2017-09-21

Missförstånd av Karin S

Missförstånd
Var Jesus Sverigedemokrat?
I så fall har jag
missförstått honom.
Totalt.

Röda Kapellet på Mårtenstorget

En text som Ulf Teleman har skrivit till melodin Skånska slott och herresäten. Röda Kapellet spelar och sjunger, bl.a. denna, på Mårtenstorget mellan klockan 11 och 12 imorgon lördag.
 

 
Det blåaste blodet ...
I slottens gemak och förnäma salonger
huserar vår adel i fina schäslonger.
För om man ska bo så förtjusande flott.
så måste ens blod vara tusan så blått.
Här vistas grevinnan och hennes herr greve.
Det meddelas troget i press och på TV.
Och greven han njuter sitt fideikommiss
men jobbar där bara ibland när han ids.
Det blåaste blodet har dock majestätet.
Det ger honom rätten till konungasätet.
Hans blod är så ädelt och intensivt blått
Som bara kan rinna i en Bernadotte.
Och kungen han trivs under kungliga lakan,
befruktar så flitigt den utländska makan.
Så snart finns där både prinsessa och prins
Som alla blir hertig i var sin provins.
Och när som han kommer i sjuglaskareten,
då står underdånig den grå menigheten.
De böjer sig ödmjukt för landets symbol
och njuter av glansen så mycket de tål.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
23 september kl 17
Thomas Rosendal, sång
Larsåke Sjöstedt, orgel

I Lund nästa vecka

Bort från världshandelns återvändsgränd
Globalisering och ekonomisk tillväxt är inte de lyckomedel de ibland utmålas som – i själva verket har ojämlikheten och skuldbördorna ökat i världen, samtidigt som miljön försämrats och klimatet hotas. Professorn i humanekologi vid Lunds universitet, Alf Hornborg, menar att vi måste lämna pengarnas och världshandelns logik och söka oss in på vägen mot en alternativ ekonomi.

   Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek  Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
27 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården

Budgeten

Allt åt alla är väl bättre än allt åt några få, så som det sett ut i Sverige många år nu?
Karin Pettersson, Aftonbladet 20/9

Demokrati eller monarki? av Bengt Hall

På lördag är det dags igen. Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget kl 11. Den här gången handlar det om bördsprivilegier och det yttersta uttrycket för ojämlikhet och människors olika värde dvs monarkin. Det handlar om varför vi måste skapa opinion för ett demokratiskt och modernt statsskick. Frågan är också: hur kan det komma sig att det fortfarande finns en så stor grupp människor som vill bevara ett så korrumperande och ålderdomligt statsskick?
   Vilhelm Moberg skrev 1955 den berömda pamfletten "Därför är jag republikan" och gick till hårt angrepp mot kungahuset och den "anda av undersåtlighet, servilitet, kryperi och allsköns fjäsk" som präglar en monarki. Han trodde att de som var unga då självklart skulle se till att Sverige fick ett demokratiskt statsskick. Så blev det inte så nu får Röda Kapellet bidra med sina röster och sin musik. Till hjälp har orkestern också Republikanska föreningen som samtidigt har bokbord och delar ut informationsmaterial.

Världen kom till Lund


 
På onsdagskvällen fick Lunds stadsteater besök av världen. Det var några av Sveriges Radios korrespondenter, Staffan Sonning och Inger Arenander, som berättade om sina erfarenheter under ledning av Sara Stenholm Pihl. Det blev en trevlig stund, dessutom var det spännande att få se dessa röster som man hört så många gånger.
 

Sara Stenholm Pihl, Staffan Sonning och Inger Arenander

Höje å vattenråd allt viktigare för miljön
av Gunnar Stensson

Vattenrådet hade sammanträde i Diamanten 19/9. Det är en egendomligt sammansatt institution med politiska företrädare från Lund, Lomma och Staffanstorp, ägare till jordbruksmark längs ån, representanter för dikningsföretag, andra intressenter och kommunala tjänstemän. Tillsammans är medlemmarna ungefär 30-tal personer. De skilda intressena står ofta i motsättning till varandra, men det uppvägs av det som är gemensamt. Ordförande är Björn Abelson, S, och vice ordförande Carl von Friesendorf, M. Björn är ordförande i Byggnadsnämnden. Vattenrådets synpunkter behövs i stadsplaneringen.
   Själv företräder jag V och indirekt Klostergårdens byalag. Eftersom jag var ledamot i Höje å-rådet, som vattenrådet tidigare kallades, några år före 2006 och återinträdde 2014 har jag ett långt tidsperspektiv på vattenrådets utveckling. Det har blivit alltmer avgörande för kommunernas miljöpolitik och stadsplanering i och med miljöfrågornas ökade betydelse. Nu förfogar det över cirka 20 miljoner per år för sin verksamhet.
 

 
Hanteringen av Höje å är fortfarande vattenrådets huvuduppgift. De viktigaste konkreta uppgifterna är att verka för en minskning av utsläppen av kväve och fosfor i Öresund för att hindra övergödningen och att hantera dagvattensflödena från kommunerna, främst Lunds stad.
   Vattenrådet är remissinstans i miljöfrågor som Lunds dagvattenplan och översvämningsplan, reningsverkets nedläggning och utbyggnaden av fyrspåret med ny bro över Höje å.
   Vattenrådets juridiska status är oklar, vilket framgick av en teknisk debatt om momsinbetalningar.
   Limnologen Jonas föredrog den egna verksamhet som utförts. Det handlade bland annat om anläggning av kalkfilter och fosfordammar i Höje å för att stoppa övergödningen i Öresund.
   En damm på Ladugårdsmarken har utfiskats för att göra vattnet klarare. De fiskar man velat göra sig av med är mört, karp och sutare. Rovfiskar som aborre kastas tillbaka. Man fick upp 233 kg fisk. Enstaka karpar vägde 4 kg.
   En liknande utfiskning genomfördes för ett par år sedan i reningsverksdammarna i Lund.
   En annan utfiskning har just inletts i Häckebergasjön. En debatt om olika miljövärden fördes. Människan, turisten, föredrar rent vatten. Ur mångfaldssynpunkt kan utfiskningen ha negativa effekter.
   Lagen om strandskydd diskuterades. Ämnet är kontroversiellt särskilt i Lomma. Cecilia Backe, en sedan många år betydelsefull medlem av Vattenrådet, ska nu tillträda en miljötjänst i regionen. Hon avtackades med blommor och applåder
   Sammanträdet som varade mellan 9 och halv 1, ägde rum på Diamanten i ett rum som gränsade till den väldiga nya byggnad för tingsrätten som snart är färdig.

Borgerligt hyckleri av Bengt Hall, Pensionär

Nu lägger den rödgröna regeringen fram ett förslag om förbättringar för pensionärerna. Lövdén vill motverka ”pensionärskatten” dvs effekterna av alliansregeringens jobbskatteavdrag som fick till följd att pensionärerna fått betala en högre skattesats än de som förvärvsarbetar. Naturligtvis måste borgerliga partiledare kritisera regeringsförslaget. Kaxiga KD-ledaren Busch-Thor uttalar sig i Rapport att det kommer alldeles för sent och att det inte räcker. Det hade ju varit klädsamt om hon erkänt att hon och hennes parti är upphovet till denna orättvisa som nu ska rättas till.
   Hyckleriet finns också inbakat i IT-skandalen på Transportstyrelsen. Med högt tonläge krävde de borgerliga partiledarna att tre s-märkta ministrar måste avgå eftersom de inte slagit larm om säkerhetsriskerna när IT-verksamheten lagts ut på ett privat bolag. Nu visar det sig att förutom att outsourcingen beslutades av den borgerliga regeringen så gjorde man redan då avsteg från säkerhetsrutinerna.

Siffror? Nej, människor!

År 2017 svälter 11 procent av världens befolkning på grund av konflikter och klimatpåverkan. Det är mer än en miljard. Mer än 1 000 000 000.
År 2016 svalt 815 miljoner. 815 000 000.
Det var 38 000 000 fler än
2015.
Uppgift: Hur många var de svältande 2015?
Skriv svaret här:

Mer än hälften av de svältande (500 000 000) bor i länder som drabbats av konflikter.
   Länder som drabbats av konflikter är Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och Palestina.
   Länder som varit och fortfarande är part i konflikterna är USA (med flera NATO-länder), Saudiarabien, Iran, Ryssland och Israel.
Källa: FN-rapport den 15 september 2017.

PS. Sverige har tjänat miljarder på att förse de stridande på alla sidor med vapen.
En av konsekvenserna är 65 miljoner flyktingar som ingen vill ta emot. Det senaste tillskottet är
400 000 rohinyas som fördrivits från Burma till Bangladesh. I Europas läger väntar 1 miljon på uppehållstillstånd.

Miljöpolitik?

Flyget står för 11 procent av utsläppen av växthusgaser.
   Antalet passagerare stiger med 5 procent om året.
   Utsläppen stiger med 3 procent om året.
   Regeringen ville införa en flygskatt.
   Allianspartierna protesterade och regeringen sänkte skatten.
   Det kallas miljöpolitik.

Skyfall över Klostergården av Gunnar Stensson

Det började bra. Blå himmel med farande moln. Röda Kapellet spelade Venceremos så glaset i skyltfönstren darrade.  Essie Andersson och Bengt Hall fick hela Klostergårdens centrum att sjunga med i deras version av ”Du ska få min gamla mormor när jag dör”.
   Det började bli dags för Klostergårdsloppet.  Anmälningarna strömmade in. På några minuter steg antalet till 29 stycken. Cykeln som skulle lottas ut bland deltagarna stod i centrum, blänkande ny.
   Då gled ett senapsfärgat moln in från väster och skymde solen. Klockan var kvart i ett. Några tunga droppar plaskade mot torgets röda stenar. Många skyndade in i biblioteket för att se på filmerna om Klostergården och Källby Möllas koloniförening. Regnet tilltog. Personalen i brandbilarna satte sig i förarhytten. Markeringarna som skulle visa löparna vägen spolades bort.
   Ska vi ställa in? Nej, svarade löparna och samlades bakom startlinjen. En funktionär erbjöd sig att cykla framför dem och visa vägen.
   Klara, färdiga...
   En mångförgrenad blixt klöv himlen över Klostergården och det dånade som om alla höghusen rasade. Från de söndertrasade molnen öste regnet ner.
   Gå!
   Löparna försvann efter några steg i regntöcknet. De fick uppleva att Flackarpsvägen förvandlades till en dyig fors. En stor pil vid Höje å störtade sedan jorden kring dess röster sköljts bort. En blixt slog ner som en exploderande bomb i Sankt Lars. En flicka greps av panik men tröstades. Inte bara stora droppar föll nu, utan kalla, vita hagel som studsade mot marken.
    Ängen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars översvämmades. De sex hästarna ställde sig uppe vid de nybyggda flerfamiljshusen. Haglen smattrade mot taken.
   Uppe i Klostergårdens centrum fylldes torget och skolgården med vatten. En fors flödade ner för mötesplatsens trappa och in i omklädningsrummet. En blixt såg ut att träffa Gårdfarihandlaren i centrum.
   De första löparna kom springande. Genomblöta och trötta.
   Regnet avtog. De senapsfärgade molnen gled bort. Solens ljus speglades i alla blänkande vattenytor. Kyrkans gospelkör sjöng för ett nu glesnat auditorium. Bilarna plöjde sig fram genom vattenmassorna på Nordanväg och Västanväg. Det var dags att städa upp efter festen. Jag plaskade genom decimeterdjupt vatten över skolgården med en kärra lastad med stolar och bord. Romen som brukar sitta vid Coop hjälpte mig. Utanför församlingshemmet ringlade en lång kö av väljare i kyrkovalet.

Bara ett blodprov från onödigt lidande av Staffan Lindberg

Kritik mot prostatacancervården har riktats de senaste dagarna. Men faktum är att den fungerar bra om man kommer i tid för behandling.

Män tror ofta att de är odödliga. Trots det insjuknar varje år omkring 10 000 i prostatacancer, Sveriges vanligaste cancerform. Av dem kommer över 1800 för sent för att få läkande sjukvård. Cancern har hunnit spridit sig utanför prostatan och blivit svår att stoppa med kirurgi och/eller strålning. Återstår lindring och uppehållande försvar.

Det har visats genom studier att de flesta män får prostatacancer förr eller senare i livet, men att de flesta dör av något annat. Men 1800 döda i förtid är ett stort lidande som skulle kunna undvikas.

De avancerade behandlingsformerna idag gör att vid en rimligt tidig upptäckt av cancern är prognosen god för överlevnad och ett gott liv efter operation eller strålning.

Socialstyrelsen utreder nu om det ska bli en allmän ”screening” via PSA-prov eller mer avancerade test ska införas, precis som redan görs för bröstcancer. Beslut väntas till våren.

Under tiden finns det nationella förbundet med 26 patientföreningar mot prostatacancer, som arbetar för att sprida kunskapen om vikten av att testa sig med ett enkelt blodprov för tidig upptäckt och behandling. Jag leder en sådan förening i Malmö, Lund, Trelleborg och Ystad med omnejd (PCF-Syd). Vi försöker få fram vårt budskap i olika media och sociala sammanhang. Symbolen är det blå bandet som nu finns lite varstans i handeln och genom montrar vid olika arrangemang.

Det tog tid innan det rosa bandet blev allmänt känt, nu är det dags för blå bandet! För att ännu mer öka kunskapen om Sveriges vanligaste cancerform och vikten av tidig upptäckt driver vi också Mustaschkampen där vi med lite humor och mycket allvar försöker nå ut till den breda allmänheten.

Våra patientföreningar landet gör mer än så. Vi stötar folk som fått diagnos och som genomgår behandling. Enskilda samtal, möten och föreläsningar, studiebesök och utflykter är vad vi organiserar. Som liknande patientföreningar för olika sjukdomar är vi idag bland de aktivaste folkrörelserna. Det är inte bara ett viktigt arbete, det är också mycket trevligt socialt umgänge som vi alla behöver.

Döden är inte en levande realitet för de flesta män, inte ens för de äldre. Potensen kan man skämta om men inte ta på allvar. Får man en diagnos håller man den ofta för sig själv.

Det är dags göra upp med dessa ”machoideal”. Mycket lidande för oss och våra nära kan förhindras just med ett enkelt blodprov på den egna vårdcentralen.

Vi driver också frågan om behandling i tid. 2016 tog det i genomsnitt ca 150 från diagnos till behandling. Motsvarande siffra för bröstcancer är ca 20 dagar Något måste göras åt detta, politiker och sjukvårdare! Har man inte resurser måste man prioritera och skapa dem. Sjukvården får inte drunkna i en ständigt ökande teknisk utveckling som gör allt möjligt men det mest viktiga omöjligt för alla.

”Bara ett blodprov från onödigt lidande!” är en replik från Andreas Nilsson, ICA-handlare i Malmö. Han deltog i ett möte den 8 september i Lomma där 576 000 kr överlämnades till prostatacancerforskning i Skåne. Det var nio ICA-Supermarketbutiker från Munka Ljungby i norr till Ystad i söder som drev en kampanj för det blå bandet under tre månader i våras och hade samlat in donationen. Är upplysningskampanjen på väg att lyckas?

Helene Hultmark, butikschef i Kävlinge, hade tagit initiativet vid en studiedag tidigare. Varför bara driva det rosa bandet, varför inte det blå bandet?! var hennes uppmaning. Jan Frick, ordförande i Prostatacancer-föreningen ProVitae i Kristianstad, ringde samtidigt till organisationen och föreslog samma sak och deltog sedan aktivt som organisatör. Det sa bara klick så var kampanjen i gång. Upp ställde också sex skånska matleverantörer.

Det var montrar i alla butikerna med broschyrer och märken, det var bössor för insamling, som bl. a. tog emot mynt som snart skulle bli ogiltiga! Det var varor märkta för insamlingen och där en del av priset innehöll en gåva till prostatacancerforskningen. Av de drygt 570 000 insamlade medlen kom ca en tredjedel från ICA-butikerna, en tredjedel från leverantörerna och en tredjedel från de kunder som gav sin gåva! Detta är kanske ett rekord i insamling från ett enda projekt!

Men mycket mer kan ha uppnåtts. Många fick säkert upp ögonen för denna livsviktiga fråga. Många kom kanske ut ur sin förnöjsamhet och riktade en fråga till sig själv. Många liv och onödigt lidande kan ha sparats.

Nu när Malmö Redhawks har tagit upp stafettpinnen med spektakulära aktiviteter i november kring prostatacancer är förhoppningsvis fler viktiga aktörer i startgroparna.

När jag frågade Anders på mötet den 8 september varför han och hans butik hade engagerat sig i detta, svarade han rakt och enkelt: ”Jamen det är ju bara ett blodprov från onödigt lidande.” Bättre kan saken inte uttryckas.
Staffan Lindberg
Ordförande i Prostatacancerföreningen Syd, PCF-Syd


66 år i skolan 61. 2010-14 av Den Gamle

Demokratisk vänster gick framåt i Lund 2010, men inte tillräckligt. Valresultatet motsvarade långt ifrån våra förväntningar. Reinfeldts alliansregering fick fortsatt förtroende. Förstämningen sänkte sig i Slottet. Jag gick hem innan valvakan var slut.
   Nästa gång vi träffades på styrelsemöte i vår lokal på Magle Lilla Kyrkogata, som vi nu hade resurser att vidareutveckla de närmaste fyra åren, analyserade vi valresultaten. Trots valframgången ifrågasatte vi vår framtid. Vi skulle naturligtvis fortsätta vår kommunalpolitiska verksamhet fyra år till, men vad skulle vi göra nästa mandatperiod? Vi hade politisk kompetens som inte kom till användning. Frågan om vår framtid blev hängande i luften.

Nya vänsterströmningar med slagord som ”allt åt alla!” började bli skymta. Begrepp som ”prekariatet” höll på att fyllas med innehåll. Arbetstiden fick förnyad politisk aktualitet i automatiseringens tid. Krav på ”medborgarlön” började framföras. Feministiskt initiativ hade etablerat sig starkare än tidigare i Lund.
   De nya rörelserna föreföll vitalare i Malmö än i Lund. Jag besökte ett par seminarier i Malmö och slogs av intensiteten och ungdomligheten i debatten. Malmö högskola tycktes fungera som ett nav och det fanns likheter med 1960- och 70-talets Lund.
   Lunds universitets stora tillväxt hade däremot inte lett till någon vitalisering av studentvänstern. Där fanns visserligen viktiga institutioner som den för Mellanöstern-studier och den för humanekologiska studier som leds av Alf Hornborg, men de nådde sällan utanför lärosalarna. Våra egna offentliga möten till exempel om flyktingkrisen och den nya högerextremismen nådde främst en äldre publik.
   Cecilia, en av våra styrelseledamöter, hade kontakt med de nya strömningarna i Malmö, men lyckades aldrig övervinna misstänksamheten mot dem. De nya tankarna var ännu inte färdigformulerade och där fanns naturligtvis många dumheter – så är det ju med nytänkande – så det var lätt att kritisera dem sönder och samman. Kanske kände vi att det nya utgjorde ett hot. Jag tror att vi missade något genom att avvisa det ofärdiga nya.

Demokratirörelsen i Mellanöstern fyllde oss med entusiasm. Månaderna av massdemonstrationer på Tahrir-torget i Kairo tycktes innebära en avgörande vändning. Själv var jag fylld av tvivel. Demonstrationerna organiserades via mobiltelefoner och föreföll huvudsakligen genomföras av unga, välsituerade Kairobor. Det fanns ingen organiserad folkrörelse bakom. När demokratiska val genomfördes kom Muslimska brödraskapet till makten. Kanske skulle det folkstödda, religiöst konservativa partiet långsamt ha kunnat utvecklas i demokratisk riktning, men det störtades efter kort tid av en ny, mycket brutal militärkupp.
   I Syrien blev demokratirörelsen part i ett kaotiskt inbördeskrig som gav Islamiska staten fritt spelrum.

I den lokala politiken inriktade vi oss på ett samarbete med de övriga rödgröna partierna V, S, MP och F!. Att bidra till samling kring en gemensam politik med sikte på maktskifte i Lund blev ett huvudmål för oss. Våra partiföreträdare i kommunalpolitiken samarbetade nära med de andra rödgröna partierna. Ulf Nymark kom att närma sig MP, där Karin Svensson Smith, vår kamrat i demokratistriderna inom V, hade etablerat sig, och Sven-Bertil Persson återförenades med gamla vänner i V.

Vi ställer inte upp i valet 2014!  Beslutet fattades ungefär ett år före valdagen. Vi skulle däremot rikta in alla våra resurser på ett maktskifte, i Lund och i Sverige. Och det gjorde vi.
   Sommaren 2014 var skön, men jag tillbringade den mest i Lund för jag var inte riktigt frisk. Kring månadsskiftet juli – augusti sammanträdde jag med företrädare för V, MP, S och F! i V:s lokal, där jag tillbringat så många kvällar under 1990-talet. Inför varje sammanträde stärkte jag mig med en Red Bull. Tillsammans skulle vi arrangera en maktskiftesfestival veckan före valet 2014. Vi skulle engagera de starkast lysande rödgröna stjärnor vi kunde få tag i. Demokratisk Vänster satsade hela sin partikassa. Vi drömde om ett Gröningen packat med unga studenter och andra väljare.
   Och vilka namn vi lyckades mobilisera! Emil Jenssen och Silvana Imam! De var ännu inte så kända som de senare blev, men de var mycket bra!
   Maktskiftesfestivalen blev fin en varm fullmånekväll i början av september. Men den blev inte det massmöte vi hoppats på. Kanske tusen pers var där, och inte alla samtidigt. En publik kom för att höra Emil och en annan för att uppleva Silvana senare på kvällen.

Det blev maktskifte både i Lund och i Sverige, men inte så som vi hade föreställt oss. Först tvingades Löfven hota att avgå, något som ledde till DÖ strax före jul 2014, vilket i sin tur ledde till att S och MP kunde regera i minoritet under tre år och vinna respekt, medan Alliansen splittrades och drunknade i SD-träsket.

2017-09-14

Kulturnatten 2017


Hela programmet »

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
16 september kl 17
Dalby Vokalensemble
Anita Andersson, dirigent
Carl-Eric Andersson, piano

Klostergårdsdagen 17 september 2017


 
Röda Kapellet blåser in dagen 11
Skördefest 11-15
Klostertäppan och Källby mölla säljer grönt och frukt
Visning av kyrkan 11-15
Activia
Musik och tipsrunda
Klostergårdsloppet start 13
Anmälan för deltagande från 11 i Klostergårdens centrum. Startavgift 20 kronor.
En cykel och flera andra priser lottas ut
Två filmer i Biblioteket 12-14
Klostergården och Källby möllas odlingsförening
Församlingens Gospel-kör 14
Därefter jazz med Brichol
Hela dagen: bokbord, brandkåren demonstrerar sin utrustning, loppmarknad mm
Klostergårdsgruppen: Skolan, Fritid, Helgeands församling, Rädda barnen, BRF Vårvädret, Klostergårdens byalag

I Lund nästa vecka

Föreläsningar på Stadbiblioteket

Flyktingrätten satt på undantag?
Ett samtal om flyktingar, flyktingskap och rätten att söka asyl, samt de juridiska och moraliska förpliktelserna och om den politiska viljan. Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig för arbetet med flyktingar och migranter vid svenska sektionen av Amnesty International samtalar med Gregor Noll, professor vid Juridiska institutionen, Lunds universitet.
Arrangeras i samarbete med Amnesty International Lund.
19 sept, kl. 18.00, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
 



Är vatten en självklarhet?

Vi svenskar är vana vid att det alltid finns rent dricksvatten i kranarna. Med klimatförändringarna är detta inte längre lika självklart. Den högre temperaturen gör torrare områden torrare och tvärtom. Kommer det att leda till vattenransonering även i delar av vårt land?
Kenneth M. Persson är professor i teknisk vattenresurslära vid Lunds Tekniska Högskola samt forskningschef på Sydvatten och Sweden Water Research.
   Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek  Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
20 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården

13 september av Karin S

Vi väntar på stormen
Var är den? Lyfter jag från rullstolen?

Röda Kapellet på Kulturnatten

Åldringsvård
Kan du ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen, men en smula skör.
Ni behöver inte klema
För ni heter ju Carema.
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?

-Vi kan ta din gamla mormor tills hon dör
Och vi hämtar henne med vår rullebör.
Det finns plats på Solskensgården,
Det bli allra bästa vården
För din gamla mormor ända tills hon dör.

Täcker priset att hon hålls vid god vigör?
Kommer hon att va’ vid strålande humör?
-Ja dom blir ju alltid körda
Runt kvarteret varje lörda
Så att dom kan andas luften utanför.

Har ni gett mig Edert allra bästa pris?
Allting inklusive då naturligtvis
Annars går hon till Attendo,
Bor där utan återvändo
Ända tills hon far till nästa paradis.
(Trad. Arr och text: Ulf Teleman)
 
Sånt är livet ...
Musik parat med appelltal mellan låtarna brukar vara det språk som Röda Kapellet använder för att nå ut i det politiska bruset. l kväll prövar vi en alternativ modell genom att framföra ett litet kabareprogram, där vi satt nya satiriska texter till ett antal gamla kända låtar och där vi låtit talaren få en helt ny roll. Claudia Böhme, som har sjungit med oss på Mårtenstorget tidigare återkommer nu för att sjunga våra kabarenummer och Per Torell ikläder sig den nya talarrollen.

Utställning på Kulturnatten


En akvarell ur gruppen MålaMeras samlingar,
målad av Karin Palm Lindén
 
Akvarellgruppen Målamera ställer ut i Folkuniversitetets lokaler, 2 vån, på Kulturnatten - och visar resultat från gruppens arbete med olika teman från sina målarträffar. Utställare är Ann Schlyter, Elsa Grip, Karin Palm Lindén, Maria Brynge, Sonja Pleijel, Suzanne Gysin.

I Hasse Alfredssons tid av Gunnar Stensson

Åttonde september 1979 flödade solen över tegelhusen i Klostergården och löven på lindar och avenbokar glittrade. Alla skulle till Barsebäck. Hasse och Tage skulle tala.
   Jag måste dit, men mycket måste göras innan. När jag var färdig tog jag Saras cykel för att försöka hinna ifatt de marscherande. Men cykeln var för liten och jag kom inte fram förrän precis innan mötet skulle börja. Flera tusen demonstranter var samlade ett stycke från den grå betongbyggnaden.
   Vad ska väck? Barsebäck!
   Vad ska in? Sol och vind!
   Bortom grönskan lyste havet blått.
   Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ger vi opp!
   Nu talade Hasse. Den underdimensionerade högtalaranläggningen knastrade. Jag hörde rösten men inte orden. Sen hittade jag mina vänner i folkhavet. Tillsammans började vi gå tillbaka till Lund. Jag ledde cykeln. Astrida, min mångåriga vän från FNL-gruppen, var glad men mycket trött. Hon hade bara en lunga. När vi kom till Folkets park sa jag hej och gick hemåt. Solen hade just gått ner.
   Nästa dag läste jag i tidningen 10 000 hade gått till Barsebäck. Hasse Alfredsson gick i täten.

Kommunstyrelsen: Nej till att ensamkommande flyktingbarn ska få bo kvar under överklagningstiden
av Ulf N

Kommunstyrelsen hade vid sitt sammanträde onsdag denna vecka två ärenden som rörde förslag om att ensamkommande flyktingbarns skulle ha möjlighet att stanna kvar i kommunen under den tid som deras rättsprocesser vid överklagande av asylärende och åldersuppskrivning pågår. Ett av ärendena var en motion från Joakim Månsson Bengtsson, politisk vilde; det andra ärendet ett s k Lundaförslag, inlämnat av Bertil Egerö. Egerös förslag har fått ett starkt stöd på kommunens hemsida, varför det nu hamnade hos kommunstyrelsen som ska ta ställning innan ärendet går vidare till fullmäktige.
   Miljöpartiet yrkade ”att barn- och unga ska få stanna under överklagandeprocessen” och att finansiering skulle ske i form av en utökning av Socialnämndens budgetram. Yrkandet fick, kanske lite oväntat, av Förnyalunds representant, Börje Hed. V la ett eget yrkande som också innebar bifall till förslagen, men i lite andra formuleringar. När V:s förslag föll röstade även V för MP-förslaget. Övriga partier sa nej.
   MP och FNL utvecklar sitt ställningstagande i en gemensam reservation mot majoritetens beslut.
   Reservationstexten återges nedan i något förkortat skick nedan. Mellanrubrikerna är VB:s

MP:s och FNL:s reservation:
Låt de ensamkommande flyktingbarnen stanna under överklagandeprocessen
Miljöpartiet de gröna och FörNyaLund menar att barnperspektivet måste vägleda kommunens beslut om att låta ensamkommande flyktingbarn stanna under överklagandeprocess av asylärenden och åldersuppskrivningar. Ärendet gäller ensamkommande flyktingbarn som fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket men överklagat detta beslut i domstol. Frågan är om dessa barn alternativt unga vuxna ska få stanna i kommunen eller om de ska hänvisas till Migrationsverkets asylboende i väntan på domstolens beslut.

Kostnader
Totalt handlar det om högst 100 personer. Att låta dem stanna är förenat med stora kostnader som enbart till en liten del ersätts av staten. Av beslutsunderlaget kan man dra slutsatsen att kostnaden totalt kan uppskattas till ca 20 mkr. Kostnaden är av engångskaraktär eftersom asylprocessen numera ändrats. De asylsökande barnen/unga vuxna har kommit en bit i sin integrationsprocess, går i skolan och har förhoppningsvis skaffat sig ett visst nätverk och trygghet. En flytt till Migrationsverkets asylboende på annan ort innebär att denna process störs och kan också i många fall vara en personlig tragedi som i många fall läggs ovanpå tidigare traumatiska upplevelser. Sällan innebär ett politiskt beslut ett sådant tydligt ställningstagande mellan å ena sidan barn/unga vuxnas behov och å andra sidan en kostnad för kommunen.

På barnens sida
Vi har valt att ställa oss på barnens/ de unga vuxnas sida och yrkat på att de ska få stanna i kommunen tills domstolen fatta sitt beslut. Skälen för vår ståndpunkt är följande:
 • Tungt vägande humanitära skäl talar för att inte verkställa förflyttning av asylsökande innan den rättsliga prövningen slutförts.
 • Vi tror att den störda integrationsprocessen kan få allvarliga konsekvenser som i ett senare skede drabbar samhället.
 • Av rättssäkerhetsskäl bör kommunen inte vidta denna åtgärd förrän det finns ett beslut som vunnit laga kraft.

Finansiering
Det är samtidigt viktigt att vara medveten om att Socialnämnden i Lunds kommun dras med stora underskott bland annat till följd av att den statliga ersättningen för kommunernas kostnader i samband med kommunernas åtaganden för flyktingmottagandet inte är tillräckligt. Därför föreslår Miljöpartiet och FörNyaLund kommunfullmäktige att ge kommunstyrelsen i uppdrag att återkomma till kommunfullmäktige med förslag till kompletteringsbudget för att utöka Socialnämndens ram så att den täcker de kostnader som kommunen skulle ha för att låta de ensamkommande flyktingbarnen stanna under överklagandeprocessen.”

Vi bygger landet av Marianne Sonnby-Borgström


 
Den 12 september kallade organsationen Ung i Sverige till en landsomfattande demonstration under parollen Vi bygger landet. Manifestationer hölls på många håll i landet.  I Lund samlade demonstrationen cirka 130 personer på Stortorget i Lund. I flygbladet som delades ut i anslutning till demonstrationen skriver Ung i Sverige att det finns de som menar att vi i Sverige inte har råd med en fungerande välfärd om vi ska hjälpa människor på flykt. Olika utsatta grupper ställs emot varandra. Ung i Sverige menar att vi har råd att ta emot flyktingar samtidigt som vi satsar på andra utsatta grupper, som exempelvis funktionsnedsatta och pensionärer.  Parollerna för demonstrationen var:
 • Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
 • Mer pengar till LSS
 • Stöd BB-ockupationen- Stoppa BB-kaoset
 • Höj pensionerna
Här i Lund var det organisationen Tillsammans för Lund som stod för de praktiska arrangemangen kring den välorganiserade demonstrationen.

Tillsammans för Lund presenterar sig på följande sätt på sin hemsida: ”Tillsammans för Lund är en ideell förening som anordnar aktiviteter och skapar mötesplatser där olika människor kan mötas, göra saker tillsammans och ha kul ihop. Vad vi gör och hur vi gör det bygger på våra medlemmars idéer som vi sedan genomför tillsammans. Vi gör detta för att vi anser att alla människor är lika mycket värda och för att vi vill leva i en stad där alla kan känna sig välkomna och kan leva tillsammans. Där sammanhållningen är så stark att rasism och främlingsfientlighet inte får plats. Där Lund är och förblir en fantastisk plats att leva på. Vi arbetar förebyggande mot rasism och högerextremism genom att öka sammanhållningen och gemenskapen i vårt lokalsamhälle. Vi är partipolitiskt och religiöst obundna med tydlig utgångspunkt i icke-våldsprincipen. Tillsammans för Lund är en del av Tillsammansskapet, en nationell antirasistisk rörelse.”

Utbyggnaden av E22 i kommunstyrelsen av Ulf N

Trafikverket har, som meddelats tidigare, en plan för utbyggnad av E22 och trafikplats Ideon ute för samråd. Frågan har beretts av kommunen i både Byggnadsnämnden och Tekniska nämnden. Nu har kommunstyrelsen sagt sitt. Som väntat var det en kompakt majoritet i kommunstyrelsen som sa ja till utbyggnaden och ja till en ökning av trafiken genom Lunds tätort från dagens ca 39 000 till 66 000 år 2040.
Miljöpartiet yrkade att kommunen skulle avbryta planeringsprocessen för utbyggnaden med följande motivering:

Trafikverkets planering för en 70-procentig ökning av trafiken på E22 genom Lund är oacceptabel.
Planeringen bygger på osäkra prognoser och stödjer inte ett uppnående av Sveriges och Lunds klimatmål. Vägkapaciteten kan inte anpassas till trafiktoppar som råder under en synnerligen begränsad del av dygnet.
   Samtliga åtgärder som analyseras utifrån fyrstegsprincipen borde genomföras innan planprocessen förs vidare. I dessa åtgärder ingår bland annat dynamiska hastigheter, sänkt hastighet, begränsning av antalet p-platser, avgiftsbelagda p-platser, behörighetsreglering på stadsgatorna, och begränsning av varutransporter under rusningstid. Vidare ingår i åtgärderna förbättrad kollektivtrafik. En påtaglig förbättring för kollektivtrafiken vore att införa flytande busskörfält på E22 och bussfiler på avfartsramperna.” Till detta fogade partiet också att eftersom det nu finns önskemål från kommunens sida om en utredning av överdäckning av motorvägen genom staden borde planeringen under alla omständigheter avbrytas.
   MP:s yrkande fick röststöd enbart av V. Fi, som inte har rösträtt i styrelsen, lämnade sitt bifall till MP-förslaget i en anteckning till protokollet.

Vad skolan lär ut av Staffan Lindberg

Lördagen den 2 sept höll Röda Kapellet appellmöte på Mårtenstorgen. Där varvade man musik och korta tal om dagens ämne. Nedanstående är Staffan Lindbergs tal.
 
Jag talade kortfattat om skolan och hur den har kapsejsat. Några kapellmedlemmar bad mig skriva ner vad jag sagt och lägga i Veckobladet.

I Vänsterpartiets politiska material ingår det mesta av den vederhäftiga kritik som kan riktas mot organiseringen av den svenska skolan efter kommunalisering och privatisering genom friskolor.

Veckobladet nr 25 augusti 2017 har en utmärkt artikel i ämnet, ”Så förstörde extrema nyliberaler den svenska skolan” av Gunnar Stensson. ”En forskargrupp från Columbia-universitetet i New York bestående av Alli Klapp, Samuel Abrams och Henry Levin analyserar den svenska skolpolitiken i den nyutgivna boken Utbildningsekonomi. Om lärandets värde, Natur och Kultur 2017.”

Detta är den mest koncisa och förödande kritik jag har sett om vad som skett med den svenska skolan. På så sätt har jag ingenting att tillägga. Mitt budskap hade samma innebörd.

Jag tog dock upp en aspekt som kanske inte betonas så starkt i debatten. Vad är det vi lär eleverna och deras föräldrar, inte så mycket i ord, som i själva formen för skolan. Jo, att det är fritt fram och ta för sig, när de privata skolorna är ordnade på det sättet att de kan tjäna pengar genom att bara ta in de mest begåvade eleverna.

Detta handlar om medborgarskapet och den övergripande socialiseringen till gemenskap och solidaritet i samhället. Den som ska vägleda oss i livet och våra gemensamma institutioner i deras handlande. Om det inte finns något i institutionerna som inte är eller kan outsourcas vad finns då kvar av samhällsmoral och ansvar? De s k beställarna har inget att luta sig mot när köp och sälj urholkar deras själar. De förväntas ju själva köpa och sälja vid sidan om sitt officiella värv. Var tog ämbetsmannaetiken och den sociala demokratin vägen i den offentliga sektorn. Inget regelsystem i värden kan ersätta den etiken.

När inte konfirmationen och inte värnplikten finns längre så är skolan den enda gemensamma norm-skapande institutionen i samhället. Om skolan skjuts i sank hotar anarki.

Vi lever i ett demokratiskt styrt marknadssamhälle, som historiskt skapat den faktiska grunden för både materiellt överflöd och för en relativt jämlik fördelning av det goda. I Sverige har det varit en kapitalism med mänskligt ansikte tack vare arbetarrörelsen och de andra moderna folkrörelserna.

Nu hotas allt av en s.k. fri marknad där klyftorna ökar samtidigt med användningen av fossila bränslen och en miljöförstöring, som hotar själva den biologiska existensen.

För att undvika en nästan total kollaps krävs ett utbrett upplyst egenintresse, som styr utvecklingen mot en jämnare fördelning och en hållbar konsumtion. Annars hotar ”the Tragedy of the Commons” där ingen tar ansvar för helheten utan bara skyller på att de inte är värre syndare än andra.

Marknadssamhället har inget fungerande alternativ i vårt samhälle. Om inte vår uppfostran av barnen skapar en moral som styr marknaden rätt har vi ingen chans att påverka samhället i rätt riktning.

Skolan måste nationaliseras igen, precis som skedde på 1950-talet.

Israel förstör solpaneler av Gunnar Olofsson

Den israeliska armén har beslagtagit och förstört ett antal solpaneler donerade av den holländska regeringen till invånarna i Jubbet al-Dhib på det ockuperade palestinska Västbanken. Enligt israelerna hade panelerna installerats utan tillstånd – något som i praktiken är omöjligt att erhålla när det gäller byggnation inom de palestinska byarna under israelisk kontroll. År 2014 beviljades nio av 440 ansökningar, 2015 sju av 385. De senaste åren har andelen beviljade tillstånd legat kring någon procent.
   Samtidigt har förstörelsen av palestinska hem, olivlundar och infrastruktur ökat. Enligt israeliska ”Kommittén mot husförstörelser” har bara i år hittills 327 palestinska hus förstörts och 495 personer gjorts hemlösa. Sedan ockupationens inledning 1967 uppgår antalet förstörda palestinska byggkonstruktioner till 48.743.
   Solpaneler på palestinska hus utgör rimligtvis inget hot mot vare sig Israel eller ens de soldater och illegala judiska bosättare som slagit sig ned på ockuperat område. Förstörelsen av solpanelerna är helt enkelt ett av många försök att förstöra och krångla till livet för palestinierna under ockupation – med hopp om att de skall ge upp och överge det land som deras förfäder brukat i generationer.
   Det är vår plikt att se till att det aldrig blir verklighet.

Om opium för folket och folkets opium av Ulf N

Nu i kyrkovalstider har det dykt upp igen. Det felaktiga återgivandet av Marx uttalande om religionen. Denna gång i Sydsvenskans ledare den 14 sept. Där påstås att Marx skulle ha sagt att religionen är ”ett opium för folket.”
Vad Marx faktiskt sa var att religionen är ”ett folkets opium”. (Opium ansågs i Västeuropa vid denna tid i första hand vara ett läkemedel för att lindra smärta och andra åkommor.) Detta skrev han givetvis i ett sammanhang. De meningar som föregår citatet ovan klargör sammanhanget:
   Det religiösa eländet är på en och samma gång ett uttryck för det verkliga eländet och en protest mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta varelsernas suck, själen i en hjärtlös värld och anden i ett andefattigdomens tillstånd. Den är ett folkets opium.” (På originalspråket tyska lyder den sista meningen: Sie ist das Opium des Volkes.") (K Marx: Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie”, 1843).

Lenin och opium
Det handlar alltså enligt Marx inte om ett opium som gavs ”åt” eller ”till” folket, utan religionen ses just som en reaktion på misären och ett sätt att lindra denna. Denna marxska uppfattning om religionen är sålunda betydligt mera nyanserad än den förvrängning som sedan skedde genom Lenin och hans efterföljares tolkning. ”Ett opium för folket” blev hos dem något som de härskande (präster, kapitalister etc) matade folket med för att hålla dem nedtryckta. En marxtolkning som både liberaler och konservativa gärna anslöt sig till eftersom det utifrån helt andra utgångspunkter också passade deras syften.

E G Geijer och opium
Tankar om religionen som ett bedövningsmedel – ett opium – fanns i svang på flera håll under 1800-talet. Bland annat hos den tyske filosofen Friedrich Hegel och hans lärjungar.
   Som något av ett kuriosum kan noteras att författaren Erik Gustaf Geijer år 1839, strax efter sitt avhopp från konservatism till liberalism och fyra år före Marx skrev:
   ”Religion och moral förordnade såsom dövande medel mot orättvisan, äro verkligen ett opiat, som kan medföra slummer”. (Forskning och framsteg, 2012-12-15). Som synes en något annan inställning än Marx ”ett folkets opium”. Därför tror jag att vi lugnt kan konstatera att Marx sannolikt inte har låtit sig påverkas av Geijer.

Människans tidsålder av Gunnar Stensson

Jorden är sårbar och liten. Atmosfären tunn och fin. Naturresurserna begränsade. Jordsystemet, den känsliga balansen mellan luft och vatten, vindar och strömmar, värme och köld, kan lätt störas genom mänskliga handlingar. En helt ny epok i planetens historia är inledd. Efter pleistocen och holocen har antroprocen, människans tidsålder, kommit.
   Miljöhistorikern Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder. handlar om hur och när detta har skett och vilken betydelse det har för mänskligheten – och för jorden. Makten över planeten innebär ett ansvar för planeten och hur vi tar det ansvaret är avgörande för människornas framtid.

Människornas och planetens historia har alltid varit sammanflätade. Redan övergången till jordbruk och byggandet av de första städerna satte bestående spår i geologin.
   Den första stora jordbrukskulturen i Mesopotamien byggde ett komplicerat bevattningssystem men gick under efter något millennium sedan jorden försaltats genom bevattningen.
   De skogbevuxna grekiska öarna kalhöggs under de år då den grekiska kulturen spreds över medelhavsområdet och mellanöstern.
   De så kallade geografiska upptäckterna förändrade livsvillkoren för människor, djur och växtlighet i Amerika och Australien.
   Människans historia och jordens, naturens historia är samma historia.

När börjar antropocen, människans tidsålder? Sverker Sörlin refererar de resonemang som förts och alltjämt förs av geologer och historiker. Somliga menar att gränsen bör dras redan vid övergången till jordbruk och fast bebyggelse för cirka 10 000 år sedan.
   Andra föreslår att antropocen inleds i och med industrialismens, kolonialismens, imperialismens och kolenergins genombrott. Då uppstod också den kapitalistiska ideologi som fick sitt främsta uttryck i Adam Smiths stora verk Nationernas välstånd (1776) och vars budskap Sverker Sörlin sammanfattar med följande ord:
    ”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig, som om det styrdes av en osynlig hand.”

Idag råder relativ konsensus om ett bestämt datum för antropocens begynnelse: sprängningen av den första atombomben den 6 juli 1950 i Alamogordo, New Mexico. På kort tid spred sig det radioaktiva avfallet över hela planeten. Sedan följde den stora accelerationens period då alla kurvor pekade uppåt, för kol och olja, industriproduktion, livsmedelsproduktion, bilism, konsumtion och folkmängd. Somliga forskare vill kalla perioden kapitalocen.

Idag är kapitalismen och nyliberalismen föråldrade. Vi ser hur dess budskap om tillväxt och individuell vinning hotar det ömtåliga världssystemet på dess känsligaste område: klimatet. Vi ser konsekvenserna.
   Klimatförändringar höjer havens temperatur och temperaturerna i Arktis och Antarktis. Öknarna sprider sig och människor svälter. Just nu i Etiopien och Sudan. Orkaner drabbar Karibien och Indien.
   Det är inte miljarderna av jordens fattiga, de nu levande och de redan döda, som gjort att vi överskridit planetens gränser för koldioxid och utsläpp av fosfor och kväve, skriver Sverker Sörlin.
    ”Det är världens storkonsumenter, allra mest de allra rikaste, som knuffar jorden in i antropocen och står för den livsstil som hotar planetens gränser.”
   ”Håll reda på vem som gör vad mot vem. Enbart i New York finns det 70 miljardärer varav Trump är en. 30 procent av barnen i New York är fattiga.”

Vi ser de politiska konsekvenserna. I de rika länderna växer resursnationalistiska och resurspopulistiska rörelser fram, nostalgiska, tillbakablickande – och destruktiva. De rika nationerna värnar om jobben till den egna resursindustrins arbetare.
   Det aktuella valet i Norge är ett exempel. Krigen i mellanöstern har drivit miljoner på flykt samtidigt som de rika ländernas främlingsfientlighet växer. Trump tycks vara på väg att få ett stopp för all invandring de länder som drabbats hårdast av USA:s krig. Ett invandringsfientligt parti är med i Norges regering efter ett val där socialdemokraterna satsade på mittenpolitik. Danmark vägrar att ta emot kvotflyktingar.

Sverker Sörlins essä är tung läsning trots det enkla språket. Den är tung på grund av det enorma faktainnehållet, 250 boktitlar står i källförteckningen. Den är tung på grund av sitt budskap om vårt ansvar för livets planet - trots vår egen litenhet. Mänskligheten består av tio miljarder individer. Hur ska människorna, vi, som summa kunna rädda jorden?
    ”Vi är alla små” skriver Sverker Sörlin.

Häpnadsväckande påstående om kåkstäder i Lund
av Ulf N

I Sydsvenskans ”Aktuella frågor” 1 september skriver två ledande Vellingeliberaler, Anders Cnattingius och Henrik Thorsell, att de inte tänker ”låta Vellinge kommun hamna i samma situation som … Malmö och Lund där till exempel kåkstäder har funnits under lång tid”.
   En kåkstad är, enligt Wikipedia, ”en oplanerad bebyggelse av mycket enkel standard. Kåkstäder utgör en stor del av stadens slum, och saknar vanligtvis elförsörjning, kranvatten och avlopp”.
   De båda liberalerna påstår alltså att sådan bebyggelse skulle finnas i Malmö och Lund! Jag anser mej vara väl förtrogen med bebyggelsen i Lund och jag har varken sett eller hört talas om dessa slumområden. En kan dock inte utesluta att de båda Vellingeliberalerna har gjort iakttagelser som vi Lundabor har missat. Det är därför av stort vikt att Cnattingius och Thorsell informerar oss genom att ge svar på följande frågor: När etablerades dessa Lundakåkstäder? Var någonstans i Lunds kommun finns dessa slumområden?
   Jag vill också passa på att ställa en fråga till Vellingeliberalernas partikamrater i Lund, Philip Sandberg, oppositionsråd och Mia Honeth, ledamot i Byggnadsnämnden: Delar ni Vellingeliberalernas uppfattning att det finns kåkstäder i Lund, eller är ni beredda att dementera detta häpnadsväckande påstående?
Ulf Nymark (MP)
vice ordförande i Byggnadsnämnden, Lund

Sydsvenskan vägrar publicera genmäle

Denna text skickade jag in till Sydsvenskans ”Aktuella frågor” som replik till Vellingeliberalernas lögnaktiga påstående om kåkstäder i Lund, vilket de framfört i en lång artikel om varför de stödjer ett tiggeriförbud i sin kommun. Redaktören för ”Aktuella frågor” ville inte publicera repliken. Först med standardmotiveringen ”platsbrist”, men efter flera propåer från min sida med en helt ny och oväntad motivering: Vellingeliberalernas mening kan inte tolkas som att de påstår att det finns kåkstäder i Lund! Det skulle bara gälla Malmö.
   Kära VB-läsare: läs den aktuella meningen i texten ovan en gång till. Jag har bett släkt, vänner och språkvetare att noggrant läsa och analysera meningen. Ingen har funnit annat än att det klart och tydligt hävdas att det finns kåkstäder i Lund. För mej är det skrämmande att en tidning som kallar sig oberoende liberal finner det helt i sin ordning att ett sanslöst lögnaktigt påstående om tillståndet i Lund får stå oemotsagt.

66 år i skolan 60. 2007- : 4. Mot valet 2010
av Den Gamle

Där satt vi i våra små lokaler i Lund och talade om stora frågor långt utöver vad vi kunde överblicka och påverka. Men det var viktigt att reda ut fakta, tankar och principer och sedan försöka tillämpa dem i den lokala debatten om miljö- och socialpolitik enligt regeln gräv där du står.
   Under Demokratisk Vänsters första mandatperiod växte klimatfrågan till existentiella dimensioner. Visserligen hade vi under hela livet varit medvetna om överutnyttjandet av jordens begränsade resurser. Det hade handlat om nödvändigheten att spara och att förbjuda miljögifter som DDT. Det hade varit möjligt att komma till rätta med genom en förnuftig politik. Nu handlade det om något större: villkoren för framtida liv på jorden.
   Jorden var liten och sårbar. Hela vår civilisation byggde på kol och olja. Och det var sent på jorden. Atmosfären och haven var redan fyllda med koldioxid.
   De nya kunskaperna växte lavinartat. Farhågorna var ångestladdade. Permafrosten i Sibirien höll på att smälta och metangasen frigjordes. Gick processen att hejda?    Det fanns flera sådana tipping points. Man började skönja ett jordsystem av krafter som balanserade varandra. Balansen som lätt kunde störas så att temperaturen steg, öknarna bredde ut sig och låga områden översvämmades.
   Klimatkatastroferna resulterade redan i konflikter, krig och växande flyktingströmmar.

Erik Kågström skrev kunskapsrika artiklar i Veckobladet om Peak Oil. Ulf Nymark fortsatte Gunnar Sandins kamp mot bilismen och motsatte sig konsekvent varje utbyggnad av motorvägar. Alla såg fram mot det stora klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. Där och då skulle beslut fattas för att äntligen inleda kampen mot den katastrofala utvecklingen. Tills dess gällde det att påverka opinionen.
   Att den kapitalistiska organisationen av världsekonomin med global konkurrens, ökad konsumtion och ständig tillväxt var klimatkrisens huvudorsak var också uppenbart. Jag såg marknadsekonomins destruktiva konsekvenser på skolområdet och inom vården

2008 drabbade finanskrisen världsekonomin i spåren av Lehmans Brothers konkurs. Ett litet företags girighet fick gigantiska konsekvenser. I USA tvingades miljontals människor lämna sina hem. Hela städer ödelades som Detroit. Europeiska länder som Grekland, Spanien, Island och Italien försattes i permanent ekonomisk kris. Alla trygghetssystem undergrävdes.
   För första gången på länge växte en högljudd opposition fram i USA: Occupy Wall Street.
   Men allt rann ut i sanden. Skattebetalarna tvingades rädda de banker som med sina manipulationer orsakat krisen, i USA som i Sverige och alla andra länder. Effekten av finanskrisen blev bara att rikedomen koncentrerades till allt färre personer.

Så var det då dags för det stora klimatmötet i Köpenhamn dagen efter Lucia 2009. Förväntningarna var höga. Hela världen riktade blickarna mot ett vinterruggigt Köpenhamn. Nu skulle förändringen ske. 
   Men klimatmötet utmynnade i millenniets dittills största antiklimax. Vi fick se världens ledare trötta och passiva sitta och stirra på varandra i sammanträdesrummen medan klimatdemonstrationerna på gatorna bevakades av polis.

Snart var det 2010 och dags för ett nytt val. Människan lever samtidigt i flera världar. Det var möjligt att förtvivla över Köpenhamnsmötets kollaps inför den ödesdigra klimatutvecklingen och samtidigt vara hoppfull inför utvecklingen i Lund och Sverige de närmaste månaderna och åren.
   Så vi grep oss entusiastiskt an med valkampanjen. Vi hade haft framgångar under mandatperioden och mötts med positivt gensvar från väljare i alla delar av Lunds stad så vi hoppades på ett rejält genombrott i valet. Nu gällde det att ta chansen.
   Jag minns särskilt en sommardag då vi tog oss ut till Dalby för att dela ut flygblad i centrum och ett nytt villaområde. Flera av oss cyklade och jag skjutsade ett par i bilen. Vi var väl förberedda och allt fungerade effektivt. Särskilt tydlig är en minnesbild från hemfärden. Lars-Åke och ett några till cyklade utför backen nedanför Dalby kyrka. Vi körde förbi med bilen. Sommarskåne bredde ut sig. Cyklisternas hår fladdrade.
   Vi skaffade oss en stadig valstuga som var omöjlig att välta. Vi deltog i debatterna på gymnasieskolorna. Själv gjorde jag en mycket dålig insats i Spykens aula. Vi var etablerade. Nu återstod bara valet. Vi samlades till valvaka hos Bertil Egerö och Elsa Grip i Slottet, där jag kände mig hemma efter de många åren av Eritrea-arbete. Jag var mycket trött men förväntansfull.

2017-09-07

I Lund nästa vecka

Föreläsningar på Stadbiblioteket
Om flyktingmottagande
Öppna hjärtan och systemkollaps

Hur kan en plötslig ökning i antalet asylsökande få samhället att vackla? Varför är det diktaturer som ger flest flyktingar skydd? Hur skulle det se ut om flyktingarna kunde köpa biljett till ett lågprisflyg till Stockholm istället för att investera en förmögenhet i en livsfarlig, lång och otymplig resa? Carlos Rojas diskuterar några alltjämt aktuella och viktiga frågor.
12 sept, kl. 18.00, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
 



Mikroplast i kretsloppen

Små plastpartiklar, så kallade mikroplaster, har uppmärksammats som en betydande miljöförorening i framförallt havsmiljön. De hittas även i sötvatten, i Arktis is, i jord, i luften och till och med i öl. Var kommer de ifrån, vilka organismer påverkas och vad kan vi göra åt problemet?
Emma Fältström är doktorand på Sweden Water Research och forskar om förebyggande åtgärder för att minska föroreningar till vatten.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek  Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
13 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården




Det ordnar sig – eller?
Gatutidningen Faktum fyllde 15 år förra året. Hurra! Eller? Det är med blandade känslor vi firade, för egentligen borde vi inte behövas. Faktum är, att Faktum behövs mer än någonsin när glappet mellan de allra fattigaste och de allra rikaste ökar. Försäljarna har det svåraste jobb någon kan ha – att sälja en tidning på gatan. Christel Molin från gatutidningen Faktum i Skåne berättar tillsammans med en av Faktums försäljare.
14 sept, 18.00, Lunds stadsbibliotek, atriumgården

Kulturnatten 2017

Röda Kapellet spelar kabaré på Kulturnatten
Lördagen den 16 september är det åter kulturnatt i Lund. Den här gången spelar orkestern kl 17 på Folkuniversitetets gård på Skomakaregatan 8.
   Temat är "Sånt är livet" med en blinkning mot en välkänd schlager. I kabaréform stryker orkestern publiken medhårs med välkända schlager och egna örhängen förgyllda med politiska och satiriska texter.
   Sångerska är Claudia Böhme och Per Torell ikläder sig talarrollen.
Välkomna och mycket nöje!
Röda Kapellet

Sveriges erkännande av Palestina


 
Varför erkände Sverige Palestina år 2014, och under vilka villkor? Vad har det hittills betytt för svensk poltik och vad har det haft för effekter hittills, tre år senare?

Jamal El-Haj är en socialdemokratisk riksdagspolitiker som varit politiskt och fackligt aktiv sedan 25 år tillbaka.
Han har palestinskt ursprung och har läst sociologi på universitetet.

Det är fri entré för detta föredrag, men se till att komma i tid för att hinna mingla med andra besökare, men framförallt för att inte störa!

Småland av Karin S

Jag tänder ljuset
Jägarna står beredda
Vildsvinen anas
Är jag ett vildsvin?
Nej! Jag är en människa
Det gör skillnad – nu.

Sådan är kapitalismen av Gunnar Stensson

The race to the bottom
Förra året delade Nordea ut 60 miljarder till sina ägare. De rika blir rikare utan att arbeta. De vill inte betala skatt. Därför flyttar nu Nordea till Finland. Regeringen har nämligen beslutat att bankerna ska betala ökade avgifter till den reservkassa som ska lindra följderna av nästa bankkrasch. Den förra inträffade ju för nio år sedan, och då fick skattebetalarna rädda banksvindlarna.
   Nordeas flytt till Finland är ett glasklart exempel på the race to the bottom. Kapitalet strömmar hela tiden till lågskatteländer och skatteparadis trots att alla vet att en förmögenhetsomfördelning är nödvändig för att det ekonomiska systemet ska överleva. Casper von Koskull och Björn Wahlroos är mäktigare än Sveriges demokratiskt valda finansminister.
   Vi hoppas det blir ändring efter nästa bankkrasch.

PS. Jag hörde Björn Wahlross i ett sommarprogram förra året. Han är en fanatiskt troende nyliberal.
 

 
Palmlunds skolor
De håvar in miljoner när de säljer tio skånska skolor till den norska koncernen Laeringsverkstedet som har en omsättning på 2,6 miljarder norska kronor. Förlorare är barnen och det svenska samhället som betalar vinsten.
   När det gäller lätt förtjänta skolpengar är Sverige det mest lockande landet i världen för utländska vinstkapitalister. Ingenstans i världen är profiten så stor och så lättåtkomlig som i det extrema skolsverige.

Spårväg med förhinder av djinn


 
Förra gången det skulle byggas en spårväg till Brunnshög gav man upp vid Allhelgonakyrkan, trots att allt var förberett för spårläggningen dit. Det visade sig nämligen att man inte visste vart spåren sedan skulle gå. Slutmålet gick, trots ivriga spaningar, inte att hitta. Nu hoppas man att allt ska gå spåret, men för säkerhets skull har invigningen flyttats fram från 2019 till 2020.

Din röst avgör! av Daniel Sestrajcic


 
Kanske har du alltid röstat i kyrkovalet eller så är du en av dem som tidigare inte brytt dig om att rösta. Den här gången är det avgörande att alla röda, gröna och humanistiska krafter går samman och agerar.
   Det påverkar inte bara riktningen i kyrkan utan den diskussion som pågår i hela Sverige om vilket samhälle vi vill leva i. Ska vi vara ett land som är öppet och välkomnande för flyktingar? Ska Svenska kyrkan ta ställning för alla HBTQ-personers rättigheter? Ska idéerna om en ny ekonomisk världsordning vara vägledande? Ska de förtrycktas röst få höras och vara central? Det är frågor som avgörs i årets kyrkoval. Vänstern står stark i sina idéer - men Sverigedemokraterna använder kyrkovalet som en språngbräda för att driva kyrkan i en högerkonservativ riktning och påverka hela samhällsdiskussionen med sitt främlingsfientliga och rasistiska gift. En röst på Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) ger dem inte den chansen.

Eftersom valet är bortglömt så får alla röster ett stort värde. Oavsett vilken relation eller syn du har på Svenska kyrkan, är du 16 år och medlem så hoppas vi att du med din röst drar kyrkan lite mer åt vänster. I Lunds stift så är det ett historiskt faktum att vänstern för första gången ställer upp en vallista vilket innebär att du kan rösta på den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen ViSK både till Lunds stift och Kyrkomötet. Vi är präster, diakoner, kyrkogårdsarbetare och helt vanliga engagerade medlemmar i svenska kyrkan som står till vänster och vi hoppas på ditt stöd.
   Rösta för en demokratisk folkkyrka den 17 september, rösta på ViSK.
   Läs om våra sex skäl och ge ditt vallöfte så påminner vi dig på valdagen: www.solidariskkyrka.nu

Läs mer om kyrkovalet i Lund, om vallokaler och annan praktisk information här:

Tiggeriförbud av Gunnar Stensson

Härom veckan slog M i skattesmitarkommunen Vellinge till med ett förslag om förbud mot tiggeri. Inte ska fattiga människor störa Vellingebornas gatubild när de promenerar ut ur sina villor! Fattiga människor hör inte hemma i Vellinge! Skicka dem utanför kommungränsen! Till Malmö, till exempel. Den sossestan kan gott ta kostnaden!
   I tisdags fick Vellinge-moderaterna stöd från Moderata samlingspartiet när dess rättspopulistiske talesman Tomas Tobé med ögonen svällande av hat stod i tv-rutan och krävde ett nationellt förbud mot tiggeri. ”Vi måste få stopp på det. Och då behövs ett förbud”, sa han och bet ihop käkarna.
   Moderaterna har hittat tillbaka till sina rötter från den tid då de kämpade mot den allmänna rösträtten och välfärden och för Sydafrikas apartheidregim.
   På den extra partistämman 1 oktober ska de välja den skinntorre skattekverulanten Ulf Kristersson till ny partiledare. Ulf Kristersson ska sedan leda partiet tillbaka till det reaktionära träsk där han tror det finns Sverigedemokratiska röster att vinna, tillsammans med rättspopulisten Tomas Tobé och Elisabeth Svantesson från den sekt som tror, att Gud älskar de rika medan fattigdom är ett Guds straff.

PS Det bästa sättet för den enskilde att protestera är att demonstrativt lägga pengar i tiggarnas muggar, gärna sedlar. Man kan också göra det i grupp så det uppstår köer av givare.

Ende Gelände av Angelica Svensson

23-27 augusti åkte jag och en handfull medlemmar i vänsterpartiet till klimataktionen Ende Gelände utanför Köln. Målet var att med en civil olydnadsaktion stoppa kolbrytningen för ett antal timmar. De tyska kolgruvorna står för en märkbar del av världens koldioxidutsläpp.
   Ca 6000 deltagare samlades i ett stort tältläger där god mat lagades till alla deltagare. Första dagen ägnades åt action training, åt kommunikation genom representantskap i vängrupper och att lära känna sina vängrupper.
   Därefter gav vi oss ut för att försöka ta oss in i gruvan, organiserade i olika "fingrar" bestående av flera vängrupper. Enligt uppgift ska ca 1300 poliser ha funnits inkallade under dagarna. Polisen försökte stoppa de olika grupperna att ta sig in i gruvan men lyckades inte med det. Ett par grupper lyckades ta sig in och stoppa produktionen ett antal timmar. Bland annat en grupp klättrare tog sig upp på en av de gigantiska grävmaskinerna. Polisen var emellanåt våldsam och skadade några av ickevåldsaktivisterna.
   Vi besökte också Hambacher forst, där en grupp bor uppe i trädkronorna för att hindra avverkning. Skogen är skyddad fem månader om året och avverkas för att ge plats åt mer gruva sju månader om året. Vi deltog också i Rote Linie, en lång demonstration med rödklädda demonstranter som bildar en lång linje för att uppmärksamma och stoppa avverkningen av skogen.
   Miljörörelsen  i Tyskland är tydligt antikapitalistisk och kopplar produktionssätt och uttag av jordens resurser på ett tydligt sätt. Just kolgruvor är ett exempel på detta.

Skolan och profiten av Bengt Hall

Förra lördagen höll Röda Kapellet appellmöte på Mårtenstorgen. Där varvade man musik och korta tal om dagens ämne. Nedanstående är ett av Bengt Halls tal.
 
Idag pratar vi om hur marknaden och pengarna styr dagens skola. Skolan och utbildningen har kommersialiserats. Med hjälp av skattepengar profiterar stora privata koncerner på ungdomars rätt till kunskap. Enligt opinionsmätningar är 80 procent av svenska folket emot vinster i välfärden och inom skolområdet. När regeringen vill göra något åt fenomenet kallar Sydsvenskan Per T Olsson det för taktiserande om vinster i välfärden och om plakatpolitik i hans sista krönika.
   Jag har själv arbetat som folkhögskollärare. Folkhögskolan är ett bra exempel på friskolor som drivs utan att statsbidrag plöjs ner i privata fickor. Hälften av landets folkhögskolor ägs och drivs av ideella föreningar. Skolorna har egen profil kopplade till huvudmannens ideologi och ofta en uttalad pedagogisk ambition. Det finns också andra friskolor som saknar vinstintresse och med uttalad pedagogisk profil till exempel Waldorf och Montessori och olika föräldrakooperativ. När t ex Miljöpartiet pläderat för friskolor har de alltid lyfta fram sådana skolor.
   Men huvudparten av dagens friskolor i Sverige ägs av stora internationella koncerner, ofta riskkapitalister, som har ett övergripande intresse: att tjäna så mycket pengar som möjligt.
   I Danmark är 22 % av skolorna privata och fristående. Däremot tillåts inte vinst och det finns krav på föräldrarepresentation i styrelsen. Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinstuttag från friskolor.
   Jag ska ge ett lokalt exempel på hur det kan se ut. I S:t Larsparken i Lund finns en privat skola som är populär framför allt hos högutbildade föräldrar. Den heter Internationella engelska skolan och har 570 elever. Den ingår i en koncern med 30 skolor i hela landet. Den startades 1993 av Barbro Bergström. 2012 sålde hon 75 % av aktierna till det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates för 700 miljoner kronor. Sedan starten för 24 år sedan har ägarna plockat ut cirka en miljard som vinst och stoppat ner i sin egen ficka. Skattepengar som hade behövts på annat håll inom undervisningsväsendet.
   Hur kan man få ihop en sådan gigantisk vinst? En förklaring är bland annat lägre personalkostnader och lägre löner. Enligt skolverkets statistik har engelska skolan i genomsnitt 17 elever per lärare. På kommunala skolor går det 12 elever på varje lärare. Engelska skolan är den skolkoncern som har flest barn med välutbildade föräldrar och lägst lärartäthet. De vänder sig till elever som fungerar i mycket stora klasser utan specialundervisning och extra stöd.
   Marknadsentusiasterna hävdar ofta att friskolorna har bättre resultat. Det stämmer inte. OECD har visat att privata skolor presterar sämre än kommunala skolor om man tar hänsyn till elevunderlag och socioekonomiska faktorer.

Fattigpensionär av Sven-Hugo Mattsson

Hon har 10 000 kr i pension och 8 000 i hyra för en trea i LKF. På pensionsinkomsten betalar hon 1 000 kr i skatt, vad nu det skall vara bra för. Hon har alltså tusen kronor kvar när skatt och hyra är betald. Hon lever i ensamhet.
   Det finns bostadstillägg att få, i det här fallet får hon maxbeloppet 5 000 kr. Hon har alltså 6000 kr att leva på. För detta skall hon betala läkarbesök, mediciner och tandläkare och hon får själv betala TV-licens, tidning och andra räkningar. Hon är inte 75 år och får alltså inte gratis bussresor. Gratis bussresor borde gå till just denna person, som är fattigpensionär.
   Att hon har så dålig pension beror på att hon har fött fyra barn och varit hemma med dessa under långa perioder. Dessa fyra barn har fött 7 barnbarn. Här finns nu 11 personer som betalar goda pengar till pensionssystemet. Av detta får hon ingenting, pengarna går till barnens pensioner.
   Den höga hyran beror på att bostaden införskaffades när hennes man fortfarande levde och när ett av barnen fortfarande bodde hemma. Hon söker en mindre lägenhet men bytet inom LKF är krångligt och kommer att ta tid.

Bättre kan vi!
Det jag beskrivit ovan tycket jag är en fläck på Sveriges välfärdsbanér. Jag tycker vi skall höja garantipensionen rejält. Just detta gynnar kanske inte personen ovan men skulle varit ett lyft för många. Jag tycker också att vi skall höja taket i bostadstillägget. Nu är det 5 000 kr, även detta borde höjas rejält. Den som är gammal borde ha rätten att efterfråga en relativt nyproducerad lägenhet som är handicapanpassad. Det skall också vara så högt, om man så skriver, att ingen skall känna sig tvingad att söka ny och billigare bostad. 
   Så höj garantipensionen rejält och gör denna skattefri. Höj också taket för bostadstilläget till minst 6 500 kr.

Finansiering
Jag tror inte att det finns 40 miljarder reformutrymme, men det finns nog med pengar för att finansiera ovanstående. Om så inte är, så finns utrymme genom att dra ner på alla de bidrag som främst går till de rikaste, RUT- , ROT- och räntebidrag. Det jag föreslår är ett bra sätt att minska klyftorna i samhället.

Medborgarnas inflytande över närmiljön
av Gunnar Stensson

1. Ny station vid Klostergården får stora konsekvenser 
Många hade samlats i Klostergårdsskolans matsal i tisdags för att ta del av Trafikverkets information om den nya pågatågsstationen och utbyggnaden av fyrspåren. Intresset var positivt, men någon uttryckte oro för hur den nya parkeringen vid stationen skulle påverka Gröna stråket mellan Arenan och Höje å. Flera oroade sig över risken för intrång i Klostertäppan och odlingslotterna vid Källby mölla.
   Informationen bekräftade i stort sett vad som redan var känt. Utbyggnaden äger rum 2022 till 2024. Passagen för cyklande och gående under spårområdet mellan Nordanvägen och Maskinvägen breddas och förses med uppgångar till stationsområdet. En mindre parkeringsplats byggs vid fjärrvärmeverket.
   De nya spåren förläggs väster om dagens spår. Därigenom minimeras intrånget i det Gröna stråket. Tre nya broar byggs väster om de nuvarande: över Södra ringen, Höje å och väg 108.
   Under byggandet av bron över Höje å kommer ån och dammarna att påverkas liksom odlingslotterna på östra sidan.

Den nya pågatågsstationen blir centrum för en omfattande nybyggnation av bostäder. Hur den kommer att förändra Klostergården och området kring Åkerlund och Rausings väg framgår inte av Trafikverkets information.
   Planeringen av den framtida bebyggelsen är Lunds kommuns ansvar. Det blir stora förändringar på båda sidor av spårområdet.
   Vid kommunens informationsmöte senare i höst kommer vi få veta vad den nya planen kan komma att innebära. En arkitekttävling härom året presenterade flera omfattande och fantasifulla förslag. Många frågar sig vad som kommer att ske med Korpvallens fotbollsplaner.

2. Ingen estrad vid Klostergårdens fontän
Hösten 2015 föreslog Jan Engvald med flera i ett medborgarförslag att kommunen skulle bygga en enkel estrad med tak vid plaskdammen i sluttningen nedanför pumphuset.
   Fontänen är Klostergårdens naturliga samlingsplats på sommaren. Förslaget tillkom sedan en konsert måst inställas på grund av regn.
   Två år senare, vid Tekniska nämndens sammanträde den 23 augusti 2017, svarade nämnden att Aktivia med scen och möjlighet till regnskydd anlagts vid platsen för den tidigare byggleken efter det att medborgarförslaget kommit in.
   Förslaget att ställa ut grillar vid plaskdammen är genomfört och möjligheten att ställa ut bänkar för äldre vid promenadvägen till centrum i anslutning till plaskdammen har ”inventerats” under sommaren 2017.
   Den långa handläggningen av ärendet är anmärkningsvärd.  Aktivia fungerar sämre som samlingsplats än ängen vid fontänen. Inga nya bänkar för äldre längs vägen i anslutning till fontänen har hittills synts till trots att många efterfrågat dem.
   Medborgarnas möjligheter att påverka sin närmiljö måste förbättras. Det är av största vikt inför den stora utbyggnaden av bostadskvarter och vägar i samband med att Klostergårdens pågatågstation anläggs.

En alltför sann sanning?


 
Bilden ovan levde bara ett kort tag på Ekots webbsida, kanske någon public service redaktör kom på att Polen ligger väldigt nära. Bara geografiskt men i alla fall.

66 år i skolan 59. 2007- : 3. Nyttan med offentliga möten
av Den Gamle

”Du är alldeles för negativ. Det var ju så roligt. De där åren med DV var ett triumftåg! Fler än 2000 röstade på oss. Bägge gångerna.” Den som fällde kommentaren häromdagen är förstås yngre än jag, drygt 30 år yngre.
   Det som gjorde mig besviken i början av 2007 var insikten att jag trots partiets valframgång var slut som aktiv skolpolitiker, slut som kommunalpolitiker. Det fanns många i partiet som var yngre och kunnigare än jag. De kom in i kommunfullmäktige och styrelser och nämnder. De förhandlade och samarbetade med andra partier, S, V, MP och Feministiskt initiativ. De upplevde den politiska dynamiken. Somliga efter några års frånvaro. Somliga för första gången.
   Själv var jag utanför, även om jag hade god insyn i kommunalpolitiken. Utanförskapet gjorde mig gnällig. Alltid samma gamla lunk. Samma omständlighet. Samma begränsningar.

Sedan fann jag mitt område. De offentliga mötena.
   Under FNL-tiden på 70-talet kontaktade jag många talare. Sara Lidman, Peter Weiss, Lars Forssell, Göran Palm, Jan Myrdal, Göran Sonnevi, Jan Kunicki, Jan Guillou och DN:s stjärnreporter Sven Öste. Jag satt på tamburgolvet i min lägenhet på Blidvädersvägen och pratade med Peter Weiss i telefon. Han kunde inte komma. Han var upptagen med Motståndets Estetik.
   Men de allra flesta kom. De flesta, nej alla, avstod från honorar. Och publiken fyllde stadsbibliotekets hörsal. Jag var god vän med vaktmästarna. FNL-gruppen hade två mötesperioder, en vecka på hösten och en på våren. Jag var FNL-gruppens anonyme funktionär men någon gång uppstod kontakt och vänskap – eller konflikt.

Vpk/V arrangerade också många utåtriktade möten. Antiimperialistiska utskottet arbetade ungefär som FNL-gruppen gjort. Vi ordnade ett fullbesatt möte om Chile med Lena Granhagen och Harry Magdoff och Paul Sweezy från amerikanska Monthly Review i Svaneskolans aula. Andra välbesökta möten handlade om den ryska invasionen i Afghanistan, om terrorn i Argentina, om Palestina och om kampen mot apartheid.
   Men Vpk, liksom de andra partiernas riktade sig oftast till de egna medlemmarna som skulle ”skolas”. Annars var det agitationsmöten för att hävda den egna ståndpunkten i en speciell aktuell fråga.
   Man sökte alltmer sällan gensvar och initiativ från någon bred strömning utanför partiorganisationen.

Mellan 1981 och 2002 var jag aktiv i EGIS, Eritreagrupperna i Sverige. Också verksamheten där liknade den i FNL-grupperna. Flera duktiga journalister som Karin Boijs och Donald Boström var engagerade och vi kontaktade toppolitiker inom de flesta partier.
   Dessutom ingick vi i en bred internationell rörelse med bland andra Colin Legum och Basil Davidson. Genomslaget i Sverige bekräftades när Eritrea blev föremål för Operation Dagsverke.

Jag häpnade över de ekonomiska resurser som följde med Demokratisk Vänsters valframgång och erinrade mig hur Daniel Kallos en gång på 1970-talet agiterade för att Vpk skulle avstå från de kommunala bidragen för att inte bli beroende av klassfienden.
   Vi hyrde en pittoresk partilokal på Magle Lilla Kyrkogata. Den låg inne på gården som var belagd med kullerstenar. Där fanns ett före detta stall som använts av torghandlarna på Mårtenstorget.
   Partilokalen var liten, men vi genomförde många offentliga möten där. Ibland var den fylld till bristningsgränsen. Då blev det kvavt. Ofta använde vi ABF-lokalen vid Trollebergsvägen, ett par gånger Stadsteaterns kafé på andra sidan gatan.
   Vi kunde både ge ordentliga arvoden till de talare vi engagerade och betala hyra för lämpliga lokaler. Ibland kunde vi till och med annonsera.
   Johan Lönnroth talade om vänsterns kris, finlandssvenska Tina Rosenberg höll ett roligt provokativt feministiskt tal i gamla badhuset, Dror Feiler talade om Ship to Gaza i AF, Per Gharton talade om Palestina och Daniel Pohl från Expo om högerextremism och rasism på Teaterkaféet.
   Tanken var att samla människor som engagerade sig för övergripande samhällsfrågor som miljö, social rättvisa, demokrati, rasism och feminism, även när de inte delade exakt de ståndpunkter som Demokratisk Vänster stod för.
   Och det fungerade. Genom att vända oss till den breda vänstern utanför de snävt partipolitiska intressena behöll vi våra väljare och ökade till och med vårt röstetal. Dessutom var det roligt.

2017-08-31

Solen skiner... av Karin S

Solen skiner över Klostergården.
Plåstergården trodde en liten flicka att den hette.
Det passade väl bra.

Röda Kapellet blåser in hösten!


 
Efter sedvanligt blåsarinternat i nordöstra Skåne i augusti drar Röda Kapellet igång.
   På lördag 2/9 står orkestern åter på Mårtenstorget kl 11 och spelar och pratar. Den här gången är temat skolan och profiten. Vänstern och fyra femtedelar av svenska folket vill ju ha bort vinsterna och marknaden från skolområdet.
   Den 16 september är det åter kulturnatt. Den här gången spelar orkestern på Folkuniversitetets gård kl 17. Temat är "Sånt är livet" med blinkning mot en välkänd schlager. I kabaretform stryker orkestern publiken medhårs med välkända schlagers och örhängen förgyllda med politiska och satiriska texter.
   Lördagen därpå (23/9) är det åter appellmötesdags på torget. Den här gången handlar det om kungafjäsket. Rubriken är "Demokrati eller monarki".
   Helgen därpå inträffar Vänsterdagarna. Vänsterpartister från hela landet träffas. Massor av intressanta seminarier och diskussioner och kulturevenemang. På fredagskvällen spelar Röda Kapellet med blåsare från andra delar av landet på biografen Panora kl 18.
   Ja, det var några av Röda Kapellets aktiviteter under tidig höst. Mer kommer säkert.

Vänsterpartimöten

Lite reklam om möten som kanske intresserar Veckobladets läsare:
11/9 kl 19.00-20.00
Kommunens översiktsplanechef kommer till Vänsterpartiets kommunpolitiska möte och berättar om den nya översiktsplanen, som nu skickas på en första remissrunda.
18/9 kl 19.00-20.00
Kommunens limnolog, sötvattensspecialist, kommer till Vänsterpartiets kommunpolitiska möte och berättar om kommunens arbete med vattenfrågor i sjöar och åar.
   Alla är välkomna! Mötena hålls på partilokalen, Svartbrödersgatan 3 i Lund.

Politiska apkonster av Gunnar Stensson

New Public Management tillämpar kapitalismens metoder på vår gemensamma välfärd. En manager siktar på vinst - och missar därför välfärdens mål. Det har lett till katastrofala konsekvenser inom vård (BB-krisen) och skola (PISA-katastrofen). Nu hotar managementmetoderna också vår nationella säkerhet.
   Ett vanligt grepp i New Public Management är outsourcing, att utbjuda en verksamhet på marknaden och anta det billigaste anbudet. Det brukar kallas effektivisering. Syftet är att smita från de kostnader som är nödvändiga för att uppnå målet.
   Transportstyrelsen outsourcade (under den borgerliga regimen) hanteringen av sin IT-verksamhet till lågprisföretag i Centraleuropa.
   Outsourcingen läckte och en del mer eller mindre viktig säkerhetsinformation hamnade i utländska (kanske ryska) händer.
   Nu anklagar Allianspartierna Stefan Löfven för att ha dolt läckorna. Ännu längre går Jimmy Åkesson som beskyller honom för lögn och kräver hans avgång. Läckornas skadeverkningar blåses upp till ofantliga dimensioner fast ingen egentligen kan förklara vari de består. Vad tror du?
   Avsikten är att dölja Moderaternas politiska sammanbrott och Alliansens fullständiga splittring.
   Den regeringskris Alliansen hotar med leder till politiskt kaos om den förverkligas.
   Nyss stoppade Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna en skattehöjning genom att hota med en misstroendeförklaring. Skattehöjningen skulle ha drabbat deras väljare höginkomsttagarna med någon hundralapp.
   Man sänkte också den planerade höjningen av flygskatten - samtidigt som Harvey drabbar USA och Trump plumsar omkring bland Texas vattendränkta oljepumpar.
   Väljarna betraktar med oro de politiska apkonsterna. Under tiden hopar sig de verkliga problemen.

Vårt allmänna pensionssystem är felvärderat
av Sven-Hugo Mattsson

Ett pensionssystem bygger på pengar i hög grad. Den som har störst inkomst, i vårt nuvarande system, betalar mest i pensionsavgift och får därmed högst pension. Det låter väl logiskt och bra, men det innehåller ett fel. Bakom pensionerna och dess pengar ligger en resurs, det jobb som våra barn och barnbarn utför. Så har de, kvinnor, som föder barnen och tar mest ansvar lägst pension.

Problem
Det här ger problem i samhället. Många har så låg pension att samhället måste gå in med bidrag, det är i och för sig inte fel. Men pensionssystemet borde sköta detta i högre grad. Jag tycker till exempel att det som kallas arvsvinst i systemet borde gå till de som har lägst pension. Arvsvint är pengar, pensionsavgifter, som kommer från de som avlider innan de når upp och får ut pension. Om någon dör, låt oss säga vid 55 års ålder, så delar hens insatta pensionsavgifter, mellan de som är i samma ålder. Var ligger det rättvisa i detta? Varför skall jag gynnas därför att en massa före detta klasskolleger till mig dör. Särskilt då som vi har 300- till 400 000 fattigpensionärer.  Dessa pengar, arvsvinsten, borde istället gå till de fattigaste pensionärerna. Detta är ett sätt att överföra pengar, inom systemet, till de fattigaste. 

Pensionerna måste bli jämställda
Allt måste syfta till att mäns och kvinnors pensioner på sikt blir jämställda. Vi kan ju inte ha det så som vi har det nu. Det är knappast så att allt ordnar sig när kvinnor går ut i arbetslivet på samma nivå. Tvärtom är det så att de regler vi har nu kommer att ge fler fattigpensionärer. Vi behöver reformera vårt pensionssystem igen.

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf Nymark

Porsche och BMW – bilar för högern
Opinionsundersökningsföretaget Demoskop har undersökt sambandet mellan politisk uppfattning och bilmärkesval. Undersökningen gav bland annat till resultat att ägare av Audi, Porsche, Mercedes-Benz och BMW anser sig vara mer till höger än andra bilägare. Längst till vänster bland bilägarna är innehavare av en Dacia. Demoskop ställde också frågan till bilisterna hur fort de kör. BMW-förarna var de som körde fortast. Vem är förvånad?

Rättelse om framtida planering av trafiken på E22 – 70 procentig ökning!
I förra veckans VB uppgav jag att Trafikverket och majoriteten i Lunds kommun planerade för en trafikökning på E22:an genom staden på 42 procent. Den uppmärksamme VB-läsaren inser vid en närmare granskning av siffrorna för antalet fordon att detta inte stämmer. Den korrekta siffran från den planerade ökningen är hisnande 70 procent! Den siffra jag angav förra veckan är den generella ökningen på statliga vägar som Trafikverket planerar för. Till denna ska läggas den trafik som alstras av utbyggnaden av Brunnshög och Ideonområdet. Om nu majoritetens får som den vill. MP och V reserverade sig i såväl Byggnadsnämnden som Tekniska nämnden mot majoritetens beslut att ställa sig bakom utbyggnad och trafikökningen.

Avspärrad cykelbana
Så har det hänt igen! En entreprenör har spärrat av en cykelbana, utan någon som helst förvarning, utan någon som helst hänvisning till alternativ. Denna gång i förra veckan på Fjelievägen i höjd med Pilsåkers butiksområde. Tvärstopp! För den laglydige cyklisten fanns ingen annan möjlighet än att vända om och försöka hitta andra framkomstvägar. En lång omväg blev det! Kommunens gatukontor lovar att ta entreprenören i örat.

Äldre bilförare och trafiksäkerheten
Äldre bilförare som trafikfara diskuteras återigen i massmedia. Är äldre bilförare trafikfarligare än andra? Försäkringsbolaget Ifs statistik visar att så inte är fallet. Absolut farligaste åldersgruppen bilförare är 18–19 åringar. Det är 3,5 gånger högre risk än snittet att förare i denna åldersgrupp vållar en olycka. Förare i 30-årsåldern har två gånger högre risk än snittet. Minst riskbeteende har 75-åringar.

Många brottslingar fast i polisens kontroller
Fredag 18 augusti tog polisen på bara sjutton minuter åtta fortkörare och en körkortslös förare på Sankt Lars väg.  Två dagar tidigare bötfälldes på en och en halvtimme 108 bilförare för att ha brutit mot förbudet mot biltrafik på Bangatan. Drygt 100 000 i böter håvade polisen alltså in. Insatsen från polisen var ett led i en nationella hastighetsvecka. Under hastighetsveckan tog också polisen 43 bilister för fortkörning vid vägarbetena på E6:an vid trafikplats Fjelie, varav inte mindre än 29 blev av med körkortet. Fin insats av polisen! Men det räcker inte med en vecka - varför inte ett ”Nationellt hastighetsår”?

Flyktingkatastrofen gör civilt motstånd nödvändigt
av Gunnar Stensson

Kravet på absolut laglydnad är totalitärt. Det tillämpades i Hitlers Tyskland, Francos Spanien, Mussolinis Italien och Pinochets Chile. I dagens Sverige hävdas det av kommissarie Fransson i Skåne. Och många andra. Kanske en majoritet.
   Det finns inga fredade zoner, säger kommissarie Fransson i sitt försvar för polisens tillslag mot kyrkans familjeläger i Kågeröd där fem barnfamiljer som utan uppehållstillstånd greps i fredags. De ska skickas till Albanien. 30 poliser deltog i tillslaget.
   Kommissarie Fransson får medhåll av Sydsvenskans Mats Skogkär, som dock erkänner att lagen ”förvisso” är ofullkomlig.
   Lagar är alltid ofullkomliga. Därför är civilt motstånd nödvändigt.

Flyktingkatastrofen tvingar oss att granska vad det innebär att vara flykting. Anny Romand har i sin bok ”Min mormor från Armenien” publicerat dokument från fördrivningen av Turkiets armeniska minoritet i maj 1915, som har klassats som folkmord.
   Hon beskriver hur hennes mormor Serpouhi väcktes en morgon i april 1915, på våren, barnen sov, Aida i sin vagga, Tonton i sin lilla säng, hela huset sov när gendarmerna bankade på dörren. Hennes make Karnik släpades ut på gatan och syntes aldrig mer. Under fördrivningen norrut mot Ryssland dog Aida och Serpouhi tvingades lämna sin fyraårige son Tonton till en god turkisk bondkvinna.
   Ernest Hemingway skildrar den samtidiga fördrivningen av Turkiets greker i sin text ”On the quai at Smyrna”. Han bevittnade en gammal kvinnas död:”Her legs drew up and she drew up from the waist and grew quite rigid. Exactly as though she had been dead over night. She was quite dead and absolutely rigid.”
   Samma förlag, Elisabeth Grate bokförlag, har gett ut Francoise Frenkels ”Ingenstans att vila sitt huvud” där författaren beskriver hur hon tvingades leva utan uppehållstillstånd i Vichy-Frankrike under andra världskriget.
   Francoise berättar liksom Serpouhi att räddningen möjliggjordes tack vare goda människor som tog risker för att skydda dem, medan att hatiska eller enbart laglydiga människor förföljde och angav dem.
   Det intressanta är att bland de goda människorna förekommer både poliser, fångvaktare, tjänstemän och andra som till synes tjänade systemet. De handlade, men pratade inte om det.
   Nu tycker någon kanske att det är orimligt att jämföra dagens Sverige med situationen i Turkiet under första världskriget och i Frankrike under andra.
   Och visst. Sverige och Europa av idag är annorlunda. Det pågår inte något ”normalt” världskrig, utan ett ”krig mot terrorismen”. Vapenexporten är en viktig svensk inkomstkälla. Vi har mer eller mindre stött eller till och med deltagit i en rad krig i Mellanöstern och vi har också ett delansvar för den miljökatastrof som gör stora områden i Afrika och Asien obeboeliga.
   Krigen och klimatförändringarna har orsakat historiens värsta flyktingkatastrof - 65 miljoner människor befinner sig på flykt. Tiotusentals har drunknat i Medelhavet och miljontals är inspärrade i flyktingläger i Libyen, Libanon, Jordanien, Iran, Afghanistan, Turkiet, Grekland och Italien.
   Historien kommer att döma oss. Men vi har alla möjlighet att genom civil olydnad rädda enskilda människor som Francoise och Serpouhi till ett fortsatt liv, i Frankrike eller i Sverige.