Några framtider av Ulf Nymark

Atomkraft – framtidens energi?
Mer atomkraft vill statliga Vattenfall och flera borgerliga partier ha. Bra om dessa atomkraftskramare ville ta sig en funderare på vad en nordamerikansk man vid namn Jeff Immelt säjer: ”Atomkraft är så dyr i jämförelse med andra former av energi att den är verkligt svår att motivera.” Herr Immelt är inte mister vem som helst: han är VD för ett av världens största företag inom elbranschen - General Electric.

Emporia – framtidens handel?
Ett nytt externt köptempel ska öppna utanför Malmö. Emporia ska det heta. Kring Emporia är det nu euphoria. 7000 nya jobb kommer att skapas. Säjs det. Detta med nya köptempels jobbskapande kapacitet tillhör borgerlighetens och marknadsnissarnas mest omhuldade myter. För en myt är det förstås. Inom handel skapas i princip bara nya jobbtillfällen som i den utsträckning som handelns samlade omsättning ökar. Fast rationaliseringar som t ex självbetjäningskassor motverkar förstås den eventuella ökning av jobbtillfällen som tillväxten av omsättningen kan skapa. Blir det 7000 arbetstillfällen vid Emporia försvinner i princip 7000 jobb någon annanstans i Malmö och Skåne. För min del önskar jag att detta köptempel går samma öde till mötes som drabbade den iberiska staden med samma namn omkring år i slutet av 200-talet efter vår tideräkning. Staden raserades då av frankerna. Givetvis menar jag inte att frankerna ska förgöra Malmös Emporia – men jag hoppas innerligt att Marknadskrafternas ”kreativa förstörelse” så snart som möjligt ska drabba köptemplet.

Elbilar – framtidens motorfordon?
När nu etanol, raps, palmolja med flera ickefossila motorfordonsbränslen visat sig vara föga miljö- och klimatvänliga ser många elbilen som en biltrafikanternas frälsare. Men hur ser det egentligen ut på elbilsmarknaden? Den globala konsultfirman Roland Berger Strategy Consultants har enlig Svenska Dagbladet kartlagt marknaden. Knappt en promille av världens totala bilförsäljning utgörs av elbilar. Den försäljning som sker är extremt beroende av statliga subventioner. ”I princip är det så att om man inte har stora subventioner för elbilarna, så säljer man inte några”, säjer, Per M. Nilsson, talesperson för företaget. Det krävs ”stora subventioner, i storleksordningen 100 000 kronor, för att elbilen ska få någon spridning”, enligt konsultföretaget. För min del tror jag inte att ens de mest bilvurmande borgare skulle vara beredda till så stora subventioner till bilägarna. Men man kan inte vara säker … Hur som helst fastslår Riksrevisionen i en rapport att elbilarna år 2020 kommer att ha minskat personbilsflottans koldioxidutsläpp med mindre än en procent! Men biogas och andra klimatvänliga biodrivmedel då? Riksrevisonen räknar med att biodrivmedel kan minska utsläppen av växthusgaser med mellan 6 och 12 procent år 2020 – men då har inte hänsyn tagits till förändrad markanvändning. Dessa minimala utsläppsminskningar är givetvis långt ifrån vad som behövs för att nå klimatmålen. Rapporten är ytterligare ett tungt vägande dokument som visar att det finns ett enda verkligt effektivt sätt att reducera utsläppen från transportsektorn och det är förstås att bilresandet minskar.

Grönt, gult, blått, vitt av Gunnar Stensson

Vita malvor slingrar elegant uppför nässlornas och kardborrarnas stjälkar. De smidiga revorna skjuter skott: tunga bladknippen som tynger och kväver värdväxterna.
   Ett bestånd balsaminer vidgar sedan några år sitt territorium. Den dyiga dälden längs ån lyser mättat rödlila. Man hör knäppandet när balsaminernas kapslar skjuter ut sina frön och erövrar ny mark för nästa säsong.
   Dammens blanka vatten klyvs av en välvd glänsande karprygg. Den massiva kroppen glider värdigt mot ett hörn där flera andra fiskar rör sig.
   Tre svarta fåglar speglas när de svävar över vattnet. De slår sig ned på betongbalken bland änderna. Tre storskarvar. Nu blickstilla, Deras spjutnäbbar pekar snett uppåt. En av dem fäller ut vingarna.
   Mitt i dammen flyter smådoppingens bo som en liten flotte. Honan ligger där med ett par ungar. I juni förstördes ett bo av blåst och regn, men det nya försöket har alltså lyckats.
   Ett enda svanpar har lyckats rädda en enda unge genom de farliga sommar- månaderna. Från början var ungarna två. Räven eller minken har nog tagit den ena. Man har kunnat se färska tömda svanägg på stigen.
   Hägrarna syns inte till, men det myllrar av knäppande sothöns och änder.
   Klasar av björnbär mognar hastigt i det varma solskenet. Buskarna är extremt taggiga och taggarna har hullingar som biter sig fast i hud och kläder.
   Jag tittar upp genom en glugg i den branta brinkens lövmassor. Grönt, gult, blått, vitt. Naivt och enkelt: gröna löv, gul kornåker, blå himmel, vita molntussar. Som en barnteckning.
   På hemväg råkar jag möta några studenter från SLU i Alnarp vid åbron. De har satt ut en ålafälla. Syftet är att räkna ål, men de tror inte att de kommer att fånga någon. Ålarna håller på att ta slut, men jag berättar att jag såg en för fyra fem år sedan, i en av dammarna.

”Personlig vinning undergräver USA:s ekonomi” av Gunnar Stensson

Joseph E Stiglitz, nobelpristagaren i ekonomi, definierar de senaste årens ekonomiska utveckling i USA så här: ”inkomst och förmögenhet koncentreras till toppen medan urholkningen finns i mitten och den tilltagande fattigdomen i botten.” Marx gjorde samma iakttagelse redan i sitt kommunistiska manifest.
   Stiglitz skiljer mellan vinst och ”personlig vinning”. Han konstaterar att bankirer ”som fört såväl den globala ekonomin som sina egna företag till ruinens brant fick extra stora bonusar.”
   ”Personlig vinning” har varit drivkraften bakom en oproportionerligt stor del av förmögenheterna.
   Verkställande direktörer tillskansar sig ”en orimligt stor andel av företagens intäkter.”
   Annan personlig vinning har tillkommit genom toppens politiska monopol: man säljer dyrt till staten och köper till exempel mineralrättigheter till ”omåttligt låga priser”.
   Stiglitz angriper den ”befängda föreställningen att det gagnar alla när toppskiktet berikas”.
   ”Personlig vinning” förvrider ekonomin. Genom ett ”halvt korrupt finansieringssystem för valkampanjer och svängdörrar mellan stat och näringsliv” har de som äger makten över pengarna också monopol över den politiska makten. Det demokratiska genombrottet för hundra år sedan skapade en motvikt till det vinningslystna toppskiktet i samhället. Nu har det tillvällat sig också den politiska makten.
   USA ”favoriserar rika och erbjuder rättvisa åt dem som har råd”.
   Grundläggande för Stiglitz resonemang är distinktionen mellan vinst och ”personlig vinning”. Den ”personliga vinningen” är uteslutande parasitär och skadlig. Parasiterna är verkställande direktörer, bankirer som inkasserar bonus och politiker som suger ut staten.
   Deras agerande hämmar tillväxten, och alltså den verkliga vinsten. I länder som Grekland, Italien och Spanien har de försatt staten i en situation på gränsen till bankrutt.
   I svensk debatt förekommer inte distinktionen mellan vinst i bemärkelsen företags sunda vinst och den personliga girighetens excesser. De tärande bankirerna, direktörerna och politikerna beundras som om de bidrog till vinst och tillväxt när de i själva verket underminerar landets ekonomi.
   Joseph Stiglitz publicerade nyligen boken ”The Price of Inequality: How today’s Divided Society Endangers our Future”. Sydsvenskan publicerade 21/7 hans artikel ”Den amerikanska drömmen har blivit en myt. USA uppvisar störst ojämlikhet bland världens utvecklade länder.”

Krigshot i Mellanöstern av Gunnar Stensson

Blodbadet i Syrien fortsätter. Omvärlden är passiv. Ett skäl till detta kan vara den hotande större konflikten mellan å ena sidan USA och Israel och å den andra Iran.
   Israeliska politiker hotar åter att anfalla Iran. New York Times varnar 14/8 Israel för konsekvenserna. Förhandlingar med Iran har nyligen inletts. Ett israeliskt anfall skulle kunna leda till en oöverskådlig katastrof.
   VB publicerade i våras en översättning av Günter Weiss varning för ett möjligt israeliskt kärnvapenanfall. Tidskriften Der Spiegel följde upp nobelpristagarens dikt med ett stort reportage om Tysklands försäljning av kärnvapenbestyckade ubåtar till Israel, avsedda att placeras utanför den iranska kusten.

Den amerikanska tidskriften Foreign Affairs fortsätter debatten i juli-augusti-numret 2012 under rubriken ”Why Iran should get the bomb”.
   Tidskriften samman- fattar artikeln som skrivits av professor Kenneth N. Waltz vid Columbia-universitetet så här:
   ”Ledare i USA och Israel har deklarerat att ett kärnvapenbeväpnat Iran utgör ett unikt skrämmande framtidsscenario och rentav skulle innebära ett existentiellt hot. I själva verket skulle det vara den bästa möjliga lösningen av den aktuella konflikten mellan Väst och den Islamiska republiken. Ett kärnvapenbeväpnat Iran skulle innebära en mer varaktig maktbalans i Mellanöstern och leda till större stabilitet, inte mindre.”

Professor Waltz ser tre möjliga utgångar av krisen kring Irans kärnenergiprogram.
   Den första möjligheten innebär att sanktionerna skulle tvinga Iran att ge upp sina planer. Det är ytterst osannolikt, vilket bland annat exemplet Nordkorea visar. Sannolikt blir effekten att Iran ser större skäl att skaffa sig skyddet från det ultimata avskräckningsvapnet.
   Den andra möjligheten är att Iran avbryter utvecklingen alldeles före ett kärnvapentest, men bevarar möjligheten att skapa ett kärnvapen på kort tid. Det är så Japan agerat. Kanske skulle USA och Israel acceptera en sådan utgång.
   Den tredje möjligheten är att Iran fortsätter som hittills och avslutar med att inför världen genomföra ett kärnvapentest. Enligt USA och Israel är en sådan utgång oacceptabel och innebär ett existentiellt hot. Ett sådant språk är typiskt för stormakter. Men varje gång ett nytt land har lyckats ta sig in i kärnvapenklubben har de andra medlemmarna ändrat sig och valt att leva med det.
   Israels kärnvapenmonopol har i fyra decennier underblåst instabiliteten i Mellanöstern. Ingen annanstans förekommer ett sådant monopol. Militär makt kräver att balanseras. Det förvånande med Israel är att det har dröjt så lång tid innan en balans börjar framträda.
   Genom att bomba anläggningar i Iran och Syrien har Israel på kort sikt fördröjt uppkomsten av en kärnvapenbalans.
   Kanske ska den uppkomna krisen ses som en relativt ny kärnvapenkris utan snarare som slutstadiet i en kris som pågått i fyra decennier som kommer att upphöra när den militära balansen är återupprättad.
   Professor Waltz hävdar att de iranska ledarna agerar rationellt och att påståendet att de är galna är felaktigt. Det är inte troligt att Iran skulle använda sitt kärnvapen till att angripa Israel med de konsekvenser det skulle innebära. Historien visar att makter som fått tillgång till kärnvapen inte blir mer aggressiva utan mindre. Historien visar att innehavet av kärnvapen leder till ökad stabilitet.

Foreign Affairs innehåller ytterligare två artiklar om Iran-krisen med ett något annorlunda perspektiv. Graham Allison undersöker vilka förhandlingsslutsatser man kan dra av den kubanska missilkrisen och Amatzia Baram undersöker hur president Saddam påverkades av Västs avskräckningspolitik.

Rapport från Almedalen Från Lucifer, vår utsände medarbetare.

Ja det gick naturligtvis inte att motstå i längden. Här läser man år efter år hur Sveriges politiska centrum under en vecka i juli förflyttas till Visby. Veckobladet är visserligen strikt inriktat på Lund med omnejd, men nu satsade Lunds kommunstyrelse bortåt en halv miljon för att vara där och representeras av sina ledande politiker, dvs Mats Helmfrid, Tove Klette m.fl. Det är klart att det måste bevakas.
   Det blev alltså en billighetsbiljett till Stockholm, och pendeltåget till Nynäshamn och en båtbiljett till Visby och jag förstod återigen varför Gotlandsbolaget är så illa omtyckt. Jag kom till själva Almedalen i lagom tid för att få en glimt av Reinfeldt i talarstolen. Jag tror inte precis han sa något intressant. Sen sov jag hos en semestrande son ute i Tofta, två mil söder om Visby.

Den arbetande pressen
Nästa morgon gick jag till Presscentrum för att fixa min ackreditering, dvs. en liten plastbricka där det stod PRESS. Det gick bra med hjälp av ett papper från VB:s ansvarige utgivare. Men vinsten var måttlig: man fick använda deras datorer, men nuförtiden har ju alla laptoppar och smarta telefoner som fixar allt, så där var inte precis någon rusning.
   Ja, och sen var jag igång ett och ett halvt dygn framöver. Jag tänker inte beskriva det i detalj – alla har säkert läst sådana rundmålningar till leda. Jag deltog inte heller så intensivt i festligheterna – Veckobladets traktamentsregler tillåter inte några sådana, utan när det blev kväll sökte jag mig till Busstorget och tog Regionbussen ut till Tofta. Jag missade nog en del där, men hann snika mig till några glas på de öppna mottagningar som startar på alla håll vid 18-tiden. Jag hade fel på en punkt: jag hade tagit för givet att det var vitt vin som bjöds, men det var rosé som helt dominerade. Utskänkningen var emellertid generös: ingen räknade glasen som hämtades och det var fritt fram för den intresserade allmänheten.  Ja, det är ju skattebetalarna som bjuder.

Stockholmsmedia möter Stockholmspolitiker
Men vad är då Almedalen.

Jo, en park nere vid hamnen där partiledarna håller sina halvtimmesanföranden på kvällen, men mera symboliskt är det en årlig träff mellan media och politiker. De som räknas är Stockholmsmedia och Stockholmspolitiker, låt oss säga max 50 personer ur vardera gruppen. Det är s.a.s. alfahannarna, De är förstås omgivna av uppvaktningar av betahannar och – honor som är många fler: landsortsjournalister och kommunalpolitiker med säg femhundra pers i vardera gruppen. I en ytterligare periferi, gammagruppen finns alla de som bär och flyttar och delar ut broschyrer, influgna assistenter och ungdomsförbundare som agerar hejaklackar till sina partiledare och tillägnar sig politisk kultur, låt oss säga tillsammans upp emot tiotusen.
   Verksamheten, seminarierna, finns överallt i stan med koncentration till Hästgatan, Donners plats och hamnen. Expressen hade 50 man på plats i Viby och gav ut en daglig 32-sidig tidning med bara Almedalsnytt. I deras stuga fanns Niklas Svensson, tidigare verksam med Politikerbloggen, sen politisk reporter på TV4 och Expressen. Svensson var ett tag avstängd eftersom han blev bötfälld i härvan med dataintrång hos S vid valet 3006 (lustigt att det alltid är folkpartister inblandade i sådant?). Förbi Svensson i Expressens valstuga passerade alla politiker revy, en varje halvtimme. Han var självklart Almedalens enskilt mäktigaste person i år.
   Nåväl, hur ska man se på Almedalens politiska ekonomi, dess historia och framtid? Ständigt större, fler människor och evenemang? Jag lyssnade på ett seminarium om det, ordnat av samtidshistorikerna vid Södertörns universitet, med Kjell Östberg som ordförande. Först framträdde Klas Eklund, som har varit med längst – han var med Palme där på 60-talet och kunde berätta om det stillsamma och seriösa ekonomiska seminarium som ordnades av S. Sen berättade Jan-Erik Larsson, sexliberal i Lund på 60-talet, sedan politik redaktör på Sydsvenskan, direktör på Svenskt Näringsliv och nu konsult på Prime Konsult och en av landets mest framgångsrika propagandister (han var ledande i kampen mot löntagarfonderna och i den valkampanj som fick oss med i EU). Så kom VPK, med Lars Werner badande från bryggan utanför. I slutet av 80-talet blandade sig SAF i leken som ett led i sin allmänna offensiv och efter hand dök det upp den ena efter den andra näringslivsorganisationen. Då kom också folkpartiet med ett seminarium – de borgerliga partierna betraktade länge Almedalsverksamheten som i första hand ett socialdemokratiskt jippo och det ville man inte stödja.

Sen expansion
Men nu var alla riksdagspartierna med och 2001 var man uppe i ca 50 evenemang. Lena Mellin, Aftonbladet, hade inget särskilt att berätta men hon var med ibland och då var det inte så många som brydde sig om Almedalen, Mona Sahlin berättade att när hon blev socialdemokratisk partiledare så var det första gången hon var i Almedalen. År 2005 var man uppe i 250 och 2009 i 1041 evenemang. Och i år var det 1818 – den stora expansionen är sen, bara fem år gammal.
   Hur blir det framöver? Ja, det troliga är att nu planar det ut eller rent av krymper. Ett hotellrum i Visby måste beställas år i förväg och kostar sådär 2000-3000 per natt. Lokaler att hålla seminarier i har på samma sätt hög hyra. Jan-Erik Larsson berättade att han ofta fick frågor från företagsledare om det var lönt att ordna något evenemang och han avrådde oftast. Det är helt enkelt inte värt pengarna. Ville man träffa någon särskild politiker eller journalist är det billigare och bättre att åka hit över dan och bjuda på en lunch.  Visby tål inte fler evenemang och kostnaderna håller på att bli för höga för vad man får i utbyte.

Väl använda pengar?
Ja, vad är utbytet? Skånelandstinget och några skånska kommuner hade hyrt ett stort gammalt bankhus, för tillfället kallat Öresundshuset, som måste ha varit med de absolut dyraste och mest centrala lokalerna. Lunds kommunstyrelse som skär ner på alla sociala och kulturella utgifter hade råd att bidra med 300,000 till det hela och beviljade sug därutöver själva 150,000 för kommunstyrelseledamöternas resor och uppehälle. Jag gick dit, drack några öl och åt några läckra smörrebröd för att i någon mån få återbäring på kommunalskatten. Ja, där kunde man alltså möta Mats Helmfrid, Tove Klette och Christer Wallin för att inte tala om Vilmer Andersson (v) och Vellinges Göran Holm. Det var gott om chips och salta jordnötter och det fanns travar av broschyrer om Öresundsregionens förträfflighet. Väl använda pengar? Nej, jag tror inte det. Men i Sydsvenskan berättar den utsände journalisten vilken succé Öresundshuset var. Verkligen?  Hanna G, (v) var f.ö. också i Almedalen men hade omdöme nog att betala själv.
   Jag var på ett av seminarierna där, arrangerat av Jernhusen som ju äger våra stationshus och vi var väl så där tio åhörare. Jernhusen presenterade sig som ett fastighetsbolag som ytterst marginellt och bara i det fjärran förgångna hade med järnvägar att göra. Att det finns någonstans att köpa biljetter i deras hus, t.ex. i Lund, brydde de sig inte om, det var SJ:s ensak. Moderatorn, Jan Wifstrand, tycke det var roligast att prata mest själv och släppte endast med tvekan in två frågor efter två timmars snack.

En uppskattad fringis
Vad tycker jag då om Almedalen? Ja man ser ju en del uttalanden om att det här är politikens Kiviks marknad, i regel uttalat av människor som inte tycker om Kiviks marknad.

Sjöbo, Kivik eller Almedalen?

Själv tycker jag att det är inget fel på den även om det är Sjöbo marknad jag brukar besöka. Marknader har sin funktion. Det är väl roligt för journalister från Hässleholm och Sundsvall att gå på presskonferens tillsammans med KG Bergström och Anders Borg. Och vem är jag att missunna landets kommunalpolitiker att komma samman i de ljumma Visbykvällarna och dricka rosé eller kanske något starkare med sina kollegor. Almedalsveckan är helt enkelt en fringe benfit för politiker och journalister, en liten extra förmån, en betald semestervecka som kompensation för ett ofta tråkigt och otacksamt jobb i kommuner och regioner. Men att det skulle vara väl använda pengar, nej, det ska ingen inbilla mig.

Politisk diversehandel av Ulf Nymark

Debatt om Byahuset inställd på grund av feghet
I början av juli fick samtliga partier i Lund från Föreningen Byahusets vänner i Södra Sandby en inbjudan till debatt om förslaget om indraget kommunalt ekonomiskt stöd till Byahuset. Debatten skulle äga rum den 23 augusti. Givetvis tackade Demokratisk Vänster ja till denna inbjudan. Nu har vi i dagarna fått ett e-brev med följande lydelse från föreningen: ”Vi har tacksamt mottagit anmälan från ert parti men tyvärr har alla partier som sagt sig inte stödja Byahuset trots påminnelse underlåtit att svara på inbjudan till vår debatt. Eftersom det inte blir mycket debatt om endast ena sidan ställer upp har vi tagit beslutet att ställa in debatten!” Det är naturligtvis höjden av feghet av de borgerliga partier som vill slopa stödet till Byahuset. Och det är förstås också att svika sina demokratiska plikter, men den räkningen får väl de borgerliga väljarna göra upp med partierna om i nästa val. Sanningen att säja är jag oklar över om något av de rödgröna partierna förespråkar indraget stöd, jag hoppas verkligen att så inte är fallet.

LKF och Brinck
Göran Brinck är namnet på den moderate ordföranden i LKF, kommunens fastighetsbolag. I ett par artiklar i Sydsvenskan i början av denna månad har han beklagat sig över att LKF inte får köpa mark av kommunen och att de privata bostadsbolagen kommer i första hand. I sanning ett märkligt uttalande: det är ju Brinck och hans partikamrater som tillsammans med de andra borgerliga partierna styr över kommunens mark. Av ideologiska skäl prioriterar borgarna alltid de privata byggherrarna (som för det mesta bygger svindyra bostadsrätter eller villor). De tusenden som står i bostadskön tvingas stå där extra länge på grund av borgerliga dogmer. Jag kan inte erinra mej ett enda tidigare tillfälle då Brinck fronderat mot denna borgerliga linje och krävt att LKF ska få tillgång mera mark. Fast nu vår vi förstås förvänta oss att Brinck ryter till mot i första hand den borgerliga majoriteten i Tekniska nämnden – den nämnd som råder över den kommunala marken. Eller?

Romney – rasistisk presidentkandidat i USA
Mitt Romney, republikansk presidentkandidat i USA, har varit och flörtat med ockupationsregeringen i Israel. Därvid har han förklarat för omvärlden att skillnader i ekonomisk utveckling mellan Israel och det ockuperade Palestina beror på kulturella olikheter. Palestinierna har med rätta beskyllt Romney för rasism. Eller kanske har Romney missuppfattats? Måhända menade han att ockupation och förtryck av ett folk är en del av den judiska kulturen? I så fall är detta givetvis också rasism.

Förhudar
Och apropå judisk tradition och kultur. En debatt om manlig omskärelse har i sommar dykt upp på bland annat Sydsvenskans sidor. Jag tänker inte lägga mej i den debatten. Men vill ändå konstatera att manlig omskärelse, liksom för övrigt allt annat som rör underlivet hos män såväl som kvinnor, har en framträdande plats i den judisk-kristna mytologin, liksom också i islam. En portalfigur i det för judendom och kristendom gemensamma religionsdokumentet Gamla Testamentet är det forntida Israels stora hero David - han som dödade Goliat och så småningom blev kung. Innan han erövrade kungakronan fick han i uppdrag att till Israels dåvarande härskare Saul leverera in etthundra förhudar från filistéerna (ett folkslag som då levde i nuvarande Palestina). David fullföljde sin uppgift med beröm godkänt: han levererade in inte mindre än dubbelt så många förhudar som begärts. Detta enligt Första Samuelsboken. Den religiösa innebörden av denna förhudsjakt är höljd i dunkel, men den bibliska förhudshistorien kan kanske vara bra att ha som bakgrund till den aktuella debatten.

Krigsminister Enström
Mats Skogskär heter en ledarskribent på Sydsvenskan. För VB:s läsare torde han vara mest bekant som hängiven försvarare av Israels användande av fosforgranater vid bekrigande av civila och militära palestinier. Stundtals glimmar klarsynen till hos herr Skogskär och ibland är han till och med riktig rolig. Som i Sydsvenskan den 14 augusti apropå krigsminister Enströms uttalande om att Saudiarabien inte är en diktatur, utan snarare en icke-demokrati. Skogskär avslutar där sin ledarkommentar med förslag på en definition av icke-demokratier – det är ”diktaturer som svenska ministrar vill hålla sig väl med.”

Idiotisk frågeställning om cyklister
Varje år i september ordnar MHF, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, ett trafiksäkerhetsseminarium i Tylösand. Här samlas trafikforskare, trafikplanerare, trafikpolitiker, poliser från hela landet. Seminariet är något av ett måste för alla som sysslar med trafiksäkerhet. I år har MHF haft den dåliga smaken att genomföra seminariet under rubriken ”Cyklister – ett hot mot nollvisionen?”. Jag vet förstås inte hur seminariet kommer att besvara den frågan, men bara det att den formulera en så idiotisk frågeställning visar hur bilfixerad en stor del av trafiksäkerhetsdebatten är. För inte är det cyklister som kör ihjäl de ca 300 personer som dödas i vägtrafiken varje år. I Trafikverkets olycksstatistik redovisas för åren 2006 till 2011 inget fall där en cyklist dödat en medtrafikant i en trafikolycka.

Nu är det sommar!

Så var Veckobladsvåren till ända och vi återkommer den 16 augusti med höstens första nummer.
   Nedanstående mycket vänliga tack vill jag sända vidare till alla er, skribenter och läsare, som gör det så roligt att få fixa med dessa texter, och lite bilder ibland, varje vecka.
   Det har varit en innehållsmässigt mycket bra vår för VB men personmässigt har den varit förfärlig. Tre tidningen närstående personer har lämnat oss och saknaden är stor.
red

Ett tack till Veckobladets redaktion! av Gunnar Stensson

För mig har det alltid varit skolåret som gällt. I juni är arbetet slutfört och kan utvärderas. I slutet av augusti drar det igång igen, gnisslande och mödosamt.
   Juni blir på det sättet en glädjemånad. Jag minns att jag efter en skolavslutning i tredje klass satt på pakethållaren till mammas cykel med en lappkniv i en slida vid bältet och med hög röst sjöng ”Säg vad kan mitt hjärta önska mer nu när det åter är sommar.” Det finns naturligtvis åtskilligt mer att önska och kämpa för, men den gången kunde jag inte komma på något. Och jag har ett levande minne av lyckokänslan.
   Fram till Kajsa Theanders död fungerade hon och Göran Persson som redaktion för Veckobladet. Nu är Göran ensam redaktör och ägare.
   Jag vill framföra ett varmt tack för de bådas ansträngningar under alla dessa år! Och för Görans arbete sedan han blivit ensam redaktör.
   Det kan inte överskattas att VB varje vecka ger oss möjlighet att snabbt och effektivt nå ut med aktuell information. Vi har hela tiden kunnat lita på att ett nytt Veckoblad kommer ut natten mellan torsdagen och fredag. Och VB har verkligen förnyats. Layouten har förfinats och bilder har tillkommit på redaktionens initiativ.
   VB har aldrig gett vinst. VB bygger på frivillighet och solidaritet.

Till minnet av Gunnar av Sten H

Jag tror vi är många för vilka det gångna halvåret har präglats av saknaden efter Gunnar. Under nästan femtio år spelade han en central roll som idégivare och verkställare av lundavänsterns politiska och kulturella projekt. Vad som händer nu är att minnena dyker upp, ibland som erinringar om gamla strider, ibland som anekdoter.
   Som tur är finns det också ett arv i skrift. Gunnar skrev mycket, inte minst här i Veckobladet och vi är några som på initiativ av Ingrid André och Gunnar Olofsson tänker försöka åstadkomma en bibliografi. Som ett led i det arbetet skickades jag att kolla i VPK Lunds Internbulletinen. Den finns, om än ofullständigt bevarad, i Skånes Arkivförbunds samling på Arkivcentrum ute på Gastelyckan.
   Här ett fynd från  nr 18/75 i form av ett ”Semestervykort från skärgården”. Gunnar skriver under signaturen ”Melvin’:
”fjärden låg slät som det verkstadgolv på vilket jag förnöter årets elva övriga månader och *Storskär” gjorde elva knop.”
Och diktar sen följande

Det är praktiskt med teori
Text: ”Melvin” (Gunnar Sandin)
Melodi; Waxholm I – an

Det finns kamrater vars syn på partijobb är trång
– du har väl hört dem nån gång
Dom kör med dagskrav och flygblad och agitation
men talar illa om analys och abstrakt diskussion

refr. Men det är praktiskt med teori, det är praktiskt med teori
Med riktig kunskap du rätt kan använda din politiska energi!
Ditt eget tänkande får ej ersättas av nån rysk ideologi
Så gör som vi, filosofi
och sånt ska frodas i vårt parti!

Det där med dagskrav och flygblad ska skötas så klart
om vi ska komma nån vart
Men vill du fixa din frigörelse proletär
kan du ha nytta och glädje av att ha läst Althusser

refr. Ja det är praktiskt med teori…

Åtminstone ett rim är oförglömligt.

DAM

Den första och ledande palestinska rapgruppen. Deras budskap är både politiskt och kontroversiellt och visar på ett stort socialt engagemang.

Gruppen består av Tamer Nafar, hans yngre bror Suhell och Mahmoud Jreri. De tre har skapat musik tillsammans sedan slutet av 90-talet. Tamer och hans bror har sysslat med rap sedan 1998, och blev kontaktade av Mahmoud Jreri. Mahmoud skrev sina egna texter och de bestämde sig snabbt arbeta ihop, gruppen föddes under 1999. Alla tre medlemmar i gruppen har vuxit upp i slummen i Lod, en blandad stad med araber och judar, ca 20 km från Jerusalem.
Moriska paviljongen, Folkets Park i Malmö
Fredag 15 juni kl 22 - 03 :  80 kr

Musik på lördag

Helgeandskyrkan
16 juni kl 17
Hugo von Horn, orgel

Tre val den 17 juni avgör framtidens politiska landskap av Gunnar Stensson

I Frankrike handlar det om andra omgången i parlamentsvalet. Socialisten Hollandes seger tycks redan säkerställd, men frågan är hur starkt mandat han får för sina reformer i Frankrike och i EU- politiken. Marine Le Pens främlingsfientliga parti förväntas få cirka 14 procent.
   I det grekiska valet väger det jämt mellan vänsterkoalitionen Syriza under Alexis Tsipiras och det konservativa partiet Ny Demokrati. Om Syriza vinner valet blir deb första åtgärden att riva upp stödpaketet. Syriza vill förstatliga bankerna, höja skatterna för de rikaste, slopa sänkningarna av minimilönerna och sänka priset på basvaror.
   I Egypten är det presidentval. Mot varandra står Mohamed Mursi som representerar Muslimska Brödraskapet och den tidigare ministern i Mubaraks regering Ahmed Shafiq. Många tror att Mohamed Mursi kommer att vinna valet eftersom det finns en stor rädsla för att militären och de krafter som stod bakom Mubarak ska komma tillbaka till makten.
   Efter sommaruppehållet kommer VB kommentera de tre valutgångarna.

Premiärminister Netanyahu kritiseras för sitt sätt att handlägga Ship to Gaza 2010 av Gunnar Stensson

Kritiken kommer från en israelisk undersökningskommission och gäller främst sättet beslutet fattades på.
   Beslutsprocessen 31 maj genomfördes utan något koordinerat och dokumenterat stabsarbete. Ingen hänsyn togs till de nya omständigheter som det turkiska deltagandet  innebar trots att  det var väl känt för underrättelseorganen. Anfallet på flotillan ledde till att nio turkar sköts ihjäl och fick svåra politiska konsekvenser för Israel.

Förslag om begravnings- spårvagnar i Dublin 16 juni 1904

Vagnen rullade fram genom skocken av brännmärkta kreatur som råmade, hasade fram på ombundna klövar och viftade sakta med svansarna över leriga magra länder.
   - Jag begriper inte varför de inte drar en spårvägslinje från parkens port till kajerna, sade  mr Bloom. Alla djuren kunde föras ner till båtarna i lastvagnar.
   - I stället för att täppa till genomfartsleden, sade Martin Cunningham. Helt rätt. Det borde de.
   -  Ja, sade mr Bloom, och en annan sak jag ofta tänkt på är att det borde finnas kommunala begravningsspårvagnar som i Milano. Dra en linje ut till kyrkogårdens grindar och skaffa särskilda set med likvagnar och passagerarvagnar och allt. Vore inte det det bästa?
James Joyce, Ulysses.

Också i landsortsstaden Lund pågår en spårvagnsdebatt vid kommunens budgetmöte 13-14 juni 2012.

Fiaskot i Kiev av Sven-Hugo Mattsson

Jag är numera lika intresserad av det scenario som föregår ett VM eller EM i fotboll för herrar. Det är vårt absolut mest älskade lag och inget får gå fel. Sverige tillhör mitten, någonstans, av de europeiska lagen. Faktum är att Sverige inte kvalificerade sig för ett EM förren sent i EM-historien. Första gången man var med var 1992, EM började 1960 och spelas vart fjärde år. När man var med 1992 var det pga att Sverige var värd. Värdnationen får alltid vara med. På senare år har dock Sverige kvalificerat sig flera gånger och det är en prestation bara att kvalificera sig till ett EM. Sverige är faktiskt mitt inne i en bra period, kanske den bästa någonsin, sen just 1992. Det här gör att kammen växer och förväntningarna blir enorma.
   I pressen framstår Zlatan, denna eminenta fotbollsspelare, som världens bästa, vilket han inte alls är. Själv pratar han om att vi skall vinna EM:et. Det skall han göra och tränaren Erik Hamrén tar honom inte i örat men ger en mer modest bild av Sveriges chanser.

Journalisterna
Man säljer inte tidningar på att ge en objektiv bild, man säljer tidningar på att skruva upp förväntningarna, så ger man bilden av att Sverige skall gå vidare i gruppspelet. I Sveriges grupp finns två anrika och normalt framgångsrika lag, England och Frankrike. Bara det faktum att vi har dessa både lag i gruppen gör att Sveriges chanser att gå vidare är små, det är bara två lag som går vidare. Sverige har också Ukraina i sin grupp, ett lag som anses något sämre än Sverige, det är bara det att Ukraina har hemmabana och alla som kan idrott vet att det är en stor fördel. Men man kan ge vilken bild man vill, man tar fram statistik som visar att det var länge sen ett hemmalag vann sin premiärmatch. Zlatan blir alltså då världens bäste, ingenting om att de riktigt tunga nationerna har, typ, tre fyra Zlatan i sitt lag, England för att ta ett exempel.   
   Så förlorar vi mot Ukraina. Sverige gör absolut ingen dålig match, man har några goda chanser, Zlatan har en utmärkt nick i stolpen, man spelar precis efter sin förmåga. Men Ukraina gör ett par fina och snygga mål, bägge signerade Andrij Shevchenko, en gång lika stor som Zlatan, spelande i Milan där Zlatan spelar nu. Ok, det andra målet var lite av en tavla från det svenska försvaret, som ungefär händer i varje match, men Schevchenkos löpning innan är strålande.

Helvetet lös
Sverige förlorar alltså, inte alls sensationellt, utgången var nog den troligaste. Men nu bryter helvetet lös. Klart det går åt helvete, skriver en journalist som dagen innan haussat upp laget, en annan skriver om de stora klassiska haverierna, en tredje om en korkad maskerad och en fjärde om kraschen i Kiev. Ingen skriver om att de själva haussat upp laget att de inte gett en objektiv bild. Men denna del i scenariot säljer också. Spelarna var nervösa skriver de, tror tjyven det med de förväntningar som laget har tillskrivits. Tror tjyven det när de vet att en förlust innebär att man blir fjättrad vid skampålen.
   Men det skall bli roligt att följa fortsättningen. Jag tror Sverige åker ut direkt, kanske utan någon poäng. Men tänk om de går vidare, vad skall då dessa journalister skriva. Antagligen vänder de kappan efter vinden igen och spelarna blir de bästa Sverige någonsin haft.

Mahmoud al Sarsak

är världsmästare i hungerstrejk, och döende.

I över 80 dagar har fotbollsstjärnan från Gaza vägrat äta för att protestera  mot att han hållits fången i så kallat "administrativt förvar", utan vare sig åtal eller rättegång, i över tre år. Mahmoud, som är en av Gazas främsta fotbollsspelare  var påväg från Gaza till Västbanken för att delta i ett träningsläger för Palestinas landslag  då han greps av israelisk militär.
Läs vidare på Ship to Gazas hemsida:

Nu är jag på tiggarstråt! av Lotta Wiktorsson

Bland de många besök och möten jag hade
i Gaza var kanske änkornas organisation "Life and Hope" det som gjorde det största intrycket på mig. Efter den israeliska massakern Gjutet bly 2009 stod Gaza med 554 nyblivna änkor med tillsammans över 2 000 barn. Att vara änka i det traditionella palestinska samhället kan bli en svår levnad. Har man inte en bror, en far eller en farbror som kan uppta en i sin familj kan man lätt hamna utanför det mycket kollektiva familjelivet.
   Nu har några driftiga unga kvinnor gått samman och lyckats med konststycket att organisera samtliga 554 änkor med barn i denna organisation, Liv och Hopp. Här arbetar man i ny gemenskap på att stötta och stärka varandra, organisera arbetstillfällen, ordna för barnen, ta plats i samhället...
   Men man är i alla bemärkelser en NGO utan statligt eller utländskt stöd och hankar sig fram på egna eller ihoptiggda medel. Det hindrar dock inte änkorna från att planera för ett "sommarläger" för barnen - en vecka på stranden med lekar, mat och lite godis.
   Och jag har nu lovat att försöka få ihop de 1 000 kr de skulle behöva för att göra detta möjligt.
   Du får mycket gärna hjälpa till! Jag har inget PlusGiro men på mitt överblivna konto på Handelsbanken går det bra att sätta in pengar och märka dem  "Sommarläger i Gaza" så förmedlar jag dem vidare med kurir inom ett par veckor.
   Handelsbanken konto 393 801 438, clearingnr 6682

Grönt Bälte kring Lunds stad! av Nilla Bolding

Att miljöfrågorna, bland dem klimatfrågan, är avgörande för framtiden blir tydligare och tydligare. Det finns ett nytt begrepp som bla miljöforskaren Johan Rockström fört in i debatten: antropocen. Antropocen innebär en ny geologisk era där människan är jordens starkaste förändringskraft. Och vi förändrar inte på något bra sätt.
   För drygt 10000 år sedan inleddes den geologiska tidsepok som kallas holocen. Under holocen uppstod en plötslig stadga som skapade jordmånen för mänskliga civilisationers möjligheter att blomma upp. Jordbrukets expansion, en accelererande teknikutveckling och människoartens utbredning över planeten bygger alltså på jordens förmåga att reglera sig själv till en stabil jämvikt.
   Den jämvikten finns inte längre, vilket vi alla väl funderat på t ex under de senaste veckornas intensiva blåsande.

Att skapa förutsättningar för en ny och bättre balans är allas vårt ansvar.
Vänsterpartiet i Lund vill att Lunds kommun ska bidra bland annat genom att plantera träd. När den nuvarande översiktsplanen antogs, infördes att det ska skapas gröna stråk mellan kommunens parker och grönområden, och ett grönt bälte runt staden.
   Nu går vi från ord till handling!  I vårt budgetförslag avsätter vi 15 miljoner om året till markköp för Grönt bälte de närmaste tre åren, alltså totalt 45 miljoner kronor för inköp av mark för det ändamålet. Exempel på vad man skulle kunna göra: förbinda  St Larsparken med Fågelsångsdalen via Stora Råby med sin blivande sjö och Billebjär, eller koppla ihop Rinnebäck med Kävlingeåområdet.
   På det sättet skapar vi inte bara nya biologiska korridorer och folkhälsoresurser för lundaborna, utan ger också vårt bidrag till klimatfrågans lösning.
Nilla Bolding, fd ledamot (V) i Byggnadsnämnden

”Grass dikt innehåller saker som måste sägas” av Gunnar Stensson

Det skriver Gideon Levy i den israeliska tidningen Haaretz söndagen 10/6. Det är en modig artikel. Rubriken lyder: ”Israelis can be angry with Günter Grass, but they must listen to him.”
   ”Det kan och bör sägas att Israels politik sätter världsfreden i fara. Hans (Grass) ställningstagande mot de israeliska kärnvapnen är också legitim. Han kan också opponera mot att förse Israel med ubåtar, utan att man har rätt att smutskasta honom för hans förflutna (syftar på att Grass som 17-åring i slutet av kriget bar SS-uniform). Men Grass överdrev på ett sätt som skadade hans position.”
   Levy kräver att man undanröjer förbudet mot att kritisera Israel i Tyskland. ”Dagens situation då varje tysk som vågar kritisera Israel ögonblickligen anklagas för antisemitism är outhärdlig.”
   Levy berättar att han själv en gång fick en artikel publicerad i den tyska tidningen Die Welt. Efteråt förklarade redaktören för honom att ingen tysk journalist skulle kunna få en sådan artikel tryckt. Levy blev aldrig ombedd att skriva någon mer artikel i Die Welt.
   Journalister i Springer-koncernen tvingas skriva på ett dokument där de förbinder sig att aldrig kritisera Israel. Det är en sjuk situation.
   Gideon Levy påminner om att Grass inte är ensam om kritiken. Den portugisiske nobelpristagaren i litteratur José Saramago jämförde efter en visit i de ockuperade territorierna det som skedde där med Auschwitz. Han skrev om israelerna: ”De lever i skuggan av Holocaust och förväntar sig förlåtelse för alla sina tilltag i namn av sitt lidande. De har ingenting lärt av sina föräldrars och farföräldrars lidanden.”
   Levy skriver: ”Sedan vi kritiserat överdrifterna och de oberättigade anklagelserna måste vi lyssna på dessa stora personligheter. De är inte antisemiter, men de uttrycker vad många människor anser. I stället för att anklaga dem borde vi besinna vad det är vi har gjort som fått dem att uttrycka det.”

Grass hade en poäng av Gunnar Stensson

Der Spiegels rapport om Tysklands försäljning av ubåtar till Israel utlöste en debattstorm i Tyskland och internationellt. Alla talade om det som måste sägas.
   Oppositionen krävde redan på måndagen en förklaring från regeringen och mer transparens om vapenaffärerna.
   ”Regeringen måste  redovisa fakta och rapportera till försvarskommittén”, sa Cern Özdemir, en av ledarna för De Gröna.
   Socialdemokraterna är tystare. Kansler Gerhard Schröder ställde sig 2005 bakom beslutet om ubåtsleveranser till Israel. Situationen påminner om den svenska debatten kring Saudi-affären.
Regeringstalesmannen Steffen Siebert hävdade att ubåtarna levererats utan beväpning. Israel bar hela ansvaret för deras beväpning.
   Angela Merkels hållning innebär att Israels säkerhet är en del av Tysklands nationella intresse. Hittills har tyska regeringar alltid hävdat att de inte vetat om att ubåtarna skulle utrustas med kärnvapen.
   Die Tageszeitung skrev: ””Militär utrustning ska inte exporteras till krisregioner. Detta gäller exporten av tyska stridsvagnar till Saudiarabien lika väl som kärnvapenbärande ubåtar till Israel, vars regering nu öppet hotar att angripa Irans kärnkraftsanläggningar. När Grass kritiserade den saken, hade han en poäng.

Cirkus Salo på Magle Lilla Kyrkogata av Ulf N

Demokratisk Vänsters styrelse har haft besök av två organisationer som arbetar för medborgarlön (basinkomst, grundtrygghet etc). Den ena av de två besökande organisationerna kallar sig Sveriges Anställningslösas Landsorganisation (Salo) , den andra Basinkomstgruppen. Nej, det var inget spontanbesök. De båda organisationerna hade inbjudits av DV för att informera om just medborgarlön. (För konsekvenserna av införandet av medborgarlön, se mina texter i VB nr 11 och 12 för i år)
   Jag tänker här inte upprepa denna kritik, utan i stället ta upp några andra förslag som Salo driver (Basinkomstgruppen vet jag ingenting om utöver deras krav på medborgarlön och kan därför inte kommentera deras politik i övrigt).

Ericsson och alla andra får packa ihop
Om Salo skulle få sina krav realiserade så är det inte medborgarlönen som skulle förändra samhället mest radikalt. Det är i stället kravet ”att företag som är verksamma i Sverige skall ägas av fysiska personer som är folkbokförda i samma eller angränsande kommun som där verksamheten bedrivs.” (Se www.anstallningslos.se)
   Läs detta krav en gång till och begrunda samtidigt det faktum att kravet på att ”fysiska personer” ska äga företagen sålunda utesluter att ”juridiska personer”, dvs aktiebolag, föreningar, stiftelser etc. äger företag. För Lunds del innebär det att företag som Ericsson, Alfa Laval, Tetra Pak, Gambro, Axis, Amcor Flexibles får packa ihop, tillsammans med alla andra privatägda bolag.  Men inte bara de privata. Även t ex det kommunägda bostadsbolaget LKF och Lunds Energi får sluta upp med sin verksamhet. All verksamhet som drivs av juridiska personer, dvs praktiskt taget alla bolag i kommunen måste läggas ner, inklusive Systembolaget. Möjligen kan företag av typen Klostergårdens Konditori  AB bli kvar i Lund genom att övergå till enskild firma, fast det kan man ju inte veta i förväg.  Och så skulle det bli i kommun efter kommun, hela landets näringsliv och det mesta av kommunikationerna skulle slås ut – både Posten och SJ drivs ju i bolagsform.

Bytesekonomi och lokal valuta – in natura
Mot bakgrund av detta förstår man att ett annat av Salos krav är synnerligen välmotiverat: kravet på en lokal valuta. En valuta i en ekonomi med i det närmaste helt utslaget näringsliv lär nog bli lokal vilket man vill eller inte. Det kommer nog snarast att handla om en bytesekonomi. Salo kan ta  Hasse Alfredssons visa Ska vi byta grejer:(”rostig skruv mot en cykelpump - cykelpump mot en morakniv”) som kampsång. Och den magra medborgarlönen får sannolikt betalas ut in natura.
   Hur som helst: om nu – hemska tanke – Salos förslag skulle bli verklighet har organisationen därmed väsentligt breddat sin potentiella rekryteringsbas: i stort sett alla invånare i Sverige skulle bli anställningslösa.

Pajaspolitik
Nu kanske en eller annan VB-läsare skulle vilja invända att Salo kanske inte riktigt insett konsekvenserna av sitt krav. Måhända är det så. Fast man måste väl ändå i första hand räkna med att politisk organisation verkligen vill genomföra vad de säjer sig vilja genomföra?  Men om nu Salo inte inser konsekvenserna av sitt krav på förbud mot aktiebolag och andra organisationer att äga företag måste man förstås också fråga sig om detsamma gäller för de andra punkterna i deras politiska program: medborgarlön till svenska medborgare och lokal valuta. Oavsett om Salo inser innebörden av sina krav eller inte är det ren pajaspolitik de bedriver. Det är bara att hoppas att det inte ska behövas en extraföreställning på Magle Lilla Kyrkogata av Cirkus Salo.

”Vad vore en revolution utan en allmän kopulation” av Gunnar Stensson

Citatet är hämtat från Peter Weiss pjäs ”Marat-Sade”.
   Nu pågår årets allmänna kopulation i Källbydammarna. Den inleddes i början av juni men avbröts av kyla, blåst och regn som kom de kallblodiga kreaturen att stelna. Idag är det 19 grader varmt.
Smågrodorna kurrar upphetsat och de stora paddornas basar honkar. Vattnet i dammarna, en svanhals djupt, värms hastigt upp av solstrålar som tränger ända ned till bottnen. Grodynglen myllrar. Färdiga små grodor ligger stilla i vattenbrynet och ser sig storögt omkring.
   Stora karpar klyver den speglande ytan och sprutar ut rom och mjölke. Vita moln i grönt vatten. Med lite tålamod kan man se det ske. Fiskarna simmar rakt igenom molnen, vältrar sig och sprutar igen.
   Gökarna ropar i de nu puderskära hagtornsssnåren och lägger ägg i näktergalarnas bon. Nykläckta trollsländor svirrar omkring. Andhonan har sjutton ungar i släptåg.

Vinst – en kortsiktig skolspekulation av Gunnar Stensson

Skolinspektionen har kritiserat John Bauer-gymnasierna, JB Education. Undervisningen består mest av elevernas självstudier. Elever med behov av särskilt stöd får inget stöd. Allt fler lämnar John Bauer-skolorna utan gymnasiebehörighet. Yrkesutbildningarna får inga praktikplatser och kompenseras inte för det.
   John Bauergymnasiet i Lund startade förra året. Då sökte 76 stackars elever dit, lockade av floskler som ”Vår pedagogik hjälper dig att nå längre än du trodde var möjligt” eller ”Hos oss får du prova på framtiden redan idag.” För många blev valets konsekvens förlorad gymnasiebehörighet.  I år  hade antalet sökande minskat till 46.
   Kanske JB-Educations friskolesatsning helt enkelt är en kortsiktig spekulation som  utgår från att det något år visserligen är möjligt att ta ut feta vinster men att det sedan kommer att ta slut. Det gäller att ta chansen till profit medan den existerar.
   ”När lärarna ser att elevunderlaget minskar söker de sig också bort. Och har man kommit in i den negativa spiralen väljer eleverna också bort skolan”, säger Helena Linge, ordförande för Malmöhus distrikt av Lärarnas riksförbund. (SDS, Emma Leijnse 12/6.)

Vinst i stället för skolbibliotek i friskolorna
40 procent av de fristående grundskolorna saknar bibliotek, liksom 58 procent av gymnasierna, enligt  Kungliga Bibliotekets studie ”Skolbibliotek 2012”. Samtidigt tar friskolorna ut miljonvinster och skickar dem till skatteparadisen. Vissa friskolor löser problemet genom att parasitera på de kommunala skolornas bibliotek. Så ökar vinsten genom att samhället tar bibliotekskostnaden.
   Lunds kommun kan vara stolt över att Norra Fäladens skolområde utsågs till Årets skolbibliotek för ett halvår sedan. En del av äran tillkommer bibliotekarierna Lotta Davidsson-Bask, Klara Önnerfält och Annelie Carlsson
   Kungliga Bibliotekets studie visar att skolor med skolbibliotek har högre slutbetyg i avgångsklasserna än skolor utan bibliotek.

MP kluvet om vinsten
Det borde vara självklart att ansvaret för utbildningen inte ska ges till aktiebolag på jakt efter vinst. Men MP presenterar ett förslag som försöker gå åt två håll samtidigt.
Internationellt är Sverige ett extremland. Ingen annanstans tillåts skolföretagen så obegränsat plocka ut pengar till vinst.
   I stället för ett skarpt vinstförbud driver Miljöpartiet nu ett förslag med helt oklara konsekvenser. Å ena sidan föreslår de att skolbolagen inte ska ha vinst som syfte. Å andra sidan säger de att de vinstutdelningar som sker ska vara transparenta. Miljöpartiet är splittrat och svaren blir därefter.
   LO är däremot nu emot vinster i välfärden. Det borde vara självklart att välfärden ska organiseras så att den gynnar den som behöver den, inte anpassas efter bolagsägarnas intressen.
   V:s förslag om ett vinstförbud skulle frigöra resurser till 20 000 nya anställda i välfärden, säger Jonas Sjöstedt, V.
Vinstförbud kommer att bli en av valets viktigaste frågor. Svenska Dagbladet 9/4.

Nytt program för hållbar utveckling i kommunen: LundaEko och de tio budorden av Ulf Nymark

LundaEko – Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling – håller på att revideras. Någon egentlig utvärdering av det första LundaEko som antogs år 2006 har inte gjorts, i varje fall inte som jag känner till. En slutsats kan man dock komma fram till utan att ha gjort en systematisk utvärdering: målen var alltför beskedligt ställda. Anledningen till att det blev så är att den dåvarande rödgröna majoriteten så långt möjligt försökte få så bred politiskt uppslutning som möjligt kring programmet för att det skulle kunna stå sig även under en borgerlig majoritet. Men med enigheten blev det ändå si och så – borgarna reserverade sej på 40-talpunkter vill jag minnas. Detta om den nu obsoleta upplagan av LundaEko.

Vision och pållissi
Vad händer då under den pågående revideringsprocessen? Jo, ett i och för sej ambitiöst upplagt arbete pågår, med politisk styrgrupp (Miljö- och hälsoutskottet) och med en rad nämndsövergripande arbetsgrupper, plus en politisk referensgrupp med representanter för alla nämnder och styrelser.
   Tanken från kommunens Miljö- och hälsoutskottets sida är att det ska antas en miljövision, en miljöpållissi (stavas också ibland milieupolicy - jag föredrar försvenskad stavning) och ett antal mål och därefter ska åtgärderna för att nå målen fastställas. Kommunfullmäktige ska ta ställning till visionen, pållissin och målen medan åtgärderna ska beslutas – och naturligtvis verkställas - av kommunens nämnder och styrelser.
   I förra veckan sammanträffade den politiska referensgruppen med projektledningen. Förslag till vision och pållissi presenterades men de förtroendevalda fick inte möjlighet att diskutera dessa dokument. Överhuvudtaget har den politiska referensgruppen aldrig fått möjlighet att diskutera processgången eller dokumentets struktur.

Motsatstest
Hur ser då visionen och pållissin ut? Låt mej först av allt vara väldigt tydlig: jag har ingenting emot visioner, tvärtom de är bra och nödvändiga i det politiska arbetet. Men visioner som alla politiska strömningar ska vara eniga om är jag väldigt tveksam till. På visioner och andra dokument av liknande slag kan man använda motsatstest. Dvs att endera helt enkelt negera aktuell utsaga eller på annat sätt omvandla den till sin motsats. Får man då ett påstående som inte någon kan förväntas stå för – ja då är den ursprungliga utsagan tämligen innehållslös.

Svart framtid för våra barn?
Förslaget till Lunds miljövision  ser i mot- satsvarianten ut så här: Lund är år 2025:
   - En kommun som har skapat en svart framtid för våra barn
   - En kommun som har en ohållbar utveckling
   - En kommun som inte vågar gå före
Ingen vettig människa skulle väl ställa upp på en sådan vision. Men byt ut ”svart” mot ”grön” i första satsen, ta bort ”o” i ohållbar i andra satsen och negationen i den sista och du har förslaget till miljövision. Alltså är visionen intetsägande. Men är det inte bra om det finns bred politisk enighet kring visionerna? Det beror på vad man ska ha visionen till – för att ge en bild av ett önskat framtidstillstånd och för att mobilisera till handling, eller en samling fraser för att plocka fram i högtidliga sammanhang? För min del anser jag att visioner ska vara av det förstnämnda slaget högtidsbruket tjänar inget vettigt syfte. Och tyvärr är som synes förslaget av den karaktären, dvs den är tämligen floskulös.

Luddighet
Miljöpållissin dras på flera punkter med samma briser som visionen: luddighet och tämligen innehållslösa principer. Några axplock:
   ”Lund vågar gå före och ska arbeta aktivt och brett med miljöfrågor”;
Kommentar: Skulle ha varit uppseendeväckande om man föreslagit att Lund skulle arbeta passivt och snävt med miljöfrågorna …;
   ”Hänsyn till miljön ska vara en självklar del i kommunens alla beslut …”;
Kommentar: Visst, vi vet ju att ”hänsyn” tas redan nu – men i vilken utsträckning?
   ”De lokala miljömålen ska följas upp, utvärderas och kommuniceras årligen”
Kommentar: Ja, självklart; men av vilken instans ska de följas upp, vem kommunicerar med vem?;

Pudelns kärna – åtgärderna!
Nå, plattityderna kan man möjligen stå ut med. Under förutsättning att målen sätts högt och formuleras på ett handfast sätt, samt att åtgärder sätts in för att målen verkligen ska nås. Målen är ännu inte formulerade.
   Inte heller åtgärderna. Åtgärderna är i detta sammanhang pudelns kärna. Lunds kommun har varit bra på att sätta mål. Men att föreslå och verkställa konkreta och effektiva åtgärder har man varit betydligt sämre på.
   Det är sålunda åtgärdsdelen som väcker farhågor. Kommer nämnderna att klara av att våga sätta in de åtgärder som fordras för att djärva mål ska nås? Vilken instans ska göra bedömningen av om nämndernas samlade åtgärder räcker till för att nå målen? Kommunstyrelsen? Kommunstyrelsen kan inte styra nämnderna – det kan endast fullmäktige.
   Det finns en synnerligen konkret anledning till oro beträffande åtgärderna. För här finns vad man kan kalla ett testfall: LundaEkos klimatmål har antagits separat och i förväg år 2010 (på initiativ av DV). Därvid har nämnderna getts i uppdrag att vidta åtgärder för att nå målet och rapportera in besluten till kommunstyrelsen. Detta skulle ha gjorts för länge sedan men fortfarande har kommunstyrelsen inte redovisat den samlade förväntade effekten av åtgärderna. Detta alltså efter nästan två år sedan klimatmålet beslutades!

Den sebaotiska/lutherska modellen
Hur skulle då en effektivare och rakare hantering av LundaEko kunna se ut? För min del tror jag att man i stort sett skulle kunna slopa garneringen (dvs vision och pållissi) och gå direkt på mål och åtgärder. Därvid menar jag att den didaktiska modell som Herren Sebaot och Martin Luther utarbetat i anslutning till de kristna tio budorden kan vara användbar. Deras modell är enkel och tydlig: först ett övergripande bud, sedan en förklaring, ett ”vad är det?”
   Så här låter det t ex i det fjärde budet: ”Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.” Och så ”Vad är det?: Jo, ”vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta eller förtörna våra föräldrar och herrar, utan hålla dem i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och hava dem för ögonen.” Missförstå mej nu inte, jag är starkt kritisk till innehållet i dessa satser – det är framställningssättet jag tycker fungerar bra. Budskapet framförs med raka rör och utan några som helst krusiduller.

LundaEkos budord
Med utgångspunkt i en modifierad sebaotisk/luthersk modell (dessutom rensad från den fallenhet för negationer som dessa båda herrar dras med) skulle LundaEko kunna byggas upp på följande enkla men tydliga vis (här ger jag av utrymmesskäl endast ett exempel):
   Budet, dvs LundaEkos miljömål: År 2020 ska Lund vara en fossilbränslefri kommun. Sedan ett ”vad är det”: dvs en förklaring till vad målet innebär: Inga fossilbaserade bränslen ska förekomma i energianvändning i byggnader, elektricitet och transport i hela Lunds kommun område. (Vid behov kan man också lägga till ett ”Varför det?”)
   Förslag på åtgärder för att nå målen utarbetas därpå av nämnder och styrelser och fastställs slutligen av fullmäktige. Åtgärderna blir så att säga liturgin till miljökatekesen LundaEko. (Liturgin här menad i dess ursprungliga betydelse av ”uppdrag i det allmännas tjänst”)

Nya grepp måste kopplas på miljöarbetet
Sammanfattningsvis: det är angeläget att LundaEko blir ett floskelfritt dokument. Viktigast är dock att mål och åtgärder görs tydliga och fastställs av fullmäktige, kommunens högsta beslutande organ. Denna politiska instans måste kontinuerligt ges möjlighet att följa upp om de samlade åtgärderna är tillräckliga för att nå målet. Frågan bör också väckas om det kanske vore på sin plats med en särkskild fullmäktigeberedning för att för fullmäktiges räkning bevaka och följa upp LundaEkos mål och åtgärder. Kommunstyrelsen och Miljö- och hälsoutskottet under den borgerliga regimen har hittills inte visat sig kapabla att sköta uppföljningen av klimatmålet och klimatåtgärderna. Nya grepp – inklusive organisatoriska sådana – måste kopplas på  miljöarbetet i Lunds kommun. Och i det fortsatta arbetet med det nya LundaEko måste vi ständigt påminna borgarna, och kanske ibland också oss själva, om att måluppfyllelse i miljöarbetet hänger på tre saker: åtgärder, åtgärder och åtgärder.

Israels atomubåtar hotar världsfreden – och Israel av Gunnar Stensson

Tyskland har en central position inte bara i EU utan också i Mellanöstern-politiken. Men Tyskland bär på ett tungt politiskt arv. Rädslan för att anklagas för antisemitism har överskuggat tysk debatt och politik. Bristen på insyn har lett till  beslut som är farliga och bryter mot folkrättsliga principer. Men Günter Grass dikt ”Vad som måste sägas”, som publicerades för ett par månader sedan, har gjort det möjligt att offentligt debattera israelisk utrikespolitik.
   Israel har brutit mot ickespridningsavtalet om kärnvapen och i hemlighet utvecklats till en kärnvapenmakt. Tysklands leveranser av kärnvapenbestyckade ubåtar har varit av central betydelse. Tidskriften Der Spiegel publicerade den 4 juni en avslöjande rapport om kommande tyska leveranser av än mer effektiva  atom-ubåtar. Israel avser att sätta in dem utanför Irans kust.

Det israeliska kärnvapenhotet är inte nytt.
Den israeliska regeringen har minst två gånger övervägt kärnvapeninsatser skriver Der Spiegel.
   Läget efter Egyptens och Syriens överraskningsangrepp i Yom Kippur-kriget 1973 var så förtvivlat att ministerpresident Golda Meir gav Moshe Dayan order att göra flera atombomber stridsklara. Kärnvapnen transporterades till luftförsvarsenheter. Strax innan stridshuvudena aktiverades vände situationen på slagfältet, israelerna fick övertaget och bomberna fördes tillbaka till sin underjordiska bunker.
   Under Gulfkrigets första timmar 1991 registrerade amerikanska satelliter att Israel under beskjutningen av irakiska scud-missiler mobiliserade sina atomstridskrafter. Israeliska analytiker hade felaktigt antagit att scud-raketerna var försedda med giftgas. Det förblir en öppen fråga hur Jerusalem hade reagerat om en scud-raket med giftgas hade träffat ett bostadskvarter.
   Det israeliska kärnvapenhotet har alltså existerat i mer än 40 år. Det har varit och är den kanske främsta anledningen till kärnvapenspridningen. De tänkbara konsekvenserna av en israelisk kärnvapeninsats i Yom Kippurkriget 1973 är omöjliga att överblicka.

Hur nära ett nytt krig världen är idag vet bara Netanyahu och hans iranska motpart. De har en sak gemensamt, enligt den tidigare tyske försvarsministern Walter Stütze: ”Konfliktlystnaden. Angriper Israel glider Iran över från förbrytarrollen till offerrollen.” 

Israel skulle fördömas som krigsförbrytare, menar Stütze, som idag är verksam vid stiftelsen för Vetenskap och politik. ”Sann vänskap kräver att Angela Merkel tar Netanyahu i armen och hindrar honom att gripa till vapen. Till Tysklands beskyddarplikt i förhållande till Israel hör att hindra den judiska staten från att ge sig in i självmordsäventyr.”

Långt före Günter Grass-debatten gick Helmut Schmidt ännu längre. ”Här vågar knappt någon uttrycka kritik mot Israel av rädsla att anklagas för antisemitism,” sa den tidigare förbundskanslern i ett samtal med den judiske  historikern Fritz Stern. På det sättet har Israel, som genom ockupationspolitiken på västbanken och attacken mot Gaza gjort en fredlig lösning praktiskt taget omöjlig, försatt Angela Merkel i en gisslansituation. ”Jag frågar mig om det berodde på beroende av amerikansk utrikespolitik eller oklara moraliska motiv att fru Merkel 2008 offentligt uttalade, att Tyskland skulle ha ansvar för staten Israels säkerhet. I mina öron en allvarlig överdrift som nästan låter som en  sorts förbundsförpliktelse.”
   För Schmidt står det klart att Berlin inte får medverka till någon äventyrspolitik. Han drar klara gränser: ”Tyskland har ett särskilt ansvar för att en förbrytelse som holocaust aldrig upprepas.”

Den tyska lagen om vapenexport har ett strikt förbud mot vapenleveranser till länder som ”är invecklade i väpnade konflikter eller där en sådan konflikt hotar.” Till dem hör utan tvivel Israel.
   Ändå undertecknade den tyske försvarsministern Rüdiger Wolf och Israels försvarsminister Barak den 20 mars i år ett avtal om leverera nya atomubåtar. Eftersom Israel har finansiella problem beviljade den tyska regeringen ett lån på 135 miljoner euro, motsvarande en tredjedel av atom-ubåtarnas pris. Avtalet innebär att leveranserna pågår till 2017.
   De nya ubåtarna kommer att kunna gå i undervattensläge i arton dagar vilket innebär att de utan att observeras kan nå Irans kust. De kommer att kunna avfyra moderna varianter av amerikanska kryssningsmissiler med atomstridsspetsar. De kan nå städer som Tabris, Teheran, Khom, Isfahan och Schiras. De utgör ett hot mot världsfreden – och mot staten Israel.

Kulturtips

STOCKAMÖLLAN SWING & JAZZFESTIVAL 2012
Alla är välkomna, i alla åldrar! I Stockamöllan 15-17 juni.
Fre 15 jun kl. 18:00
Läs mer »

Historisk vandring i det äldsta Malmö
Sill, kloster och pest. Reformation, häxeri och försvenskning. Följ med på en hisnande och intressant vandring genom Malmös dramatiska historia.
Lör 16 jun kl. 13:00, Ons 20 jun kl. 13:00, Mån 02 jul kl. 18:00, Ons 04 jul kl. 13:00
Läs mer »

YULIESKY GONZALEZ & TIERRA CALIENTE
Tiomannaorkester som höjts till skyarna bjuder på salsakonsert.Förband: SANTA RITA Band
På INKONST den 16/6 kl 22:00.
Läs mer »

Kryddvandring i Rosengård
Hur smakar sumak? Till vad används zaatar? Hur många smaker finns i kafta? Följ med Kryddor från Rosengård på en kryddprovning i Malmös Rosengård. Besök grönskande koloniträdgårdar och träffa boende som odlar. Gör en resa runt om i världen - mitt i Malmö.
Sön 17 jun kl. 14:00, Sön 24 jun kl. 14:00, Sön 01 jul kl. 14:00, Sön 08 jul kl. 14:00, Sön 15 jul kl. 14:00, Sön 22 jul kl. 14:00, Sön 29 jul kl. 14:00, Sön 05 aug kl. 14:00, Sön 12 aug kl. 14:00
Läs mer »

Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 20 jun kl. 17:15, Sön 01 jul kl. 15:00, Sön 15 jul kl. 15:00, Lör 21 jul kl. 15:00, Sön 05 aug kl. 15:00
Läs mer »

Jungfruleken
Jungfruleken - av Jean Genet.
En lustfylld psykologisk thriller med Carina Söderman, Katarina Zell och Emilie Strandberg. Spelas på Skillinge Teater.
Fre 22 jun kl. 20:00
Läs mer » 

MACK 26/6 Anna-Lena Brundin & Martin Svensson
Standup på Ribban 26 juni kl 20:00.
Läs mer »

Chico Trujillo (Chile)
På Moriska Paviljongen 28 juni kl 22:00.
Läs mer »

Delta Saints
på S:t Gertrud den 28 juni kl 20:00.
Läs mer »

Så Synd Att Hon Är Hora
Välkomna in i teater mutations självuppfyllande nonsensland som är en medeltida skrattfest som är ett evigt tragglande i kärleksrelationer och ond bråd död. Pjäsen är en hejdlös omskrivning av John Fords incestuösa klassiker Så synd att hon är sköka från 1633, 28 juni - 13 juli på Inkonst
Tor 28 jun kl. 19:00
Läs mer »

Invasionen [S]
I kölvattnet av den lika poetiska som politiska EP:n Arvegods är Invasionen tillbaka med sitt andra album, Saker som jag sagt till natten. På Moriska Paviljongen 29 juni kl 21:00.
Läs mer »

Ditt Liv Är Här - 1/7 Lennart Jähkel
Ditt Liv Är Här är en unik föreställning som ger dig chansen att lära känna en känd svensk gäst och ta del av dennes bakgrund, liv och karriär med en av Malmös vackraste platser - Ribersborgs Kallbadhus - som kuliss. Ikväll har vi bjudit in Lennart Jähkel!
Sön 01 jul kl. 18:00
Läs mer »

MALIN & ZINK - The Magic Show
En trolleriföreställning av och med trollkarlarna Malin Nilsson (Skåne) och Markus Zink (Tyskland). På Skillinge Teater i juli och augusti.
Sön 01 jul kl. 20:00
Läs mer »

Möllevångens historia - en guidad tur med kvinnoperspektiv
Vad var Stenbergs villa? Hur bodde arbetarfamiljerna i början av 1900-talet? Har ABBA uppträtt i Folkets Park? Var växte poeten Majken Johansson upp? Detta och mycket annat får du veta under ca 90 minuters guidad tur.
Sön 01 jul kl. 13:00, Tis 03 jul kl. 18:00, Fre 06 jul kl. 13:00
Läs mer »

KINO - Wagners dröm
dokumentärfilm på Kino, 2 juli och 1 augusti
Mån 02 jul kl. 18:00
Läs mer »

Hoven Droven [S]
Sveriges rockigaste folkmusikorkester och Jämtlands stolthet kommer till Moriska Paviljongen. Hoven Droven, har tillhört toppen av den nordiska folkmusikscenen under de senaste 20 åren, med otaliga turner och hundratals spelningar runt hela jordklotet. Förra året kom bandets sjunde platta i ordningen, Rost, som kanske är det album som bäst lyckats fånga den otroliga, råa energi och den spelglädje som man förknippar med dem live! På Moriska Paviljongen 3 juli kl 21:00.
Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 03 jul kl. 14:00, Tor 05 jul kl. 15:00, Ons 11 jul kl. 10:00, Tor 19 jul kl. 15:30, Tis 24 jul kl. 15:30, Tis 31 jul kl. 13:00, Mån 30 jul kl. 15:00
Läs mer »

Torsson
på S:t Gertrud den 5 juli kl 20:00.
Läs mer »

Ditt Liv Är Här - 8/7 Bodil Jönsson
Ditt Liv Är Här är en unik föreställning som ger dig chansen att lära känna en känd svensk gäst och ta del av dennes bakgrund, liv och karriär med en av Malmös vackraste platser - Ribersborgs Kallbadhus - som kuliss. Ikväll har vi bjudit in Bodil Jönsson!
Sön 08 jul kl. 20:00
Läs mer »

Vilda Malmö - Fjärilsskådning i Klagshamn
Fjärilsskådning i Klagshamn med Vilda Malmö
8 och 12 juli
Sön 08 jul kl. 10:00, Tor 12 jul kl. 10:00
Läs mer »

KINO - Rhenguldet
Repris från The Met på KINO i Lund, 9 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 10/7 Tobias Persson & Ankan Johansson
Stand-up på Ribban 10 juli kl 20:00.
Läs mer »

Historisk vandring i Rosengård
Från borgerskapets lantliga idyll där man arrangerade "soirée dansante" till miljonprogram, höghus och multikulti. En vandring genom 200 år på 90 minuter. 11 maj, 11 juni och 11 juli
Ons 11 jul kl. 11:00
Läs mer »

KINO - FRANKENSTEIN
Reprisvisningar på KINO, Lund 11 och 18 juli
Ons 11 jul kl. 18:00
Läs mer »

Mats Ronander & Band
på S:t Gertrud den 12 juli kl 20:00.
Läs mer »

Neneh Cherry & The Thing
Neneh Cherry är en superstjärna och The Thing är en trio med global stjärnstatus. De jobbar vanligen i olika delar av musikvärlden, fram tills nu. På Moriska Paviljongen 13 juli.
Tor 12 jul kl. 22:00
Läs mer »

Sven Zetterberg Band
på S:t Gertrud den 14 juli kl 20:00.
Läs mer »

Ditt Liv Är Här - 15/7 Viktoria Tolstoy
Ditt Liv Är Här är en unik föreställning som ger dig chansen att lära känna en känd svensk gäst och ta del av dennes bakgrund, liv och karriär med en av Malmös vackraste platser - Ribersborgs Kallbadhuset - som kuliss. Ikväll har vi bjudit in Viktoria Tolstoy! På Ribersborgs Kallbadhus 15 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Valkyrian
Repris från The Met på KINO i Lund, 16 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 17/7 Peter Wahlbeck & Ann Westin
Standup på Ribban 17 juli kl 20:00.
Läs mer »

Mikael Rickfors
på S:t Gertrud den 17 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - FRANKENSTEIN
Reprisvisningar på KINO, Lund 11 och 18 juli
Ons 18 jul kl. 18:00
Läs mer »

Vad i allsin dar hände med Betty Lemon
av Arnold Wesker. En surrealistisk monolog i översättning av Kristina Lugn. Betty spelas av Carina Söderman. På Skillinge Teater 19 juli - 4 augusti.
Tor 19 jul kl. 20:00
Läs mer »

Lilla Sällskapet (SE) LIVE
Lilla Sällskapet är helt ny pop på svenska. I musiken hörs tydliga spår av åttiotalets new wave och postpunk likväl som modern klubbmusik som baltimore club och dancehall. På Babel 21 juli kl 21:00.
Läs mer »

KINO - Siegfried
Repris från The Met på KINO 23 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 24/7 Zinat Pirzadeh & Thomas Oredsson
Stand-up på Ribban 24 juli kl 20:00.
Läs mer »

Willie Nile & the Dimestore Junkies
På Sankt Gertrud 26 juli kl 20:00.
Läs mer »

Los de Abajo [MEX]
Det Mexikanska bandet Los de Abajo gör en exklusiv spelning på Moriska Paviljongen i sommar. Med sig har de dansat musik från genrerna rock, salsa och ska. Dansa dig lycklig till ett band som kommer ge dig det där lilla extra. På Moriska Paviljongen 27 juli kl 23:00.
Läs mer »

Nisse Hellberg
på S:t Gertrud den 28 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Ragnarök
Repris från The Met på Kino i Lund 30 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 31/7 Özz Nûjen m fl
Stand-up på Ribban 31 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Wagners dröm
dokumentärfilm på Kino, 2 juli och 1 augusti
Ons 01 aug kl. 18:00
Läs mer »

Dan Hylander
på S:t Gertrud den 4 augusti kl 20:00.
Läs mer »

Rigoletto
Skånska Operan på Palladium och Ungdomens hus 4 - 16 augusti
Lör 04 aug kl. 19:00
Läs mer »

KINO - Hoffmanns äventyr
Repris från The Met på KINO i Lund 6 augusti kl 18:00.
Läs mer »

MACK 7/8 Thomas Petersson & Jesper Rönndahl
Standup på Ribban 7 augusti kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Lucia di Lammermoor
Repris från The Met på KINO i Lund 13 augusti kl 18:00.
Läs mer »

MACK 14/8 Adde Malmberg & Karin Adelsköld
Stand-up på Ribban 14 augusti kl 20:00.
Läs mer »

Calle 13
på Moriska Paviljongen 16 augusti kl 22:00.
Läs mer »

Snart är det sommar?

Nästa vecka kommer Veckobladets sista nummer inför sommaren. Hoppas att alla skribenter vässar tangenterna så läsarna får ett digert nummer som varar.
red

Musik på lördag

Helgeandskyrkan
9 juni kl 17
Dohyo Sol, luta

Vandring på söndag

Sankt Lars Hospital byggdes på 1870-talet mest för sjuka som kunde betala själva. Asylen byggdes på 1890-talet mest för fattiga. Samhället betalade. Kyrkogården öppnades 1895. Där vilar 2000 döda. De flesta blev kvar på Asylen tills de dog och i en svart kista, tillverkat på asylens snickeri, forslades till en anonym grav.
   Vandring från Hospitalet via Asylen till Kyrkogården. Samling vid S:t Lars vård- central söndagen den 10 juni klockan 14.

Landsorganisationen i Sverige: Häv blockaden mot Gaza!

Vid sin nyligen avslutade kongress tog LO flera viktiga beslut vad gäller de ockuperade palestinska områdena.
   Bland annat ställde man sig bakom kravet på bojkott av varor producerade på ockuperad mark samt kravet att häva blockaden mot Gaza. Ockupationen, muren och bosättningarna ser LO som de avgörande hindren för bildandet av ett självständigt, demokratiskt och fritt Palestina. LO avser att verka för att svenska arbetsgivare slutar göra affärer med företag som tjänar pengar på illegala bosättningar.
Källa: LO

Penninggaloppen av Lucifer

I kommande vecka är det budget- sammanträde i Lunds kommun- fullmäktige. Vi kommer då att få läsa i Sydsvenskan om hur oansvariga de röda och gröna partierna är och bland dem särskilt förstås Vänsterpartiet. De vill alla höja anslagen till kultur, vård, skola, parkunderhåll, ja ni vet den kommunala verksamheten. I några av fallen handlar det inte om utgiftsökning utan bara att man räknar med vad de faktiska kostnaderna kommer att bli för redan gjorda åtaganden.
   Om man vill ha mer utgifter i en kommun får man antingen låna eller öka inkomsterna. Låna är nog vad borgarna kommer att tvingas till. De har nämligen i sin budget inte utrymme för alla utgifter i form av höjda löner etc. De röda och gröna partierna föreslår alla en höjning av kommunalskatten, för tre av dem tillbaka till den skatt det var innan borgarna trädde till, dvs en höjning med 40 öre (ja det är löjligt, man säger så, det adekvata hade ju varit att säga 0.4 procent).

Ingen sedelpress
Men Vänsterpartiet har valt att särskilt sticka ut och föreslår att höjningen blir med 80 öre. De finns många goda skäl till det: en massa försummelser under de nu sex borgerliga åren har lett till gapande hål i kommunens ekonomi och verksamhet, och det finns också några framåtsyftande inslag. Därutöver blir det pengar över till ett överskott som minskar kommunens lånebehov. Man skulle helt enkelt kunna säga att det är en ekonomiskt mycket stark och ansvarsfull budget. Jag gissar att borgarna i debatten kommer att få det svårt att tala om vänsterns ansvarslöshet, så de får väl komma på nån annan vinkling. Den gamla, den att Mats Olsson har en sedeltryckpress i källaren håller ju inte längre.

Bland rosor och ruiner
I förra veckan berättade jag om kommunledningens vilja att vara i Almedalen och sälja Lund till, ja det är väl landets andra kommuner, vad nu det ska vara bra för. Jag har nu några ytterligare siffror: Lund har betalat 300,000 för att få vara med i det s.k. Öresundshuset för att sponsra biskopen och Tomas Billström m fl. och frottera sig med de tillresta från Malmö och Helsingborg. Men därutöver åker nästan hela kommunstyrelsens arbetsutskott till Gotland. Det är deras rese- och representationsräkningar jag tänker kolla i höst. Många tror kanske då att jag är emot salta pinnar, små läckra smörgåsar och kallt vitt vin. Alls icke, och jag missunnar inte heller ledamöterna upplevelser under ljumma kvällar bland rosor och ruiner. Jag är bara emot att som skattebetalare stå för detta. Och som sagt, hur blir det med klimatkompensationen för flygresan?
   Jag sa att nästan hela KS AU har bjudit sig själv på kostnaden. Ja, men bara nästan hela. Vänsterpartiets ledamot, frk Gunnarsson lär komma att åka men betalar då själv. Det är nog inte frågan om att hon besitter en sympatisk förmögenhet utan om principer. Vi får väl se om det kan få de salta pinnarna att smaka lite beskt för de tillresta i den betalda delegationen.

Poesins makt av Günter Grass, övers G Stensson

Europas skam
Närmare kaos en rättslös marknad dig drivit,
bort från det land som en gång var hem för din vagga. 

Allt, som din själ har sökt, är nu utan värde,
skrot som realiseras och slumpas bort för en styver.

Naket, fjättrat vid pålen, lider det land som
förr du försäkrade att du var skyldig att tacka.

Det land, vars rika skatter muséerna smyckar,
det har nu dömts till armod och hunger för folket.

De som med våld hemsökte det ö-rika landet
ofta i ränslarna bar böcker med Hölderlins dikter.

Nu tål du inte längre det land, som du slöt förbund med,
skamligt, när överstejuntan tyranniserade folket.

Åter har landet berövats sin rätt och självgoda fogdar
drar allt hårdare svångremmen åt om dess midja

Antigone klär sig i svart och folket i landet,
där du en gång var gäst, klär sig i säck och i aska.

Krösus anhang utanför landet ses hopa
i sina kistor rovgirigt rövade skatter.

”Drick då! Drick!” kommissarien otåligt ryter.
Sokrates vägrar dock och bägaren skjuter ifrån sig.

Gudarnas eniga kör fördömer din lystnad
som deras helga olymp girigt vill expropiera.

Själlös förtvinar du snart, du som har övergett landet,
som en gång uppfann och skapade dig, Europa.

Grass använder poesin som politiskt vapen av Gunnar Stensson

För sju veckor sedan publicerade Günter Grass dikten ”Vad som måste sägas”. Den handlar om den tyska upprustningen av Israel, Israels aggressiva politik och tystnaden i Väst.
   Der Spiegel, den tyska tidskriften, säger nu vad som måste sägas genom att publicera en omfattande rapport om hur Israel utrustar sina ubåtar med kärnvapenbestyckade kryssningsrobotar. Ubåtarna levereras och finansieras av Tyskland. De är en helt annan sorts Ship to Gaza, i kärnvapenterrorns tjänst. Tyskland förnekar all kunskap om att de ingår i Israels kärnvapenarsenal. Israel förnekar blankt allt innehav av kärnvapen. Och Väst tiger.
   Der Spiegel har en tysktillverkad israelisk ubåt och porträtt av Benjamin Netanyahu och Angela Merkel på framsidan.
   Nu är tystnaden bruten. Den stora debatt som Grass krävde är under uppsegling. I svenska media gäller dock största möjliga tystnad. Det är därför VB behövs.
   I debatten har hittills framkommit att den tyska regeringen tvingade Israel att utbetala de skattemedel som tillkommer palestinierna genom att hota att vägra leverera en ubåt.
Så har dikten Det som måste sägaspåverkat informationsläget. Naturligtvis förlöjligades den av imperialismens och högerns opinionsbildare. Grass anklagades för antisemitism. Det angreppet förutsåg han.

Dikten  ”Europas skam” är ett upprop till solidaritet med Grekland och det grekiska folket. Den kommer efter det demokratiska val i vilket grekerna sa nej till EU:s åtstramningar. Den kommer före det nyval som ska genomföras den 17 juni. Den kommer mitt i den världsomspännande debatten mellan de som vill fortsätta att berika bankerna genom nedskärningar för folken och de som kräver en expansiv tillväxtpolitik i solidaritetens tecken.
   Den är skriven på hexameter, Iliadens och Odysséns episka versmått.
   Det politiska krypskyttet mot Günter Grass fortsätter i högerpressen.  Så här skriver Margareta Flygt under rubriken ”Günter Grass ett skämt”på Sydsvenskans kultursidor 1/6. ”Någon vidare uppståndelse blev det inte, inte förrän Frankfurter Allgemeine Sonntagszeiten påstod att dikten var fejkad och insmugglad på Süddeutsche Zeitungs kultursida av satirtidskriften Titanic. Så var det inte, men Günter Grass framstår som ett skämt.
   Åter handlar det mer om allt annat än att se själva dikten – som återigen är ett rätt svagt verk av en gammal litteraturkoryfé.”
   Margareta Flygt avslutar med en direkt uppmaning till Grass att tiga eller helst slockna: ”Må bläcket i pennan vara slut”, hoppas hon.
   I hela Sverige har dikten kommenterats negativt i borgerlig press, från Norrbottenskuriren via Smålandsposten till Sydsvenskan.
   Det är inte första gången en författares politiska ställningstagande väcker indignation. Ett liknande exempel är Erik Gustaf Geijers avfall från den förtryckande och kvävande konservatism som då dominerade Sverige. Hans avfall innebar en brytning med den politik och de sociala kretsar han dittills tillhört. ”Ensam i bräcklig farkost” skrev Geijer, när han sagt vad som måste sägas nyåret 1838.
   Vi får se var som händer med Günter Grass. VB:s läsare har i varje fall chansen att ta del av själva texten i stället för den svenska borgerlighetens inskränkta smädekampanjer.

Panik har blivit en rationell reaktion av Sten H.

Jag kan inte undanhålla VB:s läsekrets vetskap om den krönika Martin Wolf, Europas främste ekonomikommentator, hade i Financial Times i tisdags. (Se själv på www.ft.com och klicka fram till kolumnisterna.) Det handlar just nu mycket om de spanska bankerna, en till synes perifer fråga, men Wolf erinrar om att den stora krisen 1931 började med att Creditanstalt i Österrike bröt ihop och sen spred det sig till allt fler banker. Så här säger Wolf:” Before now, I had never really understood how the 1930s could happen. Now I do.”
   Kommer det gå åt helvete med västvärldens ekonomi nu i sommar? Ja, kanske. Åtminstone om Merkel och den tyska linjen fortsätter. Den spelar samma roll som Hoovers sparsamhet gjorde för 80 år sen. Sen dess trodde man att Keynes idéer hade slagit igenom, men så är uppenbarligen inte. Och är det inte lustigt att sparsamhet, och svältkurer intar samma roll som tidigare i föreställningsvärlden för världens borgerliga krafter. Eller är det bara det att de anser att stater ska ekonomistyras som ett hushåll? Visst är det väl mycket av tysk husmor över Angela Merkel?
   Men visst, vi har kriser på flera nivåer och det är klart att västvärldens konsumtion och hela jordens produktions ligger över de gränser naturresurserna sätter. Så vi måste konsumera mera nu för att konsumera mindre sen och vilka ”vi” är måste också kvalificeras. Och som för att blanda bort korten så steg världens börser kraftigt i går och Sveriges i dag. Det är mycket nu.

Den liberala nedsippringsteorin av Gunnar Stensson

En av grundvalarna för kapitalistisk marknadsekonomi år nedsippringsteorin. Den går ut på att om överklassen får det bättre sipprar en del av överflödet ner till underklassen, som smulorna från den rike mannens bord. Alla får det bättre, men framför allt överklassen.
   Alliansregeringen tillämpar nedsipprings- teorin inte minst på bidragssidan. Allianspartierna bedriver nämligen en omfattande bidragspolitik. Sven-Hugo Mattson ger ett exempel i artikeln ”Bidragskarusellen” i förra numret av VB.
   Där beskrivs en höginkomsttagare som får 36.000 kronor årligen i räntebidrag, 12. 000 kronor i bilbidrag och 12.000 i RUT-bidrag. Sammanlagt 60 000 kronor är alltså vad han får av den regering som säger sig föra en arbetslinje och anklagar oppositionen för att vara bidragspartier!
   Nedsippringen då? Ja, en del bidraget för hushållsnära tjänster sipprar förstås ner till städbolaget och en del av städbolagets profit sipprar vidare till städerskan som gör jobbet.
   Utöver ovan nämnda bidrag har höginkomsttagaren ett ROT-bidrag på 200.000 kronor. En del av det sipprar via byggbolag ner till byggnadsarbetarna..
   Så tillämpar allianspartierna nedsipprings- teorin i sin omfattande bidragspolitik. För ha råd skär regeringen ned bidragen till arbetslösa och sjuka.