Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
Karin Stensson håller vårtalet
Röda kapellet blåser in våren
En värmande brasa tänds
Elever från klass 4 i Klostergårdsskolan säljer varm korv och läsk för att finansiera sitt deltagande i schackmästerskapen
Samling klockan 18.45 utanför Sankt Lars vårdcentral
Klostergårdens byalag
Klostergårdsgruppen
Affisch »
2014-04-24
Första Maj i Lund & Malmö
Samling på Stortorget kl. 13.30, avmarsch kl. 14. Avslutande möte kl. 15. Talare: Ali Esbati (V), Vilma Bolding (UV), Saima Jönsson Fahoum (V), Anders Jarfjord (Byggnads) och Jack Westin (VSF). Efter mötet blir det parkfest och grillning i Botaniska Trädgården. Ung Vänster anordnar också ett grundpass i feministiskt självförsvar i Stadshallen kl. 16, som är öppet för alla som definierar sig som tjejer.
Länk till event på Facebook
Malmö
Samling Möllevångstorget kl. 11. Avmarsch kl. 12. Avslutande möte och musikfest i Slottsparken från kl. 13. Huvudtalare: Malin Björk, Ali Esbati.
Samling: Clemenstorget kl: 11.00, Möte: Stortorget, Talare: Mattias Olsson
Malmö
Samling: Södergatan kl: 13.30, Möte: Folkets Park, Talare: Carin Jämtin
Demonstration kl 12.00 Mårtenstorget Avmarsch mot Bantorget. Tal av Nils Littorin, Analya Gomez, Arvid Sanzen (RKU) och Lisa Engström
Malmö
Demonstration Samlings Gustav Adolfs torg kl 14.30. Demonstration till Knuts torg. Huvudtalare partiordförande Robert Mathiasson.
Helena Svantesson är död
Foto: Albert Wiking
Hon var en av de som kom in i första
omgången i fullmäktige i Lund i början av sjuttiotalet för VPK, 1973.
Hon var läkare, barnreumatiker, med stort internationellt engagemang
och långvarigt medlemskap i SKV. Om sitt förflutna som judinna,
auschwitzfånge och överlevare har hon berättat och dokumenterat i många
sammanhang.
HELENA SVANTESSON - Årets Kurdvän i Sverige 2006
”Inpå bara huden har hon lärt känna vad förtryck och rasism innebär. Hon har överlevt Auschwitz. Kanske är det därför hon bättre än många andra kan förstå vad det kurdiska folket utsatts för. Hon kom till Sverige som flykting från Polen 1946, och utbildade sig till läkare här. Sedan sin pension har hon engagerat sig för barn i världen genom Rädda Barnen, och det var så hon kom till södra Kurdistan. År 1992 startade hon Helenas Center, ett rehabiliteringscenter för barn i Hewler. Genom stödföreningen för kurdiska barn och Individuell Människohjälp har hon satt igång en rad andra projekt för kurdiska barn. Envis och orädd reser hon gång på gång, många gånger ensam, till Kurdistan. Senast 2006 var hon där en månad för att följa upp det arbete hon påbörjat. Bara som ett av många exempel kan nämnas ett projekt för att ge eftergymnasial utbildning till tio flickor från familjer drabbade av Anfal. Hon är värd all vår respekt och beundran.”
Foto från Kurdgalan
Ny cykel- och gångbana från Klostergården genom Sankt Lars av Gunnar Stensson
I korsningen mellan Sunnanväg och Sankt Lars väg arbetar
Markentreprenad intensivt med att anlägga en ny gång och cykelbana ner
mot Sankt Lars. Verksamheten har nyss börjat och nyfikenheten bland
Klostergårdsborna är stor. Vi återkommer med närmare beskrivning av
projektet.
Serviceföretaget SJ av Bengan
Sedan en tid kan vi lundabor bara köpa SJ-biljetter via dator eller
telefon. Jag behöver interrailkort (tre dagar runt Masuriska sjöarna i
Polen) och ringer SJ. Jovisst det ordnar vi säger SJ-tanten. Det kostar
sextio kronor. (Utöver priset för själva Interrailkortet) Jaha, säger
jag men det innebär ju att de som bor i Malmö betalar sextio kronor
mindre än vad jag och de flest andra i landet får göra. (Numera kan man
bara få direkt personlig service på tre platser i landet. Gissa
vilka!). Det är orättvist och konstig servicepolitik, säger jag. Jojo,
säger SJ-tanten, världen är orättvis. Det får man leva med. Dessutom är
SJ inte ett serviceföretag utan ett vinstdrivande affärsbolag. Så det
så!
Första maj släpper vi boken om RK! av Bengt Hall
För fyrtio år sedan bildades
orkestern som sedan dess gått i spetsen för Vänsterns förstamajtåg. Nu
kommer boken om Röda Kapellet. Om hur den bildades, hur rekryteringen
gick till, musiken och politiken i orkestern, spelningar (mer eller
mindre udda) och livet i och omkring orkestern. Och fakta för
kalenderbitarna. Den vackra boken (!) pryds med många bilder av
orkestern på Mårtenstorget, på Grand Hotell, från musikläger och av
enskilda orkestermedlemmar. Köp boken! Det blir ett minne om
lundavänstern, om ett projekt från vänsteruppsvingets dagar som hållit
ut. Du kan köpa boken direkt efter förstamajtåget i Lund eller i
samband med festen i Botan därefter (Cirka 15.30). Då finns vi där,
spelar, berättar och säljer böcker. Och vill du ha den signerad så går
det också. Tvåhundra spänn kostar dyrgripen som ges ut av lundaförlaget
Arkiv.
Reklambrev »
Reklambrev »
Reinfeldtkoden av Gunnar Stensson
av Stefan Carlén, Henrik Persson och Daniel Suhonen. Boken är en uppföljning av ”Åtta år med Reinfeldt” som gavs ut före valet 2006.
Författarna konstaterar, att regeringen har försvagat alla den svenska modellens bärande delar.
Alliansens politik under de gångna åren har varit en systematisk attack mot den svenska modellen. Den har försvagat fackföreningsrörelsen och rubbat maktbalansen till arbetsgivarnas fördel.
Alliansen har försvagat socialförsäkringssystemet. Fattigdomen ökar bland förtidspensionärer, sjuka, arbetslösa och studerande.
Alliansen har privatiserat vård, skola och omsorg. Likvärdigheten och kunskapen i skolan har försvagats.
Alliansen har sänkt skatterna så att det inte längre är möjligt att garantera välfärden.
Alliansen har allvarligt försämrat svenska folkets sociala skydd, skola och sjukvård.
Valet 14 september är ett vägskäl. Det ställer stora krav på en socialdemokratiskt ledd regering. Det räcker inte att lappa och laga. Att inte byta riktning efter valet innebär att systemskiftet fortsätter.
Författarna konstaterar, att regeringen har försvagat alla den svenska modellens bärande delar.
Alliansens politik under de gångna åren har varit en systematisk attack mot den svenska modellen. Den har försvagat fackföreningsrörelsen och rubbat maktbalansen till arbetsgivarnas fördel.
Alliansen har försvagat socialförsäkringssystemet. Fattigdomen ökar bland förtidspensionärer, sjuka, arbetslösa och studerande.
Alliansen har privatiserat vård, skola och omsorg. Likvärdigheten och kunskapen i skolan har försvagats.
Alliansen har sänkt skatterna så att det inte längre är möjligt att garantera välfärden.
Alliansen har allvarligt försämrat svenska folkets sociala skydd, skola och sjukvård.
Valet 14 september är ett vägskäl. Det ställer stora krav på en socialdemokratiskt ledd regering. Det räcker inte att lappa och laga. Att inte byta riktning efter valet innebär att systemskiftet fortsätter.
Mot ljusare tider! av Lucifer
Veckans nyhet är naturligtvis att nu klämtar klockan för Helsingborgs Dagblad (inkl. Landskrona-Posten, och NST). Mitt
förhållande till HD måste nog betraktas som blandat. HD, en gång ägd
och styrd av Ove Sommelius var en störtreaktionär tidning, under andra
världskriget protysk och naziinfluerad. Jag minns fortfarande hur jag
som liten gick med far i den socialdemokratiska förstamajdemonstrationen
i Helsingborg. När vi passerade HD:s hus på Drottninggatan så utropade
han med kraftig röst: ”Leve arbetarpressen!”. Den senare bestod i
Helsingborg av den tunna ”Skånska Socialdemokraten”, på 50-talet omdöpt
till ”Nyheterna” för att senare gå upp i ”Arbetet”, på 90-talet
nerlagd också den. Arbetarrörelsens tidningshistoria är en serie
tragedier orsakade av branschens inbyggda brutalitet (bristen på
annonser i andratidningarna slog ut hela A-pressen) och en påtaglig
brist på ekonomisk och journalistisk kompetens.
Nåväl, sen kom en ny och bättre generation Sommelius. Torgny Sommelius var en hederlig och välskrivande redaktör (han skrev utomordentliga reseskildringar), men han dog i en flygolycka i början på 60-talet. Brodern Sören Sommelius blev kulturredaktör och med honom blev HD en tidning som var öppen för 60-talets idéströmningar. Som kulturredaktör efterträddes han av Gunnar Bergdahl som på tio år gjort HD:s kultursida till en av de bästa i landet.
HD ägdes under senare år till hälften av familjen Sommelius och till hälften av Anderkoncernen med bas i Karlstad. Dess politiska färg är närmast mörkblå och dess anseende i tidningsvärlden bara snäppet över Hallpressens (Herenco, Hamrinfamiljen) som under sin förre chef Stig Fredriksson blev ökänd för sin rovdrift på journalister.
Ja, det är alltså inte så muntert med de skånska tidningarna och då har jag ändå inte nämnt familjen Wahlgren med Sydsvenskan. Gladare blir man inte över Bonniers som just nu tycks bedriva en klappjakt på pengar där det inte räcker med god vinst (TV4) utan krav ställs på mycket hög vinst. Det uttalas ju i högtidstalen många vackra ord om hur viktig den fria pressen är för demokratin. Men verkligheten är ju att kapitalet alltid har styrt pressen i Sverige och det ser bara ut att bli värre. Vad som har tillkommit är ju att papperstidningarna som helhet är hotade av nätet. Till alla andra uppgifter för en ny regering måste komma en snabb utredning för att säkra att många röster kan få höras och då inte bara finansfamiljernas. Om journalistik är så viktig som det sägs så måste samhället engagera sig. På Sydsvenskans förstasida citeras i dag kulturredaktören Rakel Chukri: ”Det är inte oproblematiskt att ägarkoncentrationen ökar i Skåne”. Blir det årets underdrift?
Nåväl, sen kom en ny och bättre generation Sommelius. Torgny Sommelius var en hederlig och välskrivande redaktör (han skrev utomordentliga reseskildringar), men han dog i en flygolycka i början på 60-talet. Brodern Sören Sommelius blev kulturredaktör och med honom blev HD en tidning som var öppen för 60-talets idéströmningar. Som kulturredaktör efterträddes han av Gunnar Bergdahl som på tio år gjort HD:s kultursida till en av de bästa i landet.
HD ägdes under senare år till hälften av familjen Sommelius och till hälften av Anderkoncernen med bas i Karlstad. Dess politiska färg är närmast mörkblå och dess anseende i tidningsvärlden bara snäppet över Hallpressens (Herenco, Hamrinfamiljen) som under sin förre chef Stig Fredriksson blev ökänd för sin rovdrift på journalister.
Ja, det är alltså inte så muntert med de skånska tidningarna och då har jag ändå inte nämnt familjen Wahlgren med Sydsvenskan. Gladare blir man inte över Bonniers som just nu tycks bedriva en klappjakt på pengar där det inte räcker med god vinst (TV4) utan krav ställs på mycket hög vinst. Det uttalas ju i högtidstalen många vackra ord om hur viktig den fria pressen är för demokratin. Men verkligheten är ju att kapitalet alltid har styrt pressen i Sverige och det ser bara ut att bli värre. Vad som har tillkommit är ju att papperstidningarna som helhet är hotade av nätet. Till alla andra uppgifter för en ny regering måste komma en snabb utredning för att säkra att många röster kan få höras och då inte bara finansfamiljernas. Om journalistik är så viktig som det sägs så måste samhället engagera sig. På Sydsvenskans förstasida citeras i dag kulturredaktören Rakel Chukri: ”Det är inte oproblematiskt att ägarkoncentrationen ökar i Skåne”. Blir det årets underdrift?
Försvarspolitik?
Inget område i svensk samhällsliv är så illa skött och diskuterat som försvarspolitiken. Nu har alliansen kastat in ett förslag om ytterligare 10 JAS-plan och två nya ubåtar. Hur tänker de? Att det är val i höst? Och marinen vill ha fler och större fartyg! Och som kronan på verket vill flygarna nu ha kryssningsmissiler förutom de drönare som redan är på väg att utvecklas. Man erinrar sig 1950-talets Saabs topphemliga robotprojekt ”Carolus Rex”, en robot som skulle lobba de svenska atombomberna mot utskeppningshamnarna i Baltikum. Den svenska militära planeringen har alltid syftat till att bygga upp ett stormaktsförsvar i miniatyr.
Alternativet? Så klart ett värnpliktsförsvar med allmän och lika värnplikt med starkt differentierad utbildning från några månader till något år. Det är sådana medborgarförsvar som har varit framgångsrika mot både amerikaner och ryssar. Men det är bara vänsterpartiet som har talat för det.
Vänstervågen
I dessa spalter har det genom åren talats mycket om hur eländigt det politiska stämningsläget varit med ständig högervridning och suckanden över varför vänstervinden aldrig har kommit. Men nu är den här! Inga partier sysslar numera med planer på skattesänkningar. Skolan behöver stärkas och forskningen och industrin och järnvägen och sjukvården och välfärden och, gud hjälpe oss, också försvaret. Alla partier tycks nu, om än i varierande grad, villa rulla tillbaka avregleringarna och privatiseringarna.
Alltså, livet leker, och det gäller bara att gripa tag i tillfället. Det bästa man kan göra är att de närmaste valdagarna rösta på Vänsterpartiet framför allt för att få Socialdemokraterna att låta bli att samarbeta med borgarna. Och vad gäller den närmsta veckan, gå med i förstamajdemon- strationerna. Det finns ingen som helst ursäkt för att sitta hemma!
Pusselbitar
Marknadsekonomin skapar enorma obalanser, som riskerar att leda bort från de fri- och rättigheter som både liberaler och socialdemokrater hyllar.
Thomas Pickety, Capital in the twenty-first century.
Vägen till ekonomisk framgång är att satsa på urbanisering, vård och utbildning genom ökad beskattning, vilket samtidigt leder till varaktig tillväxt, bättre miljö och större rättvisa.
Joseph E Stiglitz, SDS 22/4
De skolor som har störst behov får faktiskt på flera sätt mindre resurser... Skolverket har upprepade gånger konstaterat att det fria skolvalet leder till större segregation mellan skolor. Antalet skolor med riktigt dåliga resultat blir fler för varje år... Att ha resursfördelning utifrån behov i skolan kan därför visa sig betydligt svårare att genomföra än att lova.
Emma Leijnse, SDS 19/4
EU vill sluta ett frihandelsavtal med USA. Förhandlingar pågår. I avtalet ska skydd för företagens investeringar och vinster skrivas in. Om vi tar demokratiska beslut som minskar vinsterna ska företag kunna stämma oss som land och vårt beslut kunna överprövas i en särskild domstol. Det skulle innebära att Caremas (numera Vardagas) ägare, amerikanska KKR, skulle kunna få Sverige fällt för att vi tar bort privata vinster i välfärden.
Jonas Sjöstedt 22/4
Viktigt att veta om Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna har motsatt sig all subventionerad vård till papperslösa flyktingar utom den mest akuta. De har motsatt sig tolkhjälp i vården, vilket äventyrar läkares möjlighet att diagnosticera. De har motsatt sig akut tandvård till papperslösa barn. De motionerade 2011 i riksdagen om att vårdpersonal ska vara tvingade att regelmässigt polisanmäla papperslösa som söker sig till vården. Alla sverigedemokrater i riksdagen röstade för, inklusive Jimmy Åkesson. I sin senaste kriminalpolitiska partimotion föreslog de att det ska göras kriminellt att överhuvudtaget ”hjälpa” en papperslös flykting.
Patrik Svensson, SDS 12/4
Thomas Pickety, Capital in the twenty-first century.
Vägen till ekonomisk framgång är att satsa på urbanisering, vård och utbildning genom ökad beskattning, vilket samtidigt leder till varaktig tillväxt, bättre miljö och större rättvisa.
Joseph E Stiglitz, SDS 22/4
De skolor som har störst behov får faktiskt på flera sätt mindre resurser... Skolverket har upprepade gånger konstaterat att det fria skolvalet leder till större segregation mellan skolor. Antalet skolor med riktigt dåliga resultat blir fler för varje år... Att ha resursfördelning utifrån behov i skolan kan därför visa sig betydligt svårare att genomföra än att lova.
Emma Leijnse, SDS 19/4
EU vill sluta ett frihandelsavtal med USA. Förhandlingar pågår. I avtalet ska skydd för företagens investeringar och vinster skrivas in. Om vi tar demokratiska beslut som minskar vinsterna ska företag kunna stämma oss som land och vårt beslut kunna överprövas i en särskild domstol. Det skulle innebära att Caremas (numera Vardagas) ägare, amerikanska KKR, skulle kunna få Sverige fällt för att vi tar bort privata vinster i välfärden.
Jonas Sjöstedt 22/4
Viktigt att veta om Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna har motsatt sig all subventionerad vård till papperslösa flyktingar utom den mest akuta. De har motsatt sig tolkhjälp i vården, vilket äventyrar läkares möjlighet att diagnosticera. De har motsatt sig akut tandvård till papperslösa barn. De motionerade 2011 i riksdagen om att vårdpersonal ska vara tvingade att regelmässigt polisanmäla papperslösa som söker sig till vården. Alla sverigedemokrater i riksdagen röstade för, inklusive Jimmy Åkesson. I sin senaste kriminalpolitiska partimotion föreslog de att det ska göras kriminellt att överhuvudtaget ”hjälpa” en papperslös flykting.
Patrik Svensson, SDS 12/4
Magistratsvägen 10, av Per Almén
är inte bara en adress på Norra Fäladen utan också det senaste exemplet
på hur lågt ett vinstmaximerande friskoleföretag är berett att sänka
sina ambitioner.
Vadan detta? Erlaskolan, som ägs av Lärande i Sverige – imponerande namn på en verksamhet som hitintills omfattar grundskolor i Norrköping och Katrineholm! – ansöker om tillstånd att till läsåret 2014/15 få starta fritidshem, F-klass och grundskola på denna adress. För den som inte är hemma på Norra Fäladen kan nämnas att det är fastigheten efter Statoilmacken och Lidlbutiken mellan Norra Ringen och Magistratsvägen. Där finns idag bl.a. en bilfirma, ett dataföretag och en pizzeria. En del av fastigheten står för tillfället tom. Tomten upptas i övrigt av en asfalterad yta som dels fungerar som köryta in till fastigheten dels som parkeringsplats.
Avståndet mellan fastigheten till Norra Ringen, den näst efter motorvägen mest trafikerade leden i staden, är c:a 20 m, till g/c-vägen längs med Magistratsvägen, en livligt trafikerad lokalgata på NF, är det c:a 10 m. I delar av denna tvåvåningsbyggnad, idag utan hiss, avser Lärande i Sverige bedriva ovan beskriven verksamhet.
Idrottsundervisningen avses förläggas till Victoriastadion. Det får till konsekvens att eleverna, i åldrarna 6-16 år, måste passera in- och utfarten till Lidlbutiken, in- och utfarterna till Statoilmacken och som grädde på moset det näst efter Norra Ringen mest trafikerade stråket på Norra Fäladen, Svenshögsvägen, på sin väg till och från idrottslektionerna. Behöver det tilläggas att Hälsa är ett av de tre stödjeben som undervisningen vilar på!
Regelverket säger att vi som kommunpolitiker i Utbildningsnämnden bara har att bedöma i vilken mån som en etablering kan förväntas ha någon bestående negativ effekt på de kommunala skolorna. Vi rödgröna säger att man måste vara smått schizofren för att inte i en samlad bedömning, som det så ofta brukar heta vid kommunala beslut, ta del av den lokala sakkunskap som boende i kommunen kan ha.
Borgarna gick, förstås – inklusive det i sina egna ögon så skoltillvända Folkpartiet - på förvaltningens linje och tillstyrkte Erlaskolans ansökan.
Slutsats:
På ett av de mest olämpliga lägena i Lunds tätort i en miljö kännetecknad av buller och avgasutsläpp avser denna skola, med de borgerligas goda minne och stöd, starta sin verksamhet.
Vågar vi hoppas på att föräldrar som – kanske offer för koncernens tjusiga namn – funderat på att låta sina barn börja här drar öronen åt sig när de får skåda den tänkta ”skolbyggnaden”.
Så läggs ännu ett exempel i raden av på vart en ohämmad friskolefundamentalism, ivrigt påhejad av sin borgerliga supportrar kan leda.
Per Almén, ersättare för s i Utbildningsnämnden
P.S.
Vid samma sammanträde, den 23 april, röstade borgarna igenom samtliga friskoleansökningar, även de på gymnasiesidan som förvaltningen föreslagit att vi skulle avslå.
D.S.
Vadan detta? Erlaskolan, som ägs av Lärande i Sverige – imponerande namn på en verksamhet som hitintills omfattar grundskolor i Norrköping och Katrineholm! – ansöker om tillstånd att till läsåret 2014/15 få starta fritidshem, F-klass och grundskola på denna adress. För den som inte är hemma på Norra Fäladen kan nämnas att det är fastigheten efter Statoilmacken och Lidlbutiken mellan Norra Ringen och Magistratsvägen. Där finns idag bl.a. en bilfirma, ett dataföretag och en pizzeria. En del av fastigheten står för tillfället tom. Tomten upptas i övrigt av en asfalterad yta som dels fungerar som köryta in till fastigheten dels som parkeringsplats.
Avståndet mellan fastigheten till Norra Ringen, den näst efter motorvägen mest trafikerade leden i staden, är c:a 20 m, till g/c-vägen längs med Magistratsvägen, en livligt trafikerad lokalgata på NF, är det c:a 10 m. I delar av denna tvåvåningsbyggnad, idag utan hiss, avser Lärande i Sverige bedriva ovan beskriven verksamhet.
Idrottsundervisningen avses förläggas till Victoriastadion. Det får till konsekvens att eleverna, i åldrarna 6-16 år, måste passera in- och utfarten till Lidlbutiken, in- och utfarterna till Statoilmacken och som grädde på moset det näst efter Norra Ringen mest trafikerade stråket på Norra Fäladen, Svenshögsvägen, på sin väg till och från idrottslektionerna. Behöver det tilläggas att Hälsa är ett av de tre stödjeben som undervisningen vilar på!
Regelverket säger att vi som kommunpolitiker i Utbildningsnämnden bara har att bedöma i vilken mån som en etablering kan förväntas ha någon bestående negativ effekt på de kommunala skolorna. Vi rödgröna säger att man måste vara smått schizofren för att inte i en samlad bedömning, som det så ofta brukar heta vid kommunala beslut, ta del av den lokala sakkunskap som boende i kommunen kan ha.
Borgarna gick, förstås – inklusive det i sina egna ögon så skoltillvända Folkpartiet - på förvaltningens linje och tillstyrkte Erlaskolans ansökan.
Slutsats:
På ett av de mest olämpliga lägena i Lunds tätort i en miljö kännetecknad av buller och avgasutsläpp avser denna skola, med de borgerligas goda minne och stöd, starta sin verksamhet.
Vågar vi hoppas på att föräldrar som – kanske offer för koncernens tjusiga namn – funderat på att låta sina barn börja här drar öronen åt sig när de får skåda den tänkta ”skolbyggnaden”.
Så läggs ännu ett exempel i raden av på vart en ohämmad friskolefundamentalism, ivrigt påhejad av sin borgerliga supportrar kan leda.
Per Almén, ersättare för s i Utbildningsnämnden
P.S.
Vid samma sammanträde, den 23 april, röstade borgarna igenom samtliga friskoleansökningar, även de på gymnasiesidan som förvaltningen föreslagit att vi skulle avslå.
D.S.
Estelleaktionen – Ny bok om Ship to Gazas blockadbrytaraktion 2012
I slutet av juni 2012 lämnade Ship to Gazas segelskonare Estelle hamnen i
Obbola utanför Umeå. Under de fyra månader som följde seglade hon ca
5000 strapatsrika sjömil via ett 20-tal europeiska hamnar innan hon
kapades av den israeliska marinen bara 30 sjömil från sitt mål på
Gazaremsan, den belägrade palestinska enklaven vid östra Medelhavets
kust. Under färden fylldes fartygets lastrum med bland annat cement,
medicinsk utrustning, handikapphjälpmedel, barnböcker och fotbollar.
Allt exempel på produkter som Gazaremsans innevånare lider brist på
under blockaden. Under resans gång alternerades bemanningen mellan mer
än 130 olika personer, såväl professionellt sjöfolk som politiker,
journalister, kulturpersonligheter och aktivister. I hamnarna möttes hon
upp av 10 000-tals sympatisörer med manifestationer, konserter,
utställningar och föredrag. Estelle nådde inte hela vägen fram till
Gazas hamn - men budskapet nådde fram och fortsätter att nå ut i
världen.
Den bok som Ship to Gaza och Korpens förlag nu ger ut under redaktion av Estelleaktionens mediesamordnare Mikael Löfgren är en del av detta budskap, men den rymmer betydligt mer än så. Den är också en noggrann dokumentation och utvärdering av aktionen. För den som vill engagera sig i, och organisera, globala aktioner för att sprida solidaritet och bilda opinion finns viktiga lärdomar och erfarenheter i denna bok.
Inte heller slutar boken med den brutala kapningen den 20 oktober 2012. Boken följer även upp de omfattande rättsprocesser som fortfarande pågår. Här redogörs också för det fortsatta arbetet för att häva den rättsvidriga och inhumana blockaden, genom folkbildning och politisk påverkan, men framförallt genom nya fredliga aktioner riktade direkt mot blockaden.
Boken kan köpas i bokhandeln eller beställas via Ship to Gazas hemsida.
Den bok som Ship to Gaza och Korpens förlag nu ger ut under redaktion av Estelleaktionens mediesamordnare Mikael Löfgren är en del av detta budskap, men den rymmer betydligt mer än så. Den är också en noggrann dokumentation och utvärdering av aktionen. För den som vill engagera sig i, och organisera, globala aktioner för att sprida solidaritet och bilda opinion finns viktiga lärdomar och erfarenheter i denna bok.
Inte heller slutar boken med den brutala kapningen den 20 oktober 2012. Boken följer även upp de omfattande rättsprocesser som fortfarande pågår. Här redogörs också för det fortsatta arbetet för att häva den rättsvidriga och inhumana blockaden, genom folkbildning och politisk påverkan, men framförallt genom nya fredliga aktioner riktade direkt mot blockaden.
Boken kan köpas i bokhandeln eller beställas via Ship to Gazas hemsida.
Solidaritet med Palestina - Isolera Israel! av Gunnar Olofsson
När de palestinska organisationerna Fatah och Hamas, efter åratal av
konflikter, nu enas om att samarbeta, ordna nya demokratiska val och
verka för en fredlig lösning av konflikten med Israel, hälsas det inte
med glädje, utan med fördömanden, av den israeliska regimen. Likaså har
palestiniernas tilltag att skriva på ett antal internationella
konventioner om mänskliga rättigheter väckt sådan vrede att israelerna,
än en gång, lämnat alla förhandlingar. Varför detta israeliska hat mot
demokrati, försoning och mänskliga rättigheter?
Jo, problemet är att Israel – för att försöka få sin fortsatta erövring av Palestina att framstå som ett fredsprojekt – behöver arga och oresonliga palestinier, gärna sådana som kastar bomber och raketer omkring sig, att ”skydda” sig mot. Inte palestinier som talar om en gemensam framtid i fredlig samexistens.
Israelerna vill fortsätta att stjäla mer palestinsk mark, bygga fler illegala bosättningar, stängsel, murar och militärposteringar, förstöra fler olivträd, rasera hus och fördriva människor, sabotera vattenkällorna, slänga fler palestinier i fängelse och tortera fler stenkastande palestinska barn – allt medan omvärlden skall fortsätta att se Israel som offer i denna konflikt. Hur länge till håller detta innan fasaden definitivt rämnar?
Det är uppenbart att här behövs helt nya tag och att vi i omvärlden kan och måste agera för att få en ändring till stånd. Det mest uppenbara är att isolera Israel tills man ändrar sin politik, drar hem alla bosättare och soldater från palestinsk mark och äntligen går med på FN:s krav på upprättande av en palestinsk stat vid sidan av Israel.
Bojkott krävs
Det handlar om att vi slutar köpa israeliska varor - apelsiner, sharonfrukter, avocado, tomater, SodaStream, kosmetik, elektronik och annat - i affärerna, inte deltar i vetenskapligt eller kulturellt samarbete med Israel, och agerar i våra organisationer för att porta Israel från EM-fotboll och andra turneringar i Europa. Att svenska fotbollslag och tennisspelare vägrar möta israeliska. Att inte turista i Israel. Att Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) slutar att umgås med israeliska ministrar som själva är bosättare på ockuperad mark. Att se till att Israel utesluts ur Eurovisionsschlagern. Att våra artister inte uppträder i Israel.
Affärskedjor som IKEA och H&M måste sluta att stödja ockupationen . Våra banker, som Nordea, måste sluta investera våra pengar i förtrycket, Volvo sluta riva palestinska hus, och Veolia sluta bygga spårväg på ockuperat område. Det dansk-svenska G4S, som förser israeliska bosättningar och fängelser med "säkerhetssystem", måste fråntas ansvaret för vaktandet av Riksdagshuset.
Vår regering måste upphöra med det militära samarbetet med Israel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv, införa sanktioner mot israeliska ledare och tills vidare säga upp det förmånliga handelsavtalet med Israel - ett avtal som uttryckligen bygger på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati (artikel 2).
FN har utnämnt 2014 till året för solidaritet med Palestina. Det är dags att omsätta detta i praktisk handling. Fallet med apartheid i Sydafrika visar att det går att agera för att ändra historien och göra slut på rasism och förtryck. Låt oss nu visa att demokrati och mänskliga rättigheter är möjliga även i Israel!
Jo, problemet är att Israel – för att försöka få sin fortsatta erövring av Palestina att framstå som ett fredsprojekt – behöver arga och oresonliga palestinier, gärna sådana som kastar bomber och raketer omkring sig, att ”skydda” sig mot. Inte palestinier som talar om en gemensam framtid i fredlig samexistens.
Israelerna vill fortsätta att stjäla mer palestinsk mark, bygga fler illegala bosättningar, stängsel, murar och militärposteringar, förstöra fler olivträd, rasera hus och fördriva människor, sabotera vattenkällorna, slänga fler palestinier i fängelse och tortera fler stenkastande palestinska barn – allt medan omvärlden skall fortsätta att se Israel som offer i denna konflikt. Hur länge till håller detta innan fasaden definitivt rämnar?
Det är uppenbart att här behövs helt nya tag och att vi i omvärlden kan och måste agera för att få en ändring till stånd. Det mest uppenbara är att isolera Israel tills man ändrar sin politik, drar hem alla bosättare och soldater från palestinsk mark och äntligen går med på FN:s krav på upprättande av en palestinsk stat vid sidan av Israel.
Bojkott krävs
Det handlar om att vi slutar köpa israeliska varor - apelsiner, sharonfrukter, avocado, tomater, SodaStream, kosmetik, elektronik och annat - i affärerna, inte deltar i vetenskapligt eller kulturellt samarbete med Israel, och agerar i våra organisationer för att porta Israel från EM-fotboll och andra turneringar i Europa. Att svenska fotbollslag och tennisspelare vägrar möta israeliska. Att inte turista i Israel. Att Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) slutar att umgås med israeliska ministrar som själva är bosättare på ockuperad mark. Att se till att Israel utesluts ur Eurovisionsschlagern. Att våra artister inte uppträder i Israel.
Affärskedjor som IKEA och H&M måste sluta att stödja ockupationen . Våra banker, som Nordea, måste sluta investera våra pengar i förtrycket, Volvo sluta riva palestinska hus, och Veolia sluta bygga spårväg på ockuperat område. Det dansk-svenska G4S, som förser israeliska bosättningar och fängelser med "säkerhetssystem", måste fråntas ansvaret för vaktandet av Riksdagshuset.
Vår regering måste upphöra med det militära samarbetet med Israel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv, införa sanktioner mot israeliska ledare och tills vidare säga upp det förmånliga handelsavtalet med Israel - ett avtal som uttryckligen bygger på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati (artikel 2).
FN har utnämnt 2014 till året för solidaritet med Palestina. Det är dags att omsätta detta i praktisk handling. Fallet med apartheid i Sydafrika visar att det går att agera för att ändra historien och göra slut på rasism och förtryck. Låt oss nu visa att demokrati och mänskliga rättigheter är möjliga även i Israel!
1 maj: Demonstrera mot de borgerliga partiernas svek mot de gamla! Återinför servicelinjerna och öppna Träffpunkten i Klostergården! av Gunnar Stensson
Den 2 oktober 2012 skrev Barbro Nilsson en insändare i Sydsvenskan om
konsten att avskaffa en servicelinje. ”Lunds beslutsfattare har hittat
en metod som kommer att leda till att våra servicebussar dras in. Vi
åldringar och funktionshindrade ska ringa efter buss! Att många av oss
har nedsatt syn och/eller hörsel och därför inte använder mobiltelefon
har man bortsett från.
Beslutet har lett till ett minskat antal resenärer. Detta låter sig tolkas som att det är behovet som har minskat.
Buss 11 går under dagtid en gång per timme mellan Klostergården och Linero. Ursprungligen omfattade linjesträckningen del av Sankt Larsområdet (vårdcentral och apotek) samt vid färd från centrum, slingorna Gråvädersvägen och Tordönsvägen. Nu körs bussen som regel raka spåret till och från ändhållplatsen.
Det gives dock undantag. Jag kan begära att bussen jag befinner mig på körs till Sankt Lars (vid resa från Botulfsplatsen dessutom till Gråvädersvägen/Tordönsvägen) Vill jag däremot påbörja min resa på någon av dessa platser måste jag ringa efter buss! Detta arrangemang gäller alltså en målgrupp där flertalet är i 80-årsåldern!”
Barbro fick stöd av servicebusschauffören Andreas Bengtsson: ”Det som var enkelt har blivit svårt.”
I en insändare ett år senare, 11 juni 2013, konstaterade Barbro mycket riktigt att hon fått rätt: ”Detta påfund fick självklart som konsekvens att antalet resenärer minskade rejält. Kommunen kunde nu visa ett minskande antal passagerare och fick därmed sitt beslutsunderlag. Som en ersättning erbjuds den nyinrättade buss 9. Vi som bor långt från den bussens färdväg ställer oss frågande. Att behovet av färdtjänst ökat kommer naturligtvis bli uppenbart. Men till vårdcentralen får man inte åka färdtjänst. Sjukresa till influensavaccineringen?”
Verksamhetscheferna på vårdcentralerna i Sankt Lars och Måsen intygade att personalen fått lyssna på mycket klagomål över att busslinje 11 dragits in.
Christer Wallström, ordförande i Vård och Omsorgsnämnden skrev: ”När det gäller servicelinjer finns det numera ingen i Lund. Skånetrafiken har bedömt att det inte finns underlag för några servicelinjer och Lunds kommun anser det vara för dyrt att köpa till servicelinjer (vad jag förstår skulle detta bli dyrare per resa än att resa med färdtjänsten.)”
Emma Berginger, MP, Nita Lorimer, V, och Mats Olsson; V, beklagade att servicelinjerna försvann. När kommunfullmäktige röstade om att Region Skåne skulle ta över Lunds stadstrafik påstod de borgerliga att de fått garantier från sina partivänner att servicelinjerna inte skulle läggas ner. Det första regionen gjorde sedan de tagit över var att – lägga ner servicelinjerna.
Så gick det till när Alliansen stal servicelinjerna ifrån 1231 klostergårdsbor som är över 65 år och äldre (och från många andra lundabor)!
Klostergårdens träffpunkt lade Allianspolitikerna helt enkelt ner sommaren 2012 eftersom de var tvungna att skjuta till 800 000 av de gamlas resurser för att täcka miljonrullningen på Diamanten och Högevallsbadet. De lovade de gamla en mycket bättre träffpunktslokal i den nya Mötesplats Klostergården när den blev färdig. Det var bara skitprat för att tysta protesterna.
När Mötesplats Klostergården äntligen var färdig visade det sig att där inte alls fanns någon träffpunkt. De gamla skulle bara få låna en fritidslokal tisdagar och torsdagar mellan 10 och 13, när just de, som har störst behov av en träffpunkt, är upptagna av morgonbestyren tillsammans med hemtjänstpersonalen.
Nu hoppas vi att dessa svek mot de gamla fördöms i 1 maj-talen av både S och V. Vi hoppas att i båda 1 maj-demonstrationerna få se banderoller med texten:
SERVICEBUSSAR ÅT DE GAMLA I KLOSTERGÅRDEN OCH LINERO! Och:
ÖPPNA TRÄFFPUNKTEN I KLOSTERGÅRDEN IGEN!
Vi hoppas naturligtvis på ett maktskifte i Lund och Sverige som leder till ett slut på lögner och nedskärningar på de äldres bekostnad och att deras behov tillgodoses!
Beslutet har lett till ett minskat antal resenärer. Detta låter sig tolkas som att det är behovet som har minskat.
Buss 11 går under dagtid en gång per timme mellan Klostergården och Linero. Ursprungligen omfattade linjesträckningen del av Sankt Larsområdet (vårdcentral och apotek) samt vid färd från centrum, slingorna Gråvädersvägen och Tordönsvägen. Nu körs bussen som regel raka spåret till och från ändhållplatsen.
Det gives dock undantag. Jag kan begära att bussen jag befinner mig på körs till Sankt Lars (vid resa från Botulfsplatsen dessutom till Gråvädersvägen/Tordönsvägen) Vill jag däremot påbörja min resa på någon av dessa platser måste jag ringa efter buss! Detta arrangemang gäller alltså en målgrupp där flertalet är i 80-årsåldern!”
Barbro fick stöd av servicebusschauffören Andreas Bengtsson: ”Det som var enkelt har blivit svårt.”
I en insändare ett år senare, 11 juni 2013, konstaterade Barbro mycket riktigt att hon fått rätt: ”Detta påfund fick självklart som konsekvens att antalet resenärer minskade rejält. Kommunen kunde nu visa ett minskande antal passagerare och fick därmed sitt beslutsunderlag. Som en ersättning erbjuds den nyinrättade buss 9. Vi som bor långt från den bussens färdväg ställer oss frågande. Att behovet av färdtjänst ökat kommer naturligtvis bli uppenbart. Men till vårdcentralen får man inte åka färdtjänst. Sjukresa till influensavaccineringen?”
Verksamhetscheferna på vårdcentralerna i Sankt Lars och Måsen intygade att personalen fått lyssna på mycket klagomål över att busslinje 11 dragits in.
Christer Wallström, ordförande i Vård och Omsorgsnämnden skrev: ”När det gäller servicelinjer finns det numera ingen i Lund. Skånetrafiken har bedömt att det inte finns underlag för några servicelinjer och Lunds kommun anser det vara för dyrt att köpa till servicelinjer (vad jag förstår skulle detta bli dyrare per resa än att resa med färdtjänsten.)”
Emma Berginger, MP, Nita Lorimer, V, och Mats Olsson; V, beklagade att servicelinjerna försvann. När kommunfullmäktige röstade om att Region Skåne skulle ta över Lunds stadstrafik påstod de borgerliga att de fått garantier från sina partivänner att servicelinjerna inte skulle läggas ner. Det första regionen gjorde sedan de tagit över var att – lägga ner servicelinjerna.
Så gick det till när Alliansen stal servicelinjerna ifrån 1231 klostergårdsbor som är över 65 år och äldre (och från många andra lundabor)!
Klostergårdens träffpunkt lade Allianspolitikerna helt enkelt ner sommaren 2012 eftersom de var tvungna att skjuta till 800 000 av de gamlas resurser för att täcka miljonrullningen på Diamanten och Högevallsbadet. De lovade de gamla en mycket bättre träffpunktslokal i den nya Mötesplats Klostergården när den blev färdig. Det var bara skitprat för att tysta protesterna.
När Mötesplats Klostergården äntligen var färdig visade det sig att där inte alls fanns någon träffpunkt. De gamla skulle bara få låna en fritidslokal tisdagar och torsdagar mellan 10 och 13, när just de, som har störst behov av en träffpunkt, är upptagna av morgonbestyren tillsammans med hemtjänstpersonalen.
Nu hoppas vi att dessa svek mot de gamla fördöms i 1 maj-talen av både S och V. Vi hoppas att i båda 1 maj-demonstrationerna få se banderoller med texten:
SERVICEBUSSAR ÅT DE GAMLA I KLOSTERGÅRDEN OCH LINERO! Och:
ÖPPNA TRÄFFPUNKTEN I KLOSTERGÅRDEN IGEN!
Vi hoppas naturligtvis på ett maktskifte i Lund och Sverige som leder till ett slut på lögner och nedskärningar på de äldres bekostnad och att deras behov tillgodoses!
Framgafflat - om cykel och trafik: Det behövs ett systemskifte för gång- och cykeltrafik! av Ulf Nymark
Visst bryter många cyklister mot
trafikreglerna. Visst finns det hänsynslösa cyklister. Precis på samma
sätt som det finns hänsynslösa bilister och fotgängare. Men merparten
av konflikterna och olyckstillbuden mellan gående och cyklister bottnar
trots allt inte i trafikanternas egoism. Den huvudsakliga förklaringen
står att finna i allvarliga systemfel.
Cyklister = hjulbenta fotgängare?
Trafikplanerare och trafikpolitiker har sedan decennier tillbaka utgått från missuppfattningen att cyklister är en grupp ovanligt hjulbenta fotgängare, och att fotgängare är fordonsförare utan hjul. Därför, har man resonerat, kan infrastrukturen utformas på ett närmast identiskt sätt för dessa båda trafikantgrupper.
Ett välfungerande trafiksystem ska vara tydligt, förutsägbart och logiskt. Detta gäller i teorin för all trafikplanering. I praktiken råder det rakt motsatta förhållandet för gång- och cykeltrafiken: här råder otydlighet och oförutsägbarhet.
Variationsrikedom
Variationsrikedomen vid utformningen av infrastrukturen för cykel- och gångtrafik är stor, vilket skapar förvirring om vad som gäller. Några av de vanligaste varianterna är:
1 Åtskillnaden mellan gång- och cykeltrafik markeras ibland med ett vitt streck – ingenting annat.
2 Åtskillnaden mellan gång- och cykeltrafik markeras med olika beläggningar – ingenting annat.
3 Ingen åtskillnad förekommer alls: cykel- och gångtrafik blandas huller om buller.
Cyklister = hjulbenta fotgängare?
Trafikplanerare och trafikpolitiker har sedan decennier tillbaka utgått från missuppfattningen att cyklister är en grupp ovanligt hjulbenta fotgängare, och att fotgängare är fordonsförare utan hjul. Därför, har man resonerat, kan infrastrukturen utformas på ett närmast identiskt sätt för dessa båda trafikantgrupper.
Ett välfungerande trafiksystem ska vara tydligt, förutsägbart och logiskt. Detta gäller i teorin för all trafikplanering. I praktiken råder det rakt motsatta förhållandet för gång- och cykeltrafiken: här råder otydlighet och oförutsägbarhet.
Variationsrikedom
Variationsrikedomen vid utformningen av infrastrukturen för cykel- och gångtrafik är stor, vilket skapar förvirring om vad som gäller. Några av de vanligaste varianterna är:
1 Åtskillnaden mellan gång- och cykeltrafik markeras ibland med ett vitt streck – ingenting annat.
2 Åtskillnaden mellan gång- och cykeltrafik markeras med olika beläggningar – ingenting annat.
3 Ingen åtskillnad förekommer alls: cykel- och gångtrafik blandas huller om buller.
4 Det som en gång varit trottoar görs om till gång- och cykelbana enbart genom
skyltning och i bästa fall ett vitt streck eller olika
beläggning. Den nya GC-banan ser fortfarande ut som en trottoar.
Dessutom minskas utrymmet för gående och de blir trångt även för
cyklister. Ett enda litet felsteg för fotgängaren eller en akut väjning
för cyklisten leder trafikanten över på förbjudet område.
5 Det som en gång varit trottoar görs till och med ibland om till enbart cykelbana, men ser fortfarande ut som trottoar.
Planeringen tar inte hänsyn till de båda oskyddade trafikantgruppernas skilda förutsättningar och behov. Cyklisten färdas på ett fordon i ganska hög hastighet. Hen har helt andra behov i trafiken än treåringen på promenad med en förälder, eller den rullstolsburna trafikanten.
Regelbrott är trafikplaneringens ansvar
Trafikpsykolog Sören Nordlund framhöll i radions utmärkta programserie ”Cykla med P1” som sändes i somras, att trafiksystemet måste utformas så att ”cyklisten som kör fortare än fotgängaren vet precis var den ska cykla och att fotgängaren vet precis var den ska gå så att den inte går i vägen för cyklisten. Cyklistens regelbrott är precis lika mycket trafikplanerarens ansvar.”
Ett systemskifte inom trafikplaneringen för gående och cyklister är nödvändigt av trafiksäkerhetsskäl, men det är också nödvändigt för att öka attraktiviteten hos dessa de mest miljövänliga trafikslag av alla.
Fotnot: Artikeln är en bearbetat och utökad version av en i Sydsvenska publicerad insändare.
5 Det som en gång varit trottoar görs till och med ibland om till enbart cykelbana, men ser fortfarande ut som trottoar.
Planeringen tar inte hänsyn till de båda oskyddade trafikantgruppernas skilda förutsättningar och behov. Cyklisten färdas på ett fordon i ganska hög hastighet. Hen har helt andra behov i trafiken än treåringen på promenad med en förälder, eller den rullstolsburna trafikanten.
Regelbrott är trafikplaneringens ansvar
Trafikpsykolog Sören Nordlund framhöll i radions utmärkta programserie ”Cykla med P1” som sändes i somras, att trafiksystemet måste utformas så att ”cyklisten som kör fortare än fotgängaren vet precis var den ska cykla och att fotgängaren vet precis var den ska gå så att den inte går i vägen för cyklisten. Cyklistens regelbrott är precis lika mycket trafikplanerarens ansvar.”
Ett systemskifte inom trafikplaneringen för gående och cyklister är nödvändigt av trafiksäkerhetsskäl, men det är också nödvändigt för att öka attraktiviteten hos dessa de mest miljövänliga trafikslag av alla.
Fotnot: Artikeln är en bearbetat och utökad version av en i Sydsvenska publicerad insändare.
Nazismen av Gunnar Stensson
Den ekonomiska krisen har lett till att nazistiska rörelser som Svenska
motståndsrörelsen och Svenskarnas parti dyker upp på många håll i
Europa. Vi tänker de närmaste veckorna presentera några historiska och
skönlitterära texter om nazismen: ideologin, strategin för
maktövertagandet, metoderna att utöva makt genom terror och det
slutliga sönderfallet. Vi börjar denna vecka med en skildring av
vardagslivet under de tolv åren av nazistiskt styre i Tyskland.
Ensam i Berlin
Vi vet mycket om kampen mot nazismen, om de stora slagen, om ockupationen, om förintelsen, om terrorn, om motståndsrörelsen och om det slutliga sönderfallet. Däremot vet vi av begripliga skäl mindre om tyskt vardagsliv 1933 - 45. Vad upplevde tyska män, kvinnor och barn i städer, samhällen och på landsbygden under åren av nazistiskt maktövertagande, upprustning, krig och nederlag? Just deras erfarenheter är viktiga för vår kunskap om vad en nazistiskt regim innebär.
I romanen Ensam i Berlin (Lind&Co, 2013) berättar Hans Fallada om makarna Quangel på Jablonskistrasse 55, Berlin, som 1940 får ett fältpostbrev som meddelar att deras ende son stupat under invasionen i Frankrike. Otto Quangel, fadern, är verkmästare i en möbelfirma, som efter krigsutbrottet tillverkar bombemballage och senare övergår till massproduktion av likkistor. Som betrodd verkmästare är han automatiskt medlem i en nazistisk arbetsplatsorganisation, liksom hans fru Anna är medlem i ett nazistiskt kvinnoförbund.
Brevet blir en vändpunkt i deras liv. Först förstummas de av sorg. Sedan inser de att sonens liv offrats i ett krig som de inte önskat, men ingenting gjort för att förhindra. Nu beslutar de att ägna sina liv åt att protestera mot den väldiga nazistiska maktapparaten. Verkmästare Otto Quangel präntar med tryckbokstäver ett på ett vitt kort: ”Moder, Führern kommer att döda också dina söner!” Inte mer. Sedan lägger de ut kortet på ett ställe där mycket folk rör sig. Så fortsätter de vecka efter vecka, år efter år, att protestera, samtidigt som de fortsätter sina vanliga liv bland grannar och arbetskamrater.
Den enkla motståndshandlingen befriar dem. Äntligen släpper den fruktan som förlamat dem, äntligen ser de medvetet den verklighet som de hela tiden känt till, äntligen ser de sina grannar och släktingar på gott och ont, äntligen får deras liv en mening. De har en ståndpunkt och ett perspektiv. Gestapo börjar snart jaga dem.
Omkring dem råder paranoia och terror. Alla mänskliga förhållanden präglas av skräck, förnekande, svek och misstro. Förtryckarna vet att de hatas av många. Efter Stalingrad förlorar miljoner tyskar sina söner på samma sätt som Quangels. Berlin bombas. Svälten tilltar, först i fängelser och läger, sedan för alla.
De blir förstås avslöjade och gripna så småningom, hamnar först hos SS, senare i ett civilt fängelse. Förhörs. Döms. De är obetydliga och ensamma. Korten de smugglar ut innehåller så lite text. Få läser dem. Trots det inger motståndet självförtroende och mod. Det orsakar turbulens i nazistaten, som svarar med en väldig flodvåg av våld.
Romanen bygger på ett verkligt fall. Otto och Elise Hampel avrättades i Berlin Plötzensee den 8 april 1943, faktiskt på dagen 71 år innan detta skrivs, den 8 april 2014. De fick aldrig veta om deras insats betydde något över huvud taget.
Hans Fallada stannade kvar i Nazityskland när hans mer ryktbara kollegor flydde. Han var tvungen att anpassa sig för att överleva. För det har han varit föraktad. Men han visste vad det innebar att leva sitt vardagsliv under nazismen. Det är det hans roman handlar om. Det – och ett motstånd som inte syntes men som fanns under ytan. Romanen kom nyligen ut i sitt ursprungliga skick, utan strykningar och försköningar. Den skrevs omedelbart efter det tyska sammanbrottet.
Peter Weiss har också skrivit om livet i Tyskland under andra världskriget, framför allt i Motståndets estetik, och då särskilt i tredje delen. Han bygger på minutiöst samlade dokument. Hans personer är socialister och kommunister som tillhör internationella politiska rörelser och har ett medvetet perspektiv framåt. Makarna Quangel har bara sig själva. Ändå ger de aldrig upp.
Stig Dagermans reportage från Tyskland i Tysk höst (1947) handlar om samma slags människor som Falladas roman: de som tvingades leva sina liv i Nazityskland 1933 till 1945.
Ensam i Berlin
Vi vet mycket om kampen mot nazismen, om de stora slagen, om ockupationen, om förintelsen, om terrorn, om motståndsrörelsen och om det slutliga sönderfallet. Däremot vet vi av begripliga skäl mindre om tyskt vardagsliv 1933 - 45. Vad upplevde tyska män, kvinnor och barn i städer, samhällen och på landsbygden under åren av nazistiskt maktövertagande, upprustning, krig och nederlag? Just deras erfarenheter är viktiga för vår kunskap om vad en nazistiskt regim innebär.
I romanen Ensam i Berlin (Lind&Co, 2013) berättar Hans Fallada om makarna Quangel på Jablonskistrasse 55, Berlin, som 1940 får ett fältpostbrev som meddelar att deras ende son stupat under invasionen i Frankrike. Otto Quangel, fadern, är verkmästare i en möbelfirma, som efter krigsutbrottet tillverkar bombemballage och senare övergår till massproduktion av likkistor. Som betrodd verkmästare är han automatiskt medlem i en nazistisk arbetsplatsorganisation, liksom hans fru Anna är medlem i ett nazistiskt kvinnoförbund.
Brevet blir en vändpunkt i deras liv. Först förstummas de av sorg. Sedan inser de att sonens liv offrats i ett krig som de inte önskat, men ingenting gjort för att förhindra. Nu beslutar de att ägna sina liv åt att protestera mot den väldiga nazistiska maktapparaten. Verkmästare Otto Quangel präntar med tryckbokstäver ett på ett vitt kort: ”Moder, Führern kommer att döda också dina söner!” Inte mer. Sedan lägger de ut kortet på ett ställe där mycket folk rör sig. Så fortsätter de vecka efter vecka, år efter år, att protestera, samtidigt som de fortsätter sina vanliga liv bland grannar och arbetskamrater.
Den enkla motståndshandlingen befriar dem. Äntligen släpper den fruktan som förlamat dem, äntligen ser de medvetet den verklighet som de hela tiden känt till, äntligen ser de sina grannar och släktingar på gott och ont, äntligen får deras liv en mening. De har en ståndpunkt och ett perspektiv. Gestapo börjar snart jaga dem.
Omkring dem råder paranoia och terror. Alla mänskliga förhållanden präglas av skräck, förnekande, svek och misstro. Förtryckarna vet att de hatas av många. Efter Stalingrad förlorar miljoner tyskar sina söner på samma sätt som Quangels. Berlin bombas. Svälten tilltar, först i fängelser och läger, sedan för alla.
De blir förstås avslöjade och gripna så småningom, hamnar först hos SS, senare i ett civilt fängelse. Förhörs. Döms. De är obetydliga och ensamma. Korten de smugglar ut innehåller så lite text. Få läser dem. Trots det inger motståndet självförtroende och mod. Det orsakar turbulens i nazistaten, som svarar med en väldig flodvåg av våld.
Romanen bygger på ett verkligt fall. Otto och Elise Hampel avrättades i Berlin Plötzensee den 8 april 1943, faktiskt på dagen 71 år innan detta skrivs, den 8 april 2014. De fick aldrig veta om deras insats betydde något över huvud taget.
Hans Fallada stannade kvar i Nazityskland när hans mer ryktbara kollegor flydde. Han var tvungen att anpassa sig för att överleva. För det har han varit föraktad. Men han visste vad det innebar att leva sitt vardagsliv under nazismen. Det är det hans roman handlar om. Det – och ett motstånd som inte syntes men som fanns under ytan. Romanen kom nyligen ut i sitt ursprungliga skick, utan strykningar och försköningar. Den skrevs omedelbart efter det tyska sammanbrottet.
Peter Weiss har också skrivit om livet i Tyskland under andra världskriget, framför allt i Motståndets estetik, och då särskilt i tredje delen. Han bygger på minutiöst samlade dokument. Hans personer är socialister och kommunister som tillhör internationella politiska rörelser och har ett medvetet perspektiv framåt. Makarna Quangel har bara sig själva. Ändå ger de aldrig upp.
Stig Dagermans reportage från Tyskland i Tysk höst (1947) handlar om samma slags människor som Falladas roman: de som tvingades leva sina liv i Nazityskland 1933 till 1945.
Första Maj i Skåne
Samling på Stortorget kl. 13.30, avmarsch kl. 14. Avslutande möte kl. 15. Talare: Ali Esbati (V), Vilma Bolding (UV), Saima Jönsson Fahoum (V), Anders Jarfjord (Byggnads) och Jack Westin (VSF). Efter mötet blir det parkfest och grillning i Botaniska Trädgården. Ung Vänster anordnar också ett grundpass i feministiskt självförsvar i Stadshallen kl. 16, som är öppet för alla som definierar sig som tjejer.
Länk till event på Facebook
Malmö
Samling Möllevångstorget kl. 11. Avmarsch kl. 12. Avslutande möte och musikfest i Slottsparken från kl. 13. Huvudtalare: Malin Björk, Ali Esbati.
Eslöv
Vänsterpartiet Eslöv hälsar välkommen till Öppet hus i partilokalen på Vikingavägen 4. Vi bjuder på fika och berättar mer om vår verksamhet samt vad vi går till val på. Välkomna!
Helsingborg
Samling på Stortorget kl. 10.00, avmarsch ca kl. 10.20 till GA- torg. Huvudtalare Hanna Gedin. Fest i Salongen, Folkets Hus kl. 12-15. Helsingborgsgruppen Märk Väl spelar låtar av Cornelis Vreeswijk, Kurdiska kvinnoföreningen bjuder på mat, Frida Wahlberg läser poesi, frågestund med lokala vänsterkandidater.
Hässleholm
Hembygdsparken 16.00. Tal: Magnus Åkeborn m fl. Musik: trubadur Tomas Klevfors
Höganäs
Träff vid hamnen kl. 14 med tal av bl.a. Susanne Ravanni rädda Höganäs hamn. Vänsterpartiet deltar därefter i LO-tåget kl. 14.30. Avslutande möte 15.00 i Tivoliparken/Tivolihuset beroende på väder. För Vänsterpartiet talar Emma Wennerholm, kandidat till EU-parlamentet, region, riksdag och kommunval.
Hörby
Vänsterpartiet deltar i LO-tåget med samlings vid Folkets Hus i Hörby kl. 14.00. Avslutande möte på Nya Torg ca 15.00.
Kristianstad
Samling för demonstration Lilla Torg kl. 12. Avslutande möte på Lilla Torg.
Landskrona
Möte på Rådhustorget kl. 11:00.
Simrishamn
1:a majmöte på Hamnplan i Simrishamn kl. 14.00. Huvudtalare: Britta Berg (V)
Sjöbo
Vänsterpartiet demonstrerar gemensamt med LO och Socialdemokraterna.
Skurup
Vänsterpartiet demonstrerar gemensamt med LO och Socialdemokraterna. Samling Folkets Park kl. 10. Avslutande möte i Folkets Park. För Vänsterpartiet talar Malin Björk, toppnamn i EU-valet.
Trelleborg
Möte 9.30 på Olof Palmes plats. Huvudtalare: Saima Jönsson Fahoum, ledamot av regionfullmäktige för Vänsterpartiet.
Ängelholm
Program på torget från kl. 12.00. Tal av Agneta Lenander, toppnamn på regionlistan för Vänsterpartiet, kl. 13.
Samling: Clemenstorget kl: 11.00, Möte: Stortorget, Talare: Mattias Olsson
Malmö
Samling: Södergatan kl: 13.30, Möte: Folkets Park, Talare: Carin Jämtin
Bromölla
Samling: Ifötorget kl: 10.00, Möte: Folkets Park, Talare: Mikael Johansson
Burlöv
Samling: Svenshögskolan kl: 9.30, Möte: Arlövs Teater, Talare: Lars-Erik Lövdén
Eslöv
Samling: Föreningstorget kl: 13.00, Möte: Trollsjön, Talare: Johan Andersson
Helsingborg
Samling: Mäster Palms plats kl: 12.00, Möte: Sundspärlan, Talare: Anna Heed
Hässleholm
Samling: Stortorget kl: 11.00, Möte: Stortorget, Talare: Henrik Fritzon
Höganäs
Samling: Höganäs hamn kl: 14.00, Möte: Tivolihuset, Talare: Lennart Nilsson
Hörby
Samling: Folkets Hus kl: 14.00, Möte: Nya torg, Talare: Yasmine Larsson
Klippan
Samling: Torget/Torggränd kl: 9.30, Möte: Allétorget, Talare: Thage G Petersson
Kristianstad
Samling: Tivoliparken kl: 13.15, Möte: Tivoliparken, Talare: Annelie Karlsson
Kävlinge
Samling: Torget, Lärcentrum kl: 12.15, Möte: Folkets Park, Talare: Kerstin Nilsson
Landskrona
Samling: Rådhustorget kl: 11.15, Möte: Slottsparken, Talare: Carin Jämtin
Lomma
Samling: Nya Centrumtorget kl: 9.30, Möte: Dansrotundan, Talare: Hillevi Larsson
Simrishamn
Samling: Hamnplan kl: 15.30, Möte: Brunnsparken, Talare: Ingrid Lennerwald
Sjöbo
Samling: Folkets Park kl: 10.30, Möte: Gamla Torget, Talare: Ingrid Lennerwald
Skurup
Samling: Folkets Park kl: 9.45, Möte: Folkets Park, Talare: Peter Kennerfalk
Staffanstorp
Samling: Biblioteket kl: 9.30, Möte: Balders hage, Talare: Rikard Larsson
Svalöv
Samling: Folkets Hus kl: 12.00, Möte: Folkets Hus, Talare: Anders Karlsson
Svedala
Samling: Folkets Huskl: 9.30, Möte: Stadsparken, Talare: Marie Granlund
Tomelilla
Samling: Parken kl: 10.15, Möte: Torget, Talare: Emil Svensson
Trelleborg
Samling: Stortorget kl: 10.00, Möte: Stadsparken, Talare: Jennie Nilsson
Ystad
Samling: Folkets Park kl: 13.00, Möte: Folkets Park, Talare: Bo Bernhardsson
Åstorp
Samling: Kommunparken kl: 10.00, Möte: Kommunparken, Talare: Per-Arne Håkansson
Ängeholm
Samling: Folkets Hus kl: 12.30, Möte: Hembygdsparken, Talare: Jimmy Runesson
Lund
Demonstration kl 12.00 Mårtenstorget Avmarsch mot Bantorget. Tal av Nils Littorin, Analya Gomez, Arvid Sanzen (RKU) och Lisa Engström
Malmö
Demonstration Samlings Gustav Adolfs torg kl 14.30. Demonstration till Knuts torg. Huvudtalare partiordförande Robert Mathiasson.
Helsingborg
Demonstration samling Stadsparken kl 13.15 Möte på GA-torg kl 14.00 Talare Joe Nilsson och Eleonora Preston
Kristianstad
Socialistisk 1 maj – stoppa högern. Gemensam demonstration med Vänsterpartiet. Samling Lilla Torg 12.00 med tal av RKU och UV. Avgår 12.30 och tillbaka på Lilla Torg talar Ulf Johansson och Cristian Olave för K. Röd Frontmöte kl 14.00 med tal av Bengt Nilsson, underhållning och fika. Vasagatan 3.
Landskrona
Torgmöte kl 11.00 på Kaserngården. Talare Eleonora Preston och Lukas Persson
Trelleborg
Rådhusplatsen, kl 12.30 Tal och musik. Tal av Robert Mathiasson, ordförande och Dennis Andersson, Trelleborg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)