Finns modet i Lund? av Göran Persson

VB har ju tidigare uppmärksammat Stig Henrikssons krönikor i VLT. Den krönika han skrev den 7/10 vill jag härmed vidarebefordra till vänsterpartiet i Lund. Självklart gäller detta alla partier men det får deras medlemmar ta upp där.
Vågar v i Lund anta en så konkret målsättning? Det skulle vara välgörande enligt min mening. Om det fanns en konkret målsättning att korrelera resultatet emot så skulle det kanske kunna bli en verklig eftervalsdebatt för första gången under alla mina drygt 30 år som partimedlem.
Göran Persson

Krönika av Stig Henriksson, Fagersta i VLT 7 oktober:
Missnöjes- eller nöjesparti?
Vänstern är ett parti som absolut inte är nöjt med sakernas tillstånd utan som i grunden vill förändra samhället. Det borde leda till många positivt utformade förslag om hur vi vill förändra detta land och denna värld. Men en svag organisation och bristande utvecklingsarbete gör att vi ofta istället uppfattas som ett magsurt och nejsägande missnöjesparti. Mot det mesta; nej till EG, EU, EMU, Öresundbro, OS, Dennispaket och förbifarter etc. Jag diskuterar inte här ställningstagandena i sak, men menar att det inte är en slump att vi nästan alltid hamnar på ”nej-sidan” i sådana här frågor. Och att det i sig är mycket olyckligt. Allt mindre av ett aktionsparti och allt mer av ett re-aktionsparti.
Kontrasten kunde inte vara större till den förnöjsamhet som präglar kommentarerna om de senaste valkampanjerna. Alla har arbetat hårt, ledande företrädare varit bra i TV, vi har fått många positiva reaktioner och vi har nu senast, precis som SV, framgångsrikt arbetat med nya sk sociala medier. Det är egentligen bara resultatet som är skit.
För mig är det gåtfullt hur en insats som inte leder till önskvärt resultat kan beskrivas som framgångsrikt. Var målsättningen ett ännu sämre resultat och det är i ljuset av detta man anser valkampanjen framgångsrik? Eller kan det, hemska tanke, vara så att man inte har fastställt något resultatmål alls?
I Fagersta diskuterar vi att spika målsättningen 85%. Dvs om man lägger ihop de lokala valresultaten i kommun, landsting och riksdag ska det tillsammans bli åttifem procentenheter. (I valet 2006 hade vi 75%.) Allt över det är en oväntad framgång, allt under det beror på våra egna tillkortakommanden. Inte media, inte de slemma motståndarna, inte ens riksdagsgrupp och PS bär skulden.
Med ett tydligt uppsatt mål kan valperioden och valkampanjen värderas. Valrörelsen bedöms i ljuset av det; inte beroende om vi själva är nöjda och kan bekräfta varandra. För oss i Fagersta har liksom den yttre missionen alltid varit så mycket viktigare än den inre!
Stig Henriksson

Sluta förtala Goldstone! av Gunnar Stensson

Kända intellektuella som Howard Zinn, professor vid Boston University och författare till ett flertal böcker som ”Det amerikanska folkets historia”, och en rad judiska organisationer som Jewish Voice for Peace, American Jews for a Just Peace och Alliance of Concerned Canadians har undertecknat ett protestbrev till den israeliska regeringen.
Mannen bakom rapporten, juristen Richard Goldstone från Sydafrika, prisas för sin ärlighet och sitt mod att söka sanningen.
Israels regering anklagas för lögner och förtal och för att utöva censur och trakasserier mot dem som kritiserar de israeliska krigsförbrytelserna i Gaza.
President Barack Obama kritiseras för sin eftergivenhet i förhållande till Israel.

Generalförsamlingsdebatt om Goldstonerapporten av Gunnar Stensson

Anders Lidén, representant för EU i FN:s generalförsamlings debatt om Goldstonerapporten den 4/11:
Vi uppmanar Israel och palestinierna att genomföra ”adekvata, trovärdiga och oberoende undersökningar” av de anklagelser som framförs
En majoritet av generalförsamlingens 192 stater kommer att ställa sig bakom rapporten. En resolution med krav att sända den till säkerhetsrådet för vidare befordran till ICC, internationella krigsförbrytartribunalen, stöds av de 118 staterna i den ickeallierade gruppen. Troligen kommer någon/några av makterna med vetorätt att stoppa den.
Israels FN-ambassadör sa att rapporten är ”född i hat och genomförd i synd”.
USA:s representanthus uppmanade Barack Obama att motsätta sig att USA ställde sig bakom rapporten och många förväntade att USA skulle bli en av de få stater som röstar emot den, men USA:s representant Susan Rice valde att avstå från debatten.
Flera av EU-staterna väntas avstå från att rösta. De har beskyllt rapporten för att vara ensidig, samtidigt som de erkänt att den innehåller flera viktiga konstateranden. Som bekant angrep Israel flera FN-byggnader i Gaza med bomber och fosforgranater.
Goldstone-rapporten uppmanar säkerhetsrådet att kräva att båda sidor genomför trovärdiga undersökningar av anklagelserna för krigsförbrytelser under kriget och om det befinns nödvändigt följer upp dem med rättsliga åtgärder.
Palestinas representant Riyad Mansour påpekade, att med ett undantag fanns det inga militära mål som kunde göra de israeliska attackerna berättigade bland de 36 incidenter som Goldstone undersökt. Han deklarerade att den palestinska myndigheten var beredd att undersöka rapportens anklagelser mot palestinierna, men att påpekade Palestinska myndigheten inte har kontroll över Gaza-området.

Muren i Palestina måste rivas! av Gunnar Olofsson

För tjugo år sedan, den 9 november 1989, föll äntligen Berlinmuren. Ett folk som varit delat och splittrat i årtionden kunde till slut förenas och börja arbeta för sin gemensamma framtid.
Men nu byggs nya murar och stängsel. I Västsahara, vid EU:s sydgräns och mellan USA och Mexico. I Palestina bygger Israel en mur som, när den är färdig, kommer att vara dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren. Muren, byggd nästan helt och hållet på ockuperad mark, delar palestinska byar och samhällen, skiljer bönder från deras jordar och barn från deras skolor. Den kan endast passeras genom små portar, öppna bara korta stunder varje dag och bevakade av tungt beväpnad israelisk militär som godtyckligt avgör vem som just den dagen får passera och vem som måste vända om.
Att leva ett normalt vardagsliv, med ordnat arbete och skolgång, blir på detta sätt omöjligt, och palestinierna använder varje dag många timmar till att försöka komma fram och tillbaka till sina olika sysslor. För en del palestinier börjar en normal arbetsdag därför långt före gryningen för att sluta framemot midnatt - allt för att kunna ta sig fram en sträcka som, under normala förhållanden, borde ta högst någon timme. Vem kan tro att en sådan situation leder till fred och förståelse?
Apartheidmuren i Palestina är en skam, minst lika stor som någonsin Berlinmuren, och det är pinsamt för det svenska ordförandeskapet i EU att man hittills, när mandatet nu lider mot sitt slut, inte på något sätt kunnat påverka murbygget eller ens lyckats åstadkomma ett enda konstruktivt förslag till lösning av konflikten. Ockupationen av palestinskt land fortsätter. Utbyggnaden av de olagliga bosättningarna fortsätter. Och blockaden och utsvältningen av Gaza fortsätter. Inte mycket att yvas över för det svenska ordförandeskapet således. Men muren måste rivas! Med eller utan den svenska regeringens stöd. Allt annat är omöjligt.

Inspirerat av bloggen av Göran Persson

Det kom ett blogginlägg förra veckan: ”Fyrpartiskrivelse: Öppna boendet för hemlösa kvinn...: Bra rutet. SKulle härmed vilja skicka en hälsning från den nya bloggen Röda Lund, som också uppmärksammat borgarnas attack mot de hemlösa. Titta gärna in hos oss.”

Visst, jag tittade in och fann att Socialistiska Pertiet föga förvånande var starkt skeptiskt till det rödgröna samarbetet i allmänhet och Vänsterpartiets positiva hållning när s-kongressen avslutades i synnerhet. Jag läste vidare och följde lite länkar. Så småningom kom jag till bloggen Röda Göinge.
Deras kommentar till ovannämnda evenemang var ganska elak. Men om man står ut med det så hittar i alla fall jag en ganska tankeväckande sammanfattning av var s och därmed de rödgröna regeringspretendenterna är på väg.

”Röda Göinge
En kollektivblogg som skrivs av några medlemmar i Socialistiska Partiet i Göinge. måndag 2 november 2009
Ohly pratar i nattmössan
Lars Ohlys kommenterar s-kongressen i DN. - Det finns inget som skett på den här kongressen som försvårar ett samarbete. Jaså inte det? Vad sägs om dessa beslut?
1. Fortsatt deltagande i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.
2. Ja till vinst i friskolor
3. Ja till vinst i omvårdnadsföretag
4. Nej till förkortad arbetstid
5. Ja till höjd pensionsålder
6. Nej till 90 procents a-kassa
7. Ja till fortsatt Ipred
Ohly har rätt, det finns inget kongressbeslut som försvårar för en nyliberal att samarbeta med socialdemokraterna. Reinfeldt och Sahlin skulle utan tvekan kunna bilda ett nytt radarpar efter den här högerkongressen. Skall man tolka Ohly så skulle han nog också trivas i det sällskapet. Men vad säger vänsterpartisterna ute i landet? Vad säjer vänsterpartiets väljare?”

Dom glömde såklart att ta med Leif Pagrotskys starka försvar för en förstärkt kulturpolitik och en hel del annat smått och gott.
Frågan kvarstår dock, var det för detta jag blev socialist och hur många kommer att orka rösta på de rödgröna om ett år? Kan det verkligen räcka med att borgarna är värre för att uppbåda tillräcklig entusiasm för att vinna?

Nederlag eller nederlag i Afghanistan? av Gunnar Stensson

Vad president Obama eller USA än gör är kriget i Afghanistan förlorat. Den afghanska regeringen i Kabul har ingen legitimitet, ingen fungerande armé, ingen finansiell bas. Det finns nästan ingen militär eller personlig säkerhet någonstans. Talibanerna kontrollerar halva landet och har hela tiden blivit starkare sedan de störtades av den USA-ledda invasionen 2001.
Den amerikanska regeringen har tvingats acceptera president Karzai trots valfusket. Han är den ende ledande politiker som är pashtun, det vill säga tillhör samma etniska grupp som utgör talibanernas bas.
USA:s viktigaste allierade Pakistan spelar under täcket med talibanerna – till stor del för att säkra sin egen politiska överlevnad. Den amerikanska överbefälhavaren general Stanley Mc Chrystal kräver en förstärkning på 40 000 man genast för att vinna kriget. Många militära bedömare ifrågasätter att han har rätt.
Sannolikheten talar för att USA med tiden blir tvunget att dra sig ur Afghanistan. Vem som sedan kommer till makten är en öppen fråga. Där kan mycket väl bli inbördeskrig under lång tid.
Republikanerna kommer att anklaga president Obama för förräderi. Det är möjligt att general McChrystal blir republikansk presidentkandidat antingen 2012 eller 2016.
Stödet för Obama blir svagt hur han än gör. Ger han ger efter för general McChrystals begäran om fler soldater kommer republikanerna ändå hävda att beslutet kommer för sent. Samtidigt stöter han ifrån sig hälften eller fler av dem som valde honom.
Kriget i Afghanistan har blivit Obamas krig. Om USA ”förlorar” får Obama skulden för nederlaget. Då hjälper det inte om han får igenom någon sorts sjukförsäkringsreform eller om den ekonomiska situationen blir bättre.
Är det möjligt för Obama att ta sig ur dilemmat genom att snabbt fatta ett dramatiskt annorlunda beslut som en överenskommelse med talibanerna och ett fullständigt amerikanskt tillbakadragande? Det finns inget stöd för en sådan linje ens i hans egen regering.
Troligen kommer USA och Obama vackla vidare alltmedan den militära och politiska situationen försämras.
Ungefär så resonerar Wallerstein i en kommentar den 1 november.

Galna bilsjukan drabbar Lund hårt av Ulf N

Det är inte bara olika influensavarianter och galen kosjuka som då och då härjande drar fram över klotet. I Lund, i regionen och i riket gastkramar en annan åkomma sedan decennier tillbaka en liten, men inflytandemässigt stark del, av befolkningen: galna bilsjukan (ibland felaktigt också benämnd bensvininfluensan). Framför allt drabbar denna sjukdom, egendomligt nog, ledande borgerliga politiker. (Nåja, om sanningen ska fram: många socialdemokratiska politiker får sig också mer än en lindring släng av åkomman).
I Lund har nu under de senare åren en formlig epidemi brutit ut bland borgerliga politiker. Galna bilsjukan är framför allt en febersjukdom, där den förhöjda kroppstemperaturen framkallar hallucinationer om att bilsamhället kan och ska bestå och att det behöver ”utvecklas” vidare.

Maniskt bilvägbyggande
Dessa feberfantasier tar sig då uttryck i ett intensivt bilvägbyggande och planering för fortsatt expansion av bilismen. Detta närmast maniska bilvägsbyggande har drabbat Lund allt hårdare. Först trafikplats Råby och Sydöstra ringen. Asfalten på dessa vägbyggen har inte hunnit svalna förrän nästa trafikplats planeras: trafikplats Östra Torn på E22. (eller trafikplats Ideon som man föredrar att kalla den för att inte larma Östra Tornborna i onödan).
Samtidigt lanseras idén om att gräva ner E22:an. Och visst, det kan vara en poäng att utreda det. Men man kan ju inte gräva ner koldioxid och andra utsläpp, utan de kommer ju att bestå. Och förvärras. För bakom allt tal om att lägga motorvägen i en tunnel försöker man listigt dölja att man vill bredda motorvägen med en eller flera filer. Ett annat utslag av galna bilsjukan är den planerade trafikplatsen vid Odarslöv, samt inte mindre än en och en halv ny Norra Ringen. Dels en förlängning av Norra Gränsvägen österut fram till det nya Max IV (detta är förstås den halva nya ringvägen), dels en ringväg från den nya trafikplats Odarslöv ut till E4:.an i väster. Ytterligare en investering i nya koldioxidutsläpp är planerna på att genom Höje ås dalgång dra en förlängning av Åkerlund & Rausings väg fram till väg 108.
Till detta kommer en ombyggnad av trafikplats Lund Södra i syfte att öka biltrafikflödet. Plus önskemål om motorvägsstandard på väg 108 till Staffanstorp samt godkännande av utbyggnad av väg 16 från trafikplats Flädie fram till Fjelierondellen.

Omfattande bilmissbruk
Vad beror då denna galna bilsjukan på? Den medicinska vetenskapen svävar fortfarande i stor ovisshet om detta. Enighet råder dock om att en det i bakgrunden hos de drabbade i de flesta fall finns ett långvarigt och intensivt bilmissbruk. En del forskare menar också att det finns ett klart samband mellan stigande koldioxidhalter i atmosfären och galna bilsjukan: det är tydligt att efter hand som koldioxidhalten stiger så ökar, om inte nödvändigtvis utbredningen av sjukdomen, så i varje fall dess styrka hos dem som drabbas. Det kan alltså vara en sjukdom vars yttringar i form av bilvägbyggarmani förstärker sjukdomsbilden hos de drabbade, dvs ju fler bilvägar man bygger, desto mera utsläpp och desto svårare fall av galna bilsjukan, som leder till fler bilvägar osv i en ond spiral. Fram till den punkt när allt kollapsar, förstås.

Medicin är på gång?
Men finns då inga botemedel? Tyvärr finns inga läkemedel på marknaden ännu. Dock har ett forskarteam utarbetat en bromsmedicin som går under beteckningen peak-oil. Enligt de senaste rapporterna står också ett stort och vittförgrenat mångnationellt företag redo att lansera en medicin som inte bara bromsar sjukdomen, det förväntas också kunna bota den. Medicinen kommer att marknadsföras under beteckningen Voxpopuli, och kan förväntas introduceras för en bredare allmänhet i Kongens By i december i år.
Ulf N

Anmärkning:
Nu är det självklart inte bara ett maniskt bilvägsbyggande som är symtom på galna bilsjukan. Vanföreställningar om cyklisters och gåendes behov, förutsättningar och önskemål är ett annat typiskt tecken på galna bilsjukan. I kommande nummer av Veckobladet har jag för avsikt att vilka effekter dessa vanföreställningar får för utformning av regler och infrastruktur för cykeltrafik och gångtrafik.

Utsikt från Dhaka, Bangladesh, oktober 09 av Bertil Egerö

Så tryggt det är att bo i Lund! Hotet från ett varmare klimat och dess konsekvenser känns inte särskilt farligt när jag rullar förbi UB ner mot Lundagård och vidare ner i stan. Skulle de stora regnen drabba oss kommer de bara att forsa rätt genom stan, spola rent gatorna och först vid Höje å stoppa upp och skapa spännande översvämningar. Tänk om det blir möjligt för bönderna att odla våtris på översvämmade åkrar? Medan Palestras murgröna ersätts med rikt bärande vinrankor…
Om Öresunds vatten därborta i Lomma och Malmö verkligen skulle stiga en meter, vad gör det? Jag skulle inte säga nej till en djup vik mot våra trakter att starta kanotturen vid.
Dessa hädiska tankar drabbar mig en kväll i jättestaden Dhaka, belägen bara några få meter över havsytan och genomfluten av vattendrag i vad som sägs vara världens näst största delta. Gatorna är oftast fullproppade av bilar och bussar vars avgaser lägger en dimridå över staden redan tidigt om mornarna. På landsbygden norrut ringlar vägarna fram på åsar, och människors boningar trängs på skogklädda öar i ett vattenrikt rislandskap.
Bangladesh är inte stort – ungefär som Götaland – och dess minst 140 miljoner invånare behöver varenda kvadratmeter fast mark som existerar. Läget är prekärt – skulle havsytan stiga en meter väntas en fjärdedel av landets yta gå förlorad till havet.
Det var det budskap landets premiärminister Sheikh Hasina hade med sig till Stockholm häromveckan. Rejält med pengar begärde hon av EU för all den ”anpassning” som kan komma att krävas. Hur anpassningen skulle gå till verkar hon dock inte ha specificerat.
Inte heller hade väl Hasina berättat för sina åhörare i European Development Days att hennes delegation bestod av ett fyrtiotal personer. Redan innan planet startade från Dhaka hade diplomater och regeringsfolk hunnit konsumera en hel del bränsle på att i personliga bilar köra till flygplatsen och bevittna hennes avfärd.
”Vi måste ändra vår livsstil”. Javisst – men för Sheikh Hasina och hennes regering gäller de gamla uppförandekoderna. Detsamma verkar de rika Dhakaborna mena, influerade inte minst av den internationella elit som är här i affärer eller bistånd och inte har förstått att budskapet gäller även dem.
Under året har ett gammalt västvärldsrecept mot fattigdomen i fattiga länder fått nytt liv: familjeplanering. Nu handlar det om befolkningskontroll som ett kostnadseffektivt medel mot miljöförstöringen i världen. Och visst vore det bra om folkökningen i Bangladesh kunde hejdas, då blir det ju något färre miljöflyktingar för omvärlden att förhålla sig till. Det låter bara litet bakvänt när de vars bidrag till koldoxidutsläppen är helt försumbara ses som en viktig del av lösningen.
Vad Sheikh Hasina undvek att nämna är det vi helst inte vill höra – att hundratals miljoner fattiga människor i fattiga länder kommer att tvingas bort från sina hem. Att de kommer att behöva utrymme för att skapa sig ett nytt hem, en ny framtid för sina barn. Västvärldens svar – pengar – döljer lätt det faktum att vi alla måste ge plats för de vars hemtrakter blir obeboeliga. Att FN ännu inte fått i uppdrag att utreda hur detta ska gå till är ett illavarslande tecken.

Skånska utflykter av L-A Jönsson

Hemflykt
Lite hårddraget får man nog ändå säga att skall du uppleva vacker natur måste du lämna Lund. Själv kommer jag från Bjärehalvön den vackraste och mest variationsrika delen av Skåne. Där finns det åsar med bokskog och bäckar, långa sandstränder med klitter, steniga strandpartier med skär och så slutligen de mäktiga Hovs hallar. I allt detta finns hela tiden havet med. Havet som är som ett levande väsen, stilla vilande eller stormigt och kraftfullt, tryckande sina vattenmassor mot och över strandlinjen. Stranden inbjuder en vilsen nutidsmänniska till vandring för att bearbeta sina tankar men också till njutning och fantasi.
En tidig höstdag tog jag och frun och for till Hovs hallar i Torekov. Frun målar och tecknar så vi tog med oss ritmateriel. Väl framme uppe på platån stötte vi på en äldre målande dam. Vi gick, efter ett kort samtal om att våga uttrycka sig, vidare ner från platån till den steniga stranden. Förvåning, förvåning. Stranden bestod nu inte av runda och platta stenar utlagda av naturens egna krafter. På större delen av stranden hade rests stenstoder uppbyggda av staplade platta stenar. Jag hade rest en bra bit för att må bra nu blev jag helt enkelt förbannad. Skövlingens omfattning och närheten till havet gjorde att misstankarna direkt föll på en person som säger sig syssla med konst men samtidigt också tycks ha ett stort behov av att finnas i media.
Om egoismen skall ges ett ansikte så finner man det hos denna kategori av konstnärskap.
Bara en egen fixerad egoist som skiter i vad andra upplever i naturen kring Hovs hallar kan åstadkomma en installation av detta slag, en individ som sätter sig över och utnyttjar naturen för sin egen privata utveckling eller karriär.
Nåväl, eftersom vi kan gå, gick vi vidare norrut dit konstnärsvandalismen ej tagit sig. Vi tecknade, drack kaffe och lyssnade på havet. Det kändes som om blodtrycket gick ner till hanterlig nivå.
Väl hemma sökte jag spår efter förövaren genom att söka på nätet men utan att få svar. Jag finner däremot en fotointresserad bloggare som beskriver stenstaplar och utplacerade vita stenar på mörka klipphyllor med ordern; ”underbar, spontan, kollektiv konst.” Jag hur olika vi tänker. Hur kan en estet bortse från att det kanske är det vilda och det som bara naturen självt skapat vid Hov hallar som gör att människor söker sig dit och fascineras? Förvånande är att myndigheterna som äger detta naturskyddsområde inte klargör vad som ligger i begreppet skyddad natur och agerar därefter.

Tillbakaflykt till statarnas tid
En vacker höstdag for vi till omgivningarna vid Torups slott. Jag har alltid varit intresserad av historia. Gamla byggnader, oavsett om det är slott, kyrkor eller torp fascinerar mig. Efter en välgörande vandring längs stigen runt slottet bestämde vi oss för att titta in på statarmuseet.

I museets första rum fanns intill en liten kaffedel, goda kakor och kaffe, samlat prylar från 1900-talet och man kände igen mycket och kände sig museal. Sedan gick man vidare in i de rum som visade de förhållande statarna levde under i början av förra seklet. Statarsystemet upphörde först 1945. I ett rum beskrevs det svåra liv fattiga kvinnor hade. Värst var det för ogifta kvinnor med barn. De behandlades som de kastlösa i Indien.
En del av huset visade hur krigsflyktingar från Baltikum samt från de tyska koncentrationslägren togs emot i Sverige. Många av dem skickades tidigt ut på gårdar för att arbeta. Språkutbildning eller samtal var det inte tal om.
Jag vet nu att statarmuseet i Torup arrangerar visningar/utbildningar för skolor i omnejden. Det är ju så historieundervisning borde ske. Kunskap blir medvetande när man får uppleva hur historien i praktiken såg ut. De skitiga och ohälsosamma bostäderna för de arbetande. De tunga och farliga förhållandena på arbetsplatserna. Arbetarrörelsens krav på förbättringar och högerns, de besuttnas, motstånd till förbättringar för arbetare i industri, skog och jordbruk.
Kanske är det sådana kunskaper som saknas när nu nya generationer för rösträtt och väljer mellan höger och vänster.

Filmtips

Agnés stränder.
En berättelse av Agnés Varda.
Bilder, stämningar, känslor och hårda dokument genom 70 år. Flykten undan den framträngande tyska armén 1940. Fristaden i en hamn på en båt under ockupationsåren. Svartvita bilder av vatten, båtar, kanaler och hus i en liten fransk fiskarstad. Vichyregimens deportationer av judiska barn. Paris befrielse. Förfallna hus. Köld. Koleldning. Fattigdom. Konst, fotografi, film. Demonstrationer och revolutioner. Protesterna mot Algerietkriget 1959-60. Fidel Castro och den kubanska revolutionen. Vietnamdemonstrationerna i Los Angeles 68. Mordet på Robert Kennedy. De svarta pantrarna. Eldridge Cleaver. Den nya franska vågen. Chabrol, Godard, Truffaut, Rivette, Resnais, Varda. Hennes livskamrat Jacques Demi, som gjorde Paraplyerna i Cherbourg och dog i aids. Och alla de andra. Andy Warhol. Porträtt av hundratals anonyma människor som Agnes mött längs sina stränder i Belgien, Frankrike, Amerika. Feministisk kamp. Jane Birkin. Irakdemonstrationer.
Allt dokumenterat, allt avbildat, allt tolkat. Allt invävt i Agnés lågmälda, gäckande och vemodiga berättelse. En medresenär genom dessa fruktansvärda och överrika år. Ett farväl till det liv vi, Agnés Vardas samtida, levt.
Gunnar Stensson

Kulturtips I

Till Gunnar Stensson (som ofta skriver fågeltexter) och andra fågelintresserade.
Jag vill gärna som rent kulturtips rekommendera en ny bok av fågelfotografen mm Brutus Östling och professorn i zooekologi här i Lund Susanne Åkesson, "Att överleva dagen". Förutom ett antal fascinerande foton av Brutus innehåller den en mängd synnerligen intressanta texter -- med delvis helt nya forskningsrön -- om hur fåglar (och delvis andra djur) fungerar; t ex kan fåglar förstora och sen montera ner igen delar av hjärnan/nervsystemet, och dessutom förstora matsmältningssystemet för att äta upp sej inför flyttningen, för att sen montera ner delar av det igen!
För att inte tala om vad vi får veta om hur de hittar när de flyttar ...
l eb

Kulturtips II

Människor från annan källa
Gästspel av Skillinge Teater på Teater 23
30/10-27/11
Fre 30 okt kl. 19:00
Läs mer

Skärmarna
Genets klassiker om motsättningar mellan öst och väst. Med Teaterhögskolans avgångselever. 23/10-14/11.
Fre 30 okt kl. 19:00
Läs mer

Ein Deutsches Requiem
Konsert med Malmö akademiska kör & orkester i S:t Pauli kyrka 31 oktober kl 19.00. Läs mer

Scener ur ett äktenskap
Direktsänt från Dramaten på Biografen Kino i Lund och på Biograf Spegeln i Malmö 31 okt kl 19.00. Läs mer

Aida - Repris från the Met
Inspelad repris av föreställningen från The Met. På Biograf Kino i Lund och Spegeln i Malmö söndagen 1 november kl 13.00. Läs mer

Christoph Henkel, cello och Maria Ahn, piano
På Palladium 1 nov kl 15.00. Läs mer

Samson och Roberto
Familjeföreställning i regi av Marika Lagercrantz på Bredgatan 3 i Lund.
Sön 01 nov kl. 15.00. Läs mer

Kálmán Balogh & The Gipsy Cimbalom Band
På Palladium 4 nov. Läs mer

Kilema – World Mix
Varm klangfylld strängmusik från Madagaskar. Inkonst den 5 nov
Läs mer

Our Songs for Tomorrow
På Palladium 5 november. Läs mer

Beats in the heart of Orient
På Palladium 6 november. Läs mer

Elin Ruth Sigvardsson live
På Babel fredag 6 nov. Läs mer

Ljus. Gullin – Riksteatern
på Lunds Stadsteater 6 nov kl 19
Läs mer

Stockholm Swing All Stars Play Ellington
på Kulturhuset Mazetti 6 november
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Namninsamling mot abortförbud

För någon vecka sedan genomförde Amnesty en namninsamling, bl.a. i Lund, mot abortförbudet i Nicaragua. Den nya strafflagen, som infördes 2008, kriminaliserar alla typer av abort. Kvinnor och flickor som genomgår abort riskerar nu långa fängelsestraff - även om deras liv eller hälsa är i fara om de fullföljer graviditeten, eller om de blivit gravida efter våldtäkt.
Amnestys aktion i Lund är en del av Amnestys nya globala kampanj Fattigdom - en rättighetsfråga. Kampanjen Fattigdom - en rättighetsfråga syftar till att stoppa människorättskränkningar som leder till och håller kvar människor i fattigdom. Mödradödlighet är kanske den tydligaste måttstocken på gapet mellan fattiga och rika länder vad gäller hälsa: över 95 procent av alla fall av mödradödlighet sker i fattiga länder. Många flickor och kvinnor nekas rätten att själva bestämma när, hur ofta och hur många barn de vill ha.

Under lördagens kampanj skrev 300 lundabor under uppropet mot Nicaraguas abortlag. Den som missade tillfället kan skriva under här.

Pressgrannar

”När friskolereformen etablerades var det ingen som andades om att det skulle öppnas upp för en skolmarknad och att fiffiga skolentreprenörer skulle göra vinster. Då var det långt till en klipparekonomi och att Kunskapsskolan ska använda kommunala skattepengar till att etablera sig i England.” Anders Almgren, S, i DN 26/10 inför Socialdemokraternas partikongress.

Kafferepet av Gunnar Stensson

Så samlades de igen, denna gång i det lilla rummet längst in i Jespers gränd. Ute hade det hunnit bli mörkt. Stadens brus avtog sakta.
Där satt Hanna G, Mats O, Margareta D, Sven-Bertil P, Anders E, Elsa G, Anders A och så jag själv som tillfällig gäst. Det fanns mycket att prata om. Eftersom de inte hann med allt kommer de om någon tid att fortsätta på annan adress i centrala Lund.
En kopp kaffe till?

Fyrpartiskrivelse: Öppna boendet för hemlösa kvinnor – nu!

Bifogad skrivelse inlämnades idag till kommunstyrelsen i Lund. Nu är det upp till den politiska majoriteten i Lunds kommun att bekänna färg: Antingen framhärda i en ideologisk blockering vid konkurrensupphandling, eller rädda vintern för i alla fall en del av Lunds hemlösa kvinnor. Om ingenting görs förrän upphandling och anbudsprocess är avslutad händer ingentinting förrän tidigast sommaren 2010.
Mats Olsson



Öppna boendet för hemlösa kvinnor – nu!
Under lång tid har socialnämnden förberett ett boende för hemlösa kvinnor. Detta skulle dels vara ett skydd för just kvinnorna, som i en hemlöshetssituation möter speciella problem, dels innebära en viktig avlastning på Stadsmissionens boende, som i vintras ofta var fullbelagt.
Allt var egentligen klart redan i våras, då den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen beslutade att verksamheten i stället skulle upphandlas på entreprenad. Kommunal upphandling av sådana verksamheter är en komplicerad process. I budgetdebatten i kommunfullmäktige i juni varnade vi i den rödgröna oppositionen för att detta skulle försena hela projektet men majoriteten valde att inte lyssna på argumenten.
Tyvärr visar det sig nu att vi hade rätt: Majoritetens beslut innebär att de hemlösa kvinnorna i Lund kommer att få ännu en vinter utan boende. Samtidigt står de tilltänkta lokalerna i Råby tomma och kostar pengar till ingen nytta. Ett av de bägge husen är klart för omedelbar inflyttning vilket betyder att kommunen med mycket kort varsel skulle kunna starta ett boende med fyra platser.
Vi kräver att kommunstyrelsen omedelbart tar initiativ till att öppna boendet för hemlösa kvinnor.

Mats Olsson, Vänsterpartiet
Margareta Dovsjö, Socialdemokraterna
Anders Ebbesson, Miljöpartiet
Sven-Bertil Persson, Demokratisk vänster

Israeliska krigsförbrytare hotas av åtal av Gunnar Stensson

Människorättsadvokater i en rad europeiska länder samlar in bevis för att israeliska officerare begått krigsförbrytelser under kriget i Gaza.
Lagarna i Nederländerna, Belgien, Storbritannien, Norge och Spanien gör det möjligt att arrestera misstänkta krigsförbrytare om de besöker landet. Redan har en hög israelisk officer på väg till en konferens i London tvingats stanna kvar i flygplanet för att undgå arrest.

Israel: ändra lagen!
Den israeliska regeringen har gått till motoffensiv. Bland annat påstår den att lagarna om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten även kan tillämpas på västmakternas ”war on terrorism” i Irak och Afghanistan.
Man föreslår därför lösningen att lagarna ändras så att handlingar som idag är förbjudna i framtiden blir tillåtna.
Det är kanske det Karadzic hoppas på när han försinkar krigsförbrytarprocessen för massakern på 8000 muslimer.

Är ni med oss eller mot oss?
Samtidigt fortsätter pressen mot den palestinska myndigheten att dra tillbaka stödet för Goldstone-rapporten. Bland annat hotar Israel stoppa en nödvändig utbyggnad av mobiltelefonnätet på Västbanken. Ni måste bestämma er, säger man. Är ni med oss eller mot oss?
Hur regeringen än slingrar sig kan den inte förhindra att rapporten kommer upp i FN:s generalförsamling nästa vecka. Det har 130 ickeallierade stater krävt. Netanyahu har utsett en ”task force” för att bekämpa rapporten.

Palestinier nekas tillgång till vatten. Palestinska bostäder rivs
I tisdags publicerade Amnesty International en rapport som anklagar Israel för diskriminering beträffande tillgången till vatten. Palestinierna får bara en fjärdedel så mycket vatten som israelerna. Vattenbristen hotar folkhälsan i de palestinska områdena. Odling och boskapsskötsel försvåras. Många palestinier tvingas bort från sin försörjning.
Netanyahu kallar Amnestys rapport ”ridiculous”.
I onsdags publicerades Världsbankens rapport med samma anklagelser. Världsbanken kräver att fördelningen av vatten mellan israeler och palestinier omedelbart förändras. Israelerna borrar så djupa brunnar att brunnarna på Västbanken torkar ut. Vattnet nära kusten i Gaza hotas av saltvattensintrång. Hela vattenförsörjningen hotas.
Palestinska hus raseras i östra Jerusalem som har 250 000 palestinska och 200 000 israeliska invånare. USA kritiserar husrivningarna. De är ”unhelpful”. Spänningen i östra Jerusalem växer.
På söndag besöker utrikesminister Hillary Clinton Israel för att möta premiärminister Netanyahu, försvarsminister Ehud Barak och president Shimon Peres. Dessförinnan har hon ett möte med representanter för arabländernas regeringar.
Källa Haaretz, 27-28/10

Isabella Lövin, bläckfiskarna och Eskil Erlandsson av Gunnar Stensson

Politiska bedömningar är osäkra. Somligt får man ångra, ibland känner man att det blev rätt.
Inför EU-valet presenterade jag Isabella Lövins bok ”Tyst hav. Jakten på den sista matfisken” och uppmanade VB:s läsare att rösta på henne. Hon representerar MP och är ett nytt namn i politiska sammanhang. Det såg jag som en kvalifikation.
De som följde mitt råd har anledning att känna sig nöjda.
Nu har hon suttit i EU-parlamentet 4 månader. Hon arbetar aktivt i två utskott: Fiske- respektive Utvecklingsutskottet.
Hennes mål är att undanröja de orättvisa fiskeavtal som EU slutit med västafrikanska stater. EU-subventionerade stora fiskebåtar tömmer Afrikas västkust på fisk. De afrikanska fiskarna är chanslösa. Viktiga fiskebestånd utrotas. Isabella nämnde särskilt bläckfiskarna utanför Mauretanien.
Europeiska fiskeflottor orsakar arbetslöshet och svält i kustområdena. Så driver de på massutvandringen från Afrika till EU över Medelhavet. Spanien är den värsta syndaren, men ansvaret vilar på hela EU.
Spanska fartyg fiskar ända borta i Adenviken. Nyligen uppbringade somaliska pirater ett spanskt fiskefartyg med ett tjugutal besättningsmän. Opinionen i Spanien är upprörd och kräver hårda tag.
Isabella Lövin berättade om detta i radioprogrammet Konflikt i lördags. Samma dag framträdde hon inför stiftsmötet i Lund. Googla på Isabella Lövin så finner ni en hemsida med detaljerad information!
I lördagsintervjun samma dag hade jordbruksminister Eskil Erlandsson svårt att förklara varför subventionerna till den svenska fiskeflottan är tre gånger större än de värden fisket inbringar, samtidigt om flera fiskarter är utrotningshotade.

På resande fot av Lucifer

Ja, nu har finanskrisen pågått ett drygt år och därutöver har Sparbanken Finn beslutat sig för att fusionera med Gripen och flytta huvudkontoret till Malmö. I det läget fann jag det rimligt att kolla läget på Wall Street. Är då den kända gatan till trängsel fylld av utmärglade börsmäklare som försöker sälja ”Situation Wall Street” till varandra? Nej, så är det inte, läget verkade behärskat och det enda nya är de lätt frysande män och kvinnor som står utanför personalingångarna och röker.
I stället begav jag mig per tåg till landets inre delar. Man behöver inte ta av sig skorna som på flygplatserna, men på järnvägsstationen stod det flera par av hemlandsbevakare med kpistar i färdigställning. Tåget gick inte så fort, men jag kunde i alla fall glädja mig åt att se på de långa amerikanska godstågen. Ett svenskt godståg har sällan mer än 40 vagnar men här låg normallängden på 125 vagnar, dragna av tre lok. Varför har vi inte sådana här? Jag gissar att det kan ha något att göra med att det inte finns så många persontåg att konkurrera med om platsen på skenorna. Jag åkte från New York till miljonstaden Pittsburgh – där går ett tåg om dan! Jag kom rent av genom den kända staden Harrisburg. Något kärnkraftverk såg jag inte till däremot ett flertal kolkraftverk. Kol fanns det tydligen överallt här, i varje skärning kunde man se feta kolflötser. Jag insåg att det finns anledning att skära ner förhoppningarna inför Köpenhamnsmötet.

Hets från höger
Min entusiasm för Jan Guillou som person är väl inte så stor, men jag tycker han är en duktig journalist med schyssta värderingar. Då är det intressant att se vilken störtflod av skit som nu släpps lös över honom. Jag läser ibland artikelkommentarerna i politiska ämnen på sajter som Expressen, Svenskan och Newsmill och de tycks bara bli grövre. På dem liksom i nätets bloggar dominerar helt de svartblå. Jag undrar hur det känns att vara en någorlunda tänkande journalist på Svenska Dagbladet och få ett par hundra enkelspåriga instämmanden från den trogna prenumerantstocken om att landet hotas av förtryck från den vänsterintellektuella, ja kommunistiska elit som finns i samtliga media. Bland de publicerade åsikterna förekommer det också ett stort antal pro-israeliska yttranden som man nog skulle gissa är resultat av en organiserad verksamhet. Det enda som saknas är väl att vi dessutom hade TV-kanaler som Murdochs amerikanska Fox News.
Jag är inte säker på att det hunnit påverka men skulle inte vara förvånad om den senaste nergången i stödet för vänsteralliansen är kopplad till kampanjen mot Guillou. Läget liknar helt enkelt 50-talsstämningarna när det hetsades mot Enbom. Och det drabbar alltså inte bara vänsterpartiet utan också socialdemokraterna, vi brukar ses som varande av samma skrot och korn när det hettar till. Och till detta fogas nu också Sverigedemokraternas agitation. Som det stod på Newsmill häromdan: ”Socialkommunisterna har i 30 år bedrivit valboskapsimport.” Jag föreställer mig att 1930-talets svenska nazister höll den stilen.

En fråga i tiden
Slutligen till en fråga som kan tyckas vara av mindre vikt, men som är brännande och därtill allmänt förtigen. Kverulans kanske någon skulle säga, och visst kan man se det så. Men varför skulle inte vi i vänstern också få kverulera?
Jag syftar på det allt omfångsrikare bagaget på bussar, tåg och flygplan. Bakgrunden är förstås det ökade välståndet och de allt högre pretentionerna vad gäller privata omständigheter. Tidigare har bagagemängden hållits nere av vad folk ordar bära, men det har satts ur spel av de små hjul som numera finns under väskorna. Redan hjulen är ett problem: man kan numera inte föra ett ordnat samtal på perrongen på Lund C därför att man överröstas av bullret från bagagehjulen. Tåget får dessutom göra ett längre uppehåll för att de resande ska hinna få ombord sina monsterväskor, inte sällan en i var hand. Inne i vagnen vidtar sedan ett omfattande stuvande – inte i bagagefacket där det är fullt redan från Malmö utan i bagagehyllorna där de större väskorna inte går in utan våld. Ofta lämnas de riktigt stora koffertarna i mittgången trots konduktörens tillsägelser och blir där ett problem vad gäller utrymningsmöjligheterna.
Med denna utveckling kommer mängden väskor bli ett hot mot själva resandet: det blir helt enkelt inte plats för oss som ska åka, koffertarna tar för mycket av utrymmet. Vad är då lösningen? Särskilda bagagevagnar, ja kanske. Men då blir tågen ännu längre och kräver längre plattformar och uppehållen också längre. En begränsning av mängden handbagage eller i varje fall en extra kostnad för den som tar med mer än en väska, jodå. Själv är jag väl mest benägen att vilja införa ett generellt förbud mot hjul på väskor. Då skulle vi få ett naturligt stopp på den nu illavarslande utvecklingen. En resestrejk skulle väl vara ett sätt att utöva påtryckningar på branschen. Hur som helst måste något göras. Vad gör regeringen?

Kriget i Afghanistan av Gunnar Stensson

Oktober blev den amerikanska arméns blodigaste månad hittills. En majoritet av amerikanerna vill att USA ska dra sig ur. USA:s representant i Zabul-provinsen Matthew Ho har hoppat av i protest. På onsdagsmorgonen attackerade talibanerna FN i centrala Kabul och dödade minst 6 tjänstemän. Avsikten är att störa genomförandet av omvalet i Afghanistan sedan det tidigare underkänts på grund av valfusk. President Obama har ännu inte fattat sitt beslut om den fortsatta strategin. Han ska göra en resa till länderna i Asien i början av november. Beslutet måste fattas dessförinnan.

Samma dilemman då som nu
”År 1878 tog jag min examen som medicine doktor vid Londons universitet och fortsatte att gå den föreskrivna kursen som fältläkare. Efter avslutade studier blev jag i vederbörlig ordning placerad som biträdande läkare vid Femte northumberlandska fysiljärregementet..
Tillsammans med flera andra befäl lyckades jag oskadd nå fram till Kandahar, där jag hittade mitt regemente och genast tillträdde min nya tjänst.
För många medförde fälttåget hedersbetygelser och befordran, men för mig innebar det endast motgång och katastrof. Jag förflyttades från min brigad och placerades vid Berkshire-regementet, där jag tjänstgjorde under det ödesdigra slaget vid Maiwand. Där träffades jag i skuldra av en jezailkula som splittrade benet och snuddade vid nyckelbensartären. Jag skulle ha fallit händerna på de mordiska ghazierna om det inte varit för den tillgivenhet och det mod som min sjukvårdare Murray visade när han slängde mig över en packhäst och lyckades föra mig i säkerhet bakom de brittiska linjerna.
Medtagen av smärta och svag av de utdragna prövningar jag fick utstå blev jag tillsammans med en lång karavan av sårade förflyttad till bassjukhuset i Peshawar. Jag insjuknade i tyfus. När jag till sist kvicknade till och tillfrisknade var jag så svag och utmärglad att läkarna beslutade att jag utan dröjsmål skulle återvända hem till England. Jag skickades således tillbaka iväg med trupptransportfartyget ”Orontes” och klev en månad senare iland på kajen i Portsmouth med för evigt förstörd hälsa men med regeringens välvilliga tillåtelse att tillbringa de kommande nio månaderna med att försöka förbättra den”

”Enduring Freedom”. Imperialismens oundvikliga nederlag
Doktor Watsons självbiografi i Conan Doyles Sherlock Holmes handlar om det misslyckade andra brittiska försöket att erövra Afghanistan. De afghanska krigarna besegrade imperiet. Britterna gjorde ännu ett, likaledes misslyckat, försök 1919.
Sovjetunionen invaderade 1979. Det tog tio år att driva ut ryssarna. Den sovjetiska supermakten rasade samman på kuppen.
Sedan inledde Bush sin invasion 2001, mest för att hämnas på Usama bin Laden. Han härstammar visserligen inte från Afghanistan utan från överklassen i Saudiarabien, men skit samma, han befann sig nog i Afghanistan.
Bush kallade sin invasion ”Enduring Freedom”. Åtta år har gått och ingenting har uppnåtts. Beteckningen ”Enduring Freedom” passar bäst som beteckning på det afghanska motståndet.
Sedan 1838 (den första brittiska invasionen) har västerländska och ryska imperialister försökt erövra landet. De lidanden som det afghanska folket åsamkats under de 171 år som förflutit sedan dess är omätbara.

Hur ska Sverige göra?
Häromdagen beslöt regeringen att den svenska insatsen ska fortsätta ytterligare ett år.
Sveriges inställning till fortsatt engagemang i Afghanistan är en av de viktigaste frågorna på den socialdemokratiska partikongressen. Motståndet leds av Maj-Britt Theorin.
Gunnar Stensson

PS Bertil Egerö gjorde mig uppmärksam på att det utbyggda amerikanska fängelset för ”terrorister” naturligtvis inte ligger i USA. Det finns i Afghanistan.