2017-03-23

Idag är himlen grå och trist av Karin S

Idag är himlen grå och trist
Jag tror jag all min livslust mist
Men trots allt kroppsligt sönderfall
så blir det vår i alla fall
och vårens växtkraft sprider sej och solen läker dej och mej

Konsert

Helgeandskyrkan
Lördag 25 mars kl 17
Ensembler från LIMUS

Doc Lounge Lund: The Grown Ups

Who you love and where you work are things all adults should get to decide themselves. But what if you're still being seen as a child?
(Doc Lounge är på engelska sedan januari 2017.)
 

 
ABOUT THE FILM
For almost their whole life a group of friends 40 year olds have been classmates. They have passed all their grades and now dont want to continue complying with school obligations. They outlive their parents and they are aware that they have been in school longer than most teachers and they are sick and tired of being students. They are grownups and they want to be treated as grownups. They always believe that when their parents died, they would be able to do everything they weren't allowed before, like living on their own, driving, hanging out, having sex, being parents, getting married, and having a real job. But things are not changing for them, they have Down Syndrome and they have to deal with the frustration of living as if they were still ten years old, when they are almost fifty. Director Maite Alberdi draws us into the microcosm of these young adults through her intimate observation, free from commentary.
   Director: Maite Alberdi
   Country: Chile, the Netherlands, France
   Year: 2016
   Language: Spanish, English subtitles
   Time: 2017-03-28 19:00
   Place: Mejeriet
   Entrance: Standard ticket 80 kr. Sudent/senior (pensionär) 60 kr
Trailer »

Byggtiden för fyrspåret Arlöv-Lund förlängs ett år

Förändringen innebär att fyrspåret blir klart ett år senare, men innebär inte längre byggtid för stationen i Klostergården.
   Finansieringen av sträckan och arbetet med järnvägsplanen har försenats efter en tvist med den konsult som arbetat med planen.
   Fyrspåret beräknas kunna tas i drift år 2024. Byggstarten sker som planerat 2017. Entreprenör kan vara på plats efter sommaren.
   Allt enligt Trafikverket

När kapitalismen blir en religion blir allt varor
av Gunnar Stensson

Maria Küchen har samtalat om kapitalism och religion med dominikanerbröderna i Lund. De utgick från Walter Benjamins text ”Kapitalismen som religion” från 1921. Adam Smith, nationalekonomins och laissez faire-liberalismens grundare, trodde på en ”osynlig hand” som ordnar allt till det bästa.
   Maria Küchen konstaterar att kapitalismen är grundlös religion. (SDS 22/3)
   Avståndstagandet är centralt i kristendomen och har stöd i evangelierna.
   Jesus varnade kapitalisterna. ”Det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Markus 10, vers 25.
   Jesus tålde inte vinningslystnad. ”I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.” Johannesevangeliet 2, vers 13
   Nej, Jesus var ingen marknadsivrare. Idag skulle han kanske sagt: Gör inte skolan till en varuhall!
   Han varnar för falska profeter: ”Akta er för de falska profeterna som kommer till er som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna dem.”
   Tyvärr känner de flesta så kallade kristna inte till Jesu antikapitalism. Till exempel Kristdemokraterna verkar helt okunniga.
   Kapitalisterna i Jerusalem blev förstås ursinniga och spikade upp Jesus på ett kors.

Sagan om president Rumpa Del 4. 100 000 Rumpaskolor av Mr. Hyde

Välkommen Betsy, sa president Rumpa, log brett och bredde ut armarna. ”Se inte så rädd ut.  Du ska bli min utbildningsminister. Du ska fixa en billigare skola än den Obama belastade oss med. 13 procent billigare. Jag ska ju bygga en mur och fixa bomber så jag kan bomba Kina tillbaka till stenåldern, som Nixon brukade säja under Vietnamkriget. Det kostar! Och så vill jag skilja de rika, smarta eleverna från alla jävla dumhuven, idioter, svartingar, invandrare och kriminella.”
 

 
”Javisst, president Rumpa. Ska ske!” svarade Betsy DeVos och log självsäkert.
   ”Du får kalla mej Donald.”
   ”Tack Donald. Jag tänker göra som i Blekinge...”
   ”Blekinge! Fucking Blekinge! Varför nämner du Blekinge? Kan dom fixa sånt?
   ”Dom har jobbat på det i 25 år. Och dom har lyckats.
   ”Förklara. Men kort!
   ”Skolorna är privata. Regeringen delar ut skattemedel till barnen. Det kallas skolpeng. Sen konkurrerar skolorna om barnen. Rena slavmarknaden, faktiskt. Många barn, många skolpengar. Men det gäller att få dom billigaste barnen – dom som är billigast att undervisa, alltså. Dom lockar man med höga betyg och förstås en rejäl marknadsföring. På tio år har man sorterat bort, hur var det herr presidenten sa, alla jävla dumhuven, idioter, svartingar, invandrare och kriminella. Dom får gå i billiga skräpskolor tills dom blir gamla nog att landa i fängelserna.”


 
”Är fängelserna privata också?”
   ”Nej, där är vi föregångare.”
   ”Så jävla genialt! Men funkar det verkligen?”
”Det kan herr presidenten lita på! Blekinge är ensamt i världen om det här skolsystemet. Man kan säga att dom till låg kostnad har byggt en jättemur mellan välbeställda blekansikten och invandrare och annat trash.”
   President Rumpa log brett och omfamnade sin utbildningsminister.
   ”Sätt igång bara! Genomför det blekingska skolsystemet! Men säj att vi har hittat på det själva. Vi ska ha såna skolor i varenda delstat! Vi kallar dom Rumpaskolor. Så kommer vi att ha ett Rumpatorn, en Rumpamur och hundratusen Rumpaskolor.”

Veckans skoldebatt av Gunnar Stensson

Nej till aktiebolagsskolor ingen höger-vänsterfråga
Ta bort aktiebolagen som av lönsamhetsskäl är tvingade att försöka exkludera svagpresterande elever! Aktiebolag ska gå med vinst, säger lagen. Därför kan de inte vara verksamma i en skola där alla ska inkluderas. Inget annat OECD-land har hittills tagit efter det svenska exemplet eftersom alla vill undvika de negativa effekter som aktiebolagen har medfört i skolan. Detta borde inte vara en höger-vänsterfråga!
   Det skriver: Mats Arnhög, tidigare ordförande i Ideella föreningen Carlssons skola, Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), Daniel Suhonen, chef vid det fackliga idéinstitutet Katalys och Sten Svensson, tidigare chefredaktör Lärarnas tidning, aktiv i Nätverket för en likvärdig skola. DN Debatt 20/3

Vinstjakt har skadat skolan lyder rubriken i Aftonbladets huvudledare samma dagPrivat vinstjakt kan inte förenas med en framgångsrik och jämlik skola.”

Allt svårare hitta behöriga lärare till utsatta skolor. Emma Leijnse visar hur de bäst utbildade lärarna undviker skolor med stora utmaningar. SDS 22/3

Vi är nu förstelärare, lyftlärare och sämstelärare skriver lundaläraren Lasse Hagborg i en insändare där han visar hur Jan Björklund och Gustav Fridolin på lösa grunder indelat lärarna i dessa tre kategorier fast de utför samma jobb. Det är ett brott mot principen lika lön för lika arbete. Avsikten är att skolan ska förvandlas från utbildningsinstitution till marknadsplats. SDS 21/3

Lex Conrad. TV4:s ”Kalla fakta berättade på tisdagen om Conrad, 8 år, och om hur företaget Runstycket driver en skola (i Malmö) som gör allt för att stöta bort honom. Han är en normalt begåvad pojke med högfungerande autism som av expertis ansetts må bäst i en vanlig klass. Men för den vinstdrivande skolan är han en sten i skon. Affärslogiken är densamma över hela landet. Vinsterna ska in, då måste barn med särskilt stöd ut. VD:n och ägaren till Conrads skola håvar in skattemiljoner på att sortera barn.” Peter Fällmar Andersson, SDS 23/3

Friskolornas representanter deltar också i debatten. ”Ikväll kanske ni tittar på Kalla fakta och ja det kunde ha varit vi med någon tossig förälder med rättshaveristiskt beteende.” Inger Persson, skolledare på privata Ängsdals skolor.
   ”Hon får stöd från Inger Persson, ordförande i PIK, Paraplyorganisationen för ickekommunal förskola och skola, och skolledare för Ängsdals skolors AB.” Inger Persson påstår att föräldrarna medvetet förvrängt sanningen. Jens Mikkelsen, SDS 23/3

”Jag skäms inte bara som politiker, utan också som förälder och medborgare i vårt land”.
Civilminister Ardalan Shekarabi, S, till Aftonbladet.

Kommentar. Vi vet bland annat genom Pisa-rapporterna hur de svenska skolorna försämrats beträffande kunskaper.
    Än värre är det sociala förfall som uppstått som en konsekvens av vinstjakt, segregation, lärarflykt och betygsstress.
   Vi har i veckan läst om en kvinnlig grundskolelärare i Kävlinge som gick på nazistmöte och spred antisemitisk propaganda på nätet. Skolinspektionen ska granska läraren.
   I Lund har en grundskoleelev utsatts för våldtäkt. Skolinspektionen kräver nya svar från Lunds kommun.
   I Lund har en av det nuvarande skolsystemets tillskyndare, Lars Hansson, L, avgått ur barn och skolnämnd Lunds stad.
   Mats Persson, L, har uppmanat nämndens ordförande Monica Molin, S, och vice ordförande Yanira Difonis, MP, att avgå. De har dock valt att ta sitt ansvar och stanna.

Amerikansk upprustning av Sten Henriksson

President Trump har nu framlagt ett första förslag till budget. Det innebär en ökning av USA:s försvarsanslag med cirka tio procent. Från kongressen har mycket riktigt framkommit ett förslag med en ökning om tjugo procent. Det är preliminära siffror och lite mindre blir det kanske. Men det handlar om kraftiga ökningar av USA:s försvarsmakt, den som sedan länge är totalt dominerande i världen.
 

 
En del av pengarna (trupperna, fartygen, flygplanen, raketerna etc) kommer med all säkerhet att hamna nära oss, säg i östra Polen, i de baltiska republikerna, i norra Norge, i Östersjöflottan etc.  Ibland finns det ju också nyheter om att Ryssland ökar sina trupper kring Östersjön, vilket brukar ge bekymrade kommentarer på svenska ledarsidor. Men jag har inte sett några kommentarer till USA:s  kommande uppbyggnad.

Alternativa hållningar
Sverige är numera under ledning av en socialdemokratiskt styrd regering på väg in i en sorts alliansförhållande med USA. Alltså borde vi få höra kommenterar till USA:s militära rustningar. Kommentarerna måste naturligtvis bli olika beroende på om man ser positivt eller negativt på Sveriges närmande till USA.
   Låt oss först sinta den positiva hållningen. Då bör vi hälsa USA:s upprustning med glädje. Då stärks ju vår egen förmåga att tillsammans med USA stå emot ett ryskt angrepp. Då kan vi få mer amerikanska trupper längs gränserna i öster, mer flyg och insatsstyrkor i Norge, mer amerikansk materiel i de förråd som kan förväntas på svensk mark.
   Om vi i stället ser den amerikanska upprustningen som negativ så får vi en mer tillspetsad situation i Östersjöområdet. Vårt grannland Ryssland kommer att se mer negativt på oss, och det dåliga politiska förhållandet till Ryssland riskerar att bli ännu sämre. Riskerna för oavsiktliga konfrontationer mellan blocken ökar ned den livligare militära aktiviteten.
   Jag tycker självklart att det är den negativa hållningen som är den rimliga. Det är och förblir obegripligt för mig vad vi har att vinna på en nationell chauvinistisk hållning mot Ryssland. Alla som på allvar har tänkt igenom Sveriges politik och geografiska läge har distanserat sig från det ständiga talet om hotet från Ryssland. Men det är Nato-entusiasterna som syns och hörs på pressens ledarsidor, i de halvofficiella kommentarerna i radio och TV. Det finns förvisso anledning att se med olust på Rysslands auktoritäre ledare och det korrumperade ryska samhället och det är klart att vi bör vara uppmärksamma på stormakten i vår närhet. Men måste Sverige vara det mest rysshetsande landet i Europa?  Hur kan S+Mp-regeringen tro sig ha ett väljarmandat för det?

Värnplikten
Vi är många inom vänstern som varmt hälsat en återupptagen värnplikt välkommen, Jag har själv stått på Mårtenstorget och talat för den. Men vad blev det av den? Enligt regeringen och försvarsministern: ett begränsat system för personalförsörjning till försvarsmakten. Vi som stod där och talade om hur viktigt det var att försvaret på nytt skulle vara folkligt förankrat och inte bestå av inhyrda knektar blev helt enkelt lurade. Fyratusen personer ska kallas in varje år, de flesta frivilliga, medan en årskull människor i Sverige är drygt 100,000 personer.13,000 ska mönstra och bland dem ska försvaret få välja ut de 4,000. Det positiva med värnplikten, likheten inför lagen, kontakten mellan samhällsklasser och regioner, inslaget av kollektivism och träning till enklare materiella omständigheter – av allt detta blev intet.  Nej försvaret ska bara skumma av den fysiska och psykiska gräddan. Vi är lurade igen.
   Nej ingen kan väl ha något emot att försvaret får något så när kompetent personal men tankarna om ett folkligt förankrat försvar kan vi lägga på hyllan. Vad dumt av regeringen att missa den här möjligheten att göra något bra av försvaret. Det skulle förstås bli dyrt att göra på något annat sätt. Men det trodde jag det var värt.
   Slutligen: det är svårt att låta bli att säga några ord om att unga borgerliga opponerar sig mot det lilla obligatoriska moment som finns kvar. Borde det ändå inte vara frivilligt tycker 18-åringarna? Den helt dominerande individualismen fortsätter alltså att skörda sina offer. Det är väl klart att man ska vara skyldig att i sista hand dö för sitt land om det behövs?

66 år i skolan 47. 1997-2006:2. av Den Gamle

Jag minns chocken i klassrummet morgonen efter mordet på Israels premiärminister Yitzhak Rabin på ett fredsmöte i Jerusalem 1995. Under flera år hade vi följt utvecklingen. Olof Palme hade blivit utbuad i Storkyrkan när han bjöd in Yassir Arafat till Sverige. I slutet av 1988 formulerades tvåstatslösningen efter den första intifadan. PLO erkände staten Israel. President Clinton engagerade sig. Rabin och Arafat skakade hand och fick Nobels fredspris. Israel lämnade Gaza. Men fredsansträngningarna mördades av en israelisk extremist. Sedan gick utvecklingen mot fördjupade motsättningar och kulminerade i de två massakerliknande israeliska angreppen på palestinierna i Gaza.
   Internationella utskottet ägnade frågan en rad möten och demonstrationer. Palestinagruppen i Lund var stark. Vi samarbetade också med flera djupt engagerade israeler som Benyamine, israelisk pionjär som i protest lämnat Israel efter 6-dagarskriget.
   I Mellanöstern byggdes de motsättningar upp som ledde till dådet mot World Trade Center 2001.
   Efter åtta års USA-stött krig mot Iran ockuperade Iraks Saddam Hussein oljestaten Kuwait 1990. En bred internationell koalition under USA:s ledning drev ut den irakiska armén men lät Hussein behålla makten i Irak. Han slog brutalt ned ett kurdiskt uppror bland annat genom ett massmord i Halabja med USA-producerad gas. De internationella sanktioner som riktades mot Irak drabbade civilbefolkningen. Jag minns att jag tillsammans med Jan Hjärpe medverkade i ett par offentliga möten, ett i Eslöv för kurderna och ett i Lund som krävde upphävande av sanktionerna mot Irak.

Vi följde med besvikelse utvecklingen i Ryssland. Vår förhoppning hade varit att Gorbatjovs reformer skulle leda till den socialistiska demokrati som vi så länge eftersträvat. I stället avsattes Gorbatjov i en militärkupp. Jeltsin slog ner kuppen och upplöste Sovjetunionen varpå ekonomiskt kaos följde. Väldiga förmögenheter skapades samtidigt som folket svalt och medellivslängden sänktes. Putin väntade i kulisserna.
   Krigen i det forna Jugoslavien blev en fruktansvärd påminnelse om vad nationalism kan innebära. Srebrenica jämfördes med nazismens brott mot mänskligheten. En stor flyktingvåg vällde in över Sveriges gränser. Den integrerades framgångsrikt men nationalismen spred sig och tog sig våldsamma uttryck till och med på Stora Södergatan i Lund i samband med 30 november-firandet. 1990-talets kravaller var fröet till dagens starka nationella främlingsfientliga rasistiska rörelser, framför allt Sverigedemokraterna, nu Sveriges näst största parti.

En mörk novembermorgon 1990 lyssnade jag med min klass på en nyhetssändning i radio. Vi var av någon anledning i ett fysik-klassrum. Sverige hade övergivit den fasta kronkursen. Räntan hade höjts till 500 procent. Vi insåg att massor med företag skulle slås ut, att arbetslösheten skulle öka och att somliga skulle bli mycket rika. Det var den ekonomiska krisen som bland annat orsakats av Kuwaitkriget. Carl Bildt var statsminister.
   Han efterträddes av Ingvar Carlsson som förde en stram ekonomisk politik och anslöt Sverige till EU. Vänsterpartiet gav honom kritiskt stöd under ledning av Gudrun Schyman och partiets ekonomiska talesperson Johan Lönnroth.

1990-talets första år var en harmonisk tid för Vänsterpartiet i Lund. K-et var borta ur partibeteckningen. Medlemmarna var erfarna, kände varandra väl efter många års ihärdigt samarbete, var etablerade i kommunalpolitiken och ledande i partidistriktet, vilket innebar att de kunde utse Rolf Nilsson till distriktets riksdagsrepresentant.
   Men medelåldern i lokalföreningen steg. De som varit med sedan början av 1970-talet var nu 25 år äldre. De flesta var väletablerade. En och annan var professor. Självförtroendet var högt. Även inom Röda Kapellet var inslaget av väl meriterade akademiker stort. Den ekonomiska krisen berörde främst medlemmar som var socialarbetare eller arbetsförmedlare. Många engagerade sig i mer perifera frågor som kampen mot Öresundsbron och demokratiseringen av kommunalpolitiken genom lokala nämnder.
   Förändringar var på väg. Medlemmarna i Ung vänster blev fler. De berördes i högre grad av arbetslösheten. För dem var konflikterna under 1970- och 80-talen historia. Lokalorganisationen i Malmö växte snabbare än den i Lund. Till att börja med sökte den stöd i Lund. Jag minns att jag ett par gånger kallades till seminarier i Malmö för att diskutera skolpolitik. Det handlade om väldigt praktiska saker först, men jag fick också tillfälle att framföra min oro inför utvecklingen med friskolor och tilltagande segregation. Snart stod de unga Malmö-politikerna på egna ben.
   Missnöjet med partiledningens följsamhet i förhållande till den försiktiga socialdemokratiska politiken växte i hela landet. Leninistiska idéer om partiets verksamhet dök upp på nytt. De som kallade sig kommunister blev fler. Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman som partiledare. Han betecknade sig som kommunist samtidigt som han försökte bevara partiets demokratiska landvinningar. Den nya utvecklingen ledde till hetskampanjer i media. Motsättningarna i Lund ökade.

2017-03-16

Jesus sa... av Karin S

Jesus sa till den lame:
Stig upp, ta din bår
och gå hem.
Och mannen steg upp
och gick hem.
Jesus, var är du?

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
18 mars kl 17
Lunds Renässansensemble – Luren

Öppen EU-dag: Torsdagen den 23 mars 2017, kl. 12:30-16:30

Lokal: AF Borgen, Lilla Sal & Nya Fest
Ur programmet: 12:30- 13:00 EU – back to basic Vad är syftet med EU-samarbetet och vad är senaste nytt? Hur påverkar EU din vardag? Hur kan du påverka EU? Presentatör: Johan Wullt, EU-kommissionens representation i Sverige.
13:00-14:00 Modererat samtal om EU:s nuvarande utmaningar och möjligheter. Deltagare: Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet & Jan Björklund, partiledare Liberalerna. Moderator: Rolf Gustavsson, journalist.
14:30-15:30 Migrationsseminarium: Hur ska vi gemensamt lösa flyktingkrisen? Paneldiskussion med publikfrågor om de senaste förslagen på EU-nivå och dess inverkan på Europa, Sverige och Lund ex. solidarisk omfördelning av asylsökande, ny gränskontrollmyndighet, revision av Dublinförordningen m.m. Paneldeltagare: Malin Björk, (V) Europaparlamentariker, Tommy Larsson (M), ordf. kommunstyrelsen Vellinge, Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, Heidi Avellan, politiskt chefredaktör Sydsvenskan, Michael Williams, vice ordf. i Flyktinggruppernas Riksråd. Moderator: Johan Wullt, EU-kommissionens representation i Sverige.
Hela programmet »

Afrofobi och Sveriges koloniala Historia

Föreläsningen kommer att vara i två delar. Den första delen är tänkt att innehålla en kunskapsmodul där deltargarna får ett teoretiskt ramverk kring rasism, afrofobi och dess strukturella och institutionella uttryck och vilka mekanismer som används för att skapa, upprätthålla och normalisera dessa strukturer. Vi kommer också att använda oss av värderingsövningar för att koppla teori med praktik och skapa en djupare förståelse av makt relationer och hur den kan omfördelas för att kunna skapa ett jämlikt samhälle.
   Den andra delen av föreläsningen kommer att lägga särskilt fokus på det koloniella arvet och Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och dess konsekvenser i form av samtidens afrofobi.
Tid:
Torsdagen 23 mars, klockan 18.00
Plats: ABF MittSkåne, Oscar Olsson-rummet, Kiliansgatan 9, Lund
Föreläsare: Momodou Jallow - ordförande Afrosvenskarnas forum för rättvis
Hela programmet »

Gammal är äldst

Satt och letade efter kommentarer till gårdagens val i Holland på nätet. Det fanns ganska många som såklart fokuserade på hur det gick för populisten Wilders. Förstod också att det gått illa för socialdemokraterna.
   Men så hittade jag tillslut allt jag ville veta på Facebook av alla ställen. Där hittade jag nedanstående analys.
red
 


S-katastrofen i Holland. Mycket mediabrus om Wilders, som har förgiftat Holland men som bara samlar 13% av rösterna. Stora händelsen i valet i går var katastrofen för socialdemokratin, Partij van de Arbeid, från 24.9% 2012 till 5.7, i Amsterdam från 35.8 till 8.4. Varför? 2012 förde en PvdA en normal socialdemokratisk kampanj, näst störst efter högerliberalerna VVD. Gick sedan i koalition med dem för en liberal nedskärningspolitik. Hösten 2016 avsattes den ansvarige för vändningen och i kampanjen försökte partiet framföra socialdemokratisk kritik. För sent, väljarna hade slutat tro på partiet.
   Socialdemokratisk nyliberalism straffar sig och kan numera bli fatal. Pasok i Grekland är redan ett 5-procentsparti, franska PS är på väg att falla ihop.
Störst i Amsterdam är Grön Vänster, 19%, 9% i landet. Större än socialdemokraterna är också ex-maoistiska Socialistpartiet, ca 10%
Göran Therborn

Vildsvinsplågan av Lucifer

Kvällsposten berättade på löpsedlarna på onsdagen om den svåra vildsvinsplågan i Kärda, en liten by strax väster om Värnamo. T.ex. har en villaägare fått sin gräsmatta upplöjd av djuren och den måste nu läggas om.
   Den klassiska löpsedelsrubriken i Kvällsposten brukade förr handla om bandhundseländet, men nu finns det väl inte så många bandhundar kvar och man har t.o.m. fått gå utanför Skåne för att hitta säljbart material. Vittnesmålen är emellertid skrämmande och fru Bergström fick en chock på morgonen när hon såg ut över trädgården. ”De är som ett ligistgäng som drar fram i byn”. ”Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta - det var så ironiskt.” Byborna har börjat stampa i marken när de går ut till bilen på morgnarna,
 

 
I Skåne finns enligt länsstyrelsen ca 19,000 vildsvin och i fjor sköts cirka 50,000 i Sydsverige. Det är här man närmar sig skandalen. Griskött med en lätt viltsmak är förstås en läckerhet. Men vi ser den nästan aldrig i köttdiskarna. Det verkar vara dyrt och krångligt att få köttet besiktigat. Hur länge ska vi behöva vänta på en rimlig kötthantering? Och trafikfaran: Djuren är farliga för alla som kör fort i mörker och borde föranleda generella hastighetsbegränsningar nattetid. Mer och billigare vildsvin i köttdiskarna! Kanske äntligen en uppgift för våra landstingspolitiker i Kristianstad.

Vinster i välfärden – och försvaret av Gunnar Stensson

Behöver vi vapen för att kriga? Eller behöver vi krig för att skapa en marknad för vapen? När allt kommer omkring är ekonomierna i Europa, USA och Israel oerhört beroende av sin vapenindustri.”
Arundhati Roy, Kapitalismen. En spökhistoria, Celanders förlag.

Riskkapitalisterna samlade sina finansiella, politiska, intellektuella och emotionella krafter för att i en överväldigande propaganda-tsunami via alla media spola bort Ingmar Reepalus förslag om vinster i välfärden.
   Men när tsunamin uttömt sina krafter var opinionen mot vinster i välfärden alltjämt lika stark. SKL, Sveriges kommuner och landsting, anslöt sig liksom Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund till motståndet mot kapitalets exploatering av välfärden.

Nu byter kapitalet fokus. Vapenindustrin ska bli framtidens profitmaskin. Allianspartierna och socialdemokraterna har kommit överens om att anslå 500 miljoner extra redan i vårbudgeten och mångdubbelt större belopp kommande år. Liberalerna bjuder över och Sverigedemokraterna hejar på.  De ökande försvarsutgifterna drabbar medborgarna bland annat genom försämrad välfärd.
   Trump rustar (Pentagon är den stora vinnaren i Trumps budget), Putin rustar, Netanyahu rustar. Kriget i Mellanöstern skapar en allt enormare marknad för vapen.
   Svensk försvarsindustri står i centrum för korruptionsskandaler i Sydafrika, Brasilien och Saudiarabien. SAAB säljer stridsplan Latinamerika
   Växande nationalism och främlingsfientlighet i Europa skapar jordmån för ökade satsningar på försvarsindustrin. Situationen börjar likna den 1914, då staterna översvämmades av vapen som anskaffats enligt receptet ”om du vill fred, väpna dig för krig”. (Enligt samma logik väpnar sig gängen i Malmö).
   Världskriget blev den ”kreativa förstörelse”, som bekräftade en annan av nyliberalismens dogmer.

Kommunens miljöredovisning för år 2016 av Ulf Nymark

Lunds kommun gör numera varje år en tämligen fyllig miljöredovisning. Redovisningen är en uppföljning av hur kommunen ligger till med möjligheter att nå målen i ”Lunds kommuns program för ekologiskt hållbar utveckling 2014-2020”, den s k LundaEkoII. Programmet gäller inte bara kommunen som organisation utan hela kommunen som geografiskt område.
   Programmet är uppdelat i åtta prioriterade områden. Dessa åtta övergripande mål är sedan försedda med sammanlagt 42 delmål som är mer eller mindre konkreta.
   Så här ser en sammanfattning av hur bedömningen av möjligheterna att uppnå delmålen ut:
 • Kommer att klara målet: 16 st.
 • Osäkert om målet nås: 11 st.
 • Riskerar att ej klara målet: 13 st.
 • Går ej att bedöma 2 st.
   Jämfört med i fjol så är bedöms något fler delmål klaras, men å andra sidan är det också något fler som bedöms ligga i farozonen att inte nås.

Goda chanser att nå etappmål för växthusgasminskning
På plussidan i årets redovisning är att utsläppen av växthusgaser i kommun har minskat med 47 % jämfört med basåret 1990. (Siffran för växthusgasutsläppen gäller år 2014, vilket är det senaste året som statistiken i nuläget finns tillgänglig). Det innebär att etappmålet för år 2020 ligger klart inom räckhåll, dvs en minskning av utsläppen med 50 % jämfört med 1990. Men det finns en stor osäkerhetsfaktor: utsläppen från transporter. De har i stort sett inte minskat alls under 2000-talet, och det finns tecken som tyder på att biltrafiken åter ökar. Och tyvärr är fortfarande en övervägande majoritet av vägtrafikens motorfordon fossilbränsledrivna. Så också inom nybilsförsäljningen. Den riktigt stora utmaningen ligger förstås i kommunens långsiktiga klimatmål: att utsläppen ska ligga nära noll år 2050.
   Sämst ser måluppfyllelsemöjligheterna ut inom det prioriterade området ”Friskt vatten och frisk luft” där tre av de fem delmålen anges som att de riskerar att inte kunna nås, medan ytterligare av målet bedöms som osäkert.

Förslag på vassa åtgärder på gång
Har den rödgröna koalitionen mot bakgrund av att det inte ser så lovande ut med måluppfyllelse misslyckats? Det är det förstås för tidigt att säja. Många av LundaEko:s delmål har den bortre gränsen först år 2020 så det finns tid kvar. I sammanhanget kan också erinras om att LundaEkoII togs under förra mandatperioden då det precis som nu var borgerlig majoritet i fullmäktige.  Dåvarande oppositionen, dvs MP, S och V ville ha vassare program med tydliga beslut om åtgärder för hur målen skulle nås. Men det ville inte den borgerliga majoriteten. Därför är det glädjande att fullmäktige nu har beslutat att kommunstyrelsen ska lägga fram konkreta, vassa förslag på åtgärder. Sådan beräknas ligga klara för beslut i fullmäktige i höst.

NOT: Om LundaEkoII finns mer att läsa här:

Sagan om president Rumpa Del 3. Rumpamuren
av Mr. Hyde

President Rumpa var ursinnig. Han var världens mäktigaste man och kunde inte få sin vilja igenom. Hawaii!! Han skulle utesluta den förbannade ön ur unionen. Nu var det dags att lägga sig. Men han kunde inte somna.
 

 
När president Rumpa kände sig orolig brukade han tänka på Rumpamuren. Den skulle omsluta hela kontinenten, från Boston till Miami, från Miami till San Diego, från San Diego till Seattle och från Seattle till Boston. Hawaii låg utanför muren, och så skulle det förbli!
   Han började drömma. Stridsberedda bataljoner var utposterade längs muren, stridsflygplan patrullerade över den, miljontals bestyckade drönare detaljbevakade en tio mil bred öde landremsa innanför muren och flottan och marinsoldaterna bevakade kusterna längs Atlanten, Stilla havet och de stora sjöarna i nordöst.
   President Rumpa hade lärt sig mycket om säkerhet av sina vänner de israeliska experterna, bland annat att terroristerna i sin djävulska list ibland försökte ta sig in via tunnlar. Därför hade han installerat 100 000 seismografer som avslöjade minsta vibration och kunde utlösa väldiga explosioner som den som av misstag råkade utplåna Las Vegas 2022.
   I början hade president Rumpa trott att muren längs gränsen till Mexiko var den enda som behövdes, men snart hade han insett att hotet från Kanada var minst lika stort. Kanada släppte ju in ukrainare, kommunister, muslimer, buddister, koreaner och kineser, ja till och med svarta från det mörkaste Afrika.
   Rumpamuren var den yttersta men inte den enda muren. Innanför den fanns 666 murar i koncentriska cirklar. Den innersta omgav Pentagon, Vita huset och Capitolium.
   President Rumpa kontrollerade alla murarna på de väldiga skärmarna i sitt sovrum. Dessutom hade han tack vare cybersecurity-branschen insyn i alla byggnader, hem och sovrum i hela Störst Först. Ibland fördrev han tiden genom kolla rumpnissarnas sexvanor. Då svullnade hans röda näsa.
   Nu låg han där och sov i Vita Huset, innanför den innersta muren. Sängen knakade och gnällde när han vände sig. Han snarkade och då och då lyfte sig täcket då han avfyrade en dånande fis.
   Men något var i görningen. Han hörde något som lät som ett rytmiskt tramp och ljudet från sju väldiga basuner. Han hörde en sång, först som ett avlägset mummel och en fjärran åska, men sedan allt närmare, allt högre.
   Han tände skärmarna i rummet, en efter en, tills alla var tända. Och på skärmarna såg han hur murarna rasade, den ena efter den andra, i söder och i norr, och han såg en väldig folkmassa närma sig och främst gick de som var svarta och de sjöng och slog på sina trummor och stötte i sina basuner och snart hörde han orden:
   Joshua fit the battle of Jericho, Jericho, Jericho AND THE WALLS COME TUMBLING DOWN!
   Och han hörde en röst som talade: ”Då hävde folket upp ett stridsrop, och man stötte i basunerna. Ja, när folket hörde basunljudet, hävde de upp ett stort stridsrop. Då föll murarna på stället, och folket drog över dem in i staden. Och de gav till spillo allt som fanns i staden.”
   Detta hände fyra år efter att Rumpa installerats som president.

PS. I femton år hade Nederländernas hårfagre rumpnisse Stjärt med utsträckta armar och vinnande leenden upprepat sitt evangelium: ”Släng ut muslimerna! Lås moskéerna! Förbjud Koranen!”  Det hade gjort honom mäkta populär. Han hoppades på en jordskredsseger i valet. Men det blev inte så. I tv-intervjun dolde han sin besvikelse bakom ett strålande leende. Rumpnissan Marine i Frankrike och rumpnissarna Frauke i Tyskland och Jimmy i Blekinge hade väntat spänt på valresultatet. Nu slog de av sina tv-apparater. ”Till på köpet gick det jävla vänsterpartiet fram”, muttrade Jimmy.

Dagens Twitterfynd

Monarki utan mening? av Mats Olsson

Republik!
Om demokratin, kungahuset och vårt framtida statskick
.
Bengt Hall, 2017 på förlaget Fri tanke.
Med detta verk vill Bengt Hall skapa en översiktlig handbok för republikaner. Monarkins historia sammanfattas i några kapitel, de viktigaste argumenten för dess avskaffande gås igenom och principerna för en ny och republikansk konstitution redovisas i enlighet med det författningsförslag som Mats Einarsson (V) och Jesper Svensson (L) publicerade 2012 på Republikanska föreningens uppdrag. 
   Som pamflett för ett demokratiskt statsskick fungerar boken utmärkt. Speciellt starka är de delar som behandlar blodsmystiken kring kungligheterna, apanage och förmögenheter, symbiosen mellan massmedia och kungafamiljen och myten om kungen som dörröppnare för exportföretagen. Också rojalisternas ståndpunkter redovisas och deras argument skärskådas. Bengt är kunnig och påläst inom ämnet, boken är lättläst och för det mesta riktigt njutbar.
På flera ställen refereras Vilhelm Mobergs mäktiga inlägg från 1955 Därför är jag republikan. Ja, det har hela tiden funnits vältaliga företrädare för ett republikanskt styrelseskick och deras argument har varit överväldigande. Omvänt har de bekännande förespråkarna för monarki varit få och de har oftast undvikit den öppna debatt de vet att de inte kunnat vinna. Men ändå har kungahuset aldrig varit riktigt hotad.

Varför finns kungahuset fortfarande kvar?
Varför har då de republikanska strävandena i Sverige aldrig vuxit sig starka, varför finns egentligen kungahuset kvar in mot 2020-talet? Här blir Bengt trots allt svaret skyldig. Visserligen ägnar han ett kapitel åt frågan men han kommer inte längre än till popularitetsargumentet, till förevändningen att så länge folkopinionen är positiv till monarkin, om än på ett ytligt plan, vill inte politikerna väcka frågan om dess avskaffande. Visst kan det vara så – men varför är det i så fall så?
   De flesta nu existerande monarkier i Europa förenas i avsaknaden av våldsamma samhällsomvälvningar under 1900-talet – de skandinaviska länderna, England, Belgien och Nederländerna. Spanien är undantaget, som var republik i över 40 år, men där den av falangisterna återinförda monarkin efter Francos död fick en sorts folklig legitimitet när den nyinsatte monarken vände sig emot dem som installerat honom och försvarade demokratin under 1970-talets andra hälft.
   Någon sådan legitimitet på egna meriter har Bernadotterna aldrig uppnått eller gjort sig förtjänta av. I Sverige kan monarkins livskraft istället förklaras med samma historiska paradox som förklarar den jordägande adelns ohotade ställning: De självägande böndernas unika politiska styrka i kombination med att deras ekonomiska intressen under 1800-talet alltmer kom att sammanflätas med de gamla feodala eliternas. Så har böndernas organisationer motsatt sig varje försök till jordreform; så samlades 30 000 bönder i Stockholm 1914 och gav Gustav V förevändning att genomföra Sveriges senaste statskupp; så kom socialdemokratin efter samarbetet med bondeförbundet på 1930-talet att skrinlägga planerna på att röra såväl monarkin som den godsägande adeln.
   Vad med den övriga borgerligheten då, varför har inte den gått till storms mot den feodala kvarleva som monarkin är? Här framstår en svaghet i Bengts sympatiska och förnuftsmässiga argumentation. Monarkin framställs som meningslös och improduktiv för alla. Det finns dock ett klassperspektiv på monarkins försvar som Bengt undviker att fördjupa sig i. Som själva urtypen för en samhällsbevarande institution har kungahuset ett självklart värde för den som vill bevara klassamhället och för samhällsbevarande partier. Dessutom behöver man inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att drabbas av tanken att ett ständigt pågående och rejält tilltaget fördummande skådespel för folket, med nationella och konservativa undertoner, är ett sätt att hålla undersåtarnas tankar i styr.

När kommer republiken?
Kommer monarkin att bestå? Bengt tecknar i ett av bokens sista kapitel ett hoppfullt scenario som med start 2018 leder fram till dess avskaffande inom en tioårsperiod. Utlösande faktorer antas vara ett par nya kungliga skandaler och straffimmuna fortkörningar. Men detta är för billigt, monarkin är allt för värdefull för att klassamhällets politiska företrädare ska överge den så lättvindigt. Dessutom är chanserna att vi ska få uppleva nya saftiga skandaler med den nuvarande regenten i avtagande. Efter fyllda 70 brukar ett visst lugn infinna sig även i blåblodiga goddagspiltars livsföring.
   Så tyvärr kan jag inte dela Bengts optimism, det ser ut som att monarkin kommer att överleva minst en generation till. Visserligen har den nuvarande kungen, liksom tre av de senaste fyra före honom, hunnit bygga upp ett genuint dåligt personligt rykte. Det hade kanske varit opinionsmässigt smärtsamt för etablissemanget att behöva kröna ännu en manlig Bernadotte när den nuvarande slutar. Men de räddas denna gång av den kvinnliga tronföljden och av det faktum att kronprinsessan i allmänhetens ögon inte förknippas med sin fars skandaler och taffliga framträdanden.

 
Nej, ingen monarki i Europa har väl någonsin avskaffats som en följd av kungligheternas personliga tillkortakommanden, eller för den delen av att borgerligheten plötsligt låtit sig övertygas av demokrati- och förnuftsargument. Monarkernas fall har istället varit en del av, eller en följd av, större sociala och progressiva omvälvningar, där klassamhälle och orättvisor ifrågasatts i grunden.

66 år i skolan 46. 1997-2006:1. Militärkupp i Eritrea
av Den Gamle

Att lämna Heleneholm i mitten av juni gick lätt. Alla hade ju sommarlov. För Karin och mig innebar det alltid att resa hem, det vill säga till Älghult.
   Där var alltid mycket att göra. Bolet hörde till Kvartebo som nu brukades av Gösta och Kerstin. Jag hjälpte till med stängsel, slåtter, ved med mera. I Bolet hade vi barn och barnbarn boende. De måste äta och cykla och ro ut på sjön och bada och fiska och sparka boll eller spela badminton. Under tjugo år hade vi hund att promenera med i skogen. Vi hade släktingar och många vänner. Det hände oväntade saker. Folk ramlade från stegar, snubblade på stenar, högg sig i benet eller blev bitna av huggormar. Och det var smultron och kantareller och vinbär och hallon och jordgubbar och blåbär och framåt sommarlovets slut lingon och äpplen. På hösten kom saknaden efter Heleneholm.
   Under 1997 och fram till sommaren 1998 upptogs min tid av solidaritetsarbetet som kulminerade med bildandet av vänskapsföreningen Sverige-Eritrea och de resor och möten det medförde. Samtidigt hade jag regelbundet möten med utbildningsnämnden, partiets kommunalpolitiker, Internationella utskottets verksamhet och allt oftare Klostergårdens byalag, vars grundare Göte Bergström började bli sjuk.

Krigsutbrottet 1998 ledde till en sorts förlamning. Jo, vi arbetade ryckvis hårt. Samlade in böcker från universitetsbiblioteket och skickade dem till universitetet i Asmara till exempel. Det var svårt att nå fram till medierna. Befrielsekampen och utvecklingen i det befriade Eritrea hade väckt intresse, men det nya kriget engagerade inte.
   Jag började översätta åt Daidalos. Nisse Sjödén och hans kamrater hade startat förlaget med små stencilerade häften i Lund. Nu hade de en bred utgivning av samhällsvetenskaplig och filosofisk litteratur. Jag översatte bland annat marxisten Samir Amins Kapitalism i globaliseringens tid.
   Min viktigaste översättning var Den mörka kontinenten av Mark Mazouver. Den handlar om Europas 1900-tal och ingick ett par år i universitetets kurser i historia. Rekommenderas. Det är en ganska lång text och översättningen höll mig sysselsatt en hel termin.

Eritreas utrikesminister Haile Woldensae besökte Sverige vintern 1999 för att be den svenska regeringen om stöd. Kriget var nu ett blodigt ställningskrig längs gränsen.  De etiopiska resurserna var tio gånger större än de eritreanska men Eritrea hade fördelen av korta försörjningslinjer och bättre stridsmoral än de utkommenderade etiopiska soldaterna.
   Haile Woldensae genomförde ett par massmöten med den eritreanska diasporan i Sverige. Alla hade familj och släkt i Eritrea.
   Jag mötte utrikesminister Haile Woldensae efter ett möte i Norra Latin i Stockholm. Vinternatten var kall och mörkret svart.  Han var en lång, ganska tung person. Jag hade haft Petros Salomon, en av hans föregångare på posten, som gäst i Lund under fredskonferensen 1988. Han var mycket bekymrad, men nöjd med sitt möte med regeringen och stolt över uppslutningen från den eritreanska diasporan. Han befann sig på en rundresa till flera andra europeiska regeringar för att samla stöd. Hans hälsa var inte god, han led av diabetes och var trött.
   Kriget slutade oavgjort år 2000. En internationell gränskommission tillsattes. Båda parter förband sig att acceptera dess utslag, men det slutade med att Etiopien vägrade. Någon riktig fred blev aldrig sluten. Eritrea var djupt skadat. Förlusterna i människoliv var stora. Kriget hade tömt landet på alla resurser. Samhället hade militariserats. Det fanns en djupt känd oro för nya angrepp.

I oktober 2000 möttes eritreanska ledare i Berlin och utformade det så kallade Berlinmanifestet, i vilket de uttryckte oro för att den demokratiska utvecklingen i Eritrea hade avstannat.
   I början av 2001 publicerade 15 ledande eritreaner ett öppet brev där de krävde att landets demokratiska författning skulle antas och tillämpas. Det trycktes i eritreansk press, bland annat av journalisten Dawit . De kom att kallas De femtons grupp. I den ingick några av EPLF:s grundare, några veteraner från kriget och flera tidigare ministrar, också de båda tidigare utrikesministrarna Haile Woldensae och Petros Salomon; liksom Eritreas stockholmsambassadör Adhanom.
   Så kom den 11 september 2001. USA:s president George Bush förklarade ”War on Terror” och avkrävde alla nationer ett ställningstagande för kriget. Alla som inte var för var mot. President Isaias Afeworki såg sin chans. Han slog till den 19 september. Elva av brevets undertecknare arresterades. Tre klarade sig undan eftersom de var utomlands. En av dem var ambassadör Adhanom. En gjorde avbön. Alla de fängslade är nu antingen döda eller befinner sig fortfarande i hemliga fängelser.
   President Isaias ställde upp bakom USA:s ”War on Terror”. Fram till 2006 var han en trogen allierad. Eritreas regering utvisade de internationella biståndsorganisationerna, men Eritreagruppernas pågående projekt måste slutföras och redovisas. Elsa fortsatte att resa till Eritrea. Under ett av sina besök såg hon en skymt av Dawit Isaac, den svenske medborgare som fängslats vid kuppen den 19 september. Snart kom ett växande antal unga eritreanska flyktingar till Sverige. Deras perspektiv var ett helt annat än de gamla befrielsekämparnas.

2017-03-09

Jag var på… av Karin S

Jag var på lasarettet
med min onda rygg.
Avdelningen var ett
stilla ställe.
En sjuksköterska
omslöt mig med
sitt lugn som en
mamma sitt barn.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
11 mars kl 17
Bo Riborg, kontrabas, gitarr och sång
Carl-Henrik Olsson, Piano

Doc Lounge Lund & Utrikespolitiska föreningen presents: Before the Flood


 
Join in this night of sustainability with Lunds most interesting environment fighters (and Leo DiCaprio)
If you could know the truth about the threat of climate change — would you want to know?
Before the Flood, presented by National Geographic, features Leonardo DiCaprio on a journey as a United Nations Messenger of Peace, traveling to five continents and the Arctic to witness climate change firsthand. He goes on expeditions with scientists uncovering the reality of climate change and meets with political leaders fighting against inaction. He also discovers a calculated disinformation campaign orchestrated by powerful special interests working to confuse the public about the urgency of the growing climate crisis. With unprecedented access to thought leaders around the world, DiCaprio searches for hope in a rising tide of catastrophic news.
A documentary by National Geographic
Tue, 2017-03-14 19:00
Mejeriet, Lund
Standard ticket 80 kr. Sudent/senior (pensionär) 60 kr - free entrance for all members of UPF

Tänkbart: Höghastighetståg i Brunnshög
av Gunnar Stensson

Höghastighetståget saktar nästan ljudlöst in och stannar i Lund. Den nya stationen ligger i norra Brunnshög där Utmarksvägen utmynnar i Odarslövsvägen. Trafiken är gles på E22. Pylonerna som bär upp spåren lyser vita. Under spåren dammar stubbåkrarna i septembersolen. En traktor kryper långsamt över ett fält.
   Passagerarna strömmar ut. Många ska direkt till ESS, Science Village och Max IV. Andra skyndar mot de höga kontorsbyggnaderna i Västra Brunnshög.
   Många är turister. Det är ju ännu sommar. De tar de långa spårvagnarna som snabbt via Sölvegatan och Sankt Laurentiigatan rullar ner till Lunds berömda Gamla stad med dess restauranger och souvenirbutiker. De ska besöka Lunds medeltidskvarter med domkyrkan, Lundagård, Kungshuset, universitetet och de labyrintiskt slingrande gatorna med de låga gamla husen som ser ut att vara bebodda av tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå.
   De flesta stiger av vid Clemenstorget med dess pampiga 1800-tals hus och gröna plataner. De passerar den ståtliga stationsbyggnaden från 1858. Vilken kontrast jämfört med Brunnshög! Det är som att stiga in i kulisslandskapet till en gammal film, Ingmar Bergmans Smultronstället kanske, eller någon ännu äldre Edvard Perssonfilm. Och vilka gatunamn: St Petri kyrkogata, Bytaregatan, Stora Fiskaregatan, Kattesund, Lilla Tvärgatan.
   Uppe i Brunnshög susar ett nytt tåg in. Det är Madridexpressen. Snart myllrar folk från Europas alla länder mot utgångarna. Ett sorl av spanska, franska, engelska, holländska och danska ord och fraser fyller de solbelysta gångarna. Många är studenter på väg till universitetsinstitutionerna. Höstterminen började ju för två veckor sedan.

Sagan om president Rumpa Del 2. Rumpatornet
av Mr. Hyde

När president Rumpa skulle somna brukade han tänka på Rumpatornet. Det räckte ända upp till himlen. Jag och gud, drömde Rumpa. Gud och jag.


Då hände det. Rumpatornet rasade. Som World Trade Center. Och Allah visade sig bland molnen. President Rumpa vaknade. Hela hans kropp skakade.”Muslimska brödraskapet” tänkte han. ”Jag måste terrorstämpla Muslimska brödraskapet!”
   President Rumpa ringde upp rumpnissen Sisi i Egypten som redan för länge sedan hade terrorstämplat Muslimska brödraskapet.
   ”Jag är alldeles blöt”, sa Sisi. ”Det är jobbigt att skendränka folk. Dom sprattlar så förbannat”.
   Sedan ringde president Rumpa upp MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Där styrde rumpnissen Magnus.
   Magnus brukade minst en gång i veckan framträda i televisionen och varna blekingarna för terrorister. Alla visste att han menade muslimska terrorister. Magnus såg sammanbiten ut när han framträdde. Som om han hade diarré och knappt kunde hålla sig.
   ”Du måste genast terrorstämpla Muslimska brödraskapet!” befallde president Rumpa. ”Annars rasar Rumpatornet.”
   ”Ska ske!”. Rumpnissen Magnus for upp i enskild ställning. Så där rakt på sak brukade han inte vara i MSB:s kommunikéer. Men det var väl dags nu.
   Magnus skickade genast ut en rapport från MSB: ”Muslimska brödraskapet styr i hemlighet svenska organisationer som vill spränga riksdagshuset och regeringsbyggnaderna”, stod det i rapporten.
   Den nämnde inte hotet mot Rumpatornet för om det blev känt kunde det påverka världsfreden.
   Men Magnus erinrade sig en episod från sin barndom. Hemma på gården hade de ett utedass som stod som ett torn mellan lagården och potatiskällaren. En dag skulle hans pappa avliva en katt som åt kycklingar. Han band en dynamitgubbe i svansen på katten och tände stubinen. Katten gömde sig på utedasset. När dynamiten exploderade flög dasset i luften. Sedan skaffade de innedass.

Rumpnissen Jimmy i Karlstad välkomnade rapporten från MSB.  Han befallde Johan i Trelleborg att organisera en demonstration. Hundratals rumpnissar och rumpnissor ställde upp. En av dem hette Inger och hon blev citerad i Sydsvenskan: ”Regeringen ljuger oss rakt upp i ansiktet. Lille Morgan säger att invandrare inte begår några brott”.
   Några gammaldags nassar vädrade morgonluft.
   Men motståndsrörelsen mot rumpnissarna har börjat formera sig. 20 forskare trotsade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. ”Undermålig forskning i svensk myndighetsrapport”, fastslog de. ”Slutsatserna är svepande och utan grund”, tillade Jan från Klostergården.

PS. Rumpnissarna i Hässleholm har försvagats sedan SD-politikern Ulf spridit rasistiska budskap på sociala medier. Svarta damen tiger.
PPS. Den närmaste veckan handlar kanske sagan om rumpnissen Stjärt (namnet stavas Geert på holländska). Ska han vinna valet i Nederländerna?

Är Donald Trump farlig? av Gunnar Stensson

Donald Trump fyller media, även Veckobladet. Han är den perfekta syndabocken. Alla kan stämma in i den globala kören av fördömanden.
   Men är han verkligen så farlig? Är han inte bara en ståuppare som roar genom att chockera? Snart går han över gränsen och åker ut. Kanske.

George Bush var farlig. Terrorattacken mot World Trade Center gav honom obegränsad makt. Formeln ”krig mot terror” öppnade för obegränsad aggression.
   Mot vem skulle han rikta hämnden? Mot saudierna? Usama Bin Laden kom från en ledande saudisk klan och hade många anhängare i Saudiarabien.
   Nej, ett angrepp mot Saudiarabien var otänkbart av politiska och framför allt ekonomiska skäl.

Hämnden skulle riktas mot Afghanistan, förstås. Landet var försvagat efter ett decenniums krig mot Sovjetunionen och tio år av politisk splittring.
   George Bush krävde att Usama bin Laden skulle utlämnas. Mulla Omar varken kunde eller ville hörsamma kravet. Sedan var det bara att anfalla.
   Den hypermoderna amerikanska armén skar genom Afghanistan som en het kniv genom smör. Snart var Kabul ”befriat”.
   Formeln ”Den som inte är med oss är mot oss” tvingade alla länder att bekänna färg. Nästan inget land ville vara emot USA.

Sverige slöt naturligtvis upp. Göran Persson uttalade sig med retorisk kraft. Den svenska Afghanistaninsatsen inleddes. Den kom att bli Sveriges längsta krig: 16 år.
   Vi vet nu att den svenska insatsen som kostade 18 miljarder helt förfelade sitt mål. Mot slutet blev den svenska bataljonen bara en del av amerikansk krigföring.

Vad som inte uppmärksammades var att formeln ”Den som inte är med oss är mot oss” gav ett antal krigsförbrytare och auktoritära regimer chansen att komma in i värmen.
   I Eritrea passade till exempel Isaias Afeworki på att beskylla sina politiska motståndare för att vara terrorister. Sedan anslöt han sig till kriget mot terror och fängslade eller dödade dem. Han blev mottagen med öppna armar.

Två år senare försökte George Bush upprepa succén. Den här gången anklagade han Saddam Hussein för att framställa massförstörelsevapen.  Storbritanniens Blair instämde. Än en gång skulle USA ställa sig i spetsen för världen. Mot terror och massförstörelsevapen.
   Men anklagelsen var en lögn, en förödande alternativ sanning.
   Den amerikanska armén var lika segerrik i Irak som i Afghanistan. Åter marscherade den raka vägen in i en huvudstad, denna gång Bagdad.

Kriget fortsatte och fortsatte. Kostnaderna ledde till finanskrisen 2008 som drabbade alla länder och ruinerade USA.
   Kriget provocerade fram IS som var en farligare fiende än terrorgruppen Al Qaida. Så sent som igår stormade IS ett militärsjukhus i Kabul och dödade 30 patienter.
   Kriget kom att drabba miljontals människor från Libyen till Syrien och ledde till massflykten till Europa 2014, 2015 och 2016.
   Främlingsfientliga partier växte upp som giftiga svampar i Europas länder.

66 år i skolan 45. 1985-97:12. av Den Gamle

1997 fick Karin Lunds stads kulturpris för verksamheten i Sankt Lars och för alla de pjäser, monologer och kabaréer som hon och hennes kamrater framfört under snart två decennier bland annat i samband med kulturnatten i Lund.
   Själv beslöt jag att pensionera mig ett år i förtid för att kunna engagera mig på heltid i solidaritetsarbetet för Eritrea. Heleneholmsepoken upphörde plötsligt.

I september 1997 deltog jag i en konferens om minor och minröjning i riksdagshuset. Minor skadade många barn i Eritrea åren efter befrielsen. Ambassadör Adhanom kallade mig och Donald Boström till ett möte för att tala om solidaritetsarbetets framtid. Han ville att ett vänskapsförbund Sverige-Eritrea skulle bildas. Det skulle ha fasta lokaler i Asmara och Stockholm och främja kulturutbyte och även handel mellan de två nationerna. Jag åtog mig att åstadkomma förslag till stadgar och förbereda bildandet av en styrelse.
   Jag fick några lediga timmar innan tåget till Lund skulle gå. Den gamle moderaten Gösta Bohman hade avlidit och skulle jordfästas i Engelbrektskyrkan på eftermiddagen. Det var en solig sensommardag och jag flanerade bortåt Drottninggatan och sedan nedåt Engelbrektskyrkan. Mycket folk var samlat. Till min överraskning kom Lars Werner stegande. Han var större än jag mindes honom. Vi hälsade kort på varandra. Sedan gick han in i kyrkan.
   Arbetet med den nya organisationen kom att ta mycket tid under hösten. Däremot blev det överraskande lätt att bilda den. Något hundratal personer, mest eritreaner men också en del kända svenskar, deltog i mötet i Stockholm.  Alla våra förslag röstades igenom med ett minimum av debatt. Jag valdes till det nya vänskapsförbundets ordförande.

Elsa Grips och Bertil Egerös hem var sedan något år och för lång tid framåt Eritreagruppernas högkvarter. Vi hade ju ett överväldigande biståndsprojekt att genomföra: sju högstadieskolor, en blindskola och en verkstad för teknisk utbildning skulle rustas upp och byggas ut. Elsa utförde nästan allt arbete, reste upprepade gånger till Eritrea, hade kontakt med centrala administratörer, rektorer, arkitekter och byggmästare. Dessutom fanns flera andra projekt. Yemane Kidane kämpade för att en damm skulle anläggas i hans hemby för att garantera vattenförsörjningen.  Allt arbete utfördes ideellt. Elsa och Bertil hade antagligen stora kostnader.
   Tanken hade varit att lägga ner Eritreagrupperna och låta det nya vänskapsförbundet överta verksamheten, men det visade sig svårt. Eritreagrupperna var den organisation som inför Sida skulle redovisa biståndsmiljonernas användning.
   Jag var nu formellt ordförande i båda organisationerna. Eritreagruppernas styrelse var spridd över Sverige. De flesta mötena genomfördes i Stockholm men vi försökte sprida dem. 1997-98 hade vi styrelsemöten också i Göteborg, Uppsala och Örebro.

Försommaren 1998 kom katastrofen. Jag befann mig i Örebro och gick på lövrika alléer förbi slottet på väg mot den skola som vi disponerade för mötet.
   Vi var inte särskilt många, högst ett tjugotal. Sommarsolen gjorde klassrummet stekande hett. Plötsligt kom ett par unga eritreaner rusande genom skolkorridoren.
   Dom bombar Asmara! Etiopierna bombar Asmaras flygfält! Ungefär det var vad de ropade. Vi följde efter dem till ett annat rum där det stod en tv. I rutan syntes gång på gång flygfältet, ett plan som flimrade förbi och en explosion. Det är så jag minns det. Jag kunde inte ta in det när det hände. Vi pratade lite och satte på en nyhetssändning i Sveriges radio, men där nämndes ingenting. Vi avkortade mötet.
   Själv skulle jag resa till Göteborg, dels för ett möte med Göteborgs Eritreagrupp och dels för att träffa min dotter Johanna som skulle gå en sommarkurs där. Jag minns en känsla av tomhet och tyngdlöshet. På kort tid alla mitt livs förutsättningar förändrats.
   De omedelbara politiska konsekvenserna fick jag snart klart för mig. Etiopien hade bombat Asmaras flygplats utan att vålla nämnvärd skada. Eritrea hade någon timma senare bombat en liten stad i Tigray-provinsen. Länderna befann sig i krig.
   Vad betydde det för biståndsprojekten? För de cirka tolvtusen eritreaner som levde i Sverige? För dem som återvänt för att bidra i återuppbyggnadsarbetet. För Philip Gottlieb och hans familj?  Han arbetade som gynekolog i Asmara.
   Jag avgick som ordförande i vänskapsförbundet vid ett möte i Uppsala. Arbetet koncentrerades till Eritreagrupperna. Ett blodigt skyttegravskrig utbröt vid gränsen mellan Eritrea och Etiopien. Vi måste återgå till opinionsbildningen. Men den måste bygga på analys och fakta. Propagandakriget rasade i medierna. Donald Boström reste för att rapportera från striderna. Jag saknade Eritrea-nytt.

2017-03-02

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
4 mars kl 17
Martina Björk, sång, piano och orgel

Café på Allhelgonagården i Lund

Måndag 6 mars anordnar IKT – Institutet för Kontextuell Teologi - Café på Allhelgonagården i Lund, klockan 19-21.
   Vi börjar med en halvtimmes fika (20:-) och därefter utbryter samtalet. Vi har inget bestämt tema, men vårt årsmöte häromdagen beslutade att vi ska försöka samtala utifrån Befriande Bibel på caféerna. Så kanske kommer vi på måndag att utgå inte enbart från det som deltagarna aktualiserar utan också från de ställen i Bibeln där vi hittar intressanta saker om främlingen, den andre. VÄLKOMMEN oavsett vem du är

8 mars - internationella kvinnodagen


 
På internationella kvinnodagen samlas vi under parollen “Feminism är bra för alla”.
   Vi är en rad ideella organisationer som vill uppmärksamma att kampen för jämställdhet fortsätter!
   Vi har under den senaste tiden påmints gång på gång om att inga framsteg kan tas för givna när det gäller rättigheter som aborträtten och kriminalisering av våld mot kvinnor. Vi har sett motgångar både internationellt och i Sverige. Samtidigt har vi också fått se att många samlas för att göra motstånd och kämpa för förändring. Vi har fått se styrkan i gemenskap och uppmanar nu alla att delta på 8 mars demonstration i Lund och göra sin röst hörd! Feminism är bra för alla!
   15.30 Samling på Stortorget
   16.00 Gemensamt demonstration
            Återsamling på Stortorget för tal och musik
   17.15 Avslutning
   17.30-19.00 Panelsamtal om jämställdhet på stadsbiblioteket, arrangeras av Zonta.
Arrangörer: Kvinnojouren Lund, Tjejjouren i Lund, Zonta, Noomi, Tillsammans för Lund, Soroptimisterna, Svalorna Indien Bangladesh, Svenska Kvinnors Vänsterförbund och Freethem.
Läs mer på facebook »
 

 
För andra året i rad uppmärksammar nu Mejeriet den internationella kvinnodagen med en helkväll full av kultur som bekräftar och utmanar. Systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf kommer tillsammans med kollegan Thom Gisslén till Lund för att prata om humorn i det politiska allvaret och allvaret i att bajsa på sig på Afrikas högsta punkt. Hedda Vitestam kommer med sin fotoutställning ”Tuttar som tuttar” - en utställning med målet att avdramatisera av kroppen genom att framhäva det naturliga på ett icke sexuellt sätt. Det blir också Mejeriet-premiär för stickningsbio på Södran, en feministisk marknad, workshop i dansformen Vogue Femme med Anneleen de Cuyper, livemusik och mycket annat.
8 mars kl. 18:00 – 23:00
Läs mer på facebook »

Orättvisa löneskillnader permanentas

Genom utformandet av lärarlönelyftet så bygger man in osakliga löneskillnader i lönestrukturen och splittrar lärarkollektivet.
Mats Olsson, V, i Lunds kommunstyrelse.

Här har jag länge legat av Karin S

Här har jag länge legat
i fosterställning.
Vem orkar föda fram mig
innan det är för sent?
Min tvillingsyster går före
stödd på sin rollator.
Hon har nyss avslutat
en mattväv.

Insamling till böter

Ingen susning i säven av Lucifer

I söndags var det dags för Per T Ohlsson, Sydsvenskans stjärnskribent att under rubriken ”Utredning utan en susning” ge sitt bidrag till Svenskt Näringslivs och de borgerligas kampanj för fortsatta vinster i välfärden. Vi citerar:
   Med all respekt för det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet och hans fenomenala insatser för Malmö – som välfärdsutredare har Ilmar Reepalu inte haft en susning. Slutsatsen kan bara bli att Ilmar Reepalu inte har haft en susning om de rättsliga följderna av sina förslag. Reepalu har således inte haft en susning om de ekonomiska konsekvenserna av de förslag han har presenterat. Reepalu har inte haft en susning om den vetenskapliga bräckligheten i utredningens resonemang. Som välfärdsutredare har Ilmar Reepalu inte haft en susning.
   Så vitt man kan förstå anser Per T Ohlsson att Reepalu inte har haft en susning. Som gammal uppsatsläsare kan jag meddela att när man ser ett värdeomdöme upprepas så många gånger utan att några argument tillföres så misstänker man att författaren har problem med sin text.

Varför inte införa gratis kollektivtrafik?
av Marie-Louise Steiner

På bussar, spårvagnar, pendeltåg ska alla kunna åka utan betalning i framtiden. Inga biljetter, månadskort, klippkort, jojokort. Inga konduktörer, kontrollanter, spärrvakter, böter. Låt hela det konstruerade betalsystemet gå i graven!
   Tanken dök upp häromdagen när jag tog pendeln mellan Lund och Malmö. Nu är priset på denna tio (10) minuters resa höjt till 48:-. Enkel tur!  Priset på resan har ökad med mer än 50 % på några år.
   Samtidigt som kollektivtrafikens taxor hela tiden höjs beslutar Lunds kommun att bygga ytterligare en motortrafikled in mot stan till en kostnad av många hundra miljoner kronor (jo jag vet staten betalar en del). Orsak: bilismen ökar och man vill motverka trafikstockningar, sägs det. Med en sådan tankevolt ställs bilism mot kollektivtrafik; bilen ses som prio nummer ett medan kollektivtrafiken bedöms som ett nödvändigt ont. Tänk tvärtom!
   Regeringen säger sig vilja/måste minska utsläppen från trafiken med 70 procent till år 2030. På tretton år ska hela vårt transportsystem ställas om… Är det då inte dags att helt omvärdera synen på kollektivtrafiken? Varför betrakta den som tärande istället för en ekologisk/ekonomisk möjlighet?
   Gratis kollektivtrafik borde ses som en nödvändighet, en möjlighet inför framtiden.
   Lördag den 4 mars är det för övrigt utsedd till Nolltaxedagen.

Vad var det vi sa av Sten H.


 
Utredningen om Sveriges engagemang i Afghanistan publicerades under torsdagen. Det blev en förödande kritik av den svenska politiken. Det är hedrande för svensk politik att en sådan uppgörelse nu har skett.
   Under de första åren efter 2002 var enigheten total i Sveriges riksdag. Det var svårt för att inte säga omöjligt att ställa sig vid sidan efter angreppet på World Trade Center. Men i takt med USA:s krigföring vaknade en opinion mot den och ett motstånd mot att Sverige skulle sända militär trupp till Afghanistan. Vänsterpartiet har efter hand tagit avstånd från den svenska truppinsatsen men har ställt upp för den civila hjälpen. Sedan länge har vi motsatt oss ett svenskt deltagande i de militära insatserna i fjäskandet för USA.
   Vänsterpartiet vacklade under hysterin mot Libyen där västmakterna i demokratins namn slog sönder ett samhälle. Vi gick aldrig så långt att vi ställde upp för svenskt attackflyg i Libyen, men jag minns inte att vi aktivt motsatte oss de JAS-plan som deltog genom att göra spaningsarbetet inför Natos bombningar. Det borde vi ha gjort. Vi vet nu alla resultatet av bombkriget: ett kaotiskt tillstånd i landet.
   För några år sedan bestämde riksdagen att den svenska värnplikten skulle läggas ner. V motsatte sig detta. Nu meddelas att värnplikten ska återupptas från 1 juli.
   Jag vill med detta ha sagt att Vänsterpartiet, det parti som haft minst möjligheter att påverka svensk säkerhetspolitik har intagit i huvudsak kloka och välavvägda hållningar i dessa frågor. Vi emotser nu bara ett erkännande för detta från övriga partier.

Sverige idag

Näringslivskorporativism
Sverige är det enda landet i världen där det är tillåtet att skattemedel som avsätts för skolan går till bolag i skolsektorn som sedan gör besparingar på lärarlöner och läromedel för att skapa vinster för aktieägare och för att konkurrera ut idéburna skolor som prioriterar kvalitet...
   Det är ett slags korporativism som är absolut livsfarlig för demokratin: låt oss kalla den näringslivskorporativismen...
Frågan om vinster i välfärden har blottlagt en stor brist i vår demokrati. Den bidrar inte bara till att skolan försämras ytterligare. Den har lett till att de som på sin ålders höst skulle få trygghet via sjukvård och äldreomsorg, får se sina skattemedel betalas ut som vinst till aktieägare. Trots det är det tydligt att det finns politiskt handlingsutrymme som väljarna vill se omsättas i tydliga politiska förslag – i motsats till den linje som upprätthålls av S, MP, M, L, KD och SD. Det enda parti som är starkt emot vinster är Vänsterpartiet.
Sten Widman, professor i statskunskap, Uppsala universitet. DN debatt 28/2

Varför tar ensamkommande afghanska barn livet av sig?
Många tillhör folkgruppen hazarerna och har tvingats växa upp som flyktingar i Iran eller Pakistan. De har tagit sig hit ensamma, i hopp om rätt till skola, trygghet och utbildning.
   När den hårda lagen om tillfälliga uppehållstillstånd antogs gjordes först ett undantag för dem som kommit hit före den 24 november 2015.
   2016 Migrationsverkets beslut att de 16-åriga ensamma flyktingbarnen skulle utvisas när de fyllt 18. Det ledde till depressioner och självmordsförsök.
   Vi står inför ett val. Fortsätter utvisningarna kan man förvänta sig fler självmord bland ensamkommande afghanska barn.
   Får de stanna, de flesta talar svenska, ger vi dem chansen till trygghet och utbildning
   Vilketdera väljer vi?
Referat av artikel av Viktor Banke. DN 28/2

Framgafflat – om cykel och trafik: Om vägslitagageavgift och dystra siffror för nybilsförsäljningen av Ulf Nymark

I Sydsvenskans rapportering kring regeringens hantering av utredningen om vägslitageavgift framställs det som att regeringen stoppar det hela i malpåse genom en ny utredning. Enligt vanligtvis välunderrättade källor nära regeringen är det inte alls så. Den utredning som lagts fram är ofullständig, för att inte säja undermålig. Efter att ha fått fram bättre beslutsunderlag kommer regeringen att gå vidare med ett förslag om vägslitageavgiften.

Systemfel i den s k gång- och cykeltrafiken
I Sverige och så också i Lund finns en grov miss, ett systemfel, när det gäller skyltning av det som kallas gång- och cykelvägar. Om en cykelbana inte är skyltad med enkelriktadskylt är det tillåtet att ci båda riktningarna på denna cykelbana Alltså även om det inte uttryckligen anges att det är tillåtet. En cyklist kan alltså cykla på en gångbana på vänster sida av gatan. Då färdas cyklisten i motsatt riktning mot den cykeltrafik som trampar på i den riktning som är påbjuden. Fast kommer en cyklist på fel sida av gatan finns vid cykelbanans respektive gångbanans början i de flesta fall ingen skyltning om att det är en gång- och cykelbana. Det innebär att det inte finns någon vägledning eller påbud över var någonstans gångtrafiken ska färdas och var cyklisterna ska färdas på den delade gång- och cykelbanan. En vit linje eller skilda markbeläggningar mellan den del som är gång- och den del som är cykeltrafik säjer ju ingenting. I synnerhet inte för alla utländska besökare vi har i Lund. Inte heller finns det som regel någon skyltning om var gångbanan finns när om en kommer gående mot trafiken på en för cyklister enkelriktad gång- och cykelbana. När ingen skyltning finns kan det ju heller inte vara olagligt att gå på cykelbanan eller cykla på gångbanan. Detta förhållande visar att Sverige fortfarande är ett u-land när det gäller gång- och cykeltrafik.

Lilla Fiskaregatan – igen
Återigen är ett medborgarförslag om förhållandena på Lilla Fiskaregatan på väg fram till kommunfullmäktige. Förslagsställaren vill att fullmäktige beslutar om att göra gatan till en gågata. Detta för att få bort cykeltrafiken. Jag skrev relativt utförligt om problemen med Lilla Fiskaregatan i VB nr 35 i fjol och tänker inte upprepa innehållet här. Bara konstatera att den nu aktuella förslagsställaren i likhet med så många andra kommuninvånare tror att det är förbjudet att cykla på en gågata. Det är det inte – vilket påpekas åtskilliga gånger i dessa spalter. Cyklister får i normalfallet färdas på en gågata, men hastigheten begränsas till gångfart och cyklisten har väjningsplikt gentemot gående. För övrigt anser jag att det myckna olovliga bilkörandet och dito bilparkerandet alltför sällan observeras i debatten om problemen på gatan.

Fortsatt dystra siffror på bilmarknaden
Årets två första månader på personbilsmarknaden i Sverige var lika dystra som hela år 2016. I fjol såldes rekordmånga nya bilar, 372 000. Det slår år 2015, som också var ett rekordår. Bilförsäljningen har ökat 37 månader i rad! Och år 2017 inleddes alltså på samma lugubra sätt: I januari ökade nybilsförsäljningen med 7,2 procent och i februari 3,2 procent. Och till råga på allt: drygt 52 procent av de nyregistrerade personbilarna 2016 var dieselbilar!

Not: Försäljningsstatistiken ovan är hämtad från Bilsweden, slagskeppet i den mäktiga billobbyns flotta.

Sagan om president Rumpa av Mr. Hyde


 
Det var en gång en president som hette Rumpa. Det var ett bra namn för han såg ut precis som en rumpa. Två feta skinkor runt ett pruttande hål och ovanför hålet en tjock snabel. Ur fettvecken under den gula kalufsen glimtade ibland ett par grisögon fram. Han var president i ett land som hette Först Störst.
   Hela dagarna satt president Rumpa och tittade på tv. Så fort han såg något som han inte gillade twittrade han: ”Dom ljuger! Dom ljuger!” President Rumpa kunde inte ljuga. Vartenda ord han sa var en alternativ sanning.
   Det första Rumpa bestämde sedan han blivit president var att inga utlänningar skulle få komma in i Först Störst. Och att alla utlänningar som redan fanns där skulle köras ut. De var lätta att känna igen på hudfärgen. Alla som inte var blekansikten måste bort!
   Sedan bestämde president Rumpa att rumpnissarna skulle bygga en mur. En stor, stor mur! President Rumpa bredde ut armarna. Den skulle hålla utlänningarna ute. Muren skulle de själva betala för. För om utlänningarna inte hade funnits, så hade ju ingen mur behövts.
   Det var President Rumpas följare som kallades rumpnissar. Ibland samlade president Rumpa alla sina rumpnissar på ett torg och ropade ”Först Störst först”! Och rumpnissarna svarade ”Först Störst först!” Sedan ropade president Rumpa: ”Grab the pussy!” ”Grab the pussy!” svarade rumpnissarna. Ett sånt liv och kiv det blev då! Grabbarna jublade och tjejerna skrek.

Det fanns rumpnissar i andra länder också. En var president Putte, och han var mindre än president Rumpa. Han gick på styrketräning men det hjälpte inte. President Rumpa var större och tjockare. Putte brukade slå dem som var mindre än han. Egentligen ville han knocka president Rumpa. Men om det inte gick kunde de kanske bli bästisar? Och slå ner alla andra!
   President Rumpa hade ett problem. Landet Först Störst hade lånat alla sina pengar av kineserna. Tänk om Kina ville ha tillbaka dem. Vi betalar inte, vi betalar inte! stönade president Rumpa.

Ett annat land hette Blekinge. Det var ganska litet och låg i Norden.  För att känna sig större och starkare brukade alla riktiga blekingar sjunga ”Mandom, mod och morske män.” När de kom till raden ”Nord du jordens jättelem” tog de i extra mycket.
   Blekinge hette Blekinge för alla blekingar var blekansikten. Nej, inte alla. Några utlänningar hade flyttat in i Blekinge på sista tiden. De måste köras ut.
   I Blekinge fanns en rumpnisse som hette Jimmy. Han hatade utlänningar lika mycket som president Rumpa. Men han kunde inte köra ut dem. Han kunde bara trakassera dem lite. Till exempel sätta eld på husen där de bodde.
   Rumpnissen Jimmy beundrade president Rumpa. Därför fick han skriva i president Rumpas tidning Murgats-journalen. President Rumpa blev glad. ”Blekinge, Blekinge!” skrek han. ”Vem hade trott det?”

Svarta damen i Stockholm som trodde hon var klokast i landet, tände på Jimmy. Hon räckte honom sin hand. ”Men inbilla dig inte att det är du som bestämmer”, sa hon kokett. På stockholmska förstås. Då log rumpnissen Jimmy.
   Och i slaget om Hässleholm ett par veckor senare segrade rumpnissen Patrik. Svarta damen höll masken.
   President Rumpa ville att de rikaste, och framför allt han själv, skulle bli ännu rikare. Därför grävde han upp all olja, all gas och allt kol som fanns i Först Störst. Väldiga vidder föröddes. Floder förgiftades. Det blev orkaner, skyfall, jordskred och översvämningar. Isbjörnarna i Alaska drunknade. Solen slutade skina. Nästan alla rödskinn gick åt. De hade funnits i Först Störst först, långt innan rumpnissarna tog över.
   ”Nu tar vi kol på den sista mohikanen!” sjöng president Rumpa.
   ”Skalpera honom! Skalpera honom!” jublade rumpnissarna.

President Rumpa förstod att han höll på att göra sig till ovän med alla utlänningar. Plus de rödskinn som överlevt. Plus de fattiga som de rikaste hade plundrat. Det kunde bli farligt. De måste utrotas allihop, innan det var för sent!
   President Rumpa skaffade fler bomber, fler missiler och fler kanoner än som någonsin funnits i Först Störst eller någon annanstans i hela världen. 
   På tv såg han en bomb som kunde spränga hela jorden i bitar. Vilken jävla smäll! President Rumpas röda näsa stod rakt ut. Den måste jag ha! twittrade president Rumpa.

Livläkarens besök – livsfarligt och mot bättre vetande?
av Staffan Lindberg

I dagarna har P O Enquists pjäs ”Livläkarens besök” gått upp på Hipps tiljor i Malmö. Den fantastiska sjuttonhundratalsstoryn är vi det här laget välkänd genom dess nedslag i text, opera, film och i drama.
   Den sjuke kungen, Christian VII, pendlar mellan vansinnet, leken och maktutövning. I det absoluta kungaväldet är kungen den ledarroll som präglar hela statsinstitutionen. Maktens män, grevar och statstjänstemän, måste förverkliga sina intressen genom manipulation av kungen. Anställningen av läkaren Struense för att hålla ’ordning’ på kungen slår dock helt fel. Struense blir vän med kungen och får hans fullmakt att styra det lilla landet i kontinentens utkant. Som upplysningsman och sätter han genast i gång att förändra lagarna i en liberal riktning.
 

 
Är det en Trump vi ser på tronen bakom den till synes lealöse kungen?  Regissören Johanna Garpe ser likheten med Struense och säger i en intervju ” – Det är bara titta på Trumps första månad på andra sidan Atlanten så ser man tydliga likheter. För livläkaren blev det hans fall. Han lyssnade inte på någon och tog inte råd från någon. I slutändan gick allt åt helvete för honom – och för revolutionen.” (Sydsvenskan 24 februari 2017).
 

 
Detta är en liknelse som haltar starkt. Om det är någon Trump liknar är det naturligtvis kungen i dramat. Bakom Trump ser vi det konservativa USA, kapitalägare såväl som evangeliska kristna, som lyckat med det populistiska tricket att framställa Trump som den oskuldsfulla ledaren mot eliten. Man ser ju tydligt pjäsens ministrar Guldberg och Rantzau och änkedrottningen, som omger kungen, och som håller i trådarna med den sprattlande clownen.

Vem liknar då Struense i vår tid? Idealist men ensam och utan förankring bland folk? En svensk kandidat är kanske Ilmar Reepalu.
   Enligt aktuella opinionsundersökningar är en majoritet av vår befolkning emot vinster i välfärden. På Repalus lott har fallit att lägga fram ett förslag om en vinstbegränsning i de privata bolag, som på skattebetalarnas uppdrag och bekostnad, står för en betydande del av vård, skola och omsorg. ”Ordning och reda i välfärden”, heter utredningen. Skräckhistorier om hur de privata bolagen skor sig på ”välfärden” förekommer dagligdags i press och media.
   ”Utredare utan en susning” är Per T Ohlssons bitska kommentar i Sydsvenskan 26 februari. Sällan har väl en statlig utredning blivit så utskåpad av flera tunga remissinstanser. Konkurrens är nödvändigt för att effektivisera, förbättra och förbilliga, hävdas det. En begränsning av vinsterna skulle ta bort alla incitament för de privata företagen.
   Bakom kakafonin ser man tydligt dels den nyliberala ideologi om köp- och säljsamhället och dels naturligtvis dagens storföretag som betraktar tjänsteekonomin som den nya stora källan till rejäla profiter.
   Så hur ska man då förstå Reepalus roll i detta sammanhang? Mannen som med sina visioner byggde det nya Malmö som kunskaps- och tjänstesamhälle? Blir han offer för en konspiration – eliten mot folket? Är han som Struense naiv i sin tilltro till förnuftets seger.
   Sammanhanget är dock helt annat än 1700-talets envälde i Danmark. Den moderna välfärdsstaten i Sverige efter andra världskriget byggde på folklig organisering och inflytande över staten och på en okorrumperad ämbetsmannaetik, där de olika aktörerna hade klart definierade sociala roller som vårdare och lärare respektive medborgare med gemensamma rättigheter och skyldiheter.

Ett halvsekel senare är komplexiteten i det senmoderna samhällsbygget så överväldigande att en enda form, den byråkratiska, av utförande av välfärdstjänster har kommit till vägs ände. I takt med framväxten av en nyliberal ideologi utvecklades begreppet ”beställare” och ”utförare” och en statlig organisation med inriktning på kvalitetskontroll. Fältet för s k välfärdstjänster öppnades för alla tänkbara aktörer.
   En rollmodell för hur denna förbättring av välfärdsinstitutionerna skulle kunna se ut var det lilla föräldra- eller personalkooperativa dagiset. Liten skala, nära barnen och de vuxna, deltagardemokrati. Verkligheten blev en annan i många fall. Privatskolor drivna av stora bolag med höga vinster, som likt andra företag kunde läggas ner när det passade. Brist på kontinuitet och ingen trygghet vare sig för elever, föräldrar eller lärare.
   Det är uppenbart att vi står inför ett betydande samhällsproblem som måste lösas på ett förnuftigt sätt.  Är det ett vägskäl mellan en återgång till enbart statliga organisationer eller ett fortsatt system med mångfald och i flera fall valmöjligheter?
   En nyanserad bild behöver kanske en mera djuplodande analys. Vilka mål ska uppnås? Det är kanske en principiell och avgörande skillnad mellan utbildning som fostran till medborgare å ena sidan och vård i olika former å den andra. Vad är det som ska utföras, individuella eller kollektiva tjänster? Vilka resurser behövs för individerna för att tillgodogöra sig de olika tjänsterna? Vilka är egentligen alternativen – statliga byråkratier eller multinationella företag?
   Kanske finns det andra möjliga former med ett starkare deltagande av civilsamhället som t ex, kooperativ av olika slag, ideella föreningar, små självständiga enheter – allt utfört under samma regelverk med s k kvalitetssäkring? Inom de flestas erfarenheter finns nu privata vårdcentraler som hävdar sig väl i jämförelse med de offentligt drivna. Skandalerna duggar tätt men inte bara på den ena sidan.
Störtfloden av kritik mot Reepalus utredning från våra elitinstitutioner kan mycket väl innebära att hela frågan bordläggs. Det beror på det politiska maktspelet inför valet 2018.

1772 var spelet slut för Struense vid hovet i Köpenhamn. I dramat skildras det som om han gick vilse i sin passionerade förälskelse av drottning Caroline Mathilde och struntade i maktspelet bakom kungens rygg. Eftersom dramat bygger på verkliga händelser skulle historiker kunna reda ut frågan bättre än så.
   Bönderna i Danmark var under nästan hela 1700-talet livegna under den feodala godsägareliten, med förbud mot avflyttning och med soldattjänst som extra tunga bördor. Struense planerade, som också dramat visar, en reform för att frigöra bönderna men hann aldrig underteckna eller genomföra den före sitt fall. Detta måste ha varit det mest avgörande hotet mot danska feodalsamhället från Struenses sida.
   När den konservative Guldberg tog hela makten i Danmark avskaffades flera av Struenses reformlagar och jordreformen kom aldrig upp på bordet. Men Guldbergs fall från makten 1784 ändrade på den saken. Hans betydligt mer frisinnade konkurrent, Bernstorff, som efterträdde honom, kom redan 1788 att avskaffa livegenskapen utifrån Struenses intentioner. Danmark blev ett land där bönderna hade den politiska makten fram till mitten av 1900-talet.
   Kan man hoppas på en liknande lite hissnande process när det gäller den gemensamma sektorns framtid i vårt land? En demokratiserad välfärdsstat i slutet av resan?

66 år i skolan 44. 1985-97:11. av Den Gamle

Det var en annorlunda Eritrearesa. Den här gången ingick jag i en officiell delegation från Lund. Vi mottogs i parlamentsbyggnaden som uppförts efter det att federationen mellan Etiopien och Eritrea etablerats 1952. Larry Andow uppträdde som Lunds borgmästare. Elsa Grip som avgått från stadsbyggnadskontoret hade ansvaret för fördelningen till Eritreas skolor av Operation Dagsverkes insamlade medel. Jag promenerade med Larry på marknaden. Som gammal plåtslagare snackade han sakkunnigt med guld- och silversmeder och med tillverkare av enklare produkter som hackor, yxor och kastruller.
   Tillsammans med Elsa Grip besökte jag en stor skola i Asmara.  Klassrummen påminde om dem i Älghults folkskola 1944 men var många fler. Tusentals barn gick där i två omgångar, på förmiddagen eller eftermiddagen. Elsa diskuterade på snabbflytande engelska (hon hade långvarig erfarenhet av biståndsverksamhet i Afrika) med en representant för regeringens utbildningsförvaltning och skolans rektor. En dag besökte vi en skola för synskadade barn. Skolan var välutrustad och finansierades av en biståndsorganisation.
   Bereket Yebio, metodiklektor i Lärarhögskolan och en av mina bästa vänner, var i Asmara samtidigt. Han hade etablerat ett utbildningsinstitut för blivande administratörer vid Eritreas flygbolag i Asmaras centrum. Bereket tog mig med till sina hemtrakter någon mil utanför Asmara. Därifrån hade han som barn brukat gå de tio kilometerna till den svenska skolan som låg på en kulle i utkanten av staden. Vi besökte den svenska församlingens kyrkogård. Ofta hade hela familjer avlidit ungefär samtidigt, föräldrar i 40-årsåldern och tre-fyra barn. Verksamheten hade bekostats av Evangeliska fosterlandsstiftelsen och dess syjuntor som jag kände till sedan åren i Framnäs. Vi fortsatte till staden Keren. Bereket hade flera släktingar där.

Sedan början av 1990-talet var Karin och jag ensamma i vår bostad. Barnen hade blivit vuxna. Martin gjorde tingspraktik i Värnamo, Sara jobbade på elektronikföretaget Satt Control i Malmö och Johanna studerade vid Växjö universitet.
   Karin arbetade som cirkelledare på St Lars inom den verksamhet som kallades Kultur-Fritid. Hon och hennes kamrater ägnade sig tillsammans med patienterna åt teater, dans, sång och litteratur. De producerade monologer, kabaréer, och pjäser som framfördes inte bara i Lund utan ofta i andra städer som Stockholm och Uppsala.
   Lund införde stadsdelsnämnder som ansvarade för grundskolorna i respektive stadsdel. Kajsa Theander blev ordförande i Klostergården vilket gav nytt liv åt Vpk:s gamla stadsdelsgrupp.
   Jag blev ledamot i den nya Utbildningsnämnd som i fortsättningen skulle styra gymnasieutbildningen, som ju kommunaliserats. Det innebar att jag blev mer engagerad i kommunalpolitiken.
   Jag såg till att hamna lågt på valsedlarna för att undgå fullmäktige, men det hände ett par gånger att jag hamnade där som ersättare i slutet av mandatperioderna. Roland Andersson och Cecilia Wadenbäck var ledande representanter för Vpk.
   Arbetet i Utbildningsnämnden lade beslag på mer och mer tid. Gymnasierna befann sig i snabb omvandling. Vpk och S arbetade för att de fyra stora gymnasieskolorna Katte, Spyken, Polhem och Vipeholm skulle ha ett rikt och likvärdigt utbud av program för att alla elever skulle få samma valmöjligheter. Samtliga gymnasier skulle ha både teoretiska och praktiska program för att undvika segregation.
   Vi hade ett utvecklat samarbete med grannkommunerna Lomma, Burlöv, Staffanstorp, Eslöv och Kävlinge för att samordna gymnasieutbildningen. Eleverna fördelades enligt närhetsprincipen.
   Moderaterna inledde sin kamp för det fria valet. De borgerliga partierna krävde att närhetsprincipen skulle upphävas och att eleverna skulle välja fritt mellan de fyra gymnasierna.
   Vi menade att kravet på fritt val var tillgodosett eftersom valmöjligheterna var desamma på alla de fyra gymnasieskolorna.
   Frågan om Vipeholmsgymnasiet stod i centrum. Det var helt likvärdigt med de tre andra gymnasierna och i somliga avseenden rentav bättre. Men Vipeholm låg i utkanten av Lund. De andra låg i centrum. Vi hävdade att om man avskaffade närhetsprincipen skulle det leda till att Vipeholm valdes bort eftersom eleverna föredrog Lunds centrum av skäl som inte hade med utbildning att göra.
   Men de borgerliga partierna införde fritt val till Lunds gymnasier. Sedan gick det som det gick. Trots att vi satsade extra på Vipeholmsgymnasiet kunde den negativa utvecklingen inte stoppas. Segregationen ökade. Vipeholmsgymnasiet är idag uteslutande praktiskt. Det var min första erfarenhet av det så kallade fria valets förhärjande effekter.
   Utbildningsnämnden hade sina ordinarie sammanträden i den pampiga fastighet vid Stortorget som skymmer domkyrkan, men ofta förlades de till något av gymnasierna. Rektorer och lärare deltog. Många kände jag från mina barns gymnasieutbildning eller från skolorna i Malmö. Allteftersom åren gick blev jag alltmer hemmastadd i utbildningskansliet vid Stortorget. Jag vande mig vid att ha fri tillgång till de kunskaper inom alla områden som dess utomordentliga personal förfogade över. Min insikt att det egentligen är kanslipersonalen som styr verksamheten bekräftades.

2017-02-23

Nu kryper nya ord fram av Karin S

Nu kryper nya ord fram
försiktigt
för att inte utmana.
Pröva! Gå utan stöd!
Tre steg. Ja
Bli inte spänd
Sov gott i natt
Dröm att du kan
flyga.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
25 februari kl 17
Nils Cavaradossi Olsson, tenor
Larsåke Sjöstedt, piano

Palestinamöten: Icke-våldsmotstånd i Al Khalil/Hebron


 
Söndagen den 26 februari kl 11.00-14.00. Brunch, film och berättelser Smålands nation Kastanjegatan 7, Lund
Söndagen den 26 februari kl 17.30 – 21.00. Fika, film och berättelser ABF Kiliansgatan 9, 3 vån. Lund
 
Unikt tillfälle att möta Anas Amro och Izzat Karake från den internationellt uppmärksammade icke-våldsorganisationen Youth Against Settlements.
Språket är engelska.