Friday for Future alla fredagar

 

Klimatkrisen är en verklighet redan idag och någonting som avgör vår nutid och framtid, men ändå görs långt ifrån. Därför ordnar Fridays For Future den 22 oktober återigen en global strejk för klimatet, denna gång med fokus på intersektionalitet och under parollen #UprootTheSystem.

#UprootTheSystem handlar om hur klimatkrisen inte existerar i ett vakuum. Andra socioekonomiska kriser (såsom rasism, funkofobi, klassojämlikheter etc) amplifierar klimatkrisen och vice versa. Det är inte en ensam fråga, utan våra kamper är kopplade och knutna till varandra. Vi är enade i vår kamp för klimaträttvisa, men vi måste också erkänna att vi inte upplever samma problem; och att vi inte heller upplever dem i samma utsträckning. Så här ser programmet ut i Lund:
  - 11:55 Tal och musik
  - 12:30 Demonstrationståg
  - 13:00 Tal och musik 

Klimatföreläsningar

 

Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en föreläsningsserie på temat klimat.
   Nästa föreläsning äger rum: Den 27 oktober kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.

De senaste åren har allt fler forskargrupper slagit larm om effekterna av mikro- och nanoplaster (plastbitar på mindre än fem millimeter). Hur påverkar dessa plastbitar oss människor och de marina ekosystemen, och hur kan vi undvika att de sprids? Tommy Cedervall är forskare vid NanoLund och studerar hur nanopartiklar påverkar oss och vår miljö. Han har även varit med och utvecklat en teaterpjäs just om nanopartiklar.

   Övriga föreläsningar i klimatserien äger också rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
27 oktober: Nanoplast- små partiklar, stora risker.
10 november: Omstart för kollektivtrafiken.
17 november: Urban natur – hur?
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »

Decemberkonsert

 

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
   Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Svanfamiljen

 

De tre fula ankungarna vid reningsverket har förvandlats till bruna svanar med långa halsar och breda vingar. Hela svanfamiljen har flugit över den bullrande järnvägsbron till kvarndammen i Hästhagen. Snart kommer de flyga längre bort, men nästa vår återvänder de tre ankungarna till dammen där de sprängde sina skal en solig junidag.

Gamla Lund: Södra sidan av ån ska ingå i naturskyddsområdet.

 

Föreningen Gamla Lund är remissinstans för Stadsbyggnadskontoret. Bo Larsson presenterar Bevarandegruppens ställningstaganden i Gamla Lund-nytt nummer 5.
   Bevarandegruppen stöder förslaget till naturskyddsområde, men vill att det också ska omfatta åns södra sida i Staffanstorps kommun. Därför skickade de i juni ett yttrande till Översiktsplanen för Staffanstorps kommun. Bevarandegruppen skriver där:
   ”Vi är negativa till planens föreslagna utbyggnads-områden mellan Höje å och väg 108 och till nya verksamhetsområden vid Höjebromölla. Detta innebär i praktiken en utvidgning av Lunds tätort i Staffanstorps kommun och att det kvarvarande öppna landskapet decimeras.”         

En järnväg i skyn

 

Politikerna i Lund vill gräva ner järnvägsstationen och förlägga höghastighetsjärnvägen dit. Men Trafikverket konstaterar att förslaget att förlägga Lund C i en tunnel ger försämrad kapacitet och ökad störningskänslighet till en orimligt hög kostnad.
   Den 15 november ska Lunds politiker träffa Trafikverket och diskutera frågan. Det lär bli mycket debatt, både före och efter mötet. Vilket det slutgiltiga beslutet blir står skrivet i skyarna. Och beslutet dröjer.
   Vårt förslag är att bygga järnvägen för höghastighetståget på pelare så att det kan susa fram över Lund och kanske hela vägen till Malmö 20, 30 meter ovan mark. Utsikten blir magnifik.
   Att bygga en järnväg på pelare är både snabbare och billigare än att bygga den på marken. Dessutom slipper vi järnvägens barriäreffekt som vi i Klostergården just nu är mycket besvärade av under det pågående bygget av fyrspåren. Det finns en hel del information om järnvägar på pelare.
   Så vårt förslag är en järnväg i skyn. Debatten fortsätter. 

Ofrivilliga Fake News. Okunniga litteraturkritiker. av Gunnar Stensson

 

I somliga texter på tidningarnas kultursidor dyker det då och då upp påståenden som avslöjar en absurd okunskap om historia och samhälle. Eller bristande engagemang. Ett aktuellt exempel är Gabriella Håkanssons recension av Tsitsi Dangarembas roman En kropp att sörja i Sydsvens-kan den 18 oktober. Textens titel är: ”Lika brutalt som genialt”.
   Recensionens första mening lyder ”Efter lång tid av modernisering blev det land som hette Rhodesia 1979 självständigt från brittisk ockupation och omvandlades till dagens Tanzania.”
   Vad är detta? Modernise-ring? Rhodesia? Tanzania?
   Den utplundrade kolonin Rhodesia omvandlades till Zimbabwe efter ett långt befrielsekrig.
   Tanzania är ett annat land med en annan frigörelsehistoria, beläget norr om den forna kolonin Rhodesia. Sedan nämner Håkansson plötsligt ”frihetskriget i Uganda”, ett litet land som ligger ännu längre norrut, mellan Sudan och Tanzania. Uganda har förvisso haft både militärdiktatur, kaos och krig, men har varken med Rhodesia eller Zimbabwe att göra.
   Jag är övertygad om att Tsitsi Dangaremba har koll på Östafrikas frigörelse från kolonialismen och de fria stater som uppstod under processen. Gabriellas okunskap är inte Tsitsis. Men läsaren kan ju misstänka det – eller i värsta fall tro att det som står i recensionen är sant.
   Redaktionen i Sydsvenskan har inte reagerat på felaktigheterna, men lyckligtvis hittar man lätt andra recensioner som är kunnigare, exempelvis i DN.
   Oftast är Sydsvenskans kultursidor både intressanta och kunniga. På samma uppslag kan man läsa Arvid Jurjaks artikel Utställd kolonialism som är kritisk mot Humboldt Forums jätteutställning om den tyska kolonialism, som också härjade i Östafrika och bland annat experimenterade med koncentrationsläger.

Man kan ha förståelse för att misstag kan förekomma. Men det är inte första gången. För ett par år sedan läste Gabriella Håkansson fel på ett betydligt allvarligare sätt. Den gången dömde hon ut Peter Weiss stora roman Motståndets estetik för att den inleddes av vad hon beskrev som en tråkig och lång inventering av antik konst på British Museum i London.
   I själva verket skildrar romanens inledning några unga tyska antinazisters riskfyllda besök i Pergamon-muséet i Berlin under nazitiden. De studerar Pergamon-friserna och utvecklar romanens stora tema, att den mänskliga kulturen - konsten och litteraturen - alltid bekämpar barbari och våld. Nazister i SS-uniform rör sig i publiken omkring ungdomarna. Spänningen och koncentrationen är intensiv.
   Allt detta gick Gabriella Håkansson förbi.
   Den gången skrev Sydsvenskan en liten ursäkt och rättelse några dagar senare. Det borde de göra nu också.

Källby dammar. Nej till elljus i Klimatskogen! Nej till kloaktunnel! av Gunnar Stensson

 

Denna gråmulna torsdagsmorgon gick vi från de ännu blommande trädgårdarna i gamla Värpinge by längs Källby dammar till Klimatskogen. De har satt upp en massa skyltar som förbjuder fiske sen vi var här sist. Det tyder på att många metar i dammarna. Där finns gott om fisk. Vi har till exempel sett ål. Träden var ännu lövrika. Lönnarna skiftade i rött. Björnbärsbuskar, vassruggar och höga nässelsnår speglade sig i svart vatten.
   Rader av vita måsar vilade på betongbalkar och stängsel. En orörlig häger och några långnäbbade skarvar spanade efter fisk. Ett svanpar simmade som kung och drottning bland gräsänder och nykomna bläsänder
”Jag tycker inte att stränderna ser trista ut”, sa Anna. ”Tvärtom! Mer som flodstränder i en djungel!
”Ja, titta på pytonormen därborta under pilen! Skinnet blänker”.

Vi var på väg för att se vad som hänt sen sist med Klimatskogen, eftersom tekniska nämnden idag ska besluta om nya entréer, toaletter, elljusspår och grillplatser i naturskyddsområdet.
   Mycket hade hänt. Ett nät av nya grusbelagda stigar slingrar fram mellan träden och ut på den nya gräsmattan där det förr växte fläder och björnbär. Ett flätat stängsel omger den öppna gläntan som ska bli lek- och grillplats. Några träd hade fällts. Kanske är det här linbanan ska ligga?
   En traktor kör grus. Några föräldralediga karlar drar barnvagnar längs de nya stigarna.
   ”Det ser mer ut som en park än som en skog”, sa Anna. ”Men det blir nog bra. Ju fler som kommer hit, desto fler kommer att älska området. Men det får absolut inte bli några elljusspår som fördärvar skogen för djuren som lever här! Nånstans måste de kunna gömma sig!”
 

 

Sedan pratade vi om Görel Svahns informativa artikel Källby dammar kan bli en sjö med trädäck och broar. (Sydsvenskan 18/10).
   Källby dammar är medelpunkt för en mängd ekologiska system. Många arter är beroende av den biologiska mångfalden: flyttfåglar och vandrande fisk, utrotningshotade grodor, bin och humlor, fjärilar och trollsländor.
   Förutsättningen är det ständiga flödet av renat vatten från Källby reningsverk. Sjölunda-förespråkarna talar om risken för virus från mänsklig avföring. Men virus kan renas bort. Tekniken går framåt. Hur skulle det annars vara möjligt att återanvända renat avloppsvatten som sker i storstäder i torrare länder? Där finns väl inga virus.

Ersätta avloppsvattnet med dagvatten från gatubrunnarna? I dagvattnet finns giftiga metaller som aldrig kan renas. Ska de lagra sig på botten? Hur går det då med simfåglarna, grodorna och fisken? Kommer dagvattnet att räcka till? Vad händer vid långa torrperioder? Är det för resten över huvud taget möjligt att leda dagvattnet till dammarna? Nu går bara 10 procent av dagvattnet dit via reningsverket. Behöver dammarna omformas och förses med trädäck och broar? Ska området förvandlas till en sorts badpark?
   Ser dammarnas stränder trista ut? De fem dammarna följer åns mjuka svängar genom landskapet. Titta på kartan! Borde man inte lämna ekosystemen i fred hellre än att braka in med allsköns omformning?
   Bakom oron för dammarnas framtid tornar skräcken för den väldiga kloaktunneln till Sjölunda  upp sig. Sjölunda-dödsdans är ingen Sjösala-vals.
   Magnus Eckeskog försöker lugna oss. Det krävs fler utredningar om några förändringar i området ska ske, säger han. Om!