2010-10-28

Kulturtips

Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 29 okt kl. 19:30 Läs mer 

Conte d’Amour
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 29 okt kl. 19:00 Läs mer

Midnattsmässa med Bohren & der Club of Gores
En exklusiv midnattskonsert med det mytomspunna doomjazzbandet Bohren & der Club of Gore, på Inkonst 29 oktober kl 23. Läs mer

Semestersabotörerna On tour
På Palladium fredag 29 oktober kl 19.30 och lördag 30 okt kl 16. Läs mer

Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 30 okt kl. 19:00 Läs mer

Nordic (Sverige)
Mästerlig folkmusik med ung attityd, 30 oktober kl 20 på Kong. Läs mer

Pros & Cons Live - A capellashow i två akter
På Babel 30 oktober kl 19. Läs mer

Boris Godunov av Modest Mussorgskij
Direktsänt från The Met på KINO i Lund.
Sön 31 okt kl. 13:00, Repris Mån 01 nov kl. 18:00. Läs mer

Musikhögskolans symfoniorkester
På Palladium 31 okt kl 18 Läs mer

Classic Lounge: Barock i Guldfoajén
Fransk barockmusik blandas med recitation av litteraturvetaren Bengt Lewan, På Palladium 1 november
Mån 01 nov kl. 19:30. Läs mer

Africa Flash - AFRICA PARADIS
Filmfestival på Panora onsdag 3 november kl 18.30. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 03 nov och Tor 04 nov kl. 16:00
Läs mer

Orena tankar - Dorte Olesen
Ett syndarnas paradis. På Dansstationen, Palladium 3 nov kl 19.30. Läs mer

Teaterrepubliken öppnar apotek
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Ons 03 nov kl. 19:30. Läs mer

Teenage Riot
Det belgiska teatergruppen Ontroerend Goed är tillbaks på Inkonst med en föreställning om de mörka sidorna av att vara tonåring, på Inkonst 3-4 november
Ons 03 nov kl. 19:00. Läs mer

Mikael Wiehe
på Babel 4 november kl 20. Läs mer

Mary Gauthier
På Palladium 4 nov kl 19.30 Läs mer

Hela kulturcentralens program

2010-10-21

Vad ska vi göra med vänstern?

Trots finanskris, växande klassklyftor och en skenande klimatkris förlorar vänstern val i land efter land. Socialdemokratin krymper stadigt. Europa styrs  åter av borgerligheten. Samtidigt tar högerradikala partier plats i parlamenten.
   Är det fel på politiken? På förpackningen? På organiseringen?  Kanske på hela vänsterns världsbild? Och vad ska vi göra åt det?
   Vår panel diskuterar med varann och med publiken.
Medverkande:
Nina Björk, journalist och författare
Aron Etzler, chefredaktör Flamman
Klas Gustavsson, sociolog och författare
Andreas Malm, debattör och författare
Devrim Mavi, chefredaktör Arena
Örjan Nyström, författare och före detta LO-ombudsman
Måndag 25 OKTOBER 18.00–21.00 (Dörrarna öppnas 17.30)
Inkonst Teatersalongen, Bergsgatan 29 Malmö
Fritt inträde
Arrangörer: Efter Arbetet och ABF

Söndagspromenad

Gårdsvandring i Klostergården söndagen den 24 oktober klockan 14.
Samling på Kyrktorget.
Klostergårdens byalag arrangerar

Rätt skall vara rätt

Rättelse till min artikel:
Ibland måste man bara berätta
Jag skrev. ”Min mor var en av de tusentals polska kvinnor som i slutet av maj 1945 genom Bernadottes räddningsinsats fördes till Sverige.”
   Skall vara: ”i slutet av april 1945”. De ryska trupperna gick in i Ravensbrück den sista april och då återstod endast ett par tusen fångar kvarlämnade. Fångar som bedömts alltför svaga för att klara av den marsch till fots som övriga, främst ryskor, hade påbörjat.
Lars-Anders Jönsson

Citatet

En av gästerna vid årets skojiga valvaka i SVT var mysfarbrorn Bert Karlsson. Tillsammans med den hjärtekalle greven Wachtmeister staplade han ölbackar i början av 90-talet. Så småningom skaffade paret en pitbull. Hon hette Vivianne Franzén. Wachtmeister är idag rådgivare åt Jimmie Åkesson. ”Det ser illa ut. Ett Danmark där politiker av alla kulörer tävlar om att vara hårdast mot ´främlingarna´. Ett Ungern där judehatet är på marsch. Ett Frankrike som förföljer romer. Ett Holland där muslimhataren Geert Wilders avancerat till kungamakare. Ett Tyskland där en ledande politiker slår fast att det inte finns plats i för människor från ´främmande kulturkretsar´. Och i Sverige…Jimmie Åkessons troskyldiga blick och avtryckaren som kramas i mörka buskage.
Per Svensson, Sydsvenskan 21/10

Färre lärare i vinstdrivna skolor

Antalet lärare per elev är lägre i friskolor som drivs med vinstsyfte än i andra skolor, rapporterar Lärarnas tidning. Statistik från Lärarförbundet visar att det går 6,8 lärare på 100 elever i skolor med vinstkrav, jämfört med 8,6 i ideellt drivna skolor och 7,9 i kommunala skolor. Lärartätheten i Kunskapsskolan är 5,9. Den lägre lärartätheten riskerar att ge sämre kvalitet i skolan, anser Lärarfärbundets utredare. TT

Demokratisk vänster - det gröna vänsterpartiet av Gunnar Stensson

- DV tillkom i en speciell situation när kampen om kommunismen rasade i Vänsterpartiet, förnyare sparkades ut, partiet lokalt gjorde sig av med Veckobladet och det fanns förhoppningar om en riksomfattande alternativ vänsterrörelse. Sådan är inte situationen längre, förutsättningarna har förändrats, konstaterade en talare vid DV:s öppna medlemsmöte i veckan.
   I stället blev DV det mest engagerade gröna partiet i Lund och kom med fler miljöpolitiska förslag än något annat parti i fullmäktige, inklusive miljöpartiet som passiviseras av sin splittring.
   - Vi skulle kanske kallat oss Det gröna vänsterpartiet om vi bildats i dag, föreslog en kvinnlig talare.
   -Vi kan inte veta om ordet grön kommer att vara lika positivt i framtiden.
   -Åjo.
   -Men vi kan inte bara engagera oss i kommunala frågor i Lund. Vi måste också kunna ta upp frågor i rikspolitiken, särskilt när de har bäring på Lund.
   -Och så måste vi agera i solidaritetsfrågor och frågor om mänskliga rättigheter, ja, och miljöfrågor som ju ofta handlar om global solidaritet när man ser till konsekvenserna.
   -Vi ska fortsätta vår folkbildande verksamhet med föreläsningar och seminarier i viktiga frågor, och inte bara det, vi måste satsa mer på den.
   -Vi ska ta kontakt med Feministiskt initiativ! yrkade en man eftertryckligt.
Ungefär så gick debatten ett par timmar i den lilla partilokalen i Jespers gränd.

Afghanistan av Anders Davidson

Vi ser ännu en död soldat används som argument för att trupperna ska stanna... En galen politik som innebär att fler riskerar att dö, när Sverige låser fast säkerhetspolitiken vid Nato. Och som alltså inte heller hjälper Afghanistan.
   Ansvaret faller tungt. Statsministern uttalar sig i AB om det som skett. "Statsminister Reinfeldt om situationen i Afghanistan: De skyr inte våld." Vad menar karln? Talar han om talibaner eller svenska soldater, talar han om så kallad terrorism eller hotar han med vedergällning?
   I detta, som i andra krig, skyr ingen sida våld. Det är inte ett svenskt krig, de svenska soldaterna har inte där att göra. Ta hem dem då!
   Obama ska ta hem sina nästa år - hans ansvarslösa planer hotar svenska liv! Kan inte Carl Bildt ta honom i örat? Det är tur att sådana som Fredrik Malm... finns: "Utan vår närvaro kollapsar landet"
   De 500 svenskarna ska stanna, så länge de behövs... Till vad?

Somalia, Bush och Jimmie Åkesson av Gunnar Stensson

Somalia var på väg mot fred för några år sedan. De Islamiska domstolarna byggde upp samhället steg för steg. Deras ordförande hette Sheikh Sharif.
   Då såg Bush ett islamisthot. Han agerar snabbt. Upp med Sheikh Sharif på terrorlistorna!.
   2006. Etiopien invaderar Somalia. US Navy seglar till Mogadishu. De långskjutande kanonerna glöder. US Air Force bombar. Flyende människomassor jagas.
   Al Shabaab, en liten islamistisk sekt, ser sina extremaste misstankar bekräftade. Söker stöd från al Qaida.
   Invasionsarmén tvingas bort. Efterlämnar ett splittrat och förött Somalia.
   President Obama tar över. Rädda vad som räddas kan efter dumskallarnas regemente! Vad de har ställt till med! Först Afghanistan! Sen Irak! Och sen detta!
   Sheikh Sharif släpps ur kenyanskt fängelse. Terrorstämpeln avlägsnas. Alla västländer suddar i sina svarta listor. Han kandiderar i det somaliska presidentvalet. Vinner  med stor marginal. Det är han som ska göra´t.
   Nu leder han den somaliska övergångsregeringen med stöd av USA, EU och Afrikanska unionen. Soldater utbildas i Kenya. Svenska experter hjälper till.
   Men Sheikh Sharif har förlorat sin glans. Många ser honom som en svikare. Hans premiärminister avgår. Övergångsregeringen har inte ens kontroll över huvudstaden.
   President Bush ödelade Somalia, gav al Qaida fritt fram och spred islamofobin över världen.

Härom året anklagade en svensk åklagare en somalisk bank för att stöda terror. Hon förlorade processen.
För någon vecka sedan varnade SÄPO för terrorangrepp. Nån sorts. Nånstans. Kanske.
   Samma åklagare grep då chansen att åtala ett par somaliska 20-åringar. De hade pratat med Al Shabaab i telefon. Och avlyssnats. Åklagaren är optimistisk. Nu ska dom minsann fällas och utvisas.
   ”Islam är det största hotet mot Sverige sedan nazismen”, säger Jimmy Åkesson. Lätt att se vem (vilka) som gett honom idén. Inte konstigt att somliga väljare tror att han har rätt.

Moln som valar av Gunnar Stensson

Före soluppgången. Blå moln, tunga och kompakta som valar. simmande mot nordväst. I öster en svart molnbank längs horisonten.  Den kommer solen nog aldrig över.
   Men. Valarnas konturer målas roströda. Glimtar av starkt ljus reflekteras när vindmöllornas vingspetsar passerar cirkelns högsta punkt. Solen.
   Nu tänds strålkastarna över scenen. Färgerna mättas. Brunt, grått, rött, grönt, gult. Det rykande vattnet glänser och speglar blå himmel. Hundratals simfåglar flyter i spegeln. Valarna i väst bleknar och förtunnas.
   Skuggan framför mig är mer kompakt än de. Lång och svart. Jag stannar. Dit, till stenen där, når den. Hur långt? 33 steg. Tunn som en.skulptur av Giacometti.
   Framme vid bron. Snickarna färdiga med trätrappan uppför slänten söder om ån. Snyggt hantverk! Riktigt bra! Tidigare var det besvärligt att ta sig upp.
   Snart tar de itu med fågeltornet mitt emot, norr om dammarna. Väl placerat! Något att se fram emot.
   Unga och gamla, familjer och grupper promenerade och joggade här i söndags med kikare, kameror, stavar, hundar, cyklar och barn. Nu blir det fler. Roligt!

Bloggkommentarer

Att VB även finns i bloggformat gör att man kan kommentera artiklarna direkt. Denna vecka vill vi uppmärksamma två olika kommentarer. Den första är mer av rättelstyp och får svar direkt av artikelförfattaren. Den andra är av mer polemisk natur så här kan kanske både den apostroferade skribenten och andra känna sig manade att svara i kommande nummer.

Cecilia Alpstig har lämnat en kommentar till ditt inlägg Urbaniseringen av Sankt Lars-parken
Hej,
ser i din blogg att du nämner Kunskapsgymnasiet. Det finns inte någon sådan skola i Lund.
   Jag gissar att du förmodligen menar Kunskapsskolan som finns i S:t Larsparken i Lund? Om det är den skolan du menar så vill jag också tala om för dig att Kunskapsskolans aktieägare inte tar ut någon vinst utan att all vinst återinvesteras i verksamheten.
Vänliga hälsningar
Cecilia Alpstig
Informationschef, Kunskapsskolan

Hej Cecilia!
Det gläder mig att Kunskapsskolans aktieägare är så ansvarsfulla att de återinvesterar vinsten i verksamheten. Jag hoppas det är verksamheten i Lund som avses. Måtte de ta samma ansvar också i fortsättningen! Och inte sälja företaget till mindre generösa ägare!
   Jag ber om ursäkt att jag råkade kalla Kunskapsskolan Kunskapsgymnasiet.
Med vänlig hälsning
Gunnar Stensson

-------------------------------------------------------------------------------

Samuel har lämnat en kommentar till ditt inlägg Lars Bondestam och Eritrea
Typiskt gerillagroupien Stensson: erbjuder subtilt stöd för det i "grunden demokratiska" EPLF. Att tänka kritiskt, Stensson, har aldrig varit din starka sida, så varför pröva idag. Gå du vidare på din inslagna väg av opportunism och att apa vad du än hör från Asmara. Lidandet och orättvisorna ditt älskade EPLF åstadkommit i hela regionen behöver ändå inte du och dina nära känna av.

Kulturtips

Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 22 okt kl. 19:30 Läs mer

Between Silence and Stillness
På Palladium 9 okt kl 18.00 (premiär) och 22 okt kl 19.30 Läs mer

Conte d’Amour
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 22 okt kl. 19:00 Läs mer

Darko Rundek Cargo trio
På Inkonst 22 oktober kl 21.30.
Läs mer

Boris Godunov av Modest Mussorgskij
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö & KINO i Lund 23 oktober kl 18. Läs mer

Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer

Tangofest med orkester från Buenos Aires
Den argentinska tangoorkestern Orquesta Típica El Afronte kommer till Sverige för första gången, och spelar endast i Malmö. Orkesterns elva medlemmar presenterar sitt nya album och bjuder på dansbar tangomusik. Det blir även dansuppvisning under kvällen, i Ungdomens Hus 23 oktober kl 21
Läs mer

Teaterimprovisation
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer

Arditti Quartet
På Palladium 24 oktober kl 18
Läs mer

Elvis Presley – Blue Hawaii
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 25 oktober kl 19
Läs mer

Finanskris krasch boom bang! - Teaterrepubliken
På Bredgatan 3 i Lund tisdag 26 oktober kl 19. Läs mer

Hanggai
På Palladium 26 oktober kl 19.30
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
26, 27 & 28 okt kl. 16:00 Läs mer

Teaterrepubliken öppnar apotek
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Ons 27 okt kl. 19:30 Läs mer

Rapporter - Riksteatern
På Bredgatan 3 i Lund torsdag 28 oktober kl 19. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Kohandel över gränsen av Gr

Fördelningen av kommunala poster efter ett val lockar fram det sämsta hos politiska partier liksom hos kommunalpolitiker. Flamman berättar om Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Värnamo som var beredda att gå i teknisk allians med Sverigedemokraterna för att vinna uppdrag. Att det inte blev något av berodde inte på V utan på att Mp valde att i stället kohandla med borgarna. V-representanten verkar beklaga utgången. Med ett enda mandat var uppgörelse enda chansen att få en post. Att även Sd skulle ha fått en extra politisk plattform var inget avgörande hinder.
   I Lund har vi fått läsa om Anders Ebbesson (Mp) som var sugen på att med borgarnas stöd bli kommunalråd på Socialdemokraternas bekostnad. Inte första gången som hans falang inom partiföreningen gör det valet. För åtta år sen bytte man mot V till sej en rådspost i utbyte mot ordförandeplatser i tunga nämnder.
   Nu är det inte Anders som bestämmer på egen hand, och partiets förhandlingsdelegation anförs av den andra tendensens ledare, Rolf Englesson, som vill hålla fast vid det rödgröna samarbetet. Det är inte heller första gången som deras konflikt bryter ut i offentligheten.

Mp Lunds stora problem
är dock inte den inre splittringen utan dess allmänna svaghet. Den åsikten framfördes på det lokala Vänsterpartiets utvärderingsmöte nu i veckan. Och den svagheten drabbar hela det rödgröna blocket eftersom det bara var Mp som hade möjlighet att ta flera mandat från borgarna. Att Demokratisk vänster, S och V inte hade det visas av att förlorade eller endast ökade marginellt i lokalvalet trots att deras valkampanjer var mycket vassare och framför allt att de varit så mycket aktivare under hela mandatperioden. När det gäller just miljö- och klimatinitiativ har Dv varit framfusigare vilket Mp-are villigt erkänner. Men Lundaborna tycks lockas av Maria Wetterstrand även i kommunalvalet.
   Omvänt tycks de inte lockas av Lars Ohly. Ordet ”sänke” användes inte i mötesdiskussionen men låg i luften. Elakast var kommentaren: ”Kommuniststämpeln i pannan på Lars Ohly håller på att blekna
men han har fått en töntstämpel i stället.” Vilket syftade på hans tevesända frieri och hans under hela valkampanjen mekaniska leende vilket bådadera sågs som beordrat av informationschefen Jenny Lindahl Persson.
   Ohly förklarar i veckans Flamman att han är beredd att stanna på sin post. Av mötet att döma har han numera inget starkt stöd i Lund, något som kanske kommer att visa sej på partidistriktets kommande höstkonferens. Den ska i övrigt diskutera regionpolitiken som inte heller ser särskilt munter ut för partiets del. Färre poster, fortsatt allians mellan borgare och Mp. Utförsäljningen lär fortsätta trots den nyss uppdagade skandalen med en privat vårdenhet i Malmö.

Lenin hade rätt
Ja, Ohly bör avgå. Glansen kring den rimligaste efterträdaren Jonas Sjöstedt har väl falnat lite men partiets framgång i hans valkrets Västerbotten (där det nu är starkare än i det gamla fästet Norrbotten) vittnar om fortsatt personlig attraktionskraft.
   Det hindrar oss inte från att rekommendera läsning av Ohly, i det ovannämnda numret av Flamman. Hans analys där av borgarnas framgångar går djupare än det rutinmässiga gnället om borgerliga massmedier och lyckade stölder av begrepp som ”arbetarparti”. Han understryker hur framför allt bostadsmarknadens privatisering har gett många ett handfast materiellt intresse av fortsatt borgerlig politik och hur arbetsmarknadspolitiken skapat skikt av löntagare som inte upplever några starkare behov att organisera sej fackligt. Och han sätter in tendenserna i ett europeiskt sammanhang, visar hur den svenska säregenheten är på väg att utplånas.
   Det är en i sina outtalade slutsatser djupt pessimistisk text. Men det är inte för sin pessimism och klarsyn som Ohly bör träda tillbaka. Att framhärda med att kalla sej kommunist var en dumhet men att ha läst Lenin är inte fel. Man känner igen dennes resonemang om hur småägandet alstrar konservatism, ja reaktion.
   Är vänsterns sista hopp att klimatkrisen ska göra oss egendomslösa?

Visionsfri ”vision” om kollektivtrafiken 2020 av Ulf Nymark

Det har blivit högsta mode inom politiken att formulera visioner. I sig är detta förstås inget fel, tvärtom. Men när visioner ska manglas fram över partigränser och beslutas i så bred politisk enighet som möjligt blir de oftast utslätade och intetsägande. Så är det numera i Lunds kommun. Visionerna inom olika politikområden är så mesiga att de knappast möter invändningar från någon – i varje fall inte från etablerade maktgrupper i samhället. Det innebär också att de ofta inte är speciellt tilltalande.

Ingen ”framtida idealbild”
Ännu värre är när aktstycken döps till ”vision” utan att vara en vision i den vanligaste betydelsen av ordet: framtida idealbild. Det mest uppenbara exemplet på detta är ”Kollektivtrafikvision Lund 2020” som nu är på väg fram till kommunstyrelsen. Det är ett dokument som utarbetats gemensamt av Skånetrafiken och Lunds kommuns tjänstemän.

”Ibland” kan biltrafiken få sämre framkomlighet
Sydsvenskan sammanfattar, efter att ha hört en tjänsteman på Stadsbyggnads-kontoret,  ”visionen” som att ”Buss och tåg ska in – bilar ska väck” Och det låter ju väldigt bra. Tyvärr är det inte riktigt detta som dokumentet säjer. Där heter det i stället ”Ibland kan begränsning av biltrafikens framkomlighet bli nödvändig” och att ”framkomlighetshöjande åtgärder för kollektivtrafiken kan innebära sänkt framkomlighet för biltrafiken. (Min kursivering). Som alla (?) vet är det i själva verket skarp konkurrens om gatu-och vägrummet mellan biltrafik och kollektivtrafik. Biltrafiken har ett kraftigt övertag. Ökad framkomlighet för bussar och spårvagnar innebär med nödvändighet minskad framkomlighet för bilarna.

Fördubblat resande
I ”visionen” heter det också att kollektivtrafikresandet i Lunds ska
fördubblas till år 2020 jämfört med år 2006. Detta mål kan förstås vid en ytlig betraktelse verka lockande. Men är det verkligen ett självändamål att öka kollektivtrafikresandet? Jag har svårt att se att ökat kollektivresande i sej är önskvärt – varken ur individ eller samhällelig synpunkt. Kollektivtrafikens främsta uppgift måste ju vara – förutom att transportera de resenärer som redan föredrar detta färdsätt – att locka och tvinga över bilister till kollektivresande. Om detta har ”visionen” inte mycket att säja. ”På sikt är målsättningen att kollektivtrafiken ska öka sin marknadsandel relativt biltrafiken”, heter det i dokumentet  (återigen min kursivering).
På sikt?!
 Det måste vara i detta omedelbara nu som kollektivtrafiken måste ges möjlighet att på allvar ta över resandet från biltrafiken. Men tankar kring vad som måste till för åtgärder inom biltrafikens område för att styra över resandet till kollektiva former saknas helt i dokumentet.

DV:s säjer nej till förslaget
Likaså saknas idéer kring kollektivtrafikens framtida utformning och dess samhälleliga roll i transportsystemet. I själva verket är visionen en enkel, dvs kvantitativ, framskrivning av den trafik vi har i dag. Och det är en ”vision” under bilismens fortsatta herravälde i vägtrafiken.
   I förra veckan hade Tekniska nämnden att inför behandlingen i kommunstyrelsen yttra sig över överslaget. Demokratisk Vänster (som inte hade yrkanderätt) gjorde följande protokolls-anteckning (som V och MP också ställde sig bakom:
   ”Demokratisk Vänster stödjer inte förslaget till vision för kollektivtrafiken. Vi anser förslaget vara alltför defensivt i förhållande till bilismen samtidigt som det i alltför stor utsträckning saknar visioner om den framtida kollektivtrafikens framtida roll och utformning.”
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster 

Uttåget ur Afghanistan av Gunnar Stensson

I en kommentar den 15 oktober analyserar Immanuel Wallerstein Afganistan-kriget ur ett helhetsperspektiv. Vad vill de inblandade länderna uppnå, vilka är deras kostnader och hur kommer de att agera de närmaste 5 åren?
   Afghanistans grannar i norr och öster, Uzbekistan, Tadsjikistan, Ryssland (som inte har någon direkt gräns) och Iran, vill helst undvika en regering dominerad av pashtunska talibaner. De fruktar att en sådan skulle förtrycka de etniska minoriteter som har band till länderna på andra sidan gränsen. Men ingen av dessa grannar tycks beredd att sända in trupper. De har avskräckts av erfarenheterna från Sovjetunionens krig på 1980-talet och föredrar en politisk uppgörelse inom Afghanistan för att garantera minoritetsfolkens säkerhet.
   USA har en stor truppstyrka i Afghanistan och hoppas att talibanerna ska besegras eller försvagas och att president Karzais armé ska förstärkas. President Obama har ålagt sig att inleda ett tillbakadragande i juli 2011
   Om USA inleder tillbakadragandet 2011 är flertalet  NATO-länder angelägna att dra sig ur tidigare eller åtminstone klart deklarera sin avsikt att göra det. Den pågående debatten i Sverige är ett exempel.
   I USA är tillbakadragandet också en inrikespolitisk fråga. President Obama överväger om han förlorar mer stöd genom att dra tillbaka trupperna än genom att inte göra det. Opinionsmätningar visar att ett ständigt ökande antal väljare är trötta på vad de uppfattar som ett krig i ett avlägset land som är omöjligt att vinna. Isolationismen ser ut att vinna över interventionismen i amerikansk politik.
   Två viktiga länder återstår – Pakistan och Indien. De båda kärnvapenmakterna är låsta i en inbördes konflikt som påverkar deras perspektiv på konflikten i Afghanistan.
   Pakistan har via sin underrättelsetjänst stött talibanerna under hela kriget.
De försöker förneka det men ingen låter sig luras. Pakistan tror sig kunna kontrollera de afghanska talibanerna, som de hoppas skulle stärka Pakistan i förhållande till Indien.
   Den indiska regeringen har hela tiden stött Karzai-regeringen. De uppfattar den som ett medel att försvaga Pakistans inflytande och hoppas att den på lång sikt ska bidra till att skapa den infrastruktur som behövs för att Indien ska få tillgång till energiresurser från Iran och Ryssland.
   Men både Indien och Pakistan överväger att förändra sina ståndpunkter.
   Indiska analytiker tvivlar på den korrumperade Karzai-regeringen och tror att ett Afghanistan styrt av pashtunska talibaner skulle försvaga Pakistan militärt och ekonomiskt.
   Pakistan har för sin del problem med de egna talibanerna. Att minska inblandningen i Afghanistan skulle minska de interna politiska spänningarna och stärka landet i förhållande till Indien, hoppas vissa bedömare.
   Det är alltså möjligt att inbördeskrigen i Afghanistan leder till att alla inblandade parter tröttnar på kostnaderna och inom fem år eller så helt enkelt överlåter åt afghanerna lösa sina problem på egen hand.
   Hur skulle ett sådant Afghanistan komma att se ut? Det är svårt att veta. Det skulle kunna komma att utsätta hela befolkningen för den värsta sortens sharia-lagar. Men det skulle också kunna överraska oss med en sorts relativ tolerans, ett leva och låta leva-samhälle, av samma typ som tidigare fungerat i Afghanistan under delar av dess historia.
   Men kommer den övriga världen att bry sig, frågar Immanuel Wallerstein. De närmaste fem åren kommer överallt att bli en mycket besvärlig tid ekonomiskt och politiskt. Det kommer kanske varken att finnas tid eller energi att bekymra sig för Afghanistan.

2010-10-14

Söndagspromenader

De välbesökta söndagsvandringarna i södra Lund fortsätter. Söndagen den 17 oktober studeras effekterna av den föreslagna förlängningen av Åkerlund och Rausings väg. Söndagen den 24 oktober är temat "Klostergården, gårdsvandring, framtid".
Klostergårdens byalag arrangerar

Finns det röd-gröna blocket kvar? av Lars-Anders Jönsson

Man kan fråga sig vad det har blivit av det rödgröna samarbetet?  Strax efter valet talade miljöparti och socialdemokrati att i det fall Reinfeldt önskade samtal eller överläggningar så fick han allt tala med de tre tillsammans.
Nu har vad jag förstår Reinfeldt lyckats förhandla med såväl miljöpartister och socialdemokrater var för sig. Vänsterns ledare som tidigare var så talför sitter tyst. Att Reinfeldt inte gillar vänsterpartister och inte heller behöver deras stöd kan jag förstå men jag förstår inte hur miljöpartister och socialdemokrater så lätt lagt sig för Reinfeldt. En illvillig tolkning av detta förhållningssätt är ju att Reinfeldt visar att det i riksdagen nu finns två partier som är parias, Sverigedemokrater med kopplingar till rasistiska rörelser och vänsterpartiet med ett historiskt förflutet som kommunistiskt parti.  Kan det vara så att Reinfeldts ambition är att jämställa de två partierna. Är det ett led i alliansens arbete att stämpla vänstern som lika brun som högern? Man frågar sig då varför samarbetspartnerna miljöparti och socialdemokrati inte reagerar utan bjuder på detta. Kanske dags för vänsterpartiet att säga ifrån eller på egen hand lämna samarbetet. Eller är det jag som åter är alltför konspiratorisk.

Röda Kapellets konsert i Svaneskolan 11/9
Plommonträdet

På gården står ett plommonträd
så litet att det knappast märks.
Kring stammen finns ett nät
så ingen skadar det.
Det lilla kan ej större bli,
Nej, aldrig fast det gärna vill.
Om det är inget bryderi,
Det står för skuggigt till.
Ett plommonträd? Ska vi slå vad?
Det finns ju inga plommon på!
Ett plommonträd är det ändå,
Det ser man på dess blad.
Bertolt Brecht, i översättning av Gunnar Sandin och Björn Stenholm

Dikten ingår i Bertholt Brechts Svendborger Gedichte, skrivna under exilen i Danmark 1934-1938.
   Björn Stenholm  läste, Röda Kapellet spelade och en svenskdansk kör bestående av Måndagskören, danska Oktoberkoret och andra sångare, sammanlagt fler än 50 stycken, sjöng.
   Dirigerade gjorde Håkan B. Carlsson, som komponerat musik till ett urval av Svendborgerdikterna.
   Håkan B. Carlsson har i sin musik inte bara tagit vara på arvet från Hanns Eisler och Kurt Weill utan också från den spelstil Röda Kapellet utvecklat under decennier av agitation, ofta tungt svängande dansmusik i valstakt.  
   En magnifik upplevelse, inte minst genom kontrasten mellan de lågmälda, skenbart konstlösa  dikterna och de komplexa orkester-  och kör-arrangemangen.
   Evenemanget ägde rum i Svaneskolans aula den 11 oktober (där Lena Granhagen sjöng Brecht vid ett solidaritetsmöte för Chile för nästan exakt 37 år sedan).
Gunnar Stensson

En resignerad analys av Lucifer

Det saknas i dessa dagar inte analyser och kommentarer till vänsterns nederlag i valet. Jag har dock svårt att finna så mycket nytänkande. Det finns kanske inte så mycket anledning till det: högern vanns därför att de på den kanten är skickligare och har större resurser än vi. Vi var s.a.s. dömda att förlora. Det bästa jag har sett skrivet står i det nummer av Flamman som kom ut just i dag torsdag och det är skrivet av en för mig obekant, Helena Duroj.
   Hon tecknar bilden av en arbetarrörelse som föds ur de eländiga förhållanden som folkets flertal levde under. Det födde en vrede och en mobilisering som resulterade i att rörelsen växte och man vann den politiska makten. Resultatet blev det svenska välfärdssamhället.

En serie nederlag för vänstern
Det var ett samhälle med många förtjänster, men också med brister som vi som är socialister har velat förändra. Gång efter gång har vi trott att det skulle vara möjligt, men alltid har vi varit övermodiga och alltför optimistiska. Det gällde 1968, det gällde under debatten om löntagarfonderna på 1970-talet. Varje gång har kapitalet tvärtom flyttat fram sina positioner och förändrat samhällsklimat och språkbruk. Folkomröstningarna om kärnkraft och EU-anslutning har vi förlorat. Den senare framställdes som om vi skulle bry oss om fred och framsteg i Europa,och man fick med sig fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som nu sitter där med resultaten. Innebörden var att ett antal progressiva inslag i det svenska samhället kunde hållas tillbaka eller tas bort. Nu sitter vi här med reklam-tv och privatiserad post, tele och järnvägar. Vi vann visserligen omröstningen om EMU men det sågs mest som en valutateknisk detalj.

Vad kan göras?
Nej, det har inte gått så bra för den socialistiska vänstern. Stora delar av de vi trodde var våra naturliga väljargrupper har gottat sig åt skattesänkningar och röstat med borgarna. Vi var maktlösa i senaste valet som i stället gav oss en påminnelse om att vi lever under kapitalistisk hegemoni. Vad kan vi göra? Helena Duroj:
”Kanske är vår historiska uppgift inte ståtligare än att fortsätta med det vi är bäst på: att organisera de mellan fyra och sex procent av den röstande befolkningen som, klassmässigt eller av andra skäl, tror på socialism. Vi ska arbeta mot rasism och för rättvis fördelning, välfärd och jämlikhet. I övrigt ska vi se, stöda och delta i det som händer när människor börjar röra sig igen, även om de inte rör sig tillsammans med oss.”
   Inte så muntert eller heroiskt precis, men så är det väl och vi har nog bara att gilla läget och göra det lilla vi kan och vänta på bättre tider.

Eftervalsdebatt av Sven-Hugo Mattsson

Alliansens taktik är och har varit exempellöst skicklig. Alliansen i sig var smart, man lyckades nu med det borgerligheten misslyckades med på 60-70-talet. Det var säkert lättare att enas nu än då, trots fyra partier istället för tre. På 60-talet var det nog inte lätt att ena Centern som då var ett folkrörelseparti och högerns värde konservatism.
   Så detta att Moderaterna kallar sig ”det nya arbetarpartiet” och senare ”det enda”. Man utnyttjar detta att arbetare knappast längre är ett politiskt adekvat begrepp. Att helt fräckt knycka ett ord i sossarnas partibeteckning, göra det till sitt eget och visa att kejsaren är utan kläder, man tar loven av vänsterns retorik.

Sänkt skatt
I regeringsställning ger man sen löntagarna, runt 65 procent av väljarna, en skattesänkning på runt 1000 kronor i månaden. Jag kallar det inte muta, det är den vanliga visan om att sänka skatter utan att fråga vilka konsekvenser det får. Man kallar det jobbskatteavdrag och får det att låta som om det skapar jobb. Reinfeldt kunde ostört påstå, i en debatt med Mona Sahlin, att detta skapat 70.000 jobb. Varför vi samtidigt har fått en kraftigt ökad arbetslöshet får vi aldrig veta. I samma mytbildning kan alliansens partier påstå att, bidraget för hushållsnära tjänster skapat massor av jobb.

Myter
På något sätt har alliansen lyckats med myten att det är de som är garanten för jobben. Man har nästan alltid kunnat påstå att sysselsättning har ökat utan att få frågan, och? Jag menar, det är rätt självklart att sysselsättningen när man har befolkningsökning.
   En annan sak alliansföreträdare kunnat säga, utan att jag hört en enda journalist protestera, är att vi haft den värsta ekonomiska kris sen 30-talet eller depressionen. För det första är det lögn, påstår jag, objektivt sett. Rimligtvis var den ekonomiska krisen på 90-talet värre än denna. Hade alliansen ställts inför detta hade man tvingats erkänna att man regerade då också. För det andra är det oerhört att jämföra dagens ”kris” med 30-talets. Jag var inte med då, vill jag betona, men som jag läst och hört var det fråga om att människor förlorade sina förmögenheter och att arbetslösheten var betydande. Krisen var helt enkelt mycket djupare och drabbade de flesta. En annan sak är frågan, exakt vilka konsekvenser fick nuvarande ”kris”? Svaret är att vi fick en ökande arbetslöshet, som drabbade exakt de som förlorade sina jobb. De flesta andra har gott torrskodda från krisen. Det blev ett litet hack i konsumtionen, men mest därför att man var försiktiga med sina pengar. En annan fråga, hur kan man fortsätta sänka skatter när man haft den värsta ekonomiska kris på 80 år?
   Med tanke på de myter alliansen lyckades föra in i debatten, fick de heller aldrig frågan varför arbetslösheten alltid stiger när det är borgerligt styre. Varför vi har låg arbetslöshet när vi har höga skatter och vice versa. En annan fråga är varför prognoser säger att vi kommer att få en kraftig tillväxt framöver samtidigt som arbetslösheten bara spås minska marginellt.

Kommande mandatperiod
Under kommande mandatperiod spås alltså att ekonomin kommer att växa en bra bit över 10 procent. Det innebär enorma värden som skall fördelas och statskassan kommer att stärkas. Om spådomarna slår in kan vi räkna med stora skattesänkningar av alliansen. Med tanke på den taktiska finess man hittills visat tror jag att pengarna kommer att pytsas ut på ett populärt sätt. Men det är faktiskt samma gamla högerpolitik som innebär att klyfterna ökar, men tyvärr kommer nog illusionsnumret att lyckas igen.

All politik är lokal - Men många fattar det inte
av Gunnar Stensson

Mats Olsson hävdar med den retoriska tydlighet han är mäktig att det är Lund som står i centrum för hans politiska arbete.
   Sten Henriksson pläderar för att riksdagsval och kommunalval ska äga rum på skilda valdagar. I år blev Lundavänsterns (S, V, MP och DV) kreativa och ansvarsfulla politik överkörd av den klumpiga blockpolitikens rikstrend.
   Det får aldrig mer ske! Om den lokala demokratin inte kommer till uttryck i medborgarnas val finns den inte. Det lokala arbetet är politikens ryggrad och tyngdpunkt. Det som verkligen angår medborgarna är partiernas lokala politiska arbete. Vi i DV har inget val: vi är bara lokala – och globala.
   Under några år på 1970- och 80-talen – vi kan kalla dem Thomas Schlyters år för att hedra hans minne – gick VPK Lund mot rikstrenden. Röstandelen i Lund var högre än i riket. Det handlade om den ryktbara kampen mot genomfartsleden men också om flera andra miljö- och bevarandefrågor.
   Det handlade säkerligen också om att VPK Lund öppet protesterade mot VPKs  beroende av Sovjetunionen och uppslutning bakom marionettregimerna i Östeuropa. I Lund innebar internationell vänsterpolitik att ställa upp bakom Charta 77
   Väljarna i Lund på den tiden hade den politiska intelligensen och energin att splittra sitt röstande, så att de förkastade de borgerliga partiernas passiva kommunalpolitik och lokalt stödde VPK Lunds entusiastiska unga politiker.
   Vi i Demokratisk vänster har förmånen att vara oberoende av något riksparti. Det innebär att vi alltid måste splittra våra röster på klassiskt lundamanér. Jag agiterade också i årets valkampanj för att Lundaborna skulle utnyttja möjligheten att rösta olika i de tre valen. Det fanns väljare som insåg fördelarna. Jag borde ha drivit linjen starkare.
   I Lund stödde DV visserligen helhjärtat det rödgröna alternativet. I region- och kommunalvalen fanns andra alternativ värda överväganden. DV:s väljare var tvingade att göra dessa överväganden.
   Vi vann några hundra fler röster än för fyra år sedan – men var mycket besvikna under valvakan. Vi hade förväntat ett betydligt starkare genombrott.
   Jag är helt övertygad om att Mats och Sten har rätt när de betonar vikten av att väljarna skiljer  kommunvalet från riksdagsvalet. Det gäller att återskapa ett tankemönster som det blockpolitiska tänkandet försvagat. Kanske skulle skilda valdagar, som Sten föreslår, bidra. Kanske bör vi i vårt politiska arbete och agitationen understryka skillnaden mellan den kommunala politiken och rikspolitiken starkare.
   DV kan inte göra annat. Det finns nackdelar med att bara vara ett lokalt parti, det har vi erfarenheter av. Men det finns också fördelar. Dem ska vi utnyttja bättre. Vi måste utbilda lundaborna att i sina val ta ansvar för den lokala politiken.
   Kommunalvalen påverkar direkt människors livsbetingelser här och nu. De handlar om vård, skola, omsorg, kommunikationer, planering, miljö. Under många år ägnade sig Barack Obama åt lokalpolitik i Chicago.
   Såtillvida kan man kalla det lokala valet det mest demokratiska. Att då bara tanklöst slösa bort sin röst i kommunalvalet på t ex Folkpartiet som många uppenbart gjort av ren slentrian är en flykt från demokratin.

Både Sten och Mats är kritiska
mot V:s ledning. Särskilt katastrofal är uppenbarligen Jenny Lindahl-Persson som står bakom många av V:s ogenomtänkta utspel, grundade på den kommersiella reklamens föreställningar.
   Mest skadade hon dock partiet med det demagogiska kongresstalet 2000 som strök gammelkommunisternas och de okunniga unga kongressledamöternas fördomar medhårs. Också det var uppbyggt enligt reklamens principer. Den entusiasm hon skapade kring de illusioner hon spred tog det åratal för partiet att hämta sig från. Effekterna är fortfarande märkbara.
   Mats är klar över att Lars Ohly – vars förtjänster han dock är angelägen att påpeka - är ett sänke för såväl det egna partiet som det rödgröna samarbetet. Både Mats och Sten fäster – med rätta – sitt hopp till Jonas Sjöstedt och förordar en extra partikongress.

Ibland måste man bara berätta av Lars-Anders Jönsson

Det är tidig morgon den 1 oktober när jag och min fru lämnar hotellet i Neustrelitz. Det har varit frost under natten och bilens rutor är isbelagda. Vi kör ner mot staden Fürstenberg i den östra delen av Tyskland. Vägen är en huvudled mot Berlin men smal, kantat med träd och hastigheten oftast runt 80. Landskapet består till stor del av skog. Himlen är blå och utan ett moln. Det är en vacker dag.
Vid Fürstenberg anlades ett läger
Efter en dryg timma är vi framme vid den lilla staden Fürstenberg på västra sidan av sjön Schwedtsee. Resans mål är dock inte staden utan en plats vid sjöns östra strand, vid den tidigare byn Ravensbrück, konzentrationslägret Ravensbrück. Min mor var en av de tusentals polska kvinnor som i slutet av maj 1945 genom Bernadottes räddningsinsats fördes till Sverige. Under alla år min mor levde hörde jag henne berätta om de grymheter hon sett och upplevt och de förhållanden hon levt under. Nu skulle jag själv se och beträda de platser mor berättat om.
   Utanför besökscentret möts vi av en ung guide. I arkivet hade man funnit min mors namn, en maskinskriven sida med uppgifter på fångar som anlände den 28 april 1944. Dolata, Elisabeth född 26.3 1912 politisk fånge, nummer 37.480, polsk. Jag hade redan hemma i anteckningar funnit fångnummer, uppgifter som nu bekräftades. Mor arresterades den 4 februari 1944 efter att under ett förhör ha ljugit för tyskarna och fördes därefter till ett SS-läger utanför Posnan.

Lägret
Vi går nu in i lägret. På ena sidan och längst bort ligger grå byggnader i tegel. Byggnader där fångarna arbetat med att bland annat sy kläder åt SS. Framför oss i mitten, ett stort tomt fält vars yta i efterhand täckts av kantiga, mörka stenar, kanske slagg. Förläggningsbarackerna benämnda block, finns inte mer men försänkningar visade var de en gång legat. Vi står framför platsen där alla fångar ställdes upp för apell. Jag hittar en skylt som säger att här legat en av sjukstugorna. Kanske var det där min mor genomgick en operation där hela buken öppnades. Var min mor en av de som användes i tyskarnas medicinska experiment eller var det för att hjälpa henne? I Ravensbrück avrättades fångar av SS och vakter samtidigt som andra fångar kunde läggas in i sjukstugor för att återhämta sig och återgå till sitt arbete. Jag går på vägen från krematoriet fram till ett antal raserade fabriksbyggnader strax utanför det egentliga lägret. Det var
på denna väg förbi krematoriet och gaskamrarna som fångarna varje dag gick till Siemens verkstäder för krigsmaterial.

Mor överlevde, hon var inte judinna
I muren vid sidan om vägen till Siemens fabriker finns idag minnesmärken över alla de som dog i Ravensbrück. Jag läser på plattor från Europas alla länder. Någon platta för Sverige finns dock ej.
   Ravensbrück var ett konzentrationsläger där fångarna sattes i slavarbete. Fångarna hade ett värde så länge de kunde arbeta. De mest fruktade konzentrationslägren var dödslägren dit fångar främst judar fördes enbart för att avlivas. Min mor överlevde för hon var katolik och inte jude. Mor kunde också som många andra polacker tyska och insåg att om man skulle överleva var det att snabbt följa vakternas order, schnell, schnell!

Ser ni oss inte?
Det är lördag och jag kan inte åka hem utan att än en gång besöka Ravensbrück. På olika platser utanför och inne i lägret ser vi statyer av avmagrade kvinnor i grått. Tysta iaktager de oss. Det är som om de stannat kvar i detta läger. Det har nu också kommit nya besökare. Inte många. De vandrar bland byggnaderna som i stilla vördnad.
   Jag står åter vid stranden och ser över Schwedtsee som ligger spegelblank. Där borta ser jag staden avteckna sig med den evangeliska kyrkans torn. Jag ser på statyn vid strandkanten, en kvinna bärandes en döende kvinna i famnen, vända mot staden på andra sidan sjön. Det är som om kvinnan frågar; ser ni oss inte? På vattnet flyter röda rosor.
   En känsla av sorg tar över. I vanliga fall är det så lätt att förklara och visa på det som är fel. Här är man plötsligt tom. Tankarna går till alla de vars liv slutade här.

Den röda stjärnan lyser inte längre
Vi lämnar området. I utkanten ligger en affärsbyggnad öde. På väggarna har antifascistiska slagord målats. I början av nittiotalet sökte man öppna affär men efter starka protester tvingades man stänga. Vi är nu inne i staden och hittar en parkeringsplats intill ett stort minnesmärke över fallna sovjetiska soldater.
   Jag slår upp boken om Ravensbrück jag just köpt. Den 30 april 1945 gick de första sovjetiska förbanden in i Fürstenberg. Nu uppträder det som ryktats från fronten i öster. Soldater och hela förband begår övergrepp mot civila. Någon dag tidigare hade alla fångar, som orkade, börjat en marsch till fots västerut. Det fruktansvärda var att dessa fångar i en del fall nu utsattes för nya övergrepp, de våldtogs av befriarens soldater. Många av staden Fürstenbergs kvinnor mötte samma våld. Först efter dagar kanske veckor får den sovjetiska militär-ledningen stopp på övergreppen.
   Det sovjetiska minnesmärket över stupade soldater är slitet. Några av de utlagda  marmor-plattorna på marken har spruckit eller försvunnit. Den röda stjärnan lyser inte längre.
Lars-Anders Jönsson


Utbyggnad av Åkerlund & Rausings väg?
av Gunnar Stensson

Södra industriområdet har bytt namn. 6 maj invigdes Lund Business Park av Mats Helmfrid. (Lund är inte världens pr-bästa stad! En sökning på den kommunala webben ger idag 5 månader senare noll träffar! Reds anm)
   Den norske ägaren ser en stor potential för området:
   ”Det ligger nära centrum med goda kommunikationer, vi kan erbjuda allt från kontor till industrilokaler och det finns goda möjligheter att expandera. Vi har möjlighet att tredubbla nuvarande byggnation på området.”
   Han ställer också krav:
   ”En viktig fråga för områdets fortsatta utbyggnad och framtid är att Åkerlund & Rausings väg byggs ut i sydlig riktning för att knyta an till väg 108. Det är en fråga som berör både Lunds och Staffanstorps kommun och som skulle minska den tunga trafiken till och från området genom Lund.”
   Härom veckan gav den borgerliga majoriteten i Tekniska nämnden förvaltningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att förlänga Åkerlund & Rausings väg till väg 108.

Åkerlund och Rausing
Så stod det på en stor färgglad neonskylt som dominerades industriområdet för något decennium sedan. Där tillverkades förpackningar, dekorerade med guld och silver. Ibland kände man den stickande lukten av det cancerframkallande lösningsmedlet toluen långt in i det närbelägna Klostergårdsområdet.
   Antalet cancerfall ökade. Dagiset Väderleken var särskilt utsatt. Föräldrarna tog sina barn därifrån. Kommunen funderade på att lägga ner det.
   Situationen ledde till protestmöten och namninsamlingar initierade av Klostergårdens byalag Sedan kom utredningar och förelägganden och slutligen en drastisk minskning av utsläppen. Den stora skylten försvann. Minareten byggdes. Det är en skorsten som syns på långt håll och är försedd med något som ser ut som en lämplig balkong för en böneutropare. Den avlägsnar också giftig rök från närmiljön
   Åkerlund & Rausings väg ser ut som den gjort så långt jag kan minnas. Åt norr pekar den rakt mot Blocket och åt söder mot Jakriborg. På de nya skyltarna kan man läsa Lund Business Park, Flextrus (ett förpackningsföretag), ÅR Carton, Air Liquide, Axis och PEAB.
   Den asfalterade gatstumpen är kort och sträcker sig från Ringvägen till Höje å-vägen.
   I väster finns fabriksbyggnader och lagerlokaler innanför ett högt, delvis elektrifierat stängsel, i öster järnvägen och en remsa ickemark, där det växer nypon och björnbär. På några övergivna odlingslotter huserar hemlösa i gamla husvagnar och brädkåkar.
   Hur kommer en eventuell förlängning över Höje å till väg 108 se ut?

En cykelstig längs järnvägen omgiven av hagtorn, nypon, björnbär och lönn tar vid där gatan slutar. I söder skymtar Flackarps skola.

   Stigen sluttar brant neråt. Ska man bygga väg här går det åt mycket material till vägbanken om den ska nå samma nivå som järnvägsbron.
   Vattnet i den första reningsdammen blänker till höger i solskenet. Bläsänder, svanar, sothöns, ett par gäss, storskarvar, smådoppingar.
   På andra sidan ån passerar den föreslagna vägen mellan järnvägen och det enda hus som återstår av Flackarps by. Den fortsätter förbi Flackarps ödekyrkogård och vidare någon kilometer över fälten tills den når väg 108 vid järnvägsviadukten som ligger mitt emellan Trafikplats Lund Södra och Lommavägsrondellen.

Sammanfattning
Lunds Business Park vill tredubbla nuvarande byggnation i parken. Den ökande tunga trafiken till området tillgodoses genom en utbyggnad av Åkerlund & Rausings väg till väg 108. Allianspartierna i Tekniska Nämnden har beställt en utredning som ett första steg för att förverkliga planen.

Följande invändningar förtjänar att framföras:
   1. En omfattande utbyggnad av Södra industriområdet nära bostadsområden på Väster och Klostergården leder till miljöproblem för befolkningen.
   2. ”Buss och tåg ska in – bilar ska väck.” Så sammanfattar Sydsvenskan 14/9 de mål som Lunds politiska partier enats om. Inga nya bilvägar mot Lunds centrum.
   3. Järnvägen Malmö-Lund förses snart med fler spår och kan då tillgodose industriparkens transportbehov.
   4. En förlängning av vägen till väg 108 skulle öppna en ny bilväg in mot Lunds centrum och öka belastningen på rondellen Ringvägen, Trollebergsvägen och Fasanvägen i ett område som redan plågas av buller och avgaser.
   5. En utbyggnad inkräktar på de knappa naturområdena nära Lund.

Kulturtips

Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 15 okt kl. 19:30 Läs mer

Brunst - Wies Bloemen (Holland) & Turnékompaniet
Höst med vårkänslor. Dansstationen på Palladium 15 okt kl 19.30. Läs mer

Conte d’Amour
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 15 okt kl. 19 Läs mer

Lunds körfestival - Eric Ericsons kammarkör
Konsert med en av Sveriges främsta körer, i Allhelgonakyrkan 15 okt kl 19
Läs mer

Lunds körfestival - London Community Gospel Choir (England)
En av Europas bästa gospelkörer, på Mejeriet 15 oktober kl 21 Läs mer

Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 16 okt kl. 19:00 Läs mer

Lunds körfestival - ARCTIC LIGHT
den unga damkören Arctic Light från Norrbotten, Årets kör 2010 i Lunds Domkyrka 16 oktober kl 21 

Lunds körfestival - Lund möter Uppsala
De två universitetskörerna från Uppsala och Lund i ett unikt möte, i Universitetsaulan 16 okt kl 19
Läs mer

Lunds körfestival - Scala möter Koritsia
Konsert med belgiska och svenska ungdomskörerna Scala och Koritsia, 16 oktober i Stadshallen kl 11.30
Läs mer

Lunds körfestival - SJUNGGUNG
Barnkörer från hela Skåne, Erik Segerstedt, Calaisa, Shiley Calmp, Stefan och Kim, Mattias Frisk, Staffan Paulson, i Färs & Frosta Sparbank Arena 16 oktober kl 18. Läs mer

RASTER NOTON SHOWCASE MED SND OCH SENKING LIVE
På Inkonst 16 oktober kl 22. Läs mer

Sing-A-Long: Mamma Mia
På Biocentrum i Limhamn lördag 16 oktober kl 17. Läs mer

Elin Larsson Group
Från hemligt stalltips till samfällda hurrarop, 17 oktober kl 19.30 på Victoriateatern Läs mer

Fhlip Fhlop - Rannel Theatre Company
Lunds Stadsteater 17 okt kl 18. Läs mer

Rhenguldet av Richard Wagner
Direktsänt från The Met på KINO i Lund. Sön 17 okt kl. 13:00
Repris från The Met på KINO i Lund.
Mån 18 okt kl. 18:00 Läs mer

Lunds körfestival - ÅRETS FESTIVALARTIST: SOFIA SÖDERBERG EBERHARD
Årets festivalartist Sofia Söderberg Eberhard i körfestivalens finalkonsert, i Allhelgonakyrkan 17 okt kl 18
Läs mer

Frank Sinatra – Härifrån till Evigheten
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 18 oktober kl 19
Läs mer

Directors Talk! - Hanna Sköld
På Biograf Spegeln 20 oktober kl 18:30. Läs mer

Ensam rävhane - Riksteatern
På Bredgatan 3 i Lundons 20 okt kl 19 Läs mer

Hela kulturcentralens program

2010-10-07

Orden i Storkyrkan 6/10

”I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i andra delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av ett enda skäl – att du är inte född i samma land som jag.”
Biskop Eva Brunne

Det händer i helgen

Söndagspromenad den 10 oktober klockan 15.
Samling utanför Vårdcentralen, Sankt Lars.
Tema: urbanisering. Nya och gamla miljöer du aldrig sett. Historia och framtid.
Tid: knappt två timmar.
Utrustning: bra skor.
Frivilligt bidrag till Klostergårdens byalag 20 kronor.

Svendborgkoncerten, för första gången i Lund

Röda Kapellet, danska Oktoberkoret och Måndagskören från Lund framför Bertolt Brechts Svendborgdikter i tonsättning av Håkan B Carlsson. Tid och plats: måndag 11 oktober i Svaneskolans aula i Lund kl 17.00. Tonsättaren dirigerar.
   Brecht skrev sina Svendborger Gedichte under tiden som landsflyktig i Danmark. Håkan B Carlsson är rektor för Kulturskolan i Lund och har under årens lopp arrangerat och skrivit mycket musik för Röda Kapellet. Hans Svendborgsvit bygger på ett urval av Brechts dikter. Verket har tidigare framförts tillsammans med kören Oktoberkoret från Köpenhamn i just Svendborg på Fyn, dessutom i Köpenhamn, i Malmö och i Stockholm, men aldrig tidigare i Lund tillsammans med full orkester.
   Sångarna har instruerats av Linda Alexandersson.
   Konserten ingår som en del i Lund Choral Festival. Fri entré.
Välkommen
Röda Kapellet

Veckans citat

Citat 1
Har Lars Ohly och Vänsterpartiet varit så upptagna av att, i sminkloger och riksdagskanslier, markera ett fysiskt mätbart avstånd till SD att man inte ser hur farligt nära partiledaren kan hamna, i retoriken? Föreställningen om Sverige som ett länge osmittat undantag, som landet där ”vi” förtjänar att ha det bättre än resten av världen och som ”vårt” land där inte alla hör hemma är, oavsett vem som säger det, djupt obehagligt tankegods.
MarieLouise Samuelsson Expressen 7 okt

Citat 2
Olof Palme var en passionerad man. Han var minst sagt attraktiv. En avtändande faktor var att han ständigt skulle någon annanstans.
Annette Kullenberg, Expressen 7 okt 
apropå Henrik Berggrens nya Palmebiografi

Några avgångsförslag av Lucifer

Den lokala valanalysen fortsätter – vänsterns nederlag i Lund är verkligen värt eftertankei. Alltså: vänstern gör en utmärkt valkampanj och har alla goda argument på sin sida. Moderaterna gjorde inget särskilt och har skött Lund illa i fyra år och de gick ändå framåt. Miljöpartiet har legat lågt i fyra år och knappt visat sig i den lokala valrörelsen och gick framåt med tre mandat.
   Det är alltså rikstrenden som gäller, vi kunde lika gärna ha hållit tyst med lokala frågor. Min slutsats i Veckobladet häromveckan var att vi måste ha skilda valdagar: riksdagsval vartannat år och kommun/landstingsval vartannat.

Mats Olssons slutsats
Men det finns andra sätt att närma sig ämnet och jag har med intresse tagit del av vad Mats Olsson(v) skriver på sin blogg olssonbetalar.blogspot.com (se inlägg och länk här till vänster, red). Han har samma beskrivning som ovan och finner att det är rikstrenden som gäller i Lund och inget annat. Han bygger inte upp sin slutkläm med några indignerade ideologiska argument utan slutar lugnt och sakligt med: ”Några förklaringar i form av politiskt innehåll, aktivitet eller genomslag i massmedia är omöjliga att finna. Folk har tackat oss för föreställningen ­– och röstat på MP. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att Vänsterpartiet måste byta partiledare.”

Är allt ordnat till det bästa?
Vi läser i tidningarna att partisekreterarna faller till höger och vänster i de små borgerliga partier som också gick back i valet. Men i Vänsterpartiet tycks allt vara ro och harmoni. Någon som borde byta jobb, dags för en extrakongress? Ack nej, i Vänsterpartiet är allt redan ordnat till det bästa. Kriskommission? Nej, partiet har en kommunikationschef som säger att vi ska ha en ”framtidskommission”. Tja, man kanske ska vara glad för att den inte kallas ”segerkommission”.?
   Det är min bedömning att också Vänsterpartiet skulle behöva rensa i toppen. Här är en tänkbar prioritetsordning:
   1. Den kommunikationsansvariga borde återgå till den kommersiella PR-branschen. Det har varit några smaklösa jippon för mycket. Partiledarens frieri under en TV-debatt slår det mesta.
   2. Partisekreteraren bör väl lämna sin post. Hon har nu förlorat sitt tredje val i rad. I varje annat parti skulle hon redan vara borta.
   3. Partiordföranden är för många som gillar vår politik ett hinder för att man ska lägga sin röst på Vänsterpartiet. Som tur är finns goda kandidater som ersättare.
   Vad gäller partistyrelsen vet jag för lite för att kunna bedöma, men nog är det tröttsamt med den nuvarande partilinjen att skyla över valförlusten genom att ropa högt om rasismen hos Sverigedemokraterna. Rasismen finns, men det är inte det som är huvudproblemet i svensk politik nu utan avsaknaden av en sammanhållen socialdemokratisk politik som vi kan påverka och stödja/kritisera.

Har socialdemokratin en framtid? av Gunnar Stensson

Etniska och andra ”minoriteter” har aldrig varit socialdemokratins starka sida – än mindre invandrare. Socialdemokratiska partier har - oavsett land - tenderat att vara den etniska majoritetens parti och försvarat sin mark mot andra arbetare som setts som hot mot löner och sysselsättning.
   Solidaritet och internationalism har varit slogans som var nyttiga så länge ingen konkurrens var i sikte. Sverige har inte förrän helt nyligen tvingats ta ställning till denna fråga. Men när det skedde flyttade sig helt enkelt ett segment socialdemokratiska väljare till den yttersta högern.” 
   Så skriver Immanuel Wallerstein den 1 oktober med anledning av det svenska katastrofvalet och Ed Milibands tillträde som partiledare för Labour. Wallerstein menar att ”Red Ed” Miliband i sitt tal efter partiledarvalet framför allt var angelägen att markera en politisk mittenposition.

Rösträttens väg till socialismen  
Wallerstein härleder socialdemokratins uppkomst till Eduard Bernsteins tanke att den allmänna rösträtten skulle ge ”arbetarna” majoritet i parlamenten och därmed möjlighet att förverkliga socialismen. Talet om väpnad revolution var därför dåraktigt. Det är det budskap som August Palm agiterade för.
   Bernsteins definition av socialismen var oklar men tycktes innebära nationalisering av ekonomins nyckelsektorer. Socialdemokratins fortsatta historia har inneburit en långsam rörelse från radikal politik till en mittenposition.
   Redan 1914 svek de socialdemokratiska partierna internationalismen genom att sluta upp bakom de krigförande ländernas regeringar.
   Under 1950 och 60-talen kom socialdemokratin att stå för en kompromiss som kallades ”välfärdsstaten”. Den var framgångsrik. Rörelsen fick aktivt stöd från en stor del av medborgarna.
   Efter 70-tals-stagnationen och den begynnande neoliberala ”globaliseringen” slutade socialdemokraterna att lägga tyngdpunkten vid välfärdsstaten.
   De blev i stället förespråkare för en mjukare version av marknadssamhället. Det var vad Blairs ”new Labour” handlade om. De svenska socialdemokraterna var länge ståndaktiga, men gav till slut vika.
   Konsekvensen blev att socialdemokratin upphörde att vara en ”rörelse” som kunde räkna med stöd från ett stort antal människor. Den förvandlades till en valmaskin utan de tidigare årens passion.
   Detta gav Reinfeldt chansen att beskriva M som det nya arbetarpartiet och framställa sig som en försvarare av välfärdsstaten.
   Fortfarande är välfärdsstaten en social preferens för många människor. Väljarna vill behålla dess bleknande fördelar.
   Har socialdemokratin en framtid? frågar Immanuel Wallerstein slutligen. Ja, som en ”social preferens”. Nej, inte som en ”rörelse”.

Peak Oil 5 av Erik Kågström

Vi har i år fått ett nytt statligt verk, Trafikverket, som är en sammanslagning av Banverket, Vägverket och Sjöfartsverket och som skall ha det övergripande ansvaret för utvecklingen av all transportverksamhet i Sverige. Att man i det nya verket tagit sin uppgift på allvar framgår bland annat av att professor Kjell Aleklett i augusti efter inbjudan höll ett föredrag om Peak Oil för verksledningen i Borlänge. Men det är inte första gången som Peak Oil varit på tapeten i vårt land. Ett dokument med rubriken ”Making Sweden an oil-free Society” undertecknades den 28 juni 2006 av vår dåvarande statsminister Göran Persson. Det var en rapport som sammanställts av en statlig kommission och i den nämndes att IEA (International Energy Agency) ansåg att Peak Oil skulle inträffa mellan 2020 och 2030, enligt oljebolaget BP under perioden 2015 och 2020 och enligt ASPO, det mest pessimistiska alternativet, med en topp före 2010. Kommissionen baserade sina slutsatser på uppgifter från Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott. På det hållet visar man dock ingen oro i oljefrågan. I energiutskottets ”Om energin 2050” den 9 april 2010 nämns inte Peak Oil över huvud taget; det talas bara om globalt ständigt ökande produktion och konsumtion av energi i olika former.
   Trafikverket har en utmärkt hemsida. Där finns det bland annat en avdelning för ”Kris och säkerhet”. Bland de händelser som kan orsaka störningar i transportsystemen nämns där tyvärr inte akut bränslebrist.
   Enligt Gunnar Sandin är generaldirektören för det nya Trafikverket, Gunnar Malm, en övertygad tågvän. Efter att ha hört vad Kjell Aleklett hade att säga om den framtida energisituationen i världen bör han ha stärkts i denna övertygelse. Att nu bygga en kringfartsled i Stockholm, dra ned på bidragen till banunderhåll och fördubbla banavgifterna kan inte vara framsynt trafikpolitik. Men det är ju så borgarna vill ha det. Och de litar nog på ekonomernas tilltro till marknadens och prismekanismernas förmåga att lösa alla resursproblem.
   Det är naturligtvis inte bara i Trafikverket man söker information om Peak Oil. Det kan inte ha undgått våra militärer att deras kolleger i USA och Tyskland på sistone har uttryckt oro för konsekvenserna av höga oljepriser och bränslebrist inom en nära framtid. Den svenska försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten (info@mil.se) svarar kanske på frågor om hur man i hans organisation ser på Peak Oil.

Erik Hermelin, 150 år, översättare, mystiker, antinazist
av Gunnar Stensson

Strax före andra världskriget inledde Nazityskland ett så kallat euthanasi-program som innebar att ”livsodugliga” och mentalsjuka människor på statliga anstalter systematiskt utrotades. Det gällde att rena den ”ariska” tyska rasen. Skåpbilar med mobila gaskamrar körde upp utanför mentalsjukhusen, patienterna leddes ut och gasades.
   Erik Hermelin, som sedan 1915 var intagen på Sankt Lars, var väl medveten om euthanasi-programmet och skrev ett par politiska pamfletter mot nazismen. Det var ingen ofarlig protest.
   Hermelin var privilegierad på Sankt Lars. Han förfogade över två rum, hade stora tillgångar för bokinköp, bekostade publiceringen av sina verk, umgicks jämlikt med överläkaren, tog emot besök av släktingar och vänner, hade ofta permission och rymde ett tjugutal gånger, mest för att supa. Men han solidariserade sig med dem som hade en mycket svårare situation i den så kallade asylen på Lunds Rikshospital, där de var inhysta 20 och 20 i stora salar.
   Den kalla vintern 1940-41 frös många exotiska träd i parken ihjäl. Asylens fönster var förklistrade med svart mörkläggningspapper. Därinne hölls drygt tusen människor inspärrade. De kanske inte hade kunskap om euthanasi-programmet men de kände säkert de bakomliggande värderingarna, som förekom också i Sverige.
   Ett par mil bort, på andra sidan Öresund härskade nazisterna. Vad skulle ske med de olyckliga på Sankt Lars om de invaderade Sverige?
   Det är 150 år sedan Erik Hermelin föddes. Hans gudson Johan Hermelin berättade i söndags om hans liv på ett seminarium i en lokal som en gång var avdelning 5 på Sankt Lars. De antinazistiska pamfletterna nämndes kort.
Erik Hermelins viktiga livsgärning, som möjliggjordes av att han satt inspärrad i Sankt Lars, var översättningarna av det stora persiska kulturarvet, 10 000 unika sidor.
   Ett ovärderligt stöd hade han alltsedan 1915 i rabbinen Wohlsteins från Malmö, som också var professor i hebreiska i Lund, och dennes maka doktorinnan Jenny Wohlsteins. Erik Hermelin berättade om detta i ett brev till sin mor Eugenia Hermelin f. Fjellstedt i januari 1940.
   Hermelin och makarna Wohlsteins var förenade i motståndet mot nazismen.
Det skymmer över den höstliga parken. För första gången har vi ett rasistiskt parti i den svenska riksdagen.

PS. Erik Hermelins namn stavas inte med C utan med K på de volymer han publicerade.

Ny partiledare av Mats Olsson

Hämtat från bloggosfären:
Nedanstående inlägg publicerades lördagen den 25:e september 2010 på bloggen Olsson betalar. Det är en mycket intressant blogg för den som intresserar sig för politiken i Lund. Författaren, Mats Olsson, skriver själv ”Politik och vardag i Lund, jordens medelpunkt” som bloggens slogan. Kanske att ta i, men helt i VB:s anda. Att VB med författarens tillstånd återger den här artikeln beror förutom att den är läsvärd på att den inte fått några kommentarer. Detta faktum kan antingen bero på att alltför få hittar till bloggen eller på att det som författaren skriver inte händer så mycket i och kring v just nu. VB tycker att artikeln förtjänar att diskuteras och hoppas att läse- och skrivkretsen tycker det samma. Även Lucifer refererar till denna blogg i det här numret, så kanske man kan säga att förhoppningen ovan redan börjat gå i uppfyllelse.

Ny partiledare
En vecka efter valförlusten har det redan hunnits skrivas en rad goda ansatser till eftervalsanalyser. För en översikt, se t.ex. Jonas Sjöstedts och Ali Esbatis bloggar. Diskussionen måste fortsätta, inte minst vad gäller utvärderingen av det rödgröna samarbetet och den valstrategi som oppositionen använt. Socialdemokraterna verkar ta detta på allvar. Inga stenar ska lämnas ovända, en kriskommission är tillsatt och en extra partikongress annonserad.

Vad händer då i Vänsterpartiet? Hittills nästan ingenting, trots att valet är en precis lika stor katastrof som för socialdemokraterna. Valresultatet innebär att den samlade arbetarrörelsen inte har varit politiskt svagare sedan den allmänna rösträttens införande. Med tanke på utgångsläget borde 2010 ha varit det val då Vänsterpartiet åter närmade sig ett tvåsiffrigt procentuellt väljarstöd: Effekterna av den borgerliga regeringspolitiken, den historiskt svaga socialdemokratin, partiets valprogram och starka valrörelse.

En avgörande fråga som Vänsterpartiets medlemmar bör ställa är alltså: Hur kan det komma sig att partiet minskar igen, när vänstern i själva verket borde ökat kraftigt?

Valresultaten beror till mycket stor del på partiledarnas popularitet och framtoning. Detta är ingenting som vänstern kan önska bort eller ändra på, det styrs av hur partierna och det parlamentariska systemet är uppbyggda och av massmedial logik. Vänsterpartiet och dess föregångare har ända fram till 2004 varit begåvat med partiledare som varit mer populära än partiet självt. Speciellt med Gudrun Schyman bidrog detta till ett genombrott i svensk politik och till att partiets delvis självvalda politiska isolering bröts.

Lars Ohly gjorde till stor del en alldeles lysande valrörelse 2010. I debatter och utfrågningar har Ohly varit engagerad, påläst och ofta rapp i framtoning och replik. Han belönades också med ett rejält massmedialt genomslag. Efter Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin var Lars Ohly till exempel den partiledare som sammanlagt fick flest rubriker, artiklar och kommentarer under månaden som föregick valet.

Trots detta är Lars Ohly den i särklass minst populäre partiledaren. I alla undersökningar över vem som inger folk förtroende hamnar Ohly på en bottenplats. Mönstret bekräftades på valdagen i SVTs stora undersökning Valu som omfattade nästan 12 000 väljare på väg ut från vallokalerna. På frågan om partiledarens roll för val av parti hamnade Ohly åter på sista plats, klart distanserad av alla de andra partiledarna.

Exakt vad det är som inte fungerar i kommunikationen med väljarna kan man bara spekulera i, men en rad mindre lyckade ståndpunkter och uttalanden genom åren har säkert bidragit. Det största och mest efterhängsna misstaget var oförmågan att förstå att man som partiledare inte kan kalla sig "kommunist" enligt en egen definition som mycket få förstår. Misstaget ledde till att partiet snabbt sjönk från 8-9 till 4-6 procent av partisympatierna vintern 2004, en nivå som sedan dess inte kunnat överskridas.

Men även den senaste valrörelsen har innehållit flera missgrepp av den typ som minskar folks förtroende. I SVT:s partiledarutfrågning den 5 september hävdade Lars Ohly inledningsvis att det bara fanns en enda fråga som de rödgröna inte kunnat komma överens om. Halvvägs in i programmet hade utfrågarna identifierat ett halvt dussin andra frågor utan rödgrön samsyn, vilket Ohly lite förläget försökte skoja bort. I samma utfrågning gick Ohly bokstavligen på pumpen när han ställdes inför en enkel fråga om delad föräldrarförsäkring och amning. Dagarna innan valet förstörde Ohly allvarligt sin seriösa framtoning genom en överslagshandling i form av direktsänt frieri i TV.

Oavsett hur man värderar ovannämnda exempel kan man inte komma förbi att det är någonting i framtoningen som inte fungerar alls, eller som bara fungerar i förhållande till de redan frälsta. För Vänsterpartiet är det alldeles uppenbart att den nuvarande partiledaren, trots många goda egenskaper och ett stort engagemang, är en belastning. Lars Ohly förknippas i mångas ögon med partiets historiska misstag. Själva kopplingen må vara hur orättvis som helst idag, men Ohlys egna tidigare uttalanden och ståndpunkter har gjort det allt för enkelt för journalister och politiska motståndare att utnyttja den. Ett lackmustest på detta är att borgerliga partiledare under valrörelsen kunde varna för "kommunister i regeringen" utan att bli utskrattade.

Vänsterpartiets ordinarie kongress äger inte rum förrän 2012. Att vänta så länge skulle vara att segdra ett oundvikligt beslut och ge onödigt kort tid för ett nytt partiledarskap att arbeta upp sin position inför valet 2014. En extrakongress bör kallas in 2011. Eventuellt kan partiet överväga en modell, vilket Jonas Sjöstedt föreslagit, med delat partiledarskap. Men de måste i så fall bägge vara nya, att bara komplettera den nuvarande partiledaren kommer inte att ge någon möjlighet att lyfta partiet.

Urbaniseringen av Sankt Lars-parken av Gunnar Stensson

Förberedelser till en söndagspromenad 
På väg till utgångspunkten i gryningen 7/10. Skönt slippa blåsten! I stället ett milt grått dis. Utbyggnaden av bup-området och brukshundsklubbens gamla övningsfält sker stegvis. Inte ett hus har påbörjats. Det som finns är ett skräpigt avverkningsområde och ett  asfalterat gatusystem med refuger, lyktor och brunnar för ytvatten. Pilevallarna med sina 60-åriga träd svänger ännu sina yviga kjolar.
   Grävmaskinerna bökar kring Källby- och Hunnerupshemmen. Där bygger Peab insatslägenheter.
   Bredvid Medicinskt center uppförs ett äldreboende: ännu en kompakt tegelstensbyggnad.
   Bup-området blir en del av en helt ny stadsdel från Sankt Lars väg i väster till Källbybadet i öster och Klostergården i norr. Vem bestämde det?
   Sankt Lars väg: bilar, cyklar, fotgängare, gymnasister, förskolebarn, lastbilar, schaktmaskiner och bussar. Buller och avgaser.
   För några år sedan handlade det om att stänga av bron över ån för bilar. Nu bygger man om den för att den ska tåla den ökande trafiken.
   Upp till Öppenvårdscentralen, utgångspunkten för söndagspromenaden.

Promenadplan
Här ska jag visa var Erik Hermelin hade sitt hem. Nu huserar NTP-gymnasiet där. Från överläkarvillan, nu förskola, överblickar vi Lunds Hospital, invigt 1879. De prydliga byggnaderna är symmetriskt utlagda på ömse sidor om mittgången mellan överläkarvillan och det slottsliknande klockhuset. Ett rokokopalats med park, omgivet av en mur. Lunds vackraste anläggning, utformad till Förnuftets pris i en tid då genialitet och sinnesförvirring ansågs gränsa till varandra. Men de ursprungliga häckarna är borta och symmetrin skyms av höga träd.
   Vi gör en avstickare till det dystra tornet mellan furorna i parkens översta hörn mellan Rättspsyks vallomgärdade fort och Malmövägen. Här fanns en gång en järnvägshållplats för resenärer från Lund. Hospitalet låg isolerat, omgivet av vidsträckta åkrar, inneslutet och bevakat, självförsörjande också när det gällde vatten, som togs ur ån, renades och pumpades upp i vattentornet. Nu står det med utslagna rutor och graffiti, låst och utan funktion.
   Genom bokdungen ner mot ån. Se där! En ny cykelstig med gatubelysning från Malmövägen in i parken. Den fanns inte i maj. Vi går intill vattnet som på en hög kaj. På andra sidan ligger en ö, en vildvuxen, artrik djungel, full av fågelliv. Det är en del av ”naturreservatet”, det sista i Sankt Larsområdet. Bakom ön utvidgar sig åfåran till en vassbevuxen damm.
   Vi närmar oss bron som är under ombyggnad. Den har ett undre plan av grova bjälkar. Där går vi över. Grova rör forslar vatten och avlopp ovan våra huvuden.
   Söder om bron har en asfalterad trafikknutpunkt med ändhållplats för sexans buss anlagts. Vi överraskas av ännu en nyanlagd cykelstig med belysning. Den leder mot öster. Till höger om stigen har ett stort område röjts för att ge plats åt de 25 hus som HSB ska uppföra intill de gamla vårdarbostäderna.
   Till vänster ”naturreservatet”, här mer imponerande tack vare de höga gamla träden. Vattnet skymtar mellan träd och buskar.
   Så kommer vi ut på den skånska åkerjorden. Trafikbruset från dubbelrondellen är starkt. I öster skymtar Knästorps vita kyrka. Vi går längs åkerrenen söderut. Bortom väg 108 ser vi skylten: HÄR PLANERAR STAFFANSTORPS KOMMUN 50 NYA BOSTÄDER. Urbaniseringen är inte begränsad till Lund.
   Längs gränsen västerut, in på en liten byväg mot Hunnerupsgården. Lagårdsplan med stor lagård, uthus och brunn. Vi rundar lagården. Gödselstad och köksträdgård. Här producerades en stor del av livsmedlen till det samhälle som Hospitalet utgjorde.

Vägen till frihet
En vacker åker, och bortom den Sankt Lars kyrkogård. Döden var enda vägen till frihet ur asylens livstidsfängelse. Många begravdes anonymt. Deras gravar markerades med nummer. En väg till kyrkogården borde anläggas.
   Ett stycke av den gamla muren. En port med fyra bastanta fästen för gångjärn. Genom den släpptes internerna ut till dagens arbete på åkrar och odlingar. På kvällen återvände de. Porten låstes.
   Vi fortsätter in i det som ibland kallas Västra borggården. Ett tiotal väldiga tegelstensbyggnader omsorgsfullt utplacerade runt en öppen plats med ett stort träd i mitten. Tegelarkitekturen är ytterst omsorgsfull. Exakt och försedd med prydliga ornament vid taken och kring dörrar och fönster. Dessa byggnader representerar MAKTEN, inte FÖRNUFTET som byggnaderna norr om ån.
   Här var ännu 1957 1600 människor inspärrade. Makten var opersonlig och avlägsen. Staten fortsatte att vara huvudman till 1967, då Malmöhus län tog över.
   Vi passerar åter den restaurerade och förstärkta bron, stannar ett ögonblick och ser ut över den frodiga biologiska mångfalden längs vattnet. Framåt har vi ett intressant perspektiv över ett kluster av byggnader från olika epoker.
   När vi återvänder in i 1870-talets ”Upplysnings-hospital” möter vi först ett relativt förfallet hus som blivit en shop för 1960- och 70-talsprylar: gamla affischer, kläder, lp-skivor. Hep Cat Shop. Antagligen vänder den sig till de närbelägna skolorna: John Bauer-gymnasiet och Kunskapsgymnasiet, som båda skickar vidare en del av de pengar som kommunen anslår till undervisning till aktieägare.
   Här är det lättast att njuta av den omsorgsfulla arkitekturen, ett flertal imponerande byggnader, placerade i exakt symmetri, byggda med högsta tänkbara kvalitet för att hålla i århundraden, finansierade med statliga medel. Nu kulturminnen.
   I Klockhuset finner vi Sankt Thomas katolska för- och grundskola. I byggnaden bredvid: Freinet-skolan.

Följ förändringen medan den sker
Vi återvänder till promenadens utgångspunkt längs mittvägen genom parken. Där avslutar vi med en uppmaning till vandrarna att då och då komma tillbaka. Oavsett vad man tänker om urbaniseringen är det utomordentligt intressant att se landskapet förändras.
   De som har kameror och kan fotografera bör dokumentera förändringarna månad för månad, år för år.
   Läsare av denna text är välkomna att delta. Verkligheten är verkligare än beskrivningen!
   Promenaden äger alltså rum söndagen den 10 oktober klockan  15. Vi samlas vid Sankt Lars vårdcentral. Den tar cirka två timmar. Vi brukar – frivilligt - ta emot 20 kronor per deltagare för att finansiera Byalagets verksamhet.

Kulturtips

00:00 - Malmö Opera
På Bredgatan 3 i Lund fredag 8 oktober kl 19.

KammarensembleN och Vokalharmonin
På Palladium 8 oktober kl 21.  

Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Lör 09 okt kl. 19:30  

Between Silence and Stillness
På Palladium 9 okt kl 18.00 (premiär) och 22 okt kl 19.30  

Rhenguldet av Richard Wagner
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö och Kino i Lund 9 oktober, repris 10 oktober. 

Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 09 okt kl. 19:00 

LIVE: DORIT CHRYSLER & THEREMIN
På Inkonst 9 oktober kl 20. 

Rymden emellan
En brutal och humoristisk pjäs som väcker många frågor kring åldrandet i vår kultur, våra värderingar och det samhället vi byggt åt oss, på Kulturhuset Mazetti 9 - 10 oktober kl 19. 

Dhoad Gypsies from Rajasthan (Indien)
En rytmisk upplevelse för alla åldrar med musik, dans och spänning på hög nivå, 10 oktober  kl 19 på Kong

Zebra Trio
På Palladium 10 oktober kl 18.
Sön 10 okt kl. 18:00  

Carolinae Damkör och Duo Gelland
På Palladium 11 oktober kl 19.30.
Läs mer

KOPAfestival 2010
På Victoriateatern måndag 11 och 12 oktober kl 19.30.

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 12 okt kl. 16 och Ons 13 okt kl. 16
Läs mer

Lunds körfestival - GALAKONSERT
500 körsångare från Skåne, Lunds Stadsorkester, konferencier Björn Kjellman,i Färs & Frosta Sparbank Arena 13 oktober kl 19.  

Tiharea (Madagaskar)
Vocalgrupp från Madagskar, 13 oktober kl 19.30 på Kong 

A DISAPPEARING NUMBER
National Theatre, livesänding på Spegeln, Torsdag 14 oktober kl 20. 

Lunds körfestival - THE TALLIS SCHOLARS
den engelska vokalensemblen The Tallis Scholars, en blandad ensemble på 12 sångare, i Domkyrkan, Lund 14 okt kl 19.
Läs mer

Lunds körfestival - TIHAREA
Konsert med kvinnliga trion Tiharea från Madagaskar, på Lunds Stadsteater 14 oktober kl 21.  

Stanza 14/10
Stanza fortsätter hösten på temat kamp och gästas av Karl Ove Knausgård, Kristian Lundberg och palestinske Ghayath Almadoun. På Inkonst 14 oktober kl 20. 

Hela kulturcentralens program