SSTI, Swedish Security Technology and Innovation, är ett fristående, privatägt svenskt företag, men har genom flera personer en koppling till FOI, totalförsvarets forskningsinstitut”. Bulvanföretaget skapades för att mörka det svensk-saudiska vapenprojektet som kallas Simoon.
Nu privatiserar regeringen försvarssamarbetet med krigande nationer (det är ju de som behöver vapnen), i detta fall samarbetet med den saudiska diktatur som slog ner demokratirörelsen i Bahrain.
USA har kommit längre. Där privatiserade man krigen mot Irak och Afghanistan genom att överlåta dem till företaget Blackwater, vars anställda legionärer kunde och kan härja utan insyn. (Företaget har bytt namn för att försvinna ur rampljuset)
Dessutom har USA privatiserat fängelser och universitet. Kristna fundamentalister undervisar elever och studenter i den kristna skapelseberättelsen.
Så långt har vi inte hunnit i Sverige, även om skolor, gymnasier och vård- och omsorgsföretag i stor utsträckning är privatiserade. Och nu också försvarssamarbetet.
Bakom privatiseringen av det svensk-saudiska vapenprojektet står förstås Sveriges militär-industriella komplex som vuxit, tack vare USA:s krig. Enligt tidningsuppgifter tredubblades omsättningen under 2000-talet.
Nu finns förhoppningar om ytterligare profiter tack vare ett eventuellt storkrig mot Iran.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-03-08
Hyden om Afrika av Ann Schlyter
För femtio år sen var Göran Hyden aktiv i Utrikespolitiska föreningen i Lund, nu var han föreningens gäst och talade över utvecklingen i Afrika och om bistånd. Café Aten var. ganska fullt av ungdomar den första kvällen i mars. Där var utländska studenter, men mångt fler från Asien än från Afrika. Från fattiga länder kommer inte så många nu när studierna inte längre är gratis. För femtio år sen fanns här studenter på stipendium från de förenade studentkårerna.
Nyligen översattes till svenska en tio år gammal bok om Afrikas samtidshistoria skriven av en holländare, van der Veen, som också nyligen inbjudits och föreläst av Sida och Nordiska Afrika institutet. Van det Veen är en gammal biståndsbyråkrat som försöker förklara sina egna erfarenheter av att Afrika inte utvecklats som han trott. Han lägger ner en hel del energi på att tillbakavisa påståenden om att det koloniala arvet har haft negativa inverkan, vidare hävdar han att även om biståndet inte varit lyckat, så är det inte heller biståndets fel att inte Afrika utvecklats som andra kontinenter. van det Veen stödjer sig på forskare som Patrick Chabal och lägger en stor del av skulden på den afrikanska kulturen.
Globalisering och stadstillväxt
Hyden nämner inte den här tendensen i utvecklingsdebatten, men hans föreläsning kan ändå tolkas i ljuset av den. Hyden förnekar inte att kulturen är viktig, men han betonar istället att Afrika blir mer och mer likt övriga världen. Globalisering och stadstillväxt, uppkomst av eliter inom samhällets olika sektorer (inte enbart inom politiken), och ett växande civilsamhälle, internet och mobiltelefoner, ledarna lika väl som breda lager av befolkningen har koll på världen utanför den egna, och ledarna vet att det kan bli ett högt politiskt pris på att bryta mot internationella regler. Men utvecklingen måste ta tid och den gamla sanningen om att den måste ske på grundval av interna drivkrafter håller sig. Där har biståndet sedan åttiotalet gjort många faktiskt fungerat mot bättre vetande. Biståndsgivarna "harmoniserar" sina insatser, vilket innebär att mottagarstaterna möter en kartell som de inte kan rå på.
Samtidigt som givarländerna sade sig vilja stödja demokrati innebar diktaten från Världsbanken, IMF och givarländerna att det politiska utrymmet för de afrikanska ledarna blev minimalt. Detta undergrävde naturligtvis motivationen att delta i demokratiska processer för att välja dem. För att motverka detta och ge de afrikanska ledarna ägarskap, som det heter på biståndsbyråkratisk svenska, infördes budgetstöd. För några dagar sen gick biståndsminister Gunilla Carlsson ut kritiserade budgetbiståndet. Det var för svårt att kunna följa pengarna och veta vart de tog vägen.
Budgetstöd
Jag frågade Hyden om hans syn på detta. Han var inte heller glad för budgetstöd. Även dessa pengar som går direkt in i mottagarlandets statsbudget är framförhandlade och givarnas önskemål kan få alltför stor genomslagskraft. Ett exempel var att givarna vill att Milleniummålet om alla barn i skolan skulle bli uppfyllt och hade därmed pressat länder att bygga skolor snabbt utan att hinna planera helheten med utbildning av lärare och framtagande av skolmaterial. Hyden visste också att givarländerna skickade ner ekonomer med uppgift att spåra pengarna i budgeten, vilket naturligtvis togs illa upp.
Nej, Hyden gillade inte budgetstöd, han fortsatte att föra fram sin gamla ide om att biståndspengarna skulle samlas i fonder som skulle förvaltas av inhemska styrelser fristående från staten. Ungefär som en forskningspolitik utlyser möjlighet att söka pengar skulle dessa fonder annonsera och sen ta emot ansökningar. I liten skala inom kultursektorn har sådana fungerat i Tanzania, men jag tror som Hyden att de skulle kunna fungera i stor skala.
Nyligen översattes till svenska en tio år gammal bok om Afrikas samtidshistoria skriven av en holländare, van der Veen, som också nyligen inbjudits och föreläst av Sida och Nordiska Afrika institutet. Van det Veen är en gammal biståndsbyråkrat som försöker förklara sina egna erfarenheter av att Afrika inte utvecklats som han trott. Han lägger ner en hel del energi på att tillbakavisa påståenden om att det koloniala arvet har haft negativa inverkan, vidare hävdar han att även om biståndet inte varit lyckat, så är det inte heller biståndets fel att inte Afrika utvecklats som andra kontinenter. van det Veen stödjer sig på forskare som Patrick Chabal och lägger en stor del av skulden på den afrikanska kulturen.
Globalisering och stadstillväxt
Hyden nämner inte den här tendensen i utvecklingsdebatten, men hans föreläsning kan ändå tolkas i ljuset av den. Hyden förnekar inte att kulturen är viktig, men han betonar istället att Afrika blir mer och mer likt övriga världen. Globalisering och stadstillväxt, uppkomst av eliter inom samhällets olika sektorer (inte enbart inom politiken), och ett växande civilsamhälle, internet och mobiltelefoner, ledarna lika väl som breda lager av befolkningen har koll på världen utanför den egna, och ledarna vet att det kan bli ett högt politiskt pris på att bryta mot internationella regler. Men utvecklingen måste ta tid och den gamla sanningen om att den måste ske på grundval av interna drivkrafter håller sig. Där har biståndet sedan åttiotalet gjort många faktiskt fungerat mot bättre vetande. Biståndsgivarna "harmoniserar" sina insatser, vilket innebär att mottagarstaterna möter en kartell som de inte kan rå på.
Samtidigt som givarländerna sade sig vilja stödja demokrati innebar diktaten från Världsbanken, IMF och givarländerna att det politiska utrymmet för de afrikanska ledarna blev minimalt. Detta undergrävde naturligtvis motivationen att delta i demokratiska processer för att välja dem. För att motverka detta och ge de afrikanska ledarna ägarskap, som det heter på biståndsbyråkratisk svenska, infördes budgetstöd. För några dagar sen gick biståndsminister Gunilla Carlsson ut kritiserade budgetbiståndet. Det var för svårt att kunna följa pengarna och veta vart de tog vägen.
Budgetstöd
Jag frågade Hyden om hans syn på detta. Han var inte heller glad för budgetstöd. Även dessa pengar som går direkt in i mottagarlandets statsbudget är framförhandlade och givarnas önskemål kan få alltför stor genomslagskraft. Ett exempel var att givarna vill att Milleniummålet om alla barn i skolan skulle bli uppfyllt och hade därmed pressat länder att bygga skolor snabbt utan att hinna planera helheten med utbildning av lärare och framtagande av skolmaterial. Hyden visste också att givarländerna skickade ner ekonomer med uppgift att spåra pengarna i budgeten, vilket naturligtvis togs illa upp.
Nej, Hyden gillade inte budgetstöd, han fortsatte att föra fram sin gamla ide om att biståndspengarna skulle samlas i fonder som skulle förvaltas av inhemska styrelser fristående från staten. Ungefär som en forskningspolitik utlyser möjlighet att söka pengar skulle dessa fonder annonsera och sen ta emot ansökningar. I liten skala inom kultursektorn har sådana fungerat i Tanzania, men jag tror som Hyden att de skulle kunna fungera i stor skala.
Om Israels mur på Västbanken av Bengt Hall
Amnesty Båstad/Ängelholm har engagerat sig för en palestinsk by på Västbanken. Byn Jayyous är en av många palestinska jordbruksbyar på Västbanken, som starkt påverkas av den mur som byggts av Israel på ockuperat område. Om detta ordnade Amnesty och Utrikespolitiska Föreningen i Lund på onsdagen ett panelsamtal på AF med Ove Bring, professor internationell rätt, Sara Bondesson, Ekumeniska följeslagarprogrammet, Peter Löfgren, journalist och Anders Persson, freds- och konfliktforskare.
Stora delar av muren går långt in på palestinskt territorium med bördig jordbruksmark och viktiga vattenkällor. På många håll är muren en 6 – 8 m hög betongmur medan andra sträckor består av taggtrådsstängsel.
För att jordbrukarna i Jayyous ska få tillträde till sin mark måste de ha tillstånd från israeliska myndigheter. Från början var ”säkerhetsskäl” orsak till att inte få tillstånd. Nu måste bönderna ha tillräckliga bevis för att de äger marken för att få ett passerpass, vilket försvåras av att sådana bevis inte alltid finns för mark som ägts i generationer.
I vissa fall kan någon i familjen få ett tidsbegränsat tillstånd, och får då passera grundposteringarna, som kan ligga långt från hemmet och endast är öppna vid ett fåtal tillfällen om dagen. Öppettiderna för grindposteringarna är mycket oregelbundna och ofta får jordbrukarna vänta i timmar för att grinden ska öppnas. Alla i byn Jayyous är helt beroende av sin mark för sin försörjning. Då det bara är 160 av de 4000 byborna i Jayyous som har tillträde till sin mark är det omöjligt för dem att sköta odlingarna och få ut större skördar.
Amnesty fruktar att arméns allt fler nekanden av tillstånd är en del av Israels strävan att tillskansa sig palestinsk mark. Amnesty International kräver att murbygget på palestinsk mark stoppas och att redan byggd mur tas bort från palestinsk mark.
Ove Bring underströk i panelsamtalet vad den internationella domstolen sagt, nämligen att Palestinas folk har rätt till självbestämmande och att FN bör erkänna Palestina antingen i en enpartistat eller som två statslösning, att muren är olaglig och att Israel bryter mot den humanitära rätten liksom gällande sociala och ekonomiska rättigheter.
Sara Bondesson som varit s k Följeslagare, dvs utsänd av kyrkan för att skydda palestinska medborgare mot övergrepp beskrev hur protester mötts med nattliga arresteringar och trakasserier.
Journalisten Peter Löfgren beklagade tystnaden om Palestina och den apati som följt i spåren. Ingen tycks längre bry sig om den olagliga ockupationen och uppgivenheten på Västbanken är påtaglig. Han beskrev också det komplexa i problematiken t ex att många lever av ockupationen, att bidrag och bistånd pumpas in och därmed upprätthåller det civila samhället. Medan Israel successivt lägger beslag på mark och råvaror på Västbanken slipper man ta ansvar för den palestinska befolkningens väl och ve. Idag finns 500 000 bosättare på Västbanken och Israel kontrollerar 60 % av markytan. Löfgren menar, liksom många andra, att tvåstatslösningen är det enda realistiska alternativet. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå till. Jag är övertygad om att Israels ledning applåderar dagens situation och utveckling. I varje fall så länge omvärlden (läs USA) inte tar sin hand från den judiska staten utan fortsätter pumpa in miljarder både till Israels upprustning och till det Palestinska civila samhället. Israel hoppas att omvärlden slutar bry sig om bosättningarna och muren.
Löfgren tog också upp de inre motsättningarna och korruptionen i Palestina. Han var övertygad om att om Palestina fick styra sitt eget land skulle korruptionen upphöra. Han ställde också frågan om vad Sverige gör. Bildt riktar då och då kritik mot Israels hantering av Palestinierna men när det blev omröstning om Palestinas medlemskap i Unesco så var Sverige ett av få länder som röstade emot.
Flera underströk vikten av att vi fortsätter engagera oss för Palestinas sak, att vi protesterar mot ockupationen och bosättningarna och den olagliga muren.
Stora delar av muren går långt in på palestinskt territorium med bördig jordbruksmark och viktiga vattenkällor. På många håll är muren en 6 – 8 m hög betongmur medan andra sträckor består av taggtrådsstängsel.
För att jordbrukarna i Jayyous ska få tillträde till sin mark måste de ha tillstånd från israeliska myndigheter. Från början var ”säkerhetsskäl” orsak till att inte få tillstånd. Nu måste bönderna ha tillräckliga bevis för att de äger marken för att få ett passerpass, vilket försvåras av att sådana bevis inte alltid finns för mark som ägts i generationer.
I vissa fall kan någon i familjen få ett tidsbegränsat tillstånd, och får då passera grundposteringarna, som kan ligga långt från hemmet och endast är öppna vid ett fåtal tillfällen om dagen. Öppettiderna för grindposteringarna är mycket oregelbundna och ofta får jordbrukarna vänta i timmar för att grinden ska öppnas. Alla i byn Jayyous är helt beroende av sin mark för sin försörjning. Då det bara är 160 av de 4000 byborna i Jayyous som har tillträde till sin mark är det omöjligt för dem att sköta odlingarna och få ut större skördar.
Amnesty fruktar att arméns allt fler nekanden av tillstånd är en del av Israels strävan att tillskansa sig palestinsk mark. Amnesty International kräver att murbygget på palestinsk mark stoppas och att redan byggd mur tas bort från palestinsk mark.
Ove Bring underströk i panelsamtalet vad den internationella domstolen sagt, nämligen att Palestinas folk har rätt till självbestämmande och att FN bör erkänna Palestina antingen i en enpartistat eller som två statslösning, att muren är olaglig och att Israel bryter mot den humanitära rätten liksom gällande sociala och ekonomiska rättigheter.
Sara Bondesson som varit s k Följeslagare, dvs utsänd av kyrkan för att skydda palestinska medborgare mot övergrepp beskrev hur protester mötts med nattliga arresteringar och trakasserier.
Journalisten Peter Löfgren beklagade tystnaden om Palestina och den apati som följt i spåren. Ingen tycks längre bry sig om den olagliga ockupationen och uppgivenheten på Västbanken är påtaglig. Han beskrev också det komplexa i problematiken t ex att många lever av ockupationen, att bidrag och bistånd pumpas in och därmed upprätthåller det civila samhället. Medan Israel successivt lägger beslag på mark och råvaror på Västbanken slipper man ta ansvar för den palestinska befolkningens väl och ve. Idag finns 500 000 bosättare på Västbanken och Israel kontrollerar 60 % av markytan. Löfgren menar, liksom många andra, att tvåstatslösningen är det enda realistiska alternativet. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå till. Jag är övertygad om att Israels ledning applåderar dagens situation och utveckling. I varje fall så länge omvärlden (läs USA) inte tar sin hand från den judiska staten utan fortsätter pumpa in miljarder både till Israels upprustning och till det Palestinska civila samhället. Israel hoppas att omvärlden slutar bry sig om bosättningarna och muren.
Löfgren tog också upp de inre motsättningarna och korruptionen i Palestina. Han var övertygad om att om Palestina fick styra sitt eget land skulle korruptionen upphöra. Han ställde också frågan om vad Sverige gör. Bildt riktar då och då kritik mot Israels hantering av Palestinierna men när det blev omröstning om Palestinas medlemskap i Unesco så var Sverige ett av få länder som röstade emot.
Flera underströk vikten av att vi fortsätter engagera oss för Palestinas sak, att vi protesterar mot ockupationen och bosättningarna och den olagliga muren.
Runt Lund med Vårregnet och Vårvinden av Gunnar Stensson
Som siste man klev jag på bussen som bostadsrättsföreningarna beställt för en rundtur i Lund med stadsarkitekt Bengt Aronsson som guide.
Han underströk att Klostergården är något helt annat en miljonprogrammet, byggt och planerat långt tidigare, ritat av ledande arkitekter. Men det visste vi ju.
Nytt var att det åter finns tankar på att flytta Klostergårdens centrum till den tomma yta som tidigare rymde bensinstationen väster om Klostergården. Det sammanhänger med utbyggnaden av det som tidigare kallades skidbackehuset på parkeringsplatsen väster om Arenan. En utbyggnad skulle förändra tyngdpunkten i området. Men den tycks dröja efter glasmästarens profitabla försäljning av byggnadsrätten.
Den fullsatta bussen fortsatte förbi de snart färdigbyggda Sockerbrukshusen öster om Kung Oskars bro, ut mot Nöbbelöv, sedan genom Stångby och sedan in mot Lund igen.
Vi beundrade nittonvåningshuset Gateway på Scheelegatan med dess i ljuset skiftande färger (det var solsken och vårt perspektiv förändrades i takt med bussens rörelse) och hoppades att det skulle ge lite liv åt det ödsligt tomma Ideonområdet. IKEA är storägare.
Så fortsatte vi till Brunnshög, det nya Lund, stort som hela centrum innanför Ringvägarna. Vi stannade ett tag på högsta punkten, en asfaltyta.
Här skulle man bygga en dunge smäckra skyskrapor som ett landmärke med utsikt över Simrishamn, Trelleborg, Malmö, Köpenhamn och Helsingborg, sa en visionär.
”Detta är i alla fall högsta punkten”, sa Bengt Aronsson. ”Hundra meter högre än Höjeå. Sen får Kirunaborna säga vad de vill.”
Max IV består av högar med uppbökad jord just nu. ESS finns inte alls, men där står världens mest fallfärdiga väderkvarn från 1600-talet, den enda i sitt slag, mer än 350 år.
Vindkraftstraditionen är lika gammal som vattenhjulen. Restaurera kvarnen och gör den till en Brunnshögs Moulin Rouge, kanske med namnet Brunnshögs Mölla!
Projektet Brunnshög sträcker sig fram till 2050-talet, så de flesta av oss får aldrig se det i verkligheten, konstaterade stadsarkitekten. Men vi ska se till att det blir mindre ödsligt än Ideon. Boende, butiker och grönområden ska in mellan institutioner och vetenskapliga anläggningar. Spårvagnar ska förena området med Lunds central och Södra Sandby.
Vi fortsatte till Södra Sandby. Svårt att få till stånd ett riktigt centrum där, suckade stadsarkitekten. Det är ju bara en vägkorsning.
Ut genom Revinges vida naturområden. Hundratals utegående nötkreatur rafsade i det vissna gräset och tycktes trivas i solen. Vi passerade idylliska skansenliknande byar som Silvåkra.
Vi började bli trötta nu. Många av mina medresenärer (men långt ifrån alla) var äldre än jag, med käppar och rollatorer.
I Dalby förundrades vi över den jättelika villamattan Påskagänget och de svarta villorna. Stadsarkitekten planerade för en järnvägsstation vid den eventuella järnvägslinjen till Trelleborg, något som livade andarna och framkallade ett och annat minne.
När vi slutligen rullade in mot Lund påpekade Bengt Aronsson att just här var Lunds profil likadan som den hade varit i hundratals år. Vi begrundade det.
Snart var vi tillbaka i Klostergården, applåderade vår guide och tumlade ut. Pröva gärna en liknande runda, t ex per cykel.
Han underströk att Klostergården är något helt annat en miljonprogrammet, byggt och planerat långt tidigare, ritat av ledande arkitekter. Men det visste vi ju.
Nytt var att det åter finns tankar på att flytta Klostergårdens centrum till den tomma yta som tidigare rymde bensinstationen väster om Klostergården. Det sammanhänger med utbyggnaden av det som tidigare kallades skidbackehuset på parkeringsplatsen väster om Arenan. En utbyggnad skulle förändra tyngdpunkten i området. Men den tycks dröja efter glasmästarens profitabla försäljning av byggnadsrätten.
Den fullsatta bussen fortsatte förbi de snart färdigbyggda Sockerbrukshusen öster om Kung Oskars bro, ut mot Nöbbelöv, sedan genom Stångby och sedan in mot Lund igen.
Vi beundrade nittonvåningshuset Gateway på Scheelegatan med dess i ljuset skiftande färger (det var solsken och vårt perspektiv förändrades i takt med bussens rörelse) och hoppades att det skulle ge lite liv åt det ödsligt tomma Ideonområdet. IKEA är storägare.
Så fortsatte vi till Brunnshög, det nya Lund, stort som hela centrum innanför Ringvägarna. Vi stannade ett tag på högsta punkten, en asfaltyta.
Här skulle man bygga en dunge smäckra skyskrapor som ett landmärke med utsikt över Simrishamn, Trelleborg, Malmö, Köpenhamn och Helsingborg, sa en visionär.
”Detta är i alla fall högsta punkten”, sa Bengt Aronsson. ”Hundra meter högre än Höjeå. Sen får Kirunaborna säga vad de vill.”
Max IV består av högar med uppbökad jord just nu. ESS finns inte alls, men där står världens mest fallfärdiga väderkvarn från 1600-talet, den enda i sitt slag, mer än 350 år.
Vindkraftstraditionen är lika gammal som vattenhjulen. Restaurera kvarnen och gör den till en Brunnshögs Moulin Rouge, kanske med namnet Brunnshögs Mölla!
Projektet Brunnshög sträcker sig fram till 2050-talet, så de flesta av oss får aldrig se det i verkligheten, konstaterade stadsarkitekten. Men vi ska se till att det blir mindre ödsligt än Ideon. Boende, butiker och grönområden ska in mellan institutioner och vetenskapliga anläggningar. Spårvagnar ska förena området med Lunds central och Södra Sandby.
Vi fortsatte till Södra Sandby. Svårt att få till stånd ett riktigt centrum där, suckade stadsarkitekten. Det är ju bara en vägkorsning.
Ut genom Revinges vida naturområden. Hundratals utegående nötkreatur rafsade i det vissna gräset och tycktes trivas i solen. Vi passerade idylliska skansenliknande byar som Silvåkra.
Vi började bli trötta nu. Många av mina medresenärer (men långt ifrån alla) var äldre än jag, med käppar och rollatorer.
I Dalby förundrades vi över den jättelika villamattan Påskagänget och de svarta villorna. Stadsarkitekten planerade för en järnvägsstation vid den eventuella järnvägslinjen till Trelleborg, något som livade andarna och framkallade ett och annat minne.
När vi slutligen rullade in mot Lund påpekade Bengt Aronsson att just här var Lunds profil likadan som den hade varit i hundratals år. Vi begrundade det.
Snart var vi tillbaka i Klostergården, applåderade vår guide och tumlade ut. Pröva gärna en liknande runda, t ex per cykel.
Öppen Lundaeko-föreläsning om klimatförändringar och vatten
Tid: Måndagen den 12 mars 18.00
Plats: Ekologihuset Sölvegatan 37Föreläsare: Göran Ewald docent i ekotoxikologi, lektor i miljövetenskap Malmö Högskola, har arbetat med klimatanpass-ningsfrågor på länsstyrelsen i Skåne
Plats: Ekologihuset Sölvegatan 37Föreläsare: Göran Ewald docent i ekotoxikologi, lektor i miljövetenskap Malmö Högskola, har arbetat med klimatanpass-ningsfrågor på länsstyrelsen i Skåne
Klimatet håller på att förändras, framför allt handlar det om höjda temperaturer och mer vatten i form av ökad nederbörd. Det handlar också om en ökad frekvens av extrema väderhändelser som värmeböljor och skyfall. Eftersom Skåne inte har någon landhöjning så riskerar mycket av Skånes stränder att försvinna.
Vad kan vi i Lunds kommun göra att motverka översvämningar - vad ska en klimatanpassad dagvattenstrategi innehålla? Vad ska kommunen göra och vad kan kommuninnevånarna göra för att minska risken för översvämningar?
Branschorganisationen Svenskt Vatten har sagt att andelen hårdgjord yta måste minska så att vattnet har någon stans att ta vägen. Yteffektiva transportsystem (färre bilar och p-platser), microparker, fjärilsdalar och stadsodling – kan det vara Lunds recept mot kommande översvämningar? Öppna dagvattensystem med bäckar och dammar som i Agustenborg? Fler Östra Torneträsk?
Vad spelar träden, särskilt de stora och gamla med sina rotsystem, för roll i uppgiften att ta hand om de ökade vattenmängderna? I vilken utsträckning bidrar Lunds kommun till att det periodvis är för mycket vatten nedströms i Höje å? Är det dags att lansera solidaritet med Lommaborna? Hur skydda dricksvatten från leptosporidium och andra klimatrelaterade hot mot dricksvattnet?
Arrangörer: Miljöpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan
Vad kan vi i Lunds kommun göra att motverka översvämningar - vad ska en klimatanpassad dagvattenstrategi innehålla? Vad ska kommunen göra och vad kan kommuninnevånarna göra för att minska risken för översvämningar?
Branschorganisationen Svenskt Vatten har sagt att andelen hårdgjord yta måste minska så att vattnet har någon stans att ta vägen. Yteffektiva transportsystem (färre bilar och p-platser), microparker, fjärilsdalar och stadsodling – kan det vara Lunds recept mot kommande översvämningar? Öppna dagvattensystem med bäckar och dammar som i Agustenborg? Fler Östra Torneträsk?
Vad spelar träden, särskilt de stora och gamla med sina rotsystem, för roll i uppgiften att ta hand om de ökade vattenmängderna? I vilken utsträckning bidrar Lunds kommun till att det periodvis är för mycket vatten nedströms i Höje å? Är det dags att lansera solidaritet med Lommaborna? Hur skydda dricksvatten från leptosporidium och andra klimatrelaterade hot mot dricksvattnet?
Arrangörer: Miljöpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan
Blågul nazist med tyska rötter av Gunnar Stensson
Hipp i Malmö har åter satt upp ”Ingvar – en musikalisk möbelsaga”. Senast den spelades var 2010. Den hälsades med ovationer.
Under de två år som gått har samhällsklimatet förändrats. Samtidigt har vi fått mer kunskap om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. Detta har lett till debatt om pjäsens bild av Ingvar Kamprad och Sverige.
Historikern Klas Åmark konstaterar i sin bok ”Att bo granne med ondskan” att nazistpartierna visserligen förblev små och aldrig uppnådde så mycket som en procent i ett val. Däremot existerade en sympati för Hitler och nazismen i akademiska kretsar och den övriga svenska eliten. Den sympatin kunde ha blivit ödesdiger om Sverige hade ockuperats.
Pjäsens utelämnande av fakta om nazismen och fascismen, gör det angeläget att granska Ingvar Kamprads bakgrund och livslånga koppling till Per Engdahl.
Ingvars Kamprads politiska CV
Pojken Ingvar tillhörde familjen Kamprad som vid mitten av 1800-talet invandrat från Tyskland till Sverige och köpt Elmtaryd, en stor gård i trakten av Älmhult. Familjen utgjorde ett främmande element i bygden och kallades ”nassar”. Ingvar var en ensam pojke. När hans far slog honom sökte han skydd hos farmor Fanny som aldrig lärt sig svenska ordentligt.
1938 fick han, endast tolv år gammal, kontakt med Lindholms nazistparti SSS, Svensk Socialistisk Samling. Där fann han den gemenskap han sökte. Han satte upp affischer och spred annat propagandamaterial.
Familjen hade släkt i Sudetlandet, det område som Tyskland avträtt till Tjeckoslovakien efter första världskriget.
Farmor Fanny ställde till med kaffekalas för att fira att Tyskland annekterade Sudettyskland 1938 efter förhandlingar med den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, som trodde sig ha uppnått ”Peace in our time”. Äntligen var hennes fattiga släktingar befriade, återbördade till det tyska hemlandet.
15 år gammal började Ingvar i Osby samskola, ett internat ”på kristen grund”. Där kom han i kontakt med Per Engdahl, som ledde organisationen ”Svensk Opposition”, till vilken den akademiska föreningen ”Sverige-Tyskland” var kollektivansluten. Där fanns både professorer och miljonärer.
Per Engdahl var antisemit och stödde Nazityskland. I tidningen ”Vägen framåt” propagerade han för en lösning av ”judeproblemet”. Judarna skulle deporteras till ett särskilt upplåtet område där de efter behag skulle få bygga en egen stat. Det var på den tiden möjligt att stödja tanken på en judisk stat samtidigt som man var antisemit.
Ingvar ägnade sig åt att sälja både Per Engdahls tidning ”Vägen framåt ” och ungdomsnazisternas ”Ungt folk”. Den svenska hemliga polisen registrerade honom som nazist. Han blev medlem 4014 i SSS, Svensk Socialistisk Samling – Sveriges nazistparti.
Efter att ha avlagt realexamen studerade han vidare på ”Göteborgs Handelsinstitut”. Året var 1943 och han fyllde 17. I Göteborg samarbetade han nära med den synskadade Per Engdahl.
Under de två år som gått har samhällsklimatet förändrats. Samtidigt har vi fått mer kunskap om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. Detta har lett till debatt om pjäsens bild av Ingvar Kamprad och Sverige.
Historikern Klas Åmark konstaterar i sin bok ”Att bo granne med ondskan” att nazistpartierna visserligen förblev små och aldrig uppnådde så mycket som en procent i ett val. Däremot existerade en sympati för Hitler och nazismen i akademiska kretsar och den övriga svenska eliten. Den sympatin kunde ha blivit ödesdiger om Sverige hade ockuperats.
Pjäsens utelämnande av fakta om nazismen och fascismen, gör det angeläget att granska Ingvar Kamprads bakgrund och livslånga koppling till Per Engdahl.
Ingvars Kamprads politiska CV
Pojken Ingvar tillhörde familjen Kamprad som vid mitten av 1800-talet invandrat från Tyskland till Sverige och köpt Elmtaryd, en stor gård i trakten av Älmhult. Familjen utgjorde ett främmande element i bygden och kallades ”nassar”. Ingvar var en ensam pojke. När hans far slog honom sökte han skydd hos farmor Fanny som aldrig lärt sig svenska ordentligt.
1938 fick han, endast tolv år gammal, kontakt med Lindholms nazistparti SSS, Svensk Socialistisk Samling. Där fann han den gemenskap han sökte. Han satte upp affischer och spred annat propagandamaterial.
Familjen hade släkt i Sudetlandet, det område som Tyskland avträtt till Tjeckoslovakien efter första världskriget.
Farmor Fanny ställde till med kaffekalas för att fira att Tyskland annekterade Sudettyskland 1938 efter förhandlingar med den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, som trodde sig ha uppnått ”Peace in our time”. Äntligen var hennes fattiga släktingar befriade, återbördade till det tyska hemlandet.
15 år gammal började Ingvar i Osby samskola, ett internat ”på kristen grund”. Där kom han i kontakt med Per Engdahl, som ledde organisationen ”Svensk Opposition”, till vilken den akademiska föreningen ”Sverige-Tyskland” var kollektivansluten. Där fanns både professorer och miljonärer.
Per Engdahl var antisemit och stödde Nazityskland. I tidningen ”Vägen framåt” propagerade han för en lösning av ”judeproblemet”. Judarna skulle deporteras till ett särskilt upplåtet område där de efter behag skulle få bygga en egen stat. Det var på den tiden möjligt att stödja tanken på en judisk stat samtidigt som man var antisemit.
Ingvar ägnade sig åt att sälja både Per Engdahls tidning ”Vägen framåt ” och ungdomsnazisternas ”Ungt folk”. Den svenska hemliga polisen registrerade honom som nazist. Han blev medlem 4014 i SSS, Svensk Socialistisk Samling – Sveriges nazistparti.
Efter att ha avlagt realexamen studerade han vidare på ”Göteborgs Handelsinstitut”. Året var 1943 och han fyllde 17. I Göteborg samarbetade han nära med den synskadade Per Engdahl.
1944 var han färdig med studierna och återvände hem till Elmtaryd.
Där träffade han Otto Ullman som arbetade som dräng på gården. Otto hade 1938 räddats undan den nazistiska terrorn i Wien genom en insats från Svenska Israelsmissionen, en organisation under den svenska kyrkan. Han skildes för alltid från sina judiska föräldrar. De mördades i Auschwitz 1944.
Det märkliga inträffade då, att nazisten Ingvar blev god vän med den judiska flyktingen Otto, som vi idag skulle kalla ett ensamkommande flyktingbarn.
Mellan Ingvar och Otto utvecklades en nära vänskap som varade i minst ett decennium.
Ingvar levde ett dubbelliv. Han arbetade sida vid sida med Otto först i jordbruket och senare i embryot till IKEA. Samtidigt upprätthöll han kontakten med Per Engdahl och fortsatte sin politiska aktivitet.
Per Engdahl erkände i ”Vägen framåt” att det begåtts ”enstaka övergrepp mot judarna”, men påstod att tyskarna hade drabbats hårdare.
Vi vet nu att vedergällningen mot sudettyskarna blev fruktansvärd. 450 000 dödades i krigets slutskede. Det motsvarar ungefär var åttonde sudettysk. De överlevande flydde till Tyskland, där de i årtionden kom att utgöra en farlig revanschistisk kraft.
Vänskapen mellan Per Engdahl och Ingvar Kamprad bestod. 1950 gifte sig Ingvar, Per var med på bröllopet. Samma år deltog Ingvar i Nysvenskarnas riksstämma. Han bidrog med ekonomiskt stöd.
Per Engdahl blev som vi vet en inflytelserik ideolog för Europas högerextrema rörelser. Under de senaste decennierna har de vuxit och blivit en politisk kraft att räkna med i länder som Österrike, Frankrike, Schweiz och Belgien. I vårt land kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Det skulle ha glatt Per Engdahl.
Till Elisabeth Åsbrink sa Ingvar Kamprad i en intervju 2010: ”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
En firmafest för svenskar
Se gärna ”Ingvar. En möbelsaga.” Men kom då ihåg den dolda politiska delen av Ingvars CV! Bland publiken kanske ni kommer att upptäcka personer vars åsikter ni bekämpar.
När Niklas Orrenius beskrev sina intryck av pjäsen för Malena Forsare, som drog igång debatten (SDS 4/3), beklagade han frånvaron av friktion i pjäsens första halva.
Han noterade, att nazismen och fascismen, som var en bit av Sverige då och som är och förblir en del av Ingvar Kamprads biografi, blir ännu mer närvarande, eftersom pjäsen utelämnar fakta. Frånvaron förvandlas till en tung skugga som sviktar i scenrummet. Pjäsen blir en firmafest för svenskar, en sugarcoating av Ingvar Kamprads liv.
Källor:
Klas Åmark, ”Att bo granne med ondskan”; Elisabeth Åsbrink, ”Och i Wienerwald står träden kvar”; Bertil Torekull och Ingvar Kamprad, ”Historien om IKEA”; Sverker Oredsson, ”Lunds universitet under andra världskriget”.
Där träffade han Otto Ullman som arbetade som dräng på gården. Otto hade 1938 räddats undan den nazistiska terrorn i Wien genom en insats från Svenska Israelsmissionen, en organisation under den svenska kyrkan. Han skildes för alltid från sina judiska föräldrar. De mördades i Auschwitz 1944.
Det märkliga inträffade då, att nazisten Ingvar blev god vän med den judiska flyktingen Otto, som vi idag skulle kalla ett ensamkommande flyktingbarn.
Mellan Ingvar och Otto utvecklades en nära vänskap som varade i minst ett decennium.
Ingvar levde ett dubbelliv. Han arbetade sida vid sida med Otto först i jordbruket och senare i embryot till IKEA. Samtidigt upprätthöll han kontakten med Per Engdahl och fortsatte sin politiska aktivitet.
Per Engdahl erkände i ”Vägen framåt” att det begåtts ”enstaka övergrepp mot judarna”, men påstod att tyskarna hade drabbats hårdare.
Vi vet nu att vedergällningen mot sudettyskarna blev fruktansvärd. 450 000 dödades i krigets slutskede. Det motsvarar ungefär var åttonde sudettysk. De överlevande flydde till Tyskland, där de i årtionden kom att utgöra en farlig revanschistisk kraft.
Vänskapen mellan Per Engdahl och Ingvar Kamprad bestod. 1950 gifte sig Ingvar, Per var med på bröllopet. Samma år deltog Ingvar i Nysvenskarnas riksstämma. Han bidrog med ekonomiskt stöd.
Per Engdahl blev som vi vet en inflytelserik ideolog för Europas högerextrema rörelser. Under de senaste decennierna har de vuxit och blivit en politisk kraft att räkna med i länder som Österrike, Frankrike, Schweiz och Belgien. I vårt land kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Det skulle ha glatt Per Engdahl.
Till Elisabeth Åsbrink sa Ingvar Kamprad i en intervju 2010: ”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
En firmafest för svenskar
Se gärna ”Ingvar. En möbelsaga.” Men kom då ihåg den dolda politiska delen av Ingvars CV! Bland publiken kanske ni kommer att upptäcka personer vars åsikter ni bekämpar.
När Niklas Orrenius beskrev sina intryck av pjäsen för Malena Forsare, som drog igång debatten (SDS 4/3), beklagade han frånvaron av friktion i pjäsens första halva.
Han noterade, att nazismen och fascismen, som var en bit av Sverige då och som är och förblir en del av Ingvar Kamprads biografi, blir ännu mer närvarande, eftersom pjäsen utelämnar fakta. Frånvaron förvandlas till en tung skugga som sviktar i scenrummet. Pjäsen blir en firmafest för svenskar, en sugarcoating av Ingvar Kamprads liv.
Källor:
Klas Åmark, ”Att bo granne med ondskan”; Elisabeth Åsbrink, ”Och i Wienerwald står träden kvar”; Bertil Torekull och Ingvar Kamprad, ”Historien om IKEA”; Sverker Oredsson, ”Lunds universitet under andra världskriget”.
Angående gång- och cykelväg mellan Odarslövsvägen och Norra Gränsvägen av Ulf Nymark
Till Tekniska nämnden, Lunds kommun
Lergröt
Det finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Mellan Odarslövsvägen (vid Max IV) och Norra Gränsvägen stäcker sig en markväg som tidigare var reglerad som gång- och cykelväg i båda riktningarna. Sedan en tid tillbaka är den reglerad som gång- och cykelbana enbart i nord och nordvästlig riktning från väster om motorvägen, alltså med vägmärke ”D6. Påbjuden gång- och cykelbana”. I östlig och sydöstlig riktning är den reglerad som en väg där färd med motordrivet fordon är förbjuden, utom för ”behörig trafik”.
Det finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Kulturtips
Armand Mirpour (SE) LIVE – Support: Crying Day Care Choir (SE)
På Babel den 9 mars 2012 kl 19:00.
Läs mer »
På Babel den 9 mars 2012 kl 19:00.
Läs mer »
Carminho
På Palladium 9 mars kl 19.30. Läs mer »
På Palladium 9 mars kl 19.30. Läs mer »
det vita i vitt
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
Internationella Kvinnodagen med Rigmor Gustafsson och Jan Sigurd
I Caroli kyrka 9 mars kl 19:00. Läs mer »
I Caroli kyrka 9 mars kl 19:00. Läs mer »
Ladies Wellness Night på Kallbadhuset
En kväll för bara damerna... Hela kallbadhuset öppet med olika aktiviteter, 9 mars på Ribersborgs Kallbadhus
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
En kväll för bara damerna... Hela kallbadhuset öppet med olika aktiviteter, 9 mars på Ribersborgs Kallbadhus
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 09 mar kl. 19:00. Läs mer »
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 09 mar kl. 19:00. Läs mer »
De 7 dygderna | Teaterimprovisation | Ödmjukhet
Månteatern ger 7 kvällar i folkbildningens tecken utan syrgas och flytväst. Teaterimprovisatörer och det akademiska Lund tar ett skamgrepp på De 7 dygderna.
Lör 10 mar kl. 19:00. Läs mer »
Månteatern ger 7 kvällar i folkbildningens tecken utan syrgas och flytväst. Teaterimprovisatörer och det akademiska Lund tar ett skamgrepp på De 7 dygderna.
Lör 10 mar kl. 19:00. Läs mer »
Magisk Galashow
Magisk Galashow med några av Sveriges Bästa Trollkonstnärer, på Moomsteatern 10 mars kl 20:30. Läs mer »
Magisk Galashow med några av Sveriges Bästa Trollkonstnärer, på Moomsteatern 10 mars kl 20:30. Läs mer »
Apkonster
En föreställning fylld med akrobatik, trolleri och magi på högsta nivå, där spänning varvas med skratt. Gästspel av Dockteaterverkstan på Teater Sagohuset.
Sön 11 mar kl. 12:00. Läs mer »
En föreställning fylld med akrobatik, trolleri och magi på högsta nivå, där spänning varvas med skratt. Gästspel av Dockteaterverkstan på Teater Sagohuset.
Sön 11 mar kl. 12:00. Läs mer »
Le Corsaire
Live från Bolsjojbaletten på Spegeln och Kino 11 mars kl 16:00. Läs mer
Live från Bolsjojbaletten på Spegeln och Kino 11 mars kl 16:00. Läs mer
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Sön 11 mar kl. 16:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Sön 11 mar kl. 16:00. Läs mer »
I betraktarens ögon
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 13 mar kl. 19:30. Läs mer »
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 13 mar kl. 19:30. Läs mer »
A Hawk and A Hacksaw
framför egenkomponerad filmmusik till Sergei Paradjanovs film, Shadows of Forgotten Ancestors.
Den 14/3 kl 20:30 på INKONST. Läs mer »
framför egenkomponerad filmmusik till Sergei Paradjanovs film, Shadows of Forgotten Ancestors.
Den 14/3 kl 20:30 på INKONST. Läs mer »
Louise Hoffsten & Band + Support. Stiko Per Larsson
På Palladium 15 mars kl 19:30. Läs mer »
På Palladium 15 mars kl 19:30. Läs mer »
En hyllning till Eva Cassidy
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
Karl Bartos till Malmö och Babel
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-03-01
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan 3 mars kl 17
"En flygel och tjugo fingrar" Christina Jansson och Boel Videke
"En flygel och tjugo fingrar" Christina Jansson och Boel Videke
DOC LOUNGE 3 & 6 mars
Lördagen den 3 mars
EN AFTON MED JACQUES WERUP
Lundapremiär ( och enda visningen i Lund) på Jan Troells film "Kalla ingenting försent" med efterföljande livespelning av Jacques Werup.
"Genom föreställningen En afton med Jaques Werup möts poesi, film och musik på ett unikt och spännande sätt"
Gäster: Jacques Werup och Jan Troell
Dörrarna öppnar 18.00 Film ca 19.00 Live ca 20.20 . Mat, bar och dj.
Förköp kan göras på Biljettbyrån eller på Tickster.se
LIVE: Som en levande kommentar och komplement till filmen framträder JACQUES WERUP live efter visningen, med ett stycke poetisk musikteater. Tillsammans med allmusikern och ljudkonstnären JOHAN BERGSTRÖM presenterar Jacques ”drömmen om att leva”. En intim föreställning med en av våra stora poeter och estradörer. 30 min.
Mer info:
EN AFTON MED JACQUES WERUP
Lundapremiär ( och enda visningen i Lund) på Jan Troells film "Kalla ingenting försent" med efterföljande livespelning av Jacques Werup.
"Genom föreställningen En afton med Jaques Werup möts poesi, film och musik på ett unikt och spännande sätt"
Gäster: Jacques Werup och Jan Troell
Dörrarna öppnar 18.00 Film ca 19.00 Live ca 20.20 . Mat, bar och dj.
Förköp kan göras på Biljettbyrån eller på Tickster.se
LIVE: Som en levande kommentar och komplement till filmen framträder JACQUES WERUP live efter visningen, med ett stycke poetisk musikteater. Tillsammans med allmusikern och ljudkonstnären JOHAN BERGSTRÖM presenterar Jacques ”drömmen om att leva”. En intim föreställning med en av våra stora poeter och estradörer. 30 min.
Mer info:
Tisdagen den 6 mars
ECO PIRATE - The Story of Paul Watson
Sverigepremiär på en spännande och fascinerande historia om Greenpeace, Sea Sheapard och Paul Watsons outtröttliga kamp för att rädda haven och dess invånare.
Gäster: Sea Sheapard Danmark och förhoppningsvis skype samtal med Paul Watson i Antarktis.
Från uppkomsten av Greenpeace-rörelsen till sammandrabbningar med fiskare i Galapagos, sänkningen av ett piratvalfångstfartyg utanför Portugal, och till hans senaste massmediala strider med den japanska valfångstflottan i Antarktis. Dokumentären skildrar denna kontroversiella persons extraordinära liv som lagbrytande förkämpe i miljörörelsen – världens första eko-pirat.
Mer info:
Susan George i Malmö
Susan George – 
den världsberömda samhällsdebattören, forskaren och förgrundsfiguren för Attac – gästar Sverige 4–5 mars, i samband med att hennes bok har utkommit på svenska.
Den 5 mars kl. 19–21 deltar hon i ett seminarium om skuldkris, klimatkris och växande klyftor i Malmö. Medverkar gör bland andra kommunalrådet Carina Nilsson (S).
Arr. Attac, ABF, Efter Arbetet, LO Malmö och Karneval förlag
Mer info här
den världsberömda samhällsdebattören, forskaren och förgrundsfiguren för Attac – gästar Sverige 4–5 mars, i samband med att hennes bok har utkommit på svenska.Den 5 mars kl. 19–21 deltar hon i ett seminarium om skuldkris, klimatkris och växande klyftor i Malmö. Medverkar gör bland andra kommunalrådet Carina Nilsson (S).
Arr. Attac, ABF, Efter Arbetet, LO Malmö och Karneval förlag
Mer info här
Susan George: Deras kris, våra lösningar
Först den dåliga nyheten.Den kris som våra samhällen befinner sig i är långt större än vad de flesta av oss anar. Redan nu berör den, eller kommer snart att beröra, våra liv i praktiskt taget alla avseenden.
Det är en kris med många ansikten. En ekonomisk kris, en social kris ioch en ekologisk kris som kan hota människans hela livsmiljö.
Sedan den goda nyheten.
Krisen är inte ofrånkomlig. Vi skulle kunna leva i en ren och rik värld där alla har ett drägligt och värdigt liv. Världen har aldrig varit så rik, och vi har till vårt förfogande all den kunskap och de verktyg som behövs. Hindren är inte tekniska, praktiska eller finansiella – utan politiska, intellektuella och ideologiska.
Susan George ger i sin bok inte bara intressanta och väl underbyggda förklaringar till hur vi hamnat i denna svåra belägenhet. Hon beskriver också hur vi kan ta oss ur den.
Årsmöte i DV den 5 mars
Dagordning för DV:s årsmöte den 5 mars 2012 i DV:s lokal Magle Lilla Kyrkogata 2.
Årsmötet är öppet för alla intresserade.
Kl. 18.00Årsmötet är öppet för alla intresserade.
Information och diskussion om Lunds planer för den nya stadsdelen Brunnshög
Planarkitekt Johanna Wittenmark från Stadsbyggnadskontorets ”Projektkontor för Lund NE/Brunnshög” informerar och svarar på frågor – därefter diskussion.
Kl. 19.00 (ca)
Årsmötesförhandlingar i stadgemässig ordning med bl a en motion om "Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet" som finns på annan plats i veckans nr.
Alla är hjärtligt välkomna till årsmötet – temat för årsmötet, Brunnshög, (dvs den första mera publikt inriktade delen) är högaktuell: Detaljplanen för ESS är ute på samråd och den utlovade spårvägen saknas i planen!
Rödgröna hälsningar
Styrelsen för Demokratisk Vänster
Panelsamtal om Israels mur på Västbanken
7 mars Kl 19.00 - 21.00 i AF-Borgen Sandgatan 2, Lund
Grunden för panelsamtalet är det aktionsfall som Amnesty Båstad/Ängelholm arbetar med. Fallet är byn Jayyous på Västbanken som har drabbats mycket hårt av att Israels mur/barriär avskärmar ungefär 2/3 av bybornas jordbruksmarker från byn. Muren är folkrättsligt olaglig, vilket fastslogs 2004 i ett vägledande/tolkande uttalande (advisory opinion) av International Court of Justice. Paneldeltagare:
Ove Bring, professor internationell rätt
Sara Bondesson, Sverige Kristna Råd
Peter Löfgren, journalist
Anders Persson, freds- och konfliktforskare
Inträde 30 sek (fritt inträde för medlemmar i UPF)
Arr: Amnesty Båstad/Ängelholm och Utrikespolitiska Föreningen i Lund
Grunden för panelsamtalet är det aktionsfall som Amnesty Båstad/Ängelholm arbetar med. Fallet är byn Jayyous på Västbanken som har drabbats mycket hårt av att Israels mur/barriär avskärmar ungefär 2/3 av bybornas jordbruksmarker från byn. Muren är folkrättsligt olaglig, vilket fastslogs 2004 i ett vägledande/tolkande uttalande (advisory opinion) av International Court of Justice. Paneldeltagare:
Ove Bring, professor internationell rätt
Sara Bondesson, Sverige Kristna Råd
Peter Löfgren, journalist
Anders Persson, freds- och konfliktforskare
Inträde 30 sek (fritt inträde för medlemmar i UPF)
Arr: Amnesty Båstad/Ängelholm och Utrikespolitiska Föreningen i Lund
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 9 mars kl 13.00
”Kommer inte kaffet snart?
En kvinna på Sankt Lars broderade frågan på en duk som finns att se på Medicinhistoriska museet.
Monologen med samma namn återger några samtal som Karin Stensson hade med en god vän som då och då kunde drabbas av en psykos, som ledde till att hon blev omhändertagen på Sankt Lars. I monologen ger vännen i ord uttryck för upplevelser av ensamhet, gränslöshet, ångest, osäkerhet, sorg och skuld. Ibland distanserar hon sig genom humor. Men allt är inte negativt. I psykosen bearbetar hon svåra upplevelser i sitt liv. Psykosen innebär också en förhöjd livskänsla. Det kan utmynna i en upplevelse av försoning och tröst. På det sättet blir psykosen ett drama som leder till en sorts katharsis, rening. Det blir möjligt för henne att återvända till sitt vanliga liv med dess glädjeämnen och trygghet, krav och påfrestningar. Monologen utmynnar i en sorts vila, en befrielse, en vardag. Det svåra är ännu en gång genomlevt. Nu fortsätter livet…
Karin Stensson har under många år arbetat med kultur och teater på psykiatrin i Sankt Lars. Hon bor på Klostergården och har medverkat i flera föreställningar på Atelierteatern i Göteborg och Lilla Teatern i Lund
”Kommer inte kaffet snart?
En kvinna på Sankt Lars broderade frågan på en duk som finns att se på Medicinhistoriska museet.
Monologen med samma namn återger några samtal som Karin Stensson hade med en god vän som då och då kunde drabbas av en psykos, som ledde till att hon blev omhändertagen på Sankt Lars. I monologen ger vännen i ord uttryck för upplevelser av ensamhet, gränslöshet, ångest, osäkerhet, sorg och skuld. Ibland distanserar hon sig genom humor. Men allt är inte negativt. I psykosen bearbetar hon svåra upplevelser i sitt liv. Psykosen innebär också en förhöjd livskänsla. Det kan utmynna i en upplevelse av försoning och tröst. På det sättet blir psykosen ett drama som leder till en sorts katharsis, rening. Det blir möjligt för henne att återvända till sitt vanliga liv med dess glädjeämnen och trygghet, krav och påfrestningar. Monologen utmynnar i en sorts vila, en befrielse, en vardag. Det svåra är ännu en gång genomlevt. Nu fortsätter livet…
Karin Stensson har under många år arbetat med kultur och teater på psykiatrin i Sankt Lars. Hon bor på Klostergården och har medverkat i flera föreställningar på Atelierteatern i Göteborg och Lilla Teatern i Lund
Torsdagskväll 8 mars i Helgeand 19.00
Samtal med Lena Sjöstrand
Vad ska man ha kroppen till när man firar gudstjänst? Den här kvällen samtalar vi om kroppen i gudstjänsten. Vad är det som sker i och mellan våra kroppar när vi firar gudstjänst? Vad betyder rum, handlingar och närvaro för vår upplevelse? Måste allt vi gör med kroppen betyda något?
Inleder gör Lena Sjöstrand som är kaplan i Domkyrkan och teologie doktor.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Lars Ohly ansvarar för kultur av Gunnar Stensson
Jag vet att Lars Ohly läser. På C H Hermanssons tid värnade VPK om kulturen. Förlaget Arbetarkultur utgav flera klassiker. ”Motståndets Estetik”, Peter Weiss stora roman om kampen mot nazismen, kom ut där. Lars Ohly läste den.
Partiet hade också en tidning, Ny Dag, som inte bara handlade om politik utan också bedrev en vital kulturbevakning. Åsiktslikriktning och bristande engagemang drev de båda institutionerna i graven, på samma sätt som de skånska ”klasskämparna” försökte tysta Veckobladet.
Lars Ohly tillönskas framgång när han nu ska ägna sin betydande energi åt att återuppväcka V som kulturbärare.
Partiet hade också en tidning, Ny Dag, som inte bara handlade om politik utan också bedrev en vital kulturbevakning. Åsiktslikriktning och bristande engagemang drev de båda institutionerna i graven, på samma sätt som de skånska ”klasskämparna” försökte tysta Veckobladet.
Lars Ohly tillönskas framgång när han nu ska ägna sin betydande energi åt att återuppväcka V som kulturbärare.
Drones, maskiner för övervakning och mord
Några notiser
I Norrbotten utvecklas det svenska radiostyrda obemannade planet Neuron. Det kan användas för civila ändamål som övervakning av skogsbränder. Men det kan också användas för människojakt. Det känner lukten av människor. På en kilometers avstånd kan det se föremål som är en kvadratcentimeter stora. Det styrs på skärmar genom ett system som kallas ”point and fly”.
Israel är ledande inom utvecklingen av drones. Drones användes under Gazakriget och gav de anfallande trupperna information om var motståndarna befann sig.
Drones används till att spionera på flyktingar i Afrika och över Medelhavet.
I Pakistan och Afghanistan använder USA drones i ökande utsträckning. Flera påstådda motståndare har mördats. I samband med varje framgångsrik attack dödas samtidigt många civila.
Gränsen mot Mexiko övervakas med drones.
”Comfortable killing” begås på skärmar flera mil från mordoffren. Det ger upphov till en ”playstation mentality”.
Det finns en hel litteratur om detta. Sök på nätet.
Israel är ledande inom utvecklingen av drones. Drones användes under Gazakriget och gav de anfallande trupperna information om var motståndarna befann sig.
Drones används till att spionera på flyktingar i Afrika och över Medelhavet.
I Pakistan och Afghanistan använder USA drones i ökande utsträckning. Flera påstådda motståndare har mördats. I samband med varje framgångsrik attack dödas samtidigt många civila.
Gränsen mot Mexiko övervakas med drones.
”Comfortable killing” begås på skärmar flera mil från mordoffren. Det ger upphov till en ”playstation mentality”.
Det finns en hel litteratur om detta. Sök på nätet.
V presenterar klimatprogram av Gunnar Stensson
Närmast vill partiet att 3 miljarder satsas på ett nytt investeringsprogram riktat till kommuner, landsting och företag.
17 miljarder ska fram till 2014 gå till järnvägsinvesteringar för att flytta godstransporterna från väg till järnväg och för bättre persontransporter. Investeringen ger 17 000 nya jobb.
Minst 40 000 hyreslägenheter ska klimatupprustas per år. Det ger bättre boendemiljö för hundratusentals människor och minskar utsläppen. Rotavdraget riktas till miljöanpassning.
Den svenska animalieproduktionen står för nästan lika stora utsläpp som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar. EU:s subventioner till köttproduktion måste avskaffas. Mer vegetarisk mat ska serveras i skolor och offentlig verksamhet.
Alla förslag är helt finansierade enligt principen ”priset höjs på det som hotar klimatet och intäkterna investeras i det som är hållbart”
Regeringens skattepolitik som prioriterar privat konsumtion måste förändras för att prioritera välfärd och offentlig konsumtion. Höginkomsttagare orsakar störst utsläpp och får stå tillbaka för vård, skola, omsorg och äldreomsorg.
För att samordna klimatpolitiken skapas ett klimatdepartement.
Det som krävs är en kraftfull klimatpolitik som samtidigt är en politik för jämlikhet och fler jobb.
Bakgrunden till förslagen är att Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade med 11 procent 2010 och att regeringen gör nedskärningar på miljö- och klimatområdet de närmaste åren.
Sverige har rasat från tionde till 34:e plats i miljörörelsens jämförelse av länders klimatpolitik.
Detta är några punkter i en debattartikel undertecknad av Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Jens Holm. DN 27/2.
17 miljarder ska fram till 2014 gå till järnvägsinvesteringar för att flytta godstransporterna från väg till järnväg och för bättre persontransporter. Investeringen ger 17 000 nya jobb.
Minst 40 000 hyreslägenheter ska klimatupprustas per år. Det ger bättre boendemiljö för hundratusentals människor och minskar utsläppen. Rotavdraget riktas till miljöanpassning.
Den svenska animalieproduktionen står för nästan lika stora utsläpp som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar. EU:s subventioner till köttproduktion måste avskaffas. Mer vegetarisk mat ska serveras i skolor och offentlig verksamhet.
Alla förslag är helt finansierade enligt principen ”priset höjs på det som hotar klimatet och intäkterna investeras i det som är hållbart”
Regeringens skattepolitik som prioriterar privat konsumtion måste förändras för att prioritera välfärd och offentlig konsumtion. Höginkomsttagare orsakar störst utsläpp och får stå tillbaka för vård, skola, omsorg och äldreomsorg.
För att samordna klimatpolitiken skapas ett klimatdepartement.
Det som krävs är en kraftfull klimatpolitik som samtidigt är en politik för jämlikhet och fler jobb.
Bakgrunden till förslagen är att Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade med 11 procent 2010 och att regeringen gör nedskärningar på miljö- och klimatområdet de närmaste åren.
Sverige har rasat från tionde till 34:e plats i miljörörelsens jämförelse av länders klimatpolitik.
Detta är några punkter i en debattartikel undertecknad av Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Jens Holm. DN 27/2.
Morgon i Jenin på bokrean – köp och läs! av Bertil Egerö
Sällan har en bok tagit mig så hårt som denna. Så direkt, så konkret, så personlig, om palestiniernas fruktansvärda historia från 1947 till idag.
Susan Abulhawa har gjort ett skickligt arbete. Hon får läsaren att uppleva att det är hennes eget öde vi följer, hennes oändliga smärta över krig, våld, förluster av sina kära vi delar. Familjens och bygemenskapens perspektiv dominerar framställningen, som går från 1940-talet till början på 2000-talet. Fördrivningen 1948, flyktinglägret i Jenin, 1967 års krig, kriget mot Libanon i början av 80-talet – allt skildras intimt personligt, med kortare inslag om det bredare skeendet.
Abulhawa ger oss bilden av den judiska israelen som den omänskliga soldat vi idag hör om från Afghanistankrigets vardag, men också som den rädda unga man som inte vill döda. Som politikern som ”vet” att fördrivningen kräver hårda nypor, och som den människa vars inre bryts ner av vetskapen om judars och palestiniers gemensamma ursprung och lidanden, om den historiens stora grymhet där nazismens brott mot judar blir judarnas brott mot palestinierna.
Genom olika familjemedlemmars reaktioner på förtrycket leds vi in i skapandet av PLO, dess framgångar och slutliga fördrivning till Tunisien, Arafats resultatlösa kompromisser och den växande desperation som ledde till de två jihaden – alltid med Israel som den skoningslöse vedergällningens krigsapparat.
Framställningen andas dofter, smaker från palestinska odlingar och måltider. Poetiska inslag ur den djupa kulturhistorien varvas med varma skildringar av gemenskap, respekt, hälsningar och stöd i det utsatta läge alla delar. Barnen – barnen är hoppets källa och motivering, barnen som drabbas så omänskligt av det israeliska våldet och som bär fröet till en annan värld inom sig.
Dessutom har boken som inbunden en vacker layout och är en estetisk njutning att läsa. 69 kr fick jag ge för den i affären på Bangatan. År 2010 gavs den ut på engelska och svenska.
Susan Abulhawa har gjort ett skickligt arbete. Hon får läsaren att uppleva att det är hennes eget öde vi följer, hennes oändliga smärta över krig, våld, förluster av sina kära vi delar. Familjens och bygemenskapens perspektiv dominerar framställningen, som går från 1940-talet till början på 2000-talet. Fördrivningen 1948, flyktinglägret i Jenin, 1967 års krig, kriget mot Libanon i början av 80-talet – allt skildras intimt personligt, med kortare inslag om det bredare skeendet. Abulhawa ger oss bilden av den judiska israelen som den omänskliga soldat vi idag hör om från Afghanistankrigets vardag, men också som den rädda unga man som inte vill döda. Som politikern som ”vet” att fördrivningen kräver hårda nypor, och som den människa vars inre bryts ner av vetskapen om judars och palestiniers gemensamma ursprung och lidanden, om den historiens stora grymhet där nazismens brott mot judar blir judarnas brott mot palestinierna.
Genom olika familjemedlemmars reaktioner på förtrycket leds vi in i skapandet av PLO, dess framgångar och slutliga fördrivning till Tunisien, Arafats resultatlösa kompromisser och den växande desperation som ledde till de två jihaden – alltid med Israel som den skoningslöse vedergällningens krigsapparat.
Framställningen andas dofter, smaker från palestinska odlingar och måltider. Poetiska inslag ur den djupa kulturhistorien varvas med varma skildringar av gemenskap, respekt, hälsningar och stöd i det utsatta läge alla delar. Barnen – barnen är hoppets källa och motivering, barnen som drabbas så omänskligt av det israeliska våldet och som bär fröet till en annan värld inom sig.
Dessutom har boken som inbunden en vacker layout och är en estetisk njutning att läsa. 69 kr fick jag ge för den i affären på Bangatan. År 2010 gavs den ut på engelska och svenska.
Bradley Manning, en amerikansk hjälte av Gunnar Stensson
Bradley Manning har föreslagits till Nobels fredspris för avslöjandet av amerikanska krigsförbrytelser i Irak.
Vi har alla sett den amerikanska helikopterbesättningen skrattande skjuta prick på civila irakier som förgäves försöker fly.
Den 24-årige amerikanske soldaten Bradley Manning sitter i fängelse för att han sagt sanningen om USA:s illegala krig i Irak och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Guantanamo och i de tortyrhålor som administreras av regimer som fungerar som USA:s hantlangare.
En avgrund skiljer honom från de rasister som kämpar för rätten att sprida Julius Streicher-propaganda mot invandrare.
Bradley Manning greps snabbt och har sedan dess suttit i fängelse, först i amerikanskt militärfängelse, sedan överförd till civilt Han hotas av dödsstraff.
”Free Bradley Manning” är namnet på en hemsida med mer information.
Bradley Manning fogar sig till raden av amerikanska hjältar - det finns många sådana - som riskerat sina liv för den viktigaste satsen i den amerikanska konstitutionen: ”All men are created equal”.
John Brown hängdes 1859 för att han kämpade för slavarnas befrielse. Kvar lever sången: ”His soul is marching on.”
Geronimo stred för att försvara apachernas land mot en överlägsen ockupationsarmé 1874 till 1886.
Joe Hill, den svenskättade arbetarledaren, avrättades 1915 efter falska anklagelser för mord.
Ethel och Julius Rosenberg avrättades i elektriska stolen 1953, anklagade för spionage mot den amerikanska atombombsproduktionen.
Daniel Ellsberg förkortade Vietnamkriget genom att avslöja Pentagon-rapporten. Tack vare den breda opinionen mot USA:s orättfärdiga krig i Vietnam och stödet från starka media med New York Times i spetsen undgick han repressalier.
Martin Luther King mördades 1968 för sin ledande roll i medborgarrättskampen för de svartas rättigheter.
Bradley Mannings ödesår är 2012. Vi är skyldiga honom vår solidaritet.
Många amerikaner är skurkar och uslingar. Skurkarna är ofta mäktiga. Somliga av dem har varit presidenter. De tolkar konstitutionens ord om ”the pursuit of happiness” som en uppmaning att bygga det amerikanska samhället på gränslös makt och omättlig girighet.
Det finns skäl att återkomma till Bradley Manning.
Vi har alla sett den amerikanska helikopterbesättningen skrattande skjuta prick på civila irakier som förgäves försöker fly.
Den 24-årige amerikanske soldaten Bradley Manning sitter i fängelse för att han sagt sanningen om USA:s illegala krig i Irak och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Guantanamo och i de tortyrhålor som administreras av regimer som fungerar som USA:s hantlangare.
En avgrund skiljer honom från de rasister som kämpar för rätten att sprida Julius Streicher-propaganda mot invandrare.
Bradley Manning greps snabbt och har sedan dess suttit i fängelse, först i amerikanskt militärfängelse, sedan överförd till civilt Han hotas av dödsstraff.
”Free Bradley Manning” är namnet på en hemsida med mer information.
Bradley Manning fogar sig till raden av amerikanska hjältar - det finns många sådana - som riskerat sina liv för den viktigaste satsen i den amerikanska konstitutionen: ”All men are created equal”.
John Brown hängdes 1859 för att han kämpade för slavarnas befrielse. Kvar lever sången: ”His soul is marching on.”
Geronimo stred för att försvara apachernas land mot en överlägsen ockupationsarmé 1874 till 1886.
Joe Hill, den svenskättade arbetarledaren, avrättades 1915 efter falska anklagelser för mord.
Ethel och Julius Rosenberg avrättades i elektriska stolen 1953, anklagade för spionage mot den amerikanska atombombsproduktionen.
Daniel Ellsberg förkortade Vietnamkriget genom att avslöja Pentagon-rapporten. Tack vare den breda opinionen mot USA:s orättfärdiga krig i Vietnam och stödet från starka media med New York Times i spetsen undgick han repressalier.
Martin Luther King mördades 1968 för sin ledande roll i medborgarrättskampen för de svartas rättigheter.
Bradley Mannings ödesår är 2012. Vi är skyldiga honom vår solidaritet.
Många amerikaner är skurkar och uslingar. Skurkarna är ofta mäktiga. Somliga av dem har varit presidenter. De tolkar konstitutionens ord om ”the pursuit of happiness” som en uppmaning att bygga det amerikanska samhället på gränslös makt och omättlig girighet.
Det finns skäl att återkomma till Bradley Manning.
Pensionerna är inte jämställda av Sven-Hugo Mattsson
Jag skall nedan komma med förslag hur vårt pensionssystem kan bli jämställt, inte jämlikt alltså. Jag tycker att det skall finnas morötter i systemet i den meningen att den som betalar in mest också skall ha mest, med ett undantag. Det måste finnas en premie för den som föder barn, kvinnor, och för de som tar ansvaret för barnens uppväxt.
Låt mig först konstatera att de absolut flesta män har goda och tillräckliga pensioner, om man gör ungefär som jag föreslår så löser man också för de män som nu har låga pensioner. Med mitt förslag får vi ett helgjutet system, vilket i och för sig inte innebär att alla är nöjda. Men det kostar, så klart, det finns inga genvägar. Det finns ingen som nallar av våra pengar.
Inte jämställt
Jag kan höra två invändningar mot att kvinnor skall få ut lika mycket pension som männen. Ett är att kvinnor blir äldre och därför kompenserar det faktum att månadspensionen är lägre, kvinnor får nu ut ungefär 75 % av vad männen får. Argumentet håller inte. Då kan man lika väl tycka att högutbildade skall få lägre pensioner än lågutbildade. Medan kvinnor blir fyra år äldre än män så blir högutbildade fem år mer. Ännu större skillnad är det mellan rökare och icke rökare, men inte kräver vi att icke rökare skall ha mindre i pension.
Kontrakt mellan generationerna
Ett annat argument är att männen betalar in mycket mer i avgift. Det argumentet skall jag pulvrisera. Pensioner är ett kontrakt mellan generationer, det är inte de pengar man betalar in under sin aktiva tid vi använder nu, de pengarna är borta, de gick till våra föräldrar.
De pengar pensionärerna lever på nu är de pengar som betalas in nu. Det är därför vi har en broms i systemet, det finns inga genvägar här heller. De som arbetade under en mäktig hög konjunktur kan inte hävda att det är dessa pengar vi skall få ut nu. Utgångspunkten är dagens ekonomi, faller ekonomin måste pensionerna sänkas som det gjordes 2010 och 2011.
Ett pensionssystem kräver alltså barn och barnbarn. Så ger vi de som föder och tar huvudansvaret lägre pension. Det är helt enkelt bisarrt.
Lösningen är att en del av pensions- avgiften reserveras för dem som tar ansvaret för barnen, precis som en del av våra skatter reserveras för barnbidrag. Jag tror dock inte man skall sänka pensionerna för någon, det finns knappast förståelse för det. Min tanke är att man höjer pensionsavgiften med 1,5-2 % och reserverar dessa pengar till dem som tagit ansvar för barn. Jag tror att dessa pengar skulle räcka till en tusenlapp per barn. Dessa delas sen mellan barnens föräldrar i förhållande till hur man tagit ut föräldraledigheten. 3000 kr mer i pension för den som har fött tre barn och helt tagit ansvaret. Inte mycket, men man skall tänka på att många kvinnor bara har runt 10.000 kr i pension och där är det en god höjning.
Hon har 8.000 i pension
Hon är 78 år. Hon har 4.000 kr i hyra. Trots den här bilden anser man att hon skall betala 1.600 kr i skatt. Vi har här säkrat en rundgång, eftersom hon bara har 2.400 kr ut när skatt och hyra är betald måste hon ha hyresbidrag. Förmodligen får hon gå till socialen när hennes tänder går sönder. Så behöver en person som slitit hela sitt liv gå med mössan i hand för att leva ett ekonomiskt gott liv. Det bisarra i detta är att hon fött och tagit hela ansvaret för fyra barn. Barnen föddes på 50-talet, när det inte fanns barnomsorg och pappamånader inte ens diskuterades. Pensionärer lever alltså på de pengar som nu betalas in. Hennes fyra barn och sex barnbarn är ute och arbetar och betalar nästan 50.000 kr i månaden i pensionsavgifter. Till henne anses det dock bara finnas 8.000 kr i pension. Bisarrt, bisarrt, bisarrt.
Lösningen på detta, att vi måste höja de lägsta pensionerna, bör gå över statskassan, som det gör nu. Jag tycker ingen pensionär skall ha under 10.000 kr och då menar jag netto.
Om man gör så innebär det ett lyft för ovanstående person 3.400 kr från 6.600 till 10.000. På den inkomsten kan hon leva förhållandevis bra utan att gå med mössan i hand.
Vad skulle detta kosta, svaret är: inte mycket! Alla har ju inte så låg pension, så alla behöver inte 3.400 kr mer för att få en inkomst på 10.000 kr. Låt mig konstatera att om de 300.000 som har lägst pension skulle få 2.000 kr mer i månaden skulle det kosta oss 7.2 milliarder. Med tanke på att hyresbidragen skulle minska vill jag påstå att detta är en skitsumma. Nettosumman skulle bli ungefär lika mycket som kostnaden för sänkt moms på krogen. Jag konstaterar att det finns olika prioriteringar.
Jag har i en tidigare artikel här i VB, förslagit att pensionsavgiften skall öka från 18,5 till 25 %. Detta för att säkra att vi får tillräckliga pensioner trots att vi blir äldre. Nu föreslår jag ytterligare 1.5 -2 % procentenhet för att göra systemet jämställt. Visst, det är kanske tufft, men det finns inga genvägar. Den allmänna pensionen är ett slutet system, det finns ingen som skor sig på någon annan.
Vill vi ha ett goda pensioner får vi betala för det!
Låt mig först konstatera att de absolut flesta män har goda och tillräckliga pensioner, om man gör ungefär som jag föreslår så löser man också för de män som nu har låga pensioner. Med mitt förslag får vi ett helgjutet system, vilket i och för sig inte innebär att alla är nöjda. Men det kostar, så klart, det finns inga genvägar. Det finns ingen som nallar av våra pengar.
Inte jämställt
Jag kan höra två invändningar mot att kvinnor skall få ut lika mycket pension som männen. Ett är att kvinnor blir äldre och därför kompenserar det faktum att månadspensionen är lägre, kvinnor får nu ut ungefär 75 % av vad männen får. Argumentet håller inte. Då kan man lika väl tycka att högutbildade skall få lägre pensioner än lågutbildade. Medan kvinnor blir fyra år äldre än män så blir högutbildade fem år mer. Ännu större skillnad är det mellan rökare och icke rökare, men inte kräver vi att icke rökare skall ha mindre i pension.
Kontrakt mellan generationerna
Ett annat argument är att männen betalar in mycket mer i avgift. Det argumentet skall jag pulvrisera. Pensioner är ett kontrakt mellan generationer, det är inte de pengar man betalar in under sin aktiva tid vi använder nu, de pengarna är borta, de gick till våra föräldrar.
De pengar pensionärerna lever på nu är de pengar som betalas in nu. Det är därför vi har en broms i systemet, det finns inga genvägar här heller. De som arbetade under en mäktig hög konjunktur kan inte hävda att det är dessa pengar vi skall få ut nu. Utgångspunkten är dagens ekonomi, faller ekonomin måste pensionerna sänkas som det gjordes 2010 och 2011.
Ett pensionssystem kräver alltså barn och barnbarn. Så ger vi de som föder och tar huvudansvaret lägre pension. Det är helt enkelt bisarrt.
Lösningen är att en del av pensions- avgiften reserveras för dem som tar ansvaret för barnen, precis som en del av våra skatter reserveras för barnbidrag. Jag tror dock inte man skall sänka pensionerna för någon, det finns knappast förståelse för det. Min tanke är att man höjer pensionsavgiften med 1,5-2 % och reserverar dessa pengar till dem som tagit ansvar för barn. Jag tror att dessa pengar skulle räcka till en tusenlapp per barn. Dessa delas sen mellan barnens föräldrar i förhållande till hur man tagit ut föräldraledigheten. 3000 kr mer i pension för den som har fött tre barn och helt tagit ansvaret. Inte mycket, men man skall tänka på att många kvinnor bara har runt 10.000 kr i pension och där är det en god höjning.
Hon har 8.000 i pension
Hon är 78 år. Hon har 4.000 kr i hyra. Trots den här bilden anser man att hon skall betala 1.600 kr i skatt. Vi har här säkrat en rundgång, eftersom hon bara har 2.400 kr ut när skatt och hyra är betald måste hon ha hyresbidrag. Förmodligen får hon gå till socialen när hennes tänder går sönder. Så behöver en person som slitit hela sitt liv gå med mössan i hand för att leva ett ekonomiskt gott liv. Det bisarra i detta är att hon fött och tagit hela ansvaret för fyra barn. Barnen föddes på 50-talet, när det inte fanns barnomsorg och pappamånader inte ens diskuterades. Pensionärer lever alltså på de pengar som nu betalas in. Hennes fyra barn och sex barnbarn är ute och arbetar och betalar nästan 50.000 kr i månaden i pensionsavgifter. Till henne anses det dock bara finnas 8.000 kr i pension. Bisarrt, bisarrt, bisarrt.
Lösningen på detta, att vi måste höja de lägsta pensionerna, bör gå över statskassan, som det gör nu. Jag tycker ingen pensionär skall ha under 10.000 kr och då menar jag netto.
Om man gör så innebär det ett lyft för ovanstående person 3.400 kr från 6.600 till 10.000. På den inkomsten kan hon leva förhållandevis bra utan att gå med mössan i hand.
Vad skulle detta kosta, svaret är: inte mycket! Alla har ju inte så låg pension, så alla behöver inte 3.400 kr mer för att få en inkomst på 10.000 kr. Låt mig konstatera att om de 300.000 som har lägst pension skulle få 2.000 kr mer i månaden skulle det kosta oss 7.2 milliarder. Med tanke på att hyresbidragen skulle minska vill jag påstå att detta är en skitsumma. Nettosumman skulle bli ungefär lika mycket som kostnaden för sänkt moms på krogen. Jag konstaterar att det finns olika prioriteringar.
Jag har i en tidigare artikel här i VB, förslagit att pensionsavgiften skall öka från 18,5 till 25 %. Detta för att säkra att vi får tillräckliga pensioner trots att vi blir äldre. Nu föreslår jag ytterligare 1.5 -2 % procentenhet för att göra systemet jämställt. Visst, det är kanske tufft, men det finns inga genvägar. Den allmänna pensionen är ett slutet system, det finns ingen som skor sig på någon annan.
Vill vi ha ett goda pensioner får vi betala för det!
Ungdomens hus – ett fröhus för svensk demokrati och internationell solidaritet av Gunnar Stensson
Ungdomens hus i Malmö är Sveriges äldsta Folkets Hus, snart 120 år. Där har August Palm och Per-Albin Hansson framträtt i kampen för rösträtt och rättvisa.
Sara Lidman talade den 22 december 1972, då vi demonstrerade mot USA:s bombning av Hanoi, den förbrytelse som Olof Palme jämförde med Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville och Treblinka.
Skolan hade just slutat för hösten, jag gick direkt från Heleneholmsgymnasiet, tusentals deltog i demonstrationen, blötsnön ven längs Södra Förstadsgatan och decembermörkret sänkte sig över Malmö.
Salen i Ungdomens hus var överfull, långt ifrån alla kom in, och Sara Lidman talade, intensivt, lågmält och - vilket ord ska jag välja? - existentiellt om USA:s folkmord. Flera krigsår återstod.
Kanske var Hanoi-bombningen ett moraliskt nederlag för USA som är jämförbart med Nazitysdklands nederlag vid Stalingrad.
Nixons tid som president var snart förbi, men två och ett halvt år återstod till det amerikanska nederlaget och Vietnams befrielse.
Hatarna invaderar
Tisdagen 21 februari 2012 ägde ett helt annat möte rum i Ungdomens hus: Journalisten Ingrid Carlqvist grundade något som hon kallade ”Tryckfrihetssällskapet”.
Niklas Orrenius skrev ett sakligt, i ord milt reportage som ger en förödande redovisning av dem som var där, deras bakgrund och åsikter och vad de sa och gjorde (SDS 26/2).
Inbjudna att tala var bara hatare, personer som hatar muslimer, invandring och invandrare.
”Tryckfrihetssällskapet” är en organisation för misslyckade journalister, författare och konstnärer. De betecknar sig som politiskt inkorrekta. Sina fiaskon skyller de på det svenska ”DDR-samhället” och på islam, som de besinningslöst hatar.
Förebilden är det danska ”Trykkefriheds-selskabet”. Dess grundare Lars Hedegaard är bitter för att Jyllandsposten, trots sin uttalat islamofobiska linje, vägrar att trycka satser som ”muslimer våldtar sina egna barn” eller ”muslimska kvinnor är inte människor, deras funktion är att vara livmoder, de bär krigarnas avkomma och skapar krigare, men annars... nåja, de kan användas i sexuella syften, men annars har de inget värde.”
Eller: ”När svenska flickor blir massvåldtagna är det inget fel ur muslimskt perspektiv.” Lars Hedegaard formulerar rasismen i pornografiska termer.
Det bekymrar inte den danska prästen Katrine Winkel Holm – till skillnad från Hedegaard har hon en kolumn i Jyllandsposten – när hon försvarar honom: ”Folk säger att han är rasist. Men han hatar rasism. Det han sade var sanningen: kvinnan saknar värde i islam. Muslimska kvinnor sitter i bur.”
Sara Lidman talade den 22 december 1972, då vi demonstrerade mot USA:s bombning av Hanoi, den förbrytelse som Olof Palme jämförde med Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville och Treblinka.
Skolan hade just slutat för hösten, jag gick direkt från Heleneholmsgymnasiet, tusentals deltog i demonstrationen, blötsnön ven längs Södra Förstadsgatan och decembermörkret sänkte sig över Malmö.
Salen i Ungdomens hus var överfull, långt ifrån alla kom in, och Sara Lidman talade, intensivt, lågmält och - vilket ord ska jag välja? - existentiellt om USA:s folkmord. Flera krigsår återstod.
Kanske var Hanoi-bombningen ett moraliskt nederlag för USA som är jämförbart med Nazitysdklands nederlag vid Stalingrad.
Nixons tid som president var snart förbi, men två och ett halvt år återstod till det amerikanska nederlaget och Vietnams befrielse.
Hatarna invaderar
Tisdagen 21 februari 2012 ägde ett helt annat möte rum i Ungdomens hus: Journalisten Ingrid Carlqvist grundade något som hon kallade ”Tryckfrihetssällskapet”.
Niklas Orrenius skrev ett sakligt, i ord milt reportage som ger en förödande redovisning av dem som var där, deras bakgrund och åsikter och vad de sa och gjorde (SDS 26/2).
Inbjudna att tala var bara hatare, personer som hatar muslimer, invandring och invandrare.
”Tryckfrihetssällskapet” är en organisation för misslyckade journalister, författare och konstnärer. De betecknar sig som politiskt inkorrekta. Sina fiaskon skyller de på det svenska ”DDR-samhället” och på islam, som de besinningslöst hatar.
Förebilden är det danska ”Trykkefriheds-selskabet”. Dess grundare Lars Hedegaard är bitter för att Jyllandsposten, trots sin uttalat islamofobiska linje, vägrar att trycka satser som ”muslimer våldtar sina egna barn” eller ”muslimska kvinnor är inte människor, deras funktion är att vara livmoder, de bär krigarnas avkomma och skapar krigare, men annars... nåja, de kan användas i sexuella syften, men annars har de inget värde.”
Eller: ”När svenska flickor blir massvåldtagna är det inget fel ur muslimskt perspektiv.” Lars Hedegaard formulerar rasismen i pornografiska termer.
Det bekymrar inte den danska prästen Katrine Winkel Holm – till skillnad från Hedegaard har hon en kolumn i Jyllandsposten – när hon försvarar honom: ”Folk säger att han är rasist. Men han hatar rasism. Det han sade var sanningen: kvinnan saknar värde i islam. Muslimska kvinnor sitter i bur.”
Urgammalt krig
Enligt Katrine Winkel Holm pågår ett krig mellan muslimer och kristna: ”Fiendskapen mellan muslimer och kristna är urgammal.” Hon ser sig som en kämpe i detta tusenåriga krig, en korsriddare. Uttrycket i hennes ansikte på fotot liknar Anders Breiviks. Samma fanatiska obeveklighet. ”Jag är så glad att jag inte är svensk”, säger hon.
En annan talare är norrmannen Hans Rustad. På sin blogg ”Document.no” har han publicerat ”samtliga kommentarer som Anders Behring Breivik skrivit på denna nyhetstjänst”.
De kan läsas i sin helhet på webbtidningen ”Nationell nu”.
Hans Rustad betecknar Anders Behring Breivik som ”en kristen högersionist, antinazist och fanatisk EDL-sympatisör.” (EDL; English Defence League, en våldsam judisk rörelse).
Mikael Jalving, författare till ”Absolut Sverige. En rejse i tavshedens rese” deltar också i ”Tryckfrihetssällskapets” möte.
Lars Vilks är naturligtvis där, omgiven av sina statliga säkerhetsvakter. Han lever gott på sin rondellhund och tackar ”Trykkefrihedsselskabet” som säljer kopior av den till danska rasister för 1500 kronor styck.
En annan självskriven gäst är Dan Park från Lund, nyss dömd för hets mot folkgrupp på grund av slavaffischen. Hans affischer läggs nu ut på nazitidningen ”Nationell nu”.
Och givetvis är Ted Ekeroth, SD, där. Han tror att svenska journalister 1987 kom överens om att inte skriva något negativt om invandrare. Överenskommelsen kallar han ”Lilla Saltsjöbadsavtalet”.
Regionrådet Jens Leandersson, SD, twittrar: ”Hoppas det kan bli en tankesmedja likt Timbro.
”Tryckfrihetssällskapet” kommer knappast att utvecklas till vare sig tankesmedja eller massorganisation. Det är ju framför allt en egocentrisk sekt av personer som klappar varandra på ryggen och kverulerar för att de är underkända i det offentliga samtalet.
Men de är inte helt ensamma. Axess finns ju. Axess har helt andra tillgångar, både en tv-kanal som gång på gång kör det invandrarfientliga föredraget ”Efter multikulti” och en påkostad tidskrift. Det var där professor Svante Nordin publicerade sin invandrarfientliga artikel.
Axess nya nummer är ett angrepp mot den nya feminismen. Professor Magnus Ullén kritiserar numret. ”Det är inte mycket till analys – den går förövrigt igen i Breiviks ökända 1500-sidiga dokument, vilket måhända förklarar varför (tidskriftens redaktör) Lundberg blir hysterisk så fort någon påminner om Breiviks samhällsanalys”(Aftonbladet 27/2).
De hundra missnöjda hatarna i Ungdomens hus är ett symtom på förvirring och isolering snarare än ett hot. Men visst finns här en stank av 1930-talets Malmö och Lund.
Bostadsbyggandet: Regeringens nonchalans och kommunens begränsade möjligheter av Ann Schyter
Bostadsbyggandet ligger på mycket låg nivå sedan de statliga subventionerna upphörde. Många väntar på vad regeringen ska göra före nästa val för att möta unga människors krav på bostäder till rimlig kostnad. Nu har ju den borgliga regeringen en bostadsminister igen. Under en period tyckte man inte att det skulle behövas. Vad har då bostadsminster Attefall att komma med? Enligt DN 23/2 menar han att har han en medicin för att öka bostadsbyggandet: långsiktiga spelregler. Men han preciserar inte närmre. Alla förväntningar om subventioner avfärdar han med att pengarna går rakt ner i byggherrarnas fickor.
Ministern pekar på att stora byggbolag sitter på markreserver och menar att kommunerna skulle kunna ta ut avgifter på tilldelad mark som inte används. Jo, så kan man göra, men risken är att bolagen helt enkelt betalar avgiften. De räknar med att ta igen det från framtida boende eller sälja vidare och göra vinst på markvärdeökningen. Lunds kommun säger sig följa marknadsvärdet vilket man måste enligt lagen, men det hindrar inte, som vi sett, att marknadsvärdet mycket snabbt blir något mycket högre. Detta är ett problem som inte skulle finnas om marken uppläts med tomträtt.
Vänsterpartiet har i en motion till fullmäktige föreslagit att kommunen skall upplåta mark för bostadsbyggande med tomträtt. Det är ett sätt att motverka spekulation med mark, att försäkra sig om att mark upplåten till hyresrätt inte ombildas till bostadsrätt, och att i någon liten mån hålla nere priset i nyproduktionen, eftersom exploatören inte behöver betala för marken inledningsvis, utan i form av en årlig markhyra, tomträttsavgäld.
Det är alltså en ganska enkel och självklar politisk åtgärd, egentligen den enda säkra kommunen har för att styra markanvändningen, men tyvärr är det inte så att man därmed ökar nyproduktionen. Idag är det troligen vanligare att företag gör uppköp för att skaffa sig en markreserv än att kommuner gör det. Man kan med tomträtt hindra byggföretag att förvärva mark som de inte bygger på, men man kan inte tvinga fram byggande. Och det behöver byggas!
Boverket har i en rapport från förra året (2011: 26) pekat på att Köpenhamn har en fond för markköp och försäljning, och att det borde utredas om något sådant skulle kunna användas av svenska kommuner. Men några så långsiktiga åtgjärder föreslår inte bostadsministern. Han uppmanar istället kommunerna att bli tuffare och anställa fler tjänstemän på stadsbyggnadskontoren. Jo, det är säkert bra om det fanns hög planberedskap och en mer aktiv dialig med lundaborna om behovet av förtätning. Men jag tror inte det i första hand är bristen på detaljplaner som hindrar byggandet i Lund.
Men vad kan kommunen göra för att öka bostadsbyggandet? Bostadsministern har naturligtvis rätt i att kommunerna bör ha en långsiktighet och en förutsägbarhet i sitt agerande. För att locka exploatörer måste de få veta vad som gäller. Boverket rekommenderar (2011:63) att detaljplaner inte är alltför skräddarsydda för ett projekt – då kan nödvändiga förändringar innebära tidsförluster. Kommunen kan också se till att attrahera fler exploatörer, inte bara de stora. Varken kommunens markpolitik eller planläggning kan tvinga fram en ökad bostadsproduktion. För detta krävs statliga reformer.
Andrahandsuthyrning och ägarlägenheter
Vad bostadsministern vill inte utreda olika möjligheter att öka bostadsproduktionen. Vad han istället har initierat är en utredning om andrahandsuthyrning. Som om det fanns så gott om outhyrda lägenheter. Andrahandsuthyrning skulle inte minska bostadsbristen ens marginellt. I DN 25/2 skriver representanter för HSB och Hyresgästföreningen att ministern har försäkrat att konsumentskyddet i form av bruksvärdesprincipen på hyresmarknaden ska bestå, men att han nu verkar vilja legalisera och utvidga den andrahandsmarknad på bostäder som redan finns med oskäligt höga hyror och osäkerhet.
Utredningen tycks gälla andrahandsuthyrning av såväl hyresrätter som bostadsrätter. En bostadsrättsförening är som bekant en förening av folk som bor i och äger en andel i föreningens fastighet(er). Föreningens styrelse måste godkänna andrahandsuthyrning och gör det i allmänhet för ett år, och kan om speciella skäl finns förlänga tillståndet. Visst kan man tänka sig skäl då en familj vill behålla en lägenhet en längre period, kanske för att flytta tillbaka vid pensionering, eller ha till barnen när de ska flytta hemifrån. Men att tillåta andrahandsthyrning mer generellt kommer att få konsekvenser långt utöver att erbjuda en lösning för detta fåtal familjer. Om man inte kräver att innehavaren bor i huset, så blir det svårt att hindra att kapitalstarka enheter, individer eller bolag, köper upp mängder med lägenheter för att sen hyra ut. Sen fungerar ju inte den gemensamma och demokratiska förvaltningen av fastigheten och kommer därför att följas av krav på lagändringar för att tillåta ägarlägenheter.
Ägarlägenheter finns i många städer i Europa och många andra ställen, exempelvis i Vietnam där hyreshusen har privatiseras. Det innebär att man äger sin lägenhet, och enbart har yttertak och grund gemensamt med grannarna, en gemenskap som ofta är helt otillräckligt reglerad och därför innebär att de som bor på översta våningen får ta hand om taket. I Paris på åttiotalet hörde jag om bolagens aggresiva inköpsstrategier av centrala lägenheter. De skrev kontrakt med gamla som sedan fick en summa pengar i månaden, en extra pension, mot att företaget fick överta eller köpa lägenheten vid ägarens bortgång. Nå, kanske en perifer detalj att berätta. Poängen jag vill göra är att med legaliserad andrahandsuthyrning kommer vi att få en helt ny form av hyresmarknad. Jag undrar om det är en sådan ministern bäddar för.
Ministern pekar på att stora byggbolag sitter på markreserver och menar att kommunerna skulle kunna ta ut avgifter på tilldelad mark som inte används. Jo, så kan man göra, men risken är att bolagen helt enkelt betalar avgiften. De räknar med att ta igen det från framtida boende eller sälja vidare och göra vinst på markvärdeökningen. Lunds kommun säger sig följa marknadsvärdet vilket man måste enligt lagen, men det hindrar inte, som vi sett, att marknadsvärdet mycket snabbt blir något mycket högre. Detta är ett problem som inte skulle finnas om marken uppläts med tomträtt.
Vänsterpartiet har i en motion till fullmäktige föreslagit att kommunen skall upplåta mark för bostadsbyggande med tomträtt. Det är ett sätt att motverka spekulation med mark, att försäkra sig om att mark upplåten till hyresrätt inte ombildas till bostadsrätt, och att i någon liten mån hålla nere priset i nyproduktionen, eftersom exploatören inte behöver betala för marken inledningsvis, utan i form av en årlig markhyra, tomträttsavgäld.
Det är alltså en ganska enkel och självklar politisk åtgärd, egentligen den enda säkra kommunen har för att styra markanvändningen, men tyvärr är det inte så att man därmed ökar nyproduktionen. Idag är det troligen vanligare att företag gör uppköp för att skaffa sig en markreserv än att kommuner gör det. Man kan med tomträtt hindra byggföretag att förvärva mark som de inte bygger på, men man kan inte tvinga fram byggande. Och det behöver byggas!
Boverket har i en rapport från förra året (2011: 26) pekat på att Köpenhamn har en fond för markköp och försäljning, och att det borde utredas om något sådant skulle kunna användas av svenska kommuner. Men några så långsiktiga åtgjärder föreslår inte bostadsministern. Han uppmanar istället kommunerna att bli tuffare och anställa fler tjänstemän på stadsbyggnadskontoren. Jo, det är säkert bra om det fanns hög planberedskap och en mer aktiv dialig med lundaborna om behovet av förtätning. Men jag tror inte det i första hand är bristen på detaljplaner som hindrar byggandet i Lund.
Men vad kan kommunen göra för att öka bostadsbyggandet? Bostadsministern har naturligtvis rätt i att kommunerna bör ha en långsiktighet och en förutsägbarhet i sitt agerande. För att locka exploatörer måste de få veta vad som gäller. Boverket rekommenderar (2011:63) att detaljplaner inte är alltför skräddarsydda för ett projekt – då kan nödvändiga förändringar innebära tidsförluster. Kommunen kan också se till att attrahera fler exploatörer, inte bara de stora. Varken kommunens markpolitik eller planläggning kan tvinga fram en ökad bostadsproduktion. För detta krävs statliga reformer.
Andrahandsuthyrning och ägarlägenheter
Vad bostadsministern vill inte utreda olika möjligheter att öka bostadsproduktionen. Vad han istället har initierat är en utredning om andrahandsuthyrning. Som om det fanns så gott om outhyrda lägenheter. Andrahandsuthyrning skulle inte minska bostadsbristen ens marginellt. I DN 25/2 skriver representanter för HSB och Hyresgästföreningen att ministern har försäkrat att konsumentskyddet i form av bruksvärdesprincipen på hyresmarknaden ska bestå, men att han nu verkar vilja legalisera och utvidga den andrahandsmarknad på bostäder som redan finns med oskäligt höga hyror och osäkerhet.
Utredningen tycks gälla andrahandsuthyrning av såväl hyresrätter som bostadsrätter. En bostadsrättsförening är som bekant en förening av folk som bor i och äger en andel i föreningens fastighet(er). Föreningens styrelse måste godkänna andrahandsuthyrning och gör det i allmänhet för ett år, och kan om speciella skäl finns förlänga tillståndet. Visst kan man tänka sig skäl då en familj vill behålla en lägenhet en längre period, kanske för att flytta tillbaka vid pensionering, eller ha till barnen när de ska flytta hemifrån. Men att tillåta andrahandsthyrning mer generellt kommer att få konsekvenser långt utöver att erbjuda en lösning för detta fåtal familjer. Om man inte kräver att innehavaren bor i huset, så blir det svårt att hindra att kapitalstarka enheter, individer eller bolag, köper upp mängder med lägenheter för att sen hyra ut. Sen fungerar ju inte den gemensamma och demokratiska förvaltningen av fastigheten och kommer därför att följas av krav på lagändringar för att tillåta ägarlägenheter.
Ägarlägenheter finns i många städer i Europa och många andra ställen, exempelvis i Vietnam där hyreshusen har privatiseras. Det innebär att man äger sin lägenhet, och enbart har yttertak och grund gemensamt med grannarna, en gemenskap som ofta är helt otillräckligt reglerad och därför innebär att de som bor på översta våningen får ta hand om taket. I Paris på åttiotalet hörde jag om bolagens aggresiva inköpsstrategier av centrala lägenheter. De skrev kontrakt med gamla som sedan fick en summa pengar i månaden, en extra pension, mot att företaget fick överta eller köpa lägenheten vid ägarens bortgång. Nå, kanske en perifer detalj att berätta. Poängen jag vill göra är att med legaliserad andrahandsuthyrning kommer vi att få en helt ny form av hyresmarknad. Jag undrar om det är en sådan ministern bäddar för.
Kulturtips
Biograf Spegeln - En afton med Jacques Werup
Film av Jan Troell. Musik och poesi av Jacques Werup
Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »
Film av Jan Troell. Musik och poesi av Jacques Werup
Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »
Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »
The Orchard Ballads
På Inkonst 2 & 3 mars! Danskonsertpaketet, se två häftiga dansföreställningar på Inkonst. - Endast 260 kr för The Orchard Ballads och Grind.
Fre 02 mar kl. 20:00. Läs mer »
På Inkonst 2 & 3 mars! Danskonsertpaketet, se två häftiga dansföreställningar på Inkonst. - Endast 260 kr för The Orchard Ballads och Grind.
Fre 02 mar kl. 20:00. Läs mer »
Nisse Thorbjörn Band
Dansk Chicagoblues med intensitet, nerv och en föryngrande energi.
På Malmö Brygghus 3 mars kl 21:30.
Läs mer »
Dansk Chicagoblues med intensitet, nerv och en föryngrande energi.
På Malmö Brygghus 3 mars kl 21:30.
Läs mer »
LEONARDO DA VINCI: MÅLARE VID MILANOS HOV
Repris 4 mars kl 14.00. Läs mer »
Repris 4 mars kl 14.00. Läs mer »
Jorden runt med två gitarrer - David och Thomas på världsmusikjakt
På Palladium 4 mars kl. 15:00. Läs mer »
På Palladium 4 mars kl. 15:00. Läs mer »
KINO - Ernani
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 25 februari. Repris 4 och 5 mars.
Sön 04 mar kl. 13:00. Läs mer »
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 25 februari. Repris 4 och 5 mars.
Sön 04 mar kl. 13:00. Läs mer »
MERA MAX! - nya böcker och en ny värld!
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Sön 04 mar kl. 10:30. Läs mer »
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Sön 04 mar kl. 10:30. Läs mer »
Sånger med glöd för frusna hjärtan.
En vårvinterkonsert med Miriam Aïda och kvinnokören Röster Utan Gränser
Kom till Caroli kyrka den 4 mars och låt frusna vinterhjärtan tina tillsammans med Miriam Aïda och kvinnokören Röster Utan Gränser när dom sjunger en härlig mix av sånger från både Sverige och andra länder.
Sön 04 mar kl. 18:00. Läs mer »
En vårvinterkonsert med Miriam Aïda och kvinnokören Röster Utan Gränser
Kom till Caroli kyrka den 4 mars och låt frusna vinterhjärtan tina tillsammans med Miriam Aïda och kvinnokören Röster Utan Gränser när dom sjunger en härlig mix av sånger från både Sverige och andra länder.
Sön 04 mar kl. 18:00. Läs mer »
Oslipat, med bl a Kristoffer Appelquist
Verklighetsvidgande humor. Både unikast och bäst. På Babel 7 mars KL 20:00.
Läs mer »
Verklighetsvidgande humor. Både unikast och bäst. På Babel 7 mars KL 20:00.
Läs mer »
det vita i vitt
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Tor 08 mar kl. 19:30. Läs mer »
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Tor 08 mar kl. 19:30. Läs mer »
Grouper Violet replacement
Grouper aka Liz Harris tar teatern och dess akustik i besittning för att framföra sina ovanligt ömsinta och drömska popkollage.
På Inkonst 8 mars KL 20:00. Läs mer »
Grouper aka Liz Harris tar teatern och dess akustik i besittning för att framföra sina ovanligt ömsinta och drömska popkollage.
På Inkonst 8 mars KL 20:00. Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 08 mar kl. 16:00. Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 08 mar kl. 16:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-02-23
Isländsk (skratt)afton på DOC LOUNGE 28 februari
Vad är Island mer än Björk, islandshästar och vulkanaska? Jo finanskris och komikern och politikern Jon Gnarr. Nu kommer filmen om komikern som tröttnade på den korrupta isländska politiken och startade sitt eget parti The Best Party. Går det att lösa Islands djupa kris med humor och komik? Följ Jon Gnarrs resa mot toppen.
GNARR -en rolig modern isländsk saga
GNARR – (Island 2010, 96 min, english)
REGI: Gaukur Ùlfarsson
SAMTAL: Regissören Gaukur Ùlfarsson är med oss på skype från Reykjavik efter filmvisningen!
LIVE: Lunds egen skönsjungande islänning Karl Olgeirsson (tidgare samarbetat med Petula Clark och Björk) rullar ut flygeln och bjuder på några isländska toner innan filmen.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr
GNARR -en rolig modern isländsk saga
GNARR – (Island 2010, 96 min, english)
REGI: Gaukur Ùlfarsson
SAMTAL: Regissören Gaukur Ùlfarsson är med oss på skype från Reykjavik efter filmvisningen!
LIVE: Lunds egen skönsjungande islänning Karl Olgeirsson (tidgare samarbetat med Petula Clark och Björk) rullar ut flygeln och bjuder på några isländska toner innan filmen.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 1 mars kl 13.00
Psalmer av Britt G Hallqvist Monica Håkansson berättar om Britt G Hallqvists liv och gärning, och vi sjunger tillsammans med Larsåke Sjöstedt.
Psalmer av Britt G Hallqvist Monica Håkansson berättar om Britt G Hallqvists liv och gärning, och vi sjunger tillsammans med Larsåke Sjöstedt.
Torsdagskväll 1 mars i Helgeand 19.00
Film; Amazing Grace
Den brittiske parlamentsledamoten William Wilberforce (Ioan Gruffudd) stiftar 1787 en "förening för lastens motarbetande", och vid samma tid börjar han den kamp mot slavhandeln som blev hans livsgärning. Den
välkända psalmen Amazing grace (Oändlig nåd) skrivs 1779 av den tidigare kaptenen på ett engelskt slavskepp John Newton (Albert Finney).
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Film; Amazing Grace
Den brittiske parlamentsledamoten William Wilberforce (Ioan Gruffudd) stiftar 1787 en "förening för lastens motarbetande", och vid samma tid börjar han den kamp mot slavhandeln som blev hans livsgärning. Den
välkända psalmen Amazing grace (Oändlig nåd) skrivs 1779 av den tidigare kaptenen på ett engelskt slavskepp John Newton (Albert Finney).
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Årsmöte i DV den 5 mars
Dagordning för DV:s årsmöte den 5 mars 2012 i DV:s lokal Magle Lilla Kyrkogata 2.
Årsmötet är öppet för alla intresserade.
Årsmötet är öppet för alla intresserade.
Kl. 18.00
Information och diskussion om Lunds planer för den nya stadsdelen Brunnshög
Planarkitekt Johanna Wittenmark från Stadsbyggnadskontorets ”Projektkontor för Lund NE/Brunnshög” informerar och svarar på frågor – därefter diskussion.
Kl. 19.00 (ca)
Årsmötesförhandlingar i stadgemässig ordning med bl a en motion om "Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet" som finns på annan plats i veckans nr.
Alla är hjärtligt välkomna till årsmötet – temat för årsmötet, Brunnshög, (dvs den första mera publikt inriktade delen) är högaktuell: Detaljplanen för ESS är ute på samråd och den utlovade spårvägen saknas i planen!
Rödgröna hälsningar
Styrelsen för Demokratisk Vänster
Vaddå cykelkommun?
Magle Lilla Kyrkogata 14 februari 11.00 (ca)
Här kommer två bilder från Lunds kommun – en kommun som gärna kallar sig ”cykelkommun”.
Den första bilden Magle Lilla Kyrkogata, del av det lila huvudcykelstråket österut mot Södra Sandby. Oframkomligt (alternativt livsfarligt) för cyklister på grund av utebliven snöröjning och fylld av snömodd. Många, många timmar efter senaste snöfall.
Den andra bilden också lila huvudcykelstråket, nu på Hardebergaspåret. Omöjligt att komma fram till fots och på cykel på grund av översvämning. Mitt på dagen. Hur länge cykelvägen befunnit sig i detta skick ska jag låta vara osagt. Men förmodligen sedan snösmältningen något dygn innan bilden togs.
Tror någon att bilvägen till Södra Sandby skulle tillåtas vara oframkomlig för motorfordon till långt fram på dagen på grund av utebliven snöröjning? Eller rentav i flera dagar? Tror någon att bilvägen av väghållaren under loppet av ett halvt dygn eller mera skulle låta bli att åtgärda en översvämning som höll vägen avstängd för all biltrafik?
Vaddå ”cykelkommun”?
Ulf Nymark
Den första bilden Magle Lilla Kyrkogata, del av det lila huvudcykelstråket österut mot Södra Sandby. Oframkomligt (alternativt livsfarligt) för cyklister på grund av utebliven snöröjning och fylld av snömodd. Många, många timmar efter senaste snöfall.
Den andra bilden också lila huvudcykelstråket, nu på Hardebergaspåret. Omöjligt att komma fram till fots och på cykel på grund av översvämning. Mitt på dagen. Hur länge cykelvägen befunnit sig i detta skick ska jag låta vara osagt. Men förmodligen sedan snösmältningen något dygn innan bilden togs.
Tror någon att bilvägen till Södra Sandby skulle tillåtas vara oframkomlig för motorfordon till långt fram på dagen på grund av utebliven snöröjning? Eller rentav i flera dagar? Tror någon att bilvägen av väghållaren under loppet av ett halvt dygn eller mera skulle låta bli att åtgärda en översvämning som höll vägen avstängd för all biltrafik?
Vaddå ”cykelkommun”?
Ulf Nymark
Hardebergaspåret i höjd med Mårtens Fälad,
23 februari kl 11.00 (ca)
Årsmöte i byalaget av Gunnar Stensson
Pågatågshållplats och bevarande av seniorernas Träffpunkt prioriteras i Klostergården.
Måndagen 20/2 genomförde Klostergårdens byalag sitt årsmöte. Det var välbesökt och debatten blev livlig och långvarig.
Utbyggnaden av järnvägen till Högevalls-badet gör det möjligt att åter bygga en hållplats vid Åkerlund och Rausings väg. Ett litet meningsutbyte handlade om vad den gamla hållplatsen hade haft för namn. Höjebro mölla, var det nog.
Hållplatsen kommer att ha stor betydelse för Klostergårdsbornas arbetspendling till Malmö, liksom till orter norr om Lund. Den kommer att vara till nytta också vid större arrangemang i Arenan.
Industriområdet kommer att kunna försörjas med järnvägstransporter.
Förlängningen av Åkerlund och Rausings väg över Höjeådalen till väg 108 blir onödig och kan stoppas.
Stort intresse ägnades dessa infrastrukturfrågor.
Men också nedläggningen av seniorernas Träffpunkt på Vårvädersvägen engagerade. Byalaget beslöt att söka samarbete med PRO och andra organisationer för att stoppa Vård- och omsorgsnämndens beslut att stänga Träffpunkten vid midsommar för att sedan skapa en ny Träffpunkt med ett mer centralt läge någon gång i framtiden.
Ett glapp på ett par år skulle drabba de äldre mycket hårt. Besparingen blir bara drygt 200 000 kronor, vilket motsvarar en liten del av den höjning av politikerarvodena som nyligen bestämdes. Politikerna skor sig på allmänhetens bekostnad, var den allmänna meningen.
Måndagen 20/2 genomförde Klostergårdens byalag sitt årsmöte. Det var välbesökt och debatten blev livlig och långvarig.
Utbyggnaden av järnvägen till Högevalls-badet gör det möjligt att åter bygga en hållplats vid Åkerlund och Rausings väg. Ett litet meningsutbyte handlade om vad den gamla hållplatsen hade haft för namn. Höjebro mölla, var det nog.
Hållplatsen kommer att ha stor betydelse för Klostergårdsbornas arbetspendling till Malmö, liksom till orter norr om Lund. Den kommer att vara till nytta också vid större arrangemang i Arenan.
Industriområdet kommer att kunna försörjas med järnvägstransporter.
Förlängningen av Åkerlund och Rausings väg över Höjeådalen till väg 108 blir onödig och kan stoppas.
Stort intresse ägnades dessa infrastrukturfrågor.
Men också nedläggningen av seniorernas Träffpunkt på Vårvädersvägen engagerade. Byalaget beslöt att söka samarbete med PRO och andra organisationer för att stoppa Vård- och omsorgsnämndens beslut att stänga Träffpunkten vid midsommar för att sedan skapa en ny Träffpunkt med ett mer centralt läge någon gång i framtiden.
Ett glapp på ett par år skulle drabba de äldre mycket hårt. Besparingen blir bara drygt 200 000 kronor, vilket motsvarar en liten del av den höjning av politikerarvodena som nyligen bestämdes. Politikerna skor sig på allmänhetens bekostnad, var den allmänna meningen.
Trafik- och säkerhetspolitik av Lucifer
I veckan utspelades i Köpenhamn ett klassiskt politiskt lärostycke. 
Statsminister Helle Thorning Schmidt förklarade att det blir ingen ”betalingsring”, dvs trängselskatt i Köpenhamn trots att det ingick i regerings-förklaringen underskriven av S, SF och R (adikale). Det är SF som varit pådrivande för en trängselskatt och återtåget nu var ännu ett bakslag för SF som har fått ge upp allt de begärt och nu måste fråga sig varför de överhuvud är med i regeringen.
Varför blev det så här? Förklaringen får nog anses vara bristande vilja och mod att gå emot bilistlobbyn. Den är inte i majoritet, men den hade stöd av alla de borgerliga partierna, av alla Köpenhamns dagstidningar och de vanliga motorintressena och därutöver av de socialdemokratiska borgmästarna i Köpenhamns grannkommuner på västkanten. De rymmer just de bilister som tar bilen till jobbet i centrum var arbetsdag. Bland Köpenhamnsborna själva fanns det en, låt vara tveksam men dock, majoritet för trängselskatt och den hade säkert stärkts om man getts en chans att pröva på. Men inför utsikten till en socialdemokratisk katastrof vid nästa kommunalval i kranskommunerna gav regeringen upp.
Helle Thorning-Schmidts regering har inte precis varit så framgångsrik. Som i Sverige är borgarna överlägsna i media och har nu i ett halvt år orerat om löftesbrott. Jo, radikalerna har haft veto mot alla progressiva förslag. Därutöver är regeringsunderlaget i sig skakigt där R har kunnat bestämma om ekonomin. Det är tur att Enhetslistan, det mest utpräglade vänsterparti man hittar i nordisk politik, har varit så vänligt och stödjande.
Carl Bildt, en säkerhetsrisk
Än en gång kommer det fram uppgifter om Bildt som väl inte är helt nya, men som inte precis brukar lyftas fram. I ett par månader har det förvisso talats om hans affärsintressen i afrikansk oljeutvinning och hans därav följande medgörlighet för afrikanska diktaturer. Av och till gör han utspel som inte är i Sveriges intresse. som t.ex. när han jämförde Putin med Hitler och när han ställde upp för det aggressiva Georgien och backar upp ukrainska intressen som vill ha landet med i Nato. Det är Karl XII-idéer på nytt. Men kritik tycks inte bita – borgarna beundrar Carl Bildt, den svenske Kissinger, ständigt på väg mellan Bryssel, Washington, Rom etc. Kör han sitt eget lopp? Ja men han är ju så kompetent tycker den borgerliga offentligheten.
Nej, det var väl närmast Palme som vågade säga till, nämligen när Bildt alldeles i slutet av Ubåtskommissionens arbete 1981 for till USA för att tala med den amerikanska underrättelsetjänsten. Jag talar med vem jag vill, svarade Bildt, och väckte beundran för att han vågade stå upp mot Palme.
Det som för mig talar tydligast om Bildt är dock något annat. Det är hans fleråriga arbete som styrelseledamot i Rand Corporation, Santa Monica, USA. Rand är flera saker på en gång. Det är ett vetenskapligt centrum med framstående forskning och utveckling inom operationsanalys, spelteori etc. Men det är också USA:s främsta tankesmedja när det gäller militär strategi. Här verkade klassiska namn som Albert Wohlstetter och Herman Kahn, här utvecklades teorierna för MAD, Mutual Assured Destruction. Här gjordes den amerikanska krigsmaktens planer upp för Vietnamkriget. Rand ledde inte den amerikanska krigsmakten i fält, men stod för det avgörande tankearbetet. I den meningen är det en modern motsvarighet till den tyska krigsmaktens klassiska intellektuella centrum, Generalstaben. Bildt var den första och såvitt känt enda icke-amerikanska styrelsemedlemmen och var kvar så sent som 2005.
Entusiast för Irakkriget
Här blev Carl Bildt 2002 rekryterad till CLI, Kommittén för befrielsen av Irak. Han satte omedelbart igång med att tala för krig mot Irak, bl.a. genom artiklar i New York Times. Man var nära förbunden med en lite äldre systerorganisation. PNAC, Project for the New American Century, med ledande namn som Richard Perle, Paul Wolfowitz, Donald Kagan och William Kristol. Det var helt enkelt kärnan av den neokonservativa grupp som påverkade Bush att starta Irakkriget.
Jaha, kan man säga, Bildt vistades i kretsen av vår tids mest briljanta militär-politiska strateger och bör rimligen ha betraktats som deras intellektuelle jämlike, Det är väl hedrande för lilla Sverige att ha en sådan man inom sina gränser? Javisst och Bildt har förstås rätt till sina åsikter. Men det är naturligtvis en skandal av stora mått att denne man görs till svensk utrikesminister. Bildtaffären är en Reinfeldtaffär. Det är ofattbart att Donald Rumfeldts kompis och en ihärdig anhängare av Irakkriget sätts som utrikesminister för Sverige.
Jag har ingen aning om vad det kan finnas för hemliga papper på Bildts aktiviteter och vad Wikileaks har att komma med. Man får väl förmoda att Säpo förhör honom. Men oberoende av det är det hög tid för oppositionen i riksdagen att kräva hans omedelbara avgång.
Statsminister Helle Thorning Schmidt förklarade att det blir ingen ”betalingsring”, dvs trängselskatt i Köpenhamn trots att det ingick i regerings-förklaringen underskriven av S, SF och R (adikale). Det är SF som varit pådrivande för en trängselskatt och återtåget nu var ännu ett bakslag för SF som har fått ge upp allt de begärt och nu måste fråga sig varför de överhuvud är med i regeringen.Varför blev det så här? Förklaringen får nog anses vara bristande vilja och mod att gå emot bilistlobbyn. Den är inte i majoritet, men den hade stöd av alla de borgerliga partierna, av alla Köpenhamns dagstidningar och de vanliga motorintressena och därutöver av de socialdemokratiska borgmästarna i Köpenhamns grannkommuner på västkanten. De rymmer just de bilister som tar bilen till jobbet i centrum var arbetsdag. Bland Köpenhamnsborna själva fanns det en, låt vara tveksam men dock, majoritet för trängselskatt och den hade säkert stärkts om man getts en chans att pröva på. Men inför utsikten till en socialdemokratisk katastrof vid nästa kommunalval i kranskommunerna gav regeringen upp.
Helle Thorning-Schmidts regering har inte precis varit så framgångsrik. Som i Sverige är borgarna överlägsna i media och har nu i ett halvt år orerat om löftesbrott. Jo, radikalerna har haft veto mot alla progressiva förslag. Därutöver är regeringsunderlaget i sig skakigt där R har kunnat bestämma om ekonomin. Det är tur att Enhetslistan, det mest utpräglade vänsterparti man hittar i nordisk politik, har varit så vänligt och stödjande.
Carl Bildt, en säkerhetsrisk
Än en gång kommer det fram uppgifter om Bildt som väl inte är helt nya, men som inte precis brukar lyftas fram. I ett par månader har det förvisso talats om hans affärsintressen i afrikansk oljeutvinning och hans därav följande medgörlighet för afrikanska diktaturer. Av och till gör han utspel som inte är i Sveriges intresse. som t.ex. när han jämförde Putin med Hitler och när han ställde upp för det aggressiva Georgien och backar upp ukrainska intressen som vill ha landet med i Nato. Det är Karl XII-idéer på nytt. Men kritik tycks inte bita – borgarna beundrar Carl Bildt, den svenske Kissinger, ständigt på väg mellan Bryssel, Washington, Rom etc. Kör han sitt eget lopp? Ja men han är ju så kompetent tycker den borgerliga offentligheten.
Nej, det var väl närmast Palme som vågade säga till, nämligen när Bildt alldeles i slutet av Ubåtskommissionens arbete 1981 for till USA för att tala med den amerikanska underrättelsetjänsten. Jag talar med vem jag vill, svarade Bildt, och väckte beundran för att han vågade stå upp mot Palme.
Det som för mig talar tydligast om Bildt är dock något annat. Det är hans fleråriga arbete som styrelseledamot i Rand Corporation, Santa Monica, USA. Rand är flera saker på en gång. Det är ett vetenskapligt centrum med framstående forskning och utveckling inom operationsanalys, spelteori etc. Men det är också USA:s främsta tankesmedja när det gäller militär strategi. Här verkade klassiska namn som Albert Wohlstetter och Herman Kahn, här utvecklades teorierna för MAD, Mutual Assured Destruction. Här gjordes den amerikanska krigsmaktens planer upp för Vietnamkriget. Rand ledde inte den amerikanska krigsmakten i fält, men stod för det avgörande tankearbetet. I den meningen är det en modern motsvarighet till den tyska krigsmaktens klassiska intellektuella centrum, Generalstaben. Bildt var den första och såvitt känt enda icke-amerikanska styrelsemedlemmen och var kvar så sent som 2005.
Entusiast för Irakkriget
Här blev Carl Bildt 2002 rekryterad till CLI, Kommittén för befrielsen av Irak. Han satte omedelbart igång med att tala för krig mot Irak, bl.a. genom artiklar i New York Times. Man var nära förbunden med en lite äldre systerorganisation. PNAC, Project for the New American Century, med ledande namn som Richard Perle, Paul Wolfowitz, Donald Kagan och William Kristol. Det var helt enkelt kärnan av den neokonservativa grupp som påverkade Bush att starta Irakkriget.
Jaha, kan man säga, Bildt vistades i kretsen av vår tids mest briljanta militär-politiska strateger och bör rimligen ha betraktats som deras intellektuelle jämlike, Det är väl hedrande för lilla Sverige att ha en sådan man inom sina gränser? Javisst och Bildt har förstås rätt till sina åsikter. Men det är naturligtvis en skandal av stora mått att denne man görs till svensk utrikesminister. Bildtaffären är en Reinfeldtaffär. Det är ofattbart att Donald Rumfeldts kompis och en ihärdig anhängare av Irakkriget sätts som utrikesminister för Sverige.
Jag har ingen aning om vad det kan finnas för hemliga papper på Bildts aktiviteter och vad Wikileaks har att komma med. Man får väl förmoda att Säpo förhör honom. Men oberoende av det är det hög tid för oppositionen i riksdagen att kräva hans omedelbara avgång.
Statsterror av Gunnar Stensson
Irans mordförsök på israeliska ambassadtjänstemän i Tbilisi, New Delhi och Bangkok fördöms i skarpa ordalag i Israel och hela västvärlden.
Irans statsterror måste fördömas, skriver Gideon Levy i Haaretz 16/2. Men de israeliska morden på iranska kärntekniker är lika oacceptabla. Oacceptabla är också de israeliska morden på palestinier som utpekas som terrorister.
232 sådana mord utfördes de åtta åren mellan intifadan och invasionen i Gaza. Bilateralt mördades samtidigt 150 andra palestinier, mest kvinnor och barn.
Avståndstagandet från statsterror, mord som genomförs av stater, måste vara generellt. Allt annat vore dubbelmoral.
Gideon Levy är i första hand kritisk mot israelisk dubbelmoral, men också mot amerikansk och västerländsk.
USA skickar drones mot föreställda fiender i hela världen. USA:s drones dödar inte bara de som utsetts till offer utan också dussintals andra människor i deras närhet.
Drones kan programmeras. Det händer också att någon sitter på ett kontor vid en skärm och styr dem mot målet.
Det skulle vara fullt möjligt att sätta smarta tio-åringar vid skärmen och låta dem utplåna islamister, spränga bilar och bomba hus. De skulle kanske tycka det vore kul. Och få beröm dessutom när bilarna och kropparna flyger i luften. Det skulle kanske inte ens göra dem våldsbenägna i allmänhet. Därför är jag mot tv-spel.
Jonas Sjöstedt framhåller att Israel är en demokrati, om än med stora brister. Det gör han med rätta, eftersom Gideon Levy annars inte skulle ha möjlighet att offentligt kritisera israelisk dubbelmoral.
Irans statsterror måste fördömas, skriver Gideon Levy i Haaretz 16/2. Men de israeliska morden på iranska kärntekniker är lika oacceptabla. Oacceptabla är också de israeliska morden på palestinier som utpekas som terrorister.
232 sådana mord utfördes de åtta åren mellan intifadan och invasionen i Gaza. Bilateralt mördades samtidigt 150 andra palestinier, mest kvinnor och barn.
Avståndstagandet från statsterror, mord som genomförs av stater, måste vara generellt. Allt annat vore dubbelmoral.
Gideon Levy är i första hand kritisk mot israelisk dubbelmoral, men också mot amerikansk och västerländsk.
USA skickar drones mot föreställda fiender i hela världen. USA:s drones dödar inte bara de som utsetts till offer utan också dussintals andra människor i deras närhet.
Drones kan programmeras. Det händer också att någon sitter på ett kontor vid en skärm och styr dem mot målet.
Det skulle vara fullt möjligt att sätta smarta tio-åringar vid skärmen och låta dem utplåna islamister, spränga bilar och bomba hus. De skulle kanske tycka det vore kul. Och få beröm dessutom när bilarna och kropparna flyger i luften. Det skulle kanske inte ens göra dem våldsbenägna i allmänhet. Därför är jag mot tv-spel.
Jonas Sjöstedt framhåller att Israel är en demokrati, om än med stora brister. Det gör han med rätta, eftersom Gideon Levy annars inte skulle ha möjlighet att offentligt kritisera israelisk dubbelmoral.
Vänsterpartimotion
I veckan lämnade Vänsterpartiet in en motion till kommunfullmäktige om att använda tomträtt. Vi vill därmed skapa något av ett Lex Paulsson i Lund. I stället för att sälja mark till fastighetsbolag som utan att blinka bryter avtal om hyresrätter, eller lika oblygt säljer marken vidare i spekulationssyfte, kan kommunen fortsatt äga marken, men upplåta den i långa kontrakt. Nedan motionstexten i sin helhet.
Ann Schlyter
Mats Olsson
Hanna Gunnarsson
Ann Schlyter
Mats Olsson
Hanna Gunnarsson
Lunds utveckling hotas av att bostadsbyggandet går i stå. Ska ungdomar och studenter kunna få bostad i Lund krävs någon form av socialt bostadspolitik. I en stad med en rörlig befolkning är det speciellt allvarligt när produktion av hyresrätter minskar eller när hyresrätter omvandlas till bostadsrätter. I dag finns inga statliga medel eller garantier med vars hjälp man kan styra bostadsbyggandet mot billigare hus och hyresrätter. Kommunalpolitiskt finns få kraftfulla åtgärder att ta till för att förbilliga byggandet, men med en aktiv markpolitik kan man öka bostadsbyggandet och därmed marknadsutbudet, samt motverka segregation på bostadsmarknaden. Det är därför viktigt att kommunen aktivt och långsiktigt håller en markreserv.
Med detaljplaneinstitutet har kommunen planmonopol och kan bestämma var hus får byggas och hur höga de får vara. Men med detaljplanen kan man inte reglera upplåtelseformen i bostadsbyggandet. Kommuner har då försökt reglera detta i exploateringsavtal.
Tyvärr är lagstiftningen otydlig i vad mån exploateringsavtal gäller efter vidareförsäljning och ny ägare. Istället för nya bostäder har vi i Lund sett hur tidigare kommunal mark säljs vidare med stora spekulationsvinster. Vi har också fått se hur köpare omedelbart brutit kontrakt om hyresrätter med kommunen och istället byggt bostadsrätter.
Upphandlingsreglerna innebär att enskilda aktörer inte får gynnas, inte ens allmännyttiga. Försäljning av mark skall enligt lagen ske till marknadspris. Höga markpriser fördyrar de blivande bostäderna. Den enklaste och säkraste vägen att styra bebyggelsen mot inte allt för dyra hyresrätter är att använda tomträttsinstitutet. Då sprids kostanden för marken ut genom årliga tomträttsavgifter till kommunen, och markpriset slår inte så hårt på hyror och avgifter i nyproduktionen.
Tomträtt är ett möjligt sätt att styra vilken typ av bebyggelse som ska komma till stånd, vilket påpekas i Boverkets rapport 2011:26. Upphandlingsreglerna blir knappast tillämpliga eftersom marken enbart hyrs ut, men affären får självklart inte gynna någon enskild; då gäller statsstödsreglerna. Det viktiga är att tomträttsavtalet innehåller villkor för markens utnyttjande även om tomträtten säljs till annan ägare. Det finns alltså tre avgörande argument för Lunds kommun att använda tomträtt: Kostnaderna för nyproduktion av bostäder hålls nere, markspekulation undviks och avsedd upplåtelseform tryggas för framtiden.
Vi föreslår att Lunds kommun upplåter mark för bostadsändamål med tomträtt.
Med detaljplaneinstitutet har kommunen planmonopol och kan bestämma var hus får byggas och hur höga de får vara. Men med detaljplanen kan man inte reglera upplåtelseformen i bostadsbyggandet. Kommuner har då försökt reglera detta i exploateringsavtal.
Tyvärr är lagstiftningen otydlig i vad mån exploateringsavtal gäller efter vidareförsäljning och ny ägare. Istället för nya bostäder har vi i Lund sett hur tidigare kommunal mark säljs vidare med stora spekulationsvinster. Vi har också fått se hur köpare omedelbart brutit kontrakt om hyresrätter med kommunen och istället byggt bostadsrätter.
Upphandlingsreglerna innebär att enskilda aktörer inte får gynnas, inte ens allmännyttiga. Försäljning av mark skall enligt lagen ske till marknadspris. Höga markpriser fördyrar de blivande bostäderna. Den enklaste och säkraste vägen att styra bebyggelsen mot inte allt för dyra hyresrätter är att använda tomträttsinstitutet. Då sprids kostanden för marken ut genom årliga tomträttsavgifter till kommunen, och markpriset slår inte så hårt på hyror och avgifter i nyproduktionen.
Tomträtt är ett möjligt sätt att styra vilken typ av bebyggelse som ska komma till stånd, vilket påpekas i Boverkets rapport 2011:26. Upphandlingsreglerna blir knappast tillämpliga eftersom marken enbart hyrs ut, men affären får självklart inte gynna någon enskild; då gäller statsstödsreglerna. Det viktiga är att tomträttsavtalet innehåller villkor för markens utnyttjande även om tomträtten säljs till annan ägare. Det finns alltså tre avgörande argument för Lunds kommun att använda tomträtt: Kostnaderna för nyproduktion av bostäder hålls nere, markspekulation undviks och avsedd upplåtelseform tryggas för framtiden.
Vi föreslår att Lunds kommun upplåter mark för bostadsändamål med tomträtt.
Arktiskt vid Höje å, sedan plötsligt vår av Gunnar Stensson
Måndag. Väldiga, tre decimeter tjocka isflak tornar upp sig över varandra och blixtrar i solskenet. Ett par av dem har parkerat sig tvärs över promenadvägen längs Kvarndammen, på vars yta stora isflak flyter medan flockarna av bläsänder med purpurröda huvuden simmar mellan dem, som om de befann sig i Norra ishavet, dit de snart kommer att återvända.
Detta berättar jag främst för deltagare i söndagens blöta och hala, men intressanta vandring. Ett par av dem hade fått kännedom om vandringen tack vare annonsen i Veckobladet 5. De är säkert intresserade av att höra hur det blev dagen efter.
I söndags sköljde det bruna vattnet från Lunds gatubrunnar ner genom dagvattensutsläppet vid järnvägsbron. Isknölar, regnvatten och gyttjiga pölar gjorde det svårt att gå. En av oss måste avstå från att fullfölja på grund av benskörhet.
Kvarnrännan var överfull med vatten, liksom åkerrenen söder om ån. Visst, tjälen fanns kvar under vattnet, annars hade vi inte kunnat ta oss fram. Över håvbryggan vid byggplatsen Källby Äng forsade brunt vatten. Så var det alltså när vi vandrade i söndags.
I morse, efter en kall natt, hade vattenmassorna försvunnit ut i Lomma- bukten. Vattenytan hade sänkts drygt en halv meter. Vattnet som fanns kvar var fruset.
Det hade haglat under natten och de vita hagelkornen låg och lyste i det klara solskenet.
I soluppgången gick jag längs dammarna. Videträden och pilarna som stått i vatten dagen innan var nu prydda med ringar av glänsande is ett stycke upp på stammarna.
En stor häger stod orörlig på en av betongbalkarna i Långa dammen och tittade efter någon liten fisk att hugga.
Vid Rinnebäckens mynning låg stora gulvita sandbankar. Jag var spänd på om bron över ån, som på söndagen varit omgiven av meterdjupt vatten, nu skulle vara möjlig att beträda.
Och visst var den det! Bara torr is och fast mark, hård som cement under gräset. All snö borta från åkrarna men blank is mellan tiltorna.
Det finns mer att berätta, men utrymmet är begränsat. Någon ny tur är inte planerad omedelbart, men kolla i Veckobladet. Vi annonserar.
Tisdag. Gryning i vitt landskap, svarta spår i smältande snö.
Onsdag. Grått, milt och kladdigt.
Torsdag. Efter nattens regn forsar vattnet åter genom det översvämmade landskapet. Hård blåst. De tjocka isflaken flyter grå omkring på den smutsiga vattenytan och smälter snabbt. Sen kommer solen.
Detta berättar jag främst för deltagare i söndagens blöta och hala, men intressanta vandring. Ett par av dem hade fått kännedom om vandringen tack vare annonsen i Veckobladet 5. De är säkert intresserade av att höra hur det blev dagen efter.
I söndags sköljde det bruna vattnet från Lunds gatubrunnar ner genom dagvattensutsläppet vid järnvägsbron. Isknölar, regnvatten och gyttjiga pölar gjorde det svårt att gå. En av oss måste avstå från att fullfölja på grund av benskörhet.
Kvarnrännan var överfull med vatten, liksom åkerrenen söder om ån. Visst, tjälen fanns kvar under vattnet, annars hade vi inte kunnat ta oss fram. Över håvbryggan vid byggplatsen Källby Äng forsade brunt vatten. Så var det alltså när vi vandrade i söndags.
I morse, efter en kall natt, hade vattenmassorna försvunnit ut i Lomma- bukten. Vattenytan hade sänkts drygt en halv meter. Vattnet som fanns kvar var fruset.
Det hade haglat under natten och de vita hagelkornen låg och lyste i det klara solskenet.
I soluppgången gick jag längs dammarna. Videträden och pilarna som stått i vatten dagen innan var nu prydda med ringar av glänsande is ett stycke upp på stammarna.
En stor häger stod orörlig på en av betongbalkarna i Långa dammen och tittade efter någon liten fisk att hugga.
Vid Rinnebäckens mynning låg stora gulvita sandbankar. Jag var spänd på om bron över ån, som på söndagen varit omgiven av meterdjupt vatten, nu skulle vara möjlig att beträda.
Och visst var den det! Bara torr is och fast mark, hård som cement under gräset. All snö borta från åkrarna men blank is mellan tiltorna.
Det finns mer att berätta, men utrymmet är begränsat. Någon ny tur är inte planerad omedelbart, men kolla i Veckobladet. Vi annonserar.
Tisdag. Gryning i vitt landskap, svarta spår i smältande snö.
Onsdag. Grått, milt och kladdigt.
Torsdag. Efter nattens regn forsar vattnet åter genom det översvämmade landskapet. Hård blåst. De tjocka isflaken flyter grå omkring på den smutsiga vattenytan och smälter snabbt. Sen kommer solen.
Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet
Motion till DV:s årsmöte 2012
Bakgrunden till bildandet av dels Vägval Vänster och dels Demokratisk Vänster var den utveckling mot en mer sekteristisk politik och olika, i våra ögon, odemokratiska metoder, som ledde till att många medlemmar kände sig utfrysta och lämnade Vänsterpartiet. I Lund upprördes många när Karin Svensson-Smith med kuppartade metoder avpolleterades från riksdagslistan och av partiets ovilja att stödja Veckobladet. Incitament att bilda ny vänsterorganisation symboliseras av valet av Ohly som ny partiledare.
Idag är situationen annorlunda. Många av de mest sekteristiska och tongivande medlemmarna har förlorat sitt inflytande eller lämnat organisationen. Det märks speciellt i Lund. I och med valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare finns det anledning att hoppas på en ny linje i partiets politik och att det blir högre i tak för olika åsikter. Han har också markerat att miljö- och klimatfrågorna ska få en tydligare profil. Det bör ju uppfattas positivt inom DV som karaktäriserar sig som ett rödgrönt parti.
Jag möter ofta människor utanför DV som ställer frågan idag om skillnaden mellan Vänsterpartiet och DV. Jag har svårt att svara på frågan. Det fanns säkert en förhoppning hos de som bildade DV att partiet skulle locka fler att gå in i partiet. Tyvärr har det snarast gått åt andra hållet. Frågan är om DV kan växa ytterligare och om DV överlever näst val. I detta läge vill jag istället förespråka att vi ansluter oss till Vänsterpartiet och därmed markerar att vi stödjer Vänsterpartiets nya ledning och förhoppningsvis också den nya politiska inriktning som detta innebär. Om merparten av medlemmarna, som alla är politiskt mycket rutinerade och duktiga, ansluter sig till Vänsterpartiet i Lund skulle det medföra stort inflytande lokalt och en signal att vi har förhoppningar om ett större och bättre Vänsterparti.
Bengt Hall
Styrelsens synpunkter och förslag med anledning av Bengt Halls motion ”Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet”
Bengt Hall väcker i sin motion frågan om Demokratisk Vänsters framtidsutsikter. Styrelsen delar uppfattningen att frågan måste diskuteras under verksamhetsåret. Därför har vi också i verksamhetsplanen för år 2012 (se t ex ”Slutord”) föreslagit att en sådan diskussion förs under verksamhetsåret för att ett ställningstagande ska kunna göras i god tid före valet år 2014. Årsmötet år år 2012 är därför en utmärkt startpunkt för en sådan diskussion.
Vi vill dock framhålla att det i första hand är DV:s medlemsutveckling och frånvaron av ett genombrott i kommunalpolitiken, som föranleder en sådan diskussion. Huruvida partiledarbytet i Vänsterpartiet också innebär en förnyelse av politiken återstår att se. Vänsterpartiets politiska inriktning har historiskt sett inte alltid varit identisk med dess partiledares.
Motionären tycks också mena att om DV inte ställer upp i valet 2014 och/eller upplöses skulle detta avsevärt stärka Vänsterpartiet. Detta är långt ifrån någon självklarhet. En upplösning av DV som parti kan mycket väl innebära en organisatorisk försvagning av den samlade vänstern, eftersom, så vitt styrelsen kan bedöma, merparten av våra medlemmar inte tidigare varit partipolitiskt organiserade. Med andra ord kan Vänsterpartiet inte förutsättas vara ett självklart alternativ för de medlemmar som känner sig politiskt hemlösa vid en eventuell upplösning av DV.
Informationsvis citerar vi DV:s stadgar § 17 som behandlar partiets upplösning:
”För beslut om upplösande av partiet fordras minst två tredjedelar av de avgivna rösterna på två efter varandra följande årsmöten, varav ett skall vara ordinarie. Ev. tillgångar skall då användas till ett med partiets syften förenligt ändamål.”
Styrelsen för Demokratisk Vänster
Förslag:
Årsmötet diskuterar de frågor som motionären väcker och ger direktiv/vägledning om vidare handläggning av frågan om DV:s framtid
Idag är situationen annorlunda. Många av de mest sekteristiska och tongivande medlemmarna har förlorat sitt inflytande eller lämnat organisationen. Det märks speciellt i Lund. I och med valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare finns det anledning att hoppas på en ny linje i partiets politik och att det blir högre i tak för olika åsikter. Han har också markerat att miljö- och klimatfrågorna ska få en tydligare profil. Det bör ju uppfattas positivt inom DV som karaktäriserar sig som ett rödgrönt parti.
Jag möter ofta människor utanför DV som ställer frågan idag om skillnaden mellan Vänsterpartiet och DV. Jag har svårt att svara på frågan. Det fanns säkert en förhoppning hos de som bildade DV att partiet skulle locka fler att gå in i partiet. Tyvärr har det snarast gått åt andra hållet. Frågan är om DV kan växa ytterligare och om DV överlever näst val. I detta läge vill jag istället förespråka att vi ansluter oss till Vänsterpartiet och därmed markerar att vi stödjer Vänsterpartiets nya ledning och förhoppningsvis också den nya politiska inriktning som detta innebär. Om merparten av medlemmarna, som alla är politiskt mycket rutinerade och duktiga, ansluter sig till Vänsterpartiet i Lund skulle det medföra stort inflytande lokalt och en signal att vi har förhoppningar om ett större och bättre Vänsterparti.
Bengt Hall
Styrelsens synpunkter och förslag med anledning av Bengt Halls motion ”Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet”
Bengt Hall väcker i sin motion frågan om Demokratisk Vänsters framtidsutsikter. Styrelsen delar uppfattningen att frågan måste diskuteras under verksamhetsåret. Därför har vi också i verksamhetsplanen för år 2012 (se t ex ”Slutord”) föreslagit att en sådan diskussion förs under verksamhetsåret för att ett ställningstagande ska kunna göras i god tid före valet år 2014. Årsmötet år år 2012 är därför en utmärkt startpunkt för en sådan diskussion.
Vi vill dock framhålla att det i första hand är DV:s medlemsutveckling och frånvaron av ett genombrott i kommunalpolitiken, som föranleder en sådan diskussion. Huruvida partiledarbytet i Vänsterpartiet också innebär en förnyelse av politiken återstår att se. Vänsterpartiets politiska inriktning har historiskt sett inte alltid varit identisk med dess partiledares.
Motionären tycks också mena att om DV inte ställer upp i valet 2014 och/eller upplöses skulle detta avsevärt stärka Vänsterpartiet. Detta är långt ifrån någon självklarhet. En upplösning av DV som parti kan mycket väl innebära en organisatorisk försvagning av den samlade vänstern, eftersom, så vitt styrelsen kan bedöma, merparten av våra medlemmar inte tidigare varit partipolitiskt organiserade. Med andra ord kan Vänsterpartiet inte förutsättas vara ett självklart alternativ för de medlemmar som känner sig politiskt hemlösa vid en eventuell upplösning av DV.
Informationsvis citerar vi DV:s stadgar § 17 som behandlar partiets upplösning:
”För beslut om upplösande av partiet fordras minst två tredjedelar av de avgivna rösterna på två efter varandra följande årsmöten, varav ett skall vara ordinarie. Ev. tillgångar skall då användas till ett med partiets syften förenligt ändamål.”
Styrelsen för Demokratisk Vänster
Förslag:
Årsmötet diskuterar de frågor som motionären väcker och ger direktiv/vägledning om vidare handläggning av frågan om DV:s framtid
Reservation mot Tekniska nämndens beslut 210120215 angående trafikplats Ideon av Karin Svensson Smith
Nedan publiceras den reservarion som Karin Svensson Smith lämnat in. För den som vill fördjupa sig i ärendet finns här länkar till den ursprungliga fyrpartiskrivelsen och tjänstesvaret på denna
Tekniska nämndens majoritet beslutade att avvisa den rödgröna skrivelse som föreslog att kommunen skulle planera för minskad biltrafik så att nya motorvägsavfart söder om nuvarande Norra E22-avfart skulle kunna undvikas. Trafikverket håller på med att utreda om det behövs en ny avfart för att länka av trafik väster om E22 mot Ideonområdet.
Lunds kommunfullmäktige antog den 26 augusti 2010 nya klimatmål för Lunds kommun som innebär att till år 2020 ska utsläppen av växthusgaser i kommunen ha halverats i jämförelse med 1990. Ett av kommunens planeringsmål för Brunnshög/ Lund NE är att det transporterna till och från området ska vara max 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång/cykel.
Trafikverket utreder eventuella förändringar av det vägnät som det är ansvarigt för. Hur stor trafikvolym och hur den fördelas mellan olika transportslag i det kommunala vägnätet styrs emellertid av beslut i vår egen kommun. Det är därför mycket passivt av tekniska nämndens majoritet att avslå förslag på åtgärder som Lunds kommun råder över med hänvisning till en pågående förstudie i trafikverket.
I tjänsteskrivelsen hänvisas till trafiksimuleringar från 2008 som underlag för en förstärkning av vägkapaciteten. Det finns i tjänsteskrivelsen ingen redovisning av vad kollektivtrafikfält på E22 kan betyda för vilken trafik de nya verksamheterna och de planerade bostäderna kommer att alstra. Detta trots de goda erfarenheter från såväl busskörfältet på Tornavägen som vid motorvägsinfarten till Malmö. Åtgärder vid trafikplatser och andra korsningar särskilt inriktade på buss framhålls som angelägna i Trafikverkets rapport 2012 om transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder.
Trängsel kan hanteras med sänkta hastigheter för bil såsom är fallet bl a vid Tingstadstunneln i Göteborg. I Tyskland, Schweiz, Österrike m fl länder har kmskatt för lastbilar införts som kunnat finansiera utbyggnad av kollektivtrafiken. Antalet och priset på de parkeringar som planeras har erfarenhetsmässigt en mycket stor betydelse för den enskildes val av bil, kollektivtrafik eller cykel. Att transportsystemets kapacitet kan påverkas genom att förnyade parkeringsbestämmelserna framgår också av den trafikverks rapport som nu är ute på remiss. I Lund cyklas det mycket, men oftast korta sträckor. I vilken skulle snabbcykelstråk som reserveras enbart för cykling kunna påverka fördelningen av transporter? Den frågan är knappast belyst i den trafiksimulering från 2008 som hänvisas till i tjänsteskrivelsen. Inte heller framgår hur etableringen av spårvagnstrafik på Lundalänken i kombination med en upprustning av Lund C skulle kunna betyda för människors val av transporter.
Eftersom Nordens största universitet ligger i Lund, som för övrigt utsågs som miljöbästa kommun i Sverige 2011, skulle kunna förväntas att aktuell kunskap togs i bruk i den kommunala processen. Dessutom lär det inte behövas universitetsutbildning för att inse att man knappast minskar biltrafiken genom att bygga ut och ge mer plats åt den.
Lund 17 februari 2012
Karin Svensson Smith (mp)
Lunds kommunfullmäktige antog den 26 augusti 2010 nya klimatmål för Lunds kommun som innebär att till år 2020 ska utsläppen av växthusgaser i kommunen ha halverats i jämförelse med 1990. Ett av kommunens planeringsmål för Brunnshög/ Lund NE är att det transporterna till och från området ska vara max 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång/cykel.
Trafikverket utreder eventuella förändringar av det vägnät som det är ansvarigt för. Hur stor trafikvolym och hur den fördelas mellan olika transportslag i det kommunala vägnätet styrs emellertid av beslut i vår egen kommun. Det är därför mycket passivt av tekniska nämndens majoritet att avslå förslag på åtgärder som Lunds kommun råder över med hänvisning till en pågående förstudie i trafikverket.
I tjänsteskrivelsen hänvisas till trafiksimuleringar från 2008 som underlag för en förstärkning av vägkapaciteten. Det finns i tjänsteskrivelsen ingen redovisning av vad kollektivtrafikfält på E22 kan betyda för vilken trafik de nya verksamheterna och de planerade bostäderna kommer att alstra. Detta trots de goda erfarenheter från såväl busskörfältet på Tornavägen som vid motorvägsinfarten till Malmö. Åtgärder vid trafikplatser och andra korsningar särskilt inriktade på buss framhålls som angelägna i Trafikverkets rapport 2012 om transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder.
Trängsel kan hanteras med sänkta hastigheter för bil såsom är fallet bl a vid Tingstadstunneln i Göteborg. I Tyskland, Schweiz, Österrike m fl länder har kmskatt för lastbilar införts som kunnat finansiera utbyggnad av kollektivtrafiken. Antalet och priset på de parkeringar som planeras har erfarenhetsmässigt en mycket stor betydelse för den enskildes val av bil, kollektivtrafik eller cykel. Att transportsystemets kapacitet kan påverkas genom att förnyade parkeringsbestämmelserna framgår också av den trafikverks rapport som nu är ute på remiss. I Lund cyklas det mycket, men oftast korta sträckor. I vilken skulle snabbcykelstråk som reserveras enbart för cykling kunna påverka fördelningen av transporter? Den frågan är knappast belyst i den trafiksimulering från 2008 som hänvisas till i tjänsteskrivelsen. Inte heller framgår hur etableringen av spårvagnstrafik på Lundalänken i kombination med en upprustning av Lund C skulle kunna betyda för människors val av transporter.
Eftersom Nordens största universitet ligger i Lund, som för övrigt utsågs som miljöbästa kommun i Sverige 2011, skulle kunna förväntas att aktuell kunskap togs i bruk i den kommunala processen. Dessutom lär det inte behövas universitetsutbildning för att inse att man knappast minskar biltrafiken genom att bygga ut och ge mer plats åt den.
Lund 17 februari 2012
Karin Svensson Smith (mp)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)