Ubåten var inte dansk av Sven-Hugo Mattsson

Det rådde högt vattenstånd i Sydvästskåne och i Lommabukten, på grund av det myckna regnandet.
   Då passade kanske en eventuellt trolig undervattensfarkost på att smita in i Höjeå. Den första indikationen kom redan vid inloppet i Lomma. Vittnen såg en farkost med vita skrov och rött torn i dimman som rådde, snabbt ta sig upp i Lomma hamn. Lomma är ju litet och ryktet gick snabbt. När Urban Båth fick höra detta log han i mjugg och sa att det säkert var hans fru, U-B Båth som var ute med sin kanot, den är vit och min fru har en röd poncho. Vi kallar henne ubåten för övrigt. Men det var redan här som misstanken om att det var en dansk ubåt föddes.
   Nästa indikation kom i Staffanstorp nere vid Trollebergsfjärden Värpinge. Man hade sett vita farkoster i snabb takt som rev upp massor av skum. Sydnytt var snabbt på plats och kunde rapportera, 14 journalister och 3 kamerateam, det vill säga alla resurser som Sydnytt har, var på plats. Greve Yngve Wachtmeister på Trollebergs gård kommenterade: ja, ja vi har svanar nere vid Trollefjärden och det var säkert en alfahane som jagade en annan hane.

Hemvärnet i Lund
Men nu var ryktespridningen i full gång, två indikationer måste innebära att här finns ubåtar var den allmänna meningen. Den närmade sig ju dessutom Lund, så hemvärnet rustade upp och förberedde sina zodiaker i letandet. Även Postens drickvärn, som vi skämtsamt kallar driftvärnet, förberedde sig, här var dock medelåldern 84 år, men leta skulle de.
   Nästa indikation var vid vägövergången vid Malmövägen. Det var för övrigt Mats Helmfrid som hade sett en farkost här, under bron. Alla zodiaker dit och driftvärnet i roddbåtar. När de kom fram stod Helmfrid med en miniräknare och mumlade. 13 +7+3+2+4 blir väl inte 33, det blir bara 29 och det är ju inte majoritet. Då lurade de mig, Sverker och Anne. Men de satt ju med sina miniräknare och visade mig. Dom måste ha varit manipulerade, miniräknarna. Han hade rätt den där Wiehe, vem i hela världen kan man lita på? Hemvärnet ropade på Helmfrid som var ordentligt borta: var är ubåten Matte? Va, ubåten, ja den försvann uppströms. Det sista man hörde när hemvärnet och dric.. förlåt driftvärnet gav sig iväg var Helmfrids muttrande 13+7+3+2+4, det blir ju ingen majoritet.

Häckeberga
Nu gick greve Karl Orvar Rutger Villhelm Erik Nils Knoll von Tott, för övrigt kallad ”Korven”, på Häckeberga slott ut och meddelade att undervattenfarkosten säkert var på väg upp till Häckebergasjön. Det måste vara intressant för danska försvaret att undersöka sjön och slottet, en intressant försvarsanläggning, om de skulle anfalla Sverige i en framtid, det är ju bara 400 år sedan vi krigade senast. Övervattenfarkosterna dit genom kobbar och skär, fjärdar och översvämmade vattensamlingar. Den ligger nog i vassen och lurar menade ”Korven”.

   Häckebergsjön är ju reglerad så man tömde ut allt vatten. Äh, inte fasen är här någon undervattensfarkost ropade Marina Lindeman, överbefälhavare för Hemvärnet, de har smitit. Det är för djäkligt sa hon, med ett visst eftertryck, att de kan kränka oss så.
   Nerströms Höjeå, med god fart eftersom ytterligare vatten hade tillförts genom tömningen av sjön syntes ytterligare indikationer. Bröderna Lagerståhl i Jinnarp menade att de sett en ungersk farkost. Vad får er att tro detta? Den hade en ungersk flagga på skrovet, sa de. Spaningsledningen förhöll sig skeptisk, Ungern har väl inga ubåtar? Hur ser Ungerns flagga ut då? Ja, den är väl röd och vit menade bröderna. Nä, visst nej, det är ju Österrike som har rött och vitt i sin flagga. Det här satte återigen igång spekulationerna om att båten är dansk. En tyckte att det var en fransk ubåt, Elsa Svensson i Esarp. Och hur såg flaggan ut då? Ja, en trikolor, ju, sa Elsa. I vilken ordning, uppifrån och ner frågades. Blå, vit och röd så klart sa Elsa. Det är ju ryska flaggan noterade spaningsledningen. Ja, just det, var det inte det vi misstänkt hela tiden! I Stockholm som samma vecka hade besök av eventuellt troliga undervattensfarkoster dementerades dock detta. Ryssland har 7 ubåtar i Östersjön och vi hade 7 indikationer i våra fjärdar, det innebar att hela ryska ubåtsflottan var här. (Sic).

Madsen Min femmänning i Köpenhamn Jan- Alexander Nanardo-Madsen ringde mig, han bor nära Nyhamn. Nu skall du få höra, sa han. Vadå, shot man shot, sa jag. Det var ingen dansk ubåt i Höjeå eller Häckebergasjön.  Hur vet du det, hur vet du det?, sa jag. Danmark har bara en ubåt och den låg här i Nyhamn hela veckan, sa han.
   Spekulationerna går vidare, kanske fanns det helt enkelt aldrig någon trolig, eventuell undervattensfarkost i Höjeå.
   Men allting slutade i dur, både Hemvärnet och Driftvärnet blev medaljerade med Sten Bromanmedaljen av 18:e graden. De blev också hyllade av den nya kommunstyrelseordföranden Anders Almgren, på Stortorget där flera tusen lundabor gått man och kvinna ur huse.

”Skolor konkurrerar med betyg snarare än kunskap” av Gunnar Stensson

2011 började de nya betygen med skärpta betygskrav tillämpas. Med dem skulle elevernas kunskaper öka och betygsinflationen minska.
   I stället visar det sig att snittbetygen för årskurs 9 våren 2014 fortsätter att stiga, samtidigt som Pisa-resultaten i Matematik, Naturvetenskap och Läsförståelse stupar brant nedåt.
   Varför?
   Förklaringen är att betyg nu inte i första hand innebär kunskapsvärdering utan marknadsföring, konkurrensfördel, valuta, lätt förtjänta pengar för skolentreprenörerna.
   Skolbolagen slåss om skolpengar – med betyg. Skolbolagens ägare hotar rektorerna – höj betygen, rektorerna trugar och hotar lärarna – höj betygen!  Samtidigt kräver föräldrar och elever: höj betygen annars sticker Mats – och skolpengen – till en annan skola.

Skolsystemet korrumperar.
1992 bestämde regeringen Bildt att alla kommuner måste betala friskoleföretagen en skolpeng baserad på kommunens egna kostnader för varje elev som valde deras skola. Pengar att tjäna! 2008 gjorde riskkapitalbolagen sitt intåg på skolmarknaden.
   Friskolekoncernerna åstadkom snabb tillväxt medelst hög belåning. Genom att ha bolagsstyrelsen i ett skatteparadis som Guernsey kunde de minimera skatten som exempelvis den största svenska skolkoncernen Academedia (med 50 000 elever/skolpengar). Koncerner som gick överstyr kunde alltid gå i lönsam konkurs, som John Bauer-koncernen gjorde.
   Ju osäkrare lärarnas ställning är, desto lättare blir de att korrumpera för skolföretagen, för rektorerna, för föräldrarna och för eleverna. Bäst att bita huvudet av skammen – det gäller ju levebrödet. Höga betyg gör alla glada.

Kan man göra något åt betygsinflationen?
Ja, det kan man, svarar Magnus Henrekson, professor och vd i IFN, institutet för näringslivsforskning, och Johan Wennström, doktorand, i en artikel på DN Debatt 19/10.
    ”Friskolereformen 1992 omdefinierade relationen mellan lärare och elev till en rent ekonomisk relation mellan producent och konsument”, konstaterar de inledningsvis.

Ta bort skolornas möjlighet att konkurrera med betyg! Det är det viktigaste.  Idag konkurrerar de med betyg snarare än med kunskap.

   Det kan ske genast genom införandet av centrala prov som rättas externt. Därigenom fastställer man den genomsnittliga betygsnivån. Inom ramen för det snitt som det nationella provet ger sätts sedan betygen.
   Det har prövats tidigare. Före de förödande 1990-talsreformerna friskola och kommunalisering fastställde svensk skola elevernas betyg med hjälp av centrala prov och en femgradig betygsskala enligt normalkurvan.
   Betygen i den enskilda klassen sattes sedan vid klasskollegier. Varken rektor eller lärare kunde godtyckligt påverka dem. Inte heller föräldrar och elever. Ingen betygsinflation kunde förekomma så länge systemet tillämpades korrekt. Det var gyllene år för svensk skola som på den tiden hörde till världens bästa.

Avskaffa betyget IG eller F! Det innebär att en ung person stämplas som värdelös, vilket är förödande för såväl identitet och motivation som jobbchanser. När IG infördes började andelen elever som inte fullföljde skolan skjuta i höjden.
   Betyget 1 i den femgradiga betygsskalan betydde inte underkänt utan innebar helt enkelt att man i något ämne tillhörde den grupp som hamnade lägst i en normalfördelning. Det gör alla i något sammanhang. I ett annat kunde de höra till gruppen med högsta betyg.

För det tredje måste man göra det lättare för personer med dokumenterade ämneskunskaper att arbeta som lärare. Skolverkets genomgång visar att 40 % av lärarna på gymnasiet saknar behörighet för de ämnen de undervisar i.
Slutklämmen i debattartikeln lyder:
”Att staten decentraliserat och konkurrensutsatt skolan utan att värna kunskaperna har varit förödande. Att återuppta kunskapslinjen och sluta stämpla personer som icke godkända utan hänsyn till deras förutsättningar kostar ingenting och de positiva effekterna kommer inte att låta vänta på sig.”





En av författarna, Johan Wennström utgav i augusti boken ”Lärare utan frihet: när vänstern och högern kidnappade lärarprofessionen.”

Medio nada? av Jörgen L

Ja, klassen eller snarare skikten (marxistisk socialek. analys ju simplifierad samt tillrättalagd ideologiskt och för pedagogiska syften kan man lite höftreflektera) som byggde moderna, humana samt kulturellt och vetenskapligt, teknologiskt jämte intellektuellt kvalificerade och efterhand även rättvisesyftande, meritokratiska och konsensussökande, fredssträvande, rättstatsgaranterande samt demokratiska och kontra-kolonialistiska väst - finns knappt mer. Nå, vem mer exakt att hedra sociala och progressiva västsamhället för jämte motkrafterna och vad dessa i sin tur stod, samt står för, överlåtes åt deduktiva kunskapssökeriet, att fastlägga. Och nog en rätt blandad skara, på alla sätt dvs Västs Sanna Hjältar. Utan medioskikt och goda (pre)liberalismen ingen Upplysning och vad sedan följde å detta grandiosa, rätt unika fundament.

Men var dag, netop gnäller Henrik i SDS om sitt dj-a NATO. En nostalgisk omvärldsanalys och tanklös trohetsförklaring till hinter-atlantiske bastarden som dock aldrig tänker på annat än sitt eget samt givit sig självt odisputabla rätten, äga och prägla världen. Förr fanns en rik Amerika-kritisk idéströmning inom konservativa, liberala och allmänkulturella kretsar och såklart även vad gäller olika schatteringar och verkansområden, å utomliberala vänsterkanten. Vad finns kvar av denna intelligenta och i en äldre mening europatillvända analys, värdekontinuiteten och pluralistiska ideologiska geografin? Vem har att förvalta och föra vidare? En tidskrift å humana liberala kanten och med samma intellektuella och tidskritiska odlingens ambitioner som Axess kunde gett oss en historisk inblick som bas att påbörja förekommande dekonstruktionen av det amok-modernistiska, alltmer totalitära globala projektet. Dit kunde, med en "inkluderande" red. även åldrade, praktiskt taget utraderade lika med uppgivna soc-vänstern få sin del, av samlade offentligheten. Få är förresten ett galet uttryck - en offentlighet som inte oavbrutet och eftertänksamt bygges, upphör.

Nå, oumbärliga jämte intressanta, bidragande böcker tryckes alltjämt eller otvivelaktigt och dito typ dissertationer framlägges och centrala eller udda tidskrifter utges samt vad förloras via allt torftigare dagstidningar, speciellt å förr statusmärkta k-delarna uppvägs i glädjande grad av Kunskapskanalen och mkt ambitiösa men till synes föga uppmärksammade och klent rosade Axessprojektet, på dumburken. Där en fd polSvDchef basar! Samt allt vad nu utlandet bidrar med, förstås. Men så har vi Mainstream-klassen, materialistiska och hedonistiska vulgärborgerligheten, Svenssondiktaturen eller vad nu kalla dem som snart har alla väst- och i stigande grad andra länders politiska eliter i sina snören och snörsnaror. Så oändligt glädjande därför med tälten och studenterna på åttafiliga genomfartsleden i centrala HongKong - av flera skäl, dem immuna mot manipulerandet ovanifrån - eller inifrån. Men så alla dessa "bästsäljerismens" trogna avnämare, de medfött okritiska och följsamma eller via arbetslinjen och andra mentala maktknepen kontrollerat eller föga alls, tänkande. Falsk folklighet och antipolitik är vår tids anbefallda rättesnören. Se bara på SVT.

Ja men då föga konstigt att man önskar en rejäl örfil av nåt med veritabel Gudsfruktan i följe, inom väst- och därmed befryndade befolkningar och vad gäller det globala. Just det, ett instant och gärna komplett första önske-offer för en tid och en värld som blott känner, och förtjänar, svarta utopier. Förresten, såg ni Jonas i Agenda samman med Jan fp och lettiske UM där siste faktiskt framstod mest jordnära och balanserad. Lindhe hyllar NATO och Jonas kisar ministermässigt när Ryssland ska fördömas i kapp med militaristiska kallakrigs västnostalgiker. Vad står i vårt internationella politikmanifest, numera!? Plankat av fp med retoriken från Allan Widman? Mp må ha övergivit radikala inrikespolitiska agendan till stora delar men en pålitlig broms vad gäller värsta bomb-lyriken. En vacker dag dyker väl Lindhe upp i rutan samman med Karin Enström och bifaller NATO. Måtte finnas en stram konsekvens för juvenil- och broilerpolitiker på amorfa vänsterkanten - samt för europeiska och andra länder vilka lånar sig åt ett av vart, ritat i Washington med förstäder. Tänk själv och en plural värld åter!

FN-dagen

Den 24 oktober uppmärksammar vi FN-dagen i Brf Gasverkets samlingssal på Trollebergsvägen 9 i Lund kl 18.00 - ca 20.00.

   Kvällen inleds med fika med FN-bakelser, mingel och informationsbord där du bl.a. kan få veta mer om våra samarbetsorganisationer.
   Kl. 18.30 samtalar professor Jan Hjärpe och pol.mag. Kerstin Johanssson från Palestinagruppen i Lund på temat Palestina - vad händer nu?
Samarrangörer är ABF Mittskåne, Palestinagruppen i Lund, Svalorna Indien Bangladesh, Svenska Freds och Unicef

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
25 okt kl 17
”All People are Equal”
Larsåke Sjöstedt, orgel
Kerstin Svensson, utställning
Peter Bjuhr, tonsättare

Djungel-vandring i södra Lund

Samling vid Källby-badets entré söndagen den 26/10 kl 14.00. Vi brukar ta 20 kronor i frivillig avgift.

   I utkanten av städer uppstår ofta små naturområden  nära industrier och reningsverk. I Afrika kan man se leoparder i sådana områden. I Lund handlar det om rådjur, rävar, illrar, fasaner och harar.
   Mycket har en gång varit odlad mark. När det är säsong kan man plocka smultron, vinbär, körsbär, björnbär, äpplen, päron, plommon, fläder, nypon och svamp.
   I en snabbt växande stad som Lund är sådana områden ofta tillfälliga och kommer snart att bebyggas eller användas för andra ändamål. Vi kommer att berätta vad vi vet om det.
   Vi ska långsamt vandra cirka 4 kilometer genom några sådana områden i delvis oländig terräng med nässlor och rosensnår. En del stigar är nu dessutom översvämmade. Vädret kan bli blåsigt och blött, men vandringen äger rum ändå, även om bara en eller två vandrare infinner sig.
Klostergårdens byalag / Gunnar Stensson

Rättelse av Ulf Nymark

Min text i förra veckans VB om Sveriges erkännande av Palestina drabbades av ett allvarligt skrivfel i den allra sista meningen i texten. Denna mening ska givetvis lyda: Det finns all anledning för alla fredsvänner – oavsett politiska sympatier i övrigt – att stödja Sveriges erkännande av Palestina.

Pusselbit

Andelen av USA:s samlade förmögenhet, som den fattigaste halvan av befolkningen (157 407 237 personer) sitter på, har fallit till 1 procent, från 3 procent 1989.Det är en minskning med två tredjedelar på 25 år.
TT 18/10

Tydliga politiska alternativ av Gunnar Stensson

FörNyaLund anslöt sig till sin flock, Alliansens fyra plånbokspartier C, FP, M och KD, som konsekvent föredrar låg skatt för de välbeställda framför jämlikhet och åtgärder mot sociala orättvisor.
   Men det är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ som bestämmer dagordningen.
   Sverigedemokraterna bidar sin tid i tystnad.
   Ikväll står det första slaget när fullmäktige samlas.

Lund efter valet

VB har sökt kommentarer inför torsdagens sammanträde från ledande företrädare för v men inte lyckats få någon. Om detta beror på att läget fortfarande är oklart eller något annat är för tillfället okänt. Det mest aktuella som kan hittas på nätet från den rödgönrosa sidan är tisdagens inlägg på Mats Olssons blogg olssonbetalar som ni kan läsa nedan.
   Även Hanna Gunnarssons twitter-inlägg, ”Det Parlamentariska Läget styr vädret. Det har regnat i Lund i tre dagar”, förtjänar att uppmärksammas.
red
 

---

Lund mot fyra år av obstruktion?

Så gjorde antispårvagnspartiet  (FNL) upp med den borgerliga alliansen i Lund. Tillsammans har de 29 mandat, de rödgröna med Fi har 31. De borgerliga och FNL har alltså promoverat SD, med sina 5 mandat, till vågmästare i Lunds kommun.
   Vad har FNL vunnit på detta? I uppgörelsen talas om en ny kollektivtrafikutredning för Lund. Det hade nog de rödgröna partierna också kunnat bjuda på men uppgörelsen verkar enligt alliansen och FNL betyda att Lund helt ska sluta arbeta med spårvägen i två år. I så fall blir det inte alliansen och FNL, utan SD, som avgör om det ska bli så.
   Det kan betyda att Lund under tiden kommer att säga nej till statlig kollektivtrafiksatsning i Lund, avveckla projektgruppen som arbetar med spårvägprojekteringen och stoppa detaljplanerna mellan ESS och Lunds C. Om FNL är ett utpräglat enfrågeparti har de i så fall kanske vunnit någonting, men detta återstår att se. Om FNL vill förnya Lund har de inte vunnit någonting på uppgörelsen, eftersom deras koalition skulle behöva sätta sig och förhandla med SD för att kunna driva igenom en politisk linje.
   Vad har alliansen vunnit på uppgörelsen? Eftersom samtliga allianspartier liksom de rödgröna stödjer spårväg är detta svårt att omedelbart se. De spelar ett högt spel med tanke på att det efter tio års väntan ser ut som om det nu äntligen kommer ett regeringsbeslut om spårvägspengar till Lund. De borgerliga måste dessutom rimligen ha fått släppa en del uppdrag i nämnder till FNL, vilket minskar de egna partiernas representation.
   Det enda borgerliga återstående syftet är att förhindra att Lund får ett fungerande politiskt styre och att tillsammans med FNL försöka blockera de satsningar på skola, förskola, vård- och omsorg, jämställdhet, kultur & idrott, stadsutveckling och annat som de rödgröna partierna sagt sig vilja genomföra. Det kan de bara göra med stöd av SD, som de uttryckligen säger att de inte vill förhandla med. Men eftersom SD röstat som alliansen i 95 procent av omröstningarna under de gångna åren i Lund kanske de kallt räknar med att tillsammans med dem stoppa nästan alla förslag som läggs.
   Lund står inför stora utmaningar. Det Lund behöver minst av allt nu är fyra år av obstruktion. Det borde vara tid för besinning.

Pressgrannar: Kommentarer till det svenska erkännandet av Palestina av Gunnar Stensson

”Genom att ensidigt erkänna Palestina räknas Sverige in i skaran som stödjer terror, hot och förtryck.
Ska en varaktig och fredlig lösning nås måste Palestina erkänna Israel. Israel måste å sin sida snarast och utan förbehåll avveckla de olagliga bosättningarna på de ockuperade delarna av Västbanken. Fram till dess leder ett erkännande av en palestinsk stat bara till att extremismen stärks och liberala demokratiska krafter undermineras.”
Cecilia Wikström och Fredrick Federley, FP:s Europaparlamentariker SDS 19/10.

”Därför är Folkpartiets inställning till Israel och Palestina hyckleri.
Det är helt betydelselöst även för den mest israelmarinerade folkpartist att säga sig förespråka en palestinsk och en israelisk stat sida vid sida... Det är hyckleri. Det finns nämligen inte en enda politisk bedömare i världen som tror att Israel skulle lämna ifrån sig de områden man kallar Judéen och Samarien, det bibliska kärnlandet, och dessutom halva Jerusalem.
   Man har stretat emot med stor framgång i snart 50 år. Och kommer att kunna fortsätta med den politiken i ytterligare 50 år. Medan man samtidigt skyller alla misslyckade förhandlingar på palestinierna och aggressivt bebygger och befolkar de områden som kunnat bli palestinskt territorium.
    Inte ens USA skulle kunna tvinga Israel till reträtt, det ser 30 miljoner kristna högerrepubliokaner till.”
Jan Guillou, Aftonbladet 19/10.

”Ett erkännande av Palestina har stöd av vår tids folkrätt.”
Palestinierna hade haft en effektiv statsbildning om det inte varit för Israels olagliga ockupation och Israel har ingen fokrättslig rätt som kan kränkas av att det bildas en palestinsk stat.
Ove Bring. Said Mahmoudi. Pål Wrange.
De tre är professorer i internationell rätt respektive folkrätt och författare till boken ”Sverige och folkrätten”.
DN Debatt 20/10.

VB-kommentar: Cecilia Wikströms och Fredrick Federleys skräniga eko av israelisk regeringspropaganda är folkrättsligt irrelevant och förolämpar palestinierna. Sydsvenskan missbrukar sin monopolställning genom att 22/10 publicera ett inlägg av Svante Nordin som kallar artikeln ”välartikulerad”.

Ett förnyat Lund av Lucifer

Det är inte helt lätt att följa förvecklingarna i uppgörelserna kring kommunalpolitiken i Lund, men här är ett försök.

Kommunalpolitikens mekanik
Valresultatet är sådant att det inte gav vänstersidan eller högersidan egen majoritet. Och stämningsläget är sådant att det inte går att få ihop majoriteter på tvärs över blockgränsen – S och Mp försökte, men hejdades till all lycka.
   Då ska nämndposter etc fördelas i proportion till partiernas antal mandat. Det missgynnar mindre partier och då försöker man motverka det genom att bilda tillfälliga valkarteller där det ena partiet hjälper det andra till ordförandeposter m.m. mot att själv få komma in i en nämnd dit man av egen kraft inte kan nå. Det är det FNL, antispårvägspartiet, kommit överens med de borgerliga om vad gäller ett antal nämnder, oklart hur många. Tydligen har de bjudit på poster i kommunstyrelsen, den viktigaste av alla nämnder, mot att få egna ledamöter i diverse nämnder. Dessutom har de som ett led i den uppgörelsen dels fått en paus i spårvägsplaneringen, ett s.k. moratorium med en ny utredning om kollektivtrafiken i Lund, dels gjort en överenskommelse att så vitt möjligt inte höja kommunalskatten, borgarnas favoritfråga. Men mer är det inte, de fyra FNL-medlemmarna i kommunfullmäktige har i övrigt full frihet att rösta som de vill.

Oskickligt
Om denna uppgörelse kan man säga att den är ett resultat av bristande politisk skicklighet hos S+Mp. Det hade kunnat vara de som gjort upp med FNL om nämnderna, men de vägrade att ställa upp på den tvååriga spårvägspausen. Det var en grov missbedömning – två år är ju en bagatell i spårvägsplanerna – och tycks mest handla om prestige i förhållande till regeringen där S+Mp flaggat lite löst för att inte bara järnvägar ska byggas ut utan också spårvägar. Mycket tyder på att V+Fi hade kunnat gå med på att bjuda FNL på de två åren. Men S+Mp:s principfasthet/stelbenthet kostade alltså Lund en fyrårsperiod med fortsatt borgarvälde i nämnderna.

Naturligt eller absurt?
Vad ska man då säga om resultatet? Tja, man kan tänka sig två olika reaktioner. Den ena är att säga att det är rimligt att de folkpartiröster som försvann till FNL nu ändå kommit borgarna till del. Lund är i sin självbelåtenhet en borgerlig stad och att borgarna under senaste perioden misskött så mycket behöver inte föranleda några omvälvningar. Väljarna vill ju tydligen ha det så här.

   Den andra är att se det absurda i det hela. Förnya Lund, med samma gamla borgare i nämnder och kommunstyrelse? Förnyat, det är väl ändå det sista man kan säga. Och med Sverker Oredsson, en man med förvisso många förtjänster, som dock gjorde sina första politiska insatser under Medborgerlig Samling på 1960-talet, som ledare för förnyarna? Det är som om jag efter drygt fyrtio år av VB-kommentarer om Lunds kommunalpolitik skulle förklara mig vara fräsch som en nyponros.

I ubåtsjakttider
Den svenska pressen har i den gångna veckan med allt mer upphetsade och patriotiska formuleringar hetsat mot Ryssland. Ja, vad finns under ytan? Det vet vi inte. Då finns det anledning att hålla huvudet kallt . Men ropen på Natoanslutning skallar från de vanliga hållen. Och man väntar på uttalanden från Carl Bildt, nationens räddare. Har han redan hunnit sticka till Washington? Vi väntar på en återutgivning av Sven Hedins ”Ett varningsord” och en ny insamling till ett pansarskepp. En förnuftets röst finns inte oväntat i Carl Björeman, generallöjtnant och tidigare mi8litörvefälhavare för södra Sverige. Han skriver under rubriken ”Peter Hultqvist kan bli en riktig försvarsminister”. Javisst, man kan i varje fall hoppas. Han har den sortens lugn och tröghet som behövs för att balansera hetsporrarna och är en välkommen kontrast till de senare årens pappfigurer Tolgfors och Enström. Det är kanske Hultqvist som kan våga återinföra värnplikten, den här gången allmän och lika och med kraftigt förändrad inriktning.
   Dessvärre måste man också motstå den sortens försvarsvänlighet som främst finns inom socialdemokratin. Den går ut på att skeppa stora mängder pengar till försvarsindustrin och helst då sådan med högteknologi. I försvarets bergrum står det redan köer av oanvända JAS-plan och väntar på piloter och bensinpengar, men det tycks aldrig vara fel att beställa tio plan till av en ny och större typ. Så har landet hållit på sen 1970-talet.

En ny fas
Vad gäller själva ubåtsjakten så har den ”gått in i en ny fas”, ett underbart uttryck. Några förklaringar ges aldrig, militären säger bara att de vill inte kommentera pågående operationer. Nej, och inga andra heller, t.ex vårens stora marina övning med Nato i Östersjön – vi var 200 som demonstrerade mot det svenska deltagandet i våras.

Visst är ”ladan tom” av Sven-Hugo Mattsson

Frågan är varför inte ett beräknat underskott på 87 miljarder, i år, kan beskrivas som att ”ladan är tom”, som finansminister Magdalena Andersson betecknar Sveriges ekonomi. Underskottet på 87 miljarder är mycket, det är hanterbart med tanke på att Sverige har, just en hanterbar statskuld. Men 87 miljarder är mycket och det skall tas ner till noll och sen måste ekonomin ge överskott för att vi skall nå överskottsmålet, vilket de flesta är överens om att vi skall nå. Vi kan inte hålla på så här.
   Det finns saker som skall tas in i detta, det är sjätte året i rad, 2009-2014, vi har underskott och för fjärde året i följd blir det större och större. På de sex åren kommer det att bli runt 200 miljarder i underskott, det är oroande. Att vi hade ett underskott 2009 var helt ok, vi hade då en ekonomisk kris. Underskotten 2010 och 2011 är också ok, vi hade då ett underskott på 1 respektive 3 miljarder och levde fortfarande av sviterna av krisen. Men från 2012 är underskotten inte ok, sen dess har vi haft tillväxt i svensk ekonomi, som Magdalena Andersson påpekade. I år beräknas vi få två procent i tillväxt och att då ha ett underskott på ca 87 miljarder är oroande.
   MA påpekade också att, som exempel, jobbskattebidraget kommer att öka automatiskt eftersom vi har löneökningar och att allt fler kommer i jobb nu. Jag kan tillägga att RUT bidragen och ROT bidragen också ökar därför att vi får alltmer råd att utnyttja dessa bidrag.
   De underskott vi nu ser är, rätt självklart, ett resultat av de stora skattesänkningar som gjorts. Vi har en välfärdsstat och det går inte att skära hur mycket som helst och därför slår sänkningarna till sist ut i underskott. Låt mig också konstatera att Alliansen sänkte skatter med 12 miljarder inför 2014, man ville sänka med 15, i ett läge när vi har underskott.
Jag vill påstå att svensk ekonomi svajar och att det är skönt att vi har en ny regering.

Vad måste göras?
Magdalena Andersson har helt rätt i att budgeterna måste vara strama framöver, vi kan knappast räkna med reformer framöver. Jag tycker tvärtom att vi skall höja skatter och det finns en hel bukett att ta av. Miljöskatter så klart, nu finns ett utrymme att höja koldioxidskatten eftersom priset på olja går ner kraftigt. Miljöpartiet vill ju ha 70 öre i höjning. Det kommer en gödselskatt och förhoppningsvis en flygskatt, bra. Man borde också höja inkomstskatter för höga inkomster, men här har S låst sig, den som har 60.000 kr i månaden i lön är en vanlig knegare, som Löfven ungefär uttryckte det. Vi bör också höja kapitalskatter och dra ner på generösa bidrag som ränte- och bilbidragen. Så MA har en tuff tid framför sig och gör rätt i att tala om hur svensk ekonomi verkligen ser ut och det är skönt att Alliasens skryt är förbi. Alliansen och Anders Borg har missköt svensk ekonomi de senaste 4-5 åren.

Kommentarer
Det är intressant att läsa och höra de borgerliga kommentarerna kring MA:s utspel, jag nöjer mig dock med Sydsvenskans kommentarer. Ledarsidan på Sydis antyder att så här gör alla tillträdande finansministrar, alltså skyller på föregående regering. Så är det dock knappast, Ingemar Mundebo, FP, ärvde en urstark ekonomi 1976, det gjorde också Anders Borg, 2006. Det är bara Ann Vibble av borgerliga finansministrar som ärvt en tom lada. Däremot har socialdemokratiska finansministrar tre gånger av tre ärvt ekonomier i kris.

 

Tre borgerliga regeringar har i rad har lämnat efter sig underskott och därmed höjt vår statskuld. Tre borgerliga regeringar har lämnat efter sig högre arbetslöshet än de ärvde. Olle Lönnaeus, Sydis politiska kommentator menar att Sverige är ett öppet land som är extremt beroende av den internationella konjunkturen. Visst, grejen är dock att även S-regeringar har varit beroende av dessa konjunkturer. Det är dessutom så att varken regeringarna 1976-1982 och Bildtregeringen 1991-94 underskott var ett resultat av världsekonomin. Bägge dessa misslyckanden var hemmagjorda.  
   Men Kjell-Olof Fäldt, S, hade en bra kommentar en gång, i en debatt med Bengt Westerberg, FP. ”Om du har en finansminister som har tur och en som har otur, välj då den som har tur”! Historien tycks ständigt gå igen.

1981: Solidarnosz och U 137 av Gunnar Stensson

Hur VPK Lund bröt med Sovjet och ”den reellt existerande socialismen”

Den 20 december 1981 samlades VPK Lund till ett extra medlemsmöte i stadsbiblioteket. Vi beslöt att kräva att VPK skulle bryta alla förbindelser med Sovjetunionens kommunistiska parti och de statsbärande kommunistpartier som stödde Jaruzelskis militärdiktatur i Polen.
   Detta vårt krav skulle offentliggöras. Mötet utsåg en redaktionskommitté med Joachim Retzlaff, Mårten Dunér och mig själv.
   Vi beslöt också att genomföra bössinsamling för Solidaritet tre dagar, till och med julafton.
   Bengt-Olle Bengtsson formulerade att-satserna. Han satt nära dörren med Boel Berner. Tarcisio Bommarco ville att uttalandet skulle innehålla ett avståndstagande till den monolitiska maktstrukturen. Tapio Salonen fungerade som effektiv ordförande.
   Lars Bengtsson drev våra krav kraftfullt. Ann Schlyter hade en bekymrad rynka i pannan. Thomas Schlyter ersatte henne när mötet närmade sig sitt slut. Han röstade med majoriteten.
   Enigheten var stor. Det var varmt i lokalen och vi tog paus två gånger. Efteråt fick jag skjuts hem av Carina Svensson.

Måndagen den 21 träffade jag Joachim Retzlaff och Mårten Dunér i partilokalen vid Bredgatan. Jag ringde upp Lars Werner. Han blev arg och sa att VPK inte hade några förbindelser att bryta och att det var fel att gå ut offentligt. Dessutom var det jävligt, jävligt skönt att han skulle bli inlagd på sjukhus och operera sitt onda knä.
   Vi skrev ihop pressreleasen och jag läste upp den för TT. Uttalandet publicerades i Arbetet, Sydsvenskan och Kvällsposten

Följande dag hade DN en stor intervju med CH Hermansson som uttryckte åsikter som liknade våra. Insamlingen till Solidaritet gick bra. Birgit Krantz samlade in 1200 kronor vid Mårtenstorget. Ulf Lundwall satte på tisdagen och onsdagen in 6000. Folk var engagerade. Somliga la hundralappar och femtilappar, och andra tior.
   I Polen pågick strider i Östersjöprovinsen och i gruvorna i Slask, som hölls ockuperade av arbetare som hotade att spränga dem.
   I domkyrkans vapenhus pågick en hungerstrejk.
   VPK Lunds Polen-aktion hade inletts den 13 december, samma dag som militärkuppen genomfördes. Då tände vi eldar på det snöiga Stortorget. Initiativet hade tagits av Sven-Hugo Mattson och Monica Bondesson.

Lech Walesa, Andrzej Wajdas film som nu visas på Kino, påminner om världen 1981, när VPK Lund bröt med Sovjetkommunismen.

Ubåtsjakten, som sedan en vecka fyller alla media till bredden med icke-information och tomma spekulationer, är ytterligare en påminnelse om avgörandets år 1981.
   Hösten 1981 hade en berusad rysk ubåtskapten kört en föråldrad och klumpig ubåt på grund i Karlskrona skärgård. Det verkligt skrämmande var att den var försedd med kärnvapen. Det sönderfallande Sovjet utgjorde en stor säkerhetsrisk.

   Bert Karlsson inköpte senare en likadan rysk ubåt till sin nöjespark i Skara och engagerade den ryske ubåtskaptenen som ciceron.
   Grundstötningen ledde trots de farsartade omständigheterna till ett årtionde av ubåtshysteri som blev den unge Carl Bildts politiska språngbräda. Inga ubåtar upptäcktes (ett lätt surrande ljud visade sig komma från en iller) utom en gång, då en trolig Nato-ubåt spårades och det blev viktigt att den fick smita ut oupptäckt.

VPK:s debatt om Sovjetunionen hade djupa rötter. Den inleddes av CH Hermansson på 1960-talet. På 70-talet bildades APK med sovjetiskt stöd. I VPK Lund bekämpade man aktivt ”flammaniterna”, så benämnda för att de sålde Norrskensflamman, APK:s dåvarande organ, i stället för Ny Dag.
   Lars Werners politik gick ut på att dämpa kritiken mot Sovjetunionen för att hålla samman VPK. En stor delegation från Sovjetunionens kommunistiska parti satte sin prägel på VPK:s kongress 1978, vilket överraskade delegaterna från Lund.
   Vid kongressen i november 1981 i Södertälje förekom inte det sovjetiska ”broderpartiet” men en hel del andra. Vi höll ett torgmöte på gågatan i Södertälje. Vindbyarna skakade högtalaranläggningen och ljudet trängde fram stötvis. Vi antog ett stöduttalande för Solidaritet.

Svenska Fredskommittén hade hamnat i brännpunkten eftersom den ingick i den sovjetstyrda internationella fredsrörelsen. Daniel Kallos och Eva Mari Köhler var VPK-are som ledde Fredskommittén i Lund.
   På ett medlemsmöte i Svarvarestugan den 16 december var huvudpunkten frågan om VPK Lund skulle lämna Fredskommittén. Ute var det kallt, 15 minusgrader. Inne var det hett.
   Göran Persson var mötesordförande. Gunnar Sandin meddelade att styrelsen beslutat utträda ur Fredskommittén. Han fick stöd av Sven-Hugo Mattsson. Frågan om att bryta förbindelserna med Polens Förenade arbetarparti och Sovjetunionens kommunistiska parti kom upp, men avvisades eftersom den inte stått på dagordningen.
   Daniel Kallos förklarade, att om fredskommitténs linje stred mot VPK:s övervägde han att lämna partiet.
   Tonläget var emotionellt och kvällen delvis kaotisk, trots att nästan alla var eniga. Medlemsmötet beslöt att återsamlas till det extra medlemsmöte som skulle avgöra frågan om att bryta förbindelserna med Sovjetblockets politiska partier söndagen den 20 december 1981. Och så skedde.
    Åtta år senare, 1989, föll Berlin-muren. Sedan upphörde Sovjetunionen. VPK blev V.

Nu upprepar sig historien. ”NYA SPÅR I UBÅTSJAKTEN”. ”Vad vill Putins Ryssland?”  2014 kommer knappast att bli ihågkommet som något avgörandets år i kampen för frihet och demokrati.

Källa: Relativt utförliga minnesanteckningar

Bortom räddning? av jiell

När en rödgrön fanatiker och Åsa Nisseterrorist röstar för FNL med dess professorstäta, innerstadsboende praktborgerlighet är nog spårvägstanken helt förfelad. Förutom stans uppenbara olämplighet samt den teknologi- tillväxt- centraliserings- elittänk- och statusvurm som vidlåder förslaget, var nu kommet ifrån och med vad bakgrund är vad commuterbanor som behövs i större närområdet sådana som avlastar massiva inpendlingen till redan överlastade skenurbana centra och angör exvis Dalby, Staffanstorp och Lomma/Bjärred med anslutning norrut till Landskrona i en kustbana samt söderut till Malmö med forts till Näset. Så varsågoda 3 eller väl 4 partier som rensade listorna på spårvägsskeptiker sitt där och förvalta en borgerlig budget samt ha SD i knäet som vågmästare och i övrigt tvingas slåss för existensen, en hel mandatperiod. Och inte lär väl bli nån repris på Naturbussen heller - och FNL vill ha 3/4-spåret genom Lund, ej plussa skatter samt sålde sig obegripligt billigt. Idéstaden har väl aldrig varit mer korkad och renons på god kritisk offentlighet samt motkrafter i allmänhet och ideologiska alternativ eller bara sunt förnuft och smak (!!) - måtte ebolan göra ett grundligt stycke hantverk här. Florens fick ju sin storhetstid sen pesten rensat ut.
   Tycker sen att Saluhallen samt Stadsparkscaféet med sin kälkbacke ska återställas, i fornt skick samt närkolonierna åter och Arenan jämte P-slottet demonteras och byggas upp nere vid Malmörondellen nånstans. Vidare ska Domkyrkoplatsen återskapas med gräsmattor och syrenbuskage samt prisbelönta kyrkliga glas- och plåtschabraket kläs in med småblommig, rosa clematis och kastanjerna vid huvudingången återkomma, sen trappan rivits upp medan ett vackert smidestaket i görligaste mån simulerar gatulinjen. Och sen valfri barmhärtighetsdöd slagit till kan nya bostadsområdena vid jvg samt K-skrapan lekas Lego med och hjälpa sprida regionens rest- och postpestbefolkning i en rätt rigid, decentralistisk samhällsoperation. Fast allra helst måtte en ny istid fösa ut eländet i Lommabukten så nyankomna stenåldersjägare får en trivsam arkipelag där! Och Domkyrkans klockor ringde under vattnet efter först varit infrusna i isfloden ...
   Ja, och i rikspolitiken ännu en psykops. En slags övning efter fantomubåtar - eller simulerade ryska attackmål för endera syfte att stärka patriotiska andan samt vår tillhörighetskänsla till väst, och vässa antiryskheten. Sen sägs att ryska kv-flottan avser lägga sig tätt inpå Stockholm och andra folkcentra om situationen girar upp till storkrig. Tja, priset för att fraternisera med NATO i dagens omfattning. Ryssarna ser halva landet på längden som tillhörigt dem. Tycker Försvaret ska offentliggöra sina krigsspel och scenarior ism en storkonflikt. Så befolkningen får veta. En tänkvärd bok sist Garderad neutralitet av Louise Hugemark-Malmström.

En afton med Ship to Gaza

Vi bjuder in till en afton med Ship to Gaza och Charlie Andreasson. Vi kommer att diskutera situationen I Gaza och föreningens arbete med att bryta blockaden.
   Under ett års tid har Charlie Andreasson arbetat i Gaza för att iordningställa Gazas Ark, båten som med exportvaror skulle bryta blockaden inifrån.
   Charlie befann sig i Gaza under den 49 dagar långa beskjutningen och bombardemanget och såg Israels terrorattack inifrån. Han var instängd i Beit Hanoun sjukhuset som han skyddade med sin närvaro och hjälpte till med evakueringen.
   Vad betyder solidaritetsarbetet för Gazas instängda befolkning? Hur kan solidaritetsarbetet utvecklas? När åker nästa frihetsflottilj?
   Plats: Garaget, Lönngatan 30, Malmö
   När: Torsdagen den 30 oktober, kl. 18:30
Arrangör: Ship to Gaza i samarbete med ABF Malmö

Dawit fyller 50 år - i fångenskap

 

Dawit Isaak var 36 år när han fängslades för sin regimkritik i Eritrea. Då visste han inte att han drygt 13 år senare skulle tillbringa sin 50-årsdag i fångenskap, långt ifrån familj och vänner hemma i Sverige. Faktum är att den eritreanska regimen vägrat omvärlden kontakt med Dawit Isaak under många år, och idag vet vi inte var han är eller hur han mår.
   Den 27 oktober fyller Dawit Isaak 50 år. Genom att skicka ett födelsedagskort kan du visa att han inte är bortglömd, och att vi aldrig ger upp kampen för honom. Vi skriver ut ditt kort och överlämnar det till Eritreas ambassad.

 

Skriv under för Dawit Isaaks frihet
Amnesty kräver att Eritrea omedelbart släpper Dawit Isaak och alla andra samvetsfångar i landet fria. Skriv under vårt brev till president Isaias Afewerki!

 
 

En utförsäljning av Lucifer

När man läser i tidningen om vad Socialdemokraterna (genom Anders Almgren) och Miljöpartiet (genom Emma Berginger) har sysslat med de senaste veckorna är det knappt man tror sina ögon. De har skrivit ett gemensamt brev till Fp och C där de förklarar att de är beredda att göra en politisk överenskommelse om kommunalpolitiken i Lund för den kommande mandatperioden (Tack till Sydsvenskan för publiceringen av brevet!). Några punkter:
* "Trots vissa ideologiska skillnader ser vi goda möjligheter till en bred överenskommelse. I samband med utarbetandet av en ny budget för 2015 kommer även en gemensam politisk plattform mellan våra fyra partier att presenteras."
* Utredning, men ingen skattehöjning för 2015 och därmed inga ökade resurser för kommunen.
* ”Vi ser gärna en mångfald av aktörer inom äldreomsorgen. Eventuella förändringar vad gäller förhållandet i driftsformerna inom omsorgen under denna mandatperiod förutsätter samförstånd mellan våra fyra partier.” Fritt fram för Vardaga/Carema!

Bytet delas
Ja, och så ska Lunds centrum utvecklas och kommunen ska samarbeta med universitetet och näringslivet och det ska bli en hållbar planering för boende och service för såväl staden, de östra tätorterna som för landsbygden.  Vidare ska allt ordnas till det bästa. Nej, det stod där inte, det hade de glömt.
   Till detta fogas en lista över hur man ska dela upp posterna som nämndordförande, kommunalråd mm. där Folkpartiet skulle tillsätta ordförande i t.ex. utbildnings- och socialnämnderna.
   Kort sagt innebär förslaget att S och Mp backar i frågor där man trodde att åtminstone S stod stark som en fura – Mp har man väl inte samma tilltro till. Nu ska alltså gamla ståndpunkter glömmas – nu gäller det ”att ta ansvar”.  De enda som kommer helskinnade ut ur det här är Folkpartiet som alltså inte var beredda att sälja ut det de har slagits för och det hedrar dem.
   Men hur reagerar tänkande socialdemokrater i Lund? Uppgörelser av den här karaktären måste väl ändå godkännas på möte i partiföreningen? Kommer alla att tiga och samtycka?

Kompromisser kan vara nödvändiga
Det är klart att man i politiken måste vara beredd att kompromissa, man kan inte alltid få sin vilja igenom. Det är t.ex. klart man skulle kunna gå med på ett moratorium för spårvagnar i ett antal år. Det är väl ingen brådska.  Spårväg står kvar som en långsiktig lösning.   
   Men S+M-budet till de borgerliga var skamligt. Det är förstås i första Lunds socialdemokrater som har att ta ställning till sin lednings agerande. Men vad de gör smetar av sig på hela politiken och lägger grunden för tappat förtroende och politikerförakt som drabbar oss alla. Själv känner jag mig som ett fån som har stått och spelat på gator och torg för en rödgrön koalition där två av de tre partierna är beredda att sälja ut utan att blinka.

Gör inte bocken till trädgårdsmästare! av Gunnar Stensson

Trots Folkpartiets flagranta vanskötsel av utbildningspolitiken (fallet till 18:e plats i skolrankingen) och de sociala frågorna under de gångna två mandatperioderna, erbjöd Anders Almgren, S, och Emma Berginger, MP, härom veckan partiet ordförandeposterna i Utbildningsnämnden och Socialnämnden.
   Dessutom lovade de att skatten skulle förbli oförändrad trots de mångmiljonförluster som orsakats av Alliansstyrets klantiga hantering av Högevallsbadet, Kristallen och mögelskolorna.
   Bestörtningen var stor, inte minst bland S- och MP-väljare.

Lyckligtvis nobbar Folkpartiet all samverkan med de rödgröna, trots chansen att få fortsätta med utförsäljningen av lundaelever till skolbolag som Realgymnasiet och avstå från skattehöjningar för att deras väljare bland höginkomsttagarna ska kunna fortsätta att hänge sig åt konsumism på bekostnad av vård, skola, omsorg, bostäder och kommunikationer.

Varför inte inbjuda FörnyaLund till samarbete i stället? Deras motstånd mot spårvagnar utgår ju faktiskt från omsorg om miljön, en omsorg som inte alls är opportun – och därför hedervärd. Värderingen att skydda miljön är gemensam för FörnyaLund och de rödgröna, även om slutsatsen skiljer sig.
   Att tillgodose deras krav på en översyn av kollektivtrafiken och ett uppskjutande av beslutet om spårvägen ser åtminstone jag som en mindre uppoffring än att ge vika för nyliberalerna i Folkpartiet.
   Samtidigt är jag övertygad om att det på sikt blir spår från Clemenstorget till Brunnshög och Dalby. En stor del av infrastrukturen finns ju redan.
   Nästa torsdag sammanträder fullmäktige. Det blir spännande.

Realgymnasiet – ett bottenlöst hål av Gunnar Stensson

Pelle Almén, S, redovisade förra veckan i VB under rubriken Skolinspektionens dom den förödande kritik som Skolinspektionen riktar mot Realgymnasiet i Lund efter sitt senaste besök där den 3 juni.
   Idag, 13/10, ägnar Sydsvenskan en helsida åt skolskandalen. Cecilia Nebel intervjuar Skolverkets utredare Åsa Kildén och Realgymnasiets chef Per-Erik Lorentzon (han stavar sitt namn så).
   Konflikter, kränkningar, obehöriga lärare, avsaknad av kvalitetsarbete, godtyckliga betyg, otrygga lärare, hög personalomsättning, hög elevfrånvaro, elever i behov av stöd lämnade vind för våg; Alexander Agrell får ihop 22 allvarliga punkter i sin sammanfattning av Skolinspektionens kritik.
   Lunds Utbildningsnämnd var in i det sista ovetande om missförhållandena.

”Realgymnasiet får högsta betyg av Skolinspektionen” utbasunerar Realgymnasiets hemsida. Lund är en av 16 skolor som ingår i koncernen Realgymnasiet.
   Men Realgymnasiet i Lund har också en egen hemsida. ”Målinriktat förbättringsjobb ger en skola på frammarsch” står det där sedan den 10 oktober.
   Bolagets pr-skribent, som antagligen är bättre avlönad än någon av dess lärare, passar på att avfärda journalisternas kritiska granskning:
”Oavsett vad som står i media är vi på stark frammarsch... Vi kan redan nu se hur förändringsarbetet påverkat våra medarbetare och stämningen på skolan på ett positivt sätt. Här finns nu en positiv kultur med medarbetare som vill och är inställda på att göra ett förbättringsarbete.”
   Det häpnadsväckande är den totala skamlöshet varmed Realgymnasiet agerar. Och att skamlösheten hittills betalat sig genom att generera skolpengar och vinst på bekostnad av Lund och skolans elever och lärare.

Skolinspektionens skarpa kritik och Realgymnasiets skamlösa hemsidor utgör tillsammans med Agrells och Nebels informativa artiklar ett utomordentligt studiematerial för granskning av skolbolagens marknadsföring inför skolvalet i vår.
   Vi vet att vi har flera lärare, även i årskurs nio, bland våra läsare. Ta vara på denna möjlighet att kritiskt granska makt, pengar och missförhållanden i det svenska skolsamhället!

Blockaden består – därför seglar Ship to Gaza igen

PRESSMEDDELANDE: 2014-10-15

Lördagen den 11 oktober samlades föreningen Ship to Gaza Sverige till ett nationellt medlemsmöte i Göteborg.
   Som tidigare meddelats har paraplyorganisationen Freedom Flotilla Coalition beslutat att utmana den olagligliga och inhumana blockaden genom att återigen segla en fartygskonvoj till Gazaremsan. Vid mötet i Göteborg beslutade därför vår förening att med omedelbar verkan inleda den kampanj som skall göra det möjligt för oss att delta i denna aktion. Liksom vid tidigare aktioner 2010, 2011 och 2012 så kommer föreningen att inköpa och utrusta ett fartyg för detta syfte. Målet ar att segla till Gazaremsan under våren eller sommaren 2015
Vi har ännu inte fattat beslut om fartygstyp och kapacitet. Vi kommer att återkomma med information om detta i samband med själva köpet.
   Föreningen inleder från och med denna vecka en insamlingsaktion för att mobilisera de resurser som krävs. Målet är satt till minst en miljon kronor före den 2 maj 2015. Till en början sker insamlingen på gator och torg och via hemsidan men vi kommer att återkomma under hösten och vintern med olika insamlings- försäljnings- och kampanjinitiativ.
   Sommarens militära överfall vände för en tid världens blickar mot den humanitära nöden och rättslösheten på Gazaremsan. När de intensiva striderna till slut upphörde ut kvarstod nödens grundläggande orsak - Blockaden - som nu har upprätthållits i mer än sju år. Och för tredje gången finns ett skriande behov av att återuppbygga hem, skolor, avloppshantering, vatten- och elförsörjning, medicinsk kapacitet och mycket mer.
   Möjligheten att resa har, liksom in- och utförsel av varor, på senaste tiden varit ytterst begränsad även mätt med Gazas erfarenheter som måttstock. Fiskare i palestinskt territorialvatten utsätts varje vecka för trakasserier där de beskjuts, hotas och får båtar och redskap beslagtagna. Ekonomiskt och socialt förblir de två delarna av Palestina, Västbanken och Gaza, separerade från varandra. Ingenting tyder på att blockaden kommer att hävas under överskådlig tid såvida inte världssamfundet sätter mer omfattande press på blockadmakterna
   Föreningen Ship to Gazas målsättning har sedan grundandet varit att verka för att bryta Gazabornas påtvingade isolering med ickevåldsaktioner. Helgens beslut är helt i linje med denna målsättning
Talespersoner för Ship to Gaza är:
Dror Feiler & Ann Ighe

St Lars-parken ofredad av Gunnar Stensson

En grupp engagerade Lundabor promenerade i St Lars-parken den 12 oktober. De gamla kastanjerna och bokarna skiftade i gult och solskenet silade genom deras glesnande kronor som susade i vinden. Fallande löv virvlade.
   Vi gick från Överläkarbostaden mot Klockhuset. Stor ytor framför klockhuset utgörs nu av asfalterade bilparkeringar. Bortom Östra borggården dominerar de asfalterade ytorna.
   Vi fortsatte mot skolklustret nere vid ån med bland annat Realgymnasiet och Kunskapsskolan och pratade lite om Realgymnasiets kris. Någon påpekade att namnet Kunskapsskolan var en tautologi. Tvivlar nån på att syftet med en skola är att förmedla kunskap?
   Vi samtalade också om den täta trafiken i parken, i synnerhet på morgnarna när barnen skjutsas till skolorna (Montessori, Sankt Thomas, Engelska, Tekniska, Höjebroskolan m fl) och de anställda kör till sina jobb i företagen. Men också en söndagseftermiddag som denna var trafiken så tät att det var besvärligt att ta sig över Sankt Lars väg.

Vad vi inte visste då var, att Kunskapsskolan, som ingår i en Wallenbergsägd friskolekoncern med ett 30-tal skolor, begärt dispens från miljöbalkens bestämmelser om strandskydd för att bygga bland annat en parkeringsplats för ”elevutsläpp”, eftersom skolan ska utvidgas med två klasser.
   Hade vi vetat det, skulle vi ha följt Hälsans stig västerut längs Höje å. Där finns ett ganska stort vanvårdat område, som sträcker sig ända ner till stigen och ån. För motionsvandrarna ser området ut som en vägg av grönska.

Det området vill Kunskapsskolan förvandla till en parkeringsplats. Stadsbyggnadskontoret föreslår Tekniska nämnden att vid kommande möte bevilja dispens från miljöbestämmelserna. Det är inte lätt att stå emot Wallenbergsmakten
   Man förstår tjänstemännens vånda. De kräver att ytan ska utföras ”i genomsläppligt material”, exempelvis gräsarmering, medan gång- och cykelytor kan få grusbeläggning.
   De är naturligtvis medvetna om den ständigt ökade arealen hårdgjorda ytor inom St Lars. Den planerade parkeringen är särskilt känslig eftersom den ligger bara något tiotal meter från ån, som regelbundet stiger över sina breddar under vinterhalvåret.
   Parkeringen och skolutbyggnaden kommer ytterligare att öka trafikbelastningen i parken, som steg för steg urbaniserats genom stora nybyggnader som Korttidsboendet, Källbystaden på Barn- och Ungdomspsykologiska anstaltens stora trädgård, PEABs flerfamiljshus i angränsande område och HSBs 14 parhus på koloniområdet vid Asylen.

St Lars-parken hör tillsammans med systerparken i Alnarp till Skånes värdefullaste parker och är ett av Lunds viktigaste strövområden. Sedan 1998 har vi sett den decimeras och skövlas steg för steg. Den planerade parkeringsplatsen vid ån blir ytterligare ett moment i parkens förvandling till ett urbaniserat område med intensiv biltrafik.
   I bevaringsprogrammet för St Lars heter det bland annat: ”Karaktären av fredad park ska bibehållas. Någon mer omfattande biltrafik inom området kan ej accepteras och p-platser bör företrädesvis läggas utanför området.”
   Tänk på det!

Who benefits from billions pledged for Gaza reconstruction?

Palestinian Authority leader Mahmoud Abbas and Egyptian President Abdel Fattah al-Sisi at the opening session of the Gaza donor conference in Cairo on 12 October
 

A donor conference hosted in Cairo on Sunday to raise funds for the reconstruction of war-devastated Gaza has boasted $5.4 billion in pledges from various Western and Arab governments.
   Yet Israel is the true beneficiary of this aid money. The self-declared international community has once again footed the reconstruction bill as it arms Israel with the weaponry and ensures it the impunity that only rewards its brutal onslaught on Gaza and essentially guarantees its repetition.
Read more in The Electronic Intifada 
 

Nearly a third of Gazans had been displaced by the conflict between Israel and Hamas militants. Secretary of State John Kerry and other diplomats stressed the need for a broad peace deal.

Stöd den svenska regeringens erkännande av Palestina! av Ulf Nymark

Äntligen kommer Sverige att erkänna Palestina! Regeringens besked på denna punkt var verkligen glädjande. Som väntat har ockupationsvännerna (t ex kd-aren Tuve Skånberg, abortmotståndaren Stefan Svärd, folkpartiledaren, diverse ledarskribenter etc) här på hemmaplan plockat fram de gamla standardinvändningarna ur argumentlådan. Fel tidpunkt, det kan skada Sverige, det kan skada fredsprocessen osv. Den nya utrikesministern kommentar till det sista var välgörande: det finns helt enkelt ingen fredsprocess som kan ta skada.

Territoriell kontroll
Ockupationsvännerna trycker på argumentet att Sverige inte brukar erkänna en stat som inte har full kontroll över sitt territorium. Vad de därvid nogsamt glömmer att nämna är att anledningen till att palestinierna inte har full kontroll är just att en annan stat – Israel – olagligt ockuperar palestinskt område. Rent teoretiskt är problemet mycket enkelt: om Israel drar sig tillbaka från ockuperat område och häver belägringen av Gaza får palestinierna kontroll över sitt territorium. Vad ockupationsanhängarna måste avkrävas ett svar på är frågan varför det är inte bara är acceptabelt, utan till och med berömvärt, att erkänna ockupanternas stat, men inte de ockuperades?

”Legitima säkerhetsfrågor?”
”Israels legitima säkerhetsfrågor är inte lösta” – därför ska Palestina inte erkännas, säjer ockupationsmaktens försvarare. Logiken i detta argument är svår att förstå. Den egentliga anledningen till att Israels säkerhetsfrågor – legitima eller ej - inte är lösta är ju just Israels ockupation av palestinskt område. Israels skulle alltså ”belönas” för sin ockupations- och annektionspolitik genom att världens länder ska avstå från att tillerkänna det ockuperade folket en egen stat? Och varför nämner praktiskt taget aldrig ockupationsvännerna palestiniernas legitima säkerhetsfrågor? 

”Tyskland-Danmarkkonflikten”

Ett uttryck som ofta används i massmedia – tyvärr inte bara av ockupationsanhängarna - är ”Israel-Palestinakonflikten” eller ”Israel-Palestinafrågan”. Uttrycket ger sken av att det skulle röra sig om två mer eller mindre jämbördiga parter som tvistar om ett landområde. ”Israel-Palestinakonflikten” döljer det faktum att en av världens starkaste krigsmaskiner – därtill bestyckad med atomvapen – sedan decennier tillbaka ockuperar ett annat folks territorium och berövar dem rätten till självbestämmande. Vem vill beteckna t ex Hitlertysklands ockupation av Danmark som ”Tyskland-Danmarkkonflikten”?

Israels statsterrorism
Ockupationspolitikens försvarare gör också stort nummer av att Hamas av EU, USA med flera är stämplat som terroristorganisation. Därför ska Palestina som stat inte erkännas, menar de. Men Sverige har ju redan erkänt en annan terroristorganisation – staten Israel. Få stater i världen torde kunna tävla med staten Israel om att ha haft flest antal terrorister på höga poster i staten – ja till och med som regeringschefer. Menachem Begin, Ariel Sharon, Yitzhak Shamir (den sistnämnde ansvarig för mordet på Folke Bernadotte) är exempel på premiärministrar som varit ledare i terroristorganisationer. Och vad är staten Israels förtryck av och urskillningslösa angrepp på den palestinska civilbefolkning annat än statsterrorism?
   Hamas beskylls också, med rätt eller orätt ska jag här låta vara osagt, för att vilja utplåna staten Israel. Men staten Israel, som Sverige alltså redan sedan länge har erkänt, har från första början utplånat staten Palestina och vägrar än i dag att ge palestinierna rätt till en egen självständig stat.
   Det finns all anledning för alla fredsvänner – oavsett politiska sympatier i övrigt – att stödja Sveriges erkännande av Israel.

PTO och Sven Hedin - fast idag blir det Satelliter på vift? av JL

Men Goda, onda och dåliga liberaler duger nog även. "We have problems with our allies" yttrade Joe Biden under nåt som besynnerligt liknade en stand up comedy show med den lite John Wayne-aktige vice CEO för amImp INC. Han vankade fram och tillbaka över en scen i en tillsynes mixed mood av cynism och provokatoriska impulser - söndra och härska-talangerna slinter till viss förvåning, för den omvärld som endera haft föga val annat än comply eller som Europa för ett par decennier sedan sålde ut sina medmänskliga eller rättvisevärden samt valde perpetual war. År 2003 framstår alltmer som en vattendelare både vad gäller den globala politikregim som förvaltas hemmavid, jämte lite större scenen.

MÖ har tydligen fått en islamistisk eller fundismuslimsk axel där Turkiet under Erdogan agerar samman med Saudi, UAE med Abu Dabi och Dubai samt Qatar - något mer reformsinnat dock. Var nu exvis Kuwait, Bahrein och Egypten hör hemma, i vår tids Grand Sceme eller Game som det synes. För Washington verkar ha glömt att välfungerande satelliter ibland kräver spanking och utrmin Kerry är lika lösmynt som Biden vad gäller att lufta irritation över judiska KV-makten Israel, femte medlem i kan självklubben. De har blivit cocky eller självsvåldiga, Allahmössen inkl originalmonotes-nationen och konspirerar rentav mot Kattfar själv. Undrar om nån ur fria eller mer nyttobetonade planetintellektuella etablissemanget (Foreign Affairs, The Am. Interest + olika thinktanks och stiftelser varav vissa har en påfallande autonom ambition) varnade för sekularistiska balansen visavi medeltidsmörka islamska läror och stater, senare bägge med flödande resuser pga den livsstil somliga valt för västvärldens befolkning med dess djupa omoral.

Ja, strategiskt sett rena suicidpolitiken - förutom vad den kostat länder som Libyen och inte minst Syrien, samt Irak förstås. Enligt Joe Biden söker Gulfstats shejkkonspirationen anstifta krig mellan sunni och shias och förvånas kan att mosképolitiska exporten fått försigå världen över så länge utan ingripanden samt att flödet av ung sunni kanonmat till MÖ accepterats - men skulle ju störta Assad, en Gudi behaglig gärning förstås. Väst saknar numera pht balanserande krafter där vi sägs ingå och även Ukrainakonflikten präglas härav. Minsta motståndets politik präglar den kontinent som förutom två världskrig och kolonialismen samt Holocaust mm även gav upphov till Upplysningen samt klassiker som den varur tidens stora valspråk är hämtat nämligen Bästa av världar, tja det vara före ebola det! Allmänna reformsinnet samt goda idéers primat försvann som präglande krafter med 70-talet, ungefär och så kom sk Gröna Revolutionen - härvarande Filosoficirkels generalsekreterare hade trots ryktad vänsterbakgrund stött på dens. på Internet, var väl i fjor höstas och undrade om nån annan kände till den samt varför nåt så bra ändå kunde vara relativt okänt. Eller missförstod jag?

Arvfienden på tal nyss och SVT:s högsjöreporter får punchdarr på stämman när ombord vår tids stealtha o hippa kanonbåtar - ny insamling snart? Ty tiden är hastkommet den rätta och nån med FB kan ju starta dylik rentav med Peter Englund som revisor, vars krävda trots posten patriotiska sinnelag föranledde hot om personliga åtgärder mot landets senaste storspion och som nyligen utgivit bok där fraser eller förhoppningsvis citatbegrepp i titeln får en undra om även innevarande, retroviktorianska epok ska sluta med gruvlig kollaps - samt juif'Sorosk repris på 1929 jämte Adolph ll! Putinland var det, strykpojken som avvisad från goda, västliga sällskapet i pur surhet kan komma att claima div Östersjööar, inkl Gotland efter NATOs sammanbrott och sen Peter Rådberg blivit tf statsminister då samlade politiska eliten lämnat för exil, i en Bostonförort. Allvar dock: en amatörstrateg kan inte undgå förvånas över västs styvsinthet vad gäller ett Ukraina som Moskva har högst legitima anspråk utöva viss kontroll över. Både NATO och EU!! mannandes, utöver vissa statsaktörer jämte repris Berlinmurstämning - toppat med sanktioner av div slag. Men ryska flottans väg till Atlanten börjar ju likna rena Viborgska gatloppet nu när Sverige och även Finland närmar sig defacto alliansstatus. Stora delar av Afghanistan-operationen försörj(d)es ju via ryska järnvägar och nu med IS finns åter behov av björnens logistiska handräckning - eller rentav mer. Ryssland säljer sig helt klart för billigt samt finner sig i väl ohemula nyp: risk finnes vår oombedda partner förloras till asiatiska horderna med råkapitalistiska Kina i spetsen. Who is sorry then?

USA har dock närmat sig Iran men skulle behöva odla förbindelser med både kurder och rentav al Qaida - jämte Jemen och vad makt eller geopolitisk aktör som Saudi & the Sunshine Emirates, nu fruktar eller nåt i vart fall kan vändas mot dessa. Fanns väl ingen anledning sätta Navy Seals efter han med tre postorderfruar från gamla hemlandet och varför bomba just Nusrafronten? Herregud, amrisarna är högst mediokra i ädla maktkonsten och Kerry görs nog respektlösa pantominer på, i vissa ökennära huvudstäder. Turkiet sen som lär ha NATOs näst största krigsmakt men den är oprövad och landets politiska ledning irrande i sin utrikespolitiska kurs. Och nu verkar man definitivt tagit sig vatten över huvudet med önskan bygga Ottoman ånyo? och kvittot härpå lär prompt, eller fördröjt och svårartat anlända, i nåndera formen. Sen får vi se hur det går med IS, denna utmärkta anledning börja beta musfällan i tillänktas åsyn samt hur satelliterna mer konkret ska bringas åter segla, enligt angiven kurs. Israel kan ges grav och omedelbar hjärtsnörp via ett multinationellt FN-förslag om WMD-nedrustning i Mellersta Östern och varför inte teaterviska till ryssarna om export av ett lagom gott luftvärn åt Gaza!? Hegemonen har blivit mesig och vill väl samt gör grava underättelse- och analysmissar som när irakiska armén löp mot Bagdad. Tja, vi får se men Välkommen till Texas, ebolan dettna arketypiska am. landskap och stat, rövat från Mexiko på 1840-talet samt imperiedrömmens start, med Los Alamosmyten. Och atomprojektet. Men Gaia kan via sina skoningslösa mikrober bättre - 70% färre av oss och ta helst de minst saktmodiga. Så har jag tyckt i 30 år snart och fastän kallad Katastrofprofet av SDS kan det bli lilla ja' som får rätt - vad nu glädje i det.

Än en gång, hade inte 60/70-talet bringats av daga kunde utgången blivit en annan.

Vänortföreningen Lund-Leon

På torsdag den 16 okt kl 18.30 ordnar Vänortsföreningen Lund-Leon i samarbete med Folkuniversitetet ett öppet vänortsmöte på Arkivcentrum Syd (Gastelyckan), Porfyrvägen 20 i Lund (Buss nr 5 från Centralen eller Botulfsplatsen).

Lars Lundqvist, tidigare intendent på Zoologiska museet vid Lunds universitet talar om Djur i Centralamerika - på gränsen mellan två världsdelar. Kvällen avrundas med kaffe/te och kaka.
Mer om Vänortsföreningen Lund-Leon
Boel Billgren, Kassör i Vänortsföreningen Lund-Leon

Veckans citat

 

Hos näringslivets propagandamaskineri slipas nu knivarna. Vinster i välfärden blir troligen denna mandatperiods stora idépolitiska strid.
Anders Lindberg, Aftonbladet 7/10
 

 

Idag var en svart dag i Sveriges riksdag. För första gången i demokratins historia leddes riksdagens arbete av en ledande homofob och rasist med starka kopplingar till nazism och fascism. Mitt hjärta bultade hårt och det jag kände inom mig var bara bara tomhet och ångest. Talmannen bekämpar allt det jag tror på. Alla människors lika värde, att kärlek är större än hat och att vi människor är ömseidigt beroende av varandra. Min värsta dag under 20 år som riksdagsledamot.
Håkan Juholt

VB lägger pussel. Ge hit din bit! av Gunnar Stensson

Den fanns överallt under andra världskriget, statens hotfulla maning till varje medborgare att behålla sin bit eftersom just den biten kunde vara avgörande när spionen la sitt pussel.
 

 

I vår tid är det inte staten utan bolagen som kräver att de anställda ska behålla sin bit.
   Det krävs lagstiftning för att tvinga bolagen att exempelvis ge de lärare som har oturen att jobba på deras skolor meddelarfrihet.
   Djävulen bor i detaljerna. Att hemlighålla dem är att ljuga. Att avslöja dem är att tala sanning. All forskning handlar om att förstå världen genom detaljer, pusselbitar. Detsamma gäller den enskildes världsbild. Likaså VB:s. Ge hit din bit!

Kort kommentar i förhandlingstider av Lucifer

Vi befinner oss fortfarande i efterdyningarna till valresultaten och vad som kommer att ske är ytterst oklart. Det ordnar sig väl hjälpligt ett tag, men själv tror jag det blir nyval inom ett år eller så. Det är ingen katastrof.

Majoritetsfetischister på gång?
Men vad som slår mig är hur de inbitna kommunal-, regional- och kommunpolitikerna hela tiden tycks upptagna med att försöka fixa majoriteter med politiska uppgörelser mellan partierna. Jag förstår att det är praktiskt för dem att ha tydliga konstellationer där de kan räkna på utskottsplatser och lukrativa tjänster, men vad gäller oss väljare klarar vi oss bra utan. Skulle vi t.ex. i Lunds fullmäktige bilda en majoritet där Folkpartiet, detta parti som i åtta år har fungerat som ett bihang till moderaterna, är med? Och allt detta för att Sverigedemokraterna ska hållas utanför voteringsresultaten.
   Självklart ska man inte göra politiska överenskommelser med SD, men folk har röstat på dem och de har rätt att höra sig hörda. Miljöpartiet gjorde upp med borgarna i regionfullmäktige för att hindra SD:s röster för att påverka resultaten och för detta har vi med rätta hånat dem. Skulle S och V och Mp nu göra samma sak i Lunds kommun­politik, är det så Almgren och Berginger har tänkt sig? Det hoppas jag vi slipper se.

Är de rädda för Karin?
Nej, vi fick inte se Karin Svensson-Smith i regeringen och jag undrar varför. Hon kan mer än de flesta om kollektivtrafik och järnvägar och hur det hänger samman med klimatfrågan. Hon är kunnig och vass och det ligger väl henne i fatet – hon skulle kanske vara alltför envis och farlig. Är det Mp eller S som inte vågar ha henne med? Eller båda?

Lunds första friskola stänger av Gunnar Stensson

Eftersom ekonomin inte går ihop lägger Carl Adolph Agard-gymnasiet, som startade 1998, efter 16 år ner till sommaren. 124 elever och deras lärare drabbas. Nuvarande årskurs tre tar studenten i vår. Ettor och tvåor hänvisas till Malmö.
   Utbildningsnämndens ordförande Louise Rehn Winsborg har ingenting vetat.
   Tre faktorer ligger bakom den olyckliga situationen.
   För det första Utbildningsnämndens bristande överblick. Det gäller främst friskolorna men på grund av det så kallade fria valet också de kommunala skolorna. Därmed saknas den viktigaste förutsättningen för planering.
   För det andra den slumpmässiga finansieringen via skolpeng. Det räcker med att ett par tre elever (= skolpengar) bestämmer sig för att sluta för att en skola eller linje ska hamna i ett ohållbart läge. Varken skolledning eller kommun kan förutse utvecklingen.
   För det tredje det fria söket i regionen. Det leder till att Lunds kommunala gymnasieskolor är översökta av elever från hela Skåne, så att eleverna från Agardhgymnasiet liksom många andra behöriga lundaelever tvingas till Malmö eftersom det inte längre finns plats för dem i Lund.
   Det handlar om en skolpolitik som har kollapsat.
   Nu måste den nya kommunledningen vrida utvecklingen rätt igen. Folkpartiet som bär ett tungt ansvar för det kollapsade systemet vägrar att ompröva sin politik. Vi står för långt från de rödgröna när det gäller valfriheten, säger Philip Sandberg.
   S och MP borde kanske vända sig till V som man gör i regionen. Visserligen blir det besvärligt i fullmäktige men man kan räkna med starkt stöd från folkopinionen.
   Elever och lärare på Agardhgymnasiet känner sig lurade och gråter. Det kommer många fler att ha anledning till om man fortsätter att driva skolan i Lund som en marknad.

Skolinpektionens dom

Efter Agardhgymnasiets besked om nedläggning, som jag kan beklaga då det såvitt jag vet är en verksamhet som verkar vara bra och heller inte har några vinstkrav på sig, har jag gjort lite research på en del av våra vinstdrivna friskolor. Jag letade i Skolinspektionens bas över tillsynsärenden och hittade då ett helt färskt sådant, daterat 2014-10-06, över Realgymnasiet i Lund.
   Skolinspektionen är väl knappast kända för att ta till överord men det som står på s. 3 "Helhetsbedömning" i den 25 s. långa rapporten är väl det närmaste man kan komma vad det gäller att såga en skolverksamhet jäms med fotknölarna.

Den riktade tillsynen visar att Realgymnasiet i Lund brister på ett antal punkter och att flera av de processer som Skolinspektionen granskar inte fungerar vid skolenheten. Vid tillsynsbesöket präglas verksamheten av konflikter mellan elever, personal och skolledning. Realgymnasiet i Lund har stora personalomsättningar under främst läsåret 2013/14 och detta, samt att skolan inte har lyckas rekrytera behöriga lärare på de korta anställningstider som erbjuds, medför återkommande brister i verksamheten.
…
Skolenheten erbjuder vid tiden för den riktade tillsynen inte en utbildning som motsvarar författningarnas krav och de brister som Skolinspektionen pekar på i beslutet måste rektorn vid Realgymnasiet därför rätta till.

Läs hela Rapporten här
Pelle Almén, skolpolitiker (s) i Utbildningsnämnden

Sverige erkänner staten Palestina av Gunnar Stensson

En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännande och en vilja till samexistens, sa statsminister Stefan Löfven när han presenterade regeringsförklaringen i riksdagen.
   ”Vi anser att det här kan bidra till att skapa ny dynamik i fredsprocessen”, sa utrikesminister Margot Wallström.
   Talespersonen för USA:s utrikesdepartement Jen Psaki kallade beslutet förhastat.
   Israel läxade upp den svenske ambassadören Carl Magnus Nesser.
   DN upplät utrymme åt Israels utrikesminister Avigdor Lieberman som skrev en lika lång som skev litania. 8/10.
   Jan Björkkvist, FP, angrep regeringen så saliven sprutade mellan framtänderna.
   Äntligen ett självständigt svenskt beslut i solidaritet med palestinierna, säger VB.
   Bravo Margot!

Premiärminister Netanyahus stormgräl med president Obama visar på en allvarligare konflikt än utrikesminister Avigdor Liebermans med Margot Wallström. Så här lät det när Obama och Netanyahu överlade i Vita Huset för en vecka sedan.
   Obama: Listen! Om du inte får bosättarna att sticka från östra Jerusalem nu genast och om du inte river det där satans bosättarbygget kommer vi att skita i dig och du kommer aldrig kunna övertyga en enda jävel om att du vill ha fred.
   Netanyahu: Att en svarting som du ska va president! Det där var så fucking unamerican sagt att McCarthy roterade i sin grav!
   Obama (slår näven i bordet tre gånger): Om inte varenda bosättare är väck inom en vecka så...så...så räkna inte med oss. 
   Netanyahu (högdraget): Detta bådar inte gott för freden. Det du pratar om är ju etnisk rensning! Etnisk rensning riktad mot judar som ockuperar palestinsk mark! Etnisk rensning får aldrig vara ett villkor för fred! Dig kan man ju inte tala med. Jag vänder mig direkt till det amerikanska folket.

Erkännandet av Palestina

Till Statsminister     Stefan Löfven
      Utrikesminister  Margot Wallström

Föreningen JIPF, Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, välkomnar den nya regeringens initiativ. Att Sverige erkänner den palestinska staten är ett viktigt steg i arbetet för en varaktig fred i Mellanöstern. 
   Vi och allt fler judar inom och utanför Israel ser med växande oro att den nuvarande israeliska regeringens expansiva bosättningspolitik omintetgör möjligheten till en tvåstatslösning.
   En rättvis och därmed hållbar fred kräver dock ett ömsesidigt erkännande mellan de två staterna och ett slut på ockupationen. Att fler stater i Europa erkänner Palestina är en viktig markering i rättan tid.
   Vi hoppas också att regeringen kontaktar övriga nordiska länder (Island har redan erkänt Palestina) för en gemensam aktion i frågan.

Med vänlig hälsning
Ilan Cohen och Olle Katz, talespersoner för JIPF

Blöjorna i vårdboendet av Gunnar Stensson

För nästan exakt ett år sedan, den 15 oktober 2013, bytte Carema Care namn till Vardaga. Anledningen var ett antal vårdskandaler som symboliserades av Caremas praxis att väga begagnade blöjor för att kolla om de var fullkissade.
   Nu har också Vardaga hamnat i blåsväder, denna gång i Lund. Skarp kritik riktas mot förhållanden på Fäladshöjden, ett äldreboende som bolaget driver. De boende går ner i vikt, den fåtaliga personalen är slutkörd och de anhöriga förtvivlade.
    Även här utgör blöjorna ett problem. Det är svårt att få tag i dem eftersom de är inlåsta i ett skåp som bara chefen och vaktmästaren har tillgång till. När man behöver en blöja måste man ta den från någon av de andra boende och då är den ofta i fel storlek.
   Bolaget behöver byta namn igen. Avdaga skulle kanske passa.
   Folkpartiet kan bolaget dock lita på. Vi står för valfrihet, försäkrar Philip Sandberg.

Patriarkatet hotat av Sten H

I tisdags var det studentafton i universitetets aula under rubriken ” Feminism inom akademi, aktivism och politik.”. Det tog formen av en paneldebatt med Seher Yilmaz (ordförande för Rättviseförmedlingen), Kristin Linderoth (doktorand i genusvetenskap vid Lunds universitet) och Gudrun Schyman. Samtalsledare var Johanna Palmström, chefredaktör för feministiska tidskriften Bang. Aulan var fylld till sista plats, dvs. med sådär 800 åhörare.
   Det blev en bra debatt fast man i stort sett varken hörde eller såg paneldebattörerna ordentligt, Referatet ges alltså med vissa reservationer, men så är det ju i aulan. Ja, Gudrun kunde man höra, hon hade den diktion och mikrofonteknik som gör skillnad. Men hon var inte ensam om att säga kloka saker. Jag fäste mig vid Kristin Linderoth som hade en verklighetsförankring jag ofta saknat i senare års feministisk debatt som inte sällan spårat in på hbtq och snåriga identitetsfrågor. Hon mer än någon annan talade om sambandet mellan kön och klass och om facken som feministiska kamporganisationer.
   Bakgrunden till samtalet var givetvis ”den feministiska vågen” (eller var det ”våren”– man kan inte var säker där i aulan). Gudrun sa att nu var Fi uppe 22,000 medlemmar och 70 lokalorganisationer och att det närmast var tur att Fi inte kom in i riksdagen . Nu slapp man åtminstone att till allt annat också organisera ett riksdagskansli. Och hon tvekade inte: vad som har hänt kan närmast kallas ett demokratiskt genombrott. Hon framhävde också hur man på ett unikt sätt fått med folk i alla åldrar, det handlar inte om en ungdomsrörelse. Senaste exemplet var en 92-årig folkpartistisk kvinna som deltog med kommentaren att nu var det dags. Gudrun menade också att den allmänna debatten nu vidgade sig från de enkla lösningarna till att betona komplexiteten, hut allt hänger samman. På frågor från publiken varför man ska stödja Fi och inte V eller S pekade hon på det hon ville kalla det patriarkala arvet inom arbetarrörelsen. Och sommarens val: i dimensionen vänster-höger skedde ju inga förändringar, alla rörelse var längs axeln öppenhet-nationalism där ju både Fi och SD stärkte sina positioner i ytterlägena. Något har hänt i politiken.
   Ja, det blev mycket Gudrun det här men det var inget fel på de andra. Dock det var hon som i ett avsnitt av debatten där det var frågan om vad Fi skulle göra under den kommande fyraårsperioden och då det artade sig till en tråkig uppräkning av organisatoriska åtgärder svarade med ”Krossa patriarkatet!” Så än har hon gnistan.
   Till slut: Det här var en studentafton, men kostade alltså i entré kr 100.-, med 70.- för studenter. Jag är klar över att studentkårernas ändrade ekonomi inte medger att studentaftnar kan vara gratis längre, men det tycks mig lite väl häftigt. Så dyrt är det väl inte att hyra aulan? Och varenda torghandlare får numera lämna kvitto, men här var det inte tal om några biljetter.

Fredsmotståndarna kastar masken av Gunnar Olofsson

Den svenska regeringen har bestämt sig för att erkänna staten Palestina, och nu kastar Israel-lobbyisterna och fredsmotståndarna - som hittills låtsasbekänt sig till en tvåstatslösning - äntligen masken. Att erkänna Palestina vore ”destruktivt för fredsprocessen, men det skulle också skada Sveriges roll som demokratins försvarare och stöttepelare i världen” skriver (KD)-ledamoten i Riksdagen Tuve Skånberg i en debattartikel. (FP)-ledaren Jan Björklund, som med näbbar och klor personligen försökt förhindra palestinierna att vinna inträde i något FN-organ, undrar - tillsammans med avgående demokratiministern Birgitta Ohlsson - mot bättre vetande ”Vilket Palestina är det Sverige ska erkänna?”. Och ledamoten i Konstitutionsutskottet (KU), Annicka Engblom (M) har KU-anmält statsminister Stefan Löfvén för att ha ”brutit mot grundlagen och regeringsformen” (sic).
   Längst går, inte oväntat, ordföranden i Samfundet Sverige-Israel, Ulf Öfverberg, som ser beslutet - tillsammans med invalet av den muslimske (MP)-ledamoten Mehmet Kaplan i regeringen - som en öppen flört med ”jihadismen” och ”ljusskygga kopplingar till en undervegetation av judehat”.
   Gemensamt för kritikerna är att de fram till nu aldrig själva tagit några som helst initiativ för att lösa konflikten i Palestina, att de aldrig krävt att den israeliska ockupationen skall upphöra, byggandet av nya bosättningar stoppas eller blockaden av Gaza hävas. Man har hela tiden gömt sig bakom olika krav som palestinierna måste uppfylla – och som redan sedan länge är uppfyllda – med förhoppningen att israelerna skall hinna fullfölja sina avsikter, att ockupera hela Palestina, innan någon hinner upptäcka vad som hänt. Men nu faller maskerna.
   Enligt den israeliska regimen - som just genomför den största landstölden på årtionden och planerar för ytterligare över 2.600 nya olagliga bostäder – är det palestinierna som de senaste 20 åren utgjort det största hindret för fred. Och den förre ambassadören till Sverige, Zvi Mazel - mest känd för att ha vandaliserat konstverk - har i israelisk radio förklarat att den nya svenska hållningen kan förklaras av den stora arabiska minoriteten i Sverige, ”som vuxit obeskrivligt detta år”, tillsammans med en socialdemokratisk bakgrund som är ”pro-arabisk, pro-islamisk och anti-israelisk”. Allt detta är naturligtvis rent struntprat.
   Sanningen är att ett erkännande av Palestina kanske mer än någonting annat klargör exakt vad som gäller, att det skall finnas ett Palestina vid sidan om Israel och att denna stat skall grundas på gränserna från 1967 - innan ockupationens början. Därför har 134 länder före Sverige, bland annat Island, redan erkänt Palestina. Det är EU och USA som släpat efter. Nu måste krafttag tas för att förverkliga det som hittills bara stått på papper. Sveriges regering måste sätta verklig press på Israel - med bojkotter, sanktioner, och indragna investeringar - för att få ett slut på ockupationen.

Attentatet mot vårdcentralen av Gunnar Stensson

Väntrummet i Sankt Lars vårdcentral är en viktig knutpunkt för livet i Klostergården. Där sitter vi, mest äldre patienter men också många barn, och väntar på vår tur till provtagning och behandling.
   Vi känner ju varandra inte bara till utseendet utan ofta personligt sedan åtskilliga år. Liksom vi känner personalen, Teddy, Ingrid, Alf, Kristina, Katarina, Johanna, Staffan och alla de andra samt Essie, som fortfarande syns där då och då. Det finns en trygg hemkänsla trots att vi ofta har anledning att känna ängslan när vi måste söka oss hit.
 

 

Klostergårdsborna börjar bli gamla, somliga försvinner men i deras ställe kommer unga familjer som ofta har anledning att gå hit med sina barn.
   Läkare och sköterskor skyndar förbi. Vi kallas till provtagning eller till behandling. Det är högt i tak i det ståtliga gamla huset med dess stora fönster, vackert uppdelade i små rutor med spröjsar av stål. Utanför spelar vind och sol i parkens hundraåriga träd.

Om Sankt Lars vårdcentral har Essie Andersson skrivit en till stora delar dokumentär kriminalhistoria, Händelser på Sankt Lars, kryddad med övernaturliga ingredienser som hon lägger i munnen på gamle Gustaf Arfwidsson. Vårdcentralen har funnits i mer än 30 år, men den ståtliga byggnaden har en äldre historia som sträcker sig ytterligare hundra år tillbaka i tiden. Den spökar i Essies berättelse. Det finns en mycket sammansatt och motsägelsefull Sankt Lars-stämning som vi alla är delaktiga i där vi sitter i väntrummet.

Vårdcentralen har sin speciella historia. 1989 konstaterade man att förekomsten av cancersjukdomen lymfom ökade i Klostergården. Jag känner några av de drabbade. Utsläppen från Åkerlund och Rausing var den sannolika orsaken, och Teddy tvingade företaget att minska utsläppen. Han stöddes av Byalagets namninsamling i Klostergården, men motarbetades av det borgerliga styret som rentav ville lägga ner vår vårdcentral.

   Numera använder sig girigheten av mer sofistikerade plundringssmetoder. New Public Management är det förledande namnet på ett system som infört marknadens metoder på vårdens område. Så här kan det gå till i praktiken: ”En läkare kan sätta tio tunga diagnoser på en tämligen lättsam patient och därmed kamma hem en bra summa pengar till vårdcentralen om man är lite om sig och kring sig med rymligt samvete.” Samtidigt förbises besvärligare patienter med större vårdbehov. NPM, New Public Management, uppmuntrar mindre nogräknade vårdcentraler till fusk.
   NPM kombineras med Vårdvalet som tvingar vårdcentralerna att konkurrera om patienterna med reklam och mer eller mindre kriminella metoder
   Typiskt för båda systemen är att de tvingar läkare och sköterskor att ställa vinsten i centrum i stället för vården.
   Det är vårdvalskriminaliteten som driver Essies berättelse. Via dataintrång överflyttas patienter i hemlighet från Sankt Lars till den privata vårdcentralen Blåbäret. Brottsligheten avslöjas. Den person som tvingats vara ligans verktyg knivhuggs men räddas till livet av vårdcentralens personal. Blåbäret läggs ner liksom riskkapitalisternas övriga profitmaskiner inom vården (och de politiskt ansvariga röstas bort i valet 2014, inklusive bokens huvudskurk Kalheden, antar jag).
   Dessförinnan har Röda Kapellet spelat på Mårtenstorget, Stadsparkskaféet byggts om och spännande saker hänt i det underjordiska Sankt Lars, det kulvertsystem som binder samman byggnaderna i den väldiga institutionen.
   Boken är givetvis ett måste för oss Sankt Larsare och Klostergårdsbor. Men den fungerar också som ett dokument om hur vården fungerar i det 21:a millenniet.
   Vi får tillfälle att höra Essie läsa ur den på Klostergårdens bibliotek den 10 november. Då kan man kanske också få den signerad om Essie har tillräckligt många ex. Samtidigt kan man kanske insistera på att servicebussarna återinförs för de av oss som har svårt för att gå uppför backen till Sankt Lars vårdcentral.

Framgafflat - om cykel och trafik; Än en gång om avspärrade cykelbanor av Ulf Nymark

I förra veckans Veckoblad skrev jag i denna spalt om cykelbanor som avspärrats utan förvarnande skyltning om att cykelbanan var oframkomlig och utan någon alternativ förbifart.
   Det visar sig nu att denna form av trakasserier mot cyklister har antagit fullkomligt epidemisk karaktär.

   Runt Mejeriet excellererar kommunen i nonchalans mot cyklister och fotgängare. Ingen skyltning som förvarnar, inga alternativa vägar för cyklister vid avspärrningarna av ett flertal cykelbanor. För cyklister mot Klostergården och mot Malmö finns ingen möjlighet att ta sig fram på ett lagligt och trafiksäkert sätt. Och det är direkt oförskämt mot gångtrafikanter i samma riktning att hänvisa till gångbanan på andra sidan. Fotgängaren mot Klostergården förväntas alltså korsa tre biltrafik prioriterade trafikljusövergångar för att komma över den korsande bilvägen.
 

Bild 1. Avspärrad gång- och cykelväg mot Malmö i korsningen med Ringvägen.
 

Kravallstaket
Cyklister som färdas Södra vägen och ska vidare västerut på Ringvägen möts också av kravallstaket i syfte att förhindra fortsatt färd. Även gångtrafikanter drabbas av samma öde.
 

 

Bild 2. Avspärrad gång- och cykelbana i samma korsning som bild 1, men i riktning västerut.
 

För cykeltrafik som kommer från Mejeriet och österut upphör utan förvarning cykelbanan i en avspärrning. Ingen som helst upplysning om hur väghållaren tänker sig att cyklister ska komma vidare.
 

Bild 3. Avspärrad cykelbana intill S Esplanaden, vid Mejeriet, i riktning österut.

De flesta cyklister löser det förstås genom att bryta mot trafikreglerna (Bild 4), vilket är fullt förståeligt.

Bild 4. Kommunen uppmuntrar genom sina cykelfientliga avspärrningar till regelbrott. Här finner en cyklist alternativ till den avspärrning som visas i bild 3.
 

Jordvallar
Cykelvägen genom S:t Jörgens park som är en del av lila cykelstråket spärras av med två höga jordvallar ett mellanliggande dike. (Diket syns dock inte på bilden).
 

Bild 5. Avspärrad cykelbana (lila huvudstråket) i S:t Jörgens park. Det branta och djupa diket bakom vallen framgår inte av bilden.
 

Ingen som helst förvarning om avspärrning och fullständigt livsfarligt. Här har cyklister att välja på att vända, stiga av sitt fordon och leda det eller att regelvidrigt cykla i terrängen.

Cykel- och gångtrafik är av mindre betydelse
Av dessa exempel kan man dessvärre dra följande slutsats om kommunens syn på cykel- och gångtrafik: cykel- och gångtrafik är i förhållande till biltrafiken mindre viktig, trots allt tal om motsatsen. Gång- och cykelbanor kan stängas av hur som helst. Kommunen inte bara struntar i om cyklister och fotgängare bryter mot trafikregler – man bokstavligen uppmuntrar till brott genom sitt sätt att skära av cykel- och gångvägar.
   Ja, jag skriver kommunen, fast jag är medveten om att det i varje fall vid Mejeriet inte är kommunen som gräver. Men det är kommunen som är väghållare, det är kommunen som ger tillstånd till grävning, det är kommunen som ska ge anvisningar hur trafikföringen vid grävning ska lösas, det är kommunen som ska se till att anvisningarna följs.

Biltrafiken är den ”riktiga” trafiken
Mot detta kan förstås de som försvarar dessa ideliga trakasserier mot cyklisterna att cyklisten kan ju stiga av sin cykel och leda den förbi barrikaderna. Fast Lunds kommun säjer sig nu prioritera cykeltrafiken. Emellertid kan jag inte föreställa mej att kommunen skulle förfara på samma sätt gentemot biltrafiken: att stänga av bilvägen och hänvisa bilisterna till att leda sitt fordon förbi avspärrningen eller på grund av oskyltad avspärrning tvinga dem vända tillbaka samma väg de har kommit och efter ett skön finna en alternativ väg att komma till sin målpunkt.
   Stängs en bilväg tillfälligt av så skyltas det i god tid om förbifart och varnas tydligt vid avspärrningen. Skulle det gälla t ex utfarten mot Malmö eller vägen mot Södra Sandby skulle det sättas in stora annonser i tidningar och meddelas på allehanda sätt dagar i förväg. För se bilar, det är ju den ”riktiga” trafiken, den som verkligen räknas – även i den så kallade cykelkommunen Lund.