2012-10-18

Estelle kan nå Gaza i helgen, om inte – av Bertil Egerö

Estelle, segelskonaren som i somras startade sin resa i Umeå, är nu nära målet. Vad ska hända? Vad kommer Sverige och övriga länder vars medborgare deltar att göra om/när Israel hejdar fartyget på internationellt vatten?
   I tisdags tog Estelle på öppet vatten ombord fler passagerare, bland dem en grupp parlamentariker, till sin resa mot Gaza. Bland passagerarna och besättningen återfinns nu aktivister från Finland, Sverige, Norge, Kanada, Spanien, Italien, Grekland, Israel.
   En av parlamentarikerna är den socialdemokratiske riksdagsledamoten och läkaren, Sven Britton. Han har sällskap av parlamentariker-kolleger från Norge, Spanien och Grekland. Dessutom seglar den tidigare parlamentsledamoten, Jim Manly från Kanada, med Estelle. Tre israeliska medborgare är också ombord och deltar i försöket att bryta och häva blockaden.
   Sverige – det svenska civilsamhället – har denna gång tagit det djärva initiativet att segla mot Gaza med en enda båt, Estelle. Det ger Sverige ett särskilt ansvar, att skydda sina svenska medborgare och att garantera att svensk egendom inte konfiskeras av främmande makt. För två år sedan förlorade den rätt stora Ship to Gaza-eskadern inte bara människor som dog och sårades av israelisk militär, utan också fartyg och frakt avsedd för Gaza. Förra året blev fartygen kvar i Grekland, där de i bästa fall har kunnat säljas.

Vad säger Sveriges ambassad i Tel Aviv?

Vilka förberedelser har Sverige vidtagit i år? Häromdagen skrev jag till ansvarig person på den svenska ambassaden i Tel Aviv: ”Som en av många som stöder och på olika sätt deltar i det tredje årets försök av civilsamhället att bryta Israels olagliga blockad av Gazaremsan vore jag tacksam att - om möjligt omgående - få svar på några frågor.
   1. Estelle, det svenska fartyg som just nu stävar mot Gaza och beräknas nå sin destination under instundande helg, är det enda i sitt slag. De två tidigare åren har flera fartyg gjort gemensam aktion; samtliga har stoppats av israelisk militär resp. genom grekiskt myndighetsingripande. Israel har redan meddelat att även Estelle kommer att stoppas, sannolikt på internationellt vatten. Vad gör Sverige för att säkerställa Estelles färd över internationellt vatten i enlighet med internationell lag?
   2. Ombord på Estelle finns idag en internationellt blandad besättning, och likaså passagerare från flera olika länder. Till de senare hör idag en grupp parlamentariker, varav en från Sverige. Minst en svensk journalist ska finnas ombord. Vad gör Sverige för att skydda sina medborgare i deras ansträngningar att påverka den olagliga blockaden med fredliga medel, och att samtidigt ge Gazaborna en skeppslast humanitärt stöd?
3. Parlamentariker från tre EU-länder utöver Sverige finns ombord på Estelle. Har Sverige samordnat skyddet av Estelles och dess passagerares färd till Gaza med de övriga EU-länderna? I så fall, hur ska skyddet utformas?

   Estelle beräknas alltså anlöpa Gaza till helgen. Massmedias tystnad är öronbedövande. Hur kan den brytas? I Malmö och på många andra håll i Sverige ordnas nu dygnet-om-vakor på offentlig plats, för att hålla allmänheten informerad om hur Israel kommer att försöka hejda Estelle. Det behövs starka och synliga aktioner för att våra media – radio och TV i första hand – alls ska bry sig om aktionen. Om inte förr så lär de göra det när Israel attackerat, och det lär ske på internationellt vatten.
   Israel ber FN om hjälp - vad kommer FN att göra?
Israel har redan tidigare försökt få de europeiska länder Estelle gästat att vägra det att anlöpa dess hamnar. Det misslyckades. Nu har Israels FN-ambassadör Ron Prosor i ett brev uppmanat FN och andra representanter för världssamfundet att stoppa Estelle från att segla till Gaza. Med en positiv tolkning kan detta ses som att Israel överlämnar kontrollen över palestinskt territorialvatten till FN, och det vore ett stort fall framåt.
   Världssamfundet har i åratal betecknat blockaden av Gazaremsan som inhuman och oförenlig med internationell rätt. Ship to Gaza utgår därför från att FN inte kommer att acceptera att hindra humanitära förnödenheter på ett fredligt fartyg från att nå Gaza. FN är självklart välkommen att inspektera fartyget och lasten då det ankrat i Gaza city.

Vad har Estelle i lastrummet?

Inget lastfartyg har kontrollerats lika många gånger och lika noggrant under de senaste månaderna som S/V Estelle. Hon har genomgått flera så kallade Port State Controls. Lasten, som stuvats i olika hamnar under resans lopp, består främst av saker som är nödvändiga för att överleva.
   Men, säger besättningen, ”den tyngst vägande lasten, som samtidigt är mycket lätt att bära, är solidariteten med den palestinska befolkningen.”
   Följande finns i Estelles lastutrymme: 2 olivträd, 41 ton cement, rullstolar, rullatorer, kryckor, barnmorsketrattar, barnböcker, leksaker, 300 fotbollar, musikinstrument, teaterutrustning, främst belysning, VHF-radio och ett ankare (till projektet Gazas Ark).

Israels ”lawfare” mot Ship to Gaza

Ship to Gaza berättar: ”Den israeliska blockadpolitiken bedrivs inte enbart med militära medel. Diplomater, jurister och IT-specialister mobiliseras i dess krigföring. Detta är inget man sticker under stol med. Tvärtom skryter man öppet med påtryckningarna mot andra länders regeringar för att dessa ska avråda sina medborgare att delta i Ship to Gaza. I synnerhet hamnmyndigheterna i Alicante, Barcelona, La Spezia och Neapel har under de senaste veckorna utsatts för hård press. Till skillnad från kollegerna i Grekland förra sommaren föll de dock inte till föga. Tack vare lokalpolitiker och tjänstemän med integritet och rättskänsla kunde Estelle efter noggranna inspektioner segla vidare.
   ”Ett av de mest flagranta försöken att få stopp på Ship to Gaza genomfördes den 27 september i år mot vårt försäkringsbolag. Detta mottog då hot om stämning från den israeliska organisationen ShuratHaDin, som hävdade – naturligtvis utan någon som helst bevisning – att Ship to Gaza syftar till att smuggla vapen till sina kumpaner i Hamas. ShuratHaDin drog sig inte ens för att anklaga försäkringsbolaget och dess återförsäkrare för att finansiera terrorism. I förbigående skröt organisationen med att ha bidragit till att Freedom Flotilla inte fick lämna grekisk hamn förra sommaren.
  ”Vi i Ship to Gaza och Freedom Flotilla Coalition har naturligtvis ingen möjlighet att mäta oss med den israeliska regeringens resurser när det gäller stridskrafter, diplomater, jurister, IT-folk specialiserade på attacker mot hemsidor och mobiler. Vi har heller inga ambitioner att göra det. Vi har nämligen något som är mycket starkare än all världens lagvrängare: en rättfärdig sak att kämpa för med fredliga medel.”

Kommer UD att agera?

Följande brev riktade Ship to Gaza till utrikesminister Carl Bildt idag torsdag den 18 oktober:
”Vi, svenska Ship to Gaza, äger och seglar fartyget S/V Estelle som vi har lastat med cement, fotbollar, barnböcker skänkta från biblioteket i Botkyrkakommun, musikutrustning och medicinsk utrustning, men framförallt solidaritet. Sedan i våras har Estelle seglat genom Europa och fått ett varmt mottagande i de hamnar vi anlöpt. Syftet med vår resa har varit opinionsbildning mot blockaden och för internationell solidaritet. Detta har varit ett hårt och framgångsrikt arbete som vi är stolta över.
   ”Vi har med årets aktion velat belysa att den humanitära situationen i Gaza är fortsatt svår, och att en vidmakthållen blockad bit för bit krymper och begränsar utvecklingsmöjligheterna samt de grundläggande mänskliga rättigheterna för de 1,7 miljoner palestinierna på Gazaremsan. Rörelsefrihet råder vare sig för människor eller varor och blockaden går nu in på sitt sjätte år. Uppfattning om att blockaden måste brytas nu delar vi med WHO, UNICEF, UNESCO och Rädda Barnen.
   ”Israel har utan framgång genom påtryckningar försökt att stoppa vår resa under färden genom Europa, men skärper nu tonen. Hotet mot vårt skepp har tydligast riktats mot flaggstaten Finland, som har svarat med att offentligt uttrycka sin förhoppning att Israel undviker att använda våld mot civila.
   ”Ship to Gazas aktion är helt ickevåldslig. Samtliga passagerare som befinner sig ombord på båten har genomgått ickevåldsträning under professionell ledning och också ingått avtal om ett fredligt tillvägagångssätt under hela aktionen.
   ”Vår resa sker inom ramen för ett internationellt samarbete och det finns såväl parlamentariker som israeliska, norska, finska, spanska, italienska och grekiska aktivister ombord.
   ”De elva svenska medborgarna är: Maria-Pia Boethius, Kristian Svenberg, Sven Britton, Dror Feiler, Mattias Gardell, Stellan Vinthagen, Joel Opperdoes, Charlie Andreasson, Anders Widell, Johan Uddebrant och Daniel Särner. På Estelle finns följande parlamentariker:
MP Sven Britton Sverige; MP Aksel Hagen Norge, MP Ricardo Sixto Iglesias Spanien, MP Dimitris Kodelas Grekland, MP Vangelis Diamandopoulos Grekland, samt fd MP Jim Manley Kanada.”
   Själv väntar jag ännu under torsdagskvällen på svar från ambassaden i Tel Aviv. När det kommer ska det publiceras på Ship to Gazas hemsida www.shiptogaza.se

Over There av Lucifer

Hade man varit amerikansk medborgare så hade det varit annorlunda. Då hade det handlat om ekonomi och sociala frågor och då är alldeles uppenbart Obama ett stort stycke vettigare än Romney. De är visserligen båda miljonärer och hyllar samma samhällsideal, men Obama har sett mer av fattiga människors verklighet och vet vad hudfärg kan betyda. Når det gäller den ekonomiska politiken verkar det dock inte finnas någon vidare skillnad, Obama har övertagit många av Bushs gamla allierade i bank- och finansvärlden och hans sätt att bedriva Keynesiansk politik tycks vara att ösa pengar över de som redan har. Och han själv har hela tiden varit beroende av deras pengar för sina kampanjer. Men det är ju inte hans fel, det är det amerikanska politiska systemet som är sånt.  Så, sammantaget, Obama är bättre för människorna i USA än Romney. Man tycker att det borde amerikanerna själva inse. Men så enkelt är inte livet.

Utrikespoltiken
Men hur är det då för oss andra som i första hand har att leva med effekterna av den amerikanska utrikespolitiken? Ja, så vitt jag kan se kvittar det lika. De är båda företrädare för den självklara amerikanska linjen att USA har rätt att göra vad som är bäst för USA och att USA inte behöver lyda under samma internationella lagar som andra stater. Det är det som brukar kallas den amerikanska exceptionalismen och som jag förstår det har de stöd av en majoritet av befolkningen i det avseendet. Av och till har Obama antytt att han har en annan hållning än sin föregångare Bush och det kanske han har, men det märks inte. Han lovade att Guantanamo skulle stängas, men det har det inte gjort. Han skulle avsluta kriget i Irak, vilket ju också Bush ville, och det har väl i princip skett sånär som på några tusen amerikaner. I stället har han ju våldsamt ökat insatserna i Afghanistan, med 30,000 man i extra trupper som huvudingrediens. Nu drar han tillbaka dem som han lovat, men det handlar inte precis om storartade fredsinsatser. I stället har USA:s krigföring runt omkring Afghanistan intensifierats, framför allt genom flyginsatser. Mordpatruller i form av drönare behärskar himlen i Pakistan och Jemen och USA ser detta som ett mönster för sina framtida krig. Tanken att USA inte har rätt att uppträda internationellt som samtidig åklagare, polis och exekutor av dödsdomar kan kännas obehaglig för många av oss, men USA låter sig inte hejdas.
   Det var ju många som såg hoppfullt på att USA skulle förändra sitt uppträdande på världsscenen när Obama hade trätt till. Han höll t.ex. tjusiga tal som ingav oss den föreställningen. Men så har det inte blivit, USA uppträder mer brutalt än någonsin. Och i konflikten Palestina-Israel har han inte gjort ett barr utan verkar lika bunden till Israellobbyn som någon annan. Romney då? Ja, om honom vet vi mindre, men kanske är han mindre aktivist än Obama och det kan bara vara bra.  Jag uppfattar de båda kandidaterna som likvärdiga vad gäller utrikespolitiken, även om Obama håller tjusigare tal.

Så var det på 60-talet
Fast egentligen borde jag nog hålla mun. Dock ska jag nu för vad jag tror är fjärde gången i VB berätta om Barry Goldwater och Lyndon Johnson. Året var 1964 och Lyndon Johnson, New Deal-man och sittande tf president, ställde upp mot republikanernas Barry Goldwater. Den svenska politiska opinionen till vänster om det gamla högerpartiets högerflygel var eniga om att Goldwater kunde man bara inte stå ut med: han var genomreaktionär och livsfarlig genom sitt vapenskrammel och hot om upptrappning av kriget mot kommunismen, t.ex i Vietnam, medan Johnson var en fredskandidat. Ja, amerikanerna var kloka och valde Johnson med The Great Society och så. Men efter ett år efter två hade Johnsson skickat en dryg halv miljon amerikanska soldater till Vietnam och dödat några hundratusen vietnameser. Så var det med den fredskandidaten.

Keep Cool och undvik hyllningskörer
Kort sagt så misstror jag hela den rörelse för engagemang i amerikanska valrörelser som pågår. Låt dem sköta sitt och låt oss slippa det här med att vi närmast borde ha rösträtt i deras val. Det borde vi inte och vi ska inte luras att engagera oss i deras politik. Det kan vara svårt att hålla käft ibland, men jag vill avråda från hyllningskörer. Politiker kan vara mer eller mindre sympatiska, men det är strukturerna som bestämmer.


Översvämningar, strandskydd och kulturvård i Sankt Larsområdet av Gunnar Stensson

Vintern 2009-10 översvämmades Höjeådalen och frös sedan. Kylan varade länge och isen blev tjock. När det blev tö lossnade isflaken och tornade upp sig sedan vattnet som de flöt på snabbt runnit undan. Det dröjde länge innan de hann smälta.
   Vintern 2010-11 orsakade snösmältningen en översvämning som kom vattenmassorna att flyta över den höga bron över ån på Flackarpsvägen.
   Men den största översvämningen orsakades av adventstormen i skiftet november-december 2011. Den hårda vinden pressade vattnet i ån baklänges. När det stod som högst slickade vågorna trösklarna till vattenverket i Källby.  Vilka skador som uppstått om vattnet stigit ett par decimeter till är svårt att veta.
   Tendensen är tydlig. Översvämningarna i ån har tilltagit.

De hårdgjorda arealerna i Sankt Lars har ökat sedan 2000. Under förberedelserna inför byggstarten av Källbyängar fälldes hundratals stora träd samtidigt som pilevallarna schaktades bort. BUP-området och brukshundsklubbens träningsfält hårdgjordes. Vägar anlades. 2012 har de första husen närmast Sankt Lars uppförts. De utgör ungefär en fjärdedel av hela den planerade utbyggnaden. Takens, gatornas och parkeringsplatsernas ytor översköljs snabbt vid häftiga regnskurar. Gatubrunnar och rör för dagvatten leder snabbt ner vattnet till ån vid regn och snösmältning. De tre senaste årens ovanligt stora översvämningar kan ha ett samband med den ökade arealen hårdgjord mark intill och ovanför ån. Den arealen har sedan dess ökat betydligt och kommer fortsätta att öka. Vattenmassorna drivs baklänges uppför ån på grund av stigande havsnivå och hårdare stormar - konsekvenser av växthuseffekten med högre temperatur och smältande inlandsis.
   Mest hotad är bebyggelsen nära åns utlopp i Lomma, men de snabba översvämningarna, som visserligen i normalfallet snart sjunker undan, kan också komma att skada de nybyggda husen i Källbyängar. De gamla byggnaderna i Sankt Lars ligger högre och löper därför mindre risk.

Vattenverket i Källby, invigt 1907, kan påverkas av översvämningarna. Tryckstegringsstationen och den stora reservoaren med 1000 kbm vatten garanterar tillgången till kranvatten i Lund.
De så kallade borrorna i Källby från ett biflöde till den underjordiska Alnarpsströmmen svarar för kanske 15 procent av Lunds vattenförsörjning.

Efter att ha varit samhällsägt under bortåt 150 år privatiserades Sankt Lars i slutet 1990-talet, men kommunen är inte helt utan inflytande när det gäller utformningen av området.
   Lagen om strandskydd innebär att minst 100 meter mark på ömse sidor om ån måste vara fria från bebyggelse och tillgängliga för allmänheten. Här har kommunen anlagt beträdor, stigar och cykelvägar genom naturen på ömse sidor om ån och därigenom skapat sköna promenadvägar.
   Ute vid Malmövägen återstår ett problem: man har inte lyckats förena cykel- och promenadvägarna norr och söder om ån, utan den som vill gå ut på åns ena sida och återvända på den andra tvingas ut i den ofta hårda trafiken på Malmövägen.
   Kommunen har också ett ansvar för vården av bokskogen och parkanläggningen i östra borggården och viss tillsyn över de vackra, mer än hundraåriga byggnaderna som är kulturminnesförklarade. Härom året var parken prydd med persisk poesi och ordspråk, översatta av Eric Hermelin, som var intagen i Sankt Lars under nästan 40 år. De texterna vill vi gärna se igen.
   Naturligtvis har kommunen också makt över planarbetet. Som många kanske minns utkämpades en mångårig kamp om planen för utbyggnaden av Källby ängar.
   Byalaget och grannarna ville se en försiktigare utbyggnad, mer anpassad till de naturliga förutsättningarna, men moderaterna och socialdemokraterna drev i fullmäktige igenom Riksbyggens hårda exploatering.
   Sankt Lars ägare, det privata fastighetsbolaget Hemsö, förfogar alltså över värdestegring och försäljning. Kommunen ansvarar för kostnaden att vårda naturområdena vid ån och byggnadernas kulturvärden. Resurserna är små, särskilt på Park- och naturkontoret.

Alla, och särskilt politiker i Tekniska nämnden, Miljönämnden och Stadsbyggnadsnämnden, är välkomna att på egna fötter och med egna ögon kontrollera att påståendena stämmer.
   Samling 21/10 klockan 14 vid Källbybadets entré.

2012-10-11

Hedersrelaterat våld

Nu på lördag kl 13 kommer Maria Hagberg till Lund och håller föredrag om hedersrelaterat våld. Som vanligt bjuder vi på god soppa och bröd.
Plats: ABF på Kiliansgatan 9
Arrangör: Vänsterpartiet

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
13 okt kl 17
Per Sandberg, violin
Larsåke Sjöstedt, cembalo

Har kärnkraften en framtid i Sverige?

- en angelägen fråga som behandlas genom film och debatt
Söndag 14 oktober klockan 14 - 17
Folkets bio KINO Kyrkogatan 3 i Lund.   Biljettpris 75:-
   Vi visar Maj Wechselmanns nya dokumentärfilm Världens säkraste kärnkraftverk
- om Japan efter katastrofen i Fukushima och kärnkraften i Sverige.
Maj Wechselmann inleder själv filmvisningen

Efter filmen följer en debatt med Lotta Hedström som moderator.
Deltagare:
 - Björn Abelson, Socialdemokraterna
 - Ola Persson, Miljöpartiet
 - Lars V Andersson, Centern
 - Representant,  Miljövänner för kärnkraft
 - Michael Karnerfors, Nuclear power yes please
Arr: ABF-mittskåne, KINO, Svenska Kvinnors Vänsterförbund Lund, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Jordens vänner Lund/Malmö
Affisch »

Klimatanpassning och tågstopp på Klostergården

Klimatet förändras. Skyfall och långvariga regn blir allt vanligare.
   Vilka förändringar på Klostergården kan minska risken för översvämningar?
   Vad betyder regeringens infrastruktur- proposition för att Klostergården ska få en hållplats för regiontågen?
Karin Svensson Smith föreläser och svarar på frågor i Klostergårdsskolans matsal tisdagen den 16 oktober kl.19
Klostergårdens byalag och Klostergårdsgruppen

Doc Lounge Lund, 16 oktober: Till ungdomen

Förhandsvisning på Norges mest omtalade film just nu. I samarbete med Folkets Bio.
TILL UNGDOMEN (Norge, 2012)
REGISSÖR: Kari Anne Moe
DJ: Kikki Hermansson tar hand om ljudbilden denna afton.
LIVE: På scen denna kväll är inga mindre än skånebandet Funked Up från Abbekås. Funked Up tog hem vinnartiteln i musiktävlingen Battle of Bands 2012. Det blir FunkRock när den är som bäst. Lyssna här!
SAMTAL: Ellinor Eriksson, SSU:s förbundssekreterare är på plats för samtal efter filmen.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa  med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Funked Up live på scen ca. kl. 19.40 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort  (fri entré hela våren)  300 kr

Sana, Henrik, Haakon och Johanne är med i var sitt politiskt parti. De befinner sig alla i en intensiv period där de övar på att bli slipade debattörer inför skolvalet. Sana längtar efter att bli av med tandställningen innan skolan börjar. Henrik börjar tröttna på att försvara sig mot dem som tycker att hans parti är rasistiskt, Haakon ser fram emot en egen lägenhet och Johanne funderar över om hon egentligen passar som hårdför debattör. Den 21 juli tar Johanne färjan till det socialdemokratiska ungdomslägret på Utøya. Det som sedan händer kommer att förändra livet för alltid.
”Till ungdomen” är ett unikt historiskt filmdokument eftersom den fångar ett skeende där man kommer mycket nära en liten grupp människor, både före och efter katastrofen. Det är en generationsdokumentär som gestaltar ett ofattbart nationell trauma, men också en livsbejakande, humoristisk och hoppfull berättelse om unga människor som vill göra världen bättre och vågar vara öppenhjärtiga framför kameran. På engelska har filmen fått titeln ”Bravehearts”. skriverNicholas Wennö i DN.Läs hela artikeln här!
Filmen har premiär på Kino den 19 oktober.

Café i Helgeandsgården

Torsdag 18 oktober 13:00
Svenska Kyrkan under de Olympiska Spelen
Under sommaren har de 30:e Olympiska sommarspelen hållits i London. Många var de förhoppningsfulla svenska idrottare som fanns på plats. Ännu fler var de förväntansfulla svenskar som begav sig till London för att följa tävlingarna. Även Svenska Kyrkan har varit representerad med präster och diakoner som funnits till hands för den som har behövt.
   Kristina Lindström är till vardags präst i Lunds östra stadsförsamling och var en av fem representanter från Lunds stift som arbetat under sommarens Olympiska spel. Kristina kommer och delar med sig av sina erfarenheter från dessa hektiska OS-veckor.

Pressgrannar

Altruismen är ekonomiskt sett mer rationell än individualismen.
Stefan Jonsson, DN 8/12

Begränsa vinsterna i välfärden

SSU föreslår en ickevinstprincip som innebär att värdeöverföringar inom vård, skola och omsorg begränsas till ränta på insatt kapital.
Lagen om valfrihet (Lov) ska skrotas.
   Möjlighet för kommunerna att gynna non profit-företag vid upphandlingar.
   Kommunalt veto mot nyetablering av välfärdsföretag som skolor och äldreboenden, så att endast sådana som tydligt tillför ett mervärde blir tillåtna.
   Förslagen presenteras i en Brännpunktsartikel i SvD 11/10, skriven av förbundsordförande Gabriel Wikström och förbundssekreterare Ellinor Eriksson

Ship to Gaza av Gunnar Stensson

När nästa nummer av VB kommer ut 18 oktober når Estelle sannolikt sin destination, Gaza. Håll ögonen öppna! Havet är fullt av israeliska pirater.
   Stefan Jonsson från DN är en av de som befinner sig ombord. I en artikel med rubriken ”Fulla segel för demokratin” 8/10 analyserar han hur de nya solidaritetsrörelserna, av vilka Ship to Gaza är en, arbetar.
   De är gränslösa, även när de har ett nationellt syfte som att avsätta en diktator. De mobiliserar internationellt. Mobiliseringen mot invasionen i Irak är ett exempel.
   De utnyttjar befintliga politiker för att få en medial profil.
   De är maktlösa, saknar institutioner och infrastruktur och förlitar sig på insamlingar. De är alltså lätta att krossa.
   De mobiliserar kring en enstaka princip eller universell idé som är svår att ifrågasätta. Klimatpolitiken och frågor om planetens överlevnad är ett exempel. Just nu ser vi Greenpeace -aktionen avslöja kärnkraftverkens sårbarhet. Aktivisterna kräver regleringar eller – i fallet kärnkraften – nerläggningar. Kraven är omöjliga att genomföra för regeringarna med deras kortsiktiga intressen.
   Vi kan hoppas på folkrörelser som förnyar demokratin underifrån och i global skala.

Ship to Gaza hävdar ett par enkla principer: alla människors lika värde och rättigheten att handla och röra sig fritt. Därigenom ”blottlägger de politikernas och staternas kluvna tal”.
   ”Vad organisationen önskar verkställa är ju vad nästan alla politiker och stater redan bestämt: Israels blockad är ett brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter och orsakar onödigt lidande för en och en halv miljon människor.”
   Stefan Jonsson räknar upp de nedsättande epitet som riktas mot Ship to Gaza: världsfrälsare, politiska turister, terrorister, marionetter till Iran. Han konstaterar att epiteten är dumma. Från Expressen kommer anklagelser för antisemitism.
   Men Ship to Gaza ska snarare ses som ett exempel på det politiska handlandets globalisering.
   De kommande dagarna går dramat Ship to Gaza gå mot sin kulmen. Vi ska inte bara titta på, vi ska vara beredda att gripa in.

Uttalande av Ship to Gaza: Israels ”lawfare” mot Ship to Gaza

Den israeliska blockadpolitiken bedrivs inte enbart med militära medel. Också diplomater, jurister och IT-specialister mobiliseras i den israeliska regeringens krigföring. Detta är inget man sticker under stol med. 
   Tvärtom skryter man öppet med påtryckningarna mot andra länders regeringar för att dessa ska avråda sina medborgare att delta i Ship to Gaza. I synnerhet hamnmyndigheterna i Alicante, Barcelona, La Spezia och Neapel har under de senaste veckorna utsatts för hård press. 
   Till skillnad från kollegerna i Grekland förra sommaren föll de dock inte till föga. Tack vare lokalpolitiker och tjänstemän med integritet och rättskänsla kunde Estelle efter noggranna inspektioner segla vidare.
   Ett av de mest flagranta försöken att få stopp på Ship to Gaza genomfördes den 27 september i år mot vårt försäkringsbolag. Detta mottog då hot om stämning från den israeliska organisationen ShuratHaDin, som hävdade – naturligtvis utan någon som helst bevisning – att Ship to Gaza syftar till att smuggla vapen till sina kumpaner i Hamas. 
   ShuratHaDin drog sig inte ens för att anklaga försäkringsbolaget och dess återförsäkrare för att finansiera terrorism. I förbigående skröt organisationen med att ha bidragit till att Freedom Flotilla inte fick lämna grekisk hamn förra sommaren. 
   Vi i Ship to Gaza och Freedom Flotilla Coalition har naturligtvis ingen möjlighet att mäta oss med den israeliska regeringens resurser när det gäller stridskrafter, diplomater, jurister, IT-folk specialiserade på attacker mot hemsidor och mobiler. Vi har heller inga ambitioner att göra det. 
Vi har nämligen något som är mycket starkare än all världens lagvrängare: en rättfärdig sak att kämpa för med fredliga medel.
Ship to Gaza Sverige

Bjuv och Billesholm i våra hjärtan av Sten H.

Veckobladet har inga filmrecensioner, men ibland upplever man en film så att man får behov av att dela med sig. Jag såg ”Äta sova dö” som just nu går på Kino (och tydligen samtidigt på Filmstaden!). Regi: debuterande Gabriels Pichler. Jag tycker den är värd att se och ta till sig.
   Den är inspelad och tilldrar sig i det gamla flacka industrilandskapet  i NV Skåne, säg bygden i triangeln Helsingborg - Ängelholm – Svalöv, med orterna Bjuv och Billesholm som själva kärnan. Här har det funnits industri i tvåhundra år och här har det sköljt in människor i väg efter våg på jakt efter försörjning. Och spåren efter människorna är som skal i en lök, här är gruvepokens rester, här är järnvägsbyggandets, här är lergodsindustrins, här är livsmedelsindustrins. Det är fult som stryk mätt med alla konventionella mått och allt återges i filmen i gråskala.
   Här lever och arbetar 20-åriga  Raisa (Nermina Luka) med sin far, bördiga från Jugoslavien. De är här sedan 90-talets första år. Hon jobbar med att packa grönsaker, han är utsliten i knän och rygg, men måste försörja sig och far till Norge där han kan få ett påhugg. Mellan dem båda finns en värme och en kärlek av en sort som jag knappt tror mig ha sett skildrad förr. Hon gillar sitt jobb och sätter en ära i att göra det så snabbt och effektivt som möjligt. Och det är en skildring av grupper och kollektiv som jag nästan aldrig har mött förr i svensk film. Hon får lämna jobbet i en konjunktursvacka och blir föremål för s.k. åtgärder.
   Det jag har beskrivit låter naturligtvis bara deppigt, men man tar till sig berättelsen med glädje och uppskattning och blir varm i bröstet. Man skrattar och blir överväldigad över hur myxket resurser människor faktiskt har. För oss som gillar skånska småorter och deras dialekter är det här förstås guld, samtidigt som det är en feel-goodfilm om arbetslöshet.
Det är så här livet är för miljontals människor på svenska och europiska småorter och det är det här politik handlar om. Politik som verklighet omsatt i känslor och kanske i handling.

Polisen klargör reglerna i stadskärnan av Ulf N

Med ett stort mått av tillfredsställelse noterar jag att trafikpolisen i Lund nu (Sydsvenskan 6 oktober) går ut och klargör att det inte finns några gågator eller gångfartsområden i stadskärnan. Och att fordonen får färdas upp till 30 km/tim i hela stadskärnan. Förhoppningsvis kan detta bidra till att skingra myterna som sprids av kommunen i diverse dokument om att det finns gågator och gångfartsområden. Bland annat i fördjupning av översiktsplanen för staden Lund och i rapporter från den havererade Centrumutredningen sprids sådana falska påståenden. Tyvärr hjälper också andra till med mytspridningen: t o m Lunds Naturskyddsförening tycker sig ha hittat gångfartsområden, om man får tro deras Cykelplan för Lunds kommun.

Fel på en punkt
Tyvärr har dock polisen fel på en annan punkt. När det gäller en gatukorsning vid Kävlingevägen-Getingevägen säjer polisen: ”Cyklister ska vara uppmärksamma på att fordonen kan tvingas stanna mitt på cykelöverfarten”. Jovisst, cyklar kan tvingas stanna på cykelöverfarten på grund av bilar som blockerar den. Men uppenbarligen – av en bild av korsningen att döma – menar polisen här med ”fordonen” enbart bilar, dvs polisen hävdar att bilar kan hindra cyklistens framkomst på överfarten. Och som sagt: det händer (alltför ofta) att bilister stannar på cykelöverfart. Men det är inte tillåtet. Trafikförordningens 3 kapitel 62 paragraf är alldeles tydlig:  ”En förare som närmar sig ett övergångsställe eller en cykelöverfart skall anpassa sitt körsätt så att föraren inte tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten.” (Min kursivering). Det är alltså inte möjligt att en bilförare ”tvingas” stanna, hen har själv valt att köra på ett sätt som gör att hen bryter mot reglerna.

Afghanistan: Upptrappningen över av Anders Davidson

Barack Obama sände i början av 2011 30 000 fler soldater till Afghanistan. Den så kallade "surgen" (upptrappningen) avslutades häromveckan. Dags att utvärdera: ett misslyckande.
Förhållandena är i de flesta fall faktiskt "värre" än före upptrappningen. Den slutsatsen är inte krigsmotståndarnas, den baseras på data från NATOs Afghanistankommando (ISAF). Enligt de flesta mått militären mäter med misslyckades upptrappningen med sitt syfte: att stoppa talibanernas motstånd.
   Det militanta afghanska motståndet - talibaners och andras - redovisas månad för månad. När Obama och hans rådgivare som hetast diskuterade strategi sommaren 2009 nåddes i augusti stridssäsongens höjdpunkt. Den månaden låg antalet attacker mot USA med allierade kring 2700 (incidenter med raketvapen och handeldvapen riktade mot de utländska styrkorna).
   I augusti i år bokfördes omkring 3000 attacker. I augusti 2009 utlöstes strax under 600 hemmabyggda bomber, i augusti i år anges antalet till strax över 600.
   Inte ens när de drar sig tillbaka överensstämmer den offentliga bilden av verkligheten med den verkliga verkligheten, den på marken. Det heter att det nu är klappat och klart.
   Onekligen går tankarna till Mohammed Said as-Sahaf, som på grund av sitt förhållande till sanningen 2003 i medier världen över kom att kallas Comical Ali eller Baghdad Bob.

Det israeliska perspektivet av Gunnar Stensson

Jag har ägnat några dagar åt den israeliske författaren David Grossmans stora roman ”På flykt från ett sorgebud”. Det är en rik berättelse, och här kan bara fragment av dess teman beröras.
   De förgiftade vardagsrelationerna mellan judiska och arabiska medborgare i gestaltas i en rad episoder. Den underliggande konflikten handlar om nationalism och rasism, samtidigt som den är en klasskonflikt. Konsekvenserna av det brutala och uppenbara förtrycket är oerhört svåra att hantera för det flertal medborgare som är civiliserade människor.
   Romanen handlar om Israels krig. Avram, en av huvudpersonerna blir krigsfånge i Egypten under Yom Kippur-kriget 1973. Han utsätts för mångårig tortyr som bryter ner honom fysiskt och psykiskt. Boken beskriver en sorts rehabiliteringsprocess 30 år senare.
   Som svensk läsare kan man inte undgå att reflektera över de två egyptier som den socialdemokratiska svenska regeringen i samarbete med, eller underkastelse inför, CIA skickade till Mubaraks torterare för tio år sedan.
   Den judiska kvinnan Ora är bokens berättare. Det är de unga män hon älskar som går ut i kriget 1973. Det är hon som fruktar för sina söners liv under deras treåriga värnplikt. Krigen, ockupationen, hatet och förtrycket får henne att bryta samman.
   Förtvivlad bryter hon ut: ”Hur är det med Sabra och Shatila, Al Quds och Nakba och Jihad…
   Hon bankar på allihop (sina söner, sin make) och lägger till: ”Baruch Goldman och Yigal Amir” och i en plötslig uppenbarelse slänger hon också in: ”Golda och Begin och Shamir och Sharon och Bibi och Barak och Rabin och Shimon Peres med – har de kanske inte blod på sina händer?”
   Hennes ständiga ångest är att sönerna ska dö när de gör sin värnplikt, först Adam tre år och sedan älsklingssonen Ofer ytterligare tre år.
   Men tragedin är ännu djupare. Hon tvingas uppleva att samhället, armén, nationen har tagit ifrån henne sönerna, Adam och särskilt Ofer, och att de förhärdats och förråats av tjänsten vid muren, förvandlats så att de blivit främmande för henne.
   Hon bönfaller Ofer att inte beskjuta de stenkastande palestinska barnen med gummikulor.
   ”Vad ska jag göra då, menar du?” svarar Ofer. ”Säg hur jag ska göra med dem, mamma. De är en fara för folk som kör på vägen”...
   ”Vi siktar på fötterna”, förklarar han lugnt och med samma roade överlägsenhet som hon känner igen från Adam och Ilan och militäranalytikerna i tv och ministrarna i regeringen och generalerna i armén. ”Och bekymra sig inte så mycket om dem. Det värsta en gummikula kan åstadkomma är ett armbrott eller benbrott.”
   ”Och om du missar och förstör någons öga?”
   ”Då är det någon som inte kastar sten igen. Låt mig ge dig ett exempel: en av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang pang pang, benbrott för alla tre, väldigt elegant gjort, och tro mig, de där ungarna kommer inte dit igen.”
   Oras söner lever, men det bittraste av allt är, att hon ändå har förlorat dem.
   Medan David Grossman arbetade med romanen dödades hans son Uri den 12 augusti 2006, under de sista timmarnas strider i det andra Libanonkriget.

Politisk diversehandel av Ulf Nymark

Staffanstorp – stadslivet på förskolan
Staffanstorps kommun vill bygga en ny villamatta på gränsen till Lunds kommun. Det gäller nu jordbruksmarken söder om Öspabs växtvaruhus – ett område som begränsas av motorvägen och gamla Lundavägen. Där vill man bygga 150-200 villor och radhus. Eftersom området huvudsakligen kommer att bestå av bostäder ”riskerar området att upplevas som relativt händelsefattigt dagtid”, skriver Staffanstorps kommun under rubriken ”Stadsliv”i sin detaljplan för området”. ”Inslaget av förskoleverksamhet (!) kan dock bidra till en viss ökning av aktiviteten i området även under normal arbetstid”, hävdar dock planförfattarna.
   Dessbättre har Lunds kommunstyrelse enhälligt sagt att man inte gillar planen med hänvisning till att det är en bilberoende bosättning och vikten av att bevara det öppna landskapet och den värdefulla jordbruksmarken.

Bilmissbruk i Staffanstorp
Bilberoende har också Staffanstorps nya moderata kommunalråd Christian, tillhörig klanen Sonesson, ansett sig vara för sitt jobb i Malmö. Nu ska han, vid 32 års ålder, köpa cykel. Det är lite sent påtänkt, förstås. För visst hade han med fördel kunnat cykla den relativt korta sträckan mellan Staffanstorp och Malmö, i varje fall under sommarhalvåret. Och om inte annat går det i rusningstid bussar mellan då båda orterna med 15-20 minuters intervall i ”myldretid” (som danskarna säjer). Bilberoende kan ta sig flera olika former, men här har vi nog ett fall av gravt bilmissbruk. Som herr Sonesson förhoppningsvis nu blir botad från. Tyvärr finns det anledning att frukta att denna form av missbruk i Staffanstorp är av närmast epidemisk karaktär.

Njurbälten till Lunds cyklister?
Apropå cykel: häromdagen cyklade jag hela sträckan från Allhelgonakyrkan ner till Södertull (via Kyrkogatan etc). Jo, jag brukar ofta cykla delar av dessa gatuavsnitt, men det är sällan jag har anledning att cykla hela sträckan. Det var en bokstavligt talat omtumlande och omskakande upplevelse! Det är inte frågan om att det finns ett antal farthinder för cyklister – hela vägen är en enda stort cykelfientlig hinderbana. Gupp på gupp, hålighet på hålighet – ett skubbräde är ganska jämnt och fint jämfört med dessa gator. Tekniska nämnden måste snarast besluta om att göra något åt eländet. I väntan på en cyklingsvänlig vägbana får väl nämndens ordförande, Ronny Johannessn (M), dela ut njurbälten till de cyklister som färdas på dessa gator.

Lunds humorfestival sprider sig till hela länet
Lunds humorfestival betraktas nu av de styrande i region Skåne som så framgångsrik att man i modifierad form tar över den och låter den pågå kontinuerligt under de närmaste månaderna. Det handlar om att den förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin ska fixa jobb inom IT-sektorn på uppdrag av region Skåne. Detta är humor av högsta rang!

ESS av spåret?
Vid det senaste Byggnadsnämnds- sammanträdet var detaljplanen för ESS-området åter uppe – denna gång för utställning. Fortfarande finns infrastrukturen för spårväg inte med i planen, vilket MP och V protesterade mot. Övriga partier i nämnden tycks inte alls vara bekymrade över att bygga ut Brunnshög och ESS utan spårväg. Hur som helst: om det överhuvudtaget blir en spårväg så kommer borgarnas tidsplan inte att hållas.

Sankt Lars urbaniseras och asfalteras av Gunnar Stensson

Lunds kommunalpolitiker m fl välkomna till Sankt Lars-vandringen söndagen den 21/10 kl. 14.
Jag tycker om att ströva i Sankt Lars-området på söndagsmorgnarna. Ingen trafik på vägar och stigar. Inga parkerade bilar. Inget trafikbrus från E22 och väg 108.
   Men den 7/10 hade jag förelagt mig ett särskilt uppdrag. Jag skulle räkna parkeringsplatserna. Det var en klar och blåsig morgon med farande moln och en sol som kastade strålar genom gula, röda och bruna lövmassor – och då och då plötsligt slocknade.
   Jag började vid Region Skånes garage i områdets sydvästra hörn och arbetade mig metodiskt fram till den stora parkeringsplatsen vid Medicinskt centrum i infarten från Klostergården.

Måndagar till fredagar mellan klockan 8 och 9 är Sankt Lars en av de trafiktätaste – och trafikfarligaste - stadsdelarna i Lund. Hundratals yrkesverksamma i företagsparken kör in från väg 108. Hundratals föräldrar och elever kommer från båda håll till någon av det tiotal friskolor som etablerats. Jag upptäckte en mängd dolda parkeringar som man når via slingrande asfaltgångar. Föräldrarna, som ofta kör fort, åker in på någon av vägslingorna för att lämna av sina barn vid respektive skola innan de kör vidare till sina arbetsplatser
   Min avsikt var dels att få en uppfattning om arealen hårdgjorda ytor i Sankt Lars (utöver byggnader och vägar) och dels om bilismens omfattning i området. Det tog ett par timmar. Det visade sig att antalet parkeringsrutor i företagsparken söder om ån uppgår till 420 och norr om ån till 430, alltså sammanlagt 850.
   Samtliga bilar måste in via Sankt Lars väg, antingen från väg 108 eller från Klostergården. Jag följde upp undersökningen klockan halv nio följande dag. De flesta parkeringsplatserna var då upptagna. Kanske fanns där 700 parkerade bilar. Plåten blänkte. Bilköer på vägen.
   Sankt Lars väg är ganska trång och bron över ån är för smal för att det över huvud taget ska vara möjligt att möta en buss eller lastbil där.

Asfalteringen av Sankt Lars har pågått alltsedan området blev privatägt i slutet av 1990-talet. Utbyggnaden innebär att den kommer att fortsätta.
   Riksbyggen är klara med den första etappen av ”Källby ängar”, mellan Källbybadet och Sankt Lars, och har inlett nästa etapp. Sammanlagt byggs där 250 lägenheter.
   PEAB har grävt ett stort hål för att markera inledningen av bolagets projekt ”S:t Lars Park” intill ”Källby ängar”. Där blir det ytterligare 65 insatslägenheter.
   HSB har röjt en yta i Hunnerup söder om ån där tio lägenheter ska byggas.
   Tillsammans blir det 325 nya insatslägenheter för medelålders höginkomsttagare. I många familjer arbetar båda föräldrarna och anser sig sannolikt behöva två bilar. Kanske kommer mer än 325 nya parkeringsplatser för markparkering behövas. Totalt blir det mer än 1100 parkeringsplatser i Sankt Lars.

Den täta trafiken blir än mer intensiv. Ökande buller och avgaser påverkar miljön negativt. Det drabbar korttidsboendet i Höjebrogården liksom den palliativa enheten, som gränsar till ”Källby ängar” och ”S:t Lars Park”. Trafikmiljön för de cirka tusen eleverna på förskolor, grundskolor och gymnasieskolor blir farligare.
   Stora ytor på båda sidor om ån har asfalterats och hårdgjorts. Det blir mer.

PS. Nästa vecka granskar VB vad ökningen av hårdgjorda ytor kan komma att betyda för dagvattenflödet och de återkommande stora översvämningarna i Höje å, som framför allt drabbar Lomma men också kan komma att skada ”Källby ängar”. Också dagvattensflödet från Klostergården kan komma att öka när de planerade 450 lägenheterna vid Arenan och de 90 vid södra infarten till Klostergården blir färdiga.

2012-10-04

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
6 oktober kl 17
Nadja Lagercrantz, violin
Larsåke Sjöstedt, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 9 oktober

Urbanized + The Invisble Bicycle Helmet 
För tredje året i rad samarbetar vi med ArchFilmLund och i år är festivalens tema New York och cykeln i staden. Doc Lounge- kvällen bjuder som vanligt på både det ena och det andra.
FÖRFILM:The Invisble Bicycle Helmet
av Fredrik Gertten (SV, 2012, 3 min)
Design students Anna and Terese took on a giantchallenge as an exam project. Something no one had done before. If they could swing it, it would for sure be revolutionary. The bicycle is a tool to change the world. If we use bikes AND travel safe: Life will be better for all.
Besök av och samtal med Fredrik Gertten och de två huvudpersonerna i filmen Anna och Terese.
HUVUDFILM: Urbanized (USA/UK 2011, 85 min) av Gary Hustwit
Urbanized is a documentary about the design of cities, which looks at the issues and strategies behind urban design and features some of the world’s foremost architects, planners, policymakers, builders, and thinkers. Urbanized is the third film in Gary Hustwit’s trilogy. (Helvetica, Objectified & Urbanized).
DJ: Musikarkitekten Klas A.M. Eriksson bygger ljudbilden.
EXTRA: Med kvällens två filmer som utgångspunkt samtalar Klas A.M. Eriksson om urbana trender och nyurbanism med Inga Hallén – stadsbyggnadsdirektör Lund, Marco Pusterla – arkitekt Fojab, Per Svensson – journalist Sydsvenskan och Mats Hultman – forskare Lunds universitet
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Förfilm ca 19.40 Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr

Bulgarisk folkmusik

Konsert - med trion Folklore adventures = Sonya Georgieva, Mihail Dinchev & Todor Bakoev.


Läs mer
Tid: Sön 14 okt kl 20
Plats:  Vita Huset, Uardavägen i Lund
   Samma dag är det Workshop i Vita Huset kl 12 - 17 i bulgarisk folklig sång med Sonya Georgieva från Popovo, Bulgarien.
Arrangör är föreningen SONG (Skånes Övertonssångförening) i samarbetet med Folkuniversitetet.
Affisch

Ogenomtänkta kommentarer av Asch

Pensioneringen innebär många förändringar i vardagslivet, men den mest påtagliga är att jag har "söndagsfrukost", varje dag. Ibland tycker jag att den tar för mycket av min tid, men det är skönt att långsamt tömma en kanna te, läsa tidningarna och lyssna på radion. Tyvärr har jag nu ingen mer än katten, Sulan, som sysslar på mina kommentarer. Därför tänkte jag testa om istället VB läsarna kan utsättas för ogenomtänkta kommentarer till diverse nyheter och ämnen. Jag lovar att inte skriva varje vecka, men då och då.
   Min radiofavorit, Cecilia Uddén, levererade på tisdagsmorgonen ett av sina fantastiska reportage. Denna gång lyckades hon väva in bilder från Kairo i en berättelse om rädslan för att bli lurad. Bland annat berättade hon om hur myten om de stenrika tiggarna lever. Den hör man allt oftare även här när antalet tiggare ökar.
   I tidningen står det om att san-folket är jordens äldsta folk. Hoppas att denna intressanta vetenskapliga upptäckt inte förvärrar det starka förakt som flera av mina kollegor på universiteten i södra Afrika till min förvåning ofta gett uttryck för. Apartheid gjorde tyvärr inte svarta människor immuna mot rasism.
   Så vill s sänka skatten för oss pensionärer. Men inte till samma nivå som andra skattebetalare. Även s drar nytta av borgarnas taktik att först genomföra en stor försämring, skattehöjning i detta fall, för att sedan i omgångar kunna basunera ut att man gör förbättringar/skattesänkningar (fast små). Nu blir lika skattesatser för alla en dyr reform att återställa, och andra behov kan tyckas angelägnare. Vad v säger i just denna fråga har jag inte kollat, men satsningarna i budgeten på skola, klimat och hyresbostäder verkar väl valda.

Nu gäller det – ska Estelle nå sitt mål? av Bertil Egerö

Den 4 oktober anlöpte Estelle Neapel. Snart inleds den sista sträckan på den långa färden från Sverige.
   I skrivande stund går Estelle för fulla segel i vattnet mellan de italienska öarna Elba och Montecristo. Kursen är ställd mot det vita fältet: där palestinierna en dag får rätten att teckna sin egen framtid. Så skriver Stefan Jonsson från Estelle den 2 oktober.
   Det israeliska UD har redan varnat båtens besättning att den inte kommer att tillåtas närma sig Gaza. Kontakter har tagits med regeringarna i de länder Estelles besättning kommer ifrån, med beskedet att inga fartyg kommer att tillåtas närma sig Gaza. Ska regeringarna acceptera Israels diktat, eller kommer de att agera till försvar för sina landsmän och deras rätt att färdas över internationellt vatten? 
   En internationell flotta av fartyg i eskader med Estelle skulle göra kampanjen till den stora framgång alla hoppas på. Ännu finns inga tecken på att några regeringar fattat sådana beslut. Därför behövs aktioner från civilsamhällets sida, i media, till riksdagen, till de politiska partierna, till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Och det brådskar.

Ship to Gaza säger i ett uttalande: ”Det skulle vara oacceptabelt om EU eller någon av Unionens medlemsländer faller undan för sådana påtryckningar mot sina egna medborgare och fartyg. Extra allvarliga är sådana hot när de riktas mot en fredlig och humanitär aktion, som har ett brett folkligt och politiskt stöd. Stödet demonstreras av det upprop för ett omedelbart upphävande av den illegala och inhumana blockaden mot Gaza, som samlat tusentals undertecknare från hela världen på några dagar.
   Vi i Ship to Gaza uppmanar därför, tillsammans med våra partners i Freedom Flotilla Coalition, alla som stöder vår aktion att agera mot den israeliska regeringens hotelser i de sammanhang där de verkar: sympatisörer, lokala aktivister, stödorganisationer, fackliga organisationer, politiker i Europaparlamentet och i de nationella parlamenten.
Utnyttja de medel som står er till buds för att protestera mot den israeliska regeringens upprepade försök till utvidgning av den israeliska blockadpolitiken till europeiska hamnstäder. Ställ frågor till era respektive utrikesministrar i parlament samt till EU och Europa-parlamentet hur de tänker agera för att skydda sina medborgare och den fria sjöfarten. Genomför sympatiaktioner som kräver att S/V Estelle garanteras fri lejd.
Häv blockaden mot Gaza!

Den som vill få direkt kontakt med Estelle kan ringa till
Victoria Strand + 46 727356564, eller till
Mikael Löfgren: +46 707983643. Mediekoordinator i Sverige är Staffan Granér, tel. +46703549687.
Estelles färd kan följas direkt på hemsidan.    Där kan man också lägga till sitt namn till den ständigt växande listan signaturer för ett stopp på Israels blockad: http://upprop.shiptogaza.se/

Orkesterveteraner ur tiden av SH

Två av Röda Kapellets tidiga dirigenter gick bort i förra veckan. Det är livets gång, men de är djupt saknade och vi minns dem med värme. Det kommer att skrivas och sägas mer om dem, men här är i all hast några ord.

Bo Fagerström
I Röda Kapellets notförteckning står Bo Fagerström för 44 av de första 50 arrangemangen. Det innebär att den uppburne musikanten från Lunds starka musikmiljö kring spex och bleckhorn i mitten av sjuttiotalet satte sig att arbeta igenom arbetarrörelsens klassiska sånger. De är inte alla så muntra och den nystartade ensemblen Lunds Kommunistiska Blåsorkester var inte den mest kvalificerade. Men arren var robusta och välklingande och har sedan dess spelats av vänsterorkestrar runt om i landet. Och Bo som i början repeterade oss var tålmodig inför alla våra brister och det behövde vi.
   Generös var han också som människa, alltid vänlig och hjälpsam. Och därtill en lekfull person, ständigt beredd att fixa till en ordlek. Efter några års bortovaro i Karlshamn var Bosse tillbaka i full verksamhet, bl.a. i de mindre ensembler som växte fram kring Röda Kapellet. Och det blev han som gav oss en signaturmelodi ”Mot Rött Ljus”, med musik och titel som är mycket fagerströmska.
   Bosse var multiinstrumentalist och kunde fritt välja var han skulle lägga sin energi och sitt kunnande. Han valde oss, och han gjorde då ett medvetet politiskt val som nog var främmande för de kretsar han kom ur. Vi tackar honom för vad han har gjort och för gott kamratskap genom åren.

Lars Fryksén
När VPK:s förstamajkommitté 1974 bestämde sig för att ställa en egen orkester på benen var Lars Fryksén tillsammans med Gunnar Sandin nyckelpersoner. De lyckades: det blev femton personer i orkestern som kunde spela både Internationalen och Arbetets Söner. När orkestern första gången hördes under samlingen på Clemenstorget gick det liksom ett sus av förvåning och glädje över de församlade, berättade Gunnar.
   Lasse var den som till en början ledde och dirigerade orkestern men han hade ingen lust att syssla med det och han lämnade över till Bo Fagerström. Själv ville han i första hand spela jazz på sin trombon. I den första blåsorkestern hade han fått med sig kompisar från den sfären. I Röda Kapellets notbuntar kan man ännu i dag finna (och härom året en förstamaj lyssna på) hans arr av ”Blues March”.
   Det blev den kommunala kulturvärlden Lasse kom att ägna sig åt. Först några år i Eslöv och därefter som kultursekreterare i Karlskrona där han sedan avancerade i den kommunala hierarkin. Vi tackar honom för att han var med och startade en orkester som snart fyller fyrtio och minns honom som en god kamrat och musikant.

Politiker med intresse för miljö och stadsplanering inbjuds till besiktning av Sankt Lars-området 21 oktober

Sankt Lars är ett vidsträckt naturområde, integrerat med det omgivande landskapet.
   Den centrala delen utgörs av den kulturhistoriskt intressanta Östra Borggården, avgränsad av mer än hundraåriga vackra byggnader. I flera av dem har nya friskolor etablerats.
   I väster pågår en omfattande byggnadsverksamhet. Första etappen av Riksbyggens utbyggnad av Källby är färdig. Hospis för Palliativ vård och Korttidsboendet likaså. PEAB står i startgroparna för tre stora hus med bostadsrätter som ersätter de gamla paviljongerna som rivits. För att tillgodose den ökande trafiken har nya bilvägar tillkommit och gamla renoverats.
   Den gamla Asylen söder om Höje å har omvandlats till en företagspark med ett stort antal verksamheter. HSB har fått rätt att bygga på ett vidsträckt område av tidigare odlingslotter intill de gamla tjänstebostäderna.
   Lunds kommun hade chansen att köpa Sankt Lars från Region Skåne i slutet av 1990-talet, men i stället köptes det av ett privat fastighetsbolag. Det har sedan sålts vidare ett antal gånger, sannolikt med betydande vinst. Nuvarande ägare är fastighetsbolaget Hemsö. När alla planerade bostäder är färdiga kommer det finnas långt över tusen Hemsöbor. Det blir en avgörande förändring av hela Sankt Lars-miljön
  Genom hela området flyter Höje å, som delvis omges av ett fantastiskt naturområde. Tack vare strandrätten har kommunen ansvaret för Höjeå-området. Längs åkrarna norr om ån har en populär beträda anlagts. Promenadvägar tillgängliga för funktionshindrade finns på båda sidor om ån. Kommunen har också stort delansvar för vården av parken i Östra borggården.
Man kan säga att Sankt Lars är indelat så att kommunen har ansvaret för den förvaltning som kostar medan Hems härskar över allt som ger profit.
   Kommunpolitiker från alla partier med intresse för stadsplanering och miljö är välkomna till en två timmars vandring i Sankt Lars med omnejd söndagen den 21 oktober. Samling kl 14 vid Källbybadets entré. Notera snarast i kalendrarna! Det är alltid bäst att se med egna ögon.
   I nästa nummer av VB kommer en inventering av möjligheter och risker under den snabba omvandlingen.
Klostergårdens byalag
Gunnar Stensson

Yttrandefrihetens hjältar av Gunnar Stensson

Den svenska debatten om yttrandefrihet är intensiv. Mest handlar den om barns rätt att titta på rasistiska bilder av afrikaner och islamofobers rätt att publicera nidbilder av Mohammed.
   Yttrandefriheten försvaras intensivt, framför allt av rasister. Att försvara yttrandefriheten är politiskt korrekt. Alla vill framstå som politiskt korrekta. I synnerhet de inkorrekta. Men yttrandefriheten har viktigare dimensioner.
   De svenska journalisterna som fängslades i Etiopien kom oss att upptäcka det. Efter fjorton månader som rättslösa offer för den etiopiska diktaturens godtycke blev de frigivna tack vare svenska påtryckningar. Men deras kamrater, fängslade etiopiska journalister, är kvar i fängelset, kanske för resten av sina liv.

I Eritrea hålls Dawit Isaak isolerad sedan mer än elva år för att han krävde demokrati. Det upprör oss. Men han är inte ensam om sitt öde. G15-gruppen, Eritreas demokratiska ledare, fängslades vid samma tillfälle. Senare har tusentals demokrater fängslats eller flytt. Detta upprör oss mindre. Isayas Teklebrhan, demokratiförespråkare som flytt till Israel efter sju år i eritreanskt fängelse, avslöjar att Israels premiärminister Netanyahu samarbetar med diktaturen. Vad bryr sig Netanyahu om yttrandefrihet, Dawit Isaak och de politiska fångarna i Eritrea? Han är mer intresserad av en militär allierad i ett strategiskt område.

Den amerikanske soldaten Bradley Manning sitter sedan maj 2010 isolerad i amerikanskt fängelse under hårda förhållanden för att han offentliggjort hur amerikanska soldater skrattande sköt prick på civila i Bagdad.  Han ställs inför rätta i februari 2013. Engagemanget i svenska media har svalnat, men vi får hoppas att det återkommer i samband med rättegången. När Daniel Ellsberg avslöjade Pentagonrapporten klarade han sig undan straff. Folkets och massmedias engagemang var större då.
   Bradley Manning nominerades till Nobels fredspris 2010 och 2011.

Israeliska agenter kidnappade 1986 den judiske pacifisten Mordechai Vanunu i Rom, höll honom i isoleringscell under elva år och inskränker fortfarande efter 26 år hans yttranderätt för att han avslöjade att Israel i strid med ickespridningsavtalet i hemlighet tillverkar kärnvapen i Dimona. Kritik av Israels kidnappning och brott mot yttrandefriheten betecknas av många som antisemitism och är alltså inte politiskt korrekt i alla kretsar.
   Under veckan har Israels premiärminister Netanyahu nyttjat sin yttrandefrihet i FN:s Generalförsamling. Han agiterar för ett militärt angrepp på Iran för att landet eventuellt är nära att tillverka ett kärnvapen. Eftersom Israel begått samma brott vet Netanyahu att det är fullt möjligt.  Man behöver bara sätta igång och mixtra med uran ute i öknen några år. Han visade upp en grov islamofobisk teckning av en bomb.

Günter Grass, som i våras utsattes för en kritikstorm för dikten ”Vad som måste sägas”, gav i lördags ut en diktsamling med titeln ”Dagsländor” (Eintagsfliegen). En av dikterna, ”Våra dagars hjälte” är en hyllning till Mordechai Vanunu. som avslöjade Israels tillverkning av kärnvapen. Den är också en lidelsefull uppmaning att i Vanunus efterföljd använda yttrandefriheten till att avslöja förberedelser till krig och förintelse i Texas som i Kiel, Kina, Iran och Ryssland.

VB publicerar i detta nummer två viktiga, men helt olika, texter till försvar för yttrandefriheten och demokratin: dels en översättning av Günter Grass dikt Våra dagars hjälte och dels en Resolution mot Israels samarbete med diktaturregimen i Eritrea.
   De handlar båda om hjältar som med yttrandefriheten som vapen kämpar för mänskligheten mot maktens onda anslag i hela världen.

Våra dagars hjälte av Günter Grass

Statshemlighetens lögn avslöjade
rabbinens son, som i Bersheba fromt
åtlydde Thorans bud, men sen blev kristen plötsligt.

Han avbröt sina studier och tjänade sitt levebröd
i Negev, där i öknens tystnad staten vetenskapligt
utvecklade kärnteknik och hoppades att kunna dölja det
för världen, vilket lyckades, tills Mordechai Vanunu talade
och bröt hemligheten. Så hette han som hoppades att tjäna
sitt land genom att uppenbara sanningen.

Det som sen hände och tycks fortsätta att hända
liknar en dussindeckare som inte kunnat visas
på bio förrän den anpassats till tusen filmers
inkörda spår och gamla skillingtryckshistorier.

Han lockades till Rom av en kvinna, som ej ens ryggade
för mord, och fördes bort i båt, men dessförinnan
i Sunday Times man kunde läsa vad som förbereddes
i ökenstaden Dimona: kärnvapendöden.

Hur det sen gick berättas redan i första Mosebok,
hur i brunnen Josef slängdes av sina bröder mitt i öknen.
Vanunu ställdes inför domarskranket och blev sen spiondömd
till arton år i isoleringscell. När elva tjänats av han överfördes
till fängelset i Askelon, till slut benådad,
men till en strängt begränsad frihet under uppsikt.

Dock slutade han ej att tala, trots förbudet, så domarna
fängslade honom gång på gång tills slutligen han sattes
i husarrest i Sankt Georgs basilika i Jerusalem,
den för tre religioner heliga staden.

Visst har han hedrats i Oslo, Glasgow och i många andra städer
och själv berättat legenden om sitt liv på internet
men hemma blev hans röst som ropade i öknen tystad
när han varnade för det, som för oss alla utgör ett dödligt hot.

Därför, försök att likna honom, bli myndig, tala ut
när andra tiger om den död som förberedes i Texas,
Kiel och Kina  och Iran och Rysslands för oss dolda vidder!
Sådana hjältar är nödvändiga  i denna värld
där många hotar freden och planerar förintelsen.

Till honom, Vanunu Mordechai, går min hälsning. Till dem
som dömde honom går min bön: upprätta honom, erkänn
att han sitt land i alla dessa år har varit trogen!
Ur diktsamlingen Dagsländor (Eintagsfliegen), 29/9 2012. Övers G. Stensson

Resolution mot Israels samarbete med diktaturregimen i Eritrea

Isayas Teklebrhan, Dawit Isaak och befrielsekampens demokrater i den så kallade G15-gruppen har fängslats, torterats och i flera fall avrättats. Hela det eritreanska folket hålls i ett järngrepp med tvångsarbete och massarresteringar. Under de senaste elva åren har tusentals eritreaner lämnat landet. Läs hela resolutionstexten!

”Vi, de asylsökande eritreanerna i Israel uppmanar den israeliska regeringen att avbryta alla relationer med Eritreas regering.
   Vi uppmanar Israels regering att bryta alla diplomatiska och ekonomiska band med Eritrea, inklusive Israels militära närvaro på Dahlak och Fatma-öarna (mellan Eritrea och Jemen). Underrättelsesamarbetet mellan Israel och Eritrea måste avbrytas och allt ekonomiskt stöd till diktaturregimen måste stoppas.

De omfattande och allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som den eritreanska regimen utför och dess stöd till terrororganisationer som Al Qaedas bundsförvant Al Shabab har föranlett FN, USA, EU, Kanada och Australien att införa sanktioner mot Eritrea. Israel är ett mäktigt land på den internationella arenan och vi tror att Israel borde förena sig med resten av världen i kraven på återupprättandet av demokrati och mänskliga rättigheter i Eritrea.
   Eritreanerna som söker asyl i Israel vill återvända hem. Nu är Israel en del av orsaken till att vi inte kan göra det. Stoppa relationerna med Eritrea!

Vi ser möjligheten till ett annat Eritrea, ett Eritrea som är fredligt och demokratiskt. Ett sådant Eritrea skulle vara en vän till hela världen, inklusive Israel. Att ha långsiktiga relationer med ett demokratiskt Eritrea är mer i Israels intresse än att stödja en diktatur vars stabilitet i regionen kan ifrågasättas.
   Denna vecka infaller den elfte årsdagen efter gripandet av G15-gruppen, en grupp av ministrar och andra prominenta personer som krävde demokratiska val i Eritrea. De har aldrig ställts inför rätta eller fått veta vad de anklagas för. Flera av dem antas vara döda efter år av tortyr i underjordiska kamrar. Med tanke på de tusentals politiska fångarna i Eritrea vill vi använda detta tillfälle att berätta för er om det fängelse som Eritrea har förvandlats till.

Eritreas totalitära regim använder obegränsad värnplikt i armén för att utöva kontroll över folket. Manliga och kvinnliga soldater mellan 18 och 55 tvingas till tvångsarbete; deras tjänstgöring i armén inkluderar att odla officerarnas åkrar och uppföra byggnader, inte för staten utan för att berika dem som står regeringen nära. Eritreaner som opponerar mot slaveriet i armén svartlistas, torteras, fängslas i underjordiska hålor. Många mördas. Personer som flyr från tvångstjänstgöringen arresteras, torteras och kan bli dödade.

Den eritreanska regeringen ser trossamfund som ett hot mot sin makt och regeringen inskränker den religiösa friheten. Regeringen har förbjudit alla trossamfund utom fyra, och anhängare till de förbjudna samfunden försvinner systematiskt och fängslas. Ledare för de tillåtna samfunden fängslas och torteras också de, när församlingarna blir för stora och på det sättet ett hot mot regeringen.
   På samma sätt förbjuder Eritrea alla oberoende media; var och en som anses offentliggör alternativ information torteras och fängslas. Eritreas regering förbjuder alla möten; den som vill samla fler än tre personer måste ha tillstånd.”
29 september 2012.
Asylsökande eritreaner i Israel

2012-09-27

Malmö Arab Film Festival

MAFF 2012 - 28 september – 5 oktober
Efter sin omtalade succén och uppmärksamhet i både svensk och arabisk media, fortsätter arabiska filmfestivalen i Malmö sina aktiviteter för att sprida intresset för arabiska filmer i hela Riket. Festivalen har bidraget med märkbara insatser och försett många lokala svenska filmfestivaler med olika arabiska filmer.
   Förberedelsearbeten för andra sessionen av arabiska filmfestivalen pågår för fullt nu när nedräkningen för invigningsdagen som äger rum den 28 september och har nått sitt slutskede. Drivande kraft för filmfestivalen som pågår framtill 5 oktober, är filmregissören ”Mohammed Keblawi”.
   Festivalens syfte är att belysa och introducera, till de inhemska medborgarna, filmindustrin i arabvärlden. Samtidigt att föra diskussioner och dialoger runt filmerna med filmtillverkarna, filmstjärnorna och festivalens gäster, vilka kommer från arabiska världens olika delar. Filmfestivalen strävar efter att vara en årlig event som bidrar till främjandet av mångfaldighet, samförstånd och samlevnad mellan araber och övriga folkgrupper på lika villkor av ömsesidig respekt. Utan någon som helst tvekan står kulturutbyte i fokus.
Festivalens officiella hemsida

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
29 september kl 17
Irene Frisch, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 2 oktober The Imposter

Årets nagelbitare, en thriller direkt ur verkliga livet! The Imposter har blivit vida hyllad världen över för sin fängslande berättarteknik och surrealistiska stil. Det här är ett mysterium du inte vill gå miste om. Men vad är egentligen verklighet och vad är fiktion? Vi reder ut begreppen tillsammans med  Michael Tapper efter filmen.
THE IMPOSTER (England, 2012, 95 min)
REGISSÖR: Bart Layton
EXTRA: Sysdvenskans filmkritiker Michael Tapper kommer och reder ut begreppen.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉE:
60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr

Lund-León – Vänortsföreningen

Föreningsmöte med typisk mat från León.
Torsdagen den 4 oktober kl 18 i Russinets matsal, KarlXII-gatan 11 bv, Lund.
Emma Karis som jobbat i León kommer att berätta och visa bilder.
Och vi får äta en bönrätt (gallo pinto) med sallad och bananchips. Dessförinnan medlemsmöte i ca 20 min.
Välkomna!

Café i Helgeandsgården

Torsdag 4 oktober 13:00
Katolicismens historia i Norden
Yvonne Maria Werner är professor i historia vid Lunds universitet.
   Hennes specialområde är Katolicismens historia i Norden under 1800- och 1900-talet och hon har skrivit en rad arbeten på detta forskningsfält. Bland annat monografierna Katolsk mission och kvinnlig motkultur: Sankt Josefsystrarna i Danmark och Sverige 1856-1936 (2002) och Nordisk katolicism (2005).
   Hon håller nu på att avsluta ett större arbete om katolsk manlighet i Norden. Werner har lett flera större forskningsprojekt. Hennes senaste projekt handlar om antikatolicismen i ett transnationellt perspektiv 1750-1965.

Pressgrannar

Postkolonial paralys
Vi är bra på yttrandefrihet och djurskydd men när det kommer till postkolonial medvetenhet är Sverige fortfarande ett utvecklingsland.
Patrik Svensson, SDS 27/9.

Sätta en flicka i skolan! Eller sända soldater?
av Anders Davidsson

I höst stödjer vi Afghanistankommitténs kampanj "Sätt en flicka i skolan! Stöd tjejers rätt till utbildning!"
   Bara 200 kronor räcker till  papper och pennor till en hel klass. Bidrar du med det dubbla räcker det till ett års skolgång för en elev.
   Ta upp insamlingen och rätten till utbildning med dina arbetakamrater, i din förening och familj!
   Du kan ge ditt bidrag via bankgiro 332-6972. Afghanistansolidaritet i Skåne, där du också kan stödja vårt lokala arbete. Ange om du vill att ditt stöd ska delas lika mellan insamlingen till flickskolor och lokalt arbete.

Demokratisk Vänster dog inte av Gunnar Stensson

Nå, det ville väl ingen. Sven-Bertil Persson tänker kämpa vidare i fullmäktige till klockan 24 den 31 december 2014. Han talar om att göra resten av mandatperioden till en kampanj om bland annat den oerhört viktiga frågan om hemlöshet. Martin Stensson instämde. Han representerar oss i Socialnämnden. Och från och med nyårsdagen 2015 skulle DV, vad vi än beslutade, driva kampanjen utomparlamentariskt.
   Det som stod på dagordningen i kväll, den 25 september, var att fatta beslut om huruvida att DV skulle ställa upp i kommunalvalet 2014.
   Bakgrunden har tragiska inslag. Vi är en ganska liten grupp, kanske tio personer, som verkligen arbetar ganska intensivt. Inom loppet av ett år gick två av oss bort, Kajsa Theander och Lars-Åke Henningsson. Det är en omätbar personlig och stor politisk förlust för Demokratisk Vänster.
   Vi fungerade mindre effektivt. Det sades på mötet, och måste erkännas, att valutgången 2010 var en stor besvikelse. Vi fick några hundra fler röster men inget nytt mandat. En fullblodspolitiker som Ulf Nymark hamnade i viss mån utanför politiken. Vi är helt eniga om att hans politiska kvaliteter först nu, efter hans inträde i MP, får en chans att göra sig riktigt gällande.
   Så stämningen i  vår lilla grupp lutade åt att besluta att vi avstår från att ställa upp i valet 2014. Det finns medlemmar som lämnat oss och ifrågasätter vårt existensberättigande.
   Men Per Roijer hävdar motsatsen. Framför allt hävdade han lågmält att beslutet att inte ställa upp var demokratiskt tveksamt. I Lund har vi trots allt bortåt 1500 väljare. De läser om oss i tidningen ibland. De gillar oss. De är inga aktivister, vem är det idag? Men de är beredda att rösta på oss igen.  De borde få en chans att påverka beslutet.
   Pers förslag var att skjuta beslutet till årsmötet om sex månader. Under tiden skulle vi via mail mm föra en sorts dialog med väljarna. Eva Wigforss förde, också lågmält , ett liknande resonemang.
   Beslutet blev att skjuta upp beslutet till DV:s årsmöte 2013 och under tiden kolla stämningen bland våra väljare.
   Under mötet dök V:s ordförande, vår gamle vän Claes Fleming, upp för att diskutera möjligheten att bilda ett internationellt utskott.
   I det lite lösare pratet efter det att huvudfrågan avgjorts nämndes också att en metod att öka kännedomen om Veckobladet skulle kunna vara att trycka en helt liten pappersupplaga för spridning i biblioteken. Någon menade också att DV kunde stödja en sådan åtgärd ekonomiskt.
   När vi något omtumlade lämnade lokalen mötte vi Ann Schlyter på en cykel i regndiset. Hon tyckte vi fattat ett bra beslut.

Afghansk prygel av Anders Davidson

Prygel är förbjuden i såväl afghansk som internationell rätt. För en vecka sedan utdömde tre mullor i södra Afghanistan en 16-årig flicka till 100 piskrapp. Det påstådda brottet var en "olaglig relation". Straffet har verkställts och flickan pryglats offentligt; en grym, omänsklig, förnedrande bestraffning – dessutom olaglig.
   Det afghanska parlamentet kriminaliserade för tre år sedan tvångsäktenskap, våldtäkt, misshandel och andra former av våld mot kvinnor, men de lagarna används sällan. Straffriheten för dessa brutala brott är i det närmaste total.
   Det aktuella fallet med den 16-åriga flickan visar hur ett parallellt informellt rättssystem verkar i flera afghanska provinser. Det är ännu en avskyvärd händelse i en rad som liknande som vittnar om den svåra situationen för afghanska kvinnor och flickor och om att den afghanska regeringen inte gör tillräckligt för att ta kontroll över rättsskipningen. Parlamentets beslut att den här gången utreda är ett viktigt första steg men alldeles otillräckligt.
   Regeringen i Kabul måste omedelbart verkställa lagen om avskaffande av våld mot kvinnor. Omvärlden måste i praktiken stå upp för kvinnornas rättigheter, inte endast motivera sin militära närvaro med att den försvarar dessa drabbade, kämpande kvinnor.

Kommersialiseringen av svensk skola: Fuskmarknaden öppnas av Gunnar Stensson

Att lösa hemuppgifter genom att kopiera texter på nätet är ett sätt att fuska på gymnasieskola - och för den delen högskola - som förekommit länge. Det är så vanligt, att skolorna har utvecklat igenkännings- program som lärare kan använda sig av för att avslöja om en text är stulen.
   Genom att skriva om texten och på andra sätt förändra den är det ändå möjligt för eleven - eller studenten - att undvika att avslöjas. Ironiskt nog kan en sådan bearbetning tänkas ha en viss inlärningseffekt.

Radioprogrammet Kaliber avslöjar
23/9 att marknaden nu också gett sig in i den lukrativa fusksektorn – efter att genom skolpeng, riskkapitalbolag och missbruk av begreppet valfrihet ha tagit kontrollen över skoletableringarna och genom läxhjälpsföretag med möjlighet till rutavdrag börjat exploatera hemläxorna.
   I början var kommersialiseringen av fusket relativt begränsad. Det hände att elever mot ersättning hjälpte andra elever med hemuppsatser och fördjupningsuppgifter. Skalan var glidande från läxhjälp till renodlad försäljning av färdigskrivna uppsatser. Detta är fortfarande vanligt enligt en enkät som Kaliber gjort bland gymnasister och något tusental lärare. Det ger rika elever möjlighet att köpa sig fria från arbete - och kunskaper.
   Nu har fuskmarknaden tagits över av kreativa entreprenörer. Kalibers reporter finner dem utan svårighet på nätet. Entreprenörerna, liksom deras anställda personal, är givetvis anonyma, eftersom fusk anses skamligt – en sorts rest av gammaldags hederlighet. Verksamheten är dock laglig – det finns inga paragrafer som gör lagföring möjlig. Man kan jämföra med finanskapitalister som köper skattesmitaradvokater för att kunna föra ut pengar som de lurat av kommunerna.

Det fuskföretag som reportern kontaktade hade något tiotal anställda. Med utgångspunkt från kundens ålder och uppgiftens art tilldelas uppdraget den skribent som bedöms lämpligast. Man vill gärna se prov på texter som beställarna skrivit själva för att kunna imitera språkbruk och kunskapsnivå och därigenom undvika att fusket uppdagas.
   Bland fuskentreprenörernas anställda finns också gymnasielärare som vill dryga ut sin magra lön med lite skattefria inkomster. En utbildad gymnasielärare kan på någon halvtimme färdigställa ett fördjupnings- eller specialarbete. Priset kan uppgå till någon tusenlapp.
   Systemet gör det möjligt för rika och skrupelfria elever att köpa sig förbi sina kamrater. När de tagit sig vidare till universitet och högskolor kan de på samma sätt köpa sig en examen.
   Därefter blir de mottagna på lukrativa poster i ”samhällseliten” – även om de ibland avslöjar sin okunnighet, som t ex Sofia Arkelsten.

CNN-rubrik: "Drone strikes kill, maim and traumatize too many civilians, U.S. Study says" av Anders Davidson

Rapporten visar att USA ljuger i sin statistik över dödade civila genom drönare. De är många fler än vad som sägs officiellt. Drönarattackerna skadar dessutom en hel region i Pakistan: barn vågar inte gå till skolan, vuxna går inte på bröllop eller begravningar; för den delen inte heller till affärsförhandlingar. De vågar inte träffas i en grupp. 
   Rapporten visar att drönarna kommer i vågor. De som som kommer till undsättning dödas vid den andra omgången.
   Kanske viktigast av allt, rapporten dokumenterar hur propagandan tränger in i massmedia. Den för medborgarna bakom ljuset och får dem att tro rena myter om drönarna. Det kanske värsta exemplet på hur dessa myter understödjs är det journalistiska bruket av begreppet "militanta" för att beskriva offren för drönar-attackerna; även när dessa förmedlare av förment neutrala nyheter inte kan ha en aning om vem eller vilka som dödades; eller om begreppet ens är korrekt (det är faktiskt lika odefinierbart som "terrorist").
   Denna mediapraxis blev särskilt oursäktligt sedan New York Times i maj avslöjade att Obama godkänt en omtvistad metod att räkna civila offer: "De räknar faktiskt alla män i vapenför ålder i en zon öppen för drönarattacker som stridande."
   Rapporten är skriven av två juridiska fakulteter: Stanford och New York University. De har haft hjälp av ett fristående institutet i England och personer på plats i Pakistan.

Arbetslösheten av Sven-Hugo Mattsson

Finansminister Anders Borg spår att tillväxten blir runt 14 % de kommande fem åren 2012-2016, ingen annan tror på en så hög tillväxt. Han tror att arbetslösheten under samma tid skall gå ner från runt 7.5 % nu till runt 5.5 %, 2016. Två stora banker SEB och Nordea, tror att arbetslösheten kommer att ligga stilla trots att de tror på över 5 % tillväxt de tre närmaste åren. Jag tror att vi får en måttlig tillväxt och en ökad arbetslöshet, kanske över 10 %, som i övriga Europa.  I min prognos ingår att vi under de närmaste åren kommer att få ytterligare en ekonomisk kris.

Produktionen effektiviseras
Varför denna pessimism?  Därför att produktionen hela tiden effektiviseras.  Bankerna här ovan tror ju att vi kan ha en tillväxt på över 5 % utan att arbetslösheten minskar. Vi kan se detta i vår vardag, ständigt. Vi fixar själv uttag, vi köper olika biljetter över nätet, vi skannar själv våra varor. I en framtid kommer vi att läsa tidningar på nätet, vilket innebär färre jobb i tryckerier och att tidningsbärare är ett minne blått. Vi får räkningar och betalar dessa på nätet, vi får våra deklarationsblanketter och deklarerar över nätet. Om några årtionden finns förmodligen inte Postens utdelning. Vi handlar alltmer på nätet så att många butiker måste stänga, se skivhandeln.

Globaliseringen
Lägg till detta globaliseringen som innebär att Sveriges ekonomi är helt öppen för omvärlden att ta hand om mycket av det vi själv producerar idag. Mycket av den mat vi käkar produceras utomlands, inte ens mjölken som är en färskvara producerar vi helt själv.
   Visserligen suger tjänstesektorn upp en del av de jobb som effektiviseras bort, men när även denna sektor är mättad finns knappast någon annan sektor som kommer att växa.
   Världsekonomin är ytterst skakig. Kinas ekonomi bromsar in och USA har stora underskott. Flera länder i Europa har stora problem med ekonomin. Tillväxten i världen blir allt mer osannolik eftersom råvarorna sinar.

Politiken

Men det mest negativa är politikens passivitet. Visst skall vi ta hand om de som är arbetslösa, i olika åtgärder. Visst är det bra med utbildningsinsatser, men det löser inte arbetslösheten. Det saknas ett antal hundratusen jobb och de åtgärder som görs löser inte problemen. Visst, politiken kan inte göra mycket i dagen läge där, just, politiken har avhänt sig de vapen man hade.

Leif Pagrotsky
Tyvärr kan vi inte heller hoppas på en eventuell ny regering dominerad av socialdemokratin. Leif Pagrotsky (S) har precis kommit med en rapport om vilken skattepolitik S skall ha. Behåll RUT säger Pagrotsky och ta inte bort jobbskatteavdragen, människor måste lita på systemen. Däremot föreslår han kraftigt sänkta skatter för sjuka, arbetslösa och pensionärer. Det sistnämnda är bra, ja självklart. Felet är bara att detta skall uppnås genom tillväxt, enligt Pagrotsky, om det då inte blir tillväxt sitter S i en rävsax.  Man har lovat att inte höja skatten och kommer inte att kunna genomföra sina löften om skattesänkningar för dessa grupper. Men det viktiga i Pagrotskys rapport är att det inte finns pengar till nya jobb. För detta behövs ökade skatter inte sänkta. Just detta att de samhällen som har höga skatter också har låg/lägre arbetslöshet är en erfarenhet vi har.

Veckoarbetstiden

Vad politiken kan göra är att sänka veckoarbetstiden. Men frågan är helt död. Arbetsgivarna och Alliasen är helt emot och det är där hegemonin finns. Det är länge sen S talade om sänkt arbetstid och V och MP har det mest som ett mantra. Frågan ägs ju av arbetsmarknadens parter och vill politiken gå in och besluta om sänkt arbetstid så får man plocka fram pengar och det är stora pengar. Man kan inte i dag prata om sänkt arbetstid utan att ha ett förslag hur det skall finansieras.

Pengar till välfärden
Vad politiken kan göra är att satsa stort på välfärden, men trots att behoven finns så gör man tvärtom, man skär ner i välfärden. Här är det dessutom den typen av jobb som vi så väl behöver, Jobb som oftast inte kräver högre utbildning. I detta ligger också min pessimistiska syn.
   De flesta av de som är arbetslösa är det därför att de inte helt platsar på en allt mer komplicerad arbetsmarknad, här har vi en stor förändring på de senaste 50 åren. För 50 år sedan hade så gott som alla jobb, därför att arbetsmarkanden var kompatibel med arbetskraften. 

Nervös
Företagsamheten och Alliansen har egentligen inte något intresse av en sänkt arbetslöshet. För företagsamheten är det bra med en arme av arbetslösa för att få ner lönerna. Genom att inte höja arbetslöshetsersättningen och höja skatten för dessa håller Alliansen kostnaderna i schack, att de påstår sig ha empati med de arbetslösa är bara en kuliss. Att arbetslösheten slår ut i ökat försörjningsstöd gör att de kan dra ner ännu mer i välfärden vilket de ledande Moderaterna vill, se Fredrik Reinfeldt se Pia Kinhult.
   S har inte, sen valet 2010 talat om att satsa ytterligare på välfärden.
   Återstår att vi måste lita på marknaden. Det gör mig nervös!

”Asiens politiska uppvaknande var förra seklets centrala händelse.”

Pankaj Mishras bok ”From the Ruins of Empire” analyserar hur kunskapen om kultur, samhälle och människor i Asien begränsas av vårt trånga perspektiv som bara handlar om strategiska och ekonomiska intressen.
   Hur kommer det sig att så många politiker, journalister och bedömare i väst efter 11 september återigen lät sig förledas av de imperialistiska vanföreställningar som krossats genom avkoloniseringen för 50 år sedan?
   Pankaj Mishra angriper den vanliga föreställningen att imperialismen trots allt har goda sidor. Nej, imperialismen är ”ett system som förhärligar storskaligt våld, utsugning, slaveri och rasism och på sikt är förkastligt och ohållbart.”
   Neoimperialismen har visat sig vara lika strategiskt som moraliskt korrupt. Den kan fortfarande störta världen i en fruktansvärd avgrund: ett anfall på Iran kan bli den tändande gnistan.
   Pankaj Mishra angriper västs förenklade bild av motsättningarna i Afghanistan: Talibanskägg mot minikjolar, liberalism mot islamofascism.
   Utlänningar rättfärdigar sin brutala dominans och sitt rasistiska kränkande av asiatiska folk med hänvisning till de ”högre värdena i den egna civilisationen”.
   Pankaj Mishra beskriver en asiatisk tradition av tänkare och politiska filosofer som reflekterat över sin situation i en värld som under de senaste 150 åren dominerats av ”en liten minoritet av vita män”.
   Den ”fria” marknaden är en skapelse av mäktiga stater i Europa och Amerika som gav upphov till en liten transnationell elit, samtidigt som den gjorde många andra fattiga. Hur kan någon falla för påståendet att den fria marknaden handlar om att avskaffa fattigdomen?
   Jämför Columbia-professorn Saskia Sassen som framträder på konferensen ”Innovation in mind” i Lund: ”Du ser det i alla städer. Samtidigt som toppskiktet av manliga höginkomsttagare växer så växer servicesektorn i form av hotell och restauranger medan medelklassen försvinner och ojämlikheten tilltar.” Hon exemplifierar situationen med konstaterandet att den rikaste procenten i New York tillgodogör sig 44 procent av löneinkomsterna. SDS 27/9
   2012 ser vi klart hur en liten minoritet har berikat sig själv på bekostnad av majoriteten som känner sig bedragen och utsätts för utarmning och lidanden. Vi ser redan detta hända i Indien och Kina, för att inte nämna Grekland, Spanien och Portugal som för 50 år sedan var brutala diktaturer, stödda av den överklass som nu utarmar dem genom föra ut sina förmögenheter för att slippa betala skatt.
   Pankaj Mishras bok har alltså titeln: From the Ruins of Empire: the Intellectuals Who Remade Asia. Den är utgiven på Penguin sommaren 2012. Flera bedömare menar att den är lika betydelsefull som Edward Saids epokgörande bok om orientalismen.
En artikel av Pankaj Mishra om USA och Mellanöstern som publicerades i International Herald Tribune den 25/9.
Gunnar Stensson




USA:s oundvikliga återtåg från Mellanöstern av Pankaj Mishra

Mordet på fyra amerikaner i Libyen och angreppen på amerikanska ambassader i hela den muslimska världen har kommit många att erinra sig det som hände 1979, då radikala islamister ockuperade USA:s ambassad i Teheran. Också den gången kunde våldsbenägna extremister vinna en lättköpt seger efter det att en pro-amerikansk tyrann hade störtats.
   Men USA:s besatthet av radikala islamister gör att många förbiser en mycket mer betydelsefull parallell till det rådande belägringstillståndet i Mellanöstern och Afghanistan: helikoptrarna som hovrade över den amerikanska ambassadens tak i Saigon 1975 medan de nordvietnamesiska stridsvagnarna rullade in i staden.
   Den brådstörtade utrymningen innebar slutet på USA:s långa och kostsamma inblandning i Indokina, som på samma sätt som dagens Mellanöstern var ett arv efter sönderfallande europeiska imperier. I Sydostasien fanns inga lockande naturresurser och ingen allierad som Israel att försvara. Däremot uppfattades Indokina som frontlinjen i den världsomspännande kampen mot kommunismen, och amerikanska beslutsfattare försökte utan framgång förmå lokalbefolkningen att främja USA:s strategiska intressen genom såväl USA-allierade despoter som överlägsen eldkraft.

De våldsamma protester som Muhammedfilmen provocerat fram kommer snart att lägga sig och de amerikanska ambassaderna kommer att återuppta sin verksamhet. Men den symboliska innebörden av våldet, som även innefattade ett talibanangrepp mot en av de mest hårdbevakade amerikanska baserna, är uppenbar. USA:s avtagande makt är ett drama som spelas i repris, denna gång i Mellanöstern efter två meningslösa krig och de pro-amerikanska regimernas kollaps eller försvagning.
   I Afghanistan har lokala soldater och poliser dödat sina västerländska utbildare. Demonstrationer mot Muhammed-filmen och drönarattackerna har ägt rum både där och i Pakistan. Det är förbluffande, att utbrottet av historiskt rotat hat mot invaderande stormakter och västerländsk fjärrkontroll ännu en gång har kommit som en chock för amerikanska politiker och kommentatorer.

Det tycks som om USA genom segrarna över nazism och kommunism har invaggats i en överdriven föreställning om sin moraliska överlägsenhet och sitt historiska uppdrag och därigenom kommit att missförstå 1900-talets mest centrala historiska process: de undertryckta folkens oavbrutna, ofta våldsamma politiska uppvaknande.
   USA:s långa historia av samarbete med diktatorer i regionen, från shahen i Iran till Saddam Hussein och Hosni Mubarak, har ställt amerikanerna inför en avgrund av misstroende. Föreställningen att denna djuprotade misstänksamhet kan övervinnas genom några lugnande presidenttal avslöjar bara ännu tydligare Västs nedlåtande syn på det så kallade arabiska psyket, som tills helt nyligen endast antogs vara mottagligt för brutalt våld.

Det är inte bara extremistiska salafister som tror att amerikaner alltid har onda avsikter: de anti-islamistiska demonstranter, som smetade ner Hillary Rodham Clintons bilkaravan med ruttna ägg i Alexandria, var övertygade om att USA var i färd med att ingå förrädiska avtal med det Muslimska brödraskapet.
   Och det har knappast undgått någon i den muslimska världen hur den israeliske premiärministern manipulerat USA för att få till stånd ett förebyggande anfall på Iran.
   Utan tvivel ligger år av kaos framför oss i Mellanöstern, när olika grupperingar försöker vinna kontroll. Mordet på ambassadör J. Christopher Stevens i Libyen, den enda amerikanska framgångssagan under den arabiska våren, är ett tidigt tecken på kommande kaos; det pekar också på de oförutsägbara konsekvenser som skulle bli följden av ett västligt ingripande i Syrien – eller Iran.

Liksom i Sydostasien 1975 har begränsningen i såväl USA:s eldkraft som dess diplomati blivit uppenbar. Finansiellt stöd, eller mutor, fungerar bara till en viss gräns med ledare som kämpar för att kontrollera de förvirrande och våldsamma krafter som den arabiska våren frigjort.
   Trots att det är politiskt olämpligt att nämna under en valkampanj är det ett faktum, att skälen för ett strategiskt amerikanskt återtåg från Mellanöstern och Afghanistan sällan har varit mer tvingande. I synnerhet som minskande energiberoende gör USA:s börda att upprätthålla ordningen i regionen lättare och dess förmodade allierade, Israel, visar tecken på att utgöra ett tomt hot.
   Allt behöver inte vara förlorat om USA minskar omfattningen av sin politiskt osäkra närvaro i den muslimska världen. USA skulle en dag kunna återvända till en relation av ömsesidig värdighet som det har gjort med sin tidigare fiende Vietnam. (Även om den aktuella upprustningen i Stilla Havet – en del av Obama-administrationens ”omsvängning till Stilla Havet” - antyder en ny övervärdering av amerikansk styrka.)
   Republikanerna som uppmanar Obama att skaffa sig en stor käpp tycks tro att de lever kvar i imperialismens tidevarv. De liberala internationalister som argumenterar för ett djupare engagemang i Mellanöstern lever i en liknande tidsbubbla; och båda hyser överdrivna föreställningar om USA:s finansiella styrka efter den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet.

Det är världens nya nationer och uppvaknande folk som i allt större utsträckning kommer att forma händelserna i den post-västliga eran. USA:s återtåg är oundvikligt. Den enda frågan är om återtåget blir lika utdraget och våldsamt som Europas uttåg från Asien och Afrika i mitten av 1900-talet.