Stöd Ukrainas folk och 8 mars

 
Söndag 6/3, IKFF och XR ordnar manifestation.

Manifestationerna mot det avskyvärda kriget i Ukraina har avlöst varandra under veckan. Minst tre har hållits på Stortorget och enligt uppgift hålls en ny på lördag 12/3.
   Naturligtvis så påverkade kriget även Röda Kapellets 8 mars spelning på kvinnodagen. Programmet handlade huvudsakligen om kvinnokampens historia men dagen avslutades med läsning av en protestdikt mot krig.
   I veckan hölls även en bred manifestation av samtliga fullmäktigepartier i Lund utom SD. Besvikelsen över det bristande rapporterandet i Sydsvenskan kan ni också läsa här nedan. 

Sima Nasizadeh från XR-Lund talade vid manifestationen.
Läs talet här »            

Röda Kapellet på Stdsbiblioteket den 8 mars
 

Karin Persson Lindberg läser en dikt av Astrid Lindgren
 

Det jag ville förmedla till er var denna fina dikt av Astrid Lindgren:

Vore jag Gud
då skulle jag gråta
över människorna,
dem som jag har skapat
till min avbild.
Vad jag skulle gråta
över deras ondska
och gemenhet
och grymhet
och dumhet
och deras stackars godhet
och hjälplösa förtvivlan/och sorg.

Och vad jag skulle gråta
över alla dödsskriken
och allt blod som flyter
så förgäves
så förgäves
och nöden
och alla vanvettiga plågor
och ensamma dödar
och över de torterade
som skriker och skriker
och över de torterade
ännu mer.
Och så alla barnen,
dem skulle jag gråta över
allra mest

Ja vore jag Gud, så skulle jag nog gråta
mycket över barnen
Floder, floder
skulle jag gråta
så att de kunde drunkna
i mina tårars
väldiga vatten,
alla mina stackars människor,
och det äntligen /bleve ro.

Hon är fantastisk Astrid. Lär vara skriven på 90-talet när Sovjet gick in i Litauen. Jag hittade den i Margareta Strömstedts biografi om Astrid. Fin gudsuppfattning att han/hon sörjer över människornas ondska, men stoppar inte kriget utan försöker hjälpa människorna. Den yttersta dagen att drunkna i Guds tårar så man slipper ondskan och det äntligen blir ro.
Karin Persson Lindberg

Solidariteten med Ukraina kan bli en solidaritet med framtidens barn

Vi står mitt i den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. På 14 dagar har mer än 2 miljoner ukrainare flytt, mest kvinnor och barn.
   EU:s massflyktsdirektiv ger ukrainska flyktingar rätt till arbete, uppehåll, boende och fri sjukvård. Region Skåne utlovar dessutom gratis bussresor med Skånetrafiken. Migrationsverket behöver snarast 9000 boendeplatser, på lite längre sikt 12000 och om några månader 30 000 boendeplatser.
   Priserna på bensin och diesel kommer att förbli rekordhöga, trots att regeringen lovat sänka skatten.
   Försvarsanslagen ska höjas till 2 procent av nationalinkomsten. Antalet värnpliktiga ska öka.

EU står enat. Hotet från Ryssland är nära. Kan man lita på Nato?
   USA ställer sig utanför kriget i Ukraina. Bland annat vägrar USA att stödja Polens erbjudande av stridsflygplan till Ukraina.
   Den fruktansvärt tragiska situation som Putins grymma angreppskrig orsakat har lett till en total politisk omvandling, i Sverige och Europa. Sverige är väl rustat att genomföra den.
   Kriget utgör ett dödligt hot. Krigsindustrin utgör ett dödligt hot mot klimatet.

Men Sveriges och EU:s handlingskraft i nuvarande nödläge kan i framtiden öka möjligheten till en avgörande kamp mot klimathotet, som är än mer ödesdigert än krig, enligt den senaste rapporten från IPCC.
   Vi har råd att försörja fler människor. Vi kan främja kollektivtrafiken genom att införa gratis bussresor. Vi kan minska bilismen och avstå från onödiga investeringar i körfält på E22 och E6 och alla andra motorvägar. Vi kan öka cyklandet, där nu en mängd praktiska alternativ är tillgängliga. El-krisen kan snabba på byggandet av havsbaserad vindkraft och stoppa kommunernas motstånd.
   De höjda försvarsanslagen kan inriktas också på försvaret av miljön. En ökad självförsörjning både på livsmedel och varor kan minska de ökande transporterna av matvaror och mer eller mindre lyxbetonade prylar.
   Solidariteten med Ukrainas folk kan bli en solidaritet med framtidens barn.

FARR är en paraplyorganisation för enskilda och grupper som arbetar för att stärka asylrätten. Vi verkar för att den svenska asyl- och flyktingpolitiken ska präglas av humanitet, solidaritet och rättssäkerhet och för att Sverige ska följa internationella konventioner till skydd för mänskliga rättigheter.

FARR ser med bestörtning på det eskalerande våldet i Ukraina. Vi utgår från att Sverige, tillsammans med andra länder, tar ansvar för ett värdigt och humant mottagande av de många flyende från Ukraina som nu söker skydd. Liksom vid tidigare flyktingmottagande kommer civilsamhället, inklusive FARR, stå redo att stötta de som flyr från Ukraina till Sverige och arbeta för att de ska få sina rättigheter tillgodosedda.
 

Vi välkomnar att massflyktsdirektivet nu för första gången aktiveras, så att de som flytt Ukraina sedan den 24 februari snabbt kan få skydd, om än tillfälligt. Vi gör detta särskilt i ljuset av Sveriges alltmer restriktiva migrationslagar med tidsbegränsade uppehållstillstånd och begränsad rätt till familjeåterförening. Att prövas i enlighet med den stränga praxis för asylskäl som gäller i Sverige skulle i vissa fall kunna vara ett sämre alternativ för de skyddssökande från Ukraina, då de dessutom skulle behöva bevisa att de antingen är personligen förföljda eller att konflikten är sådan att människor urskillningslöst kommer att utsättas för våld i hela landet under lång tid framöver.

Det är bra att alla som är bosatta i Ukraina, inklusive flyktingar, och kanske även asylsökande, omfattas av massflyktsdirektivet. FARR vill också understryka att Sverige och EU även måste vara beredda på att ge skydd åt ryssar och belarusier som har flytt från det ökande förtrycket i sina hemländer. Vi vill också framhålla vikten av att de ukrainare och andra med uppehållstillstånd i Ukraina som befinner sig i Sverige och avvaktat att söka asyl, men nu vill ansöka, inte på något sätt straffas för att de har väntat.

FARR ser positivt på att många nu talar i termer av solidaritet när det kommer till personer på flykt. Vi är glada att många vill hjälpa till med att ta emot flyende från Ukraina och hoppas att de senaste veckornas växande förståelse för flyktingskapets svåra villkor även leder till en ökad förståelse för flyende från andra länder som bär med sig år av krig och förföljelse. Denna solidaritet liksom asylrättens principer måste gälla alla människor som är i behov av skydd. 
   Många drar nu paralleller till 2015, året då det offentliga samtalet om solidaritet med krigens flyktingar snabbt övergick till stängda gränser, pushbacks, taggtråd och begränsande lagar. De senaste dagarna har politiker både i Sverige och i andra europeiska länder uttalat sig om att de som kom 2015 inte var ”riktiga flyktingar”, till skillnad från de som nu tvingas lämna Ukraina. FARR reagerar mycket starkt på dessa illvilliga uttalanden och vill påminna om att över 75 procent av de mer än 100.000 sökande som fick sina asylansökningar behandlade år 2016 bedömdes ha skyddsbehov efter Migrationsverkets prövning. En sjunkande andel bifall efter detta kan enligt forskning och civilsamhällets rapporter delvis bero på skärpt praxis och brister i rättssäkerheten. En stor majoritet av de asylsökande kommer från länder med utbredd förföljelse eller långvariga krig.

Vi vill också påminna om att rätten att söka och få asyl är en mänsklig rättighet som tillkommer var och en, utan diskriminering. FARR kommer fortsätta att ihärdigt kämpa för att denna rättighet ska gälla alla människor i behov av skydd.
Ida Gunge, Ordförande FARR
Linus Ericsson, Ordförande FARR

Nürnbergprocessen och järnridån av Gunnar Stensson

Nej! Nej! Du ska inte läsa sånt! Tant Tengbom försökte rycka ifrån mig Smålandsposten. Jag släppte den inte genast. Jag stod  i hallen ett par steg upp i trappan till andra våningen och läste en artikel om Nürnberg-processen. Det var i oktober 1946, och halva min tredje termin som inackorderad hos tant Tengbom och hennes son Ulf hade gått.
   Domarna hade fällts och processen var slut. Ett tiotal nazister hade avrättats genom hängning, men Göring hade lyckats begå självmord med en cyankaliumampull. 

Tant Tengbom tog tidningen utan att säga mer och jag teg också och fortsatte uppför trappan in i mitt rum som varit hennes avlidne makes arbetsrum. Där stod en välfylld bokhylla, dels med inbundna klassiker och dels med några meter enkronasböcker av Dumas (De tre musketörerna, Vicomte de Bragellone), Cooper (Den siste mohikanen), Jules Verne (En världsomsegling under havet, Jorden runt på 80 dagar), Twain (Huckleberry Finn). Där fanns också tyska böcker som Fribytarna på Emden om en tysk kryssare under första världskriget. Böckerna i hyllan ersatte de dumma läroböckerna.
   Jag var sedan ett par år tidningsläsare, intresserad av krigets slutskede och rättegångarna efter kriget. Jag blev i efterhand medveten om Hiroshima och Auschwitz. USA prövade vätebomber vid Bikini-atollen. Kanske skulle hela jorden explodera. Det angavs en dag och tid för jordens undergång.
   Nu var jag arg. Var tant Tengbom smygnazist? Men hon hade inte sagt något misstänkt. Vi hade inte pratat om sånt när vi åt. Vi var ganska tysta.
   Min avsky mot Växjö högre allmänna Läroverk hade kommit mig att vantrivas i mitt boende i villan där jag var inackorderad. Jag var trött på Ulf också. Vi var för olika. Mest stängde jag in mig i rummet och plöjde igenom enkronasböckerna. Jag var tretton år.
   I läroverket hade jag hittat några kamrater (i andra klasser än min) som delade mitt förakt mot det reaktionära läroverket. ”I som här inträden låten hoppet fara”, brukade vi sucka. En av dem var Mårten Andersson senare kom att syssla med kulturreportage i TV. Anders hette den andra.
   De besökte mig ett par gånger och det ogillades, men blev inte uttryckligt förbjudet.
   Jag ville inte bo kvar. I samband med flytten knyckte jag Förförarens dagbok av Kierkegaard. Jag hade fått orgasm när jag klättrade rep på gymnastiken och var nära att ramla ner från 6 meters höjd. Varför? Boken var inte till någon hjälp.
   När vårterminen 1947 började hade jag flyttat till Nygatan 17, nära Teatertorget i Växjö. Jag delade rum med en ett par år äldre pojke som skulle ta realexamen till våren. Han påstod sig vara ungdomsmästare i boxning. Han hade flera boxhandskar, hårda match- och mjuka tränings-handskar. Han var klart överlägsen mig och jag var ofta vimmelkantig.

Inackorderingstanten var en medelålders änka med två döttrar som gick i flickskolans högsta klasser. De var äldre än vi. Vi åt tillsammans men hade annars ingen kontakt alls.

Hans och jag gick ofta på bio. När vi såg Notorious av Hitchcock med Ingrid Bergman och Cary Grant råkade min klassföreståndare fröken Hallbäck sitta bakom oss. Filmen var barnförbjuden. Hon var min lärare i tyska – ett språk som jag avsiktligt försummade. Hon var egentligen hygglig, men jag förhöll mig kall. Hon ingick i ett förhatligt system.
   Mina vänner Mårten och Anders, 14 år och poet, gjorde en surrealistisk aktion i samband med S-demonstrationen 1 maj. Per-Albin hade dött och Erlander var ny statsminister (han skulle fortsätta tills jag blev 35). Anders satt i sitt rum och skrev en kort dikt på några hundra lappar. Det är ett flygblad, förklarade han. Jag hjälpte honom. Dikten lydde:
”I gräset jag ej satt
Sköna gröna höna.”
   Vi klättrade upp på vinden i ett av de högsta husen vid Storgatan. När demonstrationståget gick förbi kastade vi flygbladen och de singlade ned på demonstranterna. Anders var nöjd.
   Tidningarna skrev mycket om järnridån som Churchill hade talat om. Järnridån? Nyss hade jag sett foton på ryska och amerikanska soldater som tillsammans firade freden. Nu verkade de vara fiender.
   Vad är det för fel med kommunismen? frågade jag Mamma hemma i Älghult en vårsöndag. Hon höll på att mata min nya lillasyster som hette Britta och var född i maj 1956.
   Hon funderade länge. Sedan sa hon: Den är nog opraktisk.

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk så länge när omikron härjar.
Just nu härjar Putin Ukraina. Ta med plakat som protesterar mot kriget. Stand by Ukraine!

Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

           

Aktion mot bankernas finansiering av fossilbränsle
Fredagen den 4 mars kl 12, Stortorget, Lund
Vad vill vi: Att bankerna SLUTAR FINANSIERA FOSSILBRÄNSLEN NU!
Vi samlas på Stortorget och går förbi alla banker i Lund som finansierar fossilutvinning. Vi kommer att hjälpa bankerna städa bort sin smuts med trasor och moppar.
Läs mer »

För fred och klimaträttvisa – i solidaritet med folket i Ukraina

 
Söndag 6 mars kl. 13:00, Stortorget, Lund

Det blir en demonstration i Lund i stöd för folket i Ukraina.
FRED PÅ JORDEN
FRED MED JORDEN
FRED FÖR UKRAINA
Arrangerade av IKFF lokalkrets Malmö/Lund NY,  Extinction Rebellion Skåne och Extinction Rebellion Lund
Läs mer »

8 mars

 

Blåsorkestern Röda Kapellet firar Internationella Kvinnodagen och hyllar hundra år av kvinnlig rösträtt med att spela musik varvat med kommentarer av orkester-medlemmar och av inbjudna.
   Stadsbibliotekets atriumgård tisdagen den 8 mars kl 16.30 – 17.45. 

Onsdagskväll på Domkyrkoforum: om minoriteter och förtryck idag

 

På onsdag den 9 mars kl 19.15 i Domkyrkoforum anordnar Domkyrkoförsamlingen och S:t Lukas i Lund ett samtal om minoriteter och förtryck idag. Det handlar inte minst om uigurerna i Kina. Det blir ett samtal mellan Gunilla Törnvall UB, Maria van Zijl Open Doors och Peter Nässen Amnesty. Vill du vara med (det är kostnadsfritt) så kan du försäkra dig om plats genom att hämta biljett i reception på Domkyrkoforum.
   Utanför lokalen i Domkyrko-forum har Amnesty satt upp en utställning om de förföljda uigurerna. Här finns en berättelse av och om Sayragul Sauytbay som lyckats fly från fångenskap i Kina och nu bor i Trelleborg. Hon har skrivit en bok ”Ögonvittnet” om sina upplevelser i fånglägret och sin flykt därifrån. Boken finns att köpa på Domkyrkoforum och mötet. Utställningen finns kvar i lokalen till och med den 13 mars.
   Den 23 mars och den 27 april är det också onsdagskväll på Domkyrkoforum. Första tillfället handlar om kropp och själ med fokus på existensiell hälsa och det andra om klimatförändringarna.

Cash is freedom

 

Sätt upp en bankomat i Klostergårdens centrum, gärna invid Coop, som drabbades av en cyberattack för en tid sedan! Cash is freedom. Vi behöver tillgång till riktiga pengar i samband med attacker och katastrofer på nätet. Bankomater är givetvis nödvändiga i alla delar av Lund.   

Lögnerna februari 2022 lika outhärdliga som lögnerna september 1939

Outhärdliga polska kränkningar av Rikets gränser tvingar Tyskland att förklara krig, meddelade den tyska radion klockan 05.40 lördagen 1 september 1939. Redan en timme tidigare hade de tyska förbanden börjat röra sig över den polska gränsen. Så inleddes andra världskriget.
   Vilka ”outhärdliga kränkningar” hade skett? Inga.
   Kränkningarna var fejkade. Ett exempel är det påstådda angreppet mot en tysk radiostation i Gleiwitz nära gränsen. Tyska soldater hade iklätt en medförd koncentrationslägerfånge polsk uniform och sedan avrättat honom. Hans döda kropp utnyttjades i Hitlers propaganda som bevis på polska ”kränkningar” av Rikets gränser.
   Putin ljög i sin ”krigsförklaring” mot Ukraina på samma sätt. Han beskyllde det ukrainska folket för ”nazism”. Majoriteten av ryssarna, 68 procent, tror fortfarande på Putins lögner, men den som ljuger blir alltid avslöjad.
Källa: Henrik Berggren Landet utanför. Sverige och kriget 1939-1940.

Stöd Ukrainas folk

 
Onsdag 2/3, Röda Kapellet spelar för Ukraina.

I Lund som på massor av platser över hela Europa hålls dagligen demonstrationer mot det ryska anfallskriget mot Ukraina.
   Bilderna här är från onsdagen i Lund då vänsterpartiet anordnade manifestation. Ett välkommet initiativ då kommentarerna kring partiets agerande i riksdagen haglat de senaste dagarna. Detta kan man läsa mer om i Hanna Gunnarssons rapport från senaste veckan i riksdagen här bredvid.
   Förhoppningsvis är diskussionen nu tillbaka vid huvudsaken, hur kan vi stödja Ukraina på bästa sätt och hur kan vi fördömma det ryska agerandet så kraftfullt som möjligt.
   Förutom lokala talare så höll Alexander från vänsterstudenterna i Malmö ett engagerande tal. Alexander kommer från Donetsk men har studerat i Malmö sedan i augusti. Han talade bl a om hur man kan stödja med pengar och förnödenheter. Ett av hans förslag finns nedan.

            

Vill du stödja det svensk-ukrainska hjälparbetet?
"Stand with Ukraine! Nordics"
En koordineringsgrupp av Ukrainare i Sverige och Skåne som samlar in allt från mediciner till försvarsartiklar för att skicka ner.
Mottagare: Olga Zaporozhets
Swish: +46709550622           

Krig i Europa och en stormig riksdagsvecka

Det har varit en absurd vecka i riksdagen. Det började med att vi under helgen fick besked om att det skulle bli omröstning i riksdagen på måndagen, med ganska kort varsel. Det handlade ju, som alla nu vet, om stöd till Ukraina inklusive vapen i form av 5000 pansarskott. Jag var med och lyssnade på partistyrelsens möte på söndag kväll, inför måndagens debatt och beslut, samt det extrainkallade mötet tisdag kväll, där Vänsterpartiets beslut ändrades.

Av olika anledningar var det jag som fick ta debatten för Vänsterpartiet om vapenexporten till Ukraina på måndagseftermiddagen, med ganska kort varsel. Det var inget problem, jag hade ju lyssnat på diskussionerna och arbetar ju till vardags med frågor som rör bland annat vapenexport. Jag står personligen bakom Vänsterpartiets politik om att vi är emot all vapenexport och att denna på sikt ska avskaffas, och jag tolkar det som att det är så vi kommer fortsätta rösta när Sveriges ”vanliga” omfattande vapenexport hanteras i Exportkontrollrådet, där jag är ersättare. Jag beklagar personligen partistyrelsens beslut om att svänga och tillåta vapenexport till Ukraina (eller ”utförsel av vapen” eller vad man vill kalla det). Jag tror inte det är bra att svenska vapen, finansierade med svenska skattepengar, används i ett krig.

Som försvarspolitisk talesperson har jag regelbundna diskussioner med de fredsorganisationer som följer och granskar bland annat vapenexporten, där Svenska Freds är den mest framstående. Sverige är idag, trots restriktiv lagstiftning, en mycket stor vapenexportör. Svenska Freds ställningstagande i denna aktuella fråga finns här och IKFF:s här.

För mig som riksdagsledamot är det självklart att följa partistyrelsens beslut och vårt partiprogram. Jag följde PS i regeringsfrågan (där jag höll med personligen), i Cementa (där jag inte höll med PS) och nu om vapenexporten (där jag höll med personligen om första beslutet att säga nej). Så är livet som riksdagsledamot. När vi kandiderar till detta uppdrag är vi medvetna om vad som gäller: Vi betalar partiskatt, vi följer PS-beslut och partiprogrammet, vi driver inte personvalskampanjer, etc. Jag är besviken på att inte hela riksdagsgruppen var närvarande (de som inte är sjukskrivna och så) och att alla inte följde partistyrelsens beslut. Vi har inte fri röstning i riksdagsgruppen.
    Om ni har några frågor eller funderingar får ni gärna höra av er!
Hanna Gunnarsson, riksdagsledamot (v), Lund 
hanna.gunnarsson@riksdagen.se 

Största flyktingkatastrofen någonsin

 

Fem miljoner ukrainska flyktingar på ett par veckor. Mest kvinnor och barn. Mycket oförberedda, vilsna, planlösa. Kriget kom oväntat för nästan alla. I många fall helt utan resurser: mat, tak över huvudet, sjukvård, mediciner. Siffran 80 000 har nämnts som ett möjligt antal flyktingar i Sverige.
   Det enda jämförbara är mottagandet av finska barn under andra världskriget – men det var väl förberett.
   Vi måste förse dem med boende, vård, skolor...
   De stannar visserligen inte för all framtid. De flesta längtar hem. Kvinnor och barn längtar efter män och fäder, morfäder och farfäder som finns kvar i Ukraina. De flesta längtar tillbaka till sina hem, sina vänner, sina skolor. De kommer att återvända.
   Men många har förlorat sina hem. Många har förlorat sina tillgångar. Många har förlorat makar, fäder, syskon.
   Det kommer att krävas solidaritet. Många av oss har bostäder som rymmer fler än vi som bor där nu. Det kommer att kosta. Det kommer att kosta våra skolor, våra sjukhus, våra bostäder, våra äldreboenden. Skatterna blir högre. Livsmedlen blir dyrare. Transporterna kommer att kosta mer.
   EU beräknar att de flesta kan återvända hem till Ukraina inom tre år. De flesta hoppas kunna återvända betydligt tidigare och återuppta sina förstörda liv, reparera sina förstörda bostäder, låta barnen återvända till sina skolor.
   Det krävs medmänsklighet. Det kommer att kosta. Det blir trångt. Det är en situation som vår tids svenskar aldrig har upplevt. Förbered er! Planera!           

Ett tolvpunktsprogram för byggande i Lund av Ann Schlyter

 

Det kändes som ett oförtjänt privilegium att sitta tryggt på biblioteket i tisdags kväll och lyssna till åsikter om hur vi bättre vårdar och utvecklar bebyggelsen i Lund samtidigt som hus i Ukraina bombades till grus. Så var det i alla fall.
   Det finns och har funnits många planer och projekt i Lund som brustit i respekt för det kulturarv som stadskärnan är. Ointresse och okunskap i de stora politiska partierna, och tyvärr i stora grupper av allmänheten, är påtaglig. Jag fortsätter att argumentera för en stadsmiljöskola som komplement till naturskolan. Man får ju börja med barnen. Men det är vuxna som nu måste ta ansvar och det behövs en debatt om stadsbyggnadsfrågorna. Det är därför glädjande att Aktionsgrupper för samhällsbyggnad i Lunds kommun, AFSL, arrangerar en rad möten under våren.
   I tisdags visade Thomas Hellquist foton som fick illustrera ett tolvpunktsprogram som aktionsgrupperna tagit fram för hållbart byggande i Lunds statkärna och dess nära omgivningar. Det utgick från det faktum att stadskärnan är identifierad som Riksintresse för kulturvården i Sverige. Det innebär bland annat att det medeltida gatunätet och den småskaliga låga bebyggelsestrukturen ska respekteras.

Mycket av den alltför korta diskussionen kom att handla just om hushöjd. Motståndet mot höga hus var kompakt och inskränkte sig inte till stadskärnan, utan verkade gälla även områden utanför. Vänsterpartiet är ju i omsorg om den omgivande åkermarken berett att acceptera såväl höga hus som täta stadsmässiga kvarter, men naturligtvis inte i stadskärnan.
   En andra talare var Håkan Cullberg, som visade på de kvaliteter Varberg har och på vilka sätt de är hotade. Hans iakttagelse att ”Skanska driver på och politikerna backar och tackar och säger att de behöver bostäderna” skulle lika gärna kunna gjorts i Lund. Han visade på hur många fina förslag förvanskades i processen. Det blev en diskussion om hur lite fasta regler det numer finns för bebyggelsen.
   Tomas Tägil berättade om 1874 års byggnadsstadga som föreskrev att husen inte fick vara mer än fem fot högre än vad gatan var bred. Detta var motiverat av brandskydd, men när man i Paris på 1970-talet införde regeln att hus inte fick vara mer är sju våningar berodde det på den starka opinionen som uppstått mot höghuset på Montparnasse. Höghusen hänvisades till La Défense och andra perifera områden. Tänk så framsynt! Och nu följer Paris upp den traditionen med att inom några få år freda hela stora innerstaden för bilar. Redan är Rue de Rivoli bilfri.  

Trafiken diskuterades inte i tisdags och berörs inte i tolvpunktsprogrammet. Kanske har det varit svårt att enas. Det parti, FNL, som i mycket tar stöd från AFSL, är ju det mest bilälskande partiet Lund har haft, exempelvis stödjer FNL rivning av delar av gamla Tingshuset för att få till en underjordisk parkering. Och flera partier lockar bilister in till stan med gratis parkering på lördagar. Naturligtvis ska vi sträva efter att göra stadskärnan bilfri! Med det skulle vi öka attraktionen och ta riksintresset för kulturmiljön på allvar.
   Det mesta av rekommendationerna i tolvpunktsprogram-met är bra och välgenomtänkt. För att demokratisera planeringsprocessen föreslås att detaljplaner ska föregås av planprogram. Det är nog bra, men hjälper tyvärr föga. Vi har ett färskt exempel där detaljplaner antas som strider mot det väl genomarbetat planprogrammet för Västerbro, såväl när det gäller hushöjd som täthet som verksamhet. Den tilltänkta skolgården bebyggs. Större effekt skulle nog rådet om att ge markanvisning i små portioner till mindre och kvalitetsinriktade entreprenörer ha.

Folkomrösta om breddningen av E22 11 september! av Gunnar Stensson

 

I måndags släpptes den senaste IPPC-rapporten om klimatet. Som alla vet är det den hemskaste någonsin. Kanske passerar vi 1,5 graders uppvärmning redan om tio år. Det innebär att 1,7 miljarder människor utsätts för mördande hetta, samtidigt som massdöden av arter mångdubblas. Utsläppen från resor och transporter fortsätter att öka. Ingenstans ser vi någon verklig minskning. Biodrivmedel som importeras är inte lösningen, inte heller elbilar eftersom de är beroende av flera metaller och investeringar i gruvdrift, som utgör ytterligare ett av de största klimathoten. Vägtransporterna måste minska!
   Ett sätt att bromsa bilismen vore att som Wales pausa investeringar i motorvägar och utbyggnader av motorvägar.
   Elin Fjellman har skrivit artikeln Walesisk motorvägs-paus en inspirationskälla för Sverige (SDS 26/2) där hon frågar om inte Sverige kunde följa Wales exempel och stoppa breddningen av E22 genom Lund och E6. Bilvägar ska inte vara standardlösningen. Ur detta nya perspektiv borde nya utredningar göras. Pausen i utbyggnaden kan frigöra pengar som kan användas till vägunderhåll och utbyggnad av kollektivtrafik och cykelvägar.

Vänsterpartiet i Lund förslår en folkomröstning om breddningen av E22 i samband med valet 2022. Den planerade utbyggnaden med ett extra körfält mellan Gastelyckan och Lund norra skulle permanenta buller och avgaser och omöjliggöra den överbyggnad som kommunen samtidigt utreder. Barriäreffekten isolerar östra Lund från stadskärnan, påpekar Jesper Sahlén, V. Det folkliga motståndet är betydande, konstaterar Helena Falk, V.
   Att stoppa utbyggnaden av E22 skulle framför allt bidra till att minska koldioxidutsläppen och göra det möjligt att uppfylla Lunds klimatmål. Klimatkampen måste föras lokalt, i Lund och överallt.
   Rysslands invasion i Ukraina orsakar stigande priser på olja och gas. Transporter och resor fördyras vilket kan leda till en minskning av trafiken och därmed utsläppen. Man kan betänka att regeringen 1939 förbjöd privatbilism redan dagen efter krigsutbrottet. Situationen nu är helt annorlunda, men bilismen kan minska om priset på drivmedel ökar. Det ökar möjligheten att pausa inte bara utbyggnaden av E22 och E6 utan också flera andra klimatskadliga väginvesteringar.
   Det finns väljare som vill stoppa utbyggnaden av E22 med ett extra körfält men som samtidigt tyvärr är anhängare av vinster i välfärden.
   En folkomröstning om breddningen av E22 ger sådana väljare chansen att uttrycka sin vilja i båda frågorna.

Framgafflat – om cykel och trafik: En tur i ett yndigt cykelland av Ulf N

Förra veckan kunde jag avnjuta årets första cykeltur på Själland, närmare bestämt i huvudsak på ”cykelstier” längs Roskildefjord.
   Redan efter de första hundratalet meteterna på de danska cykelbanorna slås en av att det är två nästan helt skilda cykelvärldar danskar och svenskar lever i.
   Kännetecknande för dansk cyklism är, till skillnad från förhållandena i Sverige, bland annat detta:

 1 Gående och cyklister skiljs åt
I Danmarks tätorter färdas cyklister och fotgängare på fysiskt åtskilda banor. I praktiken innebär detta att cyklister och fotgängare betraktas som skilda trafikslag med sin egen särart och krav på säkerhet och framkomlighet. Detta bidrar till att fotgängare inte velar omkring i cykelbanorna, och cyklister färdas inte på gångbanor. (Jovisst, det finns undantag, men de är sällsynta).

          

 2 Breda enkelriktade cykelbanor
De danska cykelbanorna, som generellt sett är betydligt bredare än t. ex de lundensiska, är i tätorter enkelriktade. Cykeltrafiken löper i samma riktning som bilarna. Enkelriktningen respekteras av cyklisterna. (Jovisst, det finns undantag, men de är sällsynta). Det innebär säkra möjligheter till omkörning och minskade risker för att krocka med mötande cyklister. Det innebär också att motorfordonsförare inte behöver riskera att köra på cyklister som kommer från fel håll och från två håll samtidigt.

 3 Bilister respekterar väjningsplikten
Bilister som ska korsa en cykelbana respekterar i allmänhet väjningsplikten mot cyklister. De danska bilisterna försöker inte tränga sig före utan väntar snällt till cyklisten passerat. Samma regel finns förstås här i Sverige, men här är respekten för den minimal.

 4 Danska cyklister gör tecken
Danska cyklister gör tecken vid stopp (inte vid rödljus, eftersom det inte krävs och är heller inte nödvändigt) och vid ändrad färdriktning. Jo, även här finns undantag, men väldigt få cyklister vågar stanna på en tättrafikerad cykelbana, eller svänga till vänster utan att ge tecken. Det ger en säkrare trafik för alla trafikantgrupper.

Rättmätig plats i trafikmiljön
Varför är det då så stor skillnad mellan Sverige och Danmark i detta avseende? Det finns säkert många olika delförklaringar. Men jag är alldeles övertygad om att en väsentlig förklaring ligger i att cykeltrafik och gångtrafik färdas på klart åtskilda vägar/banor, båda i sin tur åtskilda från biltrafiken. Det gör att varje trafikslags särart manifesteras i den fysiska miljön och att cyklisterna ges status som den oskyddade fordonstrafik som den faktiskt är. I Sverige, även i Lund, anses ju cyklister vara någon form av hjulburna fotgängare, som därför kan blandas lite hur som helst med de tvåbenta fotgängarna. Detta leder i sin tur att många, alltför många, cyklister i Sverige inte uppfattar sig som annat än - ja just det, hjulburna fotgängare.
   Med en cykelinfrastruktur som den danska, där cyklister ges sin rättmätiga plats i trafikmiljön, ger det stimulans till cyklister att faktiskt också bete sig som fordonstrafikanter med iakttagande av gällande trafikregler. Trafiken flyter smidigare och konfliktpunkter och olycksrisker minskas, alla trafikanter blir lite gladare.

              

Underutvecklad cykelinfrastruktur i Sverige
Att cykla i Danmark är en upplevelse i sej och ger perspektiv på det hur underutvecklad cykelinfrastrukturen är i Sverige. Och må vara att løvet i Frejas sal så här i vårvintertider ännu inte är grønt, så nog är det väl ändå ett yndigt cykelland?!

Till slut blev det fred! av Gunnar Stensson

 

Jag var den enda i min klass i folkskolan som kom in i Växjö högre allmänna läroverk. Läroverket var en gråsvart koloss på andra sidan Växjösjön. Den rymde 600 elever. Kvart över åtta morgonsamling. Sex morgnar i veckan. Psalm: ”Herre signe du och råde”. Kristendomslärarna predikade. Rektor Dahllöf på podiet iakttog eleverna som satt klassvis med 11-åringarna främst och 19åringarna längst bak.
   Psalmbokskontroll! Rektors glasögon blänkte. ”Psalmboken i höger hand! Marsch! Först ettorna!” Vi marscherade ut längs aulans mittgång. Där stod lärare med anmärkningsblock och skrev upp dem som glömt psalmbok. De skulle få nedsatt ordningsbetyg.
   Vi pluggade tysk grammatik. Ich bin, Du bist, Er, Sie, Es ist. 
   Gymnastik. På med läroverksmössorna! De var svarta med blank skärm. Gymnastikläraren var fänrik och nazist. Han kallades Tuppen. ”Marschera i kolonn runt gymnastiksalen! När ni passerar mig rycker ni av mössan och håller den nere vid knäet! Se mig i ögonen!” Vi marscherade runt. Om man lydde klarade man sig. Man kunde lura psalmbokskontrollen med en svart almanacka om psalmboken kommit bort.

Far blev kyrkoherde i Älghult och vi flyttade dit första november 1944. 200-årig prästgård med tolv rum utan centralvärme och rinnande vatten. Utedass med tre säten i en bod. Jag hade nu en ny syster: Inger, snart ett år. Själv måste jag stanna i Växjö, först hos Pelle, en klasskamrat som inte kommit in i läroverket, sedan hos en änka i prästänkehemmet. Den gengasdrivna rälsbussen, full med värnpliktiga, gick från Växjö klockan tre på lördagen och tillbaka från Älghult 7 på söndagen, också då full med beväringar som skulle inställa sig på I11 före tio. Jag var hemma 26 timmar i veckan. Varannan vecka måste jag gå i kyrkan.
   Jullov, julafton – och så dog morfar på juldagen. Mamma reste med Inger till Färlöv. Inger blev sjuk. Nyår 1945. Trettondag. Slut på lovet. Jag skulle bo hos en lokföraränka på Bäckaslövsvägen nära regementets övningsfält. Göte hette min rumskamrat. En sågspånskamin med ett glödande titthål. Två gymnasister i var sitt rum: en flitig nazist och en slarver som var rädd att underkännas i studentexamen. Inackorderingstanten lagade maten och vi åt tillsammans. Hon var hygglig och maten god. Nazisten var dyster. Det gick dåligt för tysken i Ardennerna. ”Om jag hade fått som jag ville hade mina ben nu vitnat på Ukrainas stäpper”, sa han. Tanten sa: ”Tur att du stannade här.”

En dag i slutet av februari hade det fallit nysnö. Solen gassade. Allt var vitt utom det gråsvarta läroverket. Kvartsrast klockan tio. Alla rusade ut, många utan mössa och ytterkläder. Snöklot rullades, snömurar byggdes, snöbollar kastades. Skrik och skratt. När det ringde in och alla trängdes i trappan till porten virvlade snöbollarna som snöflingor. Nästa timme hade vi historia: trojanska kriget.
   Det knackade skarpt på klassrummets dörr. Rektor Dahllöf och en vaktmästare. Alla reste sig. Dödstyst. Rektor granskade klassen. ”Det är förbjudet att kasta snöbollar mot skolans ingång. Det vet ni. Nu förväntar jag mig att ni har modet att erkänna att ni har brutit mot förbudet”. Dödstyst. ”Ingen? Då får jag se om det finns någon jag känner igen”. Rektor gick från bänk till bänk. Han stannade framför mig. ”Dig känner jag igen! Varför erkände du inte? Jag var förlamad. ”Följ med ut!”  Kanske fick jag två örfilar. Jag minns inte. När jag kom tillbaka in i klassrummet sa historieläraren: ”Jaså, du är en sån lax!

I maj slutade andra världskriget. Hitler var död. När jag gick genom nazistens rum sa jag: ”Där ser du, nazisterna fick stryk!” Han försökte slå till mig, men jag hoppade undan. Jag var på väg till stan för att se på firandet. Solen sken och syrenerna blommade. Men när jag kom till Växjö stortorg var det tomt. Trafiken på Storgatan var gles.
   Höstterminen började med en ny rektor, rektor Guntsch tror jag han hette. Och en ny gymnastiklärare, kapten Redstedt. Gymnastiken var rolig. När det var vackert väder var vi ute.
   Jag blev inackorderad hos en läraränka. Jag skulle vara kamrat till hennes faderlöse son.

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
 

           

Cykeldemonstration
Lördag kl. 12:00–13:15, Stortorget Lund

Vi cyklar genom centrala Lund med plingande klockor och slagord för att dra uppmärksamhet till hållbara transporter och att en ev utvidgning av E22:an bör utredas i det perspektivet.          

Internationell solidaritet – mot kriget i Ukraina, för asylrätt!

 
Söndag kl. 13:00, Möllevångstorget

Rysslands invasion av Ukraina är ett brott mot folkrätten! Att stå upp för ett självständigt Ukraina som får utvecklas i demokratisk riktning är en självklarhet, idag och alla andra dagar. Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred och solidaritet!
   Vi reagerar starkt mot Rysslands invasion och attacker mot det självständiga Ukraina. Alla länder har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation. Krig drabbar alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och ibland omöjligt.
   Röster höjs dock för att vi inte ska hjälpa de som kan behöva fly. Det beklagar Vänsterpartiet djupt. Människor fruktar för sina liv och det är särskilt viktigt nu att Sverige och EU tar ansvar för att ta emot de som behöver skydd. Vi måste försvara asylrätten och visa solidaritet!
   Kriget är en konflikt mellan mäktiga kapitalistiska krafter. För oss socialister gäller alltid arbetarnas solidaritet över gränserna. Vi måste konfrontera det krigshetsande etablissemanget. Vi måste protestera!
Kom till Möllevångstorget och visa din solidaritet!
Internationella utskottet för Vänsterpartiet Malmö
Ung Vänster Malmö

Ett hav - en planet

Onsdag den 2 mars kl 18
Stadsbiblioteket - Atriumgården

Vi klarar oss inte utan ett rent, friskt och produktivt hav. Marint Kunskapscenter på Ribersborgsstranden i Malmö driver marinpedagogisk verksamhet för att göra barn, unga, studenter och allmänhet mer havsmedvetna. Dess verksamhetschef Michael Palmgren talar i sin föreläsning om Öresunds historiska utveckling, Öresundsbron, mikroplaster, föroreningar, klimatförändringar och vad vi alla kan göra för att skydda havet.
   Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum.  Ingår i serien Gröna program på Lunds stadsbibliotek.

8 mars

 

Blåsorkestern Röda Kapellet firar Internationella Kvinnodagen och hyllar hundra år av kvinnlig rösträtt med att spela musik varvat med kommentarer av orkestermedlemmar och av inbjudna. Stadsbibliotekets atriumgård tisdagen den 8 mars kl 16.30 – 17.45. 

Folkomröstning om utbyggnad av E22 genom Lund

 

Publicerat 21 feb 2022

Vi befinner oss i ett klimatnödläge, att ställa om vårt samhälle så att vi lever inom planetens gränser är vår tids stora ödesfråga och transporter är en avgörande del i omställningen.
   Vänsterpartiet föreslår idag en lokal folkomröstning kring huruvida E22 bör breddas på sträckningen genom Lund. Trafikverket planerar att genomföra en breddning av E22 till tre filer i vardera riktning.
Läs skrivelsen här »

Våren kommer så sakteliga

 

Torsdag 24/2, Foto: Gunge

Krig i Europa!

 

Hissande av Ukrainas flagga kl 13.30

Att behöva skriva rubriken ovan utan ett efterföljande frågetecken känns helt overkligt. Naturligtvis instämmer VB helt i de fördömmanden mot den ryska invasionen som kommer från i stort sett alla håll. Det får vara större mediers roll att skildra skeenden av denna dimension men några kommentarer vill även vi bidra med.
 

---

Konsekvensen av supermaktsinterventioner
Sovjetunionens intervention i Afghanistan 1978 kostade 1,3 miljoner afghaner livet, tvingade fem miljoner afghaner att fly och slutade med ett sovjetiskt nederlag som ledde till Sovjetunionens sammanbrott några år senare.
   Kom ihåg det, Putin, och dra dig ut ur Ukraina medan det ännu är möjligt!
 

---

Stoppa kriget!

Snabbt sammankallad demonstration mot Rysslands krig och invasion av Ukraina, som inleddes i natt. Väldigt många människor som dök upp!
   Demonstrationen arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. Jag höll ett kort tal om att krig och invasion aldrig är acceptabelt, att solidaritet mellan människor är så fruktansvärt viktigt, starka ekonomiska sanktioner och bojkotter av ryskt deltagande i idrotts- och kulturarrangemang behövs.
 

---

  

 

---

Stoppa kriget mot Ukraina! av Hanna Gunnarsson

 

Idag har varit en intensiv dag. Många av oss vaknade till de hemska nyheterna att Ryssland nu har invaderat Ukraina, något som vi alla fruktade skulle hända. Dagen idag har präglats helt av detta. Vi inledde dagen med att ta emot Ukrainas ambassadör som pratade om läget och svarade på frågor från ledamöter i försvars- och utrikesutskotten. Ambassadören deltog sedan vid statsministerns frågestund på eftermiddagen och fick en lång varm applåd av alla närvarande riksdagsledamöter. Vid lunchtid deltog jag och två riksdagskamrater i en snabbt inkallad demonstration som arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. På en och en halv timme hade de samlat ihop flera hundra personer, så härligt det var att gå i ett demonstrationståg igen! Jag höll ett kort tal vid demonstrationens slut utanför ryska ambassaden där jag såklart fördömde invasionen, krävde stopp på kriget, poängterade att alla stater har rätt till sin självständighet och att vi måste ha både fler ekonomiska sanktioner och bojkotter av idrotts- och kulturarrangemang i Ryssland och stoppa rysk deltagande. Det senare har vi faktiskt börjat se hända under dagen. 

Vänsterpartiets åsikter är att vi såklart måste stå upp för ett självständigt Ukraina Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred, diplomati och samarbete. Att alla länder har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation är grundläggande, oavsett vilket land det handlar om. Krig drabbar dessutom alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och ibland omöjligt. 

Riksdagen har även fattat ett stort antal beslut i veckan, även om det känns fjuttigt i sammanhanget idag. Vi har beslutat att införa ämnesbetyg istället för kursbetyg i gymnasieskolan, vilket jag tror kommer gynna eleverna. Det blir inte lika hetsigt att varje kurs ska få ett betyg utan lärarna kan se till elevernas samlade kunskaper i ämnet. Vi fortsätter behandla motioner från höstens allmänna motionstid, i veckan hölls till exempel debatt om motioner om arbetsrätt, något som såklart är väldigt viktigt för vänsterpartiet, men även motioner om t.ex valfrågor, där vi föreslår att man ska få rösta från det år man fyller 18 samt göra försök med sänkt rösträttsålder i kommunvalet.
   Nu hoppas vi alla på ett snabbt slut på kriget i Ukraina och att civilbefolkningen kommer lindrigt undan!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

USA förlorade kriget som alla sket i av Gunnar Stensson

Varför pågick kriget i Afghanistan i 20 år och varför förlorade USA? Fanns det tillfällen då USA kunde ha dragit sig tillbaka med ansiktet i behåll?

Carter Malkasian ger flera svar i The American war in Afghanistan.  USA genom-förde en blixtintervention i Afghanistan efter Usama bin Ladens attack mot World Trade Center (som taliban-regeringen var helt okunnig om). De besegrade talibaner-na hade starkt folkligt stöd. Om president Bush hade inbjudit dem till fredsförhand-lingar direkt efter USA-interventionen kunde en afghansk regering ha bildats och USA dragit tillbaka sina trupper. Chansen fanns fram till 2005. Sedan var talibanerna starka nog att gå ta initiativet och USA tvingades öka sina insatser.
   President Obama förstärkte den afghanska regeringsarmén och lät de amerikanska styrkorna gå till offensiv. För en tid uppnåddes ett läge som kunde ha gjort tillbakadragandet möjligt, men hemmaopinionens terrorskräck utgjorde ett hinder. Det blev inget tillbakadragande och talibanerna återtog initiativet.

2019 var den amerikanska befolkningens intresse för det som skedde i Afghanistan obetydligt, terrorskräcken försvagad, USA splittrat, covid-pandemin katastrofal och president Trump hade tröttnat på kriget.
   Fredsförhandlingar inleddes men genomfördes så dåligt att tillbakadragandet fördröjdes till augusti 2021. Den afghanska armén gick upp i rök liksom regeringen och administrationen. De amerikanska trupperna flög bort från flygplatsen i Kabul..
   ”Vi gick in i Afghanistan på grund av en fruktansvärd attack som hände för tjugo år sedan. Det tvingar oss inte att stanna kvar”, sa president Biden.
   Det innebär slutet på den epok som brukar kallas kriget mot terror.
   Carter Malkasian citerar professor Odd Arne Westads The Global Cold War:
”Kalla krigets ideologier och supermaktsinterventioner har bidragit till att försätta ett antal stater i tredje världen i ett tillstånd av halvpermanent krig och vållat deras invånare oändlig skada för att uppfylla marginella intressen.”
Gunnar Stensson

PS. Efter kriget mot terrorism tycks kampen om världsherraväldet ha återkommit. 
   Göran Therborn jämför Ukrainakrisen med Kubakrisen 1962. ”En stor kampanj för militarisering av Europa är på gång, där det svenska politiska och mediala etablissemanget också är engagerat. Högerpolitikerna i riksdagen uppfattar Ukrainakrisen som en svensk Valborg,  ju mer bränsle på bålet dess bättre och föreslår hissande av NATO-flagg och vapensändningar till Ukraina. Fasthållandet vid drömmen om ett fredligt Europa har blivit omöjligt efter den här krisen, säger Totalförsvarets ledare Robert Dahlsjö med ett stort leende”
   Göran Therborn fastslår: ”Någonstans måste ändå en nedtrappning börja, om inte linan från augusti 1914 ska löpas fullt ut.”
   Han anklagar både Natos och Rysslands agerande för att skapa osäkerhet och otrygghet både för dem själva och för fredliga européer. (Aftonbladet 23/2)

Den goda sommaren 1943 av Gunnar Stensson

Kriget hade blivit en vana. I tredje klass plockade vi lingon på hösten. Vi plockade också tallkottar att elda i spisen med.  Träan där vi spelade fotboll hade blivit potatisåker. I hörnet fanns ett skyddsrum som man skulle sitta i tills det blåste faran över. Vi spelade vid Kullen i stället. Vi plockade patronhylsor på regementets övningsfält. Man kunde göra smällare av dem med svavlet från tändstickor. Ryssarna hade besegrat tyskarna vid Stalingrad. Vårterminen 1943 slutade. Jag och alla mina kamrater hade kommit upp i fyran.
   När sommarlovet kom flyttade vi med Mamma till ett torp i Ramkvilla, nära det lilla hemmanet Ljungkullen, där vi brukade hämta mjölk. Jag hade fått en lillebror, Erland, som var ett år
   Vi kände familjen i Ljungkullen sedan föregående sommar. Nu höll de på att lägga ett nytt sticktak på lagården. Halva taket var färdigt, glänste vitt i solen, doftade kåda, Berne och Gösta spikade, högar av tunna skivor låg på byggnadsställningen, Berit och jag sprang över taket och bar skivor till dem, i lagårdshörnet hyvlade fotogenmaskinen nya, vi var högt uppe, under oss låg åker och äng.
   Mamma Maja blåste i en nyckel. Mat! I förstun stod en hink svalt vatten med en skopa. Gösta drack. Den öppna ugnen luktade rostad råg som skulle bli kaffesurr. Vi var ett perfekt arbetslag och jobbade dag efter dag med taket. Så var det färdigt, skinande vitt. Nu håller det till 1970, sa. Berits pappa som  hette Gunnar, som jag. Han var tystlåten, men alla andra pratade och skrattade och sjöng. Jag var tio, Berit tolv. Jag var lycklig.
   Efter midsommar var det slåtter. Gunnar, Berne och Gösta slog gräset mellan stenar och buskar. Berit, Maja och jag räfsade det i bredor med träräfsor. På morgonen vände vi bredorna som torkade i solen. Vi räfsades samman gräset i högar över natten, bredde åter ut det nästa morgon och körde in det på eftermiddagen. Jag stampade höet och körde hem.  Gullros med det avbrutna hornet och Bella drog höhäcken. Jag klättrade upp på rännet i ladan med det nya taket, Berne lastade höet ur häcken med högaffeln, Gösta tog emot och jag stampade höet.
   I slutet av juli var det dags att slå rågåkern. Jag lärde mig att knyta nekar (kärvar) med de långa rågstråna. Nekarna ställdes upp i högar.
   På kvällarna sprang jag och Jan – han skulle snart bli åtta – barfota ut i skogen för att hämta  de fem korna. Hagen gränsade till en liten sjö. Gullros var skällko. När vi hörde skällan klinga hittade vi korna och motade hem dem. Berit och Maja mjölkade dem. Vi hällde ett par liter varm mjölk i vår mjölkkanna och bar hem den till Mamma som sedan matade min lillebror Erland.
   Jag sprang tillbaka till Gösta, 15 år, vi stack till sjön och simmade. En kväll plockade vi musslor och letade efter pärlor, men hittade inga. Nästa dag gick alla ut i skogen och plockade blåbär, många liter, som Maja syltade.
   En hök sänkte sig över kycklingburen och Gunnar rusade in efter bössan, sköt ett skott, men missade. Han svor.
   Berne reste tillbaka till Eksjö. Hans skördepermission var slut. I stället kom storebror Holger hem på en kortare permission. Han hade värvat sig efter ett par långa perioder som inkallad.
   På lördagen räfsade Berit och jag kyrkogården. Gunnar var kyrkvaktmästare. Vi såg en orm mellan gravarna. Akta dej, sa Berit. Den är inte farlig, sa jag. Det är en kopparorm. Jo, alla ormar är giftiga mellan tolv och ett, sa Berit. Hon hade blänkande svart hår, som hela familjen.
   På söndagen måste vi till kyrkan. Kvart i elva klättrade vi upp i tornet. Stegar och ställningar, öppna fönsterluckor. Tre stora klockor, upphängda på bjälkar. Man stod vid ett räcke och tryckte igång klockorna med foten. Först var det tungt, sedan började de gunga av sig själva och till slut klingade de och dånade. Den minsta kunde man få att slå runt. Tillbaka ned till kyrkans läktare. Där stod Gunnar och trampade orgeln. Gösta, Holger och Berit sjöng högt. Den blomstertid nu kommer.
   Nu måste vi slå havren, sa Gunnar. Det var en ganska stor åker. Holger och Gunnar slådde. Liarna hade skärmar av säckväv så havren la sig rätt. Maja, Gösta, Berit och jag tog upp och knöt nekar. De lärde mig hur man kunde förlänga de korta havrestråna så de räckte att knyta med. Vi höll på tills allt var klart. Då hade det börjat mörkna.
   Sedan fick vi våfflor. I farstun stod en hink med röda salta kräftor bredvid hinken med dricksvatten. Maja hade hällt en flaska pilsner i vattnet för att det skulle smaka bättre. Alla karlarna drack en skopa.
   När jag vaknade nästa morgon sa Mamma: ”Idag ska vi åka hem. Skolan börjar i morgon.” Jag började gråta. Jag kom aldrig tillbaka till Ljungkullen.

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.          

Samtal om: Höje å naturskyddsområde och källby reningsverk

 

Träffpunkt Virvelvindsvägen fredagen den 18 februar kl 1400.
Samtalsledare Gunnar Stensson, Klostergårdens byalag.

Utflykter med Lunds Konsthalls Vänner

 

Lördag 9 april. Klippans kyrka, Hishults konsthall och Teckningsmuseet i Laholm.
Tisdag 3 - onsdag 4 maj. Bornholms konstmuseum, Gudhjems museum, gallerier mm
Onsdag 1 juni. Wanås
Gå med i föreningen och följ med på utflykterna! 

Kolla föreningens hemsida för mer information.

Gratis bussresor i Lunds kommun på lördagar

 

Vänsterpartiets förslag om gratis bussresor på lördagar skulle ge Lunds centrum med alla dess butiker, torg, teatrar, föreläsningssalar, muséer, frisörer och serveringar en helt ny vitalitet. Samtidigt skulle biltrafiken minska. Förslaget bör utvecklas till en förstudie till gratis bussresor alla dagar året runt.            

Folkomrösta om vinstförbud i skolan

 

Nooshi Dagostar och Daniel Riazat i Aftonbladet 14/2
Den parlamentariska demokratin fungerar inte alltid. Ibland trixar politikerna bort väljarnas vilja.
   Det gäller till exempel frågan om vinstförbud i skolan. Cirka 80 procent av väljarna och 97 procent av lärarna är emot det nuvarande vinstsystemet. Det gäller också de borgerliga väljarna. 75 procent av M-väljarna underkänner det nuvarande skolsystemet och ännu fler C-väljare. Men partiernas ledningar har ofta egna vinstintressen eller sitter i knäet på friskolornas lobbyister.
   Vänsterpartiet föreslår en folkomröstning som låter folket avgöra om vi ska ha ett system som ger vinstdrivande bolag – det vill säga alla bolag – rätt att bedriva skolor, eller ett jämlikt och demokratiskt skolsystem
   Sydsvenskan reagerar med magen: ”Folkomröstning om vinster populism från vänster”. SDS ledare 16/2. Tidningens ledarredaktion företräder friskolornas lobbyister och sviker majoriteten av väljarna inom L, C och M.
   Den bästa analysen av det nuvarande skolsystemet finns i En annan klass av Emma Leijnse. Läs den!           

Rapport från riksdagen: Utrikespolitisk debatt!

Den här veckans stora händelse i riksdagen var den årliga utrikespolitiska debatten. Den inleds med att utrikesministern läser upp den utrikespolitiska förklaringen och därefter hölls en åtta timmar lång debatt. Varje parti har en debattör i första rundan, och sedan får alla andra riksdagsledamöter skriva upp sig på talarlistan. Vänsterpartiet deltog med fem personer denna gång, för att kunna täcka upp så många ämnen som möjligt. Självklart blev det säkerhetspolitiska läget i Ukraina en stor diskussion i debatten samt den återkommande frågan om svenskt Nato-medlemskap, men vi lyfte såklart också utrikespolitiska hjärtefrågor som Palestina och Västsahara.

Hela debatten finns att lyssna på här.            

Idag torsdag var vi fyra vänsterpartister som ställde frågor till ministrarna i frågestunden i riksdagens kammare. Vi ställde frågor om hur utsläppen från vägtrafiken ska minska så att vi når våra mål, om hur polisen ska gå från ord till handling med tanke på de stora resurser de har fått senaste tiden samt om hur det kan komma sig att Sverige exporterar polisdatorer som kan användas för avlyssning till diktaturen i Myanmar. Jag själv frågade inrikesministern vilka åtgärder han tänker vidta med anledning av att ett kinesiskt företag har vunnit upphandlingen om säkerhetskontroller på Arlanda.

Frågor och svar finns här.            

Idag har riksdagen röstat om motioner som handlar om livsmedelsfrågor, cybersäkerhet, alkohol/narkotika/tobak, digitalisering och post, samt väg och fordonsfrågor. Vi håller på att beta av alla de tusentals motioner som lämnades in i höstas.
   För min egen del har den extrainkallade Försvarsberedningens arbete påbörjats. Denna gång kommer vi nog ha ganska få möten, regeringens mål är att vi ska vara klara innan vårbudgeten presentera som en månad. De borgerliga partierna vill ha flera miljarder mer till försvaret, så vi får se var regeringen kommer hamna i slutändan.
Hanna Gunnarsson, riksdagsledmot (v) Lund         

Därför segrade talibanerna i Afghanistan av Gunnar Stensson

Det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjetunionen utkämpades ofta i tredje världen eller i beroende länder och ledde till förödande övergrepp. Det bör man vara medveten om idag när ryska arméer inringat Ukraina och USA skickar trupper till Europa.
   Sovjetunionens invasion i Afghanistan 1978 slutade efter tio år med att de ryska trupperna tvingades lämna landet. Då hade 1,3 miljoner afghaner mist livet och 5 miljoner tvingats fly.  Efter ytterligare några års inbördeskrig kunde talibanerna etablera en islamisk nationalstat.
   USA:s på lögner grundade invasion i Irak 2003 förödde landet och skapade IS.
   USA:s invasion i Afghanistan efter 11 september 2001 slutade med tillbakadragandet ur Kabul 2021. Hur många människoliv kriget kostat det afghanska folket finns det ännu inga bekräftade siffror på. En miljon? De offrades för att skydda USA mot terrorism.
   För en månad sedan besökte en afghansk regeringsdelegation Oslo för att vädja om bistånd mot svälten som orsakats av 40 år av supermaktsinvasioner och den missväxt som är en följd av klimatuppvärmningen.
   Den amerikanske historikern Carter Malkasians klarlägger händelseförloppet i sin genomgripande analys The American War in Afghanistan. A History, Oxford university 2021.
   Han fastslår – i skarp motsats till den gängse bilden – att den stat som talibanerna etablerade efter Sovjetunio-nens nederlag fungerade, att våldet där var begränsat och att lag och ordning övervägde. Talibanerna lyckades stoppa krigsherrarnas anarki. Deras traditionella islam kunde kontrollera kaoset och säkrade därigenom talibanernas uthållighet. De blev visserligen överrumplade av USA:s plötsliga angrepp 2001, men under det 20-åriga krig som följde byggde de upp det motstånd som tvingade USA att fly från Kabuls flygfält.

Under de tjugo år som den USA-stödda regeringen härskade i Kabul skedde en historisk omvandling av Afghanistan.

            

Två skilda samhällsalternativ uppstod. I regeringskontrollerade områden upprättades en demokratisk regim efter västerländskt mönster, kvinnorna blev jämställda, barnen fick tioårig skola, en sorts marknadsekonomi infördes. Korruptionen var visserligen förödande och det hela byggde på amerikanskt beskydd och amerikanska pengar men afghanerna fick trots allt en föreställning om ett demokratiskt alternativ. Kabuls folkmängd steg till 5 miljoner. Många hoppades att den amerikanska närvaron skulle fortsätta så att ekonomin och det relativt fredliga tillståndet i Kabul kunde bestå. Hela tiden förhärjades landsbygden.
   Samtidigt konsoliderades det talibanska styret på landsbygden med gemensamt omfattade islamiska lagar och värderingar, en religiös tro (som delades av många i Kabul) och ett nationalistiskt motstånd mot utländsk närvaro. Folket längtade framför allt efter fred och trodde att den kunde vinnas genom seger för talibanerna.

Talibanerna står nu inför uppgiften att försona och samordna de båda alternativen. De måste dessutom bekämpa internationella terroristgrupper som IS och al Qaida. De måste upphäva sin internationella isolering. De måste tillämpa allt det moderna kunnande som finns i Kabul. Trossatser måste ifrågasättas. De måste försörja folket. Ett viktigt steg i det arbetet var den afghanska regeringsdelegationens besök i Norge för en månad sedan.

P.S. Jag återkommer i nästa VB med Malkasians analys av orsakerna till USA:s nederlag och vad som kunnat göras för att få ett slut på ett krig som inte kunde vinnas och som varade fem år längre än Vietnamkriget.
   Malkasians historia avslutas våren 2020. USA:s uttåg i augusti 2021 blev ett mer förödande nederlag än han kunde föreställa sig.    

Krigsjulen 1941 av Gunnar Stensson

Det var snöigt och kallt i Hässleholm när mamma steg ur det fullsatta tåget med Jan och mig strax före jul 1941. Vi skulle fira jul hos mormor och morfar i Färlöv. Far var på Gotland. Han hade blivit inkallad några veckor tidigare. Morfar körde oss i bil genom ett mörkt Skåne där bara enstaka ljus skymtade. Jag visste att nazisterna fanns i Köpenhamn några mil bort. Den tyska armén stod utanför Moskva och finnarna belägrade Leningrad. Alldeles nyss hade japanerna anfallit Pearl Harbour och Förenta Staterna dragits in i kriget. Tyska och sovjetiska ubåtar och minor sänkte fartyg i Östersjön och Nordsjön. Jag var åtta år och Jan sex.

På julafton när vi hade fått våra julklappar satt vi framför en kakelugn med en brasa. Morbror Bengt och moster Yvonne hade också kommit. Han var klädd i en stilig uniform och hade blanka stövlar. Moster Yvonne var ung och hade mörkt lockigt hår. På golvet låg deras bruna airdaleterrier. Jag hade fått en träbåt med en råttfälla i. Man spände råttfällan och byggde sedan en kajuta och lite annat ovanpå. En ubåt hörde till, också av trä. Den kunde skjuta iväg en torped.  När torpeden träffade båten slog råttfällan igen och båten exploderade. Kajutan och andra överdelar flög iväg. Sedan satte man ihop båten och sprängde den igen. Det blev tråkigt i längden. Det var en Brioleksak. Jag undrade långt senare vem jag fått den av. Jan fick en stor marsipangris.

Jag fick också Fänrik Ståls sägner av morfar i en stor illustrerad upplaga med pärmar i guld och rött. Jag kunde bitar av dikterna utantill för Far hade gett mig en folkupplaga av Fänrik Stål redan förra julen. (Den trycktes i 20 tusen ex under det finska vinterkriget med förord av Väinö Tanner, författaren Sillanpää och Ture Nerman. Jag har den 82-åriga boken framför mig här. I boken ligger också ett kort till min 7-årsdag från mormors hushållerska Matte i Färlöv. Henne tyckte jag om).

Klockan sex på juldagens morgon var vi i kyrkan på julotta. Vi sjöng Var hälsad och andra julpsalmer Morfar predikade. Vi visste inte då att han julen 1944 skulle få ett slaganfall i predikstolen och dö. Han fick aldrig uppleva krigsslutet.

Tågresan hem till Växjö blev jobbig. Mamma hade mycket att bära, och jag med. Tåget var fullt av inkallade beväringar i filtaktiga uniformer. Det stannade i Hästveda och alla måste gå ut och byta till ett annat tåg. Jan klämde fingrarna och en snäll soldat plåstrade om honom. Resan tog lång tid. När vi kom till Växjö var det natt och våningen var ganska kall.

Det dröjde ett par månader innan Far kom hem. Medan han var på Gotland hade vi fått fältpost från honom och svarat i tilldelade fältpostkuvert utan adress. (Jag antar att Astrid Lindgren censurerade dem i Stockholm). Hans uppgift på Gotland var att leda gudstjäns-ter med de tusentals inkallade som befann sig där under jul och nyår. Han skulle också ha själavård – det vill säga ta sig an inkallade med problem. Resorna till och från Gotland skedde nattetid i mörklagda trupptransportfartyg. Soldaterna var sjösjuka och rädda att båten gå på en mina eller sänkas av en ubåt, vilket någon gång skedde.

När far kom hem framåt februari visade han upp en stilig uniform. Som fältpräst hade han avancerat från tjänsten som värnpliktigt skrivbiträde till någon sorts officer och det måste synas. Det som var allra mest komiskt var att han hade utrustats med pistol. Han skrattade när han visade oss den. Pistolen var blank och svart och ganska tung. Jag fick en Soldatinstruktion som jag fann mycket intressant. Där fanns en bild av ett eldöverfall som svenska soldater genomförde mot fiender som intet ont anande rastade kring en eld i skogen. Där fanns också en beskrivning av pistolen, hur den skulle plockas isär och hur den skulle användas.