2022-11-10

Kristerssonregeringens klimatpolitik

Bara i ett land utan krismedvetenhet, där skulden också kan läggas på passiva eller kålsuparmässiga massmedier, är det möjligt att ha en klimat- och miljöminister som getts makt av ett klimatförnekarparti. En minister som lägger en tät tjocka av munväder över varje intervju medan hennes regering ökar Sveriges miljöutsläpp. En tredjedel av reformutrymmet går till subventioner av bensin, diesel och bilresor. Plötsligt blev Sverige världens omodernaste land.
Peter Fällmar Andersson i recension av Greta Thunbergs nya bok Klimatboken. SDS 10/11

           

Sammantaget gör Kristerssonregeringens politik – enligt såväl Naturvårdsverket som Klimatpolitiska rådet – det mycket svårare för Sverige att uppnå klimatmålet.
Kristersson ger upp Sveriges ledarroll i Klimatkampen, Olle Lönnaeus, SDS 8/11

           

De som ser tillbaka på vår tid om hundra år när isen smält och svenskarna åker skidor på plastmattor i stället för snö och klimatflyktingarna vandrar norrut från den torrlagda, törstande öknen, vilka tror du kommer att betraktas som förnuftiga och kloka? Vem kommer att ses som pionjär? Vem kommer att hyllas?
   Ungdomarna som klistrar fast sig på vägen och ropar ut sin protest? Eller männen som varnar för "farlig aktivism", "korkade protester" och "klimatextremism"? Männen som säger "löjligt" och "horunge"?
Du vet svaret.
   Peder Kadhammar, Vägarnas hånade klimataktivister hyllas om hundra år, AB 9/11.          

Rapport från riksdagen: Helsingfors och Iran av Hanna Gunnarsson

Riksdagsarbetet har nu kommit igång på riktigt efter valet. Alla utskotten är kompletta och igång med sitt arbete och regeringens ministrar har börjat komma till riksdagen för att svara på interpellationer och delta i frågestunder. Den första budgeten har levererats, en budget som vi ur ett vänsterperspektiv är väldigt missnöjda med. Vi ser stora nedskärningar i välfärden, vilket får enorma konsekvenser. Vi behöver ju istället mer personal i sjukvården, skolan och förskolan och på riktigt satsa på det sociala arbetet för att komma tillrätta med de problem som finns i samhället som kriminalitet, hemlöshet och utanförskap. Vi ser tyvärr fyra mörka år framför oss och vi vet hur de borgerliga regeringarna har agerat när de haft makten tidigare. Läs mer om vänsterpartiets syn på budgeten här.
   Vi arbetar nu med att göra klart vår egen budget, som läggs fram två veckor efter regeringens. 

I veckan var Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson en av debattörerna i en stor debatt i riksdagen om situationen i Iran. Vänsterpartiet och Centerpartiet hade var för sig ställt interpellationer till utrikesministern om de enorma folkliga protesterna i Iran, som många kallar en revolution. Många människor protesterar mot kravet för kvinnor att ha på sig slöja, men också mot regimen och diktaturen i stort. Det blev en hejdundrande debatt, där åhörarläktaren var helt fullsatt av framförallt svensk-iranier och kön utanför riksdagen ringlade lång för att komma in och lyssna. Otroligt häftigt och viktigt när så många människor är engagerade i de politiska debatterna! Se debatten här

            

Jag har gjort min första utlandsresa för den här mandatperioden, och hoppas att det blir fler de kommande åren än de senaste, då pandemin satte stopp för mycket. Det blev fem dagar i Helsingfors. Jag inledde med att tillsammans med 10 andra riksdagsledamöter från Sverige träffa våra nordiska rödgröna systerpartier från Norge, Finland och Färöarna. Danskarna kunde tyvärr inte vara med eftersom de precis har haft val och våra grönländska kamrater kunde inte heller komma. Vi pratade mycket om utrikespolitik och Nato, men även om situationen i de olika länderna nu (framförallt situationen i Sverige med Sds inflytande över den borgerliga regeringen), den ekonomiska utvecklingen, klimat och miljö samt arbetsmarknadspolitiken. Efter det hade jag en ledig dag då jag åkte till fästningen Sveaborg, och sedan var det en och en halv dag med försvarsutskottet på vår årliga försvarskonferens Hanatinget. Där var det också fokus på Nato, men även en del om Ukraina.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund 

Dubbelbeskattning av elkunderna av Ann Schlyter

 

I Sydsvenskan förra veckan kan man läsa att Anders Almgren och Philip Sandgren är överens om att att de vill plocka ut mer pengar ur det kommunala bolaget, Kraftringen. Socialdemokraterna backade i valrörelsen från att plocka ut vinster ur det kommunala bostadsbolaget, LKF. Nu vill de antagligen kompensera hålet i kommunens inkomstsbudget genom att istället ta ut mer från Kraftringen. Vänsterpartiets kampanj mot den dubbla beskattningen av hyresgäster hade framgång, men den dolda skattebördan som vinstuttag ur kommunala bolag innebär ska nu istället drabba elkunderna.

Man kan tycka det är dålig timing nu när energipriserna ändå har ökat så dramatiskt, och när energiproduktionen i södra Sverige verkligen behöver öka. Kraftringen har planer på att fördubbla kraftvärme-och elproduktion i Örtofta, bygga fler solcellsparker och vindkraftverk samt i samverkan med andra aktörer få till produktion av biogas. Men det tar tid och kräver stora investeringar.  Bolagets vinstmarginaler är osäkra med tanke på den turbulenta energimarknaden som kan medföra stora prissäkringsförluster och andra ökade kostnader.
   Exempelvis höjde det tyskägda bolaget Eon, som äger det regionala elkraftnätet överföringsavgiften förra året med 34 procent och försökte i år fördubbla avgiften, men stoppades av protester. Svenska kraftnät tillät dem dock att höja med 24 procent. Naturligtvis drabbar det elkunderna i södra Sverige som får ytterligare högre elräkningar. Men det och andra ökade kostnader innebär också lägre vinst för ägarna att plocka ut.

Nu stoppades det ökade vinstuttaget av Kraftringens övriga ägarkommuner. Lund äger visserligen mer än åttio procent men enligt avtal ska minst två av de övriga ägarna acceptera Lunds förslag. Sandberg är upprörd, vill ändra den regeln i ägaravtalet och hävdar att lundaborna får bära riskerna utan att få bestämma. Men i dagsläget är ju faktiskt riskerna med det välskötta bolaget minimala, och kanske skulle lundaborna, om de blev tillfrågade, tycka att det var fint med ett kommunalt bolag som kan satsa stort på lokal produktion av förnybar energi, och som visserligen kommer att skicka ut högre elräkningar, men då på grund av ökade kostnader, inte för att rädda den kommunala budgeten.

Strövtåg i Brunnshög av Marie-Louise Steiner

Det måste kanske erkännas men jag håller mig oftast på min kant i Lund. Väster, Höje-ådalen, Ravinen. Det blir lätt så när man har hund, det måste gås varje dag, många steg. Men så häromdagen bar det iväg ut i världen, med spårvagnen upp till Brunnshög. Jag var nyfiken på den nya Kunskapsparken.
   Spårvagnen är verkligen snygg i sin design. Men tom. Skulle den inte serva alla forskare som skulle komma till Maxlabb och ESS och studenterna till Teknis? Vi var ett fåtal i vagnen både upp och ner. Det var en vacker höstdag och där högst uppe på Brunnshög växer den nya parken fram över den skånska myllan. Med lite fantasi kunde vi föreställa oss den kultur som en dag kommer att blomma här. Men vi hittade ingen information eller karta för området.

Vi klev direkt från spårvagnen ut i den blivande parken under något som liknade en pampig portal, en hög stentrappa reste sig mot himlen och där fanns en välvd bro över ett vatten och vackra stenmurar. …Det var något grekiskt antikt, något storslaget över den skånska myllan. Ja det är ett väldigt område, 24 ha odlingsmark som håller på att förvandlas från matproduktion till park. Och många möjligheter att springa fort på snitslade banor.
   Efter en lång promenad hamnade vi i själva Brunnshög. Inget Grekland precis snarare ett futuristiskt kaos i cement och stål. Det byggs febrilt och i kommunens presentation sägs att området ska bli stort som Trelleborg med 40.000 boende. Och hållbart byggande är mantrat. Men det första vi såg inom ett par hundra meter var tre parkeringshus eller mobilitetshus som det heter på nysvenska, ett av dem påfallande stort i cirkelformat genomskinligt plast/glas. På ett långt plank, som dolde några väldiga byggkratrar, målades framtiden för området ut. 2025 ska här bli plats för mycket shopping. Och bortom byggboomen skymtade det väldiga ESS som slingrar sig likt en cementorm över landskapet och signalerar modernitet och framtid.
   Kanske ska Kunskapsparken ses som kronan på det hela?          

Ryssland, det sönderfallande imperiet? av Gunnar Stensson

De brittiska, franska, belgiska och portugisiska imperierna föll samman årtiondena efter andra världskriget. Försöken att bevara dem påskyndade deras fall.
   USA tog över med ett nytt sätt att dominera världen: ekonomisk makt. Samma metod tillämpas nu framför allt av Kina (med hemlig polis i Stockholm som andra huvudstäder) och, trodde vi, av Ryssland.
   Invasionen i Ukraina 24 februari visar att vi hade fel. Samtidigt som Putin ökade sin egen makt stärkte han med militärt våld Rysslands inflytande över tidigare delar av det sovjetiska imperiet. Kriget mot Ukraina  smygstartade minst sju år före 2022.
   Det ryska samhället försköts i nationalistisk och totalitär riktning på samma sätt som Kina, Indien, USA, Israel, somliga  EU-länder och nu också Sverige.
   Plötsligt insåg vi att Putins Ryssland utgör ett akut hot mot världsfreden. Nu ökar upprustningen i världen och Sverige är på väg in i ett Nato som också innehåller antidemokratiska stater som Turkiet. När kollapsar Putinimperiet?
   Vi såg nyss Ulf Kristersson inställsamt leende trippa förbi Erdogans paraderande soldater och lova att fördöma och/eller utlämna demokrater som Erdogan klassar som terrorister. Nato-medlemskapet har blivit viktigare än de demokratiska principerna.

Vi – och inte minst jag - har försummat att följa samhällsutvecklingen i Ryssland. För att reparera något av vår okunskap presenterade jag Martin Kraghs analys av Putinregimen Det fallna imperiet i VB för några veckor sedan. Jag har också genom åren granskat – och bekämpat - Vpk:s kontakter med Sovjetunionen. Jag läste med stor behållning nobelpristagarna Alexander Solsjenitsyns och Svetlana Aleksievitjs dokumentära skildringar av Sovjetunionen, det stora fosterländska kriget och Gulag.
   De senaste åren har några skönlitterära skildringar av rysk historia och ryskt samhällsliv kommit ut på svenska. Karl Ove Knaussgårds aktuella roman innehåller ett brett avsnitt om rysk vardag. Men framför allt utgav Nilsson förlag förra året några berättelser om Putins ryska samhälle.
   Eugen Ruge har skrivit Metropol, en närmast dokumentär roman om sin egen mormor Charlotte, en ung tysk kommunist som i början av 1930-talet begav sig till Sovjetunionen för att bekämpa Hitler och som drabbades av Stalinterrorn. Berättelsen bygger på den sovjetiska säkerhetstjänstens akter om henne. Hot, fruktan, misstänksamhet och skuld-känslor drabbade alla sovjet-medborgare under åren fram till andra världskriget.
   Debutant är titeln på en roman av den unge ryske författaren Sergej Lebedev. Den utgår från Putinregimens metod att undanröja politiska motståndare genom osynliga giftmord. Debutant kallas i reklamen ”en isande thriller” men är i själva verket en skarp analys av terrorns och massmördandets historia från mordet i Sarajevo 1914 till dagens situation. Lebedev var till för något år sedan verksam i Moskva men har nu flyttat till Berlin.
   Bägge böckerna skrevs 2021, omedelbart före Ukraina-invasionen.
   Jag ägnar ”Debutant” en närmare presentation på annat ställe i veckans VB-nummer.

PS. I dagens nyhetsprogram i radion hörde jag någon som på fullt allvar diskuterade möjligheten att lösa Ukrainakrisen genom att mörda Putin.   

Hackat och malet: Om fnurra och ickefnurra på tråden mellan S och M av Ulf N

Nyligen skrev jag här i VB att Lunds partier skulle presentera sitt förslag till budget för 2023 i början av november för att fullmäktige skulle kunna fatta beslut om budget vid sammanträde den 24 – 25 november. Så blir det inte. Efter lite vänskapligt hackande och malande mellan socialdemokrater och moderater gick fullmäktiges ordförande, Mats Helmfrid (M), ut med ett påbud: Budgetsammanträdet flyttas till den 12 och 13 december; ”för att kommunstyrelsen ska hinna behandla budgeten och underlaget gå ut till fullmäktige i tillräckligt god tid”, som det så vackert heter i Helmfrids motivering för beslutet. Lite märklig motivering, kan tyckas. Partierna har ju vetat om datum för budgetsammanträdet sedan flera månader tillbaka. Måhända kan en liten fnurra på tråden mellan S och M förklara förseningen av budgetbeslut?


Ingen fnurra på tråden
När det gäller samarbetet i nämnderna finns dock ingen trådfnurra mellan S och M. Hittills har under den gångna mandatperioden de rödgrönrosa haft gemensamma gruppmöten inför nämndssammanträdena. Detta för att sondera möjligheter till gemensamt agerande, dock utan några som helst förpliktelser att rösta enhetligt. Styrkeförhållandena i det nyvalda fullmäktige avspeglas inte i nämnderna förrän vid årsskiftet. Nu har emellertid S och M enats om att de redan nu ha gemensamma gruppmöten i nämnderna. Socialdemokraterna säjer alltså i förtid upp avtal om de gemensamma träffarna med MP, V och Fi, medan moderaterna tar ajöss av samverkan med sina kvintettkompisar. För de enskilda nämndsledamöterna blir det ungefär som om en del spelare skulle byta lag mitt under pågående hockeymatch.

Fet utdelning för V och KD
Fortfarande är det oklart hur fördelningen av presidie- och övriga nämndsposter är fördelade inbördes mellan partierna i styret och mellan partierna i valsamverkan L, MP, C och FNL. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har ju redan fått fet utdelning i form av varsitt kommunalråd. Det ryktas att V fått betala dyrt för sitt k-råd genom att inte få en enda presidiepost i nämnderna. Om ryktet är sant eller inte lär klargöras i början av december.

V:s kommunalråd representerar de styrande partierna 
Apropå V:s kommunalråd, Helena Falk: V säjer sig vara ett oppositionsparti, men faktum är att ett kommunalråd – till skillnad från oppositionsråd – representerar majoriteten. Så här regleras kommunalrådens roll enligt beslut i fullmäktige: ”Kommunalråden representerar de styrande partierna och oppositionsråden partierna i opposition.” Vidare heter det i reglerna att kommunalråden ska ha ett ansvarsområde. Så oavsett vad V anser så representerar deras kommunalråd det nya styret och ska av kommunstyret tilldelas ett ansvarsområde. Såvida inte styret, inklusive V, tänker strunta i reglerna?

Maffigt?
Hur KD med sitt kommunalråd kommer in i bilden är oklart. Men nog kan en tycka att det är lite maffigt att KD med sina två mandat i fullmäktige sitter på en kommunalrådsstol?

Oförändrad skatt
Den stora kommunalpolitiska händelsen så här i sluttampen på året blir alltså budgetsammanträdet i december. Men innan dess måste kommunen innan november månads utgång enligt lag fastställa skattesatsen för nästa år. Fast det finns möjlighet att ändra skattesatsen i december ifall det behövs för att täcka beslutade utgifter. Nu är det inte speciellt spännande inför beslut om skatt: det nya styret (minus V) har i likhet med L, C och FNL gjort klart att de inte kommer att förändra nu gällande skattesats.

Budgeten och klimathelvetet
Senast den 28 november måste partierna vara klara med sina budgetförslag. Då håller kommunstyrelsen ett extra sammanträde inför fullmäktiges budgetsammanträde. Det finns två stora övergripande frågor inför budgetbeslut: blir det ett stålbad för välfärden även i Lund? Och hur blir det med satsningar för att att få ner utsläppen av klimatgaser? Kommer det nya styret att i likhet med landets regering att i en fossildriven SUV styra kosan mot klimathelvetet med foten på gaspedalen?

Konstgödsel och Zyklon B av Gunnar Stensson

       

Citat ur romanen Debutant:
”Har ni hört talas om Clara Immerwahr?”
”Nej,”
”Fritz Haber då?”
”Jo, jo.”
   Haber låg bakom viktiga upptäckter för utvecklingen av konstgödsel – och vissa stridsgaser. Anfader till Zyklon B, som utarbetats i Habers laboratorium i Kaiser Wilhelm-institutet.”
   (Zyklon B är den gas som användes i de nazistiska förintelselägren.)
”Clara var hans hustru. Kemist hon också. Hon försökte få honom att avstå från det han forskade på. När hon sedan fick veta att han var på väg till fronten för att leda en gasattack sköt hon sig i hjärtat.” Det skedde 1915.


Fritz Haber & Clara Immerwahr

Hon var då 44 år. Clara Immerwahr var inte bara kemist. Hon var en de första högutbildade tyska kvinnorna och kämpade för mänskliga rättigheter. Fritz Haber belönades med nobelpriset i kemi 1918. Många har glömt Clara Immerwahrs gärning.

Först när jag läste ovanstående dialogavsnitt fattade jag vad Sergej Lebedevs Debutant egentligen handlar om. Visserligen beskriver boken ett par ryska agenters jakt på Kalitin, en rysk avhoppad kemist, men den historien utgör bara en sorts ram för påminnelser och frågor om världens fruktansvärda historia från inledningen av första världskriget till Putins angrepp mot Ukraina.
   Hur kan samhällssystemet förmå normala människor - samma människor som omger oss i vardagen, vi själva - att begå eller möjliggöra sådana handlingar?
   Den ryske kemisten Kalitin i boken är en sådan människa. Samtidigt en på många sätt normal, ja sympatisk typ. Vetenskapsmannen Fritz Haber var det. Somliga av koncentrationslägrens administratörer var det – och är det. Kärnvapnens uppfinnare var det. Klimatförnekarna är det. De som avfyrar långdistansrobotar är det, liksom de som bombar civila med fjärrstyrda drönare. Vi som förstör planeten är det. Nu pågår inte bara ett stort utdöende av arter, utan också av människor. Vårt ekonomiska system kräver det.

Den 70-årige Kalitin har just återvänt från lasarettet där han fått veta att han bara har ett eller två år kvar att leva. Han ligger och tänker eller drömmer. Hela sitt liv har han levt i den slutna gränsstad mellan Tyskland och Ryssland som kallades Ön och som har en lång blodig historia.
   Som barn upplevde Kalitin hur Stalin-terrorns ångest plågade hans föräldrar, båda kemister i statlig tjänst. När Stalin dog 1953 hyllades han som ett helgon och då kom Kalitin att uppfatta honom som något av som något av en frälsare. Själv fick han en skyddad ställning som statlig vetenskapsman. Han forskade om giftiga substanser som på ett ögonblick kunde döda en människa utan att lämna några spår. Staten gav honom tillgång till allt han behövde för sin forskning, inklusive mänskliga försökspersoner. Hans intressen var rent vetenskapliga. Den substans han själv arbetade med kallade han Debutant.
   Han upplevde sitt liv som sammanflätat med Ön. Katastrofer inträffade. Giftet spreds vid ett tillfälle utanför laboratoriet och vållade ohyggliga skador på de kringboende. Men vetenskapsmännen lyckades återta kontrollen. Kärnkraftverket i Tjernobyl sprang i luften. Kalitins hustru Vera miste livet under arbetet med Debutant. Hon var inte bara hans medarbetare utan också hans hemliga övervakare. Hennes död var sammanbunden med den största stunden i hans liv, med skapandet av Debutant.
   1993 bröt Sovjetunionen samman. Verksamheten på Ön upphörde. Kalitin flydde utomlands i förhoppning att någon annan nation skulle vilja ta sig an hans kunskaper och forskning. Så blev det inte. Han fick bara en ny identitet och försörjning i en idyllisk småstad. I Ryssland förankrades under tiden en ny totalitär regim. Ett av dess beslut var att för säkerhets skull likvidera Kalitin.
   Debutant presenteras som en thriller. Men vem bryr sig om James Bond-spänningen? Debutant handlar om den tragiska verklighet som är vår tillvaro.

I Nicaragua förvärras förtrycket för varje månad av Margareta Nordh

Margareta Nordh (MN) är lundaläkaren, som representant för VPK, var med och startade ”Stödkommittén för Nicaraguas folk i Lund” 1979. Föreningen, som sen ändrade namn till ”Stödkommittén för Centralamerikas folk” var mycket aktiv under 34 år. MN åkte till Nicaragua vid ett tiotal tillfällen på 1980-talet och följde upp Sida-stödda utvecklingsprojekt.

   MN har senaste åren åter besökt landet och finner att den tidigare revolutionära ledaren nu blivit korrupt och auktoritär.

Följ händelseutvecklingen i Nicaragua i tre tidigare artiklar, som Margareta Nordh skrivit i Veckobladet. Nr 31 2021, Nr 2 2022 och Nr 21 2022


 

Civilsamhället nedmonteras i rasande fart
I ett fattigt land som Nicaragua har en stor del av social och medicinsk hjälp förmedlats av inhemska och utländska humanitära ideella hjälporganisationer (NGOs) och stiftelser. Nu sker en nedstängning av allt fler NGOs, som anklagas för att vara utländska agenter enligt en ny lag eller ”Putinlagen”, som den allmänt kallas. Hittills har regimen i rasande takt dragit in juridiskt status för över 2 600 NGOs (nov2022) och beslagtagit deras lokaler och utrustning. Drabbade organisationer är de som stödjer mänskliga rättigheter och utsatta kvinnor och barn samt projekt inom utbildning, kultur och hälsovård. Exempelvis har Operation Smile som gratis opererar barn med läpp-, käk- och gomspalt slängts ut ur landet. Samma öde har drabbat Läkare utan gränser samt svenska NGOs som Diakonia och We Effect. Röda Korsets representant förklarades ej längre önskvärd i landet.


Texten lyder: Nicaragua med president Daniel Ortega och vicepresident (tillika hustru) Rosario Murillo innebär mer repression, fattigdom och isolering. Arkiv Divergente.       

Attacker mot katolska kyrkan
I maj i år tilltog repressionen mot den gamla bundsförvanten, den katolska kyrkan, och kyrkans TV-kanal ”Canal Católico”, som ägs av stiftet, stängdes. Flera katolska radiokanaler har också stängts. Många präster trakasseras och hotas. Deras bostäder eller kyrkor omringas av kravallpolis och de kan inte röra sig fritt. Fyra präster och en biskop har fängslats. Ett flertal präster och två biskopar har tvingats i exil.
   I juli i år drogs juridiskt status in för Moder Teresa av Calcuttas Välgörenhetsmission, vilken sedan fyrtio år bedrivit fattigdomsbekämpning i landet. Samtliga 18 nunnor fördrevs ur landet.

Privatpersoner och företag från bland andra Ryssland, Kina och Iran Ortegas nya vänner från dessa länder köper upp mark, fastigheter och företag från nicaraguaner, som flyr landet på grund av hot och förföljelse.

Nordiskt samarbete i Nordiska nätverket för demokrati och mänskliga rättigheter i Nicaragua Det kom en förfrågan från Norge: Finns det något pågående hjälparbete för Nicaragua i Sverige? Frågan landade hos Eva Zetterberg, tidigare svensk ambassadör i Nicaragua. Ja, det enda solidaritetsarbetet Eva kände till var det i Lund. Det blev upprinnelsen till det Nordiska nätverket, som bildades i februari i år och som nu har ett 50-tal deltagare från Norge, Sverige, Danmark och Finland. Vi träffas digitalt 1–2 gånger i månaden. Vi, liksom många andra, känner en stor frustration och sorg över händelseutvecklingen i Nicaragua och över att denna knappt uppmärksammas i massmedia.
   De flesta av oss (tidigare volontärer, brigadarbetare, biståndsexperter, ambassadörer, journalister och besökare) upplevde Nicaragua framför allt under 1980-talet och vi engagerade oss i dess samhällsutveckling. Nu vill vi än en gång bistå det nicaraguanska folket i dess kamp mot en diktator, som paradoxalt nog är samma person, som 1979 sågs som en befriare, Daniel Ortega.

Vad vill det Nordiska nätverket konkret göra?
 1. Samla in pengar till de politiska fångarna och deras familjer. De flesta familjer är fattiga och har en svår situation med en familjeförsörjare i fängelse.
 2. Väcka uppmärksamhet om situationen i Nicaragua och lyfta Nicaragua ur medieskuggan, som blivit särskilt tät efter andra dramatiska händelser i världen (valet i Belarus med förföljelse av oppositionen i augusti 2020, Talibanernas maktövertagande i Afghanistan i augusti 2021 och nu Rysslands krig mot Ukraina).
 3. Hålla kontakt med organisationer och nätverk i exil och i Nicaragua vilka verkar för en demokratisk utveckling i landet och om möjligt stötta dessa. Omkring 200 000 personer har flytt undan hot och förföljelse. De flesta lever i Costa Rica. Bild Bild 

Bokbordskampanj för de politiska fångarna och deras familjer
Tack vare en generös gåva av kvalitetsböcker från Bodil Nilsson i SKV (Svenska Kvinnors Vänsterförbund) har Vänortsföreningen Lund-León vid flera tillfällen haft bokbord på Mårtenstorget i Lund och under Kulturnatten samt i Löderups Strandbad på Österlen.
   Antalet politiska fångar har nu utökats till 219 personer (november 2022).
   Dora María Téllez, hälsovårdsminister under 1980-talet, vilken jag skrivit om tidigare, sitter fortfarande isolerad i en fönsterlös cell i mörker, avmagrad.


Bokbord på Mårtenstorget den 5 juli 2022.
Foto Lennart Nilsson
            

Ortega/Murillo-regimen tar anhöriga som gisslan
En ny strategi de senaste månaderna avslöjar regimens brutalitet:
   När kravallpolis slår till för att gripa någon för regimen misshaglig person och finner att denne gått under jorden, grips och fängslas istället anhöriga. Detta hände Andrea Margarita del Carmen i september. Hon leder nicaraguanska författarprojektet ”Kvinnors makt över ordet” tillsammans med Unesco. När polisen bröt sig in i familjens hus var hon inte hemma. Sonen greps istället och sitter nu i det ökända fängelset El Chipote. Andrea Margarita anklagas för ”omstörtande verksamhet”.  Ibland har redan personen ifråga flytt landet, men även då fängslas familjemedlemmar med budskapet att anhöriga släpps om personen infinner sig.

Nicaragua, ett stort fängelse
Problemet är att nicaraguanerna inte är säkra på om det går att resa utomlands. Många längtar efter att kunna träffa familjemedlemmar som lever i exil. Eller att själv lämna landet för gått. På flygplatsen kanske man hindras, ens pass beslagtas. Om man reser iväg, vet man inte om man förvägras att återvända. Skälen är många. Nyligen hindrades en universitetsrektor att återvända efter att han deltagit på en konferens utomlands.
   Alla offentligt anställda på till exempel ministerier, inom sjukvården, universitet, studenter, politiker eller anhöriga till dessa, måste ansöka om tillstånd att resa utomlands och ange orsak till resan och hur lång tid de planerar vara borta. Ett ”nej” kan inte överklagas.
   Även de som inte tillhör dessa grupper svävar i ovisshet och om de inte vill riskera att en dyr flygresa går upp i rök, tar de bussen till ett av grannländerna och köper en flygbiljett där.
   De som nekas ett pass får istället ta sig ut illegalt.
   Förutom de som flyr undan förföljelse och hot, lämnar många landet i och med allt sämre möjligheter till arbete och studier. Det är ofta partiboken som gäller. Nicaragua dräneras på intelligentian, främst den unga generationen.

Ordets och tankens frihet existerar inte längre i Nicaragua
Alla oberoende medier och nicaraguanska PEN/författar-klubb har stängts ned. 160 nicaraguanska författare och journalister befinner sig i exil. Det ser mörkt ut.
Viktigt att Nicaragua inte glöms bort i skuggan av Ukraina.

2022-10-27

VB närmar sig slutet?

 Som jag skrivit om flera gånger så är detta mitt sista år som red och utgivare av VB. Några initiativ har tagits under året för att undersöka om det finns något intresse att driva vidare VB. Hitintills har detta varit helt utan resultat vad jag vet.
   Att antalet skribenter i VB har tunnats ut under åren är bekant för alla, nyrekryteringen är inte mycket att skryta med. Om detta beror på VB, tidsandan eller politiska skäl kan man säkert tvista om. Men själva faktumet kan inte ens den ivrigaste faktaförnekare förneka, trots att det är så på modet att förneka fakta.
   Efter det senaste valet och de många turer som varit i både Lund och Malmö kring det framtida styret har ingen från Vänsterpartiet haft något att säga i VB:s spalter, knappt i några andra spalter heller. Kanske gör man detta i sk sociala medier eller så gör man det inte alls, vad vet jag.
   Jag upplever att lusten att debattera, diskutera och förklara är vikande i samma takt som viljan att propagera och reklamera är i stigande. Detta gynnar inte heller tankarna bakom publikationer som VB. Att inte vara någon ”husbondens röst” har varit en ledstjärna under åren som varit.

Nästa vecka tar VB ledigt och kommer med nästa nummer den 11 november. Då går vi in i slutspurten för VB med fem eller sex nummer till innan året är slut. Hoppas på intressanta artiklar, det är alltid roligare att sluta med flaggan i topp.
red

Sorg

 

I måndags kom ett mycket sorgligt mail till Veckobladet. Det var Bengt Hall som skrev:
   ”En av veckobladets pionjärer och min vän, kompis, ’bror’ sedan 76 år är död. Lars Borgström alltså. Han dog kl 05 i natt. Han fick en infektion och blodförgiftning och det klarade inte hans redan svaga kropp. Jag sörjer oerhört.”
   Lars var en nära vän och partikamrat till mig och många andra. Det finns så mycket att tänka tillbaka på men idag går mina tankar mest till Marianne, barn och barnbarn. Familjen var mycket viktig för Lars och jag vet att han var mycket viktig för dom.
   Ett litet minne kan jag dock inte avhålla mig från.
Göran Persson


Lars hinner också med att ta hand om barn
medan vi frörsöker vrida det borgerliga Ystad
lite till vänster i det sena 70-talet. 

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.

Celanders förlag

 
Henrik Celander

Vi får besök av Celanders förlag som är ett litet oberoende förlag baserat på Klostergården. De har en bred, intressant utgivning av både skön- och facklitteratur. De presenterar sin utgivning och berättar lite om vad det är som får dom av ge ut en specifik bok.
Välkomna!
Datum och tid: Måndag 7 november 18:00 – 19:00
Plats: Klostergårdens bibliotek

Miljöupplevelse och miljöbeteende

 Pandeminledde till ett ökat antal besök i de stadsnära naturområdena. Vad är det som gör att människor vill ta del av, förvalta och skydda biologisk mångfald i sitt närområde? Och varför väcker vissa arter starkare känslor än andra? Maria Johansson, professor i miljöpsykologi på LTH, forskar om samspelet mellan människa och miljö.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 9 november 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Första, andra, tredje

Så var den politiska auktionen om makt och inflytande i Lund klar för den här gången. Pengarna och inflytande-posterna är fördelade, nu återstår bara politiken under de fyra kommande åren.
   Huruvida det var poster eller politik som fick v att vända får väl tiden utvisa. Här nedan kan ni läsa Vänsterpartiets egen förklaring till vändningen som man publicerade på Facebook i tisdags. 



           

Pressmeddelande från Vänsterpartiet Lund
2022-10-25

Styrelsen för Vänsterpartiet i Lund har beslutat att ingå valtekniskt samarbete med S, M och KD vid utseende av nytt styre för Lund kommun 2022–2026.   
   Vänsterpartiets första och största målsättning efter valet har varit att skapa ett rödgrönt majoritetsstyre innehållande S, V, MP och FNL i Lund. Detta hade varit möjligt men såväl S som MP ville av för oss okänd anledning annorlunda. Misslyckandet anser V är ett bakslag för välfärds- och miljöpolitik i Lund och ett svek mot alla de väljare som medverkade till att såväl S som V gick framåt i kommunvalet.
   Efter det att dessa förhandlingar upphört har Vänsterpartiet inriktat sig på två saker: att främja det styre som vi tror är minst dåligt för Lund samt optimera partiets egna möjligheter att driva oppositionspolitik under de kommande fyra åren. Här har turerna varit många, men partiet har nu enats om att ingå valtekniskt samarbete med S och M, och därmed också med KD som också samarbetar med dessa partier. S och M har vid överläggningarna visat vilken politik de ämnar att föra de närmaste fyra åren. De visar en vilja att satsa på skola och välfärd och lyfta bort generella besparingar. De förbinder sig att inte bygga mer på den goda åkerjord som omger Lund. De vill införa tillitsbaserad styrning i hela den kommunala organisationen, något som V motionerat om. De vill börja avveckla det extra vinstuttaget från LKF. I det mesta av detta vill V gå längre och snabbare fram, men de har ändå visat en god riktning.
   Det så kallade mitteninitiativet (L, Mp, C, FNL) har inte på samma sätt fångat upp de frågor som är viktiga för oss inom välfärd och styrning av kommunen. Det vi har sett är att åren med kvintetten, delvis i samarbete med Mp, har inneburit nya avgifter för äldre, ökat vinstuttag ur LKF och stora generella nedskärningar inom de flesta kommunala verksamheter.
   Vänsterpartiets uppgörelse innebär att partiet förblir i full opposition, vi förbinder oss inte att stödja budget eller något politiskt förslag som styret lägger fram. Men vi förbinder oss att aktivt eller passivt stödja de kandidater till presidieposter och kommunalråd som S, M och KD för fram, samtidigt som dessa partier förbinder sig att stödja kandidater från V till ett kommunalråd, en politisk sekreterare, en ersättare i kommunstyrelsens arbetsutskott samt ordföranden för kommunrevisionen. Det senare innebär att denna post går över till en företrädare för oppositionen, vilket är praxis i många kommuner och ett gammalt förslag från Vänsterpartiet i Lund.  Vänsterpartiet tar sig av egen kraft in i alla nämnder som har sju ledamöter eller fler och blir där, liksom i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, vågmästare.

S + M-äktenskapet: Ömsesidig attraktion förde dem samman av Ulf Nymark

 

Så har då Lund ”begåvats” med ett nytt kommunstyre där S och M parat ihop sig. Visst är det förvånande, men inte desto mindre kan en så här i backspegeln se att det ömsesidiga flörtandet börjat för ganska länge sedan. I förra veckans VB räknade jag upp flera frågor där S och M har samma ståndpunkt, utan att för de för den skull, så vitt en vet, gjort några formella avtal. Men exempel på formliga överenskommelser mellan de båda partierna har gjorts tidigare under den gångna mandatperioden. (Observera att jag här inte använder mej av V:s intressanta, men nyspråkliga grepp att skilja mellan ”skriftlig överenskommelse” och ”avtal”). De enades om att stryka spårvägsreservatet genom Veberöd i översikts-planen. S och M gjorde också en överenskommelse, som innebar att S släppte sitt tidigare motstånd mot försäljning av livsmedel på Pilsåkers handelsområde (det s k Nova). Ett annat och relativ färskt exempel är Almgrens och Törnbloms utspel om det nya sjukhusets placering.

Kärvänlighet i Sydsvenskans valdebatt
För att nu inte tala om Sydsvenskans traditionella valdebatt den 7 september. Visst var Anders Almgren och Rasmus Törnblom oense i flera frågor under debatten, men också ense i flera. Framför allt var tonen dem emellan närmast kärvänlig. Hur det nya styrets politik egentligen ser ut är höljt i dunkel. Vid fullmäktiges sammanträde i tisdags, när koalitionen röstades fram sades egentligen ingenting om detta, utöver en ström av vackra ord.

Gemensamma värderingar
Vad ligger då egentligen bakom hjonelaget mellan S och M? Det har ju talats mycket om att det för S del handlar om att de till snart sagt varje pris vill sitta på posten som kommunstyrelsens ordförande, och att M vill få utlopp för sin hämndlystnad mot L som kokat sedan valet 2018. Sådana överväganden och känslor finns säkert med i bilden, men otillräckligt för att förstå samgåendet. För min del tror jag ändå att det är klokt att utgå från det som i varje fall borde vara det primära: att de båda partierna i långa stycken har gemensamma värderingar som gör ett samgående i styret möjligt.
   Philip Sandbergs åsikt att det handlar om ett tvångsäktenskap fångar inte situationen: det handlar tvärtom om ömsesidig attraktion.

V:s kovändning
Det i sista stund kovändande Vänsterpartiets bevekelsegrunder för att rösta fram M- och S-styret förefaller vid en första anblick inte vara lika uppenbara. Även här vill jag gärna tro att det är det nya styrets politiska plattform som styrt vänsterpartisternas val. De anser helt enkelt att M- och S- hade en bättre politisk plattform än den som Mitteninitiativet, dvs L, C, FNL och MP, lockat dem med i valteknisk samverkan.

V sa nej till bilfritt på Mårtenstorget
För inte kan det väl vara så att en post som kommunalråd var utslagsgivande för V: s ställningstagande? Hur det än må vara med den saken så är det lite trist att V:s röststöd till det nya styret innebär att partiet bland annat sagt nej till möjligheten att få ett bilfritt Mårtenstorget, höjda p-avgifter och minskat antal markparkeringar i stadskärnan.

Fagra ord och besk medicin?
I början av november är det dags för lundabor och för politisk opposition att syna det nya styrets kort. Då ska samtliga partier presentera sitt förslag till budget och verksamhetsplan för nästa och följande år. Då kommer de fagra orden att behöva kläs i konkreta förslag. Risken är stor att det i långa stycken kommer att stanna vid just fagra ord, och att det nya styrets budget blir en ganska besk medicin för lundaborna, med bara en liten gnutta socker i botten.

NOT: Observera att Vänsterpartiets kommunalråd inte är ett oppositionsråd, utan just ett kommunalråd. Detta fast V säjer sig vara ett oppositionsparti. Ett kommunalråd representerar de styrande partierna enligt de regler som fullmäktige fastslagit. Ett kommunalråd har också specificerade ansvarsområden inom styret. Vilka ansvarsområden V:s kommunalråd Falk kommer att få beslutas av kommunstyrelsen i november. 

Greiderdikt

 Göran Greider, nyss nära förlorad i cancer, är mästare i enkelhetens kritik av högerns politik. Jag njuter.
Bertil Egerö

"Var inte rädd att upprepa det självklara:
De rika behöver inte det de har
och de fattiga har inte det de behöver
Väj inte för att tänka den enklaste tanken till slut:
Ingen väljer sin födelseplats och den
som färdas över havet kunde vara du
Det är morgon och du har överlevt"

Isoleringen på Tidö ett klimathot

 

Klimatkatastrofen närmar sig, varnar FN:s klimatsekretariat. Klimatförändringarna skenar. Det får förödande konsekvenser för våra livsvillkor. Eko-systemen kollapsar.
   Då isolerar sig regeringens klimatmarodörer på Tidö långt bortom verkligheten och beslutar att stoppa utbyggnaden av vindparksparker. Varför? För att det är för dyrt att ansluta dem till det svenska elkraftnätet! Ett elkraftnät vars brister är en huvudorsak till elkrisen.
   Det handlar om skitsummor på 300 miljoner för att få omedelbar tillgång till el från vindkraftsparker värda 10, 15 miljarder.
   I stället vill Ebba Busch bygga dyra kärnkraftverk som blir klara först efter det att vi drabbats av klimatkatastrofen.
   För vinterns och de närmaste vintrarnas elkris får Ebba Buschs kärnkraftsverk ingen konsekvens alls. Folket får frysa medan pengarna slösas på kärnkraft-byggen.
   Kanske kan vi hoppas att de stora danska och tyska vindkraftsparkerna i södra Östersjön kan fördröja klimatkatastrofen något. Klimatidiotin är en svensk företeelse som bara kan existera på en isolerad Tidö.
   Reaktionära skånska kommunpolitiker förvärrar på sina tid-öar klimatkatastrofen under parollen: Ingen vindkraft på våra vatten!
   Snart översvämmar verkligheten Tid-ön. Men då är det kanske redan för sent.              

Göran Therborn: Vänstern ska inte skämmas för sin historia

 

Vänstern har en lång och stolt historia. Att företrädare verkar skämmas för den är ett tecken på att det saknas grundläggande socialistisk skolning.

Vänsterpartiet gjorde ett dåligt val. Det finns säkert skäl till det, och klart står att försöket att bli en andra socialdemokrati för bruksorternas krympta arbetarklass misslyckats. Jag ska uppehålla mig vid något helt annat: valkampanjens pinsammaste ögonblick.
Läs mer i Flamman »

Många frågor blir det

 


Höjt försörjningsstöd av Saima Jönsson Fahoum

  

Denna skrivelse riktades till socialnämnden men blev nedröstad.

Att 340 utsatta barnfamiljer i Lund får ekonomiskt extrastöd och att Lunds kommunstyrelse bestämt att göra undantag och inte dra av detta vid beräkning av försörjningsstödet är utmärkt.
   Men det finns också personer som inte omfattas av det extra stödet utan förväntas klara sig på försörjningsstöd som utgör 3210  kr per månad.Även dessa personer behöver skyddas mot de kraftiga prisökningar som sker och på nationell nivå räknas beloppet inte upp förrän efter årsskiftet.
   Insatser när problemen blivit för stora för den enskilde blir administrativt dyrare och sämre ur humanitär synpunkt än att införa förebyggande åtgärder.
   Vi i Vänsterpartiet  anser att även de personer som inte ingår i barnfamiljer men ändå är beroende av försörjningsstöd får ta del av extra stöd.Detta är juridiskt möjligt enligt socialtjänstlagen 4;2
   Det är rimligt att förvaltningen skyndsamt ser över situationen och arbetar fram en beräkningsmodell .
För Vänsterpartiet Saima Jönsson Fahoum
Läs reservationen mot beslutet »

Hänvisas till andra sidan av Ulf N

Det pågår sedan en tid tillbaka vägarbete vid gångtunneln på Dalbyvägen, vid hållplats Jupitergatan. I veckan stängdes cykelbanan på Dalbyvägens södra sida av. Kommunen meddelande detta genom att sätta upp en skylt, där gående och cyklister hänvisades till ”andra sidan”. Andra sidan av vad framgår inte, men en kan ju gissa att det är andra, dvs norra sidan av Dalbyvägen som avses.

           

Fyra bilfiler och ett stängsel
Problemet här för gång- och cykeltrafikanter är att ta sig över till andra sidan. För att komma dit måste först två filer med biltrafik korsas, sedan måste gångtrafikanten hoppa över mittstängslet, och cyklisten dessutom lyfta över sin cykel. Därefter ska ytterligare två bilfiler forceras innan färden kan fortsätta österut. För denna förflyttning till ”andra sidan” fordras sålunda god rörlighet, vältränade armmuskler och ett stort mått kallblodighet för att ge sig ut bland de fortkörande motorfordonen.

Biltrafiken är den ”riktiga” trafiken
Naturligtvis följer ingen gång- eller cykeltrafikant vid sina sinnens fulla bruk hänvisningen på det sätt. Enda realistiska sättet att ta sig över Dalbyvägen är förstås att vända om och byta sida vid trafikljusen i korsning med Tornavägen. Där borde givetvis även skylten om ”andra sidan” ha stått. Men att gång- och cykeltrafik hanteras på detta sätt vid avspärrningar är snarare regel än undantag: nonchalant, nedvärderande och trafikfarligt. Det är ju ingen ”riktig” trafik. Den ”riktiga” trafiken, dvs biltrafiken, behöver aldrig stå inför möjligheten att utan förvarning stå inför en avspärrad väg och tvingas vända om. Vaddå cykelkommun!?

PS. Jag anmälde på onsdagen till kommunen tokerierna vid vägarbetet. På torsdagen var skyltning flyttad till korsningen Dalbyvägen-Tornavägen. Så nu behöver GC-trafikanter inte vända om eller ge sig ut över stängsel och fyrfilig bilväg. DS   

Tio dagar som förändrade världen av Gunnar Stensson

 

När FN:s generalförsamling i september 1960 samlades i New York till sin femtonde session inleddes en ny historisk tidsålder, en avkoloniseringens, antirasismens, befrielserörelsernas och de nya nationernas epok. Samtidigt ökade det kalla krigets spänningar och det reella hotet om en kärnvapenkatastrof.
   FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld ledde och dirigerade övergången till en ny tid.
   I centrum för den tumultartade utvecklingen stod Kubas ledare Fidel Castro, som föregående år befriat sitt land från amerikansk imperialism, exproprierat amerikanskt kapital och uppfattade sig som ledare för en befrielserörelse som inte bara omfattade Latinamerika utan i princip hela världen.
   USA hade beslutat att störta honom och president Eisenhower beordrade under sekretess CIA att inleda förberedelserna för den invasion i Grisbukten som genomfördes någon månad senare.
   Fidel Castro reste till New York att företräda sitt land i FN:s generalförsamling och förberedde ett stort tal som han skulle hålla för alla världens nationer. Han var medveten om att USA såg honom som en fiende och att besöket inte var riskfritt.

Den kubanska delegationen fick ett diskriminerande mottagande i New York och inkvarterades på ett sämre hotell. Castro blev ursinnig och hotade att slå läger i Central Park. Delegationen bestod ju av veteraner som just segrat i ett treårigt gerillakrig.
   I stället inbjöds han av den stora och växande medborgarrättsrörelsen att slå sig ner i Hotel Theresa i Harlem, en stadsdel som de senaste åren blivit hemort för miljontals svarta som flyttat från rasförtryckets sydstater. Hans inkvartering i Hotel Theresa blev triumfatorisk och förvandlade hotellet till en central för Black Power. Gatorna var ständigt fyllda av jublande svarta folkmassor. Han besöktes av svarta ledare som Malcolm X och James Baldwin men också av Indiens ledare Nehru, Egyptens Nasser och Sovjetunionens Nikita Chrustjov, som liksom Castro insett att FN:s generalförsamling erbjöd ett utomordentligt tillfälle att sprida sitt budskap till tredje världens ledare.
   I generalförsamlingen fanns representanter för cirka 100 nybildade stater. Storbritanniens, Frankrikes, Portugals och Belgiens koloniala system höll på att rasa samman. Storbritannien och Frankrike hade nyligen tvingats acceptera att Egyptens Nasser nationaliserade Suezkanalen. Frankrike hade lidit ett blodigt nederlag i Indokina och utkämpade sedan åratal ett grymt krig i Algeriet. Portugal slogs brutalt för att behålla sina kolonier i Västafrika och Belgiska Kongo hade nyss befriats och valt Patrice Lumumba till ledare, en ledare som snart mördades av kolonialismens hantlangare. Dag Hammarskjöld omkom, eventuellt mördades, i en flygkatastrof ett år senare under sina försök att lösa Kongokrisen.

Händelserna i samband med generalförsamlingens session skildras och analyseras i Simon Halls bok Tio dagar i Harlem. Fidel Castro och hur det storpolitiska sextiotalet tar sin början, Daidalos 2022.
   Det är både en väldokumenterad skildring av det kaotiska skeendet i Harlem och generalförsamlingen och en analys av den bakomliggande historiska och politiska världsutvecklingen.
   Fidels FN-tal tal tog fyra och en halv timme att hålla och fick många av delegaterna att somna, men spreds över världen och fick historisk betydelse. Chrusjtjov bankade vid ett annat tillfälle i protest ursinnigt i bänken framför med sin sko.
   I USA pågick presidentvalskampanjen mellan Nixon och John F Kennedy, som visserligen var Castros svurne fiende, men insåg vikten av att vinna de svarta väljarnas röster och därför genomförde ett massmöte utanför Hotel Theresa någon vecka efter det att Castro återvänt till Kuba. Därigenom säkrade han ett antal svarta röster som krävdes för att segra i presidentvalet.

Varför är Simon Halls bok om Fidel Castros tal i FN:s generalförsamling 1960 betydelsefull för oss idag?
   Kanske för att den visar oss vad det var som enade 1960-talets vitt skilda ledare Patrice Lumumba, Dag Hammarskjöld, Ho Chi Minh, Che Guevara, Malcolm X, Angela Davis och Martin Luther King: den internationella solidariteten och hoppet om ett Förenta Nationerna med makt att kämpa för jämlikhet, rättvisa och fred. Det är lika grundläggande värden nu som då.

2022-10-20

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.

Alla vill bestämma

 
Foto: Maria Löfstedt

Alla vill vi vara med och bestämma – men ska vi det? Vi människor vill kunna påverka sådant som är viktigt för oss, som skolan, äldreomsorgen och miljön vi lever i. Det ställer till problem för experter och politiker. Är det egentligen så klokt att låta folket avgöra viktiga frågor?
   Kvällens föreläsare Verner Denvall, socionom och professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, och Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Institutionen för hälsovetenskaper har tillsammans med andra forskare undersökt delaktighetens vad, när och hur i en ny bok, Participation. Arrangeras i samarbete med Lunds universitet. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Tisdag 25 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Aerosolers påverkan på klimatet i Arktis

 

Den globala medeltemperaturen vid jordytan har stigit med 1,1 grad sedan förindustriell tid, vilket främst beror på våra utsläpp av växthusgaser. Arktis värms upp två till tre gånger snabbare än resten av jorden, men orsakerna till detta är inte helt klarlagda. En bidragande faktor är troligen förändrade halter av aerosolpartiklar, dvs små osynliga partiklar i luften. Aerosolpartiklar kan ha mycket stor påverkan på molnen och klimatet i Arktis.
   Föreläsare är forskaren Pontus Roldin, verksam vid Kärnfysik, Fysiska institutionen. Ingår i föreläsningsserien Crafoords vetenskapsluncher. Arrangeras i samarbete med Lunds universitet och Crafoordska stiftelsen. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 26 oktober 12:00 – 13:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Vem kan man lita på i klimatdebatten?

Kemisten, författaren och klimatdebattören Maths Nilsson föreläser utifrån sin bok Spelet om klimatet, en skildring av hur klimatdebatten blivit så polariserad som den är idag. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att inta en rakt motsatt hållning och hävda att det mest handlade om alarmism?
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 26 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Slaget om skogen

 

Kristerssons regering planerar att stärka ägarnas makt över skogen.
   Tro inte att det handlar om ge präktiga bönder större inflytande över sina välskötta små skogsägor.
   Nej det handlar om att ge makt åt kapitalistiska skogsbolag med gigantiska skogsarealer som SCA så att de kan fortsätta att förvandla skogarnas livsavgörande förmåga som koloxid-sänken och upprätthållare av biologisk mångfald till livsförstörande kalhyggen och växande kapitalkällor för rika aktieägare. Skogsmaskinerna brakar fram genom skogarna, avverkningen ökar och tillväxten sjunker i svenska skogar. ”Kristersson kan bli Sveriges Bolsonaro”, skriver Aftonbladet på sin ledarsida den 18/10.
   Svt 2 tar upp hotet mot skogen i Vetenskapens värld måndagen den 24. Programmet ägnas ”Slaget om skogen”. EU söker bevis för olagliga karteller bland svenska skogsbolag.
   Missa inte programmet! Lunds kommun har stora arealer av både lövskog och barrskog.

Höstvandring

 

På torsdagsmorgonen glittrade korpfotbollsplanerna vita av frost. De gula lindlöven på marken var stelfrusna. Allteftersom solen steg smälte frosten till dagg i det friska gräset.          

S + M = Sant!? av Ulf N

 

Sydsvenskans och Alexander Kuprijankos information om partiförhandlingarna om nytt kommunstyre var närmast sensationell: S och M förhandlar om att tillsammans med KD bilda ett minoritetsstyre i Lund.
   Om en nu inte visste att Kuprijanko är en ytterst seriös journalist som hade en trott att det här rakt igenom måste vara falska nyheter. S och M som har haft varandra som huvudmotståndare genom decennier, ja snart sagt århundraden. Närmast ofattbart att de går samman. Hur har det blivit så här? Och vilken politik kommer ett sådant här rödblått gungfly att driva? (Egentligen är jag väldigt tveksam till att sätta beteckningen”röd” på socialdemokraterna. Det röda har förbleknat alltmer och i bästa fall finns några små ljusskära strimmor här och var).

Almgren, Sandberg och Törnblom
Beträffande politiken är det nog så att den blir underordnad S strävan att, om nödvändigt, till varje pris lägga beslag på posten som kommunstyrelsens ordförande för Anders Almgrens räkning och att hålla liberalernas Philip Sandberg borta från den posten.
   Intresset av att hålla Sandberg borta från ordförande-posten delar de med M, som är nu är beredda att tacka liberalerna för senast. Med ”senast” avses här att liberalerna efter valet 2018 snuvade moderaterna på ordförandeposten i kommunstyrelsen.
  S är med sina 16 mandat mot M:s 9 och KD:s 2 mandat, de klart största partiet i koalitionen. Lägg därtill att M tappade 2 mandat i valet och S ökade med 3 så är det i det närmaste självklart att S tar hand om ordförandeposten i det sällskapet. Men vem vet: kanske Almgren är beredd att tidsmässigt dela posten med Rasmus Törnblom: halva mandatperioden vardera?

Motsatta ståndpunkter
Det ska bli oerhört spännande att ta del av den politiska plattformen för en den kommande rödblå koalitionen. I valrörelsen har S och M intagit motsatt ståndpunkt i flera kontroversiella framtidsfrågor för Lunds kommun. Det gäller skatten: M vill sänka skatten dramatiskt, S vill hålla den oförändrad. S vill bygga det planerade ridhuset på Ladugårdsmarken, M vill stoppa det. S vill ta bort det extra vinstuttaget från LKF, M vill behålla och öka beloppet. Sist men inte minst ska här nämnas bostadsbyggandet: socialdemokraterna vill att det bygga minst 1200 bostäder per år i Lund, moderaterna vill kraftigt skära ner på bostadsbyggandet – de vill skära ner det till 800 bostäder per år.

Förenande frågor
Men visst: de finns också saker som förenar moderater och socialdemokrater. Båda partierna vill ha en avfart vid Ideon, båda lutar åt att säja ja till ett nytt lasarett på Smörlyckan, båda är beredda att exploatera högklassig jordbruksmark. Detta sistnämnda fordrar en kommentar. M har ju kommit ut som jordbruksmarkens räddare, men lägger in en brasklapp om att de är öppna för att släppa till högklassig jordbruksmark för samhällsviktiga funktioner. Om en därtill lägger att moderaternas framtoning som jordbruksmarkens värnare blir ganska suddig när de samtidigt föreslås att på den goda jorden på Brunnshög breda ut en villamatta.

Framöver?

En kan nog förvänta sig en rad små revolter inom koalitionspartierna framöver och stundtals mothugg när oppositionen kan ena dig mot styret. Och vad händer om M hoppar ur den med S gemensamma sängen och högerprasslar med SD?

Mobilitetshus eller odlingslotter i solrossluttningen?

Nästan 2000 lundabor köar för att få tillgång till en odlingslott. Priset på en kolonilott närmar sig en halv miljon. Tekniska nämnden anser att nya odlingslotter framför allt behövs på Norra Fäladen, i Linero och här, i Klostergården.
   Gula lyser solrosorna i sluttningen ner mot Höje å söder om Sunnanväg, en fröjd för de boende vid Källby Ängsväg och Åbrinksvägen. Kastanjeallén borta i Flackarp lyser röd mot den blå hösthimlen. Det är den här ängen det gäller. 


Men solrossluttningen är hotad. Fastighetsbolaget Hemsö vill bygga bland annat två mobilitetshus – läs parkeringshus – utanför Källbybadet. Också det befintliga koloniområdet mellan Sunnanväg och Källby Ängsväg är hotat. Byggnadsnämnden och Tekniska nämnden har reserverat mark för att bygga ett ”Nationellt center för idrott och fritid, NCIF”.
   Den breda samorganisationen BevaraKällby Natur har tillsammans med Höjeådalens intresseförening och företrädare för Klostertäppans koloniförening och Källby odlingslotter bedrivit en kampanj mot markreservationen i mer än sju månader. Namninsamlingar, debatter och möten med politiker och tjänstemän har genomförts. Den samlande parollen är: Bygg endast på hårdgjord mark!
   Marken i solrossluttningen är inte hårdgjord. Idag, onsdagen den 19 oktober, tar Tekniska nämnden ställning till Tekniska nämndens förslag. Hundratals Klostergårdsbor väntar spänt på beslutet.


Kommentar på Facebook av Karin Svensson Smith

På dagens (19/10) sammanträde med Tekniska nämnden behandlades en tjänsteskrivelse om nya koloniområden och annan stadsodling.
   Tyvärr fick jag bara med mig C och V på mitt yrkande om att ”de idag befintliga koloni- och odlingslotter med nuvarande avgränsningar behålls intakta.”
   Gissar att det är NCIF - nationellt idrottscenter som spökar. FNL, L, S, M och SD röstade mot mitt yrkande.

Svävande supercykelbana till Malmö över Höje å

 

Att cykla till Malmö går snabbt och billigt med dagens elcyklar, men den befintliga cykelbanan har många brister. Att bygga längs järnvägen visade sig dyrt. Att bygga en ny bro över Höje å skulle ta fem år. Att kryssa sig fram genom St Lars-parken är farligt, särskilt i tider av rusningstrafik. Så när får vi den för mer än tio år sedan beslutade supercykelbanan?
   Karin Svensson Smith, MP, har hittat en lösning. Hon fick tips om en metod att bygga cykelbro med ett enkelt modulsystem som gör bron lätt att uppföra men också lätt att flytta. Den konstruerades för att lösa problem i Göteborgstrafiken. Den skulle på kort tid kunna byggas över ån vid Malmövägen.
   Vi blev förstås glada när vi läste Jonas Nyréns artikel ”Bro på pelare kan lösa propp för cykelmotorväg” i Sydsvenskan 18/10.
   Vi skyndade genast ner till den plats vid Malmövägen som angavs i artikeln. Det var på morgonen under rusningstid och trafiken över den smala bron där cykelbanan längs Malmövägen upphör var intensiv.
   ”Visst skulle man kunna bygga en cykelbro bredvid den här bron”, sa du.
   ”Ja och det skulle vara bra också för St Lars-vägen att slippa den extra belastning som cykelbanan innebär. Jag var nära att bli påkörd när jag skulle till vårdcentralen i förrgår”, sa jag.
   ”Och så är det ju fint att bron går lätt att flytta om man skulle vilja ha den på en annan plats”, sa du. En gul buss signalerade när den passerade intill oss.
   Vi får se om Karin Svensson Smiths motion går igenom i fullmäktige. Vi hoppas det.          

Vi går en lysande framtid till mötes av Steingrimur Jonsson

Ja, nu är det slut på gamla tider
Ja, nu är färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort

Så sjöng man förut och så sjungen man fortfarande. Men man får akta sig. Vi nysvenskar som vid ankomsten möttes av öppna hjärtan, även långt innan Reinfeldts tid, måste idag se oss om och inte på något sätt visa bristande vandel som det numera heter. För då blir det utvisning direkt.           


Vandel Kro

Vart vi ska utvisas framgår inte. Men tankarna går till den danska orten Vandel, några kilometer öster om Billund på Jylland. Ja, värre kunde det ha varit. I Billund finns nämligen – som alla vet – det enda och sanna Legoland. Det blir där vi får göra en nystart i livet. Bygga hus och hem av – just det – legoklossar. Leva lyckligt tills livet tar slut. Vilken lysande framtid!
   Stort tack till den auktoritära SD–regeringen och marionetten på statsministerposten som gjort detta möjligt.

Städer, mat och tåg av Ann Schlyter

 

Översiktsplanering och kollektivtrafik har varit ämnen som behandlats två kvällar i rad på Stadsbiblioteket, organiserade av AFSL respektive Naturskyddsföreningen.
   Anders Larsson från SLU var långt ifrån nöjd med hur översiktsplanerandet fungerar. Han tyckte inte, i motsats till Mårten Dunér som såg översiktsplanen som en överenskommelse mellan stat och kommun, att det inte fanns mycket till dialog mellan dessa myndigheter.
   Generellt tas, enligt Larsson, väldigt lite hänsyn till riksintressen och långsiktiga intressen. Fokus ligger istället på hur många bostäder man ska få plats med och var vägarna ska gå. Bristen på långsiktigt och nationellt perspektiv är särskilt tydligt vad gäller livsmedelsförsörjningen. Lund tillåts expandera ut över världens bästa jordbruksmark.

Det var också påtagligt hur lite svensk planering låter sig påverkas av erfarenheter i andra länder. Sverige sticker ut på flera sätt. Till exempel har Sverige mest vägyta per invånare i hela världen, och per invånare avsätter vi mest yta till shoppingcentra i hela Europa, samtidigt som järnvägsinvesteringarna per invånare är lägst i hela Europa.
   I jämförelsen mellan en svensk stad och en med motsvarande invånarantal i södra Europa, kunde Larsson konstatera att den svenska staden tog fyra gånger så stor plats. Och på hans bilder såg verkligen inte livskvaliteten ut att vara sämre.
   Det är alltså läge för att förtäta. Men det är som vi vet inte oproblematiskt. Ett problem är hur kostnaderna för befintlig infrastruktur ska ske vid förtätning. Och vi vill behålla vår grönska.


Larsson diskuterade övergången mellan stad och land. Köpenhamns fingerplan från 40-talet är ett klassiskt exempel. I det mycket tättbefolkade Barcelona fredas en kil in i stadsbygden för jordbruksproduktion. Tafatta sådana försök i Sverige har ofta fyllts ut med industrilador, som får utgöra fula entrélandskap. Man borde planera för vackra entréer till städer.
   Jens Portinson Hylander berättade om den skånska kollektivtrafikens historia. Från mitten av 1800-talet byggdes ett finmaskigt nät av järnvägar över Skåne tills nästan alla skånska tätorter hade en järnvägsstation. Men undan för undan nedmonterades dessa och den regional kollektivtrafiken skulle från sjuttiotalet skötas gemensamt av landsting och kommuner.

Med storstadssatsningarna på nittiotalet fick landstingen, senare regionerna, mer makt. New Public Management, upphandlingar och privatiseringar har tagit oss dit vi är nu. Många satsningar skapade missnöjespartier som Demokraterna i Göteborg och FNL i Lund.
   För politisk acceptans krävs relevans, effektivitet och rättvis. Men hur, effektiviteten försöker man mäta i en nyttokvot, men det blir ofta motsägelsefullt. Hur nå rättvisa? Förslaget om endast elbilar i Stockholms innerstad möttes med rubriker om att fattiga bilister bestraffas. Målkonflikterna har ofta varit politiskt förlamande och resultatet är att det inte blir någonting. Som höghastighetsbanan nu, till exempel. Det behövs verkligen nya spår. Vad tänker sig regeringen istället?

Annekteringar: En stat straffas, en belönas. Var finns rättvisan? av Kerstin Dahlberg

Ingen kan ha missat ordet annektering som nu nämns i varje nyhets- och samhällsprogram efter Rysslands annektering av ukrainska områden. Med rätta fördöms detta övergrepp. Samtidigt får inte tidigare övergrepp, utförda av Ryssland eller andra länder totalt glömmas bort eller helt enkelt accepteras och slätas över. De som inte ens föregåtts av fejkade folkomröstningar. Annekteringar är inte ett nytt ryskt påfund.
   1981 annekterades syriska Golanhöjderna av grannen Israel efter mångårig ockupation som följde på en fördrivning av över 130 000 syrier. Kvar på Golanhöjderna finns idag cirka 23 000 syriska druser. Övrig befolkning, något större, är israeliska bosättare som ska fördubblas till antal under de kommande åren enligt israeliska regeringens byggplan. FN har inte godkänt den annekteringen, men USA under president Trump erkände officiellt Israels suveränitet över Golan. Några sanktioner har det inte varit tal om. Svenska Systembolaget säljer fortsatt viner från Golan, med den lilla brasklappen att de kommer från bosättningar. 

            

Redan 1948 annekterade Israel Västra Jerusalem och rensade den delen av staden från palestinier, trots att staden, enligt FN:s delningsplan, skulle vara en internationellt administrerad stad tillhörande såväl palestinier som israeler. Sanktioner? Nej.
1980 annekterades även Östra Jerusalem utan någon förhandling med palestinierna. Internationella samfundet har inte erkänt den annekteringen, men sanktioner? Nej!
   Till skillnad från Ryssland slipper Israel sanktioner och belönas i stället av västvärlden med förmånliga avtal gällande handel och forskningssamarbete. Helt nyss bjöds Israel in till möte med EU om förbättrade relationer och vi hörde Sveriges utrikesminister vara mycket nöjd med detta. Att stora och utspridda palestinska markområden tas i anspråk för illegala israeliska bosättningar samt vägar enkom för dessa, så att den tilltänkta tvåstatslösningen i princip omöjliggjorts tycks vara en bagatell för EU. Sanktioner? Nej! Att bosättares och israeliska soldaters våld mot palestinska medborgare eskalerat och är ett dagligt inslag i vardagslivet leder inte till dagliga inslag i våra nyhetsmedier, inte ens månatliga.

I Israels dagstidning Haaretz skriver Gideon Levy oförtröttligt om det israeliska hyckleriet. Nu senast i samband med Israels löfte att aldrig erkänna Rysslands annektering av ukrainska områden. Han påtalar också det ironiska i att moraliskt fördöma rysk brutalitet mot ett grannfolk samtidigt som Israel utsätter sina grannar för ständigt våld. I en intervju på Bokmässan fokuserade Levy på behovet av rättvisa, justice. Ingen fred är möjlig utan rättvisa.
   ”Annexion är i regel en aggressionshandling och som sådan ett folkrättsbrott. Den kan dock vara rättsenlig inom ramen för exempelvis ett fredsavtal.” Enligt NE, Nationalencyclopedin.
Varken Ryssland eller Israel har i de nämnda fallen någon tanke på fredsavtal. Ryssland bestraffas med sanktioner och kyla. Israel belönas med gynnsamma avtal och omfamnas med värme. Var finns rättvisan?  The Justice.
Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/ Kristianstad

Avgrunden, marknadsskolan och ekosocialismen av Gunnar Stensson

  

Offentliga skolor ska aldrig ägas och drivas av privatägda vinstdrivande koncerner som enligt lag är förpliktade att uppnå vinst för bolagets ägare på elevernas bekostnad.
   För att uppnå vinst satsar friskolekoncernerna på stora klasser med lätthanterliga elever, dåligt utbildade lärare och kostnadskrävande reklam, samtidigt som de sparar på skollokaler, skolmat och skolbibliotek. De ger eleverna glädjebetyg som visserligen hjälper dem in på gymnasiet men där de ofta misslyckas på grund av dåliga kunskaper. Sverige är det enda land som tillåter vinstdrivande privatägda skolor.

Liberalerna presenterade i samband med regeringsbildningen ett nytt skolprogram som de påstod innebär lösningen på friskolekoncernernas vinstuttag. De föreslår bland annat att vinst får utdelas först efter ett par år när en ny skola startas och att skolor måste uppfylla vissa kvalitetskrav för att tillåtas ta ut vinst.

Moderaten Anne-Marie Pålsson konstaterade i en Aktuellt-sändning 15/10 att liberalernas förslag om vinstbegränsningar är lätta att kringgå.  Skolkoncernerna kan till exempel grunda fristående nya bolag som gör vinst genom att sälja skolmat eller hyra ut lokaler till skolan.
   De kan också använda pengar avsedda för undervisning till att starta nya skolor och därigenom öka koncernens kapital. Sedan kan de sälja ut verksamheten och håva in vinsten.
   Den ryggradslöse svamlaren Johan Pehrsson påstod i programmet att Liberalerna har löst problemen med vinstuttagen.
   I tisdags utsågs liberalerna Mats Persson till utbildningsminister och Lotta Edholm till skolminister. Hon sitter i styrelsen för Tellusgruppen, en skolkoncern som äger 25 förskolor, 7 grundskolor och ett läxhjälpsföretag. Lotta Edholm äger 12 500 aktier i koncernen.

Svensk skola är ett typexempel på hur företagen i det nyliberala samhällssystemet fungerar. Ståle Holgersen analyserar många liknande exempel i sin bok Krisernas tid. Han använder ofta begreppen bruksvärde och bytesvärde.
   Bruksvärdet i svensk skola är barnens utbildning. Men de kapitalistiska företagens huvudsyfte är inte att öka bruksvärdet utan att omvandla det till bytesvärde, vinst och kapital.

   Genom vinsten som tas ur skolan samlar koncernen kapital. Koncernen växer. Kapitalet växer. Kapitalet koncentreras till allt färre privata ägare.
   Samma process har pågått globalt under ett par hundra år av kolonialism, imperialism och rasism. Världens rikedomar har samlats i kapitalistiska stater på bekostnad av länder i Amerika, Afrika och Asien.  
   Det har samlats hos allt färre människor. Det är också dessa människor som står för det mesta av den överkonsumtion som håller på att döda vår jord. De som drabbas först och värst är människorna i syd som de miljoner i Pakistan som går under i översvämningarna och de miljoner i Afrikas horn som svälter ihjäl.

Tillväxten är inte hållbar. Jordens resurser är begränsade. Jordens ekologi förstörs. Klimatkrisen passerar en point of no return om något decennium. Ståle Holgersen jämför med ett skenande tåg i de norska fjällen på väg mot undergången.
   Det är nödvändigt att bromsa, att övergå från det kapitalistiska bytesvärdet till naturens och mänsklighetens bruksvärde. Över hela planeten måste mänskligheten kämpa för ett ekosocialistiskt system.
   Ståle Holgersen skriver: ”Ekosocialismen kan ha mycket att lära från den frihetliga rörelsen, men i en värld med accelererande klimatförändringar, allt fler pandemier och en härskande klass som bara blir allt mäktigare kommer man inte undan att makt och förtryck måste användas för att föra världen i socialistisk riktning. Socialism vid stupet kommer i hög grad handla om att konfiskera och förbjuda. Ägarskap måste regleras. Det fossila kapitalet måste förbjudas. Lyxkonsumtion likaså. Inga individer kan längre ha Tellus som sin lekplats, långt mindre rymden.”
   Vi kan för vår del börja den ekosocialistiska kampen bland annat genom att kämpa för jämlikhet och rädda våra skolor från fortsatt utplundring och återföra dem till människornas bruksvärde.

2022-10-13

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.           

Den nya översiktsplanen med dess framtidsperspektiv (framåt år 2050)

 

I föreläsningsserien Hur bygger vi vårt Lund? tar Stadsmiljöföreningen AFSL upp frågor om hur kommunens framtid kan formas i översiktsplanering. Vilka kvaliteter för levnadsbetingelser och uppväxtvillkor kan den utveckla och säkra i en föränderlig värld? Från nu till våra barnbarns Lund.
   Medverkande är sakkunniga som bistår AFSL:s temagrupp för översiktsplanen.
   De kommer var och en att med sina inlägg, med möjlighet till frågor (10+10 min), belysa olika aspekter på översiktsplaneringen som verktyg för hur vi vill utforma vårt Lund som livsmiljö, hur vi vill kunna bo och leva, och hur vi skall kunna uppnå miljömålen.
 • Mårten Dunér, före detta Boverket och Mark- och miljödomstol, introducerar vad översiktsplanering är i lag och praktik, och medborgarnas roll.
 • Anders Larsson, SLU och i Lunds klimatpolitiska råd, ventilerar frågor om miljö, jordbruk och hållbarhet.
 • Ann-Sofi Högborg, landskapsarkitekt, Svenska landskap AB, f d Sveriges arkitekters akademi för landskapsarkitektur, om den goda boplatsen, vardagslivet och folkhälsan.
 • Sven-Allan Bjerkemo, trafikexpert, om trafik, hållbart o minskat resande, konsekvenser i ÖP
 • Lennart Nord, f d planchef, v ordf AFSL, avrundar med hur man formar översiktsplanen, styr markanvändning och miljö.
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Tisdag 18 oktober 18:00 – 19:30
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Kollektivtrafiken och omställningen

Omställningen av transportsystemet går långsammare än andra sektorer och är en politiskt känslig fråga. Kollektivtrafiken är en viktig del av omställningen, men dess förutsättningar har ändrats mycket över de senaste 50 åren.
   Jens Portinson Hylander, doktor i miljö- och energi-system vid Lunds universitet, redogör för kollektivtrafikens historia och pågående forskning om motståndet mot omställning på transportens område.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 19 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården