Musik i Helgeandskyrkan

Gospelkonsert
6 dec kl 17
Helgeands Gospelkör
David Henningsson, piano
Bo Riborg, bas
Anna Burenius, ledare 

Advents- och julkonsert
7 dec kl 15
Malmö kammarkör
Larsåke Sjöstedt, orgel
Dan-Olof Stenlund, dirigent

Staten Palestina – dröm eller verklighet?

Lunds Internationella S-förening hälsar dig varmt välkommen till medlemsmöte och internationellt forum måndagen 8 december 2014 kl 18.30, Socialdemokraterna, Kattesund 6, Lund

Vår riksdagsledamot, Marie Granlund, ledamot av riksdagens utrikesnämnd, talar om:
Staten Palestina – dröm eller verklighet?Sveriges regering ledd av Socialdemokraterna fattade ett historiskt beslut den 30 oktober att erkänna staten Palestina. Beslutet möttes av andra länder med både jubel och kritik. Vad betyder ett sådant steg för freden i Mellanöstern? Hur kan man förmå andra länder att följa Sveriges steg?
Vi bjuder på kaffe och fika!
Styrelsen, Internationella S-föreningen

Akvareller

Affisch »

Inspiration av Grip

För några veckor sedan var jag på akvarellkurs. Uppgiften för dagen var: välj en dikt, gör en bildtolkning av den och sen en abstrakt bild av bildtolkningen.
   Jag bläddrade i min Tranströmer och fastnade först för denna:
Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk.
Gå som en spårhund där sanningen trampade.

Men de raderna gick ju inte att omvandla till en bild, så det fick bli Gläntan som börjar:
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv……

Konsert med Röda Kapellet

Medverkande: Röda Kapellet under ledning av Hans Nilsson samt Ola Simonsson, sång.
   Magle konserthus (Magle Stora Kyrkogata 4 – studentsångarnas lokal)
   Fredag 12 december 2014 klockan 19.00,
Entré 150 kr
   Överskottet går till de hemlösa via Diakonin
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Idag minns vi SD:s nazirötter

Saxat ur Aftonbladets Ledarkrönika av Anders Lindberg 2014-11-30 

Den grupp som i dag leder Sverigedemokraterna, med Jimmie Åkesson i spetsen, har också sina ideologiska rötter i Lund. I slutet av 90-talet bildade gruppen Nationaldemokratiska studentföreningen och startade ett eget 30-novemberfirande.
   De tågade med facklor till Esaias Tegnérstatyn, läste en dikt om Karl XII, höll en tyst minut för de stupade karolinerna och hurrade för "konungen och fosterlandet".
   Där var Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Björn söder, bland andra.
   Sen drack de glögg, som Rickard Jomshof bjöd på. Enligt Sydsvenskan var de sällen fler än åtta så något demonstrationstillstånd behövdes inte.

Budgetkaos
Sedan 2005 är Jimmie Åkesson partiordförande i Sverigedemokraterna. Mattias Karlsson är tillförordnad partiordförande, Björn Söder andre vice talman och Rickard Jomshof rättspolitisk talesperson.
   På onsdag kan de fälla Sveriges regering. Inte för att de själva har särskilt många röster, bara var sjunde riksdagsledamot är Sverigedemokrat.
   Utan för att de demokratiska partierna låst varandra med retorik och tjurskallighet.
   Ingen vill egentligen ha kaos, ingen vill ha nyval, ändå verkar alla vara spelets fångar.
   Den 30 november 2014 borde det anständiga Sverige ta ett kliv tillbaka och ställa sig frågan: kan vi inte bättre än så här?

Decembersol av Gunnar Stensson

Måndagen den förste december, julkalender i tv, frost ute, is på gångstigens pöl, vita froststrimmor i gräset, farande moln, klar sikt genom pilsnåren, några talgoxar, änderna kurar längs stränderna, leran är frusen och lätt att gå på, vindkraftverken snurrar, solen kryper oändligt långsamt längs horisonten, rykande som en fuktig brasa. Tänk om den inte tar sig!
   Fel. Solen är solsystemets medelpunkt. Fix, orörlig. Jorden är ett litet snurrande klot. Om den snurrade fortare, mycket fortare, skulle man kanske se det. Men nu släpar sig solen fram i det vissna gräset, meter för meter, mellan elstolparna.
   Sunda förnuftet säger detsamma som det sagt till människor före mig i tusentals generationer: jorden är platt, inte ett litet snurrande klot, inte någon fotboll. Den är världen.
   Solen är en eld som färdas över jorden, högt och länge på sommaren, lågt och kort tid så här års.  Särskilt långt borta kan den inte vara. Då skulle den ju varken ge ljus eller värme.

Halva kvarndammen är istäckt. Solen tog sig. Den har höjt sig två eller tre meter över Sankt Lars och riktar nu en ljusstråle mot delar av landskapet.

Alliansens och SD av Bengt Hall

Det dröjde bara en halv dag innan Björklund et concortes anammade Sverigedemokraternas målbild. Orsaken till att SD stödde alliansens budget var att man ville få bort Miljöpartiet ur regeringen, sa man. I dag på morgonen berättar alliansbröderna Björklund och Hägglund i TV att kravet för ett blocköverskridande samarbete var att socialdemokraterna slängde ut miljöpartiet. Naturligtvis hade även Vänsterpartiet varit ett rött skynke. Före valet flirtade alliansen hejdlöst med Miljöpartiet. Och i region Skåne var miljöpartiet med i den borgerliga femklövern som styrde.

Ett annat sätt att se på saken av Lars Bengtsson

Det var länge sedan jag skrev något i era spalter. Men när jag såg Emmaboda omnämnas i Lucifers, som vanligt välskrivna spalt, hejade jag till. Det är inte varje dag som denna småländska metropol omnämns i ert blad.
   Framför mig ser jag hur horder av småländska bondestudenter stör aftonfriden i det annars så fridsamma Lund, där doktorn eller docenten njuter av en kvällsgrogg. Ett intressant sätt att se på motsättningen mellan den alltmer glesnande landsbygden och den okontrollerat växande staden!
   Mitt perspektiv från min utsiktspunkt i småbrukarbygden kring Moshultamåla är lite annorlunda.
   Svenska Kraftnät planerar att dra en ny 400 kV-ledning genom vår lilla by. Vi har redan en, så man tycker att magnetfält från en dubbelt så bred kraftledningsgata kan väl göra detsamma? Vad handlar det om? Jo, Svenska Kraftnät tycker att Malmö-Lund behöver mer el och säkrare el och så kan ju förstås EON alltid tjäna en hacka på att sälja till tyskarna. Se där ett annat sätt att se på samma motsättning.
   Precis som de fridstörande studenterna tänker vi hålla ett jävla liv. Mikael Odelberg har med sin ohöljda maktarrogans fått det gamla Dackeblodet att ännu en gång svalla.
   Så omkring 2020 får ni se upp. Rätt vad det är så slocknar lamporna i de stora våningarna på Klostergatan precis som det alltid har gjort hos oss, så fort det blåser lite i skogen.
   Att kämpa mot makten lärde vi oss tillsammans under mina mer än tre decennier på olika barrikader.

Sikten klarnar av Lucifer

Som politiknörd borde jag väl befinna mig i feststämning inför vad som utspelar sig. Det är ju inte så många gånger i livet man får uppleva regeringskris och extraval. Men inför tanken att kämpa med affischtavlor i snödrivorna i mars svalnar entusiasmen. Förstå mig rätt: det är klart att vi får ge järnet i den utomordentligt hårda valrörelse som väntar. Jag delar dock inte Jonas Sjöstedts optimism inför resultatet. Man kan frukta ett val dominerat av TV och borgerliga media och de stora partierna.

Befriande
Men visst var det skönt att höra Löfvens raka besked som tog oss ur den dimma av oklarheter vi befunnit oss i under hösten och den serie av riksdagsnederlag vi hade att vänta under tre och ett halvt år. En ny alliansregering ska vi väl slippa om det går någorlunda i valet. Men en S+Mp-regering kompletterad med Folkpartiet lyfter inte precis sinnet. Då blir vi sittande med friskoleeländet kompletterat med öppningar mot Nato. Vänsterpartiet kan väl som mest hoppas att i tyst samverkan med vänsterdelen av S motverka högervridningen, men lätt blir det inte.
   I övrigt är det fascinerande att uppleva hur det gamla hatet mot V nu har spritt sig till en kampanj mot Miljöpartiet. Helt är vi inte glömda, men det är Mp som får ta emot det de värsta glåporden. Det finns en del att säga om Mp, men det tänker jag vänta med, och det är mest komiskt att de nu utmålas som regeringens tunga barlast och hindret för en bredare regering. Det är väl en roll som vi i Vänsterpartiet inte unnar andra.

Många statsvetare blir det
Vad man annars kan notera är de ständigt förekommande statsvetarna. Visst, det är en eftersatt grupp som inte har så många tillfällen till extraknäck, men nu har det blivit lite väl mycket. Det är väl i och för sig utmärkt att det finns folk som håller reda på konstitutioner och riksdagsregler, men deras kommentarer i övrigt är inte djupare än vad man kan få höra av envar politiskt intresserad person. Alltså: lite färre statsvetare om man får be.

Grannen älskar oss inte
Man kan också roa sig genom att följa de danska kommentarerna. De domineras av skadeglädje. Så går det när man är politiskt korrekt och släpper in flyktingar och lyssnar till feminister! En vanlig åsikt i Danmark är att genom att partier och media i Sverige inte släpper fram de grövsta tillmälena så har vi skapat en uppdämd reservoar av främlingshat. Den anses dessutom få ett extra tillskott av den nazism som många danskar anser att vi har som historiskt arv. Alltså: genom att inte tala om ”negrer” och ”muslimer” på det sätt man gör i det så frisinnade Danmark så har vi fått något mycket värre och det är frukterna av det vi nu har att skörda. Nej vi är inte älskade av alla och det får vi nog stå ut med.

OECD:s skolexperter sågar den svenska skolan av Gunnar Stensson

Elevernas kunskapsnivå har de senaste tio åren sjunkit snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. Den sjunker för de högpresterande eleverna. Den sjunker för de lågpresterande eleverna. Samtidigt ökar klyftan mellan hög- och lågpresterande.
   Det konstaterar Beatriz Pont och professor Graham Donaldsson från OECD:s utbildningsdirektorat. De är uppriktigt förvånade över de svenska skolornas förfall och påpekar vilka missförhållanden som ligger bakom raset.

Orsaker:
 • Den svenska skolan hör till de minst likvärdiga i OECD.
 • De ekonomiska resurserna fördelas orättvist.
 • Styrningen av skolan fungerar inte.
 • Byråkratiseringen är förlamande.
 • Lärarnas ställning har försvagats: de har blivit beroende av skolbolag, kommunpolitiker, skolpeng, föräldrar och elever. De är underbetalda och underutbildade. Få söker sig till läraryrket. Många lämnar det.

Nödvändiga reformer:
 • Det fria skolvalet i sin nuvarande form måste bort.
 • De vinstdrivande skolkoncernerna måste bort.
 • Kommunernas makt över skolan måste ersättas med en övergripande statlig styrning.
 • Lärarnas ställning måste stärkas genom bättre utbildning, högre lön och reformerna ovan.

Regeringskrisen överskuggar OECD:s kritik av den svenska skolan. Den nämndes inte ens i dagens Sydsvenska (3/12).
   Man kan man se skolans förfall som en spegelbild av den svenska demokratins förfall. Vinstgirighet i stället för helhetssyn, marknadsstyrning i stället för demokratisk styrning, vidgade klyftor mellan stark och svag, mellan rik och fattig och utbredd främlingsfientlighet.
   Man kan också konstatera att bara vänsterblocket är berett att genomföra de djupgående reformer av svensk skola som OECD efterlyser.
   Allianspartierna fortsätter den gamla katastrofpolitiken med skolkoncerner, vinstuttag och ojämlika resurser.
   OECD:s kritik kanske skyms av regeringskrisen, men det är ingen risk att den blir förbisedd i ett längre perspektiv. Den fullständiga OECD-rapporten kommer att presenteras i april, när extravalet är genomfört och regeringen och den nya riksdagen är på plats.

Framgafflat - om cykel och trafik: De nya cykelöverfarterna är på väg och om cyklister som fotgängare av Ulf Nymark

Än så länge har lundaborna inte sett till de nya cykelöverfarterna. Men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge förrän de första är på plats. Vad är då de ”nya” cykelöverfarterna? Som VB tidigare rapporterat heter från och med första september i år det som vi lärt oss kalla cykelöverfarter i fortsättningen cykelpassager. De nya cykelöverfarterna är regelmässigt sett att jämföra med vad som gäller vid övergångsställen: korsande fordon har väjningsplikt gentemot cyklister, och de korsande bilarna ska inte kunna köra fortare än 30 km/tim. Överfarterna ska också skyltas.

Ett tramptag framåt
Miljöpartiet lämnade i september in en skrivelse till Tekniska nämnden med förslag om en plan för snabb utbyggnad av den nya typen av cykelöverfarter. Nämnden har nu glädjande nog enhälligt beslutat att ta fram en åtgärdsplan för att bygga ut cykelöverfarter i kommunen. Det innebär ett tramptag framåt på vägen att höja cyklisternas framkomlighet och status i trafiksystemet!

Hjulbenta fotgängare?

I Lokaltidningen för vecka 48 säjer en polisman om cyklisterna i Lund att en del cyklister ”ser inte cykeln som ett fordon, utan räknar sig som fotgängare”. Där slår polisen faktiskt huvudet på spiken – visst är det så! Men en kan inte stanna vid detta konstaterande. Frågan varför det är så måste ställas. Svaret på den frågan borde vara uppenbart för alla trafikplanerare och dito politiker: den enskilt största orsaken till att en del cyklister tror sig vara fotgängare står att finna i utformningen av cykelinfrastrukturen. Det vill säja: det finns ingen cykelinfrastruktur, utan en gång- och cykelinfrastruktur. Alltså ett gemensamt system för gående och cyklister. Ytan att färdas på för gående och cyklister är gemensam och kallas gång- och cykelbanor. I bästa fall försöker man skilja de gående från de cyklande genom ett vitt streck, men vanligast är ingen åtskillnad alls. Vidare: cykelpassager löper parallellt med övergångsställen. Både cyklister och gående måste trycka på knappar vid trafikljus (av någon anledning slipper bilister detta). Till detta kommer att många s k GC-banor endast är lätt ombyggda trottoarer eller gångbanor.

   Det som förenar cyklister och fotgängare är att båda trafikantgrupperna är drivna av muskelkraft och är oskyddade i trafiken – ingenting annat. Cyklister är inte rullande fotgängare och fotgängaren är inget fordon. I övrigt är det uppenbart att cyklisten på sitt fordon har vitt skilda krav på och behov i trafiken.

Konflikterna kommer att bestå
Konflikterna mellan gående och cyklister kommer att bestå så länge inte de båda trafikslagens särart respekteras och återspeglas i infrastrukturen. Gång- och cykelbanor måste helt enkelt skrotas, åtskiljas och bli gångbana respektive cykelbana (Se på utformningen av cykelsystemet i de danska storstäderna!) Så länge trafiksystemet och infrastrukturen i allt väsentligt inte skiljer fordonstrafik från gångtrafik kommer också en stor del av cyklisterna att räkna sig som någon sorts hjulbenta fotgängare.

Sveriges initiativ att erkänna Palestina vinner efterföljd av Gunnar Stensson

Först röstade det brittiska parlamentet med överväldigande majoritet för ett erkännande. Sedan följde Frankrikes nationalförsamling efter. Nu föreslås den belgiska regeringen att göra samma sak. Frågan är aktuell i fler länder.
   Inte bara Sverige har regeringskris utan också Israel. Premiärminister Netanyahus Likud-parti har lagt fram ett lagförslag som fastslår att Israel skall vara en ”judisk stat”. Israels palestinska medborgare är andra klassens medborgare.
   Justitieminister Tzipi Livni, som representerar ett liberalt parti, konstaterar att lagförslaget är uttryck för ”extremism, provokation och paranoia”. Därför lämnar hon regeringen, liksom Yair Lapid, som är finansminister.
   Netanyahu upplöser Knesset. Han vill inte ha en tvåstatslösning som kan resultera i två stater som till slut kan förenas i en förenad förbundsstat Israel – Palestina.
   Det är sannolikt att de högerextrema krafterna vinner valet och att Israels tid som demokrati är över.
   – Gå och rösta nu! Det kan vara sista chansen, skriver Haaretz förre chefredaktören Bradley Burston.
   Valet i Israel äger rum ungefär samtidigt som det svenska extravalet, den 17 mars. Det orsakar problem eftersom budgeten inte kan tas förrän efter valet.

Så skapade M, FP, C och KD en enad vänster av Gunnar Stensson

En enad vänster kommer att möta Alliansen i extravalet 2015. Så var det inte 2014. Tack vare Alliansens maktfullkomlighet har vänstern enats, steg för steg.

Ett.  Under valrörelsen 2014 valde Stefan Löfven strategin att vara öppen för alla möjligheter, även blocköverskridande överenskommelser.
   Alliansen svarade med att anklaga honom för politisk otydlighet.
   Samma kritik kom från Vänsterpartiet och många vänsterdebattörer som Göran Greider, Daniel Suhonen och Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson.

Två. Efter den knappa valsegern i september möttes Stefan Löfvens utsträckta hand än en gång av Allianspartiernas oförsonlighet.
   Han sökte då regeringssamarbete med Miljöpartiet, som ju vid flera tillfällen under den gångna mandatperioden gjort gränsöverskridande överenskommelser med Alliansen. Tanken var att det fortfarande skulle vara möjligt att få till stånd en blocköverskridande överenskommelse med Folkpartiet eller Centerpartiet.
   Det ledde till en konflikt med Vänsterpartiet som burdust ställdes utanför regeringssamarbetet. Men Löfven kammade noll.  Alliansen avfärdade hans invit.

Tre. När budgetarbetet inleddes blev det nödvändigt att få med Vänsterpartiet, som fick igenom flera av sina viktigaste krav som avskaffande av vinster i välfärden, begränsning av valfriheten och upphävande av Lov-lagen som tvingar kommuner och landsting att sluta vårdavtal med privata entreprenörer.
   Alliansen svarade genom att anklaga Löfven för att svika tidigare uppgörelser som den om friskolor.

Fyra. Nu krävde Alliansen att Löfven skulle bryta regeringssamarbetet med Miljöpartiet.
När Socialdemokraterna bjöd in Miljöpartiet till riksdagens pensionsgrupp lämnade Allianspartierna mötet och avfyrade en rad kränkande uttalanden om Miljöpartiet i massmedia.
   Effekten blev att förbundet mellan S och MP stärktes. Miljöpartiet, som hävdar att de representerar en annan dimension är höger-vänsterskalan, blev akut varse högerns fientlighet. Samarbetet med S smiddes fast.
   Budgeten blev det konkreta samarbetsresultat som S, MP och V kunde enas om. En för alla, alla för en.

Mattias Karlssons sönderskjutna fot
Sverigedemokraternas beslut att fälla S-MP-regeringens budget var en hänsynslös och förödande maktdemonstration. Men effekten blir kanske inte den som de (och Alliansen) hoppas på.

   På presskonferensen efter omröstningen stod Alliansens partiledare som fyra papegojor och upprepade: ”Det är Löfvens ansvar”.
   Därmed bekräftade de att Löfven var den som hade makten. Och Löfven utlyste extraval.
   Mattias Karlsson förklarade triumferande att SD tänkte förvandla valet till ”en folkomröstning om invandring.”
   I triumfens ögonblick missade han något grundläggande. Många väljare bland de 13 procent som lagt sin röst på Sverigedemokraterna har framför allt gjort det på grund av partiets löften till arbetslös ungdom, lärare, vårdbiträden och pensionärer.
   De har egentligen inget emot invandrare, men hade övertalats att tro att det finns pengar att hämta från invandringspolitiken till socialpolitik genom att begränsa invandringen.
   När SD röstade på Alliansens budget svek den sina löften till utsatta och fattiga människor. Sådant intresserar inte högern. De avfärdar det som bidragspolitik.
   De svikna SD-väljarna har nu skäl att i extravalet den 22 mars i stället stödja Löfvens budget. Invandrarna får bli en senare fråga, kan de tänka. För resten är vi trötta på att kallas främlingsfientliga.
   Mattias Karlsson kanske sköt sig i foten.

Extravalet 22/3 2015
I det ordinarie valet gick en splittrad opposition fram med tre skilda partiprogram mot Alliansens enhetliga högerprogram som utformats av Reinfeldt och Borg. Alliansen var säker på segern. Trots det segrade oppositionen. Särskilt stor blev Moderaternas förlust.
   Inför extravalet är situationen helt annorlunda. S, V och MP står samlade bakom ett konkret regeringsprogram med tydlig inriktning på att reformera skolpolitiken, förbättra vården, öka jämlikheten, minska arbetslösheten.
   Under hela valkampanjen kommer de att kunna kontrastera de utmejslade reformförslagen mot Alliansens högerpolitik
   Löfvens budget har starkt stöd från LO och en rad andra fackliga organisationer som Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund liksom från pensionärsorganisationerna.
   Under valkampanjen kommer S (som i denna situation är helt enat), MP och V att gå fram som ett sammansvetsat block mot högerpartierna som kämpar för minskad skatt för dem som har mer än 50 000 kronors månadsinkomst (de är ganska fåtaliga, om än högröstade) samtidigt som de extrabeskattar fattigpensionärerna.
   Extravalet är helt koncentrerat på rikspolitiken. Man behöver inte splittra krafterna på kommun- och landstingsfrågor. En rak vänster slår ut högern!

Hår i år av Flanören

Viljekamper och omedgörlighet samt likgiltighet eller omedvetande präglar landet och världen. Människan är en så satanisk skapelse, på gott och framför allt ont att knappt går att tro på slumpen. Och guden bak sådan uppfinning undanber man sig nog inte bara bekantskap med utan total ovetskap kring. Säger bara - dinos come back! Frodig, ångande Jurassic Parkdjungel samt köttätande bestar utan medvetande bortom det rent animala alltså, låter som en betydligt mer sympatisk eller ivf hanterlig dvs begriplig ondska - om sådan alls.

Ja, har ju bestämt mig för sakliga stilen alltså den smala stigen som kräver kontroll över medlena. Vilddjuret bor i oss alla och numera bär vi fåtaliga 50-talister dvs Björn Borg och juristprofessorns barn "alla kommunister" om än numer väl reformerade samt UT och några till, vänstern på våra tunna och individualistiskt präglade axlar. En fd plåtslagare retar upp sig på kommersiell reklam i en förödd urbanitet kallad Lund där man efter hemkomst tackar sin lyckliga stjärna inte blivit nerkörd - eller hotad och nerslagen av terrorbrigaden på två ekrade hjul när man tyckte nåt. Asocialiteten härjar via tidsanda och så all denna kringburna elektronik, nog livsuppehållande att döma av hur den oavbrutet nyttjas och karesseras. En dårskap kallad fysisk, kommunikativ rörlighet och stadskulisser i oavbruten omstöpning där stål och glas är den hippa och kramgoa föredragna stilen eller materialen samt rätt troligt modernmänniskans själsspegel - därtill landsbygden utplundrad, övergiven utom längs vansinneskorridorerna där höghastighets-banor å asfalt eller räler, drar fram. Ja, den metodiskt och hårt arbetar för åstadkomma sådana helveten och sen inte ser vad man gjort och rentav är stolt, ja du milde. Allt är självklart inte mörkt och förfelat - men när det destruktiva så pass dominerar? Och tar över allt mer.

Så välsignad vare den blinde som blott ser HM-reklamen med alldeles för tunt klädda modeller och dessutom utan ordentligt lager gammeldags fruntimmerspäck eller som de flesta, lever utan att reflektera samt önska sig något, gärna helt annat och långt bättre. Baklänges går vi in i uppgörelsernas tid där var dag har nog av sina små eller i värstbästa fall respektvärda uddakatastrofer och div, likaledes sammanbrott. Pånyttfödda ek. globalkriser, en samhällskittupplösande och samtalskulturundergrävande, splitslående populistisk ny-nationalism eller Svenssonfrossan (ebola?) och kallögda, kompromisslösa cp Madamegeneralen i en Nackavilla, var det väl samt ännu en moderatbudget efter 8 långa - tja, komma vad komma månde, när nu reformer och eftertanke samt god vilja och inte minst dito idéer, alltmer trängs undan. Och nu har ovanpå allt småmärkliga mustascher och skägg börjat komma tillbaka - snart siktas väl Oscar ll på ingång längs Strandvägen, med sin uppvaktning där uppe dit ingen vill. Eller alldeles för många av fel folk, dvs "allmänheten" och skäl. I detta helvete av överflöd och tosig, mänsklig strävan fattas bara att Putin sätter fart på en massiv flyktingrörelse västerut i och från Ukraina, smarta sättet föra krig i ett läge där alternativet från förenade väst är underkastelse eller ek. ruin. Tja, människan är sig lik!