Låt bli! av Gunnar Stensson

 Vi har vild, blomstrande, orörd natur i ett övergivet område mellan Värpinge, Gamla Väster, Åkerlund&Rausings fula fabriksområde och dammarna.

   Orörd är kanske inte rätta ordet. Tvärtom, området har ständigt skövlats. Först släppte sockerbruket uppe i Lund ut stinkande kloakvatten i Höje å så de betande korna förgiftades och dog. Sedan kom Lunds fullmäktige på att man skulle bygga ett reningsverk.  Att det skulle placeras i Källby, ett gammalt jordbruksområde, struntade man i. Här skulle det bli reningsverksdammar! I åratal grävde man bort åkrar, byar, trädgårdar och dungar. Bort med skiten! Man lastade av schaktmassorna i en stor, stor hög vid järnvägen. När man grävt färdigt cementade man dammarna. Där skulle skiten flöda. Så byggde man reningsverket vid Höje å. Alltsammans var jävligt fult.
   Baktanken var att upplåta mark till ett stort industriområde intill reningsverket och dammarna. Man fördrev de sista jordbrukarna och hägnade in området. Nu gällde det att få dit industrier. De skulle bort från centrala Lund. Där luktade ju apa!
   Kommunpolitikerna ville få dit Tetrapak. Man bönade och bad och mutade, när inget annat hjälpte. Ni ska få mark gratis och vatten och el! Ni ska få avlopp gratis! Bara ni kommer. Vi har byggt ett gigantiskt reningsverk och kilometervis med reningsdammar. Tetrapak nobbade.
   Vi ska till och med fixa ett industrispår med anknytning till stambanan! Ja, okej då, vi kommer. Det hände ungefär 1939.
   Några bitar mellan industriområdet och reningsverket, liksom mellan dammarna och Höje å blev över. Dem sket man i. Nu är de Lunds Naturreservat.

Vad människan hade förstört återuppbyggde naturen. Dammarna fylldes med fågel och fisk. Ålar vandrade upp från Öresund. Bin, humlor, fjärilar och trollsländor svirrade omkring. Grodor och paddor kväkte, Längs ån trängdes lövträd, buskar och blommor. På de överblivna jordbitarna fick gamla träd stå kvar medan nya växte fritt. Lönn, ask, bok, pil, körsbärs- och äppleträd. Och ett valnötsträd. Buskar med björnbär, svarta vinbär, krusbär och fläder. Naturen fick vara ifred i 60 år.
 

 

Så kom den tid då man började respektera naturen, rentav bli rädd för den. Då kom IIIEA. Nej det är inte ett ångestskri. Det betyder International Institute for Environment Economics.  IIIEA genomförde 2006 och 2008 konferenser i Lund om upphettning, koldioxid, miljögifter, konstgödning med mera. De avslutade konferenserna med att plantera hundratals nya träd i området och räknade ut vilka stora mängder koldioxid träden skulle binda. 2008 var Lunds kommun inblandad och planterade ensam 200 träd. Man satte upp ett par skyltar där man skröt om sitt klimatarbete.
   "Vid Källby har elever vid Internationella miljöinstitutet i Lund under två år planterat träd för att kompensera sina flygresor under utbildningen.
   Intill finns nu alltså ytterligare en plantering som när allt är fullbordat ska bestå av drygt 300 träd. Av dessa har kommunen skänkt 200, som tillägnas det nyligen avslutade framtidsmötet "The Planet in 2050" i Lund. Övriga träd har privatpersoner och en bank donerat.
   – Klimatträden är bra för miljön och bidrar dessutom till att göra det här området, som är ett av de mest uppskattade rekreationsområdena i Lund, lite grönare, förklarade Tomas Avenborg vid invigningen.
Läs hela artikeln i Sydsvenskan »
 

Foto: Torbjörn Carlson
Medan Emil Nordh från Bleckhornen blåste en trumpetfanfar satte Hiromi Blomberg det första trädet på klimatplanteringen. Tomas Avenborg, ordförande i tekniska nämnden, var behjälplig.

   De tolv följande åren glömde man planteringen. Träden fick växa fritt. Skyltarna rostade.

Framåt 2020 kom byggnadsnämnden på att man ville bygga en ny stadsdel i det uttjänta gamla industriområdet. Och det gick väl an, området var fult, luktade illa och hade varit inhägnat i 90 år. Men man började också kasta lystna blickar på de bitar där naturen åter fått utvecklas fritt det senaste decenniet. Dem skulle vi kunna exploatera.
   Då blev det stopp, till exploatörernas häpnad. Det hade vuxit fram en stark opinion som såg den fria naturen som något på samma gång livsviktigare och farligare än hus, en gata, trädgårdar eller parker. De vildvuxna skräpområdena fick en ny beteckning: Lunds naturreservat.
   Det fanns förstås en mäktig motopinion som ville göra naturreservatet så litet som möjligt. Många kommunpolitiker är mer intresserade av Economics än av Environment.
   De senast veckorna har jag som så många andra strövat i Lunds naturreservat. Vi har trampat upp nya stigar i den täta grönskan. Vi plockar bär och äpplen. Det har blivit svårare för oss Klostergårdsbor eftersom järnvägsbygget fullständigt skurit av oss från naturreservatet. Men när man går på de nya stigarna kan man komma alldeles intill brobyggplatsen. Det är en mäktig syn.  Liksom på 1930-talet ser man enorma schaktmassor flyttas och kolossala maskiner gräva. Åter hörs det rytmiska dunket när bjälkar slås ner i marken. Järnvägen ska flytta transporter från vägarna. Det är bra. Arbetsplatsen är avgränsad. Det är bra. Men det är oroande att se de enorma krafter människan förfogar över när hon omskapar jordens yta.
 

 

De närmaste åren gäller det att kämpa med näbbar och klor för naturreservatet för att inte Economics skoningslösa drake ska sluka den sköna Environment och utsätta oss för naturens berättigade hämnd.
   Jag tänker som vanligt promenera i naturreservatet på söndag. Om någon vill följa med i dessa coronatider så finns jag på torget vid kyrkan i Klostergården klockan 14 på söndag. Promenaden kanske tar ett par timmar.

Same same but very different!

 

Friday for Future alla fredagar

  

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
   Nästa fredag, 28 augusti, är en grupp på torget på corona-avstånd kl 12-14 och på lördag, 29 augusti kl 11-13 har vi Skostrejk. Temat är Amazonas. Så kom med era skor och sätt namnlappar eller något om betydelsen av Amazonas på lappar i dem. En grupp är där hela tiden.
 

 

Jonas Sjöstedts sommartal 2020

  

Söndag 30/8 KL. 14:00–14:30
Välkommen att lyssna på Jonas Sjöstedts traditionella sommartal på söndag! I år hålls talet inför en liten publik på Bokcafé Pilgatan i Umeå och sänds live här på Facebook och på vansterpartiet.se.
Länk till Facebooksändningen »

Skövling av läplantering av Ann Schlyter

 Så börjar politiken komma igång igen, om så med begränsad närvaro av politiker. I fullmäktige innebär det onekligen en viss inskränkning i demokratin. I Byggnadsnämnden kan alla ordinarie närvara, medan ersättarna får vara med på distans.
   Augustimötet var ganska kort och odramatiskt. En detaljplan på Ladugårdsmarken hade kommit ända till antagande. I det stadiet kan man inte påverka innehållet och mitt avslagsyrkande blir mer av demonstration och uppföljning av tidigare misslyckade försök att rädda en läplantering.
   När jag satt i park och naturvårdsnämnden på åttiotalet lyckades vi driva fram att en läplantering skulle etableras norr om stan för att framtida bostäder skulle få vindskydd, och en bättre utemiljö. Det är nu ett väl uppvuxet cirka femton meter brett "skogsbälte". Den nu antagna detaljplanen innebär att det byggs bostäder även där träden står. Trädridån skövlas och husen kommer att ligga fritt för nordanvindarna. Inte enbart upplevelsemässigt, utan även ur energisynpunkt en stor nackdel. Inget annat parti än Vänsterpartiet har i något stadie av planeringen föreslagit att läplanteringen skulle bevaras.
 

Detaljplan på Ladugårdsmarken » 

Framtidens civila försvar – perspektiv från Vänsterpartiet (från Facebook)

 Publicerat: 2020-08-24

Idag skriver jag om det civila försvaret på Folk och Försvars hemsida. Mitt fokus ligger (surprise!) på välfärden! Läs och dela gärna.
   ”Ett robust, säkert och tryggt samhälle kräver att samhällets bottenplatta, den kommunala och regionala välfärden, fungerar och har tillräckliga resurser för att kunna ge ett bra stöd till befolkningen. De anställda gick på knäna redan när allt var lugnt, och nu när vi befinner oss i en kris finns ingen extra växel att lägga in. Nu ser vi vad dåliga arbetsvillkor, slutkörda medarbetare, bortprioriterad fortbildning och ekonomiska nedskärningar får för effekter när vi möter en kris.”
Hanna Gunnarsson

Läs artikeln »

”Det är de små, små detaljerna som gör'et” av Gunnar Stensson

 Nästan ingen tror att vi kan uppnå klimatmålet en och en halv grads ökning av temperaturen. Just nu härjar skogsbränder i Kalifornien, Nevada och Arizona. Luftföroreningarna förvärrar dödligheten i Covid-19. Orkanen Laura är på väg in i Louisiana och Texas. Permafrosten i Sibirien smälter. Hela städer sjunker ner i gyttja. Inlandsisen på Grönland smälter. Kallt sötvatten ändrar strömmarna i Atlanten. Havsnivån stiger. På Sveriges västkust planerar Preem ett jätteraffinaderi. Ökenspridningen fortsätter. USA kanske lämnar Parisavtalet om två månader.
   Allt detta drabbar framför allt de fattiga och de som bor i de tidigare kolonier där vi stal vårt överflöd. Men till slut drabbar det oss själva, och våra barn och barnbarn
   Det är vårt fel, vi som bor i den rika delen av världen är skyldiga. De stora bilproducenterna, inte minst Volvo, satsar på stadsjeepar, stora, tunga, höga, energislukande metallmonster. Vi har så gott om pengar att vi gladeligen köper dem. Vi har för mycket pengar. Stadsjeeparna, suvarna, ska i framtiden få elmotorer. När de blir eldrivna kräver batterierna sällsynta metaller. Kriminella har redan börjat stjäla katalysatorer i Lund och Malmö för att utvinna metallerna som är dyrare än guld.
 

 

I kommunerna Ängelholm, Klippan, Höganäs, Bjuv, Båstad, Perstorp och Helsingborg vill våra folkvalda satsa 50 miljoner på att stötta det klimatdestruktiva inrikesflyget. Och de är inte ensamma.
   I Lund har man beslutat att bredda E22 mellan trafikplats Gastelyckan och Lunds Norra, där också en ny avfart ska byggas. Man vill öka framkomligheten för de monstruösa suvarna.
   Planen är oförenlig med det av regeringen uppsatta målet att minska utsläppen från trafiken med minst 70 procent till 2030.
   Det vanliga svaret från miljöbrottslingarna lyder: - Vi är så små, så små, så det kvittar vad vi gör.
   ”Det är de små, små detaljerna som gör´et, vart litet kugghjul är viktigt för maskineriet” sjöng Povel Ramel.
   ABI, Ansvarslösa Beslutsfattares International, består av miljoner producenter, konsumenter och beslutsfattare, inte minst i Sveriges riksdag, regioner och kommuner.
   Ett par artiklar i Sydsvenskan denna vecka ger mer kunskap om sakfrågorna. Läs dem!
   Kollektiv mental kortslutning rubricerar Peter Fällmar Andersson sin artikel den 24/8. Rubriken är ett citat ur en artikel i The Guardian av Greta Thunberg.
   Varför ska projekt som försvårar möjligheten att nå klimatmålen genomföras? publicerades den 25/8 under Aktuella frågor. Den innehåller viktiga argument mot breddningen av E22. Författare är Cecilia Emanuelsson, Kerstin Johansson och Jonas Holmberg från initiativet breddaintee22.se.

Och våldet får ha sin gång… av Gunnar Olofsson

 EU har infört sanktioner mot Belarus (Vitryssland). Anledningen är det våld som de styrande utsatt obeväpnade protesterande människor för. Några demonstranter kan till och med ha dödats av beväpnade styrkor.
    Men det här händer ju hela tiden i det ockuperade Palestina. Bara under en knapp vecka i slutet av augusti skadades 18 personer, inklusive en funktionshindrad, av skarp eldgivning från den israeliska armén. Tidigare under månaden dödades en ung kvinna i sitt hem när hon skulle stänga ett fönster för att slippa få in tårgas.
   De senaste två åren har minst 350 obeväpnade palestinier - inklusive barn, funktionshindrade, journalister och medicinsk personal - dödats av Israel. Över 30.000 (!) har skadats, en del med livslånga handikapp som följd.
   Varken Belarus eller Israel är medlemmar i EU, men inget av länderna ligger långt bort. Man kunde tro att att de skulle behandlas lika. Men medan våldet mot människor i Belarus enligt EU måste upphöra kan det mot palestinierna av någon anledning få ha sin gång…
 

Bilen först – i stort som smått av Ulf Nymark

 Lund gör anspråk på att vara en cykelkommun. I begreppet ”cykelkommun” ligger inte bara det faktum att det cyklas mycket i kommunen, utan också att kommunen har bra villkor för cykeltrafik, ja, rentav att kommunen skulle prioritera cykeln som trafikslag.

Och visst vinner Lund då och då pris som bästa cykelkommun och liknande. Men för de flesta som regelbundet färdas på cykel i kommunen är det uppenbart att det finns många brister i cykelinfrastrukturen. Utmärkelserna som kommunen kammar hem speglar snarast det dystra faktum att det ser ännu värre ut i andra kommuner.

Bilkommunen Lund
När allt kommer omkring är Lund fortfarande en bilkommun, även om rekordårens värsta bilyra har stillnat en hel del. Den politiska majoritetens har sagt ja till en breddning av E22 med ytterligare två filer och ja till en ny trafikplats vid Ideon. Därmed har de också sagt ja till en planerad 70-procentig trafikökning på motorvägen genom Lund. Detta är idag det tydligaste exemplet på att det är ”bilen först” som gäller som huvudregel. Men även i vad som kan synas vara detaljer i trafikmiljön visas att ”bilen först”-tänkandet är vägledande.

Dagsaktuella exempel
En cyklist som i denna vecka färdas på cykelbanan österut på Hjalmar Gullbergs väg finner oväntat och oannonserat att gång och cykelbanan är blockerad på grund av vägarbeten. Genom en skylt hänvisad de gående till ”andra sidan”. Cyklister hänvisas inte alls.
 

 

Cyklister finns inte
Det är kommunen som ger tillstånd för gatuarbeten och accepterar att gång- och cykeltrafiken tvärstoppas på detta sätt. Gående ska tvingas ut på ”andra sidan” av det-framgår-inte-vad; cyklister finns helt enkelt inte. En cyklist som färdas på cykelbanan vid på Thulehemsvägen tur och retur möter samma typ av blockering av gc-banan på två ställen och samma avsaknad av hänvisning. En cyklist som kör Tunavägen österut på Spartasidan möts av samma skyltning och avspärrning.
   Varför är då detta är exempel på ”bilen först”? Jo, för det första: det skulle vara otänkbart för kommunen att mitt på en gatusträckning, t ex Hjalmar Gullbergs väg, stänga av bilkörbanan helt för biltrafik, utan att i förväg, vid anslutande gator via vägmärken informera om detta och hänvisa till alternativa vägar.

Ta bilkörbanan i anspråk
För det andra: I samtliga fall av stängd gång- och cykelbana som här hade skildrats hade det varit fullt möjligt att avgränsa en del av den breda bilkörbanan och leda gång- och cykeltrafiken på ett smidigt och trafiksäkert sätt förbi vägarbetsområdet. Redan på 1990-talet rekommenderade Svenska Kommunförbundet (nu Sveriges kommuner och regioner) att vägarbeten på gång- och cykelbana skulle säkras på nedanstående för gc-trafiken säkra och framkomliga sätt.
 

Ur skriften ”Utmärkt!”, Svenska kommunförbundet 1997.
 

Ingen förbättring sedan 1990-talet
Och på 1990-talet förekom i vår kommun exakt samma typ av tvärstoppsblockering av gång- och cykelbana som idag. Som dåvarande ledamot i Tekniska nämnden aktualiserade jag detta oskick och föreslog att kommunen skulle följa kommunförbundets lösning vid avstängda gc-banor p.g.a. vägarbeten. Om jag inte minns helt fel gick nämndens beslut i den riktningen.
   Men än i dag, ett par decennium senare, ser det fortfarande lika bedrövligt ut vid gatuarbeten på gång och cykelbanor. Lund är långt ifrån den målsättning som uttrycks i ett underlag till den nya översiktsplanen: att ”skapa holländsk nivå på struktur och standard” för cykeltrafiken. Fortfarande är det ”bilen först” som gäller. Och det är lång väg till Holland och Nederländerna.

NOT. Det är de entreprenörer som utför gatuarbeten som rent praktiskt sköter skyltningen och anordningar runt gatuarbetena. Men det är kommunen som anger villkoren för trafikregleringen och ansvarar för att dessa villkor följs. Och i åtminstone två av de i texten relaterade fallen är det kommunen själv som är entreprenör genom Markentreprenad.

USA-rasismen: Mississippi 1920 och Wisconsin 2020 av Gunnar Stensson

 Thomas Piketty rekommenderar att man använder klassisk och samtida litteratur i studiet av ekonomi men också för att förstå samtiden och tänkbara utvecklingsmöjligheter. 

   Förra veckan analyserade vi Mark Twains Huckleberry Finn, som skrevs på 1880-talet. I centrum för berättelsen står det amerikanska slavsamhället.
   50 år senare utkom William Faulkners kanske främsta verk Light in August, svensk översättning 1944. Samma år utkom Gunnar Myrdals bok om det amerikanska rasproblemet, An American Dilemma.

Light in August skildrar ett mord och en lynchning på landsorten i delstaten Mississippi ett par augustidagar på 1920-talet. Huvudpersonen Christmas har till-delats sitt namn på ett barnhem för vita dit han inlämnats ano-nymt. Sedan han påståtts vara av blandras skickas han bort från barnhemmet och adopteras av en fundamentalistisk kristen jordbrukare. Som vuxen är han osäker om sin identi-tet men uppträder som vit. Han får arbete i ett sågverk och bor i en gammal slavbostad på en tidigare sydstatsherrgård som ägs av en ensam nordstatskvinna, miss Burden. Hon bjuder in honom till måltider och samtal.
   Miss Burden mördas och herrgården sätts i brand. Röken står som en svart pelare mot augustihimlen. Christmas anklagas för mordet och grips efter ett par dagar. Före rättegången infångas han av en mobb som uppviglats av en fascistisk officer i nationalgardet. Han dödas och kastreras.
   Under händelseutvecklingen anländer en gravid kvinna som söker den försvunne fadern till sitt barn. Hon finner honom, men han visar sig vara en oansvarig kriminell, som anklagar Christmas för mordet och gör anspråk på en utlovad lösensumma. Inför risken att själv gripas avviker han. En sågverksarbetare tar hand om kvinnan och hon föder sitt barn i slavbostaden vid den nedbrunna herrgården. Barnets onde fader och den gode arbetaren heter båda Byron, vilket leder till förvecklingar. Byron och den avskedade prästen Hightower, som är besatt av myterna om Söderns storhet och nederlag, försöker rädda Christmas. 

   En gammal kvinna dyker upp när Christmas ska dömas. Hon är hans mormor. Hennes dotter tvingades lämna sitt utomäktenskapligt födda barn på ett barnhem och fördrevs hemifrån. Mormodern har därefter aldrig sett sin dotterson. Nu får hon äntligen se honom.
   Romanens handling visar slaveriets och rasismens destruktiva konsekvenser på många plan och över flera generationer. Allt är koncentrerat i ett drama som liknar en tragedi av Shakespeare.

Thomas Piketty påpekar i Kapitalet och Ideologin att det Demokratiska partiet i USA från början var vad han kallar ett ”socialnativistiskt parti”, ett parti som genomför sociala reformer för en viss befolkningsdel, i det här fallet vita invandrare, på bekostnad av etniska minoriteter, här svarta och urinvånare. (Det nationalsocialistiska partiet i Tyskland genomförde betydande sociala reformer för ”ariska” tyskar).
   Demokratiska partiet stöttade först slaveriet och övervägde senare att skicka tillbaka de frigivna svarta till Afrika. På 1930-talet blev det Roosevelts parti och genomförde New Deal. Men samtidigt som partiet genomförde sociala reformer i norr, fortsatte det att stötta rasåtskillnaden i sydstaterna, där det hindrade svarta barn från att studera på samma skolor som vita barn och sopade igen spåren efter Ku Klux Klans lynchningar.
   På 1960-talet svängde Demokraterna och stödde medborgarrättsrörelsen. På 2000-talet valde det en svart president. Nu har det utsett en svart kvinnlig vicepresidentkandidat: Kamala Harris.
   I söndags sköts Jacob Blake, en svart man, i närvaro av sina tre barn, tre, fem och åtta år, med sju skott i ryggen av en polis i Kenosha, Wisconsin. Staden befinner sig i undantagstillstånd. Vit-maktgrupper och islamofober skjuter demonstranter på gatorna.

Rörelser som Black Lives Matter påverkar. Ett socialnativistiskt parti som Demokraterna i USA kan utvecklas till ett socialt demokratiskt parti. Det är möjligt, men inte säkert.

Om copyright och nätets frihet av Göran Persson

 

Flera läsare har uppmärksammat det jag skrev förra veckan om att copyright-björnarna börjat jaga VB. De erbjöd ett ekonomiskt stöd om så skulle behövas vilket jag tackar för. I den ekonomiska frågan återkommer jag när jag vet vad det kommer att handla om. Som man kan se av den bifogade mailväxlingen så har VB erbjudits en viss rabatt på skadeståndet med anledning av mitt bemötande av kravet.
   Jag har inte bestämt mig för att anta budet men det lutar däråt. Att vara principiell och svara nej är nog tyvärr verkningslöst, tror inte att VB kan skapa en verkningsfull attack mot copyrightbjörnarna.
   Det är emellertid det principiella som gör mig misströstande och sorgsen. Ännu en arena som det icke-kommersiella trängts ut ifrån. Personligen har jag alltid förespråkat ”copyleft” som ett bättre alternativ än detta fanatiska hävdande av copyright och rätten att handla med dessa rättigheter.
 

Läs mer om copyleft »

Mailkonversationen med Copyright Agent

Den 2020-08-18 kl. 12:28, skrev Olivia @ Copyright Agent:
Hej Veckobladetilund,

Vi har uppmärksammat att ni förmodligen publicerat material olovligen och därmed brutit mot lagen om upphovsrätt.

TT Nyhetsbyrån äger den berörda bilden. I bifogat dokument ser ni bilden markerad med en röd ruta. I dokumentet finns även allmän information om ärendet. Vi ber er besvara detta krav inom 14 dagar.

Då TT Nyhetsbyrån upplever ett ökat antal upphovsrättsbrott mot deras fotografers material, ser de sig tvungna att hitta överträdelserna och se till att upphovsrätten respekteras, så de också i framtiden kan leverera kvalitetsmaterial till sina kunder.

Copyright Agent samarbetar med ett antal ledande bildbyråer och fotografer för att säkra deras upphovsrätt på Internet. Här kan ni läsa mer om vårt samarbete tillsammans med TT Nyhetsbyrån: https://tt.se/upphovsratt/
   Ni kan även läsa mer om Copyright Agent här: www.copyrightagent.com
   Om ni har några frågor eller dokumentation är ni välkomna att svara på detta mail eller kontakta oss per telefon på +46 856-280967 måndag–fredag, kl 10–16.

Vänligen ange ditt ärendenummer om du kontaktar oss per telefon – så har vi möjlighet att hjälpa dig i det specifika fallet.

Med vänliga hälsningar,
Olivia Wiklund, Juridisk Rådgivare
 

---

Hej Olivia

Naturligtvis har ni rätt i sak, bilden ifråga är publicerad utan tillstånd. Trots det vill jag hävda att era krav är oskäliga.
   Bilden är nu borttagen så där är inget problem.
   Det ekonomiska kravet är däremot oskäligt. Veckobladet är en helt ideell liten webbtidning. Vem som vill får titta utan att betala något för det. All text och redigering görs helt utan ersättning. De enda pengar som är inblandade i Veckobladet i Lund är avgiften för domännamnet och ett billigt webbhotell, ca 1000 kr per år. Er aviserade avgift/böter är alltså väldigt hög i vår värld.

   En bra vecka har Veckobladet ca 250 unika besökare så vi är dessutom ett mycket litet massmedium.

Eftersom vi är en ideell liten grupp som håller på med detta p g a vårt politiska intresse så försöker vi leva efter Internets ursprungliga idé att det är korrekt att länka och återanvända material. Det var slarvigt att inte ange fotografens namn, det är det enda fel jag vill medge och be om ursäkt för.

Hoppas ni kan dra tillbaka era ekonomiska krav, Veckobladet är ingen juridisk organisation utan den ende som drabbas är undertecknad.

Hälsningar
Göran Persson
 

---

Hej Göran,

Tack för ert mail.  

Vi företräder TT Nyhetsbyrån i ärenden gällande upphovsrätten. Alla bilder är som utgångspunkt skyddade av upphovsrättslagen. På grund av detta är den ansvariga personen skyldig att undersöka detta innan materialet används. Innan någon form av publicering sker ska det därför säkerställas att det finns en giltig licens som omfattar upphovsrättslagen.

TT Nyhetsbyrån och fotografen som tagit bilden innehar ekonomiska och ideella rättigheter till den. En publicering utan en giltig licens är en överträdelse av upphovsrätten och upphovsmannen har då rätt till att kräva kompensation enligt 54§ i upphovsrättslagen  (1960:729). 

Vi vill vänligen uppmärksamma er på att vi har sett över ert ärende ytterligare en gång och kan meddela att vi dessvärre inte kan stryka betalningskravet i ärendet med bakgrund mot ovan förklaring. Vi vill dock erbjuda er en sänkning av betalningskravet i ärendet. Det vi kan erbjuda er är en ackreditering på 1 av 3 belopp, vilket innebär en ackreditering på 950 kr och ett nytt totalbelopp på 1900 kr. Vänligen meddela om detta erbjudande önskas inom 10 dagar så skickar vi en faktura till er på detta belopp.

Vänligen notera att ovan förslag är utan bindande verkan, om ärendet går vidare till domstol förbehåller vi oss rätten att kräva betalning på det ursprungliga fulla beloppet.

Med vänliga hälsningar,
Olivia Wiklund, Juridisk Rådgivare

Välkomna till hösten i VB!

Dags för ny hösttermin eller rentav ett nytt år. Två av de stora ämnesområdena i VB; skolan och riksdagspolitiken startar ju ett nytt år nu på hösten.

   Som vanligt lovar VB inte så mycket inför framtiden men vi skall försöka hålla igång på vanligt sätt under hösten.
   Nu känns det dock som om tiden rinner ut för företeelser som VB på många sätt. Jag har alltid betraktat nätet som lite av en fristad i vår kommersialiserade tid. Men så är det inte längre, om det nu ens varit så alls.
   En av kommersialismens vakthundar, Copyright Agent, jagar just nu oss för att vi återanvänt en bild från TT utan tillstånd. Visst förstår jag att kommersiella företag måste värna sina intressen gentemot varandra men att dra in helt ideella företeelser som VB i detta är i mina ögon helt oskäligt. Den samlade kostnaden för en årgång VB är ca 1000 kr för domänadress och webbhotell. Copyright Agent vill ha ungefär tre gånger detta för den publicerade TT-bilden. Om detta krav kvarstår efter mitt ifrågasättande av rimligheten i detta så förtas lusten att fortsätta med ideellt arbete ganska rejält.
red 

Friday for Future alla fredagar

            

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.           

Rapport från riksdagen (från Facebook)

Idag startar debatterna i riksdagens kammare igen. Vänsterpartiet rivstartar med tre interpellationer (skriftliga frågor som sedan debatteras i kammaren) till tre olika ministrar. Debatterna sänds som vanligt på riksdagens hemsida och man kan även lyssna i efterhand. Vänsterpartisterna börjar debattera runt 1430 (men tider är alltid lite osäkra).

   Formellt är vi fortfarande på riksmötet 19/20, skifte till nytt riksmöte (”verksamhetsår”) görs 8 september.

Hanna Gunnarsson på Facebook den 20 augusti

Boktips

 ”Är morgondagen redan här?” är titeln på en ny bok om corona-pandemins politiska och ekonomiska konsekvenser för staten, globaliseringen och EU inför den fundamentala omdaning av samhället som klimatkrisen nödvändiggör. Författare är bulgaren Ivan Krastev och översättare Nils Sjödén och Nils-Aage Larsson. Utgivare förlaget Daidalos.

   Det är, skriver Ivan Krastev i inledningen till sin bok om coronapandemin och Europa, som om vi hade hamnat mitt i alla de stora dystopiska romanerna, från "Du sköna nya värld" och "1984" till "A Clockwork Orange" och "Tjänarinnans berättelse", på en och samma gång. Normaliteten har satts på paus. Och mycket som tidigare ansågs politiskt omöjligt att genomföra har visat sig vara fullt möjligt eller kanske till och med önskvärt. Men vad innebär detta för framtiden?
Läs mer och beställ hos Daidalos »

Dam i dilemma av Gunnar Stensson

 Det var en av de heta förmiddagarna i augusti, tre veckor före terminsstarten.  Lund låg i sommardvala. Botulfsplatsen var nästan folktom. En gammal dam stod i skuggan av linden norr om saluhallen. Hon var liten och rak, klädd i strikta mörka kläder och tycktes samtala med en äldre man i ljus hatt och kortbyxor som stramade om den bågnande magen. Mannen lyssnade otåligt, gjorde en irriterad gest och skyndade in i saluhallen. Den gamla damen stod kvar.
   När jag gick förbi vände hon sig till mig med några ord som jag först inte uppfattade eftersom hon talade lågt. Snart förstod jag att hon hade varit på banken, att hon inte hade fått ut några pengar och att hon just nu behövde 20 kronor. Mycket besvärad undrade hon om hon kunde låna av mig. Jag hade ingen tjuga, men det råkade finnas en femtilapp i plånboken så jag erbjöd henne den. Hon ville först inte ta emot den. Vi diskuterade en stund, sedan tog hon den, grep min hand med båda sina och utbrast: Räddad!!

   Banken! Dit hade hon gått dit för att ta ut ett mindre belopp, stått i kö och till slut mötts av formaliteter och avvisats. Tyvärr. Ut ur det svala kontoret, ut i sommarhettan.

Jävla banker! Till och med den lilla underbetalda personal som finns kvar på kontoren har förvandlats till en sorts robotar, styrda av AI, artificiell ”intelligens”, och helt oförmögna att hjälpa en gammal dam som i alla tider haft konto där! Nej tyvärr! Det är omöjligt.
   Och ute på stan finns ingen människa som har reda pengar, bara kort och svisch och smarta telefoner. Handlingsförlamade! Jävla samhälle!
    Efteråt tog jag ut ett par femhundringar i automaten vid Stora Södergatan för att bevara min handlingsfrihet. Sedan tog jag bussen till Klostergården, där det inte längre finns någon automat.
   Buss kan man åka utan vare sig kort eller pengar. Fast det skulle den gamla damen aldrig göra.

Sommarläsning av Sten H.

 Jag har ägnat sommaren till att läsa Ulrika Knutsson. Elin Wägner, en kraftfull biografi på 400 sidor. (Historiska Media, kr 299 och så påstås böcker vara billiga i Sverige!). Att jag blev intresserad av Elin Wägner är Kitten Anderbergs förtjänst sedan jag följt henne på vandring till Elins platser i Lund, inkl den trista graven på Norra Kyrkogården. Det har varit en tankeväckande läsning som fått mig att inse hennes format som journalist, Hon var dessutom författare med i stort sett en roman om året men de har jag undvikit. Det är som aktivist hon är mest intressant. Hade hon varit verksam femtio år senare skulle hon ha prytt sin plats i 68-vänstern med sin förmåga att följa med i tidens frågor och ständigt att engagera sig .
   I första hand var hon förstås feminist och hon deltog flitigt i kampen för kvinnlig rösträtt. Den vanns först 1921, sist i Norden (Finland var först). Det var liberala kvinnor som starkast yttrade sig i den kampen. Hur viktig och förbittrad rösträttsfrågan var har jag inte förstått tidigare, det kom aldrig riktigt fram i historieböckerna. Första världskrigets hemskheter väckte ett starkt engagemang för fredsfrågor vilket blev otidsenligt på 30-talet. Hon var sedan verksam på Fogelstadskolan ägnad åt att stärka kvinnor ur alla samhällsklasser.
   Elin blev en viktig person i 1920-talets svenska intelligentsia. Hon skrev i Dagens Nyheter, blev redaktör för Idun, en då känd veckotidning för kvinnor och hon blev vän med t.ex, Barbro Alving och Alva Myrdal.
   Elins kärleksliv var inte utan problem. Hon hade en tendens att tända på lite auktoritära män, t.ex. chefredaktören för hennes första tidning Helsingborgs-posten, en tysk officer och den konservative författaren Sigfrid Siwertz. Politiskt rörde hon sig på gränsen mellan liberaler och socialdemokrater. Han jobbade med paret Myrdal kring befolkningsfrågan, men är naturligtvis främmande för arbetarrörelsens värderingar.
   Sin sista kampanj ägnade Elin åt miljöfrågor, framför allt i boken “Väckarklocka” (1941). Det är en rasande uppgörelse med industrisamhället och det moderna jordbruket. Hon avfärdades då. Men sannolikt är det hennes mest lästa och uppskattade bok idag.

Smålands naturskogar förvandlas till tallplantager av Gunnar Stensson

 Blåbär - i juni gröna kart, i juli blå och torra, i augusti stora, solvarma, druvliknande – mognar i grön mossa och blommande ljung i de milsvida skogarna i den avlägsna del av Småland där Kronobergs, Kalmar och Jönköpings län gränsar till varandra. Rävarnas blåbärsglänsande skit och fåglarnas utspydda körsbärskärnor fläckar de vita, dammiga småvägarna mellan glesa gårdar, varav flera är övergivna, med hus och lagårdar som förfaller och betesmarker som växer igen.

 

 

Länge var dessa skogar orörda. Visst körde bönderna dit med hästar vintertid och avverkade träd och visst fanns det flera små ångmaskinsdrivna sågverk i byarna, men det förändrade inte skogen, vars barrtäckta stigar var genvägar mellan stugorna.
   Nu förvandlas väldiga arealer skog till glesa tallplantager. På de vidsträckta fällorna är marken uppriven och täckt av tallplantor. Längre bort syns halvstora tallar som ska växa ett par decennier till. På sluttningarna längs Alsterån står fullvuxna tallar färdiga att avverkas, kvistas och sågas i lämpliga längder av väldiga skogsmaskiner. Skogsarbetarna som manövrerar de dånande maskinerna rör under avverkningen aldrig vare sig träd eller mark. De kör mellan avverkningsplatserna och lämnar djupa spår. Gamla stigar utplånas.
   Småbrukarna som ägde skogarna har ofta sålt dem till spekulanter i andra delar av landet som söker vinst och från kontor i Stockholm styr förvandlingen av skog till tallplantager. En av storägarna är det statliga bolaget Sveaskog.  Monokulturen med tallskog breder ut sig.
   Det nya skogsbruket infördes stegvis. Stormen 2006 var en avgörande händelse. På väldiga ytor vräktes alla träd omkull. Det tog åratal att röja upp.
   Karins syster Märta som var verksam i hemtjänsten i Orrefors försökte ta sig fram till en avlägset boende sjukpensionär men nedfallna träd hade gjort alla vägar oframkomliga och hon blev tvungen att överge sin bil.

Nu bränner augustisolens intensiva strålning den bara marken i tallskogarnas monokultur. Bäckar och kärr är uttorkade, liksom gårdarnas brunnar. Brandfaran är akut.
   Om skogsbränder kan undvikas återstår risken att ännu en vinterstorm fäller de ömtåliga tallarna när våldsamma vindbyar driver fram mellan de glesa stammarna.  Jordlagret är tunt, ofta bara någon decimeter ovanför berggrunden, och träden bryts inte – de rycks upp med rötterna. Naturen kan återta makten över skogarna i Småland.
   Men visst finns det fortfarande orörda områden i bergig terräng där skogsmaskinerna inte kan ta sig fram. Där mognar blåbären – oftast oplockade och osedda – medan lingontuvorna börjar skifta i rött under vajande gröna ormbunkar.

Förslag till nytt LundaEko: Luftiga mål och avsaknad av åtgärder av Ulf Nymark

 

Förslag till nytt LundaEko: Luftiga mål och avsaknad av åtgärder

Läs förslaget

Nu är det åter dags för en ny version av LundEko – Lunds kommuns program för ekologisk hållbar utveckling. Programmet är ett övergripande miljöprogram för hela Lunds kommun. Det omfattar inte bara den kommunala organisationen utan alla som bor och verkar i Lunds kommun.
   Kommunens tjänstepersoner har tagit fram ett utkast till nytt program gällande tiden 2020 till 2030. Utkastet finns nu för begrundan och kommentarer hos de politiska partierna och i nästa månad ska kommunstyrelsens miljö- och hälsoutskott ta ställning till ett förslag om att skicka ut programmet på en bred formell remiss.

LundaEko version III
Det blir nu det tredje LundaEkoprogrammet som nu ska beslutas. Det första antogs år 2006 av fullmäktige. Dock hade detta program sin föregångare i ”Lunds Agenda 21” som antogs av kommunfullmäktige hösten 1997.
   Programmet från år 2006, LundEko I, som sträckte sig till 2012, var ett utförligt program som innehåll inte bara mål, utan också ett stort antal åtgärder, drygt 100 konkreta åtgärder, för att nå målen. Fullmäktige tog alltså ansvar för och gav riktlinjer om hur målen skulle uppnås.
 

 

LundaEko II – minskad styrförmåga
Den borgerliga majoritet som styrde Lund år 2012 lyckades inte få fram ett nytt program som direkt skarvade i där LundaEko I tidsmässigt slutade. Först hösten 2014 kunde fullmäktige anta LundaEko II som gäller tiden från antagandeåret fram till och med 2020. Det blev ett i förhållande till 2006-års program ett tämligen avskalat och urvattnat program. Målen var i många fall tämligen flummiga, typ att något ska ”öka” eller ”minska”, utan att ange hur stor ökningen eller minskningen ska vara. Programmet hade inga som helst svar på frågan hur målen skulle uppnås. Det överlät fullmäktige till kommunens nämnder att besluta om. Dokumentet hade helt enkelt en svag styrförmåga, vilket också många tunga remissinstanser, bland annat Lunds universitet, Länsstyrelsen, Kraftringen, framhållit. Frånvaron av styrmedel protesterade också den rödgröna oppositionen emot.

Bristande måluppfyllelse
Att denna kritik var befogad visar sig nu i kommunens miljöredovisningar. Av redovisningen för år 2019, alltså näst sista året för LundaEko II, framgår att av totalt 39 mål kommer endast ynka 10 mål med någorlunda stor säkerhet ha uppnåtts 2020. Lika många delmål bedöms inte komma att klaras av, medan resterande 19 delmål bedöms som osäkra att uppnå.

LundaEko III – samma svagheter som i tidigare versioner – fast värre
I det förslag till LundaEko III som är på väg fram finns bristerna från LundaEko II kvar. De inte bara finns kvar, utan har ytterligare förvärrats. Det finns, precis som i LundaEko II, ett antal prioriterade områden. De prioriterade områden har från LundaEko II bantats från 8 till 6. Inom varje prioriterat område finns ett övergripande mål som är väldigt generellt hållet. Under det generella målet finns delmål som anger vad som ska ha uppnått till år 2030 för att det övergripande målet ska vara uppfyllt. Delmålen är många gånger satta som att något ska ”öka” eller ”minska” utan att ange kvantitet, precis som i version LundaEko II. Andra delmål anger inte miljötillståndet utan vad omvärlden anser om Lunds miljötillstånd. Detta formuleras som att kommunen ska vara ”föregångare” och ”förebild” inom vissa miljöområden. Denna typ av mål innebär ju att om andra kommuner är urusla inom miljöområdet, räcker det att Lunds kommun ligger ett snäpp över uruselhet för att kunna vara föregångare. 

Inget samlat ansvar för åtgärder
Inte heller i den nu föreslagna versionen finns det några åtgärder för att nå ålen föreslagna. Förslaget hänvisar till andra miljöprogram som finns i kommunen för vad som ska göras får att nå målen, dvs vilka åtgärder som ska vidtas. Haken här är emellertid att flera av dessa program i varje fall i dagsläget bara anger åtgärder som skulle kunna genomföras, alltså inte åtgärder som ska genomföras. Dessutom finns inget samlat ansvars för dessa programs genomförande.

Nästan alla delmål berör direkt alla som bor och verkar i Lund
Liksom tidigare versioner av LundaEko gäller det aktuella förslaget alla som bor och verkar i Lunds kommun. Detta avspeglas i att av de drygt 30 delmål som förslaget innehållet är 25 delmål också direkt riktade till hushållen och alla som verkar i kommunen: företag, föreningar, hushåll, enskilda individer. Inte nog med att programmet i många fall saknar delmål för den icke-kommunala samhällssektorn, som ju är helt avgörande för om målen ska kunna nås. Det saknas helt saknar strategier och åtgärder för hur alla berörda ska påverkas för att bidra till måluppfyllelse.

Dramatiskt förändrade konsumtionsmönster
Det första prioriterade målområdet, ”Konsumtion och produktion” får illustrera denna närmast katastrofala brist. Övergripande mål för detta område lyder: ” År 2030 producerar och konsumerar alla som bor och verkar i Lunds kommun i enlighet med planetens gränser och det är lätt att göra rätt”. Målet är i och för sej utmärkt, men givetvis fordras ett tämligen dramatiskt förändrat konsumtionsmönster från allmänhet och verksamheter. Att detta tillstånd ska kunna uppnås utan handlings- och åtgärdsplaner för allmänhet och verksamheter är nog tyvärr en omöjlighet.

Nästan fritt fram för fortsatt exploatering av jordbruksmark
Jag tänker här inte närmare gå in på kritik av de olika målen i programförslaget – så när som på ett undantag. Det gäller den i Lund synnerligen kontroversiella frågan om jordbruksmarkens användning. Målet för jordbruksmark formuleras i förslaget på samma gummiartade sätt som i tidigare LundaEko-versioner: ”Kommunkoncernen ska vara restriktiv mot annan markanvändning på brukningsvärd jordbruksmark än för jordbruksändamål. Den bästa åkermarken ska undantas så långt som möjligt från exploatering”.  Med andra ord: nästan fritt fram för exploatering av jordbruksmark, inklusive den av allra högsta kvalitet.

Majoriteten säjer nej till verksamma åtgärder
Det finns givetvis en hel del skarpa delmål. Ett exempel är delmålet för utsläpp av växthusgaser. De ska minska med minst 65 procent till 2025 och med minst 80 procent fram till 2030 jämfört med utsläppsnivån 2020. Målet framstår närmast som en utopi utan en kraftfull åtgärdskatalog mot trafiksektorns utsläpp. Och kraftfulla åtgärder har ju redan den styrande kvintetten sagt nej till i samband med att det lokala klimatpolitiska rådet föreslagit sådana.

Fortsatt urvattning?
Förslaget till LundaEko III består av alltför många luftiga mål. De relativt få vassa mål som finns blir svåruppnåeliga beroende på avsaknaden av förslag på beslut om verksamma åtgärder för att nå målen. Det blir återigen ett tämligen urvattnat dokument. Till yttermera visso är det inte uteslutet att dokumentet under den långa politiska process som nu följer kommer att utsättas för ytterligare urlakning.

Huck Finn, Black Lives Matter och presidentvalet. av Gunnar Stensson

 I sina böcker Kapitalet i det tjugoförsta århundradet och den nyutkomna Kapitalet och ideologin påpekar Thomas Piketty flera gånger nödvändigheten att studera historien för att förstå samtiden och få perspektiv på möjliga framtida utvecklingar av världssamhället. Han kritiserar vår tids ekonomer för att konstruera ideologiskt grundade modeller, isolerade från samhällets historiska dimensioner. Han använder också litterära verk som källor. En av de böcker han citerar är Chimamanda Ngozi Adichies Americanah.

   Jag tänker följa hans exempel genom att läsa två klassiska amerikanska romaner för att få ett historiskt och kulturellt perspektiv på USA inför höstens presidentval och framväxten av den antirasistiska rörelsen Black Lives Matter. De verk jag valt är Mark Twains Huckleberry Finn och William, Faulkners Ljus i Augusti. Veckans krönika ägnas Mark Twain och Huckleberry Finn.

Under de fem år som föregick det amerikanska inbördeskriget arbetade Mark Twain som lots på Mississippi. Erfarenheterna från den tiden använde han i Huckleberry Finn som han skrev ett par decennier senare. Då hade sydstaterna besegrats och slaveriet avskaffats, men den rasistiska terrororganisationen Ku Klux Klan vunnit ett brett stöd i Södern. Mark Twain var journalist och skicklig på att återskapa folkliga föreställ-ningar och uttryckssätt. Han utformade sin berättelse som en pojkbok och fick därigenom möjlighet att direkt återge händelser och uttalanden som var starkt kontroversiella. Det gjorde boken motsägelsefull, på samma gång barnslig och skarpt samhällskritisk. Den blev en världssuccé.
   Jag läste Huckleberry Finn 1944 som en pojkbok, utgiven av Barnbiblioteket Saga. Jag hade fått den när jag slutade fjärde klass. Den handlade om Huck och negern Jim som seglade nerför Mississippi på en flotte och upplevde många roliga äventyr. Till slut kom de lyckligt hem igen. Det fria livet på den väldiga floden lockade till efterföljd.
   Jag beslöt tillsammans med ett par jämnåriga kompisar att bygga en flotte i Helgasjön utanför Växjö. Vi lyckades inget vidare. Vår flotte kunde knappt flyta och kapsejsade ett stycke från land. Alla våra saker hamnade i vattnet. Jag hade tagit av mig byxorna eftersom de var genomblöta. Nu sjönk de. Jag dök efter dem, men de var borta. Det värsta var att jag blev av med en stor fällkniv som jag hade i fickan. Jag tvingades ta mig hem naken, utan byxor.
    Redan då tyckte jag att det var något gåtfullt med pojkboken. Dels hängde den inte ihop.  Dels hände där saker som jag insåg var hemska och tragiska, men som skildrades som självklara och lustiga. Jag förstod att den version jag läst var våldsamt förkortad. Hurdan var den sanna, oförkortade Huckleberry Finn? 
   När jag skulle göra specialarbete inför studentexamen många år senare valde jag att analysera vad jag trodde var en originalupplaga av Huckleberry Finn. Min engelsklärare var intresserad och hjälpte mig.  Först överraskades vi av språket. Huckleberry Finn är en jagberättelse och Hucks dialekt avviker på många sätt från skolengelskan. Långa partier är dessutom lagda i andra personers mun, och där är språket direkt svårförståeligt. Mark Twain är en pionjär på dessa litterära områden. Men framför allt fick jag läsa en helt annan berättelse än den jag läst som elvaåring. En svart berättelse.

Den förrymde niggern Jim är värd 800 dollar, vilket motsvarar halva årslönen för en välavlönad kapten på en hjulångare. Prissumman för den som fångar honom är 200 dollar. Alla vita jagar honom, om så bara för att tjäna pengar.
   Jim rymde när han hörde sin ägare miss Watson förhandla med en slavhandlare om att sälja honom till New Orleans.  Jims fru och barn skulle säljas till bönder i trakten.
   Huck har flytt från sin alkoholiserade pappa och liksom Jim tagit sin tillflykt till Jacksons ö i Mississippi utanför staden Petersburg i Illinois. De är nära att gripas av ett uppbåd från staden men lyckas i sista ögonblicket fly på en flotte. Medan de driver söderut konfronteras de av lynchmobbar och rika, våldsfixerade sydstatsfamiljer där varje familjemedlem har sin personliga negerslav. De blir beroende av ett par skurkar som invaderar deras flotte.  En av dem säljer Jim som slav för 40 dollar. Skurkarna råkar ut för en lynchmobb som rullar dem i tjära och fjädrar och tvingar dem att rida på en trästake genom stan. Huck beslutar sig för att befria Jim, men känner att detta är en kriminell handling eftersom det innebär att stjäla 800 dollar från miss Watson.
   I det amerikanska samhället var äganderätten heligare än de mänskliga rättigheterna. Det är den fortfarande.

När jag nu – sommaren 2020 under Black Lives Matter-demonstrationerna och inför det amerikanska presidentvalet – läser om Huckleberry Finn, ser jag, att dagens rasfördomar är desamma som i 1800-talets amerikanska slavsamhälle. När jag läser USA:s historia i Nationalencyklopedin från 1991 konstaterar jag att den är förljugen. Den förtiger helt den rasism som under hela USA:s historia varit en destruktiv kraft i det amerikanska samhället. Politikerna som skrev den amerikanska självständighetsförklaringen var slavägare. All men are created equal, proklamerar den, men för dem som skrev den var de svarta inte människor.
   Nu digitaliseras hatet och fördomarna och sprids på sociala media. Donald Trump och hans anhängare är genomsyrade av samma rasism som förgiftade det amerikanska samhället på Huckleberry Finns tid.

Glad sommar

Så var det slut för terminen. VB springer ut i sommaren med lite mindre pompa och ståt än studenterna, men visst är det skönt med sommarlov.
   En skillnad mot studenterna är att vi planerar att komma tillbaks i höst. Planen är att vara tillbaka den 21 augusti, förhoppningsvis till en minde viruspräglad höst.
   Ett stort tack till alla skribenter och läsare som förgyllt denna märkliga vår.
Ha en riktigt bra sommar!
red 

Friday for Future alla fredagar

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.         

Konstvernissage

Lördag den 8 augusti är det vernissage på Börringe Kloster. Där visar jag målningar i lite olika stil, de flesta med motiv från trakten.
   Utställningen hänger i fyra veckor, men det är roligt om jag får se VB vänner på vernissagen! Välkomna!
Ann Schlyter

Protestgrupp vill stoppa breddningen av E22 (från Sydsvenskan 3/6)

Regeringens besked att E22:an genom Lund får byggas ut stoppar inte proteströrelserna. Det nybildade uppropet ”Bredda inte E22” kräver nu att beslutet omprövas.
– Väldigt många är emot. Den politiska opinionen går att vända, säger Rebecca Johansson, en av initiativtagarna.
Läs hela artikeln här »

Länk till hemsidan »

Länk till uppropet »

Till minnet av Karin Stensson: Stöd läkare utan gränser

Läkare utan gränser räddar liv. De är samtidigt vittnen till vår tids värsta lidanden och orättvisor. Bidrag ökar deras möjligheter och vidgar vår kunskap. Många bidrar regelbundet. 
   Det går också att ge ett bidrag till Läkare Utan Gränser via Karin Stenssons minnessida på Johanssons begravningsbyrå. Karin ville det.
Gunnar Stensson

Spindeln
på fönsterrutan
spretar sig upp
faller ner
tar nya tag
faller.
Paus.
Ett två tre!
Försöker igen.
Faller
Upp! Upp! Upp!
Faller.
Jag är spindeln.
Karin S.

Pressmeddelande från BDS Frankrike-kampanjen

Goda nyheter: Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna #CEDH idag fördömde Frankrike för att ha hindrat kampanjaktivisternas yttrandefrihet #BDS .
Pressmeddelande från BDS Frankrike-kampanjen ( Twitter @Campagnebds )
För den som kan franska:
Tack till Tjatte för tips och läsövning 

Dagen efter av Göran Persson

Olof Palme i valduell i Kalmar, 1 september 1982.
Foto: Jacob Forsell/TT

Detta skrivs på torsdagen och jag känner mig lite som rubriken. Gårdagens presskonferens som skulle avsluta den 34 år gamla Palmeutredningen var uppskriven. Man såg fram mot den med enorma förväntningar, nästan som man såg fram mor ungdomens stora fester. Det blev lite som då, som sagt.
   Inte mycket nytt ens för den som inte varit särskilt specialintresserad av kriminologi. Man gick tillbaka till mordplatsen och rullade upp ett scenario som ledde fram till en död misstänkt, så var det slut.
   Vad göra för en liten tidning som VB? Kanske det samma, dvs för vår del gå till läggen och uppmärksamma vad tre välkända VB-skribenter hade att säga den 7 mars 1986. Det veckans nummer hade en lång artikel av Sten Henriksson med hans djupa insikter i socialdemokratin i allmänhet och dess ledare i synnerhet. Gunnar Stensson uppmärksammade hans betydelse för den antiimperia-listiska kampen. Och Gunnar Sandin tog på Grr-kappa och kommenterade även han vad som borde göras i Lund nu efter mordet.
   Enligt min mening uppfyller detta att mera minnas Olof Palmes gärning än hans död. Enligt min mening en politiskt mycket mer intressant linje. Inte minst om man sätter den i kontrast mot dagens socialdemokratiska politik.
   Men en av de ovannämnda skribenterna har skrivit en längre artikel där han nu drar sig till minnes sina hågkomster av Olof Palme, tack Gunnar.
Göran Persson

 

Anti-imperialisten Olof Palme
Olof P almes anförande vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle den 30 juli 1965 blev en av de signaler som kallade den svenska antiimperialistiska rörelsen till kamp, då i första hand mot USA :s krig i Vietnam. Palme var tidigt ute . Talet framkallade en storm av kritik och hatfulla invektiv. Den borgerliga oppositionen krävde som vanligt hans avgång. Vietnamrörelsen var ännu ung. Några av Palmes formuleringar den gången har blivit grundstenar i den ideologi på vilken den svenska solidaritetsrörelsen bygger. De visar mycket klart att Olof Palme i sitt tänkande byggde på en marxistisk tradition, på det Kommunistiska Manifestet av Karl Marx. Så här uttalade sig Olof Palme:
Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära makt medel. . . Det är föga välbetänkt att i en tid av social omvälvning söka vänner bland dem som främst har sina privilegier att mista. Den som är vän med privilegier framstår lätt som rättfärdighetens fiende. Det är inte lätt att förmå människor att ge avkall på vad de uppfattar som rättfärdiga krav därför att deras problem råkat komma i den strategiska brännpunkten för en stormaktskonflikt.
 

Nguyen Tho Chan och Olof Palme protesterar mot Vietnamkriget i Stockholm 21/2 1968.
Foto: Bo Schreiber/SvD

 

Vi demonstrerar ofta i Lund. De uttalanden vi antagit har ofta sänts till Olof Palme. De har gällt Vietnam, Chile, Nicaragua, södra Afrika m m. Vid flera tillfällen har Olof Palme med någon rad visat att han tagit del av vårt uttalande och stött dess krav. Det är svårt att överskatta betydelsen av detta. Solidaritetsrörelserna möts ofta av hån eller likgiltighet. Olof Palme lyssnade. Det har förekommit att massiva solidaritetsyttringar i Lund helt ignorerats av den lokala pressen men uppmärksammats av Olof Palme. På detta sätt har Olof Palme direkt bidragit till kraften i det antiimperalistiska arbetet i Lund. Det har han också gjort genom att ständigt delta i det stundom hetsiga samtalet om den internationella solidaritetens problem. För detta tackar vi Olof Palme!
Gunnar Stensson
 

Olof Palme vill kasta ut USA ur Indokina under revolutionen på 1960-talet.
Montage: NewsVoice, Creative Commons

 

Sten Henriksson
Lund minns Olof Palme
Bestörtning, sorg, vrede. Från Lund finns inga andra reaktioner att redovisa än från andra håll. Men kanske är det ändå tillfälle att skriva ner några lokalt färgade reflexioner.
 

En äldre bror
För den som var ung, hade intellektuella böjelser, var socialist och befann sig i Lund på 60-talet fanns det tre personer som man var tvungen att förhålla sig till. Det var Ernst Wigforss, Tage Erlander och Olof Palme. Det var inga avlägsna storheter, man kunde träffa dem nästan årligen, fråga dem och fånga deras personliga reaktioner på idéer och händelser.
Läs mer »

Rapport från riksdagen (från Facebook)

Task Force Takuba
Idag debatterade försvarsutskottet den nya militära insatsen i Mali, ”Task Force Takuba”. Vänsterpartiet är emot för att 1) den nya insatsen leds av Frankrike (inte FN), 2) är offensiv (inte fredsbevarande) och 3) har mycket stora risker.
 

 

För första gången tog jag också repliker i debatten, en mot S-ledamoten, en mot Mp-ledamoten och en mot försvarsministern. Lyssna gärna på länken här, klicka på mitt namn för att lyssna på anförandet och replikerna.
   Tips: Lyssna på replikskiftet mellan Mp och M (nästan sist på talarlistan), där M i flera minuter berömmer Mp för att de numera har en mycket mer militaristisk försvarspolitik...

---

Försvarsberedningen juni 2020
Igår avslutades försvarsberedningens förhandlingar efter 28 möten under de senaste tre månaderna, utan att partierna kom överens om ett slutdokument.
   Eftersom det inte blev ett slutdokument kunde vänsterpartiets text med åsikter inte lämnas in, men den hann skrivas och finns här för er som är intresserade.
   Försvarsberedningen är en mötesform där partierna ger regeringen underlag inför den försvarspolitiska inriktningspropositionen, som beslutas i riksdagen vart femte år. Nästa gång den läggs fram för beslut är i september i år.
Hanna Gunnarsson på Facebook den 10 juni

(v) om Försvarsberedningen juni 2020

Eftersom det inte blev något slutdokument från försvarsberedningen så lämnades denna avvikande mening inte in, men den hann ändå skrivas och ger en bild av hur Vänsterpartiet tycker och tänker.

Vänsterpartiet står i huvudsak bakom försvarsberedningens rapporter Motståndskraft och Värnkraft om behovet av att stärka totalförsvaret. Det är nödvändigt för att upprätthålla trovärdigheten för vår militära alliansfrihet och för att skapa ett robust samhälle som kan stå emot kriser och konflikter och om det värsta skulle inträffa, väpnad konflikt. Det civila försvaret måste återupprättas, kommunernas och regionernas grundorganisation med en stark välfärd måste förbättras och samhället måste rustas för att kunna möta hot från klimatförändringar, pandemier, resistenta bakterier, bränder, torka och översvämningar. Vänsterpartiet delar inte försvarsberedningens syn när det gäller samarbete med Nato eller militariseringen av EU. Sveriges militära alliansfrihet har tjänat oss och vår omvärld väl. Den militära alliansfriheten har bidragit till att generation efter generation i Sverige kunnat leva i fred, och måste bevaras och stärkas. Vänsterpartiet menar att en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik är avgörande för Sveriges handlingsfrihet som en oberoende aktör i en tid då demokratiska rättigheter och mänskliga rättigheter kränks allt oftare. För ett längre resonemang om hur vi ser på händelseutvecklingen och behoven hänvisar vi till våra avvikande meningar i dessa rapporter. 

Diskussionerna i försvarsberedningen under våren 2020 har till stor del handlat om budgeten. Vänsterpartiet menar att statens budget måste beslutas som en helhet under hösten, i enlighet med ordinarie budgetprocess, och att ett enskilt område i budgeten inte kan brytas ut och bestämmas i förväg. Vänsterpartiet delar inte försvarsberedningens slutsats när det gäller de ekonomiska medel som bör tillföras det militära försvaret under perioden. Försvaret har ett behov av mer resurser, det ser även Vänsterpartiet. Vi anser att höjningen som beredningen föreslagit på 84 miljarder däremot är för stor och att utvecklingen av försvarsmakten måste ske under en längre tidsperiod. Vänsterpartiet prioriterar i nuläget välfärden, som sjukvården och kommunernas arbete med skola, äldreomsorg och socialt arbete, före ännu större satsningar på försvarsområdet. Detta är extra viktigt nu när Sverige och resten av världen går igenom den stora kris som pandemin innebär. Vänsterpartiet står därför inte bakom de stora ekonomiska satsningar som föreslås på försvarsområdet, vilket är huvudanledningen till att vi inte ställer oss bakom försvarsberedningens överenskommelse från den 29 maj 2020.
Avslutningsvis vill Vänsterpartiet påpeka att den politiska detaljstyrningen av Försvarsmaktens verksamhet är alldeles för stor. Professionen inom försvarsmyndigheterna måste ges möjlighet att fatta de nödvändiga besluten om verksamheten, göra prioriteringar och besluta om tidsramar utifrån de övergripande riktlinjer och budgetramar som riksdagen beslutar.  

53 år av israelisk ockupation av Dror Feiler

I dagarna har Västbanken med östra Jerusalem, Gaza och Golanhöjderna varit ockuperade av Israel i 53 år, mer än två tredjedelar av den tid Israel varit en självständig stat. I många år har staten Israel byggt upp ett parallellsamhälle: dragit skilda vägar för judar och palestinier på ockuperat område och skapat ett apartheidliknande system med skilda världar för palestinier som lever på ockuperat område och israeler som lever inom staten Israels gränser och i de illegala bosättningarna på ockuperat område.

Denna verklighet väcker inte längre uppmärksamhet eller protester. Inga stolta proklamationer om mänskliga rättigheter gäller. Få reportage eller ens notiser i våra medier. Våra politiker vänder bort blickarna. Det enda som återstår är civilt motstånd i Israel och bojkotter och sanktioner runt om i världen för att det femtioförsta året ska bli krigets sista. Annars är risken stor att vi tvingas ”fira” ockupationens 60-, 75- och 100-årsdag.

Som ett långsamt gift har ockupationen bedövat och förråat människorna. Den vanlige israelen har inte velat veta, inte velat känna till de ovärdiga och omänskliga förhållanden som råder för palestinierna på Västbanken och i Gaza och även om några reportage och rapporter lyckas bryta igenom, har det som sker vid gränspassagerna och i de ockuperade områdena för de flesta israeler förblivit förträngt eller okänt. Omvärlden har dessutom gradvis vant sig vid att folkrätten kränks och att Genèvekonventionens lagar inte följs. Det har lett till 50 år med tusentals oskyldiga civila palestiniers död, 53 år av ständig rädsla och terror som drabbar den palestinska civilbefolkningen och 53 år av misslyckade, halvhjärtade initiativ för fred.

I över 53 år har Israel styrt över en multietnisk population men tillåter bara vissa – det vill säga israelerna – politiskt deltagande. Förvisso har Israel en folkvald lagstiftande församling, maktdelning och pressfrihet (alla tre är under attack och i fara dessa dagar), men Israel kontrollerar sedan 53 år miljontals palestinier som saknar rösträtt och möjlighet att bli valda till de myndigheter som styr deras liv. Så i ockupationens spår urholkas också den bräckliga israeliska demokratin. Israeliska organisationer som Breaking the Silence och Betselem och andra modiga israeler som aktivt verkar i Israel och i världen för ett få slut på ockupationen tystas och stigmatiseras med hjälp av nya lagar och våld.

Ockupationen äter sig in i varje del av det israeliska samhällets demokratiska grundvalar – det finns inga frizoner. Även kulturen och det fria ordet vingklipps och t.ex. teatrar som inte vill spela på ockuperat område får sitt statliga stöd indraget eller beskuret.

Även om det i början var fullt möjligt att intala sig att ockupationen är tillfällig och att det är olämpligt att på grund av en tillfällig situation förneka Israels demokratiska karaktär, så har den israeliska demokratin dalat och solkats på grund av det civila och militära förtrycket av palestinierna. Och kanske var det fortfarande möjligt att under de första åren av ockupation behålla illusionen att Israel är uppriktigt intresserat av en lösning som inkluderar idén att vem som helst, även en palestinier, har rättigheter. Men med 53 år av brott mot folkrätten som komprometterande bevis, kommer inte Israel längre undan med demokratibegreppet som räddningsplanka.

Publicerat på Dror Feilers facebooksida den 6 juni 2020

x…x-liberal

I förra numret ställde jag en fråga om vad som skall anses falla under rubriken liberal. En som definitivt inte är liberal, vad han är har jag aldrig begripit, är Hanif Bali. En moderat riksdagsman som jag ibland har nöjet att läsa på Twitter.
   Att jag skriver ibland beror på att jag inte vet om jag skall skratta, gråta eller bli förbannad när jag läser honom. För det mesta skrattar jag, skrattar på samma sätt som jag skrattar åt Helan & Halvan. Det är roligt men innerst inne oändligt sorglig att se hur misslyckade dom är i allt dom försöker göra.
   Anledningen till att jag fastnade för denna tweet är emellertid att jag lärde mig ett nytt ord, syltryggsliberaler. Om ett ord som liberal som i sig har så vida ramar får tillägg också, fantasin svindlar.
Göran Persson
 

 

PS. Mats Skogkär har startat blogg och kommenterat sin famösa tweet under rubriken "Ett slags försvarstal".
Den som önskar kan läsa det här »
 

Hanif Bali på Twitter 2018 

Tankar i kråkans tid av Ulf Nymark

Tankar i kråkans tid

Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”. Detta enligt NE.

Pandemin kräver nytt IT-system i Lunds kommun?
Kvintetten som styr Lund anser att corona-pandemin kräver nytt IT-system. Sannolikt är det så. Men även om ett sådant system brådskar så borde väl ett beslut vila på ett gediget beslutsunderlag med redovisning av olika alternativa system. Icke så. Glatt (?) förväntar kvintetten att kommunen ska införa Microsofts ”nya framtidsorienterade IT-miljö” (M365 och Teams) utan något egentligt beslutsunderlag. Inga alternativ, ingen utvärdering av systemet fanns på styrelsens bord när beslutet skulle tas onsdag i denna vecka. Notan slutar på 4 miljoner kronor för utveckling och etablering. Hur stor driftskostnaden blir framgår inte tydligt. Men bara förvaltningen av systemet går på 2,4 miljoner per år. Känns inte särskilt betryggande att systemet anses vara ”framtidsorienterat”. Hade varit märkligt om systemet varit orienterat bakåt i tiden. Det är ännu för mej oklart hur kommunstyrelsens beslut blev i denna fråga.

Lunds partier visar i de flesta fall respekt för FHM:s rekommendationer
Lunds politiska partier visar i allmänhet respekt för folkhälsomyndighetens rekommendationer. Detta visas genom att partierna gått med på att under vårens möten reducera antalet ledamöter i kommunfullmäktige. Det är ju ett demokratiskt underskott av stora mått som det förhoppningsvis går att komma ifrån i höst. Det måste finnas ett system för att kunna genomföra fullmäktige på distans. Respekten för restriktionerna under pandemin är dock inte hundraprocentig. Ett (och kanske också annat?) parti skickar riskgruppen 70+ att tjänstgöra i fullmäktige. Nog borde väl de förtroendevalda – oavsett partifärg – föregå med gott exempel?

Översta steget – ett litet men viktigt projekt försenas
I Renhållningsverkets regi pågår ett litet (600 000:- kr) men viktigt projekt. Det kallas ”Översta steget”. Projektet syfte är att vägleda kommunens förvaltningar att på ett strukturerat sätt arbeta för att minska sitt avfall. Inte bara matavfall, inte bara förpackningar utan all typ av avfall. (Projektet har fått sitt namn efter det översta trappsteget på den s k avfallstrappan.) Högst upp och därmed bästa steget i trappan är att förebygga och minska avfallet. Nerför trappan följer sedan i tur och ordning: återanvända, återvinna, förbränna och längst ner deponi.) Projektet kan inte arbeta för full maskin eftersom detta fordrar många mänskliga möten och sammankomster. Borgarna fördröjde projektets start och i det budgetförslag som ni ligger för kommunen vill de stoppa projektet. Detta nedskärningsförslag från kvintetten är bara ett av många exempel på den avlövning av Lunds miljöpolitik som de borgerliga, med stöd av SD, driver.

Nytt bostadspolitiskt program
Kråkans tidevarv lägger dock inte hinder i vägen för att kommunen ska ta fram ett nytt bostadspolitiskt program och en utbyggnadsplan för bostäder. Kommunstyrelsen antog i veckan direktiv för programarbetet. En punkt som garanterat vållar politiskt strid: den styrande kvintetten vill dramatiskt sänka ambitionsnivån för bostadsbyggandet. Nuvarande målnivå beslutades under förra mandatperioden. Målet är 1200 nya bostäder per år i genomsnitt. Nu vill kvintetten skära ner målet med en tredjedel till enbart 800 nya bostäder per år! Motivet för detta är oklart. Hur som helst beror det i varje fall inte på att kön av bostadssökande har minskat, eller att behovet av bostäder av sociala har blivit mindre överhängande.

Olof Palme av Gunnar Stensson

Hela onsdagen satt jag i en sorts tomrum framför tv:n och lyssnade till chefsåklagarens lösning av Palmemordet och den förutsägbara kritiken av lösningen. Under tiden flimrade minnen av Palme-ögonblick förbi i mitt medvetande. Palme har haft stor inverkan på mitt liv. Jag ska bara anteckna några av de tillfällen som kom för mig. Somligt är kanske fel. Men det kan kanske väcka minnen och tankar till liv hos läsaren. Och fel kan korrigeras.
 

 

Olof Palmes stora Vietnam-tal sommaren 1965 var modigt och överraskande. Samma sommar angrep flera svenska författare och intellektuella USA:s krig i ett nummer av Dagens Nyheter som jag läste på tåget från Jönköping efter att ha deltagit i min farmors begravning.
   1967 bevistade Karin och jag Russelltribunalen om USA:s krigsförbrytelser i Vietnam. Det var en solig höstdag i Stockholm. Vi råkade se vaktparaden.
   Samma höst arrangerade vi ett stort Vietnammöte i Luleå med en grupp sångare och skådespelare från Framnäs folkhögskola. De framförde också ett par Beatles-låtar.

I februari 1968 demonstrerade Olof Palme sida vid sida med Nordvietnams ambassadör. FNL genomförde den stora Tet-offensiven. Studenterna i Paris revolterade. Robert Kennedy såg ut att vinna presidentvalet med stöd av fredsrörelsen och de svartas röster.
   Sommaren kom. Allt mörknade. Robert Kennedy mördades. Martin Luther King mördades. Svarta demonstranter utsattes för brutalt polisvåld i Chicago. De Gaulle vann valet i Frankrike. Nixon vann USA-valet på ett program för fortsatt krig i Vietnam och fortsatt våld mot de svarta.
   Jag hade haft en naiv tro på amerikansk demokrati. Jag hade trott att medborgarrättslagen 1964 innebar en slutseger över rasismen och att fredsrörelsen skulle stoppa det amerikanska angreppskriget mot Vietnam.
   Samma år innebar Pragvåren ett hopp om en ny sorts kommunism, en ny vänster. 20 augusti marscherade sovjetiska trupper in i Prag. Nyheten nådde mig medan jag snickrade en bokhylla med bräder från ett närbeläget sågverk vid Pite-älven. C H Hermansson var den förste svenske partiledare som fördömde inmarschen. Han var modig. Det splittrade partiet.

1972 höll Palme sitt största tal:
”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden. Hanoi, julen 1972.”
   Förbrytarstaten USA drog hem sin ambassadör från Stockholm. Det kändes skönt.
   Dagen innan hade jag varit på ett Vietnammöte med Sara Lidman i Ungdomens hus i Malmö. Vid julottan fördömde min far bombningarna i sin predikan. På annandagen talade Karin i domkyrkan.

 

1973 avslöjades Olof Palmes stora förräderi. Hans hemliga organisation IB spionerade på hela den breda vänstern. Även vänstern inom socialdemokratin. Våra organisationer var infiltrerade. Angivare deltog i fackliga möten. IB var en hemlig socialdemokratisk säkerhetsorganisation.
   Hela vänstern var chockad. Jag förlorade fullständigt förtroendet för Olof Palme, för all framtid. Liksom många andra. Flera ledande socialdemokrater var inblandade i IB.
   Geijer-affären och lögnerna i det sammanhanget spelade mindre roll för oss. De var bara exempel på våra motståndares röta och lögnerna för att dölja den.
   Vi följde i fortsättningen Palmes politik på distans. Många inslag i hans politik stödde vi. Stödet för Kuba. Fördömandet av Pinochets USA-stödda högerkupp i Chile. Kampen mot apartheid i Sydafrika och kolonialism i Afrika. Stödet till Palestina och avståndstagandet från Israels ockupation av Gaza och Västbanken.

Palmehatet avskydde vi. Olof Palme blev utbuad i Storkyrkan för sina försök att stifta fred mellan Palestinas Yassir Arafat och Israel. Helsides hatannonser i tidningarna. Harvardaffären.
Förgiftat, tjatigt och dumt.
   Så blev han då skjuten 28 februari 1986. Karin och jag steg upp lördagen den 1 februari medan det ännu var mörkt för att plantera om krukväxter. Vi satte på radion.
   Jag reste till Stockholm någon vecka senare och såg berget av blommor på mordplatsen en kulen marsmorgon med smutsig snö på gatorna. Kurdspåret föraktade vi redan från början eftersom vi stödde kurderna och fann det urbota dumt.
   Vi var aldrig särskilt intresserade av mordutredningen. Stig Engström, om det nu var han, var just en sådan typ som vi kunde föreställa oss som skyldig.

Nu började den stora accelerationens decennier, tillväxten skenade, ojämlikheten ökade i Sverige och världen, utsläppen av koldioxid ökade, flyktingströmmarna tilltog, tusenden drunknade i Medelhavet, USA gjorde sig skyldigt till nya massakrer i Mellanöstern, världen upphettades och det blev uppenbart att en helt ny politisk världsordning var nödvändig för att hjälpligt bevara livet på jorden. Det var mycket att tänka på utom vem som mördade Olof Palme.

Veckens gissning

Snart…

Trots Veckobladets aktningsvärda ålder, vi är på 46:e årgången som bekant, så har vi barnasinnet kvar och insisterar på sommarlov.
   Nästa vecka kommer vi med VB:s sista nummer innan lovet. Sen hoppas vi återkomma den 21:e augusti pigga, glada, utvilade och åsiktsstinna.
red 

Friday for Future alla fredagar

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.         

Demonstrera på Facebook

Stödet för George Floyd och avskyn mot hur polisen mördade honom är massivt över hela USA. För oss som skulle vilja deltaga i någon manifestation där men inte kan så återstår att demonstrera i den virtuella världen.
   Ett sätt är att använda Facebook för sin demonstration.

Checka in med protestbilden ovan
Hur?
 1. Spara ner bilden ovan
 2. Gå till din egen sida och gör ett inlägg
 3. Välj ”checka in” och sök efter och välj ”U.S. Embassy in Sweden”
 4. Välj därefter protestbilden genom att klicka på ”foto/video” och välj den bland dina bilder
 5. Skriv #blacklivesmatter och publicera!