Helgeandskyrkan
15 september kl 17
Magnus Mårtensson, piano
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-09-13
Doc Lounge Lund, 18/9
SVERIGEPREMIÄR med REGISSÖRSBESÖK!Välkommen
till Sverigepremiären av årets bästa finska film, full av hjärta,
smärta och en jäkla massa attityd. Punk och dokumentär när det är som
bäst!
THE PUNK SYNDROME (Finland, 2012, 85 min) English subtitles!
REGISSÖR: Jukka Kärkkäinen och J-P Pass
GÄSTER: Regissörerna gästar oss för introduktion av filmen
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr
THE PUNK SYNDROME (Finland, 2012, 85 min) English subtitles!
REGISSÖR: Jukka Kärkkäinen och J-P Pass
GÄSTER: Regissörerna gästar oss för introduktion av filmen
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela hösten) 300 kr
I det finska punkbandet Pertti Kurikan
Nimipäivät spelar Pertti, Kari, Toni och Sami. De är alla mentalt
funktionshindrade och vi får följa dem i deras musikkarriär med
skivinspelningar, konserter och turné.
De skrattar, blir kära, gråter och bråkar om vem som får sitta längst fram i bussen på turnén. Deras musik handlar om samhällsproblem, men även hur jobbigt det är att gå på fotvård och att bo på ett grupphem.
The punk syndrome handlar om människors rätt till att bli sedda och att få uppleva kärlek. Med sin musik revolterar de mot normer och utmanar fördomar -punkens själva essens.
De skrattar, blir kära, gråter och bråkar om vem som får sitta längst fram i bussen på turnén. Deras musik handlar om samhällsproblem, men även hur jobbigt det är att gå på fotvård och att bo på ett grupphem.
The punk syndrome handlar om människors rätt till att bli sedda och att få uppleva kärlek. Med sin musik revolterar de mot normer och utmanar fördomar -punkens själva essens.
Café i Helgeandsgården
Torsdag 20 september 13:00
Dietrich Bonhoeffer - Tankar om en 1900-talsmartyr
Prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer var endast 39 år gammal när han den 9 april 1945 avrättades, bara några veckor före krigsslutet. Bonhoeffer satt fängslad i Berlin under två år då han anklagades för att ha medverkat i attentatet mot Hitler.
Då skrev han brev och anteckningar som efter kriget getts ut, på svenska senast 2006 med rubriken "Motstånd och underkastelse". Bonhoeffer efterlyste "en världslig kristendom" - vad menas med det? Han ifrågasatte gamla invanda formuleringar och sökte sig djupare in i kristen tro.
Martin Lind, som varit biskop i Linköping i sexton år, har skrivit om Bonhoeffer och länge arbetat med hans texter.
Dietrich Bonhoeffer - Tankar om en 1900-talsmartyr
Prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer var endast 39 år gammal när han den 9 april 1945 avrättades, bara några veckor före krigsslutet. Bonhoeffer satt fängslad i Berlin under två år då han anklagades för att ha medverkat i attentatet mot Hitler.
Då skrev han brev och anteckningar som efter kriget getts ut, på svenska senast 2006 med rubriken "Motstånd och underkastelse". Bonhoeffer efterlyste "en världslig kristendom" - vad menas med det? Han ifrågasatte gamla invanda formuleringar och sökte sig djupare in i kristen tro.
Martin Lind, som varit biskop i Linköping i sexton år, har skrivit om Bonhoeffer och länge arbetat med hans texter.
Kulturtips
Tipsen under den här rubriken har red kopierat
från Kulturcentralens hemsida, sen har det skett en viss sållning med
tanke på VB:s läsekrets.
Hemsidan är nu omgjord med ny design. Ingen skugga må falla över denna design men den omöjliggör en enkel kopiering av kalendariet. Nu får VB:s läsare gå direkt till källan nedan i fortsättningen.
Självklart sprider VB även i fortsättningen tips om olika kulturaktiviteter som vi får inskickade tips om.
Hemsidan är nu omgjord med ny design. Ingen skugga må falla över denna design men den omöjliggör en enkel kopiering av kalendariet. Nu får VB:s läsare gå direkt till källan nedan i fortsättningen.
Självklart sprider VB även i fortsättningen tips om olika kulturaktiviteter som vi får inskickade tips om.
Hela kulturcentralens program »
Visdomsord
Kom inte nära dem som äta upp hvad andra trälat ihop…
Lik äro denna världens rika män, min son! Pläga ej umgänge med lik…
Lider folket qval, kräv hämnd! Den som kallar något för sin "egendom"
har med desse orden skrifvit sin egen dom.
Eric Hermelin, Sankt Lars, Lund.
Eric Hermelin, Sankt Lars, Lund.
11 september spökar fortfarande av Anders Davidson
I namn av anti-terrorismen följer sedan 11 september 2001 rättskränkningar, här som där:
En muslimsk prisbelönad ungdomsledare i Umeå nekas trots 14 år i Sverige medborgarskap. Enligt Säpo har han för stort nätverk. Alltför välintegrerad?
Under hela sommaren har 16-årige Abdullah Moummou suttit frihetsberövad utan att ha begått något brott men tillsammans med kriminella. Frihetsberövad för vad Säpo tror att han tänker göra. Berövad friheten i förebyggande syfte?
Obama stängde aldrig Guantanamo. Tre oskyldiga uigurer från Kina har suttit där utan rättegång i 10 år. En av dem, Yousuf Abbas, har familjeanknytning till Sverige. Därför måste Sverige ge honom uppehållstillstånd.
Och i Afghanistan fortsätter kriget mot terrorismen med svenska soldater.
Är det inte nog nu?
En muslimsk prisbelönad ungdomsledare i Umeå nekas trots 14 år i Sverige medborgarskap. Enligt Säpo har han för stort nätverk. Alltför välintegrerad?
Under hela sommaren har 16-årige Abdullah Moummou suttit frihetsberövad utan att ha begått något brott men tillsammans med kriminella. Frihetsberövad för vad Säpo tror att han tänker göra. Berövad friheten i förebyggande syfte?
Obama stängde aldrig Guantanamo. Tre oskyldiga uigurer från Kina har suttit där utan rättegång i 10 år. En av dem, Yousuf Abbas, har familjeanknytning till Sverige. Därför måste Sverige ge honom uppehållstillstånd.
Och i Afghanistan fortsätter kriget mot terrorismen med svenska soldater.
Är det inte nog nu?
Pressgrannar
De osolidariska
Privata hyresvärdar är osolidariska. Borgerliga politiker är solidariska – med de privata hyresvärdarna.
Vi har fått en lägenhet i år från HSB. Det är vad de privata hyresvärdarna ställer upp med, säger Mats Helmfrid, M. LKF lämnar kanske 15 lägenheter. 33 flyktingar har kommit till Lund hittills i år. Lund har slutit avtal om att ta emot 125.
Vi kan inte tvinga någon att ställa upp, framhåller Helmfrid.
Uppgifterna är hämtade från en liten i ord stillsam, i sak uppseendeväckande artikel av Jan Samuelsson i SDS 10/9
Jan Hjärpe om den USA-producerade satiren om profeten Muhammed: ”Det är uttryckligen gjort för att förolämpa och förnedra människor och deras tro. Jag ser det som direkt ondskefullt, eftersom det kan trigga fram våldsaktioner som det redan gjort, och skulle kunna eskalera till något verkligt farligt. Jämför skottet i Sarajevo.”
SDS13/9
Privata hyresvärdar är osolidariska. Borgerliga politiker är solidariska – med de privata hyresvärdarna.
Vi har fått en lägenhet i år från HSB. Det är vad de privata hyresvärdarna ställer upp med, säger Mats Helmfrid, M. LKF lämnar kanske 15 lägenheter. 33 flyktingar har kommit till Lund hittills i år. Lund har slutit avtal om att ta emot 125.
Vi kan inte tvinga någon att ställa upp, framhåller Helmfrid.
Uppgifterna är hämtade från en liten i ord stillsam, i sak uppseendeväckande artikel av Jan Samuelsson i SDS 10/9
Jan Hjärpe om den USA-producerade satiren om profeten Muhammed: ”Det är uttryckligen gjort för att förolämpa och förnedra människor och deras tro. Jag ser det som direkt ondskefullt, eftersom det kan trigga fram våldsaktioner som det redan gjort, och skulle kunna eskalera till något verkligt farligt. Jämför skottet i Sarajevo.”
SDS13/9
Lars Vilks gärningar av Lotte Möller
Lars Vilks kan inte precis klaga över brist på
uppmärksamhet och just nu överskuggar hans medverkan i SIONs möte det
mesta. Men när röken lagt sig kan en annan sida av hans verksamhet nog
vara värd att begrunda.
Men tänk om han också sålde vykort av sin skapelse. Eller modeller à la flaggskepp. Tänk om han sålde kylskåpsmagneter. Tänk om han sålde T-shirts och musmattor. Vad han skulle kunna tjäna på att kränga Nimisprylar!
Ändå bara hamrar han bara vidare på sitt olagliga bygg om han inte gör något annat och det gör han som bekant ibland. Men nu handlar det inte om New York utan om Kullaberg. Är inte hans likgiltighet inför de enorma förtjänstmöjligheterna en lika stor utmaning som rondellhunden, om än med annat fokus?
Alla i branschen vet att när det visas konst, åtminstone konst som inte är till salu, måste det finnas en servering - helst en bra restaurang - för att få dit folk. Om Thielska galleriet bara fick ett anständigt kafé skulle besökssiffrorna rusa i höjden.
Det ska förstås också finnas en butik med sjalar, böcker, klockor, krukor, pussel, filmer, smycken, muggar, pennor, brevpapper, skivor. Visst känns det fint att komma hem med en påse som det står Moderna Museet eller Louisiana eller MoMa på? Men den som vill ha en påse som det står Nimis på får tillverka den själv. Ändå kommer människor hit i skaror och året om. Trots att de inte ens kan få en anständigt kopp kaffe.
Inte nog med det. Det fattas också toiletter, nödutgångar och brandsläckare, liksom anslag som upplyser om att detta är land art och vad begreppet står för – och mycket mera. Tänk om folk fick för sig att allt detta inte är nödvändigt, lika lite som själva Nimis är det.
Men om bara Lars Vilks bejakade sin plats i upplevelseindustrin skulle han - förutom att bli rik - skapa välbehövliga jobb för traktens ungdomar som guider, entrévakter, serverings- och kioskpersonal. För att inte tala om alla de arbetstillfällen det skulle kunna bli hos tillverkare av Nimissouvenirer som nu torkar inne! Visserligen skulle de förmodligen finnas i Kina men i alla fall. Konst och kommers är ett vinnarkoncept.
Se på Louisiana!
Skolrötan och köpenickiaden i Staffanstorp av Gunnar Stensson
17 procent av Sveriges 15-åringar har sådana lässvårigheter att de inte
når upp till den nivå som krävs för att utvecklas och fungera i
samhället, hemmet, skolan och på jobbet. Beträffande läskunnighet ligger
Sverige sist i Norden och under genomsnittet i EU.
Men betygen blir allt högre. Som väntat visar en aktuell undersökning att de skolpengsgiriga friskolorna sätter högre betyg än de kommunala skolorna på de nationella proven, trots likvärdiga prov.
Klyftan mellan betyg och vetande växer.
Men kommunala skolor kan ruttna snabbare än man tror. Kommunalpolitiker är ofta för okunniga för att ha ansvar för skolan. I Staffanstorp sökte de hjälp hos ”framtidsanalytikern” Troed Troedson som driver företaget ”Paradigmmäklarna”. Och det var en riktig mäklare det!
SDS rapporterar 11/9 om fyra möten á 40 000 kronor, två föreläsningar á 60 000 kronor, ett seminarium med Barn och ungdomsnämnden á 16 000 kronor och 16 000 för ”framtagning av styrdokument: Framtidens skola”, totalt 202 500 kronor för lite skitsnack.
Styrdokumentet sågades som bekant längs fotknölarna av Jan Björklund, FP. Han kunde inte göra annat.
”Troed Troedson har gjort stor nytta för oss som tankeväckare”, säger Barn och ungdomsnämndens ordförande i Staffanstorp Nino Vidovic, M.
Framtidanalytikern Troed Troedson säger som svar på frågan om han haft liknande uppdrag i andra kommuner: ”Det är nog lättare att hitta kommuner jag inte haft uppdrag i.”
Det är kanske det mest oroväckande i hela köpenickiaden.
Han räknar med att kunna behålla sina arvoden även om inriktningsdokumentet kasserats.
Men betygen blir allt högre. Som väntat visar en aktuell undersökning att de skolpengsgiriga friskolorna sätter högre betyg än de kommunala skolorna på de nationella proven, trots likvärdiga prov.
Klyftan mellan betyg och vetande växer.
Men kommunala skolor kan ruttna snabbare än man tror. Kommunalpolitiker är ofta för okunniga för att ha ansvar för skolan. I Staffanstorp sökte de hjälp hos ”framtidsanalytikern” Troed Troedson som driver företaget ”Paradigmmäklarna”. Och det var en riktig mäklare det!
SDS rapporterar 11/9 om fyra möten á 40 000 kronor, två föreläsningar á 60 000 kronor, ett seminarium med Barn och ungdomsnämnden á 16 000 kronor och 16 000 för ”framtagning av styrdokument: Framtidens skola”, totalt 202 500 kronor för lite skitsnack.
Styrdokumentet sågades som bekant längs fotknölarna av Jan Björklund, FP. Han kunde inte göra annat.
”Troed Troedson har gjort stor nytta för oss som tankeväckare”, säger Barn och ungdomsnämndens ordförande i Staffanstorp Nino Vidovic, M.
Framtidanalytikern Troed Troedson säger som svar på frågan om han haft liknande uppdrag i andra kommuner: ”Det är nog lättare att hitta kommuner jag inte haft uppdrag i.”
Det är kanske det mest oroväckande i hela köpenickiaden.
Han räknar med att kunna behålla sina arvoden även om inriktningsdokumentet kasserats.
Hemska informationer av Sven-Hugo Mattsson
I sommar har det kommit en massa information om hur vi ligger till med
koldioxidutsläppen i världen. Från 2010-2011 ökade dessa med 3 %, jag
antar att detta är alla växthusgaser omräknat till koldioxid. Detta är
mer än ökningen av snittet de senaste 10 åren som är 2.7 %. Drygt 20 år
efter Rio fortsätter vi alltså att släppa ut alltmer växthusgaser.
FN:s globala utsläppsmål, hur mycket vi kan släppa ut till 2050 kommer
med denna trend att uppnås redan 2030. Det är framförallt Kina och
Indien som står för ökningen. Europa och USA minskar sina utsläpp, men
det nerslående är att, vi som har råd, inte förmår täcka upp Kinas Och
Indiens ökning. Ta USA, som exempel, de har ungefär 4 % av världens
befolkning, men gör av med 16 % av de totala utsläppen. Om alla på vår
planet hade levt som de rikaste i USA hade vi inte haft en chans att
klara miljöutmaningen. USA och EU har ett stort ansvar. Siffrorna ovan
läste jag i en artikel i Sydsvenskan.
Resultatet av de ökade utsläppen kan vi se i andra informationer som kommit på senare tid. Torka i USA, som förmodligen kommer att höja våra matpriser, detta slår hårt mot de som redan nu har svält. Värme i Sydeuropa som ger bränder. Vi ser ständigt översvämningar överallt i världen eftersom isar smälter, avsmältning som kommer att ger oss höjd nivå på havsvattnet. Vi ser orkaner som ständigt går över Karibien och andra delar av världen.
En annan siffra i artikeln är utvecklingen för förnybar energi. I artikeln framställs denna utveckling som positiv! De senaste 7 åren, från 2004-11 fördubblades den förnybara energin, alltså 100 %. Men ökningen sker från låg nivå, från 1.0 % till 2.1 % av världen energiproduktion. Med andra ord, den förnybara energins ökning är inte i närheten att täcka upp för de ökande koldioxidutsläppen. Även om vi ökar förnybar energi i den takten, fördubblar den på 7 år, kommer det att dröja många år innan den ersätter den farliga energin. Förmodligen bör vi komma dit betydligt tidigare.
De här siffrorna borde slagits upp stort på förstasidor. I Sydsvenskan fanns artikeln inne i tidningen, inte särskilt stor. Det handlar om siffror som, om trenden fortsätter, kommer att förstöra betingelserna på vår planet. Vi kommer därför att se ännu fler miljöflyktingar, vi kommer att se krig om råvarorna om vi inte snabbt får fram förnybar energi, detta i sin tur kommer att ge ytterligare flyktingar.
Det är tydligt att politiken inte klarar detta, ingen politiker blir omvald som föreslår höjda energiskatter i den omfattning som behövs för att få ner utsläppen. Ändå är detta den enda lösningen och det är bara politiken som kan klara detta. Det är politiken som har ansvaret eftersom det är politiska beslut som fört oss dit vi är nu. Vi har erfarenhet på tobak och alkohol att höjda priser ger lägre konsumtion. Att lita till den enskilde är naivt, det är ingen framkomlig väg, vi har ingen erfarenhet av att den person som uppnått en viss ekonomisk standard är beredd att avstå denna.
Det finns en lösning, i teorin enkel, dubbla priset, genom skatter, på allt som är farligt. Lägg de pengar som kommer in på bättre och fullvärdig kollektivtrafik, utveckling och subventioner av förnybar energi, upprustning av våra bostäder så att de blir självförsörjande på energi. Allt på global nivå.
Fast där blev jag visst själv naiv!
Resultatet av de ökade utsläppen kan vi se i andra informationer som kommit på senare tid. Torka i USA, som förmodligen kommer att höja våra matpriser, detta slår hårt mot de som redan nu har svält. Värme i Sydeuropa som ger bränder. Vi ser ständigt översvämningar överallt i världen eftersom isar smälter, avsmältning som kommer att ger oss höjd nivå på havsvattnet. Vi ser orkaner som ständigt går över Karibien och andra delar av världen.
En annan siffra i artikeln är utvecklingen för förnybar energi. I artikeln framställs denna utveckling som positiv! De senaste 7 åren, från 2004-11 fördubblades den förnybara energin, alltså 100 %. Men ökningen sker från låg nivå, från 1.0 % till 2.1 % av världen energiproduktion. Med andra ord, den förnybara energins ökning är inte i närheten att täcka upp för de ökande koldioxidutsläppen. Även om vi ökar förnybar energi i den takten, fördubblar den på 7 år, kommer det att dröja många år innan den ersätter den farliga energin. Förmodligen bör vi komma dit betydligt tidigare.
De här siffrorna borde slagits upp stort på förstasidor. I Sydsvenskan fanns artikeln inne i tidningen, inte särskilt stor. Det handlar om siffror som, om trenden fortsätter, kommer att förstöra betingelserna på vår planet. Vi kommer därför att se ännu fler miljöflyktingar, vi kommer att se krig om råvarorna om vi inte snabbt får fram förnybar energi, detta i sin tur kommer att ge ytterligare flyktingar.
Det är tydligt att politiken inte klarar detta, ingen politiker blir omvald som föreslår höjda energiskatter i den omfattning som behövs för att få ner utsläppen. Ändå är detta den enda lösningen och det är bara politiken som kan klara detta. Det är politiken som har ansvaret eftersom det är politiska beslut som fört oss dit vi är nu. Vi har erfarenhet på tobak och alkohol att höjda priser ger lägre konsumtion. Att lita till den enskilde är naivt, det är ingen framkomlig väg, vi har ingen erfarenhet av att den person som uppnått en viss ekonomisk standard är beredd att avstå denna.
Det finns en lösning, i teorin enkel, dubbla priset, genom skatter, på allt som är farligt. Lägg de pengar som kommer in på bättre och fullvärdig kollektivtrafik, utveckling och subventioner av förnybar energi, upprustning av våra bostäder så att de blir självförsörjande på energi. Allt på global nivå.
Fast där blev jag visst själv naiv!
Om skolplan för Lunds kommun
Interpellation ställd till ansvarigt kommunalråd Tove Klette (FP)
År 2009 beslöt Lunds kommunfullmäktige att anta ”Skolplan för Lunds kommun”.
I planen, under rubriken "Uppföljning av skolplanen" kan man läsa: Skolplanen ska följas upp och aktualiseras vartannat år.
Efter att skolplanen antogs har en ny skollag trätt i kraft. Till skillnad från den då gällande skollagen (kapitel 2, § 8) kräver inte den nya lagen att kommunerna kompletterar läroplan, kursplaner, skollag mm med en kommunal plan för skolan.
Vad jag förstår hindrar den nya skollagen dock inte att kommunen har en egen skolplan, så länge den inte går på tvärs mot ovan nämnda lagar och förordningar.
Jag vill med anledning av ovanstående ställa följande frågor till Dig:
1 Har Lunds kommun en egen gällande skolplan för närvarande?
2 Om nej, när fattades beslutet och av vem att planen från 2009 inte längre gäller?
3 Känner man (om nej) ute i verksamheten till att skolplanen från 2009 inte längre gäller?
4 Om ja, är det inte hög tid att följa upp och aktuallisera planen från år 2009 alternativt upphäva den?
Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster
I planen, under rubriken "Uppföljning av skolplanen" kan man läsa: Skolplanen ska följas upp och aktualiseras vartannat år.
Efter att skolplanen antogs har en ny skollag trätt i kraft. Till skillnad från den då gällande skollagen (kapitel 2, § 8) kräver inte den nya lagen att kommunerna kompletterar läroplan, kursplaner, skollag mm med en kommunal plan för skolan.
Vad jag förstår hindrar den nya skollagen dock inte att kommunen har en egen skolplan, så länge den inte går på tvärs mot ovan nämnda lagar och förordningar.
Jag vill med anledning av ovanstående ställa följande frågor till Dig:
1 Har Lunds kommun en egen gällande skolplan för närvarande?
2 Om nej, när fattades beslutet och av vem att planen från 2009 inte längre gäller?
3 Känner man (om nej) ute i verksamheten till att skolplanen från 2009 inte längre gäller?
4 Om ja, är det inte hög tid att följa upp och aktuallisera planen från år 2009 alternativt upphäva den?
Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster
Om att hoppa av och att hoppa på – från DV till MP
av Ulf Nymark
Som en del VB-läsare kanske redan noterat
har jag i dagarna gjort ett partibyte - från DV till MP. Sydsvenskan
skrev att jag hoppat av. Så kanske man kan uttrycka det. Själv känner
jag det mera som ett sakta skridande. Som avslutats med att jag har
hoppat på, dvs hoppat på någonting nytt.
Varför har jag då gått över till MP? Helt enkelt därför att jag tror att DV inte längre besitter tillräcklig utvecklingspotential, och att jag i miljö- och klimatpolitiken gör mest nytta i MP. Så ser den korta versionen ut.
Det kan dock finnas skäl att något fylligare utveckla bakgrunden till mitt partiskifte.
I år fyllde DV sex år. Under dessa sex år har DV genomfört två valrörelser. I båda valen har resultatet blivit ungefär ett och detsamma, och utdelningen i fullmäktigemandat har stannat på blygsamma ett mandat. Vad kan förklaringen till de uteblivna framgångarna vara?
Lokalt parti
DV är som bekant ett lokalt parti. När DV bildades var det i de bortdöende svallvågorna efter VägValVänsters nej till att samordna bildandet av ett nytt rikstäckande vänsterparti. Några få, knappt en handfull, andra lokala vänsterpartier fanns eller var på gång runtom i landet. DV:s förhoppning var att flera sådana skulle poppa upp. Så blev inte fallet, tvärtom. De partier som då fanns på andra håll har försvunnit. Lokala partier har i allmänhet svårt att överleva någon längre tid. Detta gäller i synnerhet ett seriöst vänsterparti som enbart verkar lokalt. Ett lokalt parti saknar den draghjälp som varje rikstäckande parti ger sina lokala organisationer. I Lund finns heller inga lättillgängliga kanaler för kommunikation med kommunmedlemmarna. Fortfarande i valrörelsen 2010 visade det sig vara många lundabor som inte kände till vår existens. Kommunalpolitik engagerar medborgarna bara fläckvis och stundtals.
Små skillnader mellan partierna inom blocken
”Vad skiljer Demokratisk Vänster från Vänsterpartiet?” Det var den vanligaste frågan DV:s valarbetare ställdes inför i valrörelserna. Ja, vad skiljer DV från V i kommunalpolitiken? Vad skiljer DV från MP? V från S? och så vidare. (Ser vi ut över blockgränsen kan vi och lundaborna också fråga sig vad som skiljer t ex M från FP, eller KD från C osv.) Visst finns det även lokalt skillnader mellan de rödgröna partierna. Det vet alla som är partipolitiskt aktiva. Men för den icke-politiskt särskilt engagerade lundabon ter sig de kommunalpolitiska skillnaderna skäligen små.
Odemokratisk vänster?
DV:s val av partinamn indikerade att det nya vänsterpartiet ville markera mot den tradition av kommunism som V tydligt återgick till efter Schymans fall. (För min del hade jag föredragit att det nya partiet hade tagit namnet Grön Vänster). Inte minst i Skåne och i Lund var denna tradition mycket stark inom V. Sannolikt har denna falangs inflytande försvagats på senare tid, delvis kanske beroende på att flera av dess ledande representanter sitter på framskjutna maktpositioner i den kommunala apparaten, bland annat i Malmö, och därvid fått mindre tid för inre partiarbete och intriger. Här i Lund har DV-medlemmarna svårt att hävda att de skulle vara mera demokratiska än t ex Olsson, Ohlsson och Gunnarsson. Man kan också lägga märke till att med den ortodoxa falangens minskade inflytande i V har också motståndet mot en progressiv och kraftfull miljöpolitik mjukats upp en del. Utrymmet för ett vänsterparti vid sidan av V har helt enkelt med åren blivit trängre.
Varför har jag då gått över till MP? Helt enkelt därför att jag tror att DV inte längre besitter tillräcklig utvecklingspotential, och att jag i miljö- och klimatpolitiken gör mest nytta i MP. Så ser den korta versionen ut.
Det kan dock finnas skäl att något fylligare utveckla bakgrunden till mitt partiskifte.
I år fyllde DV sex år. Under dessa sex år har DV genomfört två valrörelser. I båda valen har resultatet blivit ungefär ett och detsamma, och utdelningen i fullmäktigemandat har stannat på blygsamma ett mandat. Vad kan förklaringen till de uteblivna framgångarna vara?
Lokalt parti
DV är som bekant ett lokalt parti. När DV bildades var det i de bortdöende svallvågorna efter VägValVänsters nej till att samordna bildandet av ett nytt rikstäckande vänsterparti. Några få, knappt en handfull, andra lokala vänsterpartier fanns eller var på gång runtom i landet. DV:s förhoppning var att flera sådana skulle poppa upp. Så blev inte fallet, tvärtom. De partier som då fanns på andra håll har försvunnit. Lokala partier har i allmänhet svårt att överleva någon längre tid. Detta gäller i synnerhet ett seriöst vänsterparti som enbart verkar lokalt. Ett lokalt parti saknar den draghjälp som varje rikstäckande parti ger sina lokala organisationer. I Lund finns heller inga lättillgängliga kanaler för kommunikation med kommunmedlemmarna. Fortfarande i valrörelsen 2010 visade det sig vara många lundabor som inte kände till vår existens. Kommunalpolitik engagerar medborgarna bara fläckvis och stundtals.
Små skillnader mellan partierna inom blocken
”Vad skiljer Demokratisk Vänster från Vänsterpartiet?” Det var den vanligaste frågan DV:s valarbetare ställdes inför i valrörelserna. Ja, vad skiljer DV från V i kommunalpolitiken? Vad skiljer DV från MP? V från S? och så vidare. (Ser vi ut över blockgränsen kan vi och lundaborna också fråga sig vad som skiljer t ex M från FP, eller KD från C osv.) Visst finns det även lokalt skillnader mellan de rödgröna partierna. Det vet alla som är partipolitiskt aktiva. Men för den icke-politiskt särskilt engagerade lundabon ter sig de kommunalpolitiska skillnaderna skäligen små.
Odemokratisk vänster?
DV:s val av partinamn indikerade att det nya vänsterpartiet ville markera mot den tradition av kommunism som V tydligt återgick till efter Schymans fall. (För min del hade jag föredragit att det nya partiet hade tagit namnet Grön Vänster). Inte minst i Skåne och i Lund var denna tradition mycket stark inom V. Sannolikt har denna falangs inflytande försvagats på senare tid, delvis kanske beroende på att flera av dess ledande representanter sitter på framskjutna maktpositioner i den kommunala apparaten, bland annat i Malmö, och därvid fått mindre tid för inre partiarbete och intriger. Här i Lund har DV-medlemmarna svårt att hävda att de skulle vara mera demokratiska än t ex Olsson, Ohlsson och Gunnarsson. Man kan också lägga märke till att med den ortodoxa falangens minskade inflytande i V har också motståndet mot en progressiv och kraftfull miljöpolitik mjukats upp en del. Utrymmet för ett vänsterparti vid sidan av V har helt enkelt med åren blivit trängre.
För få aktiva medlemmar
Detta hittills sagda handlar om några av de yttre faktorerna som förklarar DV:s uteblivna röstmässiga framgångar. Men det finns också inre, partiinterna orsaker. DV har misslyckats med att värva nya och aktiva medlemmar, framför allt bland ungdomar. Från första början och fram till idag har VB haft en väldigt tunn medlemsstock. Den har inte ökat på senare tid, utan snarast minskat. Skälen till att partiet inte lyckats locka till sig medlemmar kan vara flera: ett allmänt ointresse för partipolitik, svårigheter för ett litet parti att erbjuda meningsfull politisk aktivitet etc. Men framför allt tror jag det beror på att kommunalpolitiken inte engagerar på samma sätt som rikspolitik – framför allt ungdomar vill nog engagera sig i andra politiska områden än t.ex sophämtningstaxor.
Var DV en felsatsning?
Var då DV en felsatsning? Ett misslyckande? Inte alls! DV har producerat en mängd motioner, interpellationer och andra initiativ i fullmäktige och nämnder. Trots att DV varit och är fullmäktiges minsta parti har ett inte obetydligt antal motioner i centrala ämnen bifallits av fullmäktige. DV har därtill under årens lopp ordnat ett ganska imponerande antal innehållsrika och nästan alltid välbesökta utåtriktade möten. Utan tvekan har DV:s roll i kommunalpolitiken varit avsevärt större än vad man kan förvänta sig av partiets mandat och medlemsantal. Jag tror också DV kan ha spela en relativt stor roll inom den rödgröna oppositionen. Tyvärr har DV:s aktivitet inte påverkat valresultatet.
Ingen lovande prognos
Min slutsats är alltså att DV – på grund av både yttre och inre orsaker – inte har möjlighet att utvecklas och få ett mera påtagligt inflytande i kommunalpolitiken. Prognosen för en häftig valframgång är inte särskilt lovande, för att nu uttrycka sig försiktigt. Ingenting talar för att DV på de två år som återstår till valet kan bygga upp den betydligt större medlemskader som behövs för att driva en omfattande och slagkraftig valrörelse, ingenting talar för att DV under innevarande mandatperiod på bred front lyckats göra sig känt bland lundaborna. (Vet väljarna inte om att ett parti finns så kan de ju heller inte rösta på det). Om DV ställer upp i valet 2014 kan man kanske i bästa fall behålla sitt mandat, i sämsta fall åka ut ur fullmäktige. DV ska i slutet av denna månad ta ställning till om man ska ställa upp i valet 2014. Att en sådan diskussion tas upp visar att jag inte är ensam om att se begränsningar i DV:s möjligheter att utvecklas.
Därför valde jag MP!
För min del har jag sedan lång tid tillbaka i första hand drivit miljö- och klimatfrågor i vid bemärkelse. Faktum är att med åren har jag kommit att betrakta dessa frågor som allt mer väsentliga. Därmed inte sagt att jämställdhet, jämlikhets- och solidaritetsfrågor är mindre viktiga. Tvärtom – de finns till fullo inbakade i miljöfrågorna. Det är alltid de fattiga, de utsatta, de förtryckta som drabbas hårdast av miljöförstöring och klimatförändring.
Att jag blivit medlem i Miljöpartiet innebär förstås inte att jag sväljer dess partiprogram med hull och hår, inte heller att jag ställer upp på allt i den konkreta dagspolitiken. Men MP är det parti som ger miljö- och klimatfrågor högsta prioritet, också i praktiken, inte bara i ord. Miljöpartiet är också det enda parti som har möjlighet att växa sig större och starkare och därmed utgöra en verklig motkraft mot borgerlig kortsiktig ekonomism och konsumism, socialdemokratisk betongpolitik och den traditionella vänsterns dyrkande av produktivkrafternas (kvantitativa) tillväxt.
Ulf Nymark
Miljöpartiet de gröna
En hjälpande hand? av Lucifer
Nog är det förbryllande. 
En
majoritet av såväl partimedlemmar som sympatisörer i
Socialdemokraterna vill stoppa vinsterna i välfärden, dvs de
miljardbelopp av skattepengar som via Carema m fl går till
riskkapitalbolag och det dessutom utan att betala skatt. Till och med
borgerliga sympatisörer säger detsamma och instämmer i Vänsterpartiets
krav på att det ska få ett slut. Men den socialdemokratiska
partiledningen vacklar och vecklar in sig i tal om kvalitet och vägrar
att sätta ner foten. Det senaste i debatten tycks vara att det ska vara
frivilliga överenskommelser om högre etik i branschen. Det är så naivt
och undflyende att man blir nästan rörd.
Varför?
Varför gör de på detta viset? Ja, jag vet inte, men nu har jag kommit på en ny förklaring. De gör det för att stärka V och S samtidigt. V ligger och hoppar runt 5 procent i opinionsmätningarna och det är inte riktigt betryggande. Men om V får ha nej till välfärdsvinster för sig själv går det säkert bättre. Och om S låter de välsituerade mellanskiten i Stockholm behålla sina privata alternativ kan de konkurera bättre om mittenväljarna. Ja, det här skulle kunna vara en linje för att maximera underlaget för en röd-grön regering där S och V s.a.s delar upp väljarna mellan sig så att de riktigt vänstersinnade går till V medan S ges möjligheter att röra sig fritt åt höger eller i varje fall i mitten. Röstmaximering åt båda alltså, sånt som i entreprenörsjargong numera kallas en win-winuppgörelse.
Det är väl möjligt att fantasin och konspirationstänkandet har löpt iväg med mig. Men själv är jag inte lika besviken på sossarna längre.
Fritt fram för högerförslag
Nu till andra flanken. I ett PM från regeringen och finansdepartementet föreslås att det ska bli möjligt att dra av kostnader för läxhjälp med RUT-avdrag. Läxhjälpsbranschen växer mycket riktigt från dag till dag och nu ska man inte längre behöva fuska in det under rubriken barnpassning som redan ger RUT-avdrag.
Att införa en skattesubventionering av läxhjälp som uppenbart gynnar välställda är naturligtvis en häpnadsväckande fräckhet. Men så kan man alltså göra numera. Apoteken privatiserades, bilprovningen likaså – i bägge fallen utan att det varit till fördel för oss som använder oss av tjänsterna. Det hela göra av rent ideologiska skäl: det ska vara privatägt, anser alliansen. Och oppositionen har väl röstat emot, men inte har man sett mycket till kraftfullt motstånd. Det har fått passera.
En
majoritet av såväl partimedlemmar som sympatisörer i
Socialdemokraterna vill stoppa vinsterna i välfärden, dvs de
miljardbelopp av skattepengar som via Carema m fl går till
riskkapitalbolag och det dessutom utan att betala skatt. Till och med
borgerliga sympatisörer säger detsamma och instämmer i Vänsterpartiets
krav på att det ska få ett slut. Men den socialdemokratiska
partiledningen vacklar och vecklar in sig i tal om kvalitet och vägrar
att sätta ner foten. Det senaste i debatten tycks vara att det ska vara
frivilliga överenskommelser om högre etik i branschen. Det är så naivt
och undflyende att man blir nästan rörd.Varför?
Varför gör de på detta viset? Ja, jag vet inte, men nu har jag kommit på en ny förklaring. De gör det för att stärka V och S samtidigt. V ligger och hoppar runt 5 procent i opinionsmätningarna och det är inte riktigt betryggande. Men om V får ha nej till välfärdsvinster för sig själv går det säkert bättre. Och om S låter de välsituerade mellanskiten i Stockholm behålla sina privata alternativ kan de konkurera bättre om mittenväljarna. Ja, det här skulle kunna vara en linje för att maximera underlaget för en röd-grön regering där S och V s.a.s delar upp väljarna mellan sig så att de riktigt vänstersinnade går till V medan S ges möjligheter att röra sig fritt åt höger eller i varje fall i mitten. Röstmaximering åt båda alltså, sånt som i entreprenörsjargong numera kallas en win-winuppgörelse.
Det är väl möjligt att fantasin och konspirationstänkandet har löpt iväg med mig. Men själv är jag inte lika besviken på sossarna längre.
Fritt fram för högerförslag
Nu till andra flanken. I ett PM från regeringen och finansdepartementet föreslås att det ska bli möjligt att dra av kostnader för läxhjälp med RUT-avdrag. Läxhjälpsbranschen växer mycket riktigt från dag till dag och nu ska man inte längre behöva fuska in det under rubriken barnpassning som redan ger RUT-avdrag.
Att införa en skattesubventionering av läxhjälp som uppenbart gynnar välställda är naturligtvis en häpnadsväckande fräckhet. Men så kan man alltså göra numera. Apoteken privatiserades, bilprovningen likaså – i bägge fallen utan att det varit till fördel för oss som använder oss av tjänsterna. Det hela göra av rent ideologiska skäl: det ska vara privatägt, anser alliansen. Och oppositionen har väl röstat emot, men inte har man sett mycket till kraftfullt motstånd. Det har fått passera.
Jag fruktar att vi är i ett tillstånd där en massa mindre
förändringar av den här sorten just får passera därför att det inte
finns tillräckligt mycket motstånd. Många av de här sakerna går inte att
återställa: det skulle vara svårt att återsocialisera apoteken. Och ta
fastighetsskatten som är grunden för beskattning i nästan hela
världen. Den avskaffades av borgarna och skulle man försöka återställa
den ens till en mycket måttlig nivå skulle det bli ett ramaskri från
villaägare etc. Det är kört dessvärre, för överskådlig tid. Så det är
bara att ställa in sig på att nu ska bättre mans barn få läxhjälp,
medan skolan skärs ner.
Ulf Nymark byter klubb
Man har väl förstått att något var på gång, men visst var det väl överraskande ändå att Ulf Nymark gick över till Miljöpartiet under den här transfersäsongen. Det är bara att gratulera Mp som med Nymark fått en stridbar politiker som skulle kunna skärpa tonen i Mp:s miljöpolitik i Lund. Nymark är ambitiös, påläst, hederlig och ibland förstås lite påfrestande när han ventilerar favoritämnen som cykelbanor. Som miljöpartist får han en starkare plattform och kommer säkert att bli ett svårt irritationsmoment för borgarna.
Det är ännu inte klart vad som sker med DV sedan dess ordförande lämnat. Men visst har det varit svårt att förklara för folk att det behövs två vänsterpartier i Lund. Det började under en tid då Ohly eller snarare ohlisterna hetsade mot Vägval Vänster och när Vänsterpartiet i Lund under något år behärskades av nyortodoxa. Många av V Lunds bästa kamrater lämnade vilket ledde till en bortåt tioårig svaghetsperiod då man också gjorde sig av med Veckobladet. En del av de som lämnade var med och startade Demokratisk vänster. Där har de gjort ett utmärkt jobb i kommunalpolitiken men också i den högkvalitativa mötesverksamhet man bedrivit.
Den stökiga vänstern
Idédrivna partier är alltid stökigare än intressepartier och vänstern har väl präglats av splittring sen Marx dagar. Jag minns det gamla skämtet om att Bokcaféet, saligt i åminnelse, borde tillhandahålla färdigtryckta blanketter för s.k. brytningsmanifest, det dokument som alltid föregick startandet av en ny fraktion. Man skulle bara fylla i med lämpliga adjektiv på några ställen.
Vad som har hänt är att kommunalpolitiken har enat och inte bara DV och V. Oppositionen i Lund fungerar bättre än någonsin tillsammans och det gäller också S och Mp. Finns det ljus i bortre ändan av den kommunala tunneln?
Ulf Nymark byter klubb
Man har väl förstått att något var på gång, men visst var det väl överraskande ändå att Ulf Nymark gick över till Miljöpartiet under den här transfersäsongen. Det är bara att gratulera Mp som med Nymark fått en stridbar politiker som skulle kunna skärpa tonen i Mp:s miljöpolitik i Lund. Nymark är ambitiös, påläst, hederlig och ibland förstås lite påfrestande när han ventilerar favoritämnen som cykelbanor. Som miljöpartist får han en starkare plattform och kommer säkert att bli ett svårt irritationsmoment för borgarna.
Det är ännu inte klart vad som sker med DV sedan dess ordförande lämnat. Men visst har det varit svårt att förklara för folk att det behövs två vänsterpartier i Lund. Det började under en tid då Ohly eller snarare ohlisterna hetsade mot Vägval Vänster och när Vänsterpartiet i Lund under något år behärskades av nyortodoxa. Många av V Lunds bästa kamrater lämnade vilket ledde till en bortåt tioårig svaghetsperiod då man också gjorde sig av med Veckobladet. En del av de som lämnade var med och startade Demokratisk vänster. Där har de gjort ett utmärkt jobb i kommunalpolitiken men också i den högkvalitativa mötesverksamhet man bedrivit.
Den stökiga vänstern
Idédrivna partier är alltid stökigare än intressepartier och vänstern har väl präglats av splittring sen Marx dagar. Jag minns det gamla skämtet om att Bokcaféet, saligt i åminnelse, borde tillhandahålla färdigtryckta blanketter för s.k. brytningsmanifest, det dokument som alltid föregick startandet av en ny fraktion. Man skulle bara fylla i med lämpliga adjektiv på några ställen.
Vad som har hänt är att kommunalpolitiken har enat och inte bara DV och V. Oppositionen i Lund fungerar bättre än någonsin tillsammans och det gäller också S och Mp. Finns det ljus i bortre ändan av den kommunala tunneln?
Vägen till en demokratisk vänster av Gunnar Stensson
C H Hermansson tog det första steget med
sin bok ”En ny vänster” 1966. Året efter antog SKP namnet
Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, och ett nytt eurokommunistiskt
partiprogram. Men det stalinistiska motståndet var starkt i partiet och
i Moskva. ”Det måste vara nån jävla ordning i ett parti!” röt CH,
annars den lågmälda saklighetens man.
VPK tog ställning för Dubcekregimen i Prag (socialism med ett mänskligt ansikte) som slogs ned av sovjetiska trupper 20 augusti 1968. Det var modigt – och ledde till skarp kritik från de moskvatrogna. Beslutet klandrades av Sovjetunionen och dess satelliter.
Sedan Lars Werner blivit partiordförande 1975 ökade Sovjetunionens inflytande i partiet. Inför VPK-kongressen 1977 samlades demokraterna kring ett Demokratimanifest med kritik av förtrycket i Sovjetunionen och de sovjetiska satellitstaterna. Den stora sovjetiska delegationen förmådde partiledningen att stoppa manifestet.
Senare i januari offentliggjordes Charta 77 i Tjeckoslovakien med krav på demokrati och mänskliga rättigheter.
VPK Lund genomförde i februari en stor demonstration under parollen ”Ingen demokrati utan socialism – ingen socialism utan demokrati.”
VPK:s demokrater slöt upp bakom Charta 77 i konsekvens med ställningstagandet till Prag 1968.
Moskva stödde bildandet av APK, Arbetarpartiet Kommunisterna, framför allt som en påtryckning på VPK att hålla sig i fållan. Den något defensiva parollen var ”Stöd den reellt existerande socialismen!”
Den 13 december 1981 införde Jaruzelski undantagstillstånd i Polen och förbjöd fackföreningen Solidaritet. Det ledde till febril aktivitet i Lund. Redan samma dag, Lucia-afton, tändes protesteldar på Stortorget på initiativ av bland andra Sven-Hugo Mattsson.
Vid ett välbesökt medlemsmöte under julhelgen tog VPK Lund offentligt avstånd från Sovjetunionen och satellitregimerna i öst.
1989 bröt sovjetsystemet samman. Under sommaren och hösten flydde hundratusentals östtyskar till Väst via Ungern, Prag och Warszawa. Den 9 november öppnades Berlinmuren.
Demokraterna i VPK krävde att K:et i partinamnet skulle tas bort. Ulf Nymark och andra tog initiativ till en namninsamling med det kravet. Så uppstod Vänsterpartiet. Ett nytt vänstersocialistiskt partiprogram antogs under Gudrun Schyman 1993 och partiet passerade 12-procentgränsen i EU-valet 1995
Gorbatjov försökte reformera och demokratisera Sovjetunionen under parollerna Glasnost och Perestrojka, men det var för sent. Den 25 december 1991 upplöstes själva Sovjetunionen och ersattes av 15 självständiga stater. ”Den reellt existerande socialismen” existerade inte längre.
Men den kommunistiska mumien reste sig ur kistan. Från och med partikongressen i Växjö 2000 växte en manstark reaktionär rörelse fram inom Vänsterpartiet. Den bestod till stor del av äldre partimedlemmar som lierade sig med och förledde frustrerade ungdomar som upplevt lågkonjunkturen under 90-talet.
Överraskade tvingades demokraterna inse att det var nödvändigt att utkämpa samma strid en gång till. Så småningom organiserade de sig i Vägval vänster. Ledande personer i rörelsen var Johan Lönnroth, Gunnar Sandin, Karin Svensson-Smith, Jonas Sjöstedt och många andra i kommun och riksdag.
Striden kulminerade i samband med valet av Lars Ohly till partiledare 2004.
VPK tog ställning för Dubcekregimen i Prag (socialism med ett mänskligt ansikte) som slogs ned av sovjetiska trupper 20 augusti 1968. Det var modigt – och ledde till skarp kritik från de moskvatrogna. Beslutet klandrades av Sovjetunionen och dess satelliter.
Sedan Lars Werner blivit partiordförande 1975 ökade Sovjetunionens inflytande i partiet. Inför VPK-kongressen 1977 samlades demokraterna kring ett Demokratimanifest med kritik av förtrycket i Sovjetunionen och de sovjetiska satellitstaterna. Den stora sovjetiska delegationen förmådde partiledningen att stoppa manifestet.
Senare i januari offentliggjordes Charta 77 i Tjeckoslovakien med krav på demokrati och mänskliga rättigheter.
VPK Lund genomförde i februari en stor demonstration under parollen ”Ingen demokrati utan socialism – ingen socialism utan demokrati.”
VPK:s demokrater slöt upp bakom Charta 77 i konsekvens med ställningstagandet till Prag 1968.
Moskva stödde bildandet av APK, Arbetarpartiet Kommunisterna, framför allt som en påtryckning på VPK att hålla sig i fållan. Den något defensiva parollen var ”Stöd den reellt existerande socialismen!”
Den 13 december 1981 införde Jaruzelski undantagstillstånd i Polen och förbjöd fackföreningen Solidaritet. Det ledde till febril aktivitet i Lund. Redan samma dag, Lucia-afton, tändes protesteldar på Stortorget på initiativ av bland andra Sven-Hugo Mattsson.
Vid ett välbesökt medlemsmöte under julhelgen tog VPK Lund offentligt avstånd från Sovjetunionen och satellitregimerna i öst.
1989 bröt sovjetsystemet samman. Under sommaren och hösten flydde hundratusentals östtyskar till Väst via Ungern, Prag och Warszawa. Den 9 november öppnades Berlinmuren.
Demokraterna i VPK krävde att K:et i partinamnet skulle tas bort. Ulf Nymark och andra tog initiativ till en namninsamling med det kravet. Så uppstod Vänsterpartiet. Ett nytt vänstersocialistiskt partiprogram antogs under Gudrun Schyman 1993 och partiet passerade 12-procentgränsen i EU-valet 1995
Gorbatjov försökte reformera och demokratisera Sovjetunionen under parollerna Glasnost och Perestrojka, men det var för sent. Den 25 december 1991 upplöstes själva Sovjetunionen och ersattes av 15 självständiga stater. ”Den reellt existerande socialismen” existerade inte längre.
Men den kommunistiska mumien reste sig ur kistan. Från och med partikongressen i Växjö 2000 växte en manstark reaktionär rörelse fram inom Vänsterpartiet. Den bestod till stor del av äldre partimedlemmar som lierade sig med och förledde frustrerade ungdomar som upplevt lågkonjunkturen under 90-talet.
Överraskade tvingades demokraterna inse att det var nödvändigt att utkämpa samma strid en gång till. Så småningom organiserade de sig i Vägval vänster. Ledande personer i rörelsen var Johan Lönnroth, Gunnar Sandin, Karin Svensson-Smith, Jonas Sjöstedt och många andra i kommun och riksdag.
Striden kulminerade i samband med valet av Lars Ohly till partiledare 2004.
I Lund var motsättningarna särskilt bittraDet pågick i Skånedistriktet en samlad ansträngning att byta ut ledare och medlemmar i Lund. På årsmöten tillgreps odemokratiska metoder där tillfälligt hoprafsade majoriteter styrde och ställde. Veckobladet blev självfallet ett ideologiskt slagfält. Då nykommunisterna kom till korta i den öppna debatten tillgrep man i stället censurförsök. Till slut beslöt en tillfällig majoritet 2004 att lägga ner den tidning som i trettio år hade varit lundavänsterns röst.
Lars Ohly hade ju som partisekreterare styrt partiet tillsammans med Gudrun Schyman under partiets stora period på 1990-talet. Han hade del i framgången och var knappast stalinistiskt sinnad. Jag tror han gjorde en kolossal missbedömning när han framträdde som kommunist i samband med att han övertog partiledarskapet. Hans tanke var att driva en samlande modern vänsterpolitik som tidigare, samtidigt som han blidkade testuggarna. Han trodde det skulle vara möjligt att använda begreppet kommunist, trots dess massiva historiska belastning. Genom sin strategi stärkte och avslöjade han dessutom för offentligheten de starka antidemokratiska underströmmar som existerade i partiet. Förtroendet blåste bort och röstetalet halverades.
Veckobladet övertogs formellt av Göran Persson. Utgivningen fortsatte 2005 och har nu pågått i partipolitiskt obunden form under drygt sju år. Annars hade denna artikel inte kunnat publiceras.
Huvuddelen av dem som ingick i Vägval Vänster valde att fortsätta kampen för ett demokratiskt öppet reformparti inom partiet. Andra hoppade av som Roland Andersson eller bytte parti som Karin Svensson-Smith.
I Lund beslöt den grupp som nu utgör kärnan i Demokratisk vänster att ställa upp i valet 2006.
Demokratisk vänster lyckades ta sig in i kommunfullmäktige. I valet 2010 nästan fördubblades röstetalet.
Vänsterpartiet samarbetade 2010 med S och MP. De borgerliga partierna segrade. Lars Ohly avgick och Jonas Sjöstedt valdes till partiledare.
Kanske återkommer kommunismen inte. Men vi ser ju å andra sidan andra mumier återuppstå som om människorna ingenting lärt: högerextremism, nationalism, rasism, antisemitism, islamofobi.
I kommunalpolitiken i Lund samarbetar DV konstruktivt och tillitsfullt med V, S och MP. Samsynen inom miljöpolitik, samhällsplanering, skolpolitik och vård och omsorg är så stor att frågan uppstått huruvida DV längre behövs. För inte Vänsterpartiet nu den politik som Vägval Vänster och Demokratisk Vänster eftersträvat? Har inte Demokratisk Vänster fullgjort sitt uppdrag och nått målet?
När Ulf Nymark övergick till MP i veckan för att få möjlighet att utveckla allt sitt kunnande och hela sin politiska kapacitet ställdes frågan på sin spets. Genom övergången kommer de sakfrågor. särskilt inom miljöområdet, som DV brinner för att drivas med större kraft.
Den 25 september tar partiet ställning till om det ska ställa upp i nästa val. Oavsett utgången kommer partiets representanter i kommunen fortsätta att arbeta till mandatperiodens slut. Den politik de kommer att driva ska vara lika konstruktiv och kreativ som tidigare.
Liksom tidigare kommer DV att arrangera offentliga möten om miljö, rasism, internationell solidaritet, kvinnofrågor och mycket annat. Vi hoppas att socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och andra kommer att delta i mötesverksamheten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)