Med gråten i halsen... av Karin S

Med gråten i halsen jag tvingas att fatta
beslutet som gör oss så fruktansvärt matta.
Men Sverige ska vara en välfärdsstat,
hur blir det den dag inte Svensson får mat?
Vi tvingas nu stänga vår vidöppna dörr
men behåller en springa så allt blir som förr.
Karin S 

När ska himlen bli blå och solen stråla mera klar? Jag är inte uppgiven även om hoppet i stunder som dessa kan svika. Det är vi tillsammans som kan få det att hända och vända. Det handlar om hur vi pratar om och med varandra och vilken politisk väg vi väljer.
Rossana Dinamarca

Gå bort ifrån mig, ni förbannade!
Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Jesus, 22 november, Matteus, 25 kap.

Stoppa SD:s partidagar i Lund

Vad? DEMONSTRATION!
Var? DOMKYRKOPLATSEN I LUND!
När? LÖRDAG 28 NOV. KL. 14!
Sverigedemokraterna tänker hålla sina landsdagar i Lund den 27-29e november. Vi kommer stoppa dem.
   Sverigedemokraterna är fascister som politiskt understödjer de som bränner flyktingförläggningar, deras retorik föder människor som får för sig att mörda barn på skolor och just nu demonstrerar de till och med öppet tillsammans med nazister. Lund har en anrik antifascistisk tradition, en tradition av att blockera just Sverigedemokraterna kring det ödesmättade datumet 30:e november. Nu ska vi kasta ut fascisterna ur staden igen.
Arrangör: Lundabor mot rasism

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
28 november kl 17
Helgeandskören
Hanna Särnstrand, violin
Larsåke Sjöstedt, körledare

Adventspromenad till Flackarps mölla

Adventssöndagen den 29 nov
Samling vid Källbybadets entré klockan 13
   Adventskaffe och skånska visor på Flackarps Möllekafé
   Vi går längs Flackarpsvägen och gör ett kort uppehåll vid greve Wachtmeisters gamla vattenkvarn som är äldre än Flackarps mölla. Hem går vi enskilt via St Lars.
   Vädret påverkar oss inte. Vi går klockan 13 även om det blir skyfall, snöstorm eller orkan. Flackarps mölla är varm när vinden viner och regnet smattrar.
   Självklart kan man komma till Möllekaféet enskilt, till fots, med cykel eller bil.
Alla är välkomna!
Klostergårdens byalag

Klimatmarsch

På måndag börjar Klimatmötet i Paris. Där samlas företrädare för nästan alla världens nationer för att komma överens om hur vi tillsammans ska sätta gränser för koldioxidutsläpp, utrotning av arter och andra livsviktiga frågor.
   Det är NU vi som lever idag har ansvaret att bestämma livsvillkoren för alla kommande generationer.
   På söndag skulle tiotusentals människor marscherat på Paris gator för att ställa kraven på världens ledare. Efter Daeschs attacker har parismarschen förbjudits. Men världen över kommer vi att visa att vi inte låter dem sätta villkoren.
   I Skåne äger klimatmarschen rum i Malmö på söndag. Klockan 12.30 samlas vi vid stadsbiblioteket. Kl 13 avgår vi till Folkets Park. ANSLUT DIG!
Mera info på Klimathoppet
Läs om övriga manifestationer runt omkring i Sverige på Klimataktion

Dåliga mänskor

Konsertversion av Mary Anderssons och Mikael Wiehes musikal
 

 

RÖDA KAPELLET med musikallinjen vid ESLÖVS FOLKHÖGSKOLA
Dirigent: HANS NILSSON
MAGLE KONSERTHUS (Magle stora kyrkogata 4, Lund)
Fredag den 18 december kl. 19:00
Kassan öppen från klockan 18:30
Entré: 150 :-
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Höstflod av Gunnar Stensson

Höje å svämmar över Källbydalen efter de senaste dagarnas regn och snö. Risken finns att den förblir översvämmad hela vintern. Jag förväntar mig att situationen förvärras de närmaste dygnen. Anledningen är hårdgörningen av marken, nedhuggandet av träden och kanske också ett fuktigare klimat.

Feministiskt initiativ lämnar samverkan med S och MP

Pressmeddelande
Feministiskt initiativ har idag, 151126, meddelat att de inte vill hålla fast vid det av kommun-styrelsen framförda rödgrönrosa förslaget med åtgärder för att få budget 2016 i balans.
   Budgetsamverkan är den mest centrala delen av en politisk koalitions samarbete. I och med att Fi inte ställer upp på koalitionens budget ser vi det som omöjligt att Feministiskt initiativ kvarstår i samverkan.
   Vi beklagar att Fi inte gör samma prioritering som vi att i detta läge lägga ett budgetförslag som skulle kunna ha förutsättningar att få stöd av kommunfullmäktige, även om det inte är en budget som fullt ut speglar alla våra politiska ambitioner.
   Socialdemokraterna och Miljöpartiet är beredda att fortsatt ta ansvar som styrande koalition. Vår förhoppning är att vi fortsatt kan samarbeta med Feministiskt initiativ i olika sakfrågor liksom vårt minoritetsstyre har behov av att finna samarbeten även över blockgränsen.
S & Mp

Gråzonen kommer närmare av Hanna Gunnarsson

Jag ser mig inte som en aktivist. Min roll i vänsterrörelsen har alltid varit den organisatoriska, att skicka ut kallelser, skriva protokoll, sitta på långa nämndsmöten, söka polistillstånd. Men jag har radikaliserats i takt med att den rådande samhälls-utvecklingen har gått åt en hårdare och kallare riktning. Jag har börjat tänka, säga och göra saker jag inte tidigare ansåg vara en del av mitt politiska arbete som vänsterpartist.

   Vi befinner oss på ett sluttande plan och i en ständigt nedåtgående spiral. Vårt arbete för att göra samhället bättre går som bäst med ett steg framåt och två tillbaka, om det ens blir ett steg framåt först. Vi har inte längre varken socialdemokraterna eller miljöpartiet med oss i arbetet för en grundläggande samhällsförändring, och feministiskt initiativ håller fortfarande på att hitta sina former. Vi kämpar i motvind till en så hög grad att vi ibland måste sätta oss ner och vila för att inte riskera duka under helt och hållet.
   Men det finns hopp om livet och samhället. I takt med att kylan har tagit greppet om oss har också solidaritetens låga börjat brinna kraftigare än på mycket länge. Många människor har engagerat sig i arbetet för att hjälpa flyktingar, utsatta EU-medborgare och hemlösa. Det har donerats stora summor pengar, garderober har rensats på allt som går att använda, mat har lagats, saker har köpts för att göra livet lättare för de som inget har. Människor har lagt sina dagar och nätter på att hjälpa till på centralstationer och härbärgen, språkkunskaper har kunnat användas för att hjälpa varandra sätta ord på hur det känns och är. Det finns verkligen hopp.
   Än så länge har samhället möjliggjort för aktivister och vanliga solidariska personer att hjälpa till med det som behövs. Ibland har samhället varit passivt och låtit det ske, ibland har samhället hjälpt till med finansiering och lokaler. Men vad ska vi göra när samhället aktivt börjar motarbeta människors möjlighet att hjälpa varandra? När volontärer inte längre får vara inne på centralstationerna, när utsatta personer inte får sova liggandes utan måste sitta upp hela natten på grund av brandskyddsregler, när ID-kontroller gör att det i praktiken blir omöjligt för flyktingar att komma till Sverige för att söka asyl - vad gör vi då? Var går vår gräns för när vi känner att vi inte kan jobba innanför samhällets riktlinjer utan måste agera ute i gråzonerna? När, och hur, är vi beredda att göra det?

Kommenterat om samtiden i närtid av Gunnar Stensson

Patrik Svensson, Hanna Gunnarsson, Förintelsen och de stängda gränserna
Èviankonferensen sommaren 1938 stängde gränserna för judiska flyktingar,  påminner Patrik Svensson.
   Den amerikanske delegaten förklarade i sitt öppningsanförande att USA inte tänkte ändra sin restriktiva flyktingpolitik och förväntade sig  inte att något annat av de deltagande länderna heller skulle ta på sig den ekonomiska bördan att göra det. Sverige deltog. Och så blev det.
   Samma höst kom Kristallnatten och ett par år senare inleddes Förintelsen.
   Patrik Svensson jämför Éviankonferensens resonemang med regeringens motivering för åtstramningen i flyktingmottagandet.
”Vi behöver gömma och smuggla flyktingar över Öresund nu,” säger Hanna Gunnarsson. ”Som vi gjorde under kriget.” Om gränserna var stängda skulle jag kunna tänka mig at t smuggla flyktingar för att rädda liv, förklarar hon. Sydsvenskan 26/11


Säpo, journalisterna och politikerna
Det går inte an att Säpo uppträder som Dupond och Dupont, den svenska journalistkåren tar sig fram som Kling och Klang och politikerna låter som Bill och Bull.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 23/ll

Krigets offer
The Guardian intervjuade den 19/11 drönaroperatören Brandon Bryant, som när han lämnade sin tjänstgöring i den amerikanska armén fick ett brev med en lista, enligt vilken han dödat 1626 personer, flertalet civila.
   Han drabbades av posttraumatisk stress och uppmanade president Obama att upphöra med drönarattackerna eftersom de bara leder till förtvivlan och hat i Syrien.
   Abdel Abaoud och hans kumpaner dödade 130 civila i Paris den 13 november. Eftersom de själva dödades i samband med massakern kunde de aldrig reflektera över vad de gjort


Kapitalismen kontra klimatet
Naomi Klein och Björn Lomborg (Sydsvenskan 26/11) är överens: det kapitalistiska systemet kan inte lösa klimatkrisen.
   Men de gör olika val. Björn Lomborg väljer kapitalismen. Naomi Klein väljer bevarandet av livet på jorden.

Miljöpartiet om nya Lund C av Ulf N

Ett program för ombyggnad av Lund C har varit ute på remiss bland myndigheter och allmänheten. Byggnadsnämnden har nu tagit ställning för hur inriktningen på den mera detaljerade planeringen ska se ut. I all korthet innebär beslutet att inga större förändringar i programmet görs på grundval av remissinstansernas synpunkter. Det ursprungliga förslaget ligger i allt väsentligt fast.

De mer eller mindre fantasifyllda men intressanta förslag som presenterats av en del arkitekter lades åt sidan utan någon större diskussion.
   Byggnadsnämnden konstaterar i sitt beslut att programmets förslag utgör ”en långsiktigt robust och hållbar struktur för utveckling av stationsområdet”. Programmet är också anpassat till de ”tekniska och kapacitetsmässiga krav som ställs på en station för höghastighetståg”.
   Samtliga partier röstade för att programmet skulle ligga till grund för fortsatt planering. Men flera partier hade ändå invändningar och kritik, varför de ändå reserverade sig mot beslutet. (Jo, en kan rösta ja och ändå reservera sig). Detta för att få tillfälle att dokumentera sina kritiska synpunkter.
   Även Miljöpartiet är på flera punkter kritiskt till planen. MP:s har preciserat sin kritik i reservationer i Byggnadsnämnden. Kritiken kan i huvudsak sammanfattas enligt följande:

MP har inte bundit sig för en kongressanläggning
Partiet har genom att säja ja till planen inte tagit ställning för att en kongressanläggning ska byggas. Det kommer att fattas beslut om detta efter en bredare diskussion i partiet. Utgångspunkten för denna diskussion kommer att bli kommunens fördjupade utredning om förutsättningarna för en kongressanläggning. Utredningen kommer att presenteras under nästa år.
   Om en kongressanläggning verkligen kommer att byggas i Klosterhage vill MP att volymen begränsas så att anläggningen inte ”äter upp” Klosterkyrkan. MP ser också att den nuvarande tingsrättsbyggnaden helst ska bevaras, eftersom det är en arkitektoniskt värdefull byggnad och ett karaktäristiskt inslag i gatubilden.

Motortrafikangöring från Byggmästaregatan
Enligt programmet ska angöringen för biltrafik på västra sidan järnvägen ske via Lokföraregatan. Där blir alltså en tämligen stor ökning av motortrafiken. Parkmark kommer att tas i anspråk för en förskjutning av gatan österut. MP anser att alternativ till denna lösning måste utredas i det fortsatta planeringsarbetet – ett alternativ där motortrafiken angör stationen via Byggmästaregatan.

Varken cyklister eller bilister ska behöva leda sitt fordon till p-plats
Om bil- och cykelparkering skriver MP: ”En grundlig utredning av parkeringsbehovet för cyklar och bilar måste komplettera ramprogrammet. Beträffande cykelparkeringar bör utredningen i första hand ta fasta på det framtida behovet av cykelparkeringar på västra sidan.”
   Partiet betonar också starkt vikten av att anläggningarna för cykel och bilparkering behandlas ur komfortsynpunkt på ett likvärdigt sätt: båda trafikantkategorierna måste kunna färdas på/i sitt fordon hela sträckan till och från parkeringsplatsen, dvs varken bilister eller cyklister ska behöva leda fordonet del av sträckan fram till uppställningsplatsen. ”Vi vill också framhålla vikten av att de underjordiska garagen byggs så att fordonsparkerarna kan känna sig trygga och säkra, även under lågtrafik och nattetid”, avslutar det gröna partiet sin syn på p-frågan.

Därför lämnade v samarbetet i Lund

Här är den motivering som Vänsterpartiet har lagt fram i kommunstyrelsen och som väl återkommer i kommunfullmäktige på torsdag när de lägger fram ett eget budgetförslag på 30 öres skattehöjning (istället för att kompromissa med S, Mp och Fi, skattehöjning 15 öre, och som inte rubbade sig en tum i förhandlingarna).

Reservation till kommunstyrelsen ärende 6
Åtgärder för att få budget 2016 i balans
Inga fler nedskärningsbudgetar
Jämställ Lund

Lunds kommun har sedan valet 2015 styrts av en koalition mellan rödgrönrosa partier, men de kan inte genomföra sin politik. De borgerliga med stöd av SD och FNL blockerar och tvingar istället fram nya nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur, renhållning, ja alla kommunal verksamhet.
   Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre viktiga saker tillkommit. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.
   Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.
   Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga med stöd av SD och FNL förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. l denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.
   Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en försiktig skattehöjning på 30 öre. Tyvärr har vi inte fått gehör för våra förslag. Till och med förra året fanns en gemensam linje bland de rödgrönrosa partierna: Inga fler nedskärningsbudgetar i Lunds kommun. Nu står bara Vänsterpartiet fast vid detta.
Mats Olsson, Hanna Gunnarsson
Reservationen i orginal »

Finn Hagberg fyllde 80 år den 25 november av Göran Persson

Att sätta en etikett på en människa är aldrig lätt, att sätta någon på Finn är omöjligt. Vänstern i Lund, och inte bara vänstern, har känt honom i så många skepnader.
   I VB har han varit en synnerligen flitig skribent och redaktör under många år. Under hans mest partiaktiva år hade dåvarande VPK en idrottsförening. Under de år då VPK helst blickade mot Moskva om man nu var tvungen att se utanför landet så lärde Finn ut Mao Tse Tung gymnastik (och en del annat från samma land). Om du gick med i någon av de många solidaritetsrörelser som fanns i Lund på 70- och 80 talet så var chansen stor att en av de första du lärde känna där var Finn.
   Otaliga, både gammal- och nyvuxna om man kan säga så kommer ihåg hans hiskeliga (fast ganska ömsinta) spökhistorier från Lönsboda skogarna, undrar om det bara är jag som fortfarande är lite rädd för ”hallongumman”. På 90-talet när min son var i sin mest badlystna ålder så hette hans simhoppslärare Finn. Så här kunde jag hålla på tills jag fyllt VB:s gamla spaltutrymme, det nya elektroniska är ju som bekant oändligt. Tur, för nu kom jag ju på en sak till som måste vara med. Har du hört Röda Kapellet? Ja då har du ofta hört Finn.
   Att önska dig ett långt och innehållsrikt liv känns lite sent påtänkt så det blir helt enkelt: Grattis och fortsätt framåt!

1983 kunde det hända sig att VPK Lunds styrelse skrev en ledare som antydde att idrott var att betrakta som ”opium för folket. Då fick man minsann svar på tal!

Försmädligt angrepp
Ledaren i VB nr 13 innehöll en del lömska angrepp på jogging och maraton, som det är svårt att förlika sig med. Först skriver man att det finns något sorts samband mellan löpning och arbetslöshet. Jaså, kan vi få några namn på arbetslösa som sprungit maraton?
   Sedan antyder man att det rör sig om uttryck  för kroppsdyrkan när man använder sin kropp i sportsliga sammanhang. Har verkligen ledarskribenten sprungit långa sträckor eller t. ex. deltagit i vandrarsektionens strapatser? Inte ägnar man sig åt tillbedjan nar träningsvärk och skoskav sätter in!
Vidare anser ledaren att demonstrationer bör ersätta jogging. Det håller inte! Demonstrationerna i Lund är alldeles för korta och tempot för dåligt för att de ska kunna ersätta regelrätt motion. Dessutom förekommer ingen uppvärmning, vilket är ett måste i alla seriösa motionssammanhang. Fredsmarschen till Paris visar dock på en möjlighet.
    Vi står här inför en av livets gåtor: Varför idrottar man? Styrelsens svar på frågan är ogenomtänkt tycker jag. Det rätta svaret är att vi tillhör den art av däggdjur (Homo ludens) som finner ett stort nöje i lek. Efter barn- och ungdomstiden återstår nästan bara idrotten som det område där det är socialt acceptabelt att fortsätta leken. Att det sedan i vår tid smugit sig in ”orena” motiv såsom att förbättra sin hälsa, bidra till ungdomens socialisation, förbereda männen för ett liv i skyttegravarna, skapa patriarkala strukturer, öppna en marknad för nya produkter, övervinna medelålderskrisen, banta några kilo, tjäna pengar, förbättra puls- och syreupptagning-sförmågan, koppla av, minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar bör inte göra oss blinda för det psykiskt lustbetonade i denna märkliga mänskliga verksamhet.
   Eller som Kaikudiktaren Basho säger i sin diktsamling ”På ensliga stigare genom okända trakter” (utgiven i slutet av 1600­talet):

I snörningarna
på mina sandaler
blommar små irisar

FH

Veckobladet och lundavänstern av Bengt Hall

En gång i tiden var Veckobladet vänsterns och VPK/Vänsterpartiets utåtriktade organ. Innehållet var nästan helt lunda-fixerat. Det hände att någon tilläts skriva om företeelser utanför kommungränsen men det hörde till undantagen. De politiskt aktiva skrev om vad som hände i fullmäktige, i nämnder och i andra sammanhang där vänstern agerade. Det var en källa till kunskap om lundavänsterns stånd-punkter och utspel. Dock var aldrig Veckobladet en ren partimegafon utan här tilläts olika röster komma fram. Det var tidningens signum vilket gjorde den läsvärd och inte helt förutsägbar.

Denna egenskap ledde senare till partiets avståndstagande. ”Ledande kamrater” ville bara ha godkända åsikter i sin tidning. Kring millenieskiftet tog man sin hand från VB. Tack vare Göran Persson som sedan dess innehar rättigheterna lever tidningen vidare. Du ska ha ett stort tack, Göran! Men nya friskare vindar råder inom partiet och inställningen till VB har ändrats.  Men var är den friska debatten?

För något år sedan la jag en motion till Vänsterpartiets årsmöte i Lund där jag yrkade på att partimedlemmarna skulle uppmanas läsa VB och även skriva i tidningen. Min ambition var att vi som är medlemmar ska få insyn i det politiska arbetet och att tidningen åter skulle spegla det som händer i kommun- och regionpolitiken och även utomparlamentariskt. Och kanske också kunna delta i diskussioner kring aktuella lokala frågor.  Motionen gick faktiskt igenom. Med acklamation!

Sedan dess har inget synligt hänt. Jag vet inte om partimedlemmarna i högre utsträckning läser VB. Jag ser i varje fall ytterst sällan någon kommunpolitiskt aktiv som berättar och skriver om vad som händer i den lokala politiken. Sista numret av VB, till exempel, handlar om terrorn i Frankrike, Palestina, solidaritet med det andra islam och lite till. Men kommunpolitiken lyser (med något undantag) med sin frånvaro.

Vänsterpartister brukar hänvisa till Politiken, som utkommer efter fullmäktigemötena. Det är ett flygblad med i huvudsak ett referat från sammanträdet.  Den ger knappast en fullödig bild av kommunpolitiken.

För mig är politik inte bara sammanträden och möten i slutna rum. Det handlar också om kommunikation med alla oss andra. Ibland hävdar våra företrädare att de inte får in sina alster i den stora draken (SDS). Det är möjligt. Men varför inte då skriva i Veckobladet som kommer ut regelbundet varje vecka? Varför inte föra ut politiken till oss som vill veta vad partiet gör och vilka frågor som är på tapeten och var skiljelinjerna går? Och ni som vet lite mer – hjälp till att hålla den politiska diskussionen levande! Det är det demokratiska fundamentet!

Läs och skriv i Veckobladet! Och hjälp till att sprida kunskap om Veckobladets existens!

Svar och kommentar till Bengt av Göran Persson

Bengts historieskrivning om hur jag kom att ta över Veckobladet är i det stora hela korrekt. Dock fattas en bit och det är den bit som fick mig att bestämma mig för detta soloprojekt. Gunnar Sandin besatt den mest briljanta och insiktsfulla penna som funnits inom lundavänstern i modern tid. Det som Vänsterpartiet  ville stoppa var denna penna som aldrig lät sig inordnas i trångsynt partitaktik.

Men allt detta är längesen och spelar ingen roll för nuvarande läge. Idag står och faller VB med ett antal åldrade skribenter, återväxten är obefintlig. Redaktionellt är jag ensam sedan några år sedan Kajsa Theander och Gunnar gått ur tiden.

Att VB handlar så lite om politiken i Lund idag beror på att mitt personliga nätverk inte längre är partipolitiskt aktivt med några få undantag. Det enda regelbundet skrivande undantaget är Ulf Nymark som ju som bekant är miljöpartist. Jag vet inte mer än någon annan vad som händer där, kan bara någon gång reagera på Sydsvenskans rapportering, som för övrigt är under all kritik idag. När man läser dess Lundasidor kan man notera att man allt som oftast måste fylla ut med annonser som handlar om Malmö.

Nåväl, då skriver de aktiva politikerna på vänsterkanten någon annanstans kan man tänka. Vad det gäller Vänsterpartiet så är detta inte sant. Det är sällsynt att någon av detta partis ledande företrädare skriver någon längre text än på Twitter. Den som inte tror mig kan själv räkna inläggen på Mats Olssons och Hanna Gunnarssons bloggar. Ta inte detta som kritik, det skall kanske vara så här. Man gör förmodligen inte politik med pennan längre. Det finns säkert andra och effektivare sätt idag, vad vet jag.

Något som jag vet är emellertid att dessa andra och effektivare sätt dåligt når väljarna. Varje undersökning i ämnet visar att lojaliteten med och engagemang för politiska partier utanför deras krympande medlemskader minskar snabbt. Möjligen men undantag för sd men det varken vet jag eller gitter ta reda på.

Så vad händer då med VB i framtiden? Tidningen har fyllt 40, skribenterna och redaktören betydligt mer än så. Om jag lever och har hälsan så kan jag väl hålla på i en fem år till på sin höjd. Sen är det som jag ser det slut om inte någon nyckfull politisk modeväxling gör det modern att börja skriva analyserande och argumenterande texter igen. Den rena propagandatexten överlåtes åt reklambyråerna som gör sådant så mycket bättre.

Om jag har helt fel i detta resonemang så vill jag bara berätta att jag betalade Vänsterpartiet en krona när jag tog över VB. Mer än 40 år som socialist har deformerat mig så att jag inte kommer att kräva mer om något parti vill köpa tillbaka VB. Fan vet om jag inte rent av skulle kunna skänka bort det om Vänsterpartiet vill ha tillbaks det.

Jag vet att det skett en del ryktesspridning om min politiska hemvisst genom åren, speciellt när Demokratisk Vänster fanns. Fakta är dock att jag troget levererat min medlemskontingent till VPK och V alltsedan 1975.

Hollande tystar dem som drabbas värst av klimatkatastrofens monstruösa våld av Gunnar Stensson

 

Den franska regeringens beslut att förbjuda protester och demonstrationer under toppmötet i Paris avslöjar klimatkrisens grundläggande ojämlikhet.
   De folk som drabbas värst av klimatförändringarna har nästan ingen röst i västländernas debatter om åtgärder för att förhindra den katastrofala globala uppvärmningen. Deras enda chans att göra sig hörda är i samband med stora klimatmöten som detta.
   Den enda möjligheten för vanliga människor att påverka är utomhusmanifestationer och demonstrationer som får mediatäckning.
   Somliga menar att Hollandes beslut är riktigt mot bakgrund av terrorn. Men FN:s klimatmöte kan inte jämföras med ett G8-möte. De civila manifestationerna ingår som en viktig del i klimatmötet. Tusentals människor gör stora ekonomiska uppoffringar för att resa dit och delta. Den franska regeringen borde inte tillåtits tysta dem. Fotbollsmatcher och toppmöten tillåter den, men det civila samhällets manifestationer stoppas.
   Klimatkrisen är en moralisk kris där den globala norden sätter sin bekvämlighet och ekonomiska säkerhet före överlevnaden för jordens fattigaste och mest sårbara folk.
   Författaren Rebecca Solnit skrev nyligen: ”klimatförändring är våld”.
   Det stämmer. En del av våldet sker med sadistisk långsamhet. Stigande havsnivåer utplånar hela länder och torrkatastrofer dödar tusentals människor. I en enda rullande katastrof stjäl orkaner som Katrina tusentals människoliv. När regeringar och globala storföretag medvetet avstår från att hindra den globala uppvärmningen är det en våldshandling.
   Det är våld att begagna terrorhandlingar som ursäkt för att tysta de som är mest sårbara för klimatvåldet.

   Frankrikes sportminister sa om beslutet att genomföra de planerade fotbollsmatcherna: ”Livet måste fortsätta” Ja, livet måste fortsätta!
   Det är därför jag har anslutit mig till rörelsen för klimaträttvisa. För när regeringar och globala företag underlåter att handla, trots att allt liv på jorden hotas, då måste man protestera!
Naomi Klein

(Texten ovan är ett sammandrag av en artikel som publicerades i The Guardian den 21/11. Kolla gärna hela texten. Där finns t ex ett stöd för Åsa Romson. GS)

Underrättelseverksamhet i Berlin och Boliden
Jag tittade på Homeland i söndags kväll. Resumé.
   Carrie dödshotas av ryssar, arabiska terrorister, CIA- och Mossad-agenter för att hon vet att det finns en rysk mullvad på CIA:s Berlinkontor. Hon bryter sig in i en arabisk politikers bostad, men överraskas av ryska agenter och smiter ut genom fönstret, medan skotten haglar omkring henne. Väl ute upptäcker hon att hennes två medhjälpare mördats.
   Hennes mentor på Berlinkontoret, som försett henne med hemliga dokument, avslöjas och häktas. Övervakad av tre CIA-gorillor förs han i hiss ner från kontoret. När hissdörren öppnas rusar tre svartklädda, beväpnade och maskerade Mossad-agenter fram och kidnappar honom i en svart bil.
   Då sitter Carrie i en taxi på väg till CIA-kontoret, utan att veta att den kvinnliga chefen är ryssarnas mullvad. Mullvaden förbereder sig att eliminera Carrie. Fortsättning följer.
   Allt utspelar sig en vanlig vardagseftermiddag i ett Berlin som tycks fungera normalt, trots mord, skottlossning, arabiska terrorister, ryska agenter, CIA-gorillor och maskerade Mossad-agenter.
   Det förefaller vara den sortens dramer som inspirerade Säpo att skicka den väpnade insatsstyrkan till flyktingförläggningen i Boliden för att oskadliggöra den intet ont anande Mutar Muthanna Majid. Man får vara glad att det inte slutade med en tv-serie-shoot-out.

En annan bild av verkligheten