Höstlov

 

Nästa vecka tar VB höstlov
Nästa nummer låter vänta på sig till den 6 november.
red 

Friday for Future alla fredagar

 

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.          

Träning i konstruktiva klimatsamtal och eko-civilkurage

 

  Välkommen på träning i klimatsamtal!

Träningarna arrangeras av Klimatprata i samarbete med Lunds stadsbibliotek, Atriumgården.
   Genom samtal skapar vi handling och mobilisering i klimatkrisen. Vid tre tillfällen under hösten kommer vi på Klimatprata arrangera samtalsträningar i konstruktiva klimatsamtal på Stadsbiblioteket i Lund. Genom dialogövningar kommer vi träna på att skapa konstruktiva klimatsamtal med utgångspunkt från olika delar av klimatprata.se.
   Stadsbiblioteket, S:t Petri Kyrkogata 6, måndag 2 november 18:00 - 19:30
   Detta är ett återkommande evenemang
    2/11: Svårigheter i klimatsamtal. I denna träning kommer att fokusera på svårigheter i samtal, till exempel romantisering av tekniska lösningar, uppgivenhet eller tystnadskultur.
   16/11: Klimathärskartekniker. Under tillfälle två kommer vi att utforska klimathärskartekniker och hur vi kan ingripa mot dem när de uppstår.
   30/11: Problematiska uppfattningar om den ekologiska krisen. Den tredje träffen tränar vi på att skapa konstruktiva klimatsamtal när vi möter problematiska uppfattningar om den ekologiska krisen, som koldioxidfixering eller strikta individ eller konsumentmaktlösningar.
Läs mer »

Säkra trappor till och från bron av Gunnar Stensson

 

Slänterna ned till den nya gångbron över Höje å intill brobygget var branta och slippriga. Förra veckan klagade Anna och sa att ”de måste göra något åt dem”.
   Det har de gjort nu. På båda sidor om bron är en sorts trappa av färskt trä med räcke placerad. Ingen behöver halka omkull längre.
   Däremot väntar vi ännu på att passagen under bron söder om ån ska öppnas så att järnvägsbarriären inte längre stänger Klostergårdsborna ute från dammarna.

Tillstånd att borra efter vanadium i Österlen

 

Mark och Miljödomstolen i Växjö har gett gruvbolaget Scandivanadium tillstånd att borra efter vanadium i Österlen. Vanadium är en viktig metall inför övergången till elenergi eftersom ett vanadiumbatteri kan laddas ett oändligt antal gånger. Det är fråga om provborrningar. Man vet inte hur mycket vanadium det finns. Ägarna till området protesterar och påpekar att borrningarna kan förgifta jord och grundvatten. Vilken den fortsatta utvecklingen blir är inte avgjort.

Häradshövdingen av Ann Schlyter

 I förra numret av Veckobladet skrev jag om kvarterets Häradshövdingen och om det förslag till inriktningsbeslut för planeringen av en kongresshall med mera, som skulle behandlas på byggnadsnämndens kommande möte. Jag lovade att rapportera, så det gör jag även om det är beklämmande. 
   Beslutet innebär att en programfas som tidigare beslutats och som skulle möjliggöra visst inflytande för lundaborna avskaffades. Inriktningsförslaget beslutades och dess mycket flexibla riktlinjer ligger nu till grund för de planer kommunen och Skanska ska utarbeta. 

Drönarbild över stadsbilden sett från söder,
planområdet är markerat med orange linje.
 

Skanska kommer säkert inte att få sitt 17 våningshus, men högt blir det: ett yrkande om högst sex våningar röstades ner. Grönytan söder om gamla Tingsrätten kommer att bebyggas, och ett tvåvånings underjordiskt garage kommer att byggas. Gamla Tingsrättens stora sal kommer att bevaras och byggas in i ett komplex, men resten av Westmans vackra tingsrättsbyggnader kring en innegård kommer att rivas. Anledningen till det är att man inte kan bygga garage under befintliga hus.
   Betongpartierna s och m fick med sig alla i femklövern utom FNL. Som alternativ till en programfas för demokratiskt inflytande beslöt de att Skanska och kommunen ska ta fram tre olika förslag att välja mellan. Det kanske låter bra, men om hela inriktningen är galen hjälper det ju inte att få välja mellan variationer i gestaltningen.
   FNL som det mest bilvänliga partiet i kommunen var naturligtvis för garaget med vad det innebär av rivningar och trafik. De ville inte heller bevara grönytan söder om gamla Tingsrätten. Men i övrigt kunde de enas med vänsterpartiet och miljöpartiet om yrkanden, som ju tyvärr röstades ner.
   När byggnadsnämnden hade sitt möte hade vi fått nyheten om att det ska byggas ett kongresscentrum på Brunnshög. Ett utmärkt förslag som borde inneburit en helt ny inriktning för kvarteret Häradshövdingen. Men se det fick vi inte ens diskutera, eftersom kongress eller inte ansågs vara ett beslut som byggnadsnämnden inte skulle ha synpunkter på eftersom det beslutats av Kommunstyrelsen.

Vipeholmsanstalten av Gunnar Stensson

 Vipeholm har en mörk historia som anstalt för personer med psykiska funktionsnedsättningar. På den tiden kallades de obildbara sinnesslöa. Även barn fanns där, också barn under skolåldern. Den yngste var ett år gammal. Idag rapporterar radioekot om Vipeholms historia, som lundaforskaren Elin Dominell skrivit en doktorsavhandling om.
   På 1940-talet beslöt Medicinalstyrelsen genomföra det så kallade kariesexperimentet på Vipeholmsanstalten. Karies ansågs vara ett folkhälsoproblem och de ”obildbara sinnesslöa” kunde användas som försökspersoner. De utgjorde nämligen enligt tidens synsätt en icke önskvärd del av det svenska folket.
   Experimentet gick ut på att pröva vad som hände med tänderna om man stoppade i försökspersonerna massor med socker och godis.  Många av barnen blev glada när de fick hur mycket godis som helst, men somliga blev sjuka och kräktes. 

 

 

Experimentet, som pågick från 1947 in på 1950-talet, blev framgångsrikt: alla försökspersoner fick karies och somliga förlorade alla sina tänder. Så var det bevisat att kola inte var bra för tänderna.
   På Vipeholmsanstalten, som existerade in på 1970talet, fanns en stormavdelning där de sjukaste patienterna utsattes för mycket våld.
   När jag på 1990-talet ingick i Lunds nya Utbildnings-nämnd var Vipeholm en gymnasieskola. Vår politik gick ut på att de fyra kommunala gymnasierna – Katte, Spyken, Vipeholm och Polhem – skulle vara likvärdiga och ha både teoretiska och praktiska program. När det fria valet genomfördes minskade antalet elever på Vipeholm eftersom skolan ligger i Lunds periferi. Vi utformade specialprogram för att motverka elevflykten, men det hjälpte inte.
   Nu är gymnasieskolorna segregerade. Vipeholm har enbart praktiska program. Den som söker ett praktiskt program har bara ett val. Vipeholm. Men även Vipeholm har haft framgångar. Jag minns hur glada alla var när elever från Vipeholm serverade på Nobelmiddagen.

Västers bibliotek ännu en gång av Marie-Louise Steiner

 Höst i Folkparken . Jag tar en promenad runt det sk Edmanska huset, det som fortfarande sakta tillåts förfalla. Jo visst finns det en nybyggd svart låda i den östra delen av huset för Kulturskolans elever, men av det nya filialbiblioteket som skulle öppnats i Edmanska i september syns idag ingenting.
   Västers välbesökta bibliotek stängdes i våras med löfte om att det skulle öppnas ett alldeles nytt bibliotek i Edmanska. Visserligen krympt med mer än hälften både vad gäller utrymme och innehåll och dessutom delade utrymmen med Kulturskolans elever. Genom denna lösning skulle kommunen spara 600 000 per år var politikernas argument. 

 

Förhoppningen att det nya biblioteket skulle rymmas i den spatiösa Rotunda-delen, där både böcker och andra media skulle kunna förenas med olika kultur- arrangemang, den är grusad. Istället ska biblioteket klämmas in i det som kallas Annexet, idag ett väntutrymme för Kulturskolans elever, eller om man så vill en större garderob.
   Väster har utvidgats mycket de senaste åren, många barnfamiljer har flyttat hit och planer finns på ytterligare ny bebyggelse. I det läget försvinner (?) ett  bibliotek. Jag ringer en planerare på kommunen. Jovisst ska det bli ett bibliotek, förhoppningsvis nästa år, men det har varit mycket strul…
   Lunds kommun har utmärkt sig för att kunna lägga ner filial- bibliotek. Är det dags för ännu en stängning?

Färdtjänstkarusellen i Lund fortsätter av Steingrimur Jonsson

 Vänsterpartiet har tidigare föreslaget att Lunds kommun upprättar en egen beställningscentral för färdtjänst och upphandlar trafik med olika bolag/förare. Det är visserligare ett något dyrare per resa genom att Lund har – tack och lov – färre resor med färdtjänst som gör att kostnaden delas på färre resor. Demokratiskt sätt är det alternativet oslagbart.
   Vänsterpartiet har accepterat att Lund undersöker samarbete om färdtjänst med Malmö kommun som en möjlig utväg. Att det nu visar sig omöjligt att genomföra pga att Färdtjänst Malmo ska byta datorsystem under år 2021 känns mycket konstigt. "Computer says NO" eller? 
   Samtidigt föreslås en upphandling av extern beställningscentral och transporter som kommer med all sannolikhet att vara klara ungefär när Färdtjänst Malmö har bytt sitt datorsystem.
   Lunds kommun med upphandlad beställningscentral och trafik under år 2021 kommer således att vara i exakt samma situation som efter färdtjänstupphandlingen 2018. Ny runda med överklaganden på överklaganden. Kareusellen kan börja om från början. Yttre omständigheter är exakt de samma, domstolar arbetar långsamt, och kortsiktiga upphandlingar måste göras gång på gång.
   Och det är de funktionshindrade i Lunds kommun som blir lidande. 

Solidaritet med de döda tvångsintagna i Sankt Lars av Gunnar Stensson

 Massgraven med 50 anonyma offer för spanska sjukan från Frösö mentalsjukhus var en nyhet som avslöjades i Östersundsposten den gångna veckan och väckte bestörtning och indignation i hela landet.
   Sankt Lars begravningsplats ligger i fastigheten Hunnerup bredvid Flackarps mölla. Där blev mer än 2000 patienter begravda mellan 1895 och 1951. De fick en liten järnblomma med ett nummer uppsatt på graven i stället för namn och födelse- och dödsdatum. De var nästan anonyma från det de blev tvångsintagna, även om man med hjälp av numret kan få fram deras namn. 
   Många av dem var lantarbetare som inte klarade omställningen när de blev arbetslösa då det skånska jordbruket i snabb takt mekaniserades under åren kring sekelskiftet 1900. De utgjorde en tvångsarbetsstyrka på Hunnerupgården som försörjde de tusentals patienterna och hundratals vårdarna i Sankt Lars med livsmedel. Hur spanska sjukan drabbade patienterna i Sankt Lars är okänt, men vore väl värt att utforska. Sannolikt var dödssiffrorna större än de 50 som dog på Frösö sjukhus.
   Nu ägs fastigheten Hunnerup, i vilken Sankt Lars begravningsplats ingår, av det amerikanska bolaget Blackwater, vars verksamhet på den svenska fastighetsmarknaden avslöjats i Fredrik Gerttens film Push. Bolaget Blackwater deltog med privata säkerhetsstyrkor också i USA:s krig i Irak. Svenska kyrkan borde förvärva begravningsplatsen och upprätta ett minnesmärke. 

 

Lördagen den 31 oktober klockan 19 arrangerar Helgeands församling en pilgrimsvandring genom Sankt Lars till begravningsplatsen vid Flackarps mölla. Vi är många som liksom Karin och jag i decennier varit verksamma i Sankt Lars och tänker delta i vandringen som en senkommen protest mot det slaveri som den gamla så kallade sinnessjukvården innebar för många. Följ gärna med!
   En höstkväll som den 31 oktober blev patienterna tidigt inlåsta i sina kollektiva sovrum och det var mycket mörkt i de stora kasernerna i Sankt Lars.

Hopp om en tänkande majoritet i USA-valet av Ulf Nymark

 

 

Då återstår mindre än två veckor till presidentvalet i USA. Visst är det ett spännande val och visst är det glädjande att endast 18 procent av Sveriges befolkning skulle rösta på Trump om en får tro en opinionsundersökning. (Fast i Danmark skulle endast 6 procent av befolkningen rösta på Trump). I USA är ju läget annorlunda även om Biden – också enligt opinionsmätningar - leder före Trump. Tråkigt att Trump inte har en kraftfullare motståndare, men vem vet, det kanske i det här läget är en fördel med en utslätad demokratisk presidentkandidat.

Värnare av demokrati?
Vad som förvånar mej, fast det nog inte borde göra det, är att så många röster från alla håll och kanter i Sverige nu sjunger USA:s lov som värnare av demokrati, fred och frihet, åtminstone fram till år 2016.  
   Som jag ser det uppfyller USA inte det mest grundläggande kravet på en demokrati: att folkmajoriteten utser landets styre och att varje röst ska väga lika tungt. Trump valdes ju med en minoritet av folkets röster, detsamma gäller George W Bush år 2000. Elektorssystemet gör alltså att en minoritet kan komma att välja presidenten och det gör också att alla röster inte väger lika tungt.
   I USA saknar också många myndiga medborgare rösträtt, på grund av att de suttit i fängelse eller resterar med bötesbetalning.

Yttranderätt heter pengar
Till detta kommer att yttrandefriheten är synnerligen begränsad. Jo, visst. Vem som helst kan – i varje fall i princip – gå ut på gatan och säja vad hen vill utan repressalier. Men för att nå ut till en bredare allmänhet heter yttranderätten pengar. Och det är inte bara kandidatur till presidentposten som fordrar en förmögenhet. Detsamma gäller den som kandiderar till andra höga poster inom på federal och delstatsnivå. Sist men givetvis inte minst: den strukturella rasismen som

genomsyrar hela samhället på alla nivåer är förstås helt oförenlig med en fullgången demokrati. Hur ska då USA betecknas med avseende på landets politiska styrelseskick? Kanske som ett land med ett betydande demokratiskt underskott?

Fria världens ledare?
Och det där med att talet om ”den fria världens ledare” och stå för fred borde ju för de flesta framstå som något av nyspråk.
   Här bara några, ett urval, av exempel på hur denna ”den fria världens ledare” agerat genom invasioner eller aktivt stöd till kupper i modern tid:
   Störtandet av regeringen Mosadeq i Iran 1953 till förmån för shahens återkomst;
   Invasionen i Santo Domingo som störtade Juan Bosch regering 1965;
Aktivt stöd till militärkuppen i Chile som störtade Allenderegeringen 1973;
   Invasionen i Grenada då en demokratisk regering störtades 1983

Fredsinsatser?
Några exempel på USA:s ”fredsinsatser”:
   Vietnamkriget 1960–70-talen
   Invasionen i Afghanistan 2001
   Irakkriget 2003
   Aktivt stöd till Israels ockupation på västbanken
   Aktivt stöd till skurkstaten Saudi-Arabien som för krig i Jemen
   Militärallians med Turkiet där regimen blir alltmer aggressiv och antidemokratisk

Tänkande majoritet?
De flesta av VB:s läsare känner naturligtvis till dessa anfallskrig och övergrepp. Men det kan inte skada att ibland tänka efter och begrunda, inte minst nu när USA-beundran, på gränsen till dyrkan, sannolikt kommer att flöda över om Biden vinner majoriteten av rösterna i valet och presidentskapet.
   Apropå majoritet: Adlai Stevenson hette den demokratiska kandidaten i presidentvalet 1952 och 1956. Han blev aldrig vald. Det säjs att när han under en av sina valkampanjer hörde en anhängare ropa att ”alla tänkande amerikaner stödjer dig”, så svarade Stevenson raskt:
   ”Tack, men jag behöver en majoritet för att vinna”. Det är bara att hoppas att det i det stundande valet finns en stor och tydlig tänkande majoritet bland väljarna i USA.

Ett nytt Klostergårdskvarter av Gunnar Stensson

 

Lönnarnas kronor skiftar i gult och rött när jag är på väg till stan på tisdagsmorgonen efter att i Sydsvenskan ha läst Kalle Kniviläs artikel Nedbrunna gatuköket ska ersättas av höghus.
   Jag passerar plaskdammen och centrum och den branta vildvuxna kullen där barnen brukar åka pulka även när vintern bara varar ett par dagar.
   När jag kommer till Östanväg konstaterar jag att ingenting i det nuvarande Klostergården berörs av det planerade nybygget.
   Bortom Östanväg utbreder sig en parkeringsplats fylld med bilar och en asfaltyta med de brända resterna efter gatuköket och ett par stora sandhögar. En gång fanns här en bensinstation, men den tvingades flytta av miljöskäl. Är marken förorenad? Tvärs över asfalten fram till Stattenavägen står en rad unga träd, som för att understryka asfaltens grå tristess. Så är det nu, i oktober 2020.

På detta öde ingenmansland mellan Klostergården och Lund ska ett stort nytt kvarter växa fram. Bilarna ska parkeras under jorden. Den gröna pulkakullen ligger intill Östanväg, som ska bli smalare och mer cykelvänlig. Den syns knappt på tidningsbilden. I stället för trädraden ska det ligga hus på båda sidor om cykelvägen till stan.
   När jag om några år korsar Stattenavägen kommer jag att märka att också den gjorts betydligt smalare och har blivit mindre trafikerad.
   Vid järnvägsspåret vänder jag mig om och betraktar med halvslutna ögon det blivande klostergårdskvarteret på avstånd. Jag ser en bred vit fasad som ansluter till låghusen längs Stattenavägen. Sex våningar. Bakom fasaden tornar ett högre hus upp sig. Till höger om fasaden ser jag ett lika brett sexvåningshus i rött tegel som sträcker sig nästan ända fram till rondellen där Nordanväg och Stattenavägen möts. Bortom rondellen är Stattenavägen bredare. Den utgör huvudinfarten till Klostergårdsstationen som blir färdig 2024.
   Bakom sexvåningshuset syns ett tiovåningshus med fasaden mot Nordanväg, också det i rött tegel. De nya tegelhusen skymmer, tack och lov, de fyra fula Akeliushusen. Där låg en gång byggleken och ungdomsgården - en föregångare till Mejeriet.

De nya byggnaderna utgör ett dubbelkvarter och platsar som tillägg till Klostergårdens kvartersbebyggelse.
   Eller hade det varit bättre att avstå från de två bortersta husen så att Klostergårdsfältet, vår vackra park, hade fått sträcka sig över Östanväg in i kvartersområdet och fått breda ut sin grönska där?  
   Kommer de 220 nya lägenheterna bli hyreslägenheter eller bostadsrätter?
   Hur som helst är det planerade nya kvarteret bättre än den asfaltöken som nu utgör ingenmanslandet mellan Klostergården och Lund!
   På väg genom villakvarteren längs Östgöta-Västgöta-vägen tänker jag:
   Om alla vi som bor i Klostergården i stället skulle bo i sådana här trevliga små villor med privata trädgårdar omkring skulle ändlösa villamattor täcka hela Höje å naturreservat och alla åkrarna.
   För att behålla våra gårdar, vår park, vårt naturreservat, våra åkrar och våra fotbollsplaner bor vi tätt och högt – och sparar naturmark.
   I Klostergården har vi dessutom lyckats skapa trivsel och gemenskap genom att anlägga Klostergårdsfältet och plaskdammen mellan kvarteren och centrum och genom att förvandla höghuskvarteren till slutna skånegårdar med lekplatser och fikaställen.
 

 

Och husen som ska byggas på asfaltöknen ser ut att passa bra som en utvidgning av Klostergården.
   Jag får säkert många fler och kanske annorlunda tankar under den långa tid då Planförslaget är ute på samråd, tänker jag, när jag efter att ha sprungit över den trafiktäta Södra vägen går förbi Mejeriet. Klockan är kvart i tio och jag ska till Gleerups.