Litteraturutredningens nya rapport ”Läsarnas marknad, marknadens läsare” visar att svenska nio- och tioåringar läser allt sämre.
Monica Rosén, pedagogikprofessor i Göteborg och en av rapportens författare, framhåller att resultatet visar hur viktigt det är vad vi gör på fritiden.
En uppföljande rapport presenteras i december.
Även femtonåringars läsförståelse sjunker. Pisa-studierna visar att svenska barn låg över genomsnittet fram till 2009, då resultatkurvan föll brant.
Datoranvändandet har trängt ut läsningen. Samtidigt gör det fria valet skolan mer segregerad.
Undervisningen präglas av så kallat ”självständigt arbete” eller ”beting” vilket inte gynnar de svagare eleverna.
Den svagaste elevgruppen har vuxit till 17 procent. Var fjärde pojke har problem med läsförståelsen.
Den som inte lär sig läsa mister inte bara kraft på arbetsmarknaden utan också demokratiska möjligheter.
Hellre fler valmöjligheter i den lokala skolan än fritt val av skola
Varje år genomför OECD sin undersökning Pisa där man jämför olika länders undervisningssystem. 2009 hamnade Sverige på 28:e plats långt efter flertalet europeiska länder.
Bäst i Europa och tredje bäst i världen var Finland. Varför?
Pasi Sahlberg, expert vid Finlands undervisningsministerium, har skrivit boken ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”
Om jag måste lyfta fram en sak så är det likhet och rättvisa, att det inte är valet av skola som är avgörande för kvaliteten utan att vi fokuserar på de individer, skolor och områden som behöver extra stöd och hjälp, säger Pasi Sahlberg.
Mängden skolor att välja mellan i Sverige har en negativ effekt.
I Finland ger vi fler valmöjligheter för föräldrar och elever på den skola som ligger i grannskapet i stället för att uppmuntra skolor att profilera sig mot vissa elever.
Så var det också i det system som Sverige övergav i samband med kommunaliseringen och friskolorna (DN 14/9).
Då var målet att varje gymnasieskola skulle erbjuda alla ämnen och program. Det förutsatte stora gymnasier. Lunds tre kommunala gymnasier Katedralskolan, Polhem och Spyken är uppbyggda enligt den modellen. I de inofficiella tävlingarna mellan de tre skolorna om bästa resultat växlar tätplatsen. Tävlan stimulerar, men i grunden håller skolorna samma kvalitet.
De fungerar därför minst lika bra som de finska gymnasierna och söks av fler elever än de kan ta emot.
Däremot ledde den borgerliga skolpolitiken till att Vipan enbart blev yrkesskola och snart drabbades av ett vikande antal sökande.
Dessutom har vi en rad friskolegymnasier med skiftande, men tunn, inriktning och kvalitet. Allmänheten betraktar dem som en sorts B-skolor jämfört med de riktiga gymnasierna.
I stora delar av Sverige har man numera bara sådana B-skolor.
Blandade skolor bäst både för bättre och sämre elever
OECD:s forskning visar att skolor med olika kategorier av elever fungerar bättre än ”elitskolor”. Den erfarenheten hade vi också i Sverige. Men vi valde att bortse från den.
En anledning till de ”blandade” skolornas bättre resultat är att de ”bästa” eleverna tvingas tänka igenom stoffet och formulera det så att det förstås även av de elever som har svårigheter på ett eller annat sätt. Därtill kommer den sociala kompetens som uppstår när elever från alla kategorier samarbetar.
I Lunds kommunala gymnasier finns visserligen ”elitgrupperingar” som specialiserar sig på ett visst ämne, t ex historia eller idrott, men man måste vara medveten om att de eleverna i andra ämnen går i blandade klasser.
Negativa följder av skolvalet
OECD har funnit en rad negativa konsekvenser av skolvalet. Att som i Sverige ge fritt fram för friskolor och privatisera utbildningen kanske ökar valmöjligheten, men ökar också orättvisan och ojämlikheten i systemet.
Även här är Lund ett exempel. För eleverna skulle ytterligare ett stort, allsidigt kommunalt gymnasium vara mycket bättre än förekomsten av en rad specialiserade frigymnasier.
Det finns mycket forskning som visar att skolor och klasser med en social blandning av elever gör att alla tjänar inlärningsmässigt. Det är en anledning till att Finland har en likvärdig och högkvalitativ utbildning.
Naturligtvis är lärarnas kompetens en annan grundförutsättning, och de måste ha rimliga löner.
Det har man sökt kringgå i Sverige av kommunala besparingsskäl och genom att införa en sorts pseudolösning i form av en ”lärarlegitimation”. Det försöket kapsejsade totalt härom dagen.
Finland har tagit vara på de stora internationella organisationernas forskningsresultat men undvikit att imitera Sveriges ekonomistiska och ideologiska sätt att “reformera” skolan.
”Entreprenöriellt lärande”
Dom lär sig aldrig! Nu har regeringen bestämt att ”entreprenöriellt lärande” ska vara en röd tråd i skolan, från förskolan ända upp i vuxenutbildningen. Själva adjektivet ”entreprenöriellt” utstrålar det språkliga förfall som karaktäriserar de bockar som anser sig skickade att sköta skolträdgården. Och att moderaterna tillsätter skolgrupper bara ökar misstron.
Man återanvänder floskler om ”initiativ, kreativitet och förmågan att se möjligheter” som om man ingenting lärt sedan 1992. Det ska bli ”grupparbeten” och ”självständigt arbete” och ”beting”. Sydsvenskans utmärkta skoljournalist Emma Leinsne kallar det ”Gammal metod i ny ryggsäck” 14/3.
Det är värre än så. Det som Emma Leijnse kallar ”gammal metod” föregicks av ett ännu äldre system som gav oss en skola i topp, precis som Finland. Efter 20 år av ”nyheter” som kommunalisering, friskolor och fria val har vi hamnat i skolvärldens slumkvarter.
Slutsatserna från PISA-resultaten och OECD:s forskning bortser svenska borgerliga politiker från. I stället kommer de med mer av samma flum i form av pladdret om entreprenöriellt lärande.
Det dröjer innan vi får se finsk kvalitet i svenskt skolväsende. Men vi måste hoppas att Lunds tre kommunala gymnasier trots alla fraser behåller den höga kvaliteten ända till den dag då de blir statliga igen. Och att Lunds gymnasielärare får behålla rekordårens frihet.
Monica Rosén, pedagogikprofessor i Göteborg och en av rapportens författare, framhåller att resultatet visar hur viktigt det är vad vi gör på fritiden.
En uppföljande rapport presenteras i december.
Även femtonåringars läsförståelse sjunker. Pisa-studierna visar att svenska barn låg över genomsnittet fram till 2009, då resultatkurvan föll brant.
Datoranvändandet har trängt ut läsningen. Samtidigt gör det fria valet skolan mer segregerad.
Undervisningen präglas av så kallat ”självständigt arbete” eller ”beting” vilket inte gynnar de svagare eleverna.
Den svagaste elevgruppen har vuxit till 17 procent. Var fjärde pojke har problem med läsförståelsen.
Den som inte lär sig läsa mister inte bara kraft på arbetsmarknaden utan också demokratiska möjligheter.
Hellre fler valmöjligheter i den lokala skolan än fritt val av skola
Varje år genomför OECD sin undersökning Pisa där man jämför olika länders undervisningssystem. 2009 hamnade Sverige på 28:e plats långt efter flertalet europeiska länder.
Bäst i Europa och tredje bäst i världen var Finland. Varför?
Pasi Sahlberg, expert vid Finlands undervisningsministerium, har skrivit boken ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”
Om jag måste lyfta fram en sak så är det likhet och rättvisa, att det inte är valet av skola som är avgörande för kvaliteten utan att vi fokuserar på de individer, skolor och områden som behöver extra stöd och hjälp, säger Pasi Sahlberg.
Mängden skolor att välja mellan i Sverige har en negativ effekt.
I Finland ger vi fler valmöjligheter för föräldrar och elever på den skola som ligger i grannskapet i stället för att uppmuntra skolor att profilera sig mot vissa elever.
Så var det också i det system som Sverige övergav i samband med kommunaliseringen och friskolorna (DN 14/9).
Då var målet att varje gymnasieskola skulle erbjuda alla ämnen och program. Det förutsatte stora gymnasier. Lunds tre kommunala gymnasier Katedralskolan, Polhem och Spyken är uppbyggda enligt den modellen. I de inofficiella tävlingarna mellan de tre skolorna om bästa resultat växlar tätplatsen. Tävlan stimulerar, men i grunden håller skolorna samma kvalitet.
De fungerar därför minst lika bra som de finska gymnasierna och söks av fler elever än de kan ta emot.
Däremot ledde den borgerliga skolpolitiken till att Vipan enbart blev yrkesskola och snart drabbades av ett vikande antal sökande.
Dessutom har vi en rad friskolegymnasier med skiftande, men tunn, inriktning och kvalitet. Allmänheten betraktar dem som en sorts B-skolor jämfört med de riktiga gymnasierna.
I stora delar av Sverige har man numera bara sådana B-skolor.
Blandade skolor bäst både för bättre och sämre elever
OECD:s forskning visar att skolor med olika kategorier av elever fungerar bättre än ”elitskolor”. Den erfarenheten hade vi också i Sverige. Men vi valde att bortse från den.
En anledning till de ”blandade” skolornas bättre resultat är att de ”bästa” eleverna tvingas tänka igenom stoffet och formulera det så att det förstås även av de elever som har svårigheter på ett eller annat sätt. Därtill kommer den sociala kompetens som uppstår när elever från alla kategorier samarbetar.
I Lunds kommunala gymnasier finns visserligen ”elitgrupperingar” som specialiserar sig på ett visst ämne, t ex historia eller idrott, men man måste vara medveten om att de eleverna i andra ämnen går i blandade klasser.
Negativa följder av skolvalet
OECD har funnit en rad negativa konsekvenser av skolvalet. Att som i Sverige ge fritt fram för friskolor och privatisera utbildningen kanske ökar valmöjligheten, men ökar också orättvisan och ojämlikheten i systemet.
Även här är Lund ett exempel. För eleverna skulle ytterligare ett stort, allsidigt kommunalt gymnasium vara mycket bättre än förekomsten av en rad specialiserade frigymnasier.
Det finns mycket forskning som visar att skolor och klasser med en social blandning av elever gör att alla tjänar inlärningsmässigt. Det är en anledning till att Finland har en likvärdig och högkvalitativ utbildning.
Naturligtvis är lärarnas kompetens en annan grundförutsättning, och de måste ha rimliga löner.
Det har man sökt kringgå i Sverige av kommunala besparingsskäl och genom att införa en sorts pseudolösning i form av en ”lärarlegitimation”. Det försöket kapsejsade totalt härom dagen.
Finland har tagit vara på de stora internationella organisationernas forskningsresultat men undvikit att imitera Sveriges ekonomistiska och ideologiska sätt att “reformera” skolan.
”Entreprenöriellt lärande”
Dom lär sig aldrig! Nu har regeringen bestämt att ”entreprenöriellt lärande” ska vara en röd tråd i skolan, från förskolan ända upp i vuxenutbildningen. Själva adjektivet ”entreprenöriellt” utstrålar det språkliga förfall som karaktäriserar de bockar som anser sig skickade att sköta skolträdgården. Och att moderaterna tillsätter skolgrupper bara ökar misstron.
Man återanvänder floskler om ”initiativ, kreativitet och förmågan att se möjligheter” som om man ingenting lärt sedan 1992. Det ska bli ”grupparbeten” och ”självständigt arbete” och ”beting”. Sydsvenskans utmärkta skoljournalist Emma Leinsne kallar det ”Gammal metod i ny ryggsäck” 14/3.
Det är värre än så. Det som Emma Leijnse kallar ”gammal metod” föregicks av ett ännu äldre system som gav oss en skola i topp, precis som Finland. Efter 20 år av ”nyheter” som kommunalisering, friskolor och fria val har vi hamnat i skolvärldens slumkvarter.
Slutsatserna från PISA-resultaten och OECD:s forskning bortser svenska borgerliga politiker från. I stället kommer de med mer av samma flum i form av pladdret om entreprenöriellt lärande.
Det dröjer innan vi får se finsk kvalitet i svenskt skolväsende. Men vi måste hoppas att Lunds tre kommunala gymnasier trots alla fraser behåller den höga kvaliteten ända till den dag då de blir statliga igen. Och att Lunds gymnasielärare får behålla rekordårens frihet.
debattbok ”Det stora tågrånet”, om privatiseringar och järnvägens sönderfall. Nyberg granskar hur avregleringens ideologiska teorier fungerar i praktiken. Detta utan att vara nostalgisk och hävda att allt var bättre förr. 
nyheter från det kommunala i Lund. Som nu, det senaste om Pålsson, glasmästaren och fastighetshajen som tycks kunna lura skjortan av de borgerliga vännerna i kommunledningen var gång.
den världsberömda samhällsdebattören, forskaren och förgrundsfiguren för Attac – gästar Sverige 4–5 mars, i samband med att 
Först den dåliga nyheten.
Susan Abulhawa har gjort ett skickligt arbete. Hon får läsaren att uppleva att det är hennes eget öde vi följer, hennes oändliga smärta över krig, våld, förluster av sina kära vi delar. Familjens och bygemenskapens perspektiv dominerar framställningen, som går från 1940-talet till början på 2000-talet. Fördrivningen 1948, flyktinglägret i Jenin, 1967 års krig, kriget mot Libanon i början av 80-talet – allt skildras intimt personligt, med kortare inslag om det bredare skeendet.