
Förstemajkonsert med Brecht: Exil och det kommande kriget
Konsert med Röda Kapellet
I veckan slog den danska dagstidningen Politiken larm om hur illa det är. Man hade frågat danska niondeklassare var den danska staden Nakskov ligger och det visade sig att 40 procent hade inte en aning. Jag har visserligen bara lite udda iakttagelser att bidra med, men jag tror att läget är detsamma eller värre i Sverige. När mina två äldsta barn befann sig i de tidiga tonåren fann jag att de hade stora svårigheter att skilja på Skurup och Svedala för att inte tala om deras oförmåga att placera Åstorp och Klippan på kartan. Så illa kan det alltså vara.

Jag läser i Guardian en engagerad artikel om att det gröna engelska landskapet är hotat. Detta av den lönsamma rapsen som brer ut sig i all sin häftiga gulhet. Och inte är den kallpressade rapsoljan så bra heller som den låtsas och dessutom kräver rapsodling en massa gifter. Ack, man får aldrig vara glad. Jag som just gick och såg fram mot de gula fälten.
Att Internets spridning har gett oss nya former för politisk opinionsbildning och mobilisering är ingen nyhet, även om det ännu är oklart hur mycket det påverkar svensk politik. Taskiga hemsidor fanns det gott om i förra valrörelsen, men det är ju inte allt. Ibland fungerar webben som nyhetsförmedlare, andra gånger handlar det om namninsamlingar för underskrifter på uttalanden och vädjande om stöd.
Det gick inte så bra förra gången” är rubriken på en av ledarna i New York Times när detta skrivs på onsdagen. Bakgrunden är konstaterandet av att skillnaden mellan fattiga och rika har aldrig varit så stor förr i USA. Rekorden från 1920-talet är slagna. Och den gången gick det ju inte så bra – den stora depressionen slog till och det tog många år innan USA hämtade sig.Ikväll (torsdag 29) debatterade Lunds kommunfullmäktige bland annat en detaljplan för Hasslandaområdet. Det blev en tre kvarts timmes debatt. Det ska etableras industritomter, vilket ingen invände mot, och så innehåller planen en stor väg som ska mynna ut i en ny trafikplats på Autostradan. Det var den som debatten handlade om, även om själva trafikplatsen (som kostar Lunds kommun 110 miljoner) kommer i en senare plan.
Sessionssalen var ännu mer välbefolkad häromveckan, på Lunds naturvårdsföreningens möte med Torvald Jacobsson, en av landets ledande miljöexperter. Han tog sin utgångspunkt i klimathotet, sa att det var brått och att det viktiga nu var att fatta rätt beslut om infrastrukturen, att inte bygga vidare på den struktur som får havet att svämma över sina bräddar.
Debatten visade att c, dv, mp och v har tagit till sej detta hot, och att de andra partierna inte har gjort det.
– Länsstyrelsen stoppar utbyggnaden av bostäderna på Norränga om inte vi bygger bort bilköerna på Dalbyvägen, sa Göran Brinck (m). Omfattas inte länsstyrelsen av riksdagens miljömål? undrade Mats Olsson (v).
– Planen är begränsad och får inga stora konsekvenser, menade Jörgen Jörgensen (fp). Vilket fick Ulf Nymark (dv) att tala om omvänd salamitaktik. Man lägger till en liten bit här och en liten bit där och till slut har man en ganska stor korv. Och fick stöd av Rolf Englesson (mp).
Gunnar Jönsson (s) tog för sin del stöd av magen, dvs. dundrade med magstöd och en smula darr i rösten om jobben som inte blev av om inte bilarna kom fram till industritomterna. Och visst. Men det kan de ju göra, norrifrån, ingen motsatte sej detta.
Klart är hur som helst att 110 miljoner som går till vägutbyggnad hade kunnat användas till spår. Det talades en hel del om light rail och Jörgensen var optimistisk, fast det skulle ta mer än tio år. Och ingen, inte ens c/dv/mp/v, talade om möjligheten att inför en osäker energiframtid förse området med industrispår, vilket faktiskt inte skulle vara särskilt svårt genom en förlängning av Tetraspåret.
Gunnar Jönsson må tillhöra en förlorad generation. Men det sorgliga var att höra hans partikollega Björn Abelson försvara planen och därmed trafikplatsen. Abelson är miljöpolitiker ur en yngre generation. Om inte s-partiet ens i en universitetsstad lyckas dra till sej yngre politiker som fattar vad som rör sej i tiden är det faktiskt illa. Och Abelson är inte ensam. Hans ännu yngre partivän Helena Lindh vill t.ex. bygga p-hus för över tusen bilar vid Brunnshög. Tala om att välja infrastruktur!
En politisk kommentator/kåsör förväntas väl säga något om ”Ordförande Persson”, det kända TV-programmet. Men jag tycker faktiskt att det är svårt att säga något som inte redan är sagt. Jag fann själv inte något i programmen som överraskade mig – jo, så här ungefär är väl Göran Persson när han får sitta och snacka med en förstående lyssnare utan att det omedelbart ska komma till offentligheten. OK: han var lite känsligare, lite mera ömhudad, lite mer benägen att se konspirationer riktade mot sig än jag hade tänkt mig, men inget överraskande. Jag har hört Olof Palme sitta och hetsa på ungefär samma sätt en sen kväll efter några glas och vad gäller Tage Erlander sett honom gör ungefär detsamma i sina dagböcker. Det handlar om politikens nattsida eller vad man ska kalla den. Kanske kan man lika gärna kalla den dess mänskliga sida, den som inte handlar om idéer och ideal utan behov av makt och önskan att se motståndare kravla i skiten. Det är den sidan programmet har visat, inte det praktiska vardagsslitet med att göra landet bättre.. Låga tankar
Att det finns en nattsida av politiken vet alla, men det är svårt att erkänna den. Inte minst för oss i vänstern som ju ser oss som moraliskt överlägsna borgarna. Och det intressanta är att borgarna har samma föreställning och reagerar därefter: inte ska väl socialister hysa sådana låga tankar. Indignationen blir alltså betydande när man visar upp den sidan. Indignationen mot Veckobladet har ju tidvis varit stor, karakteristiskt nog starkast från de unga och oskyldiga, när skribenter här har tagit till personliga tillmälen. När Persson säger att Mona inte är någon stor tänkare är det väl nykter verklighetsbeskrivning och när han tycker att Bildt är jävligt dålig så kan jag bara instämma. Politik är ingen sport för gentlemen.
En nationalistisk vänster
Ett annat ämne värt att diskutera är de anklagelser som då och då hoppar upp om att vänstern är inskränkt nationalistisk. Per T. i Sydsvenskan har ägnat sig år sådant av och till, fast det var ett tag sen han kallade oss brunvänstern – det är väl åldern som börjar ta ut sin rätt.. Senast är det Per Svensson i Expressen som recenserar en brittisk bok av Nick Cohen som går till angrepp mot medelklassvänstern, den som går i sandaler, kör miljöbilar och dricker kaffe latte. Jag tror väl inte att Veckobladets läsare känner igen sig helt i den bilden, men Per Svensson vidgar Cohens angrepp också till en del av oss. Hur kan vi visa förståelse för islam, hur kan vi acceptera att folk som spränger oskyldiga i luften i Palestina och Irak kallas motståndsmän? Och vi är ju emot EU, hur kan vi?. Vi är lika fästa vid nationen som gamla högermän, menar Svensson:” Det finns ett obehagligt svar på Nick Cohens grundfråga, nämligen att det finns saker hos den samtida fascismen som delar av vänstern faktiskt ser och känner igen - som i en spegel.”
Till försvar för en samhällsform
Visst är det sant att vänstern talat väl om det nationella under senare år på ett sätt som är främmande för en klassisk internationalism. Men förklaringen är att vi gjort det i en försvarsposition. EU har ju genomgående varit ett högerprojekt i Sverige: det matchades fram av borgarna i kamp mot sosseriet. Det är med EU:s hjälp borgarna har kunnat bryta upp folkhemmet. Det är tack vare EU vi inte längre har Posten och Televerket och Statens Järnvägar, det är ytterst genom EU vi har friskolor och reklamkanaler och floder av billig sprit. Det är möjligt att det svenska samhällskontraktet hade fått ge med sig efter hand, men det är EU som åstadkommit den rasande takten. När vi inte välsignar den övernationella makten i Bryssel är det för att försvara de framsteg som faktiskt gjorts i vårt samhällsbyggande.
Svensson får också mothugg i Expressen av Katrine Kielos:” EU har varit ett strategiskt instrument i händerna på den europeiska högern: tjänstedirektiv och motstånd mot miljökrav, allt i den ohämmade marknadsekonomins namn.” Javisst! Måste man gilla EU bara för att man är för internationell solidaritet? Och är palestinensiska och irakiska patrioter onda människor till skillnad från israeliska soldater? Jag är inte säker på att det är de borgerliga liberaler som applåderat övergreppen mot Serbien, Afghanistan och Irak som ska undervisa vänstern i politisk moral.
Okey att jag kanske är taskig som lärareMaxwell Overton: Känd Lundaakademiker av klassisk art, vars namns poetiska klang till slut blev mig övermäktig, och som lär ha varit släkting i rakt nedstigande led till Charles Darwin, vilken i sin tur blev känd för sina teorier om hur vi överlever.
men jag har badat naken
med Maxwell Overton
Okey att eleverna kanske inte är nåt vidare dom heller
men vi har badat nakna
med Maxwell Overton
Okey att vissa vetenskapliga data vägrar
gö- i rätt- snä-
ra ra- ning va
på ka hö- dok-
stäl- ko- ger tors-
let lum- ge- ring-
marsch ner nom en
men vi har badat nakna
med Maxwell Overton
Okey att det kanske inte går att lära för livet i denna skola
bed vi har badat dakda
bed Maxwell Overton
Okey att all undervisning är påverkan men vi oss sorgligt lika
bed vi har badat dakda
bed Maxwell Overton
Okey om vår tro på förändring är en romantisk dagdröm
bed vi har badat dakda
bed Baxwell Overton
Okey om vi aldrig får uppleva revolutionen vi snackade om
bed vi har badat dakda
bed Maxwell Overtodd
Dågodtigg har i alla fall hädt bed dig, med oss
medad vi babade dakda
bed Maxwell Overtodd
…vårtecknen. Det är bara att säga som det är: nu är det blått av scillor i den Holmbergska parken bredvid Idrottsplatsen. De är särskilt blåa i år och det är alltid Jan Mårtensson man tänker på när man först ser dem.