2010-09-16

Moderaternas hårda kamrersnypor underminerar vårt bistånd av Bertil Egerö

Under mina över 40 år i utvecklingssamarbete har jag ständigt matats med uppskattande ord om det svenska biståndet – från statstjänstemän i mottagarländerna, från andra givarorganisationer, från aktivister och folkliga organisationer. Vinner alliansen på söndag riskerar det kreativa problemorienterade svenska samarbetet mot fattigdom att glida över i en verksamhet främst inriktad på vinster för Sverige och vårt näringsliv.
Den förra borgerliga regeringen valde en biståndsminister med hjärta: KDs Alf Svensson. Gunilla Carlsson, moderaternas ansvarige för detta utomordentliga område, driver sitt fögderi med samma starka engagemang, men efter helt andra linjer. Omorganisering, omstrukturering, effektivitet och resultatredovisning hör till ledorden. Kampen mot korruption förs som om den är en nyhet i biståndssamarbetet.

I konflikt med Sida
Carlsson inledde sin karriär med något näst intill unikt: Hon gick ut offentligt med skarp kritik av dem hon var satt att samarbeta med, Sida som helhet. Den kritiken följdes av tillsättning av ny generaldirektör, vad jag förstår handplockad från WHO. Anders Nordström är en läkare med viss erfarenhet från Sida men aldrig på de seniora poster hans nya jobb borde kräva. I bagaget hade han krav på total omorganisering av Sida. Den nya organisationen var milt sagt svår att begripa, tog lång tid att genomföra, och skapade mycket förvirring bland de anställda. Det institutionella minnet bör närmast ha suddats ut i alla omplaceringar, avgångar och nyrekryteringar processen kom att innehålla.
Kanske är det inte så märkligt att Sida sedan fick svårt att sköta sitt arbete. Det gick så långt att Carlsson, utan en tillstymmelse till självkritik, nu gett Nordström silkessnöret. Hans närmaste medarbetare lär ha flyttat, eller vara på väg bort. Som grädde på denna mosiga soppa tvingar hon nu fram en bantning av personalen med 20 procent – var femte anställd ska bort. Utredningsunderlaget har inte ventilerats i pressen – konsekvenserna vet vi inget om. Men bättre bistånd blir det knappast. Moralen sjunker bland anställda som inte vet om de ska bort eller får stanna.

Historielös politik
Det svenska biståndet har anor från 60-talets början. Det har stötts och blötts, prövats mot medarbetarnas erfarenheter och en myriad utvärderingar. Som om hon aldrig tagit del av allt detta, krävde Carlsson tidigt mer granskning, mer resultat och mer redovisning. Häpnadsväckande, konstaterar två tidigare Sidachefer, Carl Tham och Bo Göransson, i DN Debatt (3.4.10), och påpekar att ”biståndet är sannolikt den mest utvärderade och resultatmätta verksamheten som finns, både nationellt och internationellt. Åtskilligt har redovisats och bedömts i propositioner eller regeringsskrivelser.”
Men den verksamheten har styrts av premisser som inte längre gäller. Moderaterna vill förstärka biståndets roll som hävstång för svenska ekonomiska intressen. Biståndsmedlen används redan nu för mycket som vi i allmänhet inte förknippar med bilden av fattigdomsbekämpning: flyktingmottagande, exportkrediter, klimatanpassning mm. Närmare 15 procent hamnar i sådana budgetposter. Vidare ”sparar” Carlsson på andra poster – informationsanslaget till svenska organisationer har mer än halverats. Oppositionen är stark, misstänksamheten stor att det främst handlar om att tysta kritiska röster och reportage om konsekvenserna för de fattiga av alliansens politik.
Carlssons hårda nypor lyckades med vad tidigare ledningar tala om men gått bet på: en radikal minskning av antalet länder för det bilaterala samarbetet. Det behöver inte vara fel – förutsatt att det leder till starkare engagemang i kampen mot fattigdom och ojämlikhet i de återstående länderna. Och att just de utvalda länderna är de som bäst behöver vårt stöd. Vilket behöver visas, och prövas.

Tveksamt härtåg
Hennes härtåg mot korruption med biståndsmedel är tyvärr inte det minsta förtroendeingivande. Strax före 2006 års val beslogs Carlsson själv med skattefusk. Som minister låter hon en gammal moderatkollega genom RRV utreda ev. korruption med enskilda organisationers biståndsmedel. Han har senare, som revisor i Simrishamns kommun, försnillat åtskilliga hundratusentals kronor. Sidas oberoende granskning av RRV-rapporten kommer fram till att i hälften av de fall rapporten anger förelåg ingen korruption. Medialt är dock skadan gjord – eller effekten säkrad. Att misstänkliggöra både organisationen Sida och biståndsmedlens värde är tydliga steg i den riktning Carlsson önskar: skära i biståndet, dra ner till någonstans under den enda procent av BNP vi nu ligger på.
Swedfund har genom alliansregeringen fått stora medel att stötta svenskt näringslivs ”bistånd” med. I minst ett fall har allvarliga korruptionsproblem uppdagats, men någon revision liknande den jag just nämnt har inte gjorts. Inte heller har regeringen velat driva frågan om korruption i samband med JAS-försäljningen till Sydafrika vidare.
Det lär inte gå att hejda den process Carlsson nu dragit igång, om alliansen får fyra nya år att driva i sina kilar i ett internationellt sett välfungerande bistånd. Kanske faller den ändå på henens eget grepp: minskas Sidas resurser tillräckligt kan organisationen inte genomföra sina uppgifter. Den nyliberala ideologin att minska statens kapacitet kan slå tillbaka hårt. Alltmedan vårt tidigare så starka stöd till biståndet urholkas och de fattiga i världen blir allt fler.

Apropå en kulturpolitisk debatt

Öppet brev till Mejeriet

Demokratisk Vänster har fått en del förvånade frågor om varför vi uppenbarligen inte deltog i den debatt som ordnades av Mejeriet i början av veckan. Vårt svar är enkelt: vi var inte inbjudna! Och ingen hade informerat oss om debatten. (Tyvärr verkade inte heller lundaborna i allmänhet informerade av den fåtaliga publiken att döma).
För att göra Mejeriet påminda om vår existens skrev vi följande brev till Mejeriet (de i texten nämnda motionerna är tidigare publicerade i VB varför de inte återges här. Det kulturpolitiska avsnittet i DV:s politiska plattform publiceras härintill).
Inte utan en viss bestörtning läser vi i tidningarna om att Mejeriet arrangerade en kulturdebatt häromdagen. Bestörtningen gäller inte arrangemanget som sådant, det är alldeles utmärkt att någon tar initiativet till politisk debatt i de för Lund och alla kommuner så viktiga kulturfrågorna.
Nej, bestörtningen gäller att Demokratisk Vänster inte var inbjudna till debatten. Vi vill på intet vis ifrågasätta er rätt att inbjuda vem och vilka ni vill till era arrangemang, och därmed också rätten att utestänga vilka ni vill. Men det är ändå förvånande att DV som ett av fullmäktiges allra mest aktiva partier i kulturfrågor inte inviteras till debatt.
Att vi tar kulturfrågorna på allvar visas bland annat av de motioner vi lagt i kulturfrågor. För er information bilägger vi två motioner inom kulturens område, dels vår motion om Parkkultur och kultur i parkerna år 2014 (som nu ligger på fullmäktiges bord och kommer av allt att döma att vinna fullmäktiges bifall), dels vår motion om att ge alla barn och ungdomar möjlighet att skapa kultur. Vi kan inte låta bli att i sammanhanget också påminna om vår interpellation rörande kommunens behandling av Lilla Teatern, som klarlade att den uppsägning av Lilla Teatern som kommunen informerat om inte hade stöd i något som helst demokratiskt fattat beslut.

Slutligen: för att Mejeriet inte ska tro att dessa initiativ är tillfälligheter, utan en viktig del av vår politiska verksamhet, bilägger vi här också avsnittet om kulturpolitik i vår valplattform. Man kan förvisso ha synpunkter på brister och tillkortakommanden i denna, men vi har svårt att tro att någon i den kan spåra bristande engagemang i kulturfrågor.

Med vänliga hälsningar
Demokratisk Vänster
Ulf Nymark



I Lund för alla spelar kultur en huvudroll

Demokratisk Vänster verkar för att göra deltagande i en mångfald kulturaktiviteter möjligt för alla som aktiv utövare eller aktiv kulturkonsument.

Kulturens roll i staden och i dess planering
•
Se till att all stadsplanering präglas av ett kulturperspektiv!
• Bygg ett kulturhus där fria kulturverksamheter, kulturföreningar och kulturinstitutioner har en gemensam arena för möten med publiken och varandra!
• Vårda våra gemensamma konstverk - inför ett faddersystem för bevakning av skötseln av Lunds offentliga konstverk!
• Fortsätt arbetet med Mötesplats Väster och erbjud modellen i andra delar av Lund!
• Skapa ett forum för överblick och samordning av information om stadens mångfald av kulturaktiviteter!
• Medverka till att tillvarata, synliggöra och uppskatta det frivilliga kulturarbetet i Lund!
• Dela kultur- och fritidsnämnden, så att kompetensen koncentreras i specialiserade nämnder!

Utveckla och bredda kulturen i våra parker och på allmänna platser
• Finansiera, integrera och ge utrymme åt olika kulturella uttryck vid upprustning av parker, allmänna platser etc. i större utsträckning än hittills!


• Rusta upp våra parker till att bli lundabornas vardagsrum – i staden och i byarna!
• Mera vatten i stadsmiljön! – i parker och på torg.
• Gör 2014 till ett Parkkulturens år och ett Kultur i parkens år! (Motioner i maj 2008, oktober och december 2009, april 2010)
• Bevara våra koloniområden och utveckla nya i anknytning till ny bebyggelse!

Ge alla barn och ungdomar möjlighet att själv skapa kultur!
• Bygg ut Kulturskolans verksamhet – öppna den för alla som söker!
• Sänk Kulturskolans avgifter – knappa ekonomiska förhållanden får aldrig hindra barn och ungdomar från att lära sig att spela musik!
• Ge alla barn och ungdomar möjlighet att själva utöva, medverka och skapa kultur (musik, teater, dans, cirkus, måleri, skulptur etc), så att de får erfarenhet och en upplevelse av vad konst kan vara och tillföra oss alla i våra liv.
• Stöd föreningar och fria grupper i deras arbete med kultur (utövande och förståelse) tillsammans med barn och ungdom!
• Låt varje stadsdel och by få sin bygglekplats!

2010-09-09

Musik och tal på Mårtenstorget

Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget kl 11-12.
Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet har torgmöte kl 11-13.

Global Rättvisa

Valkompass om internationella frågor ska hjälpa väljaren att hitta rätt parti

Nätverket Global Rättvisa har lanserat en valkompass på nätet. Väljaren kan på www.globalrattvisa.nu jämföra sina åsikter i 14 frågor med riksdagspartiernas. Till skillnad från alla andra valkompasser fokuserar den på internationella utmaningar. Fokus ligger på den globala uppvärmningen, fattigdomsbekämpning, internationell handel och mänskliga rättighteter.
De katastrofala översvämningarna i Pakistan, Kina och Västafrika, liksom jättebränderna i Ryssland är en påminnelse om hur världen kommer att se ut om den globala uppvärmningen tillåts fortsätta. Extrema väderfenomen är en konsekvens som förutspåtts av FN:s klimatpanel.
– Många väljare oroas av tillståndet i världen och kommer säkert att låta partiernas åsikter i internationella frågor bli en viktig faktor i val av parti, säger Christin Sandberg från nätverket GlobalRättvisa.nu.
Flera politiska bedömare i dagspressen har noterat att omvärldsfrågorna kommit i skymundan i valrörelsen. Varken Fredrik Reinfeldt (M) eller Mona Sahlin (S) talade om klimatet och världshungern i sina sommartal. Nätverket Global Rättvisa Nu, som består av nära 40 organisationer och folkhögskolor, menar att det är olyckligt att det blivit så lite fokus på de internationella utmaningarna.
– Vår valkompass om de internationella frågorna fyller därför ett viktigt tomrum, säger Lena Kalmelid för nätverket. Vi vill ge väljarna en möjlighet att sätta sig in i partiernas politik för en rättvis och hållbar värld.

Johan Lönnroth på Newsmill

Ryktet om vänsterpartiets kommunism är betydligt överdrivet
”Jag blev nästan lite rörd när jag hörde unga vänsterpartister på årets partikongress i Gävle, de som skällde mig för att vara en ministerkåt ekonomist på partikongresserna 2000 och 2002, nu tala om budgetansvar och nödvändigheten av rödgröna kompromisser.
Det är begripligt att fantasilösa borgerliga ledarskribenter, i brist på all annan ideologisk spänning, jobbar på att väcka det gamla kommunistspöket till liv. Efter att ha stått under V-flaggor ett antal timmar på gator och torg i Göteborg tror jag inte att så många av "verklighetens folk" är särskilt mottagliga.”

Ur Liten katekes för underklassen

Vad är ekonomi?
En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete.

Vad kallas frukten av underklassens arbete?
Kapital

Kan kapital existera utan arbete?
Nej.
Ekonomisterna av överklassen säga nog att kapital är samlat arbete, men de akta sig väl för att säga vems arbete. De låta förstå att det är kapitalistens.

Varför stiger priset, när det är brist på en vara?
Därför att köpmannen begagnar andras nöd för att preja.

Vad kallas detta i överklassens ekonomi
Det kallas lagen om tillgång och efterfrågan.

Skrivet 1884/1885,
tryckt i Samlade Skrifter XVI 1913
August Strindberg

Borgarna sänkte kvaliteten i Lunds skolor
av Gunnar Stensson

Tisdagen 7/9 rapporterade Sydsvenskan att lärartätheten i Lund minskat efter införandet av den så kallade ”direkta skolpengen”. Fram till 2007 steg antalet lärare. Då tillämpades fortfarande den rödgröna skolpolitiken. Anders Almgren, S, var ordförande i Centrala skolnämnden och jag i Utbildningsnämnden. Mellan 2007 och 2008 sjönk lärartätheten från 9,4 till 8,9 per 100 elever.
Det var ingen överraskning. Lärare, föräldrar och elever insåg genast vilken standardsänkning den ”direkta skolpengen” skulle komma att innebära. Flera stora opinionsmöten för att stoppa den ägde rum vårterminen 2007.
Värst drabbades invandrarelever och barn till föräldrar med kort skolutbildning. Resurserna styrdes över till friskolor och skolor med akademikerbarn.
I en kommentar säger Klette: ”Skolpeng ger resurser efter behov”.
Det är en direkt lögn. Den direkta skolpengen följde eleven. Fördelningen blev helt mekanisk. Senare försökte man i omgångar rätta till den värsta snedfördelningen.
Klette erkänner dock att invandrarbarnen diskriminerats: ”Fördelningen räcker inte till de barn som har både utländsk bakgrund och föräldrar som är analfabeter”
Kan man inte spåra en attityd som gränsar till rasism i Klettes nedlåtande formulering? Men den är kanske röstvinnande.
Tyvärr ingår inte modersmåls-undervisningen i Lärarförbundets kriterier när de kvalitetsrankar skolorna i de svenska kommunerna. Lund fortsätter ändå att dala. I år hamnar kommunen på fjärde plats efter bland andra Arvidsjaur, som blev bästa skolkommun. Lomma blev nummer sex, vilket sannolikt också beror på kvalitetssänkningen i Lund. Eleverna från Lomma går ju i Lunds gymnasier.

Sänk markpriset för fler och billigare hyresbostäder
av Ulf Nymark

Fler hyresbostäder, billigare hyresbostäder, och allra helst små hyresbostäder. Det verkade alla partier vara överens om vid den debatt om hyresbostäder som Hyresgästföreningen i Lund anordnade härförliden. Och vilket parti skulle egentligen våga hävda motsatsen, dvs färre och dyrare hyresbostäder?
Men vad kan kommunen göra för att förbilliga byggkostnaderna? Demokratisk Vänster föreslår att kommunen ställer mark till förfogande på förmånliga villkor för den som vill bygga hyresbostäder.

Med förmånliga villkor menar vi att kommunen ska arrendera ut mark på långtidskontrakt (ett halvt eller helt sekel eller så) till en arrendeavgift nära noll kronor. Med andra ord ska kommunen inte sälja mark till marknadspris, utan upplåta marken mot tomträtt

Och visst ska det byggas fler små hyresbostäder. Problemet är att små lägenheter är dyrare att bygga, relativt sett, än större lägenheter. DV vill satsa på att det ska byggas både mindre och större lägenheter, bland annat tre- till femrumslägenheter, anpassade för studenter att dela på. Det blir billigare hyra och det blir ett mera socialt boende.

Fler åtgärder än sänkta markkostnader måste förstås till för att få ner hyreskostnaderna ännu mer. Framför allt fordras åtgärder från statens sida, inte minst på skatteområdet. Med vårt förslag om att nyttja tomträtt som verktyg för att få fler och billigare hyresbostäder - för ungdomar, för studenter, för hemlösa, för alla i bostadskön – är DV det enda parti som har ett konkret förslag om vad Lunds kommun kan göra för att få ner hyresnivåerna i nybyggda lägenheter. Och detta är ingen ”viljeyttring” – det är ett vallöfte!
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

DV-reservation i fullmäktige:
Nya klimatmål för Lunds kommun

Demokratisk Vänster reserverar sig mot fullmäktiges beslut i ärendet om nya klimatmål för Lunds kommun. Vi reserverar oss till förmån för vårt eget yrkande.
Beslutet, som bland annat innefattar målsättningen att utsläppen av växthusgaser i Lunds kommun ska minska med mint 50 % till år 2020, innebär att Lund, i motsats till Länsstyrelsen i Skåne län och till beräkningar för riket, låter den sektor som handlar med utsläppsrätter (dvs för Lunds del Lunds Energi) ingå i beräkningsunderlaget. Det gör det svårt att jämföra Lunds utsläppsnivåer med andra kommuner, med länet och med riket.

Att jämförelse omöjliggörs är illa nog. Värre är att beslutet att inkludera Lunds Energi i den samlade målsättningen för Lunds kommun – vilket alla partier utom DV var eniga om – innebär att den sektor som i princip redan beslutat om åtgärder för att nedbringa sina usläpp med mer än 50 % till år 2020 bär upp större delen av hela kommunens minskning. I sin tur innebär detta att den stora potential för utsläppsminskningar som finns inom den sektor som alltsedan 1990 kontinuerligt har ökat emissionerna, transportsektorn, inte utnyttjas. (Energisektorn har i motsats till transportsektorn successivt minskat sina utsläpp).

Hade kommunfullmäktige följt DV:s förslag och satt upp en separat målsättning för Lunds Energi (vars utsläpp till å 2020 skulle kunna sättas till nära noll) och samtidigt sätta upp målsättningen 50% minskning till år 2020 för övriga sektorers samlade utsläpp, skulle möjligheterna till emissionsminskningar i transportsektorn fullt ut kalkylerats. Lund hade med andra ord fått en ambitiös målsättning som hade möjliggjort att Lund åter tagit en plats i täten av kommuner som arbetar mot klimatförändringen. Den borgerliga majoritetens beslut leder inte kommunen till denna framskjutna position, vilket inte heller S, V och MP förslaget hade gjort om fullmäktige beslutat enligt dessa tre partiers förslag.
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster

Uppdatering: Fågellivet vid dammarna
av Gunnar Stensson

Svanparet har fostrat fram 4 stora svanungar, som de paraderar med i strikt formation. Den ensamma svanmamman som lever i ett fritt förhållande med Mårten gås har en unge, fader okänd. Sothönsen dominerar. Gräsänderna betar de gröna algernas små blad. Vagabonderande storskarvardyker efter fisk. Minst tre par stora hägrar svävar över det oroliga vattnet. Nyligen har enstaka viggar anlänt. I år försvann tornseglarna tidigt från Klostergårdens höghus och från dammarna, men i morse såg jag en stor flock ladusvalor jaga insekter över Höje å. En vithalsad skäggdopping dök plötsligt upp.
När hösten och frosten kommer återvänder stora grupper bläsänder, brunänder, gäss, viggar och andra sjöfåglar från Nordkap och Kolahalvön.
Vattnet som släpps ut i dammarna är höggradigt renat. De bakterier som kan finnas kvar dödas snabbt av solstrålningen. I den bortersta dammen, som utgör slutstation, har vattnet badkvalitet och är betydligt renare än åvattnet. Det innebär att halten kväve och fosfor i ån nedanför reningsverket är lägre än ovanför. Detta lärde jag vid ett studiebesök på reningsverket i söndags.

Kulturtips

Handen på Hjärtat: Andreas Söderlund LIVE
På Babel 10 sep kl 20. Läs mer

Babel 2-års jubileum feat. Theo Parrish
På Babel 11 sepr kl 23. Läs mer

Elektra av Strauss
Direktsänt från Kungliga Operan. Biograf Spegeln 11 sep kl 19.30 Läs mer

Celia Linde & George Mihalache
Rytmiskt och briljant, magiskt och förföriskt på klassisk gitarr och cimbalom! På Palladium 11 sep kl 15. Läs mer

Historisk vandring med Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. Lör 11 sep kl. 15:00
Ons 15 sep kl. 17:15 Läs mer

Akiliko (Burkina Faso)
Mjuka rytmer, sång och traditionella melodier på balofon och slagverk, 12 sep kl 19 på Kong. Läs mer

Amalie Malling, piano
På Palladium 12 sep kl 15. Läs mer

Brunst - Wies Bloemen (Holland) & Turnékompaniet
Höst med vårkänslor. Dansstationen på Palladium 14 sep kl 19.30. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 14 sep kl. 16. Ons 15 sep kl. 16
Läs mer

XPSD - Kenneth Kvarnström
På Lunds Stadsteater tisdag 14 september kl 19. Läs mer

0,00017‰ -Illusionsbygget-
Teater Foratt ger två produktioner med valet som utgångspunkt separerade av Bastionens Valvakan. 0,00017‰ -Illusionsbygget- inför valet och kort därefter 0,00017‰ -Champagne & gravöl-.
Ons 15 sep kl. 19. Tor 16 sep kl. 19
Läs mer

Oslipat Grå 1
Samhällstillvänd och nyanserad humor för stolt medelklass. På Tangopalatset 15 september kl 20. Läs mer

Zac & Lina The Sweden/Sahel Session
Senegal och Mali möter Sverige,
15 sep kl 19.30 på Kong. Läs mer

Stanza 16/9
Höstens första Stanza blir en unik afton där en rad poeter och musiker särskilt för denna kväll möter varandra och framträder tillsammans på scen. På Inkonst 16 sep kl 20. Läs mer

The Buckaroos
På S:t Gertrud 16 sep kl 20. Läs mer

ZOEMBIENT
Teatermaskinen återkommer med en föreställning eller fyra meditationer på gränsen mellan liv och icke-liv, en resa in i vår tids zoembienta tillstånd, med manus av Johan Jönson, på Inkonst 16-17 sep
kl 19. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Pessimisten av Sven-Hugo Mattsson

Den senaste Sifomätningen var nog den sista spiken i den kista som innehåller mina döda förhoppningar om en ny regering. Denna, sittande, förfärliga regering som dragit isär samhället. Löntagare mot pensionärer, löntagare mot sjuka och arbetslösa. Alla som redan innan låg har fått det sämre. De som lever singel med barn har fått det sämre. Vi har den tredje borgerliga regeringsperioden, av tre möjliga, som uppvisar högre arbetslöshet än när de tog över.
En annan orsak till min pessimism är det låga förtroendet för Mona Sahlin och Lars Ohly. Det vore överraskande om Mona Sahlin, med det låga förtroendet hon har, blir statsminister.

Ekonomin
Finanserna är i god ordning, till skillnad från tidigare borgerliga regeringar. Räntan är låg, många tycker nog att det är Anders Borg förtjänst att det nu finns ett utrymme för reformer. Ekonomin växer kraftigt, det är inget jag imponeras av, men det ger poäng i valet. Har ni förresten märkt att arbetslösheten nästan inte alls sjunker trots en tillväxt vi sällan sett tidigare. Ändå finns en air av att det blå gänget är bra på jobbpolitik, fan tro´t. som redan doktor Relling sa.
En ytterligare orsak till pessimism är att vi har en allt större och allt rikare medelklass. Det finns helt enkelt inte någon arbetarklass eller arbetarrörelse, utom PRO, att luta sig mot. Löntagarna, de flesta medelklass, har fått haft goda löneökningar och fått stora skattesänkningar. Dessa utgör en god majoritet av de röstberättigade. Pensionärerna har visserligen fått en särskild och relativt högre skatt, men de flesta pensionärer verkar ändå rösta blått.
Å andra sidan saknar de rödgröna en hel del skarpa frågor. Inget löfte om lägre arbetstid, inget löfte om att stänga atomkraftverk trots elöverskott, inget löfte till garantipensionärer om att höja deras pensioner. Inget löfte om att ökad jämställdhet genom att utöka pappamånaderna i föräldraförsäkringen. Så vitt jag ser finns inget löfte som minskar skillnaden mellan könen.

Självmål
Lägg till självmålet med att Lars Ohly ses som kommunist. När Maud Olofsson säger att hon inte sätter sig i en regering med en kommunist tar hon poäng. Taktsikt är det helt rätt och det vore tjänstefel att inte påpeka att Lars Ohly betonade att han är kommunist vid sitt tillträde. Lägg till att andra ledande Vänsterpartister kallar sig kommunister.
Så får vi återigen den trista, men helt riktiga debatt, som ständigt följde C-H Hermansson och Lars Werner på grund av deras resor till diktaturerna i öst.

Ljus i tunneln
Finns det då inget ljus i tunneln? Jodå, hela bollen är rund så allt kan hända. En chans är väl att Kristdemokraterna och/eller Centern inte klarar fyraprocentspärren. Nu är det inte säkert att ens det räcker. Men en rödgrön vinst samtidigt som KD åker ur vore manna.
I Lund har vi Carolina Nordbeck, FP, som gett girigheten ett ansikte. Jag hoppas verkligen att det får politiska konsekvenser. Heja Sydsvenskan!
Nä, nu skall jag ut och dela ut valfoldrar, på Vildanden bland annat. Tog ni den? Sen blir det valboden och så appellmöte på lördag. Ge järnet är min uppmaning till er med hjärtat till vänster. Fast inte kan jag säga att adrenalinet pumpar.

Into Eternity av Gunnar Stensson

”Sverige ska åter bli en ledande kärnkraftsnation” skriver folkpartiministrarna Jan Björklund och Tobias Krantz tillsammans med E.ON Nordics vd Jonas Abrahamsson i DN. Debatt 6/9.
”Kärnkraften behövs – för klimatets och jobbens skull.” Det är budskapets kärna.
Det är söndagskväll. Låg sol över fasader och tak. Tomma gator. Aktörerna i lördagens politiska föreställningar har lämnat spelplatsen.
Dokumentären om Onkalo, den finska slutförvaringsanläggningen, har just kommit upp på Kino. Ljusen släcks. Vi störtar ner i en 100 000 år djup tidsbrunn.
I Onkalo förvaras det finska kärnavfallet. Att Finland bygger ut kärnkraften är ett viktigt argument för kärnkraftsivrarna i Centerpartiet och Folkpartiet.
Med två rösters övervikt drev regeringen den 17 juni igenom förslaget att slopa förbudet mot nya kärnkraftsreaktorer.
I 100 000 år måste kärnavfallet förvaras. Det är en obetydlig tidsrymd jämfört med de fyra, fem årsmiljoner människan existerat, för att inte tala om de årsmiljoner under vilken den fossila energin lagrats.
100 000 år. Förvaringen av kärnavfallet tvingar oss att överväga hur lång denna tidsrymd faktiskt är. En meter är hundra centimeter. Om varje cm är tusen år har det gått fem cm sedan pyramiderna byggdes. För 2 cm sedan föddes Jesus. Industrisamhället uppstod under 1700-talet. Det bygger på fossil energi. Under vad som på tidsaxeln motsvarar 2 millimeter har vi förbrukat oljan och en stor del av den övriga fossila energin. Kan kärnkraften bli vår nya energikälla?
De män och kvinnor som ansvarar för säkerheten i Onkalo tvivlar. De påpekar att om kärnkraften skulle ersätta den fossila energin skulle det behöva byggas 3 kärnkraftverk om dagen. Uran är en ändlig energikälla. Efter något århundrade tar den slut, precis som oljan. Brytningen är ytterst miljöfarlig. Det finns redan flera hundra tusen ton kärnavfall och mängden ökar i snabb takt.
De funderar över möjligheten att återanvända kärnavfallet. Det skulle innebära att stora mängder än mer dödsbringande plutonium alstras.
Djupt nere i den finska urbergsskölden ligger bergrummet. När det om hundra år fyllts med kärnavfall, förseglas anläggningen med ett tjockt lager cement.
Men kärnkraftsexperterna oroar sig. Ingen kan förutse vad som kommer att ske uppe på jordytan. Vi har upplevt två världskrig. Är ett kärnvapenkrig otänkbart? Om 60 000 år förväntas nästa istid. Kan man garantera att den inte åstadkommer sättningar i urberget.
Ska vi varningsmarkera avfallsanläggningen så den blir synlig för all framtid? Eller ska vi gömma den så att den för alltid blir glömd? Kan vi i så fall vara säkra på att framtidens människor inte hittar den? De katastrofer som kan drabba människorna före eller efter nästa istid kan innebära att de måste börja om från början. Kan vi över huvud taget kommunicera med dem över 100 000 år?
Med astronomiska mått är 100 000 år en kort tid, men inte med mänskliga. I den tidsbrunnen försvinner vi, inte bara som individer utan också som civilisation. De kinesiska terrakottasoldater som inger en så hisnande känsla av kontakt med den äldsta kinesiska kulturen ligger bara 2 cm bort på vår hundratusenårsaxel. Avfallet är farligt under femhundra gånger längre tid. Hur långt sträcker sig vårt kollektiva minne?
De ansvariga i Onkalo är väl medvetna om sitt ansvar. Men det gäller bara Finlands lilla andel av kärnavfallet. Vad sker i resten av världen? USA, Israel, Pakistan, Iran?
Till slut ropar vi varningar direkt till våra efterlevande bortom 100 000 år: ”Gå inte in! Där inne bor döden. Den syns inte, den känns inte, den luktar inte. Men den finns. Gå inte in!”

P.S. Angela Merkel och liberalerna i den tyska regeringen förlängde i måndags tillståndet för de gamla tyska kärnkraftsanläggningarna med åtskilliga år. Världen blir farligare.

49 öre av Sven-Hugo Mattsson

Häromdagen såg jag på en ekonomidebatt i SVT. Där fanns ett inslag som nog var det slarvigaste, okunnigaste och mest vinklade jag sett. En av programledarna började inslaget med att konstatera att bensinpriset den dagen var 12.58 och det var ingen tvekan om att hon tyckte att detta var dyrt med tanke på den tårdrypande film som sen följde, (vinklat). Jag menar, är 12.58 dyrt? Bensinen skall pumpas upp, transporteras och raffineras, sen skall macken ha sitt. I priset måste ju också ingå att vägar byggs och underhålls, åtminstone de vägar som skapas enbart på grund av bilismen, samt kostnaden för den mark som måste köpas in. Så moms på det precis som allt annat vi konsumerar. Lägg till det att den kodioxidhöjning som de rödgröna föreslagit är just en koldioxidskatt i en värld där vi vet att växthusgaser ger stora skador. Skador som kostar oss därför att vi har ett ansvar att skicka bistånd till, som exempel, Pakistan nu.

49 öre
En film i inslaget började med att vi fick se en man, runt 40 år, som pendlade 24 mil fram och tillbaka till jobbet varje dag, jo ni läste rätt. Jag visste ju vad som skulle komma, man jag hann tänka: ”stackars människa”, hur kan vi skapa ett samhälle där någon tvingas sitta tre timmar i en bil för att nå sitt jobb”. Till saken hör att han var ensamansvarig, varannan vecka, förälder till två tonårsdöttrar, som så klart har rätt till sin fars tid. Hur hinner man med sitt liv med de premisserna när man är borta för att jobba halva dygnet?
Men det var ju höjningen på 49 öre som var ”problemet”. Till saken hör att de rödgröna också har föreslagit att milbidraget för att ta sig till jobb med bil skall höjas från 18:50 till 20:00 kronor. Det innebär att just den här personen, under de förutsättningar vi fick se, blir mer än väl kompenserad för 49-öringen. Detta påtalade Ulla Andersson, V, men det gick knappast fram. Jag menar att det var okunnigt av programledarna att inte redovisa detta.
Låt mig, för undvikande av missförstånd, påpeka att det finns många som är i stort behov av bilen, för att ta sig till jobb där kollektivtrafiken inte räcker till, där vardagen är stressig nog med att hämta lämna barn, handla och så vidare. Men de flesta har trots allt råd med höjningen och blir alltså just för resor till jobb kompenserade. För de som lever på marginalen är en höjning så klart tuff men då skall man också komma ihåg att ekonomin blir bättre för utsatta grupper om de rödgröna vinner valet.

Minst 40 kronor
Filmen med mannen som pendlade 24 mil, från Örnsköldsvik till Umeå, var ju inspelat i förväg och redaktionen borde ha reagerat på följande. Han påstod att bilen kostade honom minst 40 kronor per mil. 40 kronor per mil stämmer säkert för de bilister som kör genomsnittligt mycket, runt1500-2000 mil per år. Mannen här körde 24 mil om dagen i ca 200 dagar, alltså drygt 5000 mil om året inkluderande det han kör i övrigt. Om man slår ut de fasta kostnaderna på så många mil blir det knappast 40 kronor milen, snarare 20-25. Detta borde redaktionen kollat upp, slarvigt. Det finns en annan orimlighet i påståendet om minst 40 kronor per mil. Säg att milbidraget kompenserar honom med drygt fem kronor per mil, då skulle kostnaden bli ca 35 kr/mil. Han skulle alltså ha en bilkostnad på minst 175.000 om året, ca 15.000 per månad. Fan tro´t som redan gamle Ibsen sa.

Kollektivtrafiken
En annan tanke som rann upp var, finns det ingen kollektivtrafik så han kan åka med och kanske kunna koppla av på vägen. Bara någon dag senare såg jag att Botniabanan invigdes, Botniabanan når just Örnsköldsvik och Umeå. En annan fråga med utgångspunkt från detta att det nästan alltid är problemen för bilister, där avstånden är stora. Vad gör de som inte har någon bil som inte har den flexibilitet som bilen innebär. De som inte har råd med bil, de som inte får köra bil, de som inte vill ha en bil. Varför tar man sällan/aldrig upp problemet med den som tvingas ta jobb 12 mil från bostadsorten och kanske inte har en vettig kollektivtrafik

Pakistan
Filmen i det här inslaget kunde lika väl handlat om de översvämningar vi har sett i sommar i Pakistan, eller de våldsamma bränderna utanför Moskva. Eller hur återuppbyggnaden av New Orleans ser ut. Eller öknar som breder ut sig. Eller presentation av de forskningsresultat, som kommit på senare tid, där man tror att Västantarktis smälter fortare än man tidigare trott. (Vad händer om Östantarktis börjar smälta?) Eller ett reportage från Maldiverna som är väldigt utsatt, just pga att landisar smälter.
Då hade vi fått en debatt som gäller verkliga problem, inte det I-landsproblem som 49 öres höjningar av koldioxidskatten innebär för de absolut flesta i vårt skyddade land. Det hade varit vinklat det också, men det hade varit ett U-landsproblem och ett riktigt problem man hade tagit upp.

2010-09-02

Händer på torgen 4/9

Idrotten i centrum
Det kommer att vara femkamp mellan de politiska blocken mellan 10 och 12, och Vänsterpartiet kommer att representeras av Angelica Svensson och Demokratisk Vänster i Lund av Martin Stensson. Kom och heja på de rödgröna!

Valdebatt på Stortorget
Sydsvenskan anordnar sin stora lokalpolitiska debatt på Stortorget. Deltagare från V blir Hanna Gunnarsson och från DV deltar Sven-Bertil Persson.

Musik och tal på Mårtenstorget
Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget kl 11-12
Demokratisk Vänster har torgmöte kl 12-13.

Debatt - Bygg 600 hyreslägenheter/år i Lund nästa mandarperiod!

27 000 unga vuxna saknar egen bostad i dag i Lund/Malmö. Många äldre som idag bor i villa och vill flytta till en lägenhet behöver tillgång till hyreslägenheter.
Hyresgästföreningen i Lund bjuder in politiker och allmänhet att diskutera den bostadskris som har uppkommit i Lund. Genom denna debatt vill vi öka trycket på politikerna att göra något konkret åt den bostadspolitik som förs idag. Vem bygger för framtiden?
Den bostadspolitiska debatten äger rum lördagen den 4 september i Folkets Hus lokal i källaren kl. 15.00 – 17.00.

Klostergårdsskolan samlade in 7000 till Pakistan

Bakom loppisborden satt barn mellan 7 och 12 med sina föräldrar och sålde leksaker och begagnade kläder. Det var så det gick till på Klostergårdsdagen.
Coop bjöd på surströmming och doften låg tung.
KLOK, Klostergårdens kulturförening sålde böcker.
Den stora överraskningen var Adoté från Togo. En sång- och dansman med stark utstrålning och stor generositet. Han skapade glädje i en hel timme.
Sedan kom Röda Kapellet och då samlades habituéerna.
Gunnar Stensson

En tanke om det otänkbara av Gr

Av opinionsmätningarna att döma kommer borgarna tyvärr att fortsätta regera landet, och det med egen majoritet.
Inte kul. Men värre ändå är om Sverigedemokraterna kommer in och blir vågmästare, men med det borgerliga blocket störst.
Det har spekulerats mycket om vad som händer då. En stor koalition M + S?
Mera troligt är nog att Reinfelt börjar förhandla med Miljöpartiet. Aktuella uttalanden av Maria Wetterstrand kan tolkas i borgerlig riktning. Svenska Dagbladets ledarsida har också gissat på en sådan utgång.
Det finns en sak som talar för en sån uppgörelse. De rödgröna har ju lovat mer till spårtrafiken om de vinner, och främst då som statligt stöd till kommunala spårvägar. Men M är också just ett spårvägspositivt parti. Det är de, som i opposition mot till exempel S, driver frågan om innerstadsspårväg i Stockholm. Likaså har moderater varit pådrivande om spårvägar i Malmö.
Nu upprepar Mats Helmfrid (M) löftet om spårväg redan 2014 i Lund, och det oavsett om staten hjälper till eller ej – däremot förutsätts stöd från regionen. Och till råga på allt sägs nu att spårvägen kan utsträckas ända till Tetra Pak, som en första etapp på vägen mot Staffanstorp.
Ett generöst M-bud till Mp om stöd för spårväg skulle alltså inte vara impopulärt i det egna partiet. Men varifrån skulle pengarna komma? Jo, dels kunde Förbifart Stockholm skjutas upp. Dels kunde M svälja den beska karamellen och höja skatten på bensin och diesel. För Anders Borg torde den karamellen inte vara alltför besk. När nu bilarna blir allmänt bränslesnålare uppstår det stora hål i statskassan.
Fast konvulsioner i Mp blev nog oundvikliga. Vi har nyss sett dem här i Lund, där den åt höger lutande Anders Ebbesson tvingas leda ett vänstersamarbete som han inte gillar. Ryktet säger för övrigt att det var Karin Svensson Smith som kom med hälsningen från Stockholm till Mp-Lund om att partiavdelningen måste gå i takt med rikspolitiken.

Falskt försäljningsbeslut av Ulf Nymark

Under sensommaren kunde tidningarna rapportera att Lilla Teatern nu var tvungen att flytta för att kommunen skulle sälja huset Stortorget 1.
Demokratisk Vänster tycker rent principiellt att kommunen inte ska sälja ut fastigheter i stadskärnan och därmed driva upp hyresnivåerna i centrum. Vi vill också värna Lilla Teaterns verksamhet och utvecklingsmöjligheter.

Radner: Jovisst, huset ska säljas
I en interpellation till Kultur- och fritidsnämndens ordförande Holger Radner (FP) tog DV upp frågan om lokalsituationen för Lilla Teatern. Jodå, Radner bekräftade i sitt svar vid fullmäktiges augustisammanträde att förvaltningschefen informerat Lilla Teatern om att huset skulle säljas och att verksamheten var tvungen att flytta till andra lokaler.
Men vem eller vilken instans hade fattat beslut om försäljning? Vem hade gett förvaltningschefen i uppdrag att informera om flyttning?

Inget beslut om försäljning!
Av fullmäktigedebatten framgick så småningom att ingen politisk instans hade fattat något försäljningsbeslut. Ingen politisk instans hade heller gett förvaltningens chef i uppdrag att informera Lilla Teatern om det icke-existerande försäljningsbeslutet, ingen av de styrande borgerliga partiernas politiker ville ta på sig ansvaret för förvaltningschefens agerande. Det finns alltså inget beslut om försäljning. Och av fullmäktigedebatten att döma finns heller ingen majoritet för en framtida försäljning av huset vid Stortorget.
Det finns all anledning att glädjas åt att det nu står klart att Lilla Teatern kan fortsätta sin verksamhet i nuvarande lokaler. Ändå återstår en rad frågor för det borgerliga styret att besvara. Bland de viktigaste torde följande vara:

Har borgarna bett Lilla Teatern om ursäkt?
Har Holger Radner klargjort för Lilla Teatern att man inte riskerar uppsägning och har han bett om ursäkt för de felaktiga uppgifter och falska alarm som förvaltningschefen lämnat?
Ämnar den borgerliga majoriteten klarlägga och redovisa bakom vilken skål och vägg den falska föreställningen om att sälja ut huset vid Stortorget har formats?
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

Plocka, plocka björnebär av Gunnar Stensson

Björn är inte hemma
Han är bort i kungens gård
och äter stekta vingar.
Brummelibrum, nu kommer jag och tar er!

Gammal lekramsa om allemansrätten.
Rättaren satt hos baronen och smorde kråset som belöning för att han höll efter björnbärsplockare och tjuvskyttar. När han kom tillbaka gällde det att springa.
Nu smyger björnbärsplockare i taggiga snår och letar efter stora, söta, svarta bär. Men mer sol och värme behövs!

Mesigt, mesigare, tuffast av Ulf Nymark

I förra veckan hölls kommunfullmäktiges första möte efter sommaruppehållet. Den på sikt kanske allra viktigaste frågan fullmäktige hade att ta ställning till var frågan om nya mål för minskning av utsläppen av klimatgaser.

DV-motion
Att frågan överhuvudtaget var uppe till behandling är resultatet av en DV-motion om just nya och skärpta mål för utsläppen. Motionen var uppe för beslut i fullmäktige år 2008. Nu två år senare hade de borgerliga äntligen lyckats få fram förslag till nya mål. Att fullmäktigebeslutet för två års sedan också – i enlighet med motionens förslag – ville ha fram nya vassa åtgärder struntade de borgerliga i.
Den borgerliga majoriteten förslag till fullmäktige var att Lund skulle ta som mål att minska utsläppen till år 2020 med minst 50% (jämfört med 1990). S, V och MP till 60%. Om en utsläppsnivå nära noll år 2050 var alla partier eniga.

Utsläppsrätter
DV ville också sätta minskningen till minst 50% 2020, men utgående från en helt annan beräkningsgrund än övriga partier. S, V och MP- förslaget, liksom borgarnas, räknade in vad som kallas ”den handlande sektorn”, dvs den sektor som handlar med utsläppsrätter, dvs konkret för vår kommuns vidkommande, Lunds Energi. DV yrkade på att man skulle använda samma sätt att räkna och mäta som länet och regionen – och för övriga de flesta kommuner. Detta bland annat för att underlätta jämförelser.
Det innebär att vi ville ha en särskild målsättning för Lunds Energi, en målsättning som i princip kan sättas till noll utsläpp år 2020. 50 % minskning utan ”den handlande sektorn” är betydligt tuffare mål än 60% med ”den handlande sektorn”.

Transporterna kommer lindrigt undan
Nu blev beslutet att Lunds Energis utsläpp skulle tas med i beräkningsunderlaget. Det värsta med det är i och för sig inte att det blir svårt att göra jämförelser med länet och med de flesta kommuner i övrigt. Det värsta är att det lägger en oproportionerligt stor del av kommunens minskade utsläpp på Lunds Energi som redan fattat beslut om åtgärder (kraftvärmeverket i Örtofta). Potentialen för minskningar av koldioxidutsläpp inom den sektor som nu ständigt ökar och som är mest problematisk, transportsektorn, kommer därför inte att tillnärmelsevis utnyttjas.

Två mesiga förslag
I praktiken är det ett mesigt mål som beslutats. S, V och MP förslaget är bara aningen mindre mesigt. Fast av debatten igår att döma är det tveksamt om företrädarna för 60%-linjen insåg det. Eller kanske var det just det de gjorde?
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

Kulturtips

PK Mahanandia - En Otrolig Livshistoria
lyssna på hans liv från kastlös i Indien som sedan cyklade från New Dehli till Borås för kärleks skull, 4 september
kl 14:30 på BioCentrum i Limhamn
Läs mer

Silver Mountain / Nostalgica
Konsert med legendariska Silver Mountain som återförenas för denna spelning. Kultförklarade pga sin kompromisslösa "True Metal" som satte Malmö på världskartan. På Pildammsteatern lördag 4 september kl 19:30.
Läs mer

The Cavern Beatles
På Palladium 4 september 19.30
Läs mer

THE MORE OF US THERE ARE, THE FASTER WE WILL REACH OUR GOAL:Janez Janša, Janez Janša, Janez Janša
En dokumentär performance om identitet och identifikation, namn och namnbyten av den slovenska performancekollektivet Maska, på Inkonst 7 september kl 19.00
Läs mer

Historisk vandring med Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 08 sep kl. 17:15
Läs mer

Konokone
Säsongstart med Sångfåglar från Mali, 8 september på Kong
Ons 08 sep kl. 19:30
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 08 sep kl. 16:00
Tor 09 sep kl. 16:00
Läs mer

Handen på Hjärtat: Andreas Söderlund LIVE
På Babel 10 september kl 20.00.
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Äntligen! av Lucifer

Valkampanjen i år är lite väl glättad med alla skattesänkningar och duttande med vallöften. Det var liksom andra tag på 70- och 80-talen. Skånepartiet/Herslow stod utanför Systemet och bjöd på brännvin och Sydsvenskan finansierade Medborgerlig Samling. Jag minns ett härligt möte på AF som avslutades med att alla fick med hem en burk Åbergs Kaffe och en paket Pågens småkakor.

En rå pust från det förflutna
Vi är nog många som betraktat Skånepartiet som näst intill uträknat och nu mest föremål för studier i politisk sociologi. Så plötsligt, som en rå pust från det förflutna, dumper det ner i brevlådan en valförsändelse från Skånepartiet med en bild av Mona Sahlin i burka.

Adrenalinet rinner till och man känner att man lever efter versen ”Öknens lag, fru Toblerone, skall ej rå i ETT FRITT SKÅNE”. I övrigt hetsas det mot Ilmar Reepalu som uppges ha förstört Malmö.
Mitt favoritcitat lyder: ”Skånepartiet avlägsnar ISLAM inte med våld utan genom bearbetning av individerna med information för omvändelse och avläggande av befriande trosbekännelse exempelvis ’Jag tror på Skåne och inte på ISLAM, skål!’ varvid skålen utbringas i någon alkoholdryck.” Och visst är det en igenkännandets glädje när man hittar den gamle specerihandlaren Franzén från Röstånga på andra plats på valsedeln.

Politiska entreprenörer
Man kan säga att Herslow egentligen bara går några steg längre än vad borgarna redan gjort genom Mats Odell och Sven-Otto Littorin som talade om Tobleronepolitik i riksdagen för några månader sen. Och hetsen mot Reepalu känner man också igen, från Sydsvenskan, om än i annat ärende. Och när man jämför Herslow med Sverigedemokraterna så är det som att han talar klartext där Sd numera håller igen.. I Peterson-Stigendal-Fryklunds bok ”Skånepartiet”, oumbärlig i analys av högerpopulismen, myntas begreppet ”politisk entreprenör”. Det är vad Herslow var och han måste väl nu ha kastat in sina sista pengar och hoppas att de kommer tillbaka som partistöd.
Politiska entreprenörer är också vad Sverigedemokraternas ledning måste kallas. Fyra välutbildade killar i prydlig kostym, tidigare studiekamrater i Lund, leder partiet . De håller sig för goda för Herslows vulgariteter, åtminstone i talarstolen, och utesluter gamla nazister. Men de är inga dumhuvuden och de har hittat sin fråga. De har vidgat horisonten och viftar inte med den skånska flaggan utan den svenska. I partiprogrammet står de för en högerpolitik och de skulle under andra omständigheter ha kunnat rymmas på moderaternas högerflank. Talet om vågmästarparti är vilseledande – Sverigedemokraterna är ett högerparti.
Men huvudnyheten är alltså: Herslow is alive and kicking. Nu vill jag lyssna på Kal P Dahl och Edvard Persson.

Det småborgerliga Lund
Sign. Grr. och jag tycks vara eniga om att det är nostalgiskt-reaktionärt att sörja det gröna planket på Kyrkogatan (se förra VB). När jag skrev om det hade jag i tankarna en gatubild från Elsa Beskows ”Tant Brun, tant Grön…” , och det var just småstaden Lund (i Beskows fall Sigtuna) jag tänkte på. Jag fick oväntat medhåll av standup-artisten David Batra som i en intervju inför härvarande humorfestival talade om Lund som utpräglat småborgerligt. Men planket var förstås en anakronism. Det finns fler i Lund. Såvitt jag har förstått finns det en stark önskan hos en del yngre vänsterpartister om att byta ut de besvärliga gatstenarna som uppges skaka sönder icke blott bilar utan även cyklar. Javisst, asfalt är tidens lösning.
Men åter till planket. När jag nu kollar Elsa Beskow finner jag att planket inte är grönt utan brunt! Alltså, lita aldrig på gamla minnen, det var inte som man tror. Hur som helst har nu kyrkan anpassat sig till moderna tider och de tyska turisterna kommer nu alltså som Grr skriver få ”ett värdigt mottagande”.

Lund, partiernas vagga
En sak till. Grr skriver om tre nyanser av grönt. Jag vill då erinra om att Miljöpartiet (som i stort sett startade i Lund) började med att sätta sig in i det kommunalpolitiska arbetet. Flera av oss vänsterpartister bjöds in att tala i deras studiecirklar. De tyckte som vi, pionjärer som Kjell Dahlström och André Richelieu, i de demokrati-, miljö- och trafikfrågor vi pratade med dem om. De menade att vår typ av opinion skulle kunna samla fler vid valurnorna om det fanns en möjlighet för folk att instämma utan att de skulle behöva rösta på socialister. De fick nog en del av våra tidigare röster när de ställde upp och i någon mån också aktivister. Det ska bli spännande att se hur Miljöpartiet i Lund kommer att utvecklas efter inströmningen av tidigare folkpartiröster. Tove Klette i Sydsvenskan torsdag ger sitt svar: ”om det blir en oklar situation i Lund kan vi tänka oss att ta kontakt med Miljöpartiet och det lär ju bli lättare nu med Anders Ebbesson i ledningen.”
Ja, vi får se.

Vad hör till historien? av Gunnar Stensson

Jan Guillou publicerade för några månader sedan Ordets makt och vanmakt där han berättar om ”sitt skrivande liv”. I DN:s positiva recension kallades den ”en journalistikens och det offentliga samtalets historia från 1960 till idag”.
Sedan kom spionanklagelserna..De ledde till ett journalistpris och en lång infekterad debatt.
Kanske var Jan Guillous träffar med sovjetagenter helt irrelevanta. En berättelse behöver ett tydligt perspektiv. Men det kan vara intressant att notera hur berättarperspektiv och förutsatt kunskap påverkar urvalet av fakta.
1973 var ett centralt år i Jan Guillous offentliga och privata liv. Det var då han gjorde den insats som kan kallas historisk: IB-avslöjandet och dess efterspel. Men det hände mycket annat.
Hösten var osedvanligt dramatisk, i Sverige som i världen. Den 11 september störtade general Augusto Pinochet Chiles president Salvador Allende. Och mördade honom. Tusentals chilenare avrättades på stadion i Santiago. En svensk tv-fotograf filmade mordet på sig själv.
USA orkestrerade kuppen. Milton Friedmans Chicagogossar gnuggade händerna. Den nyliberala marschen mot ekonomisk och ekologisk katastrof inleddes och belönades med ekonomipriset..
Som om inte det var nog utspelade sig samtidigt det så kallade Norrmalmstorgsdramat, direktsänt i TV dag för dag och timme för timme. Och kung Gustav VI Adolf avled.
En valkampanj pågick också. Ungefär som nu. Ingen minns den.

Vad minns vi?
Jan Guillou nämner varken Chile, Norrmalmstorgsdramat eller tronskiftet. Naturligtvis förutsätter han att händelserna är bekanta. De utgör kontexten till hans egen historia. Riksdagsvalet noterar han i förbigående eftersom IB-affären påverkade det, om än aldrig så lite.
En episod i historien om IB-avslöjandet är det Vietnam-möte i Akademiska föreningen som arrangerades av Lunds FNL-grupp den 21 oktober. Mötet ingick i ”Vietnamveckan”.
Jag minns att vi satsade på en stor solidaritetsfest för att samla in pengar till FNL. Saigonjuntan var på defensiven. USA var besegrat och höll på att dra tillbaka sina trupper. Situationen kan jämföras med dagens i Afghanistan.
Nå, vi samlade in ett antal föremål till auktionen. Karin som jag är gift med vävde en trasmatta. Så fick vi veta att Jan Guillou var villig att medverka som dragplåster på mötet. Vi blev lättade. Efter flera års solidaritetsarbete fanns det alltid en risk att ett stort upplagt möte skulle resultera i en total flopp. Allmänhetens intresse var i avtagande och aktivisternas arbetsvilja höll på att slockna. Maoisterna i SKP var kritiska mot Vietnams beroende av Sovjetunionen och ville satsa på Pol Pots Kampuchea.
Överst i allas medvetande var kuppen i Chile. FNL-gruppen hade någon vecka tidigare – eller var det någon vecka senare? - genomfört ett stort Chilemöte med chilenska gäster och marxisten Baran från den ansedda amerikanska vänstertidskriften Monthly Review. Skådespelerskan Lena Granhagen sjöng. Mötet ägde rum i Svaneskolans nybyggda aula.

Hundrakronorsäpplet
Jan Guillou, ännu mycket ung, var sedan IB-affären i maj samma år en celebritet i vänsterkretsar. Han hade ju avslöjat statens och det socialdemokratiska partiets spionage mot FNL-grupper, Palestina-aktivister, vänstersocialdemokrater, vpk,. skp och andra vänstergrupper
Det hade nu gått flera månader och vi trodde knappt att han hade några nyheter att tillföra. Det hade han inte heller.
Mötet blev dock ingen flopp. Stora salen var fullsatt. Visst, Jan Guillou briljerade och hyllades. Men det viktiga var auktionen. På kort tid såldes allt det vi med möda och uppoffringar samlat in. Karins trasmatta gick för 100 kronor. Ett hyggligt belopp på den tiden. Vi insåg att vi hade kunnat sälja mycket mer.
Auktionsförrättaren grep till slut ett äpple i en skål och ropade ut det. Jan G såg chansen att sätta en effektfull slutpunkt och ropade in äpplet för hundra kronor. Applåder. Vi räknade pengarna. Mer än förväntat. Beppo var nöjd när han skickade dem till pg 400499. Karin irriterades av den där sista gesten som hon tyckte förringade de andra gåvornas värde.
Vi pratade en del om det och det är därför jag minns det ganska triviala mötet.
Men Jan Gullou gick för att sova över hos skp-aren Peter Larsson.

Tillslag i gryningen
I gryningen kom säkerhetspolisen. Den morgonen förvandlades Jan Guillou från skicklig vänsterjournalist till tragisk frihetshjälte av rent operamässiga dimensioner.
Under det följande året utvecklade sig gripandet till en av de största rättsskandalerna i Sveriges moderna historia. IB-avslöjarna Jan Guillou och Peter Bratt sattes i fängelse för spioneri. Misstroendet mot de ledande socialdemokraterna fördjupades ohjälpligt av Olof Palmes hätska angrepp mot de båda fängslade. Efterkrigstidens starkaste vänsterrörelse gick definitivt förlorad för socialdemokratin.
Tragedin var Olof Palmes och det socialdemokratiska partiets. Socialdemokraternas röstandel i (det glömda) valet sjönk ett par procent till cirka 43. Vpk ökade till något över 5.
På sikt var IB en tragedi för hela vänstern. Först nu är såren, kanske, läkta.
De två följande valen vann borgarna. Kjell Östberg beskriver hela processen i sin stora Palmebiografi. Somliga citat från debatterna 1973 och 74 förekommer i exakt samma form i Östbergs bok som i Guillous.
Om allt detta skriver Jan Guillou vältaligt och utförligt i Ordets makt och vanmakt.
Men när han beskriver sin insats på FNL-mötet den 21 oktober som något i stil med Lenins ankomst till Finlandsstationen misstar han sig. Det var en välgörenhetstillställning.

Det förrädiska minnet
Jan Guillou är mycket medveten om hur förrädiskt minnet är. Han diskuterar problemet flera gånger. Ofta slås han av häpnad över att dokumenten ger en annan bild än hans eget minne. Då håller han sig till dokumenten. (Jag måste tillfoga brasklappen att jag just nu inte har några dokument att stödja min minnesbild från den 21 oktober med. Det är bara det med äpplet och trasmattan. Korrigeringar och tillägg är välkomna.)
Jag läste Ordets makt och vanmakt i första hand på grund av spionanklagelserna mot Jan Guillou. Jag ville ta del av hans version. Sidorna hör till de sämsta i boken. Men det står helt klart att anklagelserna är ogrundade.

Peak Oil 3 av Erik Kågström

I mina tidigare artiklar om Peak Oil (VB 100611 och 100618) har jag påtalat den tystnad som massmedia och regeringar iakttagit när det gäller den kommande bristen på billig olja. Det är dock uppenbart att det bakom lyckta dörrar förs samtal och görs överväganden i denna för mänsklighetens framtida öde viktiga fråga. Jag har nämnt att den amerikanska krigsmakten uttryckt farhågor för att en oljebrist kan bli aktuell under de närmaste åren. Ett dokument som nu cirkulerar i den tyska blogosfären visar att även den tyska krigsmakten visat intresse för frågan. Det rör sig om en läcka från avdelningen för framtidsstudier vid Bundeswehr Transformation Center, en tankesmedja med uppgift att förutse den tyska krigsmaktens framtida uppgifter. Författarna, under ledning av överstelöjtnanten Thomas Will, drar sig inte för dramatiska uttryck när det gäller att beskriva de händelser som kan bli aktuella när man inte längre kan förvänta sig fortsatt tillgång på billig olja. Rapportens autenticitet har bekräftats av personer i regeringskretsar men man har framhållit att det är fråga om ett utkast som ännu inte slutgiltigt redigerats i försvarsdepartementet.

I rapporten räknar man med att Peak Oil inträffar omkring år 2010 och att förändringar som är av betydelse för Tysklands nationella säkerhet kommer att inträffa 15-30 år senare. Man tror på ett sammanbrott av global ekonomi och handel. Även nationellt kommer det att bli mindre av marknad och mer av planerad ekonomi med ransoneringar och styrd allokering av viktiga produkter. Den politiska demokratin kan hotas då ideologiska och extremistiska alternativ kan få vind i seglen.

Oljan kommer att för en tid vara den dominerande politiska maktfaktorn i världen. Allt mindre olja kommer att säljas via marknaden och alltmer enligt bilaterala avtal mellan enskilda nationer. Det får implikationer som för Tysklands del bland annat innebär att man måste föra en mera pragmatisk utrikespolitik än hittills. När det gäller landets förhållande till Ryssland måste man acceptera Moskvas utrikespolitiska mål även om det skadar förhållandet till Polen och andra östeuropeiska stater. Tysklands tidigare oreserverade stöd för staten Israel måste också omprövas så att relationerna med Saudiarabien och Iran kan förbättras.

Det är uppenbart att staten Israel kan komma i kläm i en kommande global oljekraftmätning. Man undrar om Obama kan utnyttja detta förhållande i de pågående fredssamtalen.

Den tyska försvarsmakten har tydligen (liksom jag) tagit intryck av de pensionerade geologer som stått för alarmismen när det gäller Peak Oil. Men att det skulle dröja 15-30 år innan läget blir allvarligt är nog en smula optimistiskt. Den dag inte bara vetenskapsmän utan en kritisk massa av ekonomer, politiker och journalister inser att fortsatt global ekonomisk tillväxt inte längre är möjlig, då kan katastrofen komma ganska snabbt. Den ekonomiska politiken bygger på och förutsätter krediter och förväntningar om tillväxt.

Ett alternativt appelltal av Gunnar Stensson

Det stod en skäggig karl med blöta byxor vid fontänen på Mårtenstorget. Hans skånska var svårbegriplig. Kanske bröt han på danska. Hans namn var Palm. Troligen var han en pensionerad grundskollärare. Det var ganska banalt. Han sa inget som jag inte hört förr. Somligt hade han missförstått. Men på något sätt var hans svada intressant. Så jag tog och spelade in vad han sa:

”Politik begriper jag mig inte på.
Det jag har i huvudet nu är inte politik utan ormbunksskogar. Varför det då? Jo, för under ett par hundra miljoner år låg de där i solen och lagrade energi som till slut blev olja och kol.
Och sedan, för 200 år sen, började vi utnyttja den energin. Ni vet, den industriella revolutionen. Men nu är håller den fossila energin på att ta slut. Så gott som. Det gick fort.
Jag menar den egyptiska civilisationen bestod ju i femtusen år. Ska vår ta slut efter bara 200 år? En blinkning i faraos öga.
Det talas lite om alternativa energikällor. Sol, vind och vatten. Men är det seriöst? Fortfarande täcks 80 procent av vår energiförbrukning av olja, kol och gas. Och vi förbrukar mer olja än nånsin förr!
Att bränna olja är ju inte bara ren energi. Det har bieffekter. Det där som kallas växthuseffekten. Om jag har fattat rätt förstör den våra livsbetingelser. Det tycker jag nästan att jag kan se med egna ögon.
Jag menar. I somras var det 34,5 grader varmt i Lund, varmast nånsin. I Ryssland var det 40 och skogarna brann runt Moskva. Idag är det lika varmt i Portugal och där brinner skogarna också.
Sen är det vattnet. Eller vattenbristen. I Afrika och Mellanöstern är det så hett och torrt att vattnet håller på att ta slut. Staterna krigar om det. Mer än en miljard människor saknar rent dricksvatten. Vad ska dom ta sig till?
En miljard lider av ren svält.. Vad är en miljard? Är miljarden som törstar samma miljard som den som svälter? Miljontals klimatflyktingar är på marsch. Vi slåss med dem i Medelhavet och längs Mexikos gräns. Det är något vi borde tala om
Konstigt nog orsakar hettan inte bara torka utan också översvämningar. Se på Indien, Kina och förstås Pakistan. Och New Orleans. Och vi hade ju stormen Gudrun.
Världshaven då. Dom är väl stora nog att dränka det mesta. Icke! Inte vårt avfall. Det finns en jättelik yta i Atlanten som kallas ”Plasthavet”. Dit har vindar och strömmar fört en oändlighet av plastavfall, som ju tillverkats av olja.
Gott om fisk? Nej, haven håller på att bli utfiskade. 70 procent av fiskbestånden runt Europa är utfiskade. Och Östersjön är på väg att bli ett dött hav.
Samtidigt blir haven större. När vattnet blir varmare utvidgas det. Isarna i Arktis och Antarktis smälter. Vattennivån stiger.
Jag var på den lägsta punkten i Lunds kommun i morse. Där var grönskan kolossalt frodig. Där lagrades verkligen solenergi som vi kan utnyttja. Om 200 miljoner år.
Lägsta punkten? Det är där Höje år rinner över kommungränsen till Lomma. Jag räknar med att Öresunds vattenlinje kommer att ligga ungefär där om något årtionde.
Det borde vi väl tala om?
Om jag har fattat det rätt lever vi på bekostnad av våra barn och barnbarn. För första gången ser det ut som om nästa generation får det sämre än den föregående.”
Han gjorde en paus. Jag trodde att han hade slutat. Han tog upp en ölburk ur en kasse, öppnade den, tog en djup klunk, strök sig om munnen med baksidan av handen och fortsatte oförtrutet:
”Det måste ju gå att göra något åt det. Bygga ut vindkraft och vattenkraft till exempel. Kanske använda äkta hästkrafter. Minska konsumtionen. Reparera sånt som går sönder. Man kan laga mycket med ståltråd och tape. Leva enklare. Men det kräver förstås planering. Och samarbete.
Sånt borde vi tala om. Men det gör vi inte. I stället resonerar vi så här: Vi minskar skatten och vi höjer bidragen för att vi ska få konsumera mer och för att efterfrågan ska växa så att alla får jobb så att vår BNP växer..
På mig verkar det som om vi är helt fel ute. Vi förbrukar knappa resurser för att producera och konsumera skräp som blir avfall som förgiftar land och vatten.
Visst måste det vara ett fruktansvärt öde att vara tvungen att försörja sig genom att slösa bort åtta timmar av sitt liv varje dag för att producera skräp som gör jorden till en sämre plats att leva på. Det ödet delas av många. Det kallas visst arbetslinjen. Sånt borde vi tala om.”
Han tystnade lite poänglöst. Från bänkarna framför Konsthallen hördes spridda applåder.

2010-08-26

Information på torgen

Demokratisk vänster har torgmöte på Mårtenstorget lördagen den 28 augusti kl 12-13. Valboden på Stortorget är öppen kl 10-13 på lördagar. Måndag-fredag är valboden öppen kl 11.30-13 och kl 16-17.30.

Augustifesten på Klostergården

Söndagen den 29 Augusti
Program:
11: Helgeand. Gudstjänst och kyrkkaffe 12: Klostergårdsskolans loppmarknad för Pakistan
13.30: Sång och dans. Klostergårdsskolans elever uppträder
14.30: Afrikansk musik och dans med föreningen UBUNTU, ABF
15.30: Konsert med Röda Kapellet

Läs mer

Till minnet av julimorgnarna

Detta måste ha varit en av dessa tidiga morgnar, som det finns i juli, nya, utvilade timmar, då det överallt händer något oöverlagt. Luften och dess kylighet gör skuggan klar och solen till ett lätt, overkligt sken. Det finns inga huvudsaker i trädgården: allt är överallt, och för att ingenting försumma måste man vara i allt.
Rainer Maria Rilke i Malte Laurids Brigge. (Rilke var en tid gäst i Borgeby slott.)

Det finns ett liv efter valet!

Det vore så roligt om just du kommer till Fagerstas stora "power-meet" som vi nu arrangerar för tredje gången och som varit både välbesökt och uppskattat.
I år är det dags den 6-7 november.
Ur programmet kan nämnas:
"Rödgrönt samarbete valet 2010 - och sedan då?"
Valresultatet ur storstadsperspektiv: Olav Fumarola Unsgaard. Övriga landet då? Stig Henriksson.
V Fagersta: "hur vi vann ännu ett val” alt ”Varför det gick åt helvete i Fagersta"?
Välkomna!
Stig Henriksson, kommunalråd

Läs mer

Kulturtips

The Beauty of Fear - or the desperate search to learn how to live
Den svensk-brasilianska gruppen Quarto Physical Theater ställer frågor kring den mänskliga naturen i en levande konstellation av dans, teater, video och musik.
Inkonst 27-28 augusti kl 19.00.
Läs mer

TRICKS/TRICKS/TRICKS - YACHT (US)
Babel 27 augusti kl 19.00.
Läs mer

Bollywood: Jaan-E-Mann
Film på Biocentrum i Limhamn. Visas t o m 31 augusti.
Lör 28 aug kl. 17:00
Läs mer

Quarto Physical Theatre - Performance + Kreativt Möte
Kreativt möte med Quarto Physical Theatre, två olika workshops: Bakom Kulisserna och LAB "Tid och Repetition", 29 augusti på Inkonst kl 12.00 och 15.00.
Läs mer

ARMADILLO & PANELSAMTAL
Tis 31 aug kl 18:00 (filmen börjar 18:30) på VICTORIA (S. Förstadsg 18).
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 01 sep kl. 16:00
Tor 02 sep kl. 16:00
Läs mer

SINGSANG, LUGNET OCH INKONST PRESENTERAR STOLT OMAR SOULEYMAN (SYRIEN/SUBLIME FREQUENCIES)
På Inkonst 2 september kl 20.00
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Kampanj för en rödgrön regering 2010

Några av våra läsare gav oss ett tips om den här webb-platsen som vi gärna delar med oss av.
Läs mer på www.vitartillbaka.se

Vitartillbaka är en nätverksorganisation som oberoende av de rödgröna partierna arbetar för en rödgrön valseger

Vitartillbaka tar inte ställning mellan de rödgröna partierna utan är helt inriktad på att åstadkomma ett regeringsskifte

Vitartillbaka arbetar genom att på denna webbplats publicera material som kan användas för att störta alliansregeringen

VB vill speciellt framhålla ett tips från sidan för de som inte hinner läsa hela boken just nu mitt i valrörelsen.
"De välunderbyggda analyserna i boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett är av stor betydelse för valet. Att på olika sätt bidra till att sprida deras analyser och slutsatser, som är tunga argument för den rödgröna alliansen, är därför ett viktigt bidrag i arbetet för ett regeringsskifte den 19 september.
LO och Karneval förlag har gjort en 16-sidig sammanfattning av Jämlikhetsanden som kan beställas som broschyr (självkostnadspris 6 kr/styck!!) eller laddas hem som pdf-fil."

Handlingsförlamning av Gunnar Stensson

Bordläggning. Ännu en gång har Fritidsnämnden skjutit upp byggandet av fritidsgården ”Träffpunkt Klostergården”. De nedslitna, dyra, ”tillfälliga” paviljongerna som stått i parken i snart tio år blir kvar minst ett par år till. Byggplatsen vid Kyrktorget gapar tom.
Personalen suckar. Klostergårdens fritidsområde har slagits samman med Järnåkra. Ledning i Järnåkra. Ökade arbetsuppgifter. Otjänliga lokaler. Neddragningar. Friställningar.
Tjänstemännen i Servicenämnden häpnar. Byggbeslut, finansiering, avtal, ritningar - allt klart. Ett beslut återstod: att bevilja två miljoner till driftskostnaden. Det var mer än Kultur- och Fritidsnämnden orkade med. Utlagda pengar kastas i sjön.
Klostergårdsborna skakar på huvudet. Föreningarna som ingår i samarbetsorganisationen ”Träffpunkt Klostergården” (ABF, Synskadades förening, Byalaget, Klostergårdsskolan, Klostergårdskultur m fl) drar djupt efter andan. Hos nuvarande majoritet har Klostergården ingenting att hämta.
Höststormen tilltar. Valet närmar sig.
Gunnar Stensson, Klostergårdens byalag

Brytpunkt i Pajala av Lars-Anders Jönsson

I fredags, för en vecka sedan, fick gruvprospekterarna i Northland Resources grönt ljus av gränsälvkommissionen för gruvbrytning och anrikningsverk i Pajala kommun. En myr vid Kaunisvaara förvandlas då till ett dagbrott med längd 2 300 meter, bredd 900 meter och djup 360 meter. Gruvan sägs då ge 350-400 anställda jobb. Det enda som nu återstår är slutförhandlingar kring finansieringen. Lönsamheten bygger på den ökade efterfrågan från Kina som gett högre priser. Start beräknas ske i oktober månad.
Pajala kommun har befolkningen minskat de senaste 56 åren. Redan nu har planerna på gruva en positiv effekt. För första gången ser man en liten befolkningsökning.
Sedan finns det ytterligare fyndigheter från Pajala mot Anttis. Även om gruvnäringen inte kan räknas som en bransch med högt teknikinnehåll så ger den otvivelaktigt mycket jobb och rena exportintäkter. Inget i produkten har ju importerats. Råvarutillgångar i norr visar sig än en gång bidra med stora intäkter till svensk ekonomi. Det är inte för inte som röster höjs om självständighet från storstadsregionerna i söder.

Det gäller att rädda Alhambra av Gunnar Stensson

Förlaget Alhambra befinner sig i kris efter en mångårig förtalskampanj. Den bröt ut när förlaget publicerade den amerikanske professorn David Ray Griffins kritik av den officiella rapporten om 9/11 och ställde sig i spetsen för 9/11-sanningsrörelsen i Sverige.
Förlaget ger nu ut ännu en bok av Griffin,. WTC 7 och dess mystiska kollaps.
Torbjörn Elenski har 2009 i DN, Kalla Fakta och Debatt anklagat Griffin för att vara antisemit och revisionist. Alhambras bokförläggare Hesham Bahari skriver: ”Dessa svepande anklagelser kom som en chock för Griffin som författat en bok tillsammans med en judisk rabbin samt själv vigt sin egen dotter till hennes blivande judiske make.”
Kampanjen riktas mot ett förlag som publicerat Naguib Mahfouz, Adonis, Ibn Khaldun, Noam Chomsky, Teilhard de Chardin, Jacques Berque och Fernand Braudel.
Oavsett hur man uppfattar den s k. sanningsrörelsen är det viktigt att försvara yttrandefriheten och stoppa försöken att kväva ett litet förlag som är en omistlig förmedlare av framför allt väsentlig arabisk litteratur.

Tre nyanser av grönt av Gr

Ni har väl noterat de om stormfanor eller katamaransegel påminnande flaggor som nästan alla partierna har hissat utanför sina valbodar på Stortorget? Med en stor partilogga på?
I måndags var vi, några musikanter, just på Stortorget, fast i Helsingborg. Vi spelade intill sådant ett segel. Det intressanta var att det var smyckat med inte bara en logga utan tre: Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets, räknat både uppifrån och efter partiernas representation i kommunfullmäktige.
Valstugan vi stod utanför var också gemensam. OK, egentligen Socialdemokraternas, men de andra oppositionspartiernas representanter fick också söka skydd i den mot blötan. Och vad mera var: strax innan hade de tre partierna presenterat ett gemensamt kommunalt valmanifest. Utöver de individuella partimanifest som också finns. Där vi särskilt fäste oss vid Mp:s vision av en industrifri strand i södra Helsingborg, det vill säga en återgång till läget före 1902 när Kopparverket flyttade dit.
Men vad har partiet emot närproducerat när det gäller koppar, metallen som färgar sina föreningar gröna?

Tänk om …
Där är jag alltså undrande inför Mp Helsingborg. Desto mer impad är jag över deras insats som samarbetsingenjörer. Det framgick tydligt att de har spelat en nyckelroll i det gemensamma uppträdandet.
Så är det som bekant inte i Lund. Där ska S, V och Demokratisk vänster uppträda tillsammans på Lunds gårdar tillsammans med Röda Kapellet under valrörelsens tre sista veckor. Önskemålet var att Mp också skulle finnas med men deras ledningsgrupp sa nej.
Ni såg nog i tidningarna att Rolf Englesson plötsligt bestämt sej för att inte söka nytt förtroende som partiföreträdare för Mp. Han skyllde på barn och jobb och bedyrade att det inte fanns några meningsskillnader mellan honom och Anders Ebbesson. Mådä.
Det är avhoppade vänsterpartister som numera framgångsrik leder Mp i Helsingborg. Gör tankeexperimentet att Bondeson, Henningsson, Mattsson, Nymark, Persson, Sonnby-Borgström, Stensson, Theander och andra inte hade bildat DV utan gått in i den lokala Mp-avdelningen. Med sin politisk-organisatorisk rutin och förmåga hade de naturligtvis snabbt tagit ledningen i partiföreningen, och då hade Lundapolitikens vänstersida sett rätt annorlunda ut. Förutom att Mp-Lunds miljöprofil varit vassare än vad den nu är.

Ett litet grönt staket
(med vita ränder?)

Sign. Lucifer sörjde i förra numret det borttagna gröna planket i Kyrkogatan.
Jag ger honom fullständigt rätt i hans antydda självinsikt att detta är en nostalgiskt-reaktionär ståndpunkt. Plank är en sinnebild för den svenska småstadsidyllen. I den genrens apoteos, ”Fridas visor”, talar som bekant Birger Sjöberg längtansfullt om ”Rådmans plank och popplarna därinne”.
Inte för att jag fattar vad de tyskarnas turistbussar gör utanför Lunds domkyrka. Hemma, i till exempel Worms, har de den äkta medeltida varan. I Lund är tornen, södra tvärskeppet och en hel del annat en produkt av 1800-talet. Sevärt för svenskar och möjligen också för danskar, fast de har ju en fullgod ersättning i Viborgs domkyrka.
Det ska erkännas att korets utvändiga kolonettrundel från 1120-talet är en stor skönhetsupplevelse. Men till kyrkans östra ände kommer sällan turistbussturisterna. De släpps direkt in i 1800-talet, kollar uret och ”jätten” Finn och köper ett vykort på utgående, eller tar ett par mobilbilder.
Som sagt, domkyrkan är överskattad. Men nu kommer turisterna ändå, och då ska de få ett värdigt mottagande. I en för det tredje årtusendet representativ byggnad med utställning och servering, en sån som ska resa sej bakom platsen för det skabbiga gamla planket.
Kanske kommer där även att finnas de gratistoaletter som Lucifer efterlyser.

Joakim von Anka i Svenstorp av Gunnar Stensson

Jorden du ärvde av Björn af Kleen beskriver en verklighet så extrem, att man inte trodde den existerade, åtminstone inte här och nu och i vår omedelbara närhet.
En viktig del av boken handlar om Björnstorp och Svenstorp, det fideikomiss där baron Nils Gyllenkrok enväldigt härskar efter beslut av socialdemokratiska regeringar och Lunds kommunfullmäktige.
Författaren bygger en stor del av berättelsen på en öppenhjärtig intervju med baronen.
Det är i maj 2008. ”Vårsolen lyser i kapp med höstrapsen. På slätten nordost om Lund ligger några av norra Europas största sammanhållna åkrar utslagna och lapar sol. Det är slående vackert för att vara en industri. Värdet av den här marken är inte abstrakt: Svenstorps och Björntorps godslandskap breder ut sig som den agrara motsvarigheten till Joakim von Ankas skinande pengabinge i Ankeborg. Man grips, liksom von Anka, av en lust att simma ut i denna våldsamt lukrativa evighet.”
Reportern blir mottagen av den 60-årige slottsherren och fideikommissarien Nils Gyllenkrok själv. ”Han är klädd i grå kostymbyxor, joggingskor och brun tenniströja med något jaktvilt på bröstet. Enstaka strån vajar på hans brunbrända framhuvud när han blandar ännu ett glas äppelcider och mineralvatten.”
När jordbruket i Sverige industrialiseras i slutet av 1800-talet sväller godset obehindrat för att utnyttja stordriftsfördelarna. Arrendatorerna avhyses och jorden läggs till huvuddomänerna. Årtiondena fram till 1910 ökar Svenstorp från 415 till 1066 hektar. De senaste decennierna har det ökat från 1200 till 2400 hektar. Dessutom äger baronen 140 fastigheter i Igelösa som han hyr ut.
När fideikomissnämnden 2005 skickar frågan om en förlängning på remiss blir gensvaret strålande positivt från alla instanser utom en. Landshövding Bengt Holgersson, S, pläderar för fortsatt fideikomiss. Lunds stadsantikvarie Björn Magnusson Staaf tycker det är viktigt för förståelsen av traktens historia att ”ägostrukturerna” på godset består.
I Lunds kommunstyrelse uppstår ändå viss splittring. Alliansen vill förlänga fideikomisset. Två socialdemokrater och en miljöpartist saknar egna ståndpunkter och vill därför skicka över stadsantikvariens mycket starka stöd för förlängning samt Tekniska förvaltningens stöd för ”fortsatt enhetlig och extensiv drift av jorden nordöst om Lund”. Men det finns en demokrat som sätter pinnar i hjulen.

Demokraten
Det är Mats Olsson. Författaren söker upp honom på hans tjänsterum på universitetet. Så här säger Mats:
-Norr om Lund hittar du de största sammanhållna jordegendomarna i norra Europa. Det är Björnstorp och Svenstorps fideikomiss. Det liknar ju en rysk kolchos. En enda stor åker. Och detta talar man om som ett kulturlandskap! I alla andra sammanhang vill staten och kommunen luckra upp landskapet. Jag skulle inte kalla detta för kulturlandskap. Snarare landskapsskövling. Den här typen av monokulturella landskap har skapats framför allt under 1900-talet. Tidigare var åkrarna brutna av diken och skogsdungar och betesmarker. Godset var uppdelat på arrendegårdar. Landskapet som det ser ut nu är inte historiskt. Snarare skulle man göra miljön en tjänst genom att dra ner på storjordbruket.

Feodalism i praktiken
Till godset hör Igelösa by. Med uppsagda arrenden är inte längre Igelösa någon bondby. När arrendena chockhöjdes tvingades arrendebönderna bort från gårdarna. Bengt Nilsson berättade om sin pappa som tvingades att lämna ifrån sig sin gård.
-Jag tycker det är synd, om man säger. För vi är en by. Men om man avlägsnar folket så blir det ingen by längre.
Sydsvenskans tidigare chefredaktör Jan Wifstrand bodde där en tid. Han berättar:
-När vi bodde där skedde en policyförändring gentemot hyresgästerna. Baronen skulle ha ut de gamla och bara ha rika människor. Vilket innebar en kreativ princip för hyressättning. Avtal gällde inte som i det gängse affärslivet. Ägaren tog sig friheten att när som helst höja hyran med en tusenlapp eller så. Givetvis var det mycket kännbart för många hyresgäster.
Ibland inspekterade baronen sina fastigheter.
-En intressant studie i socialt beteende. En god sed är ju att knacka innan man kliver in hos främmande. Här hade hyresvärden för vana att helt enkelt rycka upp dörren och klampa in.

Reflektioner
Jag kunde fortsätta att citera Jorden vi ärvde sida upp och sida ner. Intervjuerna med Nils Gyllenkrok och Mats Olsson fortsätter. Köp boken, den är nyutgiven i pocket!
Alf Hornborg skriver i Myten om maskinen om hur våra åkrars produktivitet bygger på näringsämnen och andra förbättringar som alla bygger på oljan. Vad händer när oljan tar slut efter att en period ha ökat våldsamt i pris?
Gunnar Lindstedt konstaterar i reportageboken Svart jord att det industriella jordbruket står för en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser (konstgödsel som innehåller kväve – regeringen har skattebefriat det -, diesel i maskinerna, olja i bekämpningsmedlen). Det utgör en av de värsta klimatförstörarna. Han menar att vi borde återgå till blandjordbruk.
Lite skrämmande är det när Hornborg spekulerar om en återgång till den s.k. fysiokratin som på sjuttonhundratalet betraktade jorden som den enda produktionsfaktorn som alstrade ett nettovärde. Sitter storgodsägarna på den enda rikedom som i längden lönar sig i en värld med ändliga resurser?
Undersåtliga lilla Lund ligger klämt mellan grevarna Wachtmeister och baronerna Gyllenkrok som äger eller ägt marken där bl. a. Klostergården, Sankt Lars och Nova ligger. När kommunerna ville utveckla vandringsleden längs Höje å var greve Wachtmeister förgrymmad. ”Jag ska minsann ringa till mina släktingar i Björnstorp”, hotade han. Mats Olssons forskningsområde har jag uppfattat som ”historiskt”. Det är i verkligheten aktuellt och högst politiskt.
Jag brukar vandra längs Trollebergs åkrar i Flackarp söder om Lund. Också där fördrevs bönderna och jordarna lades ihop. Tolvhundratalskyrkan rev man helt enkelt sedan man tvingat bort församlingen.
Göran Persson har sällat sig till feodalherrarna. Socialdemokratin har starkt bidragit till att fideikomiss-institutet lever kvar.

Borgarna vill öka biltrafiken – ny bilväg genom Höje ås dalgång av Ulf Nymark

”Vi vill öka biltrafiken i Lund, i synnerhet på Väster.” Det budskapet ger de fyra borgerliga partierna i ett beslut som fattades vid Tekniska nämndens sammanträde i förra veckan.

Medborgarförslaget
Nämnden hade att till kommunstyrelsen yttra sig över ett medborgarförslag från en grupp av boende vid Malmövägen, Fjelievägen och Fasanvägen. Förslagsställarna konstaterar helt riktigt att trafikbelastningen vid dessa gator sedan decennier är orimlig och leder till hälsovådlig belastning av buller och luftföroreningar, samt att gatorna också har låg trafiksäkerhet, är otrygga och otrivsamma.
För att råda bot på dessa missförhållanden föreslås gruppen av boende att det ska byggas en helt ny infartsväg från väg 108 genom Höje ås dalgång och kopplas på Åkerlund & Rausings väg fram till Ringvägen. Om denna väg byggs och restriktioner (hastighetsbegränsningar, fysiska hinder etc) införs på de tre nämnda gatorna så skulle boendemiljön förbättras, enligt förslagsställarna.

DV:s förslag – prioritera boendemiljö framför bilar!
I tjänsteskrivelsen från Tekniska förvaltningen påpekas att en sådan väg inte nämnvärt skulle avlasta de aktuella gatorna. Man konstaterar också att nya vägar regelmässigt leder till ökad trafik.
Demokratisk Vänster föreslog att nämnden skulle ta ett helhetsgrepp i en trafikutredning över situationen i väster och i söder. ”Syftet med en sådan utredning måste vara att påtagligt förbättra miljön i berörda bostadsområden”, heter det i förslaget. En sådan utredning måste enligt vårt förslag ha följande utgångspunker:
1. Bostadsmiljö och trafiksäkerhet prioriteras tydligt framför motortrafikens krav på framkomlighet, gena vägar och hög hastighet
2. Genomfartstrafik med motorfordon på bostadsgator måste minska
3. Kollektivtrafikens framkomlighet ska kunna vara oförändrad eller ökas
4. Yttre ringen och trafikplats Råby utnyttjas fullt ut för att avlasta bostadsgatorna
5. Buller ska i första hand åtgärdas vid källan
6 Utredningen tar utgångspunkt i den nödvändiga biltrafikminskning som eftersträvas i såväl LundaEko som LundaMaTs”

Enig opposition
S och V ställde sig bakom detta förslag (MP deltog inte i mötet). Mot oppositionens yrkande ställdes borgarnas förslag på att nämnden skulle ställa sig positiv till att det byggdes en ny bilväg – detta trots att den alltså inte minskar miljöproblemen vid förslagsställarnas gator. Vidare föreslogs från borgerligt håll att det skulle införas hastighetsbegränsning på Fasanvägen och Fjelievägen och eventuellt också förbud mot lastbilstrafik vissa tider på dygnet. De boende vid Malmövägen lämnades i de borgerligas förslag åt sitt öde.*
Oppositionens förslag röstades förstås ner av borgarna. I stället valde man alltså att uttala sig för ytterligare en kapacitetsförbättring i biltrafiksystemet – för mera buller, luftföroreningar och utsläpp av koldioxid.
Ulf Nymark
Demokratisk Vänster

* DV reserverade sig mot de borgerligas beslut. I den skriftliga reservationen påpekar vi att vi inte alls har något emot restriktioner för lastbilstrafiken. Men när detta förslag tillsammans med ett positivt ställningstagande till en ny bilväg ställdes mot vårt eget yrkande om en mera genomgripande och radikal trafiksanering röstade vi naturligtvis för vårt eget förslag. Dessutom framhåller vi i reservationen att lastbilsförare erfarenhetsmässigt i stor utsträckning struntar i förbud. Förbud måste åtföljas av fysiska hinder om det ska ge någon märkbar effekt.

Valaffischer

Det är inte som förr i valrörelsen, affischer och annat tryckt material är inte det som man satsar mest på längre. Därför vill vi peka på några bilder som vb-red fäst sig vid. De kommer från vänsterpartiet och bevisar sanningen att en enkel bild säger mer än (alltför) många ord. Bilderna nedan är omslag till små foldrar med text i så helt litar man inte till bildens makt.


Eftersom VB lever sitt liv i den avlyssningbara elektroniska världen så ligger den här oss varmt om hjärtat.


En smältande, möjligen gråtande, iskub.
Enkel, effektiv och vacker.
Helt enkelt lysande!