Rädda den skånska vården

 

Vi vill rädda sjukvården i Skåne – kom och demonstrera! Vi anordnar en gemensam demonstration för att visa att vi har fått nog av femklöverns sjukvårdspolitik, och det är dags för oss att ta tillbaka makten över regionen och sjukvården.Vi samlas på Clemenstorget i Lund den 23/8 kl. 13:00 och tågar tillsammans till Stortorget där tal kommer hållas av Saima Jönsson Fahoum (V), Jessica Blom Larsson och Lina Olsson (F!), Eva Lenander (ViS), samt Henrik Fritzon (S).

Den här demonstrationen anordnas gemensamt av Vänsterpartiet Lund (V), Feministiskt initiativ Lund (F!), Vårdpartiet i Skåne (ViS) och Socialdemokraterna Lund (S)

Maktskiftesfestival

För så där 44 år sedan var jag med när Lunds FNL-grupp och FIB-Kulturfront ordnade Motkarneval i Stadsparken. Jag minns hur vi gick omkring några dagar i förväg och letade efter elektrisk ström på Gröningen och hur glada vi blev när vi upptäckte en anslutning i gräset framför den vita scenen. Jag kan inte minnas att pengar över huvud taget var inblandade.
   Pistolteatern kom från Stockholm med pjäsen Palmlänningarna, en burlesk vidräkning med det Sverige som nyligen fått Olof Palme till statsminister.
   Legendariska Träd, gräs, stenar spelade liksom den lokala gruppen Stenblomma.
Lilla teatern spelade dubbla föreställningar av Kent Anderssons Flotten som också innehöll skarp kritik mot det sävliga svenska klassamhället.
   Solen sken och Gröningen var full med folk. På andra håll rasade Lundakarnevalen. Vi märkte den inte.

I år har Demokratisk Vänster tagit initiativ till Maktskiftesfestivalen den 6 september kl 18:00 i Stadsparken. Alla de rödgröna partierna inklusive F! står bakom. Pengar är inblandade, framför allt från DV som gör satsningen för att bidra till ett maktskifte i kommun, landsting och riksdag under mottot Ändring!
    Artisterna längtar efter en förändring lika mycket som vi. Det gäller Emil Jensen,
Iriya´s Playground och Silvana Imam i lika hög grad som det gällde 1970 års artister, även om uttrycksformerna är annorlunda.
   Politikerna får en chans till korta uttalanden i pauserna. Inleder gör Sven-Bertil Persson från DV.
   Där kommer att finnas tält och bokbord.
   Det enkla budskapet är: Rösta! Nu är makten din!
Gunnar Stensson

Pusselbitar av Gunnar Stensson

Varje mord på civilbefolkningar föder nya motståndsrörelser som med tiden kommer att slå tillbaka. Om Israels premiärminister inte vet det är han en dåre. Om han vet det är han en cyniker som har släppt alla tankar på en hållbar fred.
Ian Buruma, SDS 18/8

Blod är tjockare än vatten
Sverige säljer vapen till Saudiarabien. ISIS mördar med svenska vapen, underjordiskt levererade av saudierna.

Kapitalet härskar över demokratin. Riksdagen utfärdar riktlinjer om vapenhandeln. Marcus Wallenberg bestämmer. Det måste bli en ändring.

Kort om bolagen i skola och välfärd av Mats Olsson

Du läser väl "Olsson betalar - Politik och vardag i Lund, jordens medelpunkt". Det är Mats Olssons mycket informativa blogg om läget i Lund, Sverige och världen. Nedanstående text kommer från denna blogg.

Det finns bara två länder i hela vida världen som tillåter att företag – stora eller små – får lov att göra vinst på skolverksamhet. Det är Chile och Sverige. Chile håller nu på att avskaffa systemet.
   Sju av tio svenskar vill avskaffa privata vinstintressen i skola och välfärd, men sju av åtta riksdagspartier vill på olika sätt permanenta detta misslyckade experimentet. Ett parti, Vänsterpartiet, vill göra det självklara: Se till att varje skattekrona går till barnens undervisning och omsorgen om de sjuka och äldre.
   Detta är onekligen något att reflektera över inför 14 september.

Lund rasar i miljörankning – återigen! av Ulf Nymark

Tidningen Miljöaktuellt publicerade nu i sommar för sjätte året i rad sin s k kommunrankning. Det handlar om en utvärdering av Sveriges kommuner ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv. År 2011 intog Lund förstaplatsen i rankningen. Sedan dess har det bara gått utför. Året efter topplaceringen halkade Lund ner till 8:e plats, för att ytterligare ett år senare ha ramlat ner till plats 13. I den nu aktuella rankningen har Lund rasat ytterligare och ligger nu på 16:e plats. Det är alltså tredje året i rad som Lund skuttar neråt.

Behandling mot oljeberoendet
Den borgerliga majoriteten i kommunen kommer antagligen att i vanlig ordning försöka bortförklara den starkt nedåtgående trenden i kommunrankningen. Men det råder knappast någon tvekan om att de ständigt försämrade placeringarna speglar den verkliga utvecklingen av miljötillståndet i kommunen. Bristen på verksamma åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från vägtrafiken, det upptrappade byggandet på åker- och parkmark samt fortsatt planering för cementering av bilsamhället genom ny motorvägsavfart vid Ideon/Östra Torn med mera är bara några exempel på att majoriteten inte tar miljö- och klimatfrågorna på allvar.
   Lund behöver en ny majoritet som kan driva en politik för att Lund ska återinta en topposition i miljöarbetet bland Sveriges kommuner. Kommunen måste genomgå ett välstrukturerat behandlingsprogram för att komma bort från oljeberoendet. För att en sådan politik ska bli verklighet fordras en ny majoritet med ett starkt Miljöparti i höstens val.

Haaretz av Gunnar Stensson

Läs den israeliska tidningen som vågar kritisera Israels politik på Stadsbiblioteket eller på nätet!
 • Se upp för den israeliska rasismen av Zwi Barel. Artikeln tar upp trakasserierna i söndags när Morel Malka och Mahmoud Mansour firade sitt bröllop.  Mobben ropade ”My sister is not public property.” Zwi Barel konstaterar att denna slogan på ett utmärkt sätt summerar värderingarna i det odemokratiska, chauvinistiska, ultranationalistiska och rasistiska Israel.
 • Amira Hass rapporterar om törsten efter dricksvatten i det bombade Gaza.
 • Or Karim ger de israeliska skolorna skulden för rasismen.
 • Danny Ben Moshe skriver: Att vara en god jude innebär inte att ställa upp för Israels politik.

Erkänn Palestina! av Gunnar Olofsson

Konflikten i Gaza beror på att Israel sedan 2007 blockerar området, hindrar införsel av nödvändiga förnödenheter, stoppar reparation av vatten- och avloppssystem, stänger av elen när det passar, saboterar återuppbygget av skolor och bostadshus som förstörts av israeliska bombningar, och hindrar sjuka att få den vård de behöver.
   Israel förnekar Palestinas rätt att existera, ockuperar palestinskt land, bygger olagliga bosättningar, murar och stängsel och kontrollerar och inskränker vanliga människors liv med hjälp av soldater och checkpoints. Medan 134 stater, bland annat Island, idag erkänt ett självständigt Palestina, står USA och EU fortfarande bakom de israeliska försöken att eliminera Palestina från kartan. Inför valet måste frågan upp på dagordningen.
   Kräv av ditt parti, din politiker, att aktivt arbeta för ett svenskt erkännande av Palestina och en bojkott av Israel tills man går med på att Palestina får sin frihet! Kräv att blockaden av Gaza omedelbart upphör!
Erkänn Palestina – Bojkotta Israel!
Stoppa blockaden av Gaza!

Motion från Vänsterpartiet

Ge alla barn möjlighet att prova på idrott och kultur. Det föreslår Vänsterpartiet Lund i en motion till kommunfullmäktige. Alla barn mellan 6 och 12 år ska under tre terminer kostnadsfritt få prova på idrott- och kulturverksamheter.

Prova-på-idrott
Idag finns möjlighet för barn och unga att prova på olika idrotter, bland annat genom Lundabygdens IF. Lundabygdens föreningsidé är unik: Genom Prova-på-konceptet, som utvecklats av eldsjälar inom föreningen, får barn och unga testa olika idrotter, utan tävlingssyfte. Ungdomarna behöver inte från början bestämma sig för en idrott, utan kan prova på många olika, för att senare kanske fokusera på någon eller några. Avgiften per termin är inte jättehög (350 kronor), men trots det är det många barn som inte kan delta. Ja, ibland är det de barn som behöver det bäst som inte kan delta. Lundabygdens IF har försökt lösa detta genom sponsoravtal, men det ska inte vara en ekonomisk fråga om barn ska börja idrotta eller ej. Därför föreslår vi att kommunen tar ansvar för avgiften under Prova-på.

Prova-på-kultur
Vi vill utveckla prova-på-konceptet till ett helt nytt område, till att även gälla inom den kommunala kulturundervisningen. Genom Prova-på-kultur ges barn möjlighet att under tre terminer prova de olika kulturuttrycken som finns inom kulturskolan: musik, dans, bild, teater, film och skrivande. Genom Prova-på-kultur kan barnen få testa vilka kulturuttryck de tycker bäst om, för att senare kanske fortsätta med just detta.
   Avgifterna i Lunds Kulturskola tillhör de högsta i landet, årsavgifter på ett par tusen stänger effektivt ute dem som inte har högt motiverade föräldrar med goda resurser. Genom en avgiftsfri introduktion på tre terminer vill vi bredda intaget, sänka trösklarna och göra det möjligt för alla barn att delta i kulturskapande.
   Detta förutsätter en nysatsning på Kulturskolan, vars resurser sakta urholkats genom åren. Lund har idag 110.000 invånare men Kulturskolans verksamheten har ungefär samma volym som när kommunen hade 80.000 invånare.
   Kultur och idrott ökar välmåendet och bidrar till att barn och ungdomar mår bra både fysiskt och mentalt. Prova-på-verksamhet främjar inte bara intresset för idrott och kultur utan gör också att detta intresse kan växa utan tävlings- eller prestationskrav.
   Det tycker vi att Lunds barn är värda.
Mats Olsson

Socialdemokraterna stödjer medborgarförslag av Lena Fällström

I tekniska nämnden yrkade vi Socialdemokrater att förvaltningen ska utreda hur man kan tillfredsställa behovet av den service som servicelinjerna innebär, enligt bilaga. Hela nämnden antog förslaget!

19 personer på Klostergården har lämnat in ett medborgarförslag där de kräver att servicebussarna återinförs. Tillgängligheten till stadens utbud har försämrats påtagligt för dem som på grund av ålderdom eller sjukdom är rörelsehindrade. De stora bussarna ställer krav på rörlighet och snabbhet, tvingar rollatorsbundna konkurrera med barnvagnar om utrymmet. Det är inte möjligt att åka buss till vårdcentralerna S:t Lars och Måsen. Servicebussar ska återinföras och behovet av busstrafik till vårdcentralerna särskilt beaktas.
   Socialdemokraterna har ofta yrkat att servicelinjerna ska finnas kvar - åtminstone möjligheten att ta sig till vårdcentraler och äldreboenden.
   I tekniska nämnden yrkade vi på återremiss till förvaltningen med uppdraget att skissartat utreda a) behovet av den service som servicebussarna innebär b) hur man kan tillfredsställa behovet inom nuvarande linjenät c) vad som behövs utanför nuvarande linjenät och d) kostnaden för det som c kan innebära.
   Även om Skånetrafiken tagit över ansvaret för stadstrafiken i Lund har kommunen ändå ansvar för sina invånare, tycker vi och blev därför glada när hela nämnden biföll vårt yrkande.
Vare sig servicebussar eller annat föreslås, hoppas vi att möjligheten att kunna ta sig till sin närmaste vårdcentral inte ska förbehållas dem som har råd och möjlighet att beställa och åka taxi dit, eftersom tex Färdtjänstresor inte ska användas för läkarbesök! 
Lena Fällström, gruppledare S

Litteraturtävling av Gunnar Stensson

Nu sjunger vi ogräsens lov
Som blommar i vart dike
Ty de är till för de fattiga
De är ej till för de rike

De köpes inte i varuhus
Ej heller i butik
De föraktas då de gratis är
För den som ej är rik

I överflöd ogräsen finns
De vackra och heliga är
De skapades av Gud helt visst
För att ingen må svälta här

Du har just ögnat igenom några strofer i en psalm ur Guds trädgårdsmästares muntliga psalmbok.
   Men vem har skrivit dem? Som ledtrådar kan vi nämna att författaren är internationellt känd och just i dagarna aktuell här vid Öresund. Sänd in rätt svar och gärna en kommentar till Veckobladet så belönas du med ett hedersomnämnande.

Björnbärsår av Gunnar Stensson

I vildmarkerna mellan järnvägen och Åkerlund och Rausing, vid reningsverket, dammarna och Höje å breder björnbärssnåren ut sig. Deras taggiga, snabbt växande revor slingrar i alla riktningar runt snåren, fastnar i strumpor och byxben och biter sig fast.
   Slavägare i USA lär ha straffat uppstudsiga genom slunga in dem i björnbärssnår så att hela kroppen sargades.
   Nu bjuder de ett överflöd av stora svarta söta björnbär. Men bären mognar inte på en gång och kan inte heller skördas på en gång. Den som plockar björnbär drabbas av blodspillan, rivet skinn, sönderrivna kläder och fälleben.
   Jag har just kokat en burk björnbärssylt. Det ska bli fler. Smaken är stark och söt. Fläckarna är blodröda och svåra att få bort.

Fredrik Reinfeldts uppenbarelse av Gunnar Stensson

Med ögonen riktade mot tv-tittarna manar han till generositet och tålamod: ”Öppna era hjärtan för människor som flyr för sina liv undan förtryck och diktatur!

Flyktinginvandringen innebär att det saknas utrymme för reformer, påstår han sedan. De närmaste fyra fem åren ökar kostnaden med cirka 48 miljarder.
   Anders Borg kallade sedan till presskonferens tillsammans med den för dagen zombieaktige Carl Bildt med det huvudsakliga syftet att förklara att han - och bara han – klarar Sveriges ekonomi trots den ökade kostnaden. Man kan undra om de båda kumpanerna spelar med eller mot Reinfeldt när det gäller invandringen.
   Nu är det ju så att man kan skapa reformutrymme på andra sätt: till exempel genom skattehöjningar – och kanske framför allt genom omprioriteringar. Reinfeldt är enögd när han talar om reformutrymme.
   Men jag tror trots allt att det är viktigt att han tydligt uttalar att invandringen kostar och kommer att kräva åtgärder inom en rad viktiga områden: bostäder, skola, vård osv.
   Invandringens kostnader på kort och medellång sikt måste vi erkänna - och prioritera. Anslagen till invandring är en stor och nödvändig investering. Att göra den saken klar innebär inte vatten på SDs kvarn utan skärpt kamp för mångfald mot främlingsfientlighet.
   Fredrik Reinfeldt gör utspelet vid en kritisk tidpunkt. Dagens flyktingkatastrof är den värsta sedan andra världskriget. 80 000 hjälpbehövande väntas till Sverige i år – och kanske lika många varje år de närmaste fyra-fem åren. Det kan innebära nära 500 000 nya svenskar – på sikt säkert en tillgång i vårt glesbefolkade land.
   Att öppna Sverige för den stora invandringen kan i själva verket leda till 2000-talets största reformvåg, jämförbar med den på 1950-talet. Kanske inser Fredrik Reinfeldt det.
   Men Allianspartierna i Lund förhärdar sina hjärtan som Lunds akademiker och borgare gjorde den 6 mars 1939 när de antog resolutionen mot judisk invandring i AF.
   ”När det gäller flyktingfrågan är det svårigheten att få fram bostäder som är flaskhalsen”, deklarerar Mats Helmfrid (M).
   ”Att yrka på något vid sittande bord är inte korrekta förutsättningar”, tillfogar Philip Sandberg (FP).
    Oppositionspartierna hade föreslagit en utökning av flyktingmottagandet i Lund från 125 till 150. Även med den ökningen skulle Lund förbli en av de minst generösa kommunerna i Sverige.
    ”Man ska inte bara kasta ur sig ett yttrande”, understryker Philip Sandberg som visserligen tror att Lund har goda förutsättningar att ta emot fler flyktingar men är noga med de byråkratiska formerna.
   Det är kanske sant. Men borde man inte ha gripit tillfället att signalera för en ny flyktingpolitik i Lund? Hanna Nilsson får ta upp frågan nästa gång hon har dejt med Philip Sandberg.

Framgafflat - om cykel och trafik av Ulf N

Mer biltrafik till stadskärnan, vägtrafikens utsläpp ökar, dystert på bilmarknaden, BMW-bilister toppar olycksstatistiken.

En undersökning som försäkringsbolaget Folksam gjort av trafikolyckor sedan 2003 visar att BMW-bilförare är inblandad i flest singelolyckor.(Vem blir förvånad?) Jämfört med t ex Toyota är BMW-förare inbladade i 10 gånger så många olyckor. Män har dessutom 60% större andel av singelolyckorna än kvinnor. (Återigen: vem blir förvånad?)

Borgarna vill ha mera biltrafik i stadskärnan
De borgerliga i Tekniska nämnden tycker att det finns för lite biltrafik i stadskärnan. Därför har man nu beslutat att det ska bli 20 nya p-platser på Mårtenstorget. Och så snackar man vid högtidliga tillfällen om att torget ska bli fritt från parkeringar! ”Gärna bilfritt torg – men först en rejäl ökning av biltrafik och – dito parkeringar” – det är borgarnas paroll.Mot detta står förslag från oppositionen: bygg en spännande lekplats för barn! Och, skulle jag vilja tillägga: gärna en ryttarstaty (nej, ingen krigisk kung, förstås) med plaskande vatten runtomkring! 

Lund i snigelfart mot klimatmålet
Lund ska ha minskat utsläppen av växthusgaser med minst 50 % till år 2020, jämfört med år 1990. På de drygt 20 år som Lund har jobbat med att minska utsläppen har man lyckats få ner dem med endast ca 22 %. Nu återstår fem år till etappmålet 2020. Beslutade åtgärder räcker inte, fastslår en rapport från kommunkontoret. Samma rapport visar också att Transportssektorns utsläpp inte alls har minskat – tvärtom ligger de på en något högre nivå än år 1990! Här fordras alltså resoluta åtgärder om målet ska nås.

Dystra siffror på bilmarknaden
Det är åter mörkt på bilmarknaden. Nybilsregistreringen under juli i år ökade med mellan 10 och 13 procent jämfört med juli i fjol (siffrorna varierar lite beroende på vilken källa man tittar ner i). Kurvan för det totala trafikarbetet i riket (summan av alla bilars körsträcka) tycks plana ut, men antalet bilar på våra vägar är högre än någon gång tidigare:  5 133 000 personbilar trängs på gator och vägar i Svea Rike.

Mera plats för cykeltrafiken!
På gator och vägar i Lund susade 56 000 bilar omkring under förra året. Antalet cyklar i Lund uppskattas till ca 120 000. Det är för dessa 56 000 motorfordons skull som tätorten Lund till drygt 20 % består av trafikytor. Åtgärd: minska ytorna för biltrafik, bygg bostäder på de bantade trafikytorna och ge ökat utrymme för gående och cyklister.

Nato och Sverige av Sten Henriksson

Av och till läser man engagerade opinionsbildande artiklar i Sydsvenskan, Expressen, Svenska Dagbladet m.fl. om hur angeläget det är att Sverige går med i Nato. Icke desto mindre är en stor majoritet av befolkningen i landet mot detta och min avsikt med dessa rader är att påvisa att detta är ett klokt ställningstagande. Det är ingen som talar utrikespolitik i valkampanjen, men det hindrar ju inte att man kan tänka efter. Jag hämtar argument från ”Nato – för och emot”, en bok utgiven i år av Kungl. Krigsvetenskapsakademin och särskilt från en uppsats där av Sven Hirdman, tidigare svensk ambassadör i Moskva.

Vad är Nato?
En avgörande utgångspunkt, senast fastslagen av Ulla Gudmundsson, tidigare Sveriges Natoambassadör i Bryssel., är följande: Nato är ingen militär organisation. Nato är en politisk organisation som till sitt förfogande har militära resurser.
   Det betyder bl.a. att Nato inte för några krig. När USA för krig i Irak, Afghanistan, Kosovo, Libyen m.fl. områden är det i samarbete med länder som är Nato-medlemmar, men de är där för att stödja sin samarbetspartner och huvudsponsor USA.  Ibland kallas det en ”coalition of the willing”, och i sådana ingår länder som vill visa hur angelägna och goda vänner de är, t.ex. Danmark i Irak och Sverige i Afghanistan.
   En särskild roll spelar artikel 5 i Natofördraget där alla medlemsländer förbinder sig att utifrån sina resurser hjälpa de medlemsländer som blivit utsatta för ett anfall. Det kan vara militära eller politiska resurser. Artikeln har bara använts en gång, nämligen när USA utsattes för attentaten den 11 september och då var det ingen stat som angrep utan snarast en kriminell sammanslutning. USA tog emot politiskt och miltärt stöd men det blev ingen Nato-operation av det hela utan USA bestämde enväldigt över kriget i Afghanistan och har sedan dess fortsatt det s.k. kriget mot terrorismen
   Men detta är en viktig punkt: skulle Sverige gå med i Nato skulle det vara ett uttryck för ett kraftigt stöd för USA:s politik världen över. Och det är ju självklart så att USA:s synpunkter väger tyngst i Natorådets överläggningar. USA:s militär är mycket större än alla de övrigas tillsammans.

I krig
Om vi tror på att Sverige kommer att angripas isolerat, alltså att en stormakt som Ryssland helt plötsligt skulle kasta sig över oss och inga andra, så är det tydligt att det skulle vara bra att vara medlem. Då skulle vi säkert få stöd av andra. Nu tror ingen människa att Sverige skulle utsättas för detta.  Det är helt enkelt fria hugskott som aldrig är underlag för beslut.  Men visst, det finns samvetslösa propagandister som försöker inbilla oss att det kan ske när som helst.
   Om det blir en stormaktskonflikt i Europa finns det goda skäl för Sverige att försöka hålla sig utanför stridshandlingar. Det finns det också hyggliga chanser att vi kan klara. Det är en regerings centrala uppgift att dels värna landets oberoende, dels hålla landet utanför krig. Våra historiska traditioner, vår i stort sett alliansfria politik och vårt geopolitiska läge talar till vår fördel. Om vi däremot går med i Nato så är vi med i kriget från första stund.

   Men visst, vår alliansfria politik kan ju misslyckas så att vi blir angripna ändå. Ja, det kan vi inte göra mycket åt. Men det kan ju vara bra att faktiskt ha ett eget försvar som vi bestämmer över och som är en viss tröskel för varje angripare eller påtryckare.
Om det skulle bli en rysk-baltisk konflikt så har vi inga förpliktelser – det är Nato som har flygstyrkor i Balticum. Den sk solidaritetsförklaringen har ingen militär trovärdighet. Däremot omfattas vi av EU:s allmänna solidaritetsklausul: vi kan ge humanitär och politisk assistans när och om vi vill. Men om vi i ett sådant sammanhang. upplåter svenskt territorium för Nato-styrkor, t ex stridsflygplan så kan vi förvänta ryska motåtgärder som om vi vore Nato-medlemmar. Om vi har ett hyggligt svenskt försvar så kan vi säga nej till Nato-framstötar av typ att de skulle få använda Gotland eller Nordkalotten.

Varför vi inte ska vara med i Nato
Ja, som synes finns det nästan inget som säger att det skulle var bra för Sverige att vara med i Nato. De argument som brukar användas ligger i regel heller inte på ett konkret rationellt plan. I stället framförs argument av typ att vi bör ställa upp sida vid sida med den fria världens försvarare och liknande fraser. För den som sett på vad USA faktiskt har sysslat med vad gäller krigföring och politik är uppställning  vid USA:s sida inget alternativ. Och det är det handlar om när man går med i Nato.
   Det finns en del som talar om en sorts moralisk skuld för Sverige eftersom vi inte var med i andra världskriget. Argument av den typen har spelat en roll för att Danmark skulle gå med i Irakkriget. Man ansåg sig återupprätta Danmarks ära efter att ha samarbetat för mycket med Hitlertyskland. Sverige ägnade åren 1940-42 åt att samarbeta med och fjäska för tyskarna. Vi var aldrig hotade – det var Sveriges militär som tyckte det var vår plikt att ställa upp mot ryssarna och kommunismen och som helst hade sett att vi skickade en fördelning om 80,000 man att slåss sida vid sida med finnar och tyskar. De som försökte åstadkomma det var samma grupper som tio år senare ville att vi skulle gå med i Nato och som nu ytterligare femtio år senare arbetar för samma sak.
   Det är inte mycket till debatt om Nato-anslutning i Sverige och på ett sätt är det ett hälsotecken. Alarmistiska tonfall kan i huvudsak hållas borta liksom den värsta russofobin. Men svensk försvars- och utrikespolitik har på senare år uppfyllts mer och mer av samarbete med Nato under partnerskapets paraply och inte minst under utrikesminister Bildts korstågsmentalitet och uppenbara tankegemenskap med USA. Det är vårdslöst och obehagligt och definitivt inte i landets intresse. Man kan hoppas på en förändring efter valet, men man kan dessvärre inte vara helt säker. USA:s har förvisso en mycket stark mjuk makt över Sverige och den sträcker sig långt in i alla partier. Putins nationalism och reaktionära inrikespolitik har också använts för att påverka svensk opinion i Natovänlig riktning. Desto angelägnare att vi försöker tänka så nyktert och klart vi kan.

Äntligen! Dags igen

Efter sommarledighet är VB tillbaka till en laddad politisk höst. Sen Almedalen avklarats så utbröt det stora lugnet i den svenska politiken med det börjar kännas som om den rullat igång igen så sakteliga och konstigt vore det väl annars med nästan exakt en månad kvar till valet. Ett val som VB och säkert alla dess läsare ser som ett "nu eller aldrig skall alliansen bort" val. Låt oss hoppas på detta och dra vårt lilla strå till den stora stacken.

   I världen har det tyvärr inte varit mycket till sommarlugn. Irak, Syrien och Israels krig mot palestinierna i Gaza. Det räcker att nämna dessa tre länder för att inse att det varit en fasansfull sommar för många människor. Här kan vi väl inte påverka skeendet från VB:s sida men sprida vetande och kunskap om dessa händelser kan VB:s initierade skribenter hjälpa till med.

   Välkomna till en förhoppningsvis fullmatad höst i Veckobladets spalter.
red
 

Det känns som ett hån med tanke på
årets Gazakrig att se detta.
Att detta krig kan hållas under ett av
FN utropat solidaritetsår.

Maktskiftesfestival

Lördagen den 6 september på Gröningen i Stadsparken

Alla är överens om målet: vi måste få en ny regering så att järnvägarna börjar fungera igen, skolan får tillbaka samma kvalitet som innan den blev en marknad, de nödvändiga hyreslägenheterna byggs, a-kassan restaureras, vården blir effektiv och jämlik för alla och bidragen till de rika upphör.
   Alla är överens om att målet kan och måste uppnås!
   Därför samarbetar sedan några månader en grupp aktivister från S, V, MP, F! och DV i det gemensamma projektet Maktskiftesfestivalen som planeras äga rum i Stadsparken lördagen den 6 september, drygt en vecka före valdagen, då kampen om vem som ska styra vår framtid kulminerar.
   Flera engagerade artister ställer upp. Vi återkommer med mer information nästa vecka.

The killing Fields of Inequality

Göran Therborn
Polity

Den gamle lundabon och VPK-aren Göran Therborn har kartlagt ojämlikhetens dödsfält. Olle Svenning konstaterar i sin recension i AB 10/7 att den ekonomiska politiken under Bush och Clinton kostade lika många människor livet som AIDS-epidemin i södra Afrika. Införandet av kapitalism i Sovjet kostade 4,2 miljoner ryssar livet. Inte så långt från skräcksiffrorna under Stalins utrensningar, påpekar Therborn.

Min bästa semesterbild av Ulf Nymark

Så här mot slutet av sommaren brukar många tidningar publicera av läsarna insända foton under rubriken ”Min bästa semesterbild” eller något liknande.
   VB hakar förstås på denna säsongsbundna trend. Nedan publiceras min bästa semesterbild.

Pula, Kroatien, juni 2014 – Så hanteras bilar som felparkerat på busshållplats - en upplyftande syn!

Inte ett ord om miljö och begränsade resurser! av Gunnar Stensson

Styrelseordföranden i Nordea, Björn Nalle Wahlroos, sommarpratade i Sommar i tisdags. Manuset var klart långt i förväg; han upprepade den 200-åriga liberala sagan om gränslös tillväxt utan statlig reglering. Han gjorde det skickligt, på förtroendeingivande finlandssvenska och med skarp musik från 60- och 70-tal. Det var roligt att höra.
   Han redovisade bland annat Pikettys aktuella bok om kapitalet i det 21:a århundradet. Avsikten var förstås att avfärda den.
   Jag satt i en bil på väg från Småland till Skåne, trädens lövmassor vajade i blåsten, väldiga moln, vita, grå, blå och svarta tumlade fram i ett ständigt skiftande kaos, ibland genombrutet av skarpa strålar från den sol som var dess upphov. Då och då översköljdes vägbanan av plötsliga slagregn.
   Det slog mig plötsligt att inte ett enda ord om miljö och begränsade tillgångar förekom i den utförliga redovisningen av världsekonomin. Inte en antydan!
   Minskande tillgång på resurser som olja ingår förstås i det liberala projektet, tänkte jag. Det höjer ju priset och ökar rikedomen för ägarna.

Kryssa för klimatet – kryssa Karin! av Ulf N

Karin Svensson Smith, första namn på riksdagslistan i valkretsen Skåne län södra (där Lunds kommun ingår), drar nu igång sin personvalskampanj på allvar. Som stöd har Karin ett nätverk ”Kryssa Karin för Klimatet-kampanjen”. I krysskampanjen ingår förutom ett antal möten att sprida en folder med information om varför väljarna bör kryssa Karin.

Varför personvalskampanj, Karin, du står ju på första plats på listan och ett mandat för MP i valkretsen är väl ganska säkert?
   - Det är inte alls säkert att stå som första namn på listan. Personvalssystemet innebär att om någon kandidat kryssas av minst 5 procent av partiets väljare blir den kandidat som får flest personröster vald. Miljöpartiet uppmuntrar till personval och vi är flera som tävlar om kryssen.

Varför ska väljarna kryssa just dej då?
   - För att visa att klimatomställningen är den viktigaste frågan. Det är ett kryss för kollektivtrafik och cykling, för jämställdhet och för giftfri miljö för barnen. Och så, förstås, för att det behövs en skånsk riksdagsledamot med erfarenhet av att driva de regionala miljö- och klimatfrågorna, säjer Karin.
Följ Karins kampanj på facebook.

Den trycker sanningen om Israel av Gunnar Stensson

Den engelskspråkiga versionen av den israeliska tidningen Haaretz kan sedan någon månad läsas på Lunds stadsbibliotek tack vare chefsbibliotekarie Karin Bergendorff.
   Tidigare fanns tidningen bara på hebreiska, vilket gjorde den otillgänglig för flertalet läsare, inte minst de med judisk bakgrund.
   Det aktuella numret (18/8) innehåller bland annat en artikel av Peter Beinart, en kommentator som på grund av sin kritik av israelisk politik brukar beskyllas för att gå Hamas ärenden.
   Men i artikeln visar Peter Beinart, att Hamas verkliga vänner är de israeler som övertygar den palestinska befolkningen om att Israel bara kan påverkas genom våld.
   Den sortens israeler har genom decennierna varit många och med tiden blivit fler, inte minst sedan en miljon reaktionära ryssar de senaste årtiondena bosatt sig i Israel.
   Hamas verkliga vänner är bosättarna och de som motsätter sig tvåstatslösningen. Så länge de har makten i Israel kommer Hamas vinna anslutning i den plågade palestinska befolkningen.
   Den sortens Hamasvänner förekommer också i svenska media. De kan för resten beskådas i det aktuella numret av Haaretz, eftersom Haaretz är en liberal tidning som trycker även vidriga insändare. Där finns en som jublar över den israeliska segern i Gaza.
   I en annan text jämförs Israels massaker på palestinier i det blockerade Gaza med nazisternas massaker på judarna i Warszawas ghetto 1943.

Gideon Levy har tillsammans med en kollega gjort ett stort reportage om en kvinnas tragiska öde under båda de israeliska massakrerna på palestinier, den 2008-9 och den i juli 2014.
   DN tryckte 10 juli en stor artikel av Gideon Levy ur Haaretz med rubriken Israel vill inte ha fred. Gideon Levy är orolig för Israels framtid.
   Han avslutar artikeln: ”Palestinierna har gjort flera misstag, men deras misstag är marginella. På ett grundläggande plan är rättvisan på deras sida, medan Israel står för avvisningspolitiken. Israelerna vill ha ockupation, inte fred. Jag hoppas bara att jag har fel.”
   Som andra kritiker av Israels politik lever Gideon Levy under ständigt dödshot.

Hackat och malet av Ulf Nymark

Vårdkonkurs
Vårdföretaget Hälsoteamet i Småland har gått i konkurs. Bolaget drev fyra vårdcentraler som nu stängs med omedelbar verkan. 6000 patienter står nu utan vårdcentral och ett 50-tal anställda står utan jobb. Detta illustrerar tydligt vådan av att sälja ut vården till kommersiella företag. Demokratin har abdikerat och penningen har tagit makten.

Fritt gymnasieval
Bergagymnasiet i Eslöv ska lägga ner naturvetenskapsprogrammet. Berga har tappat för många elever till Lund, som ett resultat av det fria skolvalet. Visst kan man säja att de elever som sökt sig till Lund har haft fritt val, men hur fritt val har de eslövselever som vill gå sin naturvetenskapsutbildning i sin hemkommun?

Kommunens klimatmål
Kommunstyrelsen i Lund har gjort bedömningen att klimatmålet 2020 kan nås. Det vill säja att utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 50 % av 1990 års utsläpp fram till nästa decennieskifte. Med betoning på kan. Beslutade åtgärder bedöms inte räcka till, ytterligare åtgärder måste sättas in. Ett problem som den politiska majoriteten inte vill låtsas om är att ingen har en samlad bild av vilka åtgärder som beslutats ute i nämnder och styrelser. Oppositionen ville ha en redovisning av dessa åtgärder, men det sa den borgerliga majoriteten nej till. Energisektorn har redan klarat av sin del av utsläppsminskningen, medan transportsektorn har ökat sina utsläpp sedan år 1990.

Folkparkens framtid åter i fullmäktige
Folkparkens framtid kommer upp igen i fullmäktige innan valet. Detta genom ett medborgarförslag som vill bevara parken och folkparksbyggnaden. Oppositionen stödjer förstås medborgarförslaget; de borgerliga går emot.

Borgarna: hellre kontor än bostäder
Ett annat medborgarförslag som kommer på fullmäktiges bord i augusti är förslag om att bygga bostäder på det ”trista, oanvända fältet vid korsningen Malmövägen – Ruben Rausings gata”. De rödgröna tycker det är ett utmärkt förslag, men de borgerliga föredrar kontor och hotell. Allt prat om att det är brist på mark för förtätning inom tätorten visar sig därmed vara just prat. Bristen består snarast i brist på beslut att bygga bostäder där det är möjligt.

Rapport från Almedalen m.m. av Lucifer

Nej, det är svårt att känna någon större upphetsning inför valet, dessvärre. Här har man gått i tre år och hetsat upp sig över riksdagen: arbetslösheten, utrikes-politiken, över regionen: borgarnas och miljöpartiets sjukvårdspolitik och över kommunledningens allmänna inkompetens, och när det nu äntligen är dags så känns det mest tomt.
   Och nån egentlig valrörelse har vi inte sett till heller.  Tre år och elva månader och så nu ska hela maskinen köras igång för mindre än en månad. Är det här vad vi förtjänar?

Sänkt ordningsbetyg
Enda tändande tanke hittills är folkpartiets förslag om att återinföra ordningsbetyget på högstadium och gymnasium. När jag gick i skolan på femtiotalet fanns det betyg både i ordning och uppförande. Uppförande fick man sänkt betyg i om man svor och var uppstudsig. Själv fick jag sänkt betyg i ordning. Jag bodde nämligen i en förort till Jönköping och på vintern åkte jag buss till skolan. Den var ibland försenad, t.ex. om det var snö och många resande och då kom man fram för sent för att komma i tid till morgonbönen. Då stod där en lärare och antecknade sen ankomst. Med tillräckligt många sena ankomster fick man nedsatt ordningsbetyg. Jag kunde ju ha stigit upp tidigare och tagit en buss en kvart tidigare.
   Jag ser att folkpartiet också vill ha fler gymnastiktimmar. Det är naturligtvis bra med mer motion, men vad jag minns från skolan var hur man avskydde dessa timmar. Motion, nej, det var betygsättning nästan från första timmen och allt administrerat av den nazistiske reservkaptenen.
   Det är häpnadsväckande men det är fortfarande, sextio år senare, så att jag känner obehag när jag kommer förbi den gamla läroverksbyggnaden i Jönköping. Det var fanimej inte bättre förr.

Vapen till Kurdistan?
Folkpartiet är förstås raskt ute och vill skicka vapen till Kurdistan. Det är en provins med många positiva drag, men som tycks jobba ihop med Israel och USA. USA har sedan långe många militärer där och nu har de tillsammans med Storbritannien i skickat in ytterligare soldater. Alltså: Folkpartiet tycks vilja att vi, om Kurdistan så önskar, ska skicka militär utrustning sida vid sida med de länder som är ansvariga för tio års krig i Irak och sådär en halv miljon människors död, tusentals torterades irakier etc.
   Men är inte ISIS grymma och hänsynslösa? Jo, det verkar så, även om allt vad som sägs i TV inte nödvändigtvis är sant. Om man verkligen vill bekämpa ISIS så skulle man förstås skicka vapen till Hizbollah och Assads Syrien som har bekämpat dem i flera år. Militär utrustning till Irak, nej tack, vapenindustrin har tjänat nog där! Massakrer, ja visst, t. ex. i Gaza och Egypten, men där är det inte tala om humanitära interventioner eller svensk vapenhjälp till de drabbade.

Varning för Almedalen
Åter till Sverige. Jag kunde inte låta bli att än en gång fara till Almedalen som VB:s utsände. Det borde jag ha låtit bli. Jag var där ett dygn och hade att ta ställning till en ”seminarie”-katalog om 3500 evenemang, mest PR-grejer för företag och lobbyister. Partiledartalen gör heller ingen glad med deras mycket ringa nyhetsvärde. Jag lyssnade på Jonas Sjöstedt som väl är den bäste av partiledarna och fick höra att Vänsterpartiet är ett antirasistiskt parti, vilket fick ungvänstrarna att applådera ihållande. Den sortens teater tycks höra till – alla partier skeppar in ungdomsförbundare som placeras närmast scenen. Ja, och på stan bjöd Skånes regionstyrelse som tidigare alla sugna på öl och små läckra snittar. Generöst av oss skattebetalare måste man säga. Där såg man de vanliga misstänkta, alltså Skånes landstings- och kommunalpolitiker, som stod och myste över vår generositet och attraktivitet – Carl Bildt var visst där inne om i flera minuter. Måtte nästa kommunledning i Lund ha kraft nog att stå utanför detta jippo.

Det moderistiska manifestet av Gunnar Stensson

 

Ett spöke går genom Europa – moderismens spöke

Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter, heter det i det Kommunistiska manifestet. ”Proletärerna har ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de har en värld att vinna.”
   Sedan 1993 finns det också ett svenskt Moderistiskt manifest som har som mål att störta välfärdsstaten. Men det är ett hemligt manifest.
  ”Välfärdsdöden är jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS”, heter det.
   Folket är drogat av ”beroendeframkallande bidrag”. (Denna bidragseffekt utnyttjas dock i överklassbidragen Rut och Rot som ger stadga åt den modersistiska opinionen.)
  ”Nedmonteringen av den offentliga sektorn handlar alltså om överlevnaden för allas vår välfärd.”
  ”Det sovande folket” är titeln på det Moderistiska manifestet. Författare är kontrarevolutionären Fredrik Reinfeldt.
   Det nya är alltså att det Moderistiska manifestet är hemligt.  Revolutionen modereras, kläs i moderata ord. Metoden år framgångsrik. Så uppstod sekten Nya Moderaterna. Samhället omvandlas i hemlighet utan att någon ser vad som sker.

Moderata samlingspartiet är Moderismens ledande kraft, men till det är Allianspartierna knutna. De har viktiga roller för att förverkliga Moderismens samhällsideal.

Girighet är Moderismens gemensamma grundvärde.
   Girighetens politiska dynamik grundar sig på den är en destruktiv drift som finns hos nästan alla människor och samhällsklasser.  I själva verket är också samhällets mest resurssvaga medborgare ofta sårbara för girighetens frestelser. De tror de gagnar sina egna intressen när de röstar på Moderismens partier.

Moderismens tidsram uttrycks i formeln ”Om 50 år är vi alla döda.” Därigenom blir det möjligt att undvika kostsamma uppoffringar för att till exempel förhindra temperaturhöjning, orkankatastrofer, torka och alla andra slag av miljöförstöring. Däremot undviker Nya Moderisterna uttryck som ”efter oss syndafloden”.

Folkpartiets uppgift i det moderistiska projektet är propaganda för konkurrensen om de begränsade resurserna.
Denna uppgift blir viktigare eftersom konkurrensens nackdelar och särskilt dess självupphävande tendens med tiden blivit allt uppenbarare. Meritokrati är ett begrepp som uppfunnits för att inbilla folk att tävling alltid leder till att bästa företag och person vinner, och alltså tjänar allas bästa. Det är naturligtvis inte sant. I själva verket vinner hela tiden de som från redan från början har störst resurser över dem som befinner sig i underläge. Tillgångarna koncentreras därför till allt färre.  Att främja denna utveckling är Folkpartiets uppgift i Moderismens projekt. 

Centerpartiets uppgift är att öka koncentrationen i ägandet av svensk odlings- och skogsmark.

Centerpartiet är grevarnas, baronernas och patronernas parti. Eftersom dessa makthavare nödvändigtvis blir allt färre med tiden tvingas medlemmarna i de andra moderistiska partierna att stödrösta på Centerpartiet. För Moderismen är EU:s jordbrukspolitik viktig eftersom den regelbundet tillför storgodsägarna nya tillgångar.  Många storgodsägare använder dessutom sina rikedomar till vinstgivande investeringar i banker och storföretag och bidrar också på det sättet till Moderismens koncentrationspolitik.

Kristdemokraterna företräder de traditionella hierarkier som utvecklingen har placerat på historiens sophög. 
De är alltså arvtagare till det gamla högerpartiet vars huvuduppgift var att värna den gamla överklassens privilegier. De är viktiga för Moderismen och ger den dess stil. Detsamma kan sägas om monarkin. En huvuduppgift i detta sammanhang är försvaret av de traditionella könsrollerna och kampen för kvinnornas fortsatta underordning under den paradoxala parollen valfrihet.

Sverigedemokraterna är inget Moderistiskt parti, men utgör likväl ett viktigt verktyg för Moderismens genomförande. Sverigedemokraternas väljare ser raseringen av det svenska välfärdssamhället med utarmningen av landsbygden, med timanställningar och visstidsanställningar, med försämrade sjukförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar, med utarmad sjukvård, skola i fritt fall och en åldringsvård som för tanken till forntida ättestupor.
   Men de förleds att tro att invandringen och flyktingpolitiken är orsaken till förfallet. Därigenom vilseleds mycket berättigat missnöje. De stöds därför i hemlighet ekonomiskt och på andra sätt av Moderismens partier, särskilt de Nya Moderaterna.

Moderismens taktik och strategi är således bred och samordnad. Den Moderistiska Alliansen satsar alla resurser på att vinna valet den 14 september. Om de lyckas kan de gå vidare med sitt stora samhällsprojekt och kanske åstadkomma irreparabla skador.

Vad har Moderisterna uppnått hittills?
De har privatiserat apoteken så att de förvandlats till en sorts drugstores som säljer skönhetsmedel och tuggummi men vägrar saluföra läkemedel som är mindre lukrativa.
   De har privatiserat vården så åldringar vanvårdas medan ägarna överför pengarna till skatteparadis.
   De har förstört a-kassan.
   De har privatiserat järnvägarna så tågen varken kan gå på somrarna (solkurvor) eller på vintrarna (snö) eller vår och höst (ruttna slipers).
   De har privatiserat den svenska skolan, som en gång hörde till världens bästa, så att den nu försämras i hastigare takt än någon annan skola i världen.
   Inte illa, på bara åtta år.
   Inte illa, bara 21 år sedan Fredrik Reinfeldts manifest Det sovande folket första gången publicerades.

The Freedom Flotilla Coalition to Sail to Gaza Again

PRESS RELEASE: 2014-08-12
Responding to the Israeli aggression and the  complicity of world governments

The Freedom Flotilla Coalition (FFC) met in Istanbul in the shadow of the latest Israeli aggression on Gaza. We have watched atrocities being committed against an already besieged population. In the two day meeting (August 10th and 11th), the FFC concluded that it is the responsibility of civil society worldwide to sail to Gaza and challenge the Israeli blockade, the source of most problems facing the Palestinian population of Gaza.

We plan to sail to Gaza during 2014, the UN International Year of Solidarity with the Palestinian People:

This initiative, following in the footsteps of the 2010 and 2011 flotillas as well as other attempts to challenge the blockade of Gaza (between 2008 and 2014), is expected to include a wider and more diverse international participation.  This new flotilla is a reflection of the growing worldwide solidarity with the Palestinian people; from the US to Malaysia, from Scandinavia to South Africa.

"Calls to end the blockade of Gaza need to move from words to actions," said Ann Ighe, chairperson of Ship to Gaza and member of the FFC. We invite all interested citizens worldwide to participate in this initiative in any way you can."

These boats are also expected to carry Palestinian commercial products purchased by buyers worldwide to complete the work of Gaza's Ark, the cargo boat built by the Palestinians and the FFC in Gaza and was bombed by Israel on July 11th.

"We urge all governments to defend Human Rights and the right of the Palestinian people to freedom of movement, to facilitate the sailing of our ships to Gaza. It is their responsibility," added Ehab Lotayef of the coalition.
In addition to sailing to Gaza, the FFC will organize demonstrations at sea and in ports worldwide over the next months. Along with other projects, the initiative will support the right of Palestinians to operate international marine lines in and out of the port of Gaza.

We support the Palestinian demand to open the port of Gaza to international marine traffic. The FFC also will work on twinning ports in the Mediterranean and beyond, with Gaza City, as a sign of solidarity and support.

Finally, we assert that all that we do is peaceful, civil society driven non-governmental actions.

Spokespersons fo Ship to Gaza Sweden:
Dror Feiler & Ann Ighe

Vad du inte visste om Hamas av Gunnar Olofsson

I februari 2006 skriver den nyvalde palestinske premiärministern, och ledande Hamas-politikern, Ismail Haniyeh ett brev till USA-presidenten George Walker Bush. Hamas har just vunnit det palestinska valet – det enligt den blivande svenske utrikesministern Carl Bildt dittills mest demokratiska i Mellanöstern! – och Haniyeh vill nu ha hjälp av USA att häva bojkotten från väst av Hamas, inleda förhandlingar och få till stånd en långsiktig fred med Israel med ett Palestina inom 1967 års gränser. Ärendet brådskar eftersom ”en fortsättning av den nuvarande situationen kommer att uppmuntra våld och kaos i hela regionen” skriver Haniyeh. USA-presidenten svarar aldrig på brevet.

Hamas grundades 1987, som en gren av det Muslimska brödraskapet, i samband med det första palestinska upproret – Intifadan – på de av Israel ockuperade områdena. Enligt sitt program vill rörelsen verka för en islamisk stat i hela det historiska Palestina, inkluderande även Israel. ”Bara i skuggan av islam kan medlemmar av alla religioner samexistera i trygghet och säkerhet för sina liv, egendom och rättigheter” säger programmet (artikel 6). Andra religioner har, menar man, misslyckats med detta uppdrag och istället orsakat krig – bland annat två världskrig! – förföljelser och folkutrotningar. ”I frånvaro av islam uppstår konflikter, regerar förtryck, hejdlös korruption och fortsätter kampen och krigen”, konstaterar programmet.

Hamas program påminner en del om de svenska Kristdemokraternas, där det konstateras att ”de värden, rättigheter och skyldigheter, som inspirerats och förts vidare av den kristna traditionen, är oundgängliga som grund” för ett samhällsbygge. En religiös bas för ett bra samhälle således. Tittar man närmare på vilka värden som avses är de intill förväxling lika de i Hamas program – fred, frihet, tolerans, värdighet, solidaritet och respekt för Guds skapelse. Inte minst betonas kvinnornas betydelse där dessa, enligt Hamas, ”inte har någon mindre roll än männen i kampen för befrielse” och ”spelar en stor roll i att vägleda och utbilda den nya generationen” (artikel 17).

Vad gäller ambitionen om en islamisk stat i hela Palestina är den, enligt Hamas högste ledare Khaled Meshal, ”ett stycke historia som inte längre är relevant men som inte kan ändras av interna skäl”. En liknande tanke, kanske, som de svenska Socialdemokraternas mångåriga, men aldrig förverkligade, krav på republik i Sverige? Programmet används numera inte av Hamas, och på hemsidan hänvisas istället till rörelsens valmanifest från 2006, med ett mycket bredare folkligt och mindre retoriskt anslag. Hamas är framför allt en social rörelse, och 90% av verksamheten handlar om saker som stöd till fattiga, barnhem, utbildning, moskéer och liknande. Detta, tillsammans med frånvaron av korruption inom ledarskiktet, är sannolikt förklaringen till valsegern 2006.
   Erbjudandet om en långsiktig fred med Israel, i utbyte mot ett Palestina inom 1967 års gränser, framfördes redan i januari 2004 av Hamas dåvarande ledare, shejk Ahmed Yassin. Två månader senare var den fysiskt handikappade shejken död, mördad i en riktad israelisk missilattack, som även tog med sig ett antal icke inblandade civila offer. Efterträdaren, doktor Abdel Aziz al-Rantissi - som upprepat samma erbjudande - dödades i en liknande missilattack en månad senare.

Generellt finns ett kusligt samband mellan erbjudanden från Hamas om en varaktig fred med Israel, och nya utbrott av våldsamheter i Palestina. På ett möte i april 2008 mellan Khaled Meshal och förre USA-presidenten Jimmy Carter, konstaterade parterna en fullständig enighet om fred inom 1967 års gränser. I november samma år upprepades samma förslag av Ismail Haniyeh. Svaret blev ”Operation gjutet bly” med en fullskalig israelisk militär invasion av Gaza, över 1.400 dödade palestinier och en total ödeläggelse av området. I februari 2012 avsvor sig Hamas användandet av våld. Månaden efter iscensatte Israel ”Operation återvändande eko”. Senare samma år kom en ny israelisk offensiv, med nya offer. Den senaste konflikten, vars resultat vi ännu inte kan överblicka, startade efter att Hamas lämnat över hela makten till en palestinsk enhetsregering, utan egna representanter, och med mandat att förhandla om ett fredsavtal utifrån FN: s linje om en tvåstatslösning inom 1967 års gränser.

En viktig förklaring till det nuvarande läget är västvärldens – USA och EU – totala förakt för den palestinska demokratin, och ovilja att acceptera en folkvald palestinsk regering som part i några förhandlingar. Istället har man envisats med att behålla en terrorstämpling av Hamas och andra palestinska organisationer – något som givit Israel grönt ljus för allehanda övergrepp och brott mot mänskligheten. Terrorister har ju, som bekant, inte mycket till rättigheter. Varken Socialdemokraterna, som en gång införde terrorstämplingen för svensk räkning, eller allianspartierna, har visat någon vilja att ändra på detta. Man har inte tagit till sig några av de palestinska fredsinitiativen. Inte heller har man gjort några försök att bryta den olagliga israeliska blockaden av Gaza, eller att få några av de israeliska ledare som är uppenbart skyldiga till övergreppen ställda inför någon domstol.

I resten av världen utanför USA, EU och några stater till – en värld där varken Hamas eller någon annan palestinsk organisation är terrorstämplad - är den svenska linjen i frågan obegriplig. Sverige, som tidigare utmärkt sig för ett starkt engagemang för fattiga och svaga, mot kolonialism och apartheid, och som fått mycket goodwill för sina försök att medla i Mellanösterns olika konflikter, röstar numera mot palestiniernas inval i FN-organ, och lägger huvudansvaret för förtrycket av palestinierna på dem själva. När 134 stater, bland annat Island, erkänt Palestina inom 1967 års gränser, finns Sverige inte med bland dessa. Istället sitter man fast i ett träsk av låsningar där utvecklingen, om ingenting görs, bara kan gå från dålig till sämre. Det finns förvisso politiker, inom flera partier, som tänker annorlunda. Inför årets val är det kanske viktigare än någonsin att föra fram dem till poster där de kan få ett verkligt inflytande.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna

Vårens sista VB

Dags att vila upp sinnen, pennor och inte minst öron ett tag inför höstens begivenheter, inte minst nästa valrörelse. Det ser lovande ut både i Lund, regionen och riket. Men man skall inte somna på fällen innan björnen är död eller vad det nu var han sa, vad han nu hette, Hedlund var det väl?
   En underbar sommar och på återläsande den 15 augusti!
red
 

Skönt att ungdommarna i Ung Vänster
håller igång även på sommaren
så man kan vila lugnt.

Den verklige politikern av Gunnar Stensson

Femti tusen har Mats Helmfrid i lön som kommunstyrelsens ordförande. Han vill ha fem till. ”Ingen som är kvalificerad vill vara ordförande för bara femti tusen”, säger han.
   Den som blir politiker för pengar diskvalificerar sig själv. Den verklige politikern kämpar för ett bättre samhälle. Ofta innebär det personliga kostnader.

Fem konstnärer finner ett kulturhus av Gunnar Stensson

Länge hyrde fem konstnärer en byggnad i Sankt Lars-parken, ett kulturhus, ganska nära klockhuset. Senast jag var där firades ett Erik Hermelin-jubileum.
   Så höjdes plötsligt hyran med hundra eller tvåhundra procent av Hemsö, Sankt Lars nuvarande ägare, lika girig som Karlsson i Hemsöborna.
   Det kunde de fem konstnärerna inte betala. De hoppades på stöd från Lund. Men Lund hade inte råd. Stan hade andra utgifter. Så de blev vräkta och det blev ett kulturhus mindre i Lund.
   Lyckligtvis tänker Landskrona ge de fem konstnärerna en fristad. Hörde jag i förbigående i radioekot medan jag höll på med annat.
   Landskrona är en kulturstad som har råd med kulturhus.

EU- och Lundavalet av Sven-Hugo Mattsson

Resultatet i EU-valet överraskade. Miljöpartiets framgång var glädjande, gratulerar, och att F! skulle klara av att ta mandat kom som en blixt från klar himmel. Trots dessa partiers framgångar höll både S och V ställningarna. De rödgröna, dit jag räknar in F!, tog 11 mandat medan Alliansen bara tog 7. Gott att ha i ryggen inför valen i höst. Jag noterar också att Mp, V och F! blev större än S, intressant.

Suhonen
Jag gläder mig särskilt åt att F! kom in och därmed är med på banan, det finns nog många som vill se F! i riksdagen och som nu vågar rösta på dem. Det behövs feministiska röster överallt.
Jag konstaterar också att Daniel Suhonen (S) fick en riktig snyting. I Radion, för en tid sedan, tyckte han att F! skulle lägga ner och inte äventyra en rödgrön majoritet genom att ta röster men inte mandat.
   Hur kan man uttala sig så? Just att starta nya partier är en viktig del i vår demokrati. Dessa nya partier gör att fler ”hittar hem” och därmed håller antalet röstande uppe. Det vore bättre att han såg till att hans parti, S, tog tag i de feministiska frågorna. Att starta ett nytt parti och ta sig in i parlamentet visar ju att de rådande partierna inte räcker riktigt till. Varför skulle de göra det?

Sydis mätning
I Sydsvenskan mätning för Lund, som kom i tisdags, får de rödgröna matoritet, man får 34 mandat, matematiskt räknat. Jag räknar 1.5 % per mandat. Då räknar jag inte in F! som knappast får mandat enligt mätningen. Uppsidan i detta är att F! trots allt kan komma in. Mätningen gjordes innan EU-valet och där fick F! 7.9 % i Lund, motsvarande 5 mandat. Det skulle förvåna mig mycket om inte F! kommer in i Lunds fullmäktige i höst. Se nedan. En annan uppsida är att KD knappast är säker på sitt enda mandat enligt mätningen. Nersidan är att de som regerar brukar komma på slutet, så jag tror nog att gapet kommer att minska. Rätt säkert kommer de rödgröna att bli större än Alliansen men risken finns att det inte blir majoritet. Då blir Sverigedemokraterna och Förnya Lund tungan på vågen. Då finns risk för en blockövergripande konstellation. S, Mp, FP och CP är ingen omöjlighet.
   Det skulle dock innebära att Mp skulle regera tillsammans med tre bilvänliga partier. Är detta möjligt?

De rödgröna bör samarbeta med F!
För bara några veckor sen räknade vi inte riktigt med F!, nu får vi räkna med att de rätt säkert kommer in i fullmäktige i Lund. Det finns anledning att puffa på för F!. Partierna i det rödgröna samarbetet borde ta kontakt med F! för ett samarbete, politiskt så klart men kanske också stötta på andra sätt. Vi inom de rödgröna behöver nog inte frukta att de tar röster men inte mandat.

In- och utrikes av Lucifer

Jag ser att Miljöpartiet har förklarat sig vara ett feministiskt parti. Välkommen ombord är väl vad man kan säga om man redan är med i ett sådant parti. Var och en som suttit i en valberedning vet att det är ingen barnlek att övertala kvinnor att ställa upp för befattningar i styrelser och nämnder. Kvinnor har inte sällan fullt upp med att sköta studier och yrkesarbete, barn, åldrande föräldrar, hushåll och en eventuell partner att hålla på någorlunda gott humör. Märkligt nog har män sällan samma bekymmer. Men allt kan förändras och det är värt mödan att försöka göra det politiska livet jämställt.

Valet
Kanske också en liten kommentar till valresultatet för några veckor sen. Miljöpartiets formidabla vinst inbjuder till analys. Visst handlar det mest om borgerliga proteströster. Fi är för trendigt och det är många som inte kan tänka sig att rösta på de räliga kommunisterna. Mp blir en lätt utväg och då behöver man inte sätta sig in så mycket i vad de har gjort och vad de vill göra i konkret politik – de är ju för miljön. Men visst är det bra när folk slutar rösta på borgarna. Fast en röst på Mp i regionvalet är ett stöd för den sjukvårdspolitik som bedrivits i Skåne under senare år.

Per T. rides again
Det är visst dags att säga några ord om Per T. Ohlsson igen. Han är en duktig och flitig skribent ­– jag tänker på hans böcker om Gripenstedt och Herbert Felix. Han tycks nu vara på väg att etablera sig som allmän publicist och nutidshistoriker. I hans strategi ingår att framstå som stående över partigränserna och han skriver därför uppskattande om socialdemokratiska ledare som Branting och Erlander. I en ny bok ”Svensk politik” som jag dessvärre inte hunnit läsa hyllar han socialdemokraternas kompromisser och borgerlighetens ”självbesinning” som gjorde att de 1917 inte öppnade eld mot tusentals demonstranter. Storartat förmodar jag.
   Men man ska nog inte glömma den gamle Per T. Härom söndagen var han tillbaka i gammal god form. I sin Sydsvenskan-krönika lyckades han på några rader få in både ”brunröda” och ”den Sovjetnostalgiska extremvänstern” som räknas till ”Putins västliga stödtrupper”.  Ja, där känner man igen Per T. som alltså fortsätter sitt korståg. Det blir nog mer av den sorten inför höstens val när det gäller att stoppa vänsterpartiets framgångar.

Minnen från Kustartilleriet
Det har varit mycket med krigsminnen på sistone, både Normandie 1944 och första världskrigets utbrott 1914. Vad gäller 1944 har det i många år varit den amerikanska bilden som gällt – invasionen beskrevs som näst intill avgörande för besegrandet av Tyskland. Men verkligheten var ju en annan. Tyskarna hade något tiotal divisioner i Frankrike men flera hundra på östfronten och där krossades de av Sovjet. Den insikten tycks nu också ha nått militärhistorikerna.
   Själv har jag en lite udda synvinkel på Normandie. Jag gjorde min militärtjänst inom Kustartilleriet, dock inget frivilligt kan jag

försäkra, och vi hade samma uppgifter som tyskarna i Atlantvallen, att helt enkelt att motstå en kustinvasion. Dessutom hade vi delvis samma vapen nämligen (då moderna) 21 cm Skodakanoner, kolosser som var flyttbara men som fick fraktas på blekingska och skånska småvägar i tre delar, släpade av amerikanska surpluslastbilar som drog 12 liter bensin per mil. Alltnog, för vår militära förkovran fick vi följa ett krigsspel, utspelat framför våra ögon i en terränglåda där två av våra utbildare agerade som tysk resp. amerikansk officer i full utklädsel och maskering. Som goda kustartillerister kände vi sympati för försvararna. Den amerikanska övervikten i materiel och personal fällde förstås utslaget i Normandie, men först efter flera dygns artilleribeskjutning av Utah Beach.

Ännu vidrigare
Men den hemska sanningen är att första världskriget var ännu mycket vidrigare för soldaterna. Det talas nu lite föraktfullt om ”krigsturism”, Ingen upplevelse har gjort större intryck på mig än en halv dags besök i Verdun.  Det är inte bara raderna av kors eller ens benhuset, ossuariet, där osorterade ben från 130 000 oidentifierade. ligger. Nej det är själva terrängen. Det är en höjdsträckning beväxt med halvvuxna lövträd och en markyta som är söndertrasad av granater och skrot. Man varnas fortfarande för att gå utanför vägarna. Här pågick under nästan hela 1916 en duell mellan tyskar och fransmän som fungerade som en dödsmaskin som krävde framför allt fransmännens liv. Det var en medveten tysk strategi – fransmännen lockades att skicka ständigt nya förstärkningar och låta sig slaktas under åberopande av hjältemod och den franska äran.
   Ingendera sidan vann men marskalk Pétain resp. general Erich von Falkenhayn blev krigshjältar. I Verdun avlossades 23 miljoner granater varav cirka hälften tros ligga kvar i marken odetonerade. Det är verkligen en fruktansvärd plats, man sänker automatiskt rösten när man är där.

Nya hemskheter
Men allt är inte gammal historia. Nyss skulle ondskan utrotas i Irak, Afghanistan och Libyen och vi vet hur där är nu. I Egypten var det nyss arabisk vår men nu sitter där en militärdiktator som har domstolar som dömt många hundra till döden. De har väl inte avrättats, men förtvinar i fängelsehålorna, och deras parti, Muslimska brödraskapet, i många år enda oppositionen mot förre diktatorn Mubarak, är förbjudet. I Thailand hade man en regering som inte gjorde som militären och överklassen ville och den är nu avsatt och motståndarna satta i fängelse. Och Sverige fortsätter att sälja vapen till denna militär utöver de tolv Gripenplan och två flygande radarstationer vi tidigare levererat. Under tiden far den penningstinna svenska medelklassen till stränderna i södra delen av landet. Där är allt lugnt. På Francos tid fanns det åtminstone en bojkott där inga anständiga människor for på turistresor till Spanien.
   Ja, så kan man hålla på. Det är tur att vi har Veckobladet och så får man trösta sig med sommaren. Jag lovar att återkomma med råd till väljarna inför valet i september.

Medborgarförslag

Ett stort antal personer i södra Lund har skrivit under två angelägna medborgarförslag.

Vi vill ha en Träffpunkt värd namnet!
Sommaren 2012 stängdes Klostergårdens Träffpunkt. 1300 pensionärer förlorade sin samlingsplats. I mars 2014 öppnades Mötesplats Klostergården och i april inleddes en decimerad träffpunktsverksamhet där,  på tisdagar och torsdagar, klockan 9-13.
   I april och maj var lokalen öppen endast 12 förmiddagar av 18. Den är inte handikappanpassad. Öppet-tiderna är olämpliga, i synnerhet för de många som har hemtjänst.
   Vi vill ha en Träffpunkt värd namnet! Den ska vara belägen på första våningen, så att man kan köra rakt in med rullstol, och vara fullt handikappanpassad, utan trösklar och med sittriktiga möbler. Den ska vara öppen 9 till 16, från måndag till fredag, så vi kan besöka den på tider som passar oss. 
   Den tidigare lokalen hålls alltjämt i beredskap av brf Vårregnet.

Vi föreslår
att Lunds kommun hyr den tidigare Träffpunktslokalen, eller annan lokal, och inleder  Träffpunktsverksamhet där, med den utrustning och personal som krävs, senast hösten 2014.
 

---

Återinför servicebussarna!
Lund hade tidigare servicebussar (linje 10, 11 och 12). När de togs bort försämrades tillgängligheten till stadens utbud av varor och tjänster påtagligt för den ökande mängd lundabor som på grund av ålderdom eller sjukdom är rörelsehindrade. Att färdas med de stora bussarna ställer krav på rörlighet och snabbhet. Rollatorsbundna tvingas konkurrera med barnvagnar om utrymmet. Det är dessutom inte längre möjligt att åka buss till vårdcentralerna Sankt Lars och Måsen.

Vi föreslår
att Lunds kommun återinför systemet med servicebussar samt
att man därvid särskilt beaktar behovet av busstrafik till vårdcentralerna.

Lagen ska skydda offren - inte våldtäktsmännen!

Som tonåring blev Amina Filali våldtagen och tvingad att gifta sig med förövaren. 16 år gammal såg hon ingen annan utväg än att begå självmord genom att äta råttgift. I januari 2014 avskaffade Marocko äntligen lagen som innebar att våldtäktsmän kunde undgå straff om de gifte sig med sitt minderåriga offer. Kvinnorättsorganisationer och Amnesty har länge kämpat för att lagen ska stoppas.
   Om vi kunde skapa förändring i Marocko kan vi göra det i Algeriet och Tunisien också! Där skyddas fortfarande våldtäktsmännen av liknande lagar och det kan vi inte acceptera.
   Amnestys kräver att                
- Ingen ska tvingas gifta sig med sin våldtäktsman
- Straffet för våldtäkt ska inte avgöras av om brottsoffret var oskuld eller ej
- Våldtäkt inom äktenskapet ska erkännas som ett specifikt brott
- Sexuella relationer mellan samtyckande personer ska inte straffas.
 

LÄS MER OCH AGERA HÄR

Fem tjyvbolag som gör vinster i välfärden av Gunnar Stensson

Deras namn är Attendo, Aleris, Ambea, Academedia och Capio. Tillsammans omsätter de 22,4 miljarder kronor. De hade förra året en vinst på 1,2 miljarder. Tillsammans betalade de bara cirka 4,5 procent i skatt.
   Dessa bolag berikar sig inte genom att tillföra samhället något. De berikar sig genom att stjäla.
   Attendo och Academedia har verksamhet i Lund. Ägare till Attendo är IK Investment partners och till Academedia EQT.
   IK Investment Partners grundades av Björn Savén och äger bland annat Hemglass. Något att tänka på i Vellinge.
   EQT skattefuskade så klumpigt 2013 att bolaget eftertaxerades av Skatteverket med 650 miljoner kronor. De hade deklarerat vinstutdelning och bolagsförsäljningar som inkomst av kapital.
   Academedias inkomst i landet och i Lund kommer från skolpengen som betalas in av ärliga skattebetalare. Ägarna berikar sig på våra skattepengar. Själva betalar de minimal skatt, 39,1 miljoner på en omsättning på 2,7 miljarder, i siffror 2.700.000.000 kronor.
   Eola Enggård Runsten är Academedias finansdirektör. Eola hävdar att allt går rätt till.
   Hur går det till att smita från skatten? Jo, det svenska bolaget tar stora lån till hög ränta från ett ägarbolag i ett skatteparadis och minskar genom att bygga upp ett underskott dramatiskt skatten i Sverige. Det underskott de fem tjyvbolagen på det sättet byggt upp motsvarar för närvarande 2,7 miljarder.
   I Sverige finns ekonomer och advokater som använder hela sitt intellekt och alla sina krafter till att bygga upp underskott för att stjäla pengar från medborgarna.
   2013 stiftades en lag för att stoppa skattesmitningen. Den var – avsiktligt? - utformad så att den inte fyller sitt ändamål.
   Skatteverkets revisor Börje Noring säger att tjyvbolagens skattesmitning (han använder inte just de orden) utgör ett allvarligt hot mot den svenska bolagsskattebasen.
   Riktigt hur mycket pengar Academedia stjäl från just Lund är svårt att säga. 20 miljoner kanske.
   Alla uppgifter är hämtade från Kristoffer Tornmalms och Hans Olssons artikel i DN 9 juni.

Hjälp till att reparera Gazas Ark efter sabotaget

När vår mariningenjör först skickade oss listan över de reparationer som behövdes till följd av sabotaget* den 29 april, blev vi chockerade över hur lång den var. Det krävs ett omfattande arbete. Därtill är priset på det material som behövs mycket högre än det var innan Egypten stängde gränsövergången till Gaza och förstörde tunnlarna. Till exempel är glasfiber nu fyra gånger dyrare än tidigare.
 

Men inte en enda gång har vi hört någon av båtbyggarna klaga. Palestinierna har en enastående förmåga att uthärda. Deras ståndaktighet vid motgångar och deras förmåga börja om varje gång deras hus, trädgårdar eller båtar har förstörts är förvånansvärd.
   Reparationerna börjar med att ta bort skadat virke.
   Vi måste nu hjälpa båtbyggarna att reparera skadorna så att de kan fortsätta därifrån där de var före sabotaget. Vi ber er hjälpa oss med detta. Reparationerna uppskattas till $30 000.  Om du vill bistå med någon särskild del finns listan här. Eller betala till den allmänna fonden   http://www.gazaark.org/donate/
Du kan också sätta in ett valfritt belopp på Ship to Gazas Pg. 46 359-6 och märka insättningen GAZA´S ARK

Uppskattade reparationskostnader:
Att avlägsna alla skadade delar, rengöra och skära till: $1 200
Fylla på spanter, tvärgående och längsgående bordläggning: $4 500
Byta ut två skott: $3 600
Reparera huvudhytten: $800
Skrapa och ta bort glasfiberbitar och bottenfärg från skrovet: $350
Lägga glasfiber och måla: $8 800
Byta ut kabelrör och vissa kablar: $2,400
Byta ut rördelar och en del ventiler, utsläpp och intag: $2 800
Ta loss tankarna för bränsle, färskvatten och avlopp för rengöring, vid behov byta packningar: $1 100
Ta huvudmotorn till en verkstad för rengöring, byta ut filter och packningar: $1 200
Byta ut motorsockeln och fästa den nya: $250
Reparera avgasröret vid motorn: $280
Ta loss och rengöra kopplingen, byta ut flänsen och  sätta den på plats: $400
Stålarmera insidan av skrovet: $2 200
Kolla axeltunneln och byta ut om skadad: TBD
Totalt: $29 880
Tack för ert fortsatta stöd!
Styrgruppen Gaza’s Ark

Boktipset: Det stora tågrånet

Sommarlästips
Sommaren är en högsäsong för resandet. Trots den senaste tidens järnvägsproblem så gissar jag att en betydande del av VB-läsarna gör någon tågresa under sommaren. Om din resa är något längre än till Eslöv eller Malmö så behövs reselektyr. Varför inte en bra och passande bok.
   Hoppas att du får läsa denna bok i ett bekvämt tågsäte och inte på en hård stationsbänk under oviss väntan.

 

Från hela folkets järnväg till hela folkets tågkaos
Tåg som inte går i tid. Tåg som inte går alls. Nedfallna kontakt­ledningar. Haverier. Dödsolyckor. Den svenska järnvägen är i kris. Och det beror inte främst på snön.
   Tågtrafik kräver samordning och planering. Men svenska politiker bestämde i slutet av 1980-talet att det skulle fungera bättre med marknadsmekanismer.
   Arbetskamrater som förr löste problem tillsammans sitter nu på var sin sida i gräl om paragrafer i affärskontrakt. Det blir fler och fler administratörer, färre och färre järnvägare ute på spåren. Fuskjobb ersätter yrkeskunnandet i underhåll av spår och vagnar, och tåg blir stående i timtal ute i spåren för att fungerande beslutsgångar brutits sönder. För personalen i vagnarna gäller det att le och se ut att trivas i ett tilltagande kaos.
   Modellen med fri konkurrens på spåren övergavs redan i järnvägens barndom. Nya försök i Storbritannien fick katastrofala följder. Men svenska politiker framhärdar.
   Det stora tågrånet är den första stora granskningen av tågkaoset. Mikael Nyberg gräver i dokumenten och talar med banarbetare, tågmästare, städare, lok­förare och tjänstemän. Det finns ett samband, upptäcker han, mellan järnvägens sönderfall och de finansiella bubblorna.

Från mottagandet
“En lysande bok om avregleringen av järnvägen i Sverige. Hård dom över okänsliga privatiseringar.

Perfekt på resan om tåget kommer.”
DN:s kritikerlista
   “Margaret Thatcher vägrade det svenska politiker vågade – privatisera järnvägen. En lysande granskning av det ofattbara tågkaos som drabbat medborgarna.”
Ingalill Mosander i Aftonbladet
   “Orsaker och effekter blottläggs i denna bedövande väldokumenterade och välskrivna bok, som borde bli obligatorisk läsning för alla beslutsfattare.”
Tom Hedlund i Svenska Dagbladet
   “Mikael Nyberg har gjort en gedigen research. Läsaren får en upplysande bakgrund av järnvägsbranschens utveckling från 1800-talet fram till i dag, i Sverige såväl som i andra länder.”
Tim Andersson i Upsala Nya Tidning

Om författaren
Mikael Nyberg är frilansjournalist, författare och en av redaktörerna för tidskriften Clarté. Han medverkar regelbundet i Aftonbladet och har tidigare publicerat Kapitalet.se, en analys av utvecklingen inom ekonomi och arbetsliv som har blivit mycket uppmärksammad.
www.mikaelnyberg.nu

Röster ur det stora tågrånet
’’Det tog mig 38 minuter en gång att nå vår trafik­ledning på SJ. De har bara en telefon, och de är gravt underbemannade.’’
Lokförare på Uppsalapendeln
   ’’Jag har jobbat i 30 år på järnvägen. Det här är det i särklass värsta jag varit med om. Allt, precis allt, som kunde gå åt helvete gick åt helvete.’’
Ingmar Brink, lokföraren på tåget som blev stående sex timmar i sommarhettan
   ’’Jag hade jobbat i nästan 25 år med underhållet. Det här var människor som varit med högst ett eller ett par år och bara såg till det affärsmässiga. Jag är rak, jag är kunnig – och jag är tjej. Det var tre fel av tre möjliga.’’
Carina Sämfors, f. d. fordons- och teknikchef, Euromaint
   ’’Hela branschen lider av att ingen kan järnväg längre.’’
Bertil Hallén, Seko Euromaint
   ’’Toaletterna var ett jätteproblem när Reginatågen kom. De frös itu. Tågmästarna fick springa och ösa baj och kiss i pappmuggar.’’
Leif Holmgren, växlare, Göteborg
 

Läs mer och beställ

Villägarnas Riksförbund sprider grova lögner av Ulf Nymark

Villaägarnas Riksförbund har i dagarna gått ut med ett brev till villaägare i Lunds kommun. Innehållet i brevet är – även från att komma från det hållet – osedvanligt lögnaktigt. Förbundet påstår att det i Sverige finns något som heter flyttskatter. Dessa flyttskatter ska slopas, anser förbundet. Vidare hävdas att flyttskatten i Lund ligger på i genomsnitt 467 000 kronor. Förbundets påstående skulle givetvis vara ganska sensationellt om det vore sant. Men det är det som sagt inte – det är så grov demagogi att Villaägarnas Riksförbund hamnar i samma vulgärklass som Sverigeetnokraterna.

Det finns ingen flyttskatt
För det första finns det ingen flyttskatt i Sverige. Ingen person bosatt i Sverige betalar ett öre i skatt för att byta bostad. Flyttskatt finns helt enkelt inte, varken för villägare, bostadsrättsinnehavare eller hyresgäster.

   Vad Villaägarna kallar flyttskatt är i själva verket beskattning realisationsvinst på försäljning av småhus. Alltså en beskattning på den vinst som villaägaren gör sig vid försäljning av sitt hus. Skulle det inte uppstå någon vinst blir det heller ingen beskattning.

Vad är realisationsvinst?
Vad är då realisationsvinsten – hur räknas eventuellt vinst fram? Jo, så här ser det ut när Vilma Villägare säljer sitt hus:
   Hen utgår från försäljningssumman. Från den får Vilma dra av vad hen en gång betalat för att köpa villan. Därefter får hen dra av för reparationer och underhåll samt eventuella kostnader för standardförbättringar (tillbyggnader, ny isolering etc). På 22/30-delar av detta belopp ska Vilma nu betala realisationsvinst på 22 procent. Hen betalar ingen som helst skatt på själva flytten, hen betalar skatt på inkomst från försäljningen. Att betala skatt på inkomster är inget märkligt, i princip alla betalar skatt på inkomster, oavsett vilket inkomstslag det är.

Ett klipp på 3 miljoner
Om nu Vilma skulle tycka sig ha betalat en ”flyttskatt” i den storleksordning som Villaägarnas riksförbund anger som genomsnitt för Lund, dvs 467 000 kronor innebär det att hen gjort ett riktigt klipp på sin försäljning: den faktiska vinsten hamnar då i runda slängar nära 3 miljoner kronor, innan realisationsvinstskatten är dragen.

Villaägarnas Riksförbund – ohämmad girighet
Sammanfattningsvis: det finns ingen som helst skatt förknippad med att en lundabo eller en i Sverige bosatt person flyttar. En villaägare som säljer sitt hus med vinst betalar en skatt på vinsten, men denna har ingenting med själva flytten att göra. Skatt på inkomster är huvudregeln i Sverige. Och i Vilma Villaägares fall rör det sig dessutom om helt arbetsfria inkomster utan någon som helst insats från Vilmas egen sida. Det är svårbegripligt varför just Vilma och andra villaägare skulle slippa skatt på inkomster, vilket är vad Villaägarnas Riskförbund förespråkar. Denna organisation är inte bara en lögnorganisation – förbundet är också ett av den ohämmade girighetens många ansikten.

Kulspel och ojämlikhet av Gunnar Stensson

Vi spelade kula på torget en dag
en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl 50, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.
- - -
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar som stelnat till män

Per Molander citerar Sten Selanders dikt i Ojämlikhetens anatomi (Weilers 2014) och ställer frågan ”Om två lika spelare möts och den ene har femti kulor och den andre har fem, vem har då störst chans att vinna?”
   Spelaren med femti kulor har tio gånger större chans att vinna än den som har fem, om de är lika skickliga. Det går att bevisa matematiskt.
   Den som har flest kulor vinner. Så ökar ojämlikheten automatiskt i ett ojämlikt samhälle.
   Man måste hela tiden kämpa för jämlikhet. Omfördela kulorna så alla får lika många. Dela ut samma antal kulor till alla spelare. Det är bäst för alla, att alla har lika chanser.
   Hur bekämpar man ojämlikheten i ett samhälle som Sverige? Progressiv skatt, arvskatt och förmögenhetsskatt är tre metoder som Per Molander nämner.
   Jag återkommer säkert till boken som jag ännu inte på långa vägar tillgodogjort mig.

Men jag anknyter med ett personligt minne som är mindre seriöst. När jag var tretton gick jag ner till stan, Växjö. Jag hade kanske fem kulor och inga pengar. Killarna, jag minns inga tjejer, spelade kula på grusplanen framför brandstationen. De var säkert tjugo-trettio stycken. Ett par kände jag men långt ifrån alla. Kulspelet var pyramid. Innehavaren satt med pyramiden mellan sina utsträckta ben. Det gällde att träffa och slå omkull den från ett fastställt avstånd. Jag hade inget att förlora, så jag ställde mig i klungan och kastade ett par kulor. En träffade. Pyramiden rasade. Jag fick inta platsen bakom pyramiden. Reglerna var helt klara och ingen ifrågasatte dem. Så jag satte mig i gruset. Under ett par minuter haglade kulorna mot min pyramid innan någon fick träff. Jag samlade in min fångst, kanske femti kulor, kanske fler. Sedan sålde jag dem till ett pris som ingen heller ifrågasatte.
   Pengarna räckte till en biobiljett, en och femti, på den närbelägna Röda Kvarn (Moulin Rouge) där de visade Borta med vinden i repris. Den var visserligen barnförbjuden, men jag kom in som vanligt. Jag tyckte filmen var seg, frånsett ett par dramatiska scener. När jag kom ut var grusplanen tom. Himlen var blå och kvällen ljum. Jag drog mig upp mot mitt inackorderingsrum på Sigurdsgatan och tänkte att det snart var sommarlov.
   Kanske kan samhällsekonomiska slutsatser dras också av denna episod.

Parningslekar av Gunnar Stensson

Ingen må mig det förneka, att jag kärligt älska må
Kärlig lek och kärlig skämtan siktar all natur uppå
Lärke-kirr och duveputter,
tuppeknorr och orrekutter,
allt går äntligt ut därpå,
att hanan hönan nalkas må.
Samuel Columbus 1696
 

I mina revir handlar det om näktergalar, gökar, knarrande grodor, lekande fiskar, upphetsade måsar, aggressiva svanar och parande hundar.
   Redan ser jag kaninungar och skatungar, dussintals kycklingar i täta formationer efter änder och doppingar i vattnet, föl på ängarna och unga par med barnvagnar på stigarna längs ån.
   Det betyder att sjungandet och ropandet och knarrandet och kirrandet och puttrandet och gökandet håller på att tystna. Men det är inte helt tyst än.
   Strandskatorna finns kvar på korpfotbollsplanerna trots matcherna, skolklasserna, gräsklippningsmaskinerna och sprinklerna. Korpvallen håller också på att tystna in i sommaren.
   På stan däremot oväsnas studenterna som vita måsar.
   På kvällarna sitter jag på balkongen och ser tornsvalorna pila mellan höghusen. De rör sig snabbt som tankar och infall i ett ändlöst medvetande. Man har frågat vad som kommer först, tanken eller orden. Tanken, säger Wittgenstein, och han är inte ensam. En ny tanke är svår att formulera i ord.

Budskapet till palestinierna: lämna Israel! av Gunnar Olofsson

”Ni har många stora länder som ni kan leva i. Förstå att vi har återvänt till Israel för att fullfölja vad som är skrivet i Skriften”. Så rakt uttrycker sig Aryeh King, medlem i partiet ”Förenade Jerusalem” med säte i Jerusalems stadsfullmäktige, i ett meddelande riktat direkt till stadens palestinska invånare. ”Landet Israel, detta lilla land, tillhör enbart det judiska folket, och det är förbjudet för andra att leva här permanent... Därför kräver vi att ni lämnar Israel. Vi säger detta utifrån ett religiöst perspektiv, för att säkra fred i Israel”.

Aryeh King är inte unik. Det har blivit alltmer accepterat i Israel att helt avfärda palestinierna som medborgare med samma rättigheter som andra israeler, att acceptera lagar som aktivt diskriminerar icke-judar, att förbjuda firande av vissa högtider, julgranar och andra icke-judiska företeelser. Och, således, att öppet förorda en fördrivning av samtliga icke-judiska medborgare från Israel. Regimens kaxighet beror på att man inser att våra politiker i väst aldrig på allvar tänker göra någonting åt det alltmer systematiska och ökande förtrycket av palestinierna – utan istället med dårars envishet fortsätta att framhålla Israel som ”ett utmärkt exempel på demokrati” i Mellanöstern. I sig en akt av förnekelse som borde göra vilken som helst forskare i psykologi intresserad.

Överlag ökar rasismen i Israel. Mer än hälften av israelerna anser att man bör ”uppmuntra” arabisk utvandring från Israel, 78 % motsätter sig något inflytande av arabiska partier i regeringen och 74 % av studenterna vid Haifa universitet ser arabiska studenter som ”smutsiga”. De flesta judiska israeler är helt emot äktenskap mellan araber och judar och vill heller inte bo i samma hus som araber.

Antalet attacker mot kristna objekt i Israel har ökat, framför allt så kallade ”prislapps-kampanjer” – för att markera att krav på rättvisa åt alla kan ha ett ”pris”! - i form av sprayade meddelanden som ”Död åt kristna” och ”Jesus är en apa” på kristna kyrkor och kloster. Inför besöket nyligen av påven Franciskus I noterades 16 sådana hatbrott. Påven lutade sin panna mot den 8 meter höga betongmuren, som byggts för att separera

palestinier från deras jordar och barn från deras skolor, och bad om fred och försoning mellan folkgrupperna – allt medan aktivisterna från bosättarnas ”hilltop- ungdom”, uppfostrade i judisk-religiösa skolor, fortsatte att trakassera icke-judar, och regeringen sköt ihjäl ytterligare några fredligt demonstrerande palestinier på Västbanken.

Den nya palestinska samlingsregeringen mellan de två rivalerna Fatah och Hamas – en regering som inte innehåller några Hamasrepresentanter, och som redan erkänt Israels rätt att existera, och förbundit sig att följa ingångna avtal – har helt avfärdats av Israel. I stället har man som ”svar” annonserat byggandet av ytterligare 1.500 bostäder på ockuperat område. Och lovat fortsätta att riva palestiniers hus, och göra familjer hemlösa, i Jordandalen och Negev.

Israel skrattar och räcker lång näsa åt oss i väst, i trygg förvissning om att vi är fångna och bakbundna av våra politikers förvirrade uppfattning om vad som egentligen menas med demokrati. Således kommer ingenting att förändras, ockupationen och fördrivandet av palestinierna att fortsätta, trakasserierna av icke-judiska medborgare, flyktingar och gästarbetare att nå nya höjder – och de 1,7 miljoner palestinier som lever avspärrade och under utsvältning i Gaza får fortsätta att titta i månen efter någon som helst form av frihet och mänskliga rättigheter.

Den israeliska regimen kommer aldrig att acceptera någon palestinsk regering, hur den än ser ut, som en värdig motpart i några förhandlingar. Om man inte tvingas till det av de som har den verkliga makten – USA och EU. Inget talar idag för detta. Inget av de stora israeliska partierna erkänner heller palestiniernas rätt till en stat vid sidan om Israel. Budskapet är istället det som Aryeh King ovanligt tydligt framfört: ”Landet Israel är menat för Abraham, Isak och Jakob och deras efterföljare, och ingen annan... Vi är de storartade efterföljarna till Israels ursprungsfolk... Vi föreslår att ni förhandlar med staten Israel för att få ekonomisk hjälp att flytta och bo någon annanstans”.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna