Vill vi förstöra jordens bästa åkermark? av Gunnar Stensson

På måndag tar kommunstyrelsen upp förslaget att köpa in 42 hektar åkermark i Pilstorp vid Nova för 77 miljoner kronor för att bebygga den med ett nytt företagsområde. Därigenom blir jorden för all framtid omöjlig att bruka i en situation där varje kvadratmeter av jordbruksmark kan vara av avgörande betydelse för produktion av livsmedel och foder.
   Förra veckan påpekade Veckobladet att Lunds förslag att bebygga åkerjorden i Pilstorp är lika destruktivt som Staffanstorps plan att bebygga åkermarken i Trolleby och Flackarp mellan Höje å och väg 108. Visserligen vill en majoritet bland Lunds politiker att stoppa Staffanstorps planer, men hur trovärdigt är det om Lund fattar samma sorts beslut?
   I tisdags besiktigade vi Staffanstorps stadsbyggnadsområde i Trolleby och Flackarp. Det hade nämligen för första gången på mer än en månad blivit möjligt att passera under järnvägsbron. Vi hade egentligen tänkt besöka dammarna och Klimatskogen, men det visade sig omöjligt, eftersom både den tillfälliga bron närmast järnvägen och promenadbron längre bort var översvämmade. Vi var alltså fast i Staffanstorp. Så kom det sig att vi gick runt Staffanstorps planerade utbyggnadsområde i stället. Området är stort, ungefär som Lunds centrum, så det tog en och en halv timma i rask takt. 

 

Trelleborg står inför ett lika ödesdigert beslut. Där vill man bygga ett fängelse på Trelleborgs andel av Sveriges bästa åkermark.
   ”Det kan inte vara okej att bygga fängelse på klass 10-jorden. Det är den bästa åkermark som finns i Sverige och den behövs för kommande generationer”, säger Mari Flink i Fängelsefritt Trelleborg.
   ”Alla kommuner har svårt att stå emot de krafter som vill bygga bostäder och anläggningar. De lokala politisk-ekonomiska intressena är starka”, påpekar Hanne Romanus, länsarkitekt i Skåne och chef för länsstyrelsens enhet för samhällsplanering. (Sydsvenskan 8/12).
   Sydsvenskan hävdar i sin ledare att man måste se beslutet i ett större perspektiv. Då är fängelsebygget viktigare än bevarandet av åkermarken, menar ledarskribenten.
   Sydsvenskan har givetvis fel. I det större perspektivet är åkermarken viktigare än fängelset. Det handlar om vår framtida försörjning. Att fängelserna är överfulla beror på den förda kriminalpolitiken som snart är lika destruktiv som den i USA.

Det är så det går till när den svenska jordbruksmarken förstörs. En bit i Staffanstorp, en bit i Lund och en bit i Trelleborg. Tillsammans föröder lokalpolitikerna stora arealer. Beslutsfattarna faller undan för de krafter som vill bygga bostäder och anläggningar, som Hanne Romanus påpekar.
   Det får inte ske! Vi måste göra motstånd! Lokalt, i kommun för kommun.

Det ska finnas skola på Västerbro av Ann Schlyter

 

Västerbro projektområde sträcker sig från Kung Oskars bro i öster till Fjelierondellen i väster. I norr går gränsar området mot Kobjer och i söder mot Fjelievägen. Kartan visar det befintliga området.
Här ska byggas upp till 3 900 bostäder som ska varvas med arbetsplatser, butiker, kaféer, parker och kommunal service som skola och förskolor. Läget är centrumnära – det tar inte många minuter att promenera till Lund C. 

Att bygga en stadsdel utan en skola är inte i linje med barnens bästa. Små barn ska inte behöva korsa hårt trafikerade gator för att nå en skola mer än en kilometer bort. Stadsbyggnadskontoret har skyldighet att i planbeskrivningen ha med ett stycke om Barnens bästa, men under den rubriken nämns inte att de tidigare beslutade planerna för en skola har utgått. En skola fanns inplanerad i den fördjupade översiktsplanen och även i Västerbroprogrammet som nämnden antagit. 
   I Västerbro har tjänstemännen lagt ner mycket tid på förhandlingar med de många markägarna och utarbetat ett system som skulle utjämna förlusten, eller snarare bristen på vinst, som det skulle inbura att få en skola planerad på sin mark.  Självklart vill markägare och byggherrar hellre bygger bostäder.

Konstiga prognoser
I nya beräkningar har kommunen kommit man fram till att skolan på Västerbro inte behövs. Det framgår inte vilka antaganden man gör för att komma fram till att det år 2030 bara kommer att finnas 135 barn i Västerbros då 1500 lägenheter, dvs ett barn på 11 lägenheter.
   Detta är en slutsats som strider mot den bostadsmarknadsanalys som finns som bilaga till det Bostadspolitiska program byggnadsnämnden godkände för en månad sen. Där anges att överallt i Lunds kommun utom i Genarp är det barnfamiljer som har störst ökat bostadsbehov.  Av de presenterade planerna för Västerbro framgår inte att där mest ska byggas bostäder för unga vuxna och seniorer, vilkas behov också ökar. Antagandet om 135 barn är inte trovärdigt.

En skolgång i baracker
När Sverige var ett fattigt land byggdes palatsliknande folkskolor för att barnen skulle känna att de och deras utbildning var viktiga. I en rik kommun som Lund med överskott på halva miljarden tillbringar generationer av barn sin skoltid i fula baracker. Så även på Lerbäcksskolan som påstås ha en överkapacitet på klassrum i sina baracker och med plats för att sätta upp fler baracker. Barnen på Västerbro ska inte behöva gå i dem.

Bädda för friskolor
Nära Västerbro finns inga friskolor, men Lunds kommun välkomnar att sådan etableras, och gör det genom att inte erbjuda kommunal skola i stadsdelen.  Självklart kommer föräldrarna att välja den lokala skola som finns i deras område. Man bäddar för friskolor, men inte mjukt. Det finns inget i planerna om var dessa friskolor ska ligga. Även barn I friskolor behöver väl mark till skolgårdar och en byggnad som är utformad för skoländamål?
   Det är en skam att planera en stadsdel utan skola!
Ann Schlyter, för v i byggnadsnämnden 

Elin Wägner – feminist, pacifist och miljökämpe av Gunnar Stensson

Elin Wägner var en tjej från Berg i den småländska landsbygden som i början av 1900-talet reste till Stockholm för att bli journalist och kämpa för kvinnlig rösträtt. Kvinnorättvisa var ett nytt begrepp som ändrade synen på människan, samhället och historien. I romanen Pennskaftet berättar hon om sitt eget och sina jämnåriga tjejkompisars liv. Det var fattigt och utsatt och där finns ett metoo-perspektiv. Men framför skildrar romanen deras entusiasm för kvinnokampen.
   Vad det måste ha varit roligt! Men kvinnornas rösträtt dröjde till 1921 och ännu återstår mycket att göra.

Författaren och samhällsdebattören Elin Wägner har varit inblandad i hela mitt liv. Mormor Signe var jämnårig med Elin och medlem i en ”Fruntimmersförening för kvinnlig rösträtt” i Lund. Mamma beundrade Elin Wägner djupt och prenumererade under årtionden på veckotidningen Idun som Elin Wägner medarbetade i. Jag läste den varje vecka i tonåren när jag kom hem på söndagarna. Vi grälade om Elin. Hon hade blivit pacifist under första världskriget och höll fast vid ståndpunkten även under andra världskriget. Var det rätt? Måste man inte slåss mot nazisterna? Jag fick Elin Wägners Åsa-Hanna om livet på en gård i Småland när jag fyllde femton. Vi studerade den mäktiga Tusen år i Småland och var missnöjda över att Älghult inte nämndes någonstans. Men Orrefors fanns med.
   Sedan kom Väckarklocka som är en de första böckerna med ett miljöperspektiv som förebådar vår tids miljörörelse. Den blev nedsablad, men vi gillade den. Efter Elin Wägners död 1949 besökte vi vid flera tillfällen hennes hem i det vackra Berg, sista gången 1993 då min far var 87. Han lyckades ta sig uppför den branta trappan till övervåningen. När han skulle ner fick det bli i en sorts kontrollerat fall. Han kom ner oskadd.

Nu har Folkbiblioteken i Lund valt Elin Wägners Pennskaftet till Lunds största bokcirkel 1922. Alla kan hämta ett exemplar gratis på närmaste folkbibliotek. Det blir en rad arrangemang om kvinnlig rösträtt och om Elin Wägner. Det ska bli intressant och mycket roligt.

PS. Elin Wägner föddes i Lund men flyttade som treåring till sina morföräldrar i Berg efter moderns död i en förlossningsskada. Denna Lundaanknytning upptäckte jag först när jag råkade passera hennes födelsehem härom året.           

Vänsterpartiet Skånes adventskalender

 

Den som saknar en adventskalender med politiska förtecken får hjälp av V-skåne. Att kalendrar numera är en stor artikel inte bara för barn är svårt att missa, men

Vart tog turistbyrån vägen? av Bengt Hall

 
Turistbyrån i Hultsfred, något för Lund? 

En dag efter sommaren begav jag mig till stationen för att hämta en turistbroschyr och köpa en biljett till ett evenemang på biljettbyrån. Men döm om min förvåning. Det var helt tomt. Varken turistbyrå eller biljettbyrå fanns i de gamla lokalerna. Det stod en lapp på dörren om att turistbyrån flyttat till annan lokal.
   Jag följde anvisningen neråt Knut den stores torg. Men inte hittade jag någon turistbyrå eller biljett byrå. Nu vet jag att det varken finns en turistbyrå eller en biljettbyrå. I en stad som ofta utropar sig som en viktig turistort. Som har Skånes mesta turistattraktion i form av domkyrkan. Som till och med lobbat för att bli kulturhuvudstad.
   Jag kan inte minnas att jag överhuvudtaget hört talas om en nedläggning. Jag har inte sett en rad i den lokala tidningen (ex Sydsvenskan och VB) beslutet. Jag kan ha missat det. Jag har inte hört en enda politiker protestera mot nedläggningen. Jag har inte hört eller sett ett enda pip från Vänsterpartiet heller. Idag hänvisas turister och biljettköpare till ett företag, Visit Lund. Man kan tydligen mejla eller ringa. Jag gick in på nätet och fann Lunds turistbyrå på Bangatan. Men inga öppettider. Inte konstigt eftersom den är nedlagd. Jag fann Destination Lund. En ideell turistbyrå online. Lunds turistverksamhet och Lunds biljettförsäljning har privatiserats!
   Visst är det konstigt att turiststaden Lund nu saknar en officiell kommunal turistbyrå? Det fanns en tid när både turistbyrå och biljettförsäljning fanns mitt i stan i stadshallen. Praktiskt för både stadens invånare och turister. Och visst är det konstigt att nedläggningen har skett utan debatt och insyn och  utan att någon uppmärksammat det. Fast jag tror att många är lika undrande som jag.

Tankar inför julhelgen av Bertil Egerö

Representanter för andra religioner häpnar ofta över hur vår gud framställs; en blodig lidande människokropp på ett kors. Visst finns det andra tolkningar, men den vi lever med verkar ha anpassats till maktens anspråk på en ofarlig kärleksspridare. Flammans Leonidas Aretakis ger i en essä nya perspektiv på Jesusmyten:
   ”Jesus af Nazaret skulle, om han nu lefde, korsfästas af det nu bestående kapitalistsamhället, derom är intet tvifvel, och presterna skulle vara de första som ropade sitt: korsfäst.”
   Så formulerar en anonym författare sina ”Jultankar” i den västsvenska tidningen Folkets röst 1887. Jag hittar citatet i en ögonöppnande text av Tomas Fransson i Historisk tidskrift, om hur den tidiga arbetarrörelsen förhöll sig till kristendomen.
   Han visar att många tidiga svenska socialister snarare än att förkasta Jesus såg sig som hans arvtagare. Per Götrek, som översatte Kommunistiska manifestet och som ofta räknas som socialismens främsta pionjär i Sverige, såg den som ”ett nytt namn på en gammal sak: Christendomen”. Matteus bidrag såg han som ”Kommunismens Evangelium”, där Jesus införde egendomsgemenskap bland sina lärjungar med målet att ”inrätta ett Guds rike på jorden”. /…/
   De flesta tidiga socialister menade att präster och frikyrkor hade svikit sitt ursprung, medan arbetarrörelsen var dess moderna fanbärare. Agitatorn Kata Dahlström hade ”inget otalt med Jesus och hans kärlekslära” som hon ville förverkliga ”här på jorden”. Den då unga socialdemokraten Zeth Höglund skrev att den ”urkristna kommunismen” förvandlats till döda dogmer av prästerna. Ett undantag är socialdemokraten Ernst Wigforss som inte såg lärorna som nära, men inte heller som oförenliga. /…/
   Matteus-evangeliet är helt klart ett radikalt dokument. Det innehåller kamelen som lättare tar sig igenom nålsögat än en rik genom himlens portar, Jesus bergspredikan om att de ödmjuka skall ärva jorden, tanken om de fattiga som ”jordens salt”, med mera. Vi landade i det närmast revolutionära ”Så ock på jorden”.

   Som vanligt så här års har jag svårt att välja: Bachs Juloratorium eller Händels Messias?

Framgafflat – om cykel och trafik: Överdäckning av E22 och bilsatsningar i Stockholm av Ulf N

 

Överdäckning av E22
Kommunfullmäktige förra månaden hade på dagordningen bland annat en rapport om överdäckning av E22 genom Lund. Vad fullmäktige hade att ta ställning till var egentligen bara om rapporten skulle godkännas. Socialdemokraterna hade dock ett förslag om ”att ge byggnadsnämnden och tekniska nämnden i uppdrag att komplettera utredningen i syfte att redovisa alternativ med väsentligt högre genomförbarhet.” Det blev också fullmäktiges beslut. MP röstade emot den kompletterande utredningen, vilket även L och halva C-gruppen också gjorde. Trafikverket reagerade på detta beslut och sa att frågan om överdäckning skulle kunna försena breddningen av E22.
   Det borde rimligen innebära att det blir lite kluvet att vara emot breddning av E22 och samtidigt emot överdäckning eller i varje fall att det utreds ytterligare. För visst är det bra om breddningen försenas – kommer tid kommer råd! - speciellt nu när till och med Socialdemokraterna börjar ifrågasätta det kloka i att bredda motorvägen. Kostnaden för att täcka över E22 beräknas till 1.6 miljarder, dvs enbart en tiondel av vad det skulle kosta att gräva ner järnvägen genom Lund.

Bilsatsning i Stockholm går före järnvägsutbyggnad i Skåne
Det är för bedrövligt att Trafikverket inte lägger in utbyggnad av dubbelspår på Västkustbanan mellan Knutpunkten i Helsingborg och Maria station. Som det ser ut nu kommer det at dröja till långt in på 2030-talet innan det blir dubbelspår hela vägen mellan Malmö och Göteborg. Bedrövligt är det också att det inte heller blir dubbelspår mellan Hässleholm och Kristianstad. Men dyra och miljöfarliga satsningar på förbifart Stockholm finns det pengar till i statens kassa.

Förmånscyklar i Malmö
Nu har Malmö kommun fattat beslut om att erbjuda sina anställda förmånscyklar. I Malmö står alla partier, utom Sverigeetnokraterna, bakom beslutet om förmånscyklar. Lunds kommun vägrar fortfarande att ge cykelförmåner till sina medarbetare. Samtliga borgerliga partier plus V är emot det. Kommunens borgerliga ledning lyckas eller vill inte ens förhandla fram rabattavtal med lokala cykelhandlare, vilket jag skrev om i förra veckans VB.

Åter om elrullbrädor
Ett annat område där Lund ligger efter Malmö och andra kommuner är frågan om att få styrsel på elrullbrädorna, denna vuxenleksak som är en stor trafikfara och miljöförstörare. Kommunen vill inte införa några som helst åtgärder för att få ordning på eländet. Den hänvisar bara till frivilliga så kallade geostaket från företagen. Geostaket innebär att det blir omöjligt att ställa ifrån sej och checka ut elrullbrädet på vissa platser. Detta har hittills haft få synbara effekter. Det är bara att hoppas att de förslag som nu finns i form av motioner och medborgarförslag ändå vinner stöd från en politisk majoritet.

Det behövs en helt annan cykel- och gånginfrastruktur
Det klagas med rätta på att cyklister färdas på trottoarer och gångbanor. Ett problem som inte i lika stor utsträckning uppmärksammas är att fotgängare färdas på cykelbanor. Det är ett framkomlighetshinder och en överhängande trafikolycksrisk för såväl cyklister som fotgängare.
   Det finns egentligen bara ett sätt att komma ifrån dessa konfliktsituationer mellan de båda i särklass mest miljövänliga trafikslagen. Skilj gångbanor från cykelbanor genom fysiska åtgärder: i form av grönremsor eller nivåskillnader. Se till att både gångbanor och cykelbanor ges tillräcklig bredd. Cykelbanornas bredd måste som minimum vara att det är möjligt för en bicykel att på ett trafiksäkert sätt köra om en tricykel, typ lastcykel o.d - eller vice versa. Gångbanors bredd måste vara så att två personer, till exempel barn och vuxen, kan gå i bredd vid möte med en annan fotgängare. För att detta ska vara möjligt fordras stora investeringar, men det har ju kommunen råd med när den går med överskott i halvmiljardklassen, och det fordras också att biltrafiken får släppa till lite av sin överdrivet stora plats i gaturummet.

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

AW med Nooshi Dadgostar i Bromölla

 

Måndag 6 december 2021 kl. 17:00
Hotell Iföhus & Restaurang, Ivögatan 3, Bromölla

På sin turné Sverige runt är det dags för Nooshi Dadgostar att besöka Bromölla. Efter besök på Geberit AB stannar Nooshi kvar för en AW på Hotell IFÖhus i Bromölla, kl. 17.00-19.30. Passa på och ställ dina frågor till vänsterns partiledare.
Läs mer »

Jubileumssymposium: 100 år av kvinnlig rösträtt - kvinnor i politiken då och nu

 

10 december 2021 13:15 till 16:00
Kulturens auditorium, Tegnérsplatsen 6, Lund.

Välkommen till ett jubileumssymposium med anledning av 100-årsfirandet av kvinnlig rösträtt. Symposiet kommer att handla om kvinnor i politiken då och nu, men utgångspunkt i historiska och politiska perspektiv. Symposiet är öppet för allmänheten.
Läs mer »

Decemberkonsert

 

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
   Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Vänsterpartiet Skånes adventskalender

 

Den som saknar en adventskalender med politiska förtecken får hjälp av V-skåne. Att kalendrar numera är en stor artikel inte bara för barn är svårt att missa, men politiska sådana är mer svårfunna.
 
Dagens lucka öppnas på Facebook på adressen.

Stoppa exploateringen av Pilsåker

 Sedan ett århundrade tillbaka minskar den odlade jorden i Sverige, från nästan 4 miljoner till två och en halv miljoner hektar. Ändå skördar vi dubbelt så mycket, men vi använder mångdubbelt mer energi för att odla den mindre ytan – och importerar dessutom mat som motsvarar de en och en halv miljon som lagts ner. (Sverker Sörlin, Antropocen, sid 12)
   ”Den högklassiga jordbruksmarken ska värnas (klass 8-10). Jordbruksmark bör inte tas i anspråk för ny bebyggelse.” Lundaeko.

Lunds kommuns planer på att köpa jordbruksmark vid Pilsåker för industriändamål (intill Nova) upprör Lunds lantbrukare, skriver Görel Svahn i en artikel med rubriken ”Fullständigt vansinne” i onsdagens Sydsvenska.
   Lantbrukarnas Riksförenings kommungrupp har riktat ett öppet brev till politikerna. ”Varje kvadratkilometer av jordbruksmark kan vara av avgörande betydelse för produktion av livsmedel och foder, särskilt i ett föränderligt klimat”, påpekar de.
   Staffanstorp vill bebygga åkermarken i Trolleby och Flackarp mellan Höje å och väg 108. Det upprör Lunds politiker.
   Hur trovärdiga är de om de själva bebygger förstklassig åkermark i Pilsåker med industrier? Vi närmar oss katastrofen om var kommun för sig tar vansinniga beslut för att gagna sina egna syften.           

Snövitt av Gunnar Stensson

 

Jag mötte virvlande flingor och ett bländande snövitt landskap när jag gick neråt ån i onsdags morse. Trädkronornas grenar och kvistar avtecknade sig mot himlen som ritade i kol på vitt papper. På marken kunde man läsa spårens hemliga skrift: råkornas exakta avtryck, en ekorres nollor, grupperade fyra och fyra, ändernas rader av trianglar och hararnas glesare nedslag.  Längs vägen avtrycken av ett par stora pjäxor och en travande hunds tassar. Hästhagen var översvämmad av oroligt grått vatten. Bara ett par vita holmar höjde sig över ytan. Svanfamiljen flög över vattnet med breda vingar: två föräldrar och tre fullväxta årsungar. Flockar av bläsänder kurade i lä bakom vassruggarna.
   Lite senare tog jag bussen upp till stan. Hus och gator fick en drömliknande karaktär inbäddade i det vita. Det mörka teglet i Katedralsskolans Karl XII-hus påminde om skottet i Fredrikssten. I det vita rörde sig mörka gestalter som böjde ryggarna för att skydda sig mot den nu svidande blåsten och de små vassa flingorna.
   Sedan töade allt bort, men på torsdagsmorgonen hade ny snö lagt sig över snöslask och pölar. I den allt kallare blåsten frös modden och snart krasade det under fötterna. Vattnet i Hästhagen hade stigit och täckte stigar och broar. Varken motionärer eller förskoleklasser syntes till.

Rapport från riksdagen - Äntligen en regering! av Hanna Gunnarsson

 Först en liten rättelse: Riksdagsöversynen som jag berättade om i förra rapporten är gjord av riksdagsstyrelsen, ingen annan!

Förra veckan handlade nästan enbart om regeringsbild-ningen. Ni följde säkert händelserna på pressträffar, såg omröstningar och läste och hörde analyser. Vänsterpartiet lyckades ju förhandla fram en uppgörelse med regeringen när det gäller de lägsta pensionerna, som innebär höjda pensioner med upp till 1000 kronor mer i månaden, skattefritt, för de 700 000 pensionärer som har det sämst ställt. Det är såklart ett mycket bra resultat, vi vet att många pensionärer har svårt att få ekonomin att gå ihop trots många år av hårt arbete. Hela överenskommelsen med regeringen finns här.

Första omröstningen om Magdalena Andersson var ju på onsdagen. Samma dag biföll riksdagen den M-Kd-Sd:s budget, efter Centerpartiet ändrat sig från att rösta ja till regeringens budget när deras egen hade fallit, till att avstå och rösta gult.
   Detta gjorde att regeringens budget, som Centerpartiet hade varit med och förhandlat, inte gick igenom.
   Detta gjorde i sin tur att miljöpartiet lämnade regeringen och då avgick Magdalena Andersson (trots att hon aldrig formellt hade tillträtt), och vi stod utan statsminister igen.
   Stödet för Magdalena Andersson var dock fortfarande tillräckligt - så hon blev vald igen på måndagen! I tisdags presenterade Andersson sin regering, med fler okända nya namn än vad många hade trott.
   Det är en valkampanj-regering, de ska synas och höras fram till valrörelsen. Det är bara tio månader kvar till valet så de kommer inte hinna göra så mycket som inte redan är på gång. 

Riksdagen har även fattat en del beslut i olika sakfrågor. På mitt eget område, försvar, röstade Vänsterpartiet nej till förändringar i den så kallade FRA-lagen, eftersom vi är emot mer avlyssning. Lyssna på mitt anförande i debatten här.
   På miljöområden har riksdagen fattat ett mycket bra beslut om att flytta ut trålgränsen, ursprungligen ett initiativ från bland annat Vänsterpartiet. Läs mer om det här.
   Riksdagen har även haft en debatt om flygplatser, och beslutat att riksdagen bör godkänna förändringar när det gäller “basutbudet av flygplatser”, de tio statliga flygplatserna. Anledningen till detta beslut är borgarnas motstånd mot att stänga Bromma flygplats, som statliga Swedavia inte vill ha kvar. Se den debatten här.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund 

Kvarteret Galten av Steingrimur Jonsson (V)

 

Tekniska nämnden har bifallit Tekniska förvaltningens förslag att inte förlänga markanvisningsavtalit som slöts med Centrumshopping Lund AB för 5 år sedan. Det betyder att man är på startpunkt igen.
   Vänsterpartiet tycker det är hög tid att efter drygt ett halvt sekel läka såren som uppstod i kvarteret Galten i samband med det såkallade Genombrottet. Tack till de politiker som i sista stunden, om inte i sista sekunden, kom till sitt förnuft och stoppade planerna på en 42 m bred motorväg tvärs igenom stadskärnan, från Spyken till Svanevägen.

Men Vänsterpartiet har varit mycket kritiskt till detaljplanen som Centrumshopping Lund AB presenterat. Vänsterpartiets vassa argument, framför allt författade av Ann Schlyter, har "lånats" av många som också var emot detaljplanen, även om man inte alltid angivit källan till argumenten. Men det bjuder Vänsterpartiet på, nu som alltid.
   Ett höghus passar inte in i kvarteret Galten. En stor biograf inte heller. Och inte en galleria – nu när allt för många butikslokaler i centrala Lund gapar tomma.
   Flera underjordiska parkeringsplatser med utökad biltrafik är inte det som Lunds stadskärna behöver. De trånga gatorna runt kvarteret Galten kan inte bära mer trafik. Biltrafiken måste minska. Även den tunga trafiken. Regionbussarna måste på sikt tas bort från kvarteret.
   Vänsterpartiet tycker att det istället ska planeras för bostäder i lägre byggnader, 2, 3 eller 4 våningar höga. Gång- och cykelstigar så även barn kan ta sig fram utan att riskera livet. Cykelvägar på Bankgatan och Råbygatan måste byggas.

Centrumshopping Lund AB:s detaljplan är katastrofal:
 • Gårdshuset från 1813 skulle rivas. Ett av Lunds älsta hus.
 • Höghus på 9 våningar skulle byggas.
 • Vårfruskolans barn skulle få skolgård ovan på en busstation. Vad hände med devisen "Barnens bästa"?
 • Underjordiskt garage i två våningar som betyder fler bilar i Lunds absoluta centrum.
 • Och planen i sin helhet med butiker inne i kvarteret hade vänt ut och in på det gamla gatunätet.

Vänsterpartiet tycker att det nya som byggs ska rimma med det som engång revs bort. Lägre byggnader, framför allt för bostäder och mindre verksamheter.

50 år av USA-imperialism dokumenterad av Gunnar Stensson

1971publicerade New York Times-journalisten Neil Sheehan The Pentagon Papers. The secret documents of the war in Vietnam. Den blev omedelbart översatt till svenska av läkaren Sven Ekberg som var redaktör på tidskriften Kommentar och ledande Vietnam-aktivist. Tidens förlag utgav den under titeln ”Pentagon-rapporten”. Den innehöll dokument och fakta som inte kunde ifrågasättas och fick därför avgörande betydelse i kampen mot USA:s krig i Vietnam.
   Femtio år senare – 2021 – utgav journalisten Craig Whitlock TheAfghanistan Papers. A secret history of the war. Det är en väldokumenterad redovisning av felbedömningarna som ledde till kriget och de nonchalanta lögnerna om USA:s härjningar i det ockuperade landet under presidenterna Bush, Obama och Trump.
   Till skillnad från kriget i Vietnam hade kriget i Afghanistan nästan universellt stöd. Det stöddes av Nato och även svenska trupper deltog. Det varade i tjugo år. 100 000 amerikanska soldater kämpade i Afghanistan när Obama var president. Jättelika belopp satsades i försöken att bygga upp en afghansk stat, vilket ledde till omfattan-de korruption. Odling och produktion av heroin och opium blev en viktig del av ekonomin. Försöken att bygga upp en afghansk armé ledde till etniska motsättning-ar. Den afghanska armén lämnade över sina ameri-kanska vapen till talibanerna när de gjorde sin avgörande offensiv i augusti 2021.
   Landet är förött efter 40 år av krig, först mot Sovjetunionen, sedan mot USA. På 1980-talet bekämpade USA i förbund med Usama bin Ladin och islamistiska grupper i hemlighet de sovjetiska trupperna i Afghanistan. Den nya talibanregimen utsätts nu för terrorattentat av al-Qaida och IS.
   Pentagon-rapporten kostade 19 kronor och 40 öre när jag köpte den. Priset på ”The Afghanistan Papers” är 30 dollar, men den finns att låna på stadsbiblioteket.

Varför växer rasism? Hur mycket gör tidningsrubriker för att påverka vår uppfattning om hur olika människor är. av Nita Lorimer

 

Enligt min mening, det sätt som Kvällsposten (27/11 2021 Nöje) kommenterade TV programmet På Spåret nyligen är ett trist och rasistiskt sätt att rapportera om ett program som i första hand bör bli en trevlig stund framför TVn.
   Artikeln till vänster toppas av en ganska stor bild av Carina Bergfeldt och Marcus Oscarsson med rubrik ”Marcus Oscarssons kärleksavslöjande”. Bredvid till höger en betydligt mindre bild av Markus Samuelsson och Jason Diakité med rubriken ”Katastrof för Bergfeldt och Oscarsson”. (För de som inte vet så är den stora bilden med två vita människor och den mindre med två svarta människor.) Dessa både artiklar refererar till På Spåret den gångna veckan. Jason och Markus fick ovanligt mycket mer poäng än sina motståndare.  De har helt enkelt, tillsammans en bredare allmänkunskap. Kanske hade de tur.
   En snabb blick på sidan i Kvällsposten ger intryck av att de vita avslöjar något om kärlek och de svarta till höger är en katastrof för de vita.
   Vad är detta för sätt att skriva och redigera? Visst hade det varit bra mycket trevligare och ärligare och i en anda av att motverka rasism att åtminstone rubriken vid Jason och Marcus S hade varit ”De vann med en stor klarhet” eller ”Bred allmänkunskap tog dem fram” eller ???
   Dags att tänka mer på vad vi läser och visar upp och vad det faktiskt säger. Sluta vrida det mesta till att vara katastrofer!

Förmånscyklar och rabattavtal för kommunanställda – en femårig historia om förhalning av fattade beslut av Ulf Nymark

Hösten 2016 föreslog Miljöpartiet och Socialdemokraterna i en skrivelse till kommunstyrelsen att kommunen skulle erbjuda sina anställda förmånscyklar med bruttolöneavdrag. Det dröjde innan skrivelsen kom upp till behandling i styrelsen, men sent omsider, i december 2017, beslutades i enlighet med förslaget. Förmånscyklar skulle med bruttolöneavdrag skulle erbjudas alla tillsvidareanställda i kommunen.

Beslut om förmånscyklar hävdes
Sedan dröjde det. Det dröjde och det dröjde. Tre år senare, december 2020, togs frågan upp på nytt i kommunstyrelsen. Inte som ett förslag till beslut om innehåll och utformning av ett förmånserbjudande, utan som ett förslag från kommunkontoret om att häva tidigare fattat beslut. En rad argument mot att erbjuda förmånscyklar anfördes av styrelsens majoritet.
 

 

De anförda argumenten kan sammanfattas med att det för majoriteten verkade allmänt besvärligt att erbjuda förmånscyklar och att Lunds kommun, till skillnad från en lång rad andra kommuner, inte ansåg sig kunna hantera konceptet förmånscyklar. Styrelsen beslutade ta tillbaka beslutet från 2017 om förmånscyklar. Miljöpartiet och Socialdemokraterna reserverade sig.
   Därtill beslutades att i stället för förmånscyklar skulle kommunen teckna rabattavtal med lokala cykelhandlare. Avtalet skulle avse rabatt för kommunens anställda vid inköp av cyklar.

Interpellation om hur det gått med rabattavtalen
Sedan har det dröjt. Och dröjt. Inga rabattavtal har presenterats för kommunanställda.  Därför tog jag i en interpellation i fullmäktige förra månaden upp frågan om vad som hänt med rabattavtalen. Interpellation riktades till M-kommunalrådet Ljunghill. Jag ville ha svar på hur det gått med avtalen, hur många avtal som tecknats och vilka rabatter och andra förmåner som ges i avtalen.

Inga avtal har tecknats
Ljunghills svar på mina frågor gick i korthet ut på att kommunen håller på att förbereda en upphandling av en så kallad förmånsportal, där kommunens medarbetare ska kunna ta del av förmånliga priser och rabatter. Därför har beslut om rabattavtal inte verkställts. Huruvida rabatter för cykelinköp skulle inkluderas i denna portal framgick inte av svaret.
   Eftersom det fanns många oklarheter i Ljunghills svar ställde jag i den efterföljande debatten ett antal följdfrågor. Bland annat undrade jag vad en förmånsportal är för något och var någonstans beslut fattats om att fördröja tecknandet av rabattavtal. Ljunghill medgav att han inte kunde svara på följdfrågorna.

Ny interpellation: vad är en förmånsportal?
På grund av bristen på svar från Ljunghill följer jag nu upp detta med en ny interpellation till fullmäktige ni i december. Denna gång riktas frågorna till kommunalrådet Annerstedt (FNL), som är samordningsansvarig för upphandlingsfrågor.
   Så här lyder min interpellation till Annerstedt:
”För att skingra min, Ljunghills och måhända en och annan fullmäktigeledamots och medarbetares okunskap kring vad en förmånsportal är, ställer jag därför följande frågor till dig som samordningsansvarigt kommunalråd för upphandlingsfrågor och ordförande i styrelsens upphandlingsutskott:
 1 Vad är en förmånsportal och vad är det som ska upphandlas?
 2 Vilken instans i kommunen har fattat beslut om att upphandla en förmånsportal?
 3 Vilken instans i kommunen har fattat beslut om att fördröja verkställandet av styrelsens beslut om att teckna rabattavtal med lokala cykelhandlare?
 4 Har det överhuvudtaget tagits några kontakter med lokala cykelhandlare om rabattavtal?
 5 Kommer det att ingå rabattavtal för cykelköp i portalen?
 6 Vid vilken tidpunkt kommer kommunens medarbetare att kunna erbjudas rabatter vid cykelköp hos lokala cykelhandlare?”
Ulf Nymark, fullmäktigeledamot MP

Black Week – Black Future av Gunnar Stensson

 

Julen är ljusets och den solidariska generositetens högtid. Black Week är motsatsen: girighetens och ansvarslöshetens svarta vecka. Black Week är kapitalägarnas knep för att lura löntagarna att köpa onödiga varor för lönen de förtjänat genom meningslöst arbete, 40 timmar varje vecka.
   Den kapitalslukande övertalningen bedrivs i massmedia av reklamarbetare som uppbär höga löner för att själva kunna konsumera de dyraste varorna, som exempelvis stora elbilar. En del av pengarna lägger kapitalisterna själva beslag på för att kunna investera i vinstgivande produktion av nya onödiga varor. De panka löntagarna inleder efter jul det nya året med arbete för att få ihop slantar att spendera nästa Black Week. När de blivit utslitna får de pension för att kunna fotsätta sin konsumtion, visserligen på lägre nivå.
   Konsumismen är en nödvändig del av kapitalismens blodomlopp. Lönearbete, varuproduktion, reklam, försäljning, vinst, fortsatt lönearbete. Hjulet rullar. Ständig tillväxt, år efter år. Lönearbetarnas liv exploateras. Jordens begränsade resurser förslösas. Den hotande klimatkatastrofen blir oundviklig.

John Maynard Keynes, 1900-talets mest kände ekonom, gjorde på 1930-talet en indelning av människans behov. Det finns absoluta behov och det finns relativa. Att tillgodose de absoluta behoven är ekonomins huvuduppgift. De absoluta behoven är mat, vatten, bostad, värme, kläder, vård, skola och omsorg. Dessa absoluta behov är inte oändliga. På 2000-talet skulle det bli möjligt att tillgodose dem för alla, trodde Keynes.   Sedan finns det sekundära, relativa behov. De är oändliga, menade han. Reklamens uppgift är att skapa nya behov för att driva fram en evig knapphet och få kapitalet att växa. Människorna beskrivs som själviska varelser, förbannade att ständigt eftertrakta mål som aldrig kan uppnås.

   John Kennet Galbraith konstaterade i sin berömda bok ”Överflödets samhälle” 1958 att USA redan hade uppnått målet att tillgodose medborgarnas grundläggande behov. Verklig knapphet tillhörde det förflutna. Men han tyckte att USA gjorde dåligt bruk av sitt överflöd. ”Inget problem är mer förbryllande för tänkande människor än att vi gör så dåligt bruk av vårt överflöd”, skrev han.
   Keynes skrev också: ”Kärleken till pengar som egendom – till skillnad från som medel till nöje eller till att möta livets realiteter - kommer att igenkännas som det den är, en sorts osmaklig morbiditet, en av de halvkriminella, halvpsykopatiska egenheter som man med en rysning av obehag överlämnar till specialisterna i den mentala vården.”

”Reklamen är livsfarlig” är titeln på en bok om konsumism och kapitalism av författaren Sven Lindkvist. Den kom 1957 och dess tankar grundar sig bland annat på Keynes och Galbraith. Sven Lindkvist beskriver hur reklamen styr våra behov och bidrar till en skadlig snedfördelning av produktionen. Debatten om bokens teser blev hård. De flesta fördömde dem. Men den ledde till att julfirandet kritiserades för den extrema lyxkonsumtion det gav upphov till, bland annat i en landsomfattande kampanj på 1960-talet.

1972 utkom ”The limits to growth” som visade att jordens resurser är begränsade och dessutom för första gången upptäckt klimathotet. Jag presenterade den i VB den 11 november.
   Ni vet också att kapitalet, strax efter det att vi nått insikt om det dödliga hotet från den gränslösa tillväxten, återtog makten över världssamhällets ekonomi genom nyliberalismen – en återgång till 1800-talets marknadstänkande, formulerad av Milton Friedman som fick det ekonomiska så kallade nobelpriset 1976.
   De följande 50 åren överskred den kapitalistiska tillväxten alla gränser och vi står nu inför en oöverskådlig klimatkatastrof.
   Människornas absoluta behov kan inte längre tillfredsställas inom dagens ekonomiska system. Den demokratiska makten över samhället måste återtas, resurserna omfördelas och vinst och tillväxt stoppas, så att de grundläggande behoven tillgodoses, samtidigt klimathotet avvärjs. God jul!

Ingen VB nästa vecka

 

Nästa vecka befinner sig red på rörlig fot och tvingas därför ställa in veckans nummer. Nästa nummer kommer inte förrän i december den 3:e. Välkomna då om ni har tid i julstöket.
red

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Klostergårdens framtid

 Träffpunkt Virvelvindsvägen fredagen den 19 november klockan 14.00. Samtalsledare Gunnar Stensson, ordförande i Klostergårdens byalag.

Hur bygger vi vårt Lund? Samtal om stadsmiljö och arkitektur.

 

Första programmet i en serie samtal om Lunds stadsmiljö. AFSL tar upp aktuella förslag i Lunds innerstad med 12-våningshus i kv. Galten och Gamla Tingsrätten. Gästtalare Björn Tarras Wahlberg berättar om Nobelbygget i Stockholm och hur det stoppades. Panelsamtal med politiker i Lunds Byggnadsnämnd. Samarrangemang med Lunds stadsbibliotek.
Måndag 22 november 2021 18:00–19:30
Lunds stadsbiblioteks atrium 

Klimatföreläsningar

 

Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en föreläsningsserie på temat klimat.
   Nästa föreläsning äger rum: Den 24 november kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.

Havet äter Skåne
Havsnivåhöjningen påverkar många olika kustprocesser och ökar risken för erosion och översvämning. Den hotar både infrastruktur, vägar och järnvägar och unika naturvärden i kustzonen.
   Anna Adell doktorerar inom fysikaliska kustprocesser vid Lunds universitet och kommer att berätta om havsnivåhöjningarnas troliga effekter på Skåne och vad som kan göras för att klimatanpassa den skånska kusten.

   Föreläsningarna i klimatserien äger rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »

Decemberkonsert

 

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
   Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Två lundaprofiler ur tiden av Bengt Hall

Herman Schmid och Jörn Svensson har nyligen gått bort. Båda har varit centralgestalter för vänstern. Båda har varit min chef. Båda har varit lysande agitatorer. Båda har suttit i europaparlamentet för Vänsterpartiet.

Under det mycket speciella året 1968 ”då allting hände” fanns Herman som någon slags ”grå eminens” som formulerade politiska analyser och fungerade som opinions-bildare bland oss som engagerade oss mot förtryck i världen och mot klassklyftor i Sverige. Jag läste då socio-logi, som så många andra inom vänstern, och där fanns Herman. Senare hamnade han på det nybildade universitetet i Roskilde.
   I början av åttiotalet bodde jag i Norrköping och var med i en arbetsgrupp som arbetade för att starta en marxistisk folkhögskola. Vi lyckades. 1984 startade Bona folkhögskola utanför Motala. Herman rekryterades då till rektorsposten. Han sågs som garanten för att den marxistiska profilen skulle prägla den nya skolan.  Några år senare bad Herman mig att starta en filial i Malmö. Jag hade då flyttat tillbaka till Skåne. Kvarnby blev några år senare en självständig folkhögskola och jag rektor. Herman valde sedan att återvända till sitt lektorat i Danmark. Senare blev han en av vänsterpartiets europaparlamentariker.
   Herman var också en god vän, som lyssnade och framför allt var en utmärkt berättare. Vi besökte honom på ön Stenshamn i Blekinge, i Köpenhamn och senare i Bunkeflostrand i kollektivhuset där han bodde på slutet.

Jörn Svensson, som de senaste fyrtio åren bott i Jämtland, disputerade i ekonomisk historia i Lund. För många blev han en symbol för skiljelinjen mellan det gamla och det nya i dåvarande VPK. Han var en ideolog och lysande talare och bidrog säkert till att många nya medlemmar upplevde att partiet hade en framtid. I Lund var han en välkommen gäst och talare. Han blev chef för den regional-ekonomiska enheten på länsstyrelsen i Kristianstad. Både Tora, min hustru, och jag har haft honom som chef på enheten. En ganska irrationell chef men med viss status som disputerad och intellektuell. Efter några år försvann han till riksdagen och senare till europaparlamentet. I våra marxistiska studiecirklar använde vi bland annat hans bok ”Du skall ta ledningen och makten”, som beskriver hur en övergång till socialismen i Sverige kan gå till. Han hävdade samtidigt att det är helt omöjligt att arbetarklassen i Östeuropa eller Sverige skulle välja bort socialismen.

Jörn, som i många avseenden var en ensamvarg, har haft stor betydelse för de homosexuellas rättigheter och agerade för könsneutral samlevnadslagstiftning. Som fritidsboende i Edenryd stödde han aktivt arrendatorernas kamp mot utsugande storgodsägare i trakten. Men hans största betydelse har han nog haft som vältalare. Jag uppskattar också att han gillade våra öländska kroppkakor.

Jag sörjer både Herman och Jörn.

Sista mätningen av bästa skolkommun

 

Det är inte meningsfullt att fortsätta att utse bästa skolkommun i ett läge där hela systemet brister, konstaterar Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand i samband med att resultatet för 2021 presenteras.
   Här är i alla fall Lunds placeringar i år. Lund placerar sig som nummer 90 av Sveriges 290 skolkommuner. När det gäller resurser till undervisning hamnar vi på plats 115 och beträffande lärartäthet på plats 209.
   Många år har gått sedan år 2004 då Lund var bästa skolkommun. Sedan dess har kommunaliseringen, skolpengssystemet, friskoleköerna, vinstuttagen och skolkoncernerna utarmat svensk skola så att den nu befinner sig i bottenskiktet bland OECD-länderna. I detta sönderfallande svenska skolsystem placerar sig Lund långt nedanför toppenskiktet.
   S vill förbjuda vinstuttagen och det vore en god början i återuppbyggnadsarbetet av svensk skola.           

Boktips till jul! Äventyr i gamla Minnesota av Birgitta Frostin

 

Lundaläkaren Essie Andersson är på g igen med en uppföljning till förra årets julbok Mormors sagor. I år heter boken Äventyr i Minnesota och återigen är det de svenskamerikanska barnbarnen i Seattle som är aktörer.
   Det är Coronatider och både barn och föräldrar måste arbeta hemifrån. Men inget kan hindra barnen från äventyr, för under deras gamla hus finns den hemliga gången…
   Essie låter Ilse och Freddy bege sig ut på en tidsresa där de hamnar i svenskbygderna hos Karl-Oskar och Kristina och deras barn och uppleva sällsamma ting, både vargjakt och möte med indianer…
   Den stora poängen för både barn och vuxna läsare är att man får lära sig om hur det var för nybyggarna i Amerika för över hundra år sen samtidigt som det händer spännande saker. Boken är klurigt och fint illustrerad av maken Ulf Teleman. Köp och läs i jul!
 
Båda böckerna finns att köpa direkt av Essie via email essie.andersson@bredband.net eller PM på facebook. 150:-/styck.
Hon kommer även stå på Mårtenstorget den 18/12.   

Rapport från riksdagen - och Vänsterdagarna av Hanna Gunnarsson

 I helgen höll Vänsterpartiet Vänsterdagar i Göteborg, ett arrangemang som hålls vartannat år. Det är 2,5 dagars möte för att diskutera, debattera, inspireras, lära känna varandra och nätverka mellan vänsterpartister. Detta var det första stora arrangemanget för partiet sedan pandemin började och alla var såklart väldigt glada över att kunna träffas igen.
   På fredagen hölls nätverksträffar om olika ämnen, där engagerade partikamrater kunde utbyta erfarenheter om bland annat skolpolitik, miljö- och klimat, trafikfrågor, HBTQ-frågor och mycket annat. Under lördagen och söndagen hölls både mindre och större seminarier, Nooshi Dadgostar inledde såklart med ett stort tal, flera namnkunniga gäster var på plats, som Nina Björk, Po Tidholm och ordförandena för Hyresgästföreningen och Lärarnas riksförbund. Jag uppskattad framförallt seminariet där gäster från norska SV och finska Vänsterförbundet delade med sig av erfarenheter av regeringssamarbete och regeringsförhandlingar.
   På lördagskvällen delades Vänsterpartiets Jörn Svensson-pris ut, till Vanja Söderlund som var med och arrangerade den första Pride-paraden. Prisutdelningen inleddes med en tyst minut för Jörn, som sorgligt nog gått bort bara någon dag tidigare. En del från Vänsterdagarna finns att se på youtube, se programmet här.

För att fortsätta på det nordiska temat gläds vi självklart över att vårt danska systerparti Enhedslisten fick så stora framgångar i kommunvalet i både Köpenhamn (25,6 %) och på Bornholm (23,1 %)! En stor inspiration för oss inför vår valrörelse nästa år. Vänsterpartiet Skåne har såklart skickat en grattis-hälsning.

Riksdagen har under den här veckan fattat några större beslut. Konstitutionsutskottet har gjort en översyn av riksdagens olika bestämmelser, en så kallad riksdagsöversyn. Den antogs enhälligt av riksdagen och innebär bland annat att en så kallad “vilde”, en ledamot som under mandatperioden lämnar sitt parti, inte längre ska få ha kvar sin utskottsplats. Platserna i utskotten anses härmed tillhöra partierna, inte den enskilde ledamoten (sin riksdagsplats kan dock ledamoten inte bli av med).
   En ledamot som deltagit i mindre än 60 % av voteringstillfällena under ett kvartal (och som inte har giltiga skäl som föräldraledighet, sjukdom eller internationella uppdrag) kan bli återbetalningskyldig av delar av sitt arvode. Detta är för att motverka att ledamöter helt enkelt inte fullföljer det uppdrag vi är valda till. Riksdagsuppdraget innebär såklart mycket mer än att bara rösta men omröstningarna är ändå kärnan.
   Riksdagen har också fattat beslut om ett lagförslag om stärkt skydd för hyresgäster. Tyvärr gick inte alla regeringens förslag på förbättringar igenom, men beslutet innebär ändå att samhället bättre ska kunna ingripa mot misskötsel av hyresfastigheter. Läs Vänsterpartiets motion om detta här och se debatten, där Momodou Malcolm Jallow från Malmö deltog för (v) här (klicka på Momodous namn om du inte vill se hela debatten). 
   I övrigt pågår fortfarande förhandlingarna mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna om regeringsbildningen. Talmannen har begärt återkoppling på måndag, så det är ju lite spännande! 
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund            

Landsbygden - storstadsregionernas bakgård av Lars Bengtsson

 

För några år sedan skrev jag om min småländska bys kamp för att stoppa Svensk Kraftnäts utbyggnad av en andra luftburen högspänningsledning genom vår by.
   Kampen ser ut att förloras. Svenska Kraftnät har i huvudsak fått igenom den planerade utbyggnaden trots massiva protester från alla i min trakt berörda kommunerna Emmaboda, Tingsryd, Lessebo och Nybro.
   Själv får nu min egen by Ingemundebo en andra högspänningsledning genom byn. Grannbyarna Brunamåla och Harebo blir i princip obobara. Vem vill bo i ett elektromagnetiskt kraftfält?
   I riksdagen är det framför allt en centerpartist från Kalmar, som ställt sig solidarisk med vår kamp. Vad Vänsterpartiet gjort vet jag inte med säkerhet. Men inte något som märkts i alla händelser och inget som skaffat fler sympatisörer till partiet.
   Våra förslag om jordförläggning av kablarna på vissa sträckor och alternativa dragningar av luftledningen har lämnats utan beaktande.
   Med den kraftproduktion vi har idag och med skenande elpriser behövs kanske en ökad överföringskapacitet. Själv betalar jag mellan 3 och 4 kr för en Kwh. Tur att man har vedeldad kokspis och rörspisar och kakelugnar.
   Att bygga nya högspänningsledningar kors och tvärs genom glesbygden liknar dock andra världskrigets generalers strategier, som byggde på det föregående kriget.
   Storstadsregionerna måste med nödvändighet bygga ut sin kraftproduktion. Att konsumtion och produktion knyts närmare varandra borde vara en självklarhet.

Under min egen tid som energipolitiker i Lund för Vänsterpartiet bedrev Lunds Energiverksstyrelse en ambitiös politik i denna anda. Geotermiprojektet svarade för 50 % av all värmeproduktion. De tre vindmöllorna på väster togs i bruk. Under min sista mandatperiod minns jag att vi planerade för ett kraftvärmeverk på Brunnshög och en biogasanläggning i Dalby. Tidigt fasades oljan ut. Delvis dock med hjälp av en naturgasturbin.
   Vad som görs idag vet jag inte? Men något kraftvärmeverk i Brunnshög eller biogasanläggning i Dalby tror jag mig ha förstått att det aldrig blev.
   Vad gör Vänsterpartiet i Lund i dag?  Det skulle vara trevligt att bli upplyst. Det är snart 20 år sedan jag drog från Lund och blev glesbygdsbo i Småland. Jag bor granne med Vilhelm Mobergs Moshultamåla. Hans tjurighet och kamplust är mycket närvarande bland byborna än idag. Kanske är det dags för ett andra bondetåg?

PS
Jag ser i dagens Barometern att bolaget vill träffa kommunerna för diskussion. Kanske en liten öppning?            

Lund är inte stor-Malmö! Stoppa Staffanstorps utbyggnad av Flackarp och Trollby! av Gunnar Stensson

Staffanstorp har blivit en etablerad del av stor-Malmö, säger stadsarkitekt Thomas Lexén i Staffanstorp. Det ringer varje dag exploatörer från Stockholm och vill bygga här. Staffanstorp ska öka sin befolkning med nästan en tredjedel de närmaste 10 åren.(Sydsvenskan 13/11)
   Det kunde vi kanske stå ut med, så länge Staffanstorp håller avståndet till Lund.
   Men Staffanstorp planerar också en utbyggnad i Flackarps by och Trollby nära Lunds stadsgräns. Det är Staffanstorps absolut största utbyggnadsområde och där kan det kan bli upp till 8000 bostäder. Utbyggnaden påbörjas sannolikt inte förrän 2026.

8000 bostäder är fyra gånger så många som det antal som byggdes i Klostergården på 1960-talet. I 8000 bostäder kan minst 20 000 människor bo, människor som skattar i Staffanstorp men lever i Lund. Människor som vill kunna ta sig till Klostergårdsstationen och Lunds centrum tvärs igenom Höjeå naturskyddsområde.

De 8000 bostäderna ska byggas på världens bästa åkermark, fälten mellan Höje å och väg 108. Varje dag ringer exploatörer från Stockholm och vill bygga där för att göra det till en etablerad del av stor-Malmö. Mängden konsumenter växer och förutsättningarna för livsmedelsproduktion minskar. Vanföreställningen om ständig tillväxt leder till att tillväxtens gränser överskrids.

Våldet mot åkermarken måste stoppas! Föröder man åkrarna kan de aldrig återvinnas. Den sortens urban tillväxt förvärrar jordens livsmedelsbrist.
   Vi vill inte se en etablerad del av Malmö intill Höjeå naturreservat! Vi vill ha fria fält med åkrar och dungar mellan Malmö och Lund.

Sannolikt ingår VA Syds rivning av Källby reningsverk och den väldiga kloaktunneln till Sjölundaverket i Staffanstorps planer att bli en del av det nya stor-Malmö. Till kloaktunneln skulle man bekvämt kunna ansluta avloppen från de ännu ej påbörjade stadsdelarna Flackarp och Trollby.
   River man Källby reningsverk i stället för att modernisera det förstör man Källby dammar och skadar Höje å.
   I Lokaltidningen vecka 45 argumenterar Ulf Nyberg från programledningen på VA Syd vältaligt och oemotsagt för jätteprojektet Nya Sjölunda och kloaktunneln genom västra Skånes kommuner.
   Har man någonsin övervägt riskerna med att samla hela västra Skånes avloppssystem i en jätteanläggning som kan slås ut i ett slag?

När Klostergårdsstationen planerades för några år sedan motiverade man urbaniseringen av Flackarp och Trollby med att de boende skulle använda Klostergårdsstationen för sina resor i stället för bil. En blick på kartan visar argumentets orimlighet.
   Martina Kvist Reimer har som företrädare för Höjeådalens intresseförening i en skarp insändare protesterat mot planerna att bygga ut Flackarp och Trollby (Sydsvenskan 16/11). Klostergårdens byalag har motsatt sig dem i åratal och förvånas över att de åter blivit aktuella.
   Men aktivisternas protester räcker inte. Nu måste politikerna i Lund och Skåneregionen förhindra att Staffanstorp anlitar exploatörer från Stockholm för att förvandla Skånes åkrar längs Lunds gränser till en förort i ett miljökatastrofalt stor-Malmö!

Arkitektur och skönhet av Ann Schlyter

 

Sedan i våras har Lunds kommun haft ett Skönhetsråd och i veckan som gått har det haft sitt första publika arrangemang, ett seminarium på Teams. Stadsarkitekterna från Uppsala och Gävle berättade hur de arbetat med skönhetsvärden i sina städer. Lunds skönhetsråd har för avsikt att arbeta med ett Arkitekturprogram och vill gärna få del av erfarenheter av sådant arbete.
   Föredragen var mycket intressanta och de spelades in så alla som missade dem kommer att få chans att ta del av dem senare. Och det lär vara många. Vad jag kunde se var det inte mer än tre av alla politiker i byggnadsnämnden som loggade in på mötet. De representerade FNL, c och v. Det var säkert en tillfällighet att betongpartierna s och m, som har flera ledamöter var i nämnden inte var närvarande.  

Arkitekturprogrammet i Uppsala tar upp frågor om sammanhang, skala, grönt, befintliga värden, god livsmiljö och tillgänglighet. Det användes inom förvaltningen, speciellt bygglovsavdelningen, men också av intressenter inom byggsektorn. Arkitekturprogrammet kommer att inarbetas i Uppsalas nya översiktsplan.
   Uppsala kommun är lycklig ägare till mycket mark, och det är vid markanvisning man kan ställa krav i linje med Arkitekturprogrammets intensioner. Utan att äga marken har kommuner mycket svårt att ställa krav.  Men med ett i fullmäktige antaget Arkitekturprogram som utgångspunkt har en kommun ett verktyg för att välja det bästa, inte alltid det billigaste projektförslaget.
   Stadsarkitekten i Gävle berättade att man där för in avsikter och inriktningar från arkitekturprogrammet i nya detaljplaner.  Det är ju inte tillåtet att ställa särkrav i detaljplan, men i allmänna ordalag går det tydligen bra.
   Båda föreläsarna betonade byggandets roll i hållbarhetsarbetet. Att inte riva, att återanvända material, att renovera fönsterkarmar av trä istället för att byta till plast eller aluminium, och att bygga gediget för ”long life” är inriktningar för hållbarhet som oftast samtidigt är i linje med arkitektonisk kvalitet.
   Nästa web-seminarium som Skönhetsrådet arrangerar är den 24 november klockan 17 och då handlar det om kulturmiljö och arkitektur. Seminarierna är öppna för alla. Länken dit »

Klimatnödläge – klarar vi det? av Gunnar Stensson

Glasgow. Under två veckor har klimatupphettnings-komplexet malts i en ofantlig pratkvarn. Beslut har fattats, vissa framsteg gjorts, men fossilkapitalisterna tog hem spelet. Omedelbart efter klimatmötet översvämmas Kanada av skyfall.
   Kan Sverige klara ett lokalt klimatnödläge – orsakat av ännu en pandemi eller att golfströmmen plötsligt ändrar sitt lopp – som tvingar oss att mycket, mycket snabbt revolutionera alla medborgares sätt att leva och konsumera. Finns det historiska exempel på hantering av sådana nödlägen?

Kanske Sverige under andra världskriget. Krigsutbrottet tvingade staten att ställa om hela samhället. Det handlade visserligen bara om 6 miljoner människor i en enda stat. En stat som undslapp kriget, men som plötsligt måste bemästra en svår försörjningssituation, ett nödläge.
   Krigsförklaringen 1939 stängde alla gränser. Enda vägen ut från Sverige blev via finska Petsamo vid ishavet. Sovjetunionens angrepp mot Finland ledde till en första svensk mobilisering. Hundratusentals män mellan 20 och 45 rycktes från sina jobb och familjer. 80 000 finska krigsbarn välkomnades. Situationen skärptes när Norge och Danmark ockuperades och nazisterna erövrade större delen av Europa 1940. Tyska trupper åkte tåg genom Sverige.

Livsmedlen blev knappa och måste ransoneras = fördelas rättvist. De rika blev mindre feta och de fattiga mättare. Mjöl, smör, bröd, kaffe, socker, kött och mycket annat sattes ”på kort”, liksom kläder, textilier, skor, stövlar osv. Bensinen tog slut. Bilar ställdes i garage. Fruar och barn till de inkallade måste försörjas med statsbidrag. Arbetskraften måste ersättas. Böndernas livsmedelsproduktion måste regleras och kontrolleras. En enorm byråkrati för att genomföra allt detta måste byggas upp. I varenda en av Sveriges då 1700 kommuner måste en kriskommission organiseras – och avlönas. Det som fanns att tillgå var trovärdiga amatörer, som genom praktik lärde sig administrera.
   Det var extremt kallt vintrarna 1941, 1942 och 1943. Städernas lägenheter värmdes med koks. Koksen var ransonerad. Varmvattnet stängdes av.  Värmen i lägenheterna sänktes till 10 – 12 grader vecka efter vecka. Ett par vintrar var det ner till 40 minusgrader i Småland. Samtidigt frös och svalt mer än en miljon människor ihjäl i det belägrade Leningrad.
   Jag kan försäkra att vi frös! Då och då hade vi en veckas ”kokslov” då skolorna stängdes för att de inte kunde hållas varma. Mamma stickade ”hjälmskydd” av grått ylle. Det var en sorts luddig tub av ylle med ett litet hål för ansiktet som man trädde över huvudet. Effektivt mot den värsta kylan. Far var inkallad flera omgångar. Vi skrev brev men visste inte var han var, det framgick inte av fältpostadressen. Sommarhalvåret gick vi i trätofflor. Man sparkade sönder anklarna. Oftast gick vi barfota. Det byggdes enkla skyddsrum på våra lekplatser. I Linnéparken odlades potatis.
   Stora kampanjer genomfördes för att ta vara på bär och frukter. Lingonlov. Potatislov en vecka varje höst. De inkallade hade skördepermission någon sommarvecka. I skolan fick man pris för att man plockade kottar att elda i spisen med.
   Beväringarna skickades till platser de aldrig sett och delade sovplats i tält med kamrater oavsett klasstillhörighet medan temperaturen utanför sjönk till under 30. De roade sig med traktens flickor och det blev många barn. I alla hem lyssnade man på nyheterna. Alla var medvetna om att fasansfulla saker hände utanför landet och kunde hända här när som helst. Insikten om nödläget delades av alla.

Men de svagaste drabbades. Dödligheten bland patienterna på våra sinnessjukhus ökade med 9 procent. Tillgången på mat var begränsad. I sovsalarna i Sankt Lars släcktes lampan tidigt. Det var kallt under filtarna.    Värre var det i Vipeholm. Thomas Kanger har nyligen i boken ”Idiotanstalten” redovisat att 200 av de intagna dog av svält. Det var en fjärdedel av de manliga patienterna. De hade i genomsnitt tappat tolv kilo innan de dog. Dödligheten i Vipeholm ökade med 232 procent åren 1941 till 1943. Vi var inte bara solidariska. Vi förhärdades också av nödläget, liksom nu under corona-pandemin då de äldre och invandrarna drabbas värre än vi andra.    Kriget tog slut. Per-Albin dog och hans efterträdare Tage Erlander ledde bygget av det svenska välfärdssamhället fram till 1968, då Olof Palme tog över. Sverige hade klarat nödläget. Men kampen mot klimatkrisen måste fortsätta även efter ett lokalt klimatnödläge. 

Att läsa: Henrik Berggren Landet utanför.
Sverige och kriget 1940 – 1942, Norstedt 2021.

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Välkommen till boksläpp

”Den onödiga flyktingkrisen- rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021”

Martas café, S:t Petri Kyrkogata 6, Stadsbiblioteket, Söndagen den 14 november 13.30 – 16.00

Vår bok ger fakta och berättelser och är civilsamhällets vitbok över den förda migrationspolitiken sedan 2015. Ingen ska kunna säga att man ingenting visste.
Läs mer »

Läs mer på hemsidan »

Klimatföreläsningar

 

Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en föreläsningsserie på temat klimat.
   Nästa föreläsning äger rum: Den 17 november kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.

Urban natur, hur?
Mer än hälften av världens befolkning lever idag i snabbt växande städer. För att spara jordbruksmark strävar man efter förtätning, som dock kan utgöra ett hot mot grönytor, vattendrag och andra miljöer för djur och växter. Vad är nyttan med biologisk mångfald i städer, och hur kan städerna bli ett bra hem för både människor och andra arter? Anna Persson, Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet, har forskat kring dessa frågor.
Föreläsningarna i klimatserien äger rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
17 november: Urban natur – hur?
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »

Decemberkonsert

 

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
   Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Vardagsdikt av Karin S

Vardagsdikt
Drag ut spisen och
rengör den
torka kakelplattorna
bakom spisen och
diskbänken
Torka ur kylskåpet
Rengör alla dörrar, karmar
och lister

Ur Karin S anteckningar hösten 2019.

Det bilvänligaste partiet av Ann Schlyter

FNL befäster sin plats i täten av de bilvänliga partierna i Lund. I byggnadsnämnden var detta parti det enda som röstade mot en höjning av felparkeringsavgifterna. Tidigare, när det gällde kvarteret Häradshövdingen, ansåg partiet att det var så viktigt med många underjordiska parkerings-platser så att det var motiverat att riva delar av gamla Tingsrätten. Det går ju inte att bygga parkeringsplatser under befintliga hus.
   FNLs inställning till åtgärder för att minska växthusgaser framgår också när de röstar för stöd till regionala flygplatser och är emot planering för framtida utbyggnad av järnväg till Simrishamn.
   FNL argumentera hårt för att bevara jordbruksmarken, men avviker inte från kvintettens förslag om att bygga mer småhus. Man undrar hus det kan gå ihop.
Ann Schlyter för v i byggnadsnämnden 

Noterat i veckan

”Släpp in flyktingarna och slipp utpressningen. Den tragedi som utspelas vid Belarus gräns mot Polen, Litauen och Lettland är en humanitär katastrof. Uppemot 4000 flyktingar kläms mellan gränsvakter på båda sidor. De fryser och blir misshandlade. Sju personer har avlidit.”
Peter Larsson, Sydsvenskan 11/11

Säg upp Fritt sök-avtalet. ”Efter en uppsägning, som bara kan ske vid årsskiften löper avtalet vidare under 18 månader. Under den tiden tänker sig S och FNL att man ska förhandla fram ett nytt avtal med delregionala lösningar, alltså att Lund och omgivande kommuner samarbetar kring gymnasieskolan.
- Förturen för Lundaelever i våra skolor skulle även komma elever från till exempel Lomma, Staffanstorp och Kävlinge ill del, säger Anders Almgren.” Alexander Kuprijanko, Sydsvenskan 11/11

Kristallnatten och de stängda gränserna

 
Foton: Clas Fleming

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 begick de tyska nazisterna och deras medlöpare på order av propagandaminister Goebbels den judepogrom som kallas Kristallnatten. Judiska affärer och synagogor över hela Tyskland förstördes. 20 000 judar greps och fördes till koncentrationsläger.
   Till åminnelse av pogromen och som en maning till motstånd mot den antisemitism och främlingsfientlighet som åter breder ut sig i Sverige och världen genomförde Ung Vänster en manifestation på Stortorget i skymningen den 9 november. Ljusen fladdrade i mörkret framför rådhuset. Över Stora Södergatan lyste juldekorationerna och butikerna skyltade med julklappsförslag
   Anne Dederichs dokumenterade i sitt tal ett enskilt judiskt öde och Martin Stensson läste upp de beslut och lagar som under 1930-talet steg för steg ledde till Förintelsen. Allt fler närmade sig för att delta i manifestationen.

Anne Dederichs och Martin Stensson