2018-08-30

Röda Kapellet i valrörelsen

Orkestern ordnar appellmöten tisdagar, torsdagar och lördagar under de två veckorna före valet. De rödgröna partierna (V, S, Mp) är inbjudna att tala mellan musiken.
   Tisdagarna står orkestern och talarna mitt emot järnvägsstationen och på torsdagarna på Clemenstorget. Tiden är 17 - 18. På lördagarna är det som vanligt kl 11 - 12 på Mårtenstorget.

”Ett panelsamtal om Lunds nya översiktsplan” Jordbruksmarken, maten, trafiken, klimatet


Lund är nära att besluta om en ny översiktsplan som kommer att styra bebyggelse, trafik, jordbruk och därmed i högsta grad både vår lokala miljö och vår påverkan på klimatet.

Deltagare i panelsamtalet:
Johanna Alkan Olsson, universitetslektor vid Centrum för Miljö- och klimatforskning, LU
Christer Ljungberg, verkställande direktör, Trivector AB
Tomas Björnsson, ordförande Lunds Naturskyddsförening
Lars V Andersson (C), 2:e vice ordf. Miljönämnden, Lund
Ulf Nymark (MP), ordf. i kommunstyrelsens miljö- och hälsoutskott, Lund

Moderator:
Lars J Eriksson, politisk chefredaktör Skånska Dagbladet

Välkommen att lyssna på ett högintressant samtal mellan politiker och experter om översiktsplanen och dess konsekvenser
Tid: 3 september kl. 18.00.
Plats: IOGT-NTO, Bantorget 5, Lund          

Valfestival – Jonas Sjöstedt, Nina Björk, Mikael Wiehe med mera



Valet närmar sig med stormsteg och den 3 september, kl 19 - 23, bjuder Vänsterpartiet in till valfestival på Mejeriet i Lund. Kvällen inleds med att Jonas Sjöstedt pratar om hur Sverige kan bli mera jämlikt. Därefter kommer den bland annat innehålla ett föredrag där Nina Björk pratar om drömmen om det röda samt en konsert med Mikael Wiehe.
Hjärtligt välkomna till denna valfestival!

Noterat i veckan

M i Staffanstorp det nya Sjöbo-partiet
1988 stack den skånska främlingsfientligheten upp sitt fula tryne när Sjöbos starke man Svin-Olle genomförde en folkomröstning om flyktingstopp och bildade Sjöbo-partiet. Han hyllades av Sverigedemokraterna på affischer med texten ”Sjöbo visar vägen”.
   I Lund arrangerades ett stort opinionsmöte för en generös flyktingpolitik med Ingrid Segerstedt Wiberg som huvudtalare.
   Efter årets val marscherar kanske Staffanstorp bakom Nya Moderaternas starke man Christian Sonesson samma väg som Sjöbo den gången. Christian Sonesson kräver flyktingstopp på en valaffisch där han hotfullt leende poserar framför ett solbelyst rapsfält.

Friskolekoncernen Academedias vinst: en halv miljard.
– Det är pengar som kunde ha gått till fler vuxna i skolan, undervisning, höjda kunskapsresultat och läromedel, säger skolminister Anna Ekström, S.
   Acadamedia lade ner Plusgymnasiet i Malmö förra året eftersom det gav för lite vinst.

Lundin Oil förvärrar klimatkrisen
Lundins helägda norska dotterbolag har presenterat sin årsrapport. Vinsten från oljeplattformarna i Nordsjön är rekordstor. Oljeborrningar pågår i södra delen av Barents hav. Borrningarna utgör ett hot mot havet. Oljan förvärrar klimatkrisen. För några år sedan anklagades Lundin Oil för etnisk rensning i samband med sin verksamhet i Sudan. Carl Bildt var delägare.         

Kommunfullmäktige: Välfärdsrapport, mänskliga rättigheter och Stadshallens renovering
av Hanna Gunnarsson

Augusti månads kommunfullmäktige hade rekordlång dagordning (29 ärenden) varav flera stora investeringar: ridhus, utbyggnaden av arenan samt Stadshallens renovering. Första stora ärendet var dock välfärdsbokslutet, där kommunen beskriver hur kommunens medborgare mår och hur arbetet med välfärdsfrågor går. Välfärdsrapporten visar på stora skillnader i bland annat förvärvsfrekvens mellan stadsdelarna i Lund och att det skiljer stort i valdeltagandet mellan stadsdelar, men också att kommunen arbetar för att minska skillnaderna. En oroväckande uppgift i rapporten är att droganvändandet bland ungdomar är stort och att många ungdomar rör på sig alldeles för lite. Det finns mycket kvar att göra för att göra Lund mer jämlikt!

Kommunfullmäktige fattade även beslut om att Lunds kommun ska utnämna sig till mänskliga-rättigheter-stad, i samarbete med Raoul Wallenberg institutet. Utnämningen innebär framförallt två saker: Att den barnrättskommitté som finns i kommunen får ett bredare uppdrag att arbeta med hela spektrat av mänskliga rättigheter, samt ett stort utbildningspaket för kommunens anställda. Detta är såklart utmärkt!

Bland de stora investeringsprojekten var Stadshallen först på tur. Stadshallen är en unik byggnad (med runda rum, vilket undertecknad anser är mycket underligt) ritad av Klas Anselm. Huset behöver renoveras och upprustas, och kommer därför vara stängt minst ett år framöver, från renoveringsstart. För vänsterpartiets del är det otroligt viktigt att huset drivs av Lunds kommun även framöver, och inte läggs i bolag eller på entreprenad. Vänsterpartiet och Fi var de enda partierna som tydligt uttalade det på kommunfullmäktiges möte. När Stadshallen renoveras kommer kommunfullmäktiges möten hållas i Polhemsskolans aula.

När denna artikel lämnades in hade kommunfullmäktige inte kommit till de två andra stora investeringsprojekten: ridhuset och utbyggnaden av arenan. Ridhuset har utretts och planerats i tio år och allt tyder på att det nya ridhuset på Ladugårdsmarken nu får klartecken. Även en utbyggnad av arenan på Klostergården kommer klubbas, för att täcka behovet av idrottslokaler för den nya gymnasieskolan och en ny hall för gymnastik.   

Alliansen vinglar högerut av Bengt Hall

Jag läser Heidi Avellan i Sydsvenskan på ledarplats (29/8). Rubriken är Liberal + SD = bisarrt. Jag vet inte om hon på förekommen anledning känner sig tvingad att slå fast det omöjliga med att en alliansregering kan luta sig mot SD. Stödet har alltid ett pris, skriver hon. Jo, så är det nog.  Under en tid har ju också partierna vinglat högerut för att vinna över sverigedemokraternas röster. Försämrad asylpolitik, hårdare straff, fler poliser har stått på agendan en lång tid. Även socialdemokraterna har tyvärr fallit in i den kören.
 

 
Jag såg partiledarintervjuerna i TV med Annie Lööv och Jan Björklund från två olika partier som båda kallar sig liberala. Båda fick frågan om regeringsbildandet efter valet. Om Alliansen blir större än de rödgröna partierna bildar självklart Alliansen regering med Ulf Kristersson som statsminister, poängterade båda två. Men vad händer om de rödgröna blir större än Alliansen, frågade programledarna. Oj vad de två liberala partiledarna vinglade. Jo, då var det inte självklart. Det skulle nog bli en alliansregering i alla fall. Frågan om blocköverskridande lät inte speciellt lockande för någon av dem.
   Jag tolkar deras hållning så att de är så sugna på taburetterna och makten och gärna låter SD rösta fram en högerregering med liberalerna som bisittare. Förmodligen kommer de att säga efteråt att de inte alls ska samarbeta med Sverigedemokraterna men att de gärna låter sig stödjas av dem i omröstningarna. De vet ju också att de finns på samma planhalva i politiken. Jag tror att liberalen Heidi Avellan har just detta på känn och vill stämma i bäcken.
   Om jag har rätt innebär det troligen att det under alla omständigheter blir en borgerlig regering. Säg gärna emot mig. Och inte är det väl troligt att S, V och Mp tillsammans får mer än femtio procent av rösterna?

I skogkanten/Vanaprasthya: Ubuntu – inte utan varandra av Staffan Lindberg

På bio går just nu en film som heter En säsong i Frankrike. Det är en oerhört stark film om två bröder som är flyktingar i Frankrike. Båda är akademiker från ett afrikanskt land. Abbas har två barn sju och elva. Hans fru sköts av milisen under flykten.
   Nu söker de asyl. Asylsökandet ter sig som en totalt opersonlig och anonym relation till myndigheter utan ansikte, annat än polisens.
   På jobbet på grönsaksmarknaden träffar Abbas Carole, som är polska. De blir ett par. När Abbas blir vräkt flyttar han och barnen in hos henne. Man slåss av den närhet som finns mellan Abbas och barnen, ömsint och kärleksfullt. Carole är en varm extramamma.
   Det är just empatin i relationerna mellan de vuxna och med barnen som gör ett så starkt intryck. Ubuntu är det ord som Nelson Mandela använde för att uttrycka vikten av samhörighet för att leva fullt ut. Med varandra kan man översätta det med.
 

 

Från ensam massa till individuellt nätverkande
I fabrikssamhället ersattes för hundra år sedan familj och tradition av styrning av moral från arbetslivet och auktoriteter inom politiken och föreningsrörelserna. Världens mest lästa sociologibok Den ensamma massan av David Riesman (1961) handlade just om detta. Det var i arbetskollektiven och föreningarna som en ny inre sammanhållning växte fram.
   Idag finns inte denna inre styrning. Arbetslivet är splittrat och fragmenterat. Individen måste välja sitt eget nätverk.
   Därför kan lögnen bli verklig för många som oroas över alla förändringar eller inte känner lojalitet med andra. Den enkla lösningen kan bli den enda. ”Skicka hem invandrarna som bara förstör allting!” heter det i denna förförelse.

Tre förändringar för ett mer jämlikt Lund!
av Hanna Gunnarsson (v)

Söndagen den 9 september är det val. För vänsterpartiet handlar det här valet om jämlikhet, om ett samhälle för alla, inte bara för de rikaste. Lund är en stad med många möjligheter, men också en stad där nedskärningar har gjort att ojämlikheten har ökat. Vänsterpartiet i Lund går till val på att stoppa nedskärningar och satsa mer resurser till välfärden. Vi ser att vi behöver göra tre viktiga förändringar för ett mer jämlikt Lund:

1. Satsa på skolan
Skolan är kommunens viktigaste verksamhet. Det är i skolan vi lägger grunden för ett jämlikt samhälle, genom att ge varje barn en bra start i livet och möjlighet för barn med olika bakgrund att träffas och lära känna varandra. Nedskärningar har gjorts inom hela skolsystemet, från förskolan till vuxenutbildningen nästan varje år de senaste tolv åren. En procent nedskärning på förskolan och grundskolans budget är 40 miljoner kronor. En jämlik skola är en skola där inga familjer känner sig tvingade att lägga egna pengar på läxhjälp för att det inte tror att deras barn får rätt stöd i skolan.

2. Fixa färdtjänsten
Färdtjänsten i Lund fungerar inte, och har inte gjort det på länge. När färdtjänsten inte fungerar riskerar resenärerna missa möten, kulturevenemang eller träffar med familj och vänner. Kommunen, med S och Mp i spetsen, envisas med att fortsätta försöka upphandla färdtjänsten, trots att vi vet att det inte går. Vänsterpartiet menar att den upphandlingskarusell som kommunen nu är inne i ska avbrytas och att inga fler upphandlingar ska göras. Istället vill vi ha en kommunal beställningscentral som tar emot beställningarna och certifierade förare som får rimligt betalt för de resor de kör.  Ett jämlikt samhälle kan aldrig förlita sig på att resenärerna kan beställa taxiresor för egna pengar när kommunens färdtjänst fallerar.

3. Öppna fler bibliotek
Biblioteken har en framträdande plats i Sveriges demokrati och stor betydelse för ett starkt kunskapssamhälle. På biblioteken kan lundaborna träffas, läsa helt nya böcker, ta del av ny kunskap, diskutera och umgås. Allt helt gratis! I ett jämlikt samhälle behöver inte alla köpa nya dyra böcker utan kan låna dessa helt gratis, precis hur många böcker man vill. Vänsterpartiet vill att biblioteken på Nöbbelöv och Järnåkra öppnas igen.  
Vi behöver ditt stöd för att göra Lund mer jämlikt och kunna satsa på välfärden, och vi hoppas därför på din röst den 9 september.

Miljöpartiet om översiktsplanen: Jordbruksmarken måste värnas och utsläppen av växthusgaser reduceras – NU!
av Ulf N

Vid Byggnadsnämndens sammanträde i förra veckan behandlades det förslag till översiktsplan som efter utställning bearbetats av Stadsbyggnadskontoret. Byggnadsnämnden skulle nu fatta beslut om att skicka planen vidare till kommunfullmäktige.

Återremiss
Miljöpartiet yrkade i första hand att planen skulle skickas tillbaka till Stadsbyggnadskontoret, s k återremiss, för omarbetning på 8 olika punkter. Punkterna gällde bland annat skydd av jordbruksmark och parker/grönområden, nej till nya trafikplatser och bilvägar och funktionshindrades delaktighet och jämlika livsvillkor. En punkt tog särskilt upp vikten av att bevara Höjeå dalen som grön- och rekreationsområde.
MP och C röstade emot planförslaget
Återremissyrkandet fick stöd av V och C, vilket inte räckte för att få majoritet. Därför yrkade MP efter att återremissyrkandet röstat ner för avslag på hela planen. För detta yrkande fick vi enbart stöd av C. Stadsbyggnadskontorets förslag blev fick alltså nämndens stöd, med undantag för en enda punkt: den planerade nya ringvägen ströks ur förslaget. Detta sedan L, C och KD i sista stund dragit tillbaka sitt tidigare stöd för vägen. MP och V hade från första början varit emot ringvägen, liksom övriga s k vägreservat.
MP har lämnat in en skriftlig reservation till nämndens beslut. Här följer reservationen i sin helhet:

MP:s reservation
”Processen att ta fram en ny översiktsplan har pågått under lång tid. Hösten 2017 togs ett förslag för samråd fram och i våras beslutades om utställning. Genom hela processen har två övergripande ställningstaganden varit vägledande för Miljöpartiet:
 1 Jordbruksmarken ska värnas och exploatering av högklassig jordbruksmark måste stoppas.
 2 Lunds kommun måste på allvar ta itu med att minska utsläppen av klimatgaser från vägtrafiken

Den gångna sommarens extremväder visar tydligt konsekvenserna av ett varmare klimat. En tydlig följd är minskade skördar och ökat beroende av livsmedelsimport. Men Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel ska givetvis inte minska, den måste enligt vår mening öka. Därför värnar vi om jordbruksmarken. Den behövs för livsmedelsproduktion. Egentligen är det ju ganska självklart: jordbruksmark är givetvis mest lämpad för jordbruk, inte för asfalt och betong.

Nya vägar och trafikplatser motverkar klimatmålet
Lunds kommun har högt satta mål för minskningen av utsläppen av klimatpåverkande gaser. År 2020 ska utsläppen ha minskat med hälften jämfört med basåret 1990 och år 2030 ska vi ha reducerat utsläppen med 80 av basårsnivån, för att år 2050 vara nära nollutsläpp. Det är synnerligen oroande att utsläppen från vägtrafiken idag fortfarande ligger på i stort sett samma nivå som basåret. Utsläppen måste därför minskas dramatiskt. Det räcker inte med en snabb övergång till fossilfria bränslen enligt Trafikverket. Bilresandet måste kraftigt reduceras.

Fastlåsning i bilsamhället
Tyvärr har våra ställningstaganden inte vunnit nämndmajoritetens gehör. Det nu föreliggande förslaget innebär liksom tidigare förslag en kraftig exploatering av jordbruksmark och en fortsatt utbyggnad av kapaciteten för vägtrafik och bäddar därmed för ökade utsläpp och fastlåsning i bilsamhället.
   Förutom de ovannämnda två ställningstagandena, tar vi i vårt yrkande upp ett antal andra punkter, där vi vill se förändring av planen i hållbar riktning. Därutöver har vi givetvis synpunkter på enskilda formuleringar i såväl strategier, som ställningstaganden och löpande text. (För detta hänvisar vi till våra yrkanden och reservationer i samråds- och utställningsskedet av planprocessen). Vi har dock valt att i yrkandet lyfta fram de punkter som är mest avgörande för planens inriktning.
   Vi reserverar oss mot Byggnadsnämndens beslut till förmån får vårt förstahandsyrkande om återremiss till Stadsbyggnadskontoret och vårt andrahandsyrkande om att inte godkänna översiktsplanen.”

Snurra min jord 3 av Gunnar Stensson

Norge vill bli först med oljeborrning vid nordpolen. Grönlandsisen smälter. Olje-exploatörerna är på hugget. Det gäller att få tillgång till området runt nordpolen för att borra efter gas och olja. I ett brev till FN kräver Norge ett område stort som halva Norges yta. Medtävlare är Ryssland, USA, Canada och Danmark. Klimathotet och tvåprocentsmålet skiter de i.


 
Klimatkrisen en konsekvens av marknadsekonomin
Utsläppen av växthusgaser har pågått länge. Sedan 1751 har 90 företag, nästan alla västerländska, svarat för två tredjedelar av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. När växthusgaserna har nått atmosfären stannar de där. A sid. 108
   Erövringen av Amerika var en förutsättning för kapitalismens utveckling. Stora delar av ursprungsbefolkningen utrotades. Dessutom spreds sjukdomsepidemier som ledde till 50 miljoner döda, de flesta i Nord- och Sydamerika, inklusive Karibien.
   Miljarder av jordens fattiga, nu levande eller redan döda, har nästan ingenting alls gjort för att överskrida planetens gränser för koldioxid eller utsläpp av fosfor och kväve. A sid. 99

Två nya begrepp i klimatpolitiken är resursnationalism, kampen för nationella fördelar i en värld med minskande tillgångar, och resurspopulism, sökandet efter folkligt stöd för exploatering av kol och olja.
   President Trumps politik ger övertydliga exempel på bådadera. Men han är inte ensam.
   USA söker nu öppna de olje- och gasledningar som Obama stängde och tillåta industrin utsläpp som länge varit förbjudna.
   Det nyrika Polen är ett klassiskt exempel på kolnationalism.
   Norge har alltid sökt utnyttja sina fossiltillgångar bakom en fasad av global välvilja. A sid. 206. Nu har fasaden rämnat.
   Resursnationalismen drabbar oss alla, hela mänskligheten, men framför allt folken i Sydamerika och Afrika. De skyldiga är ett fåtal rika västerlänningar.

Resursnationalism och resurspopulism ingår i kapitalismens taktik för att få politiskt stöd för exploateringen av de fossila resurserna. Den globala och nationella ojämlikheten har ökat under 2000-talet som en konsekvens av den ekonomiska politiken.
   Den översta procenten av mänskligheten har ökat sin andel av den globala förmögenheten så att den nu är 46 procent, enligt schweiziska Credit Suisse.
   2013 fanns det enligt tidskriften Forbes 426 miljardärer. Tillsammans äger de 5,4 biljoner dollar. Deras förmögenhet är dubbelt stor som hela Afrikas. GO sid. 54-5
   Marx förutsåg koncentrationen av förmögenheterna men underskattade den rikaste minoritetens makt och inflytande. De mycket rika står genom sin ökande efterfrågan på flygplan, lyxjakter, lyxhotell och lyxbostäder för en resurskrävande snedvridning av produktion och konsumtion.

På fyrtio år har Sverige gått från att ha varit världens jämlikaste land till att ha en lika sned förmögenhetsfördelning som USA, Brasilien och Sydafrika.
   Antalet miljardärer i Sverige har vuxit från 35 till 187. En tredjedel har blivit miljardärer genom arv. Tillsammans äger de lika mycket som halva Sveriges BNP. Staten går miste om 45 miljarder enligt Göran Therborn i Staten, kapitalet och alla vi andra, skriver Jonna Sima i Aftonbladet 24/8.
   Detta till följd av att Sverige har avskaffat skatt på förmögenhet, fastigheter och arv och gjort beskattningen av värdepapper gynnsammare. C sid. 203.
   Magdalena Arvidsson, S, vill nu genomföra en liten höjning av skatten på kapitalinkomster och en bankskatt som tillsammans ska tillföra staten 5 miljarder.
   Detta gör givetvis de korrupta Allianspartierna ursinniga.

Globaliseringen har lett till att medelklassens inkomster stagnerat eller till och med sjunkit i jämförelse med rikastes. Deras missnöje utnyttjas av populistiska partier. Stora grupper i västländerna som under de gångna decennierna fått åtnjuta en stor standardökning upplever nu osäkerhet. Det handlar om alla de som med näbbar och klor värnar om den egna villan, den egna bilen och den grillade biffen. Det har visat sig lätt att mobilisera dem i klimatförnekande partier och på så sätt bromsa eller hindra en nödvändig klimatpolitik. Sverigedemokraternas framgångar är en del av den västliga vågen av resursnationalism.
   
Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet, som titeln på Naomi Kleins bok konstaterar.

Litteratur:

Sverker Sörlin, Antropocen, Weylers förlag
 

Branko Milanovic, GLOBAL OJÄMLIKHET, Daidalos
 

Per Molander, Condorcets misstag, Weylers förlag

Hänvisningar till Antropocen markeras med A, till Global ojämlikhet med GO och till Condorcets misstag med C.

2018-08-23

”Den stora accelerationen”: Rivningarna i St Lars

Vi undersöker hur St Lars-området förändrats under sommaren.
   Samling utanför Källbybadet, söndagen den 26 augusti klockan 14.
   Byalagsmöte i ABF-lokalen, Sunnanväg, måndagen den 27 augusti klockan 19.30.

   Tema: Aktuella förändringar i vårt närområde. Rivningar i St Lars, nya byggnader vid Arenan. Byalagets framtid.

Röda Kapellet i valrörelsen

Nu i helgen börjar allvaret för Röda Kapellet. Då samlas orkestern på internat i Staversvad för att under två dagar öva och bestämma låtar som ska spelas i den annalkande valrörelsen.
   Orkestern ordnar appellmöten tisdagar, torsdagar och lördagar under de två veckorna före valet. De rödgröna partierna (V, S, Mp) är inbjudna att tala mellan musiken.
   Tisdagarna står orkestern och talarna mitt emot järnvägsstationen och på torsdagarna på Clemenstorget. Tiden är 17 - 18. På lördagarna är det som vanligt kl 11 - 12 på Mårtenstorget.
   Efter valet den 9 september (ovanligt tidigt) är det kulturnattsspelning den 15:e. I år står orkestern utanför Domkyrkoforum (mitt emot Kino) och spelar och mellan låtarna utvärderar och kommenterar två statsvetare valresultatet kl 18.30 - 19.15.

Klimatkonferens i Malmö 21 till 25 augusti

Nerväxt – planetens sista chans

Tron på världsekonomins tillväxt är så djup att den inte kan bli en valfråga.
   Denna barnatro störs inte av utarmad åkermark, energikriser, klimatförändringar, finanskatastrofer. Inte ens en sommar då ett tryggt, rikt land förötts av eld och skyfall av bibliska proportioner förmår väcka oss.
    ”Degrowth”- konferenserna föddes i Paris 2008. 21 till 25 augusti arrangeras den sjätte, på temat ”Dialogues in turbulent times” i Folkets park i Malmö.
   Nerväxt-konferenserna utgår från att vår överkonsumtion är ett mordhot mot ekologin, mot allt levande.
Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet 22/8.

Ny larmrapport: Grönlandsisen smälter

Klimatförändringarna går dubbelt så snabbt på Arktis som på resten av jorden. Isen kring nordpolen blir mindre för varje år. Där kommer att vara isfritt redan om 20 år, tio år tidigare än FN:s klimatpanel förutsagt. Den slutsatsen har Arktiska rådet med över 90 forskare kommit fram till.
   Det kan snabbt påverka havsnivån i hela världen, men även havsströmmar i Nordatlanten och därmed också vädret i Skandinavien, säger Johan Kuylenstierna. Det kommer att vara tolv grader varmare i Arktis vid seklets slut. Det betyder en annan miljö än idag och helt andra förutsättningar.
SVT Nyheter

MP till attack mot Nova – konsumismens helgedom i Lund av Gunnar Stensson

Karin Svensson Smith och Emma Berginger, MP, har i en debattartikel i Dagens Industri föreslagit att det ska bli möjligt för kommuner att ta ut skatt för parkeringsplatser vid externa köpcentra och arbetsplatser.
   Syftet är att tvinga ägarna att införa parkeringsavgifter. Därigenom skulle de förlora den konkurrensfördel i förhållande till innerstaden som de fria parkeringarna utgör.

Högljudda protester har haglat från affärskedjor, konsumenter, bilister och högerpolitiker av alla varianter, eftersom förslaget är ett slag mot konsumismen, den ideologi som den kapitalistiska världsordningen vilar på.
   Jag välkomnar förslaget eftersom jag blivit allt mer oroad av Nova Lund, som tillsammans med tusentals liknande köpcentra med väldiga saluhallar och parkeringsöknar fyllda av giftigt blänkande framtida bilskrot utgör ett växande hot mot klimatet och jordsystemet.

Skatteförslaget drabbar visserligen, liksom kraven på flygskatt, bara en begränsad sektor av det konsumistiska systemet, men protesterna visar hur känsligt det är för varje ingripande och avslöjar vilka intressen som står bakom det.
   Det är en påminnelse om statens demokratiska roll som lagstiftare och försvarare av samhällsvärden som hotas av marknadskrafternas ansvarslösa osynliga hand.

CO2 ransonering – ett sätt hejda jordens uppvärmning
av Marie-Louise Steiner


Sommaren hetta gav oss en signal om vad vi kan vänta av klimatet i framtiden. Men politikerna verkar mest vilsna om åtgärder: elcyklar, energiskatter, eller subventionerade bilar? Inget helhetsgrepp. Helst av allt verkar det nu som åtgärderna ska läggas långt ifrån oss, våra 11 ton CO2 utsläpp per år (10 gånger för högt) ska vi blunda för, andra ska göra jobbet…
   Men det finns faktiskt förslag på en lösning för att hejda CO2 utsläppen. Redan för 20 år sedan förespråkade den brittiske gröna ekonomen David Fleming en successiv nedtrappning av koldioxidutsläppen. För att radikalt hejda den farliga koldioxid-gasen (CO2), orsakad av kol, olja och gas, föreslår Fleming RANSONERING (finns detaljrikt utformad i hans skrift ”Energy and the common purpose”). Det är en idé som bygger på ett helhetstänkande och inte bara ett trixande med olika energiskatter.

Tidigare i historien när mänskligheten stått inför allvarliga hot till exempel under de två världskrigen på 1900-talet har vi accepterat ransonering för att överleva. Hotet idag är kanske ännu större än under världskrigen.
   Flemings ide’ om en CO2 ransonering är utformad så att vi alla, enskilda, stat, kommuner, företag får tilldelat en viss mängd CO2 som sätts in på ett konto varje år. Den kvoten har man att hushålla med. När vi som enskilda till exempel tankar bilen, betalar vår elräkning eller köper en flygresa används CO2-kortet, utformat ungefär som ett bankkort reglerat via datasystem. Vi har att välja: Vill vi bo i en energislukande bostad, resa mycket med bil eller med flyg etc? Vi kan nämligen inte göra allt, det klarar inte miljön, våra fotavtryck på jorden är för stora. På samma sätt måste kommuner och företag hushålla med sina CO2-kvoter. Förbrukar någon inte hela sin tilldelade ranson CO2 går det bra att sälja utsläppsrätter på den CO2-marknad som upprättas.

Systemet ska gynna dem som sparar energi och bygga på en gradvis nedtrappning av CO2 tills utsläppen har nått noll. Detta står i motsats till ett system som bygger på beskattning av energi vilket drabbar orättvist eftersom de med goda inkomster kan fortsätta att slösa med energi.
   Visst ska det också satsas på förnyelsebar energi, ny teknik, gratis kollektivtrafik etc, men nu krävs snabba och radikala lösningar för att pressa ner CO2-utsläppen som hotar vår existens på jorden.
   De många och stora miljökonferenser som ordnats under senare år har uppenbart inte kunnat bidra till att hejda jordens uppvärmning, CO2 kurvan går stadigt uppåt och jorden blir allt hetare. Nu krävs en annan och radikal lösning, en CO2 ransonering.

Vänsterpartiets miljöexpert: Läget är allvarligt men det går att förändra! av Hanna Gunnarsson

Onsdag, augusti 22, 2018
Idag hade vi besök av Vänsterpartiets riksdagsledamot Jens Holm, miljöpolitisk talesperson och ledamot i miljöutskottet. Det blev en bra och intressant diskussion om Vänsterpartiets miljöpolitik och vad som måste göras. Budskapet var hoppfullt: Även om läget är allvarligt och vi är påväg mot en ogästvänlig planet, går det att förändra om vi börjar fatta rätt beslut nu.
   En miljöpolitik för vänstern bygger på att de folkvalda politikerna måste styra samhället i en mer hållbar riktning, med tydliga och modiga beslut som inte väjer för vinstintressen och kortsiktigt tänkande.
 

 

Några av de konkreta förslagen på hur vi ställer om samhället, ur ett vänsterperspektiv:
 • En statlig grön investeringsbank startas för att leda klimatomställningen. En sådan bank gör det möjligt att investera stora summor pengar i nya energikällor och kollektivtrafik, utanför den vanliga statsbudgeten.
 • Avskaffa statliga subventioner på miljöskadliga verksamheter som flyg, reseavdrag som gynnar bilåkande och köttkonsumtion.
 • Ge de statliga AP-fonderna, som har hand om pensionerna, ett konkret uppdrag att divestera, sälja av och göra sig av med, sina investeringar i miljöskadlig verksamhet. AP-fonden har idag stora summor pengar i oljeföretag.
 • Minska den privata konsumtionen, istället bör våra gemensamma resurser satsas på att stärka välfärden. Skattesänkningar som gör att människor köper nya saker eller åker på semester med flyg är direkt skadliga för miljön. En arbetstidsförkortning där produktivitetsökningen byts ut mot fritid och inte konsumtion kan däremot vara bra för miljön (och människorna!).
 • Minska flygandet och subventionerna till flyget drastiskt! Flygskatt är bra och flyget bör ha samma momsregler som tåget (idag gynnas flyget med låg eller obefintlig moms). Staten, regioner och kommuner stoppar in stora summor pengar i subventioner till flygplatser. Detta måste såklart sluta.
 • Styr myndigheterna och de statliga bolagen tydligare. Myndigheter som Trafikverket måste få tydliga krav på hållbarhet och omställning, och Försvarsmakten måste sluta stoppa vindkraft på rutin.
 • Sluta bygga och planera för att underlätta för bilen och planera istället städerna för cykel och gångtrafikanter. Nya motorvägsavfarter och parkeringshus riskerar att ge ökad biltrafik. Istället bör vi skapa fler bilfria zoner och ta bort parkeringsplatser från stadskärnan.

Texten finns även på Hannas blogg

Snurra min jord 2: Allmänningens tragedi är jordens
av Gunnar Stensson

Formuleringen ”allmänningens tragedi” användes först i ekonomisk historia för att beteckna privatiseringen av de engelska allmänningarna för att förse textilindustrin med ull i samband med den industriella revolutionen.
   1968 förvandlade amerikanen Garret Hardin uttrycket till ett nyliberalt begrepp. I hans värld handlade det om hästar som överbetade en gemensam yta. Genom att privatisera ytan fick man överbetningen att upphöra.
   Utgångspunkten är att alla är giriga – economic men.  Slutsatsen: att gemensamma tillgångar bör privatiseras.
   Detta är ett grundaxiom i ortodox nyliberalism och återkommer till exempel i debatten om strandskydd liksom i skoldebatten där privatskolor etablerade av vinstjagande ”entreprenörer” påstås höja kvaliteten.

Jordens återstående allmänningar är haven, polarisarna och atmosfären. Där härjar nyliberalerna enligt sin destruktiva ideologi: 
   ”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig som om det styrdes av en osynlig hand.” (Citat ur Sverker Sörlin, Antropocen, s.84).

Naomi Klein skildrar i sin klimatbok Detta ändrar allt hur de kapitalister som styr världen agerar. Sverker Sörlin sammanfattar:
   ”Överallt pågår en fullständigt laglig och av regeringar oftast välkomnad, rentav subventionerad uppforsling av fossila bränslen ur marken, i USA:s frackingområden, i Sydamerikas högländer, i Arktis, i oljesandfälten i Alberta, i ett Grekland nött och tvunget till allt på grund av krisbekämpningen, i Nigerias oljedelta, på Indiens nya kolfält.”
   Vi vet, mänskligheten vet, att vi måste minska våra CO2-utsläpp - samtidigt som vi låter full frihet få råda för både produktion och konsumtion av CO2-utsläppande bränslen.
   Ingenting, absolut ingenting får hindra att fossilbränslena fortsätter att flöda, Militär och polis övervakar världens oljefält.
    ”Det är regeringars uppdrag att se till, från Oslo till Moskva, till Bagdad, Tripoli, Khartoum, Lagos, Peking och Canberra – eller för den delen Stockholm, där Vattenfall fick fri lejd att jobba med kol i Stockholm samtidigt som man sponsrade miljökonferenser och skidlandslaget.” Antropocen, s 194.

Jordens allmänningar, haven, polarisarna och atmosfären, förgiftas och våldtas av den vinstjagande kapitalismens osynliga hand. Visst måste vi alla som enskilda leva med omsorg om miljön, men viktigast är att agera för att snabbt ändra maktförhållandena och den dödsbringande ideologi som förhärskar globalt.

Generationsskifte i Klostergårdens byalag?
av Gunnar Stensson

När Göte Bergström, Klostergårdens byalags grundare, avled strax efter valborgsfirandet 2001 ställdes byalaget plötsligt inför ett generationsskifte. Vem skulle ta över ansvaret? Hur skulle den fortsatta verksamheten se ut?
   Generationsskiftet kunde genomföras efter några månader. Einar Hulting valdes till ordförande och organisationen levde vidare med delvis nya krafter. Einar Hulting var erfaren byggmästare vilket var till stor nytta när Klostergården på 2000-talet gick in i en period av intensiv nybyggnad. Omvandlingen av Sankt Lars inleddes. Nya byggnader inkräktade på tidigare grönområden, planerna på Klostergårdens mötesplats stöttes och blöttes flera år och plaskdammen fick en ny utformning. Stadsdelen Källby ängar uppfördes mellan Sankt Lars och Klostergården.  Samtidigt var det dags för Arenan och ishallen och det nya bostadsområdet i anslutning till dem.
   Byalaget engagerade sig i alla dessa planer och beslut, samtidigt som intresset för den omgivande naturen växte och miljödebatten blev allt intensivare.

Byalagsaktivisterna börjar bli gamla, inte minst jag själv. Visserligen lyckades vi så sent som i våras engagera många i möten och exkursioner i samband med Klostergårdsstationen och kommunens nya översiktsplan, men många av de tidigare medlemmarna har tvingats minska sina insatser av åldersskäl.
   Det behövs ett generationsskifte precis som 2001. Byalagets arbetsformer från millennieskiftet behöver kanske förnyas. Jag tror att byalaget står inför viktiga uppgifter som kunskapsinsamlare och opinionsförmedlare i samband med fyrspårsutbyggnaden och den Källbystad som översiktsplanen föreslår.
   Jag är övertygad om att det inte minst bland Veckobladets läsare finns nya krafter som är beredda att gå in i arbetet och fortsätta, personer med miljöengagemang och visioner om framtidens Lund. Hör gärna av er och diskutera framtiden, här i VB eller på annat sätt. Det handlar om en långsiktig och oerhört engagerande verksamhet.
   På byalagsmötet måndagen den 27 augusti klockan 19.30 i Klostergårdens ABF-lokal kommer vi att inleda debatten om organisationens framtid.

Historiska valaffischer

Jag hittade en artikel i Svd med bild och analys av gamla valaffischer. En ser du här, det finns ett tjugotal till här.
 


Kommunistiska partiet 1932: "Det här är ett exempel på tydlig klassretorik från tidigt 1900-tal. Det är arbetaren som sliter sig från bojorna, det är staden och soluppgången. Det här är en affisch som absolut inte går att missförstå från en tid när människor i stort röstade utefter klasstillhörighet."          

2018-08-16

Knappt tre veckor till valet!


En av Naturskyddsföreningens tolkningar
av gamla paroller.

Det är alltså hög tid att släppa sommarkänslan och ta fram sin politiska sida igen. Naturligtvis kommer detta att synas i VB också men det finns mer som händer i den värld som är större än Lund och Sverige. Inte tar den sommarlov heller utan VB har samlat på sig några artiklar om händelser i Israel och Palestina som kommer här lite i efterskott.
   Att även årets försök att bryta Gaza-blockaden stoppades av israeliska krigsfartyg var kanske inte så oväntat men förhoppningsvis urholkar droppen stenen så småningom. Att Israel gick från de facto apartheid till lagstiftad var kanske lite mer oväntat. Borde även det kunna vara en droppe. Sveriges officiella hållning till fängslandet av Ship to Gaza aktivisterna är också bra att känna till.
   Men förhoppningsvis finns det många fler ämnen att tänka kring så välkommen att ta del av dessa tankar under hösten i VB.
red

V-valupptakt i Simrishamn



Söndagen den 19 augusti

Då inbjuder Mölleföreningen vid Flackarpsmöllan till kaffe och goda kakor klockan 13 till 16. Ett pittoreskt och trevligt utflyktsmål och en härlig promenad genom Sankt Lars-parken!
   Samma söndag bjuder Källby Möllas odlarförening också på kaffe och kakor vid odlingslotterna nära Höje å klockan 12 till 16, men dessutom på goda råd beträffande odling med mera.
   Det är fullt möjligt att gå en runda och besöka båda arrangemangen och på så sätt uppleva en riktigt härlig sommarsöndagseftermiddag.

Eva Wigforss av Gunnar Stensson

Hon gick bort i början av sommaren och var en central person i Lunds vänsterrörelse från 1970-talet och framåt. Intelligent och kunnig, humoristisk och principfast, vältalig och lågmäld.  Senast träffade jag Eva på stadsbiblioteket för ett år sedan. Vi fortsatte det samtal vi fört genom alla år.
   Vpk Lunds medlemsmöte konstate-rade 1978 att det behövdes ett dokument om Den tredje vägen, den demokratiska socialismen.
   Eva Wigforss, Tarcisio Bommarco - en annan evig kamrat i det politiska arbetet - och jag utsågs att utforma det. Under utformningen av texten träffades vi bland annat några gånger i Evas hem.
   2006 var Eva en av grundarna av Demokratisk vänster. Hon representerade DV i kommunrevisionen. Jag minns att hon ifrågasatte kostnaden för Maktskiftes-festivalen i stadsparken 2014.
   Nu bidrar Eva med skarp analys och vida perspektiv till lundavänsterns alltmer fulltaliga postuma medlemsmöten.

Skolan och klassfrågan

Idag är skolpengen knuten till varje elev. Om eleven byter skola så följer skolpengen med. Det leder till ryckighet och osäkerhet när skolor lägger budget. Skolan som mister en elev mister en stor summa pengar, men kostnaderna för lärare, lokaler och undervisning är fortfarande desamma. En skola som kan placera en elev i en redan fungerade klass får mer pengar men nästan inga ökande kostnader.
   Det säkraste sättet att tjäna pengar med dagens skolsystem är därför att ha många elever i varje klass. De största klasserna finns i de skolor som ägs av vinstgivande företag. Det är främst så vinsterna uppkommer.
   Att knyta pengarna till enskilda elever gör att skolorna tävlar om de barn som inte har någon diagnos, inte kräver särskilt stöd och som kommer från välutbildade familjer. De är nämligen ur ett budgetperspektiv väldigt lönsamma.
   Lärarförbunden driver frågan att skolpengen ska vara mindre knuten till enskilda elever och mer beräknas utifrån skolans totala kostnader.
   Bara moderaterna sa nej. Emma Leijsne 21/6
 

Sverige har snabbt fått en förmögenhetskoncentration som är  högst i Västeuropa, likartad med USA:s och Sydafrikas. De ekonomiska resurser som binds i 187 miljardärers (deklarerade) konton är enorma, ungefär hälften av landets BNP. Som på 40-talet. Skolsystemet har gjort eleverna betyg mer beroende av klass.
Göran Therborn, Aftonbladet, 21/6

Kommunchefernas lönelyft klara – V kräver kraftig sänkning

Sänk lönen för Lunds kommuns alla förvaltningschefer med 20 procent. Det krävde Vänsterpartiet när politikerna spikade toppchefernas nya löner - med lönelyft på upp till 7 200 kronor i månaden. Men de andra partierna sa nej.
   När kommunstyrelsens arbetsutskott i måndags eftermiddag skulle godkänna förvaltningschefernas nya löner (se faktaruta med de nya lönerna) begärde Hanna Gunnarsson (V) oväntat att lönerna skulle kapas med 20 procent.
   – Dels är det höga löner från början, dels blir det ganska höga löneökningar eftersom man räknar i procent. Jag tycker inte att vi ska ha så stora löneskillnader i samhället som vi har, säger hon.

Är det lagligt att göra så här, menar du?
– Jag tänker så här: Eftersom vi fattar beslut om det på kommunstyrelsens arbetsutskott så är det kommunstyrelsens arbetsutskott som sätter siffrorna. Sedan ska ju löner alltid förhandlas, så hade mitt yrkande vunnit bifall hade man självklart behövt förhandla om.
   – Det är ju ett kontroversiellt yrkande, men för mig är det en viljeinriktning. Vi har för höga löner på chefspositionerna och behöver minska löneskillnaderna i samhället. Jag tycker att våra chefer ska välja Lund för andra saker än för att de får en hög lön.
   Det är första gången som V formellt kräver sänkta löner för toppcheferna. Hanna Gunnarsson säger att det beror på att hon inte tidigare uppfattat att det är kommunstyrelsens arbetsutskott som sätter lönerna, utan trott att lönerna fastställs av kommunstyrelsens ordförande Anders Almgren (S) och andre vice ordförande Christer Wallin (M), som sköter förhandlingarna med cheferna innan arbetsutskottet kopplas in.
   Almgren och Wallin är båda kritiska mot V:s agerande.
 
Namn och titel Ny månads- lön Höjning Varav nivå- justering
Marcus Horning, stadsbyggnadsdir 86900 kr 7200 4000
Håkan Lockby,
teknisk direktör
84500 kr 6100 3000
Erik Rånlund, renhållningsdir 71600 kr 2400 0
Stefan Norrestam, utbildningsdir 85600 kr 4500 2000
Urban Olsson, förv-chef kultur & fritid 74500 kr 2200 0
Annika Pettersson, socialdirektör 76200 kr 6100 4000
Björn Berséus,
miljödirektör
73200 kr 4500 2500
Pål Svensson, servicedir 88600 kr 3000 0
Jytte Lindborg,
skoldirektör
87000 kr 0*
Anna Borgius, vård- och omsorgsdirektör 85000 kr 0*
Christoffer Nilsson, kommundirektör 120000 kr 0*
* Jytte Lindborg tillträdde vid årsskiftet, Anna Borgius tillträder nästa vecka och Christoffer Nilsson i oktober. Deras löner har därför inte varit föremål för revision i år.

Läs hela artikeln i Sydsvenskan.         

Apartheid nu officiell i Israel av Gunnar Olofsson

Det israeliska parlamentet har röstat igenom en lag som definierar Israel som stat för det judiska folket, avskaffar arabiska som officiellt språk och förklarar utveckling av judiska bosättningar som ett nationellt värdefullt mål. Israel tar därmed steget att fullt ut deklarera sig som en apartheidstat med separata fri- och rättigheter för judar och icke-judar.
 

A protest in Tel Aviv against the new law, which has been advanced as flagship legislation of the most right-wing and religious governing coalition in Israel’s 70-year history.
 
”Jewish Nation-State Law” klargör att ”förverkligandet av rätten till nationellt självbestämmande i Israel är unikt för det judiska folket”. Det ”förenade Jerusalem”, inklusive den ockuperade östra delen, är landets huvudstad och hebreiska är från nu enda officiella språk. Israels 20% icke-judiska befolkning lämnas därmed helt utanför den politiska visionen.

Rasism och diskriminering är förvisso ingenting nytt i Israel, och genomsyrar helt det israeliska samhället. Sedan tidigare diskriminerar över 50 olika lagar öppet den icke-judiska befolkningsminoriteten – och således kan israeliska palestinier inte bo var de vill, inneha vilka arbeten som helst eller gifta sig med vem de vill. De arabiska samhällena har sämre standard, sämre infrastruktur, sämre bostäder, sämre skolor, och blir alltmer trångbodda då de ej får byggs ut. Judiska skolbarn drillas i tidig ålder i att se ned på palestinier, skolböckerna avspeglar en nedlåtande och exotiserande rasism visavi palestinsk kultur - där palestinier utmålas som primitiva kamelryttare - och under 2-3 års militärtjänstgöring lär sig judiska ungdomar att hantera palestinier på det ockuperade Västbanken som lägre stående varelser utan mänskliga rättigheter. Likheterna med Sydafrika under den vita apartheidregimen är slående, och om möjligt än mer dramatiska.

Den systematiska rasismen och diskrimineringen får konkreta följder i vardagen, inte minst inom hälsosektorn. Enligt en nyligen genomförd studie dör 32% av israeliska icke-judar med diabetes av sin sjukdom mot 14% av israeliska judar. Liknande siffror noteras för dödsfall orsakade av högt blodtryck och hjärtproblem. I genomsnitt lever en israelisk jude 82 år medan hans arabiske granne lever 79 år. För kvinnor är siffrorna 84,5 respektive 80,9 år. I medeltal 6,1 arabiska barn per 1.000 levande födda dör före ett års ålder mot 2,2 judiska barn. För palestinska beduiner är siffran 11,1 per 1.000 levande födda. På Västbanken - där Israel styr med militärorder och undantagslagar och människor hindras av murar, stängsel och militärposteringar att få den hälso- och sjukvård de behöver - är situationen än värre. Medellivslängden för en palestinier under ockupation är 73 år och 17 av 1.000 spädbarn dör före ett års ålder.

Negligerandet av de arabiska israelernas behov har pågått under många decennier – möjligen med undantag för tiden under premiärminister Yitzhak Rabin 1992-95 då bidragen till den palestinska sektorn ökade betydligt. Den så kallade Or-kommissionen, tillsatt efter utbrottet av det palestinska upproret (intifadan) år 2000, konstaterade att ojämlikheten i det israeliska samhället med säkerhet är ett större hot mot stabilitet och ordning än någonsin något yttre hot mot Israel. Andra kommittéer har kommit till samma slutsatser. Ändå låtsas den nuvarande israeliska administrationen inte om elefanten i rummet utan fortsätter rasåtskillnadspolitiken – bäst beskriven som strukturell diskriminering och separerad ojämlikhet.

Medan den nya apartheidlagen väckt uppståndelse och protester runt om i världen, inte minst från betydelsefulla judiska organisationer som ”American Jewish Committee” och ”J Street”, är tystnaden här i Sverige kompakt. Bristen på kritik från de i vårt land – politiker, media, folkrörelser – som normalt bryr sig om och engagerar sig i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter är uppseendeväckande. En anmärkningsvärd frånvaro av initiativ - förslag på uttalanden, sanktioner, bojkotter och andra åtgärder - för att ta tag i och komma till rätta med situationen. När vi nu ser en fullt utvecklad rasistisk apartheidregim ta plats mitt i vår politiska närmiljö är tystnaden från de som borde tala  – öronbedövande.

Till Sveriges Utrikesminister Margot Wallström
av Jeannette Escanilla

Ship to Gazas segeljakt "Freedom for Gaza" med kursen satt mot Gaza blev bordad av israeliska militärer på kvällen fredagen den 3 augusti på internationellt vatten, vilket är ett grovt brott mot internationell rätt. Senast inrapporterade position före bordningen var ungefär 40 nautiska mil från Gazas kust klockan 20:06 (svensk tid). Det svenskflaggade fartyget och dess last av sjukvårdsmaterial är beslagtaget av Israel och de 12 personerna som befann sig ombord fängslade och förda till Israel, ett land de inte avsett att besöka.
   Ship to Gaza kräver att de tillfångatagna tillsammans med fartyg och last återförs till den plats där de bordades och ostört tillåts fortsätta sin resa på internationellt och palestinskt vatten i överensstämmelse med internationell rätt. På så sätt kan vi fullfölja resans syfte, nämligen att överlämna ”Freedom” som gåva till Union of Agricultural Work Committees (UAWC)* (organisationen namn), samt 18 lådor med sjukvårdsmaterial, gasbindor och suturer, till organisationen My Care i Gaza. Bristen på sjukvårdsmaterial är skriande.
   I förlängningen är detta också ett krav på att den elvaåriga illegala och destruktiva blockaden av Gazaremsan nu äntligen hävs. Sveriges regering har tidigare vid upprepade tillfällen ställt sig bakom krav på att blockaden hävs. Vi förväntar oss nu att samma regering, i egenskap av det angripna fartygets flaggnation, också ställer sig bakom våra specifika krav gällande besättning, last och fartyg.
   Ship to Gaza uppmanar Israel och Egypten att nu tillmötesgå de krav som stora delar av världssamfundet ställer på att den rättsvidriga och destruktiva blockaden av Gazaremsan skall hävas efter elva långa år av isolering och aggression.
Jeannette Escanilla, för styrgruppen Ship to Gaza Sverige, 5 augusti 2018 


 

Tack för ditt brev daterat den 5 augusti 2018.
Situationen som råder i Gaza är mycket kritisk. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har beskrivit läget som en humanitär katastrof och som du skriver är bristen på sjukvårdsmaterial skriande, inte minst efter att så många människor skadats då israelisk militär satts in i samband med demonstrationer längs med Gazas gräns de senaste månaderna.
   Sverige värnar principen om havens frihet och rätten till sjöfart. Regeringen har varit i kontakt med israeliska myndigheter rörande Ship to Gaza och har framfört att agerandet av de israeliska myndigheterna i förhållande till det svenskflaggade fartyget Freedom och personerna ombord saknar stöd i folkrätten. Regeringen har också begärt att fartyget, dess last och personerna som befann sig ombord släpps fria. Sveriges ambassad i Tel Aviv bevakar de frihetsberövade svenska medborgarnas konsulära rättigheter och besökte samtliga under söndagen den 5 augusti.
   Regeringen kommer att fortsätta verka för ett slut på konflikten mellan Israel och Palestina och för en rättvis och hållbar tvåstatslösning där två stater kan existera fredligt sida vid sida. Att häva isoleringen av Gaza och bistå med humanitärt stöd till Gazaborna är två brådskande och viktiga steg på vägen.
Margot Wallström

Vanaprasthya / i skogskanten av Staffan Lindberg


 
Dagbok i valtider
8 augusti
Först klimatet sedan jämlikheten. När trådarna löper samman.
Det är ett märkligt val i skuggan av sommarens hetta. Det känns som om förspelet under våren och Almedalen har sjunkit undan innan själva ”akten” nu har börjat. Ändå är det grundläggande mönstret klart. En femtedel av väljarna har slutat lyssna på kritik, har vänt historien ryggen.
   Bristande framtidstro och otrygghet har förvandlats till en enkel dröm om att återvända till gamla tider befriade från dagens problem i form av bristande välfärdstjänster och mord på öppna gator. Allt är invandrarnas fel i denna förståelse.
   I världens affärsögon är det Trumps handelskrig som är det överskuggande problemet. Det kan bli riktigt dåligt för oss alla.
   Hos oss är det klimatkrisen som är det största problemet i ett globalt perspektiv – får vi inte bukt med den globala uppvärmningen så tappar vi kontroll över utvecklingen. Vi måste tillsätta en kommission för fossilfri energi i alla former.
   Övergången till el-drift är ingen lösning så länge den mesta elen produceras i olje- och kolkrafts-verk. Varför misslyckades etanolsatsningen? Vilken potential har gasdrift? Hur kan vi resa mer med kollektivtrafik? Vi kan bli ett föregångsland på riktigt.
   Allt annat, den kvardröjande fattigdomen och otryggheten, bristen på jämställdhet, lag och ordning, likvärdig uppfostran och utbildning och köerna i sjukvården står på sju politiska partiers valaffischer och i deras valmanifest.
   Men den avgörande faktorn är ökande ojämlikhet, ekonomiskt och politiskt.
   När trådarna löper samman är det lättare att se vad man ska prata med varandra om innan den 9 september.

10 augusti
Hoppet om jämlikhet är förutsättningen för ett solidariskt medborgarskap.
Utvecklingen mot ökande klyftor måste bromsas upp och ersättas av en utveckling mot större jämlikhet. Utan denna samtidsanda ingen möjlighet att påverka klimatet, skolan, vården och allt annat vi behöver göra tillsammans.

13 augusti
Valet är starten på en ny valrörelse!
Läget verkar ganska låst. Svårt att se nu vad som skulle rubba balansen 40-40-20, mer än marginellt.
   Det har ett symbolvärde om rödgrönt blir större än blåbrunt. Då måste Kristersson bilda regering med stöd av SD trots att han inte står för det största blocket. Då måste C och L välja sida. Centerns ”medmänsklighet” kan klinga tomt om stödet till fattigpensionärer och andra klassens medborgare dras ner.
   Det blir ett läge för samling av alla de sociala demokratiska krafterna för miljön, solidariteten, jämlikheten och jämställdheten.
   Om centern, liberalerna och de rödgröna kunde gå samman fick vi ett ännu bättre läge, en regering grundad på en rejäl majoritet. Alla de viktiga frågorna fick man förhandla om.
   Politiken skulle locka med sig vanligt folk som tvingas tänka efter. Demokrati är kompromisser.


14 augusti
Ung vänster ska störa SD-möten. Det slår tillbaka på oss alla som är demokratiska socialister. Kan inte SD få skämma ut sig själva för egen hand?        

Ogräs och död fisk av Gunnar Stensson

Gräsmattorna på gårdarna i Klostergården gulnade i hettan. Snart syntes inte ett levande strå. Men efter många brännheta dagar hände något. Gröna öar började framträda i den gula öknen. De bredde ut sig. Somliga öar växte ihop. Det var maskrosbuketter, groblad med höga bruna ax, nässlor, blommande lila kardborrar och så småningom gula fibblor, purpurfärgade miniatyrvallmor, gula käringtänder och vita stånd av röllikor. Ogräs.

Den gula ytan av dött gräs underströk ogräsets livskraft.  Gräsmattan började likna en lagårdsbacke, bara de ångande komockorna saknades.
   Ogräs är mångfald och roligare än klippta gräsmattor. Groblad läker småsår. Röllikor kan kokas och brygden användas mot diarré och utslag och för att framkalla abort.
   Så kom regnet. Allt grått tvättades bort. Efter ett par dagar var gräset åter grönt. Men ogrästuvorna stack fortfarande ut. På somliga ställen lyste röllikorna vita som snö.
   De grunda, varma dammarna vid Höje å var fyllda av stinkande grön gröt. Döda fiskar flöt upp.  När regnet kom forsade vattnet från alla Lunds dagvattenbrunnar ned i dammarna och vattenståndet i ån höjdes en meter. Vägen genom hästhagen hamnade under vatten.
   Två månaders damm och föroreningar från trafik, hus, trädgårdar, gator och vägar sköljdes ner. Ett par dagar var åvattnet alldeles grumligt men allt spolades snabbt ut i en svart plym utanför Lomma hamn. I dammarnas stannade föroreningar längre och fler fiskar dog. Skadligast är de partiklar som utgörs av däckslitage. Men även vattnet i dammarna byttes så småningom ut och fiskbeståndet återhämtar sig snabbt.

Tvåstatslösningen vägen till fred i Palestina
av Gunnar Olofsson

Det finns en särskild sorts pessimism som brett ut sig angående möjligheten till en rättvis lösning av konflikten i Israel/Palestina. I korthet går den här synen ut på att den israeliska ockupationen av Palestina nu gått ”för långt”, att det är ”kört” för en tvåstatslösning och att enda möjligheten är att kräva lika rättigheter för israeler och palestinier i en enda gemensam demokratisk stat. Jag menar att den här uppfattningen är felaktig.

Tvåstatslösningen är det enda alternativ som har verkligt internationellt och lokalt stöd. Samtliga relevanta FN-resolutioner utgår från detta, och en bred majoritet av världens stater, inklusive Sverige, har erkänt ett Palestina inom 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad.

Palestina har genom FN tillgång till en rad FN-organ, inte minst UNESCO för att bevara sitt kulturarv, och har via Internationella Brottmålsdomstolen fått ett ärende om Israels ockupation öppnat. Som nybliven medlem i Interpol har man nu också möjlighet att efterlysa israeliska krigsförbrytare. Alla dessa politiska framgångar skulle omintetgöras om man nu övergav kravet på en tvåstatslösning till förmån för en demokratisk enstatslösning – ett alternativ som över huvudtaget inte finns på dagordningen, vare sig i de palestinska eller israeliska opinionerna eller i accepterade resolutioner och överenskommelser.

Om man ett ögonblick placerar sig på det ockuperade Västbanken, någon mil från staden Ramallah, går det att få syn på Rawabi, en ny palestinsk stad under uppförande - till förväxling lik en israelisk bosättning. Rawabi är, liksom bosättningarna, modernt planerad med funktionell arkitektur och utvecklat hållbarhetstänkande. Bosättningarna är som helhet utmärkta projekt vad gäller bostäder, grönområden, skolor, vägar och annan infrastruktur - och behöver knappast rivas, utan kan tas över av staten Palestina.

Problemet är de som bor där, olagliga israeliska ockupanter, som måste flytta hem till Israel för att ge plats åt människor – muslimer, kristna, judar - som på normal laglig väg kan befolka området och bidra till en utveckling och modernisering av det palestinska samhället. Palestina behöver mer än getfarmare och olivlundar, behöver fler moderna bostadsområden, högteknologisk industri, uppgraderad service, turism. Det här är inget omöjligt projekt den dagen det internationella samfundet bestämt sig för att genomföra det.

På sikt är nog en demokratisk enstatslösning i Israel/Palestina en möjlighet men idag riskerar den att bli en rasistisk israelisk apartheidstat värre än det vi sett hittills. Vägen till demokrati går via tvåstatslösningen, det är palestiniernas enda officiella representants, PLO, uppfattning, och det är nog det vi som vill bidra till en rättvis fred bör hålla oss till. Ju förr vi får våra politiker att inse, och på allvar börja arbeta för, detta - och inte tillåta USA-presidenten Trump att sabotera alltihop - desto snabbare når vi målet där israeler och palestinier kan leva sida vid sida med varandra i fred.

Snurra min jord av Gunnar Stensson

Snurra min jord
Låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
Du får inte ge dig.
Så sjöng Ulla Sjöblom i Lars Forssells visa 1960.


 
Miljön - naturen och allt som människan har skapat - utgör sedan länge vår livsnödvändigaste omsorg. Miljöproblemen i vid bemärkelse har blivit ett ständigt aktuellt politikområde. Så har det varit länge. Det räcker att påminna om Brundtlandrapporten som kom 1972 och all den aktivitet som den inledde.
   Miljöpolitiken har haft framgångar. Vi har lärt oss mycket och reparerat många misstag. Vi stoppade DDT – och den tysta våren fylldes åter med fågelsång. Vi stoppade Barsebäck – och har sluppit nya Tjernobyl som förgiftade renbeten och blåbär i norra Sverige. Peak Oil blev inte det ekonomiska sammanbrott som befarades trots att den bekräftade att den fossila energins ändlighet - även om vi fick en finanskrasch 2008. Ändliga naturtillgångar har många fall visat sig kunna ersättas. Vi har förstått allt fler naturliga system som sambandet mellan bin, pollinering och fruktbarhet.

Klimatkrisen har helt andra dimensioner. Den är en kris i själva jordsystemet, Earth system, den ömtåliga balans mellan naturkrafter som vidmakthåller jorden så som vi känt den under hela mänsklighetens historia. Jordsystemet är något helt annat än de i tid och rum begränsade problem som vi hittills i viss mån kunnat hantera – visserligen efter att de vid flera tillfällen drabbat stora människogrupper och lett till utrotning av en mängd djurarter. 
   Krisen i jordsystemet berör alla människor och allt liv, nu och för all framtid. 
   Kunskapen har länge funnits i vetenskapliga kretsar och är faktiskt också vida spridd. På ett ytligt plan är alla medvetna om vad som håller på att ske. Internationella avtal har slutits – samtidigt som uppgivenheten varit stor. Vi minns de sovande besvikna politikerna när Köpenhamnsavtalet kraschade. Parisavtalet har redan brutits av USA. Fossila växthusgaser fortsätter att strömma ur kapitalisternas privatiserade natur, i Amerika som i Ryssland och Indien.
   Vi vet men förstår inte.  Krisen är oförenlig med hela vår världsbild. Självklart förnekar många det outhärdliga. Andra förtränger det.

Den långa heta sommaren och de brinnande skogarna har aktualiserat klimatkrisen i Sverige. Hetta och torka har förött skördarna i Skåne, Europa och Amerika. Partierna försöker – brådstörtat och ogenomtänkt - utnyttja människornas oro. Men oron kan lätt förträngas och med den partiernas intresse. För att det ska ske behövs kanske bara ett par regniga veckor före valet.

Så sent som förra veckan rapporterade en internationell expertgupp vari professor Johan Rockström ingår att redan två graders högre medeltemperatur – Parisavtalets mål som inte kommer att uppnås - sannolikt innebär att avgörande tröskelvärden – tipping points - överskrids och balansen i jordsystemet rubbas utan att det längre är möjligt att påverka förloppet.
   Inlandsisen vid polerna och på bergens glaciärer smälter. Metangas från smältande permafrostområden i Sibirien och Kanada ökar koldioxidhalten i atmosfären och höjer temperaturen. Stora tätbefolkade landområden förvandlas till obeboeliga öknar. Havsvattnet värms upp och utvidgas och översvämmar kusterna. Människorna tvingas massutvandra från de katastrofdrabbade världsdelarna.
   De villkor som gällt för liv och människor på jorden sedan istiden förändras.   

Resa på ryska vatten av Ulf N

På kulturhistorisk båtresa från Moskva till St Petersburg. Vi färdas på Volga, på sjöar och på stora vattenreservoarer där sovjetmakten på sin tid dränkte ett stort antal byar och några städer för att bygga kraftverk. Fartyget har färdats över Rybinskreservoaren som har en yta på 4550 kvadratkilometer. Ekologiska och mänskliga katastrofer följde i spåren. Men produktivkrafternas tillväxt var överordnat allt annat.
Idag gjorde vi strandhugg i byn Goritsy som ligger vid floden Sheksna. Byn har 600 invånare.
 

Bild-1
 
Resterna av byns gamla kyrka finns kvar vid floden (bild 1). En nyare kyrka finns strax bakom.  Resten av den ursprungliga byn är dränkta av floden, sedan floden breddades under sovjettiden. Alla byns hus togs av floden. Den nyare byn en bit upp på land har bland annat skola för klasserna 1 - 11.
 

Bild-2
 
Där finns också ett kulturhus (bild 2) med möteslokaler, ett litet museum och bibliotek.
 

Bild-3
 
Två livsmedelsbutiker finns - ingen externhandeln här inte!  Ingen onödig reklam och inga trista ”gatupratare” utanför på gatan, vilket framgår av bild 3 som visar en av butikerna.
 

Bild-4


Bild-5
 
Byn har också ett nytt och funktionshinderanpassat postkontor som är öppet hela veckans vardagar. (bild 4 och 5). I Sverige finns nu postkontor i livsmedelsbutiker. I Goritsy är det nästan tvärtom. Här säljer postkontoret tidningar, konserver och hygienartiklar.
 

Bild-6
 
Byn saknar bankkontor, men en familj har själv etablerat ett sovjetiskt bankkontor i sitt utedass. (bild 6).

Foto: Bild 2-6 BB; Bild 1 UN.