Utsatta EU-medborgare i Lund: Endast de rödgrönrosa har förslag på humana åtgärder av Ulf Nymark

I torsdags höll kommunfullmäktige en lång, alltför lång, interpellationsdebatt om de utsatta EU-medborgarnas situation i Lund. Det var SD som interpellerade Tekniska nämndens ordförande, Emma Berginger, angående husvagnsuppställningsplats på en öde p-plats i utkanten av S:t Hans backar. (Den p-plats som bland annat SD och övriga opposition beskriver som ”rekreationsområde”).
   De rödgrönrosa försöker som bekant ordna lagliga, drägliga och tillfälliga boendealternativ för dessa EU-medborgare. Huvudalternativet är härbärge, men det alternativt kan komma att dra ut på tiden innan det går att förverkliga. I avvaktan på att härbärge ska bli möjligt prövas uppställning av husvagnar på kommunens mark.

SD och de borgerliga i gemensam attack
SD är förstås tvärt emot alla insatser för de utsatta EU-medborgarna. De vill stoppa besökare vid gränserna, köra bort bettlarna från gatorna och med tvångsmetoder se till att de återvänder till sitt hemland.

   Tyvärr hakade de borgerliga på SD:s kritik i många avseenden, även om de tog avstånd från de allra grövsta inslagen i SD:s attacker. De borgerliga sa, liksom SD, blankt nej till att Lund skulle skapa lagliga boendealternativ i form av en tillfällig uppställningsplats för husvagnar och basala hygienförhållanden.

FP borde ompröva sitt ställningstagande
Folkpartiet föreslog i stället bland annat att Lund ska skaffa en vänort i Rumänien och förbättra situationen för utsatta grupper ”på plats”. Intressant nog fick detta Ted Ekeroth (SD) att utbrista: ”Hjälpa på plats, det låter som sverigedemokratisk politik, när det gäller invandring i allmänhet”. Nu är förstås Ekeroth i största allmänhet inget sanningsvittne, men en kan knappas förneka att han måste ha goda förutsättningar för att känna igen SD:s politik när han ser inslag av den hos andra partier. Nog borde FP ta sig en grundlig funderare på att ompröva sin inställning i denna fråga?

”Skäms på er!”
Per Olsson (S) avslutade den långa debatten med att ge en eloge till Emma Berginger ”en politiker värdig Lund”. Per beklagade att Emma fått ta så mycket av oppositionens angrepp och ställts vid skampålen av oppositionspolitiker som ”utnyttjat situationen för att få billiga poänger”. Och direkt vänd till oppositionen utbrast Per Olsson: ”Skäms på er – Lund är värdigt en bättre opposition”.
   Det finns uppenbar risk för att det blir en upprepning av debatten nästa fullmäktigesammanträde. Moderaterna har ställt en interpellation till Anders Almgren, kommunstyrelsens ordförande med ungefär samma innebörd som SD ställde till Emma Berginger.

Bred enighet till härbärgeslösning
Det enda positiva som kom ut ur denna interpellationsdebatt var egentligen att de borgerliga säger sig stödja en härbärgeslösning, när den blir möjlig. T o m en SD representant sa att han var för att EU-migranterna skulle ”bo under tak och fyra väggar” (dock ej i husvagnar, tydligen). Vi får väl se om den inställningen kvarstår hos SD när härbärgeslösningen blir möjlig.

Israels olika ansikten av Gunnar Stensson

Redan inom fem år kan Gazaremsan som härjats av krig och israelisk blockad under nästan tio år ha blivit obeboeligt för invånarna.
FN:s flyktingorgan Unctad.
 

 

Två slags sionism
Israel är en relativt demokratisk och rättssäker stat (även om palestinierna på många sätt behandlas som andra klassens medborgare).
   Samtidigt härskar staten Israel över Västbanken med 2,3 miljoner palestinier som lever utan rättigheter och utsätts för våld och övergrepp som sällan leder till rättsprocesser och domar.
   Under Pride-paraden knivhögg en ortodox sionist sextonåriga Shira Banki till döds och skadade ytterligare fem personer.
   En vecka tidigare brände några bosättare ett palestinskt hus. Mordbranden dödade en 18 månader gammal baby. Två familjemedlemmar blev svårt skadade. Tre bosättare greps för dåden. De sattes i ”administrativt förvar”.

Premiärminister Netanyahu fördömer dåden, samtidigt som han försöker fria den israeliska högern från allt ansvar. Men bosättarmonstret har skapats just av högern, och frågan är vad som ska ske nu.
   Danska Weekendsavisens mellanösternexpert Martin Krasnik tar upp terrordåden och deras samband med judisk religiös extremism i förra numret. Han skriver: ”Ingen demokrati kan upprätthålla en sådan parallell verklighet av laglöshet och demokratiskt träsk utan att förvittra. Bägge sidor kan inte existera samtidigt.”

Elisabeth Åsbrink kommenterar Krasniks analys i DN Kultur 31/8. I Netanyahus regering ingår bosättare och deras sympatisörer. De vill övervaka humanitära organisationer och vägrar statligt stöd till kritiska kulturyttringar.
   ”Frågan är hur länge till Israel kan behålla de två verkligheterna intakta och undvika vägvalet mellan demokrati och religiös stat. Det ena utesluter nämligen det andra.”

Vem är då Elisabeth Åsbrink? Jo, hon är författare till den prisbelönta boken Och i Wienerwald står träden kvar, Natur och Kultur 2011,som skildrar hur den judiske flyktingpojken Otto tack vare den svenske ärkebiskopen efter det nazistiska maktövertagandet fick möjlighet att fly från Wien till Sverige i en hemlig barntransport.
   Boken analyserar den svenska antisemitismen, flyktingfientligheten och undfallenheten inför de nazistiska makthavarna. Den skildrar också den häpnadsväckande vänskapen mellan Ingvar Kamprad, som vid denna tid var nazist, och den judiske flyktingen Otto, som kom att höra till de första medarbetarna på IKEA.
   Elisabeth Åsbrinks förtvivlan över Israels utveckling måste tas på stort allvar.

Sit-in av ji

Gudrun & Fi ska ha all heder av tagit sig an fredsfrågan och även russofobin - käre arvfienden kallas åter i tjänst. Skickar UD förresten instruktioner dit? Inom (v) härskar numer pragmatikerna; är rörelseaktiviteten låg finns föga hämsko på karriärpolitikerna dem i värden, ideologi, traditionsarvet och specifikt icke matnyttiga större hjärtefrågorna ser allsköns fallgropar i egna postjakten, inom som utom partiet eller vad gäller identitets- och positionsbekräftelsen där yrkeskollegorna (och numera media) spelar en central roll. Det gäller dock att framstå som allt annat än en konventionalitetspolitiker, utvecklings-kapitulationist, konsensusjägare nåt vänsterns eller de rödgröna tungomålstalarna är skickliga på - bedöm dina närmaste Lundapolitiker, dem du röstade in. Alla dock inte i politiken av privata skäl, vem är hederlig märks tämligen direkt.

Ulla Andersson är en av dessa, Birger Schlaug och Lotta Hedström oxå och den moderate FM som avgick när Täbyhögern ville få oss bakvägen in i NATO genom avskaffa försvaret, oberoendegarantin är ytterligare en. Och den kvinnliga nationalekonom (m) som utkom med en avlöjande bok om riksdagen härom året, hör definitivt dit. Ann-Marie Pålsson heter hon visst. Thorbjörn Fälldin, ett par fp-ledare (!) och många andra, kan även nämnas och varför inte Åsa Romson. Sen finns hela skalan, Peter Eriksson är/var en lite märklig blandning av idealist och durkdriven realist, eller resultatpolitiker. Värst är dock dem som intet alls har i sin mössa - men som inte nödvändigtvis alltid varit sådana, the Cliffhangers. Vad nu tycka om deras cheerleaders hemmavid, blinda och döva samt pressat lojalitetsbundna. Måtte betongpelarna till kinesiska rälsflyget sjunka i småländska mossmoraset. Sabba pumparna, fyll dikena!

Nå, skulle ju skriva om 9e augusti. Den bänksittande manifestationen på Hamnplan med en helt rörande samling 68-or ur samlade freds-, kvinno- och vänsterrörelsen bedömningsvis. En trio Latinos från Malmö var med tåget annars tomt på speciellt yngre och medelålders, från Skånes tillväxtsida och inte ett ansikte i publiken man kände igen, hemmaifrån. Gjorde mitt bästa inför att sprida hemmakokta affischer, både där och här samt på rullande plattformar och div badorter, även kisenpräglade. Den på Gråbröders 3 fick ju sitta kvar, i vart fall. Junimanifestationen hade dock en vacker Lundanärvaro, snabbt organiserad men tydligen politiskt ostöttad av oklar anledning - heder åt aktuella kamrater. Och SKP hade ett demo i fiendens omedelbara närhet, vid Haväng. Inte alls illa i en tid av den röda rörelsens självvalda, radikala borttynande. Med flesta andra alternativ och motkrafter, gamla som nya. På Ariman ses dock gengångare understundom. Och det tar sig nog när vi är borta som en i Sturegänget sa.

 

 

9e augusti är ett ärorikt fredsdatum tydligen och även manifestationsplatsen, att döma av historieskrivningen vi fick av Gudrun som välkoreograferat höll på i mer än två timmar, då samman med olika talare där Stina Oscarsson stigit fram som en formidabel enmanstribun, innerligt behövd i dessa grova olyckans tider där kyrkfolk och kulturarbetare tvingas agera stand-ins, för en fungerande politisk, ideologisk och kritisk-intellektuell vänsterrörelse. Och tydligen behövs en klassisk fd partiledare, välskolad, hederlig, erfaren, formidabelt skicklig, orädd, initiativrik, välnätad för att sätta centrala eller snarare fundamentala frågor, som fred och överlevnad, åter på dagordningen. Släng dig i väggen Jonas, med ditt populistiska rysshat och andra! Tycker sen att (v) Lund åter borde fira 1 maj i Folkparken samt att veteranernas digra kunskaps- och erfarenhetskapital mkt bättre borde tas tillvara, i exvis föreläsningar i partiregi, med olika teman. Skriv gärna även själv, här exvis! Dagens vänster är mest en fladdrig, skattefinansierad svala, grovt märkt av tidens måttlöst materialistiska, underhållnings, egotrippade, prestationsnojiga och tillväxtmaxade techno-junk. Död åt sådan hedonistiskt-suicidal modernitet samt dess västliga upphov och främsta bärare.

96,000 And Counting!

7 augusti lanserade mjukvaruutvecklaren och Manchesterbon Damian Moran en namninsamling med krav om att Benjamin Netanyahu arresteras och åtalas för krigsbrott i samband med dennes kommande besök i Storbritannien i september. Det är i första hand krigsbrott utförda under Israels krig mot Gaza förra sommaren som man anser föranleda att Storbritannien bör arrestera den israeliska premiärministern. Fler än 2300 palestinier dödades under kriget. I uppropet uttrycks också ett missnöje över att den brittiska regeringen har tagit bort alla begränsningar för vapenexport till Israel som infördes under förra året.
   Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall upprop med över 10 000 undertecknare bemötas med ett skriftligt svar från den brittiska regeringen. Den brittiska regeringen har svarat att ett ingripande inte kan bli aktuellt eftersom Netanyahu är inbjuden som statsledare och därför åtnjuter immunitet under det planerade besöket i september. Hittills har uppropet fått mer än 80 000 undertecknare. Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall samtliga upprop med över 100 000 undertecknare behandlas i en parlamentsdebatt.
 

 

Petition: Benjamin Netanyahu to be arrested for war crimes when he arrives in London.
   At 100,000 signatures, this petition will be considered for debate in Parliament.

WATER MUSIC I SKYMNINGEN

Lättlyssnad jazz och lite annat med Duo Brichol
Klostergårdens plaskdamm söndagen 30 augusti klockan 19

Storbritanniens Georg 1 beställde en konsert som skulle uppföras på en pråm i floden Themsen mitt i London. Den kom att kallas Water Music. Georg Friedrich Händel fick uppdraget. Water Music spelades första gången den 17/7 1717 av en 50-mannaorkester.    De medverkande vid Plaskdammen är
Bo Riborg, kontrabas och gitarr
Carl-Henrik Olsson piano.
Klostergårdens Byalag

Det sökta paradiset – Naivister i Nicaragua

Utställningen på Lunds Stadsbibliotek invigs
fredagen den 28 aug 16.00
Kommunfullmäktiges ordförande och
Nicaraguavännen Lennart Prytz öppnar utställningen.
Cecilia Nelson ger en personlig kommentar till utställningen och Blåskvintetten Fem vindar från Lunds Kulturskola inleder med klassisk musik av Mozart, Haydn, Hector Villa-Lobos, m fl.
Utställningen är ett samarrangemang mellan Vänortsföreningen Lund-Leon, Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet
Läs mer »

Observatoriet – ett tempel för stjärnskådare i en förtrollad trädgård av Gunnar Stensson

När Sverige byggde stambanor och skulle upprätta tidtabeller för tågen uppstod problem. Tidsskillnaden mellan Lund och Stockholm var till exempel nästan 20 minuter.
   Den astronomiska vetenskapen löste problemet genom att inrätta tidszoner med samma tid. Det långsmala Sverige fick en gemensam tidszon längs tidsmeridianen 15 grader östlig längd. Så kunde man besluta om den svenska tiden, densamma i Lund som i Stockholm.
   Sådant arbetade man med i Räknehuset vid Observatoriet. Astronomi är inte bara stjärnor utan också siffror och tabeller. I Räknehuset räknade man för brinnande livet, år ut och år in. Det fanns inga datorer.
   Tills för några år sedan var ett avancerat ur, en kronometer, uppsatt vid grinden mot Gyllenkroks Allé utanför Observatoriet. Det visade den gemensamma svenska tiden. Där fanns också en liten tavla som redde ut hur det förhöll sig med tidmätning, vetenskapligt och tekniskt. Uret var liksom Observatoriet en del av det moderna genombrottet.
   Den som gick in genom grinden förbi den lilla portvaktsstugan hamnade i en annorlunda värld. Runt den mystiska byggnaden med dess runda torn och svarta fönster utbredde sig en gräsmatta med väldiga träd och stora buskar. Ståtligast var boken som nog är parkens och kanske Lunds äldsta och vackraste träd. Strindberg stod utanför staketet och betraktade den längtansfullt under Inferno-krisen. Ett heligt träd, ormens träd, i det förlorade paradiset!
 

 

Ann Schlyter, Saima Jönsson och Pontus Kjellström, V, presenterade på Sydsvenskans åsiktssida den 26 augusti ett intressant förslag om hur Observatoriet skulle kunna utvecklas och anpassas för konserter, dans, teater, utställningar, föreningar och föreläsningar.
   De föreslår inrättandet av en nämndöverskridande projektgrupp för en rejäl översyn och satsning på den fascinerande byggnad som Observatoriet är.
   En mikroskopisk detalj i deras projekt kunde vara att åter placera den märkliga kronometern på sin plats vid grinden, kompletterad med en liten förklaring om tidsmeridianer och tidszoner och byggandet av det svenska järnvägsnätet.

Framgafflat - om cykel och trafik: Äntligen! Bangatan föreslås bli bilfri, i varje fall tidvis av Ulf Nymark

Bileländet på Bangatan
Äntligen kommer Bangatan vid Lund C och Clemenstorget att stängas av för allmän biltrafik. I varje fall finns det nu ett förslag om detta från Tekniska nämnden. Bangatan, liksom St Petri kyrkogata vid Malmborgs, föreslås stängas av för allmän biltrafik vardagar mellan 15 och 18. Detta för att förbättra framkomligheten för kollektivtrafiken.
 

 

Trafiksituationen vid Lund C, framför allt vid Clemenstorget, har inneburit att bussarna har haft svårt att ta sig fram på grund av alla bilar. De borgerliga har förstås sett problemet i att det varit gångtrafiken som utgjort problem och har velat ha signalreglering för att försvåra för fotgängare. För undertecknad, som i varje fall under minst 15 års tid förespråkat att Bangatan ska stängas känns detta verkligen som ett stort framsteg i Lunds trafikpolitik. Äntligen erkänner Tekniska nämnden att det är bilarna som är problemet i stadskärnan, inte gående och kollektivtrafik. Det är bara att hålla tummarna för att Tekniska nämnden nu kommer att stå pall för motståndet från den vittförgrenade billobbyn.

Bileländet vid Stortorget
Den olovliga biltrafiken förbi Stortorget tycks i sommar ha slagit alla rekord. Och visst: jag kan på sätt och vis förstå turister på besök. Det ser ju faktiskt ut som en bilgata. Men alla lundabilister som är väl medvetna om bilförbudet och ändå färdas där, finns det faktiskt inga som helst förmildrande omständigheter för.
 

Stortorget 1963, åtta år innan man
förbjöd privat biltrafik 1971
 

Eländigt att cykla förbi Stortorget
För övrigt försöker jag numera, trots dagliga besök med mitt tvåhjuliga fordon i stadskärnan, att undvika att cykla förbi Stortorget och på Kyrkogatan. Gatan är i så dåligt skick att det är alltför påfrestande för både fordon och gump att cykla där. Jag ser fram mot den planerade snabbcykelvägen. Kanske det också kan dämpa de lagbrytarbenägna bilisternas lust att köra där?
 

Vombsjön runt

Som vanligt trampade jag cykelloppet Vombsjön runt den första lördagen i augusti. (jag har nu i min bokhylla sammanlagt nio plaketter från olika år som bevis för mitt deltagande). Även i år fantastisk cykeltur i sol, morgondimma och Vombsjön blank som ett nybonad golv. Trist att så få rödgröna politiker syns till på vägarna runt sjön.

Fortsatt dystert på bilmarknaden
Utvecklingen av försäljning av nya bilar går fortsatt åt fel håll, läget på marknaden är närmast att beteckna som katastrofal. Nyregistreringen av bilar i juli i år ökade med 18 procent, vilket är den nittonde månaden i rad med ökade registreringar. Årets juli är den bästa julimånaden sedan det nuvarande bilregistreringssystemet infördes på 70-talet. Till råga på allt är inte mindre än 56 procent av alla nyregistrerade bilar under denna månad dieselbilar och endast 15 procent är s k miljöbilar. Huvudorsakerna till denna nedslående utveckling är förstås att många hushåll har allt för mycket pengar, att räntorna är så låga och det löjligt låga priset på fossilt bränsle.

Nöden på 2000-talet av Gunnar Stensson

Under försommaren kunde man se fyra-fem gamla bilar på den stora parkeringsplatsen vid Åkerlunds och Rausings väg. Inga bostäder finns i närheten, bara järnvägen och verkstäderna bakom höga stängsel.
   Bilarna fungerade som sovplatser för EU-migranter. Bakom dem fanns några stolar och bord, en grill, ett par klädstreck, cyklar och andra diskreta tecken på mänskligt liv. På sommarkvällarna brukade migranterna sitta och äta. Om man passerade kunde man bli inbjuden att delta i måltiden.
   Nu är bilarna borta. Den väldiga parkeringen ligger helt och hållet tom under nätter och helger. Parkeringsplatsens ägare har utnyttjat sin rätt att köra bort migranterna. Beslutet att avvisa dem har fått stöd av ledande Moderater som värnar äganderättens principer.
   Kommunledningen har som vi vet föreslagit att migranterna i stället skulle få uppehålla sig på en kommunägd parkeringsplats vid Sankt Hans backar. Sverigedemokraterna, Allians-partierna och då särskilt Folkpartiet, företrätt av Philip Sandlund, har motsatt sig förslaget med hänvisning till risken att det utvecklas till ett permanent boende.
   Migranterna är alltså husvilla. De har avvisats från Åkerlunds och Rausings stora parkeringsplats utan att erbjudas något alternativ.
   När jag råkade gå förbi parkeringen vid sjutiden härom morgonen upptäckte jag hur de löst problemet. De har funnit ett ingenmansland. I den täta djungeln av träd och buskar mellan parkeringsplatsen och järnvägen har de upprättat ett osynligt litet nomadläger. Några tält ligger tätt invid varandra. Klädstreck med tvätt. En katt på en liten matta. Ett par gamla cyklar uppställda mot ett träd. Barnleksaker på ett bord. En väggalmanacka på en björkkvist. En tallrik med några björnbär. Utanför ett av tälten ett par skor. Skornas ägare sover i tältet. Ett litet nät av stigar gör det möjligt att röra sig i området. Ideligen passerar Öresundståg, pågatåg och långa godståg. Det börjar småregna. Snart är det höst.
   Jag tänker på de jiddischtalande judar som kom till Lund sedan de flytt undan de ryska pogromerna vid 1900-talets början. De bosatte sig hos släktingar i det som kallades Nöden. Där blev det ganska trångt. Myndigheterna hade inte koll på läget. Judarna utsattes för en del trakasserier, men de stannade och blev så småningom ”permanenta”, till stor förargelse för den tidens höger. Efter andra världskriget var de etablerade gamla lundabor. Nöden är nu en exklusiv stadsdel i Lund.

”Alliansen måste erkänna att skolpolitiken misslyckats” av Gunnar Stensson

Det är Jan Björklunds förhandlare 2006 till 2010 Andreas Bergström som skriver det i DN Debatt 25/8.
Andreas Bergström menar att Alliansen lämnade tillbaka skolan till den socialdemokratiska regeringen i sämre skick än när den tog över den 2006.
Ett stort problem är betygsinflationen som drivs på eftersom en hög betygsnivå främjar skolföretagens vinst. Han konstaterar att det finns risk att friskolor sätter glädjebetyg för att främja det egna företagets vinst. ”En tydlig kontroll är därför särskilt viktig så länge vi tillåter vinstutdelande friskolor”.

Skolinspektionen inleder samtidigt en bred granskning av de privata vuxenutbildnings-företagen för att få bukt med den dåliga insynen, betygsinflationen och bristen på dokumentation. Ett kriterium när man väljer ut vilka skolor som ska granskas är hur stor vinst som blir kvar när kostnaderna täckts. I många fall är den så hög som 30 procent. En tredjedel av kommunernas skolpengar går i de fallen till annat än undervisning.

Nödvändigheten att kontrollera de vinstdrivande skolorna har tvingat fram en växande byråkrati. De regler som fastställts av Alliansregeringen är minst lika detaljerade som tidigare och det blir praktiskt taget omöjligt att uppfylla alla krav.

Andreas Bergström konstaterar också orimligheten i att Alliansregeringen först dömde ut lärarutbildningen som undermålig och sedan ställde krav på att lärare skulle gått den för att få lärarlegitimation.

Det fria skolvalet borde vara lika för alla. Det är det inte. I realiteten får attraktiva skolor ofta de elever som har bäst förutsättningar. Kösystemet vid eftersökta skolor borde ersättas med lottning, menar Andreas Bergström.

Alliansen – och i synnerhet Folkpartiet – måste erkänna för sig själva att de gångna åtta åren i stort sett var misslyckade, med sjunkande skolresultat och fortsatt stora problem med skolk och stök, konstaterar Andreas Bergström.
Men från Folkpartiet hör han mest floskler om att det tar tid att vända en atlantångare. Det går på några timmar, påpekar han. Men Folkpartiet har inte lyckats på åtta år. Kravet på förstatligande leder bara till passivitet eftersom det inte finner stöd från en riksdagsmajoritet.

P.S. ”Folkpartiet kan inte friskrivas helt från skolans problem”, erkänner Tobias Lindberg motvilligt i en ledarkommentar i Sydsvenskan 26/8. ”Partiet måste tydligt visa att det går vidare politiskt – även från den utbildningspolitik som väljarna gav underkänt efter en valrörelse där skolfrågan fått ovanligt mycket plats.”

Israel vill konfiskera Marianne

PRESSMEDDELANDE: 2015-08-23

Israeliska staten har inlett en rättsprocess med syfte att konfiskera Ship to Gazas svenskflaggade fisketrålare Marianne av Göteborg. Marianne användes vid Ship to Gazas senaste försök att bryta blockaden av Gazaremsan och bordades av israeliska marinen natten till 29e juni i år på internationellt vatten.
Ett av målet med denna aktion var att skänka fartyget som bistånd till Palestinian fishermen’s association på Gazaremsan.
   I de handlingar som lämnats in till distriktsdomstolen i Haifa driver de israeliska myndigheterna tesen att de har laglig rätt att upprätthålla en marin blockad mot Gazaremsan, eftersom de befinner sig i krig med organisationen Hamas, som har den politiska makten i området. Israel hävdar rätt att borda och konfiskera fartyg vars besättning eller ägare gjort klart att man har för avsikt att bryta blockaden, var som helst i världen, så länge fartygen befinner sig på internationellt vatten.
   Ship to Gaza kommer via sina israeliska advokater att bestrida denna argumentation. Vår uppfattning är att blockaden utgör en kollektiv bestraffning av Gazaremsans civilbefolkning, och saknar stöd i internationell rätt.
   Såväl svenska som norska UD har tidigare protesterat mot bordningen av Marianne som man menar var ett brott mot internationell rätt.  Med anledning av rättsprocessen har Ship to Gazas talespersoner Dror Feiler och Victoria Strand fört samtal med representanter för UD som bekräftar att de delar föreningens uppfattning. Såväl svenska UD  som EU har tidigare gjort skarpa uttalanden med krav på att blockaden måste hävas.
   I augusti 2014 avvisade en israelisk domstol anspråk på att konfiskera Ship to Gazas finskflaggade skonare S/V Estelle som användes vid en aktion för att bryta blockaden 2012. Israeliska staten överklagade då ärendet till högsta domstolen där det ännu inte har behandlats.

87,000 And Counting! (27/8)

7 augusti lanserade mjukvaruutvecklaren och Manchesterbon Damian Moran en namninsamling med krav om att Benjamin Netanyahu arresteras och åtalas för krigsbrott i samband med dennes kommande besök i Storbritannien i september. Det är i första hand krigsbrott utförda under Israels krig mot Gaza förra sommaren som man anser föranleda att Storbritannien bör arrestera den israeliska premiärministern. Fler än 2300 palestinier dödades under kriget. I uppropet uttrycks också ett missnöje över att den brittiska regeringen har tagit bort alla begränsningar för vapenexport till Israel som infördes under förra året.
   Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall upprop med över 10 000 undertecknare bemötas med ett skriftligt svar från den brittiska regeringen. Den brittiska regeringen har svarat att ett ingripande inte kan bli aktuellt eftersom Netanyahu är inbjuden som statsledare och därför åtnjuter immunitet under det planerade besöket i september. Hittills har uppropet fått mer än 80 000 undertecknare. Enligt det brittiska parlamentets bestämmelser skall samtliga upprop med över 100 000 undertecknare behandlas i en parlamentsdebatt.
 

 

Petition: Benjamin Netanyahu to be arrested for war crimes when he arrives in London.
   At 100,000 signatures, this petition will be considered for debate in Parliament.
   Deadline 7 February 2016. All petitions run for 6 months

Då kör vi igen!

Eftersom VB är mer politiskt än meteorologiskt så är det dags att avsluta sommaren och inleda hösten.
   Det har för övrigt inte varit en helt lugn sommar politskt, både freden och SD har diskuterats ivrigt. I veckans nummer så uppmärksammar VB ett stort fredsevenemang som hölls tidigare i augusti.
   Debatten om SD och deras reklammetoder har också varit livlig. Hoppas ni inte glömt att stödja Hanna Gunnarssons rakryggade ställningstagande i debatten om vad man bör göra med sådan reklam, mitt stöd är oreserverat.
   Nedanstående bild är en bra illustration till vad SD är sådär lite mer mellan skål och vägg.

red
 

Ja, samtliga ord kommer från SD eller SD-medlemmars nätaktiviteter.

Muddringspromenad

Söndagen den 23 augusti
Vi samlas vid Källbybadets entré 14.00
Under juli månad muddrades Höje å mellan Malmövägen och järnvägsbron för första gången på flera decennier. Vi kommer att följa ån som vid syndaflodspromenaden i vintras, iaktta förändringarna och reflektera över konsekvenserna. Är försämringen av vattenkvaliteten i Lomma en följd av muddringen?
   Vi iakttar också den snabba förändring av St Lars-parken som orsakas av de stora byggnadsprojekt som HSB, PEAB och Riksbyggen håller på att färdigställa. Medtag gärna kamera. St Lars-området kommer att se annorlunda ut redan nästa sommar.
Klostergårdens Byalag

Det sökta paradiset – Naivister i Nicaragua

Utställningen på Lunds Stadsbibliotek invigs fredagen den 28 aug 16.00
Kommunfullmäktiges ordförande och Nicaraguavännen Lennart Prytz öppnar utställningen.
Cecilia Nelson ger en personlig kommentar till utställningen och Blåskvintetten Fem vindar från Lunds Kulturskola inleder med klassisk musik av Mozart, Haydn, Hector Villa-Lobos, m fl.
Utställningen är ett samarrangemang mellan Vänortsföreningen Lund-Leon, Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet
Läs mer »

Öka invandringen för bättre ekonomi! av Gunnar Stensson

Europas befolkning förväntas åldras mycket fort. Även om invandring inte kommer att lösa alla Europas ekonomiska problem skulle mer öppna och flexibla regler kring invandring ge en dynamisk injektion till grånande ekonomier skriver ekonomen Hernan Winkler i en presentation av en ny rapport från Världsbanken, citerad av Erik Jersenius i Sydsvenskan.
   De äldre är den grupp som skulle kunna dra mest nytta av ökad invandring. Deras besparingar skulle växa och pensionssystemet förbättras om fler i arbetsför ålder invandrade till Europa. Samtidigt skulle kostnaderna för vård och omsorg sjunka.
   Lyckligtvis är svenska pensionärer betydligt mer positiva till invandring än andra äldre i Europa.

SORRY ABOUT THE MESS IN SWEDEN.
WE HAVE A SERIOUS PROBLEM WITH ORGANISED RACISM.
EXTREME NATIONALISTS PROFIT FROM PEOPLES DESPERATION.
OUR GOVERNMENT FIGHTS RACIST PARTIES.
WE SUPPORT THE STRUGGLE  AND SOLIDARITY WITH FUGITIVES IS
   GROWING AT RECORD SPEED.
WE ARE THE SWEDISH PEOPLE AND WE PROMISE REAL CHANGE.

70,000 And Counting!

Petition to Arrest Netanyahu If He Visits UK Likely to Increase to over 100,000
The issue is: what action will the British government of David Cameron take against the leader of a foreign state alleged by many to be guilty of war crimes?
Will it bring justice as in the case of Hosni Mubarak, Muammar Gaddafi and Saddam Hussein or will it continue to collaborate and collude in injustice for reasons of political and economic expediency?
The world watches as international opinion hardens.
 

 

Petition: Benjamin Netanyahu to be arrested for war crimes when he arrives in London.

17 augusti av Gunnar Stensson

Råkan festar på kräftan som fallit ur papperskorgen vid Korpvallens hållplats. Kaninerna skuttar på fotbollsplanen, ostörda av traktorn som långsamt klipper det täta gräset. Lindarna böljar i blåsten och solen blinkar i lövkronorna.
   I den nyss muddrade Höje å rinner vattnet sakta över slätskrapad botten mellan unket ångande, lodräta lerväggar.
   Kardborrsstänglar reser sig till dubbel manshöjd, nedtyngda av vita malvor som klänger uppåt och ofta fortsätter in bland de frodiga pilarnas hängande grenar. Bin och humlor festar mellan lömska spindelnät. Skogar av grågröna nässlor tvingar alla som passerar att hålla sig till mitten av den smala stigens tunnel genom djungeln. Småfåglar satsar på ännu en kull ungar, men det blir det inte mer än sönderhackade äggskal.
   Vassdungar och höga kaveldun med glänsande bruna kolvar omger dammarnas vatten. En trollslända svirrar förbi. Gräsänder och sothöns simmar mellan gröna öar av alger. Storskarvar sitter på stenar och spanar, andra simmar och dyker. En landar med något silverblänkande sprattlande i näbben. Svanparet speglar sig lojt men har inte lyckats fortplanta sig i år heller.
 

Svarta björnbär blänker i de växande snårens tunga klasar av mognande frukt. Grenarnas taggar fångar den instuckna handen. Revor slingrar sig girigt om ben och fötter. Björnbärsbusken sluter sig sakta om inkräktaren.

Fredsaktiviteter

VB har skrivit en hel del om Sveriges allt tätare samarbete med NATO under våren. Vi skrev bl a om protestmötet i Simrishamn mot invasionsövningen på Ravlunda skjutfält där bl a US Marines deltog.
   Under sommaren har det varit ett antal aktiviteter för att protestera mot det svenska NATO-samarbetet. Det har hållits ett fredsmöte i Simrishamn och i Degerfors så ordnade FIB Kulturfront nordiska fredssamtal för fjärde året. För oss som inte var med där så ligger nu de flesta anförandena på nätet för den intresserade.

Nordiska fredssamtal i Degerfors 2015

14-16 augusti 2015
Plats: Folkets hus i Degerfors, Värmland
Tema: Fred i Europa - en förlegad utopi?
   1. Jan Ask och Eva Myrdal välkomnar
LÄNK: https://youtu.be/HK_2DN4isBs
   2. Thage G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Ett NATO-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden!
LÄNK: https://youtu.be/RNATjeikdSQ
   3. Maj-Britt Theorin, engagerad i freds- och nedrustningsfrågor, riksdagsledamot (s)
Alliansfrihet ut - Nato in
LÄNK: https://youtu.be/6ajGk87DjRU
   4. Anna Lisa Eneroth, ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Europa: konfrontation och militarisering i stället för fredlig konfliktlösning
LÄNK: https://youtu.be/zc1n-N6fk9g
   5. Stefan Lindgren, Jjournalist och översättare
Vart går Europa? (Anförandet finns även att läsa här)
LÄNK: https://youtu.be/7saDKpdwKBc
   6. Jan Myrdal, Skriftställare
In mot det stora kriget 1914
LÄNK: https://youtu.be/dMaRZ18Xwi4
   7. Pål Steigan, Författare
Imperiets sammenbrudd og faren for krig
LÄNK: https://youtu.be/XdneQ4FK9as
   8. Hans Öhrn, journalist och Syrienaktivist
"Den arabiska våren" – och dess efterföljd
LÄNK: https://youtu.be/0Bst7-TQSu4
   9. Oleg Mezjuev, ukrainakännare
Ukrainakrisen: Från Nuland-kakor till ett nytt kallt krig
LÄNK: https://youtu.be/yRCS87K7qCA

Skolornas dolda sparbeting ledde till 87 procents ökning av sjukskrivningarna bland Lunds gymnasielärare på 5 år av Gunnar Stensson

I januari 2007 övertog de borgerliga partierna i Lund Sveriges bästa skola i ett skolsystem som hörde till de bästa i världen.
   Här går det att spara! jublade de och skapade ett dolt sparbeting genom att sluta kompensera för lärarnas löneökningar. Sedan gick förstörelsen snabbt genom marknadslösningar och lågskattepolitik.
   Idag har Lund förlorat sin topplacering. Det svenska skolsystemet har hamnat på europeisk bottennivå i Pisa-mätningarna.
   Siffrorna talar sitt tydliga språk. Kostnaden per elev i Lund är 85 procent av riksgenomsnittet och fortsätter att sjunka med ett par procent varje år.
   Hög arbetsbelastning har lett till fler långtidssjukskrivningar på grund av stress och utmattningssymptom för förskollärare, lärare och alla andra som arbetar inom skolan.
   I år har 13 procent fler gymnasielärare sjukskrivit sig på grund av psykiska diagnoser än förra året. Under en femårsperiod uppgår ökningen i antalet sjukskrivningar i gymnasiet till 87 procent och i grundskolan till 57 procent.
   De som konstaterar detta är Sveriges skolledarförbund genom Magnus Bokelid, Lärarnas Riksförbund genom Eva Lundin, Lärarförbundet genom Per Måsbäck och Psykologförbundet genom Tomas Kempe.
   De gör det i Sydsvenskan 17/8 under rubriken Vi väntar oss fortsatt utbrändhet bland Lundaelevernas pedagoger.

Skolskandalen tillspetsades i somras . Det blev då uppenbart att Lund inte kvalificerar sig för att motta 25 miljoner i statsbidrag till skola och förskola! Den folkpartistiskt präglade budget som antogs i juni är för snål. I skol- och universitetsstaden Lund!
   Skolvärlden kippar efter andan. Sen blir den vredgad.
   Nu försöker de rödgrönrosa partierna rädda de välbehövliga 25 miljonerna i statsbidrag (och Lunds anseende som skolstad) genom att bjuda in de borgerliga partierna till överläggningar om att möjliggöra en höjning av skolanslagen genom en liten skattehöjning.
   ”I högskattekommunen Lund ser vi inte en skattehöjning som en möjlig väg att gå”, svarar kommunalrådet Christer Wallin, M.
   ”Vi ser att det finns möjlighet att göra en del omfördelningar i budgeten om det skulle behövas, utan att höja skatten”, instämmer kommunalrådet Philip Sandberg, FP.
   Deras skattehatande uppdragsgivare i Lunds överklass drar en lättnadens suck.
   Skönt! Visst kan vi försämra vård och omsorg för att få lite gratispengar till skolan. Det finns ju privata alternativ.

Renegater av Sten Henriksson

En renegat, vad är det? Jo, enligt ordboken, en person som har lämnat en tro eller uppfattning. Eller starkare, en överlöpare, en som faktiskt gått över till motståndarlägret. En bok som i hög grad uppmärksammats i sommar är ”Omprövningar” med undertiteln ”Svenska vänsterintellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal”. Den är skriven av David Brolin, idéhistoriker och bibliotekarie i Göteborg. Den handlar om renegater och är läsvärd.

En udda samling
De som lyfts fram är Lars Gustafsson, den utomordentlige författaren, Håkan Arvidsson, vänsteraktivist med bas i Clarté och Vietnamrörelsen, Svante Nordin filosof och författare, Bo Gustafsson ekonomiprofessor i Uppsala, partibildare och maoist, Klas Eklund, bankekonom, läroboksförfattare och känd som medlem av den s.k. kanslihushögern på 1980-talet och Göran Rosenberg, journalist och liksom Bo Gustafsson aktiv i maoistkretsar i Stockholmstrakten. Det är en udda samling utan mycket gemensamt, knappt ens uppbrottet från tidigare positioner.
   Veckobladet är ju en lokaltidning så tar jag tar här bara upp Håkan Arvidsson och Svante Nordin, båda välkända namn här i Lund, och lämnar de övriga koryféerna åt sitt öde. Och för att vara tydlig: jag saknar insideskunskaper om vänsterrörelserna på 70- och 80-talen och var väl mest en hemlös vänstersocialdemokrat. Jag gick in i Vänsterpartiet först 1978.

Hur gick det till?
Ja, vad var det som gjorde att vänstervind blev till högervåg under loppet av några år kring 1980? Först: den s.k. 68-vänstern är inget att ta på allvar – några tusen studenter utan organiserad ledning. Nu skulle de försörja sig och betala av på sina CSN-lån. De som försökte hålla sig kvar på universiteten hade det inte så lätt, illa sedda som de ofta var på de gamla universiteten.
   Jag tror inte det går att knyta 70/80-talens omsvängning till någon särskild händelse, men viss spelade världspolitiken en avgörande roll. Vietnamrörelsen, central för den svenska vänstern, kollapsade när först Vietnam anföll Kambodja medan Vietnam i sin tur angreps av Kina. I USA blev Reagan ledare, i Storbritannien Thatcher. Breznjev var ledare för Sovjet och därifrån kom ständigt nya vittnesbörd om vad realsocialismen inneburit av förtryck och Gulag. I Sverige utvecklade SAF:s korståg mot vänstern ständigt nya förlag, tidskrifter och tänketankar, attraktiva försörjningsmöjligheter för intellektuella. Det var inga goda tider för socialismen.

Arvidsson och KFML
Håkan Arvidsson kommer från en småborgerlig miljö i Jönköping (fadern redaktör i gamla bondeförbundsorganet Smålandsbygdens Tidning) och aktiverade sig i Afrikagrupperna och Vietnamrörelsen. Clarté, den tidens mest aktiva vänsterorganisation i Lund blev hans hemvist. Där blev han vad man skulle kunna kalla en prototyp för rollen som ”ledande kamrat” och gick i all tysthet in i KFML, den maoistinfluerade partibildning som hade ambitionen att styra och leda vänstern i Sverige. Det blev slitningar mellan partiledningen och lundaföreningen och Arvidsson kom i skottfältet som representant för Lunds linje och blev utesluten. Det skedde med en formulering som har goda chanser att bli klassisk inom den svenska vänstern: han uteslöts 1969 därför att han visat prov på ”högeravvikelser, smyckade med vänsterfraser”. Därmed var Arvidssons politiska bana till ända. I ett Lund som var präglat av ganska fredlig samexistens mellan olika vänsterfraktioner ville ingen ta i gamla KFML-are ens med tång. Nåja, Arvidsson kom igen långt senare, via Zenit.

Polyhistorn Svante Nordin
Arvidsson är en god skribent och tror jag, en god historiker, men jag har svårt att se honom som en ledande politisk tänkare. Då är Svante Nordin en helt annan historia. Han är en polyhistor, en person som är framstående i många ämnen, av en sort som brukar dyka upp i Lund så där vart tionde år. Han har sin hemhörighet i filosofi, idéhistoria och litteraturhistoria. Han gick tidigt in i Vänsterpartiet i Lund där han gjorde sig känd för ett hårt handlag och framträdde som ortodox kommunist. Här är några av hans formuleringar: ”Den revolutionära process som pågår i världen och som kan kasta detta system över ända äger inte rum utan lidande eller ens utan brott och oförståelig grymhet. Men den utgör vårt hopp.” (1977) Ja, det är ju klara besked. Men några år senare: ”Snarast förefaller de som tala om ’marxismens kris’ annonsera att de själva skiftat perspektiv, från tro till tvivel. Det är deras egen kris, snarare än marxismens, det är fråga om.” (1979). Det är ingen dålig analys.

   Nordin har bakom sig ett rikt författarskap med en förbluffande produktivitet. Han skrev en utomordentlig biografi över den svenska borgerlighetens stora kulturpersonlighet under 1900-talet, Fredrik Böök, där han uttalade förståelse för Bööks ”mod” att 1940 säga uppskattande ord om Tyskland. Det blev som en äreräddning av Böök som ju brukar bemötas med ogillande av det kulturradikala etablissemanget. Nordins senaste biografi gäller Sven Stolpe och det är inte texten utan hans ämnesval som har väckt uppseende. OK, däremellan skrev han en bok om Ingemar Hedenius, dock med viss brist på entusiasm.

Vänsterpartiet och Zenit i zenit
 Både Arvidsson och Nordin var medlemmar av Vänsterpartiet där de av oss som var mer intresserade av praktisk politik hamnade. Vänsterpartiet Lund utvecklade under några årtionden en häpnadsväckande aktivitet med allt från blåsorkestrar till veckoblad och lyckades förnya Lunds kommunalpolitik och tvinga den lokala socialdemokratin ur en långvarig slummer. Den mer principiella debatten fick hålla sig i Zenit som blev det ledande organet i Sverige för den nya vänstern. Men tidskriftens idéunderlag under 1980-talet sviktade alltmer under intryck av att de framstormande franska antimarxisterna. Zenits redaktion där både Arvidsson och Nordin var medlemmar dominerades av sociologer lyhörda för tidsandans krumbukter. Dit kom nu också andra röster, som chilenaren Mauricio Rojas som närmade sig moderaterna och sen blev folkpartistisk riksdagsman och vd för SAF-förlaget Timbro. Det gick naturligtvis inte att ge ut en socialistisk tidskrift under sådana betingelser och Zenit lades ner 1997. Flera tidigare redaktionsmedlemmar har sedan skrivit om hur Zenits tankevärld föll samman. Det var ingen tidskriftsdöd i skönhet.
Sluten cirkel?
Det finns en risk att man i försöken att förstå Nordins politiska utveckling hamnar i fyrkantig psykologi. Det är som om han har behov av att fullfölja sina positionsförändringar ut i det extrema. Hans utgångspunkt var en auktoritär borgerlig miljö och han går sedan under sina år i Lund ut i en ortodox kommunistisk riktning. Han vänder sedan och går långt till höger eller i varje fall till en kulturkonservatism. Så är varvet fullbordat. Man kan se lite av samma rörelse hos Arvidsson. Det är sorgligt och de representerar båda en förlust för vänstern. De hade båda varit tillgångar för Lunds vänster och skulle behövas. Lunds universitetsmiljö har väl inte sedan 1880-talet varit så tom på välformulerade företrädare för vänstern som i dag. Och det blir med en undran dessa reflexioner får stanna – har de båda hamnat i sina slutpositioner? Är sista ordet sagt?

Erst kommt das Fressen
Slutligen: Brolins bok är en samling sofistikerade analyser av idéhistorisk art, Men något saknas, också i de recensioner jag har sett. Jag tvekar då inte att framträda som vulgärmarxist. Visst kan man väl förstå dessa begåvade skribenter när de tröttnar på att verka i en avkrok av landet och skriva i en utfattig tidskrift som nästan ingen läser. Då är det förstås mer lockande att sitta vid Jan Stenbecks rikt dukade bord och ha tillgång till hans förlag och tidskrifter (och senare fru Axelson-Johnsons). Man blir ett namn i Stockholms salonger och kan trycka sina texter som understreckare i Svenska Dagbladet, Jag har inget behov av att moralisera över detta, men nog är det värt att nämna i en analys av 80-talets vänsterrenegater.

Världen efter kapitalismen av Gunnar Stensson

Enligt OECD kommer tillväxten i den rika delen av världen minska de närmaste 50 åren samtidigt som ojämlikheten ökar.

Piketty visar i sin epokgörande bok Kapitalet i det 21:a århundradet hur ojämlikhet leder till minskande tillväxt och växande politiska spänningar.
   Det hotande klimatsammanbrottet och den snabbt åldrande befolkningen i ett Europa som stänger gränserna för migration förvärrar krisen.

Sjunkande löner, osäkra arbetsvillkor och utbredd arbetslöshet har skapat en växande ny klass efter den traditionella arbetarklassen: prekariatet. Guy Standing analyserar den i sin bok Prekariatet. Den nya farliga klassen.

De nyliberala partierna (M, FP, C och KD) ser ingen annan lösning än förtvivlade rop efter Jobb! Jobb! Jobb! medan arbetslösheten stiger. Under tiden vill de sänka de löner och skatter, privatisera och försämra vård skola och omsorg.

Roland Paulsen kräver i stället arbetstidsförkortning och medborgarlön i sin aktuella bok Vi bara lyder.

Vi står inför ett systemskifte.
Den industriella revolutionens ögonblick i mänsklighetens historia varade bara i 200 år och marknadsfundamentalismens dominans i 30. Som alla förbrukade system och ideologier måste de ersättas.
 

Alf Hornborg jämför i boken Nollsummespelet nationalekonomerna med de katolska skolastiker som under århundraden dominerade Europas vetenskapliga liv. I en förtvivlad not konstaterar han: ”Jag har funnit anledning att reflektera över att jag inte kan påminna mig att jag någonsin har träffat en svensk nationalekonom som uttryckt indignation över orättvisorna i världen.”

   Han konstaterar att industrisamhället, maskinerna och tekniken skapar entropi – resursförbrukning och energiförstörelse – i allt snabbare takt. Vi passerade nyss det datum då jordens resurser för i år var förbrukade. Nu konsumerar vi på bekostnad av våra barn och barnbarn.
   Han konstaterar att föreställningen om en fri och rättvis marknad är en 300 år gammal myt. Han visar hur välståndet i världens kärnområden bygger dels på framtida energiresurser och dels på utnyttjande av jordarealer och mänskligt arbete i periferierna. Verkligheten håller på att göra det tidiga 1800-talets världsbild allt mera ohållbar.

Paul Mason konstaterar i sin uppmärksammade bok Postcapitalism att marknadsekonomins prissystem sätts ur spel i kunskapssamhället. Kunskapen kan kopieras i oändlighet, även om somliga gör allt för att förhindra det.
   Samtidigt gör roboti-seringen att dagens arbeten försvinner i allt snabbare takt vilket leder till att arbetar-klassen och dess organisa-tioner försvagas.
   Mason hoppas på den digitala klass som nu växer fram. Dess utgångspunkt är att information ska vara gratis. Den solidariserar sig varken med företag eller stater. På sikt ser Mason att lönearbetet avskaffas och marknadskrafterna inte längre styr.

Den nya tiden har börjat. Det är en avgörande tid, en farlig tid. Men de teorier och tankar om framtiden som skisserats ovan går alla i samma riktning. Vi är förpliktade att ta del av dem och med eget tänkande påverka utvecklingen av världen efter kapitalismen.

PS (Alla namn och boktitlar är lätta att finna på nätet eller, vilket jag föredrar, hitta på bokhyllorna i Gleerups.)

Att beväpna apartheid av Gunnar Olofsson

EU är nära allierat med Israel vad gäller vapenförsäljning och militärt samarbete. Det framgår av en nyligen publicerad rapport, ”Arming apartheid”, utgiven av flera olika brittiska organisationer. Enbart under 6 månader före det israeliska angreppet mot Gaza förra sommaren utfärdade Storbritannien licenser för vapenexport till Israel motsvarande nästan 7 miljoner pund (95 miljoner kronor) och för produkter möjliga att använda både militärt och civilt 25 miljoner pund (339 miljoner kronor). Bland brittiska exportprodukter finns utrustning till de F-16-plan som länge terroriserat palestinierna, samt komponenter till helikoptrar och stridsfartyg.

Den största bidragsgivaren till Israel är USA, med drygt 3 miljarder dollar (26 miljarder kronor) i årligt bistånd direkt till militären. Men många företag baserade i både USA, EU och Israel är i olika grad insyltade i vapenhandeln. Lockheed Martin, världens största vapentillverkare, har hittills försett Israel med 33 stycken F-16-plan, Boeing tillverkar de Apache-helikoptrar som används mot palestinska bostadsområden och tyska Schleifring tillhandahåller komponenter till de dödliga Hermes-drönarna tillverkade av israeliska Elbit Systems.

BAE Systems, världens tredje största vapenproducent, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan och är ett av tre bolag som bygger de F-35-plan som skall ersätta F-16-planen. G4S förser Israels militär med övervakningsutrustning till murar, checkpoints, fängelser och olagliga bosättningar. Allt som allt medverkar över 100 företag i militär export till Israel.

Handeln går också åt andra hållet. Israel är en av världens ledande vapentillverkare och 70-75% av produktionen exporteras till över 100 länder – varav många med dåligt rykte vad gäller mänskliga rättigheter. Vapenförsäljningen uppgår till runt 7 miljarder dollar (61 miljarder kronor) årligen. Israeliska vapen ses överallt i olika konflikter, och lanseras ofta som ”testade i strid” – det vill säga provade på palestinska kvinnor och barn.

Det svenska regelsystemet tillåter i nuläget inte vapenexport till Israel. Men vad gäller import finns inga begränsningar. Vapenimporten är blygsam, i kronor några 100-tal miljoner på ett antal år eller motsvarande högst 3% av vapenköpen, men av strategisk betydelse. Kapseln för målstyrande bomber till Jas 39 Gripen har konstruerats av det israeliska företaget Rafael, liksom störsändare till korvetten HMS Gävle. Försvarets Materielverk har köpt kulspruteammunition, pansarbrytande projektiler, övningsammunition, eldrör och utbildningsutrustning till Leopardstridsvagnar från den israeliska militärindustrin. ITL Optronics Ltd har levererat så kallade Night Vision Goggles (”nattglasögon”) liksom laserpekare till kustrobotsystemet Hellfire. Svensk militär har visat intresse för inhyrning av israeliska drönare för ”spaningsuppdrag” i Afghanistan.

På 1970- och 80-talen hade den israeliska regimen ett nära samarbete med apartheidregimen i Sydafrika, och bytte kärnteknologi mot uran. Sydafrika kom så långt som till produktion av sex kärnvapen och en planerad provsprängning i Kalahariöknen - men övertalades av den amerikanska Carter-administrationen att stoppa projektet. Sydafrika har sedan – som hittills enda kärnvapenland – helt skrotat sina kärnvapen. Israel å sin sida har, som enda kvarvarande apartheidstat, behållit sina kärnvapen och nekar varje form av internationell inspektion – samtidigt som man idag är den mest högljudda kritikern av varje form av kärnteknologisk utveckling i Iran. Enligt Fredsforskningsinstitutet SIPRI förfogar Israel idag över ungefär 80 kärnstridsspetsar.

Mordechai Vanunu, ingenjören som avslöjade Israels hemliga kärnvapenprojekt i Dimona, kidnappades av israeliska agenter i Rom 1986 och tillbringade sedan 18 år i israeliskt fängelse – varav 11 år i isoleringscell. Efter frigivningen lever han fortfarande under övervakning, har stora rörelserestriktioner, får inte resa utomlands och inte träffa vem han vill. Vanunu har sökt politisk asyl i flera olika länder, bland annat Sverige – en vädjan som hittills klingat ohörd.

Det var under (s)-regeringen Persson som det svenska vapensamarbetet med Israel tog fart på allvar, och en svensk militärattaché stationerades i Israel. Inför förra årets val lovade den rödgröna alliansen att stoppa samarbetet, något som hittills inte verkar ha skett. Sverige och Israel har av allt att döma fortsatt sitt vapensamarbete, militärattachén har inte hemkallats och israeliska officerare deltar fortfarande veterligen i olika militära NATO- och EU-projekt tillsammans med svenska kollegor.

Det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon har nu begärt tillstånd för en extra vapenförsäljning på ungefär 1,9 miljarder dollar (17 miljarder kronor) till Israel. Vapnen är till för att ersätta de som förbrukades under förra sommarens israeliska anfall mot Gaza, och innehåller en del ytterst modern teknologi – sannolikt som ”kompensation” för det kärnenergiavtal som USA, mot Israels vilja, nyligen undertecknat med Iran. Det är nog ingen överdrift att misstänka att de nya vapnen är tänkta att användas i nästa krig mot civilbefolkningen i det avspärrade Gaza.

Det svenska och internationella vapensamarbetet med Israel är en katastrof för möjligheten till en fredlig lösning av konflikten i Israel/Palestina, och måste omedelbart avbrytas. På samma sätt som det kan finnas anledning att begränsa vapentillgången i de palestinska områdena, måste också Israel avrustas och neutraliseras. Inte minst måste kärnvapnen bort. Beväpningen av den israeliska ockupationsregimen är ett brott mot artikel 2 och 79 i EU:s associationsavtal med Israel, ett avtal som den svenska regeringen måste kräva tills vidare upphävs. Den svenska militärattachén måste hemkallas. Sverige måste också begära att FN tar sitt ansvar att implementera sina resolutioner om en tvåstatslösning, och genom en FN-styrka i området se till att beslutet efterföljs.

Sista numret före sommaren

Denna vecka så slutar skolorna över hela landet med mer eller mindre buller och bång. Dessutom masar sig termometern så sakteliga mot 20-strecket.
   Det är alltså dags att inse att sommaren har anlänt och då tar VB sommarlov! Ha det så bra det går utan fredagarnas påminnelser om det politiska livets irrfärder.
   Dock finns det anledning att hålla sinnena öppna för vidare bulletiner från Ship To Gaza som någon gång i slutet av juni kommer att göra ett nytt försök att btyta blockaden.
   Ha nu en riktigt bra sommar så ses vi igen den 21 augusti.

red

Manifestation mot B52orna och Nato-invasionen i Haväng

Samling på Hamnplan i Simrishamn lördagen den 13 juni klockan 11.
Svenska kvinnors vänsterförbund och Svenska Fredskommittén

Se även Sten H:s upprop i spalten bredvid.

Förbindelser
Tåg:
   Från Lund 8.52, ank Simrishamn 10.40
   Möte Hamnplan kl 11.00-12.00
   Från Simrishamn 13.52  ank. 15.40
Buss (Hamnen);
   Från Lund 9.34 ank. Simriskamn 11.04
   Från Simrishamn 12.23 (13.23), ank. 13.55 (14.55)

Äntligen levande vatten under Klostergårdens trädkronor!

Fredagen den 12 juni klockan 13.30, invigs Klostergårdens plaskdamm av Lena Fällström, vice ordförande i Tekniska nämnden. Elever från Klostergårdsskolan sjunger. Klostergårdens invånare inbjuds att klä sig i baddräkt och ta med picknickfiltar. Kommunen bjuder på kaffe och bullar. Och den nya källan sorlar och glittrar i solskenet.

Önskedröm av Karin S

Nu är det sommar! Det har varit vår,
men fågeln sjunger ännu och vi tror,
att nån gång ska väl allt som nu pågår
förbättras, så att alla mänskor bor
i hus, har giftfri mat och hela kläder.
Och solidaritet blir åter inne.
Vår snikenhet har gett oss dåligt väder,
men snart är alla lika, man som kvinna.
– Är du en gammal dam? sa liten tjej
på skuttig promenad med dagisgruppen.
Hon pekade uppskattande på mej
och plötsligt blev jag glad, ja rent uppsluppen.
Hon såg mej som en ny och skojig kompis
och kanske, när hon själv har blivit 80,
hon minns mej, när hon plötsligt råkar möta
en lustig liten tjej som säjer hej.

Kom till Hamnplan på lördag! av Sten H

Vi är några som hade hoppats att Röda Kapellet skulle spela på Hamnplan i Simrishamn i morgon lördag kl 11. Så blir det inte. Röda Kapellets ledning tyckte det var för osäkert med avsaknaden av en lokal arrangör. Men precis på samma plats och samma tid arrangerar F!  Österlen en manifestation och det finns alla skäl att fara dit och stödja den. Det blir ett möte där man kan hoppas att en av Sveriges bästa talare, Gudrun Schyman, framträder.

Strategiska bombplan
Bakgrunden till det hela är att regeringen inbjudit till en storövning där två B52-or, de kända strategiska bombplanen ur USA:s kärnvapenstyrka, kommer att simulera minfällning i havet utanför Ravlundafältet. I Ravlunda blir det därefter landstigning av Nato-styrkor, t.ex. ur US Marine Corps tillsammans med ett svenskt amfibiekompani. Enligt planerna finns de redan på plats ute i Hanöbukten – de skulle tillbringa något dygn på moderfartyget USS San Antonio för att peppa upp sig inför landstigningen på lördag förmiddag.
   Det allvarliga är att de stora övningarna denna försommar är ytterligare steg i Sveriges närmande till Nato. Men svenska folket har ju aldrig fått tillfälle att ta ställning till Nato-anslutning och alla vet att en betydande del av svensk opinion motsätter sig en sådan. Det är därför man med förvåning– andra skulle säga bestörtning – man har tagit emot nyheten om B52-orna. Med de associationer till Hanoi julen 1972 den väcker hos en hel generation är det svårt att inte se övningen som en provokation mot svensk opinion. Att ta hit B52-or är ett tecken på tondövhet som man inte hade väntat sig hos en S+Mp-regering.

Militären har valt B52-orna
Men kanske kom det fram en alternativ förklaring vid onsdagens partiledardebatt. Jonas Sjöstedt(V) frågade vice statsminister Åsa Romson (MP) om Sveriges roll i de storskaliga Natoövningarna denna vår. Hon svarade att alla partier inkl. V ju ansåg att vi ska ha ett försvar och att det behövde öva, också i ett internationellt sammanhang. Och om man ska vara med i en övning kan man inte ställa krav på detaljer och vilken utrustning som ska användas. Det får man lämna till verksamheterna själva, tyckte Åsa.
   Det är alltså militären själv, den svenska och/eller Natos som har valt B52-orna. Det gör en inte mindre bekymrad. Att lämna säkerhets-politiska beslut till militären är det sista man vill. Det är fullständigt klart att regeringen kunde ha ändrat beslutet om de hade tyckt att var viktigt – djävulen sitter ju i detaljerna. Man kan bara tillfoga att regeringen följer en lång tradition. Det finns nämligen ofta ingen politisk styrning av den faktiska svenska säkerhets-politiken – den lämnas till militären själva. Så var det många gånger under andra världskriget när den tysk-vänliga försvarsledningen tog beslut som gynnade Tyskland – för en diskussion läs t.ex. Wilhelm Agrells bok Fred och fruktan.

Ett initiativ som är värt stöd
Romsons medgivande av hur det gick till med B52-beslutet har vad jag sett inte föranlett den minsta kommentar från någon av de hundratals personer som yrkesmässigt sysslar med att följa svensk politik. Tystnaden, bristen på debatt och ifrågasättande av regeringens beslut om Ravlunda har varit öronbedövande. Det är därför initiativet av F! Österlen är så viktigt och värt stöd.

   Vi ses på Hamnplan i Simrishamn kl 11 på lördag. – det finns goda buss (snabbast)- och tågförbindelser. Klä dig varmt, där är alltid blåsigt!

Per T Ohlsson får svar på tal av Gunnar Stensson

För en vecka sedan publicerade vi en sammanfattning av Per T Ohlssons söndagsartikel ”Övning ger färdighet” enbart bestående av ordagranna citat. Det blev en stinkande uppkastning av insinuationer, invektiv och personangrepp. Det framgick dock med största tydlighet att Ohlsson vill att Sverige ska bli medlem i Nato.
   Per T Ohlsson, USA:s devotaste bandhund och de svenska bombliberalernas mest fradgatuggande vapenfetischist, fick en helsida i Sydsvenskan att urladda sig på.

Nu svarar två experter från Försvarshögskolan, professor Linus Hagström och lektor Tom Lundberg. De är milda i ord, men förkrossande i sak.
    ”Ett Natomedlemskap skulle cementera den ryska bilden av en expansiv och respektlös västallians och riskera att leda till ytterligare aggression från Ryssland.”
   ”Idén att Sverige bör gå med i Nato framställs ofta som en logisk följd av den teori om internationell politik som brukar kallas politisk realism.”

Foreign Affairs, den ledande amerikanska tidskriften om utrikespolitik, publicerar i sitt senaste nummer en artikel av forskaren John Mearsheimer, världens mest kände nu levande realist.
   Han menar att det ryska agerandet är helt logiskt. ”Krisen har provocerats fram under en två decennier lång Natoutvidgning och EU-utvidgning.”
   USA:s och Natos hantering av Ukrainakrisen är ett uttryck för ”en liberal illusion”.

Under det senaste decenniet har ett ökat intresse för identitet vuxit fram, skriver Mearsheimer. För Ryssland handlar det om att återvinna sin stormaktsidentitet.
   ”Då svensk identitet i många århundraden har definierats i motsatsställning till ett ryskt hot kan en förnyad rysk hotbild säkra svensk säkerhetspolitisk identitet.” Men. ”Ett svenskt Nato-medlemskap skulle paradoxalt nog även kunna säkra Rysslands identitet som stormakt.”
   Försvarshögskolans två säkerhetsexperter rekommenderar därför Sverige att inte gå med i Nato. Sveriges säkerhetspolitiska problem kommer inte att lösas genom att vi går med i Nato.
    ”Det enda rimliga är därför att undvika enkla lösningar utan hänsyn till identiteternas avgörande betydelse för den internationella säkerhetspolitiken och samtidigt lära sig leva med ett visst mått av osäkerhet.”
   Men i södra Skåne iscensätts den stora illusionen med B52-or och marinsoldaternas låtsasinvasion i Haväng.

PS. Den som vill fördjupa sina säkerhetspolitiska insikter kan studera DN-debatt 2015-06-09 och senaste numret av Foreign Affairs.
   Sydsvenskans försvarspolitiska ledare onsdagen 10/6 refererar till Försvarshögskolans experter och är betydligt lågmäldare. ”Sanningen är att ingen absolut kan veta”, konstaterar den.
   Daniel Suhonen (”vänsterns svar på Göran Lamberts” enligt Sydsvenskans trubbige ståupp-komiker) påpekar samma dag att det var allianspartierna som avskaffade värnplikten och urholkade den svenska försvarsförmågan för att genomföra jobbskatteavdragen och den sänkta restaurangmomsen. Ett starkare försvar kräver höjda skatter, vilket för de borgerliga partierna är det mest förbjudna. Hellre vill de då låta Nato ta ansvar för Sveriges försvar.

Svar på fråga 2014/15:567 av Stig Henriksson (V) - Amerikanska B 52-plan på svenskt territorium

Till Riksdagen

Stig Henriksson har frågat mig om jag tagit några initiativ för att försäkra mig om att B-52-planen under övningen Baltops inte bär kärnvapen i samband med övningarna på svenskt territorium.

   Gemensamma övningar med USA visar på den vikt som Sverige tillmäter en väl fungerande transatlantisk länk. I inriktningspropositionen framhålls vikten av att Sverige upprätthåller och ytterligare fördjupar den bilaterala relationen till USA, bl.a. i syfte att förstärka Försvarsmaktens förmåga till interoperabilitet och förmågeutveckling.
   Det är inte första gången som Sverige deltar i övningar där enheter som de amerikanska B-52-planen ingår, även om det är första gången på svenskt territorium. Det är viktigt för oss att delta i komplexa övningar motsvarande de behov som Försvarsmakten identifierar. Deltagandet i Baltops och de moment som ingår i övningen ger oss denna möjlighet. Deltagandet från de amerikanska B-52:orna syftar till att öva minfällning till havs från låg höjd för att skydda egna förband.
   Minfällningen på svenskt territorium är simulerad och planen kommer därefter fälla övningsminor i ett område nära Bornholm på danskt territorium. Sverige har som partnerland varit involverad i och haft god insyn i planeringsarbetet för övningen som skett med stor lyhördhet för Finlands och Sveriges status som partnerländer. Övningens scenario bygger på en fiktiv resolution antagen av FN:s säkerhetsråd. Samarbetet med deltagande länder inom ramen för övningen baseras på förtroende och våra goda bi- och multilaterala relationer.
   Regeringen förutsätter att gästande stater följer svensk lag. Det är inte förenligt med lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att utan tillstånd föra in sådan last på svenskt territorium.
Stockholm den 3 juni 2015
Peter Hultqvist, försvarsminister

Kajsa Ekis Ekman är med när Ship to Gaza bryter blockaden

PRESSMEDDELANDE: 2015-06-09

I slutet av juni månad kommer Ship to Gazas trålare Marianne av Göteborg att sammanstråla med övriga båtar inom Freedom Flotilla 3 för ett gemensamt försök att bryta den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan. En av dem som kommer att medverka i aktionen är författaren Kajsa Ekis Ekman, 34 år från Högdalen i Stockholm. Ekman är författare till internationellt uppmärksammade böcker om handel med kvinnor och eurokrisen från en grekisk horisont. Hon är Ted-föreläsare, medverkar  i DN sedan 2003 och ledarskribent på Dagens ETC och mamma till en son på 8 år.
   "Blockaden av Gaza har gjort att alla exporter stoppats, att 43 % av befolkningen blivit arbetslös, vilket enligt Världsbanken är en av de högsta siffrorna i världen. En majoritet av barnen lider av blodbrist enligt Rädda Barnen. De bombas ständigt, de har inte tillgång till rent vatten, de får inte importera mat eller sjukvårdsutrustning, inte fiska i sina egna vatten. Plötsligt är det som om hela världen struntar i frihandel. Inga barn ska behöva växa upp så, och alla mammor och pappor borde tänka hur det skulle kännas om det vore ens egna barn. Jag har länge känt att jag velat göra något, men inte vetat vad. När jag blev tillfrågad kände jag att detta var en konkret handling som alla människor med hjärta bör stödja. "
   Ekman svarar också gärna på frågor via mail: ekis@europe.com

Ur sorgen gror solidariteten av Gunnar Stensson

Efter vandringen till Flackarps mölla och St Lars begravningsplats i söndags berättade en kvinna att hon kommit för att hedra minnet av sin makes mormor.
   Mormodern hade som barn blivit föräldralös, utauktionerats till lägstbjudande och skilts från sina syskon. Hon hade som vuxen levt en tid i psykisk balans och fått barn men sedan dukat under i depression och tagits in på St Lars. Där hade hon levt isolerad några år i slutet av sitt liv. Efter sin bortgång begravdes hon på St Lars begravningsplats. Hennes öde tynger fortfarande de efterlevande.
   Hur ska det gå för nuets alla ensamkommande flyktingbarn?
   Kvinnan som berättade var inte särskilt gammal, 20 år yngre än jag, alltjämt yrkesarbetande. Det finns säkert fler familjer i Lund som bär på minnen från en tid då Sverige var orättvisare än nu. Dessa minnen ger kraft till fortsatt strävan för solidaritet och rättvisa.

Pressgrannar: Skolhyllan

Snart är vi sist. Det är Sverige – och Chile... (Men Chile håller på att) göra upp med det nyliberala skolsystem som militärdiktaturen Pinochet tvingade på landet...
   Förslag finns: stopp för vinstuttag, stopp för statliga subventioner av privatskolor, gratis utbildning vid grund- och gymnasieskolor...
   Under våren har studenterna gett sig ut på gatorna igen. Den dag de får regeringsförslaget att bli verklighet görs Sverige ensamt i världen om att ge skattepengar till privata skolor som sedan tillåts ta ut vinst. Pinochets sista skolmarknad.
Peter Fällmar Andersson. SDS 8/6

Projekt M på Stenkrossen av Gunnar Stensson

Teatergruppen Kreativa akademin har genomgått en imponerande utveckling när den nu presenterar sin andra föreställning på två år, Projekt M. Föreställningen, som bygger på de medverkandes egna livshistorier, präglas av spelglädje, självförtroende och spontant samspel. Dialogen är snabb och exakt artikulerad. De fyndiga scenförändringarna ingår i framförandet och ökar spelets fysiska närvaro.
   Musik och sånger framförs i arrangemang som kombinerar det individuella med det kollektiva så att båda förstärks. Trots att pjäsen till stor del bygger på monologer är den hela tiden rörlig och omväxlande, vilket understöds av väl instuderade effektiva dansinslag. Skådespelarna har hela tiden nära kontakt med publiken.
   Applåderna i den fullsatta lokalen ville aldrig sluta när jag såg föreställningen lördagen den 6 juni, Veckobladet gratulerar Magnus Nylander och den unga akademin som säkert haft mycket roligt under sitt kreativa arbete.
   Stenkrossen är en bra lokal med god akustik, men kan omöjligt rymma allt kulturskapande i Lund utan att bokstavligen sprängas.
   Jag såg i foajén Lilla teaterns skylt. Den borde inte sitta i en foajé utan ovanför ingången till en centralt placerad teaterlokal. Som den på Stortorget 1. Eller den tidigare på Sandgatan. Vad händer med före detta historiska institutionen på Magle Stora Kyrkogata? Kan den bli ett kulturhus? VB kommer att följa utvecklingen.

Då hammaren och skäran vajade över Selfridge av Gunnar Stensson

Åsa Linderborg initierade i våras i Aftonbladet en debatt om Sovjetunionen under andra världskriget genom att påpeka, att de sovjetiska uppoffringarna i kampen mot Nazi-Tyskland - 20 miljoner döda - och de avgörande slagen vid Stalingrad och Kursk förminskas eller förtigs i svenska media, som i stället överdriver betydelsen av invasionen i Normandie.
   Professor Kristian Gerner och andra skribenter i liberal press svarade, att ickeangrepps-pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen 1939 utlöste världskriget och påstod att invasionen i Normandie räddade Västeuropa från sovjetiskt förtryck.
   Under ytan var det en dagspolitisk debatt med konflikten i Ukraina som bakgrund.

Men hur var det i verkligheten då, på 1940-talet, när Hitler stod på toppen av sin makt? Den tidens britter såg annorlunda på saken. För dem var Sovjetunionen en hyllad vapenbroder i kampen mot Hitlers krigsmakt som lagt under sig Europa. Det manifesterades på många sätt, bland annat på Londons gator.
    ”En enorm flagga med hammaren och skäran vajar dagligen över Selfridge´s, Londons största varuhus.” skriver George Orwell i artikeln ”London letter”, Partisan Review, nr 2, 1942.
   Jag tror inte den förekommer i den populära tv-serien Mr Selfridge. Som visas i tv på lördagskvällarna (när det inte är prinsbröllop).

Ljud och bild från en vandring

Söndagen den 7 juni var det dags för en vandring från S:t Lars till Flackarps mölla och S:t Lars gamla beravningsplats som ligger alldeles bredvid möllan. Denna gång hade vi nöjet att få vandra till musik av Röda Kapellet som även gav en konsert vid ankomsten till möllan där även den nybildade Flackarps byförening serverade kaffe med dopp.
 

 

Uttåg i sommarhagen

Samling vid S.t Lars vårdcentral söndagen den 7 juni klockan 14.
   Vandring genom S.t Larsparken till Röda kapellets sprittande toner.
   Vid Flackarps mölla slår vi oss ner för en skön picknick i det gröna. Flackarps byförening säljer kaffe och kakor, så långt det räcker. Röda Kapellet ger konsert.
   Visning av den märkvärdiga möllan, en välbevarad holländare från 1868.
   Samling i Hospitalets- och Asylens begravningsplats där 2000 patienter begravdes mellan 1895 och 1950.
   Hemvandring längs Flackarpsvägen.

Klostergårdens byalag & Helgeands församling

Ett samtal av Karin S

Ett pojkgäng i Klostergården
spelar fotboll vid sidan av vägen
En boll hoppar ut
och den hamnar till slut
bredvid mig, där den ligger och väntar.
En mörkhårig kille i laget
hämtar bollen, men stannar och frågar:
”Hur gammal är du?”
”Jag är 77.”
(Fast jag nyss har fyllt 78)
Han ser på mig, ler sen och svarar:
”Men jag vinner ändå
för jag är 92.”
Det var inget jag tänkte betvivla.

Strandskatan tillbaka på Korpvallen av Gunnar Stensson

Det första jag såg denna soliga morgon var den svartvita strandskatan som ensam strosade omkring på gulröda ben och petade med den lika gulröda näbben i gräset som om den ägde alla de åtta gröna fotbollsplanerna. Den var efterlängtad.
   Jag gjorde en snabb genomgång av maj månad i minnet. En näktergal först. Sedan en gök. Flera näktergalar. Flera gökar. En mulen morgon flög plötsligt en flock ladusvalor tätt över vattenytan på dammarna. Nästa dag var de borta. Sedan kom de snabbare och kompaktare tornseglarna. Så här ser de ut: (-. Gräsänder och sothönor simmar i spetsen för sina kycklingskaror. Kutryggiga hägrar sitter stilla som stoder. Två svanpar har till slut stadgat sig i dammarna. Undras om de ska lyckas få ungar. Det är flera år sen sist. Äggen är mycket sårbara.
   Granna fasaner rusar i de gula rapsfälten som nästan är överblommade. Liksom i tur och ordning: plommon, körsbär, hägg. Men syren, kastanj, hagtorn, rönn, fläder blommar än. En enda humla men gott om andra flygfän.
   Idag knarrade och hoade grodorna brunstigt vid strandkanten, men fiskarna har inte börjat leka. Vattnet är väl för kallt

Politiken nr 5 2015

Läs Politiken nr 5 2015

En artikel från från tidningen
 

Är byggbranschen korrupt?
Det finns all anledning att anta att kartellbildning inom denna sektor är djupgående och omfattande
Enligt en enkätundersökning från konkurrens-verket svarade 46 procent av de 600 tillfrågade byggcheferna att det förekom karteller i deras bransch och 39 procent trodde att riskerna för upptäckt var låg eller obefintlig.

Korruptionen driver upp byggkostnaderna
Idag har vi skyhöga byggkostnader på grund av stora vinstintressen, uppemot 40 procents marginal på oförutsedda utgifter, kartellbildning och vänskapsavtal där man anställer byggbossar som konsulter.
   Lagmässigt är det svårt och kostsamt att komma åt och lagföra fusket.

Vinstdrivet offentligt bolag skulle kunna göra det billigare
Vad kan man då göra? Sammy Landén som arbetar som skattebrottsutredare föreslår ett of­fentligt drivet byggnadsföretag som går i bräschen för sjysta villkor. Att bilda ett helt transparant statligt byggföretag, där alla kostnader är fullt synliga och redovisade och att detta företag skulle kunna gå med vinst och ändå bygga billigare. För det handlar inte om att bygga med sämre standard när det gäller bostäder, vi vill inte ha några nya fattighus.
   Den här vinkeln är helt frånvarande i debatten när det gäller att få upp bostadsbyggandet. Förslaget skulle naturligtvis få mothugg av bankerna och spekulanterna i dyr mark, men det kan vi leva med.
Gunilla Wahlberg

Hon kom inte till Väster av Gunnar Stensson

Mötet med den kanadensiska författaren Margaret Atwood blev tyvärr inställt. Däremot besökte hon Malmö stadsbibliotek idag, torsdag.
   Hennes stora romansvit om det samtida/framtida samhället på jorden finns nu på svenska i sin helhet: Oryx & Crake, Syndaflodens år och MaddAdam.
   Komiska och tragiska, visa och förvirrande berättelser, utmaningar för känsla och intellekt. Kanske kan de jämföras med Gullivers resor. Gör det till ett sommarprojekt att läsa alla tre.
   VB presenterade dem i höstas i samband med Atwoods besök på Louisiana. Vi var mest förtjusta i Syndaflodens år.

I väntan på B52-orna och US Marines av Sten H.

Tystnaden fortsätter och är nu närmast öronbedövande. På lördag i nästa vecka ska B52-orna sniffa fram över Östersjön och simulera (inte verkställa) minfällning – själva fällningen ska tydligen ske vid Bornholm. Hur som helst lär väl motordånet höras ner till Sandhammaren.
   Den stora grejen blir nog landstigningen. En invasionsflotta som leds och backas upp av USS San Antonio, ett amerikanskt amfibiefartyg som kan ta drygt 1000 soldater och är utrustad med helikoptrar, artilleri och robotar. Där samlas också de bortåt 300 svenska marininfanteristerna, en benämning de själva inte vill kännas vid– de vill kallas amfibiesoldater. Hur som helst handlar det om de ömkliga resterna av det som en gång hette kustartilleriet. Här kan jag anknyta till Gunnar Stenssons berättelse i förra VB där han beskrev hur han cykeltolkade ner från Växjö för att försvara den här kustremsan. Jag har också försvarat den, just som kustartillerist, med fyra stycken 15 cm kanoner och jag kan ännu se med viss ömhet på den backe där jag hade planerat att gräva ner min radarstation. Ja, det var på den tiden landet skulle vara alliansfritt.
   Man kan ha lite olika synpunkter på hur svensk utrikespolitik ska utformas. Hur som helst blir det inte bra om det görs under inflytande av den aggressiva ryssrädsla som nu dominerar landets ledarsidor. Och vem står i täten om inte vår gamle bekant Per T Ohlsson, den skarpsynte analytikern från Segevång. Ryssland är ”en revanschistisk och korrupt gangsterstat där oppositionella mördas” och därmed är allt sagt. Vi som anser att det finns nyanser i världspolitiken är, surprise, surprise, ”Putins nyttiga idioter” . Vi är ”de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiets Hep Stars-fraktion: ”I natt jag drömde” . (Man kan inte helt förneka Ohlssons förmåga att få till en elakhet!) Nåväl, hans andliga kollega, f. försvarsministern Sten Tolgfors delar Ohlssons syn och förutspår våra löjliga invändningar not B52-orna och marinsoldaterna: ”Sannolikt kommer vi att se några mindre, yrvakna protester mot Sveriges nära samarbete med Nato, precis som mot flygövningen Arctic Challenge (ACE). Dessa bygger dock på en helt föråldrad bild av svensk försvars- och säkerhetspolitik. ”Ja, vi är inte många, vi är kanske lite yrvakna – alla kan ju inte vara så alerta och med sin tid som Tolgfors.
   Hur det blir lördagen den 13 juni är väl ännu oklart. Jag hade hoppats säga något om det, men det är ännu alltför oklart. Men du som skulle skämmas över att sitta hemma och inte ge din mening till känna, håll förmiddagen lördagen den 13 juni ledig. Någon sorts manifestation lär det nog bli. Se nästa VB!

Flackarp(r): Revolutionären från Källby Mölla av Gunnar Stensson

Väster om bron där Flackarpsvägen korsar Höje å låg en gång Källby mölla. Där finns spår av gamla husgrunder. Grönskan i den gamla trädgården är vildvuxen.
   Källby mölla ägdes av Carl Axel Wachtmeister på Trolleberg och drevs 1811 av mjölnaren Sören Håkansson. Han hade en dräng som hette Åred Persson.
   Åred Persson var 30 år och hade sett och hört mycket hända under sitt liv. Det gamla samhället skakade i sina grundvalar. Åred visste att ett annat samhälle var möjligt. Det gällde att gripa tillfället när det uppenbarade sig.

Åred var åtta år 1789, när folket i Frankrike krävde frihet, jämlikhet och broderskap och störtade kungens, adelns och kyrkans makt. Han var 18 när Napoleon inledde erövringen av Europa och 25 när engelska flottan satte Köpenhamn i brand.
   Då började saker hända i Sverige. Bönder och drängar skrevs ut till kriget i Finland 1808-09. De flesta avled inom några månader av svält och sjukdomar utan att nånsin hinna till slagfälten. Finland förlorades och norrlandskusten med Luleå, Piteå och Skellefteå ockuperades av ryssarna.
   Några officerare avsatte den lille galne kung Gustav IV Adolf. Hans gamle farbror Karl XIII övertog kronan. Han hade inga söner så det gällde att hitta en kronprins.
   Den norske prins Kristian August utsågs, men ramlade död av hästen på Kvidinge hed utanför Kristianstad i maj 1810.
   Var det mord? Det trodde i alla fall folk i Stockholm och eftersom de misstänkte adeln för mordet lynchade de dess främste företrädare riksmarskalk von Fersen vid Kristian Augusts högtidliga begravning den 20 juni 1810.
   Åter gällde det att få tag i en tronföljare. En löjtnant Carl Otto Mörner fick tag i förre revolutionären, numera marskalken, Jean Baptiste Bernadotte och denne blev vald till ny tronföljare på hösten 1810
   Som sådan började han genast förbereda ett nytt krig mot Napoleon. Åter inleddes de fruktade utskrivningarna till armén i Skåne.

Kände Åred Persson till allt detta?
Ja, åtminstone i grova drag. Herrarna på godsen och professorerna i Lund talade inte om annat. Deras pigor och drängar snappade upp det mesta.
   Professor Esaias Tegnér, som var ett år yngre än Åred, skrev högtravande dikter både om Napoleon och om Hans Kunglig Höghet Svea Rikes Kronprins Karl August vid dennes besök i Lund några dagar innan han avled i Kvidinge. Dessutom var Tegnér en entusiastisk krigshetsare.
   Åred hade ingen anledning till respekt för kungar. Tvärtom.

Det värsta var förstås förtrycket och rättslösheten i Lund och herresätena runt omkring.  Många av Åreds vänner och bekanta hade drabbats av utskrivningarna till finska kriget. Nu gällde det att akta sig för de nya.
   Åred var fast besluten att aldrig bli soldat. Och han var inte ensam om den övertygelsen. Han ville ha ett annat samhälle. Frihet, jämlikhet, broderskap!
   Han förenade sig med de upproriska i Häckeberga. Den 15 juni, en kall regnig dag, ställde de upp utanför Klågerup, 800 stycken, beväpnade med hötjugor, yxor, påkar och liar för den sista striden.
   I granna uniformer travade husarerna från Malmö fram över slätten. Hästarnas blanka hovar klapprade. Husarerna formerade sig med skarpa sablar till kavallerichock mot hopen av upprorsmakare. Sedan satte det täta ledet av hästar av i galopp.
   Ett trettiotal blev ihjälhuggna, andra lemlästades eller fick djupa sabelsår i axlar, armar och ben.
200 fördes som fångar till Malmöhus där flera dog av sina skador.
   Åred Persson överlevde. Han var en av dem som satt fängslade i Malmöhus. Efter avtjänat straff försvann han och återvände så vitt man vet aldrig till Lund eller Källbymölla.

Mycket är skrivet om massakern vid Klågerup.
Mats Olsson sätter in den i ett bredare socialt och historiskt sammanhang i sin mycket intressanta artikel Gods och gårdar, som återfinnsi Lunds historia – staden och omlandet, 2012.

PS. På hemvägen från Flackarp visar jag den vildvuxna trädgården där Höjebro Mölla en gång låg.

Ännu en park hotas av exploatering av Ulf Nymark

Hoten mot våra parker duggar nu tätt. En detaljplan för omfattande bebyggelse och biltrafik i det som återstår av Vipeholmsparken har, som VB tidigare informerat om, tagits fram.
   Ett par, tre stenkast väster om Vipeholm ligger en annan park, uppkallad efter det fram till 1587 i parken belägna S:t Jörgens hospital för spetälska. När parken skapades på 1940 kallades den Skönadalsparken, men döptes senare om efter hospitalet. I parken finns fortfarande lämningar efter hospitalet samt en sedan flera år tillbaka torrlagd damm. Parken är belägen mitt emot Sunnaparken, norr om Hardebergaspåret. Dammen kommer för övrigt att inom kort åter fyllas med vatten.
   Byggbolaget Veidekke har av Tekniska förvaltningen fått markanvisning på delar av parken, ca 3000 kvm. Det gäller den del av parken som är sträcker sig längs med Tornavägen och begränsas av Fader Bergs väg i norr. Den sistnämnda gatan torde för övrigt vara Lunds kortaste och glesast bebodda. Endast ett hus har Fader Bergs väg som gatuadress.
 

OBS! Hela vägen syns på bilden
 

Grönskan tas bort
Tre fyravåningshus om 30-talet lägenheter vill Veidekke klämma in här. Det innebär att den befintliga trädallén i parken huggs ner, åtminstone den ena raden och att den gröna busk- och trädridån mot Tornavägen tas bort. Över huvud taget kommer den gröna karaktären av denna parkdel att försvinna.

Eftersatt underhåll inget argument för bygge
Många av tillskyndarna av att exploatera Vipeholmsparken och S:t Jörgens park har fört en intensiv strid för att inte bygga i Borgareparken eller Folkparken, men när det gäller andra parker, som i fallet Vipeholm och S:t Jörgen, hejar man på. Logiken är svår att förstå. Anhängarna av Veidekkes förslag kommer sannolikt att hävda att denna del av parken är dåligt underhållen och känns otrygg för många. Så argumenterade de borgerliga när det gäller Borgareparken: hela parken lider av eftersatt underhåll så det gör inte så mycket att bygga där, hävdade de. Skulle den typen av argument vara hållbara så ligger nära nog 90 procent av alla Lunds parker i farozonen.

Lund i bottenskiktet när det gäller grönytor
Visst behöver Lund fler bostäder. Men Lund behöver också fler parker och mera grönytor. Statistiska centralbyråns nyligen publicerade undersökning av tätorternas andel grönytor (i förhållande till hårdgjorda ytor) i landets 37 största tätorter framgår att enbart 4 tätorter har mindre andel grönyta än Lund. Hårdgjorda ytor – sten, asfalt, betong, utgör mer än 50% av tätorten Lunds areal. Byggkapital och starka krafter inom kommunalpolitiken vill nu minska grönytorna ytterligare. Men parker behövs inte bara som gröna lungor och som platser för mänskliga möten och lekar. De behövs också ur klimatanpassningssynpunkt som mottagare och fördröjare av regnvatten för att motverka översvämningar och utsläpp av dåligt renat vatten i Höje å.
Åter infinner sig frågan: varför bygga i parker när det finns så gott om parkeringsplatser för bilar att bygga på?

NOT: Frågan om huruvida en detaljplan ska tas fram för parkbebyggelsen behandlas i Byggnadsnämnden under pressläggningen av detta VB-nummer.

Fakta från Lunds hemsida
Den stensatta dammen utgjorde tidigare parkens centrum. Tyvärr tömdes den 2006 på grund av höga bakteriehalter i vattnet och har förblivit torrlagd sedan dess. Parken sträcker sig norrut kring bäcken upp till Östervångsvägen och utvidgar sig västerut kring resterna av hospitalet.
I samarbete med stads-antikvarien Ragnar Blomquist skapade Oscar Ahlström en markering av den gamla hospital-anläggningen med stenar och planteringar med typiskt skånska växter. Här finns idag ett bestånd av vidkroniga ekar som omger lämningarna. Ett minnesmärke över spetälskesjukhuset gjordes av Axel Wallenberg och restes 1953.