2019-08-22

Friday for Future alla fredagar


 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Söndagsvandring & byalagsmöte

2350 bostäder på åkermarken bortom E22
Samling söndagen 25 augusti klockan 14 utanför Sankt Lars vårdcentral
   Vi vandrar på bron över E22 förbi Tetra-Lavals golfbana längs vägen  till  Knästorp och går tillbaka längs Höje å och den gamla banvallen. På åkermarken mellan väg 108 och den nya vägen till Gastelyckan planerar Staffanstorp  2350 nya bostäder.

--------------------------------------------------------------------------------


Alla välkomna till Klostergårdens Byalags möte måndagen den 26 augusti klockan 19 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
   Under mötet behandlas Staffanstorps utbyggnadsplaner, Lunds planer i Källby och den nyöppnade träffpunkten vid Virvelvindsvägen

Urspårad skolpolitik av Gunnar Stensson

Svik inte Hedda Andersson-gymnasiets elever!
I måndags började höstterminen och tusentals ungdomar och barn samlades i Lunds alla skolor, somliga fyllda av förväntan och spänning inför nya klasser och skolor, men de flesta bara glada över att åter träffa gamla kamrater och lärare.
   Också på Hedda Andersson-gymnasiet samlades elever för sin första hösttermin i en ny skola och en ny skolform. Många av dem kommer från orter utanför Lund.
   De har sökt till ett centralt beläget gymnasium i närheten av järnvägsstationen och Polhemsskolan.  Ett nytt skede i deras liv har inletts  
   Redan de första dagarna får de veta att de kanske blir svikna. Förutsättningarna för deras nya utbildning kanske förändras helt. De närmaste veckorna kan Lunds politiker mycket väl bestämma att skolan inte ska byggas. Eleverna kommer kanske flyttas till hyrda lokaler i Ideon, i en helt annan del av Lund.
 

 

Hur kunde det bli på detta viset?
Den yttersta orsaken är systemet Fritt sök som innebär att elever från hela regionen kan söka till vilken gymnasieskola som helst.
   Det har lett till strukturproblem både i Lund, vars gymnasieskolor nu har en majoritet elever från orter utanför Lund, och till strukturproblem i tidigare stabila skolkommuner som Landskrona och Eslöv där gymnasieutbildningen urholkas.
   En gång hade Lund ett utvecklat samarbete som garanterade ett fungerande utbud av gymnasieprogram med samverkanskommunerna Lomma, Staffanstorp, Kävlinge, Burlöv och Eslöv. Fritt sökslog sönder en fungerande struktur som tjänade alla kommunerna.
   En av de negativa konsekvenserna är att behöriga Lunda-ungdomar har tvingats till gymnasier i Malmö och Ystad.
   Den berättigade kritiken mot Fritt sök har varit hård, bland annat från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. De ville stoppa utbildningsstrukturens fortsatta snedvridning genom att förhindra att ytterligare en gymnasieskola byggs i Lund. Men när nu beslutet är taget och har legat till grund för ansökningarna måste det löfte till eleverna som det innebär respekteras.
   Missnöjet i kringliggande kommuner har tagit sig uttryck i misstankar om att Lund profiterar på situationen.
   De partier i Lund som är ansvariga för genomförandet av Fritt sök som Liberalerna och Moderaterna är emot att Hedda Andersson-gymnasiet byggs vid Svaneskolan enligt den beslutade planen . De vill att gymnasiet ska ligga någon annanstans och att det ska vara billigare. Kanske i en hyrd lokal i Ideon.

Kaoset i skolpolitiken får inte leda till att man sviker de nya gymnasisterna – och deras föräldrar – genom att i efterhand ändra förutsättningarna för deras skolgång. De har sökt till Hedda Andersson-gymnasiet på Svaneskolans tomt i centrala Lund, nära järnvägsstationen och Polhemsskolan.
    Att i efterhand riva upp beslutet att bygga Hedda Andersson-gymnasiet skulle vara ett svek, ett svek mot de nya gymnasisterna, mot deras föräldrar - och mot förebilden Hedda Andersson.

Trump lägger bud på Gotland


 

Grundat på statsminister Mette Fredriksens uttalande om att hon inte har något intresse av att diskutera ett köp av Grönland kommer jag att skjuta upp vårt möte, som planerats om två veckor. I stället avser jag att avlägga ett besök hos Sveriges statsminister och lägga ett bud på Gotland som är både strategiskt och kommersiellt intressant. I grunden är det ju bara frågan om fastighetsaffärer, twittrade Trump på torsdagsmorgonen.

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N

Om att elrullbrädor kan producera mera utsläpp än en vanlig dieselbuss 

Företagen som bedriver verksamheten med elrullbrädorna hävdar att deras brädor minskar beroende av bilar för kortare transporter och är klimatsmarta. Är det så? Elrullbrädornas klimat-påverkan beror på hur de produceras, vilken restyp de ersättare, livslängden och hur hanteringen kring dem bedrivs.

Livscykelanalys
På svensk botten finns, såvitt jag vet, ännu ingen vetenskaplig studie av hur mycket utsläpp elrull-brädorna orsakar. Det kommer förhoppningsvis snart sådana studier.
   Det finns nu en studie från USA. Forskare vid North Carolina State University har gjort en livscykelanalys av elrullbrädorna och undersökt vilken typ av resor de ersätter. I analysen beräknades de sammanlagda utsläppen från produktion, frakt, laddning, insamling och kortning av elrullbrädorna.

Kort livslängd
Det resultat de kom fram till visar att den el som används för att ladda brädorna är den del som bidrar minst till utsläppen. Hälften av brädornas utsläpp kommer från material och tillverkningsprocessen (En elrullbräda består bland annan av aluminium, stål, litiumjonbatteri och elmotor). En annan viktig faktor för utsläppen är elrullbrädornas korta livslängd. De kastas i vattendrag, eldas upp, körs över och misshanteras på olika sätt. Därmed blir deras livslängd väldigt kort.
   Utöver själva produktionen och driften av elrullbrädorna tillkom stora utsläpp från den motorfordonsflotta som används för att samla in brädorna, frakta dem till laddningsstation och ställa ut dem igen.

Utsläpp per passagerarmil
Slutsatsen som den här forskarstudien kom fram till är att elrullbrädor producerar mer växthusgasutsläpp per passagerarmil än en välfylld vanlig dieselbuss och mer än en elcykel.

Ersätter huvudsakligen gång och cykel
När det gäller frågan om vilken typ av resor elrullbrädorna ersatte fann studien att enbart 34 procent av dem som reste med rullbrädorna skulle ha använt bil i stället. Hälften skulle ha cyklat eller gått och 11 procent skulle ha åkt buss och resten helt enkelt avstått från resan.
   En ska nog inte direkt översätta resultaten från USA till svenska förhållanden. Men klart är att studien tydliggör nödvändigheten av att ta hela livscykeln i beaktande och också i beräkningen ta med de utsläpp som själva hanteringen av rullbrädorna orsakar.

Not. Det jag här kallar ”elrullbrädor” är givetvis det som olyckligtvis i gängse språkbruk fått beteckningen ”elsparkcykel”. Den beteckningen är givetvis missvisande. Elrullbrädorna sparkas ju inte fram och är knappast heller en cykel. De är ett motorfordon i brädform. Ibland benämns de ”elscooter”. ”Scooter” betyder ursprungligen just ”sparkcykel” och är därför också missvisande. Därför använder jag en beteckning som jag anser vara mera relevant: ”elrullbräda”.

I fred med jorden av Marie-Louise Steiner


Flory Gate och Elin Wägner 1944
 

”Glöm inte att alltid täcka jorden när du odlar ” sade hon och såg på mig med skarp men vänlig blick. ”Du kan till och med lägga gamla tidningar runt vinbärsbuskarna”.
   Ögonblicket vid Flory Gates vinbärsbuskar på gården Rösås för mer än trettio år sedan har jag aldrig glömt, hon var så övertygad om sina idéer. Flory Gate och hennes nära vän författaren Elin Wägner hade en stark övertygelse om hur vårt förhållande till jorden skulle vara.
   Vi måste leva i fred med jorden, på jordens villkor. Naturens kretslopp får inte brytas. Om jord och skog ska gödslas bör det vara med enbart naturliga givor. I några skrifter från 40-talet finns deras tankar om bruket av jord och skog bevarade. Det är idéer som gick på tvärs mot den tidens rådande ordningen, då jordbruket skulle rationaliseras och bli allt mer industrialiserat.

I FN:s senaste klimatrapport (IPCC) om markanvändning som offentliggjordes nu i augusti är det som om Gates och Wägners idéer ekar genom historien. Rovdriften med jorden, skogsskövling, konstgödsling, giftbesprutning och monokultur- allt som de två en gång varnade för tas nu upp i rapporten: Vikten av balans i markanvändningen och att den industriella livsmedelsproduktionen måste ändras i grunden och drivas i en mer hållbar och ekologiskt riktning.
   Flory Gate och Elin Wägner var övertygade om de ekologiska idéerna som bärande och de studerade också utländsk forskning i ämnet. Humus och kompost betraktade de som hjärtat i all odling, jorden såg de som basen för vår överlevnad.
   ”Allt som stör jordens självverksamhet måste bort - eller också vi” skrev Elin Wägner 1942. Så rätt hon och Flory Gate hade. Redan då, för 80 år sedan.

Ps Elin Wägnersällskapet ger ut en liten skriftserie där bl a ett häfte handlar just om Flory Gate och hennes framsynta idéer som lantbrukare.

Helt automatiserad lyxkommunism? av Gunnar Stensson

Den brittiske marxisten och Labour-anhängaren Aaron Bastani ser en ljus framtid. Energikrisen kommer inom kort att lösas genom solenergi, resurskrisen genom gruvdrift på asteroider och meteorer, livsmedelskrisen med hjälp av odlat kött, sjukdomar genom genmanipulering, tråkiga och slitsamma jobb tas över av robotar och de problem som kan återstå blir lösta med hjälp av AI, artificiell intelligens. Allt blir gratis och kapitalismen faller, när alla slipper arbeta.
   Detta är det tredje språnget i mänsklighetens historia. Det första skedde när människan började bruka jorden och det andra när industrialiseringen inleddes. I automationens och digitaliseringens epok kommer mänsklighetens fulla kapacitet äntligen till sin rätt.

Aron Etzlers presentation av Aaron Bastanis i somras utgivna bok Fully automated luxury communism i Aftonbladet 13/8 är entusiastisk.
   Detta är ”kanske den första marxistiska framtidsvision på decennier som människor faktiskt skulle vilja leva i.”
   ”Bastanis vision är så långt ifrån Sovjetstatens diktatur, utsvettning och slavläger som man kan komma.”
   ”Bastanis bok förtjänar att diskuteras långt utanför vänstern.”

Ja, men kanske först i Vänsterpartiet eftersom Aron Etzler har en inflytelserik ställning i partiet.
   Man kan fundera över hur Marx skulle ha ställt sig inför vår tids ödessituation. Han tog avstånd från marxismen som ortodoxi med påpekandet: Jag är inte marxist. Det hade han nog understrukit om han konfronterats med Bastanis vision.
   Vi har ju redan flera teknikbejakande och verklighetsförnekande visionärer som till exempel Johan Norberg. De står finansmakten och fossilindustrin nära. Deras syfte är ”att vifta bort undergångsstämningen som påhittad men det gör inte Bastani”, skriver AE.
   Inte? Bastani räknar upp klimatkrisen, resurskrisen, livsmedelskrisen, befolkningskrisen och sysselsättningskrisen. ”Sedan spränger han dem i bitar”, skriver AE.
   Tekniken löser allt. Med en explosion.

Verkligheten är en annan. Mänskligheten närmar sig efter 200 000 år på en 4,5 miljarder år gammal planet en katastrof där inte bara klimatkrisen utan skadorna på alla jordens livsuppehållande system är ett hot mot vår överlevnad.
   Våra främsta forskare försöker enträget att övertyga oss om detta. Ett otal kriser måste angripas, från hotet mot pollineringen till polarisarnas smältning, från ökenbildningen till den med nödvändighet snabbt ökande migrationen.
   Det går inte att spränga ”klaustrofobin i bitar” genom att hänvisa till teknik. Vi har tio år på oss att lösa den övergripande klimatkatastrofen och än så länge bara ökar våra fossila utsläpp.
   Marx trodde att kapitalismen innebar ett steg i människans utveckling.
   Idag utgör kapitalismen och den mäktiga fossilindustrin i USA, Storbritannien, Kina, Indien, Ryssland och Australien de största hoten mot de livsuppehållande systemen.

PS. Bastani är skicklig. Han har nått ut till New York Times, The Guardian, Aftonbladet och VB.   

Israel förstör palestinska hem av Gunnar Olofsson

Tidigt på morgonen den 22 juli anlände en stor styrka israelisk militär och polis till området Sur Baher utanför det ockuperade östra Jerusalem. Man blockerade tillfarterna till området, stängde av elektriciteten och började handgripligen slänga ut invånare ur deras hem. Några timmar senare hade åtta bostadshus rivits och dess invånare gjorts hemlösa.
 

 

Att israelisk militär river palestinska hem på Västbanken är ingenting nytt. Enligt FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) har hittills i år fler människor drivits bort från hus och hem än under hela förra året. De genomförda rivningarna i Sur Baher ställde genast 22 personer, inklusive barn, på bar backe, fler rivningar är beslutade och totalt berörs kring 350 personer av rivningarna. Runt 100 hus i området existerar under rivningshot.

Från 2009 när OCHA började sin registrering och fram till 2015 förstördes i snitt 6 palestinska byggnader per månad i Jerusalem av Israels armé. Åren 2016 – mars 2019 ökade antalet påtagligt till 14 per månad för att i april i år nå 63 – det högsta antalet rivna byggnader hittills på en enda månad. Ungefär en tredjedel av rivningarna (36 av 111) har utförts av ägarna själva – då de annars riskerat att få betala dyrt för rivningen och dessutom bli ålagda dryga böter.

I östra Jerusalem är det i praktiken omöjligt för palestinier att få tillstånd till nybyggnation eller utvidgning av befintliga byggnader. Medan 35 % av området upplåtits för byggande av nya judiska bosättningar – olagliga enligt internationell lag – är 13 % avsatt för palestinskt byggande, som redan i praktiken är fulltecknat. Åtminstone en tredjedel av palestinska hem i Jerusalem saknar idag giltigt israeliskt bygglov – något som ställer runt 100 000 av Jerusalems invånare inför möjligheten att drivas bort.

Någon möjlighet för palestinier att via domstolar hindra rivningar finns knappast. Hela rättssystemet ända upp i Israels högsta domstol agerar i praktiken, som i fallet Sur Baher, som verktyg för ockupationen. Den långsiktiga strategin är helt tydligt att annektera så stora delar av Västbanken som möjligt, fördriva så många palestinier som möjligt och skapa en så långt möjligt etniskt rensad stat i hela Palestina.

Normalt brukar Israel hävda att rivna byggnader uppförts utan bygglov – någonting som alltså i praktiken är omöjligt för palestinier att få i de delar av Västbanken (”area B och C”) som helt eller delvis kontrolleras av israelisk militär. Det ovanliga i detta fall är att rivningarna sker i ett område (”area A”) som enligt avtal helt skall kontrolleras av den palestinska myndigheten (PA) – som också givit tillstånd till att uppföra byggnaderna. Motivet till rivningarna har därför denna gång angivits vara ”säkerhetsskäl” – att husen legat för nära den ”säkerhetsbarriär” som Israel olagligt uppfört på palestinsk mark, och därför skulle kunna bli tillhåll för terrorister som skulle kunna hota Israel.

Ovanligt denna gång är också att officiella FN-representanter i förväg protesterat mot planerna och att ett 20-tal diplomater från olika, framför allt europeiska, länder på inbjudan av PA besökt området och uppmanats försöka påverka Israel att ändra sitt beslut. Något som alltså inte lyckades.

Israels rivningar av palestinska hem på ockuperad mark utgör tydliga brott mot bland annat Fjärde Genèvekonventionen och Romstadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC), och är ett svårt trots mot en rad FN-resolutioner, inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016). Trots detta uteblir denna gång, liksom så ofta förr, några reaktioner från det internationella samfundet och våra regeringar i Väst. FN har utfärdat ett lamt beklagande och enligt Jeff Halper i israeliska ”Kommittén mot husförstörelser” (ICAHD) är EU:s reaktion – att politiken ”underminerar livskraften för tvåstatslösningen och utsikterna till en varaktig fred” – närmast patetisk.

Sedan starten av ockupationen 1967 har Israel förstört närmare 60 000 palestinska hem.

2019-08-15

Sommarlovet är (äntligen?) slut!


Ann Schlyter 1992

Med denna bild hälsades läsarna välkomna tillbaka efter sommaruppehållet 1992. En del känner igen sig väl i bilden, andra inte. Men visst ser det härligt ut!
   I en textruta bredvid bilden på förstasidan så skrev redaktionen att man gick ut lite löst och småtrevligt efter sommaren men sen skulle det minsann bli hårdare tag, politiskt alltså, inte fysiskt om någon oror sig.
   Samma beskrivning kan vi inte lova i år, men vi lovar att kämpa på ett tag till.
   Bilden kan också få illustrera att VB:s trettio pappersårgångar nu är digitaliserade och tillgängliga för den intresserade under rubriken "Arkiv 1975-2004" ovan.
   Välkomna tillbaka till hösten 2019 i Veckobladet önskas alla skribenter, läsare och övriga vänner!
red

Friday for Future alla fredagar


 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Minnesbilder av Joachim Lentz av Gunnar Stensson

Joachim Lentz gick bort den 4 juni i år.

Joachim Lentz var en av vänsterns viktigaste företrädare i Skåne och Sverige under mer än 50 år. Jag vill bara ge några minnesbilder av honom för att kanske kan väcka liknande minnen till liv hos er.
   Joachim Lentz var lärare i Malmö liksom jag, han på Pauliskolan och jag på Heleneholmsskolan. Han var klar och pedagogisk och djärv. Vi hamnade båda i vpk-Skånes distriktsstyrelse, han som ordförande och jag som ledamot. Lokalen fanns på Bergsgatan i Malmö, intill Arbetet. Vi brukade båda dröja kvar i respektive skolor före mötena.
   Det jag minns var framför allt den omsorg Joachim la ner på alla ärenden, i synnerhet de som rörde personer. Det fanns några sådana och han var ytterst angelägen att göra också personer som hade andra idéer än han själv rättvisa. Jag minns hans tydliga och exakta sätt att skriva – liksom att tala. Jag minns hans humor. Mötena var ofta långa och vi var trötta efter arbetsdagen i skolan. Joachim var alltid koncentrerad. Efter mötena cyklade han hem i höstmörkret. Jag reste hem till Lund med partiombuds-mannen Erik Nilsson. En partimedlem hade testamenterat en begagnad Volvo till partiet och Erik disponerade den.
   Ibland reste vi alla tre i bilen till avlägsna lokalorganisa-tioner som i Östra Göinge eller Simrishamn. Jag minns ett tillfälle i norra Skåne när Joachim råkade lägga för mycket pulverkaffe i sin kopp. Vi uppfattade alla tre valet av Ronald Reagan som ett illavarslande tecken på en ny imperialistisk epok.
   Vi träffades ganska ofta under 1980-talet, bland annat i aktioner mot Barsebäck. Joachim fortsatte partiarbetet. Själv kom jag att ägna mig åt den eritreanska befrielsekampen. I mars 1986 möttes vi en ruggig morgon vid platsen på Sveavägen där Olof Palme mördats. Ovetande om varandra hade vi anlänt till Stockholm med nattåget. Joachim var på väg till ett vpk-möte och jag till ett Eritrea-möte. Mordet hade ägt rum två veckor tidigare. Människor samlades fortfarande. Ett berg av blommor låg ute i kylan. Vi gick in på något öppet kafé. Våra respektive möten skulle inte börja förrän långt senare.
   En tredje episod inträffade några år senare på Bokkaféet mitt emot Lunds stadsbibliotek. Gunnar Sandin hade tagit initiativ till det. Karin Lentz arbetade ofta där. Jag minns en livlig diskussion mellan Joachim och Gunnar som Karin och jag sköt in en och annan kommentar i. Jag tror den handlade om ett feministiskt utspel av Gudrun Schyman.

Ur nyheterna de senaste dagarna


 

Dag 1. Olycka i en liten kärnkraftsreaktor har orsakat en explosion i Arkhangelsk i Ryssland. Inga utsläpp av farliga ämnen, och strålningsnivåerna i området är normala.
Dag 2. 2 personer rapporteras döda i olyckan, 6 skadade. Rapport om tillfällig pik i radioaktiv strålning under en halvtimme i närbelägna staden Severodvinsk. Rapporten tas snabbt ner igen.
Dag 3. Ytterligare 5 arbetare rapporteras ha dött av sina skador, samt ytterligare 3 skadade. Rosatom gör ett uttalande som säger att olyckan involverade kärnmaterial, utan närmare specificering. Människor i området börjar ställa upprörda frågor och kräver öppenhet.
Dag 4. Strålningsnivåerna i området rapporteras normala. Ingen strålning sägs ha nått resten av Europa. Sjukvårdare som behandlat de drabbade skickas till Moskva för undersökning. Enligt TASS har de fått skriva på en överenskommelse om att inte avslöja något om olyckan. Ryska miljögrupper begär att regeringen ska släppa uppgifter om det radioaktiva läckaget, men ingen mer information släpps.
Dag 5. Boende i byn Nyonoksa uppmanas evakuera.

Och så där fortsätter det. Varje gång och överallt. Mörkning, halvsanningar, relativisering och rena lögner. Låt atomåldern få ett slut, på alla plan.
Catarina Brown på Facebook 14/8

Efter skjutningarna i Nya Zeeland, USA och Norge

The Guardian  8/8 - Rebecca Solnit
Vårt ständiga krig: hur den vita manliga hegemonin brukar våld för att klänga sig kvar vid makten.  Masskjutningarna bekräftar det förtryck som är inbyggt i Amerikas ekonomiska och rättsliga system och i vår historia.
 

After the El Paso massacre, people are saying
out loud that the president is culpable.
But he is gasoline on a fire laid long before.
Photograph: Mark Ralston/AFP/Getty Images
Vi har aldrig inte varit i krig. Med vi menar jag denna kontinents kolonisatörer som förde krig först mot Nordamerikas ursprungsfolk och sedan inledde ett krig för att hålla kidnappade afrikaner i slaveri. När de officiella indiankrigen upphörde fann vi metoder att göra urinvånarna instängda och maktlösa. De metoderna var en sorts krig.

Vi inledde ett krig för att stjäla norra hälften av Mexiko, ett projekt som fullbordades 1848 med erövringen av vad som nu är Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona, en del av Colorado och New Mexico. Texas hade redan införlivats med tvivelaktiga metoder, delvis för att dess yankee-nybyggare vägrade erkänna med mexikanska lag som förbjöd slaveri. Sedan behandlade vi latinos, också de som varit här före oss, som inkräktare.

Det finns en lång historia om massakrer som svar på slavuppror och indianskt motstånd, och polisens dödande av svarta människor liksom vita mäns dödande av infödda kvinnor kan mycket väl kallas krig med andra medel. USA föddes med deklarationen ”all men are created equal”, vilket uteslöt alla kvinnor, och sedan dess har dess historia alltför ofta ägnats åt att genomdriva ojämlikhet. De aktuella masskjutningarna, orsakade av rasism och kvinnohat, är ett mer extremt sätt att förstärka det förtryck, som är inbyggt i våra ekonomiska och rättsliga system, och kan vara orsakat av panik över att de systemen inte längre räcker till för att hålla folk undertryckta.
Översättning Gunnar Stensson
Läs mer! Läs hela artikeln i The Guardian

Boktips
Två av Solnits böcker finns på svenska: Det avlägset nära och Gå vilse. En fälthandbok, båda på Daidalos förlag.

 

Kommentar
När jag som en förberedelse inför USA:s  presidentval läste Björn af Kleens roliga bok Amerikaner lärde jag för första gången känna samhällsdebattören Ta-Nehisi Coates, författare till Vi hade makten i åtta år. Och när jag läste den såg jag varifrån Rebecca Solnit hämtat mycket av sin skarpa samhällskritik. Jag såg också att Björn i inledningen till artikeln om Coates hämtat ett nästan ordagrant referat av ett hetsigt samtal om rasism mellan Coates och Obama ur Coates debattbok. Så inspirerade tre profilerade debattörer varandra. Läs gärna Björn af Kleen och Ta-Nehisi Coates också! 

Trygga anställningar – slopa allmän visstid!

Motion till Lunds kommunfullmäktige 2019-08-13
Allmän visstid är en otrygg anställningsform där arbetsgivaren utan sakliga grunder kan låta bli att erbjuda fast anställning. Den siste mars 2019 hade Lunds kommun 978 månadsavlönade och 152 timavlönade med anställningsformen allmän visstid.
   Vänsterpartiet är medvetna om att det i perioder är nödvändigt att ta in vikarier i så väl offentliga som privata verksamheter. Det kan exempelvis röra sig om att täcka upp för någons föräldraledighet eller sjukskrivning men också om att hantera tillfälliga arbetstoppar. Men oavsett vad det är som är orsaken är det vår uppfattning att arbetsgivaren alltid ska motivera varför det tas in en vikarie istället för att ge någon en fast anställning. Fasta anställningar ska fortsatt vara det normala på svensk arbetsmarknad.
 

 

Vänsterpartiet driver på nationell nivå att anställningsformen allmän visstid försvinner, det kan göras genom en enkel lagändring. Detta är en central fråga eftersom anställningsformen är alltför vanligt bland exempelvis unga kvinnor. Otrygga jobb innebär att den arbetande blir än mer utlämnad till arbetsgivaren. Det är svårare att larma om dålig arbetsmiljö eller dålig verksamhet om du inte vet om du får stanna kvar. Otrygga jobb försvårar facklig organisering och ger i längden både sämre arbetsmiljö och en sämre välfärd. Sexuella trakasserier har visat sig vara dubbel så vanliga för unga kvinnor på arbetsmarknaden om man arbetar under otrygga anställningsformer. Så kan vi inte missköta skattepengarna!
   Våra gemensamma skatter ska gå till en bra välfärd där personalen har bra villkor och möjlighet att utvecklas. Då måste allmän visstid bort. Fram till att denna förändring blir verklighet nationellt är det nödvändigt att offentliga arbetsgivare går före och slutar använda otrygga anställningsformer som allmän visstid. En sådan reform skulle även innebära att Lunds kommun blev än mer attraktiv arbetsgivare som skulle få lättare att både behålla och rekrytera personal.

Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta
att Lunds kommun inte skall använda allmän visstid som anställningsform.
Helena Falk & Jesper Sahlén Vänsterpartiet

Den stora omprövningen av Gunnar Stensson

All kunskap, alla värden, alla mål, all historia måste omprövas. Allt vetande måste ses ur nya perspektiv, antropocens perspektiv. Människan har makt att förändra världen, men varje förändring leder till kedjor av konsekvenser eftersom det livsuppehållande jordsystemet består av en oändlig mängd undersystem som balanserar varandra.
   Klimatperspektivet måste styra varje lokalt beslut om stadsplanering och kommunikationer. Varje enskild individ måste ta ansvar. En fjärils vingslag i Lunds stadspark kan leda till en orkan i Florida
   Klimatet blir varmare, en eller två grader. Ökar värmen med 3 grader innebär det katastrof. Det är en oförutsedd konsekvens av att vi för ett par hundra år sedan började förbränna fossil som under miljontals år lagrats under jorden. Vi vet att förbränningen av fossil måste upphöra, men i stället ökar den hela tiden. Förra året var förbränningen större än någonsin tidigare. När inlandsisar och glaciärer smälter blir nya fossila lager tillgängliga för pollutokraterna, de mäktiga nedskitarna, med Trump i spetsen.
   Häromdagen offentliggjorde FN:s klimatpanel en rapport om den genomgripande omdaning av all markanvändning som är nödvändig och krävde stopp för bekämpningsmedel, konstgödsel, plöjning och harvning, köttproduktion och i stort sett allt industriellt jordbruk, och i stället återplantering av skog och anläggning av våtmarker och torvmossar.
   Världsekonomins makthavare, Exxon, Shell, Monsanto och allt vad de heter satsar miljarder på att stoppa de nödvändiga samhällsförändringarna så att de kan fortsätta sin jakt på kortsiktig profit, nu i de nya områden som frilagts vid polerna till följd av havsuppvärmningen.
   Först nu är alla (även förnekarna) medvetna, men kunskapen har funnits under lång tid. Koldioxidhalten i atmosfären började mätas 1957 i den så kallade Keeling-kurvan, som stigit oavbrutet sedan dess. Romrapporten Tillväxtens gränser kom 1972. För ett par dagar sedan passerade vi gränsen för årets förbrukning av jordens resurser.
 
Keelingkurvan klättrar till ny rekordnivå

Keelingkurvan är döpt efter den amerikanska geokemisten och oceanografisten Charles David Keeling (1928-2005), som var den som inledde mätningarna på toppen av berget Mauna Loa i Hawaii år 1958.
Han var också den som först uppmärksammade världen på människans möjliga påverkan på växthuseffekten och på den globala uppvärmningen.
Många forskare menar att man, för att hålla den globala uppvärmningen på en säker nivå, bör hålla sig under 350 PPM, något som dock överskeds 1987.
   

Vetenskapsmän inom alla forskningsområden har i årtionden arbetat med de nya perspektiven.  Det har givit upphov till en bred litteratur, mest engelskspråkig men också på svenska, som Sverker Sörlins Antropocen, Alf Hornborgs Myten om maskinen och Clive Hamiltons Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen.
   Ämnet ekonomi, som snarare är en kapitalistisk ideologi än en vetenskap, är i omedelbart behov av förändring eftersom det påverkar de styrandes beslut.
   Förra året tilldelades den amerikanske ekonomen William Nordhaus riksbankens pris i ekonomi till Nobels minne för sin forskning som lett till slutsatsen att en temperaturhöjning i atmosfären på tre grader är ekonomiskt optimal. Därmed visar han, och prisutdelarna, ofrivilligt hur verklighetsfrämmande hela den ekonomiska ”vetenskapen” med sina dogmer om privatisering, marknadsstyrning och tillväxt är.
   Men revisionenen av det ekonomiska tänkandet är på gång. Pikettys Kapitalet och Branco Milanovics Global ojämlikhet är ett par exempel.
   Världens historia måste skrivas om, i synnerhet de avsnitt som handlar om den industriella revolutionen som ledde till att miljontals slavar kidnappades från Afrika och tvingades arbeta på bomullsfälten i Amerika, vilket gav upphov till rikedom i USA och Storbritannien med dess ångmaskiner och mekaniska vävstolar, folkmord i Afrika och förödelse och fattigdom i Indien.
   Rebecca Solnits artikel Vårt ständiga krig på annan plats i VB är ett exempel på den omvärderingen.
   Forskare läser världs-litteraturen med nya ögon. Piketty och Milanovic hänvisar till Proust och Balzac. Andreas Malms The progress of this storm använder Joseph Conrads roman Seger som ram för analysen av kapitalism och miljöförstöring.

Själv måste jag – som alla andra - ompröva tankar, handlingar, erfarenheter och attityder. Efter det andra världskriget inleddes den stora accelerationen mot och över tillväxtens gränser. Jag var tolv år då. Atombomben över Hiroshima markerar enligt många inledningen till antropocen, människans tidsålder, då människan på gott och ont grep makten över jordens framtid. Allt som skett under de snart 75 år som gått sedan dess har gjort avtryck i mitt medvetande, avtryck som jag måste omtolka ur antropocens perspektiv för att söka ny tillhörighet med livet och allt levande.

Stoppa Israels byggande! av Gunnar Olofsson

Den israeliska regeringen har givit klartecken för byggande av ytterligare över 2 300 illegala bostäder på det ockuperade Västbanken. I april i år godkändes 3 659 bostäder. Enligt den israeliske premiärministern, Benjamin Netanyahu, är målsättningen en total och evig kontroll av hela det område som av en klar majoritet av världens stater, inklusive Sverige, erkänts som den självständiga staten Palestina. I nuläget lever över 650 000 israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark.
 

 
”Ingen bosättning eller bosättare kommer att tvingas bort” förklarade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu inför entusiastiska ockupanter under en promenad nyligen i den illegala bosättningen Efrat. ”Det är över... Vad ni gör här är för alltid”. Netanyahu har också lovat att på sikt etablera ytterligare 8 250 bostäder bara i Efrat.

Samtidigt rivs palestinska hem och människor fördrivs. Den 22 juli jämnade Israels armé 8 byggnader i Sur Baher utanför Jerusalem med marken, något som omedelbart ställde 17 personer, inklusive barn, på bar backe. Totalt berörs omkring 350 personer av rivningarna, och runt 100 hus i området står under rivningshot. Beduinbyn Khan al-Ahmar planeras att förstöras för att ge plats för en israelisk utbildningsenhet.

Från 2009 när FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) började sin registrering och fram till 2015 förstördes i snitt 6 palestinska byggnader per månad i Jerusalem av Israels armé. Åren 2016 till mars 2019 ökade antalet påtagligt till 14 per månad för att i april i år nå 63 – det högsta antalet rivna byggnader hittills på en enda månad. Motiveringen är oftast att byggnaderna saknat israeliska bygglov – något i stort sett omöjligt att erhålla. Omkring 100 000 palestinier i östra Jerusalem lever därför under hotet att fördrivas.

Israels politik av ockupation, kolonisering och fördrivning utgör klara brott mot Fjärde Genèvekonventionen, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ett stort antal internationella konventioner och FN-resolutioner – inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016) som inte ens USA röstade emot.

De aktuella byggplanerna har mycket riktigt också dömts ut av såväl FN:s specielle koordinator Nickolay Mladenov och Storbritanniens utrikesminister Dominic Raab, medan EU pliktskyldigt konstaterat att ”all bosättaraktivitet är illegal enligt internationell lag” och att man ”förväntar sig att de israeliska myndigheterna fullt ut möter sina skyldigheter som ockuperande stat” – något som man uppenbart inte gjort och inte planerar att göra. Med den amerikanska Trump-administrationen bakom ryggen är tvärtom så att de israeliska politikerna av allt att döma är övertygade om att de kan göra i stort sett vad de vill.

Men även om man får räkna med att USA blockerar alla verkningsfulla beslut i FN finns andra vägar att gå:
 • Sverige kan och måste försöka övertyga EU om att tills vidare upphäva det förmånliga handelsavtalet mellan Israel och EU – ett avtal som för övrigt kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2).
 • Sanktioner kan införas och israeliska krigsförbrytare efterlysas i svenska domstolar.
 • Israel kan portas från deltagande i schlagerfestivaler, fotbollsturneringar och idrottstävlingar inom Sverige och EU.
 • Israeliska produkter från bosättningarna kan och måste stoppas.
 • Vetenskapligt och kulturellt utbyte med Israel kan och bör läggas på is.
 • Det militära samarbetet med, och vapenimporten från, Israel måste stoppas och den svenska militärattachén i Tel Aviv hemkallas

Om den svenska regeringen inte genomför någon av dessa eller andra tydliga åtgärder för att få stopp på det israeliska byggandet på ockuperad mark blir tyvärr slutsatsen att man inte tar situationen i Palestina på allvar - eller att man är för feg för att agera. I båda fallen är i så fall läget mycket tragiskt.

2019-06-14

Sommarlov, på återseende den 16/8


Sommar vid Höjeå

Dags att ta lite ledigt! Veckobladet tar traditionsenligt ledigt på sommaren Så här har ni terminens sista blad.
   Om sommaren bjuder på någon inomhusdag så kanske en titt i VB:s digra arkiv kan bli aktuellt. VB:s 70-, 80- och 90-tal är nu digitaliserat och finns tillgängligt i pdf-format. Kanske de sista åren före nystarten 2005 också hinns med under sommaren, det beror som sagt på. För att påminna om hur det var så tar jag fram några artiklar som är 10, 20, 30 eller 40 år gamla i det här numret. Det är artiklar ur det sista numret innan sommaren de åren.
   Eftersom den årliga budgetdebatten som numera hålls vid den här tiden, närmare bestämt idag när detta skrivs, hölls sent på hösten i den grå forntiden så har några höstartiklar om budget och hur det är att besöka kommunfullmäktige också slunkit med.
   Återstår bara att önska läsare, skribenter och alla andra en Underbar Sommar! Vi ses igen i den här formen den 16:e augusti.
red

Friday for Future alla fredagar

 Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
 

Kära blockadbrytare och Palestinavänner!

Ship to Gaza förbereder sig för att nästa år, år 2020 då situationen i Gaza enligt FN blir obeboeligt och 10 år efter Mavi Marmara, åter igen segla mot Gaza i ett nytt försök att bryta den illegala blockaden och även bryta tystnaden om Gazas situation.
   För detta behöver vi åter igen väcka opinion och skramla pengar för att tillsammans med Freedom Flotilla köpa en stor båt.

Därför initierar vi i år med kampanjen ”Ship to Gaza i hamn”, för att under två veckor segla vid västkusten från Stenungsund och norrut. Kampanjen startar den 2-3 juli till och med den 17 juli, rutten bestämt inom kort. Båten utgår ifrån Göteborg och den som vill/kan är välkommen att ansluta där.
   Vi genomför detta med en lånad båt, och vi behöver frivilliga insatser, din hjälp att rusta upp båten så snart som möjligt, med arbetsinsatser såsom snickeri, el, VVS, etc. Finns du i närheten och kan/vill avsätta tid att hjälpa oss kontakta collan@staiger.se 
   Vill du ansluta till kampanjen och segla olika etapper, anmäl dig till mig jeaescanilla@gmail.com, båten har plats för ca 10 personer. Välkommen, vi behöver dig aktivist som kan dela ut flygblad, skramla och dig sjökunnig som kan ingå i besättningen.
   Mer detaljerad information kan du få om du mejlar collan@staiger.se eller mig jeaescanilla@gmail.com 

Tillsammans lyckas vi segla igen mot Gaza, och utmana Apartheids staten Israel! 

Inför budgetmöte i Lund 2019


Mats Olsson på twitter

Budgetmöte och de borgerliga inklusive FNL planerar att genomföra de största nedskärningarna i Lunds historia. Inom gymnasieskola och äldreomsorg ska det ske med fullt stöd av MP som har en del att förklara. Det enda parti som säger nej till nedskärningar är V.

Ur VB:s arkiv: 1979:21: Dikt om Höjeå

MP:s initiativ att göra Höjeådalen till naturreservat får ökat politiskt stöd av Ulf N

Miljöpartiets begränsade budgetöverenskommelse med det borgerliga kommunstyret innefattar, som framgått av bland annat lokalpressen, en uppgörelse om att göra Höjeådalen till kommunalt naturreservat. Nu hävdar socialdemokraterna att alla partier är eniga om detta. Det är inte sant. I varje fall är det inte sant enligt den nya översiktsplanen, som antogs i höstas. Planens mark- och vattenanvändningskarta för Lunds tätort visar tydligt att en omfattande exploatering med blandad bebyggelse planeras. Enbart en smal grön remsa längs dammarna och ån sparas enligt planen.
 

  Röda snedstreck visar planerad exploatering!
 

S, M, L och KD stod bakom beslutet att anta planen. De tre borgerliga partierna har nu genom överenskommelsen med MP svängt och vill förhindra exploateringen. Om även S har ändrat uppfattning sedan översiktsplanens antagande ifjol är det ju enbart glädjande. Ju bredare politisk enighet desto bättre!

Höje å stationsområde



Protestera mot exploateringsplanerna
Det har skrivits många artiklar om Höje å området den senaste tiden i VB och på många andra ställen. Flera olika initiativ har tagits i frågan; miljöpartiet har motionerat om att göra å-dalen till naturreservat och det finns även ett medborgarförslag i Lund som kräver det samma.
   Många hör av sig och vill instämma i det uttalande som Klostergårdens byalag gjort i frågan.
   Förutom att VB:s spalter är öppna för inlägg så finns det en sida med länkar och nyheter i ärendet där även de namn som skickas in till veckobladets mail läggs till under uttalandet från byalaget.
Till Höjeå sidan »

Flotten av Gunnar Stensson


När jag härom dagen letade efter en bok fick jag syn på Lilla Teaterns affisch för Kent Anderssons pjäs Flotten. Min dotter Sara ritade den när hon var sex år. Figurerna är Långa farbrorn och Pippi.
   Pjäsen spelades för fulla hus flera kvällar i samband med Motkarnevalen. Flotten handlar om Sverige. Det är en munter satir om socialdemokraternas långsamma reformer omkring 1970.
   Jag minns versraden ”Vi far med fem knops fart emot Lycksalighetens ö”. Ingen tvivlade på att Flotten skulle komma dit, men det gick förtvivlat långsamt.
   I ett par av Veckobladets nummer i vintras visade vi Medusas flotte av den franske konstnären Géricault. Den symboliserar motsatsen. Mänsklighetens egoistiska dödskamp på väg mot undergången.
   Men passagerarna på flotten skulle kunna överleva. En av dem som tror det är Raoul Martinez som har skrivit boken Frihet. Makt, kontroll och kampen för vår framtid.
   Jag har på annat ställe i VB refererat snarare än recenserat några av tankarna i boken. De handlar om hur vi genom att avskaffa ojämlikheten och de globala orättvisorna kan skapa ett nytt solidariskt samhällssystem som tar hand om jordens resurser.
   Kanske skulle Greta kunna ta Pippis plats på Flotten och föra den mot Rättvisans land bortom den kapitalistiska girighetens stormande hav.

Just nu inleds fullmäktiges budgetmöte
Framför allt är jag intresserad av hur Lunds politiker tänker föra Lunds sjunkande skolflotte i hamn. Det handlar både om grundskolan och gymnasiet.
   Vilken effekt kommer kritiken från rektorer, lärare och föräldrar att ha? Går ”effektiviseringarna” att stoppa?
   Jan Björklund har avgått. Under hans år som skolminister föll Sverige dramatiskt i de internationella kunskapsmätningar som gjordes och för varje år blev en allt lägre andel av landets elever behöriga till gymnasiet. Unga övergav gymnasiedelens yrkesprogram eftersom Björklund beslutat ta bort behörigheten till högskolan.
   En gång låg Lunds skolor i toppen i Sverige. En gång låg Sveriges skolor i toppen i världen. Sedan kom de nyliberala reformerna och den osynliga handen började riva i seglen och rycka i rodret.
   Igår hörde jag vårens sista riksdagsdebatt. Annie Lööf, C, tog strid för frihet från insyn. Friskoleföretagens ekonomi ska förbli hemlig. Den osynliga handen ska förbli osynlig. Det är nyliberalismens frihetsprincip.

Stora positiva skeenden på Afrikas Horn av Bertil Egerö

Ordet islossning låter lite malplacerat när det gäller länder på Afrikas Horn, men ett stort genombrott handlar det om. Den 17 år gamla frysta konflikten mellan Etiopien och Eritrea hör idag till historien. Att den lösts betyder mycket för hela det regionala samarbetet.
   Det började med att Etiopien i början av 2018 fick en ny premiärminister. Landet var i djup kris både ekonomiskt och politiskt, med uppror inte minst från det stora Oromofolket i söder. Radikala grepp behövdes. Den förre premiärministern valde att avgå och ersattes med en yngre och fritt tänkande politiker. Till hans första åtgärder hörde att i juni 2018 gå Eritrea till mötes i den gränskonflikt som fått båda länderna att hålla tusentals soldater vid den gemensamma gränsen.
   Därmed kunde Etiopien få en efterlängtad tillgång till Röda Havet genom den eritreanska hamnstaden Assab, med sin järnvägslinje direkt till Addis Ababa. Mellan de två länderna utvecklades handeln och tusentals tog sig över den nu öppna gränsen för att träffa släkt de inte haft en chans att möta på de många åren.
    Förändringarna blev större än så. Eritrea öppnade sig mot regionens andra länder, med diplomatiska relationer med Somalia och Djibouti. Trepartssamarbetet som har inletts mellan Eritrea, Etiopien och Somalia innehåller också en utsträckt hand till Sydsudan – vilket kan leda till slutet på det inbördeskrig som sargat det unga landet ända sedan det lyckades bryta sig loss från Sudan.
   Någon motsvarighet i Eritrea till liberaliseringen i Etiopien har ännu inte synts till. Diktatorn Isaias Afwerki sitter kvar och inga politiska reformer har ännu rapporterats. Frågan är hur länge det eritreanska folket kommer att vänta, men jag gissar att pressen från omvärlden och kraven från de tusentals soldater som nu kan återvända till ett civilt liv kommer att tvinga fram påtagliga förändringar där liksom de nu äger rum i Etiopien.
 

 

Om allt detta står att läsa i en utomordentlig skrift av Redie Bereketeab vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, som kan laddas ner från dess hemsida.
   Dawit Isaak, om han lever, lär nu uppleva en strimma ljus i horisonten. Sverige, som borde ha gett Eritrea rätt i gränskonflikten men aldrig gjorde det, har en svår utmaning framför sig: att återskapa fungerande relationer och ge honom en chans att återvända till Sverige.  

Klimatforskningen vårt mäktigaste vapen
av Gunnar Stensson

Frihet. Makt, kontroll och kampen för vår framtid,
Raoul Martinez,
Ordfront 2019.

Frihetens språk har länge använts som ett kontrollredskap för att rättfärdiga fattigdom och urholka demokratin. Raoul Martinez ger en mängd exempel.
   När ojämlikheten skju-ter i höjden, ekonomiska kriser bryter ut, människor arbetar mer för mindre pengar, när flyktingar strömmar över gränser, storföretagens makt ökar, skogar försvinner och havsnivån stiger, då är det dags att ta itu med en genomgripande omvärdering av frihetens vördade ideal.

Det är en sådan omvärdering Raoul Martinez gör. Han börjar med att påpeka att det är turen som avgör var man föds, vilka föräldrar man har, vilka möjligheter man har, vilken begåvning man har, vilket arbete man utför, vilket kön man tillhör.
   Vi har inget eget ansvar för dessa villkor. Men ju mer vi förstår om hur världen påverkat oss desto bättre kan vi styra hur vi påverkar världen.
   I USA är många fängelser privatiserade. Bolagen som äger dem vill göra vinst. De tjänar på att ha många fångar och ger de politiska partierna bidrag för att skärpa lagarna. De tjänar på att låta fångarna arbeta för låga löner. I somliga delstater lägger man mer pengar på fängelser än på skolor.  
   Systemet är orättvist. Finanskraschen 2008 orsakades av bedrägeriverksamhet i ofantligt stor skala. Ingen av de rika bedragarna ställdes inför rätta.
   Straff handlar om makt. Nelson Mandela frigavs 1990. Han stod kvar på USA:s terroristlista till 2008. Verkliga terrorister hamnar aldrig på terroristlistor.

Vilken lön vi får beror på om vi är rika eller fattiga. Vårt ekonomiska system delar ut väldiga belöningar till de rika, inte för vad de gör utan för vad de äger.
   Det visar Thomas Piketty i sin bok Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Att födas av rika föräldrar handlar om ren tur. Att samla väldiga tillgångar på hög, tillgångar, som kunde rädda oändligt många människor från nöd, hyllas i vårt samhälle. Ojämlika samhällen har hög brottslighet.
   Före första världskriget ägde de europeiska makterna tre fjärdedelar av Afrikas och Asiens industrikapital. De som levde där arbetade för att öka kolonialmakternas konsumtion, säger Piketty.
   Idag har vi ekonomisk imperialism som innebär att fattiga länder tvingas ta lån och sedan får betala lånet många gånger om.

På 1980-talet slog nyliberalismen igenom, en ideologi skapad av ekonomerna Hayek och Friedman, tillämpad av Margaret Thatcher och Augusto Pinochet.
   I USA manipuleras valen av storföretagen. Bush gav oljebolagens pampar toppjobb i sitt regeringskansli. Nyliberalismen har gett storfinansen möjlighet att befästa och utvidga sin kontroll.
   En helt fri marknad existerar inte. Fram till första världskriget hade USA världens högsta importtullar. När de blev världens rikaste land tog de bort dem.
   Reklam är storföretagens metod att göra människor till konsumenter. Medierna kontrolleras av storfinansen. Nyheter och urval utsätts för en filtreringsprocess. Olämplig information undanhålls.

Storbolagen använder sin makt över media och politiker för att förvanska kunskapen om den pågående klimatkatastrofen. Resultatet är att vårt samhälle stapplar in i framtiden förblindat av de oavvisliga kraven på makt och profit.
   Motivet är vinst, resultatet är likvärdigt med det värsta krigsbrott. Det är en våldshandling som kan komma att överskugga allt som hände under 1900-talet, påpekar Rebecca Solnit. Det globala Syd kommer att påverkas först. Den växande flyktingkrisen är en föraning om vad vi kan vänta oss.
   Vi flyger mycket mer, äger fler bilar, köper mer kläder, tittar på större tv-apparater och använder fler prylar. För att nå dessa materiella framsteg krävs miljardtals fat med olja och miljontals hektar skog, säger Bill McKibben.
   Mellan 1997 och 2001 tog den rikaste procenten av världens befolkning en större del av tillväxten än de understa femtio procenten fick tillsammans.

Naomi Klein skriver i sin bok Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet:
   ”Det är en civilisatorisk väckarklocka. Ett kraftfullt budskap – uttryckt på brändernas, översvämningarnas, torkans och utrotningens språk - som säger oss att vi behöver en helt ny ekonomisk modell och ett nytt sätt att dela jorden mellan oss.”
   Hon skriver också om klimatforskningens budskap:
   ”Det här är det mäktigaste vapnet som de progressiva krafterna någonsin har haft i kampen för jämlikhet och social rättvisa”.

 

 
PS. Inom kort kommer Roy Scrantons bok Learning to die in the Anthropocene ut på svenska. Naomi Klein och flera andra har lovordat den. Den väcker troligen debatt även här.

Noterat

Rutavdraget har fördubblats. Nu kan de rika anställa en väktare som patrullerar mellan deras hus och betala en firma som tar in posten och vattnar blommorna när de semestrar.
   När värnskatten för de rikaste avskaffades förlorade staten 6 miljarder i skatteintäkter. Det skulle ha räckt till att höja lönen för alla landets heltidsanställda sjuksköterskor med 4000 i månaden.
Ulla Andersson, Aftonbladet

Ett kreditkort plast äter vi eller andas in varje vecka. Eller sväljer när vi dricker öl. Plasttillverkningen ökar med 4 procent per år.
Sydsvenskan 13/6

Levande döda växtarter är ett nytt begrepp. Det är arter som inte kan fortplantas eftersom bara ett kön lever. En miljon arter hotas av utplåning, däribland många örter. De är viktiga för alla ekosystem.
The Guardian

2018 ökade världens energiförbrukning med 2,9 procent. Utsläppen av växthusgas var de största på 30 år. Störst andel av förbrukningen, 30 procent, hade Kina.
   Enligt forskare leder extremt väder till större utsläpp, på sommaren orsakade av att luftkonditioneringen ökar, och på vintern på grund av ökad uppvärmning.
The Guardian

Pentagon släpper ut mer växthusgaser än Sverige, säger Neta Crawford, Boston University. Enligt Global Carbon Atlas ligger Sverige som land nummer 65 när gäller utsläpp. (Guardian 13/6).  
   Något att tänka på inför Nato-övningen i Brösarp, där 44 örlogsfartyg stödda av 40 stridsplan ska landsätta soldater från Sverige, Finland och 16 Natoländer i midsommar.
   (Vid en invasionsövning 1960 förde jag fria kriget i trakten av Brösarp bakom fiendens linjer med en jägartropp från Växjö. Vi förflyttade oss per cykel. En hemvärnsman steg ut på sin veranda och besköt oss. Vi undvek att besvara elden. GS

Ur VB:s arkiv: Efter budgetmöte 2009 - Vi betalar inte! Vi betalar inte?


Lyssnade ett slag på fullmäktiges budgetdebatt, på avsnittet om kommunens finansiella mål. Det var faktiskt intressant. Den borgerliga majoriteten föreslog att målet om ett överskott om 2 procent skulle stå kvar trots att de, med hänvisning till krisen, föreslog en underbalanserad budget. Mats Olsson (V) invände högst befogat att det var löjligt med ett mål som alla var överens om att det inte skulle uppnås, något som inte ens hade gått under brinnande högkonjunktur. Det skulle inte öka folks respekt för politiker. Målet borde i stället vara balans över en konjunkturcykel. Och han åberopade regeringens eget finanspolitiska råd som efterlyser kommunal expansion som ett sätt att mildra krisen.
   Det blev en intressant debatt mellan oppositions-partierna. Anders Almgren (S) och Anders Ebbesson (Mp) menade med olika emfas att strävan efter budgetdisciplin måste markeras.
   Mina sympatier låg hos Mats. Men jag såg ett problem: vem definierar vad som är en konjunkturcykel? Skulle inte det bli en politisk stridsfråga? Ekonomihistoriker (såna som Mats) kan förstås fastställa det efteråt. Men medan det pågår? Själve Adam Smith visste ju inte att det var en industriell revolution som han deltog i.
   Fast lösningen på Lunds ekonomiska problem är kanske enkel. Den har formulerats i titeln på en fars av Dario Fo. Kan Saab få 75 procent av sina skulder efterskänkta borde väl Lund kunna få det?
Grr

Ur VB:s arkiv: Från nummer 40 1979 Att gå på kommunfullmäktige

Kan det vara mödan värt att tillbringa en kväll med att lyssna på kommunfullmäktige! Tja, vi tycks inte vara många som tycker det, det är mest en liten grupp habituéer som samlas sista torsdagen i månaden nere på Stadshallen.
   I VPK-kretsar finns ju dessutom ibland en sorts rutinmässigt förakt för kommunalpolitiken, som ställs i motsatts till det friska utomparlamentariska agerandet, som ofta är mer myt än verklighet. Själva tror vi att VPK skulle ha 29,1% istället för 12,9% om folk här i Lund verkligen gick och lyssnade på några kommunfullmäktige-sammanträden. Så entydig är nämligen bilden: det är VPK som står för kritik och genomlysning, det är VPK som har läst på innan, det är VPK som för fram arbetarrörelsens värderingar här i Lund.
   Självbelåtet säger någon, men det är inte menat sa, Vi har en massa brister och skulle kunna vara mycket bättre, men vi försöker åtminstone. Det gör inte alla.
   Det måste upplevas på plats, pressen gör inte det hela rättvisa. Det påstås att vi har en utomordentlig kommunalpolitisk bevakning på lundasidorna i lokalpressen. Visst skrivs det, men utförliga referat finns det inget utrymme för. På 40- och 50-talen kunde man fortfarande läsa utförliga debattreferat från riksdag och kommunfullmäktige i varenda landsortstidning. Så är det inte längre och det är inget mindre än en informationsskandal.
-s.h.

Ur VB:s arkiv: Från nummer 21 1989

Det sista numret inför sommaren 1989 hade stor bredd. Det fanns en uppmaning att demonstrera mot den massaker som precis utspelat sig i Kina. Men det fanns också en kommunalpolitisk angelägenhet, förvecklingarna omkring ett ev försök med en bilfri vecka i Lunds centrum.
 
Sörj över de döda kinesiska själarna!
 • Ned med Deng Xiao Ping, och hela den korrupta byråkratin!
 • För demokrati och mänskliga rättigheter och en folkets regering!

Demonstration i morgon i Lund. Samling på Stortorget kl 11, avmarsch kl 11.30. Möte på Stortorget kl 12.15.



 
 

Bilfria veckan
Den bilfria försöksveckan bör genomföras i maj nästa år. Så svarar Lars Åström (s) på en vpk-interpellation.
   Beslutet om en bilfri försöksvecka gav många människor förhoppningar om att innerstaden skulle befrias från bilar för gott eller att biltrafiken åtminstone skulle begränsas radikalt. Sedan sköt Gatu-och trafiknämndens majoritet upp den på obestämd tid. Det uppfattades som ett avslag inte bara på försöksveckan utan också på förhoppningarna om en permanent biltrafikreform.
   Lars Åströms svar måste bedömas i detta perspektiv. Det innebär att försöksveckan verkligen genomförs. Det är ett välkommet besked.
   Det hade naturligtvis varit bättre om veckan redan varit genomförd som ursprungligen planerades. Nu är det omöjligt. Men det är möjligt att genomföra den i september som föreslås i interpellationen.
   Det viktigaste nu är emellertid att diskutera vad som ska komma efter försöksveckan. Vi för inte låta uppskovet av den försena hela biltrafikreformen.
   Vpk har· redan lämnat in en motion med krav på bilfri innerstad - naturligtvis med undantag för handikappfordon och annan behörig trafik. Flera andra partier har också uttalat sig för radikala begränsningar av biltrafiken. Nu är det dags för dem att konkretisera sig. Gatu- och trafiknämnden bör fortsätta den planering som ursprungligen syftade till att genomföra försöksveckan. Då kan kommunfullmäktige fatta beslut i omedelbar anslutning till försöksveckan.
   Hur långt de andra partierna är beredda att gå beror på opinionstrycket. Det beror på om organisationer och enskilda som vill befria innerstaden från bilar och begränsa biltrafiken i stort hör av sig och deltar i debatten.

Ur VB:s arkiv: Veckobladets sommartävling 1999 - Författare på Lundaspår

Identifikation av litterära citat är en populär sommartävling i tidningar som räknar med en viss bildning hos läsekretsen. Vi i VB är inte mer originella än att vi tar efter. Citaten handlar alla på något sätt om Lund och på något sätt om tåg. Kända författare blandas med mindre kända, spännvidden i tid är mer än hundra år.
   Ange citatets nummer före författaren i listan nedan. Skicka in kupong eller kopia till VB senast 16 augusti. Vinnaren får två Oresund Runt-biljetter och redaktionens beundran.

Den 16 augusti det gällde var ju 1999 så biljetterna är sedan länge uppåkta men beundran kan man fortfarande vinna! Vem vann då? Det kan man säkert hitta om man gräver i arkivet. Kanske en uppgift för en regnig sommardag!
red


 • Gunnel Beckman, Oskuld, 1978
 • Victoria Benedictsson, Cedergren gör sexa ikväll, 1884
 • K. Arne Blom, Lilla Marlene, 1991
 • Ingvar Dahlström, Sommarnattsresorna, 1979
 • Fredrik Ekelund, Stuv, Malmö kom!, 1984
 • Ola Hansson, Resan hem, 1895
 • Gustaf Hellström, Sex veckor i Arkadien, 1925
 • Majken G. Johansson, Barnen i Saras hus, 1975
 • Nils Kellgren, Tro i alla påsar, 1953
 • Paul Lindblom, Under världens tak, 1945
 • Arne H. Lindgren, Kullerstensgatan, 1973
 • Sven-Olof Lorentzen, Gammal man med trumpet, 1988
 • Max Lundgren, Hunden som äntligen visslade, 1961
 • Öjevind Lång, Kapten Dynamit, 1976
 • Artur Möller, Femton år, 1922
 • Fritiof Nilsson Piraten, Tre terminer, 1943
 • Göran Printz-Påhlson, Dikter för ett barn i vår tid, 1956
 • August Strindberg, Skånska landskap med utvikningar, 1897
 • Sven-Christer Swahn, Bäste bror, 1960
 • Otto Wilhelm, Bekanta, 1926
 • Anders Österling, Minuter och sekunder, 1912
Till citaten »


Ur VB:s arkiv: Från nummer 20 1999: Vankelmod (v)

Även för 20 år sedan, 1999, var det EU-val på senvåren. Om sina våndor inför detta skrev Gunnar Sandin under sin kåserisignatur Gr följande betraktelse.

Det var väl inget storslaget valmöte, men klart bättre än den gången för tre veckor sen när det regnade, och framför allt bättre än veckan efteråt när valkommittén hade glömt detta med nyckel till partilokalen så att högtalaren stod inlåst. Nu framlade Ann vänsterpartiets EU-linje på ett lågmält och balanserat sätt, med små trevliga kopplingar till de låtar som Röda Kapellet interfolierade med.
   Just hemkommen hade jag fortfarande bastuban på ryggen när Jonas ringde.
   – Så du spelar på vänsterns möten fast du är positiv till EU? Det kunde inte jag förmå mej till, den här gången. Och hur tänker du egentligen rösta?
   Ärligt fick jag erkänna att jag inte visste, att jag hade skjutit den frågan ifrån mej. Förra gången hade jag rö stat på vänsterpartiet och kryssat för Sten De Geer som var uttalad EU-vän. Han stod visserligen på garanterat icke valbar plats men att hans fanns på listan markerade att det fanns oliktänkare i partiet, och att de accepterades.
   Jonas hade gjort likadant då. Nu var hans och min position utstämplad trots att den kan underbyggas med goda marxistiska argument, omfattas av de allra flesta vänsterpartierna och fackföreningarna i Europa och (enligt opinionsmätningar) delas av åtskilliga som röstade vänster i riksdagsvalet.
   Rösta på Pierre Schori (s)? Möjligen, men han har solkats under sin verksamhet som minister.
Rösta på Staffan Burenstam Linder (m), för att djävlas? (Jag minns förresten att min mor, vanligen k-väljare, en gång valde högern i förhoppningen att ett starkare högerparti skulle tvinga arbetarpartierna att samarbeta.) Vi flinade en stund åt tanken men fann att EU-valet trots allt var för allvarligt för den sortens skämt.
   Rösta blankt? Men en sån röstsedel buntas vid sammanräkningen ihop med de ogiltiga och är därför oduglig som demonstration. Lika illa vore det att kassera en röstsedel genom att skriva dit en schysst kandidat.
   – Jag ska tänka vidare på saken, avslutade jag lamt. Det är trots allt några dagar till valet.

Två dar tidigare hade jag varit på begravning i Kristianstad. En fin och värdig ceremoni, en utmärkt parentation av Jörn Svensson.
   Efteråt hamnade jag vid samma bord som några rikspolitiker (v). Efter några mustiga skämt om paret Erik & Ylva (inte lämpliga att återge här) kom samtalet in på EU. Under den kommande valperioden kommer vänsterpartiet säkert att byta linje i EU-frågan, fick jag veta. Fyra uppräknade riksdagsledamöter utpekades som villiga att gå i bräschen. En av dem var förstås Lennart Wärmby, som nu senast har bekräftat sin hållning i en Svenska Dagbladet-intervju. Men även inom den högsta partiledningen sades en ny inställning ha mognat fram. (Detta gällde naturligtvis inte Lars Ohly som fortsätter att positionera sej för partiledarskapet, även om det dubbla uppdraget som riksdagsledamot och partisekreterare lär slita hårt på honom.) Före valet händer förstås ingenting. Det gäller att inte äventyra bilden av ett starkt EU-kritiskt parti som går hem ute i bygderna.
   Det lät positivt. Synd bara med alla konvulsioner på vägen. Och så synd och taffligt, sade flera, att partiet i Skåne hade gjort sej av med Rolf Nilson. Jag försökte förklara fenomenet med åsanisseleninisterna i Sjöbo med omnejd och deras paradoxalt starka position, men möttes av huvudskakningar.
   Apropå det, hur går det med arbetet i region Skåne, frågade någon. Jag lovade att Veckobladet skulle återkomma med en kritisk granskning. Man förvånas f.ö. ständigt över hur flitigt VB läses inom v-kretsar i Stockholm och andra fjärran orter.
   – Det ordnar sej nog, sa jag till Jonas. Nu kommer ju Herman Schmid in i EU-parlamentet och han är allmänt resonabel, det visade han senast på debatten i Lund med Jan Otto Andersson. Och Jonas Sjöstedt är förståndig. När EU-informatören Christian Andersson, som du känner, fortfarande var radiojournalist bevakade han Nej till EU:s kongress i Lund före folkomröstningen, kom han ut alldeles hänförd och sa: Där har vi vänsterpartiets nästa ordförande!
   Vi enades om Sjöstedts allmänna förtjänster han hade t.ex. skött sej lysande i radioutfrågningen nyss - och beklagade att enligt en opinionsmätning bara åtta procent av väljarna hyste stort förtroende för honom, en bottenposition bland toppkandidaterna. Per Gahrtons utstrålning har han förstås inte, och det är inte säkert att han som partiledare är utrustad med Lars Werners eller Gudrun Schymans instinktiva politiska klokhet. Men kvalitet vinner i längden.
   – Och hur tänker du rösta? upprepade Jonas.
   – Jag vet inte, svarade jag. Men jag tänker bestämma mej tills det är dags att skriva i VB.

Nu är det dags. Okej: jag tänker rösta på vänsterpartiet och kryssa för Ann Schlyter, som är klok och hade förtjänat en plats högre upp på listan.
   Jag röstar utan entusiasm men tröstar mej med att EU-valet inte är särskilt betydelsefullt. Det blir viktigare nästa gång, när parlamentet är mäktigare, och till dess kan jag vara med och verka för en positiv förändring av den svenska vänsterns hållning.
Gr

2019-06-06

Sommarberedskap


Nästa veckas VB blir det sista före sommarlovet. Skall nåt sägas före uttåget till hängmattorna så är det då!
red

Friday for Future alla fredagar

 Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
 
 


Höje å stationsområde



Protestera mot exploateringsplanerna
Det har skrivits många artiklar om Höje å området den senaste tiden i VB och på många andra ställen. Flera olika initiativ har tagits i frågan; miljöpartiet har motionerat om att göra å-dalen till naturreservat och det finns även ett medborgarförslag i Lund som kräver det samma.
   Många hör av sig och vill instämma i det uttalande som Klostergårdens byalag gjort i frågan.
   Förutom att VB:s spalter är öppna för inlägg så finns det en sida med länkar och nyheter i ärendet där även de namn som skickas in till veckobladets mail läggs till under uttalandet från byalaget.
Till Höjeå sidan »

Om kollektivtrafik och Sandinsk ostpaj av Ann

På beställning bakar jag en paj al la Gunnar Sandin. Det är vanlig ostpaj där mjölken bytts ut mot vin och med mycket vitlök och svartpeppar i.
 

Medan doften sprider sig i köket läser jag Metro Report International, som till min glädje fortsätter att komma trots att det är länge sedan Gunnar bidrog i den. Här läser jag om hur utbyggnaden av tunnelbana och spårvagn fortgår i världens städer. Detta nummer var mest om förortsbanor i Kina och Indien, men också i Manilla och Istanbul. Dessutom om en spårvagn i Douala, Kamerun.
   Den roligaste nyheten var att Luxemburg har beslutat att införa gratis kollektivtrafik i hela landet även för turister. För att förmå bilisterna att byta färdmedel satsas stort på kvalitet och punktlighet. På tågen kan man mot en avgift åka första klass.
   I Gunnars anda skriver jag om detta till Veckobladet.

Klostergårdsstationen mer än fem gånger så dyr som beräknat! av Gunnar Stensson

Skippa buss- och cykelförbindelsen under spåren!
Stoppa förlängningen av Åhlen och Åkerlunds väg till väg 108!
I förra numret av Veckobladet kommenterade jag kommunens fördjupningsplan om Källby.   Efter sensationella uppgifter från mötet med kommunstyrelsens arbetsutskott i måndags är det nödvändigt att anlägga nya perspektiv på stationsbygget och spårområdet.
   Enligt avtalet med Trafikverket 2016 skulle Klostergårdsstationen kosta 40 miljoner, men när Lunds gatuchef Per Eneroth häromdagen träffade företrädare för Trafikverket hade priset femdubblats till 215 miljoner – en kvarts miljard. Och då är ändå inte bullerskydden längs järnvägen inräknade. Så kostnaden kan stiga.
   Kommunalrådet Börje Hed (FNL) är bekymrad. Kommunens ekonomi är hårt ansträngd och exploateringsintäkterna från utbyggnaden av stationsområdet ligger långt i framtiden.
   De svårbegripliga samarbetsinviterna till Staffanstorp grundar sig kanske på förhoppningen att Staffanstorp ska dela kostnaden för stationsbygget.
   Den största enskilda kostnadsökningen orsakas av kommunens tillägg av en buss- och cykelförbindelse under järnvägen för att binda samman Sunnanväg med Höjeåvägen väster om järnvägen. Det tillägget fanns inte med 2016.

Förlängningen är högst kontroversiell eftersom den går rätt igenom det gröna stråket från Arenan till Höje å, som i den fördjupade översiktsplanen kallas Aktivitetsstråket.
   Många Klostergårdsbor vill skydda det gröna naturområdet från trafik och är oroliga att den planerade vägen ska störa koloniområdet Klostertäppan och odlingslotterna i Källbymölla.
   De undrar också vilket syftet är, eftersom det varken finns bebyggelse eller människor längs den två kilometer långa Höjeåvägen. Människor kanske flyttar dit först om 15 eller 20 år eftersom den planerade förflyttningen av reningsverket till Sjölunda sannolikt drar ut på tiden.
   Man undrar om det finns ett samband mellan den planerade nya förbindelsen under järnvägen och planen att bygga ut Åkerlunds och Rausings väg till väg 108, en trafikled som skulle ta i anspråk en del av Sveriges bästa åkermark och kräva ett dyrt brobygge över naturområdet vid Höje å.
   Det bästa vore om Byggnadsnämnden och Kommunstyrelsen beslöt att avstå från den miljöskadliga förlängningen av Sunnanväg!
   De bör också ge upp planerna på utbyggnaden av Åkerlunds och Rausings väg till väg 108!
 

En nästan religiös framtidsvision av en station
 

Kommunstyrelsens ordförande Philip Sandberg (L) vill öka exploateringsintäkterna genom att bygga höghus vid stationsläget. Karin Svensson Smith (MP) håller med, men påpekar att hennes parti är emot höghus (varför, med tanke på att förtätning bevarar mer natur?), men att höghus passar just i Klostergården.
   Det gör de kanske, förutsatt att de byggs väster om järnvägen på Södra företagsområdet och längs Maskinvägen. De skulle kunna skymma Åkerlunds och Rausings fula kontorsbyggnad.
   På Klostergårdssidan är det färdigbyggt. Där har vi Arenastaden och Arenatoppen och till och med något som kallas Central Park.
   Höghusområdet väster om järnvägen skulle kunna kallas Tetrastaden och den högsta skyskrapan naturligtvis Åkerlund och Rausing Tower. Genom att bygga högt och tätt där skulle det bli möjligt att spara det vackra naturområdet mellan Södra företagsområdet och reningsverket.
   Men innan man bygger bostäder på den vidsträckta skräpiga gamla industritomten måste man undersöka om marken behöver saneras.
   Under flera år svepte giftig toluengas från Åkerlund och Rausing in över Klostergården och vållade en rad cancerfall. Kommunen övervägde att flytta förskolan vid Västanväg för att skydda barnen. Klostergårdens byalag ledde den kampanj som till slut lyckades få företaget att upphöra med de giftiga utsläppen så att förskolan kunde stanna kvar.

Källa: Alf Sjögren, Notan för nya stationen chockar kommunstyret, Sydsvenskan 3 juni.

Veckan i riksdagen: V-nej till utökad RUT och skatteavdrag för gåvor av Hanna Gunnarsson

Riksdagsvåren börjar gå mot sitt slut, men ännu har vi två veckor av debatter (bland annat en partiledardebatt) och voteringar kvar. Mellan varven hinner vi med flera olika sommaravslutningar. V-riksdagsgruppen och kansliet hade avslutningsmiddag på en av Jonas Sjöstedts favoritrestauranger, en georgisk restaurang som heter Tbilisis Hörna (rekommenderas varmt om ni är i Stockholm) och i nästa vecka har talmannen bjudit in alla ledamöter och alla anställda (uppemot 700 personer) på sommarfika!
   Det har varit två korta veckor, eftersom både denna och förra torsdagen är helgdagar, så då har riksdagen haft votering på tisdagarna istället för onsdag och torsdag. Den här veckan har Vänsterpartiet röstat nej till två av de borgerliga förslag som regeringen har lagt fram efter överenskommelsen med C och L. Det handlar om höjt tak för RUT-avdrag och skatteavdrag för gåvor till ideell verksamhet.

Vänsterpartiet är ju motståndare till RUT, att hushållsnära tjänster ska vara skattesubventionerat för andra personer än de som har behov av hjälp i hemmet på grund av ålder eller funktionshinder. Dels är RUT en dyr reform, pengar som borde läggas på den kommunala omsorgen och hemtjänsten istället, och dels ser vi att den mest används av och gynnar de rika (läs Vänsterpartiets svar på detta förslag här.
   Vänsterpartiet är också emot skattereduktion för gåvor till ideella föreningar. Gåvor till föreningar är självklart bra, vi är många som bidrar ekonomiskt till olika ändamål som vi tycker är bra och viktiga. Men vi tycker inte att en sådan gåva ska ligga till grund för skatteavdrag. Vi behöver ha in skatt till samhällets gemensamma välfärd, och att hitta på olika former av skattesänkningar är därför inte bra, läs Vänsterpartiets svar här.
 

 
I veckan hade vi i försvarsutskottet också debatt om Sveriges militära insats i Mali, som alla partier är överens om. Här kan ni se mitt anförande i frågan (klicka på mitt namn om ni inte vill höra hela debatten).

Hanna Gunnarsson (v)
Riksdagsledamot och Stockholmskorrespondent

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N

Elspark”cyklar” och ”cykelkommun”
FNL förhalar utbyggnaden av centrala cykelstråket
Det nordsydliga cykelstråket genom stadskärnan som ska sträcka sig från Allhelgonakyrkan ner till Södertull är färdigbyggt i sin nordliga och sydliga del. Återstår etappen att förbinda dessa båda delar genom centrala Lund, dvs vid Lundagård och Stortorget.
   Planeringen ligger klar på Tekniska förvaltningen, det är bara att trycka på startknappen. Men Tekniska nämndens ordförande, Jan Annerstedt (FNL), fördröjer ärendet genom att med stöd av de andra borgerliga partierna förhindra att nämnden tar ett beslut om igångsättning. Varför FNL agerar på detta sätt är oklart, kanske vill de helt enkelt inte att centrala Lund ska få ett sammanhängande cykelstråk. Om detta har Karin Svensson Smith (MP), 2:e vice ordförande i nämnden, ställt en interpellation (skriftlig fråga) i kommunfullmäktige riktad till nämndsordföranden. Interpellationen fanns med på fullmäktiges dagordning i maj, men Annerstedt deltog inte i mötet för att besvara den. Han uppges ha deltagit i en hållbarhetskonferens i Oslo. Gott så – han har mycket att lära på det området. Nu kommer interpellationen i bästa fall upp först vid sammanträde i augusti, eftersom fullmäktigesammanträdet i juni prioriterar beslut om budget.

Interpellationen om skyltar på trottoarer
Svaret på undertecknads interpellation om den vildvuxna floran av felaktigt uppställda skyltar på trottoarer får också vänta på sej till augusti månads fullmäktigesammanträde. Av samma skäl som den interpellation som nämns i stycket ovan: Jan Annerstedt (FNL), var inte närvarande vid fullmäktigesammanträdet i maj. Dock har Annerstedt i ett epostmeddelande till mej sagt att han ”uppmanat teknisk förvaltning att kolla upp efterlevnaden av gällande regler i stadsmiljön” och att han räknar med att kunna redovisa resultatet av förvaltningens koll när interpellationen kommer upp i fullmäktige.
 

 

Transportstyrelsens utredare av elspark”cyklar”
I mina öron låter det som ljuv musik när Transportstyrelsens utredare säjer att elspark”cyklarna” ska bort ur trafiken om de inte uppfyller kraven för eldriven cykel. Som jag ser det är dessa leksaker för vuxna (som helt felaktigt har fått beteckningen ”cyklar” i sitt namn) inte bara en trafikfara för i första hand gångtrafikanter, cyklister och sej själva. De är dessutom en sanitär olägenhet som skräpar ner överallt. Dessa vuxenleksaker, som ställs lite överallt där de inte ska stå, borde betraktas som miljöfarligt avfall och den som ställer transportleksaken ifrån sej på detta sätt borde kunna bötfällas för nedskräpning.
   Argumentet att elspark”cykeln” bidrar till att minska bilresandet ger jag inte mycket för. Det borde utredas vilket annat transportsätt spark”cyklarnas” förare skulle ha använt, om elspark”cykel”möjligheten inte erbjöds, och i vilken utsträckning de i stället skulle ha valt bil. Intill dess en sådan utredning visar att resande med transportleksaken i stor utsträckning ersätter bilresande är min bergfasta övertygelse att de i huvudsak ersätter kollektiv-, cykel och gångresor.

Lund: Cykelkommun eller ”cykelkommun”?
Som den uppmärksamme läsaren noterat sätter jag i stycket ovan citationstecken kring ”cykel” när det gäller transportleksaken. Jag kommer också att även i fortsättningen använda citationstecken kring ”cykelkommun” när det gäller Lund.
   Visst cyklas det i Lund, men fortfarande är trafikinfrastrukturen i allt väsentligt anpassad till bilismen. För den som ifrågasätter korrektheten i detta påstående rekommenderar jag t ex en cykeltur från Östertull till Gastelyckan. För att passera motorvägen ta två 90-graderssvängar och två hårnålskurvor och sedan köra i en cykelunderfart med två tvärbranta lutningar och ta en ny 90-graders sväng, alternativt längre fram korsa en sexfilig bilväg.
   Eller cykla från Tetra Pak i söder i riktning mot sydöstra vägen. För att här passera under motorvägen måste cyklisten göra inte mindre än 7 (sju!) 90-graders svängar (eller nära nog 90-grader). Bilisterna? Två mjuka svängar som inte kräver någon fartreducering! Exempel på bilprioritet i infrastruktur och regelsystem skulle helt och hållet kunna fylla VB åtminstone ett halvår framöver, men det skulle förstås inte redaktören acceptera och läsarna skulle bli alldeles utmattade.

Ett nytt sätt att informera om klimatupphettningen
av Gunnar Stensson

Om inte de nya uppgifterna om stationsbygget i Klostergården kommit i onsdags hade jag tänkt skriva om Guardians bevakning av klimatet. Det hinns nu inte, men här är några fragment.
   Ett. Exxon-mobil har gjort större vinster än någonsin de senaste åren och har konsekvent använt sina rikedomar till att undanhålla allmänheten kunskap om klimatforskningen. Kortsiktiga vinster har valts före överlevnad för stora delar av mänskligheten.
   Två. Översvämningar på grund av klimatupphettningen drabbar stora områden i Mellanvästern.
   Tre. I Brasilien minskar regnskogen med två fotbollsplaner i minuten under jakten på kortsiktig vinst. Avskogningen innebär att upptagningen av koldioxid minskar i snabbare takt än någonsin.
   Fyra. I Berings hav massvälter tofslunnar (en fågelart) och gråvalar på grund av att uppvärmningen minskat tillgången på plankton, ryggradslösa havsdjur och småfiskar.
   Fem. Bekämpningsmedel från företaget Monsanto utrotar viktiga insekter, fördärvar myllan och förorenar livsmedel.
   Sex. Människor inandas och sväljer 50 000 mikroplastartiklar dagligen. Många av partiklarna stannar kvar i magar och lungor.
   Sju. Guardian har inlett en stor artikelserie under rubriken Toxic America. Artiklarna är dyra att producera, tar tid och arbete att skriva och ställer krav på läsaren.
 

Därför har tidningen startat en insamling för att finansiera dem. Målet är 150 000 dollar. Tredje juni hade tidningen fått in 65 207 dollar. Den sjätte hade summan ökat till 74 189. Målet kanske nås om någon vecka. Artiklarna berör hela världen och är kontroversiella för många stora företag på energi-, livsmedels- och läkemedelsområdena.

Klimathotet avgör mänsklighetens framtid, menar tidningen. Nu är den avgörande tiden. Men informationen om det som sker förvanskas och förtigs.
   Medias beroende av rika ägare, annonsörer, energiföretag, biltillverkare, tillväxttroende ekonomer och politiker leder till att verkligheten förnekas, viktiga fakta undanhålls allmänheten och falska uppgifter sprids.
   Därför har Guardian gjort sig oberoende av annonsörer, finansiärer och politiska makthavare och förlitar sig i stället på ett globalt samarbete med forskare, miljöorganisationer, partier som tar klimatkatastrofen på allvar, ursprungsbefolkningar som drabbas och människor som är medvetna. Det leder också till en sorts internationell organisering av de ledande krafterna i kampen för överlevnad.
   Toxic America är ett exempel på hur arbetskrävande vetenskapliga artiklar finansieras.
   Jag vet inte vilka möjligheter tidningen har att genomföra sitt projekt att fungera som global och oberoende informatör om miljökatastrofen. Liknande projekt är möjliga i fler sammanhang.
   Men jag uppmanar alla att följa och stödja Guardians unika projekt som har lett till en enastående kvalitet på rapporteringen om klimatkrisen och sambanden mellan politik och klimat.

Valet i Danmark av Göran Persson


 

Det finns mycket att både glädjas åt och kommentera i resultatet av det danska folketingsvalet. Jag nöjer mig med två saker.
   Den första är naturligtvis att SD:s danska förebild Dansk Folkeparti gjorde ett katastrofval. Det var som om danskarna plötsligt vaknade till ur utlänningspsykosen. Partiet tappade runt 60 % av sina röster! Man förlorade 21 av sina 37 mandat. Den nya konkurrenten med ännu grövre politik, Stram kurs, kom inte in i folketinget, gränsen i Danmark går vid 2 %.
   Den andra är att det inte blev något uppsving för Socialdemokraterna. Det som gör att alla tror på en S-statsminister är att deras tilltänkta sammarbetspartier gick framåt. Om och hur detta påverkar den kursändring som S gjort i Danmark de senaste åren återstår att se.
   Danmark är mycket likt Sverige men ändå så olika. Jag tolkar det danska valet som hoppingivande inför nästa svenska val. Hoppet om en tillnyktring även här har i alla fall inte minskat.

Danskarna målade om kartan!


 
Bilderna visar vilket parti som blev störst i olika delar av Danmark.
Bilden ovan är nu efter senaste valet ich bilden nedan är föregående val.
En imponerande ommålning för den som inte vill ha rasism och främlingsfientlighet!


 

Kommentarer om valet i Danmark

Danmark går in i ett post-nationalpopulistisk tillstånd i politiken. Om några decennier kan det hända att vi upptäcker att vi också befinner oss där, skriver Susanna Birgersson för Kvartal.
 


Danmarks socialdemokrater går mot seger – med högerpolitik
rd migrationspolitik, mjuk fördelningspolitik. Frederiksen har hittat en kurs mot att besegra blå blocket.
Allt tyder på att det blir maktskifte i Danmark. Övriga borgerliga partier kan inte kompensera för att Dansk Folkeparti går mot ett katastrofalt val, decimerat av konkurrens från nya extremister som Stram Kurs, men också av att de stora partierna – Socialdemokraterne och liberala Venstre – senaste åren anammat en migrationspolitik som är lika restriktiv och konfrontativ.
Läs artikeln »
 


Leder Rune Lykkeberg
Det røde Danmark vinder det grønne valg, nu kommer det svære: At vinde i virkeligheden Valgkampen har været den grønneste nogensinde, og nu skal de røde partier vise, at de også er klar til den svære del: Nemlig at føre de grønne visioner ud i livet.
   Hvis man har gået og frygtet, at klimaproblemerne var alt for store og uoverskuelige til det danske demokrati, og hvis man har været bange for, at danske politikere allerede havde givet op over for de forfærdende fremskrivninger af klodens tilstand, så har folketingsvalget 2019 været en vidunderlig begivenhed.
Läs artikeln »
 

Værsgo, Mette Frederiksen:


Her er køreplanen for en grøn regering Danmark skal gå forrest i kampen for grøn omstilling, men hvis vi igen skal være grønt foregangsland, skal tempoet op. For at hjælpe en ny regering under Mette Frederiksen med at blive grøn har Information samlet en række borgere og eksperters krav til, hvor den skal tage fat, så vi hurtigt og effektivt får vendt udviklingen.
Läs artikeln »