Den 11 mars i två byar i den afghanska provinsen Kandahar. Sexton bybor dödas, skändas och flera kroppar bränns. Nio barn och tre kvinnor. Två kvinnor ska ha våldtagits innan de sköts.
Under en timme. Ett ögonblick i mänsklighetens historia.
USA ger Robert Bales ensam skulden. Han ska ha ballat ur. Mycket beklagligt, säger president Barack Obama, som hoppas afghanerna ska förstå att denne ensamme gärningsmans agerande inte är representativt för övriga 90000 amerikanska soldaters värderingar och vad de försvarar.
President Hamid Karzai förebrådde i fredags USA för att inte visa någon vilja att klara utan massmordet.
En afghansk undersökningskommission hävdar att 15-20 amerikanska soldater deltog i massakern. De vägrades tala med underofficer Bales, som snabbt flugits ut från Afghanistan till sin hemstationering Fort Leavenworth i delstaten Kansas.
Den afghanske stabschefen general Scher Mohammed Karimi säger uttryckligen att han utgår från att flera amerikanska soldater deltog.
Afghanska parlamentsledamöter diskuterar nu att kalla de utländska trupperna ockupationsmakt. Utflygningen av Bales innebar ett upprörande nonchalerande av ett enigt parlamentet krav att ställa honom inför en afghansk domstol.
USA tänker inte låta sina soldater ställas inför domstol i det land de opererar. Helt enligt en uppgörelse med president Karzai, som häftigt kritiserats av parlamentet, säkrar ockupationstrupperna att de bara ställs inför sitt eget lands domstolar.
Hemma i Kansas i Fort Leavenworth målar Robert Bales advokat John Henry Browne i media upp bilden av den kärleksfulle familjefadern, alla hans vänliga grannar uttalar sig om honom som en absolut fin människa och dekorerad krigshjälte.
I de två drabbade afghanska byarna uppger grannar och offrens anhöriga att grupperna av soldater som skrattade högt, tydligt berusade sammanlagt måste varit mellan 15 och 20.
Talespersonen för den afghanska kommission som på plats undersökt händelsen slog fast att avståndet från Bales militärbas till de två byarna och mellan grannbyarna är så stort att morden inom den fasstställda tidsrymden en timme inte kunnat begås av en ensam förövare.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-03-22
”Jag stiger upp varje morgon och tänker om jag vore...”
Redigering och översättning Gunnar Stensson
Tidningen Haaretz publicerade i helgen en omfattande intervju med den israeliske författaren Amos Oz om hans liv och författarskap.
Amos Oz vaknar varje dag med frågan ”Om jag vore en annan, hur skulle jag då tänka och känna?” På den nyfikenheten bygger hans romaner.
I slutet av den tolv sidor långa intervjun uttalar han sig om dagens situation. I mer än 40 år har han krävt att Israel/Palestina ska delas i två nationer. Han har skrivit, talat och arbetat mot ockupationen, tyranniet och våldet; och varnat för att Israels styre över en annan nation sätter landets existens i fara. Men han deltar nu mer sällan i debatten. Varför?
”I åratal skrev jag inte bara för de övertygade och motståndarna, utan också för de tveksamma. Jag skriver mindre nu, för jag har känslan att de tveksamma har blivit likgiltiga och att bara de övertygade läser mig.”
Det sägs att freden är död och att försoningen med palestinierna inte längre finns på agendan?
”Jag förstår inte varför. Israels själva existens sätts i fara när man undviker att söka en kompromisslösning mellan Israel och Palestina. Freden jag talar om har legat på bordet och väntat i åratal. Det enda vi behöver göra är att böja oss fram och plocka upp den. Eller – för att utrycka det försiktigare – det är fortfarande möjligt att minska konflikten mellan Palestina och Israel till en konflikt mellan Israel och Gaza. Alla vet vilket priset är: att säga adjö till de ockuperade territorierna och att acceptera Jerusalem som huvudstad i två nationer.
Vi trodde att bra saker skulle hända om vi lämnade Gaza. Vi lämnade Gaza och dåliga saker hände. Det är svårt att hantera. Jag kan säga att jag är övertygad om, att om vi hade stannat kvar så hade priset i blod blivit ännu högre än det blev. Så kan jag säga, men det skulle inte hjälpa mot det enkla argumentet, ”Vi lämnade Gaza och se vad som hände. Vi såg ut som lättlurade dumbommar.”
Flertalet israeler går fortfarande med på att lämna Västbanken med gränsmodifikationer. Men de vill inte framstå som dumbommar. Netanyahu och försvarsminister Barak skulle få stor majoritet i Knesset om de i morgon deklarerade att de var beredda att lämna de ockuperade områdena. Det som stoppar dem är deras fruktan, fruktan för att förhandla med fanatiker och fruktan för att det ska gå likadant som i Gaza. Netanyahu och Barak är fega. De vet vad som måste göras men vågar inte. De är rädda att de skulle komma att se ut som dumbommar.”
Under tiden har de struntat i frågan om Palestina och fått hela världen att engagera sig i den iranska utmaningen?
”I stället för att söka en överenskommelse med Palestinska myndigheten hetsar de upp sig till raseri inför en attack på Iran. Ett anfall på Iran skulle inte tjäna mycket till för man kan inte bomba bort kunskap och man kan inte bomba bort motivation, och iranierna har både kunskapen och motivationen att bygga kärnvapen. Även om ett anfall mot Iran skulle fördröja tillverkningen av kärnvapen så skulle det göra motivationen att använda dem oändligt mycket större.
Under det första Libanon-kriget brukade premiärminister Begin säga ”Hitler gömmer sig i en bunker i Beirut.” Då skrev jag en artikel med titeln ”Hitler är redan död, herr premiärminister.” Det jag skrev i den artikeln riktar jag nu mot Netanyahu. Den som jämför dagens Iran med Hitler och Israel med Auschwitz begår en handling som är antisionistisk och demagogisk och uppmuntrar folk att emigrera från Israel och uppammar hysteri.
Du frågar mig om jag är orolig? Jag är inte bara orolig. Jag är full av fruktan. Jag ser processer och trender som hotar allt som jag håller kärt. Och som också hotar Israel.”
Det är intressant att konstatera att Amos Oz har samma uppfattning om Irankrisen som Immanuel Wallerstein uttryckte i sin kommentar förra veckan.
Amos Oz vaknar varje dag med frågan ”Om jag vore en annan, hur skulle jag då tänka och känna?” På den nyfikenheten bygger hans romaner.
I slutet av den tolv sidor långa intervjun uttalar han sig om dagens situation. I mer än 40 år har han krävt att Israel/Palestina ska delas i två nationer. Han har skrivit, talat och arbetat mot ockupationen, tyranniet och våldet; och varnat för att Israels styre över en annan nation sätter landets existens i fara. Men han deltar nu mer sällan i debatten. Varför?
”I åratal skrev jag inte bara för de övertygade och motståndarna, utan också för de tveksamma. Jag skriver mindre nu, för jag har känslan att de tveksamma har blivit likgiltiga och att bara de övertygade läser mig.”
Det sägs att freden är död och att försoningen med palestinierna inte längre finns på agendan?
”Jag förstår inte varför. Israels själva existens sätts i fara när man undviker att söka en kompromisslösning mellan Israel och Palestina. Freden jag talar om har legat på bordet och väntat i åratal. Det enda vi behöver göra är att böja oss fram och plocka upp den. Eller – för att utrycka det försiktigare – det är fortfarande möjligt att minska konflikten mellan Palestina och Israel till en konflikt mellan Israel och Gaza. Alla vet vilket priset är: att säga adjö till de ockuperade territorierna och att acceptera Jerusalem som huvudstad i två nationer.
Vi trodde att bra saker skulle hända om vi lämnade Gaza. Vi lämnade Gaza och dåliga saker hände. Det är svårt att hantera. Jag kan säga att jag är övertygad om, att om vi hade stannat kvar så hade priset i blod blivit ännu högre än det blev. Så kan jag säga, men det skulle inte hjälpa mot det enkla argumentet, ”Vi lämnade Gaza och se vad som hände. Vi såg ut som lättlurade dumbommar.”
Flertalet israeler går fortfarande med på att lämna Västbanken med gränsmodifikationer. Men de vill inte framstå som dumbommar. Netanyahu och försvarsminister Barak skulle få stor majoritet i Knesset om de i morgon deklarerade att de var beredda att lämna de ockuperade områdena. Det som stoppar dem är deras fruktan, fruktan för att förhandla med fanatiker och fruktan för att det ska gå likadant som i Gaza. Netanyahu och Barak är fega. De vet vad som måste göras men vågar inte. De är rädda att de skulle komma att se ut som dumbommar.”
Under tiden har de struntat i frågan om Palestina och fått hela världen att engagera sig i den iranska utmaningen?
”I stället för att söka en överenskommelse med Palestinska myndigheten hetsar de upp sig till raseri inför en attack på Iran. Ett anfall på Iran skulle inte tjäna mycket till för man kan inte bomba bort kunskap och man kan inte bomba bort motivation, och iranierna har både kunskapen och motivationen att bygga kärnvapen. Även om ett anfall mot Iran skulle fördröja tillverkningen av kärnvapen så skulle det göra motivationen att använda dem oändligt mycket större.
Under det första Libanon-kriget brukade premiärminister Begin säga ”Hitler gömmer sig i en bunker i Beirut.” Då skrev jag en artikel med titeln ”Hitler är redan död, herr premiärminister.” Det jag skrev i den artikeln riktar jag nu mot Netanyahu. Den som jämför dagens Iran med Hitler och Israel med Auschwitz begår en handling som är antisionistisk och demagogisk och uppmuntrar folk att emigrera från Israel och uppammar hysteri.
Du frågar mig om jag är orolig? Jag är inte bara orolig. Jag är full av fruktan. Jag ser processer och trender som hotar allt som jag håller kärt. Och som också hotar Israel.”
Det är intressant att konstatera att Amos Oz har samma uppfattning om Irankrisen som Immanuel Wallerstein uttryckte i sin kommentar förra veckan.
Verkligheten och myten om Amerika efter 9/11
av Gunnar Stensson
Den 15 februari 2003 genomfördes historiens dittills mest omfattande globala demonstration. President George Bush skulle tvingas avstå från att invadera Irak. Mer än en miljon britter marscherade i London mot krigshetsaren Tony Blair.
I Lund fyllde folkhavet Stortorget och angränsande gator. Högtalarna nådde inte ut. Demonstranterna organiserade sig spontant. Samtidigt som de sista lämnade torget och gav sig av längs Kyrkogatan tågade demonstrationens tät in på torget från Klostergatan.
Varken motståndet i FN eller demonstrationerna hjälpte. Idag, när jag skriver detta, är det den 20 mars 2012, på dagen 9 år sedan de amerikanska truppernas anfall mot Irak.
Om det gått att stoppa kriget kunde USA ha besparats ett nederlag och Irak 1 miljon dödsoffer. Finanskraschen kunde ha undvikits liksom den europeiska skuldkrisen.
Eller kanske inte. Irakinvasionen föregicks av en lång destruktiv process som inleddes som en följd av amerikansk arrogans långt före den 11 september 2001och som utmynnade i kriget mot Afghanistan. Sedan kom Irak.
”Ni har klockorna – vi har tiden” är titeln på Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter den 11 september, som utkom i höstas. Den fick strålande recensioner - och försvann sedan ur offentligheten. I valet mellan myten om Amerika och verkligheten väljer vi myten.
Kanske vill vi förtränga vi våra blodiga och grymma fiaskon i Afghanistan och Irak. För vi var ju med. Vi bär ansvar. Göran Persson anslöt med entusiasm Sverige till USA:s krig. Anna Lindh utlämnade egyptierna till CIA. Carl Bildt och Per Ahlmark må hata varandra, men båda var aktiva i grupper som förespråkade den amerikanska invasionen.
Glöm det, tycks nu vara mediernas budskap, glöm det! Vi gläds hellre åt den arabiska våren – fast glädjen grumlas av skammen över vapenaffärerna med demokratirörelsens huvudfiende Saudiarabien som kvävde frihetsrörelsen i Bahrain. Vi förfäras över inbördeskriget i Syrien – och ger tacksamt Ryssland och Kina skulden för vår passivitet. Åter mullrar krigstrummorna. Den här gången gäller det Iran. Kanske kommer mullret snart att överrösta allt annat.
Vi behöver Lennart Pehrsons bok! Vi behöver den för att minnas. Minnas att vägen ut i träsket gick via Bush-doktrinen om preventiva krig, en doktrin som inspirerades av den neokonservativa grupp i vilken maktpolitiker som Paul Wolfowitz, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld ingick. Ingen kom ihåg att Rumsfeld var Usama bin Ladens gamle vapenbroder i afghanernas krig mot den sovjetiska invasionen på 1980-talet.
Kriget mot terrorismen ledde till att alla spärrar lossnade. Fram trädde ett samhälle med tortyr av misstänkta terrorister, okända fängelser världen runt där människor försvann som i svarta hål, fångar som hölls och hålls utan rättsliga processer i Guantanamo och omfattande avlyssning av enskilda individer.
Kapitlet ”In i mörkret” inleds med en beskrivning av den fasansfulla tortyr som den oskyldige taxichauffören Dilawar utsattes för. Hans döda kropp återfanns fastkedjad i taket med benen krossade till en blodig massa.
Vicepresident Dick Cheney, som var ansvarig för detta nya samhällssystem, såg sig själv som ”administrationens Darth Vader”. Vi fick Abu Ghraib och vi fick skendränkningarna som sanktionerades av George Bush. 2009 offentliggjordes allt i sex tortyrpromemorior. USA blev den makt som legitimerade tortyren. Resonemangen liknade dem som den spanska inkvisitionen förde.
Tortyren populariserades också i tv-serien ”24 timmar” om agenten Jack Bauer. Flertalet läsare har säkert sett något avsnitt.
Kapitlet ”American Gestapo” handlar förstås om CIA. Lennart Pehrson gör en historisk genomgång som bland annat visar att hemliga fängelser upprättades i USA redan i början av 1950-talet då kommunistmisstänkta spärrades in och torterades. Under Operation Phoenix 1968 torterades och mördades 20 000 vietnamesiska FNL-aktivister.
Till de mer groteska episoderna hör CIA:s upprepade misslyckanden at mörda Fidel Castro.
Under president Obama har den tidigare CIA-chefen Leon Panetta blivit försvarsminister och general David Petraeus CIA-chef. Gränsen mellan armé och krigsmakt suddas ut. En allt större del av verksamheten har privatiserats. AB Blackwater opererar utan insyn.
Lennart Pehrson visar hur amerikanerna uppmanades att öka sin konsumtion på kredit samtidigt som kriget mot terrorismen förblev ofinansierat. ”Åk till Disney World; ta med era familjer och njut av livet så på det sätt vi vill att det ska njutas”, manade president Bush den 27/9 2001.
Ett kapitel har rubriken: ”Terrorhotet stänger USA:s gränser” I Arizona kontrollerar man gränsen med samma intensitet Israel bevakar muren. Till och med gränsen mot Kanada som tidigare var så gott som helt öppen är nu strängt övervakad. USA:s kontakter med omvärlden minskar. En sällan observerad aspekt är utarmningen av de amerikanska universiteten när toppbegåvningarna från andra delar av världen inte längre känner sig välkomna. Ett jättelikt socialt problem är alla de invandrare utan papper som lever i USA. Främlingsfientligheten växer i ett land som tidigare hade den generösaste invandringspolitiken i världen.
Finanskrisen och dess följder berörs förstås också, liksom den kinesiska utmaningen. Analyserna av de skeendena är mindre intressanta, kanske därför att de ligger för nära i tiden för att ge möjlighet till perspektiv.
Den handlingsförlamning som konflikten mellan USA:s två stora partierna lett till har däremot rötter långt tillbaka i tiden. I dag är sprickan mellan dem djupare än någonsin. USA är landet där kongressens enda makt består i att politiskt lamslå presidenten och hans administration och där även högsta domstolen kan stoppa alla reformförslag. Den pågående politiska kampen inför presidentvalet utgör en förnedrande freakshow som berövar USA all politisk och intellektuell prestige. Efter nederlagen i Mellanöstern har USA blivit alltmer likt den tyska Weimarregim som föregick det nazistiska maktövertagandet.
Bokens författare Lennart Pehrson är en alldeles vanlig utrikespolitisk korrespondent, bosatt i New York sedan 1984. Han har i många år medarbetat i bland annat Dagens Nyheter, Dagens industri och Sydsvenska Dagbladet. Det som är uppseendeväckande är att han har så förfärande fakta att rapportera – och att han får så lite gehör.
I Lund fyllde folkhavet Stortorget och angränsande gator. Högtalarna nådde inte ut. Demonstranterna organiserade sig spontant. Samtidigt som de sista lämnade torget och gav sig av längs Kyrkogatan tågade demonstrationens tät in på torget från Klostergatan.
Varken motståndet i FN eller demonstrationerna hjälpte. Idag, när jag skriver detta, är det den 20 mars 2012, på dagen 9 år sedan de amerikanska truppernas anfall mot Irak.
Om det gått att stoppa kriget kunde USA ha besparats ett nederlag och Irak 1 miljon dödsoffer. Finanskraschen kunde ha undvikits liksom den europeiska skuldkrisen.
Eller kanske inte. Irakinvasionen föregicks av en lång destruktiv process som inleddes som en följd av amerikansk arrogans långt före den 11 september 2001och som utmynnade i kriget mot Afghanistan. Sedan kom Irak.
”Ni har klockorna – vi har tiden” är titeln på Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter den 11 september, som utkom i höstas. Den fick strålande recensioner - och försvann sedan ur offentligheten. I valet mellan myten om Amerika och verkligheten väljer vi myten.
Kanske vill vi förtränga vi våra blodiga och grymma fiaskon i Afghanistan och Irak. För vi var ju med. Vi bär ansvar. Göran Persson anslöt med entusiasm Sverige till USA:s krig. Anna Lindh utlämnade egyptierna till CIA. Carl Bildt och Per Ahlmark må hata varandra, men båda var aktiva i grupper som förespråkade den amerikanska invasionen.
Glöm det, tycks nu vara mediernas budskap, glöm det! Vi gläds hellre åt den arabiska våren – fast glädjen grumlas av skammen över vapenaffärerna med demokratirörelsens huvudfiende Saudiarabien som kvävde frihetsrörelsen i Bahrain. Vi förfäras över inbördeskriget i Syrien – och ger tacksamt Ryssland och Kina skulden för vår passivitet. Åter mullrar krigstrummorna. Den här gången gäller det Iran. Kanske kommer mullret snart att överrösta allt annat.
Vi behöver Lennart Pehrsons bok! Vi behöver den för att minnas. Minnas att vägen ut i träsket gick via Bush-doktrinen om preventiva krig, en doktrin som inspirerades av den neokonservativa grupp i vilken maktpolitiker som Paul Wolfowitz, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld ingick. Ingen kom ihåg att Rumsfeld var Usama bin Ladens gamle vapenbroder i afghanernas krig mot den sovjetiska invasionen på 1980-talet.
Kriget mot terrorismen ledde till att alla spärrar lossnade. Fram trädde ett samhälle med tortyr av misstänkta terrorister, okända fängelser världen runt där människor försvann som i svarta hål, fångar som hölls och hålls utan rättsliga processer i Guantanamo och omfattande avlyssning av enskilda individer.
Kapitlet ”In i mörkret” inleds med en beskrivning av den fasansfulla tortyr som den oskyldige taxichauffören Dilawar utsattes för. Hans döda kropp återfanns fastkedjad i taket med benen krossade till en blodig massa.
Vicepresident Dick Cheney, som var ansvarig för detta nya samhällssystem, såg sig själv som ”administrationens Darth Vader”. Vi fick Abu Ghraib och vi fick skendränkningarna som sanktionerades av George Bush. 2009 offentliggjordes allt i sex tortyrpromemorior. USA blev den makt som legitimerade tortyren. Resonemangen liknade dem som den spanska inkvisitionen förde.
Tortyren populariserades också i tv-serien ”24 timmar” om agenten Jack Bauer. Flertalet läsare har säkert sett något avsnitt.
Kapitlet ”American Gestapo” handlar förstås om CIA. Lennart Pehrson gör en historisk genomgång som bland annat visar att hemliga fängelser upprättades i USA redan i början av 1950-talet då kommunistmisstänkta spärrades in och torterades. Under Operation Phoenix 1968 torterades och mördades 20 000 vietnamesiska FNL-aktivister.
Till de mer groteska episoderna hör CIA:s upprepade misslyckanden at mörda Fidel Castro.
Under president Obama har den tidigare CIA-chefen Leon Panetta blivit försvarsminister och general David Petraeus CIA-chef. Gränsen mellan armé och krigsmakt suddas ut. En allt större del av verksamheten har privatiserats. AB Blackwater opererar utan insyn.
Lennart Pehrson visar hur amerikanerna uppmanades att öka sin konsumtion på kredit samtidigt som kriget mot terrorismen förblev ofinansierat. ”Åk till Disney World; ta med era familjer och njut av livet så på det sätt vi vill att det ska njutas”, manade president Bush den 27/9 2001.
Ett kapitel har rubriken: ”Terrorhotet stänger USA:s gränser” I Arizona kontrollerar man gränsen med samma intensitet Israel bevakar muren. Till och med gränsen mot Kanada som tidigare var så gott som helt öppen är nu strängt övervakad. USA:s kontakter med omvärlden minskar. En sällan observerad aspekt är utarmningen av de amerikanska universiteten när toppbegåvningarna från andra delar av världen inte längre känner sig välkomna. Ett jättelikt socialt problem är alla de invandrare utan papper som lever i USA. Främlingsfientligheten växer i ett land som tidigare hade den generösaste invandringspolitiken i världen.
Finanskrisen och dess följder berörs förstås också, liksom den kinesiska utmaningen. Analyserna av de skeendena är mindre intressanta, kanske därför att de ligger för nära i tiden för att ge möjlighet till perspektiv.
Den handlingsförlamning som konflikten mellan USA:s två stora partierna lett till har däremot rötter långt tillbaka i tiden. I dag är sprickan mellan dem djupare än någonsin. USA är landet där kongressens enda makt består i att politiskt lamslå presidenten och hans administration och där även högsta domstolen kan stoppa alla reformförslag. Den pågående politiska kampen inför presidentvalet utgör en förnedrande freakshow som berövar USA all politisk och intellektuell prestige. Efter nederlagen i Mellanöstern har USA blivit alltmer likt den tyska Weimarregim som föregick det nazistiska maktövertagandet.
Bokens författare Lennart Pehrson är en alldeles vanlig utrikespolitisk korrespondent, bosatt i New York sedan 1984. Han har i många år medarbetat i bland annat Dagens Nyheter, Dagens industri och Sydsvenska Dagbladet. Det som är uppseendeväckande är att han har så förfärande fakta att rapportera – och att han får så lite gehör.
Överklagande av kommunalt beslut av Ulf Nymark
Överklagande av Kommunstyrelsens i Lund beslut den 29 februari 2012, § 71.
Kommunens diarienummer KS 2011/1017
Skäl till överklagande
Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900)
Mitt yrkande
Kommunstyrelsen i Lunds kommun beslutade den 29 februari 2012, § 71 följande:
Att från år 2012 gå med i projektet Copenhagen Connected
Att kommunkontorets driftbudgetram för 2012 utökas med cirka 220 000 kr
Att finansieras genom disposition av under ”Reserverade medel” avsatta medel till kommunstyrelsens förfogande.
Undertecknad yrkar att förvaltningsrätten upphäver beslutet.
Motivering för mitt yrkande
Beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen. Beslutet innebär individuellt ekonomiskt stöd till insatser för att främja en enskild näringsidkare i utlandet, utan att synnerliga skäl föreligger.
Projektets syfte
Projektet Copenhagen Connected är en del av ett större projekt, Global Connected. Huvudfinansiär av projektet är danska näringslivssammanslutningar samt Köpenhamns flygplats Kastrup. Även danska staten och Köpenhamns kommun är medfinansiärer med minoritetsposter i projektet. Projektet är att betrakta som ett konsortium för marknadsföring/reklam för det vinstdrivande aktiebolag som äger Kastrup flygplats. Detta framgår tydligt på flera ställen i Kommunstyrelsens beslutsunderlag:
1. I Kommunkontorets tjänsteskrivelse under rubriken ”Sammanfattning” (första styckets andra mening): ” … bedriver projektet Copenhagen Connected med syfte att marknadsföra storflygplatsen”.
2. I ”Udkast till projektoplæg, Copenhagen Connected, November 2009 där det på sid 1 framgår att projektet baserar sig bland annat på:
– Styrkelse av den fortsatte efterspørgsel og dermed sikring av eksisterende netverksbærende ruter til og fra København.
– Tiltrækning af nye internationale ruter fra internationale gateways på vigtige økonomiske vækstmarkeder.
Till detta kan läggas att det överordnade projektet, Global Connected, i den ”Notat” som också ingår i Lunds kommuns beslutsunderlag anger likartade syften samt mäter resultatet av projektets verksamhet i hur många internationella flyglinjer man lyckats värva för flygrutter till Kastrup.
Projektets karaktär
Kommunalt engagemang i flygplatser kan under vissa omständigheter anses vara förenligt med kommunallagen. Så t ex anges i prop. 1990/91:117 att kommunerna kan inlåta sig på ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”, dvs att kommunerna kan involvera sig i verksamheter genom vilka de mot betalning gör olika slags prestationer till allmänheten i kommunen. Som exempel på sådan ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” nämns bland annat flygplatser, parkeringsanläggning, hamnar etc.
I rättsfall som återges i Ulf Lindquist, ”Kommunala befogenheter”, 7 uppl., sid 283-285 framgår att en kommun kan engagera sig i anläggande av flygfält genom markanskaffning i kommunen, och att en kommun har ansetts oförhindrad att tillsammans med landsting och övriga kommuner i det egna länet bilda ett aktiebolag för anläggande, drift och förvaltning av en flygplats. En kommun kan också ge investeringsbidrag till statliga flygplatser.
I fallet Copenhagen Connected handlar det inte om ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” eller om markanskaffning eller gemensamt primär- och sekundärkommunalt bolag för flygplatsdrift. Det rör sig inte heller om kommunalt investeringsstöd till en statlig flygplats i det egna landet. Varken förarbeten till kommunallagen eller rättsfall återgivna i ”Kommunala befogenheter” ger stöd för att en kommun kan ge marknadsföringsbidrag till en kommersiellt driven flygplats i en kommun som inte är grannkommun, utan belägen i ett annat land.
Flygplatsens ägarförhållanden
Majoritetsägare i bolaget är det australiska aktiebolaget Macquarie Airports. Danska transportministeriet äger en förhållandevis stor minoritetspost, ca 40 procent, medan resten ägs av privata och institutionella finansinstitut i Danmark. Så vitt jag har kunnat utröna ingår ingen dansk kommun i flygplatsens ägargrupp.
Sammanfattning
Projektet Copenhagen Connected och projektet Global Connected har till syfte att stärka den enskilde näringsidkaren Kastrup flygplats konkurrenskraft genom att locka fler internationella flygrutter till flygplatsen. I första hand är det Kastrup flygplats som tillgodogör sig projektets insatser, i andra hand Danmark, och i tredje hand Köpenhamn. Lunds roll och utbyte av deltagande i projektet (annat än som medfinansiär) nämns överhuvudtaget inte i ”Projektoplæg”, November 2009 och preciseras inte heller i beslutsunderlaget i övrigt.
Lunds kommunstyrelses beslut måste därför anses hänföra sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen och utgör medfinansiering av ett individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Stödet är utformat så att det direkt och/eller indirekt gynnar Kastrup flygplats.
Not: Den majoritet som röstade för deltagande i marknadsföringsprojektet till stöd för Kastrup bestod av S, M, FP och KD. Emot röstade MP. V och C. Dessa tre partier reserverade sig mot beslutet. DV, som inte har rösträtt i Kommunstyrelsen, stödde genom en protokollsanteckning avslagsyrkandet. Majoritetens motivering för att stödja detta reklamprojekt finns att läsa här.
Kommunens diarienummer KS 2011/1017
Skäl till överklagande
Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900)
Mitt yrkande
Kommunstyrelsen i Lunds kommun beslutade den 29 februari 2012, § 71 följande:
Att från år 2012 gå med i projektet Copenhagen Connected
Att kommunkontorets driftbudgetram för 2012 utökas med cirka 220 000 kr
Att finansieras genom disposition av under ”Reserverade medel” avsatta medel till kommunstyrelsens förfogande.
Undertecknad yrkar att förvaltningsrätten upphäver beslutet.
Motivering för mitt yrkande
Beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen. Beslutet innebär individuellt ekonomiskt stöd till insatser för att främja en enskild näringsidkare i utlandet, utan att synnerliga skäl föreligger.
Projektets syfte
Projektet Copenhagen Connected är en del av ett större projekt, Global Connected. Huvudfinansiär av projektet är danska näringslivssammanslutningar samt Köpenhamns flygplats Kastrup. Även danska staten och Köpenhamns kommun är medfinansiärer med minoritetsposter i projektet. Projektet är att betrakta som ett konsortium för marknadsföring/reklam för det vinstdrivande aktiebolag som äger Kastrup flygplats. Detta framgår tydligt på flera ställen i Kommunstyrelsens beslutsunderlag:
1. I Kommunkontorets tjänsteskrivelse under rubriken ”Sammanfattning” (första styckets andra mening): ” … bedriver projektet Copenhagen Connected med syfte att marknadsföra storflygplatsen”.
2. I ”Udkast till projektoplæg, Copenhagen Connected, November 2009 där det på sid 1 framgår att projektet baserar sig bland annat på:
– Styrkelse av den fortsatte efterspørgsel og dermed sikring av eksisterende netverksbærende ruter til og fra København.
– Tiltrækning af nye internationale ruter fra internationale gateways på vigtige økonomiske vækstmarkeder.
Till detta kan läggas att det överordnade projektet, Global Connected, i den ”Notat” som också ingår i Lunds kommuns beslutsunderlag anger likartade syften samt mäter resultatet av projektets verksamhet i hur många internationella flyglinjer man lyckats värva för flygrutter till Kastrup.
Projektets karaktär
Kommunalt engagemang i flygplatser kan under vissa omständigheter anses vara förenligt med kommunallagen. Så t ex anges i prop. 1990/91:117 att kommunerna kan inlåta sig på ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”, dvs att kommunerna kan involvera sig i verksamheter genom vilka de mot betalning gör olika slags prestationer till allmänheten i kommunen. Som exempel på sådan ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” nämns bland annat flygplatser, parkeringsanläggning, hamnar etc.
I rättsfall som återges i Ulf Lindquist, ”Kommunala befogenheter”, 7 uppl., sid 283-285 framgår att en kommun kan engagera sig i anläggande av flygfält genom markanskaffning i kommunen, och att en kommun har ansetts oförhindrad att tillsammans med landsting och övriga kommuner i det egna länet bilda ett aktiebolag för anläggande, drift och förvaltning av en flygplats. En kommun kan också ge investeringsbidrag till statliga flygplatser.
I fallet Copenhagen Connected handlar det inte om ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” eller om markanskaffning eller gemensamt primär- och sekundärkommunalt bolag för flygplatsdrift. Det rör sig inte heller om kommunalt investeringsstöd till en statlig flygplats i det egna landet. Varken förarbeten till kommunallagen eller rättsfall återgivna i ”Kommunala befogenheter” ger stöd för att en kommun kan ge marknadsföringsbidrag till en kommersiellt driven flygplats i en kommun som inte är grannkommun, utan belägen i ett annat land.
Flygplatsens ägarförhållanden
Majoritetsägare i bolaget är det australiska aktiebolaget Macquarie Airports. Danska transportministeriet äger en förhållandevis stor minoritetspost, ca 40 procent, medan resten ägs av privata och institutionella finansinstitut i Danmark. Så vitt jag har kunnat utröna ingår ingen dansk kommun i flygplatsens ägargrupp.
Sammanfattning
Projektet Copenhagen Connected och projektet Global Connected har till syfte att stärka den enskilde näringsidkaren Kastrup flygplats konkurrenskraft genom att locka fler internationella flygrutter till flygplatsen. I första hand är det Kastrup flygplats som tillgodogör sig projektets insatser, i andra hand Danmark, och i tredje hand Köpenhamn. Lunds roll och utbyte av deltagande i projektet (annat än som medfinansiär) nämns överhuvudtaget inte i ”Projektoplæg”, November 2009 och preciseras inte heller i beslutsunderlaget i övrigt.
Lunds kommunstyrelses beslut måste därför anses hänföra sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen och utgör medfinansiering av ett individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Stödet är utformat så att det direkt och/eller indirekt gynnar Kastrup flygplats.
Not: Den majoritet som röstade för deltagande i marknadsföringsprojektet till stöd för Kastrup bestod av S, M, FP och KD. Emot röstade MP. V och C. Dessa tre partier reserverade sig mot beslutet. DV, som inte har rösträtt i Kommunstyrelsen, stödde genom en protokollsanteckning avslagsyrkandet. Majoritetens motivering för att stödja detta reklamprojekt finns att läsa här.
Kulturtips
Malmö International String Festival 2012 - Invigningskonsert
På Palladium 23 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 23 mars kl. 19.30. Läs mer »
NOROUZ / NEWROZ med Bijan Mortazavi & Rojin
Fira nyåret på Moriska Paviljongen fredag 23 mars kl 19. Läs mer »
Fira nyåret på Moriska Paviljongen fredag 23 mars kl 19. Läs mer »
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 23 mar kl. 19:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 23 mar kl. 19:00. Läs mer »
Sjöflickan och Drakens Dotter
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, Föreställningar på Teater Sagohuset i Lund 25 mars - 1 april.
Sön 25 mar kl. 14:00. Läs mer »
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, Föreställningar på Teater Sagohuset i Lund 25 mars - 1 april.
Sön 25 mar kl. 14:00. Läs mer »
Vilda Malmö - Skåda ejdrar på flyttning
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid Öresundsutställningen/utsiktsplatsen på Lernacken söndag 25 mars kl. 07.30.
Läs mer »
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid Öresundsutställningen/utsiktsplatsen på Lernacken söndag 25 mars kl. 07.30.
Läs mer »
Vårens nyckelord är ångvält
Fyra skådespelare gestaltar 18 existentiellt förvirrade personer på en solkig stadsfestival, på Moriska Paviljongen 25 mars kl 17:00. Läs mer »
Fyra skådespelare gestaltar 18 existentiellt förvirrade personer på en solkig stadsfestival, på Moriska Paviljongen 25 mars kl 17:00. Läs mer »
Biograf Spegeln - SM i Ordvitsar
Galet rolig deltävling på Spegeln. En helkväll fylld av vitsar och galenskap där Sveriges bästa ordvitsare ska koras! På Biograf Spegeln den 25 mars kl.20.30
Läs mer »
Galet rolig deltävling på Spegeln. En helkväll fylld av vitsar och galenskap där Sveriges bästa ordvitsare ska koras! På Biograf Spegeln den 25 mars kl.20.30
Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 27 mar kl. 16:00. Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 27 mar kl. 16:00. Läs mer »
She Stoops to Conquer
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino den 29 mars
Läs mer »
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino den 29 mars
Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-03-15
Samling vid Höjebro Mölla
Enligt ett obekräftat rykte planeras en presskonferens vid järnvägsviadukten mellan Klostergården och Åkerlund och Rausing fredagen den 16 mars klockan 13.
Det handlar om att Klostergårdens gamla järnvägshållplats, Höjebro Mölla, ska återuppstå när stambanan byggs ut med fyra spår till Högevall. Satsa på att ryktet talar sant och visa ditt engagemang!
Det handlar om att Klostergårdens gamla järnvägshållplats, Höjebro Mölla, ska återuppstå när stambanan byggs ut med fyra spår till Högevall. Satsa på att ryktet talar sant och visa ditt engagemang!
Herrgårdar, avhysningar och Lunds utbyggnad
Slumpen möjliggjorde att Klostergården blev till.
Professor Mats Olsson föreläser i Klostergårdsskolans matsal tisdagen den 20 mars klockan 19.
Fri entré. Alla välkomna.
Klostergårdens byalag och ABF
Professor Mats Olsson föreläser i Klostergårdsskolans matsal tisdagen den 20 mars klockan 19.
Fri entré. Alla välkomna.
Klostergårdens byalag och ABF
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 22 mars kl 13.00
Vad är Iona Community?
Kommuniteten med centrum på den lilla ön Iona utanför Skottlands västkust, är en ekumenisk kristen rörelse, grundad under depressionen 1938 av George MacLeod, församlingspräst i Glasgow. Iona Community uppstod som ett socialt projekt. Unga blivande präster och arbetslösa hantverkare kom samman för att återuppbygga Iona Abbeys klosterbyggnader. Arbetet pågick fram till 1967, och under dessa somrar upptäckte man hur det är att leva i gemenskap. Kommuniteten är fortfarande hängiven sitt uppdrag att ”återuppbygga liv i gemenskap” genom att verka för social, ekonomisk och religiös rättvisa, sträva efter en ekumenisk förnyelse av kyrkan och skapa inkluderande gudstjänstformer. Målet är att sammanföra andlighet och handling, att ”söka nya vägar att beröra allas hjärtan”.
Birgitta Ormelius är logoped och aktiv i Lunds Östra Stadsförsamling.
Vad är Iona Community?
Kommuniteten med centrum på den lilla ön Iona utanför Skottlands västkust, är en ekumenisk kristen rörelse, grundad under depressionen 1938 av George MacLeod, församlingspräst i Glasgow. Iona Community uppstod som ett socialt projekt. Unga blivande präster och arbetslösa hantverkare kom samman för att återuppbygga Iona Abbeys klosterbyggnader. Arbetet pågick fram till 1967, och under dessa somrar upptäckte man hur det är att leva i gemenskap. Kommuniteten är fortfarande hängiven sitt uppdrag att ”återuppbygga liv i gemenskap” genom att verka för social, ekonomisk och religiös rättvisa, sträva efter en ekumenisk förnyelse av kyrkan och skapa inkluderande gudstjänstformer. Målet är att sammanföra andlighet och handling, att ”söka nya vägar att beröra allas hjärtan”.
Birgitta Ormelius är logoped och aktiv i Lunds Östra Stadsförsamling.
Torsdagskväll 22 mars i Helgeand 19.00
Att släppa taget om jaget - en resa i Meister Eckharts fotspår
Samtal, andlig fördjupning och tyst meditation tillsammans med Maria Nogenmyr, präst.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Att släppa taget om jaget - en resa i Meister Eckharts fotspår
Samtal, andlig fördjupning och tyst meditation tillsammans med Maria Nogenmyr, präst.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Hur påverkar blockaden det dagliga livet i Gaza?
Ship to Gaza Malmö i samarbete med ABF Malmö och Efter Arbetet
Söndagen den 25 mars kl. 16:00 Tryckeriet, Rolfsgatan 7 B, MalmöDeltagaren i Ship to Gaza 2011, Erik Helgesson berättar och visar bilder från sitt besök i blockadens Gaza november 2011
Sång och musik: Kristian von Svensson
Moderator: Joacim Blomqvist
Fika finns att köpa
Stöd Ship to Gaza Pg 46 359 - 6
Affisch »
Söndagen den 25 mars kl. 16:00 Tryckeriet, Rolfsgatan 7 B, MalmöDeltagaren i Ship to Gaza 2011, Erik Helgesson berättar och visar bilder från sitt besök i blockadens Gaza november 2011
Sång och musik: Kristian von Svensson
Moderator: Joacim Blomqvist
Fika finns att köpa
Stöd Ship to Gaza Pg 46 359 - 6
Affisch »
Rasismen renodlas i SD
– Tidigare använde vi ordet ”islamisering”. Men vi tycker ”arabisering” bättre säger vad det handlar om, säger Magnus Olsson, kommunalråd i Malmö vid ett SD-torgmöte 10/3.
En rad nazistiska grupper applåderar.
En rad nazistiska grupper applåderar.
Rapport från Rädda Barnen: Många palestinska barn traumatiserade av Gunnar Stensson
Mer än 8000 palestinska barn har frihetsberövats av israeliska myndigheter sedan år 2000. De yngsta var bara tolv år gamla. Det vanligaste brottet de misstänks för är stenkastning.
Barnen utsätts för fysiskt och psykiskt våld av israeliska soldater. 98 procent av dem lider av oro, mardrömmar och sängvätning när de återgår till sina dagliga liv.
”Det har en förödande inverkan på barnen, deras familjer och samhället”, heter det i rapporten.
”Ingen annanstans ställs barn inför rätta i militärdomstolar så systematiskt”, sa Unicef-representanten vid presentationen.
”Folk förstår inte att dessa barn är väldigt våldsamma. I stället för att spela fotboll äventyrar de israelers liv”, urskuldade sig Israels militära talesperson.
Barnen utsätts för fysiskt och psykiskt våld av israeliska soldater. 98 procent av dem lider av oro, mardrömmar och sängvätning när de återgår till sina dagliga liv.
”Det har en förödande inverkan på barnen, deras familjer och samhället”, heter det i rapporten.
”Ingen annanstans ställs barn inför rätta i militärdomstolar så systematiskt”, sa Unicef-representanten vid presentationen.
”Folk förstår inte att dessa barn är väldigt våldsamma. I stället för att spela fotboll äventyrar de israelers liv”, urskuldade sig Israels militära talesperson.
Palestinsk ledare mördad av israelisk drönare
av Gunnar Stensson
VB publicerade i nummer 7 och 8 några notiser om drones, drönare, förarlösa flygplan, som nu är så effektiva, att de på en kilometers avstånd kan urskilja föremål som är en kvadratcentimeter stora. De används för att upptäcka, övervaka och utplåna personer som beskrivs som terrorister. Morden underlättas av den moraliska avtrubbning som kallas ”playstationmentalitet”.
Fredagen 9/3 inträffade en händelse som illustrerar vad det handlar om. En israelisk drönare siktade in sig på den i Gaza bosatte generalsekreteraren för den palestinska organisationen ”Folkets Motstånds- kommittéer” Zuhair al-Quaissi.
Operatören tittade på bildskärmen någon sekund för att se att offret var i fokus. Sedan klickade han på datorn.
Palestiniern hörde tjutet från missilen ögonblicket innan han utplånades.
I nyhetstexter används inte ordet mord för detta avsiktliga dödande utan den neutrala termen ”riktad attack”. Den är lättare för läsaren att svälja.
Den riktade attacken var givetvis beordrad av den israeliska ledningen. Den fick avsedd effekt. Palestinska jihadister i Gaza svarade med att skicka iväg några raketer mot södra Israel. Raketerna orsakade minimal skada där de slumpvis föll ner. Den israeliska så kallade ”Iron Dome” uppbringade dem, som kanske skulle nå bebyggelse, medan de ännu var i luften.
Raketbeskjutningen gav Israel önskad anledning till vedergällning. Under lördagen, söndagen och måndagen riktades flera israeliska flygräder mot Gaza. Sammanlagt dödades minst 25 palestinier och många skadades.
På tisdagen lyckades egyptiska medlare förmå parterna att sluta eldupphöravtal. Enligt Haaretz 13/3 ingick i avtalet en passus där Israel lovade upphöra med morden (assassinations). Detta dementerades senare av israelerna. Morden – de riktade attackerna – skulle fortsätta. Även efter eldupphöravtalet har några konfrontationer förekommit.
”Var det verkligen nödvändigt”, frågar tidningen Haaretz 13/3, ”att efter en lång period av lugn dra in Israel i ett krig som paralyserar miljoner civilas liv? Är mordet på generalsekreteraren i ”Folkets Motståndskommittéer” verkligen värt det kaos som drabbat staten? Värt den ekonomiska skadan, stoppet för studierna och i synnerhet risken att dras in i en militär markoperation i Gaza?”.
Vilken avsikt hade Israel med mordet som provocerade fram konfrontationen? Enligt israelisk propaganda gällde det förstås att stoppa ett förestående terrorangrepp.
Är det så som Haaretz fruktar, att regeringen vill förbereda opinionen på en ny Gaza-invasion?
Eller var avsikten begränsad till att sabotera de samtal som den så kallade kvartetten, FN, USA, EU och Ryssland, planerade för att lösa konflikten? Nu fick kvartetten nöja sig med att uppmana palestinier och israeler att upphöra med alla ”provokativa handlingar”.
Inga förhandlingar mellan palestinier och israeler har genomförts sedan 10 september 2010. Det var därför den Palestinska myndighetens ledare Mahmoud Abbas i höstas bytte taktik och inledde en politisk kamp för ett FN-erkännande.
USA hotade med sitt veto och fördröjde processen i säkerhetsrådet, men kunde inte hindra att generalförsamlingen valde in Palestina som fullvärdig medlem i FN-organet UNICEF. Som bekant hörde Sverige till den lilla minoritet som röstade nej.
Efter den framgången gick Mahmoud Abbas med på att göra ett uppehåll i FN-aktionen till den 24/1 2012 för att visa att han var öppen för direkta förhandlingar med Israel.
Inga förhandlingar kom dock till stånd. Fristen förlängdes ytterligare, men händelserna den 9-12 mars och kvartettens nya misslyckanden leder troligen till att palestinierna åter vänder sig till FN.
Fredagen 9/3 inträffade en händelse som illustrerar vad det handlar om. En israelisk drönare siktade in sig på den i Gaza bosatte generalsekreteraren för den palestinska organisationen ”Folkets Motstånds- kommittéer” Zuhair al-Quaissi.
Operatören tittade på bildskärmen någon sekund för att se att offret var i fokus. Sedan klickade han på datorn.
Palestiniern hörde tjutet från missilen ögonblicket innan han utplånades.
I nyhetstexter används inte ordet mord för detta avsiktliga dödande utan den neutrala termen ”riktad attack”. Den är lättare för läsaren att svälja.
Den riktade attacken var givetvis beordrad av den israeliska ledningen. Den fick avsedd effekt. Palestinska jihadister i Gaza svarade med att skicka iväg några raketer mot södra Israel. Raketerna orsakade minimal skada där de slumpvis föll ner. Den israeliska så kallade ”Iron Dome” uppbringade dem, som kanske skulle nå bebyggelse, medan de ännu var i luften.
Raketbeskjutningen gav Israel önskad anledning till vedergällning. Under lördagen, söndagen och måndagen riktades flera israeliska flygräder mot Gaza. Sammanlagt dödades minst 25 palestinier och många skadades.
På tisdagen lyckades egyptiska medlare förmå parterna att sluta eldupphöravtal. Enligt Haaretz 13/3 ingick i avtalet en passus där Israel lovade upphöra med morden (assassinations). Detta dementerades senare av israelerna. Morden – de riktade attackerna – skulle fortsätta. Även efter eldupphöravtalet har några konfrontationer förekommit.
”Var det verkligen nödvändigt”, frågar tidningen Haaretz 13/3, ”att efter en lång period av lugn dra in Israel i ett krig som paralyserar miljoner civilas liv? Är mordet på generalsekreteraren i ”Folkets Motståndskommittéer” verkligen värt det kaos som drabbat staten? Värt den ekonomiska skadan, stoppet för studierna och i synnerhet risken att dras in i en militär markoperation i Gaza?”.
Vilken avsikt hade Israel med mordet som provocerade fram konfrontationen? Enligt israelisk propaganda gällde det förstås att stoppa ett förestående terrorangrepp.
Är det så som Haaretz fruktar, att regeringen vill förbereda opinionen på en ny Gaza-invasion?
Eller var avsikten begränsad till att sabotera de samtal som den så kallade kvartetten, FN, USA, EU och Ryssland, planerade för att lösa konflikten? Nu fick kvartetten nöja sig med att uppmana palestinier och israeler att upphöra med alla ”provokativa handlingar”.
Inga förhandlingar mellan palestinier och israeler har genomförts sedan 10 september 2010. Det var därför den Palestinska myndighetens ledare Mahmoud Abbas i höstas bytte taktik och inledde en politisk kamp för ett FN-erkännande.
USA hotade med sitt veto och fördröjde processen i säkerhetsrådet, men kunde inte hindra att generalförsamlingen valde in Palestina som fullvärdig medlem i FN-organet UNICEF. Som bekant hörde Sverige till den lilla minoritet som röstade nej.
Efter den framgången gick Mahmoud Abbas med på att göra ett uppehåll i FN-aktionen till den 24/1 2012 för att visa att han var öppen för direkta förhandlingar med Israel.
Inga förhandlingar kom dock till stånd. Fristen förlängdes ytterligare, men händelserna den 9-12 mars och kvartettens nya misslyckanden leder troligen till att palestinierna åter vänder sig till FN.
Udda observationer av Lucifer
Klimatvänligt
Jag läser i torsdagens
Guardian att USA:s krigsmakt nu ska bli mer miljövänlig. I en första omgång är det de obemannade flygplanen, de s.k. drönarna, som i fortsättningen ska köra på en bränsleblandning med 50 procent biobränsle. Efter hand hoppas man kunna sprida detta också till fartyg och bemannade flygplan. Jakt- och attackplanet F/A-18 Hornet ät känt för sin höga bränsleförbrukning, men har nu testats på biobränslet i nästan dubbla ljudhastigheten och det gick bra. Programmet lovar alltså gott. Med tanke på den omfattning USA:s luftkrigföring har runt om i världen är det förstås ett viktigt bidrag till lösningen avi klimatfrågan.
Stickbeskrivningen är här
Vi har väntat på det, och nu är den här, stickbeskrivningen. Det gäller en kofta till prinsessan Estelle och Aftonbladet (du måste dock vara Plusmedlem) kan ge dig mönstret. Tidningen har därmed slagit icke blott Expressen utan också Hemmets Journal. Varför har man inte lärt sig att sticka?
Åter till identitetspolitiken?
Vänsterpartiet har nu i flera månader ägnat sig åt den växande ojämlikheten, privatiseringarna och EU-politiken och liknande mindre glamorösa ämnen. Var blir identitetspolitiken av undrar man förstås, man kan väl inte bara släppa favoritämnena? Nej, och nu laddas det upp. Partiet har genom Eva Olofsson följt ett kongressbeslut och sagt nej till utredandet av surrogatmödrar i Sverige. Men i dag framträder Marianne Berg (v), utsänd av Vänsterpartiet i Malmö till riksdagen av skäl vi aldrig har förstått. Hon skriver på den kända debattsajten Newsmill att visst ska vi överväga surrogatmödraskap. Därmed är sprickan i partiet uppenbar och vi kan återgå till att till allmänhetens förundran profilera oss som ledande i HBTQ-debatten.
Ishockey
Här har jag funderat på att kommentera ishockeylaget i Malmö, men det skulle osa så illa av bristande förståelse för verksamheten och därutöver av allmän skadeglädje, att jag avstår.
Jag läser i torsdagens
Guardian att USA:s krigsmakt nu ska bli mer miljövänlig. I en första omgång är det de obemannade flygplanen, de s.k. drönarna, som i fortsättningen ska köra på en bränsleblandning med 50 procent biobränsle. Efter hand hoppas man kunna sprida detta också till fartyg och bemannade flygplan. Jakt- och attackplanet F/A-18 Hornet ät känt för sin höga bränsleförbrukning, men har nu testats på biobränslet i nästan dubbla ljudhastigheten och det gick bra. Programmet lovar alltså gott. Med tanke på den omfattning USA:s luftkrigföring har runt om i världen är det förstås ett viktigt bidrag till lösningen avi klimatfrågan.Stickbeskrivningen är här
Vi har väntat på det, och nu är den här, stickbeskrivningen. Det gäller en kofta till prinsessan Estelle och Aftonbladet (du måste dock vara Plusmedlem) kan ge dig mönstret. Tidningen har därmed slagit icke blott Expressen utan också Hemmets Journal. Varför har man inte lärt sig att sticka?
Åter till identitetspolitiken?
Vänsterpartiet har nu i flera månader ägnat sig åt den växande ojämlikheten, privatiseringarna och EU-politiken och liknande mindre glamorösa ämnen. Var blir identitetspolitiken av undrar man förstås, man kan väl inte bara släppa favoritämnena? Nej, och nu laddas det upp. Partiet har genom Eva Olofsson följt ett kongressbeslut och sagt nej till utredandet av surrogatmödrar i Sverige. Men i dag framträder Marianne Berg (v), utsänd av Vänsterpartiet i Malmö till riksdagen av skäl vi aldrig har förstått. Hon skriver på den kända debattsajten Newsmill att visst ska vi överväga surrogatmödraskap. Därmed är sprickan i partiet uppenbar och vi kan återgå till att till allmänhetens förundran profilera oss som ledande i HBTQ-debatten.
Ishockey
Här har jag funderat på att kommentera ishockeylaget i Malmö, men det skulle osa så illa av bristande förståelse för verksamheten och därutöver av allmän skadeglädje, att jag avstår.
Israel – inbillningarna och verkligheten
Övers G Stensson
Kommentar av Immanuel Wallerstein 15/3
I början av mars 2012 besökte Netanyahu USA. Han kom för att ännu en gång upprepa att ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel och att Israel förbehåller sig rätten att handla för att förhindra detta. President Obama intygade minst lika kraftfullt att ja, ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel, vilket var oacceptabelt för USA, men att Netanyahus krav framfördes vid fel tidpunkt. De icke-militära påtryckningarna måste fortsätta tills de uttömts, innan det var tid att tänka andra åtgärder.
Låt oss undersöka förutsättningarna. Varför skulle Iran med kärnvapen utgöra ett existentiellt hot mot Israel? Det vill säga, vem tror att de iranska myndigheterna skulle använda kärnvapen till att bomba Israel om de hade tillgång till dem? Faktiskt tror ingen i ansvarig ställning i Israel eller i USA eller någon annanstans i världen det. De bara låtsas det.
Låt oss granska de uppenbara argumenten. Israeliska myndigheter pekar på det faktum att president Ahmadinejad och andra har sagt att de vill ”utplåna Israel” och andra liknande fraser. Många experter har förstås påpekat att översättningen är felaktig. Men också om den vore riktig, innebär frasen något annat än den uppfattning som ett stort antal människor i Mellanöstern sedan årtionden hyser när de opponerar mot den judiska staten och föredrar andra lösningar på den långvariga konflikten?
Varför i hela världen skulle Iran bomba Israel? Om de gjorde det skulle de döda minst lika många araber som israeler. De skulle drabbas av omedelbar vedergällning från Israel som har gott om kärnvapen. Att Iran skulle bomba Israel är en inbillning som ingen ansvarig ledare tror på.
Men varför säger de inte det, om de nu inte tror på det? Svaret tycks mig uppenbart. Om Iran till slut skulle inneha några kärnvapen, skulle det verkligen leda till förändring. Det skulle förändra den geopoli- tiska balansen i Mellanöstern och försvaga Israels politiska ställning. Det skulle troligen också leda till att ytterligare ett antal länder skaffade kärnvapen. Jag avser till att börja med Saudiarabien, Egypten och Turkiet.
Om Israel eller USA skulle bomba Iran i förebyggande syfte skulle de politiska konsekvenserna omedelbart bli enorma. För det första skulle bombningarna antagligen vara relativt ineffektiva som medel att stoppa det iranska projektet. För det andra skulle de försvaga både Egypten och det Muslimska brödraskapet som snart tycks få regeringsmakten i där. Fatah fruktar med all rätt att de skulle förlora kontrollen över Västbanken till Hamas. Trängd mellan USA och Hamas befinner sig den Palestinska myndighetens president Abbas i en lose- lose-situation och vet inte vad han ska ta sig till. Så han famlar, något som inte förefaller som den bästa överlevnadstaktiken.
Framtiden finns på den palestinska gatan. Och jag tror helt enkelt inte att den kommer att förhålla sig passiv. Kan Israel komma överens med den palestinska gatan? Det kommer vi snart veta.
I början av mars 2012 besökte Netanyahu USA. Han kom för att ännu en gång upprepa att ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel och att Israel förbehåller sig rätten att handla för att förhindra detta. President Obama intygade minst lika kraftfullt att ja, ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel, vilket var oacceptabelt för USA, men att Netanyahus krav framfördes vid fel tidpunkt. De icke-militära påtryckningarna måste fortsätta tills de uttömts, innan det var tid att tänka andra åtgärder.
Låt oss undersöka förutsättningarna. Varför skulle Iran med kärnvapen utgöra ett existentiellt hot mot Israel? Det vill säga, vem tror att de iranska myndigheterna skulle använda kärnvapen till att bomba Israel om de hade tillgång till dem? Faktiskt tror ingen i ansvarig ställning i Israel eller i USA eller någon annanstans i världen det. De bara låtsas det.
Låt oss granska de uppenbara argumenten. Israeliska myndigheter pekar på det faktum att president Ahmadinejad och andra har sagt att de vill ”utplåna Israel” och andra liknande fraser. Många experter har förstås påpekat att översättningen är felaktig. Men också om den vore riktig, innebär frasen något annat än den uppfattning som ett stort antal människor i Mellanöstern sedan årtionden hyser när de opponerar mot den judiska staten och föredrar andra lösningar på den långvariga konflikten?
Varför i hela världen skulle Iran bomba Israel? Om de gjorde det skulle de döda minst lika många araber som israeler. De skulle drabbas av omedelbar vedergällning från Israel som har gott om kärnvapen. Att Iran skulle bomba Israel är en inbillning som ingen ansvarig ledare tror på.
Men varför säger de inte det, om de nu inte tror på det? Svaret tycks mig uppenbart. Om Iran till slut skulle inneha några kärnvapen, skulle det verkligen leda till förändring. Det skulle förändra den geopoli- tiska balansen i Mellanöstern och försvaga Israels politiska ställning. Det skulle troligen också leda till att ytterligare ett antal länder skaffade kärnvapen. Jag avser till att börja med Saudiarabien, Egypten och Turkiet.
Om Israel eller USA skulle bomba Iran i förebyggande syfte skulle de politiska konsekvenserna omedelbart bli enorma. För det första skulle bombningarna antagligen vara relativt ineffektiva som medel att stoppa det iranska projektet. För det andra skulle de försvaga både Egypten och det Muslimska brödraskapet som snart tycks få regeringsmakten i där. Fatah fruktar med all rätt att de skulle förlora kontrollen över Västbanken till Hamas. Trängd mellan USA och Hamas befinner sig den Palestinska myndighetens president Abbas i en lose- lose-situation och vet inte vad han ska ta sig till. Så han famlar, något som inte förefaller som den bästa överlevnadstaktiken.
Framtiden finns på den palestinska gatan. Och jag tror helt enkelt inte att den kommer att förhålla sig passiv. Kan Israel komma överens med den palestinska gatan? Det kommer vi snart veta.
Skolans förfall av Gunnar Stensson
Läsförståelsen sjunker bland barn och unga. Datorbesatthet och segregation orsaken.
Litteraturutredningens nya rapport ”Läsarnas marknad, marknadens läsare” visar att svenska nio- och tioåringar läser allt sämre.
Monica Rosén, pedagogikprofessor i Göteborg och en av rapportens författare, framhåller att resultatet visar hur viktigt det är vad vi gör på fritiden.
En uppföljande rapport presenteras i december.
Även femtonåringars läsförståelse sjunker. Pisa-studierna visar att svenska barn låg över genomsnittet fram till 2009, då resultatkurvan föll brant.
Datoranvändandet har trängt ut läsningen. Samtidigt gör det fria valet skolan mer segregerad.
Undervisningen präglas av så kallat ”självständigt arbete” eller ”beting” vilket inte gynnar de svagare eleverna.
Den svagaste elevgruppen har vuxit till 17 procent. Var fjärde pojke har problem med läsförståelsen.
Den som inte lär sig läsa mister inte bara kraft på arbetsmarknaden utan också demokratiska möjligheter.
Hellre fler valmöjligheter i den lokala skolan än fritt val av skola
Varje år genomför OECD sin undersökning Pisa där man jämför olika länders undervisningssystem. 2009 hamnade Sverige på 28:e plats långt efter flertalet europeiska länder.
Bäst i Europa och tredje bäst i världen var Finland. Varför?
Pasi Sahlberg, expert vid Finlands undervisningsministerium, har skrivit boken ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”
Om jag måste lyfta fram en sak så är det likhet och rättvisa, att det inte är valet av skola som är avgörande för kvaliteten utan att vi fokuserar på de individer, skolor och områden som behöver extra stöd och hjälp, säger Pasi Sahlberg.
Mängden skolor att välja mellan i Sverige har en negativ effekt.
I Finland ger vi fler valmöjligheter för föräldrar och elever på den skola som ligger i grannskapet i stället för att uppmuntra skolor att profilera sig mot vissa elever.
Så var det också i det system som Sverige övergav i samband med kommunaliseringen och friskolorna (DN 14/9).
Då var målet att varje gymnasieskola skulle erbjuda alla ämnen och program. Det förutsatte stora gymnasier. Lunds tre kommunala gymnasier Katedralskolan, Polhem och Spyken är uppbyggda enligt den modellen. I de inofficiella tävlingarna mellan de tre skolorna om bästa resultat växlar tätplatsen. Tävlan stimulerar, men i grunden håller skolorna samma kvalitet.
De fungerar därför minst lika bra som de finska gymnasierna och söks av fler elever än de kan ta emot.
Däremot ledde den borgerliga skolpolitiken till att Vipan enbart blev yrkesskola och snart drabbades av ett vikande antal sökande.
Dessutom har vi en rad friskolegymnasier med skiftande, men tunn, inriktning och kvalitet. Allmänheten betraktar dem som en sorts B-skolor jämfört med de riktiga gymnasierna.
I stora delar av Sverige har man numera bara sådana B-skolor.
Blandade skolor bäst både för bättre och sämre elever
OECD:s forskning visar att skolor med olika kategorier av elever fungerar bättre än ”elitskolor”. Den erfarenheten hade vi också i Sverige. Men vi valde att bortse från den.
En anledning till de ”blandade” skolornas bättre resultat är att de ”bästa” eleverna tvingas tänka igenom stoffet och formulera det så att det förstås även av de elever som har svårigheter på ett eller annat sätt. Därtill kommer den sociala kompetens som uppstår när elever från alla kategorier samarbetar.
I Lunds kommunala gymnasier finns visserligen ”elitgrupperingar” som specialiserar sig på ett visst ämne, t ex historia eller idrott, men man måste vara medveten om att de eleverna i andra ämnen går i blandade klasser.
Negativa följder av skolvalet
OECD har funnit en rad negativa konsekvenser av skolvalet. Att som i Sverige ge fritt fram för friskolor och privatisera utbildningen kanske ökar valmöjligheten, men ökar också orättvisan och ojämlikheten i systemet.
Även här är Lund ett exempel. För eleverna skulle ytterligare ett stort, allsidigt kommunalt gymnasium vara mycket bättre än förekomsten av en rad specialiserade frigymnasier.
Det finns mycket forskning som visar att skolor och klasser med en social blandning av elever gör att alla tjänar inlärningsmässigt. Det är en anledning till att Finland har en likvärdig och högkvalitativ utbildning.
Naturligtvis är lärarnas kompetens en annan grundförutsättning, och de måste ha rimliga löner.
Det har man sökt kringgå i Sverige av kommunala besparingsskäl och genom att införa en sorts pseudolösning i form av en ”lärarlegitimation”. Det försöket kapsejsade totalt härom dagen.
Finland har tagit vara på de stora internationella organisationernas forskningsresultat men undvikit att imitera Sveriges ekonomistiska och ideologiska sätt att “reformera” skolan.
”Entreprenöriellt lärande”
Dom lär sig aldrig! Nu har regeringen bestämt att ”entreprenöriellt lärande” ska vara en röd tråd i skolan, från förskolan ända upp i vuxenutbildningen. Själva adjektivet ”entreprenöriellt” utstrålar det språkliga förfall som karaktäriserar de bockar som anser sig skickade att sköta skolträdgården. Och att moderaterna tillsätter skolgrupper bara ökar misstron.
Man återanvänder floskler om ”initiativ, kreativitet och förmågan att se möjligheter” som om man ingenting lärt sedan 1992. Det ska bli ”grupparbeten” och ”självständigt arbete” och ”beting”. Sydsvenskans utmärkta skoljournalist Emma Leinsne kallar det ”Gammal metod i ny ryggsäck” 14/3.
Det är värre än så. Det som Emma Leijnse kallar ”gammal metod” föregicks av ett ännu äldre system som gav oss en skola i topp, precis som Finland. Efter 20 år av ”nyheter” som kommunalisering, friskolor och fria val har vi hamnat i skolvärldens slumkvarter.
Slutsatserna från PISA-resultaten och OECD:s forskning bortser svenska borgerliga politiker från. I stället kommer de med mer av samma flum i form av pladdret om entreprenöriellt lärande.
Det dröjer innan vi får se finsk kvalitet i svenskt skolväsende. Men vi måste hoppas att Lunds tre kommunala gymnasier trots alla fraser behåller den höga kvaliteten ända till den dag då de blir statliga igen. Och att Lunds gymnasielärare får behålla rekordårens frihet.
Monica Rosén, pedagogikprofessor i Göteborg och en av rapportens författare, framhåller att resultatet visar hur viktigt det är vad vi gör på fritiden.
En uppföljande rapport presenteras i december.
Även femtonåringars läsförståelse sjunker. Pisa-studierna visar att svenska barn låg över genomsnittet fram till 2009, då resultatkurvan föll brant.
Datoranvändandet har trängt ut läsningen. Samtidigt gör det fria valet skolan mer segregerad.
Undervisningen präglas av så kallat ”självständigt arbete” eller ”beting” vilket inte gynnar de svagare eleverna.
Den svagaste elevgruppen har vuxit till 17 procent. Var fjärde pojke har problem med läsförståelsen.
Den som inte lär sig läsa mister inte bara kraft på arbetsmarknaden utan också demokratiska möjligheter.
Hellre fler valmöjligheter i den lokala skolan än fritt val av skola
Varje år genomför OECD sin undersökning Pisa där man jämför olika länders undervisningssystem. 2009 hamnade Sverige på 28:e plats långt efter flertalet europeiska länder.
Bäst i Europa och tredje bäst i världen var Finland. Varför?
Pasi Sahlberg, expert vid Finlands undervisningsministerium, har skrivit boken ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”
Om jag måste lyfta fram en sak så är det likhet och rättvisa, att det inte är valet av skola som är avgörande för kvaliteten utan att vi fokuserar på de individer, skolor och områden som behöver extra stöd och hjälp, säger Pasi Sahlberg.
Mängden skolor att välja mellan i Sverige har en negativ effekt.
I Finland ger vi fler valmöjligheter för föräldrar och elever på den skola som ligger i grannskapet i stället för att uppmuntra skolor att profilera sig mot vissa elever.
Så var det också i det system som Sverige övergav i samband med kommunaliseringen och friskolorna (DN 14/9).
Då var målet att varje gymnasieskola skulle erbjuda alla ämnen och program. Det förutsatte stora gymnasier. Lunds tre kommunala gymnasier Katedralskolan, Polhem och Spyken är uppbyggda enligt den modellen. I de inofficiella tävlingarna mellan de tre skolorna om bästa resultat växlar tätplatsen. Tävlan stimulerar, men i grunden håller skolorna samma kvalitet.
De fungerar därför minst lika bra som de finska gymnasierna och söks av fler elever än de kan ta emot.
Däremot ledde den borgerliga skolpolitiken till att Vipan enbart blev yrkesskola och snart drabbades av ett vikande antal sökande.
Dessutom har vi en rad friskolegymnasier med skiftande, men tunn, inriktning och kvalitet. Allmänheten betraktar dem som en sorts B-skolor jämfört med de riktiga gymnasierna.
I stora delar av Sverige har man numera bara sådana B-skolor.
Blandade skolor bäst både för bättre och sämre elever
OECD:s forskning visar att skolor med olika kategorier av elever fungerar bättre än ”elitskolor”. Den erfarenheten hade vi också i Sverige. Men vi valde att bortse från den.
En anledning till de ”blandade” skolornas bättre resultat är att de ”bästa” eleverna tvingas tänka igenom stoffet och formulera det så att det förstås även av de elever som har svårigheter på ett eller annat sätt. Därtill kommer den sociala kompetens som uppstår när elever från alla kategorier samarbetar.
I Lunds kommunala gymnasier finns visserligen ”elitgrupperingar” som specialiserar sig på ett visst ämne, t ex historia eller idrott, men man måste vara medveten om att de eleverna i andra ämnen går i blandade klasser.
Negativa följder av skolvalet
OECD har funnit en rad negativa konsekvenser av skolvalet. Att som i Sverige ge fritt fram för friskolor och privatisera utbildningen kanske ökar valmöjligheten, men ökar också orättvisan och ojämlikheten i systemet.
Även här är Lund ett exempel. För eleverna skulle ytterligare ett stort, allsidigt kommunalt gymnasium vara mycket bättre än förekomsten av en rad specialiserade frigymnasier.
Det finns mycket forskning som visar att skolor och klasser med en social blandning av elever gör att alla tjänar inlärningsmässigt. Det är en anledning till att Finland har en likvärdig och högkvalitativ utbildning.
Naturligtvis är lärarnas kompetens en annan grundförutsättning, och de måste ha rimliga löner.
Det har man sökt kringgå i Sverige av kommunala besparingsskäl och genom att införa en sorts pseudolösning i form av en ”lärarlegitimation”. Det försöket kapsejsade totalt härom dagen.
Finland har tagit vara på de stora internationella organisationernas forskningsresultat men undvikit att imitera Sveriges ekonomistiska och ideologiska sätt att “reformera” skolan.
”Entreprenöriellt lärande”
Dom lär sig aldrig! Nu har regeringen bestämt att ”entreprenöriellt lärande” ska vara en röd tråd i skolan, från förskolan ända upp i vuxenutbildningen. Själva adjektivet ”entreprenöriellt” utstrålar det språkliga förfall som karaktäriserar de bockar som anser sig skickade att sköta skolträdgården. Och att moderaterna tillsätter skolgrupper bara ökar misstron.
Man återanvänder floskler om ”initiativ, kreativitet och förmågan att se möjligheter” som om man ingenting lärt sedan 1992. Det ska bli ”grupparbeten” och ”självständigt arbete” och ”beting”. Sydsvenskans utmärkta skoljournalist Emma Leinsne kallar det ”Gammal metod i ny ryggsäck” 14/3.
Det är värre än så. Det som Emma Leijnse kallar ”gammal metod” föregicks av ett ännu äldre system som gav oss en skola i topp, precis som Finland. Efter 20 år av ”nyheter” som kommunalisering, friskolor och fria val har vi hamnat i skolvärldens slumkvarter.
Slutsatserna från PISA-resultaten och OECD:s forskning bortser svenska borgerliga politiker från. I stället kommer de med mer av samma flum i form av pladdret om entreprenöriellt lärande.
Det dröjer innan vi får se finsk kvalitet i svenskt skolväsende. Men vi måste hoppas att Lunds tre kommunala gymnasier trots alla fraser behåller den höga kvaliteten ända till den dag då de blir statliga igen. Och att Lunds gymnasielärare får behålla rekordårens frihet.
För ett miljö- och klimatanpassat trafiksystem: Utarbeta en parkeringsstrategi för stadskärnan! av Sven-Bertil Persson
Motion till Lunds kommunfullmäktige
LundaMaTs I (1997) samt LundaMaTs II (2005) är de dokument som sammanfattar Lunds strategi för ett hållbart transportsystem. I båda dokumenten betonas att en parkeringsstrategi är ett av de viktigaste styrmedlen för att påverka trafikens omfattning i städers centrala delar. ”Utbud och lokalisering av parkeringsplatser, parkeringsavgifter och felparkeringsavgifter är de åtgärder som hittills fått störst användning som styrmedel”, heter det t ex i LundaMaTs I. Och vidare: ”Andra, mer kraftfulla åtgärder är t ex p-ledsystem som hänvisar bilister till parkeringshus där lediga platser finns. För att få avsedd effekt kräver ett p-ledsystem kraftig begränsning av kantstensparkeringarna i centrum; en effektivare zonindelning som inte medger smittrafik.” (”LundaMats – ett helhetsgrepp för miljöanpassat transportsystem i Lund – Rapport 1997:39”, sid 102) I LundaMaTs II lyfts parkerings- och avgiftsstrategier fram som ett särskilt projekt (”Strategi för hållbart transportsystem i Lund 2030”, sid 36-37). En parkeringsstrategi, bör också, framhålls det där, innefatta parkeringsnormen vid nybyggnader och marknadsprissättning av parkeringsavgifterna.
Med en utarbetad p-strategi skulle enligt LundaMaTs det endast behövas tre p-hus i anslutning till centrum. LundaMaTs konstaterar också att med den föreslagna p-strategin möjliggörs en bilfri(are) innerstad.
Vi menar att det nu, 12 år efter att LundaMaTs I tagits fram, är hög tid att ta ett samlat grepp över trafik och parkering i centrala staden.
Innan beslut tas om parkering i kvarteret Galten är det därför nödvändigt att en parkeringsstrategi för stadskärnan utarbetas. Utgångspunkten för en parkeringsstrategi måste vara kommunens miljö- och klimatmål, vilket bland annat innebär att omfattningen av p-platser i stadskärnan anpassas till det eftersträvade framtida kraftigt minskade bilresandet i kommunen (Se t ex Klimatbasutredningen, Miljöstrategiska enheten, sept 2008). Tillgången på och avgiftsnivån för parkering är ett av de mest verksamma styrmedel som finns att tillgå för kommunen.
En parkeringsstrategi för stadskärnan innefattar sålunda bland annat följande delar:
- p-ledsystem och zonindelning som styr biltrafiken till p-husen och hindrar smit- och söktrafik
- kraftig begränsning av kantstens- och markparkeringar i centrum
- marknadsanpassning av p-avgifterna
- begräsning av antalet p-hus/p-garage i stadskärnan
Vi föreslår därför kommunfullmäktige att besluta
att utarbeta en parkeringsstrategi för centrala Lund med den inriktning som föreslås i LundaMats I och LundaMaTs II
att en sådan parkeringsstrategi blir styrande för beslut om parkeringar vid eller nära Mårtenstorget
Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster i Lund
I planerna för omgestaltning av kvarteret Galten föreslås en ny p-anläggning i kvarteret. Visserligen tycks det nu finnas en politisk majoritet för att slopa bilparkeringen på Mårtenstorget. Men torgparkeringen ska, som det heter i kommunstyrelsens beslut, ersättas av en ”väl tilltagen besöksparkering” i kv. Galten. Med andra ord kommer p-anläggningen i kv. Galten att dra in ännu mer biltrafik till stadskärnan och öka utsläppen av klimatgaser i hela kommunen. Den aktuella detaljplanen innefattar för övrigt inte Mårtenstorget. Det finns alltså ingen formellt bindande koppling mellan att bygga en p-anläggning i Galten och befria Mårtenstorget från parkerade bilar.
Mera biltrafik till och i stadskärnan motverkar möjligheterna att nå kommunens klimatmål. Motorburen vägtrafik står för cirka 40 procent av utsläppen av växthusgaser i kommunen. Vägtrafikens utsläpp måste minskas kraftigt om målet att reducera de sammanlagda utsläppen med 50 procent till år 2020 ska nås.
Förutom svårigheterna att nå klimatmålet leder mera biltrafik givetvis till ökade utsläpp av partiklar och andra skadliga ämnen; trängseln tilltar, olycksrisker för framför allt de oskyddade trafikanterna ökar, och möjligheterna att skapa mötesplatser som är fredade från motortrafik beskärs. Kort sagt: med ett p-garage i kvarteret Galten kommer stadskärnan att bli otrivsammare, hälsovådligare och kommunens klimatmål blir sannolikt omöjligt att nå. Mera biltrafik till och i stadskärnan motverkar möjligheterna att nå kommunens klimatmål. Motorburen vägtrafik står för cirka 40 procent av utsläppen av växthusgaser i kommunen. Vägtrafikens utsläpp måste minskas kraftigt om målet att reducera de sammanlagda utsläppen med 50 procent till år 2020 ska nås.
LundaMaTs I (1997) samt LundaMaTs II (2005) är de dokument som sammanfattar Lunds strategi för ett hållbart transportsystem. I båda dokumenten betonas att en parkeringsstrategi är ett av de viktigaste styrmedlen för att påverka trafikens omfattning i städers centrala delar. ”Utbud och lokalisering av parkeringsplatser, parkeringsavgifter och felparkeringsavgifter är de åtgärder som hittills fått störst användning som styrmedel”, heter det t ex i LundaMaTs I. Och vidare: ”Andra, mer kraftfulla åtgärder är t ex p-ledsystem som hänvisar bilister till parkeringshus där lediga platser finns. För att få avsedd effekt kräver ett p-ledsystem kraftig begränsning av kantstensparkeringarna i centrum; en effektivare zonindelning som inte medger smittrafik.” (”LundaMats – ett helhetsgrepp för miljöanpassat transportsystem i Lund – Rapport 1997:39”, sid 102) I LundaMaTs II lyfts parkerings- och avgiftsstrategier fram som ett särskilt projekt (”Strategi för hållbart transportsystem i Lund 2030”, sid 36-37). En parkeringsstrategi, bör också, framhålls det där, innefatta parkeringsnormen vid nybyggnader och marknadsprissättning av parkeringsavgifterna.
Med en utarbetad p-strategi skulle enligt LundaMaTs det endast behövas tre p-hus i anslutning till centrum. LundaMaTs konstaterar också att med den föreslagna p-strategin möjliggörs en bilfri(are) innerstad.
Vi menar att det nu, 12 år efter att LundaMaTs I tagits fram, är hög tid att ta ett samlat grepp över trafik och parkering i centrala staden.
Innan beslut tas om parkering i kvarteret Galten är det därför nödvändigt att en parkeringsstrategi för stadskärnan utarbetas. Utgångspunkten för en parkeringsstrategi måste vara kommunens miljö- och klimatmål, vilket bland annat innebär att omfattningen av p-platser i stadskärnan anpassas till det eftersträvade framtida kraftigt minskade bilresandet i kommunen (Se t ex Klimatbasutredningen, Miljöstrategiska enheten, sept 2008). Tillgången på och avgiftsnivån för parkering är ett av de mest verksamma styrmedel som finns att tillgå för kommunen.
En parkeringsstrategi för stadskärnan innefattar sålunda bland annat följande delar:
- p-ledsystem och zonindelning som styr biltrafiken till p-husen och hindrar smit- och söktrafik
- kraftig begränsning av kantstens- och markparkeringar i centrum
- marknadsanpassning av p-avgifterna
- begräsning av antalet p-hus/p-garage i stadskärnan
Vi föreslår därför kommunfullmäktige att besluta
att utarbeta en parkeringsstrategi för centrala Lund med den inriktning som föreslås i LundaMats I och LundaMaTs II
att en sådan parkeringsstrategi blir styrande för beslut om parkeringar vid eller nära Mårtenstorget
Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster i Lund
Kulturtips
det vita i vitt
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 16 mar kl. 19:30. Läs mer »
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 16 mar kl. 19:30. Läs mer »
En hyllning till Eva Cassidy
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
Karl Bartos till Malmö och Babel
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars.
Fre 16 mar kl. 19:00. Läs mer »
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars.
Fre 16 mar kl. 19:00. Läs mer »
Classic Lounge - Häxan från Abriachan
Kom och fira S:t Patricks Day med irländsk musik, dans och historieberättande! på Moriska Paviljongen 17 mars kl 19:00.
Läs mer »
Kom och fira S:t Patricks Day med irländsk musik, dans och historieberättande! på Moriska Paviljongen 17 mars kl 19:00.
Läs mer »
Mermaid Show
På Inkonst 17 mars kl 20:00. Läs mer »
På Inkonst 17 mars kl 20:00. Läs mer »
Movits! (SE) LIVE
På Babel 17 mars kl 21:00. Läs mer »
På Babel 17 mars kl 21:00. Läs mer »
BACHS JOHANNESPASSION
Johann Sebastian Bachs mäktiga oratorium från 1724; Johannespassionen för solister, kör och orkester.
I Johanneskyrkan 18 mars kl 18:00.
Läs mer »
Johann Sebastian Bachs mäktiga oratorium från 1724; Johannespassionen för solister, kör och orkester.
I Johanneskyrkan 18 mars kl 18:00.
Läs mer »
Malmö förr och nu - En underhållande och intressant föreläsning
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus.
Sön 18 mar kl. 15:00. Läs mer »
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus.
Sön 18 mar kl. 15:00. Läs mer »
Sånger att minnas
På Palladium den 18 mars kl 18.00. (flyttad från 20 november.) Läs mer »
På Palladium den 18 mars kl 18.00. (flyttad från 20 november.) Läs mer »
Apatiska för nybörjare
En svart komedi av Jonas Hassen Khemiri inspirerad av Gellert Tamas bok De apatiska. På Lunds Stadsteater 19 mars kl 19:00.
Läs mer »
En svart komedi av Jonas Hassen Khemiri inspirerad av Gellert Tamas bok De apatiska. På Lunds Stadsteater 19 mars kl 19:00.
Läs mer »
Oslipat, med bl a Simon Svensson och Ola Söderholm
Intelligent och löjligt rolig standup. På Babel 21 mars kl 20:00. Läs mer »
Intelligent och löjligt rolig standup. På Babel 21 mars kl 20:00. Läs mer »
ROMEO OCH JULIA
Livesänt från Royal Opera House i London till Biograf Spegeln och Kino 22 mars kl 20.30
Läs mer »
Livesänt från Royal Opera House i London till Biograf Spegeln och Kino 22 mars kl 20.30
Läs mer »
MACK 22/3 Stående Ovationer av och med Martin Svensson o Göran Ebenhart
stand-up på La Couronne
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
stand-up på La Couronne
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
Stanza 22/3
Johan Jönsson, Helena Österlund, holländska poeten och kompositören Rozalie Hirs samt hyllade islänningen Eiríkur Örn Nordðahl.
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
Johan Jönsson, Helena Österlund, holländska poeten och kompositören Rozalie Hirs samt hyllade islänningen Eiríkur Örn Nordðahl.
Tor 22 mar kl. 20:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-03-08
Det stora tågrånet – Möte i Malmö
Möte med författaren tillika journalisten Mikael Nyberg och hans 
debattbok ”Det stora tågrånet”, om privatiseringar och järnvägens sönderfall. Nyberg granskar hur avregleringens ideologiska teorier fungerar i praktiken. Detta utan att vara nostalgisk och hävda att allt var bättre förr.
Lördagen den 10 mars kl 14.00. Industrigatan 4 i Malmö, Röda Huset (vid Värnhem).
Mikael Nybergs bok ”Det stora tågrånet” är recenserad i Tidskriften Tåg nr 1 jan av Anders Nilsson, som konstaterar. ”Med hjälp av det stora tågrånet kan man fundera över hur järnvägen bäst ska organiseras för att både vara kostnadseffektiv och samhällsnyttig”.
Boken här även fått en positiv recension i DN 29 jan.
Arrangörer: ABF, Attac, Glokala Folkhögskolan, Jordens Vänner, Kvarnby Folkhögskola, LO Malmö och SEKO Skåne
debattbok ”Det stora tågrånet”, om privatiseringar och järnvägens sönderfall. Nyberg granskar hur avregleringens ideologiska teorier fungerar i praktiken. Detta utan att vara nostalgisk och hävda att allt var bättre förr. Lördagen den 10 mars kl 14.00. Industrigatan 4 i Malmö, Röda Huset (vid Värnhem).
Mikael Nybergs bok ”Det stora tågrånet” är recenserad i Tidskriften Tåg nr 1 jan av Anders Nilsson, som konstaterar. ”Med hjälp av det stora tågrånet kan man fundera över hur järnvägen bäst ska organiseras för att både vara kostnadseffektiv och samhällsnyttig”.
Boken här även fått en positiv recension i DN 29 jan.
Arrangörer: ABF, Attac, Glokala Folkhögskolan, Jordens Vänner, Kvarnby Folkhögskola, LO Malmö och SEKO Skåne
Doc Lounge tisdag 13 mars
Nästa vecka blir det lundapremiär på en ny svensk film om en av Beat- rörelsens viktigaste spelare, inramat av avantgardistisk jazzmusik från Lund/Köpenhamn, en dj:ande litteraturvetare och två hyllade regissörer. Välkommen till Doc Lounge goes Beat!
LOVE ALWAYS, CAROLYN – A film about Kerouac, Cassady and Me ( Sv, 2012, 70 min) English with swedish subtitles
REGI: Maria Ramström och Malin Korkeasalo
GÄSTER: Regissörerna Malin och Maria kommer på besök för att berätta om filmen och svara på frågor.
DJ: I dj soffan denna kväll hittar vi litteraturvetaren Neal Ashley Conrad Thing som spelar Beat- inspirerad musik och inleder filmen.
LIVE: Anton Jansson med vänner spelar avantgarde jazz när det är som bäst. Anton Jansson är från Lund men går nu på musikhögskolan i Köpenhamn
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr
Love Always Carolyn är ett intimt porträtt av Carolyn Cassady, kvinnan som aldrig lyckats undfly sin döde makes episka missöden. Som hustru och älskarinna till Beat-ikonerna, Neal Cassady och Jack Kerouac, möter vi här den nu 89-åriga Carolyn i hennes envisa kamp att utmana myten, återta rätten till sin privata historia och försvara minnet av de män hon älskade.
Om Beat- rörelsen
Beat Generation eller beatnikrörelsen var en amerikansk social och litterär rörelse som började på 1950 talet. Medlemmarna i Beat-generationen var nya bohemiska frihetskämpar, som gav uttryck för sin spontana, ibland röriga, kreativitet. Beat-författarnas verk var kontroversiella både i dess förespråkande av olikhet, det udda, och deras annorlunda stil. De var både direkt och indirekt påverkade av de europeiska trenderna inom existensiell filosofi. Allen Ginsbergs Howl, William S. Burroughs Naked Lunch och Jack Kerouacs On the Road är bland de främsta och kändaste exemplena på Beat - litteratur.
Love Always går upp på Biografen Kino fredagen den 16 mars.
LOVE ALWAYS, CAROLYN – A film about Kerouac, Cassady and Me ( Sv, 2012, 70 min) English with swedish subtitles
REGI: Maria Ramström och Malin Korkeasalo
GÄSTER: Regissörerna Malin och Maria kommer på besök för att berätta om filmen och svara på frågor.
DJ: I dj soffan denna kväll hittar vi litteraturvetaren Neal Ashley Conrad Thing som spelar Beat- inspirerad musik och inleder filmen.
LIVE: Anton Jansson med vänner spelar avantgarde jazz när det är som bäst. Anton Jansson är från Lund men går nu på musikhögskolan i Köpenhamn
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr
Love Always Carolyn är ett intimt porträtt av Carolyn Cassady, kvinnan som aldrig lyckats undfly sin döde makes episka missöden. Som hustru och älskarinna till Beat-ikonerna, Neal Cassady och Jack Kerouac, möter vi här den nu 89-åriga Carolyn i hennes envisa kamp att utmana myten, återta rätten till sin privata historia och försvara minnet av de män hon älskade.
Om Beat- rörelsen
Beat Generation eller beatnikrörelsen var en amerikansk social och litterär rörelse som började på 1950 talet. Medlemmarna i Beat-generationen var nya bohemiska frihetskämpar, som gav uttryck för sin spontana, ibland röriga, kreativitet. Beat-författarnas verk var kontroversiella både i dess förespråkande av olikhet, det udda, och deras annorlunda stil. De var både direkt och indirekt påverkade av de europeiska trenderna inom existensiell filosofi. Allen Ginsbergs Howl, William S. Burroughs Naked Lunch och Jack Kerouacs On the Road är bland de främsta och kändaste exemplena på Beat - litteratur.
Love Always går upp på Biografen Kino fredagen den 16 mars.
BUFF i Malmö 13-17 mars
BUFF är en makalös filmfestival för den passar alla! En del får sina allra första biografupplevelser på BUFF. Någon visar sin första långfilm för en kritisk skara barn. Någon ytterliggare inspireras att själv berätta historier med hjälp av rörlig bild.
BUFF Filmfestival har sedan 1983 varit det viktigaste visningsfönstret för film för barn och unga i Norden. På senare år har festivalen även lockat en växande publik bland professionella inom film för barn och unga. Att slå ett slag för film som är riktad till en ung publik är viktigt ur många aspekter. Som för barnkultur i stort. Film för barn och unga har till exempel ofta inte så stor budget och får heller inte så mycket uppmärksamhet i medier. Kort och gott vill BUFF vara en arena där det blir naturligt att lyfta frågor som handlar om tillgänglighet till bra film och nödvändigheten av att skapa förutsättningar för bra film för barn och unga.
BUFF Filmfestival har sedan 1983 varit det viktigaste visningsfönstret för film för barn och unga i Norden. På senare år har festivalen även lockat en växande publik bland professionella inom film för barn och unga. Att slå ett slag för film som är riktad till en ung publik är viktigt ur många aspekter. Som för barnkultur i stort. Film för barn och unga har till exempel ofta inte så stor budget och får heller inte så mycket uppmärksamhet i medier. Kort och gott vill BUFF vara en arena där det blir naturligt att lyfta frågor som handlar om tillgänglighet till bra film och nödvändigheten av att skapa förutsättningar för bra film för barn och unga.
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 15 mars kl 13.00
Paulus - en man för vår tid?
Fredrik Ivarsson, som är kyrkoherde i Helgeand, berättar om sitt avhandlingsämne i Nya testamentet, som handlar om Paulus och manligheten. Vad säger Paulus om män och kvinnor och manlighet? Hur skiljer sig Paulus världsbild från vår? Och varför har vi ändå mycket att lära oss av honom?
Paulus - en man för vår tid?
Fredrik Ivarsson, som är kyrkoherde i Helgeand, berättar om sitt avhandlingsämne i Nya testamentet, som handlar om Paulus och manligheten. Vad säger Paulus om män och kvinnor och manlighet? Hur skiljer sig Paulus världsbild från vår? Och varför har vi ändå mycket att lära oss av honom?
Torsdagskväll 15 mars i Helgeand 19.00
Samtal med pastorsadjunkten Mikael Ögren om Gregorios av Nazianzos
Hur kombinerar man ett stressigt liv fullt av förpliktelser med en tillvaro präglad av meditativt lugn och inre balans? Frågan är egentligen varken särskilt ny eller ovanlig. Mikael Ögren, Helgeands nya pastorsadjunkt, tar er med på en resa 1 600 år tillbaka i tiden som sträcker sig från Kappadokiens karga bergområden till ett antikens myllrande och sjudande Aten. En resa där vi får stifta bekantskap med en av den tidiga kyrkans allra största teologer och kyrkliga original – Gregorios av Nazianzos.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Samtal med pastorsadjunkten Mikael Ögren om Gregorios av Nazianzos
Hur kombinerar man ett stressigt liv fullt av förpliktelser med en tillvaro präglad av meditativt lugn och inre balans? Frågan är egentligen varken särskilt ny eller ovanlig. Mikael Ögren, Helgeands nya pastorsadjunkt, tar er med på en resa 1 600 år tillbaka i tiden som sträcker sig från Kappadokiens karga bergområden till ett antikens myllrande och sjudande Aten. En resa där vi får stifta bekantskap med en av den tidiga kyrkans allra största teologer och kyrkliga original – Gregorios av Nazianzos.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Sådan är du som lever i ”vänsterträsket” av Gunnar Stensson
Du vill avskaffa kapitalismen, anser att världen vore bättre om USA förlorat kalla kriget, eftersträvar jämlikhet genom att göra de rika fattiga i stället för att göra de fattiga rika, demonstrerar mot Israel men skickar inte något Ship to Syria, tycker det är orättvist att inte Iran får ha kärnvapen, tycker att Lars Vilks får skylla sig själv medan Jan Myrdal förtjänar respekt för sitt stöd till Pol Pot. Du är skadlig.
Dilsa Demirbag-Steen tecknade schablonen i ett debattinlägg i DN häromdagen. Det är ingen idé att polemisera mot den, men det kan vara bra för vänstern att känna till den. Den förekommer förstås i många varianter.
Dilsa Demirbag-Steen tecknade schablonen i ett debattinlägg i DN häromdagen. Det är ingen idé att polemisera mot den, men det kan vara bra för vänstern att känna till den. Den förekommer förstås i många varianter.
Smått och gott från det kommunala av Lucifer
Det droppar nästan varje dag in uppseendeväckande nyheter från det kommunala i Lund. Som nu, det senaste om Pålsson, glasmästaren och fastighetshajen som tycks kunna lura skjortan av de borgerliga vännerna i kommunledningen var gång.
Alltid denne Pålsson
Lund har ett parkeringsbolag som fick i uppgift att bygga ett parkeringshus åt Arenan nere vid Högevallsbadet. Parkeringsbolaget ville egentligen inte bygga där eftersom det var som upplagt för en felinvestering. Huset är dömt att stå praktiskt taget tomt för det mesta, nämligen när det inte är stora publikdragande arrangemang i Arenan, Pålssons ”gåva” till kommunen. Nu visar det sig att inte ens när det finns en massa bilburna Arenabesökare får man tillräcklig beläggning. Det är nämligen så att man parkerar mycket billigare och närmre på markparkeringen bredvid Arena. Och vem driver då den. Jo, det gör Pålsson som äger marken efter att ha fått den billigt av kommunen. Så där sitter väl Pålsson och räknar sekinerna nere i Österrike. Lunds kommun, ja, lurad igen!
Lund betalar till Kastrup
Från kommunstyrelsen hör vi att Lund nu har satsat 50 000 i ”Copenhagen connect”, en verksamhet som har till uppgift att göra reklam för och stötta storflygplatsen Kastrup. Kastrup är en mycket lönsam verksamhet, Köpenhamns största arbetsplats såvitt bekant. Men nu är man inte nöjd, det gäller att tävla med Amsterdam, Frankfurt och Hamburg och helst vinna över flyglinjer. Men det kostar pengar och då ska Malmö, Lund och Helsingborg vara med och betala. Är det verkligen i enlighet med kommunallagen att stötta enskilda verksamheter på ett detta sätt. Och borde vi i så fall inte hellre ge SJ pengar så de har råd att sälja biljetter i Lund?
Friska pengar till Ideon
Ideon är en samling fastighetsbolag och verksamheter med stora pengar i ryggen, t.ex. från Ikea. Nu är det en ny stiftelse eller kanske ett bolag på gång och de vill att Lund satsar pengar. Kommunstyrelsen beslöt att satsa en halv miljon, och det verkar bara vara början. Men varför ska Lund betala det?
Lunds ekonomi mår inte bra efter borgarnas skattesänkning när de trädde ill. I sex år har det ständigt handlat om nerskärningar i stadens verksamhet och nu skärs det plötsligt också i den gällande budgeten. Förvaltningarna kan inte göra sitt jobb. Tekniska förvaltningen skrev till kommunfullmäktige i förra månaden att man "saknade de resurser som krävs för att hålla vägnätet i gott skick … underhållsskulden växer från år till år…". Att det förhåller sig så är lätt att konstatera ute på Lunds gator och cykelvägar. Men till sånt som borgarna gillar finns det alltid pengar.
Varför ställer S upp på sånt?
Miljöpartiet och Vänsterpartiet var förstås emot de båda nämnda anslagen, det säger sig själv. Men Socialdemokraterna i kommunstyrelsen ställde upp för Helmfrid (m).
Lunds socialdemokratiska kommunalpolitiker har kommit långt de senaste tio åren från sin tidigare linje att bara jamsa med borgarna. S intar nu ofta en vänsterhållning som gör det naturligt för partiet att ställa upp sida vid sida med V och Mp.
Det tycks för det mesta råda ett gott samarbetsklimat mellan de röda och gröna partierna. Men ibland faller man in i den gamla medgörliga hållningen. Man kan bara hoppas att det ska ske allt mer sällan.
nyheter från det kommunala i Lund. Som nu, det senaste om Pålsson, glasmästaren och fastighetshajen som tycks kunna lura skjortan av de borgerliga vännerna i kommunledningen var gång.Alltid denne Pålsson
Lund har ett parkeringsbolag som fick i uppgift att bygga ett parkeringshus åt Arenan nere vid Högevallsbadet. Parkeringsbolaget ville egentligen inte bygga där eftersom det var som upplagt för en felinvestering. Huset är dömt att stå praktiskt taget tomt för det mesta, nämligen när det inte är stora publikdragande arrangemang i Arenan, Pålssons ”gåva” till kommunen. Nu visar det sig att inte ens när det finns en massa bilburna Arenabesökare får man tillräcklig beläggning. Det är nämligen så att man parkerar mycket billigare och närmre på markparkeringen bredvid Arena. Och vem driver då den. Jo, det gör Pålsson som äger marken efter att ha fått den billigt av kommunen. Så där sitter väl Pålsson och räknar sekinerna nere i Österrike. Lunds kommun, ja, lurad igen!
Lund betalar till Kastrup
Från kommunstyrelsen hör vi att Lund nu har satsat 50 000 i ”Copenhagen connect”, en verksamhet som har till uppgift att göra reklam för och stötta storflygplatsen Kastrup. Kastrup är en mycket lönsam verksamhet, Köpenhamns största arbetsplats såvitt bekant. Men nu är man inte nöjd, det gäller att tävla med Amsterdam, Frankfurt och Hamburg och helst vinna över flyglinjer. Men det kostar pengar och då ska Malmö, Lund och Helsingborg vara med och betala. Är det verkligen i enlighet med kommunallagen att stötta enskilda verksamheter på ett detta sätt. Och borde vi i så fall inte hellre ge SJ pengar så de har råd att sälja biljetter i Lund?
Friska pengar till Ideon
Ideon är en samling fastighetsbolag och verksamheter med stora pengar i ryggen, t.ex. från Ikea. Nu är det en ny stiftelse eller kanske ett bolag på gång och de vill att Lund satsar pengar. Kommunstyrelsen beslöt att satsa en halv miljon, och det verkar bara vara början. Men varför ska Lund betala det?
Lunds ekonomi mår inte bra efter borgarnas skattesänkning när de trädde ill. I sex år har det ständigt handlat om nerskärningar i stadens verksamhet och nu skärs det plötsligt också i den gällande budgeten. Förvaltningarna kan inte göra sitt jobb. Tekniska förvaltningen skrev till kommunfullmäktige i förra månaden att man "saknade de resurser som krävs för att hålla vägnätet i gott skick … underhållsskulden växer från år till år…". Att det förhåller sig så är lätt att konstatera ute på Lunds gator och cykelvägar. Men till sånt som borgarna gillar finns det alltid pengar.
Varför ställer S upp på sånt?
Miljöpartiet och Vänsterpartiet var förstås emot de båda nämnda anslagen, det säger sig själv. Men Socialdemokraterna i kommunstyrelsen ställde upp för Helmfrid (m).
Lunds socialdemokratiska kommunalpolitiker har kommit långt de senaste tio åren från sin tidigare linje att bara jamsa med borgarna. S intar nu ofta en vänsterhållning som gör det naturligt för partiet att ställa upp sida vid sida med V och Mp.
Det tycks för det mesta råda ett gott samarbetsklimat mellan de röda och gröna partierna. Men ibland faller man in i den gamla medgörliga hållningen. Man kan bara hoppas att det ska ske allt mer sällan.
Kommunen skär ner – men inte när det gäller mässan i Cannes av Ulf Nymark
Lunds kommun deltar nu i dagarna med tio topptjänstemän och dito politiker i en fastighetsmässa i Cannes. Beslut om deltagande är taget utan angivande av syftet med deltagande, utan att antalet deltagare preciseras och än mindre vilka personer/funktioner som ska representera kommunen. Vad värre är: kostnaden för deltagande ingår inte i beslutsunderlaget och finns inte med i beslutet. I efterhand visar det sig att kostnaden uppgår till i storleksordningen en halv miljon kronor.
Under en lång rad av år har Lunds kommun sänt en delegation till fastighetsmässan Mipim i Cannes. Den 17 oktober i fjol beslutade Kommunstyrelsens Arbetsutskott att kommunen återigen år 2012 skulle delta i mässan. Så vitt man kan döma av protokollet från beslutssammanträdet fanns inget egentligt underlag för beslutet. Till exempel anges inget syfte med deltagande, kostnaden för deltagandet framgår inte av protokollet och inte heller vilka och hur många deltagare som ska representera Lunds kommun.
På nyligen från undertecknad ställd fråga svarar tf kommundirektör Göran Eriksson att syftet är ”att exponera Lunds kommun för internationella och nationella investerare” och att mässan är ”en viktig mötesplats för byggherrar, fastighetsföretag, arkitekter, konsulter och anda aktörer”. Som synes ett synnerligen allmänt hållet och luftigt syfte, som därtill tillkommit i efterhand.
Det framgår också indirekt av kommundirektörens svar att någon utvärdering av tidigare års mässdeltagandet hitintills inte gjorts, eftersom ”vinsterna är svåra att kvantifiera”. Mipim 2012 ska dock ”följas upp”, enligt kommundirektören. Hur denna uppföljning ska gå till och när den ska ske framgår dock inte av svaret.
Kostnaden för deltagande i mässan, flyg- och logikostnader belöper sig enligt kommundirektören till 350 000:- Om man till de 350 000 kronorna lägger löne- och arvodeskostnader hamnar man i storleksordningen ca 500 000:-
Det kan finnas många goda skäl för Lunds kommun att delta i en fastighetsmässa på Franska Rivieran. Men så länge dessa skäl inte tydligt och konkret kan anges och så länge inga riktiga utvärderingar görs har lundaborna all anledning att ställa sig frågande till kommunens deltagande. Att kommunen fattar beslut om åtaganden utan att dess kostnader anges är också synnerligen anmärkningsvärt. Demokratisk Vänster överväger att begära att Kommunrevisionen granskar handläggningen av detta ärende.
Kommunens spendersamhet står i denna fråga i bjärt kontrast till de numera ständigt aktuella nedskärningarna inom kommunens kärnområden som vård-, skola och omsorg.
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster i Lund
På nyligen från undertecknad ställd fråga svarar tf kommundirektör Göran Eriksson att syftet är ”att exponera Lunds kommun för internationella och nationella investerare” och att mässan är ”en viktig mötesplats för byggherrar, fastighetsföretag, arkitekter, konsulter och anda aktörer”. Som synes ett synnerligen allmänt hållet och luftigt syfte, som därtill tillkommit i efterhand.
Det framgår också indirekt av kommundirektörens svar att någon utvärdering av tidigare års mässdeltagandet hitintills inte gjorts, eftersom ”vinsterna är svåra att kvantifiera”. Mipim 2012 ska dock ”följas upp”, enligt kommundirektören. Hur denna uppföljning ska gå till och när den ska ske framgår dock inte av svaret.
Kostnaden för deltagande i mässan, flyg- och logikostnader belöper sig enligt kommundirektören till 350 000:- Om man till de 350 000 kronorna lägger löne- och arvodeskostnader hamnar man i storleksordningen ca 500 000:-
Det kan finnas många goda skäl för Lunds kommun att delta i en fastighetsmässa på Franska Rivieran. Men så länge dessa skäl inte tydligt och konkret kan anges och så länge inga riktiga utvärderingar görs har lundaborna all anledning att ställa sig frågande till kommunens deltagande. Att kommunen fattar beslut om åtaganden utan att dess kostnader anges är också synnerligen anmärkningsvärt. Demokratisk Vänster överväger att begära att Kommunrevisionen granskar handläggningen av detta ärende.
Kommunens spendersamhet står i denna fråga i bjärt kontrast till de numera ständigt aktuella nedskärningarna inom kommunens kärnområden som vård-, skola och omsorg.
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster i Lund
Försvaret privatiseras av Gunnar Stensson
SSTI, Swedish Security Technology and Innovation, är ett fristående, privatägt svenskt företag, men har genom flera personer en koppling till FOI, totalförsvarets forskningsinstitut”. Bulvanföretaget skapades för att mörka det svensk-saudiska vapenprojektet som kallas Simoon.
Nu privatiserar regeringen försvarssamarbetet med krigande nationer (det är ju de som behöver vapnen), i detta fall samarbetet med den saudiska diktatur som slog ner demokratirörelsen i Bahrain.
USA har kommit längre. Där privatiserade man krigen mot Irak och Afghanistan genom att överlåta dem till företaget Blackwater, vars anställda legionärer kunde och kan härja utan insyn. (Företaget har bytt namn för att försvinna ur rampljuset)
Dessutom har USA privatiserat fängelser och universitet. Kristna fundamentalister undervisar elever och studenter i den kristna skapelseberättelsen.
Så långt har vi inte hunnit i Sverige, även om skolor, gymnasier och vård- och omsorgsföretag i stor utsträckning är privatiserade. Och nu också försvarssamarbetet.
Bakom privatiseringen av det svensk-saudiska vapenprojektet står förstås Sveriges militär-industriella komplex som vuxit, tack vare USA:s krig. Enligt tidningsuppgifter tredubblades omsättningen under 2000-talet.
Nu finns förhoppningar om ytterligare profiter tack vare ett eventuellt storkrig mot Iran.
Nu privatiserar regeringen försvarssamarbetet med krigande nationer (det är ju de som behöver vapnen), i detta fall samarbetet med den saudiska diktatur som slog ner demokratirörelsen i Bahrain.
USA har kommit längre. Där privatiserade man krigen mot Irak och Afghanistan genom att överlåta dem till företaget Blackwater, vars anställda legionärer kunde och kan härja utan insyn. (Företaget har bytt namn för att försvinna ur rampljuset)
Dessutom har USA privatiserat fängelser och universitet. Kristna fundamentalister undervisar elever och studenter i den kristna skapelseberättelsen.
Så långt har vi inte hunnit i Sverige, även om skolor, gymnasier och vård- och omsorgsföretag i stor utsträckning är privatiserade. Och nu också försvarssamarbetet.
Bakom privatiseringen av det svensk-saudiska vapenprojektet står förstås Sveriges militär-industriella komplex som vuxit, tack vare USA:s krig. Enligt tidningsuppgifter tredubblades omsättningen under 2000-talet.
Nu finns förhoppningar om ytterligare profiter tack vare ett eventuellt storkrig mot Iran.
Hyden om Afrika av Ann Schlyter
För femtio år sen var Göran Hyden aktiv i Utrikespolitiska föreningen i Lund, nu var han föreningens gäst och talade över utvecklingen i Afrika och om bistånd. Café Aten var. ganska fullt av ungdomar den första kvällen i mars. Där var utländska studenter, men mångt fler från Asien än från Afrika. Från fattiga länder kommer inte så många nu när studierna inte längre är gratis. För femtio år sen fanns här studenter på stipendium från de förenade studentkårerna.
Nyligen översattes till svenska en tio år gammal bok om Afrikas samtidshistoria skriven av en holländare, van der Veen, som också nyligen inbjudits och föreläst av Sida och Nordiska Afrika institutet. Van det Veen är en gammal biståndsbyråkrat som försöker förklara sina egna erfarenheter av att Afrika inte utvecklats som han trott. Han lägger ner en hel del energi på att tillbakavisa påståenden om att det koloniala arvet har haft negativa inverkan, vidare hävdar han att även om biståndet inte varit lyckat, så är det inte heller biståndets fel att inte Afrika utvecklats som andra kontinenter. van det Veen stödjer sig på forskare som Patrick Chabal och lägger en stor del av skulden på den afrikanska kulturen.
Globalisering och stadstillväxt
Hyden nämner inte den här tendensen i utvecklingsdebatten, men hans föreläsning kan ändå tolkas i ljuset av den. Hyden förnekar inte att kulturen är viktig, men han betonar istället att Afrika blir mer och mer likt övriga världen. Globalisering och stadstillväxt, uppkomst av eliter inom samhällets olika sektorer (inte enbart inom politiken), och ett växande civilsamhälle, internet och mobiltelefoner, ledarna lika väl som breda lager av befolkningen har koll på världen utanför den egna, och ledarna vet att det kan bli ett högt politiskt pris på att bryta mot internationella regler. Men utvecklingen måste ta tid och den gamla sanningen om att den måste ske på grundval av interna drivkrafter håller sig. Där har biståndet sedan åttiotalet gjort många faktiskt fungerat mot bättre vetande. Biståndsgivarna "harmoniserar" sina insatser, vilket innebär att mottagarstaterna möter en kartell som de inte kan rå på.
Samtidigt som givarländerna sade sig vilja stödja demokrati innebar diktaten från Världsbanken, IMF och givarländerna att det politiska utrymmet för de afrikanska ledarna blev minimalt. Detta undergrävde naturligtvis motivationen att delta i demokratiska processer för att välja dem. För att motverka detta och ge de afrikanska ledarna ägarskap, som det heter på biståndsbyråkratisk svenska, infördes budgetstöd. För några dagar sen gick biståndsminister Gunilla Carlsson ut kritiserade budgetbiståndet. Det var för svårt att kunna följa pengarna och veta vart de tog vägen.
Budgetstöd
Jag frågade Hyden om hans syn på detta. Han var inte heller glad för budgetstöd. Även dessa pengar som går direkt in i mottagarlandets statsbudget är framförhandlade och givarnas önskemål kan få alltför stor genomslagskraft. Ett exempel var att givarna vill att Milleniummålet om alla barn i skolan skulle bli uppfyllt och hade därmed pressat länder att bygga skolor snabbt utan att hinna planera helheten med utbildning av lärare och framtagande av skolmaterial. Hyden visste också att givarländerna skickade ner ekonomer med uppgift att spåra pengarna i budgeten, vilket naturligtvis togs illa upp.
Nej, Hyden gillade inte budgetstöd, han fortsatte att föra fram sin gamla ide om att biståndspengarna skulle samlas i fonder som skulle förvaltas av inhemska styrelser fristående från staten. Ungefär som en forskningspolitik utlyser möjlighet att söka pengar skulle dessa fonder annonsera och sen ta emot ansökningar. I liten skala inom kultursektorn har sådana fungerat i Tanzania, men jag tror som Hyden att de skulle kunna fungera i stor skala.
Nyligen översattes till svenska en tio år gammal bok om Afrikas samtidshistoria skriven av en holländare, van der Veen, som också nyligen inbjudits och föreläst av Sida och Nordiska Afrika institutet. Van det Veen är en gammal biståndsbyråkrat som försöker förklara sina egna erfarenheter av att Afrika inte utvecklats som han trott. Han lägger ner en hel del energi på att tillbakavisa påståenden om att det koloniala arvet har haft negativa inverkan, vidare hävdar han att även om biståndet inte varit lyckat, så är det inte heller biståndets fel att inte Afrika utvecklats som andra kontinenter. van det Veen stödjer sig på forskare som Patrick Chabal och lägger en stor del av skulden på den afrikanska kulturen.
Globalisering och stadstillväxt
Hyden nämner inte den här tendensen i utvecklingsdebatten, men hans föreläsning kan ändå tolkas i ljuset av den. Hyden förnekar inte att kulturen är viktig, men han betonar istället att Afrika blir mer och mer likt övriga världen. Globalisering och stadstillväxt, uppkomst av eliter inom samhällets olika sektorer (inte enbart inom politiken), och ett växande civilsamhälle, internet och mobiltelefoner, ledarna lika väl som breda lager av befolkningen har koll på världen utanför den egna, och ledarna vet att det kan bli ett högt politiskt pris på att bryta mot internationella regler. Men utvecklingen måste ta tid och den gamla sanningen om att den måste ske på grundval av interna drivkrafter håller sig. Där har biståndet sedan åttiotalet gjort många faktiskt fungerat mot bättre vetande. Biståndsgivarna "harmoniserar" sina insatser, vilket innebär att mottagarstaterna möter en kartell som de inte kan rå på.
Samtidigt som givarländerna sade sig vilja stödja demokrati innebar diktaten från Världsbanken, IMF och givarländerna att det politiska utrymmet för de afrikanska ledarna blev minimalt. Detta undergrävde naturligtvis motivationen att delta i demokratiska processer för att välja dem. För att motverka detta och ge de afrikanska ledarna ägarskap, som det heter på biståndsbyråkratisk svenska, infördes budgetstöd. För några dagar sen gick biståndsminister Gunilla Carlsson ut kritiserade budgetbiståndet. Det var för svårt att kunna följa pengarna och veta vart de tog vägen.
Budgetstöd
Jag frågade Hyden om hans syn på detta. Han var inte heller glad för budgetstöd. Även dessa pengar som går direkt in i mottagarlandets statsbudget är framförhandlade och givarnas önskemål kan få alltför stor genomslagskraft. Ett exempel var att givarna vill att Milleniummålet om alla barn i skolan skulle bli uppfyllt och hade därmed pressat länder att bygga skolor snabbt utan att hinna planera helheten med utbildning av lärare och framtagande av skolmaterial. Hyden visste också att givarländerna skickade ner ekonomer med uppgift att spåra pengarna i budgeten, vilket naturligtvis togs illa upp.
Nej, Hyden gillade inte budgetstöd, han fortsatte att föra fram sin gamla ide om att biståndspengarna skulle samlas i fonder som skulle förvaltas av inhemska styrelser fristående från staten. Ungefär som en forskningspolitik utlyser möjlighet att söka pengar skulle dessa fonder annonsera och sen ta emot ansökningar. I liten skala inom kultursektorn har sådana fungerat i Tanzania, men jag tror som Hyden att de skulle kunna fungera i stor skala.
Om Israels mur på Västbanken av Bengt Hall
Amnesty Båstad/Ängelholm har engagerat sig för en palestinsk by på Västbanken. Byn Jayyous är en av många palestinska jordbruksbyar på Västbanken, som starkt påverkas av den mur som byggts av Israel på ockuperat område. Om detta ordnade Amnesty och Utrikespolitiska Föreningen i Lund på onsdagen ett panelsamtal på AF med Ove Bring, professor internationell rätt, Sara Bondesson, Ekumeniska följeslagarprogrammet, Peter Löfgren, journalist och Anders Persson, freds- och konfliktforskare.
Stora delar av muren går långt in på palestinskt territorium med bördig jordbruksmark och viktiga vattenkällor. På många håll är muren en 6 – 8 m hög betongmur medan andra sträckor består av taggtrådsstängsel.
För att jordbrukarna i Jayyous ska få tillträde till sin mark måste de ha tillstånd från israeliska myndigheter. Från början var ”säkerhetsskäl” orsak till att inte få tillstånd. Nu måste bönderna ha tillräckliga bevis för att de äger marken för att få ett passerpass, vilket försvåras av att sådana bevis inte alltid finns för mark som ägts i generationer.
I vissa fall kan någon i familjen få ett tidsbegränsat tillstånd, och får då passera grundposteringarna, som kan ligga långt från hemmet och endast är öppna vid ett fåtal tillfällen om dagen. Öppettiderna för grindposteringarna är mycket oregelbundna och ofta får jordbrukarna vänta i timmar för att grinden ska öppnas. Alla i byn Jayyous är helt beroende av sin mark för sin försörjning. Då det bara är 160 av de 4000 byborna i Jayyous som har tillträde till sin mark är det omöjligt för dem att sköta odlingarna och få ut större skördar.
Amnesty fruktar att arméns allt fler nekanden av tillstånd är en del av Israels strävan att tillskansa sig palestinsk mark. Amnesty International kräver att murbygget på palestinsk mark stoppas och att redan byggd mur tas bort från palestinsk mark.
Ove Bring underströk i panelsamtalet vad den internationella domstolen sagt, nämligen att Palestinas folk har rätt till självbestämmande och att FN bör erkänna Palestina antingen i en enpartistat eller som två statslösning, att muren är olaglig och att Israel bryter mot den humanitära rätten liksom gällande sociala och ekonomiska rättigheter.
Sara Bondesson som varit s k Följeslagare, dvs utsänd av kyrkan för att skydda palestinska medborgare mot övergrepp beskrev hur protester mötts med nattliga arresteringar och trakasserier.
Journalisten Peter Löfgren beklagade tystnaden om Palestina och den apati som följt i spåren. Ingen tycks längre bry sig om den olagliga ockupationen och uppgivenheten på Västbanken är påtaglig. Han beskrev också det komplexa i problematiken t ex att många lever av ockupationen, att bidrag och bistånd pumpas in och därmed upprätthåller det civila samhället. Medan Israel successivt lägger beslag på mark och råvaror på Västbanken slipper man ta ansvar för den palestinska befolkningens väl och ve. Idag finns 500 000 bosättare på Västbanken och Israel kontrollerar 60 % av markytan. Löfgren menar, liksom många andra, att tvåstatslösningen är det enda realistiska alternativet. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå till. Jag är övertygad om att Israels ledning applåderar dagens situation och utveckling. I varje fall så länge omvärlden (läs USA) inte tar sin hand från den judiska staten utan fortsätter pumpa in miljarder både till Israels upprustning och till det Palestinska civila samhället. Israel hoppas att omvärlden slutar bry sig om bosättningarna och muren.
Löfgren tog också upp de inre motsättningarna och korruptionen i Palestina. Han var övertygad om att om Palestina fick styra sitt eget land skulle korruptionen upphöra. Han ställde också frågan om vad Sverige gör. Bildt riktar då och då kritik mot Israels hantering av Palestinierna men när det blev omröstning om Palestinas medlemskap i Unesco så var Sverige ett av få länder som röstade emot.
Flera underströk vikten av att vi fortsätter engagera oss för Palestinas sak, att vi protesterar mot ockupationen och bosättningarna och den olagliga muren.
Stora delar av muren går långt in på palestinskt territorium med bördig jordbruksmark och viktiga vattenkällor. På många håll är muren en 6 – 8 m hög betongmur medan andra sträckor består av taggtrådsstängsel.
För att jordbrukarna i Jayyous ska få tillträde till sin mark måste de ha tillstånd från israeliska myndigheter. Från början var ”säkerhetsskäl” orsak till att inte få tillstånd. Nu måste bönderna ha tillräckliga bevis för att de äger marken för att få ett passerpass, vilket försvåras av att sådana bevis inte alltid finns för mark som ägts i generationer.
I vissa fall kan någon i familjen få ett tidsbegränsat tillstånd, och får då passera grundposteringarna, som kan ligga långt från hemmet och endast är öppna vid ett fåtal tillfällen om dagen. Öppettiderna för grindposteringarna är mycket oregelbundna och ofta får jordbrukarna vänta i timmar för att grinden ska öppnas. Alla i byn Jayyous är helt beroende av sin mark för sin försörjning. Då det bara är 160 av de 4000 byborna i Jayyous som har tillträde till sin mark är det omöjligt för dem att sköta odlingarna och få ut större skördar.
Amnesty fruktar att arméns allt fler nekanden av tillstånd är en del av Israels strävan att tillskansa sig palestinsk mark. Amnesty International kräver att murbygget på palestinsk mark stoppas och att redan byggd mur tas bort från palestinsk mark.
Ove Bring underströk i panelsamtalet vad den internationella domstolen sagt, nämligen att Palestinas folk har rätt till självbestämmande och att FN bör erkänna Palestina antingen i en enpartistat eller som två statslösning, att muren är olaglig och att Israel bryter mot den humanitära rätten liksom gällande sociala och ekonomiska rättigheter.
Sara Bondesson som varit s k Följeslagare, dvs utsänd av kyrkan för att skydda palestinska medborgare mot övergrepp beskrev hur protester mötts med nattliga arresteringar och trakasserier.
Journalisten Peter Löfgren beklagade tystnaden om Palestina och den apati som följt i spåren. Ingen tycks längre bry sig om den olagliga ockupationen och uppgivenheten på Västbanken är påtaglig. Han beskrev också det komplexa i problematiken t ex att många lever av ockupationen, att bidrag och bistånd pumpas in och därmed upprätthåller det civila samhället. Medan Israel successivt lägger beslag på mark och råvaror på Västbanken slipper man ta ansvar för den palestinska befolkningens väl och ve. Idag finns 500 000 bosättare på Västbanken och Israel kontrollerar 60 % av markytan. Löfgren menar, liksom många andra, att tvåstatslösningen är det enda realistiska alternativet. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå till. Jag är övertygad om att Israels ledning applåderar dagens situation och utveckling. I varje fall så länge omvärlden (läs USA) inte tar sin hand från den judiska staten utan fortsätter pumpa in miljarder både till Israels upprustning och till det Palestinska civila samhället. Israel hoppas att omvärlden slutar bry sig om bosättningarna och muren.
Löfgren tog också upp de inre motsättningarna och korruptionen i Palestina. Han var övertygad om att om Palestina fick styra sitt eget land skulle korruptionen upphöra. Han ställde också frågan om vad Sverige gör. Bildt riktar då och då kritik mot Israels hantering av Palestinierna men när det blev omröstning om Palestinas medlemskap i Unesco så var Sverige ett av få länder som röstade emot.
Flera underströk vikten av att vi fortsätter engagera oss för Palestinas sak, att vi protesterar mot ockupationen och bosättningarna och den olagliga muren.
Runt Lund med Vårregnet och Vårvinden av Gunnar Stensson
Som siste man klev jag på bussen som bostadsrättsföreningarna beställt för en rundtur i Lund med stadsarkitekt Bengt Aronsson som guide.
Han underströk att Klostergården är något helt annat en miljonprogrammet, byggt och planerat långt tidigare, ritat av ledande arkitekter. Men det visste vi ju.
Nytt var att det åter finns tankar på att flytta Klostergårdens centrum till den tomma yta som tidigare rymde bensinstationen väster om Klostergården. Det sammanhänger med utbyggnaden av det som tidigare kallades skidbackehuset på parkeringsplatsen väster om Arenan. En utbyggnad skulle förändra tyngdpunkten i området. Men den tycks dröja efter glasmästarens profitabla försäljning av byggnadsrätten.
Den fullsatta bussen fortsatte förbi de snart färdigbyggda Sockerbrukshusen öster om Kung Oskars bro, ut mot Nöbbelöv, sedan genom Stångby och sedan in mot Lund igen.
Vi beundrade nittonvåningshuset Gateway på Scheelegatan med dess i ljuset skiftande färger (det var solsken och vårt perspektiv förändrades i takt med bussens rörelse) och hoppades att det skulle ge lite liv åt det ödsligt tomma Ideonområdet. IKEA är storägare.
Så fortsatte vi till Brunnshög, det nya Lund, stort som hela centrum innanför Ringvägarna. Vi stannade ett tag på högsta punkten, en asfaltyta.
Här skulle man bygga en dunge smäckra skyskrapor som ett landmärke med utsikt över Simrishamn, Trelleborg, Malmö, Köpenhamn och Helsingborg, sa en visionär.
”Detta är i alla fall högsta punkten”, sa Bengt Aronsson. ”Hundra meter högre än Höjeå. Sen får Kirunaborna säga vad de vill.”
Max IV består av högar med uppbökad jord just nu. ESS finns inte alls, men där står världens mest fallfärdiga väderkvarn från 1600-talet, den enda i sitt slag, mer än 350 år.
Vindkraftstraditionen är lika gammal som vattenhjulen. Restaurera kvarnen och gör den till en Brunnshögs Moulin Rouge, kanske med namnet Brunnshögs Mölla!
Projektet Brunnshög sträcker sig fram till 2050-talet, så de flesta av oss får aldrig se det i verkligheten, konstaterade stadsarkitekten. Men vi ska se till att det blir mindre ödsligt än Ideon. Boende, butiker och grönområden ska in mellan institutioner och vetenskapliga anläggningar. Spårvagnar ska förena området med Lunds central och Södra Sandby.
Vi fortsatte till Södra Sandby. Svårt att få till stånd ett riktigt centrum där, suckade stadsarkitekten. Det är ju bara en vägkorsning.
Ut genom Revinges vida naturområden. Hundratals utegående nötkreatur rafsade i det vissna gräset och tycktes trivas i solen. Vi passerade idylliska skansenliknande byar som Silvåkra.
Vi började bli trötta nu. Många av mina medresenärer (men långt ifrån alla) var äldre än jag, med käppar och rollatorer.
I Dalby förundrades vi över den jättelika villamattan Påskagänget och de svarta villorna. Stadsarkitekten planerade för en järnvägsstation vid den eventuella järnvägslinjen till Trelleborg, något som livade andarna och framkallade ett och annat minne.
När vi slutligen rullade in mot Lund påpekade Bengt Aronsson att just här var Lunds profil likadan som den hade varit i hundratals år. Vi begrundade det.
Snart var vi tillbaka i Klostergården, applåderade vår guide och tumlade ut. Pröva gärna en liknande runda, t ex per cykel.
Han underströk att Klostergården är något helt annat en miljonprogrammet, byggt och planerat långt tidigare, ritat av ledande arkitekter. Men det visste vi ju.
Nytt var att det åter finns tankar på att flytta Klostergårdens centrum till den tomma yta som tidigare rymde bensinstationen väster om Klostergården. Det sammanhänger med utbyggnaden av det som tidigare kallades skidbackehuset på parkeringsplatsen väster om Arenan. En utbyggnad skulle förändra tyngdpunkten i området. Men den tycks dröja efter glasmästarens profitabla försäljning av byggnadsrätten.
Den fullsatta bussen fortsatte förbi de snart färdigbyggda Sockerbrukshusen öster om Kung Oskars bro, ut mot Nöbbelöv, sedan genom Stångby och sedan in mot Lund igen.
Vi beundrade nittonvåningshuset Gateway på Scheelegatan med dess i ljuset skiftande färger (det var solsken och vårt perspektiv förändrades i takt med bussens rörelse) och hoppades att det skulle ge lite liv åt det ödsligt tomma Ideonområdet. IKEA är storägare.
Så fortsatte vi till Brunnshög, det nya Lund, stort som hela centrum innanför Ringvägarna. Vi stannade ett tag på högsta punkten, en asfaltyta.
Här skulle man bygga en dunge smäckra skyskrapor som ett landmärke med utsikt över Simrishamn, Trelleborg, Malmö, Köpenhamn och Helsingborg, sa en visionär.
”Detta är i alla fall högsta punkten”, sa Bengt Aronsson. ”Hundra meter högre än Höjeå. Sen får Kirunaborna säga vad de vill.”
Max IV består av högar med uppbökad jord just nu. ESS finns inte alls, men där står världens mest fallfärdiga väderkvarn från 1600-talet, den enda i sitt slag, mer än 350 år.
Vindkraftstraditionen är lika gammal som vattenhjulen. Restaurera kvarnen och gör den till en Brunnshögs Moulin Rouge, kanske med namnet Brunnshögs Mölla!
Projektet Brunnshög sträcker sig fram till 2050-talet, så de flesta av oss får aldrig se det i verkligheten, konstaterade stadsarkitekten. Men vi ska se till att det blir mindre ödsligt än Ideon. Boende, butiker och grönområden ska in mellan institutioner och vetenskapliga anläggningar. Spårvagnar ska förena området med Lunds central och Södra Sandby.
Vi fortsatte till Södra Sandby. Svårt att få till stånd ett riktigt centrum där, suckade stadsarkitekten. Det är ju bara en vägkorsning.
Ut genom Revinges vida naturområden. Hundratals utegående nötkreatur rafsade i det vissna gräset och tycktes trivas i solen. Vi passerade idylliska skansenliknande byar som Silvåkra.
Vi började bli trötta nu. Många av mina medresenärer (men långt ifrån alla) var äldre än jag, med käppar och rollatorer.
I Dalby förundrades vi över den jättelika villamattan Påskagänget och de svarta villorna. Stadsarkitekten planerade för en järnvägsstation vid den eventuella järnvägslinjen till Trelleborg, något som livade andarna och framkallade ett och annat minne.
När vi slutligen rullade in mot Lund påpekade Bengt Aronsson att just här var Lunds profil likadan som den hade varit i hundratals år. Vi begrundade det.
Snart var vi tillbaka i Klostergården, applåderade vår guide och tumlade ut. Pröva gärna en liknande runda, t ex per cykel.
Öppen Lundaeko-föreläsning om klimatförändringar och vatten
Tid: Måndagen den 12 mars 18.00
Plats: Ekologihuset Sölvegatan 37Föreläsare: Göran Ewald docent i ekotoxikologi, lektor i miljövetenskap Malmö Högskola, har arbetat med klimatanpass-ningsfrågor på länsstyrelsen i Skåne
Plats: Ekologihuset Sölvegatan 37Föreläsare: Göran Ewald docent i ekotoxikologi, lektor i miljövetenskap Malmö Högskola, har arbetat med klimatanpass-ningsfrågor på länsstyrelsen i Skåne
Klimatet håller på att förändras, framför allt handlar det om höjda temperaturer och mer vatten i form av ökad nederbörd. Det handlar också om en ökad frekvens av extrema väderhändelser som värmeböljor och skyfall. Eftersom Skåne inte har någon landhöjning så riskerar mycket av Skånes stränder att försvinna.
Vad kan vi i Lunds kommun göra att motverka översvämningar - vad ska en klimatanpassad dagvattenstrategi innehålla? Vad ska kommunen göra och vad kan kommuninnevånarna göra för att minska risken för översvämningar?
Branschorganisationen Svenskt Vatten har sagt att andelen hårdgjord yta måste minska så att vattnet har någon stans att ta vägen. Yteffektiva transportsystem (färre bilar och p-platser), microparker, fjärilsdalar och stadsodling – kan det vara Lunds recept mot kommande översvämningar? Öppna dagvattensystem med bäckar och dammar som i Agustenborg? Fler Östra Torneträsk?
Vad spelar träden, särskilt de stora och gamla med sina rotsystem, för roll i uppgiften att ta hand om de ökade vattenmängderna? I vilken utsträckning bidrar Lunds kommun till att det periodvis är för mycket vatten nedströms i Höje å? Är det dags att lansera solidaritet med Lommaborna? Hur skydda dricksvatten från leptosporidium och andra klimatrelaterade hot mot dricksvattnet?
Arrangörer: Miljöpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan
Vad kan vi i Lunds kommun göra att motverka översvämningar - vad ska en klimatanpassad dagvattenstrategi innehålla? Vad ska kommunen göra och vad kan kommuninnevånarna göra för att minska risken för översvämningar?
Branschorganisationen Svenskt Vatten har sagt att andelen hårdgjord yta måste minska så att vattnet har någon stans att ta vägen. Yteffektiva transportsystem (färre bilar och p-platser), microparker, fjärilsdalar och stadsodling – kan det vara Lunds recept mot kommande översvämningar? Öppna dagvattensystem med bäckar och dammar som i Agustenborg? Fler Östra Torneträsk?
Vad spelar träden, särskilt de stora och gamla med sina rotsystem, för roll i uppgiften att ta hand om de ökade vattenmängderna? I vilken utsträckning bidrar Lunds kommun till att det periodvis är för mycket vatten nedströms i Höje å? Är det dags att lansera solidaritet med Lommaborna? Hur skydda dricksvatten från leptosporidium och andra klimatrelaterade hot mot dricksvattnet?
Arrangörer: Miljöpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan
Blågul nazist med tyska rötter av Gunnar Stensson
Hipp i Malmö har åter satt upp ”Ingvar – en musikalisk möbelsaga”. Senast den spelades var 2010. Den hälsades med ovationer.
Under de två år som gått har samhällsklimatet förändrats. Samtidigt har vi fått mer kunskap om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. Detta har lett till debatt om pjäsens bild av Ingvar Kamprad och Sverige.
Historikern Klas Åmark konstaterar i sin bok ”Att bo granne med ondskan” att nazistpartierna visserligen förblev små och aldrig uppnådde så mycket som en procent i ett val. Däremot existerade en sympati för Hitler och nazismen i akademiska kretsar och den övriga svenska eliten. Den sympatin kunde ha blivit ödesdiger om Sverige hade ockuperats.
Pjäsens utelämnande av fakta om nazismen och fascismen, gör det angeläget att granska Ingvar Kamprads bakgrund och livslånga koppling till Per Engdahl.
Ingvars Kamprads politiska CV
Pojken Ingvar tillhörde familjen Kamprad som vid mitten av 1800-talet invandrat från Tyskland till Sverige och köpt Elmtaryd, en stor gård i trakten av Älmhult. Familjen utgjorde ett främmande element i bygden och kallades ”nassar”. Ingvar var en ensam pojke. När hans far slog honom sökte han skydd hos farmor Fanny som aldrig lärt sig svenska ordentligt.
1938 fick han, endast tolv år gammal, kontakt med Lindholms nazistparti SSS, Svensk Socialistisk Samling. Där fann han den gemenskap han sökte. Han satte upp affischer och spred annat propagandamaterial.
Familjen hade släkt i Sudetlandet, det område som Tyskland avträtt till Tjeckoslovakien efter första världskriget.
Farmor Fanny ställde till med kaffekalas för att fira att Tyskland annekterade Sudettyskland 1938 efter förhandlingar med den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, som trodde sig ha uppnått ”Peace in our time”. Äntligen var hennes fattiga släktingar befriade, återbördade till det tyska hemlandet.
15 år gammal började Ingvar i Osby samskola, ett internat ”på kristen grund”. Där kom han i kontakt med Per Engdahl, som ledde organisationen ”Svensk Opposition”, till vilken den akademiska föreningen ”Sverige-Tyskland” var kollektivansluten. Där fanns både professorer och miljonärer.
Per Engdahl var antisemit och stödde Nazityskland. I tidningen ”Vägen framåt” propagerade han för en lösning av ”judeproblemet”. Judarna skulle deporteras till ett särskilt upplåtet område där de efter behag skulle få bygga en egen stat. Det var på den tiden möjligt att stödja tanken på en judisk stat samtidigt som man var antisemit.
Ingvar ägnade sig åt att sälja både Per Engdahls tidning ”Vägen framåt ” och ungdomsnazisternas ”Ungt folk”. Den svenska hemliga polisen registrerade honom som nazist. Han blev medlem 4014 i SSS, Svensk Socialistisk Samling – Sveriges nazistparti.
Efter att ha avlagt realexamen studerade han vidare på ”Göteborgs Handelsinstitut”. Året var 1943 och han fyllde 17. I Göteborg samarbetade han nära med den synskadade Per Engdahl.
Under de två år som gått har samhällsklimatet förändrats. Samtidigt har vi fått mer kunskap om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. Detta har lett till debatt om pjäsens bild av Ingvar Kamprad och Sverige.
Historikern Klas Åmark konstaterar i sin bok ”Att bo granne med ondskan” att nazistpartierna visserligen förblev små och aldrig uppnådde så mycket som en procent i ett val. Däremot existerade en sympati för Hitler och nazismen i akademiska kretsar och den övriga svenska eliten. Den sympatin kunde ha blivit ödesdiger om Sverige hade ockuperats.
Pjäsens utelämnande av fakta om nazismen och fascismen, gör det angeläget att granska Ingvar Kamprads bakgrund och livslånga koppling till Per Engdahl.
Ingvars Kamprads politiska CV
Pojken Ingvar tillhörde familjen Kamprad som vid mitten av 1800-talet invandrat från Tyskland till Sverige och köpt Elmtaryd, en stor gård i trakten av Älmhult. Familjen utgjorde ett främmande element i bygden och kallades ”nassar”. Ingvar var en ensam pojke. När hans far slog honom sökte han skydd hos farmor Fanny som aldrig lärt sig svenska ordentligt.
1938 fick han, endast tolv år gammal, kontakt med Lindholms nazistparti SSS, Svensk Socialistisk Samling. Där fann han den gemenskap han sökte. Han satte upp affischer och spred annat propagandamaterial.
Familjen hade släkt i Sudetlandet, det område som Tyskland avträtt till Tjeckoslovakien efter första världskriget.
Farmor Fanny ställde till med kaffekalas för att fira att Tyskland annekterade Sudettyskland 1938 efter förhandlingar med den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, som trodde sig ha uppnått ”Peace in our time”. Äntligen var hennes fattiga släktingar befriade, återbördade till det tyska hemlandet.
15 år gammal började Ingvar i Osby samskola, ett internat ”på kristen grund”. Där kom han i kontakt med Per Engdahl, som ledde organisationen ”Svensk Opposition”, till vilken den akademiska föreningen ”Sverige-Tyskland” var kollektivansluten. Där fanns både professorer och miljonärer.
Per Engdahl var antisemit och stödde Nazityskland. I tidningen ”Vägen framåt” propagerade han för en lösning av ”judeproblemet”. Judarna skulle deporteras till ett särskilt upplåtet område där de efter behag skulle få bygga en egen stat. Det var på den tiden möjligt att stödja tanken på en judisk stat samtidigt som man var antisemit.
Ingvar ägnade sig åt att sälja både Per Engdahls tidning ”Vägen framåt ” och ungdomsnazisternas ”Ungt folk”. Den svenska hemliga polisen registrerade honom som nazist. Han blev medlem 4014 i SSS, Svensk Socialistisk Samling – Sveriges nazistparti.
Efter att ha avlagt realexamen studerade han vidare på ”Göteborgs Handelsinstitut”. Året var 1943 och han fyllde 17. I Göteborg samarbetade han nära med den synskadade Per Engdahl.
1944 var han färdig med studierna och återvände hem till Elmtaryd.
Där träffade han Otto Ullman som arbetade som dräng på gården. Otto hade 1938 räddats undan den nazistiska terrorn i Wien genom en insats från Svenska Israelsmissionen, en organisation under den svenska kyrkan. Han skildes för alltid från sina judiska föräldrar. De mördades i Auschwitz 1944.
Det märkliga inträffade då, att nazisten Ingvar blev god vän med den judiska flyktingen Otto, som vi idag skulle kalla ett ensamkommande flyktingbarn.
Mellan Ingvar och Otto utvecklades en nära vänskap som varade i minst ett decennium.
Ingvar levde ett dubbelliv. Han arbetade sida vid sida med Otto först i jordbruket och senare i embryot till IKEA. Samtidigt upprätthöll han kontakten med Per Engdahl och fortsatte sin politiska aktivitet.
Per Engdahl erkände i ”Vägen framåt” att det begåtts ”enstaka övergrepp mot judarna”, men påstod att tyskarna hade drabbats hårdare.
Vi vet nu att vedergällningen mot sudettyskarna blev fruktansvärd. 450 000 dödades i krigets slutskede. Det motsvarar ungefär var åttonde sudettysk. De överlevande flydde till Tyskland, där de i årtionden kom att utgöra en farlig revanschistisk kraft.
Vänskapen mellan Per Engdahl och Ingvar Kamprad bestod. 1950 gifte sig Ingvar, Per var med på bröllopet. Samma år deltog Ingvar i Nysvenskarnas riksstämma. Han bidrog med ekonomiskt stöd.
Per Engdahl blev som vi vet en inflytelserik ideolog för Europas högerextrema rörelser. Under de senaste decennierna har de vuxit och blivit en politisk kraft att räkna med i länder som Österrike, Frankrike, Schweiz och Belgien. I vårt land kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Det skulle ha glatt Per Engdahl.
Till Elisabeth Åsbrink sa Ingvar Kamprad i en intervju 2010: ”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
En firmafest för svenskar
Se gärna ”Ingvar. En möbelsaga.” Men kom då ihåg den dolda politiska delen av Ingvars CV! Bland publiken kanske ni kommer att upptäcka personer vars åsikter ni bekämpar.
När Niklas Orrenius beskrev sina intryck av pjäsen för Malena Forsare, som drog igång debatten (SDS 4/3), beklagade han frånvaron av friktion i pjäsens första halva.
Han noterade, att nazismen och fascismen, som var en bit av Sverige då och som är och förblir en del av Ingvar Kamprads biografi, blir ännu mer närvarande, eftersom pjäsen utelämnar fakta. Frånvaron förvandlas till en tung skugga som sviktar i scenrummet. Pjäsen blir en firmafest för svenskar, en sugarcoating av Ingvar Kamprads liv.
Källor:
Klas Åmark, ”Att bo granne med ondskan”; Elisabeth Åsbrink, ”Och i Wienerwald står träden kvar”; Bertil Torekull och Ingvar Kamprad, ”Historien om IKEA”; Sverker Oredsson, ”Lunds universitet under andra världskriget”.
Där träffade han Otto Ullman som arbetade som dräng på gården. Otto hade 1938 räddats undan den nazistiska terrorn i Wien genom en insats från Svenska Israelsmissionen, en organisation under den svenska kyrkan. Han skildes för alltid från sina judiska föräldrar. De mördades i Auschwitz 1944.
Det märkliga inträffade då, att nazisten Ingvar blev god vän med den judiska flyktingen Otto, som vi idag skulle kalla ett ensamkommande flyktingbarn.
Mellan Ingvar och Otto utvecklades en nära vänskap som varade i minst ett decennium.
Ingvar levde ett dubbelliv. Han arbetade sida vid sida med Otto först i jordbruket och senare i embryot till IKEA. Samtidigt upprätthöll han kontakten med Per Engdahl och fortsatte sin politiska aktivitet.
Per Engdahl erkände i ”Vägen framåt” att det begåtts ”enstaka övergrepp mot judarna”, men påstod att tyskarna hade drabbats hårdare.
Vi vet nu att vedergällningen mot sudettyskarna blev fruktansvärd. 450 000 dödades i krigets slutskede. Det motsvarar ungefär var åttonde sudettysk. De överlevande flydde till Tyskland, där de i årtionden kom att utgöra en farlig revanschistisk kraft.
Vänskapen mellan Per Engdahl och Ingvar Kamprad bestod. 1950 gifte sig Ingvar, Per var med på bröllopet. Samma år deltog Ingvar i Nysvenskarnas riksstämma. Han bidrog med ekonomiskt stöd.
Per Engdahl blev som vi vet en inflytelserik ideolog för Europas högerextrema rörelser. Under de senaste decennierna har de vuxit och blivit en politisk kraft att räkna med i länder som Österrike, Frankrike, Schweiz och Belgien. I vårt land kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Det skulle ha glatt Per Engdahl.
Till Elisabeth Åsbrink sa Ingvar Kamprad i en intervju 2010: ”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
En firmafest för svenskar
Se gärna ”Ingvar. En möbelsaga.” Men kom då ihåg den dolda politiska delen av Ingvars CV! Bland publiken kanske ni kommer att upptäcka personer vars åsikter ni bekämpar.
När Niklas Orrenius beskrev sina intryck av pjäsen för Malena Forsare, som drog igång debatten (SDS 4/3), beklagade han frånvaron av friktion i pjäsens första halva.
Han noterade, att nazismen och fascismen, som var en bit av Sverige då och som är och förblir en del av Ingvar Kamprads biografi, blir ännu mer närvarande, eftersom pjäsen utelämnar fakta. Frånvaron förvandlas till en tung skugga som sviktar i scenrummet. Pjäsen blir en firmafest för svenskar, en sugarcoating av Ingvar Kamprads liv.
Källor:
Klas Åmark, ”Att bo granne med ondskan”; Elisabeth Åsbrink, ”Och i Wienerwald står träden kvar”; Bertil Torekull och Ingvar Kamprad, ”Historien om IKEA”; Sverker Oredsson, ”Lunds universitet under andra världskriget”.
Angående gång- och cykelväg mellan Odarslövsvägen och Norra Gränsvägen av Ulf Nymark
Till Tekniska nämnden, Lunds kommun
Lergröt
Det finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Mellan Odarslövsvägen (vid Max IV) och Norra Gränsvägen stäcker sig en markväg som tidigare var reglerad som gång- och cykelväg i båda riktningarna. Sedan en tid tillbaka är den reglerad som gång- och cykelbana enbart i nord och nordvästlig riktning från väster om motorvägen, alltså med vägmärke ”D6. Påbjuden gång- och cykelbana”. I östlig och sydöstlig riktning är den reglerad som en väg där färd med motordrivet fordon är förbjuden, utom för ”behörig trafik”.
Det finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Kulturtips
Armand Mirpour (SE) LIVE – Support: Crying Day Care Choir (SE)
På Babel den 9 mars 2012 kl 19:00.
Läs mer »
På Babel den 9 mars 2012 kl 19:00.
Läs mer »
Carminho
På Palladium 9 mars kl 19.30. Läs mer »
På Palladium 9 mars kl 19.30. Läs mer »
det vita i vitt
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
Internationella Kvinnodagen med Rigmor Gustafsson och Jan Sigurd
I Caroli kyrka 9 mars kl 19:00. Läs mer »
I Caroli kyrka 9 mars kl 19:00. Läs mer »
Ladies Wellness Night på Kallbadhuset
En kväll för bara damerna... Hela kallbadhuset öppet med olika aktiviteter, 9 mars på Ribersborgs Kallbadhus
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
En kväll för bara damerna... Hela kallbadhuset öppet med olika aktiviteter, 9 mars på Ribersborgs Kallbadhus
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 09 mar kl. 19:00. Läs mer »
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 09 mar kl. 19:00. Läs mer »
De 7 dygderna | Teaterimprovisation | Ödmjukhet
Månteatern ger 7 kvällar i folkbildningens tecken utan syrgas och flytväst. Teaterimprovisatörer och det akademiska Lund tar ett skamgrepp på De 7 dygderna.
Lör 10 mar kl. 19:00. Läs mer »
Månteatern ger 7 kvällar i folkbildningens tecken utan syrgas och flytväst. Teaterimprovisatörer och det akademiska Lund tar ett skamgrepp på De 7 dygderna.
Lör 10 mar kl. 19:00. Läs mer »
Magisk Galashow
Magisk Galashow med några av Sveriges Bästa Trollkonstnärer, på Moomsteatern 10 mars kl 20:30. Läs mer »
Magisk Galashow med några av Sveriges Bästa Trollkonstnärer, på Moomsteatern 10 mars kl 20:30. Läs mer »
Apkonster
En föreställning fylld med akrobatik, trolleri och magi på högsta nivå, där spänning varvas med skratt. Gästspel av Dockteaterverkstan på Teater Sagohuset.
Sön 11 mar kl. 12:00. Läs mer »
En föreställning fylld med akrobatik, trolleri och magi på högsta nivå, där spänning varvas med skratt. Gästspel av Dockteaterverkstan på Teater Sagohuset.
Sön 11 mar kl. 12:00. Läs mer »
Le Corsaire
Live från Bolsjojbaletten på Spegeln och Kino 11 mars kl 16:00. Läs mer
Live från Bolsjojbaletten på Spegeln och Kino 11 mars kl 16:00. Läs mer
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Sön 11 mar kl. 16:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Sön 11 mar kl. 16:00. Läs mer »
I betraktarens ögon
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 13 mar kl. 19:30. Läs mer »
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 13 mar kl. 19:30. Läs mer »
A Hawk and A Hacksaw
framför egenkomponerad filmmusik till Sergei Paradjanovs film, Shadows of Forgotten Ancestors.
Den 14/3 kl 20:30 på INKONST. Läs mer »
framför egenkomponerad filmmusik till Sergei Paradjanovs film, Shadows of Forgotten Ancestors.
Den 14/3 kl 20:30 på INKONST. Läs mer »
Louise Hoffsten & Band + Support. Stiko Per Larsson
På Palladium 15 mars kl 19:30. Läs mer »
På Palladium 15 mars kl 19:30. Läs mer »
En hyllning till Eva Cassidy
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
Karl Bartos till Malmö och Babel
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-03-01
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan 3 mars kl 17
"En flygel och tjugo fingrar" Christina Jansson och Boel Videke
"En flygel och tjugo fingrar" Christina Jansson och Boel Videke
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)