mest vägyta per invånare i hela världen, och per invånare avsätter vi mest yta till shoppingcentra i hela Europa, samtidigt som järnvägsinvesteringarna per invånare är lägst i hela Europa.
   I jämförelsen mellan en svensk stad och en med motsvarande invånarantal i södra Europa, kunde Larsson konstatera att den svenska staden tog fyra gånger så stor plats. Och på hans bilder såg verkligen inte livskvaliteten ut att vara sämre.
   Det är alltså läge för att förtäta. Men det är som vi vet inte oproblematiskt. Ett problem är hur kostnaderna för befintlig infrastruktur ska ske vid förtätning. Och vi vill behålla vår grönska.

Larsson diskuterade övergången mellan stad och land. Köpenhamns fingerplan från 40-talet är ett klassiskt exempel. I det mycket tättbefolkade Barcelona fredas en kil in i stadsbygden för jordbruksproduktion. Tafatta sådana försök i Sverige har ofta fyllts ut med industrilador, som får utgöra fula entrélandskap. Man borde planera för vackra entréer till städer.
   Jens Portinson Hylander berättade om den skånska kollektivtrafikens historia. Från mitten av 1800-talet byggdes ett finmaskigt nät av järnvägar över Skåne tills nästan alla skånska tätorter hade en järnvägsstation. Men undan för undan nedmonterades dessa och den regional kollektivtrafiken skulle från sjuttiotalet skötas gemensamt av landsting och kommuner.

Med storstadssatsningarna på nittiotalet fick landstingen, senare regionerna, mer makt. New Public Management, upphandlingar och privatiseringar har tagit oss dit vi är nu. Många satsningar skapade missnöjespartier som Demokraterna i Göteborg och FNL i Lund.
   För politisk acceptans krävs relevans, effektivitet och rättvis. Men hur, effektiviteten försöker man mäta i en nyttokvot, men det blir ofta motsägelsefullt. Hur nå rättvisa? Förslaget om endast elbilar i Stockholms innerstad möttes med rubriker om att fattiga bilister bestraffas. Målkonflikterna har ofta varit politiskt förlamande och resultatet är att det inte blir någonting. Som höghastighetsbanan nu, till exempel. Det behövs verkligen nya spår. Vad tänker sig regeringen istället?

Annekteringar: En stat straffas, en belönas. Var finns rättvisan? av Kerstin Dahlberg

Ingen kan ha missat ordet annektering som nu nämns i varje nyhets- och samhällsprogram efter Rysslands annektering av ukrainska områden. Med rätta fördöms detta övergrepp. Samtidigt får inte tidigare övergrepp, utförda av Ryssland eller andra länder totalt glömmas bort eller helt enkelt accepteras och slätas över. De som inte ens föregåtts av fejkade folkomröstningar. Annekteringar är inte ett nytt ryskt påfund.
   1981 annekterades syriska Golanhöjderna av grannen Israel efter mångårig ockupation som följde på en fördrivning av över 130 000 syrier. Kvar på Golanhöjderna finns idag cirka 23 000 syriska druser. Övrig befolkning, något större, är israeliska bosättare som ska fördubblas till antal under de kommande åren enligt israeliska regeringens byggplan. FN har inte godkänt den annekteringen, men USA under president Trump erkände officiellt Israels suveränitet över Golan. Några sanktioner har det inte varit tal om. Svenska Systembolaget säljer fortsatt viner från Golan, med den lilla brasklappen att de kommer från bosättningar. 

            

Redan 1948 annekterade Israel Västra Jerusalem och rensade den delen av staden från palestinier, trots att staden, enligt FN:s delningsplan, skulle vara en internationellt administrerad stad tillhörande såväl palestinier som israeler. Sanktioner? Nej.
1980 annekterades även Östra Jerusalem utan någon förhandling med palestinierna. Internationella samfundet har inte erkänt den annekteringen, men sanktioner? Nej!
   Till skillnad från Ryssland slipper Israel sanktioner och belönas i stället av västvärlden med förmånliga avtal gällande handel och forskningssamarbete. Helt nyss bjöds Israel in till möte med EU om förbättrade relationer och vi hörde Sveriges utrikesminister vara mycket nöjd med detta. Att stora och utspridda palestinska markområden tas i anspråk för illegala israeliska bosättningar samt vägar enkom för dessa, så att den tilltänkta tvåstatslösningen i princip omöjliggjorts tycks vara en bagatell för EU. Sanktioner? Nej! Att bosättares och israeliska soldaters våld mot palestinska medborgare eskalerat och är ett dagligt inslag i vardagslivet leder inte till dagliga inslag i våra nyhetsmedier, inte ens månatliga.

I Israels dagstidning Haaretz skriver Gideon Levy oförtröttligt om det israeliska hyckleriet. Nu senast i samband med Israels löfte att aldrig erkänna Rysslands annektering av ukrainska områden. Han påtalar också det ironiska i att moraliskt fördöma rysk brutalitet mot ett grannfolk samtidigt som Israel utsätter sina grannar för ständigt våld. I en intervju på Bokmässan fokuserade Levy på behovet av rättvisa, justice. Ingen fred är möjlig utan rättvisa.
   ”Annexion är i regel en aggressionshandling och som sådan ett folkrättsbrott. Den kan dock vara rättsenlig inom ramen för exempelvis ett fredsavtal.” Enligt NE, Nationalencyclopedin.
Varken Ryssland eller Israel har i de nämnda fallen någon tanke på fredsavtal. Ryssland bestraffas med sanktioner och kyla. Israel belönas med gynnsamma avtal och omfamnas med värme. Var finns rättvisan?  The Justice.
Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/ Kristianstad

Avgrunden, marknadsskolan och ekosocialismen av Gunnar Stensson

  

Offentliga skolor ska aldrig ägas och drivas av privatägda vinstdrivande koncerner som enligt lag är förpliktade att uppnå vinst för bolagets ägare på elevernas bekostnad.
   För att uppnå vinst satsar friskolekoncernerna på stora klasser med lätthanterliga elever, dåligt utbildade lärare och kostnadskrävande reklam, samtidigt som de sparar på skollokaler, skolmat och skolbibliotek. De ger eleverna glädjebetyg som visserligen hjälper dem in på gymnasiet men där de ofta misslyckas på grund av dåliga kunskaper. Sverige är det enda land som tillåter vinstdrivande privatägda skolor.

Liberalerna presenterade i samband med regeringsbildningen ett nytt skolprogram som de påstod innebär lösningen på friskolekoncernernas vinstuttag. De föreslår bland annat att vinst får utdelas först efter ett par år när en ny skola startas och att skolor måste uppfylla vissa kvalitetskrav för att tillåtas ta ut vinst.

Moderaten Anne-Marie Pålsson konstaterade i en Aktuellt-sändning 15/10 att liberalernas förslag om vinstbegränsningar är lätta att kringgå.  Skolkoncernerna kan till exempel grunda fristående nya bolag som gör vinst genom att sälja skolmat eller hyra ut lokaler till skolan.
   De kan också använda pengar avsedda för undervisning till att starta nya skolor och därigenom öka koncernens kapital. Sedan kan de sälja ut verksamheten och håva in vinsten.
   Den ryggradslöse svamlaren Johan Pehrsson påstod i programmet att Liberalerna har löst problemen med vinstuttagen.
   I tisdags utsågs liberalerna Mats Persson till utbildningsminister och Lotta Edholm till skolminister. Hon sitter i styrelsen för Tellusgruppen, en skolkoncern som äger 25 förskolor, 7 grundskolor och ett läxhjälpsföretag. Lotta Edholm äger 12 500 aktier i koncernen.

Svensk skola är ett typexempel på hur företagen i det nyliberala samhällssystemet fungerar. Ståle Holgersen analyserar många liknande exempel i sin bok Krisernas tid. Han använder ofta begreppen bruksvärde och bytesvärde.
   Bruksvärdet i svensk skola är barnens utbildning. Men de kapitalistiska företagens huvudsyfte är inte att öka bruksvärdet utan att omvandla det till bytesvärde, vinst och kapital.

   Genom vinsten som tas ur skolan samlar koncernen kapital. Koncernen växer. Kapitalet växer. Kapitalet koncentreras till allt färre privata ägare.
   Samma process har pågått globalt under ett par hundra år av kolonialism, imperialism och rasism. Världens rikedomar har samlats i kapitalistiska stater på bekostnad av länder i Amerika, Afrika och Asien.  
   Det har samlats hos allt färre människor. Det är också dessa människor som står för det mesta av den överkonsumtion som håller på att döda vår jord. De som drabbas först och värst är människorna i syd som de miljoner i Pakistan som går under i översvämningarna och de miljoner i Afrikas horn som svälter ihjäl.

Tillväxten är inte hållbar. Jordens resurser är begränsade. Jordens ekologi förstörs. Klimatkrisen passerar en point of no return om något decennium. Ståle Holgersen jämför med ett skenande tåg i de norska fjällen på väg mot undergången.
   Det är nödvändigt att bromsa, att övergå från det kapitalistiska bytesvärdet till naturens och mänsklighetens bruksvärde. Över hela planeten måste mänskligheten kämpa för ett ekosocialistiskt system.
   Ståle Holgersen skriver: ”Ekosocialismen kan ha mycket att lära från den frihetliga rörelsen, men i en värld med accelererande klimatförändringar, allt fler pandemier och en härskande klass som bara blir allt mäktigare kommer man inte undan att makt och förtryck måste användas för att föra världen i socialistisk riktning. Socialism vid stupet kommer i hög grad handla om att konfiskera och förbjuda. Ägarskap måste regleras. Det fossila kapitalet måste förbjudas. Lyxkonsumtion likaså. Inga individer kan längre ha Tellus som sin lekplats, långt mindre rymden.”
   Vi kan för vår del börja den ekosocialistiska kampen bland annat genom att kämpa för jämlikhet och rädda våra skolor från fortsatt utplundring och återföra dem till människornas bruksvärde.

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.           

Den nya översiktsplanen med dess framtidsperspektiv (framåt år 2050)

 

I föreläsningsserien Hur bygger vi vårt Lund? tar Stadsmiljöföreningen AFSL upp frågor om hur kommunens framtid kan formas i översiktsplanering. Vilka kvaliteter för levnadsbetingelser och uppväxtvillkor kan den utveckla och säkra i en föränderlig värld? Från nu till våra barnbarns Lund.
   Medverkande är sakkunniga som bistår AFSL:s temagrupp för översiktsplanen.
   De kommer var och en att med sina inlägg, med möjlighet till frågor (10+10 min), belysa olika aspekter på översiktsplaneringen som verktyg för hur vi vill utforma vårt Lund som livsmiljö, hur vi vill kunna bo och leva, och hur vi skall kunna uppnå miljömålen.
 • Mårten Dunér, före detta Boverket och Mark- och miljödomstol, introducerar vad översiktsplanering är i lag och praktik, och medborgarnas roll.
 • Anders Larsson, SLU och i Lunds klimatpolitiska råd, ventilerar frågor om miljö, jordbruk och hållbarhet.
 • Ann-Sofi Högborg, landskapsarkitekt, Svenska landskap AB, f d Sveriges arkitekters akademi för landskapsarkitektur, om den goda boplatsen, vardagslivet och folkhälsan.
 • Sven-Allan Bjerkemo, trafikexpert, om trafik, hållbart o minskat resande, konsekvenser i ÖP
 • Lennart Nord, f d planchef, v ordf AFSL, avrundar med hur man formar översiktsplanen, styr markanvändning och miljö.
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Tisdag 18 oktober 18:00 – 19:30
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Kollektivtrafiken och omställningen

Omställningen av transportsystemet går långsammare än andra sektorer och är en politiskt känslig fråga. Kollektivtrafiken är en viktig del av omställningen, men dess förutsättningar har ändrats mycket över de senaste 50 åren.
   Jens Portinson Hylander, doktor i miljö- och energi-system vid Lunds universitet, redogör för kollektivtrafikens historia och pågående forskning om motståndet mot omställning på transportens område.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 19 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Iranska demonstranter dödas — kräv att regeringsstyrkor upphör med våldet

59 060 underskrifter hittills. Vårt mål: 100 000
Aktionsperiod: 23 september - 31 oktober 

           

Efter 22-åriga Jina (Mahsa) Aminis död pågår landsomfattande protester i Iran. Protesterna slås just nu brutalt ner av iranska myndigheter. Amnesty har kunnat bekräfta flera demonstranters död. Och våldet fortsätter. Nu måste det internationella samfundet omedelbart agera. Skriv under brevet för att ställa dig bakom våra krav till svenska utrikesmininstern!

Höstäpplen

 

Grenarna bågnar under höstens sista äpplen. Där hänger de, tunga och blanka, röda och gröna, söta och sura. På marken ligger de och ruttnar sakta. Insekter och fåglar tar tillvara dem. För länge sedan – på 1940-talet – brukade vi klättra in i de mörka trädgårdarna och knycka äpplen. Ibland blev vi upptäckta av arga husägare. Äppleträd växer också på allmän mark. Idag gick vi ut åt Knästorp och plockade en kasse äpplen som blåst ner de senaste dygnen. Med COOP-pris skulle de ha kostat ett par hundra.         

Mångmiljonkrav för ingenting

 

Ibland kostar det att avstå. VA Syd kräver Lunds kommun på 151 miljoner för att kommunen i mars i år beslutade avstå från projektet att bygga en avloppstunnel till Sjölundaverket i Malmö tvärs igenom åkermarken mellan Lund och Malmö.
   Lund vill inte exploatera åkerjorden utan fortsätter att rena sitt avloppsvatten i Källby reningsverk. Det räddar Höje å naturreservat och de fågelrika dammarna.
   Och vi betalar inte, vi betalar inte. Åtminstone inte för Sjölundaprojektets framtida kostnader, vilket VA Syd kräver. Varför skulle vi?
   Vi kommer att få höra mer om konflikten. Läs Alexander Kuprijanos artiklar i Sydsvenskans lundadel 12 och 13/10.          

Snart får vi kanske en statsminister av Hanna Gunnarsson

Vi väntar på en regering… Kristersson fick, som ni säkert sett, ytterligare två dagar och ska lämna besked fredag förmiddag. De allra flesta tror väl att det är klart då och det gör att vi kan rösta om statsminister på måndag. Vi är ju vanligtvis inte i riksdagen på måndagar, och det var, med såhär kort varsel, lite av ett äventyr att boka biljett upp till Stockholm på söndag. Jag fick pussla ihop med olika biljetter för fyra olika sträckor Lund-Stockholm…

Igår, onsdags, hölls mandatperiodens första ärendedebatt i riksdagens kammare, och det var försvarsutskottet som fick börja! Det hela var både spännande och inte på samma gång. Försvarsutskottet har gjort något så ovanligt som att avslå en subsidaritetsprövning av ett EU-ärende. När EU vill göra nya saker så måste de nationella parlamenten godkänna att frågan ska hanteras på EU-nivå. Oftast är det bara formalia, men denna gång har Sveriges riksdag faktiskt sagt nej till att frågan ska flyttas till EU! Det hela handlade om upphandling av försvarsmateriel (vapen alltså), där vi var ett enigt utskott som sa att detta sköts bäst av de enskilda länderna och inte på EU-nivå. Debatten var väl inte så spännande i sig, om man inte är EU-nörd. Ni kan lyssna här om ni vill, (klicka på mitt namn om ni bara vill höra mitt anförande).
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund  

SD-regeringen vill stoppa höghastighetstågen

 

Sedan 1990-talet har tågresandet mer än fördubblats. Tåg med olika hastigheter behöver separeras. Godståg på spår för persontrafik sänker hastigheten. Godståg kan inte köras på brobanor. Brobanor kan byggas på halva tiden jämfört med banvallar. Brobanor innebär minskad omsättning med jord- och bergmassor, minskad risk för översvämning, minskat spring på spåren och större framkomlighet under järnvägarna.
   Karin Svensson Smith: På många sträckor är det så fullt att inga fler tåg får plats. Spårsystemet måste byggas ut. SDS 10/10

Vinst utan arbete av Gunnar Stensson

 

Mellan 1997 och 2012 avskaffades förmögenhetsskatten, arvsskatten och gåvoskatten.
   Dessa beslut har lett till högre vinst på egendom. Vinsten har sedan investerats i mer egendom vilket drivit upp priset på egendom ännu mer.
   Den ekonomiska ojämlikheten har växt mer i Sverige än i alla andra OECD-länder.
   USA och Storbritannien har mycket högre egendomsskatter.
   Nordeas chefsekonom Annika Winsth menar att det största misstag Anders Borg gjorde under sin tid som finansminister var när han ersatte fastighetsskatten med en låg avgift utan att samtidigt ta bort ränteavdraget.
   ”Det gynnade alla med dyra fastigheter då de både fick lägre skatt och behålla ränteavdraget.
   Jag sa till Magdalena Andersson att man borde titta på fastighetsskatten och höja den. Hennes svar var att det inte går att vinna val på en fastighetsskatt.”
   Emma Leijsne, Vi har haft det lite för bra lite för länge. SDS 9/10

Kommentar: Kvadratmeterpriset gick upp med 435 procent mellan 2000 och 2021. Det har gjort mig rik utan att jag rört ett finger. Sådan är kapitalismen.

Ångkraft, socker och elproduktion av Ann Schlyter

 

Jag är ångnostalgiker. För mig är sommarens höjdpunkt att åka med Å/F Kuriren, som numera har hemmahamn i Smedjebacken. Båten byggdes 1874 på Göteborgs Mekaniska verkstad på beställning av Fagersta bruk och gick som bogser- och passagerarbåt på Strömsholms kanal fram till 1960. Efter ett par år togs den över av ett gäng ungdomar och jag blev en av de lyckliga delägarna. Varje sommar eldade vi i pannan och gled fram över sjöar och genom kanaler. Men var sak har sin tid och 2007 överläts den till föreningen Barkens ångbåtar, där den har renoverats till sin ursprungliga glans. Förlåt denna utläggning. Den triggades av att jag har varit på en invigning av en modern tillämpning av ångkraft.

            

Kraftringens värmekraftverk och sockerbruket i Örtofta skiljs åt endast av järnväg och väg. Nu leds ånga i en ledning under dessa från den fossilfria kraftvärmeproduk-tionen till sockerproduktionen. CO2 utsläppen från sockerproduktionen som hittills drivits med naturgas minskar med ungefär en fjärdedel, dvs 17 000 ton per år. Ett fint exempel på lokalt samarbete i hållbarhetens tecken. Det blev en dyr investering, men som troligen lönar sig även rent ekonomiskt på sikt. Dessutom blir det en signal till betodlarna, att detta Skånes sista sockerbruk inte kommer att läggas ner.

Som styrelseledamot i det kommunala bolaget Kraftringen får jag mycket frågor kring elpriser. Och det är verkligen inte lätt att svara. Det finns så många osäkerheter, så inte ens experterna vet vad som händer dag för dag. Många tror att Kraftringen nu gör stora vinster nu, men så är det inte. Främst beror detta på att bolaget inte är någon stor producent av el. Bolaget producerar främst fjärrvärme och äger och underhåller elnätet. Genom elhandel förser man kunderna med el. Och elhandeln idag är en mycket riskfylld verksamhet som kräver stora garantibelopp, och den inköpta elen kan ha högre pris än vad kunderna med fastprisavtal betalar.

Vänsterpartiet har ett utmärkt och absolut genomförbart förslag för att få bort de stora skillnaderna i elpris i landet. Liksom i Tyskland skulle Sverige kunna ha ett enda elområde med ett Sverigepris. Det är faktiskt den svenska regeringen som bestämmer om elområdena, de kan inte dikteras från EU. Man kan inte heller skylla prisskillna-derna på att överföringskapaciteten från norr till söder är otillräcklig, vilket är ett faktum, som också faller tillbaka på regeringarnas tillkortakommanden och ointresse för Sveriges södra delar. När jag får höra att Sverige är självförsörjande på socker och att allt produceras i Skåne, tänker jag på förslaget att införa prisområden för socker och spannmålsprodukter. Men det är kanske en alltför billig poäng.

I alla fall är det läge att öka den fossilfria elproduktio-nen i södra Sverige och det har Kraftringen fått i uppdrag av ägare och styrelse att bidra till. Bolaget arbetar nu på förslag om hur detta ska gå till. Preliminärt räknar man med investeringar på nio miljarder under nio år. Dels kan man bygga till kraftvärmeverket i Örtofta. Det bidrar i huvudsak till fjärrvärmen, men indirekt bidrar det till elförsörjningen eftersom fjärrvärmen blir ett konkurenskraftigt alternativ till eldrivna värmeväxlare. Sen kan man tänka sig mycket fler solpaneler både på tak och i solparker. I Kraftringens första nyligen invigda solpark utanför Klippan står panelerna så högt och glest att marken samtidigt fungerar som betesmark för får. Det finns också plats för många fler vindmöllor i Lunds kommun. Slutligen kan biogasproduktionen öka, gärna i olika lokala samarbeten, kanske med restprodukter från sockerbruket.
   Det är faktiskt mycket roligt att sitta i styrelsen till Kraftringen.

Vi klarar inte klimatmålet av Gunnar Stensson

Tanken på vad ett misslyckande att klara klimatmålet skulle innebära är en utgångspunkt i Ståle Holgersens nya bok, ”Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen”, Daidalos 2022.
   Det är en tanke jag liksom många andra har förbjudit mig att tänka. Jordens upphettning måste stoppas vid 1,5 grader inom tio år. Förödandet av jordens resurser måste upphöra. Punkt.
   Vad Holgersen föreställer sig är något mycket enkelt. Det globala kapitalistiska samhället fortsätter som hittills. Det agerar i samma takt och på samma sätt som hittills. Det globala ekono-miska systemet fortsätter som hittills. Kapitalism. Neoliberalism. Fortsatt tillväxt. Fortsatta utsläpp. Fortsatt upphettning. 1,5.1,7. 2, 3, 5 grader. Fortsatt vinst på bekostnad av människorna i syd. Fortsatt exploatering tills planeten blir obeboelig.
   Den katastrofala utvecklingen möjliggörs av fortsatt passiv anpassning till det rådande samhällssystemet i de relativt svala och rika länderna i norr. Okej, det går inte längre att förneka klimatkrisen, men den finns nästan inte här. Inte än. Inte nu. Visst orsakar den problem i världens rikaste land Norge. Men det går att hitta lösningar tills vidare De är kanske dyra. De kan bekostas med exporten av fossila bränslen. Det går att fortsätta med kreativ tillväxt. Elbilar. Batterier som bygger på mineraler som finns i syd.
   På det sättet kan vi kanske att fortsätta som hittills 100 år till, 200 år, kanske ännu längre. Det kommer att leda till skogsbränder och havsnivåhöjningar. Påfrestningar. Visserligen måste vi offra de miljarder medmänniskor som lever i syd, de som drabbas av femtio graders hetta, av vattenbrist, av översvämningar under en tid med smältande glaciärer, de som svälter, de som dör i pandemier. Det får vi räkna med. Vi måste bara se till att de som eventuellt överlever i syd stannar i syd. De får inte komma hit. Det har vi inte råd med.
   Det kan kanske kallas folkmord. Men folkmord är vi kapabla till. Tänk på Auschwitz. Om livet på jorden blir outhärdligt kanske några av oss kan lämna planeten och fortsätta på en annan planet.
   Kunskapen om vad som måste göras har funnits åtminstone sedan rapporten ”Tillväxtens gränser” publicerades 1972. Det vi hittills inte har gjort är olycksbådande.

En sådan utveckling får inte ens tänkas. Vi måste hitta lösningar. Problemet är det globala kapitalistiska systemet, lika dödligt i Kina som i USA och Ryssland. Kapitalism kan bara fungera som evig tillväxt. Tanken att kapitalismen skulle vara dömd att förstöra sig självt genom extrem kapitalkoncentration håller inte. Kapitalismen består av ständigt återkommande kriser och kreativ förstörelse. Vi minns depressionskrisen 1929, stagflationskrisen 1973, inflationen på 500 procent på 1990-talet, finanskrisen 2008 och vår tids corona-pandemi, energikris och Ukrainakrig.
   Ur varje kris stiger nya kapitalister med växande kapital. Holgersen refererar Naomi Kleins ”Det här förändrar allt” och ”Chockdoktrinen”.

Holgersen kräver kamp, politisk kamp, ideologisk kamp, upplysningskamp. Planeten kan räddas om kapitalismen ersätts av ett ekosocialistiskt samhälle. Han skriver ”Ekosocialismen är bron mellan nutid och framtid.” Han kallar ekosocialismen ett ”övergångsprogram”. Boken avslutas med tio tankar om ekosocialistisk krispolitik. Den måste föras på alla plan, alla nivåer. Den är mångsidig, prövande, universell. Dess mål är att avskaffa kapitalismen som leder till undergång. Produktionen som nu är inriktad på bytesvärdet, den vinst som kan uppnås, måste förvandlas till produktion av bruksvärde, den produktion som är nödvändig för människornas liv.

          

Han skriver: ”Hur mycket tålamod kommer dagens ungdomar ha med sina härskare? Vad gör dagens ungdomar om tio år om våra makthavare fortsatt har misslyckats att lösa klimatkrisen? Vilka ursäkter ska politikerna torgföra när temperaturen rusar mot 2 grader?”

Krisernas tid är de två århundradena av kapitalism. Holgersen hänvisar ofta till Andreas Malms forskning som i boken ”Fossil Capital” gör en omvärdering av vår ekonomiska historia, och till Göran Therborn ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”. Han har under skrivandet diskuterat med Ali Esbati och föreläst på V Skånes Marxistisk sommarskola 2019.
   Vi återkommer med synpunkter på olika teser och resonemang i boken, men konstaterar att den utöver att vara ett viktigt bidrag till debatten om klimatkrisen och planetens överlevnad är välskriven och starkt engagerande.

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.           

Träd – lösningen på många problem

Träd och grönområden betyder mycket för vårt välbefinnande och för att vi ska klara de framtida klimatförändringarna. Ändå är träd och andra grönytor i riskzonen, med tanke på både klimatförändringarna och förtätningen i städerna. Johan Östberg, landskapsingenjör och docent vid SLU, har ägnat sig åt bland annat trädplaner, trädinventeringar och ekono-miska värderingar av träd i stadsmiljö och tar upp dessa frågor i sin föreläsning.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 12 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Klimatångest och aktivism

 

I takt med att klimatkrisen eskalerar växer även oron hos många inför hotet vi står inför.
Så, hur tacklar vi vår klimatångest?
Tid: Torsdag 13 okt kl 8.30-9.30
Plats: Starvägen 19, Lund. Vi bjuder på frukost från kl 8.00 eller följ seminariet online. Anmälda deltagare får länk.
   På det här seminariet föreläser klimatpsykologen Frida Hylander om vad forskningen säger och presenterar sina bästa tips för att hantera klimatångest. Efter föreläsningen samtalar Frida med Alexander Ahl, ung klimataktivist från Fridays For Future om hur oron för framtiden kan skapa engagemang och aktivism.
Varmt välkommen att anmäla dig!           

Brittsommar 7 oktober 2022

 

Nyss susade sommarvind i lindarnas, lönnarnas och avenbokarnas kronor.
   Nu är det brittsommar. Torra löv prasslar i träden, virvlar sakta mot marken och bildar skiftande gula mönster mot svart asfalt och grönt gräs.
   Snart blir det senhöst och vinter. Då sliter blåsten i kala kvistar och grenar. Frysande hundägare hukar i lä bakom trädens svarta stammar.

Solceller i Klostergården?

 

40 procent av bostadsrättsägarna uppger enligt ny statistik från Sveriges BostadsrättsCentrum att de vill ha solceller. För cirka tio år sedan diskuterades solceller i Klostergården men bara hyresrättsföreningen Blid-vädersvägen 4 har installerat solceller. Det är säkert hyresgästerna tacksamma för nu.
   Under nuvarande energikris borde föreningarna i hela Klostergården överväga att investera i solceller.

Fakta om fattigdom

  

De tio procent svenskar som hade lägst inkomst tjänade 8500 kronor i månaden 2020.
   Gränsen för låg ekonomisk standard är 10600 kronor i månaden.
   1,5 miljoner svenskar tillhör denna grupp, däribland vart femte barn.
   Frälsningsarmén konstaterar att de nästan 800 000 svenskar som lever på försörjningsstöd har 170 kronor kvar i månaden efter att maten är betald, vilket ska räcka till lyx som kläder, medicin och tandborste. I vinter kommer det att dimpa ner elräkningar och hyreshöjningar som gör ont även för dem som har det bättre ställt.
   För hundratusentals svenskar väntar en katastrof.
(Andreas Cervenka, Aftonbladet 3/10)

Vi vill ha tillbaka Klostergårdens anslagstavla!

I 50 år hade Klostergårdsborna en anslagstavla i centrum. Alla kastade ett öga på den när de gick förbi. Där kunde möten och utställningar annonseras. Föredrag och arrangemang i föreningar, kyrka och bibliotek. Där kunde man efterlysa sin bortsprungna katt, hyra ut sin lägenhet när man var borta en månad, efterfråga vad man behövde eller bjuda ut vad man inte längre behövde. Där kunde man demokratiskt uttrycka sin åsikt, spika sina teser.
   Sedan försvann den. Visserligen har TV sin anslagstavla. Visserligen finns det anslagstavlor där COOP bjuder ut sina produkter och anslagstavlor som organisationer kan hyra för stora summor. Visserligen har kyrka och bibliotek egna anslagstavlor, men där når de bara sina egna intressenter. Visserligen finns adressen Anslagstavlan på nätet, men den har inte alls samma genomslagskraft. 

Informell anslagstavla

En anslagstavla fungerar annorlunda. Den är fri, kostar ingenting, öppen för alla. Ibland sätter någon upp en lapp om en tappad plånbok. Kanske ringer den som hittat plånboken nästa dag. Vi vet att det händer. Där kan man klaga om något som är fel och få det tillrättat.
   Anslagstavlan är en perfekt marknad. Allt kan säljas och köpas. Den är en perfekt demokrati. Alla kan göra sig hörda. Den är en perfekt nyhetsförmedling inom sitt närområde.
   Det finns tusentals anslagstavlor som fungerar så i stadsdelar och kommuner. En anslagstavla behövs också som en beredskapsåtgärd i kristider när nätet och strömmen slås ut. Då kan samhället få ut informationen direkt till medborgarna. På anslagstavlan!
   Klostergården hade en perfekt anslagstavla. Den finns på foto i Gamla Lunds årsbok Lund Söderut. Vi vill ha tillbaka den! Alla föreningar vill ha tillbaka den! Biblioteket vill ha tillbaka den! Klostergårdsgruppen vill ha tillbaka den! Skolan vill ha tillbaka den!  Alla Klostergårdsbor vill ha tillbaka den! Vi vädjar till kommunen, ägarna i centrum, alla offentliga eller anonyma makthavare.
Ge oss anslagstavlan tillbaka!

Ny mandatperiod är igång! av Hanna Gunnarsson

Nu är äntligen den nya mandatperioden igång! Vi har ägnat de första tre veckorna åt introduktion och uppstart av den nya riksdagen och såklart val av massor med olika poster.
   Vi började med ett par rejäla introduktionsdagar. Vi är fem nya ledamöter i Vänsterpartiets riksdagsgrupp och 19 omvalda ledamöter. Vi förlorade tyvärr fyra platser och är nu 24 ledamöter i riksdagen. Det är väldigt mycket för nya ledamöter att lära sig om riksdagsarbetet, hur partikansliet fungerar och relationen till partistyrelsen. Riksdagsgruppen var också speciellt inbjuden till partistyrelsens möte veckan innan riksmötet öppnande för att just diskutera hur vi arbetar på bästa sätt tillsammans. 

            

26 september samlades hela nya riksdagen för att starta upp nya mandatperioden och välja talmanspresidium. Det var in i det sista oklart hur det skulle bli, precis som i början av förra mandatperioden. Den borgerliga sidan, M-Kd-Sd-L, meddelade till slut att de föreslog omval på Norlén, som ju är invald ledamot från moderaterna. Det finns olika praxis för val av talman, antingen ska personen komma från det största partiet eller från det största partiet i det största blocket. Denna gång hade det inneburet S eller Sd, men det blev alltså omval på en moderat talman. Norlén är mycket uppskattad och har gjort ett väldigt bra jobb under den senaste mandatperioden, och det var viktigt för de rödgröna partierna att göra allt för att stoppa en talman från Sd. Talman och vice talman (s) valdes därför med acklamation och en enig riksdag. Sedan blev det omröstningar.
   Borgarna nominerade en sverigedemokrat, S acceptera-de detta men miljöpartiet ställde upp en motkandidat, på samma sätt som vänsterpartiet gjorde förra gången. Denna gång vann dock Sd, och sedan blev tyvärr vänsterpartiets kandidat besegrad av en centerpartist efter tre omgångar med slutna valsedlar till posten tredje vice talman. Vänsterpartiet är fjärde största parti med fler röster än centerpartiet men med lika många mandat. Vi borde alltså ha fått sista talmansposten, men nu blev det inte så och vi har därför ingen i talmanspresidiet denna mandatperiod.

Dagen efter riksmötets öppnande valde vi alla utskottsplatser. Jag fick fortsätta i försvarsutskottet, vilket jag är väldigt glad över! Ser fram emot att få fortsätta arbeta med de frågorna, som jag känner att jag har ganska bra koll på nu. Alla vänsterpartiets utskottsledamöter finns här, många fortsätter i de utskott och politikområden som de redan har arbetat med, vilket känns bra och stabilt.

Malcolm Momodou Jallow blir ordförande i civilutskottet och Ida Gabrielsson blir vice ordförande i socialförsäkringsutskottet

Vi fick även två presidieposter i utskotten: Ordförande i civilutskottet (som bland annat hanterar bostadspolitiken) och vice ordförande i socialförsäkringsutskottet (som bland annat hanterar pensioner, övriga socialförsäkringar men även hela migrationspolitiken).
   Jag valde själv att lämna mitt uppdrag som vice gruppledare i och med denna nya mandatperiod. Det har varit fantastiskt intressant, men också ganska arbetsamt, att vara med och leda Vänsterpartiets arbete i riksdagsgruppen i 2,5 år, men nu lämnar jag över till nya krafter!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund           

Inte bara Ryssland av Serge Padoan

Praktiskt taget hela världen fördömer Rysslands olagliga annektering av de östra delarna av Ukraina. Det ena sanktionspaketet efter det andra införs för att sätta press på Ryssland. Det militära och ekonomiska stödet till Ukraina ökar. Allt i syfte att driva tillbaka Ryssland och få angriparen att respektera internationell rätt. Ett sådant samfällt och beslutsamt handlingssätt är bra och nödvändigt och viktigt att tillämpa även mot en stormakt som Ryssland.

Bosättare utanför Jerusalems gamla stad

Tyvärr är dock framför allt västvärlden inkonsekvent och ser mellan fingrarna med åtminstone ett annat land som flagrant bryter mot internationell rätt och gång på gång fördömts av FN. Inte nog med det, EU och USA ger landet stora handelsfördelar. Och detta fortsätter trots att landet ockuperar stora landområden, som enligt internationell rätt tillhör andra stater och folk och bebos av andra människor.
   Landet har flyttat stora delar av sin befolkning till de ockuperade områdena och har annekterat stora delar av dem samt gör allt för att försämra livet för ursprungs-befolkningen med ett apartheidliknande system, som fördöms av stora delar av världen. Tyvärr stannar dessa fördömanden vid ord och världens mäktiga länder sätter inte den kraft bakom orden, som de gör i fallet Ryssland.
   Inte oväntat har landets ledning dröjt med att ta ställning mot Ryssland och landet har ännu inte infört några sanktioner mot Ryssland. Landet är Israel.

Klostergårdsstationen har förvandlat Klostergården av Gunnar Stensson

Förväntansfulla står vi vid Nordanvägs västra ände och betraktar hur Klostergårdens egen station – Lunds Södra – börjar avslöja vilka ytor och former som ska utmärka den när den till slut blir färdig. Den smala cykelvägen ned till passagen under järnvägen kommer att få gröna gräsmattor på ömse sidor, kanske också blommor och buskar. Den ska asfalteras. På Källby-sidan delar den sig så att en väg leder söderut och den andra norrut längs Åkerlunds och Rausings väg.
  Nu passerar ett Öresundståg tyst på väg till Köpenhamn. I bakgrunden syns Åkerlunds och Rausings stora tegelbyggnad som i framtiden kanske blir skola eller används för andra sociala eller kulturella ändamål. En stor skylt på gaveln uppmanar oss att hyra en lokal i Lyckobacken. 

            

En lång bred trappa i två avdelningar leder nerifrån passagen upp till den långa perrongen. En sluttande väg gör perrongen tillgänglig för rörelsehindrade.
   Svarta bullerskydd blänker i solen. De skymmer det gamla skräpiga industriområde där ingen människa ännu bor, men som på sikt ska kallas Källbystaden när de gamla fabrikslokalerna och magasinen rivits, marken rensats, gator och kvarter anlagts.
   Klostergårdsstationen ska tjäna invånarna i två städer – Klostergården och Källbystaden. Bullerplanken isolerar dem från varandra, men de hamnar på samma tåg. Men det dröjer minst ett decennium innan vi får se någon Källbystad

”Vi kommer ju sällan ta omvägen till Nordanväg när vi ska gå till stationen. Närmaste vägen dit blir den som går mellan fotbollsplanerna och koloniområdet Klostertäppan,” påpekar du.
   Vi går dit och tittar. De fem daggiga fotbollsplanerna skuggas av Sunnanvägs lindallé. En flock betande måsar flyger upp. Vi passerar koloniträdgården vars port står öppen.
   ”Den här vägen till stationen kommer vi som bor vid Vårvädervägen och Sunnanväg välja. Det tar bara fem minuter att gå dit.”
   ”Och efter en halvtimme stiger vi av i Hässleholm eller Köpenhamn,” tillägger du.
   Men tills vidare är entrén till perrongen avstängd och blockerad av en hög trave betongsyllar.

Vi fortsätter söderut till tunneln i höjd med Sunnanväg. Här pågår inget arbete, men tunneln under järnvägen är klar. Vi ser en förvildad svartvit katt som tycks instängd i spårområdet.
   ”Synd att de inte släpper igenom oss”, säger du. ”Det här är vår närmaste väg till Höjeåns naturskyddsområde.”
  Vi fortsätter ner till ån och passerar bro-området vars väldiga nya betongytor glänser av nymålade graffiti. Så går vi den vanliga svängen genom Höjeå naturskyddsområde längs med dammarna, över bron och tillbaka hem längs åkrarna på Flackarpsidan.

Framgafflat- om cykel och trafik: Åter om elrullbrädor av Ulf Nymark

Min glädje över att det från den 1 september i år blev förbjudet att ställa och slänga elrullbrädor på gång- och cykelbanor blev kortvarig. Det visar sig att det inte är kommunen som kan utfärda felparkeringsavgift (”böter”) utan det är enbart polisen som kan göra det. Och då förstår ju alla hur det blir med bötfällning - inte en enda bot kommer sannolikt att utfärdas av polisen. Den enda förbättringen jämfört med läget före den första september kan möjligen vara att det blir lättare för kommunen att forsla bort felparkerade och slängda elrullbrädor, enligt lagen om flyttning av fordon. Men i Lund spelar det ingen större roll om ett nytt eller nygammalt styre bryr sig lika lite om problemen som kvintetten gjort under den gånga mandatperioden.

Cykelstaden Malmö           

Malmö ligger före Lund som cykelstad
Malmö har nu börjat satsa på enkelriktade och från gångtrafik separerade cykelbanor. Ansvarigt kommunalråd där, Andreas Schönström, har varit tydlig med att denna typ av cykelbanor är nödvändig för att få en attraktiv infrastruktur för cykel. Ett exempel på denna typ av cykelbanor lär finnas längs Davidshallsgatan. Jag har ännu inte hunnit provcykla där, men recension kommer så småningom.

Gatuarbeten
Det pågår just nu en hel del gatuarbeten i Lund. Titt som tätt är gång- och cykelbanan avspärrad. Det är förstås i och för sej inget att säja om det - om det vore så att det ordnats en säker omledning av fotgängare och cyklister. Så är dock sällan fallet. Allt som oftast står de en skylt med ”Gångtrafik hänvisas till motsatt sida”. Fotgängare tvingas alltså kliva rakt ut i biltrafiken och cyklister hänvisas ingenstans alls. Jag erinrar mej att jag redan någon gång i slutet av 1990-talet tog upp detta problem i Tekniska nämnden. Nämnden uttalade att i fortsättningen skulle de företag som gräver i våra gator få förhållningsregler om hur GC-trafiken skulle säkras. Än idag ser det alltså ungefär lika illa ut som för 25 år sedan. Än idag är det biltrafiken som är den ”riktiga” trafiken.

Lund och trafikens utsläpp av klimatgaser
Det nya styret i Lund - hur det nu än kommer att se ut - måste se till att dramatiskt minska utsläppen från biltrafiken om Lund ska vara en klimatneutral kommun 2030. Det på senare tid förhållandevis höga priset på fossila drivmedel tycks inte ha minskat biltrafiken nämnvärt. Ska drivmedelspriser få någon märkbar effekt borde det nog höjas till minst det dubbla jämfört med idag. Vad ett nytt styre kan och måste göra är att kraftigt höja p-avgifterna och samtidigt ta bort de flesta markparkeringar, inte bara i stadskärnan, utan i hela tätorten (utom fordon för rörelsehindrade, förstås) och också införa trängselavgifter. Oavsett hur ett nytt styre kommer att se ut lär det inte hända. Alla partier, utom MP och V, är för fega för att på allvar ta itu med trafikens utsläpp. 

Höghastighetståg
Den blivande regeringen i riket tänker slopa byggandet av höghastighetståg. Det var dessvärre väntat. Men det är sorgligt att på detta flagranta sätt fortsatt satsa på bilinfrastruktur och att även framgent ge fördelar till flyget i förhållande till tågresandet. Sveriges klimatmål mals ner i en brunblå sörja.

Mänsklighetens huvudperspektiv: den globala klimatkatastrofen av Gunnar Stensson

  

Det samhällssystem som utvecklade vårt välstånd, vår rikedom och vår kultur under de två senaste århundradena ledde samtidigt under ytan till den globala ekologiska krisen. Marknadens tid är krisernas tid.
   Medan vi blev allt rikare förde tillväxten oss allt närmare klimatkatastrofen. Den globala uppvärmningen, arternas undergång och det ohållbara utnyttjandet av jordens begränsade resurser blev sakta uppenbara under de fem senaste decennierna.
   Först reagerade vi med förnekelse och lögner men det fungerar inte längre. Nu har vi alltid den ekologiska katastrofen inför våra ögon.

Samtidigt fortlever våra inrotade destruktiva förhållningssätt. Plötsligt invaderar Ryssland Ukraina. Krigsindustrin blomstrar. Resursförstörelsen ökar. Ryssland utnyttjar sin vetorätt i FN:s toppmöte.
   Plötsligt stoppas tillförseln av olja och gas. Energipriserna blir skyhöga och inkomsterna för världens olje- och gasbolag fördubblas. Investeringarna i kol och olja växer. Norge ökar sin gasproduktion och planerar att utnyttja tillgångarna på Grönland. Vi sitter fast i de befintliga systemen och fördröjer energiomställningen.

Samtidigt försöker vi minska vårt fossila beroende. IEA, det internationella energiorganet, presenterade i våras en rapport med budskapet att utvinningen av fossila bränslen måste stoppas. EU antog ett program mot fossila bränslen. De stigande priserna på gas och olja ökar våra satsningar på bioenergi, vind- och solenergi.

Samtidigt kommer förnekande partier till makten i Europas länder. I den regering som ska etableras i Sverige nästa onsdag är Sverigedemokraterna största parti. De lever kvar någonstans på 1950-talet.
   I Sverige är skogsindustrin central. Papper, byggmaterial och bioenergi efterfrågas. Stora industrier som SCA äger skog, brukar skog, tillverkar byggmaterial, pappersmassa och papper och producerar stora mängder biobränsle till våra bilar.

Samtidigt drabbas våra skogar av kalhyggen och artutrotning. Den ekologiska mångfalden dör. Skogarna förlorar sin förmåga att fånga koldioxid. Vi är medvetna om detta, men många av dem som tjänar på produktionen korrumperas av vinstmöjligheterna.
   I Kina och Indien ökar ännu kolproduktionen. I flera utvecklingsländer råder akut energibrist.

Situationen är kaotisk och oöverblickbar. Varje ny kris måste mötas ur ett klimatperspektiv. Kanske befinner vi oss i en fundamental omställningskris som kan rädda oss från de värsta konsekvenserna av en klimatkatastrof. Det blir värre innan det kan bli bättre. Allt beror på hur människan möter verkligheten de närmaste åren.

Friday for Future alla fredagar

 

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.

Fyra aftnar om klimatet

19/9, 3/10, 31/10, 14/11 i Lilla salen på AF i Lund. Filmas och kan ses live via vår hemsida

3 oktober kl. 18.00 Elin Jacobsson
På flykt från klimatet — om klimatdriven migration och global styrning.
Fritt inträde. Allmänheten välkommen
Affisch »

”Europa vaknar!”

 

Marine Le Pen jublar. Förra söndagen anslöt sig Sverige till Polen, Tjeckien, Ungern och alla oss andra. Och i söndags kom Italien. Nya bundsförvanter! 

Sjungen poesi

 

PoesiBandet bildades i Lund hösten 2019. Gruppens musikaliska inriktning är "sjungen poesi" med en stark inspiration från vispop och folkmusik, oftast med inslag av improvisation. I repertoaren finns tonsatta och lästa dikter, både andras och egna.
   Bandet sjunger och spelar gitarrer, flöjter, bas, piano, percussion. För närvarande består gruppen av Pia Carlson, Jurek Pyrko, Carl Sköld och Per Hiselius. Bandet har släppt flera låtar och videor på Youtube, Spotify och Instagram. Fri entré, ingen föranmälan.
Tisdag 4 oktober 18:00 – 19:00
Stadsbiblioteket - Atriumgården  
Läs mer »

Ett nytt riksdagsår har börjat

 
Hanna Gunnarsson i luggudedräkt från nordvästra Skåne 

En första bild från ett nytt riksdagsår. Efter öppnandet så hoppas vi Hanna återgår till sitt vanliga jag och förser VB-läsarna med de fylliga rapporter från riksdagsarbetet som hon försett oss med under förra perioden.
   Med tanke på händelser i omvärlden och (förmodligen) en ny oprövad regeringskonstellation så borde det bli en hel del i riksdagen att skriva om. 

Sverige ojämlikast av Gunnar Stensson

Den rikaste hundradelen svenskar äger 37 procent av svenskarnas samlade förmögenhet. Det brädar med marginal USA vars rikaste hundradel bara äger 35 procent av den amerikanska förmögenheten.
   Våra nordiska grannländer är mindre extrema. Den rikaste hundradelen äger 23,8 procent i Danmark, 29,3 procent i Finland och 29,7 procent i Norge. Siffrorna presenterades nyligen av storbanken Crédit Suisse. 

Läs rapporten »

Samtidigt ökar antalet fattiga överallt. Den ojämlika förmögenhetsfördelningen är skandalös och djupt tragisk. Under de goda åren på 1950- och 1960-talen rättade man till klyftorna med rejäla arvsskatter på 70, 80 procent. Då kunde man bygga välfärdsstater och goda skolor.
   När nyliberalismen tog över kraschade både välfärd och utbildning samtidigt som fattigdomen ökade, såväl i Sverige som i USA .
   Thomas Piketty hävdar att vi måste skapa jämlikhet inom och mellan stater. Annars kan vi aldrig lösa klimatkrisen och andra globala kriser. Ojämlikhet är ett hot mot mänskligheten. Det är temat i hans senaste bok ”En kort historik om jämlikhet”.

Det finns fler sätt att mäta ojämlikhet i ägande. Gini-koefficienten går från 0 till 1. Ju närmare 1 den ligger desto högre ojämlikhet. Den svenska gini-koefficienten är 88,1, betydligt högre än den ryska. Sverige har fler oligarker än Ryssland.
   Oligarker ja. Förra året fanns det cirka 600 miljardärer i Sverige. I år är de över 1000.
   Professor Michael Zürn uttrycker det så här: ”Kulturell splittring i samhället och ökad ojämlikhet utgör grogrunden för auktoritära populister.”
   Det visar valresultatet.
Källa: Andreas Cervenka, Siffrorna som S inte ville se i valrörelsen”, Aftonbladet 26/9.

Höghastighetståg mellan Lund och Hässleholm!

 

Höghastighetsbanan läggs i malpåse utom mellan Lund och Hässleholm. Där kommer tågen susa fram i 250 km/tim på landbroar högt över slätten. Om några år åker vi till Hässleholm på en kvart! Vilken trevlig utflykt till en skånsk småstad som vi ofta passerat men sällan besökt! Nästan som att åka spårvagn från Clemenstorget till MAX 4 i Brunnshög.
   Sverige har världens mest avreglerade järnväg. Det har lett till att det svenska järnvägsnätet numera är uppstyckat, upphandlat och spritt för vinden i pyttesmå beståndsdelar. Något samhällsansvar är det ingen som hört talas om. Det försvann när SJ blev ett vinstmaximerande företag bland andra. Ur Aftonbladets ledare 27/9.

 

Korrupt betygssystem

 

SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, dömer ut skolans betygssystem.
   ”Liksom tidigare forskning finner vi tecken på generösare betygssättning i friskolor, särskilt de som drivs i aktiebolagsform eller har låg andel lärare med pedagogisk utbildning”, skriver Karin Edmark, en av rapportens författare.
   Hon konstaterar: Friskolor sätter högre betyg än vad eleverna presterar på nationella prov. Särskilt de som drivs i aktiebolagsform eller har låg andel lärare med pedagogisk utbildning
   Friskolor ger högre betyg i ämnen som inte har centrala prov. Vilket är de flesta.
   Friskole-elever klarar gymnasiet sämre än elever från kommunala skolor (eftersom de har mindre kunskaper).
   Så sammanfattar Emma Leijnse i en artikel rapporten från SNS, (SDS 27/9). Hon påpekar att beslutsfattarna visste att det nya betygssystemet var sämre som urvalsinstrument för högre studier än det gamla redan när det infördes på 1990-talet.

EXXON begår ekocid

 

Nu övervägs lagstiftning mot Ekocid, miljömord.
   Ekocid är ”Allvarlig skada på, förstörelse eller förlust av ekosystem i ett angivet område, orsakad av mänsklig handling eller andra omständigheter i sådan omfattning att fredligt åtnjutande av invånarna i det angivna området kommer att bli eller har blivit avsevärt förminskat”.
   Ekocid som drabbar hundratals miljoner i Asien, Afrika och Amerika har begåtts och begås fortfarande av oljebolagen. Det kan jämställas med homicid – folkmord.
   Kunskapskanalen visar ett par program om hur EXXON med flera oljebolag med raffinerade lögner har döljer sin trettioåriga ekocid.
   Sverige med flera stater ger bilägare bidrag som går till vinst för oljebolagen.   

Att leva i krig och ockupation av Gunnar Stensson

Jag gick i första klass när finska vinterkriget bröt ut. Far hade köpt några pilsnerflaskor inför ett möte om Finland hemma hos oss. På natten frös de och sprack. Mötet fick genomföras utan pilsner. Kerttu och Onni kom. Jag grubblade mycket över finska vinterkriget.
   Dagens situation i Ukraina med framgångar för Ukrainas armé, rysk mobilisering, skenval, massakrer på civila, bombade städer och nu saboterade oljeledningar tvingade mig att tänka tillbaka på de händelser som började 1939. Vad det skulle leda till kunde ingen föreställa sig då.

Nazityskland och Sovjetunionen ingick en pakt och delade Polen. Sovjetunionen fick också införliva Estland, Lettland och Litauen. Andra världskriget hade börjat. När Sovjet krävde gränsområden av Finland inleddes vinterkriget. En halv miljon ryssar invaderade Finland. 200 000 av dem dödades innan Finland tvingades ge upp i mars 1940. 400 000 finnar fördrevs från sina hem.
   Det här var ju bara början. En månad senare dominerade nazisterna hela Europa och bombade England. Sverige mobiliserade 300 000 värnpliktiga. Man började sjunga ”Min soldat”. Mamma som hade haft en sorts au pair-tjänst nära London var mycket upprörd.

Hur kriget i Ukraina ska utveckla sig vet ingen. 1939 trodde ingen att det skulle bli världskrig. Och de flesta visste inte vad ett krig innebar.
   Nu ser man dagligen i TV människornas elände i de drabbade områdena, män, kvinnor och barn, hör dem sörja, tala och vädja, upplever deras vilsenhet, kort sagt, vi blir mer engagerade i människornas situation i krigets vardag än i den väldiga maktkampen. Det är ju vardagen som måste uthärdas, timme för timme, minut för minut. Och nu kommer vinter och mörker och brist på bränsle.

En text om ett tragiskt skeende letade sig långsamt fram i mitt medvetande.
   Estland? För tio år sedan hade jag läst något om Estland. Estland som först drabbades av sovjetisk ockupation och sedan ”befriades” av Nazityskland, varpå ryssarna kom tillbaka 1944 och inte släppte taget förrän 1991.
   Det var ett helvete att anpassa sig till makten, vare sig den var tysk eller rysk, och man var misstänksam mot sina grannar i ett långa tider fullständigt rättslöst samhälle. Och så var det hämnden och baltutlämningen av flyktingar som Sovjet krävde tillbaka och Sverige överlämnade.
   När jag erinrat mig så mycket var jag helt klar över vilken text jag sökte.
   Sofi Oksanen, ”När duvorna försvann”, från 2012. Det är en skildring av människor som genomlevat hela detta förlopp, en ofta hemsk och tragisk bok, men där det också förekommer något så när rimliga liv i det falska samhället. Jag tittade på en viss hylla där den stått de senaste 10 åren och där stod den, lite dammig.
   Dess skildring av livet i Lettland 1939 till 1991 ger möjlighet till lite insikt om hur det kan vara att leva i dagens Ukraina. Och på många andra håll, t ex i Ryssland.
   För att kolla några fakta drog jag fram Per Leanders bok ”Lenins kostym” som kom härom året. Det är en mycket mer översiktlig text, men där finns några bra kapitel om andra världskriget och det svenska kommunistpartiets agerande, inte minst i förhållande till Finland och Baltikum.
   Båda böckerna kan rekommenderas. ”När duvorna försvann” är emotionellt tyngre. ”Lenins kostym” är lättläst och lärorik.