Tåg & blås
Den 17 april har Röda Kapellet torgmöte på temat trafik.
Det ska handla om järnvägar och annan infrastruktur, och orkestern får hjälp med det icke-musikaliska av Ulf Nymark (DV) och Karin Svensson Smith (Mp).
2010-04-15
Torgmöte
Afghanistancirkel
Sista chansen att hoppa med i Afghanistansolidaritets cirkel kring "Vägen mot kaos - USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien". Första träffen nu på måndag 19/4 i ABF:s lokal på Klostergården, Sunnanvägen 14 H, kl 18.30.
Kommunalpolitiskt seminarium
Nu ska vi måla Lund i rött och grönt! Avstamp inför en högintensiv valrörelse Söndag 25 april kl. 09.45 – 15.00 med Lunchpaus 12.00-12.45 i Demokratisk Vänsters lokal, Magle Lilla Kyrkogata 2:
Syftet med seminariet är bland annat att diskutera fram ett utkast till valplattform för höstens val samt att mejsla ut prioriterade politikområde att driva i valrörelsen och diskutera vårt förhållande till andra partier m m. Och naturligtvis försöka ge svar på de frågor och funderingar som seminariedeltagarna har! Det är önskvärt att deltagarna i förväg läser igenom DV:s valplattform från 2006 års val.
Hör av dej om du vill veta mera om seminariet och om du vill ha en mera detaljerad beskrivning av innehållet!
OBS! Var och en ansvarar för sin egen lunchmat! Det är alltså matsäck eller inköp på stan som gäller.
Alla som vill vara med och utveckla DV:s politik är hjärtligt välkomna att delta i seminariet!
Miljö och rättvisa på Kvarnby
Denna april kommer Sveriges folkhögskolor att visa upp sig och sin verksamhet på olika sätt och på olika platser. Det kommer att sprudla av aktiviteter runt om i landet! Över 50 folkhögskolor i landet har aktiviteter i samband med Folkhögskolans dag den lördagen den 17 april. Så också Kvarnby folkhögskola som kommer att visa sin verksamhet på Malmö C den 17:e. Dessutom deltar Kvarnby folkhögskola i det rikstäckande arrangemanget med en temadag om Miljö och rättvisa den 20 april.
Temadag
Miljö och rättvisa
Tid: 20 april, kl. 08:30 - 15:00
Plats: Kvarnby folkhögskola, Industrigatan 4, Malmö (nära Värnhem)
Medverkande: Nätverket Giftfri Stad, Miljöförbundet Jordens vänner, Latinamerikagrupperna
Välkommen!
Program
08:30 Öppnande på Röda huset
09:00 Johanna Nilsson,Nätverket Giftfri Stad: Giftfabriken mitt i stan
10:00 Frukost
10:30 Kajsa Lindkvist, Miljöförbundet Jordens vänner: Har klimatet ett kön?
12:30 Lunch
13:30 Nildemar Goncalves da Silva, MST/Brasilien:Kotlett 79 kr kilot – vad har det med klimatet att göra? Om sojaodling, mänskliga rättigheter och hållbara alternativ
15:00 Avslutning
Seminarium om statens roll och funktion
Kvarnby Folkhögskola och föreningen för samhällsinformation erbjuder två seminarier om statens roll och funktion
Synen på staten ingår i marxismens grundläggande teorier. Med de ekonomiska och politiska förändringarna som bakgrund är det aktuellt att påminna om det marxistiska statsbegreppet. En av anledningarna är anslutningen till EU och behovet att diskutera EU som stat och EU:s statsapparater i den aktuella praktiken.
Andra seminariet söndagen den 18 april kl 12.00 på Nobelvägen 51
Hur kommer EU:s statsapparater att fungera för att hålla samman den europeiska borgarklassen? Vilka medel kommer EU-apparaterna att använda för att styra de olika nationerna? Svaret ges endast delvis genom att det socialdemokratiska Grekland ställts under EU:s ekonomiska förmynderskap. Vilka repressiva medel kommer EU:s statsapparater att använda sig av mot den europeiska arbetarklassen? En del svar har vi genom den s.k. Lavaldomen.
Inledning ej klar
Anmälan till seminarierna till Kvarnby Folkhögskola, telefon 040-59 94 90
eller till Vänsterpartiet Malmö telefon 040-96 64 67Är regionbussarna problemet? av Mats Olsson
Efter tre års utredande har den borgerliga majoriteten lyckats driva fram ett delbeslut om Lunds centrum och trafiken. De fokuserar helt på att få bort regionbussarna från Lunds centrum. Men vilket blir priset?
För det första försämras tillgängligheten med kollektivtrafik till centrum. Detta märks allra tydligast för gymnasieeleverna eftersom de är många som ska till samma ställe, men det drabbar naturligtvis även andra med olika mål för sina resor. Dessa försämringar, med närmare kilometerlånga avstånd till skolor och arbetsplatser kan inte accepteras.
För det andra blir följden att tillgängligheten med personbil till centrum i många fall blir betydligt bättre än med kollektivtrafik. En trolig effekt av detta kommer att vara att bussåkandet minskar och personbilstrafiken ökar, bland annat kommer fler elever att bli skjutsade till Spyken och Katte av föräldrar från till exempel Veberöd och Staffanstorp. Därtill kommer fler arbetspendlare och besökare till centrum att välja bilen. Detta kommer att leda till ökad trafik i centrum, inte minskad. Det är därtill usel miljöpolitik som aldrig kan försvaras.
För det tredje innebär beslutet att Lundalänken i sin sträckning genom centrum och söderut mot Staffanstorp bryts. Hittills har Lunds kommun arbetat enligt konceptet Tänk spårvagn – åk buss. I väntan på spårvägsinvesteringar trafikeras sträckan med tät busstrafik. Detta blir nu på sin höjd giltigt för Lundalänkens sträckning mot nordöst, men centrum och sträckningen söderut ger man upp.
För det fjärde finns det andra och betydligt mer verksamma åtgärder som borde vidtas för att öka framkomligheten och trivseln i centrum. Bland annat borde personbilstrafiken på Bangatan förbi stationen, som skapar ett konstant kaos morgnar och kvällar, stoppas. Dessutom borde det illa respekterade låset förbi Stortorget säkras genom fysiska åtgärder.
Mats Olsson, Vänsterpartiet
Hovet nobbar Lund av Gr
Den frivilliga försvarsrörelsen i Lund har sorg.
Det meningen att Hemvärnets orkester skulle sprida glans åt förmälningen mellan Victoria och Daniel. Det har övats och väl också putsats på instrumenten för att just glansen skulle bli maximal. Och så kom beskedet från hovet: vi har inte råd. Det blir för dyrt att inkvartera orkestrerar från landsorten så vi får nöja oss med ensembler från Mälardalen.
Enligt Nordisk familjebok finns det 467 rum på Stockholms slott, och därtill har vi ju Drottningholm, Haga, Ulriksdal och alla de andra. Nog hade det med god vilja gått att hitta ett utrymme där man kunde tränga in fyrtio fältsängar!
I lövsprickningstiden av Gunnar Stensson
Nu lövas pilarna i vallen norr om bupområdet och döljer den fortfarande tilltagande förödelsen. Hur länge till får de stå kvar?
En svan ligger på ägg vid dammarna. Hanen vaktar, orolig och aggressiv. Han tvekar inte att angripa vare sig människor eller hundar.
Den bästa nässeltiden börjar. Jag minns min oro för att nässlorna skulle bli kontaminerade och obrukbara i framtiden. Det var i samband med Tjernobyl för ett par decennier sedan. I Norrland slaktades strålskadade renar.
De flesta bläsänderna och gräsänderna har liksom gässen lämnat dammarna, men där är gott om viggar, sothöns och måsflockar.
Plötsligt minns jag en förmiddag på Staglaberget i Växjö. Tredjeklassarna från Östregårdsskolan var på utflykt i maj 1943. Vi gastade: ”Sol, sol, sol i de glimmande snår. Sol sol är det var jag går.”
Så har det varit ett par dagar, även om frosten har glittrat på morgnarna.
Doc Lounge, Lund, 20/4
Regissör: Marcus Lindeen
DJ: Lundakarnevalsgeneralen Erik Neppelberg värmer upp inför år 2010s Karnevel.
Tid: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 Plats: Mejeriet, Stora Södergatan 64 Entré:60 kr
Orlando är homosexuell och gjorde bytet för att han trodde det skulle bli lättare att leva tillsammans med män om han blev kvinna. Mikael är heterosexuell och fick för sig att han skulle kunna fylla saknaden av en kvinna genom att bli en själv.
Mikael vill till varje pris bli en riktig man igen medan Orlando gärna både är kvinna och man samtidigt. Något Mikael har svårt att förstå.
Mikael och Orlando trodde att de var ensamma om att ha ångrat ett så drastiskt beslut som ett könsbyte. Under tre dagar möts de i en tom, svart filmstudio i Stockholm för att prata om sina erfarenheter.
Orlando opererade om sig redan 1967, som en av Sveriges första könsbytare.
Ångrarna är en smärtsam och sorglig film men också ett otroligt varmt, ärligt och spännande möte mellan två sökande människor. Vi är mycket glada att vi ångrade oss och fick chansen att visa denna starka och fina film som vår säsongsavslutning.
Läs Svenska dagbladets recension här!
Kulturtips
Porslinsnegrer
Av Dennis Magnusson, i regi av Dennis Sandin. Spelas på Bredgatan 3 i Lund, 26 februari - 16 april.
Fre 16 apr kl. 19:00
Läs mer
Caroline af Ugglas
På Palladium 17 april kl 19.30.
Läs mer
Wear it like a crown – Cirkus Cirkör
på Lunds Stadsteater 15 o 17 april
Lör 17 apr kl. 14:00
Läs mer
FILM & SAMTAL: Kvinnor och skapande
Ett seminarium för dig som är intresserad av livsfrågor och den tid vi lever i. PÅ Biograf Spegeln söndag 18 april kl 11-17.
Läs mer
Fredrik Kronkvist kvartett
Kommunikation, komposition, kraft = Fredrik Kronkvist, Måndag 19 april kl 19.30 på Victoriateatern
Läs mer
INDISK DAG & INDIAN FASHION BY PARI
Måndag 19 april kl 16 på BioCentrum i Limhamn.
Läs mer
Flykt från det förgångna
På Palladium 20 april kl 19.30
Läs mer
Lina Nyberg Show
Busigt, sofistikerat och sökande, Tisdag 20 april kl 19.30 på Victoriateatern
Läs mer
HANDEN PÅ HJÄRTAT - Monty & Asha Ali
på Babel 21 april kl. 19:00
Läs mer
Umbilical Brothers - Heaven by storm
På Palladium 21 april kl 19:30
Läs mer
The Habit of Art
Direktsändning från National Theatre i London. På Kino och Spegeln torsdag 22 april kl 19.30.
Läs mer
Klas Toresson kvartett
Position: mellan tradition och progression, Torsdag 22 april kl 19.30 på Victoriateatern
Läs mer
DV-skrivelse
Sätt effektivt lås för olovlig biltrafik vid Stortorget!
När nu Lunds kommun godkänt en överenskommelse med Skånetrafiken om att de gula regionbussarna inte längre ska köra rakt igenom stadskärnan är det hög tid att ta itu med nästa buller-, trängsel- och trafiksäkerhetsproblem i stadskärnan: den omfattande olagliga biltrafiken förbi Stortorget.
En påtagligt stor del av de ca 6000 motorfordon som varje dag passerar Stortorget utgörs av biltrafikanter som bryter mot genomfartsförbudet. Olaglig motorfordonstrafik är visserligen primärt en polisiär fråga, men gatumiljöns fysiska utformning och skyltning är också av stor betydelse. Alla vet ju dessutom att polisen inte sätter åtgärder mot olovlig biltrafik i stadskärnan särskilt högt på sin prioriteringslista.
Lunds kommun måste alltså förstärka de s k låsen för genomfarts-trafiken vid Stortorget och se till att de verkligen blir lås som är låsta.
Jag föreslår därför att Tekniska nämnden beslutar
att ge Tekniska förvaltningen i uppdrag
att föreslå nämnden lämpliga åtgärder för att så långt som möjligt förhindra olovlig bilkörning förbi Stortorget
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
DV-interpellation
Om trängselavgifter och finansiering av spårväg i Lunds kommun
Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid
1. Är du beredd att verka för att det ska bli möjligt för Lunds kommun att ta ut trängselavgifter på E22:an genom Lunds kommun?
2. Om svaret på fråga 1 är ja: är du i så fall beredd att verka för att trängselavgifterna används för investeringar i spårväg till Brunnshög?
3. Om svaret på fråga 1 är nej: Hur ska, enligt din uppfattning, frågan om finansiering av spårburen trafik i Lunds kommun lösas?
Sven-Bertil Persson, Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Dödsfängelserna i Eritrea av Gunnar Stensson
Vintern 2000 samtalade jag på Sida i Stockholm för första gången med Eritreas utrikesminister Haile Woldetensae. Han besökte Sverige dels för att vädja om stöd från regeringen och dels för att inge eritreanerna mod och samla in pengar under det pågående kriget med Etiopien.
Han var en imponerande man i 60-årsåldern. Under hela sitt vuxna liv hade han varit en av de ledande i befrielsekampen. Han klagade skämtsamt över kylan och sin diabetes. Tusentals eritreaner samlades till möten i gymnastiksalar och aulor i Stockholmsområdet. Det var verkligen en mycket kall vinter.
Senare samma år bröt den etiopiska armén igenom Eritreas försvarslinjer. Fredsförhandlingar inleddes. Haile Woldetensae förhandlade fram eldupphör-överenskommelsen i Alger. Den tillgodosåg de eritreanska intressena.
Haile Woldetensae var en av de femton ledande eritreaner som våren 2001 undertecknade ett brev med krav på återupprättade av demokratiska rättigheter i Eritrea och genomförandet av allmänna val enligt den eritreanska författningen från 1997.
Brevet publicerades i flera eritreanska tidningar, bland annat i Setit, där Dawit Isaac arbetade som journalist.
Strax efter den 11 september 2001 fängslade säkerhetstrupper Haile Woldetensae och flera andra av brevets undertecknare.
Några av undertecknarna befann sig utomlands och undkom därigenom. Till dem hörde Adhanom, Eritreas ambassadör i Stockholm under andra hälften av 90-talet.
Han besökte flera gånger Lund och de stora företagen här. Han hoppades på samarbete med Tetrapak, som han menade skulle sätta upp en fabrik i Massawa och tillverka förpackningar för export av apelsinjuice.
Jag minns att Tetrapak hade skaffat eritreanska flaggor inför besöket, som blev en succé. Det var en annan epok!
Nu är Adhanom utrikesansvarig i det eritreanska oppositionspartiet EDPD.
Ett par dagar senare genomfördes en gryningsraid mot de eritreanska tidningsredaktionerna och journalisterna arresterades. Det var då Dawit Isaac greps.
Trots att Dawit Isaac fick stor medial uppmärksamhet eftersom han var svensk medborgare förflöt 9 år utan att jag fick veta något om Haile Woldetensaes öde. Ingen visste något.
Brevet 13 april
Men häromdagen fick jag ett brev från min vän Rezene Tesfazion. För 30 år sedan var han med i Lund och bildade solidaritetskommittén för Eritrea. Sven Rubenson deltog i mötet och råkade i polemik med Rezene.
På 90-talet blev Rezene ordförande i Eritreanska riksförbundet.
Strax efter det att Isayas Afeworki hade mördat demokratin i Eritrea och fängslat landets politiska elit organiserade Rezene en demonstration utanför riksdagshuset i Stockholm.
Det var en modig handling. Inte många slöt upp. Skräcken för att terrorn skulle drabba anhöriga i hemlandet var för stor.
2002 valdes Rezene in i riksdagen för socialdemokraterna.
Nu är han styrelseledamot i det eritreanska oppositionspartiet Eritrean People´s Democratic Party, EPDP.
”Det här måste du läsa och berätta om”, skrev Rezene. Han syftade på ett bifogat brev till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon från Wolde Yesus Ammar, ordförande för EPDP.
Ur brevet citerar jag följande (min översättning):
”Av de 35 höga regeringstjänstemän och journalister som fängslades för nio år sedan har 15 avlidit på grund av medicinsk vanvård, hunger och extrem hetta. Bland dem som har dött återfinns den tidigare eritreanska vicepresidenten Mahmoud Sherifo (jag träffade honom i det befriade området 1986 och i Asmara 1990), general Ogbe Abraha och fem av de häktade journalisterna.
Bland de återstående 20 fångarna rapporteras 9 vara fysiskt eller psykiskt skadade. Haile Woldetensae, som förhandlade fram Alger-överenskommelsen 2000 i närvaro av representanter för FN, USA och EU, är nu fullständigt blind. Bara 11 av fångarna anses fortvarande vara ''medvetna om sin situation'' och är därför försedda med hand- och fotbojor dygnet runt.
Alla de fångar som finns kvar i Era-Ero-fängelset är utmärglade kroppar som inväntar en långsam död. De får bara ett mål mat om dagen, bestående av bröd, linser och te.”
Det är till detta fängelse Dawit Isaac nu ska överföras eller nyligen överförts.
Så fick jag äntligen kunskap om det öde som drabbat Haile Woldetensae och de andra eritreanska demokraterna mindre än ett år efter mitt samtal med honom i Stockholm den där vinterkvällen. Jag tänkte på det liv jag själv levat under tiden.
Vädjan till FN: 30 000 politiska fångar
Brevet fortsätter: ”Det som händer i Era-Ero är bara isbergets topp. Det finns hundratals liknande fängelser runt om i dagens Eritrea där upp till 30 000 politiska fångar och samvetsfångar hålls fängslade på liknande villkor med lika hög dödlighet, orsakad av systematisk vanvård.”
Slutligen riktas en vädjan till FN om att sända en särskild Rapportör om de mänskliga rättigheterna till Eritrea med uppdraget att besöka Era-Ero fängelset och andra fängelser.
Brevet bygger på uppgifter från Eyob Bahta Habtemariam, tidigare fängelsevakt i Era-Ero. Han flydde för några veckor sedan. Nu kan han nås via Röda Korset i Etiopien.
Som folk är mest av Lucifer
Jag läser i torsdagens NY Times att ”tea party”-anhängarna i USA är som folk är mest. Dvs. de är lite äldre, de är relativt välbeställda och röstar mer republikanskt. De är emot staten, skatter och sociala reformer, de är vita, gifta män (oftast) och tycker att landet är på väg i fel riktning. Obama är inte deras man, han är en farlig socialist.
Nonchalerade, bortglömda och föraktade
Det är sådant som skulle kunna få en att tala om den amerikanska politiska kulturen och om ett opinionsläge som ständigt ger utrymme för högerpopulism. Men en del av orden fastnar i halsen när man i samma dags DN läser en debattartikel av Mats Uvell om vilka som sympatiserar med Sverigedemokraterna. De är ”frustrerade mittenväljare”, de är ”som folk är mest”. Däremot tycker de att det mesta har försämrats de senaste decennierna. ”De tycks känna sig nonchalerade, bortglömda och föraktade av etablissemanget. Och de söker uppenbarligen någon att skylla allt detta på. Invandrarna blir för dem den perfekta syndabocken.” Jo, ungefär så är det nog, men det handlar alltså inte om rasistiska extremister.
Jag har mina reservationer mot en del av det som sägs i artikeln. Som folk är mest, nej, folk som förvisso är missnöjda men som skyller på första bästa hackkyckling: invandrarna. Det är ungefär som på 1930-talet när nazisterna skyllde på judarna. Men då som nu: den överväldigande majoriteten av människor i Sverige har bättre förstånd än så.
Det har hänt förr
Sen är det ju heller inte första gången vi ser ett högerpopulistiskt parti dyka upp. Vi som har varit med några år minns ju Skånepartiet, med Carl Herslow som bjöd på brännvin och spelade Edvard Persson-skivor för de skånska massorna. Och Sjöbopartiet vann ju ett val i sin kommun på invandrarfientlighet och Vellingemoderaterna har med stor framgång kört i princip samma linje. Det är så det lätt blir här i den svenska södern. Senast var det Bert Karlsson och Ian Wachtmeister som attraherade de som är som folk är mest. Det är som om alla lärdomar från tidigare skulle vara glömda. Den som vill fräscha upp sina kunskaper rekommenderas läsa Björn Fryklunds och Tomas Peterssons utomordentliga analyser i ”Vi mot dom. Om det dubbla främlingskapet i Sjöbo” resp. ”Skånepartiet. Om folkligt missnöje i Malmö.”, båda från slutet av 1980-talet.
Alltså: det folkliga missnöjet är reellt – mot arbetslöshet, globalisering, privatisering, taskiga sociala förhållanden. Att rösta på vänsterpartiet (eller vanligare att inte rösta alls) har ofta varit ett sätt att visa sitt uppror mot etablissemanget, klassamhället. Om inte vänstern kan fånga upp det missnöjet är vi odugliga som politiska aktörer. Sverigedemokraterna har en uppgift att samla konservativa nationella som är besvikna på kristdemokrater och moderater. Det är tillåtet att gilla folkdräkter och Karl XII, och att vara emot aborter och hylla familjen. Men det är plågsamt om ett sådant parti också samlar arbetarväljare.
Politisk tondövhet
Men man bekämpar naturligtvis inte högerpopulister genom att slå sig ihop med moderater och försöka hålla SD utanför politiska församlingar. Det är pinsamt att se hur socialdemokrater och moderater i Stockholm lovar att gemensamt regera tillsammans för att hålla SD utanför. Miljöpartiet gjorde som bekant samma sak i Skånes landsting. Det vittnar om en total politisk tondövhet hos Carin Jämtin i Stockholm att gå in i en sådan överenskommelse.
Och det är naturligtvis lika dumt av Ung Vänster att vägra ställa upp där Sverigedemokraterna är med. Det finns personer i SD som har en klart rasistisk framtoning och det är lätt att känna en spontan motvilja mot dem. Men det motiverar inte en bojkott. Den motverkar sitt syfte, den leder till att folk frågar sig om man inte har motargument eller om man vill vara en del av det politiska etablissemanget. Uppmaningen får bli: läs Sverigedemokraternas partiprogram, kolla deras patetiska uppträdande i de politiska församlingar där de redan finns och avslöja dem! De är inga vågmästare, de är högerpopulister.
Nu kommer Coca-collan
Till slut kan jag inte låta bli att berätta om det senaste från Bolivia. Det handlar om Evo Morales, den utomordentlige folkledaren vi sist lyssnade till i Köpenhamn. Han är också gammal coca-odlare och hjälper nu till att lansera den nya drycken Coca-colla. Den är uppkallad efter folkgrupp colla på höglandet och säljs som en söt, mörk läskedryck i röda förpackningar. Det kan bli något. Vi är säkert många Boliviabesökare som lärt känna cocabladets helande inverkan. Jag vacklade ut på flygplatsen i La Paz (höjd drygt 4000 m över havet) och kände mig svag och illamående. Men lyckligtvis möttes jag där av en omtänksam mottagare med en hel termos med coca-the, en mild om än inte direkt välsmakande dryck mot höjdsjuka och jag blev genast bättre. Cocabladet är milt stimulerande och hjälper också mot trötthet och hunger. Washington har ju i sitt ”war on drugs” bekämpat cocaodlingen. Där har man missat, det är cocain som är farligt, inte cocablad.
Coca-Cola brukar ju ses som en symbol för USA-imperialismen. Har Morales med sin Colla öppnat en ny front i den politiska kampen om Latinamerika?
Palestinaresenärernas berättelser från Västbanken och Jerusalem av Gunnar Stensson
Redan i inledningen till den välbesökta redovisningen av resan i ABF-lokalen 11/4 betonade Ulf Nymark resenärernas känsla av vanmakt inför verklighetens komplexitet. De valde att utgå från närvarons detaljrika perspektiv och strukturera framställningen tematiskt.
Motstånd genom att stanna
Israel har oavbrutet expanderat sedan staten bildades för drygt 60 år sedan och i synnerhet efter sexdagarskriget. Bertil Egerö beskrev vad detta innebär ur ett demografiskt.perspektiv. Ju större det israeliska territoriet blir, desto större del av den palestinska befolkningen hamnar innanför Israels gränser.
Förr flydde palestinierna undan israeliskt förtryck. Nu består motståndet i att stanna kvar. Effekten blir att judarna hamnar i minoritet i staten Israel. Den kan då inte längre kallas judisk, såvida den inte utvecklas till en apartheidstad där icke-judar berövas rösträtt och medborgerliga rättigheter.
(Den israeliska tidningen Haaretz påpekar 14/4 att palestiniernas inflyttning till östra Jerusalem ökat inför hotet att området införlivas i Israel. Det kan leda till att också Jerusalem får palestinsk majoritet.)
Folket och ockupanterna
Elsa Grip gav en visuell skildring av Hebron, den palestinska stad som var resenärernas huvudmål och bas. En brännpunkt i den urgamla staden är Abrahams grav. Både judar och araber härleder sina nationer från Abraham, som enligt första Moseboken och Koranen utvandrade från Ur i Kaldéen och slog sig ner i Hebron. Av religiösa och nationalistiska skäl har en grupp fundamentalistiska judar bosatt sig där. Många av dem är amerikanska medborgare. På en bild såg man Per Roijer samtala med en skäggig bosättare, nyligen inflyttad från Brooklyn. Den judiska gruppen i den palestinska staden Hebron med dess drygt 150 000 palestinska invånare skyddas av cirka 1500 tungt beväpnade israeliska soldater.
Stadens huvudgata och andra centrala delar har stängts av för invånarna. Över gator intill bosättningarna har man hängt upp ståltrådsnät för att skydda invånarna mot stenar, flaskor och avfall som israelerna brukar kasta ner på palestinierna.
Hederskultur
Kajsa Theander beskrev det palestinska folkets kvardröjande problem med en hederskultur som tar sig uttryck i kvinnoförtryck, blodshämnd och hedersmord. I alla samhällen med otillräckliga sociala skyddsnät är den enskilde för sin trygghet beroende av familj och släkt. Lojaliteten med klanen är livsviktig för individen men också för klanen. Bröllop blir en central del i strategin för överlevnad.
Kajsa hade intervjuat Diana Mubarak, en 60-års kristen palestinier som uppnått sin ställning som en sorts socialchef tack vare att hon tillhörde en av de starkaste familjerna. Hon berättade om det kvinnohus som hon med internationellt stöd etablerat för att skydda förföljda palestinska kvinnor. Utgångspunkt för redovisningen var en upprörande berättelse om en kvinna som hamnat i brännpunkten för en konflikt mellan en kristen och en muslimsk klan.
Utbildning och samarbete
Boel Billgren beskrev i redogörelsen för utbildningssystemet en helt annan värld. Utbildning är en helt central uppgift i Palestina. Där finns flera universitet, varav tre i Gaza. Bethlehem University är modernt med hög standard. Boel knöt kontakt med en kvinnlig student som till skillnad från flertalet palestinier har möjlighet att resa både inom Israel-Palestina och utomlands. Hon kommer att medarbeta i Veckobladet och kan bli en nyckelperson det planerade samarbetet mellan Bethlehem University och universitetet i Lund.
Bosättningarna och konflikten med USA
Den amerikanske vicepresidenten Joe Biden anlände till Jerusalem för att inleda indirekta fredsförhandlingar mellan Israel och den Palestinska myndigheten. Samma dag som han kom, tillkännagav Israel beslutet att bygga 1600 nya bosättningar i det ockuperade östra Jerusalem. Israel bröt därmed både mot internationell rätt och mot de tidigare överenskomna förutsättningarna för en fredsprocess. Vicepresident Biden och president Obama protesterade upprört mot provokationen. Resenärerna bevittnade den palestinska befolkningens omfattande protester mot det olagliga beslutet.
Per Roijer visade på kartor vad bosättningarna i Jerusalem och på Västbanken innebär. En kanske avsedd effekt kan bli att Västbanken delas i två delar och att Palestina därigenom blir än mer försvagat. Västbanken fragmenteras av murar och bosättningar som förbinds med vägar som fungerar som barriärer. Givetvis är vägarna förbehållna de israeliska härskarna. Per påminde om den demografiska effekt som Bertil påpekade i början av redovisningen: en förskjutning från israelisk till palestinsk majoritet i Israel.
Hur gå vidare?
Solidaritetsarbetet med Palestina fortsätter, förklarade Ulf Nymark. Demokratisk vänster tänker föreslå en palestinsk vänort. Ett samarbete mellan Bethlehem University och Lunds universitet inleds. Bojkotter och direkta åtgärder för att stoppa svenskt ekonomiskt samarbete med ockupationsmakten föreslås. Ulf var angelägen att påpeka att gruppens medlemmar själva bekostat resan.