Film Noir

på Victoriateatern i Malmö 14 okt
13.00 - Den Tredje Mannen (1949)
15.00 - Sunset Boulevard (1950)
17.00 - Sin City (2005)

Regnbågsfestival i Malmö 19-28 oktober

Jan Hammarlund deltar med två programpunkter:
2000 år av queerpoesi runt Medelhavet
Jan Hammarlund berättar om och läser sina favoritpoeter Catullus, Kavafis och Karin Boye.
Torsdag 25 oktober kl 16 30 på ABF, Spånehusvägen 47 i Malmö

Lugn kväll på Indigo med räkfrossa, Jan Hammarlund och Ulrika Skogby Trio.
Torsdag 25 oktober kl 20.00-01.00 på Indigo, Monbijougatan 15 i Malmö
Läs om hela festivalen här:
Hämta broschyr här:

Webben är luktfri?

Det sägs ju att eget beröm luktar illa så det här nedanstående är väl ett gränsfall. Men med hänvisning till rubriken så publicerar vi det i alla fall.
" Tack, stort tack, för - återigen - ett givande ex av VB! Sent i kväll kom jag hem från ett ABF-möte om Södra Afrika och kände mig upprörd och förtvivlad över orättvisorna där, men jag fick också i kvällens möte ta del av flera positiva och konstruktiva utvecklingstendenser i Södra Afrika.
När jag kommer hem läser jag i VB:
FÖRST läser jag Gunnar Stensson artikel om Klasstriderna runt Höje Å. Så förbannad jag blir, när jag läser den artikeln! Det är ju helt vansinnigt, att dessa gamla reliker till feodalherrar skall ha en sådan makt – i VÅR demokratiska tid! Ja, Gunnar har faktiskt lyckats reta upp mig… så jag vet inte om jag kan somna i lugn och ro, men... men jag vet att Gunnar, genom det tålmodiga och engagerade arbete han i Klostergårdens byalag bedriver, kommer att lyckas med att få till stånd en vandringsled längs Höje Å!
DÄREFTER läser jag med stor behållning Lucifers artikel om Till minnet av Sputnik. (Jag har ALLTID mycket stor behållning av Lucifers artiklar.)
SEDAN tycker jag att Gunnar Sandins Vision om Kulturnatten är uppmuntrande att läsa."

"Hej! Får ni någon gång någon uppskattning för det ni gör?
Här i alla fall en sådan:
Tevligt att öppna datorn på fredagsmorgonen och läsa om en annan verklighet än den vid datorskärmen på skrivbordet. Gunnars vision, Stens funderande, Lars Anders inlägg om kriget och Gunnars tankar om klasstriderna vid Höje å är alla lysande små artiklar.
Tack för att ni håller ut."

Billigare buss? av Gunnar Sandin

Nyss höjdes bussarnas kontanttaxa i Lund. Vänsterpartiet följde upp sitt motstånd från kommunfullmäktige när beslutet fattades med att vid övergången dela ut enkronor till resenärer och därmed kompensera dem för höjningen. Det rapporteras som en lyckad aktion som väckte många glada miner, och sånt ser man gärna mer av i politiken.
Det handlade om en höjning med tre kronor, från 12 till 15. Tillsammans med en tidigare tvåkronorshöjning (under den rödgröna majoriteten) blir det faktiskt 50 procent under en relativt kort period, och i en tid då inflationen nästan är obefintlig. Vänsterpartiets motstånd mot höjningen är konsekvent. På riksplanet har det ju, i sin aktuella alternativbudget, föreslagit prov med gratis kollektivtrafik i två län varav Skåne är det ena. Och är inte höjningar fel signal mot bakgrund av den växande klimatoron?
Igår åkte jag buss i Jönköping. Linje 1, den strandparallella huvudlinjen. Minst tiominuterstrafik hela dagen med stora ledbussar, ett upplägg som jag tycker mej minnas att Lundafirman Trivector ligger bakom. Biljetten kostade 20 kr.
Jag tycker att Lunda-v:s hållning kan ifrågasättas av två skäl.
1. Det finns en önskan, bland annat hos bussförarfacket, att styra bort från kontanthantering. Om föraren slipper sälja och växla går resan snabbare, men framför allt finns det en rånrisk. I Stockholm ledde detta till att kontanthanteringen först stoppades av skyddsombud och sen upphörde helt. Vilket förvisso är obekvämt för somliga resenärer. Höjningen i Lund innebar att prisskillnaden gentemot olika slags kortresor ökade vilket alltså stimulerar en övergång till kort.
2. Det har gjorts diverse experiment med nolltaxa i Sverige och utomlands. Den samlade bilden är att det främst är tidigare fotgängare och cyklister som hoppas på bussen, vilket väl inte är så bra ur folkhälsosynpunkt. Bilisterna byter sällan.
Kollektivtrafiken behöver byggas ut mycket starkt, främst den spårburna men även busstrafiken. Det behövs fler linjer, tätare trafik och bättre terminaler/hållplatser. Sådant kostar. Det kostar så mycket att biljettintäkterna inte räcker utan skattemedel måste till. Men om skattemedlen är det många som konkurrerar. Jag har svårt att tänka mej att kollektivtrafiken kan hävda sej tillräckligt starkt mot vårdskolaomsorg och andra angelägenheter om den enbart ska betalas över skatten. Den behöver en egen rejäl inkomstkälla.
Jag vill ha spårvagn till Dalby. Jag kan tänka mej en höjning av kontanttaxan i Lund till 20 kr.
Gunnar Sandin

PS Bilisterna då? Jag tror alltså inte på morot (sänkt busstaxa) utan förordar en rejäl piska. Gärna en niosvansad: fartbegränsningar, avstängningar, vägbulor, borttagna p-platser (mycket effektivt!), höjd p-taxa, allmänt försämrat vägunderhåll, förbud mot dubbdäck, stopp för externetableringar. Och gärna stadsindianernas gerillaaktioner.

En Lundakväll med terrorismen av Bertil Egerö

Ännu skakad av just avslutad läsning av ”Kung Leopolds vålnad” – de ofattbart systematiska folkmorden i blivande Belgiska Kongo – hamnade jag i onsdags på en studentafton om den globala terrorismen – ”myt eller verklighet?” som titeln löd. De fyra i panelen gjorde många hänvisningar till 11 september, men inte den 11 september som just nu visas på biograferna: militärkuppen i Chile som kostade oerhört många fler oskyldigas liv än attacken mot två skyskrapor i New York.

Befrielsekämpe eller terrorist
F.d. Lundahistorikern Bo Huldt från försvarshögskolan utmärkte sig mest för sina sympatier för Bush: ”jag håller med Bush om att det vore oklokt att lämna Irak idag med tanke på allt lidande…” Huldt hade just blivit påmind om den halva miljon som redan fått sätta livet till, men sådant är ju lätt att glömma. Betydelsen av USAs och Europas politik i Israel/Palestina-frågan lyckades han också tona ner – ”det var ju ett FN-beslut”.
Tyvärr lyckades panelen inget vända frågan om hur ’terrorism’ ska definieras till något intressant. Det närmaste den kom var den intressanta språkliga distinktionen mellan ’befrielsekämpe’ och ’terrorist’, där Pakistans ambassadör stillsamt påminde oss om att både Mahatma Gandhi och Nelson Mandela tilldelats terroriststämpeln av en eller annan västmakt. Det gjorde inget intryck på Bo Huldt eller f.d. Säpo-tjänstemannen Maria Bjernevi, numera sysselsatt med Sida-bistånd(!). Hennes analys av hur mycket Al Qaida-nätverket försvagats av USAs ’krig mot terrorismen’ var säkert tänkvärd, men varför ville hon inte beröra Al Qaidas upphov?

Terrormetoder från CIA
En god källa till den frågan är den ugandiske samhällsvetaren Mahmoud Mamdani’s utmärkta analys i boken ”Good muslim, bad muslim”.
Den visar övertygande hur CIA’s metoder att skapa ett inhemskt motstånd mot den ryska invasionen av Afghanistan kom att resultera i en politisk islamsk rörelse med ’jihad’ mot ryssarna som första steg. Därifrån var det inte så långt till att rikta intresset mot USA självt. Terrormetoderna hade man lärt inte minst från CIA’s egen praktik.
Att Bush’s ”krig mot terrorismen”, åtminstone retoriskt, var olyckligt valt höll alla med om. Tyvärr var det nog bara Pakistans ambassadör som hade gett ett intressant svar på frågan vad slags gensvar på 11 september västvärlden skulle ha valt. George W. Bush’s ultimatum ”den som inte är med mig är emot” sänkte ju frågan innan den ens kom att ställas. Idag är Bush isolerad, och frågan kan lyftas på nytt. Nu behövs ett annat svar än krigets och våldets om vi ska hitta fram i det snår av motsättningar alla parter trasslat in sig i.

Varför är folk på nätet så reaktionära? av Lucifer

I veckan har miljöpartiets Peter Eriksson uttalat sin önskan om att tillsammans med socialdemokraterna och med uteslutande av vänsterpartiet bilda regering 2010. Det är inte så mycket att säga om det: det är en partiledares uppgift att maximera sitt partis inflytande. Det är det Eriksson gör och han får också god press från hela den borgerliga presskören. Äntligen någon som sätter di räliga kommunisterna på plats och lämnar dem utan varje form av inflytande är en sammanfattning av vad som skrivits i veckan. Socialdemokraterna har varit tystare, förståeligt nog.

De verkliga relationerna
Verkligheten är ju nämligen den att mellan (s) och (v) finns det starka historiska, ideologiska och sociala band. Både medlemmar och väljare hoppar mellan de båda partierna, det vet vi. Det finns förvisso renläriga i de båda partierna som förnekar detta, men så är det. De renläriga kan då och då också stå upp och kalla varandra diktatursvärmare resp. klassförrädare, men det är en marginell företeelse. Dagens vänsterparti är knappast mer än en vänstersocial­demokratisk fraktion, i brist på sådan inom socialdemokratin.
Socialdemokraterna känner alltså igen sig i vänsterpartiet och det är en anledning till att de tidvis går ut rätt hårt mot (v) i offentligheten. Det är helt enkelt det klassiska vänstermönstret: ju närmre man ligger desto hårdare polemik. Förhållandet (s) och (mp) är helt annorlunda. Jag är helt uppriktig när jag säger att jag aldrig har hört någon socialdemokrat säga något positivt om miljöpartiet. Det man hör från de inre kretsarna i (s) är närmast observationer av hur ledande mp-företrädare har sett till att skaffa sig ekonomiska fördelar av sin medverkan i politiken. Huruvida det är värre med mp än andra partier i det avseendet vill jag inte uttala mig om, men det är vad som sägs. (s) +(mp) skulle vara ett resonemangsparti, utan känsla, tror jag.

Folkets röst?
När Peter Erikssons uttalande kom på nyhetsplats i dagspressen öppnades i några tidningar – Expressen och Svenska Dagbladet – plats för inlägg från läsare. Det är en fascinerande och bitvis skrämmande läsning. Är det så många människor tycker? Jag tror inte det. Men högermänniskor i Sverige verkar vara mycket mer aggressiva (och aktiva!) än vänstermänniskorna. I SvD:s och Expressens läsarinlägg är det nämligen så att varje hållning till vänster om sjöscouterna föranleder utbrott av hat och raseri. Här några citat, blandat ur SvD och Expressen i veckan:

pretereo: Att v inte är att lita på är enda gången jag delar åsikt med Peter E. Förstår inte ens att v är tillåtna att sitta i riksdagen med tanke på deras kontakter med kommunistiska förtryckarregimer. Varför diskutera med v men inte med sd. Tror dessutom att s förlorad valet bl a på sitt samarbete med mp. Utan dem hade vi nog haft Barsebäck kvar och billigare el. Det är viktigare än det mesta ute i skatte- och avgiftstyngda stugor.

GW: Melonpartiet är bakåtsträvande. Det är samma gamla vanliga hat mot näringslivet. Och så denna skrämselpropaganda om jordens undergång om vi inte monterar ner allt vad civilisation heter. Så flummigt som MP är så hoppas jag att de, tillsammans med VPK, åker ut ur Rd vid nästa Rd-val. De kan gärna ta "Folkets parti socialliberalerna" med sig.

Ja, här står alltså t.o.m. folkpartiet för långt till vänster.

Nallo45: De s.k. gröna är flummare och inget annat. De silar mygg och sväljer kameler. Aldrig har dom kritiserat t.ex. Ryssland eller Kina där det släpps ut mest med koldioxid på denna jord. Och själva reser dom på semester med bränsleslukande jetflygplan, och tar bilen när dom kommer hem. Nä, åk till Peking och Moskva och demonstrera för renare miljö, så får ni se vad som händer.

Lite nostalgiskt, faktiskt, uppmaningarna att åka till Peking och Moskva har man inte hört så mycket sen det tidiga 70-talet när man sålde Vietnambulletinen.

jurist: Vad ska Mona säga? LO är tysta som musen. skatterna sänks för LO kollektivet = de som röstar på Mona. ändå vill de ha bort F.R. därför att de är inte läskunniga och begriper inte sitt eget bästa. Massan har indoktrinerats i 40 år av vänstermaffian, den mest förljugna av alla. Kolla Persson, storgodsägaren som skällde på rikskapitalisterna. Nu företräder han dem som konsult i sina föreläsningar. Ursäkta, nu måste jag gå och spy.

Ja, det är frestande.

Ang. Nobelpriset
Låt oss avsluta med ett klipp ur torsdagens Expressen efter valet av Doris Lessing till Nobelpriset i litteratur:

Carl Johan: Nej, hemskt! Varför ge priset till en kommunistisk feministkvinna? Det borde ha tilldelats, postumt, Sven Hedin. En av våra största författare, m.m.

Man lägger särskilt märke till det där ”m.m.”

Ska Klostergårdshanden få en arm? av Gunnar Stensson

Brusande gungar trädens röda och gula kronor i blåsten. Fallande löv virvlar över gräs och asfaltgångar. Grenar viftar framför höghusens tegelmurar, solfläckar dansar och fönstren blixtrar. Ulliga moln jagar varandra över den knallblå himlen högt ovan fasadernas vassa vinklar.
Klostergården är en hand, tänker jag plötsligt. Centrum är handleden och de fem vägarna fingrar. En flock ungar på väg från skolan i centrum passerar handleden och sprider sig sedan som en sparvflock ut i de fem fingrarna: tummen Gråväder, pekfingret Blidväder, långfingret Tordön, ringfingret Virvelvind och lillfingret Vårväder.
Men vad är det där för klossar? Akelius fyra öststatshus ut mot Stattenavägen, tätt intill varandra som grå cementblock, bara delvis skylda av tegel! Dem beslutade kommunpolitikerna att bygga en augustidag för ett par år sen, utan hänsyn till de boendes motstånd. Nu ligger dom där för all framtid som en synlig påminnelse om beslutsfattarnas dumhet och okänslighet.

Mötet i matsalen
Glasmästare Paulsson var ju här på Klostergårdsskolan härom veckan för att övertyga de misstänksamma klostergårdsborna om att det hus han planerar att bygga på den asfalterade parkeringen mellan Klostergårdens idrottsplats och Stattenavägen blir vackert och funktionellt.
En enda lång smal länga från bensinmacken till den gamla ishallen där jag nu befinner mig. Byggnaden kommer att resa sig i en mjuk båge (dyr att bygga) från fem våningars höjd vid Nordanväg (lägre än Akelius-husen) till fjorton våningar häruppe. Baksidan vetter mot Stattenavägen och ska täckas med flerfärgade stenplattor. Framsidan vetter inåt mot idrottsplatsen.
Vad jag har frusit när jag gått den halva kilometern ner till Klostergården längs den där blåsiga trista asfalten kalla vintereftermiddagar! Vad den är deprimerande! Skräpmark!

Misstänksam nejsägare
Misstänksam och nejsägande är jag ju också, men det kanske är fel i det här fallet.
Jag kisar och försöker föreställa mig den smäckra kolossen, som en hoppbacke. Bort med asfalten! Visst blir den som en mur, men kanske en skyddande mur, en mur som ger lä, en mur som skapar ett rum innanför. Något vackert.
Visst häpnade jag över glasmästarns högljudda skroderande om hur han suttit med ett glas öl på John Bull och bestämt alltsammans under ett par uppsluppna timmar i sällskap med stadsbyggnadsdirektören, Gösta John Bredberg och Lennart Prytz. Tänk er dom personerna, glada och maktfullkomliga, kommunen och kapitalet, övertygade om att allt kommer att ske enligt deras beslut, och att den demokratiska processen bara är en formsak.
Själv var han mest bekymrad över att kostnaden skulle öka med tjugu miljoner eftersom det är dyrt att bygga ett sånt jättehus, trehundra meter långt, i ett stycke.

Boende för vem?
Han grälade, muntert, med Nilla Bolding om såväl feminism som upplåtelseformer. Det ska bli bostadsrätter. Nej, inga hyreslägenheter, inga sociala förturer, inga flyktingbostäder. Dyrt boende för solida personer.
Och Nilla är ju inte den som ger sig. Långt efter mötets slut stod han lutad över henne och gnabbades med henne. Hon gav sig inte. Men hon medgav att huset kanske blir vackert och bra.
Hon har ju rätt i sina synpunkter.
Skulle ens solida personer vilja satsa vad det kommer att kosta att bo där? Det blir genomgående lägenheter med utsikt åt båda hållen. De högre lägenheterna kommer att få en hänförande utsikt över Öresund. Larry hade ju problem med sina lyxhus i Klostervallen, som länge stod tomma. Men inte längre.
Villaägarna längs Stattenavägen var förstås oroliga. Men mittför dem får huset bara fem våningar. Och det kommer att stå långt ifrån dem.
Jag stod där och glodde över asfalten. Där skulle det byggas.

Förtätat boende på skräpmark
Visst tänkte jag, Klostergården är ett ännu mer monumentalt projekt, och vi älskar det. Klostergården är genomarbetat och välplanerat. Det här huset, på den här skräpmarken, är av samma sort, monumentalt och med många lägenheter på en liten markyta, kanske 400 stycken, kanske fler. Det spar mycket parkmark.
Det är annat än den där lilla otäcka BUP-stadsdelen som ska vandalisera Sankt Lars-parken, vårt värdefullaste naturområde, med små läckande, bilgenererande, ytkrävande mögelhus i raka led som NCC:s skambygge för lättlurade borgare i Annehem.
Det måste vi sätta käppar i hjulet för! Alla käppar vi kan.
Men uppförandet av det här skidbackshuset har vi kanske skäl att stödja, samtidigt som vi bråkar allt vad vi förmår beträffande upplåtelseformerna och med yttersta vaksamhet ser till att trafiklösningarna planeras så att Nordanväg blir fri från parkeringar och ökad trafik och så att det gröna stråket längs järnvägen ner till Källby bevaras.

Bilden "lånad" från Sydsvenskans webb.

Det återstår många turer än, och vi ska se till att byggets tillskyndare förhindras att lättvindigt köra över de demokratiska processerna.
Solen började gå ner. Temperaturen sjönk snabbt. Jag drog mig hemåt mot lillfingret, Vårvädersvägen.
Om Klostergården är en hand, så kanske det nya huset blir den arm som förenar handen med stadens kropp. Även om det blir en ganska smal arm.