VB 2021 - Årgång 47

  

Ännu ett år börjar. Såg på SVT:s nostalgiprogram, året var 1971, och insåg hur annorlunda mycket var då. Det var i den verkligheten som tanken att försöka starta en lokal tidning i Lund föddes. En tanke som idag verkar helt obegriplig i en tid när alla papperstidningar förbereder sin hädanfärd.
   Tanken att starta en daglig tidning försvann redan på 80-talet men behovet av en vänsterröst var skriande och VB satsade och blev en fyrsidig veckotidning. Redan då dominerade de borgerliga rösterna nästan totalt i medierna. Arbetarrörelsen lämnade sina tidningar i rask takt.
   Sen kom internet och möjligheterna att göra sig hörd och få ut sina åsikter skulle bli helt annorlunda trodde man. Det föddes en "blogg-rörelse" och VB hängde på så klart. Ganska snart började det dock bli tydligt att internet mer tjänade kapitalet än demokrati och mångfald.
   Bloggaren blev en reklamfinansierad "influencer" och webb-tidningar blev big bussiness. I Kina är nätet under total statlig kontroll och censuren är effektivare än någonsin. I USA kunde de stora Tech-bolagen fatta beslutet att stänga av presidentens konton, den person som ofta kallas världens mäktigaste.
   I Sverige startas nu en webb-tidning, Bulletin, med ett tvåsiffrigt antal miljoner i startkapital. Var man hör hemma politiskt är lätt att förstå då man rekryterat de mest mörkblå ledarskribenterna från den borgerliga pressen: T ex Ivar Arp från SvDi, Alice Teodorescu från GP, Caroline Dahlman från Kristianstadbladet. Skribenter så mörkblå att dom i dåligt ljus kan tyckas bruna.
   Naturligtvis är meningen med satsningen att jämna marken för en konservativ regering vilket bara är möjligt om man kan jämna marken för SD. Att hindra detta är ett primärt mål för alla med hjärtat till vänster. I avvaktan på en stor och rejäl satsning från vänster så får VB fortsätta att kämpa mot våra väderkvarnar.
Göran Persson, red

PS VB har i många sammanhang polemiserat mot Sydsvenskan i allmänhet och dess förre chefredaktör Per T Ohlsson i synnerhet. I samma krönika som han likställer V och SD som två extremistpartier med odemokratisk bakgrund så skriver han något mycket bra som är värt att citera:
   Infrastrukturen för en svensk alternativhöger, renons på den traditionella borgerlighetens bildningsideal och sociala anständighet, är på plats: Trumpfantasten och SD-ideologen Mattias Karlssons ”tankesmedja” Oikos, tvivelaktiga propagandacentraler som Den nya välfärden, diverse stiftelser med välfyllda kassor, illitterata skränfockar på Twitter och Facebook och nu även nättidningen Bulletin, där den nya högerns usual suspects flockas. De väntar bara på att förlösas så som deras amerikanska förebilder förlöstes av Donald Trump.
   Måtte de få vänta förgäves.

Friday for Future alla fredagar

 

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.           

Kärnvapenfrågan visar på ett svenskt demokratiunderskott av Elisabeth Mühlhäuser & Emilia Mühlhäuser

 

Fredag den 22 januari blir en milstolpe i arbetet mot kärnvapen. Det är dagen då FN:s globala konvention om kärnvapenförbud träder i kraft.
   Sverige var en gång pådrivande i arbetet för att konventionen skulle komma till stånd. Det hade varit ovärderligt om Sverige också hade skrivit på och ratificerat för att göra konventionen giltig. Nu har processen drivits fram av 50 andra stater, men Sverige är ännu inte med.
   Det var nära att vår tidigare utrikesminister Margot Wal-lström tog steget att skriva på för Sveriges räkning 2017, men efter en varning från USA:s dåvarande försvarsminister med hot om försämringar i försvarssamarbetet Sverige-USA, avstod regeringen. Detta trots att 86 % av svenskarna enligt en SIFO- undersökning ville att Sverige skulle skriva på.
   Det är alltså inte den svenska folkviljan, utan regeringens agerande som tyvärr gör att den 22 januari blir en skamfläck på Sveriges rykte som förespråkare av nedrustning.
   Demokratin har dock fått en hjälpande hand av ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons), som fick Nobels fredspris 2017 för sin avgörande roll i arbetet för FN:s konvention om kärnvapenförbud.
   Genom ett upprop startat av ICAN kan städer ansluta sig till ”ICAN Cities Appeal”, och uppmanar därigenom sin regering att skriva på konventionen. Världsstäder som Paris, Berlin, Sydney och Washington DC har anslutit sig till ICAN Cities appeal. Bara i USA har 36 städer anslutit sig, och även staterna Kalifornien, Oregon och New Jersey.
   I Sverige var Göteborgs stad först ut med att rösta igenom en anslutning till ICAN Cities appeal den 20 augusti förra året. För närvarande har politiker och andra medborgare i minst sexton svenska städer lyft frågan på kommunal nivå, och svenskarna hoppas på fler anslutningar som kan få vår regering att ta sitt demokratiska ansvar.
Elisabeth Mühlhäuser & Emilia Mühlhäuser, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens lokalförening Lund-Malmö och Svenska Freds Grupp för en Kärnvapenfri Värld 

Januaritankar i kråkans tid

Pandemin och medierna
Den är en mörk tid. Pandemins framfart är förödande ju längre den drar ut på tiden.  Höga dödstal, högt antal insjuknade och krisartat inom sjukvården. Jag tänker inte sälla mej till sällskapet ”Missnöjda amatörepidemiologer” och torgföra vad jag anser myndigheterna borde ha gjort i stället. Men jag grunnar på mediernas roll i nyhetsrapporteringen kring frågor som rör pandemin. Kan det vara så att medialogiken ibland något ensidig bild av situationen?

Inte historiskt unika dödstal
Statistiska Centralbyrån, SCB, publicerade nyligen preliminära dödssiffror för år 2020. 97 164 invånare i Sverige dog förra året. 6 202 fler dödsfall än genomsnitt för åren 2015 och 2019. En förfärande hög siffra. Men denna höga siffra är dock inte historiskt unik, vilket somliga media gärna påstod. År 1993 registrerades 97 008 dödsfall. Det var en svår influensaepidemi som härjade. Det var något fler döda än 2020, men år 1993 Sverige betydligt färre invånare än idag. Att ge perspektiv på dagens situation utifrån SCB:s siffror låg massmedia tämligen lågt med. Visst är det vanskligt att dra fram olika siffror när varje dödsfall är en tragedi. Samtidigt är det nödvändigt att pandemins dystra framfart allsidigt belyses i massmedia och i den allmänna debatten för att inte ge näring till de krafter som gör politik av Sveriges coronastrategi i syfte att bana väg för en extrem högerpolitik.
 

Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”. Detta enligt NE.
 

Israel – ”rasistisk diskriminering”
Israel är nu världsledande beträffande antal covidvaccinerade per invånare. En bra bit över en miljon av landets ca 8.5 miljoner invånare är vaccinerade. På den av Israel ockuperade palestinska Västbanken och i det instängda Gaza är läget annorlunda. Palestinierna väntar fortfarande på vaccin. Som det ser ut nu får de vänta ytterligare några månader när de på egen hand försöker få tillgång till vaccin. Ändå förekommer en omfattande israelisk vaccinering på Västbanken – av judiska israeler som illegalt bosatt sig på ockuperat område. (Källa: Haaretz)
   Israel har enligt internationell rätt ansvaret för den ockuperade befolkningens hälsa. Men som vanligt struntar Israel i internationell rätt. Palestina myndighetens utrikesminister säjer att Israel ”ignorerar sina skyldigheter som ockupationsmakt och gör sig skyldigt till rasistisk diskriminering av det palestinska folket genom att beröva det rätten till hälsovård.”

M lockas av SD-retorik
Ulf Kristersson, moderaternas partiledare, tycks gå från klarhet till klarhet. Han blir allt tydligare med att han önskar samarbete med Sverigedemokraterna. Kristersson betraktar dem nu som ”seriösa och konstruktiva”, och anser att deras retorik har förändrats ”en del” de senaste åren. Måhända är det Trumpkramaren Mattias Karlssons beryktade uttalande ”det finns bara två val, seger eller död” som Kristersson syftar på och som han tycker är lockande.

Trump, Biden och Harris
Om den nu avgångne presidenten i Amerikas förenta stater tänker jag inte säja så mycket. Mer än att det förstås känns av många skäl känns lugnande att han är väck från sin post. Därmed är han fråntagen tillgången till avtryckarknappen för atomvapenarsenalen. Inte nog med att han hade tillgång till USA:s egen gigantiska atomvapenarsenal, han hade också indirekt tillgång till Israels atomvapen.
 

 

Joe Biden och Kamala Harris är givetvis att önska lycka till i sina försök att hejda rasism och högerterrorism, men mitt jubel är ändå dämpat. USA har en lång historia av rasism och högerextremism. Mörkerkrafterna låter sig inte raderas ut under en eller två presidentperioder. Tänk bara på hur lite Barack Obama lyckades åstadkomma under sin tid som president. Dock: hurra för den nya vicepresidenten och för Bidens återställare på miljöområdet!

Ljusglimtar
Mitt i denna mörka tid finns det ljusglimtar. Vaccinet, solens återkomst, spirande vintergäck och uppstickande liljeblad.
Ulf Nymark

Rapport från riksdagen: Händelserik start på det nya året! av Hanna Gunnarsson

Riksdagen har verkligen rivstartat det nya året! Vi arbetar fortfarande med Corona-restriktioner: Det är 55 ledamöter som röstar, den största delen av utskottsmötena hålls digitalt och de flesta arbetar hemma. Hemarbete är inte ovanligt för riksdagsledamöter, vanligtvis gör vi det måndagar och fredagar, men det är klart att det nu börjar tära på krafterna att inte kunna träffa väljare och parti-kamrater, göra studiebesök eller resor. Men vi håller ut!  

I början av året kallades riksdagen in tidigare än planerat för att fatta beslut om den nya pandemilagen. Debatten var, som ni säkert vet, ganska stor. Riksdagen fattade i våras beslut om en tillfällig lag, som regeringen sedan inte använde, och då debatterade vi mycket det som rör grundlagarna. Denna gång handlade vår interna debatt mer runt vilka åtgärder som vi är beredda att gå med på och framförallt vilken återrapportering riksdagen ska kräva av regeringen. Vänsterpartiet står bakom pandemilagen, även om vi hoppas att de långtgående åtgärderna aldrig ska behöva användas, men vi skrev ändå en motion där vi tog upp hur framförallt arbetarklass och personer som inte har till exempel egen trädgård skulle drabbas av de långtgående nedstängningar som nu lagen tillåter. Vänsterpartiets motion kan läsas här.

Den första riksdagsveckan hölls partiledardebatt. Det var Nooshi Dadgostars första partiledardebatt i riksdagen och hon la helt och hållet fokus på välfärden och äldreomsorgen. Det är uppenbart för alla att äldreomsorgen i Sverige har stora brister. Som vänsterpartister visste vi såklart detta redan innan pandemin, men nu har det blivit uppenbart för alla vad dåliga arbetsvillkor och låga löner ger för effekter vid en kris. Det är uppenbart att stora satsningar måste till på just äldreomsorgen, och detta är ju precis vad som finns i alla Vänsterpartiets budgetar i alla kommuner! Se partiledardebatten på riksdagens hemsida.
   Innan partiledardebatten höll talmannen ett fint tal för att uppmärksamma 50-års-jubileet av enkammarriksdagen, som alltså infördes 1971!

Själv deltog jag i början av januari på Folk- och Försvars årliga rikskonferens. Denna gång var det inte i Sälen, det var såklart inte möjligt på grund av pandemin, utan den hölls digitalt i Stockholm. Jag var med i en panel om det framtida militära försvaret och lyfte att politiker måste lyssna på professionen och myndigheterna, att det är de civila hoten som är de största (inte de militära) samt att lönerna och arbetsvillkoren inom försvarsmakten måste förbättras. Panelen går att se här, cirka 25 minuter in.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot           

Vinter i Hästhagen vid Höje å av Gunnar Stensson

 

 

Hästhagen söder om Klostergården och väster om Sankt Lars är ett av Höje ås översvämningsområden, alldeles intill den urbana bebyggelsen. Regniga höst-, vinter- och vårmånader täcks den gång på gång av vatten. Ett sommarslagregn kan blixtsnabbt fylla den med vatten.
   Enstaka hägrar, vita svanpar, visslande bläsänder och runda ankor simmar bland säv och näckrosblad eller vilar i gräset medan duggregnet faller.
   Uppkomsten av en utomhuskultur är en av coronans effekter. I alla väder löper unga och äldre, vandrar män och kvinnor, promenerar par och enskilda, travar lekskolegrupper och lågstadieklasser, skrider gamla, ensamma eller parvis, luftar hundägare sina hundar och går snackande studentgäng i backarna vid Höje å och längs stigarna i och kring Hästhagen.
   Även när himlen är grå och duggregnet flyger i den kalla blåsten rör de sig utomhus med jackornas huvor uppfällda - och inte bara det - de samlas vid grillplatserna längs ån, eldar och grillar korv medan de pratar om vattenståndet i ån, sannolikheten för ett regn som kan leda till en ny översvämning och hoppet om ett par frostiga vinterdagar som kan få vattnet att frysa.
   Förra veckan fick de sin önskan uppfylld. Det regnade och det regnade och det regnade. Vattnet steg och steg. Snart var hela Hästhagen täckt. Man kunde inte gå genom den, man måste gå runt.
   Och så, på lördagen och söndagen, fick vi ett par minusgrader. Några snöflingor gjorde världen vit och det grunda vattnet i Hästhagen frös till svart is. Förväntansfulla människor samlades. De oförsiktigaste prövade isen, någon gick ner sig och blötte ner fötterna, men snart tjocknade isen.
   På lördagen och söndagen strömmade människor i alla åldrar till Hästhagen, isen sjöng under skridskorna, somliga hamnade ideligen på ändan, andra hasade försiktigt fram, någon halkade omkull, ett par nöjde sig med att sitta ovanför och titta på. Solen sken på lördagen och korta stunder på söndagen.
   Sedan var det slut. Under denna vecka har tövädret och regnet kommit tillbaka. Nu ser vi med förväntan fram emot en ännu mer vidsträckt översvämning och hoppas sedan på ännu en köldknäpp.
   Det regnar fortfarande när jag skriver detta. Vattnet täcker isen. När VB kommer ut kan översvämningen vara större än någon gång tidigare i år. Och sedan kan det ju komma en köldknäpp till. Vi ses vid ån.
 

 

PS Så här såg Hästhagen ut på torsdagsmorgonen. Efter onsdagen bredde översvämningen ut sig över hela området och lade vägar och broar under vattnet. Även i morse var många ute och tittade och fotograferade. Det angår ju inte bara Klostergården utan översvämnings-området ingår i en plan för att skydda Lund och fördröja vattenflödet ned mot Lomma.           

Människan – vilseledd men i grunden god av Gunnar Stensson

Vår tids kapitalism förutsätter att staten skyddar det privata ägandet. Ägandet koncentreras eftersom vinsten på kapital är större än BNP-tillväxten. Majoriteten av medborgarna är löntagare som måste arbeta för sin försörjning och drivs att öka sin konsumtion för att upprätthålla efterfrågan. Alla tävlar mot alla vilket leder till ständig tillväxt, långt utöver jordens resurser. Människan beskrivs som en individualistisk, egoistisk, girig, ansvarslös och våldsam varelse.

   Kapitalismens människosyn uppfattas som realistisk. Men kanske är den falsk. Kanske är människan i grunden god. Vad skulle det innebära för vår samhällsuppfattning?

”I grunden god” är titeln på Rutger Bregmans optimistiska historia om människans natur (Natur och Kultur 2020).
   Antropologer har visat att den unga arten människa under större delen av sin historia har levt som samlare och jägare i små grupper präglade av ömsesidig tillit och samarbete. När jordbruket – och städerna – tog över uppstod jordägande, det fasta boendet, domesticerandet av djur, hierarkierna, patriarkatet, folkökningen, krigen, pandemierna och med industrialiseringen utrotningen av arter, utarmningen av jordarna, den snabba förbrukningen av jordens förråd av fossiler och den klimatupphettning som hotar mänsklighetens överlevnad.

Det hade inte behövt gå så och utvecklingen kan vändas. Bregman visar att de studier och experiment som genomförts för att bevisa den kapitalistiska människosynen är fejkade, att endast ett fåtal av världskrigens soldater riktade sina vapen mot motståndarna och att den amerikanska fängelsekulturen motverkar sitt syfte liksom just in time-administrationens övervakningssamhälle.
   Rutger Bregmans framställning ger gång på gång aha-upplevelser och är hela tiden roande. Hans förslag till åtgärder mot hat, rasism och fördomar är realistiska och hans analys av hur en verklig demokrati kan utformas för att möta vår tids överväldigande klimathot tankeväckande och konstruktiv.
   Framställningen är full av historikers, samhällsvetares och filosofers tankar och formuleringar om människan. Den grundar sig ytterst på en insikt som uppenbarades för den franske upplysningsfilosofen och författaren Rousseau, när han var på väg till ett fängelse för att besöka sin vän Diderot, nämligen att ”människan till naturen är god och att det är den här typen av inrättningar (fängelser) som gör människor onda”.
   Rousseau utvecklade sin insikt i en essä som vann första pris i akademin i Dijon:
   ”Den förste som inhägnade ett markområde, bestämde sig för att säga detta tillhör mig och fann människor tillräckligt enfaldiga för att tro honom, var den egentliga grundaren av det civiliserade samhället. Akta er för att lyssna på denne bedragare; ni är förlorade om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och att jorden inte tillhör någon.”
   Den sanningen måste vara utgångspunkten när vi står inför uppgiften att rädda vår sköra jord från fossilupphettningen och de som driver på den.

PS. Fredrik Gertten intervjuade Rutger Bregman i Sydsvenskan den 10/1 under rubriken ”Cynismen är den största gåvan till folk med makt”.

Vinstjakten utarmar skolan av Gunnar Stensson

 

Hela 2020 debatterades den svenska skolan, i första hand nationellt men också lokalt i Skåne och Lund. Debatten har handlat om det fria valet, den ökande segregationen, den låga kvaliteten jämfört med övriga OECD-länder, friskolornas kösystem med utgångspunkt från den statliga utredningen En mer likvärdig skola, Lunds skolors allt lägre placering bland svenska skolor och det faktum att fritt sök i Skåne drabbar behöriga elever i Lund.
   Opinionen är kritisk, men det har beslutsfattarna hittills struntat i och antingen försvarat det rådande systemet eller förhållit sig passiva.
   Tills nu. Äntligen tycks debatten börja få effekt, även om till exempel Annie Lööf, C, och Nyamko Sabuni, L, verkar benhårt beslutna att låta det privata kapitalet fortsätta att ta makten över skolan.

Den svenska skolkatastrofen inleddes i och med riksdagsbeslutet om friskolereformen 1992, som grundades på en kort och slarvig utredning, Friskoleutredningen, proposition 1991/92:95.
   Friskolebeslutet överlät samhällets skyldighet att förse unga med utbildning till privata bolag. Bolagens syfte är enligt aktiebolagslagen att bereda ägarna vinst. Ledningens uppgift är att agera lojalt med bolaget. En friskolerektors främsta plikt är att se till ägarens vinstintressen. Han kan ogilla detta, men är tvungen att underkasta sig kapitalismens krav – eller avgå.
   Lagrådet fastslog vid sin granskning 2020 att friskole-bolagen inte är underkastade offentlighetsprincipen eftersom uppgifter till exempel om glädjebetyg kan skada deras vinstmöjligheter.
   Aktierna i skolbolagen kan säljas till vem som helst. Internationella Engelska skolan ägs av riskkapitalbolaget Peutinger AB, som ägs av Ramatuelle Holdings IIAB, som ägs av Stiftelsen The Hans and Barbara Bergström Foundation i Florida, Stiftelsen Paradigm Capital Value och Stiftelsen Paradigm Value Fund SICAV i Luxemburg. (SDS 18/1).
   Det är många riskkapitalister som delar skolpengspro-fiten och som är glada att slippa offentlighetsprincipen.
   Den 10 januari 2021 skrev Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse en stor, väl underbyggd rapport om den svenska skolans förfall under de 28 år som gått sedan friskolebeslutet 1992. Läs den, inför kommande debatter och förhoppningsvis nya beslut!

 

 

John Bauer-skolornas skandalartade konkurs 2013 har aktualiserats genom konkursboets krav på ytterligare skolpengar från de kommuner där skolorna fanns, däribland Malmö. Konkursboet kräver Malmö på 3,4 miljoner. Ägarna hade tagit ut 100 miljoner redan innan de sålde de misskötta skolorna till ett riskkapitalbolag för ytterligare 350 miljoner. Riskkapitalbolaget hade vid sin konkurs fem år senare skulder på 1 miljard. Och nu vill konkursboet alltså ha ytterligare 3,4 miljoner från Malmö. Se Emma Leijnses SDS-artikel Malmö krävs på miljoner till skola som inte finnsden 14/1.
   Konkurrensskolan är en vampyr vars girighet skadat 100 000-tals svenska skolungdomar.

20 liberaler krävde i ett debattinlägg i Expressen att kommunala skolor skulle få mer skolpengar av kommunerna än friskolorna. Eftersom ordförande i Lunds Barn- och skolnämnd Mia Honeth, L, var en av undertecknarna frågade Sydsvenskans Alexander Kubrijanko vad ställningstagandet innebar för skolorna i Lund.
   Mia Honeth svarade att kommunen har ansvar för utbildningen även när friskolor går i konkurs och därför behöver större resurser. Skolpengen bör alltså vara någon procent större för de kommunala skolorna än för friskolorna.
   En minimal reform! Och ännu inte genomförd. Men den innebär att den nyliberala inlandsis som förlamat svensk skola i mer än två decennier börjar röra sig. Den processen kan accelerera och få oväntade konsekvenser.

Även palestinier måste vaccineras! av Gunnar Olofsson

Vaccinering mot Covid-19 är nu i full gång runt om i världen, och med närmare 175.000 givna doser per dag - hittills mycket över 1 miljon vaccinerade - är Israel bäst i klassen räknat per capita. Programmet prioriterar de över 60 års ålder, sjukvårdsarbetare och personer med olika riskfaktorer. Men gäller inte palestinier på det av Israel ockuperade Västbanken eller de instängda av Israel i Gaza.
   Som ockupationsmakt har Israel ansvar för den ockuperade befolkning-ens välfärd – att tillhandahålla livsmedel, bostäder och hälsovård motsvarande en rimlig standard. Vaccinerar då inte Israel på Västbanken? Jovisst, men bara de egna judiska medborgare som uppehåller sig där illegalt i så kallade bosättningar byggda på stulen palestinsk mark. De 2,7 miljoner palestinierna i området får inget vaccin – men skulle eventuellt, enligt den israeliska regeringen, kunna få ta del av ett möjligt ”överskott” av vaccin, om sådant skulle uppstå.
   Israels vaccin-apartheid är farlig för palestinierna, och kanske även för Israel självt. Ett fullskaligt utbrott av Covid-19 i det tättbefolkade Gaza, där myndigheterna nu kämpar med näbbar och klor för att hålla smittspridningen nere, vore en katastrof för hela området. Palestinierna försöker nu få vaccin från annat håll – men det kommer att dröja. Speciellt som man har ont om pengar att betala med.
   I USA har kongressledamoten Marie Newman (Illinois) förklarat att den israeliska administrationen ”har en moralisk och humanitär plikt att se till att både israeler och palestinier har tillgång till vaccin”. Tio människorättsorganisationer har uppmanat Israel att även inkludera palestinierna i vaccinprogrammet. Amnesty International kräver att Israel måste ”sluta upp med sin diskriminerande politik och avskaffa allt som kan hindra palestinier att nå eller erhålla hälsovård”.
   Ett motsvarande ställningstagande från EU och den svenska regeringen är nödvändigt – tillsammans med ett åtagande att avsätta medel för snabbt inköp av vaccin för den palestinska befolkningens räkning. Även palestinier måste vaccineras!

JIPF kräver att Domen mot Issa Amro hävs av Dror Feiler & Staffan Granér

 

 

I dagarna dömdes den palestinska aktivisten Issa Amro, mot sitt nekande, av en israelisk militärdomstol för ett flertal brott av typen arrangerande av protestaktioner utan tillstånd, förolämpning av ockupationssoldat etc. Samtliga åtalspunkter rör händelser som skall ha inträffat mellan 2010 och 2016 och som tidigare lett till arresteringar utan att åtal väckts. Bevis utgörs uteslutande av vittnesmål från bosättare och ockupationssoldater. Straffet som ännu ej fastställts riskerar enligt Amros advokat Gaby Lasky att bli uppemot ett års fängelse.

Issa Amro är en välrenommerad människorättsförsvarare verksam på den ockuperade Västbanken. Han är medgrundare till organisationen Youth Against Settlements som använder ickevåld för att försvara staden Hebrons civilbefolkning mot övergrepp från illegala bosättare och den israeliska ockupationsmakten. Issa Amro har också vid ett flertal tillfällen protesterat mot övergrepp från den palestinska myndigheten.

För denna aktivism utsågs han 2010 till  "human rights defender of the year in Palestine" av FN organet UNHCR. Som flitig guide och informatör har han under många år varit en av de viktigaste källorna till omvärldens kunskap om den utsatta och skyddslösa situation som präglar vardagen för Hebrons palestinska civilbefolkning.

Detta humanitära arbete har inte setts med blida ögon av vare sig den palestinska myndigheten eller av ockupationsmakten. Redan 2013 såg sig FN:s människorättsråd nödgat att offentligt uttala sin oro för Amros säkerhet och välbefinnande efter återkommande fall av trakasserier, dödshot och misshandel från bosättare och ockupationssoldater samt en mängd godtyckliga gripanden. Sedan 2010 har han hållits arresterad mer än 20 gånger av israeliska myndigheter utan att åtal väckts.

År 2017 arresterades han av den palestinska myndigheten och åtalades för så kallade ”elektroniska” brott” efter att ha protesterat i sociala medier mot gripandet av ett antal palestinska journalister. Denna behandling möttes av tydliga protester från bland andra Sveriges utrikesminister och svenska parlamentariker riktade mot den palestinska myndigheten.

Det var medan Issa Amro var frisläppt mot borgen i den palestinska rättsprocessen som han greps och åtalades av en israelisk militärdomstol.

Dessa militärdomstolar tillämpar sedan 1967 en särskild lagstiftning på ockuperad mark, under ett permanent undantagstillstånd. De kan inte ses som neutrala eller opartiska, och har som huvuduppgift att upprätthålla kontrollen över den ockuperade civilbefolkningen. Beviskraven och rättssäkerheten är betydligt lägre och påföljderna betydligt strängare än i civila israeliska domstolar De knappt 600 000 israeliska bosättarna som lever i området ställs aldrig till svars i detta parallella rättssystem, trots frekventa våldsangrepp mot palestinier och deras egendom.

Jipf instämmer i Amnesty Internationals bedömning att domen mot Amro är politiskt motiverad och kopplad till hans arbete för att utan våld försvara den palestinska civilbefolkningen mot rättsövergrepp och att göra omvärlden uppmärksam på dessa.

Jipf ansluter sig till kraven på att domen skall upphävas och att Issa Amro omedelbart skall frisläppas. Vi uppmanar också den svenska regeringen och svenska parlamentariker att via egna kanaler och via den Europeiska unionen rikta dessa krav till den israeliska ockupationsmakten på samma vis som man tidigare gjort till den palestinska myndigheten.

Judar för israelisk palestinsk fred (Jipf) genom
Dror Feiler & Staffan Granér, talespersoner

Slut för i år, tack för i år!

 

Lundajulgran i Skrylle

Så är vi framme vid årets sista nummer! Dags att tacka alla skribenter och läsare för att ännu en årgång VB har producerats och komsumerats.
   VB vill önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År med två av Lunds många julgranar. Same same men ganska olika ändå.
   Välkomna tillbaka den 22 januari 2021 när vi drar igång den 47:e årgången.
red

Lundajulgran på Stortorget

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.          

Pressmeddelande: Lilla Manhattan i södra Lund?

 

En extremt hög och tät exploatering på ytan av en fotbollsplan! Vilka blir konsekvenserna för boende i området?
Läs Pressmeddelandet »

Nooshi Dadgostars jultal

 

 

Nooshi Dadgostar håller jultal på Facebook. Välkommen att titta och lyssna!
Sändningen postas här i evenemanget, men hittas också enkelt på facebook.com/vansterpartiet/live

Klostergårdarna av Gunnar Stensson

 Klostergården bestod från början av tio kringbyggda gårdar. Arkitekturen anknöt till traditionella skånska bondgårdar. Klostergårdarna hade kanske varit ett bättre namn på stadsdelen.

   Principen beskrevs av Martin Tärnfors i Skånska Dagbladet den 17 december 1964.
”Fyrkanterna ska bestå av åttavåningshus åt norr och öster och tvåvåningshus åt söder och väster. Då man ser dessa fyrkanter kommer man osökt att tänka på familjen: Far står i öster, mor i norr och pojken i väster och flickan i söder; och dessa båda önskebarn håller varandra i händerna.”
   Framför husen skulle en stor park, Klostergårdsfältet, anläggas och bortom den ett centrum.
   Nu ska två nya kvarter byggas på asfaltöknarna vid Klostergårdens nordöstra hörn, Stormen och Molnet. Stämmer planen för de två nya kvarteren med Klostergårdsprincipen?
 

 

Längs Stattenavägen i öster blir det två sexvåningshus med breda fasader – far, vänd mot Lund. Längs Nordanväg ska två höga hus byggas – mor, skyddar mot nordan.
   Det blir en tydlig markering av Klostergården, som från början var en dold trädgårdsstad. Nu markerar den sin identitet vid huvudinfarten till den nya stationen.
   Men just dessa solfångande byggnader kunde gott ha varit lika höga som de övriga klostergårdarna, åtta våningar eller mer. Far och mor är fullvuxna.
   Hur blir det då med pojken och flickan? Sämre.
   Stormen och Molnet är små gårdar, avsevärt mindre än de andra. Mellan dem går gång- och cykelvägen från Klostergården in mot Lund. Ett par relativt höga hus gör de små gårdarna ännu mindre. Det vore bättre att ta bort barriären mellan gårdarna och öppna dem mot Klostergårdsfältet i väster.
   Gång- och cykelvägen mellan kvarteren in från Lund är viktig. Den leder till Klostergårdsfältet, ett omväxlande grönområde som sträcker sig ända bort till korpfotbollsplanerna.
   Vi skrev om byggplanen i VB nummer 31, den 23 oktober. Sedan dess har vi fått en del kommentarer, mest instämmanden men också kritiska. Klostergården har alltid varit kontroversiell. Vi står fortfarande för de synpunkter som framfördes där.
   Men vi vill understryka ett par viktiga positiva punkter: Trafiken ska begränsas både på Östanväg och Stattenavägen. Vägarna förses med trottoarer och trädplanteringar. Körfältet på Östanväg minskas till fem meter och på Stattenavägen söder om rondellen till sju.
   Huvudinfarten till Klostergården blir norrifrån, via Stattenavägen fram till rondellen och sedan in via Nordanväg.

Den som vill fördjupa sina kunskaper om Klostergården finner ett rikt material i Föreningen Gamla Lunds årsbok 99 – 2017, Lund Söderut. Där finns bland annat en insiktsfull artikel av Tomas Tägil, Klostergården – den modernaste stadsdelen.

God jul från riksdagen! av Hanna Gunnarsson

Den här veckan har varit intensiv i riksdagen. Vi har haft debatter varje dag, till långt in på kvällarna, och tre vote-ringar (vanligtvis har vi två) för att bli klara med allt innan jul.
   I måndags var det den stora säkerhets- och försvars-politiska debatten med anledningen av regeringens proposition Totalförsvaret 2021-2025. Det är en femårig plan för det militära och civila försvaret samt säkerhetspoliti-ken. Debatten var uppdelad i två delar och tog hela måndagen. Först debatterade Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson, och Lotta Johnsson Fornarve, andra vice talman, om bland annat alliansfriheten och NATO.
   Sedan debatterade jag civilt och militärt försvar, där jag tog upp allt från de nya regementena till klimatförändringen och jämställdhet. Riksdagen beslutade att bifalla två motioner i samband med detta beslut: Dels en om att Sverige ska söka en “NATO-option”, vilket är ett luddigt begrepp som betyder ungefär att vi ska fråga NATO om vi kan bli medlemmar, men inte ansöka om medlemskap. Detta är Vänsterpartiet såklart emot. Dels en om att regeringen ska utreda införandet av en modern civilplikt, vid sidan om den militära värnplikten. Detta är Vänsterpartiet för. Lyssna gärna på debatterna, klicka på våra namn.
   Försvarspolitiska debatten, Säkerhetspolitiska debatten.
   Om man vill läsa ännu mer om vår försvarspolitik så rekommenderar jag den motion som vi la som svar på regeringens proposition, som finns att läsa här.

Under veckan har många andra intressanta debatter hållits. Socialutskottet har diskuterat pandemilag (regeringen ska komma med ett förslag) och det har hållits en stor debatt om Sveriges arbete med Agenda 2030 för en mer hållbar värld. Riksdagen har också avslagit en så kallad subsidiaritetsprövning av ett EU-direktiv om minimilöner, vilket betyder att Sveriges riksdag anser att EU inte ska ha rätt att besluta om frågor som rör minimilöner (vi vill ju skydda vårt system med kollektivavtal och inte lagstifta om löner). 
   Med denna rapport vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år. Stanna hemma, träffa inte så mycket folk och ta hand om er. 
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund           

Några reflexioner under min premiärtur med Lunds nya spårvagn av Bertil Egerö

 I motsats till många svenska städer verkar Lund aldrig ha haft spårvagnar. Tills nu, 2020, när spårvagnen till ESS börjat rulla.

Artikelförfattaren åker spårvagn, Föto: Elsa Grip
 

Sittande i de bekväma men inte särskilt vackra vagnarna i ”Blåtand”, som ett av tågsätten kallas, funderar jag över den långa kamp som verkade dela Lund i två motsatta läger och skapade ett nytt parti, FNL (vars initiativtagare måtte ha glömt den historiska betydelsen av förkortningen i USAs krig mot Vietnam).  
Sydvietnams nationella befrielsefront, förkortat FNL från franskans namn på organisationen (Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam), var en ledande gerillarörelse i Republiken Vietnam under Vietnamkriget. Den stred tillsammans med den armén mot Sydvietnams USA-understödda regering och de amerikanska trupperna i landet.

En granne i mitt hus, och en nära arbetskamrat på universitetet, begärde båda att jag skulle ta ställning – mot projektet. Det gjorde jag aldrig. Kanske hade jag andra strider att hantera, kanske gömde jag mig bakom orden ”det får lundensarna ta hand om”. Klart är i alla fall att jag häpnade över intensiteten och övertygelsen hos de som – något yrvaket – bestämt sig för att sätta stopp för spårvagnen. I en intervju i LUM, universitetets tidskrift, framträdde en säkert duktig akademiker som med stor självkänsla meddelade att projektet var helt fel, och att det var hennes skyldighet att sätta stopp för det.
   Att ta ställning innebar för mig att skaffa mig kunskap om hur stadsplanerare och politiker tänkte när de 1990, många år före protesterna, i en översiktsplan beslöt satsa på en spårväg till Brunnshög och vidare österut. Det innebar också att försöka förstå motiven hos de som drev protesterna. ”Tänk dig en spårvagn på Klostergatan” var min akademiska väns argument. Platanträden på Clemenstorget ansågs utrotningshotade, och gatan upp mot Allhelgonakyrkan skulle förstöras. Sådana argument flöt omkring, om jag minns rätt.
   Ekonomin då? Stora pengar för spårbunden trafik, när det moderna samhället hellre satsar på flexibla bussar, gärna eldrivna. I Malmö hade man satsat på tredelade bussar. Men tanken på, och planeringen för, spårvagn var igång i flera svenska städer. I Stockholm återskapades den gamla 7:an till Djurgården, och Nockebybanan klarade livet. En yttre ring av spårbunden kollektivtrafik finns under namnet Tvärbanan, mycket lyckat.  Göteborg har aldrig släppt sina spårvagnar, trots de branta backar de tvingas forcera. I Norrköping syns spårvagnarna från tåget.

För som det känns rätt länge sedan tillhörde jag de grupper som protesterade mot en bilbro mellan Malmö och Köpenhamn, den bro som i en konstgjord ö med namn Pepparholmen går under jord och till synes aldrig når målet. Våra argument handlade mycket om att bron skulle komma att gynna den biltrafik som måste minskas, och att långväga järnvägstrafik (godståg) borde ges prioritet, då med en bro eller tunnel i Landskrona eller Helsingborg.
   Nu är bilbron där, en lokal bro mellan Köpenhamn och Malmöregionen. Att gå eller cykla över bron är förbjudet. Långtradarna har inte gynnats, godstågen väljer säkert först andra möjligheter. Men Öresundsregionen gynnades.
   Utanför spårvagnsfönstret dyker Brunnshög upp, några hus verkar redan inflyttade, andra byggs. Ett slags Klondyke där allt växer i rasande fart. Bortom Brunnshög ligger jordbrukslandskapet, Sveriges bästa jordar sägs det, under exploatering. Allt pekar på planer för omfattande bebyggelse i ett Lund som ska växa kraftigt ut mot nordost. Max4 och ESS ska vara magneter i den processen.
   Om något decennium kanske spårvägen gör en längre resa, till Södra Sandby, Dalby och vidare österut. Då kan den ses som en del i ett återupprättande av järnvägen som ett alternativ till den bilism vi måste få bukt med.
Bertil Egerö, bosatt i Lund sedan 1990

Epidemier och barnsjukdomar av Gunnar Stensson

 I november 1938 är det mörkläggning i Uppsala. Han går runt kvarteret med far. Gatorna är tomma och alla fönster mörka. Fullmånen följer dem längs ett plank. Han är fem år. Trettondagsafton 1939 får han scharlakansfeber. Du ska åka brandbil, säger far, men i stället kommer det en grå ambulans. På epidemisjukhuset hamnar han ensam i ett gult rum. Han skriker. En barsk syster kommer. Om du inte slutar skrika får du aldrig komma hem, säger hon. 20 barn ligger i sjukhussalen. Varje morgon kommer en syster och petar snor ur deras näsor med en träspatel. En gång petar han ut en snorklump själv. Han får öroninflammation och ska opereras.

 

 

De håller etermasken över näsa och mun. Han försöker låta bli att andas. Det går inte. Det är som att falla. Efteråt kräks han. Han stannar på epidemisjukhuset sex veckor. Sedan bor han hos syster Majken i utkanten av stan. Varje dag får han ett rört ägg. Snart blir det sommar. Då flyttar han till Växjö. Där bor redan mamma och far och lillebror Jan. Han har fyllt sex. Jan får också scharlakansfeber. Mamma cyklar till epidemisjukhuset. Ibland åker han med på pakethållaren. På hösten blir det krig. Två finska barn kommer, Kerttu och Onni. De talar finska. Kerttu ska bo hos barnmorskan i huset mitt emot. Onni reser någon annanstans. Far blir inkallad under julen. Han är på Gotland. De första skolåren får han mässlingen, påssjuka, röda hund, influensa, kikhosta och öroninflammation. Det är lika för alla. Somliga har det värre. En klasskamrat får barnförlamning och måste halta runt med en stålställning på benet.  Moster får tuberkulos. En vecka är det så kallt att vattnet i huset fryser och skolan stänger. När han klarat barnsjukdomarna är han frisk. Det blir inte alla. Han hade tur. Det har han fortfarande. Flera av hans kamrater ligger nu i vår tids motsvarigheter till epidemisjukhusen.

MP-motion: Kräv polistillstånd och avgift för uthyrning av elsparkcyklar på offentlig plats av Ulf Nymark

 Hitintills har i Lunds kommun företag som nyttjar offentlig plats för uthyrning av elrullbrädor, så kallade elsparkcyklar, varit undantagna från kravet på polistillstånd för sitt marknyttjande. Det är svårt att förstå varför elsparkcykelföretagen ges denna förmån, som inga andra näringsidkare har. Inte heller finns det skäl att ge just elsparkcykelföretagen gratis markupplåtelse. Torghandlarna får betala liksom t ex restauranger och kaféer för sina uteserveringar. 

 

 

MP-förslag om åtgärdsplan redan i fjol
Miljöpartiet har tidigare, redan september 2019, i en motion till fullmäktige föreslagit att kommunen ska ta fram en åtgärdsplan för att få bukt med de felparkerade och slängda elsparkcyklarna. Den motionen tycks nu äntligen vara på väg fram till fullmäktige, men lär inte komma till behandling förrän långt fram i vår. Det är en hel skrälldus med motioner och interpellationer i kö för behandling.

P-böter är inte möjligt
En åtgärdsplan med flera olika insatser behövs. Det räcker inte med en enda åtgärd för att komma till rätta med användarnas felparkeringar. Att som Vänsterpartiet i en nyligen inlämnad motion gör, föreslå att felparkerade elsparkcyklar ska ge bolagen p-böter, är visserligen ett lovvärt försök, men det leder tyvärr ingenstans. Det finns nämligen inget lagligt stöd för att ge felparkerade elsparkcyklar p-böter. P-böter kan endast ges till fordon som ska registreras i vägtrafikregistret. Cyklar och elrullbrädor finns inte i detta register.

Polistillstånd och avgift för markupplåtelse
Jag har nu för Miljöpartiets räkning lämnat in en motion till fullmäktige med förslag på ändring av lokala ordningsföreskrifter så att det införs krav på polistillstånd för att ställa upp elsparkcyklar för uthyrning. I motionen föreslås också att en avgift för markupplåtelse för uthyrning av dessa ”fordon” införs. Genom krav på polistillstånd ges kommunen möjlighet att styra upp företagens nuvarande ohämmade utplacering av elsparkcyklar.

Följ Malmös exempel
Kommunen ska alltid yttra sig till polisen över ansökningar om markupplåtelse. Avstyrker kommunen ger polisen inte tillstånd. Kommunen kan också ställa vissa villkor i samband med tillstyrkan, till exempel genom att kräva att så kallade geostaket införs av bolagen. Genom geostaket kan användarna hindras från att ställa ifrån sig elsparkcyklarna på olämpliga ställen när de checkar ut. Malmö kommun har nyligen infört dessa krav på polistillstånd och avgift för markupplåtelse. Avgiften är där satt till 1825 kronor per elsparkcykel och år. Nu är det dags att Lund gör samma sak.

Slut på låt-gå-politiken?
Om kommunfullmäktige behagar bifalla MP:s båda motioner om elsparkcyklar kan problemen med felparkerade, slängda, hindrande och trafikfarligt placerade elrullbrädor att om inte helt elimineras, så i varje fall nedbringas till ett minimum. Med andra ord kan det bli slut på den låt-gå-politik som den styrande borgerliga koalitionen står för gentemot elsparkcykelbolagen.
Ulf Nymark (MP)

Julläsning av Gunnar Stensson

 För många blir detta den ensammaste jul de upplevt. Då är det bra att läsa, i synnerhet bortåt annandag jul då enformigheten börjar bli outhärdlig. Här några förslag.

 

 

John le Carré En fri agent. Finns som pocket och även på engelska. Jag köpte den för en vecka sedan. Dagen därpå hörde jag på radio att le Carré avlidit. Hade ju läst flera av hans tidigare böcker, Spionen som kom in från kylan, Den lilla trumslagarflickan och andra. Många av dem har framgångsrikt filmatiserats.
   Får inte jämföras med James Bond. ”Om Ian Fleming skrev underhållningsvåld byggt på efterkrigsmänniskans skitdrömmar så skapade le Carré något långt mörkare och mer illavarslande.” (Margit Richert, AB, 15/12)
   En fri agent är en rolig bok. Exakt. Effektiv. Den frie agenten hyser ingen lojalitet med en värld där Trump styr USA, ryska oligarker äger London, banker som Danske bank, SEB, Swedbank och Nordea tjänar miljarder på penningtvätt åt ryska mördare, populistiska reaktionärer driver igenom brexit, vapenförsäljarna har högkonjunktur, oljeprofitörerna förgiftar världen och miljardärerna skattefifflar. Berättelsen är en bitter komedi. Kan man göra annat än skratta?
 

 

En som tagit intryck är Klas Östergren. Han känner le Carré och var med när han mottog Palme-priset. Östergrens Renegater rör sig i samma korrumperade ondskefulla värld som le Carrés frie agent.
   Klas Östergren är själv bokens huvudperson och antastas av spioner från svensk eller kanske sydafrikansk underrättelsetjänst. Som andra framgångsrika stockholmare bor han i Österlen, i trakten av Brösarp, där amerikanska elitsoldater härom veckan gjorde en hemlig luftlandsättningsövning. Är det möjligen CIA som förföljer Klas Östergren? Eller är det bara Säpo? Underrättelseorganisationerna samarbetar visst.
   Henry Morgan, en renegat som han känner sedan sin ungdom, anländer till Östergrens gård i Österlen. Henry och Klas är vänner, men Henry är inte att lita på. Han ger bland annat Klas Östergren uppdraget att skriva en lång underrättelserapport om korruptionen i Svenska akademin. Klas gör det, men inser snart att Henry bara har försökt missleda honom. Det handlar egentligen om något mycket värre.
   En väldigt rolig bok, liksom le Carrés fylld av aktuella referenser till en allt mer oöverskådlig och korrumperad värld. Ett försök till seriös historie- och samhällsskildring från de senaste 50 åren. Kanske en klassiker. Boken är lång, 740 sidor, men man vill inte att den ska sluta. Kan vara hela julen, ända till tjugondag Knut.
   Idag, den 17 december, får jag veta att Klas Östergren ska promoveras till hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten för att han berättar om det samhälle vi lever i. Fakulteten citerar också en mening ur Renegater. ”Den grundläggande solidaritet som var en förutsättning för den svenska modellen var i smyg utbytt mot laganda.”

 

Men läsning behövs kanske ända fram till påska. I så fall är Hillary Mantels The Mirror and the Light perfekt. Den enväldige och oberäknelige Henrik den åttonde har kvinnoproblem. Somliga drottningar måste han skiljas ifrån, andra måste han avrätta. Anne Boleyn blir halshuggen, men hennes dotter Elisabeth kommer att bli Englands drottning. Ett feministiskt perspektiv.
   Cromwell, kung Henriks främste rådgivare, arbetar för att utveckla England till en verklig stat, låter översätta bibeln till engelska, förstatligar kyrkans egendomar, försöker organisera en folkbokföring och skaffa resurser för en brittisk armé, vilket är nödvändigt i maktkampen mellan England, Spanien och Frankrike. Han är av enkel härkomst och får självfallet många fiender, för många till slut.
   The Mirror and the Light är tredje delen i en trilogi, men kan läsas separat. Tur! Det handlar om 875 sidor. Bäst är att läsa den på engelska. Maktspelet under den revolutionerande epok som kom att leda till Europas globala dominans under 18- och 1900-talen är fascinerande, inte minst på grund av parallellerna till vår tid. Mångfalden och tragiken är större hos Helen Mirren än hos le Carré och Östergren, som båda räddar sig genom att distansera sig från en svåruthärdlig verklighet.
 

 

Martin Hägglund, Vårt enda liv måste jag nämna till slut. Jag har tidigare beskrivit dess samhällsvision, den demokratiska socialismen. Bokens första hälft handlar om något annat: hur vi ska hantera medvetenheten om att våra liv är ändliga, att vi för alltid förlorar dem vi älskar och att allt vi eftersträvar blir ofullständigt. Denna medvetenhet är grunden till vår kärlek till livet och allt levande. Det är tungt, men viktigt att reflektera över, när man orkar. God jul!