2018-12-13

Tack för i år, slut för i år

Så var det dags att avsluta 2018 års VB-årgång. En liten tillbakablick kan kanske vara på sin plats.
   När VB startades 1975 var Lund ganska unikt genom att vara en av de största städerna som saknade lokalt utgiven tidning. Ambitionen bakom VB-starten var att på sikt råda bot på detta. VB som tryckt tidning kulminerade 1980 med en prenumererad upplaga strax under 1100. Vid denna tid var gränsen för presstöd upplagemässigt satt till 2000. Man kan kanske säga att man kom halvvägs men inte längre. VB har inte kvar denna ambition och Lund är inte ett dugg unikt idag, det finns drösvis med städer utan lokalpress. Tryckt press är på väg att bli ett avslutat stadium överhuvudtaget, man kan kanske säga att VB följt om inte efter så före den trenden.

Det första val som hölls efter VB:s startande var 1976. Riksdagsvalet skrev man inte alls om, det var Lund som gällde för hela slanten. Om kommunvalet fanns det många artiklar, Vpk som då ägde VB var i uppgångsfas så det fanns mycket att bevaka. Tidningen var dessutom på denna tid rubricerad ”som organ för Vpk”, så vinklarna var ganska givna.
   Riksdagsvalet var dessutom ganska snabbt överståndet, man visste vem som vunnit redan dagen efter valet. Att borgarna vann var visserligen omvälvande men dock solklart. Om man jämför med tillståndet efter årets val där alla vann (enligt dom själva) men ingen förmår bilda en regering så måste man konstatera att politiken komplicerats något under åren som gått. Dessutom har bladet privatiserats sen dess så det är inte så noga med vinklarna. Kravet på ”vänstervridenhet” kvarstår dock oförändrat.

Det som också ändrats genom åren är att VB blivit gratistidning, fast bara på nätet. En sak som däremot inte ändrats är att varenda tecken som skrivits och redigerats i bladet har blivit till på ideell basis. Detta om något är häpnadsväckande och ovanligt.
   Ett enormt stort tack till alla de pennor och tangenter som bidragit! Ett lika stort tack till läsekretsen, vem ni nu är, kanske FRA vet men jag känner inte till er alla. Tack för ert intresse!
   Om ni är sugna så återkommer VB den 18 januari 2019 med sin 45:e årgång. Jag är sugen i alla fall! Men jag vill redan nu avisera att jag under våren kommer att inbjuda till en diskussion om VB:s framtid. Kanske når nuvarande modell till 50, men skall vi nå 100:e årgången så kommer det att krävas smärre förändringar och utveckling.
Med förhoppningar om goda helger!
Göran Persson (red)

En önskan om goda vilsamma helger!



Denna Jul- och nyårshälsning som ritats av Manne har används
många gånger genom åren, debuten var i nr 43 1978.
De konstnärliga kvalitérna gör att den fortfarande står sig trots att hammaren och skäran
inte står lika högt i kurs som de engång gjort.

Sonett om hemtjänsten av Karin S.



Sonett om hemtjänsten
Jag ligger i min säng med svullna tarmar
och väntar på en tydlig reaktion
och tiden går, snart börjar magen larma,
då kommer en fantastiskt god person,
som får igång min kropp, som väcker den
och släpper in den nya dagens fläktar,
varpå hon börjar fredagsstädningen,
som snart blir färdig utan att hon jäktar.
Och spisen blänker, golvet har hon torkat
Hon säger: ”Hej, nu är det dags att gå.
Jag kommer snart tillbaks, gör inget korkat,
emellan molnen lyser himlen blå.”
Jag sätter på mig nya rena kläder
och ute tycks det vara skapligt väder.         

Julkonsert: Lunds universitets brassbands i Helgeandkyrkan


 

Vi firar traditionell julkonsert med Lunds universitets brassband under ledning av Jörgen Flink. Välkomna att ta del av varma, härliga brassklanger som lindar in oss i julkänsla.
   Sångsolist: Christoffer Månsson
   Konferencierer: Emil Nordh & Carl-Johan "Pocket" Cederberg
Lördag 15 december, kl. 17:00–18:00

I samband med konserten kommer det att finnas en bössa till förmån för Musikhjälpen för de om vill stödja initiativet.
Här hittar ni vår bössa:           

Polskor och protester


 
Att göra ett musikprogram med folkmusik är kanske inte det som vänsterns medlemmar och sympatisörer förväntar sig av en blåsorkester "med hjärtat till vänster". Men folkmusiken, som på 1800-talet främst var allmogens och hantverkarnas musik och som ofta spreds på gehör, ser vi som folkets musik. Den folkmusiken finns kvar men nya former har uppstått och inte sällan som uttryck för eller emot samhällsförhållanden. På 70-talet influerades folkmusiken av jazz och pop och fiolerna kompletterades med nya instrumenttyper. Världsmusiken gjorde entré.

I dessa tider när högerextremister försöker lägga beslag på folkmusik och andra traditionsbärare och symboler i nationalismens namn vill vi protestera och markera att folkmusiken är internationell. Det finns ett underifrånperspektiv i den folkliga musiken.

Med hjälp av ett antal musikanter från Lunds spelmansgille bjuder Röda Kapellet på polskor och annan folkmusik från Skåne, Västerbotten, Latinamerika och Balkan. Kapellets dirigent Ludvig Nordgren har arrangerat modern folkmusik som t ex handlar om miljöfrågor och protest mot svensk vapenexport. Det blir en spännande kompott av gammal och ny folkmusik.

Välkomna kl 18 lördagen den 15 december till Magle Konserthus!
Röda Kapellet / Bengt Hall

PS Det finns några få platser kvar till efterföljande fest i samma lokaler som konserten. Om du vill vara med så ska du swisha 150 kronor till 0709-13 63 52.
Affisch »

Läs mer på facebook »

Miljöpartiet i Eslöv drar tillbaka budgetförslag

Pressmeddelande Dec 12, 2018
Under onsdagen drog Miljöpartiet i Eslöv tillbaka sin budgetmotion till kommunfullmäktige. Innehållet var tänkt som satir, men missuppfattades som partiets egna förslag.

Det var inför måndagens budgetdebatt i kommunfullmäktige i Eslöv som avdelningen lämnade in sin budgetmotion som innehåller ett antal uppseendeväckande förslag. Förslagen var tänkta som satir, vilket även borde ha framgått tydligt i den intervju som därefter gjordes med Lokaltidningen.
   – Jag beklagar det inträffade. Den budgetmotion som lämnades in stämmer varken överens med Miljöpartiets politik i stort eller partiets politik i Eslöv. Sarkasm är svårt i skrift och budgeten borde aldrig ha lämnats in. Vi har så klart dragit tillbaka den nu, säger Rickard Sallermo, gruppledare för Miljöpartiet i Eslöv.
   – Förslagen i budgeten är inte i linje med Miljöpartiets politik. Därför är det bra att Eslöv nu valt att dra tillbaka den, säger Fredrik Hanell, distriktsordförande i Miljöpartiet Skåne

Exempel på förslag i motionen: Förbjud jullov i skolan, hjälp kritiker av mångkultur att flytta från Eslöv – och tvinga alla män över 18 år att gå kurser i jämställdhet och allas lika värde vart tredje år.           

Noterat: Hyckleri utan gränser!

Sverige säljer krigsmateriel som kan användas i Jemenkriget

Samtidigt som Sverige är värd för fredssamtal om Jemenkriget har svenska Saab miljardleveranser av krigsmateriel på gång. Utrustningen kan användas för bombningarna som drabbat civilbefolkningen så hårt.
   Kriget i Jemen kallas det värsta kriget i världen just nu och har lett till en humanitär katastrof med miljoner svältande människor, inte minst barn.
   Den senaste tiden har Tyskland, Nederländerna, Danmark, Norge och Finland meddelat att man stoppar eller fryser vapenexporten till Saudiarabien och i vissa fall även Förenade Arabemiraten. Länderna gav sig in i kriget våren 2015.
    – Det är en katastrof som utspelar sig i Jemen, och vi måste stoppa den, sa utrikesminister Margot Wallström (S) när hon välkomnade de stridande parterna till FN:s fredsförhandlingar på Johannesbergs slott i Gottröra i veckan.
svt nyheter, 2018.12.09 

Nytt nummer av Politiken


Rubriker:
 • En färdtjänst att lita på med egen beställningscentral
 • Arriva vill sänka Pågatågspersonalens löner med 6000 kronor i månanden
 • Allt fler får avslag på ansökan om sjukpenning
 • Fritt sök leder till segeration - avskaffa fritt sök
 • Den svenska skolan allt mer ojämlik
 • Genomför kortare arbetsdag på tio vårdavdelningar om året i den skånska vården
 • Hanna Gunnarsson (V) tar plats i riksdagen         

Klostergården får nya bostäder och Sankt Lars urbaniseras av Gunnar Stensson

För ett år sedan brann gatuköket vid Stattenavägen öster om Klostergården (DJ burgare, senare KG burgare). Många saknar det.  Chansen till ett sent kvällsmål försvann.  Brandorsaken är ännu inte känd. Nu planerar LKF och HSB två bostadsprojekt. Bilparkeringen ersätts av ett underjordiskt garage. I början av 2000-talet ville Larry Andow, S, bygga ett stort hus där som en sorts entré till Klostergården som han tyckte var osynlig i all grönskan.
   I Sankt Lars planeras 80 nya bostäder och ett trygghetsboende där centralköket en gång stod. Under sommaren har vi med bävan sett den väldiga avgrund som uppstod i hjärtat av Sankt Lars när det revs. Det såg ut som kratern efter en kvartersbomb under andra världskriget. Man kunde bland annat skönja öppningar till tunnelsystemet under Sankt Lars. Det var en relativt ny byggnad; jag känner Klostergårdsbor som var med och byggde.
   Dessutom tillkommer ett gång- och cykelstråk längs Sankt Larsvägen. Det är välkommet eftersom trafiksituationen där är svår och farlig, särskilt vid rusningstid omkring klockan 8 och 16. Ungefär 2000 personer passerar då, i bilar, bussar eller på svajande cyklar. Nattetid är hela området ödsligt, vilket kan verka skrämmande.

Grand, soppkök och Röda Kapellet av Bengt Hall

Idag var jag för andra gången i mitt liv och åt mat på anrika Grand Hotell på Bantorget. En ytterst välsmakande räkmacka. När jag gick ut tog jag en almanacka 2019 med fina bilder från hotellets historia. För varje månad finns en bild och text från ett decennium. Januari med bild från 00-talet, februari från 10-talet osv. plus en sammanfattande text för respektive årtionde.
   För 1980-talet kan man läsa följande: ”Ännu en stor renovering. Nya arrendatorer när Grand slog upp dörrarna igen 1981 var Leif och Urban Paulsson. Under invigningen protesterade VPK utanför med att servera soppa från sitt ”folkkök” medan lunds kommunistiska blåsorkester spelade. 1998 då Leif Paulsson köpte hotellet spelade samma orkester under festligheterna istället inne på Grand men då under namnet Röda Kapellet.”
   Röda Kapellets insidesspelning ägde rum den 2 februari 1998 dvs för tjugo år sedan. Det var nytillträdde ägaren Leif Paulsson som köpt hotellet av Lunds kommun som bjöd de forna protestanterna på rödbetssoppa i den fina salongen. Det var första gången för mig på Grand. Soppköksspelningen sjutton år innan var en protest mot kommunens bidrag till överklassens hotell och det ”fina” folkets njutningar i den anrika restaurangen. Det beskrevs noggrant i Sydsvenskan påföljande dag.
 

 

Så nu är den f d kommunistiska blåsorkestern en kultorkester som fina Grand gärna stoltserar med. Alla är dessutom välkomna på lördag kl 18 till Magle Konserthus. Då bjuder Röda Kapellet på folkets musik under temat Polskor och protester tillsammans med tolv fiolspelare. Gammal och ny folkmusik, folkmusik från bland annat Västerbotten, Skåne och Balkan. Lite allsång blir det också. Kapellets traditionelle förstamajbleckslagare Bengt Olle Bengtsson presenterar och Ludvig Nordgren dirigerar.

I skogkanten/Vanaprashta: Miraklet Indien i ”verkligheten” av Staffan Lindberg


 

Nu är det verkligen höghusurbanisering, flotta flygplatser, motorvägar, lyxhotell och IT- som gäller. Vi är i Bangalore med ännu mer bilar (Maruthi Suzuzuki, Hyundai och Tata), lastbilar, bussar, motorcyklar, och kor (!) men inga cyklar. Och överallt brokiga skaror i alla åldrar och färger inbäddade i ljuvlig grönska. Det ”enda” som saknas är dofterna i denna 6-miljonersstad. Trögt som korngröt ringlar sig massorna. Det är för det mesta fortare att gå. Söndagarna var förr lugnast, nu prövar man senaste familjebilen med GPS och elektroniska gagdgets.
   Mottagandet på National Law School i Bengaluru är som vanligt översvallande varmt. Vi får en svit värdig en landshövding.

Konferensen handlar om offentlig politik och civilsamhället, kärnan i indisk och all demokrati, men också dess stötesten. Avståndet mellan byråkratin som ska genomföra och Konstitutionen med dess rättigheter och vanligt folk är enorm. Liksom i Sverige måste byråkratin ständigt ta nya kontakt med civilsamhället och dess aktivister om det överhuvudtaget ska skipas rättvisa. (I Sverige i Norrland har man nu infört avlönade ”spetspatienter” som ska tala om för personalen vad en personlig omvårdnad är!)
   Typiskt nog handlade uppsatserna mer om kasterna än om byråkratin, vem vill bekosta en kritisk granskning av sig själv?

Kastväsendet som ”avskaffades” i konstitutionen lever i högsta grad kvar. Regeln är att man måste gifta sig inom sin kast. Även högt utbildade utlandsindier åker hem för att gifta sig med en kvinna som föräldrarna valt. Kärnan är alltså familj och släkt. Stabila sociala roller med föreskrifter för hur man till exempel ska uppföra sig på bröllopsnatten. Familjerna håller ihop.
   Man trodde att kasterna skulle försvinna med industrialisering och modernisering. Men de bara finns kvar och spelar nya roller i samhällslivet.
   Det har inte hindrat urbanisering och modernisering, lika lite som familjesammanhållningen i väst.
   Det som har hänt är att hierarkierna mellan klass och kast håller på brytas ned. Högkastiga kan nu vara fattiga, före detta oberörbara, daliter, rika.

Lagstiftning och politik spelar roll. En lag mot diskriminering av lågkastiga från 1989 har påskyndat frigörelsen. Visst förekommer det våld och förtryck men det motarbetas av folklig mobilisering med stöd i denna lagstiftning.
   Demokrati är också ordet på allas läppar. I de just nu pågående delstatsvalen har Kongresspartiet vunnit över hinduhögern. Hoppet om demokrati spirar igen. Det inger hopp även för oss i väst. Ingenting är omöjligt.
   Tre dagar är nu fyllda av möten och upplevelser. Det är ett privilegium att få vara här.

Veckan i riksdagen: Budget, uppskjuten statsministeromröstning, Irak, Afghanistan och rökförbud av Hanna Gunnarsson


Bild från Hannas Facebook
 
Det är intensivt i riksdagen just nu. Idag på Luciadagen fick vi lyssna på ett fantastiskt fint luciatåg från Adolf Fredriks musikklasser, men sedan drog arbetet igång igen. Utskotten har extramöten för att få ihop sina budgetar i tid och helst undvika debatt på lördag. Nästa vecka är det budgetdebatt och votering varje dag i riksdagens kammare (vanligtvis är det bara debatt och votering tisdag-torsdag). Budgetprocessen är ju både försenad och mer komplicerad jämfört med ett vanligt år.

Igår, onsdag 12/12, vann M-KD-SD-budgeten över övergångsregeringens budget i riksdagens omröstning. Vänsterpartiet stödde övergångsregeringen. Inte för att vi tycker att den är fantastiskt bra utan för att vi tycker det är rimligt att Sverige har en övergångsbudget under tiden vi har en övergångsregering. En ny regering får sedan sätta sin prägel på den ekonomiska politiken. M-KD-SD-budgeten innebär nu ökade svårigheter att styra Sverige i ett redan svårt läge, och såklart stora nedskärningar orsakade av skattesänkningar för de rika. Se (eller läs) gärna Ulla Andersson (v) fantastiska budgetanförande på riksdagens hemsida (sök på Ullas namn så hittar ni det).

Som ni också säkert har sett i medierna har den andra statsministeromröstningen blivit uppskjuten tre gånger,

och ska nu genomföras imorgon (fredag 14/12). Då kommer Löfvens regeringsförslag, som är S+Mp, att ställas inför riksdagens kammare. De borgerliga partierna har meddelat att de inte kommer stödja detta utan aktivt rösta nej, vilket gör att även detta förslag kommer falla. Då har två av fyra möjliga omröstningar gjorts. Om det går så långt som till fyra nej-voteringar i riksdagen blir det automatiskt extra val. Vi är på alla sätt i en unik situation, något vi aldrig tidigare upplevt i svensk parlamentarisk historia. I sammanhanget är det lite lustigt (och såklart både fint och viktigt) att den svenska demokratin firar 100-årsjubileum på måndag 17/12.

Förra veckan debatterade jag och Yasmine Posio (v)-riksdagsledamot från Göteborg och ersät-tare i utrikesutskottet, Sveriges trupper i Irak och Afghani-stan. Riksdagen fattar beslut om dessa årligen och Vänster-partiet är emot insatsen i Afghanistan (som leds av NATO) och än så länge för insatsen i Irak (då den har FN-mandat), även om denna också bör avvecklas. Se eller läs våra anföranden på riksdagens hemsida (bläddra ner och klicka på våra namn i talarlistan): Irak och Afghanisation:

Den här veckan har riksdagen, förutom att fatta beslut om budgetramarna, också beslutat om ett utökat rökförbud även på uteserveringar, perronger och busshållplatser från och med 1 juli 2019, samt att det kommer krävas tillstånd för att sälja tobak (precis som det idag krävs för alkohol). Detta beslut har rapporterats en del i medierna, eftersom det ju kommer märkas för allmänheten i sommar. Antalet rökare är ju fortfarande många och de kommer nu behöva lämna både uteserveringar och perronger om de vill röka.
Hanna Gunnarsson (v)
Riksdagsledamot för valkretsen Skåne läns södra

Victory - segern över kapitalismen av Gunnar Stensson

Berättelsen om kolet i Labuan
På 1800-talet jagade det brittiska imperiet kol till sina fabriker och ångbåtar. En plats där det fanns både kol och en god hamn var den lilla ön Labuan utanför Borneos norra spets, nära den viktiga farleden till Indien och Kina. På 1840-talet skickades ett fartyg från Royal Navy dit. En löjtnant och en entreprenör upptäckte en kolfyndighet vid en bäck. Infödingarna stod i utkanten av djungeln och betraktade dem. Kolet hade legat där i hundratals miljoner år med all den energi som solen lagrat. Men nu skulle den fossila energin utvinnas och växthusgaserna fylla atmosfären. Liknande händelser utspelades hundratals gånger de närmaste 200 åren vid fredliga stränder jorden runt. Just nu samlas exploatörerna längs Grönlands stränder. Alla har samma förlopp. Först finns fossilenergin i marken. Sedan anländer någon som ser chansen till profit och makt.
   I Kongo hämtade koleldade ångbåtar svarta slavar till bomullsfälten i USA, bomullen skickades till Englands textilfabriker, arbetarnas bostäder förgiftades av kolrök. Ett kapitalistiskt världsimperium byggdes upp. Marschen mot en global klimatkatastrof hade startat.
   I The progress of this storm bygger Andreas Malm upp analysen av den globala uppvärmningen kring berättelsen om kolet i Labuan.

Samtidigt som jag läser boken utdelas ekonomipriset till Chicagoekonomen Nordhaus för att han i Milton Friedmans anda har konstruerat en neoklassisk (finare ord för nyliberal) modell för klimatekonomin. Utsläppen bör fortsätta tills kostnaden för skadorna blir större än nyttan av den fossila energin, påstår han. Skadorna i framtiden är mindre kostsamma än de i nuet och skadorna som drabbar fattiga värderas lägre än de som drabbar rika. Modellen garanterar de fattigas elände, de rikas profit – och fortsatt klimatkatastrof. Applåder vid prisutdelningen i Stockholms stadshus. Vi har lättare att acceptera jordens undergång än att kapitalismen avskaffas.

Boken handlar också om Antropocen – människans tidsålder - då vår civilisation framträder som en naturkraft med förmåga att förändra Jordsystemet.  Atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki framtvingade en omfattande debatt om vad denna makt innebär för vår syn på människan, på naturen, på fördelningen av egendom, på människans ansvar för livet på jorden och på planetens överlevnad. Andreas Malm går ur ett marxistiskt perspektiv igenom viktiga teorier och ståndpunkter i debatten.
   Med utgångspunkt från Naomi Kleins Det här förändrar allt konstaterar han hur fossilindustrins miljardärer förvränger och förfalskar synen på den globala uppvärmningen genom förnekanden, tankesmedjor, korrumperade forskare och makten över massmedia. Deras politiska företrädare i USA, Saudiarabien, Ryssland och Brasilien – ondskans axelmakter som Paul Krugman kallar dem – arbetar just nu för högtryck för att sabotera klimatmötet i Katowice.

Hur gick det då med kolet i Labuan? Det brittiska imperiet organiserade ett Eastern Archipelago Company för att organisera gruvdriften och exporten. Men det blev ett fiasko. Befolkningen vägrade att arbeta i gruvorna. Importerad arbetskraft från Indien och Kina gjorde också motstånd. I slutet av 1870-talet stängdes de. Arbetarnas och naturkrafternas motstånd besegrade den kapitalistiska fossilekonomin. Kolet ligger kvar i Labuan.
   Joseph Conrad, den store polskbrittiske författaren som är mest känd för Mörkrets Hjärta, romanen om Belgiens folkmord i Kongo, skrev också en roman med utgångspunkt från händelserna i Labuan. Romanens titel är Victory – Seger. Segern är folkets och naturkrafternas seger över kolonialism och kapitalistisk exploatering.
   Andreas Malm hoppas, liksom Naomi Klein och många andra, på en sådan seger i kampen mot den globala uppvärmningen.

Skattekverulanternas förening av Ulf Nymark

Då och då dimper det ner i vår brevlåda inbjudan till medlemskap i en förening som kallar sig ”Skattebetalarna”. I själva verket borde föreningen kalla sig ”Skattekverulanterna” för det är precis kverulans från höginkomsttagare som föreningen sysslar med.
   Nu i dagarna har en ny sådan inbjudan kommit. Och som vanligt fylld av vulgärpropaganda. Denna gång handlar det om en skatt som inte finns: nämligen något som föreningen kallar ”flyttskatt”. I brevet hävdas att ett hushåll som säljer sin villa för 3,9 miljoner kronor skulle betala en ”flyttskatt” på i genomsnitt 740 000 kronor.
 

 
Det finns ingen flyttskatt
För det första finns det ingen flyttskatt i Sverige. Ingen person bosatt i Sverige betalar ett öre i skatt för att byta bostad. Flyttskatt finns helt enkelt inte, varken för villaägare, bostadsrättsinnehavare eller hyresgäster.
Vad Skattekverulanterna kallar flyttskatt är i själva verket beskattning av realisationsvinst på försäljning av småhus. Alltså en beskattning på den vinst som villaägaren gör vid försäljning av sitt hus. Skulle det inte uppstå någon vinst blir det heller ingen beskattning.

Vad är realisationsvinst?
Vad är då realisationsvinsten – hur räknas eventuellt vinst fram? Jo, så här ser det ut när Ville Villaägare säljer sitt hus:
   Hen utgår från försäljningssumman. Från den får Ville dra av vad hen en gång betalat för att köpa villan. Därefter får hen dra av för reparationer och underhåll samt eventuella kostnader för standardförbättringar (tillbyggnader, ny isolering etc) samt i förekommande fall mäklararvode.  På 22/30-delar av det belopp som nu räknats fram ska alltså Ville Villaägare nu betala realisationsvinst på 22 procent. Hen betalar ingen som helst skatt på själva flytten, hen betalar skatt på inkomst från försäljningen. Att betala skatt på inkomster är inget märkligt, i princip alla betalar skatt på inkomster, oavsett vilket inkomstslag det är.

Ett klipp på 3 miljoner
Enligt Skattekverulanterna har Ville Villaägare alltså betalat en ”flyttskatt”  på 740 000 kronor. Det innebär att hen gjort ett formidabelt storklipp på sin försälj-ning: vinsten utgör i runda slängar inte mindre än cirka 3 miljoner kronor, innan realisationsvinst-skatten är dragen.

Skattebetalarnas förening – ohämmad girighet
Sammanfattningsvis: det finns ingen som helst skatt förknippad med att en lundabo eller en i Sverige bosatt person flyttar. En villaägare som säljer sitt hus med vinst betalar en skatt på vinsten, men denna har ingenting med själva flytten att göra. Skatt på inkomster är huvudregeln i Sverige. Och i Ville Villaägares fall rör det sig dessutom om helt arbets-fria inkomster utan någon som helst insats från Villes egen sida. Det är svårbegripligt varför just Ville och andra villaägare skulle slippa skatt på inkomster, vilket är vad Skatte-kverulanternas förening förespråkar. Skattekverulanterna är dessvärre bara ett av den ohämmade girighetens många ansikten.

NOT: Denna text är en omarbetad version av en för några år sedan publicerad artikel. Då var det en annan skattekverulerande organisation, Villaägarnas Riksförbund, som propagerade mot den icke-existerande flyttskatten.

Boktips 1: Ensam, ung och skyddslös

Sabina Gusic, Ida Gunge, Johan Andersson, En viktig bok om omsorg. Metodhandbok i att stötta ensam-kommande unga. Region Skåne. Kunskapscentrum migration och hälsa.
Många möter i sina yrken ensamkommande unga, många engagerar sig frivilligt för dem och många kommer i kontakt med dem i vardagslivet. De ensamkommande har flytt krig och förföljelse, isolerats från sina hem och familjer, utsatts för våld och umbäranden under flykten, hamnat i samhällen som är främmande för dem och förstår inte språket. De saknar allt. Metodhandboken listar problemen – det är en tragisk och hemsk uppräkning – men visar också på sätt att försöka lösa dem. Den vill skapa samsyn och samverkan mellan oss vanliga människor som vill stötta de ensamkommande och de olika samhällsinstanser och professioner som arbetar för dem. Vi är många som behöver den.

Boktips 2

Ett tips på en läsvärd bok från Bertil Egerö: "Grävande journalist ser ut att ha lyckats demonstrera de processer som lett fram till den finansiella makt en superelit har i världen."
   Nedan följer två omdömen om boken.
 
I början av 1960-talet inleddes en finansiell revolution som genom kryphål skapade dagens paradis för de korrupta och de kriminella. I sin bok "Moneyland" visar Oliver Bullough hur penningtvätt i Estland, trafficking i Asien, skogsskövling på Borneo och stiftelser i Holland är delar i samma ekosystem.

Sannolikt har få läsare av denna artikel hört talas om Siegmund Warburg. Icke desto mindre har han mer än de flesta bidragit till att forma världen under efterkrigstiden. Detta och mycket annat blir läsaren av Oliver Bulloughs bok "Moneyland: Why thieves and crooks now rule the world & how to take it back" (Profile Books) varse. Som undertiteln indikerar handlar den om en global maktförskjutning där de stora vinnarna är aktörer av minst sagt tvivelaktig vandel.
   Bullough är frilansjournalist och författare som främst har rapporterat från forna Sovjetunionen. "Moneyland", hans tredje bok, utkom i höstas och har fått strålande recensioner i engelskspråkiga medier – nyligen utsåg The Sunday Times den till Business book of the year. Och för den som vill förstå världen bortom president Trumps twittrande och turerna i Svenska Akademien är "Moneyland" ett måste.
Gunnar Wiman: Ett smörgåsbord dukat för de smutsigt rika
 

 
“Moneyland” is an urgent exposé of the world of mega-wealth
How the footloose rich can eat and not get full

FROM the outside, 29 Harley Street looks like any other office block in central London. But it is an entry port to Moneyland, Oliver Bullough’s term for a virtual country populated by the mega-rich and their hangers-on. The building came to promi-nence when Ukrainian anti-corruption campaig-ners investigated Mezhyhirya, the once-secret retreat of Viktor Yanukovych, Ukraine’s disgraced former presi-dent. The ownership of the grotesquely luxurious palace passed through this respectable London address before ending up in anonymity in Liechtenstein.
The Economist

Boktips 3

Om man behöver ännu mer att läsa så kan jag rekommendera Bokbörsen där man kan hitta det mesta. Men trots det så fick nedanstående mig att höja på ögonbrynen!

Ett jultips från läsekretsen


Kanske inte rätt årgång?

Vore inte detta rykande aktuella inlägga av Falstaff fakir, ursprungligen publicerat 1894 i Söndagsnisses julnummer, ngt för årets sista nummer?
undrar Lotte M


 
Om ni visste allt hvad jag vet, så visste ni inte så litet. Nu skall jag tala om för er litet af hvad jag vet om julen, denna besynnerliga årstid, då hvarje omtänksam husfader sträfvar efter att ruinera sina fodringsägare genom inköp af presenter, värdiga Crœsus, och anställande af banketter och balletter. Men det skola vi nu inte röra vid, ty då skria köpmännen att jag trampar deras heligaste intressen under fötterna; och därför skall jag (tillsvidare!) blunda.    Men hvad jag däremot inte vill förtiga, är att de flesta människor - jag undantager endast verldens snedögdaste folkslag jämte en del andra - fira julen på ett eller annat sätt. Jag har två gånger varit på Nova Zemblas fjäll, och en gång långt nere i Ceylons mest brända dalar, och öfverallt har jag funnit folk, som firat julen
 

 
Det är så godt som uteslutande i December, som julen kan firas, emedan julgranarne endast då finnas att tillgå på torgen. Denna böndernas envishet att icke vilja inforsla högtidsträden vid någon annan tidpunkt af almanackan, har för alltid fastslagit julfirandet; och detta är ett nytt bevis på att det är bönderna, som regera Sverige åt svenskarne (med undantag af den, som skrifver denna sanning).
   Ty det är fullkompligt godvilligt jag gått in på att fira julen. Hvarje tvång skulle hafva återstudsat som pilen från Pyramiden.
   Den egentliga orsaken till julens firande är dock i grund och botten en liten bacill: Bacillus Julicus, F., hvilken fått ostördt utveckla sig bortåt ett par tusen år.
   Detta har jag upptäckt genom ett mycket stort mikroskåp, och det är första gången jag offentliggör denna min vetenskapliga upptäckt.


Så här ser bacillen ut
 
Ingen skulle kunna ana att denna, vid första pågloendet så täcka organism, kunde åstadkomma så stora och genomgripande verkningar, som den gör. Vid mina studier af densamma har jag iakttagit följande:
   Redan i slutet af Novembris börjar julbacillen att vakna till sig ur sin årsdvala. Den smyger sig då ut och uppsöker sitt offer, som det genast angriper. Till att börja med märker patienten ingenting, utan fortfar med sina dagliga och nattliga sysslor. Men snart nog göra bacillens verkningar sig förnimbara, och efter ett par dagars inkubation utbryter hos patienten en åkomma, som jag måste kalla julfebern, Februs julicus, F.
   Denna helsot yttrar sig alltid i en omisskänlig oro och brådska; patienten kan inte sitta stilla, han springer ut och in i butiker, köper utan att pruta (ett mycket svårt symptom!), förseglar små och stora paketer med lack (ett osvikligt tecken!), känner en sjuklig lusta att äta lutfisk, dricker gärna mörkt öl, skriker »god jul!» till höger och venster, och är fullständigt konfys i hufvudet. Febern når alltid sin höjdpunkt den 24 December på aftonen, då patienten känner sig synnerligen sällskapssjuk; flera patienter pläga då sluta sig samman kring ett stort bord, de skratta åt allting, dricka spirituosa och knäcka sönder nötter, äta förfärligt mycket, och slumra slutligen in i en dof sömn, ur hvilken de ofta rusa upp midt i natten, d.v.s. vid 6-tiden på morgonen, då de springa till ett stort, upplyst hus, hvarest de sjunga unisont åtskilliga sånger, och gå därpå något förslappade hem.
 


 
Härpå börjar förbättringen, långsamt men säkert. Men för att återhämta krafterna måste patienten äta och dricka förskräckligt mycket en tre veckors tid . Därpå börja i regeln en del råd och anmaningar att ställas till patienten, i form af s.k. räkningar, och dessa recept pläga lugna den sjuke rätt märkbart. Sedan han erhållit ett tjogtal dylika recept, är sjukdomen häfd, och endast en viss märkbar nervositet sitter kvar i kroppen ännu en tid.
   Detta är i korta drag julsjukans förlopp.
   Utgången är sällan dödlig; endast om patienten under rekonvalescentstadiet äter allt för mycket, dukar han under. Men detta är ett så sällsynt fall, att vi lugnt kunna inregistera julbacillen bland de oskadliga kräldjuren.

Falstaff fakir, ursprungligen publicerat 1894 i Söndagsnisses julnummer,