Veckans Goja

Reservation

VB saxar ur Demokratisk vänsters reservation till kommunens budget:
Inför hotande klimatförändringar ser vi det angeläget att Lunds politiker är väl insatta i de frågor som handlar om hur man kan möta detta hot. Därför yrkade vi att ett anslag på 500 000:- skulle ställas till kommunstyrelsens förfogande. Dessa pengar skulle gå till politikerutbildning i klimatfrågan.
Tyvärr lyckades vi inte övertyga kommunfullmäktige om nödvändigheten av denna satsning

VB kan bara instämma!

Ett 25-årsjubileum: vpk Lund bryter med Sovjetunionen av Gunnar Stensson

Lucia 13 december 1981. Ett bål flammar i mörkret på det snötäckta stortorget. Människor samlas för att protestera mot general Jaruzelski som under natten infört militärdiktatur i Polen och krossat fackföreningen Solidaritet.
Under flera veckor hungerstrejkar polacker i domkyrkan. En ständig ström av lundabor besöker dem och ger dem sitt stöd.
Varje dag står medlemmar ur vpk Lund i snömodden på Knutstorget och Mårtenstorget, utanför Gleerups och stadsbiblioteket och samlar in pengar till Solidaritet.
I mellandagarna samlas de till medlemsmöte i vpk-lokalen på Bredgatan. Alla kommer. Man beslutar enhälligt att bryta med Sovjetunionen och de kommunistiska partierna i Östeuropa. Meddelande om beslutet rings samma kväll in till Lars Werner och partiledningen.
För all framtid är vpk Lund fritt från öststatskommunismen.

Intressanta tider av Lucifer

Det är intressanta tider vi lever i och inte minst intressant är Den Fria Oberoende Pressen som genom sin mångfald och nyansrikedom låter oss få del av vad deras kunniga kommentatorer anser. Härom veckan hade Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen samtliga som ledarkommentar till NATO:s toppmöte i Riga att nu var det dags för Sverige att gå in som medlem i organisationen. Ett viktigt motiv är att Sveriges röst, och närmast då Carl Bildts, behövs vid bordet. Då först kommer Bushs talesmän att inse att de har slagit in på fel vägar, varpå de leds på rätt väg av Sverige. Försvarsminister Odenberg, den rödbrusige taxiåkaren, förklarade i en TV-intervju att som försvarsminister fick han ju förklara att medlemskap inte var aktuellt, men som privatperson var han mycket för.
Jo, de borgerliga partierna är för NATO och man kan frukta att också socialdemokraterna är under upprullning. Jag hörde i fjor en borgerlig medlem av försvarsberedningen förklara att mellan skål och vägg var också sossarna där på den rätta NATO-linjen, men att de inte vågade ta steget ännu. Att folkmajoriteten är emot är ett faktum som bekräftas i årliga undersökningar. Men sådant kan ändras med tillräckligt kraftfulla propagandainsatser, det vet vi ju sen EU-omröstningen. Fast med EMU lyckades de inte. Där kommer de säkert tillbaka.
Dock: NATO kan också spricka, som militärteoretikern William S. Lind förutspår i Counterpunch på webben. Afghanistan kommer att knäcka organisationen, liksom det knäckte Sovjetunionen. Hem från kriget får man demoraliserade soldater som snart börjar tillämpa sina lärdomar från fjärde generationens krigföring på gatorna hemma. Läser man sådant i det svenska Högkvarteret eller bland de välmenande legosoldaterna ute i Revinge?

Det hatade Cuba
För en dryg vecka sedan var det dags för en ny opinionsstorm. Det var Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen som samtliga i ledarkommentarer gick till storms mot SVT som tänkte sända en lördagskväll med dokumentärer och samtal om Cuba. Anmälningarna haglade in till granskningsnämnden från de engagerade demokraterna i de liberala m.fl. ungdomsförbunden. Det är grabbar som mera sällan tittar på dödspatrullernas verksamhet i Colombia och Peru, och förbund som inte precis gjorde så många insatser för opinionsbildningen kring Chile och Uruguay. Men nu har de pengar från Sida för demokratins försvar på Cuba där de tillsammans med CIA-folk kan verka för Cubas framtida inlemmande under supermakten.
Det är nu bara att invänta när Sveriges ledande opinionsbildare på allvar ska vända sig mot Cesar Chavez. Inte heller han uppfyller ju bilden av hur en latinamerikansk demokrat ska vara. Venezuela verkar inte likna något annat och Chavez som politiker tycks skilja sig en del från Reinfeldt, Persson och Leijonborg. Men Venezuela sprudlar av demokratisk aktivitet och utveckling. Mot Chavez har ledarskribenterna anfört att han bara stödjer sig på de fattiga. En sån skummis, en riktig populist!
Det är lika illa som i Vitryssland där en annan populist har brett stöd av befolkningen och vinner val. I fjor mötte han en motkandidat som Polen och USA gemensamt hade satt upp, en fysikprofessor som hade tränats i USA. Det gick inte så bra den här gången, vitryssarna envisas med att hålla sig utanför de ekonomiska planer väst och EU har satt upp och tycks trivas med den gamla kommunistiska socialstaten. EU öser nu på med radiosändare som ska informera folk i Vitryssland om vad som är bra för dem och svenska Sida gör vad de kan, t.ex. genom att finansiera liberala m.fl. ungdomsförbund. Denna missionärsiver! Ett alternativ vore att låta folkens frigörelse vara deras egen sak.

Stöd åt Lilian
I övrigt har vi kunnat engagera oss i den 91-åriga oäkta prinsessan Lilian som inte var välkommen på Nobelfesten. Både Aftonbladet och Expressen öppnade sina spalter för den breda opinionen på denna punkt. Hon kanske skulle kunna få mat genom äldreomsorgen t.ex. något djupfryst levererat av Tove Klette in person?
Och Expressen som alltid månar om läsarnas bästa kunde på löpsedeln informera : "ORO och STRESS symptom på dold KVINNOSJUKDOM". Ett symptom på upplagekrisen i kvällspressen skulle jag nog säga.
Men låt oss inte skylla allt på pressen, vi har ju också politiska majoriteter. När de ligger till vänster är de långsamma och tövande, men när högern bestämmer, då går det fort. Nu ska det snabbt bli möjligt att privatisera Universitetssjukhuset, nu ska allmännyttan säljas ut, nu ska motorvägarna dras fram. Snart säljs det statliga bolag och så kan man sänka skatterna.
Jag börjar tänka att den tillbakalutade och inte alltför aktiva hållning vi i den gamla vänstern sedan länge intar börjar bli ohållbar. Vänsterpartiet tycks i nuvarande regi inte gå så bra (3.8 % i senaste opinionsmätningen). När de unga faller ifrån får väl de gamla träda till? Är det kanske rentav dags att sluta ägna sig åt ananas och järpe och ge sig ut på gatorna igen?
Jag bara frågar.

Utomparlamentarisk kamp 2006 av Gunnar Stensson

Det går inte att stänga in berättelsen om den utomparlamentariska kampen inom ramen av ett kalenderår. Det som sker nu har rötter som sträcker sig bakåt genom årtionden. Ingen vet heller när det slutar.
Som till exempel motståndet mot planen för utbyggnaden av BUP-området i Sankt Lars. Trots två års argumentation och trots de boendes 1500 protestnamnteckningar blev den antagen av byggnadsnämnden den 6 december med röstsiffrorna 8 mot 3 (m, s, fp och kd för och v, mp och c mot).
Kampen förs på flera fronter. Vid tekniska nämndens möte samma onsdag bordlades planärendet med motiveringen att Sankt Lars höll på att bli överexploaterat. Åsikterna är delade, framför allt inom socialdemokratin.
Omedelbart efter byggnadsnämndens beslut gick de boende och byalaget ut med meddelandet att de förberedde ett överklagande för den händelse att fullmäktige skulle fatta samma beslut som byggnadsnämnden.

Beslut i smyg
Detta på grund av erfarenheten från Byalagets försök att påverka utbyggnaden av kvarteret Nordanvinden i Klostergården föregående år. Den gången smög kommunstyrelsen igenom ett beslut mitt i augusti och överrumplade på det sättet klostergårdsborna. Vilket ledde till att utbyggnaden fick sämre kvalitet än den annars kunde ha fått.
De fyra nyuppförda höga byggnaderna bryter den ursprungliga planen för Klostergården, enligt vilken dess norra del med centrum bara ska ha en hög byggnad, kyrkan med klockstapeln, och i övrigt låg bebyggelse.
Resultatet är fult. Den nybebyggda ytan blev överexploaterad. De yttersta husen blir visserligen rimliga att bo i eftersom de har fri sikt i åtminstone en riktning, men de två mellanhusen blir klaustrofobiskt fängelselika, inklämda som de är så att varken sol eller måne kan lysa in. Det kommer främst att drabba de boende.
Och trots löften att snabbt återställa miljöns sociala kvalitet dröjer byggleken och fritidsgården. Det finns ännu inte bekräftade tankar om att bygga en ny fritidsgård vid piazzan mellan kyrkan och centrum och en bygglek på ängen vid Västanväg. Nu talas det om byggstart 2008. Byalagets kamp fortsätter.
Det finns beträffande BUP-området alla skäl att ta lärdom av kuppen i kvarteret nordanvinden och omedelbart gå ut med hot om överklagande för den händelse fullmäktige liksom byggnadsnämnden godkänner föreliggande plan för utbyggnad.
Någon politiker kanske blir betänksam och menar att några ändringar i planen är att föredra framför en mångårig process.

Mot privatisering av Sankt Lars-parken
Egentligen inleddes kampen 1998, efter det att Realia köpt Sankt Lars från landstinget. Att Lunds kommun lät det ske i stället för att själv köpa området är ett av de största misstagen i de senaste årens kommunala historia. 1998 gällde klostergårdsbornas kamp hotet om en total privatisering av hela Sankt Lars-parken.
Det avvärjdes så småningom genom en överenskommelse. Det mesta av Sankt Lars-parken skulle lämnas orört och allmänheten skulle ha tillträde som tidigare. BUP-området skulle i framtiden kunna bebyggas. Men bara området innanför vallarna.

BUP-området
Två valborgsmässoaftnar, 2005 och 2006, har Röda Kapellet medverkat vid appellmöten mot fastighetsbolaget Kungsledens plan för utbyggnad. 2006 bröt solen fram en timme före mötet efter en veckas ymnigt regnande.
Alla vet väl vid det här laget vad det handlar om: att se till att den nya bebyggelsen håller sig innanför den vall som omgav det gamla BUP-området och inte breder ut sig över brukhundsklubbens öppna fält, att värna om att en grönyta och några fyrtioåriga pilar på vallen mellan regnbågskvarteret och nybyggnationen bevaras så att de boende i regnbågskvarteret får behålla lite luft, sol och natur samt att se till att de nya husen byggs med samma höjd som den äldre bebyggelsen: två våningar. Dels för att de inte ska skugga den äldre bebyggelsen och dels för att de inte ska bli för iögonenfallande för dem som söker sig till Höje å-området för naturupplevelser och avkoppling.
Det handlar alltså inte om att stoppa utbyggnaden utan om att anpassa den till de naturliga förutsättningarna och de boendes önskningar. Anpassningen kommer också att gynna dem som en gång kommer att bo där, eftersom de kommer att få en mindre kompakt stadsdel och vallen med träden
kommer att skydda dem för nordan och västanvinden.

AB Brink och Jönsson
Två herrar styr byggnadsnämnden: Göran Brink (m) och Gunnar Jönsson (s). De kontrollerar var sitt parti. Tillsammans driver de igenom planerna åt fastighetsbolagen, oavsett om de heter Realia, Akelius, Kungsleden eller något annat. Med nonchalant likgiltighet ignorerar de småpartierna, de må kallas c eller mp eller v.

Det större perspektivet
Utbyggnaden av BUP-området ingår i ett större sammanhang. Liksom hela sydvästra Skåne befinner sig Lund i snabb tillväxt. Folkmängden ökar, staden förtätas, längs Södra vägen liksom vid Karhögs torg växer nya stora bostadskomplex fram. De fyra femvåningshusen i Klostergården är så gott som färdiga och nya hus planeras på parkeringen mellan Stattenavägen och Klostergårdens idrottsplats.
De tusentals människor som flyttar in i de nya bostäderna behöver tillgång till naturområden för friluftsliv och rekreation i sin närhet. I det perspektivet bör man se idén om en större stadspark, ett grönt stråk som förbinder stadsparken med Höje å och Sankt Lars-parken. Byalaget vill utvidga det stråket genom att ansluta Klostergårdsfältet och omvandla korpfotbollsplanerna till park- och lekområde med utrymme för nya förskolor för de nya stora barngenerationerna.
BUP-områdets utformning är viktig i den helhet som Höje å-området och Sankt Lars-parken utgör.
Framsynta planerare i Tekniska nämnden har utvecklat en landskapsplan för Höje å-området. I den ingår förslag till en avstyckning av Sankt Lars-parken så att kommunen övertar de strandskyddade områdena på ömse sidor av Höje å och en del andra områden. Det är ur detta perspektiv Tekniska nämnden uttrycker oro för att exploateringen av BUP-området ska bli för brutal.

En hotad oas
Jag gick längs Höje å strax före gryningen idag. Rondellen vid Lunds södra utfart var navet i ett pulserande ljuskors som sträckte sig kilometervis över de svarta slätterna under den mörka himlen. Det dånade som från ett trafikens Niagara. När jag klafsat medströms några gyttjiga hundra meter nådde mig också dånet från morgontrafiken på E6.
Jag befinner mig i en hotad oas mitt i den väldiga växande Örestad, tänkte jag. E22 i öster, E6 i väster, Klostergårdens höghus i norr och återskenet från Malmö på himlen i söder. Jag och åns änder, svanar, storskarvar, hägrar och gäss.
Lyckligtvis delar kommunfullmäktige i Lomma, Lund, Staffanstorp och Svedala insikten om å-dalens omistlighet för det växande Örestad. Landskapsplanen för Höje å som i dagarna behandlas i fullmäktige syftar inte bara till att skydda området utan också till att göra det tillgängligt för vandrare. Det ska bli möjligt att vandra från havet i Lomma-bukten till källsjöarna uppe vid Sturup. Höje å-dalen är en livsnödvändig artär i det ekologiska blodsystemet.
I detta stora sammanhang är BUP-området en pusselbit, men en pusselbit värd att kämpa för!

Kamp med minimala resurser
Hur bedriver vi då vår utomparlamentariska miljökamp? Resurserna som Byalaget förfogar över är löjligt små och bräckliga. En liten, ganska ålderstigen grupp personer, män och kvinnor, samlas till möten cirka tio gånger om året. Det blir hundra möten på tio år. En viss breddning har åstadkommits genom bildandet av biblioteksföreningen KLOK, Klostergårds- Kultur.
Vi diskuterar, har ofta vitt skilda uppfattningar om till exempel vegetationen på Klostergårdsfältet och rödhakarna. Ibland resulterar diskussionerna i insändare i pressen eller yttranden till byggnadsnämnden och tekniska nämnden.
Då och då genomför vi ett offentligt temamöte eller medverkar vid information för nyinflyttade. Vi framförde till exempel våra åsikter till politikerna vid det välbesökta medborgarmötet i vintras.
Vi har två regelbundna utåtriktade aktiviteter: valborgsfirandet och augustifesten. Och så gör vi förstås namninsamlingar.
Ibland sätter de boende igång spontana aktioner och ber om vårt stöd. Så var i hög grad fallet beträffande den aktuella BUP-kampanjen. Och ibland får vi oväntade genomslag i media som förra veckan.
Den utomparlamentariska kampen ökar de boendes kunskaper och engagemang för sitt närområde även när de inte är direkt aktiva. Syftet är förstås att påverka de parlamentariska beslutsfattarna och besluten. Ibland lyckas vi.
Och kampen går vidare så länge det finns människor som vill påverka.