2017-04-20

Appellmöte på Mårtenstorget


Bild från appellmötet 8 april
 
Trots ihärdig kyla och till och med snö under påsken är våren i antågande. Ett säkert vårtecken är Röda Kapellets sedvanliga torgspelningar på lördagarna utanför konsthallen. För två veckor sedan handlade appellmötet om stad och landsbygd och nu på lördag är temat vård och omsorg.
   Mellan gamla godingar som "Du ska få min gamla cykel när jag dör..." och "I en sal på lasarettet" (med ny tillrättalagd text) tar talarna upp frågor som "Hur många friska barn behövs för att hålla liv i de sjuka?" och "Vad får de sjuka kosta?" I vårsolens glans mellan klockan 11 och 12 håller Röda Kapellet på alltmedan åhörarna förplägas med kaffe och tilltugg.
Välkomna!

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
Lördag 22 april kl 17:00
Christian Davidsson, kontrafagott
Larsåke Sjöstedt, orgel

Vårpromenad till Arena-staden och vår blivande station

Söndagen den 23 april. Samling klockan 14.00 framför kyrkan.
   Kort och lätt promenad. Rollatorer, permobiler och stavgångare välkomna.
   Vi ska diskutera stadsplanering. Hur tänkte de som byggde Klostergården? Hur tänker de som planerar Brunnshög? Hur tänker de som planerar Sydväst-staden vid den nya stationen?
   Hur tänker vi? Kan vi påverka?
Klostergårdens byalag

Utanför köksfönstret: Vårkatalog av Gunnar Stensson

Klockan sex. Solen kryper upp väster om klocktornet. Röd. Jorden stjälper.
   Solen bländar högt över tornet. Halv sju. Ekorrar, harar, duvor, råkor, bofinkar, koltrastar. Den stora pölen speglar avenbokarnas muskler. Vita måsar på fotbollsplanens gräs.

Citat

Utan de papperslösa stannar Sverige
Nu pratar vi om att ”dom” inte ska få förstöra ”vår stad”. Men det är ju ”vi”, som är så nöjda över våra fina reaktioner på terrorn, som betalar deras uppehälle genom att utnyttja deras arbetskraft för nästan ingenting. Vi har byggt in de papperslösa i vårt låglönesystem. Om vi vill ha bort dem, måste vi stoppa den arbetsmarknad som finns där för dem.
Åsa Linderborg, AB 11/4.

Klyftorna växer mellan dem som skaffat sig en högre utbildning och dem som inte gör det. Meritokratin har blivit en ny religion som får legitimera de stora löneskillnaderna och olika livschanserna. ”Jag har pluggat på universitet, alltså förtjänar jag mitt välmående.” Den självutnämnda intelligentsian har blivit det nya seklets aristokrati som blundar för det faktum att höga betyg, precis som gamla gods, går i arv.
Åsa Linderborg, AB 18/4.

Om vikten av bokstäver av Sten H

VB:s redaktör, Göran Persson, tog i sista numret före påsk upp frågan om vikten av bokstäver i vänsterns politiska praktik. Sanningen är nog den att tilltron till bokstäverna inte är så stor just nu. Jag vill diskutera det i Görans öppna och sympatiska anda.
   Jovisst, det tillverkas flygblad och det är väl OK. Men det räcker inte, det behövs också någon form för långsiktig dialog. Då är läget följande: VB finns men läses bara av ett fåtal vänsterpartister. Det är som om många har kvar en rädsla för Demokratisk Vänster och Miljöpartiet. ”Politiken” var ett försök att återuppta tidningstraditionen genom att knyta utgivningen till sammanträdena i fullmäktige. Det höll några år, men i dag har det mest blivit till ett fylligt flygblad utan kontinuitet i utgivningen. Någon inre debatt i skriftlig form finns inte heller. V Lund hade in på 1990-talet en internbulletin för alla medlemmar med just en livlig intern debatt. Den är sedan länge död.
   Vad som finns är den muntliga diskussionen på veckosammanträdena i Kompol och Agitprop. Enkla beslutsprotokoll förs, men de är knappast underlag för debatt.

Hur är då det allmänna läget?
Vi har en partiledning som jag uppfattar som överlägsen alla de andra partierna i skicklighet och hederlighet. Vi har i Mats och Hanna två utomordentligt kunniga lokala ledare och vi har en fullmäktigegrupp som företräder ett brett urval av Lunds befolkning, Vi har nämndrepresentanter som jag tror jobbar i sina nämnder med ett allvar som överglänser de flesta andra partiföreträdare.
   Vad som saknas är någon form för idéburen debatt. Jag tänker inte säga att det var bättre förr, men nog skulle man vilja se mer av tänkande utanför partiramarna. Kanske är det där det brister, vi har ingen konkurrens från andra vänsterorganisationer. Miljöpartiet har fastnat i maktambitioner och är nu mest en prydnad för en slagkraftig S-ledning i riket och kommunen. Den enda förhoppningen är att Fi skulle kunna erbjuda lite motstånd och inspiration. Jag var och lyssnade på Gudrun härom veckan och det var en upplevelse, en suverän introduktion till politik och samhällskunskap. Jag trodde det skulle vara fullt av V-partister som ville ta intryck av landets främste politiske talare men jag och M. var nog ensamma, resten var ungdomar i 18–20-årsåldern.
   Jag är inte så säker på min diagnos och har inte mycket tröst att erbjuda VB-läsarna. Jag hoppas Göran håller ut något år till. Men nog ligger räddningen i ett friare förhållande till V-partiet.

Äntligen! Nu har vi fått egen solel! av Ulf Nymark


Undertecknad tillsammans med Kraftringens styrelseordförande Ola Persson (MP) efter gemensam inspektion av anläggningen
Vi har nappat på Kraftringens solcellserbjudande och har nu på vårt tak en solcellsanläggning på ca 27 kvadratmeter med en effekt på 4,24 kW. Frun och jag skiner i kapp med vårsolen! Anläggningen kommer att förse oss med halva vårt elbehov. Och vid tillfällen då vi producerar mer än vad vi behöver säljer vi överskottselen till Kraftringen. Anläggningen togs i drift den 7 april och har sedan dess producerat 172 kWh.
Investeringen beräknas vara betald efter ca 12 år och under sin livstid på minst 30 år ge en total besparing på ca 145 000:-. Men besparingar är inte det viktigaste: det är jättekul att i datorn eller telefonen kontinuerligt följa produktionen!

Våren är här: Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget
av Lars B

– När kommer ni ut på torget och spelar? frågade min grönsakshandlare på torget när jag en dag i början av mars handlade endiv, tomater och lite potatis.
 – Vi kommer den 8 april.
 – Bra. Det är så trevligt att lyssna på er musik när vi står och säljer.
Förra lördagen var det så den 8 april och Röda Kapellet var på plats på Mårtenstorget, fast i konkurens med en uppsjö av internationella fast-food vagnar. Ingen plats för min grönsakshandlare den lördagen. Det var kallt och drev ett lätt regndis, men när RK håller apellmöte då har våren kommit! Mötet handlade om Stad och land. Ett ambitiöst talarprogram ledsagade musiken och man lockade många lyssnare från fast-food vagnarna.
 

 
Den 22 april blir det så ett nytt apellmöte, Vård och omsorg, och efterföljande apellmöte den 13 maj, skall handla om Klassamhället. Utmanande mötestitlar båda två. Om ni kommer till Mårtenstorget vid 11 tiden den 22 april kan ni bl.a. höra Kapellet sjunga en ny text till ”Du skall få min gamla cykel…”
   Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
   Hon är klar i knoppen men en smula skör.
   Ni behöver inte klema för ni heter ju Carema.
   Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Och tre strofer till. Missa inte dem!
   Innan dess, den 29 april, så spelar Kapellet i Malmö i samband med att Klimatmarschen anländer dit. Den 30 spelar man vid Valborgsbrasan nere på S.t Lars, klockan 19, och den 1 maj vid demonstrationerna i Trelleborg, Malmö och Lund. Någon dags vila av läpparna och så blir det spelning den 6 maj på Arbetarfilmfestivalen på Pandora, i Malmö.
   Efter apellmötet den 13 maj blir det senare på dagen spelning vid Lundaloppet och den 16 vid Blodomloppet i Malmö. Kapellet avslutar så en hektisk vår med att den 28 maj medverka i ”Vi trodde vi visste”, med Sofia Thelin. Samma program som i december på Magle Konserthus, men nu i Eriksfältkykan i Malmö. Slutligen, spelar Kapellet för Vänskapsföreningen Lund-Leon den 10 juni.
Men det kan komma mer.
Välkomna att lyssna, hälsar Röda Kapellets styrelse
Lars B, 2:a klarinett

Dagboksanteckningar av Gunnar Stensson

Söndag 9 april kl 13.
Nyheter om dådet i Stockholm den 7 april. Offren identifierade. Gärningsmannen från Uzbekistan. Jämför Sankt Petersburg och London. Snart manifestation på Sergels torg. Motsägelser: Allt blir annorlunda. Allt ska fortsätta som vanligt. I tv socialdemokraternas kongress, Göteborg, tal av Jonas Gahr Störe, s-ledare i Norge. Löfven talade. Hans röst bröts.
   Lund 18.30. Bob Dylans konsert i Arenan börjar strax. Fotbollsplanernas gräs glänser i kvällssolen. Lunds skyline: Grand, lasarettet, Allhelgonakyrkan. I Piteå 1967 sjöng Bob om Vietnam. Nej, det var på film. Rock n Roll står det på de jättestora turnébussarna. Ständig ström av folk över bron. Alla kroppsvisiteras innan de släpps in. Är det en reaktion på dådet? De tar det inte på allvar. Massor med poliser. Vem är mannen vid bänken, trasiga kläder, trasiga tänder, ser på mig. Känner jag honom?
   Ja, Gustav. Studiecirkeln. Målare. Vi råkar i samspråk om gamla tider. Någon erbjuder oss en biljett för 500. Gustav hoppas bli insläppt gratis. En kvinna börjar tala med mig. Plötsligt, entusiastiskt. Kul att höra Dylan. Hon berättar. Min dotterdotters lekskola var på barnfilm nära Drottninggatan. De hölls kvar i salongen till klockan 7. De fick se fem filmer. Det var en oväntad filmfest. Nu känner jag igen henne. Vi träffades nästan dagligen med våra hundar vid Höje å för femton år sedan. Men namnet simmar dolt i medvetandets svarta vatten. Nu kroppsvisiteras hon och hennes gråhårige man. De går in. Alla har gått in. Jag skiljs från Daniel.

10 april.

Egendomlig tv-kväll. Hitlers sista dagar och död. Bilder från lördagen den 28 april. Min födelsedag, tolv år. Jag tog tåget hem från mitt inackorderingsrum. Hitler förberedde sitt självmord. Svartvita bilder utanför bunkern i Berlin.
   Nästa program. Vietnambilder. Jag känner igen flera av dem. Svartvita. 1968. Tet-offensiven. Napalm. Agent Orange över en femtedel av landet. Missbildade barn i tiotusental, flera generationer. Noam Chomsky kommenterar. Gunnar Sandin översatte flera av hans böcker.

Vi måste få kommunen att ändra policy mot unga som migrationsverket vill utvisa! av Bertil Egerö

Vi är många idag som är förbannade på, djupt störda och skakade av regeringens hårdföra politik mot asylsökande barn. Migrationsverket har åldersuppgraderat och kastat ut många asylsökande ungdomar i kylan, lämnat dem vind för våg i väntan på utvisning. Nu ska s.k. medicinsk åldersbestämning införas för att minska kritiken. Den kan minska den godtycklighet som hittills gällt när verket lagt till några år på dessa unga som genomgått erfarenheter vi har svårt att riktigt förstå. Men det ohyggliga sättet att hantera ungdomar på kvarstår – från fjolårets öppna famn och varma löften till dagens stenhårda avvisningspolitik.
   Till skillnad från flertalet kommuner hänger Lunds politiker ännu kvar i en hårdför attityd mot de som drabbats av migrationsverkets dom; de tillåts gå i skola men får inte stanna i sina boenden och får inga bidrag. En sits som gjord för djup depression, självmordstankar. Klarar de sig är det tack vare civilsamhället som ger dem en säng och en slant. Därför måste vi få kommunen att ändra sig.

Stötta mitt medborgarförslag
Ett ’medborgarförslag’ som en medborgare vill ha upp i kommunfullmäktige ska läggas in på Lunds hemsida, där det ligger kvar i 60 dagar. För att nå ända till fullmäktige måste ’förslaget’ samla minst hundra personer som klickar ’gilla’ på det, på kommunens hemsida. Systemet ska öppnas för klickande den 28 april. Mitt medborgarförslag återfinns nedan. Det är inskickat, och ska snart kunna ses på lundaförslagssidan.
   Nu gäller det att samla underskrifter. Ni som håller med, skicka runt förslaget i alla era nätverk och försäkra er om att så många som möjligt från den 28 april ställer upp med ett gillande-klick. Nästa vecka ska jag påminna igen, i Veckobladet.
 


Till kommunfullmäktige, Lund
Lundaförslag: Låt åldersuppgraderade asylsökande barn få bo kvar
Migrationsverkets hårt kritiserade åldersuppgraderingar av asylsökande barn har lett till olika reaktioner i landets kommuner. Medan flera kommuner väljer att låta barnen bo kvar i sina boenden och fortsätta sin skolgång under pågående överklagandeprocess etc, väljer Lund att enbart tillåta fortsatt skolgång. Barnen avhyses med omedelbar verkan från sina boenden, och förlorar därmed inte bara migrationsverkets dagersättning på 24 kronor utan även det mest basala i livet: ett säkert boende och därmed en möjlighet till fortsatta studier.
   Vi uppmanar fullmäktige att se över och revidera sin policy till förmån för tillstånd till fortsatt boende, i samklang med tillstånd till fortsatt skolgång.
   En sådan revidering kräver inte omförhandlingar av budget och ekonomi. Utan migrationsverkets åldersuppgradering hade ett asylsökande barn bott kvar och fortsatt sin skolgång. Det handlar därför enbart om ett politiskt beslut; att kommunen behandlar de uppgraderade barnen som de asylsökande de är till dess avhysning till annat land sker.
    Ännu handlar det inte om ett stort antal barn som drabbats. De erbjuds av kommunen medicinsk anti-depressiv behandling, men lämnas i övrigt att klara sig själva. Detta lägger ett stort och växande ansvar på civilsamhället, som redan nu på många andra sätt deltar i att stötta asylsökande i skolgång och anpassning till vårt land och vår kultur.
   Därför uppmanar vi kommunen att med omedelbar verkan revidera gällande policy, till förmån för en behandling av åldersuppgraderade barn som är identisk med den de fick till dels före migrationsverkets åldersuppgradering.
Lund den 20 april 2017
Bertil Egerö, docent em., god man för två asylsökande barn

Sagan om president Rumpa 6. Den underbara chokladtårtan och världens största bomb. av Mr. Hyde

President Rumpa hade äntligen fått uppleva en lycklig vecka, den första sedan han blev president. Fucking Assad hade gjort bort sig genom att gasbomba. Och sedan hade han försökt skylla ifrån sig. Och Putte hjälpte honom att ljuga.
   President Rumpa sken som en sol. Nu kunde han slå två flugor i en smäll! Han hade instruerat rumpnissen Spicer om vad han skulle säga på presskonferensen:
”Så här ska du säja: Assad är värre än Hitler. Inte ens Hitler sjönk så lågt att han använde gas. Och Spicer sa det och världen lyssnade. Visserligen blev den där juden Netanyahu sur och tjatade om Auschwitz. Men va fan, Auschwitz var inte nåt terroristnäste, det var ett koncentrationsläger.  Det är en jävla skillnad. Assad gasade inte ihjäl fångar. Han gasade ihjäl folk i krig! I krig!

Sen bjöd jag hem Kinas president Xi. Jag hade ett par överraskningar i bakfickan. Den första var att jag skickat hangarfartyget Carl Vinson (uppkallat efter en rasistisk politiker som rustade upp flottan under WW2) plus fem, sex andra krigsfartyg mot Nordkorea och kanske Sydkorea och Kina. Vad ger du mej för det? På tv såg det ut som en jävla krigsfilm. Och det kan bli ett krig. Mot vilket land som helst.
   President Xi och jag hade i alla fall ett jävla härligt kalas i Mar-a-Lago”, fortsatte president Rumpa och fes belåtet.
    ”Vet du inte vad Mar-a-Lago är? Mitt eget horhus i Florida. Vi åt den mest underbara chokladtårta du någonsin sett och president Xi njöt av den!
   Just då skickade jag iväg 59 missiler. Tomahawk. Mot fucking Assads skithus. Där luktar det gas!”
   President Rumpa släppte en brakare till.
   ”Nu du, sa jag till Xi. I detta ögonblick skickar jag 59 tomahawk-missiler mot Irak. Pang! Pang! Pang!
   Xi är kall, men han sänkte skeden och torkade bort grädden från munnen. Just då ringde någon. Missilerna ska till Syrien, Assad bor inte i Irak, fick jag veta. Vad fan spelar det för roll, rumpnisse, sa jag. Islamist som islamist.
   Den kinesiske premiärministern höll masken. Men jag såg att han var imponerad.
   Och inte bara han. Nato-nissarna också. Jag hade ju sagt åt dom att betala vad det kostade att kriga själva. Och dom vägrade. Men nu blev det annat ljud i skällan. Vi betalar! Vi betalar! jamade dom.

Jag var så jävla nöjd den kvällen. Allting klaffade. Jag kände att jag måste skicka ett sista budskap till världens folk. Jag skulle släppa historiens största bomb mot Afghanistan. Vi har en som kallas Mother of all bombs.

 
Den är så tung så inte ens en B52 kan lyfta den. Men en jumbojet klarar det. Tio ton sprängmedel.
   När den ramlade ut från jumbojeten såg den ut som en – som en kolossal, sprängfull septiktank och sen, när den exploderade och skiten flög...
   Det vore kul att släppa en atombomb till slut! Och vem vet – det här kan sluta hur som helst.
   Men först ska jag åka i drottningens gyllene vagn på the streets of London. Och nu är det dags to grab a fucking pussy. Annars exploderar jag.

Perspektiv på Veckobladet av Gunnar Stensson

Göran Persson öppnade i förra numret för tanken att V skulle ta någon sorts ansvar för VB för att säkra dess överlevnad när nuvarande VB-generation gett upp andan. VB skulle givetvis också i fortsättningen vara helt fristående och inte fungera som partiorgan.

När Gunnar Sandin, Sten Henriksson och andra startade VB var det för att skapa ett oberoende forum för bred, ocensurerad debatt. Om partiet blev irriterat – så mycket bättre! Då fungerade VB. Gunnar Sandin betonade dock ofta att VB främst skulle handla om lokala förhållanden. Och VB fungerade under alla åren på det sättet.
   Tills en styrelse med motsatta ambitioner sålde den till Göran Persson för en krona.
   V:s skånedistrikt ge ut två propagandaorgan, blanka och stiliga. Synd att bara partimedlemmar läser dem. De innehåller ibland bra saker, men är helt förutsägbara. Där förekommer ingen nämnvärd debatt med ifrågasättanden och nya perspektiv. Däremot många glada utrop om hur bra V och dess politiker är.

VB innehåller i sin nuvarande form texter skrivna av personer från flera partier och organisationer, V, givetvis, men också S, MP, F! och FNL. Någon gång har gamla FP hört av sig. Texterna handlar om saker som skribenterna brinner för – ofta i konflikt med sina partier.
   Dessutom skriver ofta miljöaktivister och företrädare för fredsrörelser och solidaritetsrörelser som Palestinagrupperna i VB. Och många skriver som enskilda.

Vi tror att ett sådant debattforum behövs. Politiken har till stor del förvandlats till ett yrkesområde. Ett yrkesområde med en yrkesjargong, både i inbördes debatt och i bredare propaganda. Ett specialintresse för några få. Med ett speciellt språkbruk.
   Skulle V i Lund ta på sig någon sorts utgivaransvar för VB – vilket V kanske inte alls vill – måste VB:s frispråkiga, oberoende karaktär bestå! Och vara uppenbar för alla!
   Men VB ska naturligtvis handla om politik! Nu förestår budgetdebatten. Bortom fikonspråket finns grundläggande värderingar och rättvisefrågor. Debattera!
   V Lund har sedan början av 1970-talet en tradition av fri, oberoende debatt.  Det är en tradition att försvara. Man skulle rentav kunna skryta. Många av VB:s gamla bidragsgivare har gjort viktiga insatser i samhälle och vetenskap.

Gunnar Sandin ville nå fram med VB:s kommentarer direkt. Därför hände det att han delade ut VB i samband med torsdagens fullmäktigemöten. Också nu händer det att VB publiceras på nätet under pågående sammanträde.
   VB är ett offentligt organ till skillnad från bloggar, facebook och twitter som är privata och ofta åstadkommer åsiktsbubblor mer inskränkta och ensidiga än partipropagandan. Det passerar, eftersom effekten är så övergående. I dag – ett illvrål, i morgon – borta. I offentliga organ kan man alltid bli motsagd. Man kan också tiga – tills man har något att komma med. VB arkiverar inläggen. Jag hoppas bli motsagd!

Vindkraft av Ann Schlyter

Jämfört med många andra kommuner finns det få vindkraftverk i Lunds kommun. Lunds elproduktion är ändå i stort sett fossilfri tack vare Örtoftaverket. Men den stora investering byggandet av det verket innebar för det kommunägda bolaget, Kraftringen, har medfört att bolagets intresse för investeringar i vindkraft varit obefintligt.
   Däremot har andra aktörer visat intresse. Ett tillståndsärende som dragits i långbänk under flera år var uppe i byggnadsnämnden i mars i år och avslogs av samtliga partier utom vänsterpartiet.
   Lundavind är ett kooperativ som lät bygga en mölla för tjugotvå år sen. Efter femton år vill inget försäkringsbolag försäkra mot reparationer, så varje gång något går sönder måste styrelsen väga chanserna för att möllan ska hinna producera så att kostnaderna täcks. Ska vi sälja nu, eller senare som skrot, eller? Vi är inte ensamma om detta dilemma. Enbart i Danmark finns över 300 små gamla möllor fick vi veta på ett seminarium som Skånes vindkraftsakademi ordnade i tisdags. "Re-powering" blir allt vanligare, men i Lundavinds fall skulle det innebära en helt ny mölla från fundamentet och uppåt, det är många faktorer som påverkar om det skulle vara möjligt.
   På seminariet fick vi dessutom höra hur mycket billigare det blivit att bygga havsbaserade vindkraftverk och att det är ett utmärkt läge utanför Skånes sydkust.

Vindkraft i översiktsplanen
Och så diskuterades hur kommunerna hanterar vindkraften. Det talades om vindbruksplaner som tillägg till översiktsplaner och som gav långsiktig och konsekvent hantering. I de fall specifika områden definierats i översiktsplanen finns dock en risk för att förslag på vindkraftverk utanför dessa områden avslås trots att de skulle kunna fungera på platsen. Det är nog bättre därför att inte peka ut platser. Varje etablering ska ändå prövas från fall till fall.
   Detta är ett förhållningssätt som föreslås i ett diskussionsunderlag till Lunds nya översiktsplan. "Samhällsintresset för att få tillgång till mer förnybar energi är stort och prövningar av vindkraftsetableringar bör utgå från det. På tekniskt olämpliga platser och platser som ligger så nära samlad bebyggelse att det finns risk för olägenhet av skuggverkan, buller eller allvarlig störning på djurlivet bör inte vindkraftsverk placeras. Övriga platser kan vara föremål för eventuell prövning."
   Vindkraften är definierad som ett nödvändigt komplement i energiförsörjningen för den ökande befolkningen om man ska kunna nå klimatmål. Lund kanske ändå inte kommer att utmärkta sig som en vindkraftsovänlig stad i framtiden.


En mölla i full gång i Portugal 1975.
På kilometers avstånd hörde man den vackra sången från de många lergökarna. Men där inne dånade det smärtsamt öronbedövande, och mjöldammet gjorde luften svår att andas.

66 år i skolan 50. 1997-2006:5. Privatiseringen av St Lars och kampen för Valborg av Den Gamle

Lars V Andersson, C, rasade över privatiseringen av St Lars. Kommunen borde ha köpt St Lars-området av landstinget när verksamheten upphörde i början 1990-talet. Han var inte ensam om åsikten
   Jag hade just blivit Vpk:s representant i Skolstyrelsen och hade dittills inte följt den kommunalpolitiska debatten särskilt noga. Effekterna av ägarskiftet var inte heller märkbara de första åren. Mycket vård pågick fortfarande. Där fanns också ett par äldreboenden. Min mor bodde 1995 på ett av dem de sista månaderna av sitt liv. Min far avled ett år senare på ett annat. Personalen var fin men institutionerna var slitna.
   ABF fortsatte att driva kulturverksamhet i St Lars, fast många av de forna mentalpatienterna flyttat in till olika boenden i Lund. Alla hade inte flyttat frivilligt. Ett par av de patienter Karin hade uppskattat mest för deras intelligens och sensibilitet begick självmord.
   Jag ledde själv en studiecirkel i nutidsorientering i det hus som kallades Kyrkan och som nu är centrum för hemtjänsten. Ett par av min cirkeldeltagare betraktades som farliga och ledsagades av personal.

Valborgsfirandet fortsatte. Samme trädgårdsmästare som tidigare år byggde det lilla bålet på festplatsen vid Höje å. Bålet bestod av vitt virke, sammanhållet av ståltråd och format som en smal kon. Flaggorna var hissade borta vid minigolfbanan. Träluckorna i den vackra festpaviljongen var borttagna och det breda dansgolvet var fullt med folk, vårdade och personal om varandra. Kaffe och bullar serverades. Det välvda taket var högt. Scenen där bland andra Kal Pedal, Peps Persson och Östen Warnerbring hade uppträtt hade smyckats med löv och blommor. Lunds allmänna sångförening sjöng. Karin höll vårtalet. Bålet tändes och flammade genast upp. Det brann med klar låga men var snart utbrunnet. I skymningen tog festen slut. Näktergalarna sjöng.
   Till slut försvann St Lars-ledningen. För att den gamla traditionen med valborgsfirande skulle fortsätta tog ABF över ansvaret, men förklarade efter ett par år att de inte längre hade resurser att fortsätta och föreslog att Klostergårdens byalag, som leddes av den pensionerade vårdaren Göte Bergström, skulle ta över.
   Så skedde, men nu började de nya ägarna lägga hinder i vägen. Göte tog mig med sig och vi besökte kontoret i Västra Borggården för att be dem att öppna paviljongen och se till att där fanns vatten. De krävde att paviljongen skulle vara låst men gav oss en nyckel till köket med vattenkranarna.
   Nästa år var vattnet avstängt, men vi hade hinkar med oss och hämtade vatten vid åbron.  En valborgsmäss var förbudsanslag uppsatta på själva bålet. Om vi tände det skulle de kalla på polis. Göte kom från lasarettet i bil. Han var svårt sjuk i cancer. Vi frågade de församlade om vi skulle tända bålet och fick ett rungande ja till svar. Bålet tändes. Ingen polis hördes av. Ett par veckor senare avled Göte. Följande år körde ägarna bort bålet med traktor dagen före valborg, men vi samlade ett nytt.
   Paviljongen förblev låst och förföll allt mer, flaggstängerna var tomma och minigolfbanan ruttnade. Uteliggare tog sig in i paviljongen och en dag började den brinna. Sedan revs den.
   Under tiden blev det klart att kommunen hade ansvar för parken mellan vårdcentralen och klockhuset. Vi beslöt flytta valborgsfirandet till den öppna platsen framför St Lars vårdscentral. Bålet skulle ligga på en övervuxen grusgång i den sedan flera år vanskötta parken. Vi fick polistillstånd och tillstånd från kommunen. Så kunde traditionen fortsätta år efter år, fram till 2016. Lunds allmänna sångförening sjöng, Röda Kapellet spelade, Karin höll vårtalet och många hundra deltagare samlades. Så ska det bli också 2017.

Jag hade fungerat som sekreterare åt Göte Bergström de sista åren före hans bortgång 2001. Nu blev jag tvungen att ta över ansvaret för Byalaget. Klostergården växte. Parkeringsplatser blev bostäder. I vallen runt Klostergårdens idrottsplats där fåren betat uppfördes energibesparande bostäder. Sol- och vindenergi utvecklades. Ängarna ner mot Höje å blev bebyggda. Nya bostäder uppfördes i St Lars-parken. Bilismen i parken ökade. Stora ytor asfalterades. Arenan och ishallen uppfördes och omgavs av allt tätare stadsbebyggelse.
   Utbildningsnämnden byggde ut gymnasierna. I Malmö uppfördes Turning Torso i det nya området Västra hamnen. Planeringen av Brunnshög pågick under hela 2000-talet. Utbildningsnämnden besökte 2005 Vancouver och studerade bland annat de avancerade miljöprinciper som tillämpades i stadsplaneringen där. Miljöfrågor stod i förgrunden, särskilt under 2000-talets första årtionde.
   Klostergårdens Byalag fick alltmer att bevaka. Vi fick sällan gehör för våra ståndpunkter, men det kändes naturligt att föra fram dem. Nu, 2017, gäller det Klostergårdsstationen, fyrspåren och den planerade nya stadsdelen Lund Sydväst.

Småminnen av jiell

Man ser dem ibland på stan, under FC-mötena eller i krogsvängen partibekanta från förr, synbart sysslolösa och med gissningsvis svårigheter skapa mening i sina numera pensionärsliv. De kunde väl skriva till VB, istället om sin aktiva vänstertid som exvis när fredsmarscherades till Paris, med dottern. Berätta om strapatserna och aktiviteterna undervägs, samkänslan och möten med folk från Europas alla hörn, de praktiska arrangemangen, musiken och maten mm. Från ha burit upp studentrevolten och en vänstervåg vi inte sett maken till sen 1848, kanske - hur man nu ska se på var sin tids upprorsanda och kamp, har Lunds röda 40-talister (alla bokstäver) blivit heltysta, nästan undantagslöst så gud ske lov för kamrat Stensson, i det läget! Som i så många andra - även om ej alla.

Gudrun Schyman talade just om fredsmarschen till Paris, på 80-talet under maratonmötet på Hamnplan i Simrishamn, förra sommaren där även Stina Oscarsson och andra opinionsbildare medverkade samt två ledande, lokala v-partister. Tänk om nån gått runt den gången bland alla dessa vänster- och andra veteraner, i publiken med ett upprop söka rädda egna livsberättelserna, undan glömskan.

Tills vidare kan man själv berätta om en RD-are, med drottningfasoner! Hur ankom med äkta mannen väl en gång r-are till ett valupptaktsmöte, måste varit 2002. De kom in sent och ställde sig innanför dörren till VVV-krogen på hörnet som var de ett monarkpar, i väntan på bifall. Tog initiativet till en varm applåd, låg liksom en stark förväntan om sådant, i luften. En annan gång var riksdagsledamoten själv, några år tidigare, på valkretsbesök. Kompol avbröts, igen denna ordlösa förväntan och Stångby-teknologen då lokal ordf. sprang svassande kring huvudstadsgästen, helt olikt honom tyckte jag och äskade rummets tömning, så valkommitén kunde sammanträda. Kan det varit 1998?

Ja, och dessvärre inga politikerminnen från andra 'Lundabänksledamoten' heller - trots tidiga pensionen. Gunnar S. blev i vilket fall häcklad en gång när vi stoppade valkuvert, på Bredgatan. Gunnar hade på sig en grå enkel överdragsrock och RD tyckte han såg ut som en vaktmästare, nåt skadeglatt kungjordes med ett rått skratt. Nå, väl inte så lätt läxas upp återkommande i VB, för ta flyget till Sthlm, och livet i rikets och vänsterns gemensamma tjänst. Rolf minns man med saknad, faktiskt både som person och till politikföringen.

Efterföljaren var politiskt korrektare med transportmedlet men gav i stället landet en vanvettig trafikpolitik, på både räls och vägar. Vad gäller de senare har bilen/motorismen aldrig varit mer gynnad - och vi gåendes, cyklandes och till häst eller handikappfordon etc gör väldigt klokt ej befinna oss på förr vanliga landsvägar. Men kampen mot västra ringbenet i Stockholm hedrar onekligen mp, finns inget fel alls i att utkämpa högoddsiga strider. Och supertågen är ett satans skit, för de onaturligt hastfärdiga gör flyget klart mindre skada. Var sen pol. kompensationen spårvägar till Skåne är bara konstatera att Malmö och i andra hand Hbg borde varit villkorade statliga pengamottagare. Lund kunde däremot fått i uppdrag skapa ett rälslinjenät till Sandby, Dalby och Staffanstorp samt å andra sidan Bjärred, Lomma och Lkr, då längs kusten. Med ff ner till Näset. Vad slogs v och mp för, under GP och hur gick förhandlingarna? Nån som vet?

Vem tog sist förresten Volvon via gågatan, häromåret sen lämnat dottern på studentbalen å Grand? För nu nostalgiskt låta som privatmoraliske sign Grr.

2017-04-06

Påsklov

 

Nästa vecka tar VB påsklov så ni får ge er till tåls till den 21 april innan nästa nummer kommer.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
Lördag 8 april kl 17
Magnus Mårtensson, piano

Höj skatten kraftigt på kapital

Pengar som genererar pengar gör ingen samhällsnytta. Det gör inte heller vinstutdelningar. Hur kan ett företag bli starkare genom att dela ut sina pengar? Beskatta vinstutdelningar kraftigt! Det skulle ge incitament till investering och utveckling av företagen i stället.
Mats Leijon, SDS 5/4.

Boktips

Omprövningar
Svenska vänster-intellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal
David Brolin, 2017 på Celanders förlag.
 
En gedigen studie av några svenska intellektuella som under flera årtionden spelat en viktig roll och hur de hanterade övergången från ett vänsterdominerat 70-tal till ett nyliberalt 80-tal. Boken innehåller ett antal porträtt av personer som spelade en viktig roll i detta skifte och hur de över ett drygt årtionde kom att röra sig från en ställning långt ut på vänsterkanten till en position i samhällsdebattens mittfåra (Lars Gustafsson, Håkan Arvidsson, Svante Nordin, Bo Gustafsson, Klas Eklund och Göran Rosenberg). Den avslutas med ett försök att teoretiskt och systematiskt knyta samman dessa individuella öden och placera in dem i ett historiskt och internationellt sammanhang.
Beställ från förlaget »

Parkskolan kan bli högstadieskola för eleverna från Klostergården och sydvästra Lund av Gunnar Stensson

Den Internationella skolan ISLK flyttar inom kort bort från Parkskolan till Östervångsskolan. Då blir Parkskolans lokaler lediga. Kanske kan eleverna i Svaneskolans högstadium flytta dit.
   Svaneskolan är en låg, sliten 60-talsbyggnad, lite trist och avskavd, i ett stilla kvarter, omgiven av äldre byggnader. Många av Svaneskolans elever kommer från Klostergården. De kommer snart bli fler när alla lägenheterna kring Arenaparken blir färdiga.
   Parkskolans vackra tegelbyggnad ligger intill stadsparkens grönska, bara ett par hundra meter från Svaneskolan. För eleverna från Klostergården och den växande befolkningen i sydvästra Lund skulle Parkskolan utgöra ett utomordentligt alternativ, på nära håll och med trygg skolväg genom parken för gående och cyklande.

Bakgrunden är att S, MP, M och C vill flytta Svaneskolans högstadium till Parkskolan för att frigöra plats både för den gymnasieskola för 2000 elever som ska byggas på Svaneskolans tomt och för nya bostäder.
   Klostergårdselever har i årtionden sökt sig till Svaneskolan. För dem skulle den nya högstadieskolan innebära en klar förbättring.

Blir Parkskolan en högstadieskola etableras ett centralt ”kunskapsstråk” från Katedralskolan och Parkskolan via Svane till Polhemsskolan. Samarbetet mellan skolornas utbud av specialkurser och andra kvalificerade utbildningar gynnas. Samspelet mellan lärarna underlättas, både ämnesmässigt och fackligt. En sorts ”gymnasieuniversitet” skapas. Högstadieeleverna i Parkskolan kommer att kunna välja mellan två närliggande utomordentliga alternativ, Svanegymnasiet och Katedralskolan för sin fortsatta utbildning.

Förslaget ska snabbutredas. Inget beslut är ännu fattat. Men V har all anledning att ansluta sig till partierna bakom förslaget.
   V har visserligen starka skäl att vara mycket kritisk mot det nuvarande systemet Fritt val Skåne, som gynnar Lund och utarmar gymnasieskolorna i Landskrona, Eslöv och andra kommuner, men det planerade nya Svane-gymnasiet bör ses ur ett annat perspektiv.

Lund tillväxer mycket snabbt i sydväst. Arena-området är så gott som färdigt. Utbyggnaden i anslutning till Klostergårdsstationen börjar inom kort och en preliminär plan för en helt ny stadsdel, Sydvästra Lund, kommer att presenteras före årets slut.
   Det är bättre att Lund växer och förtätas än att det glesa, trafikalstrande boendet på åkermarken i kringliggande småorter breder ut sig.
   Däremot är förslaget att bygga en gymnasieskola vid Lerbäck klart olämpligt. Det enda som talar för det är närheten till Centralstationen som skulle underlätta för resande elever från kommunerna norr om Lund. Miljön runt Lerbäck är i nästan alla avseenden sämre.
   I förhållande till utbyggnaden kring Klostergårdsstationen och sydvästra Lund ligger Lerbäck helt fel. Låt L behålla det förslaget för sig själva.

Regeringen gömmer sig bakom EU i flyktingpolitiken
av Bertil Egerö

Snart inleds sossarnas kongress i Göteborg. När Stefan Löfvén i lördags intervjuades i P1 svarade han aldrig konkret på frågor om den hårda migrationspolitiken, utan hänvisade bara till vikten av en gemensam EU-politik för kvotering av flyktingar. Nu har Morgan Johansson inför kongressen satt ner foten och meddelat att det inte blir någon ändring i politiken.
   Inom S ökar splittringen: Mängder av motioner till kongressen handlar om migrationsfrågorna, många med krav på en mer human politik. Civilsamhället ligger på, med pressmeddelanden, öppna brev till statsministern, bloggar och demonstrationer.
   Jag har just avslutat Johannes Anyurus nya bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – en dystopisk bild av vårt urspårade Sverige, skildrad med våldsam kraft. Hemma bygger vi sakta upp livsmodet hos en pojke som av en arrogant tjänsteman fått sin ålder uppskriven, fått avslag på överklaganden och var djupt deprimerad när han kom till oss. Vi kämpar på olika sätt för att han ska kunna stanna; Lunds kommun låter honom ännu gå i skola men inte bo i sina HVB-hem. Han medicineras för att inte begå självmord…

Visst kan Lund välja en mer human linje
Många kommuner väljer en human behandling av ungdomar som drabbats. Inte så Lund. Socialnämndens ordförande Peter Fransson tar lätt på frågan: ” En ändrad praxis från Lund kommun hade inneburit ett ofinansierat, ej lagreglerat, ansvarsövertagande för socialnämnden.” Han ’glömmer’ att utan migrationsverkets åldersuppgraderingar hade ungdomarna bott kvar i HVB-hemmen, fått mat och skolgång etc. Det enda kommunen behöver åta sig är att bidra med 24 kronor om dagen (migrationsverkets bidragsnivå) för de ungdomar som drabbats. Knappast något att bråka om, eller hur?
   Vi behöver ett starkt formulerat ’medborgarförslag’ (heter det så?) för att tvinga kommunfullmäktige att se över sin politik och låta ungdomarna bo kvar så länge de får gå i skola. Ju fler som signerar, desto starkare blir pressen på politikerna.

Offren för politiken hörs inte tillräckligt
Från ’Stoppa utvisningarna’, en snabbt växande proteströrelse, hämtar jag följande: Rashid Baloch blev åldersuppgraderad redan vid ankomsten till Sverige. Han hamnade därför på vuxenboende och fick inte gå i skolan under sitt första år i Sverige. Han har ännu inte varit på sitt första samtal på Migrationsverket.
Han skrev:
Vi har inga namn. Vi är flyktingar 
Vi har inget yrke. Vi är flyktingar 
Vi har inget hem. Vi bor i läger 
Vi saknar allt. Utom tid 
Vi är inte ovälkommen - men inte heller välkommen 
Vi är inte gäster. Men inte heller främlingar 
Vi är flyktingar.
Förstod oss språk vi höra ni säga 
Ge oss en fast punkt på jorden - och vi skall den att blomma 
En flod har sin bädd. Ett träd sin skog och en myra sin stack.
Men er folk som kallas flyktingar har inte en handfull jord om vilken vi kan säga.
Den är vår 
Så ge oss en handfull jord.
Och ge oss en fast punkt 
Och ge oss en annan namn. Namn människa
Känner mig värdelös

Hur får vi veta det vi tror oss veta? av Göran Persson, red

Från människor vi litar på är nog vanligast men utöver det är antalet möjliga källor stort. Man skulle kunna tro att dessa källor är i ökande genom Internet, men är det sant? Sant är att Internet dödat många tryckta medier. I Sverige är det tydligt, många tidningar och tidskrifter har försvunnit eller tunnats ut. Det enda tillväxten står ETC för. Jag hoppas att alla VB:s läsare följer någon av alla deras utgåvor, de är tämligen unika idag.
   Efter denna övergripande inledning är det dags att komma till saken. Vad händer i Lund, hur får man reda på om det finns några vänsterståndpunkter i politiken? Om man med vänster menar det som finns till vänster om sossarna så är den enda möjligheten att fråga någon som är med internt i partidebatterna. Fi och KPML finns men jag vet ingenstans att följa dom på avstånd. Vänsterpartiet är lika illa, nästan, trots att det är så mycket större.
   Pappersmaterial från v finns inte längre att tillgå. Tidigare gav man ut ett blad i samband med kommunfullmäktigemötena, 10 nr 2015, 4 nr 2016, nu nedlagd. Naturligt kan man tycka, det är ju nätet som gäller. Är det? Politiken blev en hemsida där det senast publicerades något den 17 februari. Vänsterpartiets hemsida har ingen nyhet publicerad för i år. Kan man läsa bloggar då från olika politiker? Tidigare år kunde man det, flera stycken men de har i princip tynat bort. Som exempel kan nämnas Mats Olsson, hans senaste inlägg är från 22 oktober 2016, Hanna Gunnarsson skrev på sin blogg den 7 december 2016.
   Inga hemsidor, då är det väl sociala medier man får söka sig till. Visst nån enstaka gång kan man hitta något politiskt där, ibland t o m en originaltanke men då måste man veta vad politikern heter. På de facebook sidor som v-lund har hittar man nästan bara hänvisningar till vad andra medier skriver. Det enda lundaproducerade i närtid är om Stenkrossens bevarande. Bra men för lite, tror jag. Visst händer det nåt mer värt att skriva om.
   Utöver det strikt lokala då? Säkert finns det personer som sitter och grunnar på kapitalismens avskaffande nu som det gjort sedan Marx påpekade att det måste göras. Om man ser på världen utanför Lund så ter den sig inte helt oproblematisk. VB brukar skriva om Palestina men det finns en hel del värld till att tänka och tycka kring. Var skrivs detta?
   Kanske skrivandet är omodernt över huvud taget, kanske finns informationen och tankarna på nätets olika bildforum som Instagram, Youtube med många flera? Jag lämnar dessa åt sitt öde för dagen och håller mig till det skrivna.
 

VB för 30 år sedan.
Hur det ser ut idag vet vi, men om 30 år?

 
I Lund finns Veckobladet sedan 1975. Ett blad som startades av Vänsterpartiet för att Lund saknade en egen tidning och för att man ville redovisa vänstertankar någonstans. För lite drygt 10 år sedan tröttnade partiet på VB och sålde tidningen till mig för en krona. Vi som höll på med VB då håller fortfarande på, vi som är kvar. Men inget kan vara för evigt. Jag vill med detta inte säga att VB planerar för sin avveckling men så blir det så småningom om ingen tar över.
   Eftersom jag varit medlem i Vänsterpartiet ungefär lika länge som VB funnits, dock utan samband, så skulle jag kunna tänka mig att överlåta tidningen dit utan att begära ett överpris. Jag kan också låta mig själv ingå i affären för att bidra med det jag kan, få ut skriven text på nätet 40 ggr/år, år ut och år in. Fast det är ju bara intressant om man fortfarande tror på vikten av bokstäver i det politiska arbetet.

66 år i skolan 49. 1997-2006:4. Det stora skiftet
av Den Gamle

1996 kom Samuel P Huntingtons bok The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order.
   Jag minns mycket intensivt Sara Lidmans förkastelsedom. Också andra recensenter tog skarpt avstånd från Huntingtons teser och uppfattade dem som rasistiska eller rentav nazistiska och i varje fall extrema.
   Huntington konstaterar att det kalla kriget var en kamp mellan två modernistiska ideologier som slutade med Sovjetunionens sammanbrott. I stället kommer det som han kallar civilisationernas kamp.
   Det farligaste hotet utgör den islamiska civilisationen som präglas av traditionalistiska vanor och avsky för den väg västvärlden valt. En svensk översättning av ”Civilisationernas kamp” kom tio år senare. Då var debattklimatet förändrat. Den skarpa kritiken lyste med sin frånvaro. Huntington försåg islamofobin med en vetenskaplig mask. Hans teser har blivit allmängods.

Skiftet var mycket märkbart i Lund. Åren före sekelskiftet kritiserades givetvis fortfarande nyliberalismen. Behovet av nya reformer i Sverige under trycket av den ekonomiska krisen framhölls. EU-inträdet ledde till häftiga diskussioner. Men mycket blev annorlunda. Fokuset på den anti-imperialistiska kampen försvagades. Den feministiska debatten förändrades. Kritiken av patriarkatet skärptes. Den muslimska hederskulturen angreps. Det ledde till konflikt med solidariteten med muslimska flyktingar. 1980-talets hiv-panik efterträddes av en stark rörelse för de homosexuellas rättigheter. Kritiken av islam beredde väg för ett allmänt angrepp på religionerna. Diskussionen om en ganska odefinierad rasism blev ofta lika häftig som oöverskådlig. Samtidigt var den stora IT-revolutionen på gång. Gunnar Sandin följde den noga och arbetade ett år på en översättning av ett omfattande verk om dess samhälleliga konsekvenser. Dessemellan skrev han skarpa inlägg i VB.
   Samtidigt blev en sorts nyleninistiska strömningar allt mer märkbara inom V, kanske som en reaktion mot den individualistiska och alltmer oöverskådliga debatten. Nya medlemmar anknöt till den äldre tradition i partiet som vi trodde var överspelad. På den tiden var det en vanlig hobby att ”lajva” till exempel medeltid eller framtid. En del yngre partikamrater tycktes lajva 1917 års revolutionärer.
   Det ledde till allt starkare motsättningar inte bara i Lund utan i hela Vänsterpartiet. Partilokalen blev för liten för mötena och de flyttades till Vårfruskolans matsal. Flera medlemmar från 1970-talet lämnade partiet, bland dem mina vänner Henning Kofoed och Sven-Bertil Persson.
   Ojusta metoder började förekomma. Internationella utskottet hade överenskommit med socialdemokraterna att ge ekonomiskt stöd till ett oppositionsparti i Togo som skulle hålla kongress i Lund. En nytillsatt styrelse vägrade helt enkelt att anslå pengarna. Vi gjorde en snabb insamling bland partimedlemmarna och kunde hålla överenskommelsen.
   I samband med årsmöten tillkallades medlemmar ut Ung Vänster för att säkra majoriteter. Sådant hade aldrig tidigare tillämpats. Försök gjordes att censurera debatten i Veckobladet, vilket heller aldrig tidigare förekommit. Det kom senare att kulminera i att lokalavdelningen helt enkelt gjorde sig av med tidningen.
   Jag var närvarande en dag under partikongressen i Växjö och blev mycket oroad av språkbruket och de orealistiska föreställningar som hälsades med starka applåder.
   Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman, vars partisekreterare han varit. Han fortsatte i själva verket hennes besinningsfulla politik men försökte lugna nyleninisterna genom att kalla sig kommunist, vilket ledde till skarp polemik mot partiet i alla media.

2001 attackerades World Trade Center. Jag hörde om den första attacken mot tornet i radio, satte på tv:n och såg den andra attacken i realtid. Det var en solig septemberdag. Jag minns känslan av tomhet och den långsamt växande insikten att allt var förändrat. Jag fick höra att somliga ungdomar i partiet jublat. Al Qaida var välbekant för mig efter flera attacker mot amerikanska anläggningar i länder kring Röda havet. Jag hade sett gruppens aktioner som uttryck för arabisk frustration.
   George Bush förklarade War on Terror och krävde uppslutning från alla stater. Sverige anslöt sig entusiastiskt och Göran Persson höll ett känsloladdat tal. USA förberedde ett stort anfall mot Afghanistan.
   Följande lördag skulle jag tala på ett appellmöte i Linero. Jag var mycket klar över vad jag skulle säga: att det var orimligt att förklara krig mot terror. Det skulle bara främja terror och utlösa terror från alla sidor. Jag skulle också framhålla att det var orimligt att angripa ett land för en liten terrorgrupps dåd. Jag visste att både Usama bin Laden och amerikanska specialförband deltagit i kriget mot de sovjetiska invasionstrupperna i Afghanistan på 1980-talet. Vi packade banderoller och högtalare i ett par bilar och körde till torget i Linero. Jag höll mitt tal för enstaka förbipasserande Linero-bor med konsumkassar. Det var ännu en solig septemberdag.
   Ett par dagar senare kom militärkuppen i Eritrea.

2017-03-30

Ensemblekonsert

Helgeandskyrkan
Lördag 1 april kl 17
LIMUS

Institutet för Kontextuell Teologi

Måndag 3 april har IKT - café i Allhelgonagårdeni Lund. Vi startar 19.00 med en halvtimmes fika (20:-) och småprat. Sedan startar samtalet kring de frågor vi gemensamt finner mest angelägna utifrån ett samhällsengagerat trosperspektiv. Här är alla välkomna, ingen bryr sig om om du är jude eller grek. Klockan 21 avslutar vi.

Skriv en text... av Karin S

Skriv en text, säger han
Men jag är ingen diktmaskin
som skriver på beställning
denna blåsiga gråa dag
när jag ligger i min säng
och längtar efter barnbarnen
i Etiopien. De skulle ju vara
i Hjärup.

Veckans Shakespeare

Anna Kinberg Batra:
   
Tobé or not Tobé, that is the question.

Victoria Kawesa och Gudrun Schyman blir partiledare för Feministiskt initiativ

Feministiskt initiativs (F!) partikongress har valt Victoria Kawesa och Gudrun Schyman till partiledare. 
– Det känns så fantastiskt! Jag är den första svarta, kvinnliga partiledaren i Sverige. Men det här är så mycket större än jag. Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för alla tusentals hjältar inom den antirasistiska, feministiska rörelsen som banat väg för sådana som jag. Det är deras framgång lika mycket som min. Jag ska göra allt för att se till att kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter fortsätter, säger Victoria Kawesa.
– Jag är väldigt glad för att jag har fått förtroende att vara en av två partiledare för Feministiskt initiativ. Att dessutom få göra det med Victoria Kawesa gör mig mycket stolt, säger Gudrun Schyman.

NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN! av Gunnar Stensson


 
Så står det, svart på vitt, på den stora banderollen i täten för 1 maj-demonstrationen 2017 som just startar från Stortorget i Lund. Så står det, vitt på rött, på otaliga andra banderoller. Så står det på flygbladen och på skogen av enskilda plakat.
   S och V har tagit initiativet till en väldig Enhetsdemonstration, där alla de som vill rädda skola, vård och omsorg från att plundras av vinstdrivande aktiebolag kan uttrycka sin övertygelse – och sin oro.
   Lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, professorer, pensionärer, studenter, gymnasister, funktionshindrade, butiksanställda, krögare – alla har de samlats i den väldiga folkmassa som långsamt skrider fram i vårsolsglansen förbi domkyrkan och Lundagård.
   Där finns alla de fackliga organisationerna, från LO till Skolledarförbundet, där finns majoriteten av Moderaternas, Liberalernas, Centerpartiets, Miljöpartiets, Kristdemokraternas, Feministiskt initiativs och Förnya Lunds väljare, där finns föräldrarna och skolbarnen, de gamla från äldreboendena, och tusentals enskilda medborgare som äntligen får en chans att ge uttryck åt sin åsikt.
   Stämningen är hög: de är ju så många! De är ju så eniga! De representerar ju 80 procent av medborgarna!
   Nu svänger enhetsdemonstrationens tät ut på Bangatan, går förbi Centralen och fortsätter under de knoppande träden vid Grand. Fler och fler ansluter sig längs tåget. Och alltjämt är Stortorget fullt av folk som otåligt stampar i väntan på att få gå.
   Nu hörs den första musikkåren på Klostergatan. Med blänkande instrument passerar den snart Gleerups och de ännu väntande på Stortorget.
   Så småningom fylls Mårtenstorgets väldiga yta. En så här mäktig manifestation tar tid. Högtalarnas skrällande drunknar i bruset av tusentals glada människors röster.
NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN!

Men det är nu, en månad före 1 maj, som initiativen måste tas och förhandlingarna genomföras för den första enhetsdemonstrationen i Lund sedan den mäktiga manifestationen mot Irak-kriget den 15 februari 2003!

Bilden kommer från Aftonbladets ledarsida
den 25 apr 2014
Det börjar bli dags nu!

2 kronor mer i skatt av Gunnar Stensson

När regeringen höjde skatten med 2 kronor i månaden för den som tjänar 38 000 och med 200 kronor för den som tjänar 55000 för att finansiera avskaffandet av orättvisan att pensionärer i årtionden betalat högre skatt än vanliga löntagare, skrev Svenska Dagbladet att regeringen ”straffar hårt arbete, ansträngning, utbildning, flit” (23/3).
   Moderaterna är vilsna just nu. Men grundbulten i deras politik har i alla tider varit kamp mot beskattning av de rika - plus hån mot sjuka, pensionärer och låginkomsttagare. De kallas bidragsberoende. Att de är fattiga beror ju på deras lathet.

PS. Också Björklund, L, vill rädda de rika från tvåkronan.

Parasitskatten av Bengt Hall

Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur. I två månader har folk protesterat och demonstrerat och i helgen greps hundratals demonstranter när polisen slog ner en massaktion i Minsk. Det som utlöste protesterna är den så kallade "parasitskatten" som införts. Den innebär att de som arbetar mindre än halvtid får betala en extra straffskatt.
   I Sverige infördes successivt från 2007 det s k jobbskatteavdraget. Syftet med jobbskatteavdraget var att den som försörjde sig på "bidrag" och inte på arbete skulle betala högre skatt än den som arbetar. Bidragstagare (parasiter skulle man sagt i Vitryssland) var pensionärer, sjuka och arbetslösa.
   Parasitskatten i Vitryssland infördes av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Jobbskatteavdraget infördes av Fredrik Reinfeldt (m) och Anders Borg (m). Trots upprepade löften från praktiskt taget alla partier om att avskaffa straffskatten för pensionärer fortsätter tjuverierna. Eftersom de flesta svenska "parasiter" är pensionärer, blir det inte så mycket gatudemonstrationer och slagsmål med polisen. Vi börjar bli för gamla och skröpliga för sånt. Men nog skulle det behövas.

2023 av Gunnar Stensson

Då står en ny järnvägsstation klar vid Klostergården. Stationen kommer att ha 4-6 avgångar i timmen och ger klostergårdsborna goda möjligheter att nå stora delar av Skåne.
   Just nu pågår arbetet med att ta fram en fördjupning av översiktsplan för sydvästra Lund. När vi har fått besked om vad som händer med reningsverket kan vi göra klart planen och låta den gå på samråd som preliminärt kommer att hållas i slutet av 2017, meddelar Trafikverket.
   Området kommer att bebyggas i samband med att stationen byggs.
   Den nya bussdepån har redan börjat färdigställas på en stor industritomt där Folkparksvägen ansluter till Maskinvägen. Den kommer nog kunna tas i bruk redan i år.

Helsingborg: Sundets pärla av Anders Emilson

Anders Emilsson var skribent och volontär i VB under dess ungdomsår. Han gick förlorad för VB när han för många år sen utvandrade till Helsingborg. Så var det nämnligen då. VB var Lund och tolkade ordet lokalt mycket lokalt. Nu är det inte riktigt så längre så, vi välkomnar Anders rapport från Helsingborg, vi blir t o m lyckliga om det skulle komma fler.
 
Helsingborg har alltid lidit av mindervärdeskomplex gentemot storebror Malmö (124, resp 278 000 inv.). Inte blev det bättre när HIF trillade ur allsvenskan. Man kompenserar sig genom att bygga ett överdimensionerat Kongresshus, en överdådig Arena samt göra en genomgripande renovering av fotbollshögborgen Olympia (till vilken man, tvärt emot statuterna, använt pengar ur Henry Dunkers stiftelse för kulturella ändamål). Därvid naturligtvis utan att beakta att det minsta Henry Dunker var intresserad av så var det sport.
 

 
För att få plats till Kongresshuset har den öppna platsen, av Helsingborgarna kallad Ångfärjetomten, fått ge vika. Namngivningen av hela området med hotell, kongresshus, parkerings hus, bostäder och annat har man överlåtit åt byggherren, Midroc, som fastnat för Sea-U utan att tänka på att namnet redan ockuperats av ett kunskapscenter i Malmö . Namnet ska väl vara vitsigt, men betyder snarare farväl än välkommen. Ångfärjan är ju ett sedan länge etablerat namn i Helsingborg, närmast ett varumärke för staden. Det naturliga hade varit att helsingborgarna fått rösta fram namnet, och inte låta en utomstående byggfirma åstadkomma en halvdålig vits.
   För att få plats med det kommande storbygget har man varit tvungen att flytta det etablerade nöjesstället "The Tivoli" 75 meter över Hamntorget, i stället för att bygga ett nytt. Det var en eftergift åt den opposition som helt var emot att ytterligare en utsikt mot havet skulle täppas igen. Eftergiften kostade 25 miljoner att genomföra . Själva byggnaden, som varit i bruk sedan 1891, är en nationalromantisk pastisch som egentligen inte har någon anknytning till Helsingborg utan är en efterlikning av ett norrländskt stationshus. Byggnaden var i dåligt skick redan före flytten och avsevärt belopp har fått läggas ner för att få den i stånd.
   Dunkers Kulturhus fyller 15 år i år. En rad chefer har kommit och gått, för tillfället är chefsposten vakant. Ett av dragplåstren i Kulturhuset har varit turistbyrån som där haft sina lokaler. Den har dock nyligen lagts ner, utan att få någon efterträdare, så nu är Helsingborg en av de få större städer som inte har någon turistbyrå.
   Befolkningsutvecklingen är dock gynnsam för Helsingborg. Tyvärr har detta medfört brist på bostäder, varför man tvingats lägga fram det ena horribla förslaget efter det andra, som att bebygga den klassiska folkparken Sundspärlan, att skövla ett antal koloniområden, att bygga höghus i kanten av Pålsjö skog. Inget av förslagen har dock hittills realiserats.

Sagan om president Rumpa: Del 5. Världens största skithus av Mr. Hyde

President Rumpas lyckligaste barndomsminne handlade om en gång när han var ensam i barnkammaren. Det hände sällan, eftersom man var tvungen att vakta honom för att han inte skulle förstöra möbler, tavlor, böcker, fönster, ja allt som kunde förstöras.
   Den här gången var han ensam. Han hade just fått av sig sin blöja som han bajsat alldeles full! Han grävde ner bägge händerna i den gulbruna, fortfarande varma avföringen och kastade den omkring sig, han smetade ner ansiktet, håret och de små tjocka benen. Han skrattade och skrek av lycka och stoppade munnen full. Ja, det var en fest att minnas!
   Nu, när han undertecknade den exekutiva order som rev upp hans företrädares miljöreformer, erinrade han sig den stora bajsfesten. Han var ännu lyckligare nu. Den här gången skulle han få skita ner hela landet Störst Först, ja hela världen, för stanken skulle sprida sig till varje vrå på jordklotet.
   Han hade utsett sin bästa rumpnisse, kompisen Scott Prutt, till miljöminister. När Prutt pruttade lät det som en kulspruta. Rumpnissar med sotiga ansikten omgav honom. Nu skulle det svarta kolet upp ur underjorden! Sen skulle det brännas så den giftiga röken fick svepa ut i atmosfären. Landet Först Störst skulle bli världens skithus! 
   Och floderna skulle skitas ner. Sot skulle flyta i Mississippi, Missouri, Ohio-floden, Red River och Rio Grande. Den ruttna fisken skulle stinka på stränderna. Glaciärerna i Klippiga bergen skulle svärtas av koldamm, smälta och rinna utför bergssidorna.
   Inlandsisarna skulle smälta och det smutsiga havsvattnet skulle svämma över New York, Bajskorvarna skulle flyta utför Femte Avenyn. Ekonomin i Först Störst skulle blomstra. ”Vi älskar att vara skitarbetare”, jublade rumpnissarna.
   Ja, det här var något helt annat än bajsfesten i barnkammaren. Stolt höll president Rumpa upp dokumentet som han just hade undertecknat. Det var den 28 mars 2017, en historisk dag. Nu skulle miljönissarna rullas i skiten.

Lex Conrad. Forts av Gunnar Stensson

Ägaren till Runstyckets förskola i Malmö avslöjades som mobbare i ”Kalla fakta” i TV4 i tisdags förra veckan. Hen försökte mota bort 8-årige Conrad Dahl som lider av lindrig autism från förskolan för att hen fruktade att han skulle bli för dyr! Vinsten på 5 miljoner skulle hotas. Vi refererade fallet i förra VB, som ni säkert minns.
   Nu har vi tack vare Jens Mikkelsen (SDS 23/3) fått veta att förskolan ägs av Helen Widman, gift med Allan Widman, försvarspolitisk talesman för Liberalerna. Suppleant i förskolan Runstyckets styrelse är Emma Widman, tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Malmö och dotter till Allan Widman.
   Helen Widman anmälde Conrads föräldrar till socialtjänsten om de inte flyttade Conrad till en annan skola. ”Den rättsliga delen i den här beklämmande historien borde inte vara färdig – hur skulle detta kunna vara lagligt? - men oavsett hur det slutar står det klart att Conrad fått en mycket sämre start i livet än han borde”, skriver Fredrik Virtanen (AB 25/39). 
   Det är barn som Conrad som drabbas när vinstdrivande aktiebolag härjar på våra skolor. Det är en konsekvens av Liberalernas skolpolitik.

Lunds Liberala populister av Gunnar Stensson

Den folkrika, resursstarka staden Lund beviljades nyligen av staten en minskning i flyktingmottagandet med en sjättedel, från 544 till 421 flyktingar. Det räcker inte för Philip Sandberg, L. I kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår han att Lund ska kräva ännu en minskning, eftersom kommunen annars kan tvingas att ”öppna idrottshallar och placera väldigt många människor på hotell”.
   Flera fattigare kommuner tar emot betydligt fler flyktingar, och skulle, om Liberalerna i Lund fick sin vilja igenom, tvingas att öka sitt flyktingmottagande ännu mer.
   Philip Sandberg vädjar till den latenta främlingsfientlighet – och girighet – som han antar att många av Liberalernas tänkbara väljare hyser. Han har gjort det förr, som när han i höstas påstod att Lund omfamnar terrorister vid kommungränsen.
   Nu liksom då får han med sig Moderaterna.
   Det finns ett begrepp för att definiera den sortens politik. Populism. Ond populism.
   De andra partierna i arbetsutskottet S, MP och V säger nej till det Liberala utspelet.

Kambodja: Minnesmärken över Röda khmerernas terror av Ulf Nymark


Choeung Ek, ”Killing Fields”.
För att hedra minnet av de personer som avrättades här finns ett  högt torn
med kranier av några av de tusentals som mötte sin bödel här.
Ingen fånge kom levande härifrån.

 
Kambodja blev efter en långvarig ställning som fransk koloni självständigt år 1954. Kungen i landet, Norodom Sihanouk, abdikerade för att bli premiär- och utrikesminister. Under trycket av det eskalerade kriget i Vietnam kom Sihanouk att föra en alltmer anti-USA-politik och Sihanouk bröt med USA 1965. Sihanouk störtades år 1970 i en högerkupp under ledning av Lon Nol, som blev premiärminister. Lon Nol var i allt väsentligt att betrakta som en USA-marionett och det folkliga missnöjet växte. De US-amerikanska bombningarna ledde till död och svält. Det ledde till väpnad kamp mot Lon Nol-regimen. Ledande i detta var Kambodjas kommunistiska parti, som fick uppbackning av Kina.
 

Phnom Penh. Office S-21 eller Toul Sleng-fängelset.
Ett centrum för terrorn
.
 
Röda khmererna tar makten
De kommunistiska styrkorna (som Sihanouk döpte till ”Röda khmererna”) under ledning av Pol Pot, tog makten i april 1975. Stora delar av befolkningen jublade i förhoppning om bättre tider. Så blev det som bekant inte. Praktiskt taget omedelbart började Röda khmererna fördriva städernas befolkning ut på landsbygden. Syftet var primärt inte att säkra befolkningens försörjning, utan att skapa ett helt nytt samhälle – ett samhälle utan pengar, utan handel, utan vanliga skolor, utan religion och utan traditionell khmerkultur. För att markera den nya eran satte regimen nytt namn på landet: Demokratiska Kampuchea.

Vietnam störtar terrorväldet
All opposition kvästes med avrättningar, arbetsläger, misshandel. Intellektuella, stadsbefolkning, etniska minoriteter var per definition klassförrädare och straffades därefter. Men precis som i Sovjetunionen under Stalintiden anklagades också partimedlemmar och regimens soldater och officerare för att vara förrädare. Ena dagen bödel, andra dagen utsatt för andra bödlar. I slutet av 1978 invaderade Vietnam landet efter att ha blivit angripet av den kambodjanska regimens krigsmakt. Pol Pot ville troligen återskapa det historiska stora Khmerriket.
   Trovärdiga beräkningar ger vid handen att ca 2 miljoner kambodjaner föll offer under de Röda khmererna på grund av terror, avrättningar, misshandel, sjukdomar och svält.
 

Choeung Ek, ”Killing Fields”. På skylten i hörnet står: ”Mass Grave of more than 100 victims children and women whose majority were naked.” 
Besök vid terrorns minnesmärken
I Phnom Penh fanns terrorns centrum i vad som fram till röda khmerernas maktövertagande var en skola. Skolan omvandlades till Toul Sleng-fängelset, även kallat Security Office 21. (Motsvarigheten till Lubjankafängelset i Moskva under sovjettiden.) Det var ett centrum för förhör, tortyr och förintelse. Antagligen hölls uppemot 14 000 fångar i S-21. Enbart 12 personer har överlevt fångenskapen i S-21. Detta på grund av att de hade kunskaper som regimen inte kunde klara sej utan i fängelset. De fångar som inte avrättades fördes till en avrättningsplats, Choeung Ek, i stadens utkanter. Där avrättades ett okänt antal tusen människor. Män, kvinnor, barn. Genom skjutning, men lika ofta genom att slås ihjäl med hackor, käppar och yxor. Barnfångar slogs också ihjäl mot ett träd.
 

Choeung Ek, ”Killing Fields”. “Killing tree against which executioners beat children”.
 
Toul Sleng och Choeung Ek hade sina motsvarigheter på olika platser i hela landet. Röda khmererna och ”Demokratiska Kampuchea” är utan tvekan en av 1900-talets största mänskliga katastrofer.

Kambodja idag
Men kriget var inte slut med Pol Pots fall. Det pågick länge ett gerillakrig från röda khmerernas sida. Kriget mot den nya regeringen i Kambodja stöddes av USA och Kina. De Röda khmererna fick också representera Kambodja i FN och andra internationella sammanhang. Först under 1990-talet blev det fred. De ledande under Pol-Potregimen har ställts inför rätta, dock endast en handfull personer. Men dagens Kambodja är inte ute efter hämnd, utan i första hand strävar man efter försoning och upprättelse. Landet återhämtar sig sakta efter den långa perioden av krig och terror, men fattigdomen är fortfarande skriande hos majoriteten av befolkningen. Samtidigt växer klassklyftorna. Det finns inget fungerande rättssystem och korruptionen tilltar. Statens ekonomi är helt beroende av utländska biståndsmedel. Någorlunda fria val hålls, men den nuvarande regeringen med premiärminister Hun Sen i spetsen använder uppenbarligen statliga medel till sin egen fördel, inklusive till tämligen utbrett valfusk. Val till parlamentet skall hållas nästa år (?) och det är bara att hoppas att de partier och kandidater som vill få bukt med korruptionen och leda in Kambodja på en demokratisk rättsstat vinner ökat inflytande. Kambodja har trots allt, med tanke på att kriget i praktiken tog slut nyligen, tagit steg framåt på demokratins och utvecklingens väg.

NOT: Bilderna tagna vid besök i Kambodja i februari i år.

66 år i skolan 48. 1997-2006:3. av Den Gamle

26 år tillbringade jag i det där byggnadskomplexet av gult tegel vid korsningen mellan Ystadvägen och Munkhättegatan i Malmö. I början av 1970-talet var det som en levande organism, kanske en hjärna, med korridorer som blodådror genom vilka elever, lärarkandidater, handledare och metodiklektorer strömmade mellan Munkhätteskolan, lärarhögskolan och Heleneholmsskolan, den sammanhållna högstadie- och gymnasieskolan som var försöks- och demonstrationsskola.
   Till att börja med var Lärarhögskolan min hemvist. Jag och mina kamrater rörde oss mellan föreläsningssalarna, läste på det stora biblioteket, lunchade tillsammans, iakttog lektioner och undervisade själva i Heleneholmsskolans klassrum.

Jag blev lärare i Heleneholmsskolan hösten 1971. Nu var det jag som hade demonstrationslektioner och lärarkandidater och besöktes av samma lektorer som varit mina lärare under året på lärarhögskolan. Jag fick tillgång också till stadsdelsbiblioteket som var mer universellt än lärarhögskolans bibliotek med dess inriktning på pedagogik och psykologi.
   På rasterna satt jag i något av lärarrummen: det första en sorts kafé, avsett för umgänge, vila och kaffe (vi hade en särskilt anställd, allvetande kvinna som svarade för kaféet), det andra för hantering av skoladministration och det tredje för skrivarbete, studier, lektionsförberedelser och rättning av prov. Alla rummen var fyllda av cigarrettrök men allteftersom åren gick trängdes röken bort, först från det innersta rummet, sedan från administrationsrummet och slutligen från kaféet. Det tog väl ett par decennier. En av lärarna, Wrethov hette han (den gamla läroverks- och kasernkonventionen att använda efternamnet tillämpades länge), hörde till de ledande i Visir (vi som inte röker), en betydande kampanjorganisation mot rökning de där åren.
   Luncherna fortsatte jag att inta i Lärarhögskolan, ofta med kollegor eller lärarkandidater och ibland med gymnasister som egentligen inte hade tillträde men ofta kunde passera som lärarkandidater. Jag fortsatte också att frekventera lärarhögskolans bibliotek som var mer ostört än Heleneholmsskolans lärarrum där man ständigt kom i samspråk med kollegor, viktiga samtal, naturligtvis, som rörde elevfrågor och undervisning. 
   Jag hade ofta anledning att besöka någon metodiklektor och eller prata med lärarkandidater. Somliga blev jag god vän med som Bereket Yebio, eritreanen som blev en central person i Eritreagrupperna både som föreläsare och person och som hade kontakt med ledande eritreaner också på högsta nivå.
   Munkhätteskolan besökte vi på vårterminerna för att lära känna de klasser som skulle börja i högstadiet och som vi skulle bli klassföreståndare för.
   Dessutom hade vi ju hela tiden en musiklinje på gymnasiet och delade skolgård med musikhögskolan.
   Musiklärarna, både de som undervisade i de olika instrumenten och de som arbetade med musikteori, hade jag kontakt med när jag var klassföreståndare för någon musikklass.

Före digitaliseringen fanns också ganska stor administrativ personal. Vi SO-lärare (samhällskunskap, geografi, historia) hade till exempel tillgång till en egen sekreterare som skrev ut prov och stencilerade arbetsuppgifter, en effektiv och kunnig kvinna förstås, sannolikt lägre avlönad än vad som motsvarade hennes kompetens.
   Sammanlagt var vi ett stort kollektiv, lärarhögskolans flera hundra lärarkandidater och säkert minst femtio metodiklektorer, Heleneholmsskolans fem, sex hundra högstadieelever, kanske fyra hundra gymnasister och ett hundratal lärare. Jag hade dagliga kontakter med alla kategorier och stod i katedern ungefär fyra timmar om dagen inför oföränderligt unga klasser, år efter år. De första åren kände man att lärarhögskolan var en progressiv kraft. I Malmös gymnasier, och inte bara där, fanns många äldre lärare som längtade tillbaka till de gamla läroverken och sällan försummade ett tillfälle att racka ner på oss.
   Läsåret hade sina stadier och kulminationer, från starten i augusti till luciafirande, betygskollegier och terminsavslutningar. Heleneholmsskolans aula, med scen och fin akustik, användes för konserter och teaterföreställningar. Vi hade de första åren storartade julkonserter, men de flyttades så småningom till Paulikyrkan.
   När jag promenerat genom Seved till Södervärn och satt mig i bussen till Lund efter avslutad arbetsdag pustade jag ut. Ibland somnade jag. Loven var efterlängtade.

Sten-Bertil Olsson utsågs till chef för utbildningsförvaltningen i Lund 1997. Jag skulle komma att samarbeta med honom i utbildningsnämnden under nästan tio år. Han hade varit rektor på Polhemsskolan och Spyken och hade drivit igenom Spykens utbyggnad, trots att kommunen egentligen inte hade råd. Hans personkännedom var formidabel liksom hans minne. Från första början var han med i den grupp som planerade för den framtida stadsdelen Brunnshög. Han bidrog till att göra utbildningsnämnden i positiv mening politisk, trots att han säkert stod långt ifrån allt vad vänster hette. Det var själva ivern att utveckla och påverka som gjorde honom stimulerande. De flesta idéer om skola och utbildning han hade var positiva. Dessutom var han något av en arbetsnarkoman. Det hände att han tog på sig för mycket vilket givetvis påverkade kanslipersonalens arbetssituation. En chef som är arbetsnarkoman är arbetsam också för sina medarbetare.

2017-03-23

Idag är himlen grå och trist av Karin S

Idag är himlen grå och trist
Jag tror jag all min livslust mist
Men trots allt kroppsligt sönderfall
så blir det vår i alla fall
och vårens växtkraft sprider sej och solen läker dej och mej

Konsert

Helgeandskyrkan
Lördag 25 mars kl 17
Ensembler från LIMUS

Doc Lounge Lund: The Grown Ups

Who you love and where you work are things all adults should get to decide themselves. But what if you're still being seen as a child?
(Doc Lounge är på engelska sedan januari 2017.)
 

 
ABOUT THE FILM
For almost their whole life a group of friends 40 year olds have been classmates. They have passed all their grades and now dont want to continue complying with school obligations. They outlive their parents and they are aware that they have been in school longer than most teachers and they are sick and tired of being students. They are grownups and they want to be treated as grownups. They always believe that when their parents died, they would be able to do everything they weren't allowed before, like living on their own, driving, hanging out, having sex, being parents, getting married, and having a real job. But things are not changing for them, they have Down Syndrome and they have to deal with the frustration of living as if they were still ten years old, when they are almost fifty. Director Maite Alberdi draws us into the microcosm of these young adults through her intimate observation, free from commentary.
   Director: Maite Alberdi
   Country: Chile, the Netherlands, France
   Year: 2016
   Language: Spanish, English subtitles
   Time: 2017-03-28 19:00
   Place: Mejeriet
   Entrance: Standard ticket 80 kr. Sudent/senior (pensionär) 60 kr
Trailer »

Byggtiden för fyrspåret Arlöv-Lund förlängs ett år

Förändringen innebär att fyrspåret blir klart ett år senare, men innebär inte längre byggtid för stationen i Klostergården.
   Finansieringen av sträckan och arbetet med järnvägsplanen har försenats efter en tvist med den konsult som arbetat med planen.
   Fyrspåret beräknas kunna tas i drift år 2024. Byggstarten sker som planerat 2017. Entreprenör kan vara på plats efter sommaren.
   Allt enligt Trafikverket

När kapitalismen blir en religion blir allt varor
av Gunnar Stensson

Maria Küchen har samtalat om kapitalism och religion med dominikanerbröderna i Lund. De utgick från Walter Benjamins text ”Kapitalismen som religion” från 1921. Adam Smith, nationalekonomins och laissez faire-liberalismens grundare, trodde på en ”osynlig hand” som ordnar allt till det bästa.
   Maria Küchen konstaterar att kapitalismen är grundlös religion. (SDS 22/3)
   Avståndstagandet är centralt i kristendomen och har stöd i evangelierna.
   Jesus varnade kapitalisterna. ”Det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Markus 10, vers 25.
   Jesus tålde inte vinningslystnad. ”I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.” Johannesevangeliet 2, vers 13
   Nej, Jesus var ingen marknadsivrare. Idag skulle han kanske sagt: Gör inte skolan till en varuhall!
   Han varnar för falska profeter: ”Akta er för de falska profeterna som kommer till er som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna dem.”
   Tyvärr känner de flesta så kallade kristna inte till Jesu antikapitalism. Till exempel Kristdemokraterna verkar helt okunniga.
   Kapitalisterna i Jerusalem blev förstås ursinniga och spikade upp Jesus på ett kors.

Sagan om president Rumpa Del 4. 100 000 Rumpaskolor av Mr. Hyde

Välkommen Betsy, sa president Rumpa, log brett och bredde ut armarna. ”Se inte så rädd ut.  Du ska bli min utbildningsminister. Du ska fixa en billigare skola än den Obama belastade oss med. 13 procent billigare. Jag ska ju bygga en mur och fixa bomber så jag kan bomba Kina tillbaka till stenåldern, som Nixon brukade säja under Vietnamkriget. Det kostar! Och så vill jag skilja de rika, smarta eleverna från alla jävla dumhuven, idioter, svartingar, invandrare och kriminella.”
 

 
”Javisst, president Rumpa. Ska ske!” svarade Betsy DeVos och log självsäkert.
   ”Du får kalla mej Donald.”
   ”Tack Donald. Jag tänker göra som i Blekinge...”
   ”Blekinge! Fucking Blekinge! Varför nämner du Blekinge? Kan dom fixa sånt?
   ”Dom har jobbat på det i 25 år. Och dom har lyckats.
   ”Förklara. Men kort!
   ”Skolorna är privata. Regeringen delar ut skattemedel till barnen. Det kallas skolpeng. Sen konkurrerar skolorna om barnen. Rena slavmarknaden, faktiskt. Många barn, många skolpengar. Men det gäller att få dom billigaste barnen – dom som är billigast att undervisa, alltså. Dom lockar man med höga betyg och förstås en rejäl marknadsföring. På tio år har man sorterat bort, hur var det herr presidenten sa, alla jävla dumhuven, idioter, svartingar, invandrare och kriminella. Dom får gå i billiga skräpskolor tills dom blir gamla nog att landa i fängelserna.”


 
”Är fängelserna privata också?”
   ”Nej, där är vi föregångare.”
   ”Så jävla genialt! Men funkar det verkligen?”
”Det kan herr presidenten lita på! Blekinge är ensamt i världen om det här skolsystemet. Man kan säga att dom till låg kostnad har byggt en jättemur mellan välbeställda blekansikten och invandrare och annat trash.”
   President Rumpa log brett och omfamnade sin utbildningsminister.
   ”Sätt igång bara! Genomför det blekingska skolsystemet! Men säj att vi har hittat på det själva. Vi ska ha såna skolor i varenda delstat! Vi kallar dom Rumpaskolor. Så kommer vi att ha ett Rumpatorn, en Rumpamur och hundratusen Rumpaskolor.”

Veckans skoldebatt av Gunnar Stensson

Nej till aktiebolagsskolor ingen höger-vänsterfråga
Ta bort aktiebolagen som av lönsamhetsskäl är tvingade att försöka exkludera svagpresterande elever! Aktiebolag ska gå med vinst, säger lagen. Därför kan de inte vara verksamma i en skola där alla ska inkluderas. Inget annat OECD-land har hittills tagit efter det svenska exemplet eftersom alla vill undvika de negativa effekter som aktiebolagen har medfört i skolan. Detta borde inte vara en höger-vänsterfråga!
   Det skriver: Mats Arnhög, tidigare ordförande i Ideella föreningen Carlssons skola, Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), Daniel Suhonen, chef vid det fackliga idéinstitutet Katalys och Sten Svensson, tidigare chefredaktör Lärarnas tidning, aktiv i Nätverket för en likvärdig skola. DN Debatt 20/3

Vinstjakt har skadat skolan lyder rubriken i Aftonbladets huvudledare samma dagPrivat vinstjakt kan inte förenas med en framgångsrik och jämlik skola.”

Allt svårare hitta behöriga lärare till utsatta skolor. Emma Leijnse visar hur de bäst utbildade lärarna undviker skolor med stora utmaningar. SDS 22/3

Vi är nu förstelärare, lyftlärare och sämstelärare skriver lundaläraren Lasse Hagborg i en insändare där han visar hur Jan Björklund och Gustav Fridolin på lösa grunder indelat lärarna i dessa tre kategorier fast de utför samma jobb. Det är ett brott mot principen lika lön för lika arbete. Avsikten är att skolan ska förvandlas från utbildningsinstitution till marknadsplats. SDS 21/3

Lex Conrad. TV4:s ”Kalla fakta berättade på tisdagen om Conrad, 8 år, och om hur företaget Runstycket driver en skola (i Malmö) som gör allt för att stöta bort honom. Han är en normalt begåvad pojke med högfungerande autism som av expertis ansetts må bäst i en vanlig klass. Men för den vinstdrivande skolan är han en sten i skon. Affärslogiken är densamma över hela landet. Vinsterna ska in, då måste barn med särskilt stöd ut. VD:n och ägaren till Conrads skola håvar in skattemiljoner på att sortera barn.” Peter Fällmar Andersson, SDS 23/3

Friskolornas representanter deltar också i debatten. ”Ikväll kanske ni tittar på Kalla fakta och ja det kunde ha varit vi med någon tossig förälder med rättshaveristiskt beteende.” Inger Persson, skolledare på privata Ängsdals skolor.
   ”Hon får stöd från Inger Persson, ordförande i PIK, Paraplyorganisationen för ickekommunal förskola och skola, och skolledare för Ängsdals skolors AB.” Inger Persson påstår att föräldrarna medvetet förvrängt sanningen. Jens Mikkelsen, SDS 23/3

”Jag skäms inte bara som politiker, utan också som förälder och medborgare i vårt land”.
Civilminister Ardalan Shekarabi, S, till Aftonbladet.

Kommentar. Vi vet bland annat genom Pisa-rapporterna hur de svenska skolorna försämrats beträffande kunskaper.
    Än värre är det sociala förfall som uppstått som en konsekvens av vinstjakt, segregation, lärarflykt och betygsstress.
   Vi har i veckan läst om en kvinnlig grundskolelärare i Kävlinge som gick på nazistmöte och spred antisemitisk propaganda på nätet. Skolinspektionen ska granska läraren.
   I Lund har en grundskoleelev utsatts för våldtäkt. Skolinspektionen kräver nya svar från Lunds kommun.
   I Lund har en av det nuvarande skolsystemets tillskyndare, Lars Hansson, L, avgått ur barn och skolnämnd Lunds stad.
   Mats Persson, L, har uppmanat nämndens ordförande Monica Molin, S, och vice ordförande Yanira Difonis, MP, att avgå. De har dock valt att ta sitt ansvar och stanna.

Amerikansk upprustning av Sten Henriksson

President Trump har nu framlagt ett första förslag till budget. Det innebär en ökning av USA:s försvarsanslag med cirka tio procent. Från kongressen har mycket riktigt framkommit ett förslag med en ökning om tjugo procent. Det är preliminära siffror och lite mindre blir det kanske. Men det handlar om kraftiga ökningar av USA:s försvarsmakt, den som sedan länge är totalt dominerande i världen.
 

 
En del av pengarna (trupperna, fartygen, flygplanen, raketerna etc) kommer med all säkerhet att hamna nära oss, säg i östra Polen, i de baltiska republikerna, i norra Norge, i Östersjöflottan etc.  Ibland finns det ju också nyheter om att Ryssland ökar sina trupper kring Östersjön, vilket brukar ge bekymrade kommentarer på svenska ledarsidor. Men jag har inte sett några kommentarer till USA:s  kommande uppbyggnad.

Alternativa hållningar
Sverige är numera under ledning av en socialdemokratiskt styrd regering på väg in i en sorts alliansförhållande med USA. Alltså borde vi få höra kommenterar till USA:s militära rustningar. Kommentarerna måste naturligtvis bli olika beroende på om man ser positivt eller negativt på Sveriges närmande till USA.
   Låt oss först sinta den positiva hållningen. Då bör vi hälsa USA:s upprustning med glädje. Då stärks ju vår egen förmåga att tillsammans med USA stå emot ett ryskt angrepp. Då kan vi få mer amerikanska trupper längs gränserna i öster, mer flyg och insatsstyrkor i Norge, mer amerikansk materiel i de förråd som kan förväntas på svensk mark.
   Om vi i stället ser den amerikanska upprustningen som negativ så får vi en mer tillspetsad situation i Östersjöområdet. Vårt grannland Ryssland kommer att se mer negativt på oss, och det dåliga politiska förhållandet till Ryssland riskerar att bli ännu sämre. Riskerna för oavsiktliga konfrontationer mellan blocken ökar ned den livligare militära aktiviteten.
   Jag tycker självklart att det är den negativa hållningen som är den rimliga. Det är och förblir obegripligt för mig vad vi har att vinna på en nationell chauvinistisk hållning mot Ryssland. Alla som på allvar har tänkt igenom Sveriges politik och geografiska läge har distanserat sig från det ständiga talet om hotet från Ryssland. Men det är Nato-entusiasterna som syns och hörs på pressens ledarsidor, i de halvofficiella kommentarerna i radio och TV. Det finns förvisso anledning att se med olust på Rysslands auktoritäre ledare och det korrumperade ryska samhället och det är klart att vi bör vara uppmärksamma på stormakten i vår närhet. Men måste Sverige vara det mest rysshetsande landet i Europa?  Hur kan S+Mp-regeringen tro sig ha ett väljarmandat för det?

Värnplikten
Vi är många inom vänstern som varmt hälsat en återupptagen värnplikt välkommen, Jag har själv stått på Mårtenstorget och talat för den. Men vad blev det av den? Enligt regeringen och försvarsministern: ett begränsat system för personalförsörjning till försvarsmakten. Vi som stod där och talade om hur viktigt det var att försvaret på nytt skulle vara folkligt förankrat och inte bestå av inhyrda knektar blev helt enkelt lurade. Fyratusen personer ska kallas in varje år, de flesta frivilliga, medan en årskull människor i Sverige är drygt 100,000 personer.13,000 ska mönstra och bland dem ska försvaret få välja ut de 4,000. Det positiva med värnplikten, likheten inför lagen, kontakten mellan samhällsklasser och regioner, inslaget av kollektivism och träning till enklare materiella omständigheter – av allt detta blev intet.  Nej försvaret ska bara skumma av den fysiska och psykiska gräddan. Vi är lurade igen.
   Nej ingen kan väl ha något emot att försvaret får något så när kompetent personal men tankarna om ett folkligt förankrat försvar kan vi lägga på hyllan. Vad dumt av regeringen att missa den här möjligheten att göra något bra av försvaret. Det skulle förstås bli dyrt att göra på något annat sätt. Men det trodde jag det var värt.
   Slutligen: det är svårt att låta bli att säga några ord om att unga borgerliga opponerar sig mot det lilla obligatoriska moment som finns kvar. Borde det ändå inte vara frivilligt tycker 18-åringarna? Den helt dominerande individualismen fortsätter alltså att skörda sina offer. Det är väl klart att man ska vara skyldig att i sista hand dö för sitt land om det behövs?

66 år i skolan 47. 1997-2006:2. av Den Gamle

Jag minns chocken i klassrummet morgonen efter mordet på Israels premiärminister Yitzhak Rabin på ett fredsmöte i Jerusalem 1995. Under flera år hade vi följt utvecklingen. Olof Palme hade blivit utbuad i Storkyrkan när han bjöd in Yassir Arafat till Sverige. I slutet av 1988 formulerades tvåstatslösningen efter den första intifadan. PLO erkände staten Israel. President Clinton engagerade sig. Rabin och Arafat skakade hand och fick Nobels fredspris. Israel lämnade Gaza. Men fredsansträngningarna mördades av en israelisk extremist. Sedan gick utvecklingen mot fördjupade motsättningar och kulminerade i de två massakerliknande israeliska angreppen på palestinierna i Gaza.
   Internationella utskottet ägnade frågan en rad möten och demonstrationer. Palestinagruppen i Lund var stark. Vi samarbetade också med flera djupt engagerade israeler som Benyamine, israelisk pionjär som i protest lämnat Israel efter 6-dagarskriget.
   I Mellanöstern byggdes de motsättningar upp som ledde till dådet mot World Trade Center 2001.
   Efter åtta års USA-stött krig mot Iran ockuperade Iraks Saddam Hussein oljestaten Kuwait 1990. En bred internationell koalition under USA:s ledning drev ut den irakiska armén men lät Hussein behålla makten i Irak. Han slog brutalt ned ett kurdiskt uppror bland annat genom ett massmord i Halabja med USA-producerad gas. De internationella sanktioner som riktades mot Irak drabbade civilbefolkningen. Jag minns att jag tillsammans med Jan Hjärpe medverkade i ett par offentliga möten, ett i Eslöv för kurderna och ett i Lund som krävde upphävande av sanktionerna mot Irak.

Vi följde med besvikelse utvecklingen i Ryssland. Vår förhoppning hade varit att Gorbatjovs reformer skulle leda till den socialistiska demokrati som vi så länge eftersträvat. I stället avsattes Gorbatjov i en militärkupp. Jeltsin slog ner kuppen och upplöste Sovjetunionen varpå ekonomiskt kaos följde. Väldiga förmögenheter skapades samtidigt som folket svalt och medellivslängden sänktes. Putin väntade i kulisserna.
   Krigen i det forna Jugoslavien blev en fruktansvärd påminnelse om vad nationalism kan innebära. Srebrenica jämfördes med nazismens brott mot mänskligheten. En stor flyktingvåg vällde in över Sveriges gränser. Den integrerades framgångsrikt men nationalismen spred sig och tog sig våldsamma uttryck till och med på Stora Södergatan i Lund i samband med 30 november-firandet. 1990-talets kravaller var fröet till dagens starka nationella främlingsfientliga rasistiska rörelser, framför allt Sverigedemokraterna, nu Sveriges näst största parti.

En mörk novembermorgon 1990 lyssnade jag med min klass på en nyhetssändning i radio. Vi var av någon anledning i ett fysik-klassrum. Sverige hade övergivit den fasta kronkursen. Räntan hade höjts till 500 procent. Vi insåg att massor med företag skulle slås ut, att arbetslösheten skulle öka och att somliga skulle bli mycket rika. Det var den ekonomiska krisen som bland annat orsakats av Kuwaitkriget. Carl Bildt var statsminister.
   Han efterträddes av Ingvar Carlsson som förde en stram ekonomisk politik och anslöt Sverige till EU. Vänsterpartiet gav honom kritiskt stöd under ledning av Gudrun Schyman och partiets ekonomiska talesperson Johan Lönnroth.

1990-talets första år var en harmonisk tid för Vänsterpartiet i Lund. K-et var borta ur partibeteckningen. Medlemmarna var erfarna, kände varandra väl efter många års ihärdigt samarbete, var etablerade i kommunalpolitiken och ledande i partidistriktet, vilket innebar att de kunde utse Rolf Nilsson till distriktets riksdagsrepresentant.
   Men medelåldern i lokalföreningen steg. De som varit med sedan början av 1970-talet var nu 25 år äldre. De flesta var väletablerade. En och annan var professor. Självförtroendet var högt. Även inom Röda Kapellet var inslaget av väl meriterade akademiker stort. Den ekonomiska krisen berörde främst medlemmar som var socialarbetare eller arbetsförmedlare. Många engagerade sig i mer perifera frågor som kampen mot Öresundsbron och demokratiseringen av kommunalpolitiken genom lokala nämnder.
   Förändringar var på väg. Medlemmarna i Ung vänster blev fler. De berördes i högre grad av arbetslösheten. För dem var konflikterna under 1970- och 80-talen historia. Lokalorganisationen i Malmö växte snabbare än den i Lund. Till att börja med sökte den stöd i Lund. Jag minns att jag ett par gånger kallades till seminarier i Malmö för att diskutera skolpolitik. Det handlade om väldigt praktiska saker först, men jag fick också tillfälle att framföra min oro inför utvecklingen med friskolor och tilltagande segregation. Snart stod de unga Malmö-politikerna på egna ben.
   Missnöjet med partiledningens följsamhet i förhållande till den försiktiga socialdemokratiska politiken växte i hela landet. Leninistiska idéer om partiets verksamhet dök upp på nytt. De som kallade sig kommunister blev fler. Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman som partiledare. Han betecknade sig som kommunist samtidigt som han försökte bevara partiets demokratiska landvinningar. Den nya utvecklingen ledde till hetskampanjer i media. Motsättningarna i Lund ökade.