Rapport från regionen av Saima al Fahoum

Vänsterpartiet fick 2 nya mandat i regionen, bägge tack vare valframgången i Malmö. Det innebär att vi nu har 8 mandat (av 150) Socialdemokraterna och miljöpartiet skall försöka styra tillsammans och vi sitter som vanligt i opposition. Det mesta är fortfarande oklart men tyder på att 15-nämnder kommer att bildas. Vi har endast fått 1 ersättarplats i varje nämnd utom i revisionen där vi har en ordinarie. Även platsen i regionstyrelsen är en ersättarplats som Sara Svensson, ny gruppledare från Malmö, besitter.
   Den ekonomiska situationen i regionen är bättre än förväntat p.g.a. högre skatteintäkter och AFA-pengar. Detta är ju pengar som "blivit över" p.g.a. att sociala försäkringar som arbetslöshets och sjukersättningar monterats ner.
Dock går sjukvården med stora minus. Den är ju nu uppdelad i tre förvaltningar där särskilt Sund d.v.s. Sjukhusen i västra Skåne drar över med ca 160 miljoner. Chefen blev nyligen uppsagd.
Även Sus, universitetssjukhusen i Malmö och Lund och vårdcentralerna i området, går minus liksom sjukhus och vårdcentraler inom förvaltningen i östra delarna, Kryh.
    Ändå är det så att 180 vårdplatser står tomma varav 110 på Sus. Detta p.g.a. att det nu inte går att rekrytera personal och då särskilt sjuksköterskor. Den 28 oktober var det dialogmöte i aulan i Lund. Då talade man öppet om krisen. Om personal som flyr. Inte ens med inhyrd sådan från bemanningsföretag klarar man situationen. Då har man ändå vänt sig till Orange, ett bemanningsföretag som tidigare varit svartlistat då kollektivavtal ej fanns. Nu står 180 vårdplatser tomma i en situation där vårdplatsbristen är skriande.
   Olika strategier diskuterades som tillfälligt lönelyft för de med tyngst patienter. Men hur skall detta bedömas? De flesta har en tung arbetsbörda i vården dess dagar. Det handlar inte heller längre bara om löner utan om arbetsmiljö som är så undermålig att sköterskorna flyr. Uppgivenheten, misstron har befästs. Utlysta tjänster på Sus har 0 sökande. I Malmö har nyligen 20 sköterskor på akuten sagt upp sig. Så har region Skåne vårdat sin viktigaste resurs; personalen.
   Från Lund skall operationer fördelas till andra sjukhus. Inom urologin är det 8 månaders väntetid.
   Detta framkommer inte i regionens delårsrapport som föredrogs inför första fullmäktigemötet den 3 november. Där betonas att det finns lika många anställda i vården som tidigare.
   Funderingar på denna gåta återkommer jag gärna kring.

Ska Lund få en romsk vänort i Rumänien? av Gunnar Stensson

Lennart Eriksson från Örnsköldsvik berättade om sitt och kyrkans framgångsrika arbete för romerna i den lilla romska byn Slobocea i Rumänien vid det möte om EU-migranterna som Gertrud Anljung tagit initiativet till.
   Hans yviga och entusiastiska framställning fick många applåder men provocerade andra. En kvinna protesterade mot den delvis nedsättande bilden av romer – och fick också visst bifall.
   Lasse Lähn från Röda Korset redovisade organisationens relativa oförmåga att handskas med situationen, en oförmåga som kännetecknar också andra etablerade institutioner.
   Men Lennart Erikssons exempel inspirerade till ett förslag om att Lund skall skaffa sig en romsk vänort.
   I den vanmakt som råder är det ett bra förslag. En vänort skapar ett fokus för insatser som kan sprida sig. Andra kommuner kan följa exemplet. Det blir en punkt att bygga politiskt arbete kring.
   Men det löser inte problemen här och nu som blir allt akutare inför senhöst och vinter.

FNL i kommunfullmäktige: Öka biltrafik i stadskärnan! av Ulf N

I det kommunala handlingsprogram som antispårvägspartiet FNL gick till val på skriver man en hel del om trafik i kommunen. Det handlar då om bussar, tåg, cyklar och – förstås – spårvagn. Märkligt nog säjs ingenting om vilken bilismpolitik man kommer att föra. Vid det nyvalda kommunfullmäktiges sammanträde i förra veckan fick ledamöterna och lundaborna en tydlig markering av vad FNL vill: man vill införa gratis parkering i stadskärnan, i första hand på Mårtenstorget.
   Gratis parkering på Mårtenstorget innebär att man styr över parkeringen från P-husen och Konsums takparkering och därmed ökar trycket på parkering på torget. Gratis parkering är detsamma som att uppmana bilisterna att ta bilen in till centrum. Det kommer att locka en mängd bilister till torget. Många kommer dit för att finna att det är fullbelag och kommer därför att söka sig vidare efter parkeringsplats. Gratis parkering innebär alltså att biltrafiken ökar dels genom att fler väljer att ta bilen in till centrum, dels genom mera s k söktrafik (dvs letandet efter parkeringsplats).
   FNL står för en ”mera nyanserad” syn på bilismen, framhöll FNLs talesperson Jan Annerstedt. Med andra ord är för FNL en ”mera nyanserad” bilismpolitik detsamma som att öka biltrafiken till och i stadskärnan.
   I övrigt deklarerade Annerstedt att FNL är stolta över samverkansavtalet med de fyra borgerliga partierna i den s k alliansen. Huruvida FNL-arna också är stolta över att ha släppt fram Sverigeetnokraterna som vågmästare i fullmäktige och kommunstyrelsen framgick inte av Annerstedts anförande.

Syftet med marknadspartiernas vårdvalsreform av Gunnar Stensson

Ni minns nog hur de borgerliga partierna med Folkpartiet i spetsen drev igenom LOV, Lagen om valfrihet, i Lunds kommunfullmäktige för tre år sen.
   Det är viktigt att veta vad ordet valfrihet betyder i praktiken när marknadspartierna = Alliansen använder det. Riksrevisionen har gav oss facit i tisdags (11/10).

Det fria vårdvalet betyder att 1700 allvarligt sjuka skåningar inte fick den vård de behövde.
   Hur många dog?
Det fria vårdvalet betyder att 47 000 rika okynnesbesökare med lindriga eller självläkande symptom trängde sig före i vårdköerna.
Det fria vårdvalet betyder att nya vårdcentraler har etablerats där invånarna har högre medelinkomster, är bättre utbildade och yngre än 70 år.
Det fria vårdvalet betyder att vårdcentraler i områden med äldre och sjukare invånare läggs ner.
Det fria vårdvalet försvaras av de fyra marknadspartierna M,FP, C och KD därför att det har fått precis de effekter som de eftersträvade.
   Ni har säkert hört dem i radio och tv. De hoppas att de rika okynnesbesökare som gynnas av
Det fria vårdvalet ska försvara sina nyvunna privilegier genom att ge marknadspartierna sitt stöd.
   Vi måste bekämpa Marknadspartierna inom vård, skola och omsorg! De demokratiska partierna S, V, MP och F! måste ta fajten för skolbarnen, de äldre, de sjuka och de medellösa!

EU-representant på besök i Palestina: Palestinierna och världen har inte råd med ett fjärde krig mot Gaza

EU:s nyligen utnämnda Högste representant för utrikesfrågor, Federica Mogherini, besökte i veckan Ramallah och Jerusalem. Mogherini, som efterträder Catherine Ashton, träffade palestiniernas president Mahmoud Abbas i Ramallah, Västbanken, och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i Jerusalem. Ett besök i Gaza city var inplanerat men ställdes in till följd av interna stridigheter i området, då Fatah-företrädare skall ha utsatts för attentat. Mogherini poängterade under veckan att hon vill se att en palestinsk stat upprättas innan hennes mandatperiod löper ut om fem år: "Vi behöver en palestinsk stat - detta är det slutliga målet och EU:s inställning". Hon kallade de nya olagliga judiska bosättningarna på Västbanken och östra Jerusalem "ett hinder" för en framförhandlad fred och uttalade sin ambition om att EU, nu när de USA-ledda förhandlingarna har brutit samman, intar en mer framträdande politisk roll i Israel/Palestina-konflikten än tidigare och förhindrar nya väpnade stridigheter
   "Det är inte bara Gazas folk som inte har råd med ett fjärde krig utan hela världen".
   EU är idag den största bist åndsgivaren till den Palestinska myndigheten på Västbanken och Mogherini betonade att hon inte vill att EU:s roll reduceras till att betala för förödelsen till följd av väpnade stridigheter:
   "Du kan inte vara utbetalare utan att vara en politisk spelare. Detta är inte hållbart."

Veckans cykelhinder

Blockering av cykelbana mitt emot Spyken. Observera att arbetsfordonet står parkerat, ingen verksamhet pågår. Tror någon att föraren av fordonet också skulle kunna ha ställt fordonet så att det spärrat  bilkörbanan på Dalbyvägen?
 

Här, på Lilla Fiskaregatan, har kommunens egen Markentreprenad trott att såväl kärra som rör är att betrakta som cyklar.

Tjuvarnas marknad av Gunnar Stensson

Gymnasiemässa i Arenan 14-15 november
Med det fria skolvalet vidgades gapet mellan barn till högutbildade föräldrar och barn till lågutbildade, enligt Skolinspektionen. Med det fria valet kom också gymnasiemässan. Det blev nödvändigt att spendera en stor del av skolpengen på PR. Att framhålla fördelar och dölja eller avstå från att nämna brister.
   De flesta som medverkar är inte alls några tjuvar utan lärare och elever som vill presentera sin egen skola – och på det sättet trygga sin egen framtid.
   Men börsbolag som EQT, en av de skattesmitare som avslöjades i förra veckans stora finansskandal där Luxemburg avslöjades som spindeln i nätet, står bakom flera av skolbolagen. EQT är till exempel ägare till Academedia, Sveriges största friskolekoncern med 50 00 elever. EQT gör stora vinster genom att plocka ut många skolpengar ur bland annat Lund och placera dem i skatteparadis i Luxemburg.

Också Lunds stora kommunala gymnasieskolor är representerade på mässan. Att välja något av dem är det friaste valet som skapar den friaste framtiden.
   Ett gymnasium som Polhem innehåller tjogtals valalternativ. Språkliga, naturvetenskapliga, humanistiska, estetiska, yrkes- och idrottsalternativ.
   Där finns alla slags elever med alla slags intressen
   Där finns flera kompetenta lärare i alla ämnen. Det borgar för en allmän kompetenshöjning. Många bra lärare i många ämnen på samma skola höjer den intellektuella nivån. Ett stort gymnasium är i själva verket ett litet universitet.
   I ett stort gymnasium kan man också den egna ramen justera elevers felval.
   Det är annat det än att hamna på ett litet specialiserat gymnasium med okvalificerade lärare, otillräcklig utrustning och osäker ekonomi (pengarna rinner ju hela tiden bort till exempelvis Luxemburg).
   Gå gärna till Gymnasiemässan och studera den nya skolmarknaden och de oändligt många glansiga broschyrerna som bekostats med skolpeng och skattemedel.

Vårt förhållande till Eritrea kräver nytänkande av Bertil Egerö

I år är det tretton år sedan den eritreanska regimen fängslade flera eritreaner i ledande positioner och många arbetare i media. Bland de senare fanns en eritreasvensk, Dawit Isaak. Han hade återvänt till sitt land för att delta i bygget av det fria Eritrea. När hans tidning publicerade ett offentligt brev som ifrågasatte presidentens politik blev journalisterna fängslade. Sedan dess lever alla utan rättegång, utan kontakt med omvärlden – om de fortfarande är i livet.
   I tretton år har den svenska regeringen, svenska media och vänner till Dawit Isaaks familj gjort otaliga försök att påverka den eritreanska regeringen att släppa Isaak eller ställa honom inför rätta. Inget har hänt. Senast i slutet av oktober, den dag han skulle fylla femtio år, upprepades kraven på att Sverige skulle på något sätt se till att han blev fri igen. Troligen händer inget nu heller.
   Det största försöket i offentligheten gjordes genom ett stort mediedrev 2009, genom alla de stora tidningarna, Ulrika Messing, då ordförande i Publicistklubben, deltog med stort engagemang. UD gav sitt traditionella besked: ”tyst diplomati” – om vilken vi vet mycket litet utom att den förblivit resultatlös.
   Varför händer inget? Var sitter problemet? Journalisten Donald Boström är kanske den som är bäst informerad. Han har personligen intervjuat president Isayas Afewerki (kolla) och har kontinuerlig kontakt med viktiga personer i regeringen. I en intervju i ETC gav han oss en del att tänka på. Intervjun publicerades den 23 april, och återges nedan.

Läs artikeln i ETC
 

---

Johan Ehrenberg: Låt mig börja med den första orostanke som slår en. Lever han fortfarande?
   Donald Boström: Ja, jag tror att han lever. Jag är övertygad. Jag är även över­tygad om att han till slut kan bli fri. Men då måste vi göra något nytt. Det sätt som Sverige arbetat med frågan är uppenbarligen fel sätt.

JE: Vad är grundfelet?
   DB: Det är en låsning som beror på att Sverige villkorat relationen med Eritrea med ett frisläppande av Dawit Isaak. Varpå Eritrea svarar: ”han är eritreansk medborgare” och avslutar samtalet. Det finns en felaktig föreställning att Sverige kan sätta press på Eritrea. Det finns inget Sverige kan pressa Eritrea med. Eritrea har stängt dörren till Sverige, inte tvärtom. Om dörren ska kunna öppnas igen krävs en policyförändring från Sveriges sida. Det har varit ett felaktigt fokus. Sverige försöker bekämpa Eritreas regim istället för att få Dawit Isaak fri. Det är två helt olika strategier.

JE: Och han är ju eritreansk medborgare eftersom han har dubbelt medborgarskap. Men den tysta diplomatin då?
   DB: Det finns ingen tyst diplomati. Det har inte funnits sen 2005. Både Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt har velat träffa Eritreas president men han svarar bara att det inte finns något att träffas om så länge Sverige villkorar relationen med Dawit Isaaks frisläppande. Det finns ingen från svensk sida som Eritreas regering är beredd att tala med under nuvarande förutsättningar. Våra svenska ambassadörer för Eritrea har gjort – och gör – så gott de kan utifrån de förutsättningarna. Det pågår naturligtvis ett antal informella kontakter både inom och utanför Eritrea för att försöka få Dawit fri. Men når man inte upp till beslutsfattarna hjälper det inte.

JE: Har det alltid varit så?
   DB: Nej, jag tror att regeringen i Eritrea ansåg sig vara närmare socialdemokratin på grund av att de menar att alliansregeringen i Sverige går USA:s ärenden. Vi hade samtal 2005 med Eritrea men inte på regeringsnivå. Man litade inte på någon i Sverige, man trodde att alla hade hemliga agendor. Till sist beslutade Eritrea att försöka lita på två svenska socialdemokratiska företrädare, Jan Eliasson och Carin Jämtin. Det var väldigt personrelaterat till att börja med som blev sedan politiskt utvecklande i viss mån. När samtalen upphörde efter valet 2006 som innebar regeringsskifte fanns inget naturligt steg att fortsätta.

JE: Så det var ingen officiell svensk kontakt utan Jan Eliasson och Carin Jämtin var då mer engagerade socialdemokrater?
   DB: De var ju båda ministrar och regeringsföreträdare, men det var hemliga samtal, inte officiella.

JE: Får man berätta om hemliga samtal?
   DB: Ja, nu efter nio år har jag fått klartecken att göra det. Som journalist har jag haft ­kontakter med eritreaner sedan det långa kriget som slutade 1991, med personer som kom upp från skyttegravarna och sedan blev ministrar i Eritrea. Under den perioden hade jag en annan roll och fick lägga all journalistik åt sidan och vara tyst. Det handlade ju inte om att avslöja något, det handlade om att kanske få Dawit Isaak fri på sikt.

JE: Vad pratade ni om?
   DB: Om att få kontakt på samma sätt som användes med Etiopien för att få Martin Schibbye och Johan Persson fria. Vi försökte skapa en dialog och hitta en grund för bilateralt samarbete, skapa någon form av utbyte, kanske mellan universiteten som en försiktig start. Jag fick erbjudandet att starta journalistutbildningar, men det var inte läge för det medan samtalen pågick. Allt upphörde med regeringsbytet i Sverige av naturliga skäl.

JE: Hurdå naturliga skäl?
   DB: Det är inte så att alliansen fattat något beslut som är annorlunda än den förra svenska hållningen. Sverige har hela tiden villkorat all kontakt med att Eritrea håller en svensk medborgare fängslad. Och då bygger eventuell kontakt på rent personliga förtroenden. Och det hade inte den nya regeringen.

JE: Så Dawit Isaak drabbades av ett svenskt regeringsbyte?
   DB: Så kan det ha varit i viss mån, men ansvaret för att Dawit är fängslad utan rätte­gång ligger helt hos Eritreas regering. Men Sverige har låst situationen med ett villkor som vi inte har mot några andra diktaturer. Vi har till och med diplomatiska samtal och olika relationer med Nordkorea och Saudiarabien. Etiopien är exempelvis minst lika odemokratiskt och håller journalister fängslade, men är ändå mottagare av svenskt bistånd. Det vi behöver göra i ett första steg är helt enkelt att uppgradera Eritrea till en vanlig diktatur igen.

JE: Hur ska man förstå Eritreas ledning?
   DB: Det här är en mycket viktig sak i den svenska debatten. Vi måste förstå vad det är för land. Att Eritrea aldrig haft stöd av någon, varken vänster eller höger, vilket har skapat en kultur i Eritrea som de formulerar på följande sätt: ”Never kneel down”. ”Ingen ska någonsin tala om någonting för oss, vi har inga vänner i hela världen, vi gör allting själva”.

JE: ”Vi behöver ingen”.
   DB: Ja, och att då komma som vit kolonialherre till Eritrea och ”släpp vår medborgare”, då säger de bara ”stick och brinn”. Alltså, med den historiska bakgrunden blir allt väldigt svårt. Du kan inte göra som i andra länder där väst köper sig inflytande med löften, bistånd eller korruption. Ju mer västländerna har vänt sig från Eritrea och stött Etiopien har Eritrea stärkt sitt samarbete österut, med Kina och arabvärlden, och nyligen men avtal med både Ryssland och Storbritannien. I det läget spelar våra värderingar ingen roll. Och det är ett av grundfelen. Att många utgår från en svensk horisont istället för en eritreansk, och då kommer man ingen vart. Det är viktigt att komma ihåg, och förstå, att Eritreas ledning fortfarande har stöd hosmånga eritreaner.

JE: Så du menar att egentligen så har problemet inte med Dawit och göra?
   DB: Nej, och det sa de till mig vid en intervju, ”ni tror att vi är små negrer och som ni slänger godis till, och så ska vi springa och säga tack, tack, tack.”

JE: Vem sa det?
   DB: Dåvarande informationsministern. Och sen har presidenten också gjort liknande uttalanden, som att ”ni har en kolonial inställning, men vi betackar oss, vi behöver inga gratisluncher från väst.” Det är deras inställning. Sen hjälpte det ju inte att Eritrea efter ­befrielsen sa till biståndsorganisationerna ”åk inte runt med stora bilar och höga löner, vi kan ta hand om våra barn själva. Åk hem!”. Då fick de hela biståndsvärlden emot sig dessutom.

JE: Kunde de det? Ta hand om barnen alltså?
   DB: Naturligtvis finns det bra saker man kan säga om Eritrea. Läget är väldigt tufft i landet. Ekonomiskt, politiskt och demokratiskt, särskilt för ungdomar som nu väljer att fly landet i tusental, i ett försök att få tillgång till sina egna liv. Men demoniseringen av Eritrea har gjort att många tror att allt är dåligt, på samma felaktiga sätt som jag möter människor i fattiga länder som tror att allt är bra i Sverige. Jag läste just en ny rapport från FN, förvisso skriven av Eritreas mission i FN och Geneve, men som har antagits av FN:s råd för mänskliga rättigheter med 71 medlemsländer där en rad utvecklingsfaser i Eritrea beskrivs positivt. Eritrea har exempelvis minskat mödradödligheten mer än de flesta länder i världen, även om det fortfarande en diktatur och all makt är i praktiken samlad hos en person. Men man måste förstå vilken typ av diktatur om man ska prata med den.

JE: Men Sverige pratar ju inte?
   DB: Nej inte på någon avgörande nivå, och det är problemet. Vill man prata måste man förstå ledarskapet. Många jag talar med tycker att eritreanerna är odiplomatiska och osmidiga, och det är de. Men de har i sak haft rätt i flera frågor som exempelvis när det gäller gränser och avtal. Eritrea skiljer sig från många länders diplomati, för dem räcker det att ha rätt, inte att få rätt. Det är en avgörande skillnad som betytt mycket negativt för Eritrea.
   Jag har av ansvariga i Sverige fått höra att man inte gärna ändrar policy gentemot Eritrea för att man kan komma att kritiseras för att vara diktaturkramare eller vika sig för en diktator. Och det politiska priset är inte värt att riskera.

JE: Du menar att medias krav på åtgärder blir kontraproduktiva?
   DB: Vi hamnar i en situation där alla blir aktivister istället för att spela den roll var och en bör spela. Aktivisterna måste naturligtvis vara aktivister och agera utifrån Dawits intressen, men med medias påtryckningar blev till slut även regeringen aktivister. Hade vi gjort samma sak runt Martin och Johan hade det inte slutat lika lyckligt. I Eritrea och Dawitfrågan har vi agerat precis tvärtom mot hur vi gjorde med Martin och Johan i Etiopien. De båda resultaten talat sitt tydliga språk. Kan man inte skapa en atmosfär för samtal blir det inte heller några resultat.

JE: Men media måste ju kritisera en diktatur. Påtala brott mot mänskliga rättigheter.
   DB: Självklart. Det handlar inte om det. Det som hände nu var att media tog ledningen i kampanjen i att få Dawit fri, istället för att regeringen fick leda det arbetet, vilket var fallet med både Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien och Magnus Falkehed och Niclas Hammarström i Syrien. Media gjorde sitt jobb, men tog under tiden hänsyn till det diplomatiska spelet för att inte riskera en frigivning av svenskarna. Vi kan initiera gemensamma projekt. Kanske utveckla och stödja journalistutbildning!

JE: Men Eritrea tar inte emot bistånd?
   DB: Jodå, men inte på andras villkor. Problemet idag är att Sverige inte har något att samtala med Eritrea om. Vi har inget bistånd, vi har ingen handel, vi har inget att pressa regimen med men vi agerar som om vi genom att vara hårda och ”pressa regimen” skulle göra en insats. Sanningen är att Eritreas nuvarande ledning inte bryr sig om Sverige överhuvudtaget. Och ska man få till en förändring måste det finnas något att prata om.

JE: Men det betyder att man ger bistånd till en diktatur.
   DB: Det gör vi ju till många andra diktaturer. Eritrea är negativt särbehandlat vilket gjort Dawit Isaak och hans familj till det största offret.

JE: Har inget positivt hänt?
   DB: På senare tid har det kommit positiva signaler från UD i rätt riktning, Sverige har åtminstone numera en generalkonsul i Eritrea. Det kan vara en början.

JE: Så vad är slutsatsen?
   DB: Sverige måste våga ta steget fullt ut och upprätta bilaterala förbindelser med Eritrea, utan att villkora det med Dawits frigivande. Vi måste få upp dörren.

JE: Men tänk om metoden med tyst diplomati, bistånd, förbindelser och tyst stöd inte heller fungerar.
   DB: Det viktigaste är aktiv diplomati, vilket inte går om alla dörrar är stängda. Och vad är alternativet? Dawit har suttit i fängelse i 13 år nu. Det borde räcka som argument. Jag tror att Dawit fortfarande lever, men hur länge gör han det? Tiden rinner ut. Det vi gör idag fungerar inte. Vi måste göra om. Och göra rätt.

Förintelsen och sveket av Gunnar Stensson

Pawel Pawlikowski, Ida, film, visas på Kino.


Patrick Modiano, Lilla Smycket, roman, Elisabeth Graste förlag 2014

Jag råkade se filmen Ida en av de dagar då jag höll på att läsa Modianos roman Lilla smycket. Det var en slump som kom mig att inse att de båda huvudpersonerna levde samtidigt och att de två konstverken är besläktade på många sätt.
   Ida i filmen och Therèse i Modianos roman är båda födda vid tiden omkring andra världskrigets utbrott och offer för dess konsekvenser. Deras livsöden har trots stora kontraster många paralleller. De representerar den generation som föddes under kriget.

Anna (Ida) växer upp i ett nunnekloster i Polen på 1940- och 50-talet. Innan hon ska avlägga sina klosterlöften skickas hon ut för att träffa Wanda, hennes enda levande släkting, en syster till hennes mor.
   Wanda, överlevande jude, motståndskvinna, kommunist och efter befrielsen från ockupationen sträng statsåklagare, blir hennes vägvisare i efterkrigs-Polen. Av Wanda får hon veta att hennes riktiga namn är Ida, att föräldrarna var judar och att de, liksom hennes kusin, Wandas son, mördades under den tyska ockupationen, medan Ida av en slump skonades och skickades till klostret som fosterbarn. De båda kvinnorna uppsöker förövaren och tvingar honom att gräva upp offrens kvarlevor. De för dem sedan till en förvildad judisk begravningsplats.
   (Jag upptäckte en sådan utanför Strasbourg i samband med den resa som Gunnar Sandin initierade för något decennium sedan.)

Lilla Smycket, som hon kallades i sjuårsåldern i samband med en filminspelning, heter egentligen Therèse. Hon är arton, eller möjligen 19 år. Det enda hon vet med säkerhet om sin bakgrund är det som står i hennes födelsebevis: att hon föddes i ett litet hotell i Paris och att hennes mor hette Suzanne Cardères och var född 1917.
   Ensam i Paris på 1950-talet drar hon sig fram på tillfälliga jobb som servitris, expedit och barnvakt medan söker hon sanningen om moderns svek och tragiska liv och sina egna traumatiska barndomsupplevelser.

Idas liv berättas i svartvita, oerhört informationsmättade bilder, med få ord. Hennes ansikte speglar känslorna när insikten om den egna identiteten långsamt klarnar för henne. Wanda avslutar sitt liv men Ida har kraften att inleda sitt. Filmen är rak och lätt att förstå, men stannar länge i medvetandet och avger först så småningom sina många innebörder.

Lilla Smycket är en roman i jagform. Therèse berättar med enkla ord och korta meningar. Det är en sorts inre monolog, eller dagbok, under en kris som pågår några höstmånader, kanske 1954.
   Det stora sveket drabbade henne när hon var sju år. Moderns förhoppningar hade krossats i samband med att den tyska ockupationen upphörde. Hon fick det nedsättande öknamnet La Boche, tyskan. Sedan övergav hon Lilla Smycket och försvann.
   Somliga minnen försöker Therèse undertrycka, men de återkommer i hennes mardrömmar. Mycket har hon bara dunkla föreställningar om. Texten redovisar hennes gissningar, drömmar och minnesfragment under metro-resorna i ett höstmörkt Paris.
   Jag har ägnat timmar åt att försöka förstå vad som verkligen hände henne. Det blir t ex aldrig klart om modern faktiskt lever i en förort till Paris eller om hon i 12 år varit död. Therèse vill inte veta. Hon söker två saker: en fast punkt i sitt liv och kontakt med andra människor.

Historien angår oss. I dagarna utkommer ”Vi i Jedwabne” av Anna Bikont, boken om hur polska bybor mördade sina grannar 1941, på Idas tid. Den redovisas i flera viktiga media.
   Också historien om det moraliska förfallet, sveken och fattigdomen i det ockuperade Paris på Lilla Smyckets tid finns det många viktiga vittnesbörd om.
   Krigsgenerationens kvinnor, Wanda och Suzanne, förlorar sina liv. De som tillhör nästa generation, Ida och Therèse, lever vidare. Nu är de ungefär 75 år.

Ida och Therese är inte bara personer ur historien, drabbade av en gången tids ondska. Deras motsvarigheter finns nu, runt omkring oss. I Europa, i Sverige, i Lund. Inte bara som flyktingar eller tiggare med dramatiska och tragiska upplevelser bakom sig och en vardag utan hopp, utan också som till synes vanliga barn och ungdomar.
   Filmen visas på Kino några dagar till. Boken kan man läsa när som helst. Den är en liten billig pocket på 127 sidor.

Brzezinski: "Javisst, CIA ingrep i Afghanistan före ryssarna” av Bertil Egerö

Vår nya regering tar över Alliansens Afghanistanpolitik med hull och hår. Nu har försvarsminister Peter Hultqvist meddelat att han vill fortsätta Carl Bildts NATO-orienterade politik gentemot Afghanistan. Det är också UDs linje. Den 6 november lade regeringen en proposition till riksdagen om svenskt deltagande i vad som kallas NATOs utbildnings- och rådgivningsinsats (RSM) i Afghanistan. Vi kommer alltså att för obestämd tid framåt kunna bevittna en fortsatt militär närvaro i detta land, med svensk militär som del av NATO. Har vi gått in i den fälla USA en gång gillrade för Sovjet och för tretton (13) år sedan själv landade i – att föra krig i Afghanistan?
   USAs roll i att Sovjet drogs in i ett krig i Afghanistan är återigen bekräftad. Ett krig som via CIA’s aktiva stöd ledde till en jihad mot Sovjet, en militant islamistisk rörelse som i sin tur blev fröet till den al Queda USA fann anledning att öppna två fullskaliga krig mot – i Afghanistan och i Irak. Krig som nu bidragit till en växande och alltmer extrem motreaktion: IS.
   Den förre säkerhetsrådgivaren till president Carter, Zbigniew Brzezinski berättar i en intervju i Nouvel Observateur den 11 november att USA ville locka in Sovjet i detta krig för att därmed försvaga Sovjetstaten i det kalla krigets militära kapprustning. Föreningen Afghanistansolidaritet har publicerat intervjun:
 

---

NO: I sina memoarer bekräftar förre chefen för CIA, Robert Gates: att USAs hemliga underrättelsetjänst började stödja de afghanska muhajeddin innan Sovjetunionen ingrep. Då var ni president Carters säkerhetsrådgivare. Spelade ni då en nyckelroll i den här frågan? Kan ni bekräfta det?
   ZB: Ja, enligt den officiella versionen inleddes CIAs hjälp till muhajeddin 1980, när Sovjetunionen redan hade invaderat Afghanistan, den 24 december 1979. Men verkligheten som hemlighölls var annorlunda. Det var den 3e juli 1979 som president Carter undertecknade den första ordern om den hemliga hjälpen till oppositionen mot Kabuls prosovjetiska regim. Och samma dag skrev jag en not till presidenten där jag förklarade att i min uppfattning skulle denna hjälp provocera fram ett sovjetiskt militärt ingripande. 

NO: Så trots risken var ni anhängare av denna "hemliga aktion". Var det kanske så att ni önskade detta sovjetiska militära ingripande skulle ske och ville provocera fram det?

   ZB: Inte precis så. Vi drev inte på Sovjetunionen att ingripa men vi ökade avsiktligt sannolikheten att de skulle göra det.

NO: När Sovjetunionen rättfärdigade sitt ingripande med att syftet var att kämpa mot USAs hemliga inblandning var det ingen som trodde dem. Men det låg alltså en sanning i det. Det är inte något ni ångrar idag?
   ZB: Ångra vadå? Vår hemliga aktion var en strålande idé. Den lockade ryssarna i den afghanska fällan, och ni vill att jag ska ångra mig? Den dag de sovjetiska trupperna officiellt gick över gränsen skrev jag till president Carter ett brev med följande innebörd: "Nu har vi chansen att ge Sovjetunionen deras Vietnamkrig." Och så blev det. Moskva tvingades in i ett nästan 10 år för regimen outhärdligt krig, en konflikt som demoraliserade det sovjetiska imperiet och till slut dess upplösning.

NO: Ni ångrar inte heller att ha bidragit till islamiska fundamentalismen, att ha stött framtida terrorister med vapen och rådgivare?
   ZB: Vad har varit det viktigaste för världshistorien? Talibanerna eller Sovjetunionens fall? Några galna islamister eller befrielsen av Centraleuropa och slutet på kalla kriget?

NO: Några galningar? Men ni säger ju hela tiden att den islamiska fundamentalismen idag är ett hot mot hela världen?
   ZB: Struntprat. De säger att Väst borde ha en global politik mot islamismen. Det är idiotiskt. Det finns ingen global islamism. Låt oss se på islam rationellt och inte demagogiskt eller känslomässigt. Det är världen största religion med en och en halv miljard troende. Men vad har de gemensamt? Fundamentalistiska Saudiarabien med moderata Marocko, militaristiska Pakistan, västvänliga Egypten och sekulariserade Asien? Inget annat än samma sak som enar de kristna länderna.

Intervjun är hämtad ur Föreningen Afghanistansolidaritet Nyhetsbrev 13 november 2014.

Lund efter Lund av ji

När man erfar aggressiva andan hos v-folk å poster, vem nu ½ k-råd etc - kring lyx-trikken undrar man än mer över förslagets förhistoria. Samt varför stan anses stå och falla med idiotin och partigemenskapen kring, jämte det forcerade och uppbådet av hjälpredor, samt kontakterna med region och riksnivå i syfte trumfa genom. Är det kronan på ruin-verket sen Lund så grundligt förstörts med i stort sett all förändring sista 10 åren eller så? Nå, rondell-utsmyckningen vid Polhem, på nära väster med etwa hopp- och livgivande för alla säsonger, inte minst de vintertida, blåskimrande änglarna och så lekfulla träkonstruktionerna med scener och sittgrupper mm i trädgården bak Biblioteket, en gång ett av Lunds många försvunna caféer - är få och småskaliga ljusglimtar i ett till synes oavbrutet pågående, självdestruktivt kommunalverke. Och uppe i Odarslöv där en mölla med tillhörande ev. kulturskyddad bostad och trädgård lär finnas, att döma av skyltfönstereklam på Skomakaregatan, pågår själva Ondskans rot. Om och vem nu får äran göra stopp där. Månne vänder eller välter dock sk utvecklingen innan inviget, hoppas kan man.

Ja, vad tycker v-folk i sk röd-gröna falangen och andra våra ledande om tillväxt, centralisering, Lunds svulstlika fis-jäsande, kommunikativa dårskapen med allt från cyklar överallt och helt besinningslöst över bilar (minsta bekymret faktiskt!) till hetzkörande bussar - och så tågen, där föreslagna 3/4-spåret allt mer liknar sk Genombrottet, från sena 60-talet. Så har vi utplåningen av goda miljöer och gränslösa byggandet, tomma affärslokaler (i flera år!) samt inflyttningsraseriet, alla dj-a idioter som flyttar härtill utan frågat om lov och som ytterligare sjangserar och spär på fysiska raseriet. Horder av studenter, amerikaner och kineser i var vrå och en sjukhusledning som kallt kalylerar med död eller invaliditet, för låga skatternas skull. Pia K. har att döma av dörrskylten bott på Nygatan i ett antal år. Jaha, och ingen som anat möjligheterna? Rastad då? Journalisterna är på hugget och skriver även om fastighetskungens spårtrampare i Bjäre, exvis - men till vad nytta om lokala civilsamhället avgått med döden, närapå? Speciellt militanterna. Ja, vad blev av Commando Fleming, ingen återväxt sen Otto anarkisthövdingen, en sann aktivist som samman med socprof. Peterson lämnat stan för Lomma. Vasa, ondtungade rykten?

Torparsonen då och halva Grand, hanses kontor på Bredgatan fick en symbolisk påhälsning för året sen, duger gott som moral-stärkare i onda och Enda Vägens tider och så åter igen, Lunds raserade stadsbild. En binngalen stadsbyggnadsdirektör samt trend-lobotomerade landskapsarkitekter och så Whites, statusfirman bak Stadsbibliotekets estetiska och trivseldöd - borde begärts k-skydd åt alla de hus och miljöer kommun- och kyrkovandalerna hemsökt. K-skrapan stod förresten modell å ett pelaraltare vid forna boktemplets besökar-disk. Nån borde kluvit den med yxa, en kommunal Leninstaty man undrar om nånsin begärdes tillstånd för, få ställa upp. Så har vi evigt självbelägrade intendenten med avantgarde som ett vapen, men mot vad. Balanskonst på en brinnande svärdsklinga där tidigare fanns ett av stans lyckligaste mötesställen, kravlöst, med andlig rymd utan mässa i luften. Det var även innan kringburna elektronik-mojängerna alla sorter effektivt avsocialiserade stadsvistelsen och Lundagård skrotats. Ingen luftar ens dyra jeepåken utanför dagens menlösa borgarbrackshak - även graffitibombningen av Besökscentrat uteblev. Ja, man får glädjas åt det lilla innan dystopiska revolutionen, svarthoppets moder nog ordnar biffen, i nån form.

Sen, gnäll inte över SD med mkt av rättviseidéer kring underklass och landsbygd samt med ett konservativt idéarv som delvis är klart begrundansvärt och kan bidra få vårt alltmer självutplånade samhälle, på rätt köl. Och som redan påpekats hade TV4 innan valet ett sällsynt välplanerat studiosamtal med en uppenbart både road och (trots sällskapet!) helt avspänd Åsa Romson samman med Jimmie Å. Där den senare raskt placerade samtliga övriga partier, således även mp och v på nyliberala ändan, i ngt varierande grad dock men egna partiet i mitten, av planschens skala. Som rimligen bör ha haft konservatism i vänstraste delen! Tja, när man lyssnar och lägger ihop vad en känd annars byalagare tänker och skriver eller hör vibbarna hos en lyckligen hemkommen Moskvafarare som likt KSS, förmår packa in monokapitalistiska neostalinismen (västliga eviga tillväxtsamhället är en variant på stalinväldet, precis som Kina) i en lysstillvänd, mjukproggig men tämligen välkalkylerad fåragestalt och säkert många fler v-are (GS var nog representativ, ej extrem blott lite ärligare och tog ut svängarna) samt så Emma B. jämte andra från Birger Schlaugs och Lotta Hedströms numer knappt igenkännliga och smart kidnappade partibildning. Ja, hyllas ska stiligt framgångsrika, bländ-kapitalistiska Lundatigern om så i smyg, med hela tillväxt-kitet, K-skrapan samt all annan sk lycka det perverterade utvecklings-konceptet bragt uppå oss, priset är en närapå avlivad stad dit man högst ogärna åker. Blott för att konstatera urartningens och kollektiva blindhetens allt värre yttringar, då.

Men mp står ju faktiskt för somligt fortfarande, atomreaktorernas sorti och så nytillkomna klimatfrågan men sen måste listas vad man släppt, samt fråga sig varför och (v) tog ju en präktig strid mot systemskiftet - fast 7 år för sent, när girade upp till val och så dessa bekvämlighets-lösningar kring internationella politiken. Ja, utan rimligt sammanhållna ideologier samt stridbara intellektuella med nån form av kanaler utåt eller förankring samt respekt kring sig och sina tyngre men inte alltid så lättsvalda budskap: Jonas är bra och borde absolut fått chansen tidigare men partitaktik och jakt på (billig) sympati-maximering, där kamp mot överlägsna motståndare väljs bort i synnerhet som alla ambitioner kring nån form av rörelse, tillsammans med likasinnade krafter inte längre anses möjlig, tydligen. Nå, samhället är svårartat motvalls numera, sett från vänster dvs oss skaran humanliberaler till och med k-radikaler - men några måste ta på sig ansvaret binda samman och nyttiggöra alla goda krafter, idag i nån slags eremit- eller somnambul tillvaro, varstans. Resurserna finns ju och skillnaden jämfört med 70-talet är väl snarast och mest att inte försöks - alls knappt. Och under tiden speciellt sen valutslaget radikalt kringskurit politikens arena, för vår del och det ovanpå 8 år av sanslöst fientligt avancemang - ja, känslan av dy upp till halsen står för en. Ilskan mot SD kommer sig nog förutom givna skälen av att blivit snuvad på väljarnas gunst och mandat: Åkesson lika lite som kretsen kring honom är knappast dumma lantisar även om (ännu?) inte i klass med den rätt formidabla politiska begåvningsreserv deras danska systerparti kunde ställa på fötter och nyttiggöra, då för ung 15 år sen. Folkhögern, gott folk med sin mix av socialt och nationellt samt delar ur konservativa idéarvet! JÅ påpekade sen i en studiodebatt strax efter valet, var det väl att SD blivit lycklig hemvist för en flock zigenarväljare, ursäkta duktigt antiPK uttrycket! som efter haft band till både oss, under Schyman samt mp periodvis så styrde kosan mot Nya Arbetarpartiet - samt därefter lade sin ung 6%iga tunga vikt, för SD. Tja?

Jo, glömde en poäng kring SD. För vem har därvid inte förmått göra klart vad länder. inkl vårt eget med t.ex Libyenfälttåget och Afganistankrig samt vilken den sk civilisation är, som skapat flesta av dessa skaror flyktingar - varav mest de välbärgade med kontakter och utbildning, klarar resan ända hit. Att länder i regionen tar emot så många fler har dock hyggligt gått fram i media och brukar påpekas i exvis partiledardebatter. Men så har vi detta med solidariteten, att gemensamt sparka uppåt - blatte som perle-svensk. Och vidare, varför låter Europa mangrant sen årtionden sig så billigt manipuleras och bli del av det amerikanska, oavbrutet pågående hegemonisökande efterkrigsprojektet? I dessa dagar startar Ryssland även Sputnik som led i ett mediakrig mellan öst och väst, välbekanta skapade sinnets storheter något blir allt tydligare och i GB hotas Russia Today, Kremls CNN att säga så smått att stängas ute från distribution för uppträtt "oneutralt" i Ukrainakonflikten. Tja, har du hört på SVT - eller läst DN för den delen, liberala flaggskeppet och kvalitetsorganet. Och i Axess dök plötsligt Berättelsen om Sovjet upp, å prime time i veckan. Ett präktigt stycke hantverk i explicita stilen som förenade Oktoberrevolutionen, ukrainskt 30-tal, stalinism, naziTyskland, Ukraina idag samt annat som årsdagen av Murens fall, i en riktigt imponerande, välkokt häxbrygd - vad nu Svenssonmassor att förföra i utpräglade k-nördkanalen, kan man undra med programmets klart plebejiska koncept samt målgrupp. Ingen motivering, inledning eller postum kommentar, vad jag såg och ta gärna del av reprisen, gott folk! En skorät skolboksövning, fulla timman lång som bara dök ner från ingenstans! Kan inte nån pröva GN på aktstycket - tror knappt Axess varit aktuell där å aktuella helmärkliga inrättning som för egen del praktiskt taget ogranskad, även lär hysa v o mp-politiker, i en typ styrelse. Vem sitter/har suttit där för oss, så att säga? Ja, ideologisk polarkyla i vänte för världen samt kanske nåt mycket värre efter det?

PS-media i en sista sväng! Vi hade ju censur under VK ll här i landet. Ibland får man för sig att styrningen i det fördolda startade upp igen kring 1948, av nån anledning .. för att sen efter en paus under 90-talet varva upp på nytt, igen. Kan inte en undersökande reporter gå på jakt i SVT/SR-huset på Gärdet efter den anonyma kontorsmodulen å väl chefsvåningen, dit nyhetsprogrammens redaktörer och samhällsprogrammens ansvariga väl kallas, att motta instruktioner i befolkningsstyrande eller "skyddande" avsikt. Och hur var det nu med korrarna och deras märkliga utbildningsgång, innan ivf. Är Elin Jönsson dtr eller släkt med fd Moskvakorren för DN, numera å UI kan man i sammanhanget undra. Lite märklig kombination, i så fall. Hur var Jönsson sr i så fall som Winiarskis företrädare? MW annars klart läsvärd, har laddat ner div östtexter att studera. Även en SM+UM-drapa från mars i år - CB ju invald i styrelsen för Int Crisis Group "en opolitisk stiftelse som verkar för att hindra väpnade konflikter" med rätt gott rykte. Jaha, tänkt hur? Och vem ska avlösa CB vad gäller ensamt m.e.m. bära upp svenska civilsamhället - samtidigt som en tung, ivrigt twittrande statens makthavare!? Plus varmt instrumentell vad gäller västdespotiska imperiets allenamakt, i världen. Ja, med twitter fixas mest omöjliga sitsar! Jo, korrarna. Märkligt att ingen av dessa rysk- eller polsktalande, finns ju en hel rad pensionärer vid liv och hälsa samt dem som bara bytt jobb, att nån skriver en bok om sitt journalistiska oberoende - tystnadsplikt som försvarsanställda måhända, livslång rentav? Vi har ju den rätt öppne och godtjärtade som under Kalla Kriget rapporterade från JPll:s forna hemland. Och nån SR-korre var ju både skicklig och helt neutral - tror det eller ej! Västliga psykförsvarsexperter i som speciellt utan uniform eller skickliga civila lobbyister och reklambyråfolk borde förresten hyras in av Björnen, ett angeläget tips. Nog ingen tillfällighet att vi äger världen och inte östledarskapen. Ja, vi får se hur går med allt.

Allra sist må påpekas att Andropov, KGB-chef och sen gensekr innan Gorbatjov, hans skyddsling, som varnade för ortodox islam/jihadism och därmed Gulfstaterna med Saudi i spetsen, som ett stort och stigande hot mot Sovjetunionens intressen och rentav överlevnad, framgick nånstans. Jaha, hur analyserades, vad planerades och ev. implementering, undras. Nu sitter USA med hela skaran fundisstater eller pg av muslimsk och dessutom, med allt värre israelisk av-sekularisering, mosaisk överbevisning samt snart månne även kristna korstågare a la Ukraina i knäet - teokratier eller sånas legohjon är de alla, inkl den allt mer trängde beskyddaren i sin märkliga mix av modernitet och GT-troende stamtänk. Ja, månde Obama saknar USSR att hålla ordning på sina egna, Irak och Serbien är typiska amoklöpande ex sen den höll i hundkopplet så mystiskt försvann - men även USAs skyddslingar! Den (halv)svarta ankan är numera helt lam, och kan ej omväljas i vad läge en president med mer stål i sinnet skulle sett till att börja dela ut en hel rad, länge trängda lusingar - och rentav begagna sig av lede arv-fi om i gemensamt intresse. Risken är annars och en republikan propagerar redan för att USA lämnar en ändå otacksam värld åt sitt öde, att USA frestas av isolationismen - men kräver nog ytterligare faktorer i spel. Ja, så har vi Agrell som minsann suttit dygnsvakt i Grå Huset, var det väl som undagent och säkert med sväng om FRA - då KK var som bistrast och väntade på ett teleprinter- eller prompter-pling om att stridsvagnar en masse siktats i Fuldakorridoren - har gett ut bok om ett grymt person- eller snarare par-öde, från 50-talet. Och Kkan hade en dok om ett ouppklarat dödsfall i tidig efterkrigstid, där trådarna löpte samman till en org. man avstår nämna vid namn. Finns även den kvar, operativ i nån nutida gestalt?

Så, efter allra sist Svante Karlsson, omvärlds-vetare från Gbg som gett ut en tjock bok om Sven Hedin-folk likt PTO samt vi å den andra kanten, lika emotionella vi - och samvetslösa? Kan nog intressera, från härv pseudourbana k-ort ju föga eller intet ljus - även om en högst motvillig professorlig genetiker skrivit om Lundaradikalism, anno då. Vackert så. Men man känner sig onekligen som en lämnats kvar sen Grande Armée dragit vidare mot Leipzig och Moskva vi de sista erfarna, i bleka återskenet från ' 68. Just det, Olsson och juris dtr hur var det få åka till Moskva under Brznjevska begynnande stagnationens tid då USSR i stället borde reformerats, medan väst var satt på ända och flinka utvärderare kunde ju i stridsvagnars ställe intagit Prag, att studera socialism + marknad och MR samt medborgerliga rättigheter, att sen gradvis och i för all del i lagom rysk dos appliceras hemmavid - varvid USSR nog kommit ut klart mer överlevnadsfähigt samt civilt välrustat. Nå, historien är sällan så välordnad och vacker. Så, Olsson den rödgröne som vill pracka spårvagnar på en stad redan så otrivsam och söndrig kanske skulle ta time out från poltiken ett tag samt berätta livshistorien och ge ut samt överväga vad ev. (folkförakt, enpartitänk och auktoritära attityder) som nog slank med i kappsäcken, från Moskva. Repressiva monokulturer är ett skit oavsett om väst- eller östifrån. Får vi höra?

Bokpresentation 10 november

Med fanfarer från fyra saxofoner presenterar Essie Andersson sin bok Händelser på Sankt Lars i Klostergårdens bibliotek måndagen den 10 november klockan 19.
   En gastkramande skildring av hur kriminaliteten och den övernaturliga ondskan tränger in i Sankt Lars idylliska Vårdcentral och hur den slutligen besegras av de goda krafterna.

Vänortsmöte 13 november

Välkommen till öppet vänortsmöte torsdag den 13 november kl 19.00 på Mårtenstorget 5, (Folkuniversitetets lokal)!
 

 
Claus Kjaerby från den danska biståndsorganisationen ”Verdens Skove” berättar om planerna på en kanal tvärs igenom Nicaragua och om hur miljö och ramaindianer kommer att påverkas av projektet.
Styrelsen för Vänortsföreningen Lund-Leon

PS. Information om Vänortsföreningen Lund-Leon finner du här.

Sekretess döljer storfinansens kriminalitet av Gunnar Stensson

Revisionsföretaget Price Waterhouse Coopers i Luxemburg har med stor kreativitet och mycken möda konstruerat upplägg för att undgå beskattning.
 

 

340 företag har åtnjutit revisionsföretagets tjänster. Belopp i storleksordningen 800 miljarder dollar har undanhållits beskattning. Som skattesmitare ligger de svenska på tio-i-topp.
   Det hela är möjligt till följd av Luxemburgs sekretesslagar som utvecklats av Jan Claude Juncker, tidigare premiärminister i Luxemburg, sedan 1 november ordförande i EU-kommissionen, med syftet att underlätta skattesmitning.
   Avslöjandet har gjorts av International Consortium of Investigative Journalists som lagt ut dokumenten på sin sajt.

Skatteplanering är en logisk konsekvens av det kapitalistiska system som gjort privat vinst till drivkraft i all verksamhet.
   Systemet kräver att varje individ ska sträva efter att tillskansa sig största möjliga vinst. Liksom varje företag. Och varje nation (national-ekonomi).  Och varje multinationell koncern i globaliseringens era.
   Förledande nyckelord: frihandel, konkurrens, tillväxt.
   Realitet: sekretess, monopol, resursslöseri, social orättvisa.

Konkurrensekonomin utgör ett dödligt hot, mot mänskligheten och livsmiljön. I stället för dess kaos av motstridiga, kortsiktiga perspektiv måste vi skapa ett system som innebär hushållning, solidarisk hushållning, med begränsade resurser (vilket en gång var innebörden i termen ekonomi). Global hushållning.

Progressivt styre i Lund av Mats Olsson

Nedanstående text kommer från Mats Olssons eminenta och välinformerade blogg om vad som händer i Lunds politiska liv, Olsson betalar.

Så kom de progressiva partierna i Lunds kommunfullmäktige till slut överens om att styra Lund de närmaste fyra åren. Den parlamentariska situationen är oklar. För att säkert kunna styra Lund krävs 33 av 65 mandat. S, MP, V och Fi har 31 mandat, Alliansen 25, SD 5 och antispårpartiet FNL 4 mandat.
   De fyra partierna har enats om ett samverkansdokument på drygt tio sidor som beskriver vad de vill åstadkomma med Lund. En sammanfattning följer nedan. Detta är precis vad Lund behöver: Ett trendbrott i resursfördelningen till skola och välfärd, stopp för privatiseringar, satsningar på jämställda löner, klimatpolitik, bostadbyggande, etc.
   Det progressiva styret kommer att ha egen majoritet i de flesta nämnderna, men i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige kan Alliansen, FNL och SD tillsammans fälla förslagen, om de röstar på ett gemensamt motförslag. Vi går en spännande period till mötes: Ska vi få se obstruktion eller framsteg?

 

Ett ungt progressivt styre med anständig könsfördelning. Från vänster Peter Bergwall, MP, Angelica Kauntz, Fi, Emma Berginger, MP, Anders Almgren, S, Pernilla West, Fi, Elin Gustavsson, S och Hanna Gunnarsson, V. Den som saknas på bilden, om det ska vara två från varje parti, är jag själv, som förvisso drar upp medelåldern en del...

Pusselbitar

Demokratin ska styra, inte marknaden,
Stefan Löfven om vinster i välfärden
6/11.

Det svenska erkännandet av Palestina visar att vi åter har fått en svensk utrikespolitik och att Margot Wallström är en utrikesminister som både kan fatta beslut och försvara dem. Skönt efter åren av USA-följsamt, egotrippat twittrande!

Kim Anderzons starka röst genljöd över Stadsparken när hon under Motkarnevalen 1970 spelade huvudrollen i Pistolteaterns satiriska pjäs Palmlänningarna. Hon var 27 år. Olof Palme hade nyss blivit statsminister och hon angrep honom från vänster. Hennes röst har inte tystnat.

Jurister viktigare än lärare för skolkoncernerna av Gunnar Stensson

Vi har fått ett samhälle där det viktigaste inte är att kunna utföra en bra verksamhet utan att formulera en listig ansökan, t ex om tillstånd att starta en friskola. Det är en uppgift för slipade affärsjurister. Sådana har skolkoncernerna gott om.
   Juristerna är nyttiga också när det gäller att fixa kriminell, men laglig skattesmitning. Det gäller inte bara riskkapitalbolag som Nordic Capital, IK Investment Partners och EQT utan också storföretag som IKEA, Tele2 och SEB.
   Juristerna blir nyttiga för tredje gången när det gäller att hitta på juridiskt giltiga undanflykter för brister och missförhållanden i utbildningen på koncernernas skolor några år senare.

De lättköpta framgångarna har gjort somliga skolkoncerner övermodiga och alltför flagrant lögnaktiga. Det gäller bl a Thoréngruppen. De skickade in ansökningar om att starta eller utvidga 28 skolor. Skolverket avslog samtliga. DN avslöjade lögnerna (3/11).
   2011 fick Skolinspektionen in 489 ansökningar. 2014 hade antalet sjunkit till 164. Och kontrollen har blivit strängare: 85 fick avslag. Kampen mot vinsterna (= stölderna från det allmänna) går framåt, om än långsamt.

Kungavänliga riksdagsledamöter av Bengt Hall

I förra numret beskrev jag utifrån en artikel i Aftonbladet hur partierna ställer sig till monarkin. Tyvärr var sammanställningen en aning missvisande. Siffrorna gällde de valda riksdagsledamöterna som är under fyrtio år och dessa är genomgående mindre kungavänliga än äldre. Så här ser de totala siffrorna ut. 100 procent av Vänsterpartiets ledamöter svarar som partiprogrammet dvs man är emot monarki som statsskick och vill inte ha kvar kungen. För övriga partier är siffrorna:  Miljöpartiet 86 %, Socialdemokraterna 48 %, Folkpartiet 40 %, Centerpartiet 14 %, moderaterna 6 %, Sverigedemokraterna 2 % och Kristdemokraterna 0 procent.
   Speciellt intressant är väl att mindre än hälften av socialdemokraterna i riksdagen stödjer sitt eget partiprogram dvs vill ha ett republikanskt statsskick i Sverige. Statsminister Löfven har på direkt fråga sagt att han tycker att kungen ska vara kvar. ”Han gör ju ett bra jobb”.
   Du kan stärka republikförespråkarna genom att gå med i Republikanska Föreningen. Medlemsskapet kostar 200 kronor. Gå in på www.repf.se/bli-medlem så får du veta mer. För övrigt växer föreningen stadigt. 11 000 människor är medlemmar idag och varje kungligt bröllop eller dop får allt fler att inse att kungamakt och prinsessor är en kvarleva från en feodal och odemokratisk tid.

Vad kan politikerna göra? av Gunnar Stensson

I söndags ((2/11) presenterade IPCC sin femte rapport om klimatförändringarna. Om koldioxidutsläppen fortsätter att öka i samma takt som nu, stiger jordens temperatur med 4 grader, vilket är 2 grader mer än planerat. Det innebär bland annat att Malmö och Köpenhamn kommer att stå under vatten.
   Koldioxidutsläppen ökar snabbare än någonsin, trots att Kyotoprotokollet tillämpats i sjutton år. USA, Kina och Indien, som står för mer än hälften av utsläppen, har aldrig undertecknat protokollet. Det gäller också många utvecklingsländer.
   De minskande oljetillgångarna kompletteras nu med skifferolja som utvinns med massivt miljöskadlig teknik. Marknadsekonomin fungerar, eftersom kapitalisterna alltid kan uppfinna ett än djävligare surrogat att berika sig med.
   Handeln med utsläppsrätter har aldrig fungerat och fungerar nu sämre än någonsin.
   Detta konstaterar två professorer vid Institutet för internationell ekonomi, John Hassler och Per Krusell, tillsammans med Jonas Nycander, professor vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet i DN-debatt 2/11.
   De slår fast att Kyotoprotokollet inte bara är verkningslöst utan direkt farligt eftersom det blockerar andra vägar att minska koldioxidutsläppen.
   De föreslår att Sverige i stället ska verka för en internationell koldioxidskatt. Ett skattesystem skulle vara mer transparent, lättare att kontrollera och kanske till och med gynnsamt för utvecklingsländer eftersom det skulle ge staten intäkter.
   Professorerna föreslår. Politikerna förväntas fatta beslut. Men har de folkvalda makten idag, i Sverige, EU och världen?
   De har den absolut inte i USA, där den rikaste tiondelen av den rikaste procenten just köpt majoriteten i representanthus och senat.

 

Rapporten »

Valkommentar av Lucifer

Här har man gått och deppat över det svenska valresultatet, och ska man nu bli sorgsen över amerikanernas också? Nej, de får stå sitt kast, de har väl fått det resultat de ville ha. I stället kan väl vi glädjas över att Nato-entusiasmen i Sverige rimligen är över för den här gången. Nato är en organisation till stöd för amerikansk utrikespolitik och var omöjlig att sälja i Sverige under president Bush. Med Obamas retoriska elegans gick det mycket bättre – han var ju svart och sympatisk och lovade att USA skulle lämna Afghanistan och Irak. Men när nu högervågen rullar över USA lär det bli fler interventioner. och även om Hillary skulle vinna nästa presidentval finns det all anledning att dra öronen åt sig – hon är en hårding i utrikespolitiken. Jag tror inte vi vill bli uppknutna till henne.

Ingen fungerande demokrati
Men det hjälps inte, kvar står frågan varför valresultaten blir så här. Det viktigaste är kanske vem som röstar. Det är mindre än hälften och kanske neråt 40 procent. Som Sören Holmberg sa i ett TV-inslag så är det svårt att räkna in USA bland de fungerande demokratierna med sådana siffror. Stora grupper av befolkningen: svarta, lågutbildade, fattiga skräms bort av registrerings och identitetskontroll. Till det kommer att något tiotal miljoner inte ens har rösträtt – de är olagliga migranter även om de jobbat och betalat skatt i tio år.
   Sen handlar det också om politisk medvetenhet och mobilisering. Folk luras av präster och s.k. offentlig opinion att de ska rösta mot gudlösa liberala kandidater som nästan är kommunister. Frågor som homosexuellas rätt till giftermål lyfts fram som centrala medan frågor som gäller social rättvisa förträngs och förkastas som ingrepp mot individen.
   Och så förstås metoderna för opinionsbildning. Media styrs av pengar och speciellt TV-reklamen är betalad av anonyma företagsintressen och är därmed ett kraftfullt verktyg för den härskande klassen. Ja, det är den klassiska antikapitalistiska terminologin man får ta till för att beskriva situationen.

   Och själva styret då? Den amerikanska konstitutionen brukar betraktas som ett ideal att sträva mot för all världens stater. I all sin balansgång mellan olika intressen visar den sig dock oduglig när det finns djupgående konflikter mellan jämstora intressen. Beslutsfattandet låser sig helt enkelt. En konstitution som inte fungerar när den verkligen behövs.

Kulturskymning
Den nya regeringens budgetförslag för det närmsta året rymmer inga anslag till de tre statliga kulturinstituten i Rom, Atén och Istanbul. Instituten bedrivs i stiftelseform och det handlar om 22 miljoner. Det är ”kaffepengar” meddelar Svenska Dagbladet och säger att nu blir det slut med de svenska vetenskapliga utgrävningarna i dessa länder. Institutens uppgifter är studier och forskning inom antikens kultur och samhällsliv, konstvetenskap samt arkeologi. Som det stod i Svenska Dagbladet: ” Svensk arkeologi inriktad på dessa länder får helt övergå till teoretiska studier. Och vad ska man göra med de föremål som svenska arkeologer har grävt upp kring Medelhavet under mer än 100 år?” Carl Bildt träder fram i kulturkampen och skriver "Ren talibanpolitik att föreslå nedläggning av våra viktiga kulturinstitut i Medelhavsområdet". Han får medhåll: ledar- och kulturskribenter har kallat förslaget för "skandal", "skam" och "illgärning" Och man kan bara ana vad gamle kungen hade tyckt.
    Jag kan inget om dessa institut, men har förstått att det är trevligt och bildande att vistas där. Och det kan ju vara skäl nog att fortsätta lägga pengarna där.  Jag kan dock tänka mig att 22 miljoner kanske kan behövas till andra former av kulturpolitik. Som en rå och obildad sälle vill jag därför anföra att jag tycker förslaget bör övervägas om man kan finna andra och mer angelägna användningsområden för miljonerna. Jag förstår inte varför en sådan ståndpunkt inte har vunnit bred anslutning.

Maktskiftespussel av Gunnar Stensson

Så sitter de där i Lunds rådhus till slut, de röda, de gröna och de rosa. Fem kvinnor och en man. Ja, visst är det mannen, Anders Almgren, S, som står och lägger ut texten. De fem kvinnorna lyssnar. Men inte okritiskt. Emma Berginger, MP, är demonstrativt fördjupad i ett meddelande på skärmen. Hanna Gunnarsson, V, ser ut att resa sig när som helst. Elin Gustafsson, S, tycks instämma med Anders. Ytterst sitter Angelica Kauntz och Sara Häll, Fi, som ett par senkomna gäster och iakttar det hela. Bakgrunden utgörs av tre höga fönster med vita gardiner. Två flaggor, EU:s och Sveriges, står framför ett antikt skåp.
   Man borde göra ett pussel av Ingemar D Kristianssons historiska foto från den rödgrönrosa presskonferensen tisdagen den 4 november 2014!

För visst bli det ett pusslande. De sex unga politikerna är radikala, ambitiösa och målinriktade. Men deras visioner är inte helt överlappande. De måste jämkas lite för att det ska bli en gemensam bild.
   När den bilden är klar återstår pusslandet med oppositionen för att få igenom förslagen. Det kommer att gå, med sammanhållning, skärpa, uthållighet och strategisk finess.
   Ja, Sydsvenskan, gör ett pussel åt oss till jul!

Anders Almgren, Hanna Gunnarsson och Emma Berginger är väl kända som politiker sedan många år. Nu har de fått nya roller. De ingår i den yngsta kommunledning Lund har upplevt. Jag är förväntansfull. Hur svårt det än blir att få igenom en radikal progressiv politik så kommer deras röster att höras, de kommer att ha problemformuleringsprivilegiet i Lund. Och det kan de säkert hantera.

Den nya politik som de kommer att utforma har naturligtvis kontinuitet och historisk förankring genom mängder av rottrådar. En av rottrådarna ser ut så här.
   Anders Almgren har sedan 2000-talets början ägnat mycket tid och energi åt skolpolitik i samverkan och dialog med Sten-Bertil Olsson, skoldirektör till 2007, tidigare rektor på Spyken och Katte. Sten-Bertil var visserligen tjänsteman, inte politiker, men hans betydelse för Lunds skolor och stadens framtid kan inte överskattas.
   En solig vårdag i Karlstad 2006, där vi befann oss på en utbildningskonferens, uppstod ett par timmars lucka i programmet. Vi tog en promenad längs Klarälven förbi en gammal stenbro.
Anders Almgren och Sten-Bertil Olsson var djupt engagerade i ett samtal om Brunnshögs framtida utformning. Sten-Bertil hade många konstruktiva idéer om den. Nu är han pensionerad efter 40 års verksamhet i Lund, men jag är övertygad om att Anders förvaltar och vidareutvecklar de tankar de utbytte den dagen.
   Det är bara en av de rottrådar som kommer att ge den nya politiken näring.

Skammens murar av Ulf Nymark

I dagarna uppmärksammas 25-årsminnet av Berlinmurens fall. Det finns det all anledning att göra. Men minst lika mycket som i varje fall vi européer blickar bakåt och minns, borde vi uppmärksamma de skammens murar som i dag reellt existerar och kraftfullt verka för att de raseras.

Israels apartheidmur
På den palestinska Västbanken har den israeliska ockupationsmakten byggt en mur som i sitt färdiga skick är dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren. (Den beräknas när den är helt färdigbygg bli cirka 720 km lång). Muren skiljer inte bara palestinier från israeler utan också palestinier från palestinier. Den är till större delen byggd på ockuperad mark. Den skiljer de palestinska barnen från sina skolor, den skiljer jordbrukarna från deras odlingsmark. Palestinier får bara undantagsvis och efter omfattande byråkratiska och andra typer av trakasserier passera genom murens fåtaliga passager. Internationella domstolen i Haag har i en dom förklarat att muren strider mot folkrätten och att Israel är tvungen att riva muren. Som vanligt struntar Israel i folkrätten.

Marockos mur i Västsahara
Ett annat murbyggande land är Marocko, som genom det ockuperade Västsahara har byggt en drygt 2000 kilometer lång mur av främst sand och grus. Muren åtskiljer det av västsaharierna befriade området från det av Marocko ockuperade västsahariska området. Muren bevakas av marockansk militär. I området närmast muren finns miljontals minor, odetonerade klusterbomber och annan ammunition.
   Muren har Marocko byggt med stöd av bland annat USA, Frankrike och – ja, förstås – Israel. Genom muren åtskiljs västsaharier från västsaharier precis på samma sätt som Berlinmuren separerade berlinare från berlinare. Internationellt hörs nästan inga protester mot Marockos mur och ockupation. Tvärtom får Marocko ett omfattande ekonomiskt stöd från EU. Det är belöningen för att Marocko är EU:s vakthund vid gränsen mellan Afrika och Europa.

EU och USA-stöd till murbyggarna
Båda dessa skammens murar kommer att bestå så länge USA och EU inte bara tiger och samtycker, utan också aktivt stödjer ockupationsmakterna. I både fallet Israel och Marocko måste kraftfulla internationella protester – åtföljda av bojkotter och desinvesteringar – sättas in för att få ockupanterna att riva murarna och dra sig tillbaka från ockuperade område och ge de ockuperade folken sin självständighet. Möjligheten av att USA:s president Obama med en ett lånat yttrande från en sina företrädare på presidentposten vänder sig till Marockos kung och kräver: ”Mr Muhammed, riv ner den där muren” eller reser till Ramallah och avslutar sitt hälsningstal med ”Jag är en palestinier” är tragiskt nog försvinnande liten.


NOT: USA:s dåvarande president R Reagan vände sig vid ett besök vid Berlinmuren 1987 till Sovjetunionens president med yttrandet: ”Mr Gorbatjov, riv den där muren”.
   År 1963 höll president J F Kennedy ett tal i Västberlin som han avslutade med ”Ich bin ein Berliner” för att visa sin solidaritet med invånarna i det kringrända västra Berlin.

Nu kom bumerangen tillbaka, rätt på presidenten av Bertil Egerö

Barack Obama är en uppstickare. Han passar inte in. USAs superelit har alltid dominerats av vita, Mayflower-generationens arvingar. Inte kan en ung spoling med rötter i Kenya och Hawaii tolereras som ledare för det stora Amerika – och nu fick han sparken.
    Så kan mellanårsvalet tolkas. Sedda i backspegeln har Obamas år vid makten gett mycket litet; en sjukvårdsreform som kallats urvattnad, en (för de rika) lyckad hantering av bankvärldens svindlerier är vad som oftast nämns. Mot det, kriget mot Afghanistan som ännu pågår, den allt värre konflikten mellan Israel och Palestina, Iraks, Libyens och Syriens sönderfall, IS som ett extremt barn av al-Qaida och USAs krigföring, och nu ebolaepidemin.
   Sedan Obama valdes in har republikanerna fört ett ställningskrig i kongressen. Förstärkta av sin egen extremhöger – tepartyrörelsen – har de valt att sabotera i stället för att driva en konstruktiv politik. Oavsett Obamas politik har den mött motstånd.

Rasismens fula tryne
Jag menar att denna reaktion bäst kan förstås i ljuset av USAs aldrig bilagda raskonflikt – The American Dilemma i Gunnar Myrdals ord.  De senaste veckornas valrörelse har färgats av helt oacceptabla påhopp på presidenten, som att han personligen är ansvarig för ebolan. Så här har det låtit:‘Psychiatrist Keith Ablow, a member of Fox News’ Medical A Team, embarked on an unhinged racial rant against President Obama this week, charging that Obama wants Ebola to spread in the U.S. because his “affinities, his affiliations are with” Africa, “not us.”’ Läs hela påhoppet.
    Sådant borde inte kunna sägas om en person med den meritlista Obama har – se Wikipedias summering nedan. Det är ett uttryck för ren och skär rasism.
   Ordningen är på väg att återställas. En superrik medlem av den vita eliten, Hillary Clinton, förbereder sig för att kandidera för presidentposten. Hon förstod redan under Obamas första period vad som komma skulle, och hoppade av. Nu måste hon distansera sig från honom, och ändå lyckas driva sin kampanj i demokraternas färger. Det blir inte lätt.

Temporärt bakslag för de fattiga?
När Barack Obama och hans mycket skickliga medarbetare lyckades vinna valet 2008 var det inte bara genom högst okonventionella metoder, de hade också hittat fram till grupper som aldrig skulle få se sina intressen försvarade av den vita elitens representanter. Nu har de, tack vare kongressens omedgörlighet, sett sina förhoppningar om framgång på den politiska vägen grusas. Resultatet? I första hand minskat valdeltagande, men också att ingen presidentkampanj i demokraternas regi kan väntas ge dem förnyad uppmärksamhet.
   Dock finns det en faktor som alla i politiken måste förhålla sig till: de spansktalande ”hispanics” blir ständigt allt fler, även proportionellt. Det kan dröja innan någon lyckas så bra som Obama att omvandla denna förändring i politiskt kapital. Men i längden kommer denna motpol till den gamla vita rikemansdominansen inte att kunna negligeras.
Bertil Egerö

Fakta från Wikipedia: Obama var federal senator för delstaten Illinois från 2005 till 2008. Obama har examina från Columbia University och Harvard Law School, där han var ordförande för Harvard Law Review. Han undervisade i statsrätt från 1992 till 2004 vid University of Chicago Law School. Obama praktiserade som medborgarrättsadvokat innan han satt tre mandatperioder i delstatssenaten i Illinois från 1997 till 2004.
   I november 2004 blev han invald i USA:s senat och som ledamot av senatens utrikesutskott gjorde han officiella resor till Östeuropa, Mellanöstern och Afrika. Som medlem av den demokratiska minoriteten i USA:s 109:e kongress medverkade han till att stifta lagar för att kontrollera konventionella vapen och främja större offentligt ansvar i användningen av federala medel. Under den 110:e kongressen medverkade han till att stifta lagar rörande lobbying och valfusk, klimatförändring, kärnvapenterrorism och omsorg för återvändande amerikanska militärer.
   Obama tilldelades år 2009 Nobels fredspris för sina insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk.

Vad Gunnar Stensson glömde. Genmäle av Thomas Lundgren

Artikelförfattaren är webbredaktör för www.sparvagsfrittlund.se
 

I VB Nr 32 - 2014-10-30 berättar Gunnar Stensson om ett besök på Kristallen där han ”försjunker” i förslagen till omgestaltning av Lunds Centralstation - och konstaterar: ”En snygg förnyelse av Lund! Den får FörNyaLund-partiet att framstå som en reaktionär rörelse, uteslutande inriktad på att bevara nuvarande röra”, skriver han. Det är till att vara välinformerad!
   I lovprisandet av arkitektförslagen glömde han emellertid att nämna tågresenärernas tjusiga möte med Lund, inspirerat av ”entré” i Malmö. Där är det visserligen tyskt pensionskapital - och inte som i Lund, där det vinstmaximerande Jernhusen står för investeringen.

Klicka för större bild
 

Jernhusen äger och förvaltar fastigheter längs den svenska järnvägen. Företaget knoppades av i samband med bolagiseringen av Statens Järnvägar. De arbetar också aktivt med stadsutveckling och har nu tagit sig an Lunds stationsområde.
   I tidskriften Arkitektur 4/2014 finns en essä av Jesper Meijling med titeln SLUTSTATIONEN som är granskning av Jernhusens agerande. Där ges hårresande exempel på affärsidén, nämligen att leda resandeströmmar - servera kunder - till Jernhusens kommersiella hyresgäster. Om man tror att den primära funktionen skulle vara att på smidigast, enklast sätt leda resenärerna till rätt avgång, då är man fel ute. Jernhusen plockar även bort de klassiska väntrummen. De ger ju ingen avkastning. Idealet är det kommersiella ”gatloppet” som på Kastrup mellan säkerhetskontroll och avgångsterminal.
   Ett särtryck av Jesper Meijlings essä finns (med vederbörligt tillstånd) publicerad på Aktion för Spårvägsfritt Lunds hemsida.

Överhuvudtaget är vänsterns totalt kritiklösa anammande av den ”nya ekonomiska geografin” obegriplig. Eller är man bara ovetande? I så fall rekommenderas läsning av rapporten: ”Stadsplanering och fastighetsvärden – spårväg Lund C till ESS.” Finns att ladda ner på Spårväg Lunds hemsida.
                
Slutsatserna är rent hisnande. Där påstås att spårvägens effekt på marknadsvärdena uppgår till 3,6 Mrd kr, och att det för bostäder och kontor motsvarar ca 10% respektive 13% högre pris/hyra jämfört med utan spårväg. ”På Brunnshög ligger ett guldägg”, som Håkan Lockby uttryckt det.

Tillåt en stillsam fråga: När blev det vänsterpolitik att driva upp markvärdena och därmed hyrorna? Det är inte undra på att - som det ryktas – LKB vill släppa Solbjer. Hyrorna där risker att bli alldeles för höga. Solbjer är det område på Brunnshög som står först i tur att bebyggas.

Är det inte hög tid för S, V och Mp att lämna strutspolitiken och på allvar börja intressera sig för vad markägare och byggföretag sedan länge insett, nämligen att man kan tjäna pengar på ”hållbarhetsprojekt”. Att ett projekt marknadsförs som ”hållbart” är ingen garanti för att det också blir slutresultatet. Oftast är det mest retorik, ett sätt att få hårdexploatera, inte sällan på bekostnad av ytor för park och barns lek.

Den arrogans med vilken i synnerhet V och Mp bemöter spårvägsmotståndarna är svår att förstå. När det självklara påpekas, att Lund är för litet för spårväg, får man svaret, idag ja, men inte i morgon. Trosvissheten går hand i hand med ointresset för att kritiskt granska spårvägsprojektet i alla dess delar – inte minst hållbarhetsaspekterna.

”Jag vet vad jag behöver veta” är det svar man oftast får, eller som stadsbyggnadsdirektören Inga Hallén säger: ”Jag litar på våra tjänstemän”. Det gjorde man också på slutet i 60-talet när ”Genombrottet” var aktuellt. Det var först när Agne Gustafsson och Sverker Oredsson insåg vad som höll på att hända och slog larm som övriga politiker vaknade och stoppade projektet.

Allt fler har nu kommit till insikt om att den så kallade ”spårvägsrenässansen”, som startade i Frankrike, nu är över. Det är faktiskt så att fler planerade spårvägsprojekt skrinläggs idag än som förverkligas. Huvudskälet är ekonomiskt. Ett högkvalitativt elbussystem med samma prestanda som ett spårvägssystem kostar en tredjedel.

”Men kan varför kan vi inte ha både spårväg och elbussar?”  Det är det halmstrå som spårvägsförespråkarna nu viftar med.  Men vem tror -  om spårvägen byggs –  att man då också skulle vilja finansiera ett högklassigt elbussystem för hela Lund?

Låt mig i just Veckobladet göra ett lite mera ideologiskt färgat inpass: Den klassiska vänstern, som V vid högtidliga tillfällen gärna åberopar, var ju i grunden positiv till ny teknik. Ny teknik, rätt använd, uppfattades av Marx, Engels och andra som en frigörande kraft. Den skapar nya och bättre arbets- och produktionsförhållanden, vilket lägger grunden för att göra samhället drägligare att leva i för de allra flesta människor.

Det är mot den bakgrunden obegripligt att Vänsterpartiet i Lund inte vill bejaka det  teknikskifte som nu pågår inom kollektivtrafiken. Den nya elektromobiliteten öppnar ju för billiga, flexibla och mera hållbara transportlösningar – elbussar, eltaxi, elcyklar – och varudistributionen inte att förglömma. Vi som verkligen gillar kollektiva transporter slipper buller, farliga utsläpp, och vad fint vore det inte att få kunna åka bekvämt med elbuss eller eltaxi till terminaler inomhus. Förhoppningsvis finns det med i det ramprogram för Lunds stationsområde som väntas komma till våren.

Gunnar Stensson har uppenbart inte upptäckt vad som händer utanför Lund. I Stockholm planerar man att alla ca 340 stadsbussar ska vara eldrivna och laddningsbara inom några få år. Fyra linjer håller just nu på att elektrifieras. Göteborg har redan en elbusslinje i trafik och får snart ytterligare en. Linköping är på gång med att lansera små elbussar. Utvecklingen är densamma i Latinamerika, USA och Kanada. Där levererar t o m svenska Volvo el- och elhybridbussar.  Men varför inte i Lund?

När kommunistpartiet i Kina försöker rena stadsluften och göra städerna lite grönare är det genom att introducera eldrivna fordon – men spårvägar vill man inte bygga. Det är för dyrt, för bullrigt och för komplicerat.

Runt om i Kina går idag tusentals elbussar i ordinarie trafik. På många håll är hela flottor av taxibilar på väg att bli eldrivna. På varutransporterna i de större städerna ställs nu krav på att även de elektrifieras.

Utanför Chengdu kan man se småbönder som levererar sina grönsaker till stadens marknader med tysta, utsläppsfria och laddningsbara elfordon, och i Shenzhen drivs alla skolbussarna med grön el. Ja, åk till Shenzhen, dra ett djupt andetag och upplev en allt grönare storstad där även fåglarna kan höras i centrum.

Kommfältet DN av Jiell

Dagstidningar är som rhizomer - Wiman kapar i en ände med sikte kulturell folkrepublik medan Piotr samt som nedan Jan Nygren får svar på tal, kring OTAN och försvarets strömmingsfiske, med (båtbunden) sonar. Förresten är krönikan på insidan av DNK ofta ett andningshål i väntan på, ja vad nu månde. Och i självaste Gom Sv tog Anders H, en småhabil typ sen åren på StE och känd för att verbalt antastat ryske ambassadören, en hygglig karl och kvar sen Sovjetåren (!) med ett otacksamt beordrat uppdrag försvara sitt hemlands Ukrainapolitik, i Agenda, vänligt nog - tog AH upp humanioras ställning. Grundproblemet dock "Where have all the intellectuals gone?" samt nivelleringen. Förresten borde Björnen, nu i alltmer retrotsaristisk kostym importera humankapital från väst att föra dubbelörnens talan på ett långt mer intelligent sätt. Tja, en lockande xa arbetsmarknad för Nya Patologens abiturienter samt rentav de professorer vilka prestige k-sidorna lämpat över på Kay Glans, å Respons. Där apropos saknas en humaniorapostel av Rosenbergskt format, fd chefred på avsomnade MT. Blott recensioner kan inte återskapa ett gammeldags, komplett kulturlandskap och vänstern, sekularismen, humanismen, rationalismen samt antimaterialismen och samhällstillvända liberal-konservativa tanketraditioner jämte kvalité, långsamhet och även anti-kapitalismen, där rovdriften egalt må vara en- eller flerpartikopplad och slutligen en planet med lagom mycket sapiensfötter - ja, ett otal motkrafter att bereda god offentlighet. Nu genmälen till en fd statssekr med kopplingar till sv militärindustriella komplexet, av rätt osunt mått och en plädering för, tja vad?

USA har varit i kontinuerligt krig någonstans i världen i mer än 140 år. I dag är USA helt beroende av konflikter . Egalt var. Arrangerad teater som Kennedymordet, Tonkinbukten nine-eleven mfl. En till 99% styrd media med bakomliggande nyhetsbyråer som skedmatar oss dagligen. En ondsint buktalare, med en svensk docka i knät. Malande om Natoförsvar tigande om vad krig lämnar efter sig. Skadade människor och en till stenåldern tillbakaflyttad infrastruktur följer ett medlemskap i Nato. Vi blir automatiskt ett bombmål

På vad sätt skulle ett svensk Nato-medlemskap öka de säkerhetspolitiska spänningarna i Norden. Har Norge och Danmark högre säkerhetspolitiska spänningar än Sverige? Detta måste väl i så fall redovisas konkret vika ökade risker Sverige löper? Kan man freda sin gränser från kränkningar minskar andra makters vilja och förmåga att kränka landet. Sålunda minskar man de säkerhetspolitiska spänningarna. Logiken är väl för enkel för att uppmärksammas av somliga.
 

e´han inte näpen, den rosenkindade…
 

Politiskt lägger S allt de inte klarar ut att hantera i en skrivbordslåda, med lås. Vi medborgare orkar inte med de retoriska pratkvarnarna längre utan önskar en utredning i frågan om Sverige och Nato. Det finns en parallell till agerandet i frågan om medlemskap i EU. Plötsligt var det bara självklart. För Putin är Östersjöområdet viktigt! Vi kommer att få leva med att bli "uppvaktade". Svenskt medlemskap i Nato = en solidaritetshandling med Baltikum och Finland, nu. Inte att invänta ett akut läge!

Ryssland visar verkligen sin uppskattning för att Sverige ställer sig utanför Nato i stället för att välja samma mjuka medlemskap som Danmark och Norge. Man hjälper vårt land genom att kartlägga våra sjövägar in i skärgården och kanske rent av även med förberedelse till minering och hjälper oss att testa vårt skydd mot intrång sjövägen eller luftvägen. Man kan fråga sig hur man som statssekreterare kan medverka till denna hjälplöshet och försvaroförmåga. Murens fall ändrade som väntat inget.

Alltså var det inte neutraliteten som räddade oss utan det faktum att Kalla kriget förblev kallt. Det är också värt nämna att Sverige stod under USAs kärnvapenskydd under Kalla kriget. Det fanns också tankar kring var NATO skulle kunna förstärka Sve försvar om kriget bröt ut. Så "neutraliteten" är tyvärr en mycket skickligt utförd indoktrinering av befolkningen som du fortfarande tror på. Det kan vara bra att veta hur det faktiskt var. För fakta, läs: "Den dolda alliansen" av Mikael Holmström.

Jag måste bara reda ut några felaktigheter i ditt inlägg. Sve och Schw har sluppit undan krig på grund av undfallenhet och avsteg från neutraliteten, det skedde hos båda länderna under båda världskrigen. Det är alltså inte neutraliteten utan AVSTEGEN från neutraliteten som räddat oss. Sedan finns det flera bevis för att Sovjets militär såg Sve som tydligt väst-anslutet med färdiga invasionsplaner för hur södra Sve skulle annekteras för att säkra utloppen ur Östersjön.

Jan Nygrens inlägg saknar logik. Naturligtvis ökar spänningen ytterligare om Finland också går med i NATO. Sverige bidrar bäst till avspänning genom att behålla den alliansfria politiken och fjärma sig från NATO samt bedriva en självständig traditionell utrikespolitik som nu gentemot Israel. Det behövs en tydligen fredsröst i världen.
Nato Nato Nato! DN:s propagandamaskineri maler på med oförminskad styrka. Varje dag måste minst en artikel/nyhet/ledare/debattartikel/ blogg påverka opinionen mot ett Nato-medlemskap - och det verkar som att de håller på att lyckas. Det finns två länder i Europa som inte varit i krig på över 150 år; Sverige (200 år av fred) och Schweiz (150 år av fred) och båda har varit neutrala - och det har hållit både nazister och Sovjet borta under hela 1900-talet. Varför ändra en så lyckad politik??

Den första korrekta säkerhetspolitiska analysen som visar på den helt avgörande betydelsen för oss av hur Finland agerar, och inte på spekulativa extrapoleringar av Putins reaktion i Ukraina eller påstådda ubåtar. Finlands och Sveriges öden är sammanlänkade som så ofta förr och i avgörande betydelse i frågan om Natomedlemskap

Var lugn, Sveriges tröga självgoda befolkning vill gärna ha tillbaka värnplikten (totalt meningslös ur säkerhetspolitiskt perspektiv) men kommer att vägra inse behovet av NATO-medlemskap tills vi befinner oss i akut kris.

Ett antal röster, smårättade av mig. Sist ur senaste Foreign Affairs där akademiker minsann nyttiggöres - understundom även i goda och mångfaldssakens tjänst. Why the Ukraine Crisis is the West's Fault av JJ Mearsheimer med undertiteln The Liberal Delusions that Provoked Putin tar upp the all-inclusive liberal order, en soft eller postmodern !? geopolitical strategy som avlöst Westfaliska fredens rå-ärliga regelverk för statsexpansionistiska strävanden. Även en bok av en fd am utrmin som tyvärr lär dö sotdöden förtjänar att omnämnas. Anmäld i DN mfl. Jo, U 137 samt Spetsnaz o atomminor = äntligen logik i intrånget. Nog kontraproduktivt men ry försvaret borde publicera valda delar av sovj. krigsplanläggningen mot landet, för att chocka samt återskapa en tynande fredsrörelse. Finns rester dock av dens. sök på nätet Fredsrörelsen på Orust mm. Och hur går det med memoarerna, 68'k oaa?

Pusselbitar

Utmaningen är inte att valfriheten är för liten och de privata alternativen för få – utan att likvärdigheten i skolan har minskat, att starka vinstintressen dränerar välfärden på resurser och att tilltron på det gemensamma är på väg att undergrävas.
   Håkan Juholt i en artikel om Daniel Suhonens bok, politikens kris – och visionerna som gjorde honom till partiledare.
Aftonbladet 29/10

En mink? En ryss? En rymdraket?
En ubåt eller sill?
Fördold är havets hemlighet.
Så länge ingen säkert vet
så ser du vad du vill.
Holmberg, DN 28/10

”Hur har det blivit så? Att ickevåld blivit stötande. Svaret är troligen rätt enkelt: för att våld är lönsamt.”
Stina Oscarsson i DN 29/10 efter att ledarskribenten i Svenska Dagbladet (23/10) fördömt Schymans plädering för nedrustning, diplomati och samtal i konflikten med Ryssland med orden ”Det var länge sedan jag läste något så stötande.”

Ambassaden vägrar ta emot födelsedagshälsningar till Dawit

Igår fyllde fängslade journalisten Dawit Isaak 50 år, och tack vare er fick vi in nästan 1200 vykort till honom. Tyvärr vägrade Eritreas ambassad att ta emot dem, men vi vet att de känner till det stora engagemanget för honom. Vi ger aldrig upp kampen för Dawit och försöker se till att vykorten når fram på något annat sätt.
Läs mer »
 

Israel bygger i Palestinas östra Jerusalem av Gunnar Stensson

”Olagligt! Omdömeslöst!”
”Man måste allvarligt ifrågasätta om Israel vill ha en förhandlingslösning”

USA och EU är eniga i sina fördömanden av Israels beslut att inleda en ny judisk bosättning i Palestinas huvudstad östra Jerusalem.
   Israels försvarsminister Moshe Yáalon vägras tillträde i Vita Huset. USA stoppar leverans av hell fire missiler till Israel.
   Brittiska parlamentet röstar med stor majoritet för ett erkännande.
   Sverige erkänner Palestina inom kort. Aldrig har det känts mer nödvändigt än nu.
   Alliansens talesman Jan Björklund säger efter utrikesnämndens möte: ”Det är förhastat, obalanserat och dessutom är det klantigt hanterat.”
   Uttalandet faller tillbaka på honom själv – och Alliansen.

Bojkotten fungerade – Sodastream flyttar fabrik

Läskmaskinen fick en hel generation att ångra varje egenpyst läsk när det framkom att en av företagets fabriker – den största – ligger på ockuperad mark på Västbanken, i en israelisk bosättning. Det har varit känt länge. Sodastream har hela tiden försvarat fabrikens placering med att den är ett ”fredens föredöme”, eftersom att israeler och palestinier arbetar tillsammans.
   Men nu ska den ändå flyttas, rapporterar nyhetsbyrån AP. Från bosättningen till södra Israel. Och fabrikens palestinska anställda ska dessutom få behålla sina jobb.
Läs mer i ETC»

Ljusglimtar i höstmörkret av Lucifer

Min och många andras entusiasm för den nya regeringen har väl varit måttlig. Den ska förstås bedömas på hur den klarar de tunga frågorna: arbetslösheten, skolan, sjukförsäkringen m.m. . Men det finns några ljusglimtar som har fyllt mig med glädje och positiva känslor.

Äntligen!
Sveriges erkännande av Palestina är just en sådan ljusglimt. Äntligen en handling, något som faktiskt visar vilja och självständighet, ett återtagande av en hållning som under Palmeåren gjorde Sverige känt och uppskattat i världen. Visst, det borde ha skett för många år sen, men det kommer faktiskt bra nu.
   Mycket riktigt får det hård kritik av de borgerliga partierna: det är för tidigt, det är inte förankrat nog. Ja så har högern sagt i alla år antingen det har gällt rösträtten, sjukförsäkringen eller Vietnam. Eller också som Centerpartiets talesperson: ja, vi håller ju med om att Sverige borde erkänna Palestina, men inte så här, det är för tidigt och oförankrat och ”taffligt skött”. Och man fäster sig naturligtvis vid vad Israels utrikesminister säger om att Sverige visst tror att Israel/Palestina-konflikten kan lösas ungefär som man kan montera en IKEA-möbel. Hur ska man kunna ta sådana statsmän på allvar? Israel skulle kanske byta utrikesminister?
    Erkännandet borde underlätta förhandlingarna om en tvåstatslösning. Men det är naturligtvis en enstatslösning som är framtiden, låt vara ännu avlägsen. Det är orimligt att hacka sönder detta lilla landstycke, särskilt nu när där bor en halv miljon ockupanter som inte lär lämna frivilligt. För det fordras dock att Israels apartheidpolitik upphör, att judar och palestinier blir likvärdiga och att staten inte grundas på religion. Jag är optimist och tror att det kommer att ordna sig på sikt.

Fri entré
Den andra ljuspunkten? Jo, att den fria entrén på statens muséer återinförs. Svenska folket har med sin skatt betalat nästan alla kostnader och då är det orimligt att entréavgiften ska avskräcka de något mindre bemedlade. Borgarna återinförde avgifterna och det är en glädje att de försvinner.

   Jag hoppas bara att vi också kan få bort entrén till Kulturen i Lund. Kulturen har alldeles för få besökare, det är dyrt att gå dit. En kultu-rrevolution i all stillhet, om vi kan ändra på det.
   Jag har annars inget nytt att tillföra om staden Lunds kommunalpolitiska oreda. Men det är tydligt att S och Mp, det något omaka syskonparet, håller på att återfå sans och förnuft. Ingen utförsäljning till borgarna längre och tydligen en ny vilja att tala med V och Fi och FNL. De gör de numera, det halvt hysteriska förnekandet är borta. Det ska väl ordna sig i fyra år framöver. Ett och annat bakslag kan det väl bli, men sånt är ju livet, också det politiska.

Cuba för Afrika och mänskligheten
Det bästa spar jag till sist: Cubas solidaritet med Afrika och landets allmänna bidrag till mänskligheten. Denna lilla fattiga och ekonomiskt ganska misskötta nation skickar 460 läkare och sjuksköterskor och har redan 185 på plats. Det är långt mer än någon annan nation och det var t.o.m. så att USA:s utrikesminister Kerry gjorde ett diskret erkännande av insatsen. Cuba skickade medicinsk personal till Haiti och erbjöd sig också skicka folk till New Orleans efter Katrina (det avböjdes). Cuba utbildar gratis läkare och sköterskor från hela världen och är generös med att ställa upp och har själv en sjukvård som är mycket bättre än USA:s. Och det var Cuba som med sin militära insats i Angola stoppade Sydafrika och därmed också bidrog till apartheidregimens fall . Om någon ännu minns det så hetsade västländerna mot Cubas insatser och kallade dem hantlangare åt Sovjet. Men världen över såg man vad som hände och det är sådant som gör att vi är många som (med inte sällan alltför överslätande attityd)) sett på Cubas demokratiska brister.
   Sanningen är att Cuba har ett klappande hjärta för Afrika bl.a. därför att det är därifrån uppåt halva befolkningen har sina rötter. Det är också de afrikanska inslagen i cubansk som står för mycket av vitaliteten i cubansk kultur och musik. Nu gör Cuba vad det kan för att stoppa Ebola och vi förväntar oss snarast erkännsamma ledare och kommentarer på Sydsvenskans ledarsidor. T.ex. skulle några ord av tacksamhet från Per T. Ohlsson sitta fint.