70,000 And Counting!

Petition to Arrest Netanyahu If He Visits UK Likely to Increase to over 100,000
The issue is: what action will the British government of David Cameron take against the leader of a foreign state alleged by many to be guilty of war crimes?
Will it bring justice as in the case of Hosni Mubarak, Muammar Gaddafi and Saddam Hussein or will it continue to collaborate and collude in injustice for reasons of political and economic expediency?
The world watches as international opinion hardens.
 

 

Petition: Benjamin Netanyahu to be arrested for war crimes when he arrives in London.

17 augusti av Gunnar Stensson

Råkan festar på kräftan som fallit ur papperskorgen vid Korpvallens hållplats. Kaninerna skuttar på fotbollsplanen, ostörda av traktorn som långsamt klipper det täta gräset. Lindarna böljar i blåsten och solen blinkar i lövkronorna.
   I den nyss muddrade Höje å rinner vattnet sakta över slätskrapad botten mellan unket ångande, lodräta lerväggar.
   Kardborrsstänglar reser sig till dubbel manshöjd, nedtyngda av vita malvor som klänger uppåt och ofta fortsätter in bland de frodiga pilarnas hängande grenar. Bin och humlor festar mellan lömska spindelnät. Skogar av grågröna nässlor tvingar alla som passerar att hålla sig till mitten av den smala stigens tunnel genom djungeln. Småfåglar satsar på ännu en kull ungar, men det blir det inte mer än sönderhackade äggskal.
   Vassdungar och höga kaveldun med glänsande bruna kolvar omger dammarnas vatten. En trollslända svirrar förbi. Gräsänder och sothöns simmar mellan gröna öar av alger. Storskarvar sitter på stenar och spanar, andra simmar och dyker. En landar med något silverblänkande sprattlande i näbben. Svanparet speglar sig lojt men har inte lyckats fortplanta sig i år heller.
 

Svarta björnbär blänker i de växande snårens tunga klasar av mognande frukt. Grenarnas taggar fångar den instuckna handen. Revor slingrar sig girigt om ben och fötter. Björnbärsbusken sluter sig sakta om inkräktaren.

Fredsaktiviteter

VB har skrivit en hel del om Sveriges allt tätare samarbete med NATO under våren. Vi skrev bl a om protestmötet i Simrishamn mot invasionsövningen på Ravlunda skjutfält där bl a US Marines deltog.
   Under sommaren har det varit ett antal aktiviteter för att protestera mot det svenska NATO-samarbetet. Det har hållits ett fredsmöte i Simrishamn och i Degerfors så ordnade FIB Kulturfront nordiska fredssamtal för fjärde året. För oss som inte var med där så ligger nu de flesta anförandena på nätet för den intresserade.

Nordiska fredssamtal i Degerfors 2015

14-16 augusti 2015
Plats: Folkets hus i Degerfors, Värmland
Tema: Fred i Europa - en förlegad utopi?
   1. Jan Ask och Eva Myrdal välkomnar
LÄNK: https://youtu.be/HK_2DN4isBs
   2. Thage G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Ett NATO-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden!
LÄNK: https://youtu.be/RNATjeikdSQ
   3. Maj-Britt Theorin, engagerad i freds- och nedrustningsfrågor, riksdagsledamot (s)
Alliansfrihet ut - Nato in
LÄNK: https://youtu.be/6ajGk87DjRU
   4. Anna Lisa Eneroth, ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Europa: konfrontation och militarisering i stället för fredlig konfliktlösning
LÄNK: https://youtu.be/zc1n-N6fk9g
   5. Stefan Lindgren, Jjournalist och översättare
Vart går Europa? (Anförandet finns även att läsa här)
LÄNK: https://youtu.be/7saDKpdwKBc
   6. Jan Myrdal, Skriftställare
In mot det stora kriget 1914
LÄNK: https://youtu.be/dMaRZ18Xwi4
   7. Pål Steigan, Författare
Imperiets sammenbrudd og faren for krig
LÄNK: https://youtu.be/XdneQ4FK9as
   8. Hans Öhrn, journalist och Syrienaktivist
"Den arabiska våren" – och dess efterföljd
LÄNK: https://youtu.be/0Bst7-TQSu4
   9. Oleg Mezjuev, ukrainakännare
Ukrainakrisen: Från Nuland-kakor till ett nytt kallt krig
LÄNK: https://youtu.be/yRCS87K7qCA

Skolornas dolda sparbeting ledde till 87 procents ökning av sjukskrivningarna bland Lunds gymnasielärare på 5 år av Gunnar Stensson

I januari 2007 övertog de borgerliga partierna i Lund Sveriges bästa skola i ett skolsystem som hörde till de bästa i världen.
   Här går det att spara! jublade de och skapade ett dolt sparbeting genom att sluta kompensera för lärarnas löneökningar. Sedan gick förstörelsen snabbt genom marknadslösningar och lågskattepolitik.
   Idag har Lund förlorat sin topplacering. Det svenska skolsystemet har hamnat på europeisk bottennivå i Pisa-mätningarna.
   Siffrorna talar sitt tydliga språk. Kostnaden per elev i Lund är 85 procent av riksgenomsnittet och fortsätter att sjunka med ett par procent varje år.
   Hög arbetsbelastning har lett till fler långtidssjukskrivningar på grund av stress och utmattningssymptom för förskollärare, lärare och alla andra som arbetar inom skolan.
   I år har 13 procent fler gymnasielärare sjukskrivit sig på grund av psykiska diagnoser än förra året. Under en femårsperiod uppgår ökningen i antalet sjukskrivningar i gymnasiet till 87 procent och i grundskolan till 57 procent.
   De som konstaterar detta är Sveriges skolledarförbund genom Magnus Bokelid, Lärarnas Riksförbund genom Eva Lundin, Lärarförbundet genom Per Måsbäck och Psykologförbundet genom Tomas Kempe.
   De gör det i Sydsvenskan 17/8 under rubriken Vi väntar oss fortsatt utbrändhet bland Lundaelevernas pedagoger.

Skolskandalen tillspetsades i somras . Det blev då uppenbart att Lund inte kvalificerar sig för att motta 25 miljoner i statsbidrag till skola och förskola! Den folkpartistiskt präglade budget som antogs i juni är för snål. I skol- och universitetsstaden Lund!
   Skolvärlden kippar efter andan. Sen blir den vredgad.
   Nu försöker de rödgrönrosa partierna rädda de välbehövliga 25 miljonerna i statsbidrag (och Lunds anseende som skolstad) genom att bjuda in de borgerliga partierna till överläggningar om att möjliggöra en höjning av skolanslagen genom en liten skattehöjning.
   ”I högskattekommunen Lund ser vi inte en skattehöjning som en möjlig väg att gå”, svarar kommunalrådet Christer Wallin, M.
   ”Vi ser att det finns möjlighet att göra en del omfördelningar i budgeten om det skulle behövas, utan att höja skatten”, instämmer kommunalrådet Philip Sandberg, FP.
   Deras skattehatande uppdragsgivare i Lunds överklass drar en lättnadens suck.
   Skönt! Visst kan vi försämra vård och omsorg för att få lite gratispengar till skolan. Det finns ju privata alternativ.

Renegater av Sten Henriksson

En renegat, vad är det? Jo, enligt ordboken, en person som har lämnat en tro eller uppfattning. Eller starkare, en överlöpare, en som faktiskt gått över till motståndarlägret. En bok som i hög grad uppmärksammats i sommar är ”Omprövningar” med undertiteln ”Svenska vänsterintellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal”. Den är skriven av David Brolin, idéhistoriker och bibliotekarie i Göteborg. Den handlar om renegater och är läsvärd.

En udda samling
De som lyfts fram är Lars Gustafsson, den utomordentlige författaren, Håkan Arvidsson, vänsteraktivist med bas i Clarté och Vietnamrörelsen, Svante Nordin filosof och författare, Bo Gustafsson ekonomiprofessor i Uppsala, partibildare och maoist, Klas Eklund, bankekonom, läroboksförfattare och känd som medlem av den s.k. kanslihushögern på 1980-talet och Göran Rosenberg, journalist och liksom Bo Gustafsson aktiv i maoistkretsar i Stockholmstrakten. Det är en udda samling utan mycket gemensamt, knappt ens uppbrottet från tidigare positioner.
   Veckobladet är ju en lokaltidning så tar jag tar här bara upp Håkan Arvidsson och Svante Nordin, båda välkända namn här i Lund, och lämnar de övriga koryféerna åt sitt öde. Och för att vara tydlig: jag saknar insideskunskaper om vänsterrörelserna på 70- och 80-talen och var väl mest en hemlös vänstersocialdemokrat. Jag gick in i Vänsterpartiet först 1978.

Hur gick det till?
Ja, vad var det som gjorde att vänstervind blev till högervåg under loppet av några år kring 1980? Först: den s.k. 68-vänstern är inget att ta på allvar – några tusen studenter utan organiserad ledning. Nu skulle de försörja sig och betala av på sina CSN-lån. De som försökte hålla sig kvar på universiteten hade det inte så lätt, illa sedda som de ofta var på de gamla universiteten.
   Jag tror inte det går att knyta 70/80-talens omsvängning till någon särskild händelse, men viss spelade världspolitiken en avgörande roll. Vietnamrörelsen, central för den svenska vänstern, kollapsade när först Vietnam anföll Kambodja medan Vietnam i sin tur angreps av Kina. I USA blev Reagan ledare, i Storbritannien Thatcher. Breznjev var ledare för Sovjet och därifrån kom ständigt nya vittnesbörd om vad realsocialismen inneburit av förtryck och Gulag. I Sverige utvecklade SAF:s korståg mot vänstern ständigt nya förlag, tidskrifter och tänketankar, attraktiva försörjningsmöjligheter för intellektuella. Det var inga goda tider för socialismen.

Arvidsson och KFML
Håkan Arvidsson kommer från en småborgerlig miljö i Jönköping (fadern redaktör i gamla bondeförbundsorganet Smålandsbygdens Tidning) och aktiverade sig i Afrikagrupperna och Vietnamrörelsen. Clarté, den tidens mest aktiva vänsterorganisation i Lund blev hans hemvist. Där blev han vad man skulle kunna kalla en prototyp för rollen som ”ledande kamrat” och gick i all tysthet in i KFML, den maoistinfluerade partibildning som hade ambitionen att styra och leda vänstern i Sverige. Det blev slitningar mellan partiledningen och lundaföreningen och Arvidsson kom i skottfältet som representant för Lunds linje och blev utesluten. Det skedde med en formulering som har goda chanser att bli klassisk inom den svenska vänstern: han uteslöts 1969 därför att han visat prov på ”högeravvikelser, smyckade med vänsterfraser”. Därmed var Arvidssons politiska bana till ända. I ett Lund som var präglat av ganska fredlig samexistens mellan olika vänsterfraktioner ville ingen ta i gamla KFML-are ens med tång. Nåja, Arvidsson kom igen långt senare, via Zenit.

Polyhistorn Svante Nordin
Arvidsson är en god skribent och tror jag, en god historiker, men jag har svårt att se honom som en ledande politisk tänkare. Då är Svante Nordin en helt annan historia. Han är en polyhistor, en person som är framstående i många ämnen, av en sort som brukar dyka upp i Lund så där vart tionde år. Han har sin hemhörighet i filosofi, idéhistoria och litteraturhistoria. Han gick tidigt in i Vänsterpartiet i Lund där han gjorde sig känd för ett hårt handlag och framträdde som ortodox kommunist. Här är några av hans formuleringar: ”Den revolutionära process som pågår i världen och som kan kasta detta system över ända äger inte rum utan lidande eller ens utan brott och oförståelig grymhet. Men den utgör vårt hopp.” (1977) Ja, det är ju klara besked. Men några år senare: ”Snarast förefaller de som tala om ’marxismens kris’ annonsera att de själva skiftat perspektiv, från tro till tvivel. Det är deras egen kris, snarare än marxismens, det är fråga om.” (1979). Det är ingen dålig analys.

   Nordin har bakom sig ett rikt författarskap med en förbluffande produktivitet. Han skrev en utomordentlig biografi över den svenska borgerlighetens stora kulturpersonlighet under 1900-talet, Fredrik Böök, där han uttalade förståelse för Bööks ”mod” att 1940 säga uppskattande ord om Tyskland. Det blev som en äreräddning av Böök som ju brukar bemötas med ogillande av det kulturradikala etablissemanget. Nordins senaste biografi gäller Sven Stolpe och det är inte texten utan hans ämnesval som har väckt uppseende. OK, däremellan skrev han en bok om Ingemar Hedenius, dock med viss brist på entusiasm.

Vänsterpartiet och Zenit i zenit
 Både Arvidsson och Nordin var medlemmar av Vänsterpartiet där de av oss som var mer intresserade av praktisk politik hamnade. Vänsterpartiet Lund utvecklade under några årtionden en häpnadsväckande aktivitet med allt från blåsorkestrar till veckoblad och lyckades förnya Lunds kommunalpolitik och tvinga den lokala socialdemokratin ur en långvarig slummer. Den mer principiella debatten fick hålla sig i Zenit som blev det ledande organet i Sverige för den nya vänstern. Men tidskriftens idéunderlag under 1980-talet sviktade alltmer under intryck av att de framstormande franska antimarxisterna. Zenits redaktion där både Arvidsson och Nordin var medlemmar dominerades av sociologer lyhörda för tidsandans krumbukter. Dit kom nu också andra röster, som chilenaren Mauricio Rojas som närmade sig moderaterna och sen blev folkpartistisk riksdagsman och vd för SAF-förlaget Timbro. Det gick naturligtvis inte att ge ut en socialistisk tidskrift under sådana betingelser och Zenit lades ner 1997. Flera tidigare redaktionsmedlemmar har sedan skrivit om hur Zenits tankevärld föll samman. Det var ingen tidskriftsdöd i skönhet.
Sluten cirkel?
Det finns en risk att man i försöken att förstå Nordins politiska utveckling hamnar i fyrkantig psykologi. Det är som om han har behov av att fullfölja sina positionsförändringar ut i det extrema. Hans utgångspunkt var en auktoritär borgerlig miljö och han går sedan under sina år i Lund ut i en ortodox kommunistisk riktning. Han vänder sedan och går långt till höger eller i varje fall till en kulturkonservatism. Så är varvet fullbordat. Man kan se lite av samma rörelse hos Arvidsson. Det är sorgligt och de representerar båda en förlust för vänstern. De hade båda varit tillgångar för Lunds vänster och skulle behövas. Lunds universitetsmiljö har väl inte sedan 1880-talet varit så tom på välformulerade företrädare för vänstern som i dag. Och det blir med en undran dessa reflexioner får stanna – har de båda hamnat i sina slutpositioner? Är sista ordet sagt?

Erst kommt das Fressen
Slutligen: Brolins bok är en samling sofistikerade analyser av idéhistorisk art, Men något saknas, också i de recensioner jag har sett. Jag tvekar då inte att framträda som vulgärmarxist. Visst kan man väl förstå dessa begåvade skribenter när de tröttnar på att verka i en avkrok av landet och skriva i en utfattig tidskrift som nästan ingen läser. Då är det förstås mer lockande att sitta vid Jan Stenbecks rikt dukade bord och ha tillgång till hans förlag och tidskrifter (och senare fru Axelson-Johnsons). Man blir ett namn i Stockholms salonger och kan trycka sina texter som understreckare i Svenska Dagbladet, Jag har inget behov av att moralisera över detta, men nog är det värt att nämna i en analys av 80-talets vänsterrenegater.

Världen efter kapitalismen av Gunnar Stensson

Enligt OECD kommer tillväxten i den rika delen av världen minska de närmaste 50 åren samtidigt som ojämlikheten ökar.

Piketty visar i sin epokgörande bok Kapitalet i det 21:a århundradet hur ojämlikhet leder till minskande tillväxt och växande politiska spänningar.
   Det hotande klimatsammanbrottet och den snabbt åldrande befolkningen i ett Europa som stänger gränserna för migration förvärrar krisen.

Sjunkande löner, osäkra arbetsvillkor och utbredd arbetslöshet har skapat en växande ny klass efter den traditionella arbetarklassen: prekariatet. Guy Standing analyserar den i sin bok Prekariatet. Den nya farliga klassen.

De nyliberala partierna (M, FP, C och KD) ser ingen annan lösning än förtvivlade rop efter Jobb! Jobb! Jobb! medan arbetslösheten stiger. Under tiden vill de sänka de löner och skatter, privatisera och försämra vård skola och omsorg.

Roland Paulsen kräver i stället arbetstidsförkortning och medborgarlön i sin aktuella bok Vi bara lyder.

Vi står inför ett systemskifte.
Den industriella revolutionens ögonblick i mänsklighetens historia varade bara i 200 år och marknadsfundamentalismens dominans i 30. Som alla förbrukade system och ideologier måste de ersättas.
 

Alf Hornborg jämför i boken Nollsummespelet nationalekonomerna med de katolska skolastiker som under århundraden dominerade Europas vetenskapliga liv. I en förtvivlad not konstaterar han: ”Jag har funnit anledning att reflektera över att jag inte kan påminna mig att jag någonsin har träffat en svensk nationalekonom som uttryckt indignation över orättvisorna i världen.”

   Han konstaterar att industrisamhället, maskinerna och tekniken skapar entropi – resursförbrukning och energiförstörelse – i allt snabbare takt. Vi passerade nyss det datum då jordens resurser för i år var förbrukade. Nu konsumerar vi på bekostnad av våra barn och barnbarn.
   Han konstaterar att föreställningen om en fri och rättvis marknad är en 300 år gammal myt. Han visar hur välståndet i världens kärnområden bygger dels på framtida energiresurser och dels på utnyttjande av jordarealer och mänskligt arbete i periferierna. Verkligheten håller på att göra det tidiga 1800-talets världsbild allt mera ohållbar.

Paul Mason konstaterar i sin uppmärksammade bok Postcapitalism att marknadsekonomins prissystem sätts ur spel i kunskapssamhället. Kunskapen kan kopieras i oändlighet, även om somliga gör allt för att förhindra det.
   Samtidigt gör roboti-seringen att dagens arbeten försvinner i allt snabbare takt vilket leder till att arbetar-klassen och dess organisa-tioner försvagas.
   Mason hoppas på den digitala klass som nu växer fram. Dess utgångspunkt är att information ska vara gratis. Den solidariserar sig varken med företag eller stater. På sikt ser Mason att lönearbetet avskaffas och marknadskrafterna inte längre styr.

Den nya tiden har börjat. Det är en avgörande tid, en farlig tid. Men de teorier och tankar om framtiden som skisserats ovan går alla i samma riktning. Vi är förpliktade att ta del av dem och med eget tänkande påverka utvecklingen av världen efter kapitalismen.

PS (Alla namn och boktitlar är lätta att finna på nätet eller, vilket jag föredrar, hitta på bokhyllorna i Gleerups.)

Att beväpna apartheid av Gunnar Olofsson

EU är nära allierat med Israel vad gäller vapenförsäljning och militärt samarbete. Det framgår av en nyligen publicerad rapport, ”Arming apartheid”, utgiven av flera olika brittiska organisationer. Enbart under 6 månader före det israeliska angreppet mot Gaza förra sommaren utfärdade Storbritannien licenser för vapenexport till Israel motsvarande nästan 7 miljoner pund (95 miljoner kronor) och för produkter möjliga att använda både militärt och civilt 25 miljoner pund (339 miljoner kronor). Bland brittiska exportprodukter finns utrustning till de F-16-plan som länge terroriserat palestinierna, samt komponenter till helikoptrar och stridsfartyg.

Den största bidragsgivaren till Israel är USA, med drygt 3 miljarder dollar (26 miljarder kronor) i årligt bistånd direkt till militären. Men många företag baserade i både USA, EU och Israel är i olika grad insyltade i vapenhandeln. Lockheed Martin, världens största vapentillverkare, har hittills försett Israel med 33 stycken F-16-plan, Boeing tillverkar de Apache-helikoptrar som används mot palestinska bostadsområden och tyska Schleifring tillhandahåller komponenter till de dödliga Hermes-drönarna tillverkade av israeliska Elbit Systems.

BAE Systems, världens tredje största vapenproducent, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan och är ett av tre bolag som bygger de F-35-plan som skall ersätta F-16-planen. G4S förser Israels militär med övervakningsutrustning till murar, checkpoints, fängelser och olagliga bosättningar. Allt som allt medverkar över 100 företag i militär export till Israel.

Handeln går också åt andra hållet. Israel är en av världens ledande vapentillverkare och 70-75% av produktionen exporteras till över 100 länder – varav många med dåligt rykte vad gäller mänskliga rättigheter. Vapenförsäljningen uppgår till runt 7 miljarder dollar (61 miljarder kronor) årligen. Israeliska vapen ses överallt i olika konflikter, och lanseras ofta som ”testade i strid” – det vill säga provade på palestinska kvinnor och barn.

Det svenska regelsystemet tillåter i nuläget inte vapenexport till Israel. Men vad gäller import finns inga begränsningar. Vapenimporten är blygsam, i kronor några 100-tal miljoner på ett antal år eller motsvarande högst 3% av vapenköpen, men av strategisk betydelse. Kapseln för målstyrande bomber till Jas 39 Gripen har konstruerats av det israeliska företaget Rafael, liksom störsändare till korvetten HMS Gävle. Försvarets Materielverk har köpt kulspruteammunition, pansarbrytande projektiler, övningsammunition, eldrör och utbildningsutrustning till Leopardstridsvagnar från den israeliska militärindustrin. ITL Optronics Ltd har levererat så kallade Night Vision Goggles (”nattglasögon”) liksom laserpekare till kustrobotsystemet Hellfire. Svensk militär har visat intresse för inhyrning av israeliska drönare för ”spaningsuppdrag” i Afghanistan.

På 1970- och 80-talen hade den israeliska regimen ett nära samarbete med apartheidregimen i Sydafrika, och bytte kärnteknologi mot uran. Sydafrika kom så långt som till produktion av sex kärnvapen och en planerad provsprängning i Kalahariöknen - men övertalades av den amerikanska Carter-administrationen att stoppa projektet. Sydafrika har sedan – som hittills enda kärnvapenland – helt skrotat sina kärnvapen. Israel å sin sida har, som enda kvarvarande apartheidstat, behållit sina kärnvapen och nekar varje form av internationell inspektion – samtidigt som man idag är den mest högljudda kritikern av varje form av kärnteknologisk utveckling i Iran. Enligt Fredsforskningsinstitutet SIPRI förfogar Israel idag över ungefär 80 kärnstridsspetsar.

Mordechai Vanunu, ingenjören som avslöjade Israels hemliga kärnvapenprojekt i Dimona, kidnappades av israeliska agenter i Rom 1986 och tillbringade sedan 18 år i israeliskt fängelse – varav 11 år i isoleringscell. Efter frigivningen lever han fortfarande under övervakning, har stora rörelserestriktioner, får inte resa utomlands och inte träffa vem han vill. Vanunu har sökt politisk asyl i flera olika länder, bland annat Sverige – en vädjan som hittills klingat ohörd.

Det var under (s)-regeringen Persson som det svenska vapensamarbetet med Israel tog fart på allvar, och en svensk militärattaché stationerades i Israel. Inför förra årets val lovade den rödgröna alliansen att stoppa samarbetet, något som hittills inte verkar ha skett. Sverige och Israel har av allt att döma fortsatt sitt vapensamarbete, militärattachén har inte hemkallats och israeliska officerare deltar fortfarande veterligen i olika militära NATO- och EU-projekt tillsammans med svenska kollegor.

Det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon har nu begärt tillstånd för en extra vapenförsäljning på ungefär 1,9 miljarder dollar (17 miljarder kronor) till Israel. Vapnen är till för att ersätta de som förbrukades under förra sommarens israeliska anfall mot Gaza, och innehåller en del ytterst modern teknologi – sannolikt som ”kompensation” för det kärnenergiavtal som USA, mot Israels vilja, nyligen undertecknat med Iran. Det är nog ingen överdrift att misstänka att de nya vapnen är tänkta att användas i nästa krig mot civilbefolkningen i det avspärrade Gaza.

Det svenska och internationella vapensamarbetet med Israel är en katastrof för möjligheten till en fredlig lösning av konflikten i Israel/Palestina, och måste omedelbart avbrytas. På samma sätt som det kan finnas anledning att begränsa vapentillgången i de palestinska områdena, måste också Israel avrustas och neutraliseras. Inte minst måste kärnvapnen bort. Beväpningen av den israeliska ockupationsregimen är ett brott mot artikel 2 och 79 i EU:s associationsavtal med Israel, ett avtal som den svenska regeringen måste kräva tills vidare upphävs. Den svenska militärattachén måste hemkallas. Sverige måste också begära att FN tar sitt ansvar att implementera sina resolutioner om en tvåstatslösning, och genom en FN-styrka i området se till att beslutet efterföljs.

Sista numret före sommaren

Denna vecka så slutar skolorna över hela landet med mer eller mindre buller och bång. Dessutom masar sig termometern så sakteliga mot 20-strecket.
   Det är alltså dags att inse att sommaren har anlänt och då tar VB sommarlov! Ha det så bra det går utan fredagarnas påminnelser om det politiska livets irrfärder.
   Dock finns det anledning att hålla sinnena öppna för vidare bulletiner från Ship To Gaza som någon gång i slutet av juni kommer att göra ett nytt försök att btyta blockaden.
   Ha nu en riktigt bra sommar så ses vi igen den 21 augusti.

red

Manifestation mot B52orna och Nato-invasionen i Haväng

Samling på Hamnplan i Simrishamn lördagen den 13 juni klockan 11.
Svenska kvinnors vänsterförbund och Svenska Fredskommittén

Se även Sten H:s upprop i spalten bredvid.

Förbindelser
Tåg:
   Från Lund 8.52, ank Simrishamn 10.40
   Möte Hamnplan kl 11.00-12.00
   Från Simrishamn 13.52  ank. 15.40
Buss (Hamnen);
   Från Lund 9.34 ank. Simriskamn 11.04
   Från Simrishamn 12.23 (13.23), ank. 13.55 (14.55)

Äntligen levande vatten under Klostergårdens trädkronor!

Fredagen den 12 juni klockan 13.30, invigs Klostergårdens plaskdamm av Lena Fällström, vice ordförande i Tekniska nämnden. Elever från Klostergårdsskolan sjunger. Klostergårdens invånare inbjuds att klä sig i baddräkt och ta med picknickfiltar. Kommunen bjuder på kaffe och bullar. Och den nya källan sorlar och glittrar i solskenet.

Önskedröm av Karin S

Nu är det sommar! Det har varit vår,
men fågeln sjunger ännu och vi tror,
att nån gång ska väl allt som nu pågår
förbättras, så att alla mänskor bor
i hus, har giftfri mat och hela kläder.
Och solidaritet blir åter inne.
Vår snikenhet har gett oss dåligt väder,
men snart är alla lika, man som kvinna.
– Är du en gammal dam? sa liten tjej
på skuttig promenad med dagisgruppen.
Hon pekade uppskattande på mej
och plötsligt blev jag glad, ja rent uppsluppen.
Hon såg mej som en ny och skojig kompis
och kanske, när hon själv har blivit 80,
hon minns mej, när hon plötsligt råkar möta
en lustig liten tjej som säjer hej.

Kom till Hamnplan på lördag! av Sten H

Vi är några som hade hoppats att Röda Kapellet skulle spela på Hamnplan i Simrishamn i morgon lördag kl 11. Så blir det inte. Röda Kapellets ledning tyckte det var för osäkert med avsaknaden av en lokal arrangör. Men precis på samma plats och samma tid arrangerar F!  Österlen en manifestation och det finns alla skäl att fara dit och stödja den. Det blir ett möte där man kan hoppas att en av Sveriges bästa talare, Gudrun Schyman, framträder.

Strategiska bombplan
Bakgrunden till det hela är att regeringen inbjudit till en storövning där två B52-or, de kända strategiska bombplanen ur USA:s kärnvapenstyrka, kommer att simulera minfällning i havet utanför Ravlundafältet. I Ravlunda blir det därefter landstigning av Nato-styrkor, t.ex. ur US Marine Corps tillsammans med ett svenskt amfibiekompani. Enligt planerna finns de redan på plats ute i Hanöbukten – de skulle tillbringa något dygn på moderfartyget USS San Antonio för att peppa upp sig inför landstigningen på lördag förmiddag.
   Det allvarliga är att de stora övningarna denna försommar är ytterligare steg i Sveriges närmande till Nato. Men svenska folket har ju aldrig fått tillfälle att ta ställning till Nato-anslutning och alla vet att en betydande del av svensk opinion motsätter sig en sådan. Det är därför man med förvåning– andra skulle säga bestörtning – man har tagit emot nyheten om B52-orna. Med de associationer till Hanoi julen 1972 den väcker hos en hel generation är det svårt att inte se övningen som en provokation mot svensk opinion. Att ta hit B52-or är ett tecken på tondövhet som man inte hade väntat sig hos en S+Mp-regering.

Militären har valt B52-orna
Men kanske kom det fram en alternativ förklaring vid onsdagens partiledardebatt. Jonas Sjöstedt(V) frågade vice statsminister Åsa Romson (MP) om Sveriges roll i de storskaliga Natoövningarna denna vår. Hon svarade att alla partier inkl. V ju ansåg att vi ska ha ett försvar och att det behövde öva, också i ett internationellt sammanhang. Och om man ska vara med i en övning kan man inte ställa krav på detaljer och vilken utrustning som ska användas. Det får man lämna till verksamheterna själva, tyckte Åsa.
   Det är alltså militären själv, den svenska och/eller Natos som har valt B52-orna. Det gör en inte mindre bekymrad. Att lämna säkerhets-politiska beslut till militären är det sista man vill. Det är fullständigt klart att regeringen kunde ha ändrat beslutet om de hade tyckt att var viktigt – djävulen sitter ju i detaljerna. Man kan bara tillfoga att regeringen följer en lång tradition. Det finns nämligen ofta ingen politisk styrning av den faktiska svenska säkerhets-politiken – den lämnas till militären själva. Så var det många gånger under andra världskriget när den tysk-vänliga försvarsledningen tog beslut som gynnade Tyskland – för en diskussion läs t.ex. Wilhelm Agrells bok Fred och fruktan.

Ett initiativ som är värt stöd
Romsons medgivande av hur det gick till med B52-beslutet har vad jag sett inte föranlett den minsta kommentar från någon av de hundratals personer som yrkesmässigt sysslar med att följa svensk politik. Tystnaden, bristen på debatt och ifrågasättande av regeringens beslut om Ravlunda har varit öronbedövande. Det är därför initiativet av F! Österlen är så viktigt och värt stöd.

   Vi ses på Hamnplan i Simrishamn kl 11 på lördag. – det finns goda buss (snabbast)- och tågförbindelser. Klä dig varmt, där är alltid blåsigt!

Per T Ohlsson får svar på tal av Gunnar Stensson

För en vecka sedan publicerade vi en sammanfattning av Per T Ohlssons söndagsartikel ”Övning ger färdighet” enbart bestående av ordagranna citat. Det blev en stinkande uppkastning av insinuationer, invektiv och personangrepp. Det framgick dock med största tydlighet att Ohlsson vill att Sverige ska bli medlem i Nato.
   Per T Ohlsson, USA:s devotaste bandhund och de svenska bombliberalernas mest fradgatuggande vapenfetischist, fick en helsida i Sydsvenskan att urladda sig på.

Nu svarar två experter från Försvarshögskolan, professor Linus Hagström och lektor Tom Lundberg. De är milda i ord, men förkrossande i sak.
    ”Ett Natomedlemskap skulle cementera den ryska bilden av en expansiv och respektlös västallians och riskera att leda till ytterligare aggression från Ryssland.”
   ”Idén att Sverige bör gå med i Nato framställs ofta som en logisk följd av den teori om internationell politik som brukar kallas politisk realism.”

Foreign Affairs, den ledande amerikanska tidskriften om utrikespolitik, publicerar i sitt senaste nummer en artikel av forskaren John Mearsheimer, världens mest kände nu levande realist.
   Han menar att det ryska agerandet är helt logiskt. ”Krisen har provocerats fram under en två decennier lång Natoutvidgning och EU-utvidgning.”
   USA:s och Natos hantering av Ukrainakrisen är ett uttryck för ”en liberal illusion”.

Under det senaste decenniet har ett ökat intresse för identitet vuxit fram, skriver Mearsheimer. För Ryssland handlar det om att återvinna sin stormaktsidentitet.
   ”Då svensk identitet i många århundraden har definierats i motsatsställning till ett ryskt hot kan en förnyad rysk hotbild säkra svensk säkerhetspolitisk identitet.” Men. ”Ett svenskt Nato-medlemskap skulle paradoxalt nog även kunna säkra Rysslands identitet som stormakt.”
   Försvarshögskolans två säkerhetsexperter rekommenderar därför Sverige att inte gå med i Nato. Sveriges säkerhetspolitiska problem kommer inte att lösas genom att vi går med i Nato.
    ”Det enda rimliga är därför att undvika enkla lösningar utan hänsyn till identiteternas avgörande betydelse för den internationella säkerhetspolitiken och samtidigt lära sig leva med ett visst mått av osäkerhet.”
   Men i södra Skåne iscensätts den stora illusionen med B52-or och marinsoldaternas låtsasinvasion i Haväng.

PS. Den som vill fördjupa sina säkerhetspolitiska insikter kan studera DN-debatt 2015-06-09 och senaste numret av Foreign Affairs.
   Sydsvenskans försvarspolitiska ledare onsdagen 10/6 refererar till Försvarshögskolans experter och är betydligt lågmäldare. ”Sanningen är att ingen absolut kan veta”, konstaterar den.
   Daniel Suhonen (”vänsterns svar på Göran Lamberts” enligt Sydsvenskans trubbige ståupp-komiker) påpekar samma dag att det var allianspartierna som avskaffade värnplikten och urholkade den svenska försvarsförmågan för att genomföra jobbskatteavdragen och den sänkta restaurangmomsen. Ett starkare försvar kräver höjda skatter, vilket för de borgerliga partierna är det mest förbjudna. Hellre vill de då låta Nato ta ansvar för Sveriges försvar.

Svar på fråga 2014/15:567 av Stig Henriksson (V) - Amerikanska B 52-plan på svenskt territorium

Till Riksdagen

Stig Henriksson har frågat mig om jag tagit några initiativ för att försäkra mig om att B-52-planen under övningen Baltops inte bär kärnvapen i samband med övningarna på svenskt territorium.

   Gemensamma övningar med USA visar på den vikt som Sverige tillmäter en väl fungerande transatlantisk länk. I inriktningspropositionen framhålls vikten av att Sverige upprätthåller och ytterligare fördjupar den bilaterala relationen till USA, bl.a. i syfte att förstärka Försvarsmaktens förmåga till interoperabilitet och förmågeutveckling.
   Det är inte första gången som Sverige deltar i övningar där enheter som de amerikanska B-52-planen ingår, även om det är första gången på svenskt territorium. Det är viktigt för oss att delta i komplexa övningar motsvarande de behov som Försvarsmakten identifierar. Deltagandet i Baltops och de moment som ingår i övningen ger oss denna möjlighet. Deltagandet från de amerikanska B-52:orna syftar till att öva minfällning till havs från låg höjd för att skydda egna förband.
   Minfällningen på svenskt territorium är simulerad och planen kommer därefter fälla övningsminor i ett område nära Bornholm på danskt territorium. Sverige har som partnerland varit involverad i och haft god insyn i planeringsarbetet för övningen som skett med stor lyhördhet för Finlands och Sveriges status som partnerländer. Övningens scenario bygger på en fiktiv resolution antagen av FN:s säkerhetsråd. Samarbetet med deltagande länder inom ramen för övningen baseras på förtroende och våra goda bi- och multilaterala relationer.
   Regeringen förutsätter att gästande stater följer svensk lag. Det är inte förenligt med lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att utan tillstånd föra in sådan last på svenskt territorium.
Stockholm den 3 juni 2015
Peter Hultqvist, försvarsminister

Kajsa Ekis Ekman är med när Ship to Gaza bryter blockaden

PRESSMEDDELANDE: 2015-06-09

I slutet av juni månad kommer Ship to Gazas trålare Marianne av Göteborg att sammanstråla med övriga båtar inom Freedom Flotilla 3 för ett gemensamt försök att bryta den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan. En av dem som kommer att medverka i aktionen är författaren Kajsa Ekis Ekman, 34 år från Högdalen i Stockholm. Ekman är författare till internationellt uppmärksammade böcker om handel med kvinnor och eurokrisen från en grekisk horisont. Hon är Ted-föreläsare, medverkar  i DN sedan 2003 och ledarskribent på Dagens ETC och mamma till en son på 8 år.
   "Blockaden av Gaza har gjort att alla exporter stoppats, att 43 % av befolkningen blivit arbetslös, vilket enligt Världsbanken är en av de högsta siffrorna i världen. En majoritet av barnen lider av blodbrist enligt Rädda Barnen. De bombas ständigt, de har inte tillgång till rent vatten, de får inte importera mat eller sjukvårdsutrustning, inte fiska i sina egna vatten. Plötsligt är det som om hela världen struntar i frihandel. Inga barn ska behöva växa upp så, och alla mammor och pappor borde tänka hur det skulle kännas om det vore ens egna barn. Jag har länge känt att jag velat göra något, men inte vetat vad. När jag blev tillfrågad kände jag att detta var en konkret handling som alla människor med hjärta bör stödja. "
   Ekman svarar också gärna på frågor via mail: ekis@europe.com

Ur sorgen gror solidariteten av Gunnar Stensson

Efter vandringen till Flackarps mölla och St Lars begravningsplats i söndags berättade en kvinna att hon kommit för att hedra minnet av sin makes mormor.
   Mormodern hade som barn blivit föräldralös, utauktionerats till lägstbjudande och skilts från sina syskon. Hon hade som vuxen levt en tid i psykisk balans och fått barn men sedan dukat under i depression och tagits in på St Lars. Där hade hon levt isolerad några år i slutet av sitt liv. Efter sin bortgång begravdes hon på St Lars begravningsplats. Hennes öde tynger fortfarande de efterlevande.
   Hur ska det gå för nuets alla ensamkommande flyktingbarn?
   Kvinnan som berättade var inte särskilt gammal, 20 år yngre än jag, alltjämt yrkesarbetande. Det finns säkert fler familjer i Lund som bär på minnen från en tid då Sverige var orättvisare än nu. Dessa minnen ger kraft till fortsatt strävan för solidaritet och rättvisa.

Pressgrannar: Skolhyllan

Snart är vi sist. Det är Sverige – och Chile... (Men Chile håller på att) göra upp med det nyliberala skolsystem som militärdiktaturen Pinochet tvingade på landet...
   Förslag finns: stopp för vinstuttag, stopp för statliga subventioner av privatskolor, gratis utbildning vid grund- och gymnasieskolor...
   Under våren har studenterna gett sig ut på gatorna igen. Den dag de får regeringsförslaget att bli verklighet görs Sverige ensamt i världen om att ge skattepengar till privata skolor som sedan tillåts ta ut vinst. Pinochets sista skolmarknad.
Peter Fällmar Andersson. SDS 8/6

Projekt M på Stenkrossen av Gunnar Stensson

Teatergruppen Kreativa akademin har genomgått en imponerande utveckling när den nu presenterar sin andra föreställning på två år, Projekt M. Föreställningen, som bygger på de medverkandes egna livshistorier, präglas av spelglädje, självförtroende och spontant samspel. Dialogen är snabb och exakt artikulerad. De fyndiga scenförändringarna ingår i framförandet och ökar spelets fysiska närvaro.
   Musik och sånger framförs i arrangemang som kombinerar det individuella med det kollektiva så att båda förstärks. Trots att pjäsen till stor del bygger på monologer är den hela tiden rörlig och omväxlande, vilket understöds av väl instuderade effektiva dansinslag. Skådespelarna har hela tiden nära kontakt med publiken.
   Applåderna i den fullsatta lokalen ville aldrig sluta när jag såg föreställningen lördagen den 6 juni, Veckobladet gratulerar Magnus Nylander och den unga akademin som säkert haft mycket roligt under sitt kreativa arbete.
   Stenkrossen är en bra lokal med god akustik, men kan omöjligt rymma allt kulturskapande i Lund utan att bokstavligen sprängas.
   Jag såg i foajén Lilla teaterns skylt. Den borde inte sitta i en foajé utan ovanför ingången till en centralt placerad teaterlokal. Som den på Stortorget 1. Eller den tidigare på Sandgatan. Vad händer med före detta historiska institutionen på Magle Stora Kyrkogata? Kan den bli ett kulturhus? VB kommer att följa utvecklingen.

Då hammaren och skäran vajade över Selfridge av Gunnar Stensson

Åsa Linderborg initierade i våras i Aftonbladet en debatt om Sovjetunionen under andra världskriget genom att påpeka, att de sovjetiska uppoffringarna i kampen mot Nazi-Tyskland - 20 miljoner döda - och de avgörande slagen vid Stalingrad och Kursk förminskas eller förtigs i svenska media, som i stället överdriver betydelsen av invasionen i Normandie.
   Professor Kristian Gerner och andra skribenter i liberal press svarade, att ickeangrepps-pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen 1939 utlöste världskriget och påstod att invasionen i Normandie räddade Västeuropa från sovjetiskt förtryck.
   Under ytan var det en dagspolitisk debatt med konflikten i Ukraina som bakgrund.

Men hur var det i verkligheten då, på 1940-talet, när Hitler stod på toppen av sin makt? Den tidens britter såg annorlunda på saken. För dem var Sovjetunionen en hyllad vapenbroder i kampen mot Hitlers krigsmakt som lagt under sig Europa. Det manifesterades på många sätt, bland annat på Londons gator.
    ”En enorm flagga med hammaren och skäran vajar dagligen över Selfridge´s, Londons största varuhus.” skriver George Orwell i artikeln ”London letter”, Partisan Review, nr 2, 1942.
   Jag tror inte den förekommer i den populära tv-serien Mr Selfridge. Som visas i tv på lördagskvällarna (när det inte är prinsbröllop).

Ljud och bild från en vandring

Söndagen den 7 juni var det dags för en vandring från S:t Lars till Flackarps mölla och S:t Lars gamla beravningsplats som ligger alldeles bredvid möllan. Denna gång hade vi nöjet att få vandra till musik av Röda Kapellet som även gav en konsert vid ankomsten till möllan där även den nybildade Flackarps byförening serverade kaffe med dopp.
 

 

Uttåg i sommarhagen

Samling vid S.t Lars vårdcentral söndagen den 7 juni klockan 14.
   Vandring genom S.t Larsparken till Röda kapellets sprittande toner.
   Vid Flackarps mölla slår vi oss ner för en skön picknick i det gröna. Flackarps byförening säljer kaffe och kakor, så långt det räcker. Röda Kapellet ger konsert.
   Visning av den märkvärdiga möllan, en välbevarad holländare från 1868.
   Samling i Hospitalets- och Asylens begravningsplats där 2000 patienter begravdes mellan 1895 och 1950.
   Hemvandring längs Flackarpsvägen.

Klostergårdens byalag & Helgeands församling

Ett samtal av Karin S

Ett pojkgäng i Klostergården
spelar fotboll vid sidan av vägen
En boll hoppar ut
och den hamnar till slut
bredvid mig, där den ligger och väntar.
En mörkhårig kille i laget
hämtar bollen, men stannar och frågar:
”Hur gammal är du?”
”Jag är 77.”
(Fast jag nyss har fyllt 78)
Han ser på mig, ler sen och svarar:
”Men jag vinner ändå
för jag är 92.”
Det var inget jag tänkte betvivla.

Strandskatan tillbaka på Korpvallen av Gunnar Stensson

Det första jag såg denna soliga morgon var den svartvita strandskatan som ensam strosade omkring på gulröda ben och petade med den lika gulröda näbben i gräset som om den ägde alla de åtta gröna fotbollsplanerna. Den var efterlängtad.
   Jag gjorde en snabb genomgång av maj månad i minnet. En näktergal först. Sedan en gök. Flera näktergalar. Flera gökar. En mulen morgon flög plötsligt en flock ladusvalor tätt över vattenytan på dammarna. Nästa dag var de borta. Sedan kom de snabbare och kompaktare tornseglarna. Så här ser de ut: (-. Gräsänder och sothönor simmar i spetsen för sina kycklingskaror. Kutryggiga hägrar sitter stilla som stoder. Två svanpar har till slut stadgat sig i dammarna. Undras om de ska lyckas få ungar. Det är flera år sen sist. Äggen är mycket sårbara.
   Granna fasaner rusar i de gula rapsfälten som nästan är överblommade. Liksom i tur och ordning: plommon, körsbär, hägg. Men syren, kastanj, hagtorn, rönn, fläder blommar än. En enda humla men gott om andra flygfän.
   Idag knarrade och hoade grodorna brunstigt vid strandkanten, men fiskarna har inte börjat leka. Vattnet är väl för kallt

Politiken nr 5 2015

Läs Politiken nr 5 2015

En artikel från från tidningen
 

Är byggbranschen korrupt?
Det finns all anledning att anta att kartellbildning inom denna sektor är djupgående och omfattande
Enligt en enkätundersökning från konkurrens-verket svarade 46 procent av de 600 tillfrågade byggcheferna att det förekom karteller i deras bransch och 39 procent trodde att riskerna för upptäckt var låg eller obefintlig.

Korruptionen driver upp byggkostnaderna
Idag har vi skyhöga byggkostnader på grund av stora vinstintressen, uppemot 40 procents marginal på oförutsedda utgifter, kartellbildning och vänskapsavtal där man anställer byggbossar som konsulter.
   Lagmässigt är det svårt och kostsamt att komma åt och lagföra fusket.

Vinstdrivet offentligt bolag skulle kunna göra det billigare
Vad kan man då göra? Sammy Landén som arbetar som skattebrottsutredare föreslår ett of­fentligt drivet byggnadsföretag som går i bräschen för sjysta villkor. Att bilda ett helt transparant statligt byggföretag, där alla kostnader är fullt synliga och redovisade och att detta företag skulle kunna gå med vinst och ändå bygga billigare. För det handlar inte om att bygga med sämre standard när det gäller bostäder, vi vill inte ha några nya fattighus.
   Den här vinkeln är helt frånvarande i debatten när det gäller att få upp bostadsbyggandet. Förslaget skulle naturligtvis få mothugg av bankerna och spekulanterna i dyr mark, men det kan vi leva med.
Gunilla Wahlberg

Hon kom inte till Väster av Gunnar Stensson

Mötet med den kanadensiska författaren Margaret Atwood blev tyvärr inställt. Däremot besökte hon Malmö stadsbibliotek idag, torsdag.
   Hennes stora romansvit om det samtida/framtida samhället på jorden finns nu på svenska i sin helhet: Oryx & Crake, Syndaflodens år och MaddAdam.
   Komiska och tragiska, visa och förvirrande berättelser, utmaningar för känsla och intellekt. Kanske kan de jämföras med Gullivers resor. Gör det till ett sommarprojekt att läsa alla tre.
   VB presenterade dem i höstas i samband med Atwoods besök på Louisiana. Vi var mest förtjusta i Syndaflodens år.

I väntan på B52-orna och US Marines av Sten H.

Tystnaden fortsätter och är nu närmast öronbedövande. På lördag i nästa vecka ska B52-orna sniffa fram över Östersjön och simulera (inte verkställa) minfällning – själva fällningen ska tydligen ske vid Bornholm. Hur som helst lär väl motordånet höras ner till Sandhammaren.
   Den stora grejen blir nog landstigningen. En invasionsflotta som leds och backas upp av USS San Antonio, ett amerikanskt amfibiefartyg som kan ta drygt 1000 soldater och är utrustad med helikoptrar, artilleri och robotar. Där samlas också de bortåt 300 svenska marininfanteristerna, en benämning de själva inte vill kännas vid– de vill kallas amfibiesoldater. Hur som helst handlar det om de ömkliga resterna av det som en gång hette kustartilleriet. Här kan jag anknyta till Gunnar Stenssons berättelse i förra VB där han beskrev hur han cykeltolkade ner från Växjö för att försvara den här kustremsan. Jag har också försvarat den, just som kustartillerist, med fyra stycken 15 cm kanoner och jag kan ännu se med viss ömhet på den backe där jag hade planerat att gräva ner min radarstation. Ja, det var på den tiden landet skulle vara alliansfritt.
   Man kan ha lite olika synpunkter på hur svensk utrikespolitik ska utformas. Hur som helst blir det inte bra om det görs under inflytande av den aggressiva ryssrädsla som nu dominerar landets ledarsidor. Och vem står i täten om inte vår gamle bekant Per T Ohlsson, den skarpsynte analytikern från Segevång. Ryssland är ”en revanschistisk och korrupt gangsterstat där oppositionella mördas” och därmed är allt sagt. Vi som anser att det finns nyanser i världspolitiken är, surprise, surprise, ”Putins nyttiga idioter” . Vi är ”de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiets Hep Stars-fraktion: ”I natt jag drömde” . (Man kan inte helt förneka Ohlssons förmåga att få till en elakhet!) Nåväl, hans andliga kollega, f. försvarsministern Sten Tolgfors delar Ohlssons syn och förutspår våra löjliga invändningar not B52-orna och marinsoldaterna: ”Sannolikt kommer vi att se några mindre, yrvakna protester mot Sveriges nära samarbete med Nato, precis som mot flygövningen Arctic Challenge (ACE). Dessa bygger dock på en helt föråldrad bild av svensk försvars- och säkerhetspolitik. ”Ja, vi är inte många, vi är kanske lite yrvakna – alla kan ju inte vara så alerta och med sin tid som Tolgfors.
   Hur det blir lördagen den 13 juni är väl ännu oklart. Jag hade hoppats säga något om det, men det är ännu alltför oklart. Men du som skulle skämmas över att sitta hemma och inte ge din mening till känna, håll förmiddagen lördagen den 13 juni ledig. Någon sorts manifestation lär det nog bli. Se nästa VB!

Flackarp(r): Revolutionären från Källby Mölla av Gunnar Stensson

Väster om bron där Flackarpsvägen korsar Höje å låg en gång Källby mölla. Där finns spår av gamla husgrunder. Grönskan i den gamla trädgården är vildvuxen.
   Källby mölla ägdes av Carl Axel Wachtmeister på Trolleberg och drevs 1811 av mjölnaren Sören Håkansson. Han hade en dräng som hette Åred Persson.
   Åred Persson var 30 år och hade sett och hört mycket hända under sitt liv. Det gamla samhället skakade i sina grundvalar. Åred visste att ett annat samhälle var möjligt. Det gällde att gripa tillfället när det uppenbarade sig.

Åred var åtta år 1789, när folket i Frankrike krävde frihet, jämlikhet och broderskap och störtade kungens, adelns och kyrkans makt. Han var 18 när Napoleon inledde erövringen av Europa och 25 när engelska flottan satte Köpenhamn i brand.
   Då började saker hända i Sverige. Bönder och drängar skrevs ut till kriget i Finland 1808-09. De flesta avled inom några månader av svält och sjukdomar utan att nånsin hinna till slagfälten. Finland förlorades och norrlandskusten med Luleå, Piteå och Skellefteå ockuperades av ryssarna.
   Några officerare avsatte den lille galne kung Gustav IV Adolf. Hans gamle farbror Karl XIII övertog kronan. Han hade inga söner så det gällde att hitta en kronprins.
   Den norske prins Kristian August utsågs, men ramlade död av hästen på Kvidinge hed utanför Kristianstad i maj 1810.
   Var det mord? Det trodde i alla fall folk i Stockholm och eftersom de misstänkte adeln för mordet lynchade de dess främste företrädare riksmarskalk von Fersen vid Kristian Augusts högtidliga begravning den 20 juni 1810.
   Åter gällde det att få tag i en tronföljare. En löjtnant Carl Otto Mörner fick tag i förre revolutionären, numera marskalken, Jean Baptiste Bernadotte och denne blev vald till ny tronföljare på hösten 1810
   Som sådan började han genast förbereda ett nytt krig mot Napoleon. Åter inleddes de fruktade utskrivningarna till armén i Skåne.

Kände Åred Persson till allt detta?
Ja, åtminstone i grova drag. Herrarna på godsen och professorerna i Lund talade inte om annat. Deras pigor och drängar snappade upp det mesta.
   Professor Esaias Tegnér, som var ett år yngre än Åred, skrev högtravande dikter både om Napoleon och om Hans Kunglig Höghet Svea Rikes Kronprins Karl August vid dennes besök i Lund några dagar innan han avled i Kvidinge. Dessutom var Tegnér en entusiastisk krigshetsare.
   Åred hade ingen anledning till respekt för kungar. Tvärtom.

Det värsta var förstås förtrycket och rättslösheten i Lund och herresätena runt omkring.  Många av Åreds vänner och bekanta hade drabbats av utskrivningarna till finska kriget. Nu gällde det att akta sig för de nya.
   Åred var fast besluten att aldrig bli soldat. Och han var inte ensam om den övertygelsen. Han ville ha ett annat samhälle. Frihet, jämlikhet, broderskap!
   Han förenade sig med de upproriska i Häckeberga. Den 15 juni, en kall regnig dag, ställde de upp utanför Klågerup, 800 stycken, beväpnade med hötjugor, yxor, påkar och liar för den sista striden.
   I granna uniformer travade husarerna från Malmö fram över slätten. Hästarnas blanka hovar klapprade. Husarerna formerade sig med skarpa sablar till kavallerichock mot hopen av upprorsmakare. Sedan satte det täta ledet av hästar av i galopp.
   Ett trettiotal blev ihjälhuggna, andra lemlästades eller fick djupa sabelsår i axlar, armar och ben.
200 fördes som fångar till Malmöhus där flera dog av sina skador.
   Åred Persson överlevde. Han var en av dem som satt fängslade i Malmöhus. Efter avtjänat straff försvann han och återvände så vitt man vet aldrig till Lund eller Källbymölla.

Mycket är skrivet om massakern vid Klågerup.
Mats Olsson sätter in den i ett bredare socialt och historiskt sammanhang i sin mycket intressanta artikel Gods och gårdar, som återfinnsi Lunds historia – staden och omlandet, 2012.

PS. På hemvägen från Flackarp visar jag den vildvuxna trädgården där Höjebro Mölla en gång låg.

Ännu en park hotas av exploatering av Ulf Nymark

Hoten mot våra parker duggar nu tätt. En detaljplan för omfattande bebyggelse och biltrafik i det som återstår av Vipeholmsparken har, som VB tidigare informerat om, tagits fram.
   Ett par, tre stenkast väster om Vipeholm ligger en annan park, uppkallad efter det fram till 1587 i parken belägna S:t Jörgens hospital för spetälska. När parken skapades på 1940 kallades den Skönadalsparken, men döptes senare om efter hospitalet. I parken finns fortfarande lämningar efter hospitalet samt en sedan flera år tillbaka torrlagd damm. Parken är belägen mitt emot Sunnaparken, norr om Hardebergaspåret. Dammen kommer för övrigt att inom kort åter fyllas med vatten.
   Byggbolaget Veidekke har av Tekniska förvaltningen fått markanvisning på delar av parken, ca 3000 kvm. Det gäller den del av parken som är sträcker sig längs med Tornavägen och begränsas av Fader Bergs väg i norr. Den sistnämnda gatan torde för övrigt vara Lunds kortaste och glesast bebodda. Endast ett hus har Fader Bergs väg som gatuadress.
 

OBS! Hela vägen syns på bilden
 

Grönskan tas bort
Tre fyravåningshus om 30-talet lägenheter vill Veidekke klämma in här. Det innebär att den befintliga trädallén i parken huggs ner, åtminstone den ena raden och att den gröna busk- och trädridån mot Tornavägen tas bort. Över huvud taget kommer den gröna karaktären av denna parkdel att försvinna.

Eftersatt underhåll inget argument för bygge
Många av tillskyndarna av att exploatera Vipeholmsparken och S:t Jörgens park har fört en intensiv strid för att inte bygga i Borgareparken eller Folkparken, men när det gäller andra parker, som i fallet Vipeholm och S:t Jörgen, hejar man på. Logiken är svår att förstå. Anhängarna av Veidekkes förslag kommer sannolikt att hävda att denna del av parken är dåligt underhållen och känns otrygg för många. Så argumenterade de borgerliga när det gäller Borgareparken: hela parken lider av eftersatt underhåll så det gör inte så mycket att bygga där, hävdade de. Skulle den typen av argument vara hållbara så ligger nära nog 90 procent av alla Lunds parker i farozonen.

Lund i bottenskiktet när det gäller grönytor
Visst behöver Lund fler bostäder. Men Lund behöver också fler parker och mera grönytor. Statistiska centralbyråns nyligen publicerade undersökning av tätorternas andel grönytor (i förhållande till hårdgjorda ytor) i landets 37 största tätorter framgår att enbart 4 tätorter har mindre andel grönyta än Lund. Hårdgjorda ytor – sten, asfalt, betong, utgör mer än 50% av tätorten Lunds areal. Byggkapital och starka krafter inom kommunalpolitiken vill nu minska grönytorna ytterligare. Men parker behövs inte bara som gröna lungor och som platser för mänskliga möten och lekar. De behövs också ur klimatanpassningssynpunkt som mottagare och fördröjare av regnvatten för att motverka översvämningar och utsläpp av dåligt renat vatten i Höje å.
Åter infinner sig frågan: varför bygga i parker när det finns så gott om parkeringsplatser för bilar att bygga på?

NOT: Frågan om huruvida en detaljplan ska tas fram för parkbebyggelsen behandlas i Byggnadsnämnden under pressläggningen av detta VB-nummer.

Fakta från Lunds hemsida
Den stensatta dammen utgjorde tidigare parkens centrum. Tyvärr tömdes den 2006 på grund av höga bakteriehalter i vattnet och har förblivit torrlagd sedan dess. Parken sträcker sig norrut kring bäcken upp till Östervångsvägen och utvidgar sig västerut kring resterna av hospitalet.
I samarbete med stads-antikvarien Ragnar Blomquist skapade Oscar Ahlström en markering av den gamla hospital-anläggningen med stenar och planteringar med typiskt skånska växter. Här finns idag ett bestånd av vidkroniga ekar som omger lämningarna. Ett minnesmärke över spetälskesjukhuset gjordes av Axel Wallenberg och restes 1953.

En fråga om Ohlsson till Pia Rehnquist och Heidi Avellan av Gunnar Stensson

Först ett sammandrag av Per T Ohlssons predikan för de troende i SDS söndagen den 31 maj 2015:
”Övning ger färdighet
Det dånar i luften över Norrland och snart blir det oväsen även i Skåne. I måndags inleddes världens största flygövningar i norra Sverige, Finland och Norge: Arctic Challenge Exercise.
Som vanligt har det hörts gnäll och gny.
   En patetisk parad av poeter, primadonnor och pseudoputinister som undertecknar hysteriska debattartiklar om att det en gång så fint neutrala Sverige har blivit ett verktyg för Natos och USAs ondsinta planer.
   Kul att få höra Stina Oskarsson kommentera svensk säkerhetspolitik i Aktuellt.
   Daniel Suhonen, vänsterns svar på Göran Lambert, vet allt om det europeiska säkerhetsläget.
   Putins nyttiga idioter invänder att det är Nato och EU som provocerat fram krisen.
   Partipolitiskt är Natonojan numera begränsad till de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiets Hep Stars-fraktion: ”I natt jag drömde”.
   Ryska påståenden om att nazister och fascister styr Kiev är grovt alarmistiska.
   Natomedlemskap, en tanke som förfasar den rödgröna regeringen så till den milda grad att den inte ens får utredas.
   Ryssland – en revanschistisk och korrupt gangsterstat där oppositionella mördas.
   Statsminister Stefan Löfvens tanklösa ord att erbjuda ”geografiskt fria ytor” mellan Nato och Ryssland.
   Samarbetet med Nato gagnar Sverige och övning ger färdighet, men det garanterar inte hjälp.
Precis som Sverige gick Ukraina med i Natos partnerskapsprogram vid starten 1994. Det har inte avskräckt björnen från att utvidga sitt revir.”

Du småler kanske. Eller gapskrattar. Det är lätt att ironisera över Ohlssons debattstil. Läs citaten ovan en gång till!
   Det allvarliga är att Ohlsson alltid hyllar makten. Och hånar de maktlösa. Därför har han nästan alltid haft fel, alltifrån Vietnamkriget på 1960-talet till Irakinvasionen på 2000-talet. Han har bidragit till att fördröja insikter och fördumma debatten.
   Det gör han naturligtvis den här gången också. Viktiga perspektiv förträngs. Han är en cyklop. Kanske en rasande cyklop som blivit medveten om att hans enda öga förbränts av Ingen.

Ett antal kloka personer har sagt upp prenumerationen på Sydsvenskan på grund av Ohlsson. De kan inte förstå varför tidningen blivit en megafon för Ohlssons mångordiga, pöspatriarkala, invektivstinna populism?
   Det finns skäl att ställa frågan direkt till tidningens chefredaktör Pia Rehnquist och politiska chefredaktör Heidi Avellan.

FIFA till stöd för Palestina av Gunnar Olofsson

Denna artikel har blivit lite överspelad av de senaste turerna med Blatters avgång. Trots detta är den en nyttig påminnelse om att vårt västeuropeiska betraktelsesätt inte är det enda möjliga sättet att se.
red

Joseph ”Sepp” Blatter har - mot Sveriges och andra västländers önskan! - blivit omvald för ännu en period som ordförande för den internationella fotbollsfederationen, FIFA. Under Blatters ledarskap har FIFA utvecklats till en effektiv aktör för fotbollens ställning som en angelägenhet för, och på lika villkor i, alla länder runt om i världen - och inte minst en stark pådrivare för också palestiniers rätt att utöva sporten.

Enligt Abdulfattah Arar, förbundskapten för det palestinska olympiska fotbollslaget, är det absolut största hindret för att utveckla den palestinska fotbollen den israeliska ockupationen. Israel hindrar systematiskt palestinska spelare från att resa mellan Västbanken och Gaza för att träna och spela matcher, och från att lämna Palestina för att deltaga i internationella turneringar. Israel beslagtar utrustning donerad till den palestinska fotbollen – och kräver sedan palestinierna på avgift för ”förvaring” av det beslagtagna. Idrottsanläggningar, inklusive fotbollsstadion, har attackerats och förstörts av israeliskt stridsflyg. Ett antal fotbollsspelare har fängslats, skadats eller dödats av den israeliska armén, och 2012 ingrep Sepp Blatter personligen för att få landslagsspelaren Mahmoud Sarsak – fängslad och internerad utan rättegång eller dom i tre år efter att han rest mellan Västbanken och Gaza för träning – frisläppt efter en 97 dagar lång hungerstrejk som hotade Sarsaks liv.

Israel har också, tvärtemot FIFA:s regler, låtit fotbollslag, stationerade i olagliga bosättningar på Västbanken, spela i den israeliska fotbollsligan, och har ett lag – Betar Jerusalem - vars hejarklack konsekvent skanderar rasistiska slagord som ”död åt araberna”, och efter matcherna ger sig ut på jakt efter palestinier att slå ned och misshandla.

Sepp Blatter har de senaste två åren arbetat intensivt för att förmå Israel att ändra sin politik under hot om suspension ur FIFA - något som fått det palestinska fotbollsförbundets ordförande Jibril Rajoub att tills vidare dra tillbaka sin motion om uteslutning till förmån för en tillsatt kommitté med uppgift att tillförsäkra de palestinska spelarna rätten att fritt utöva sin sport. Detta har också mottagits positivt av det israeliska förbundets ordförande Ofer Eini.

Palestinier och israeler måste, menar Eini i ett uttalande, ”arbeta ihop” och ”förena styrkorna”. ”Låt oss överlåta till politikerna att bedriva politik” säger Eini. Vi får bara hoppas att det verkligen blir så.

Marianne förtöjer i Lissabon – Målet är Gaza

PRESSMEDDELANDE: 2015-06-03

Den skandinaviska trålaren Marianne av Göteborg anlöper på onsdagen den 3 juni Portugals huvudstad Lissabon. Med ombord på denna sträcka som inleddes i Bueu i spanska Galicien är bland annat Anna Miranda Paz, ledamot i EU-parlamentet och talesperson för Bloque Nationalista Galego
   Marianne kommer att förtöjas vid Marina do Parque das Nações/Marina da Expo.
   Kl. 18.30 på onsdagskvällen arrangeras en pressmottagning vid båten. Där kommer det att finnas möjlighet att ställa frågor till besättning, lokala aktivister och medföljande delegater.

Barnarbete i israeliska bosättningar av Gunnar Olofsson

Hundratals palestinska barn, en del så unga som 10-11 år, används som barnarbetare inom den israeliska bosättningsindustrin. Det konstaterar människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) i en rapport, ”Ripe for abuse”. De flesta barn arbetar inom jordbruket där ockupationsprodukter som tomater, dadlar och avocado saluförs inom EU som gjorda i Israel - och svenska konsumenter blir därmed delaktiga i såväl barnarbete som ockupation och kolonisation.

Sedan ockupationens inledning 1967 har Israel lagt beslag på allt större delar av Palestina för bosättningar och militära installationer. Idag bor uppemot 600.000 israeliska judar illegalt på palestinsk mark och israelisk militär styr över allt utom 18% av området. I Jordandalen, där barnarbetet är mest utbrett, kontrolleras 87% av området av bosättare och militär, och ytterligare 7% är avsatt till ”nationalparker”. Den palestinska befolkningens möjligheter att försörja sig krymper hela tiden, och närmare en tredjedel av familjerna i Jordandalen klassas som fattiga – den högsta siffran på Västbanken.

Palestinierna behöver ofta militärtillstånd – som de ibland inte får - för att bruka sin jord, tvingas köpa sitt eget vatten dyrt från det israeliska nationella vattenbolaget Mekorot och får i över 94% av fallen avslag på sina ansökningar om olika byggprojekt. Dessutom hindrar Israel systematiskt export av palestinska varor genom krav på olika tillstånd, påtvingade omlastningar och att vissa posteringar bara kan passeras till fots eller med buss. Enligt Världsbanken kostar den israeliska politiken Palestina minst 704 miljoner dollar (6 miljarder kronor) per år i bortfall av inkomster från jordbruket.

Detta är bakgrunden till barnarbetet. Samtliga barn som HRW intervjuat uppger att de arbetar på de israeliska plantagerna för att kunna försörja sina familjer. Barnen, hälften av dem 16 år eller yngre, arbetar från 05.30 på morgonen fram till eftermiddagen för en lön ner mot hälften av israelisk minimilön. En del går fortfarande i skolan, men många har hoppat av. I en undersökt skola försvann från en termin till en annan 25 av 75-80 elever ur undervisningen. Under högsäsong arbetar fler, med arbetsdagar upp till 12 timmar eller 60 timmar per vecka. Totalt beräknar israeliska källor att omkring 10.000 palestinier är sysselsatta inom bosättningsindustrin. Av dem är 1.900 barn.

De flesta av barnen arbetar inom jordbruket, med skörd och paketering av frukt och grönt. De utsätts för kemikalier, vissa förbjudna inom EU, som orsakar illamående, yrsel och hudutslag – och som på längre sikt är kopplade till cancer, neurologiska skador och ofruktsamhet. De skadar sig på vassa verktyg och tunga maskiner, klättrar på stegar och arbetar i extrema temperaturer. De flesta har ingen tillgång till sjukförsäkring och vägras ersättning för dagar de inte kan arbeta på grund av sjukdom.

Enligt Konventionen om Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter, som både Israel och Palestina undertecknat, skall barn skyddas från ”ekonomiskt och socialt utnyttjande” och deras deltagande i ”arbete som är skadligt för deras moral eller hälsa, utsätter dem för livsfara eller kan hindra deras normala utveckling” bör göras straffbart enligt lag (Artikel 10).

Den Internationella Arbetsorganisationen (ILO), vars Konvention om Minimiålder för tillträde till Arbete (Konvention 138) Israel undertecknat, anger att minsta ålder för arbete skall vara 15 år, och i riskfyllda arbeten 18 år. Lättare arbeten tolereras ned till 13 års ålder, så länge det inte påverkar skolarbetet. Vidare förbjuder ILO (Konvention 182) ”arbete som genom sin natur eller de omständigheter under vilka det utförs kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral” (Artikel 3). Israel har också självt en lagstiftning med ungefär samma innehåll.

EU har officiellt förklarat sig beslutet att utradera barnarbetet i världen, och stöder ett förbud mot barnarbete. I fallet Israel har detta dock hittills inte kommit till något som helst uttryck. Ingen som HRW intervjuat har någonsin sett till någon inspektör från EU – trots att EU är den största marknaden för israeliska varor – och frihandelsavtalet mellan EU och Israel medger, genom ett så kallat ”tekniskt arrangemang”, att varor från bosättningsindustrin mycket väl kan blandas med legalt producerade varor och saluföras som tillverkade i Israel. USA för sin del har i nuläget 353 svartlistade jordbruksprodukter som bedömts tillverkas oetiskt – men ingen från Israel.

Även den Palestinska Myndigheten bär ett tungt ansvar för sakernas tillstånd. Palestina har en modern lagstiftning mot barnarbete som uppenbarligen inte följs. Palestinier fungerar som mellanhänder och rekryterare av barnarbetare till bosättningarna, och tjänar pengar på hanteringen. Ett problem är att den palestinska lagstiftningen, på grund av Israels ockupation och militärlagar, bara kan tillämpas på en liten del av Palestinas territorium. Men betydligt fler än nu borde kunna lagföras och straffas för sin inblandning i barnarbetet.

Slutligen har vi som konsumenter också ett ansvar. COOP har gång på gång avvisat fattade medlemsbeslut att inte befatta sig med ockupationsprodukter, och övriga dagligvarukedjor hukar och försöker låtsas som ingenting. Det måste bli ett slut på detta. Israeliska produkter, många av dem alltså tillverkade under oetiska former, måste helt bojkottas tills Israel slutar upp med ockupationen av arabiskt land, ger samtliga medborgare lika rättigheter, löser flyktingfrågan och slutar upp med saker som land- och vattenstölder, barnarbete och annan liknande smutsig hantering.
 

Läs rapporten »

Uttåg i sommarhagen

Samling vid S.t Lars vårdcentral söndagen den 7 juni klockan 14.
   Vandring genom S.t Larsparken till Röda kapellets sprittande toner.
   Vid Flackarps mölla slår vi oss ner för en skön picknick i det gröna. Flackarps byförening säljer kaffe och kakor, så långt det räcker. Röda Kapellet ger konsert.
   Visning av den märkvärdiga möllan, en välbevarad holländare från 1868.
   Samling i Hospitalets- och Asylens begravningsplats där 2000 patienter begravdes mellan 1895 och 1950.
   Hemvandring längs Flackarpsvägen.

Klostergårdens byalag & Helgeands församling

Pensionärsliv av Karin S

Jag stavpromenerar,
jag sittgymnastiserar,
jag kverulerar,
jag ekonomiserar,
jag fantiserar,
jag smärtfixerar,
jag medicinerar,
jag retirerar,
jag musicerar,
jag tvångssanerar,
jag levererar,
jag deprimerar,
jag egocentrerar,
jag kritiserar,
jag problematiserar,
jag negativerar.
Och hela tiden i takt
med stavgången:
Död-en, död-en, död-en
Iväg! Stick!
Men.
Barnen, barnen, BARNEN!
Tack!

Klostergårdens plaskdamm invigs den 12 juni av Gunnar Stensson

Så står det på mängder av affischbockar som kommunen ställt ut i vår gröna park och kedjat fast vid lyktstolpar. Sommarlovet ska börja, barnen ska sjunga och sen ska de plaska i den cirkelrunda fontänen och äta bullar som kommunen bjuder på.
   Under vårmånaderna har vi sett det komplicerade systemet av rör komma på plats och undrat över funktionen. Sedan formades en stor, perfekt cirkel i vit cement och omgavs med stenläggning. Nu återställer man gräsmattorna. Ett par stenblock ligger i mitten av dammen och över dem ska tre höga strålar rent vatten stråla.
   Rent vatten. Dammen är grund. Nytt färskt vatten ska hela tiden spruta fram och rinna bort i dagvattenbrunnar. Det är inte i första hand en plaskdamm. Det är en fontän.
   Den borde få ett mer poetiskt namn. Kanske Fontana di Spiritus Sancti, Helgeandsfontänen.
   Runt den ska vi sitta i sommarskymningen och lyssna till musik.

Ship to Gaza: Hur långt når Marianne? av Bertil Egerö

Häromdagen såg jag filmen om Ship to Gaza och Henry Ascher, "Även de döda har ett namn". Den gick på Kino sista gången idag torsdag. Stark, inte minst i den entusiasm och envishet människorna bakom detta projekt uppvisade.
   Jag påmindes i filmen om den gången när båtarna fastnade i Grekland. Hur skändligt USA och Israel kunde tvinga Grekland att hålla kvar fartygen, och hur EU tycktes ha tappat rösten helt inför dessa brott mot internationell rätt. Blev det ett misslyckande eller en seger för Ship to Gaza? Om den frågan debatteras det i filmen.
   Nästa försök var ju att restaurera en båt inne i Gaza och segla ut med exportprodukter. Den båten förstördes av israeliskt flyg. Sedan kom det ohyggliga kriget 2014. Idag nås vi av larmrapporter om katastrofala förhållanden i Gaza. EU diskuterar, USA stöttar Israel, Arabvärlden har sina egna konflikter att hantera.
   Då ger sig en fiskebåt vid namn Marianne iväg på nytt, med lite solpaneler och sjukvårdsprodukter ombord. På måndag ska den ha nått Frankrike. Fler båtar kommer att ansluta. Israel har redan varnat att de kommer att mötas med lika hårda bandage som de tidigare gångerna.
   Henry Aschers far lyckades ta sig ur nazi-Tyskland i sista minuten. Hans familj blev kvar, försvann. Henry var starkt engagerad i Vietnams kamp mot USAs krig, nu lägger han sina krafter i att bidra till att få ett stopp på Israels fruktansvärda förtryck av palestinierna.
   Ship to Gaza drivs helt av frivilliga krafter och frivilliga bidrag. På dess hemsida finns information om hur vi kan bidra. Lika viktigt är att sprida information, skriva i lokaltidningar och andra media, berätta om Mariannes färd och situationen i Gaza.
   I filmsnutten nedan ser man plötsligt Röda Kapellet spela vid kajen i Malmö. Vänsterpartiet ställer upp med ett brandtal. Fanns några andra partier där? Jag vet inte, men de borde alla (utom SD) ha varit på plats.

Se filmen »

B52-or över Ravlunda av Sten H.

Den 13 juni kommer två amerikanska B52-or (Stratofortress) att flyga in för att fälla minor (attrapper) vid Ravlunda i en svenskunderstödd NATO-övning där också landstigningsstyrkor ska gå i land.  Det rör sig om flygplan som ursprungligen var avsedda för kärnvapenanfall, men som har satts in som konventionella bombplan t.ex. i Vietnam och på senare år i USA:s olika krig i Irak, Syrien och Jemen. En B52-a har åtta jetmotorer så de kommer säkert att höras.
   För en del av oss är det här på gränsen till det ofattbara. Sverige samövar med NATO sedan ett antal år, senast över landets norra tredjedel i en stor flygövning, men det här är en del av den efterföljande marina övningen BALTOPS. Det sker efter beslut av regeringen och är en utmaning mot svenska alliansfri utrikespolitik. Men övningen i Ravlunda slår allt. Det är provokation av den svenska regeringen mot vår hittillsvarande utrikespolitik. När man kombinerar B52-or med landstigningsövning tyder det på att regeringen är närmast tondöv vad gäller stämningarna i de egna partierna. Hur tror Lövdén att det kommer att uppfattas av den, ska vi säga tredjedel av landets socialdemokrater som minns något om Vietnamkriget och B52-ornas roll där?
   Eller har jag helt fel, ser folk i allmänhet det här som en banal militärövning?  Nyheten har varit anmärkningsvärt nedtonad i pressen och egentligen bara mötts med gillande på ledarsidorna. Bryr sig någon längre om något?
   Det här är inte en angelägenhet för vänstern utan för alla: borgerliga såväl som socialdemokrater och vänstersinnade som slår vakt om den alliansfria politikem och de utgör fortfarande en majoritet av Sveriges befolkning.
   Vi som är här i trakten måste rimligen fara till Ravlunda den 13 juni och säga vår mening, Jag vet inte om något är planerat eller organiserat – i första hand är det väl Svenska Freds som skulle kunna stå för en bred manifestation.  Vi återkommer i ämnet om en vecka.

 

Snart flyger B52 igen – över skånska vatten av Gunnar Stensson

Över Vietnam fälldes 1965 till 75 fler bomber än sammanlagt över alla krigsskådeplatser under andra världskriget.  I en byrålåda har jag ett plåtfragment från en nedskjuten amerikansk B52 som Vietnams ambassadör gav mig som minne vid ett besök i Lund 1975. (Jag har grubblat under natten. Vietnam hade knappast kapacitet att skjuta ner några B52-or. Plåtskärvan kommer nog från en nedskjuten attackhelikopter av det slag som användes vid bymassakrer.)
   B52-orna ingår i den massiva Nato-operationen ”Baltops 15” som inleds i juni. De ska simulera fällning av sjöminor utanför Ravlunda flygfält. De kan bära kärnvapen.
   I augusti 1960 försvarade jag tillsammans med ett par tusen värnpliktiga Ravlunda och Haväng mot en invasion ”från öster”. Vi hade cykeltolkat efter lastbil från I ll i Växjö (regementet är nedlagt för länge sen) till Skåne längs nuvarande väg 23. När vi kommit fram grävde vi skyttevärn och stirrade ut över den glittrande Östersjön, där miljonärerna på kryssningsfartygen nu för tiden skiter vattnet brunt.
   I övningens senare del förde jag ”fria kriget” med en jägartropp på 20 man. Fiktionen var att invasionen hade ägt rum och att vi befann oss bakom fiendens linjer. Vi cyklade på småvägar hela natten och blev beskjutna av uniformerade hemvärnsgubbar från en veranda vid fyratiden på morgonen. Vår bataljon hade återvänt till Växjö innan vi hunnit återförena oss med den.
   Nu leker de krig vid Ravlunda som så ofta förr. ”Baltops 15” blir säkert en mer spektakulär och dyr övning än vår manöver. Då förestod Kuba-krisen. USA försökte faktiskt invadera i Grisbukten. Kubanerna gjorde det vi övade för att göra: slog tillbaka invasionsstyrkorna. Nu rustar Nato och Ryssland i Arktis och Östersjön.
   Arméns gamla cyklar rullar fortfarande här och där på gatorna i Lund. Och B52orna är ju faktiskt lika gamla som cyklarna.

Economic man – samhällets fiende nummer ett av Gunnar Stensson

Economic man är en zombie vars enda drivkraft är enögd vinningslystnad. Du har säkert mött honom många gånger i små vardagliga situationer
   Men helst agerar han i större skala. Det har vi sett många exempel på i veckan som gått.        
   Det kan handla om små korrupta jurister (economic men) som får miljoner av miljardärerna för att genom skatteplanering vältra över kostnaden för vård, skola och omsorg på låginkomsttagarna.
   Det handlar om korrupta rikspolitiker med samma syfte. De kämpar nu för det exklusivt svenska systemet ”vinster i välfärden” som gör det möjligt för bolag att stjäla från sjuka, barn och gamla. De stöds av medier som Expressen, DN, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Göteborgsposten som samtliga i dag publicerar likartade ledare (endast ordvalet skiljer något).
   Det handlar om kommunalpolitiker som använder ordet ”effektivisera” när de menar skära ned vården, skolan och omsorgen för att höginkomsttagarna ska få lägre skatt på låginkomsttagarnas bekostnad.
   Det handlar om ”idrottsledare” som t ex Fifa-styrelsens ledamöter som i årtionden via samma ekonomiska struktur (Cayman-öarna osv) som friskolekoncernerna använder för skattesmitning tagit emot miljarder i mutor från världens fotbollsnationer. Economic men allesamman.
   Det handlar om storbolag som Telia Sonera som hjälpt Azerbadjans presidentfamilj (economic men and women) att stjäla sex miljarder från det fattiga landets invånare.
   Det handlar om Lehman Brothers (economic men) som skapade en världsdepression 2008 för att de 87 rikaste - economic men - skulle kunna fördubbla sina förmögenheter. (Vilket de också gjorde, precis som Wallenberg när han tog kontrollen över den svenska ekonomin efter 1930-talskraschen).
   Deras föregångare (historiska economic men) bedrev under ett par sekel den slavhandel som lade grunden till både det brittiska imperiet och USA.
   Kung Leopold av Belgien var en eminent economic man som mördade ett par miljoner kongoleser och stympade miljoner andra för att göra vinst på gummi.
   Just nu förbereder economic men i Nato och Ryssland en klimatkatastrof i Arktis genom den jättelika militärövningen Arctic Challenge Exercise i Norrbotten och dess ännu större motsvarighet i Ryssland. Major Björklund hurrar. Liksom Putin.
   Protestera!
 

Världsbanken säger som Ship to Gaza: Blockaden måste hävas!

PRESSMEDDELANDE: 2015-05-24

I en kommande rapport från Världsbanken, Economic Monitoring Report to the Ad Hoc Liaison Committee May 27, 2015, slås fast att det ekonomiska läget på Gazaremsan är ytterst prekärt.
   Realinkomsten per capita är 31 % lägre i Gaza idag än för 20 år sedan. Tillverkningssektorn har krympt med 60 % och exporten har sedan den israeliska blockaden av området inleddes 2007 i princip utraderats. Arbetslösheten nådde 43 % sista kvartalet 2014, vilket rapporten konstaterar förmodligen är den högsta i världen. Särskilt alarmerande är ungdomsarbetslösheten, som uppgår till 60 %.
   Rapporten slår entydigt fast att det inte finns några andra förklaringar till denna katastrofala utveckling än krigen och blockaden (sid 6). Särskilt har situationen allvarligt förvärrats av fjolårets israeliska angreppskrig, då 2100 palestinier dog, mer än 11 000 skadades och en tredjedel av befolkningen tvingades fly från sina hem och bli internflyktingar (internally displaced). 12 000 hus förstördes eller skadades och infrastrukturen, inklusive Gazas enda elektricitetsverk liksom elnätet, vatten- och sanitetsfaciliteter och telekommunikationsnätet, åsamkades allvarliga skador.
   Rapporten konkluderar: ”Som otvetydigt slagits fast av ovanstående analys har kombinationen av väpnade och politiska konflikter tillsammans med Israels blockad som inleddes 2007, slagit hårt mot Gazas ekonomi. Arbetslöshet och fattigdom har nått häpnadsväckande nivåer och livskvaliteten för den stora majoriteten av Gazas invånare är nästan inte uthärdlig. Känslan av hopplöshet är genomgripande, särskilt efter kriget sommaren 2014. Tillgången till och kvaliteten på grundläggande tjänster som elektricitet, vatten och avloppssystem försämras snabbt och pandemier med smittsamma sjukdomar är ett reellt hot.” (sid 25)
   Rapportens slutsats är att Gazas ekonomi måste återuppbyggas vilket ”kräver att blockaden av varor och människor hävs”. (sid 6)
Läs rapporten »

Marianne på väg att anlöpa Brest i Bretagne, Frankrike

PRESSMEDDELANDE: 2015-05-25

Marianne av Göteborg, Ship to Gaza Norge och Ship to Gaza Sveriges trålare, anlöper under måndagen Brest på sin väg mot Gaza. På tisdagen bjuder våra samarbetspartners i Brest in till en mottagning, kl 18 påQuai la Pérouse au Port du Château.
   Förutom besättningen har Magdalena Almawed, apotekarstuderande och ordförande för Palestinska huset i Göteborg och Jesper Hillbom, ledamot i Ung vänsters förbundsstyrelse seglat med från Tyskland mot Brest.
   Magdalena säger: Jag har sedan länge beundrat det hårda arbete som våra mångnationella bröder och systrar utför i Ship to Gaza och såg det som en självklarhet och möjlighet att åka med i solidaritet med Gazaborna för att representera alla unga palestinier som fortfarande håller fast vid drömmen om ett fritt Gaza och Palestina!
   Jesper tillägger: Att resa med Ship to Gaza just nu känns särskilt viktigt. Marianne av Göteborg är en trålare som ska ge Gazaborna möjlighet att fiska i sina vatten, något som begränsas kraftigt av den israeliska ockupationsmakten. På Gazaremsan är den humanitära situationen akut, arbetslösheten skyhög och samhället är beroende av bistånd utifrån. Målet med Mariannes resa är att bryta blockaden, säger Hillbom.

Landskapets förvandlingar söder om Lund från 1850 av Gunnar Stensson

Artikelförfattaren i vildmarken vid ån

Foto: Per Roijer. Se fler bilder från deras vandring i ålandskaper vid S:t Lars.
 
Tidsmaskinen snabbspolad
1850. Jordbrukslandet breder ut sig med åkrar, pilevallar och träddungar. De låga husen i Flackarp och Källby försvinner nästan i grönskan.
   Plötsligt syns karlar med spadar och karavaner av vagnar vid Uppåkra. Södra stambanan plöjer sig fram genom sädesfälten.

1856. Ett lokomotiv med blänkande ångpanna och hög skorsten tuffar långsamt mot Lund på den nya bron över Höje å. Flackarpsborna ser häpet på.

1868. Möllaren Bengt Sörensson står omgiven av mognande vetefält vid sin nybyggda mölla i Flackarp.

1879. Nu är Hospitalet färdigt. Det liknar ett rokokoslott. Patienterna planterar 14000 träd och buskar i parken. Carl Fredrik Hill skymtar med sitt staffli.

1895. Asylens kaserner står färdiga att ta emot 1500 obotliga patienter. Bron över Höje å bevakas av uniformerade vakter.
   En präst och en kusk kör med en svart kista till Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats intill Flackarps mölla. Det är Jenny Maria Ringström, 21, som ska jordfästas av pastorsadjunkt Knös.

1940. Mörkläggning. Parken ligger frusen. De 80-åriga träden har blivit höga. Erik Hermelin rusar upprörd ut ur den byggnad där vårdcentralen nu ligger. Han ska till Gleerups med en stridsskrift mot nazismen som han tänker bekosta tryckningen av.

1950 stannar Flackarps mölla.

1951 slutar man jordfästa patienterna på begravningsplatsen. De anonyma gravarna är då 2000.

1965. Klostergårdens höghus av rött tegel reser sig i solfjädersform mellan St Lars och Lund. Flera vårdare bosätter sig där. Ofta också tidigare patienter. Klostergårdsfältets träd och buskar är nyplanterade. Fontänens vatten sorlar i den nya dammen.

1998. St Lars säljs till ett privat bolag. St Lars-parken börjar förfalla

2015. Riksbyggen bygger vidare på Källbystaden där den tidigare ungdomskliniken låg. Längre in i parken reser sig Peabs stora byggkran över de nu 150-åriga träden. Schaktmaskinerna dånar. På andra sidan ån bygger HSB ett lilla St Lars i anslutning till den forna Asylen.
   Flackarps mölla sträcker sina nya vingar mot den blå himlen som 1868 och på Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats blommar prästkragarna.
   Där järnvägen korsar väg 108 uppförs ett stort ställverk för att säkra de kommande höghastighetstågens energibehov.
   Tidsmaskinen saktar in och blir stilla. Den har nått gränsen för gången tid. Framtiden kan den inte visa.

Blivande hyreshus vid Källby ängar
 

Gamla vårdpaviljongerna
 

Åbrinksvägen är infart till Källby ängar från Sankt Lars.
Höghusen på Klostergården syns i bakgrunden.
 

Västra Sankt Lars, Hunnerupsområdet. De äldre byggnaderna skymtar i fonden.
 

Utsikt från åsidan
 

Byalagets ordförande Gunnar Stensson. I vildmarken vid bron över Höje å.

  FOTO PER ROIJER