Spanien gick till val den 21 november. I skuggan av högerns jordskredsseger firade den baskiska vänstern en historisk valseger och tog för första gången 7 mandat i det spanska parlamentet. Vad innebär maktskiftet i Madrid för den baskiska fredsprocessen? Kommer högerregeringen att följa upp fredsinviterna från ETA?
Kom och diskutera detta och mer med två gäster för den "patriotiska vänstern" (izquierda abertzale) från Bilbao.
TID: 7 december, kl. 18:30
PLATS: Röda Huset, Industrigatan 4, Malmö.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2011-12-01
Notiser av Gunnar Stensson
Israel förbereder nytt anfall mot Gaza
Det är lätt att glömma hur starkt och på kort sikt oberoende Israel är. De senaste månaderna har den israeliska utrikespolitiken varit inriktad på att hetsa mot Iran för att skapa en situation som skulle möjliggöra ett israeliskt angrepp mot Irans kärnenergiprogram. Den iranska ockupationen av Storbritanniens ambassad stärker den israeliska kampanjen.
Samtidigt förbereds ett nytt israeliskt anfall mot Gaza. Bakgrunden är israelisk fruktan för att det egyptiska valet kan leda till en seger för islamister beredda att samarbeta med Hamas.
Island erkänner som första västland den palestinska staten.
Erkännandet tillkännagavs på FN:s solidaritetsdag med det palestinska folket tisdagen den 28 november. . Island var också först med att erkänna Estland, Lettland och Litauen 1991 i samband med Sovjetunionens sammanbrott.
Samma dag uppmanade Ban Ki-Moon Israel och Palestinska Myndigheten till åter inleda förhandlingar för en tvåstatslösning, grundad på 1967 års gränser och med Jerusalem som huvudstad för två nationer.
USA har i FN:s säkerhetsråd lyckats stoppa palestiniernas ansträngningar att erkännas i FN. Genom påtryckningar har den nödvändiga två tredjedels-majoriteten för en palestinsk stat förhindrats. USA slipper därmed använda sitt veto.
Mahmoud Abbas förklarar att ansträngningarna för erkännande i FN fortsätter. Samtidigt fördömer han att Israel stoppat skattemedel som tillhör Palestinska myndigheten. I den frågan har han stöd från EU och USA. Netanyahu kommer troligen tvingas ge den Palestinska Myndigheten tillgång till sina pengar.
Julhandeln i USA slår rekord
”Ekonomiska bedömare” gläder sig och hoppas på förnyad tillväxt.
Vi vet alla att konsumismen, oftast med lånade pengar, är på väg att göra USA bankrutt, att jordens energitillgångar är på upphällningen, att vi trots detta förbrukar mer olja och kol än någonsin tidigare (inte minst Sverige som överlåtit miljöskadlig produktion till Kina) och att klimatskadorna ökar snabbare än man tidigare befarat. Det är existentiella hot som den internationella miljökonferensen i Durban försöker göra något åt, innan det blir för sent.
Men ekonomiska experter i USA gläder sig åt tillväxten i julhandeln. Vi lever i en schizofren civilisation.
I USA har ”Buy-nothing-day” haft begränsad effekt. I Sverige kan vi däremot faktiskt glädja oss åt en liten minskning av konsumtionen.
Det är lätt att glömma hur starkt och på kort sikt oberoende Israel är. De senaste månaderna har den israeliska utrikespolitiken varit inriktad på att hetsa mot Iran för att skapa en situation som skulle möjliggöra ett israeliskt angrepp mot Irans kärnenergiprogram. Den iranska ockupationen av Storbritanniens ambassad stärker den israeliska kampanjen.
Samtidigt förbereds ett nytt israeliskt anfall mot Gaza. Bakgrunden är israelisk fruktan för att det egyptiska valet kan leda till en seger för islamister beredda att samarbeta med Hamas.
Island erkänner som första västland den palestinska staten.
Erkännandet tillkännagavs på FN:s solidaritetsdag med det palestinska folket tisdagen den 28 november. . Island var också först med att erkänna Estland, Lettland och Litauen 1991 i samband med Sovjetunionens sammanbrott.
Samma dag uppmanade Ban Ki-Moon Israel och Palestinska Myndigheten till åter inleda förhandlingar för en tvåstatslösning, grundad på 1967 års gränser och med Jerusalem som huvudstad för två nationer.
USA har i FN:s säkerhetsråd lyckats stoppa palestiniernas ansträngningar att erkännas i FN. Genom påtryckningar har den nödvändiga två tredjedels-majoriteten för en palestinsk stat förhindrats. USA slipper därmed använda sitt veto.
Mahmoud Abbas förklarar att ansträngningarna för erkännande i FN fortsätter. Samtidigt fördömer han att Israel stoppat skattemedel som tillhör Palestinska myndigheten. I den frågan har han stöd från EU och USA. Netanyahu kommer troligen tvingas ge den Palestinska Myndigheten tillgång till sina pengar.
Julhandeln i USA slår rekord
”Ekonomiska bedömare” gläder sig och hoppas på förnyad tillväxt.
Vi vet alla att konsumismen, oftast med lånade pengar, är på väg att göra USA bankrutt, att jordens energitillgångar är på upphällningen, att vi trots detta förbrukar mer olja och kol än någonsin tidigare (inte minst Sverige som överlåtit miljöskadlig produktion till Kina) och att klimatskadorna ökar snabbare än man tidigare befarat. Det är existentiella hot som den internationella miljökonferensen i Durban försöker göra något åt, innan det blir för sent.
Men ekonomiska experter i USA gläder sig åt tillväxten i julhandeln. Vi lever i en schizofren civilisation.
I USA har ”Buy-nothing-day” haft begränsad effekt. I Sverige kan vi däremot faktiskt glädja oss åt en liten minskning av konsumtionen.
Man behöver inte vara idiot fast man röstar borgerligt av Gunnar Stensson
Men man är handlingsförlamad
Jag tänker då och då att 2011 kan bli för kapitalismen det 1989 blev för kommunismen. Ett årtal då ett system slutligen kollapsar, efter att inte ha fungerat på väldigt länge.
Detta är inte en antikapitalistisk hållning, men det finns väl inte heller någon som kan hävda att ett system där, för att ta ett exempel, banker måste hållas vid liv med skattemedel, kan kallas fungerande kapitalism, med fri marknad?
Skribenten funderar över hur vår tid kan komma att beskrivas i framtida historieböcker.
Det kommer att behövas en beskrivning av vådan av att låta sig marineras i offentliga floskler om att alla-kan-bli-vinnare, att bostäder alltid kommer att stiga i värde samt inte minst tron att det skulle gå att spara i aktier. Ett sparande som dessutom påstås löna sig ”på lång sikt”. Vilket är lika ovetenskapligt som att garantera att det efter några års nedgång alltid följer uppgång, som om konjunkturerna följde någon sorts naturlag.
Det kommer också att bli ett sorgligt kapitel om övertron på ”valfrihet”. En övertro som innebär att ansvariga ministrar (och folkpartistiska kommunalråd) på allvar hävdar att den som är gammal och dement kan ”välja” att flytta till ett annat äldreboende...(innan hon svälter ihjäl)
Till samma kapitel hör förstås alla enfaldigt genomförda ”upphandlingar” (liksom skolpengssystemet) som skickar skattemedel direkt till riskkapitalbolagens konton.
Det är lätt att se tecken på att somliga, om inte stjäl, så roffar åt sig.
Det är Marie-Louise Samuelsson som kommenterar i Sydsvenskan 28/11.
De insikter hon uttrycker delas av många. Det underliga är den handlingsförlamning som gör att normalbegåvade akademiker i Lund inte drar de självklara politiska slutsatserna utan år efter år slentrianmässigt lägger sina röster på till exempel Folkpartiet, som står för just den eländiga politik de genomskådar, argumenterar med just de floskler som får dem att må illa, privat skörtar upp sina unga hyresgäster och smiter från skatten.
Detta är inte en antikapitalistisk hållning, men det finns väl inte heller någon som kan hävda att ett system där, för att ta ett exempel, banker måste hållas vid liv med skattemedel, kan kallas fungerande kapitalism, med fri marknad?
Skribenten funderar över hur vår tid kan komma att beskrivas i framtida historieböcker.
Det kommer att behövas en beskrivning av vådan av att låta sig marineras i offentliga floskler om att alla-kan-bli-vinnare, att bostäder alltid kommer att stiga i värde samt inte minst tron att det skulle gå att spara i aktier. Ett sparande som dessutom påstås löna sig ”på lång sikt”. Vilket är lika ovetenskapligt som att garantera att det efter några års nedgång alltid följer uppgång, som om konjunkturerna följde någon sorts naturlag.
Det kommer också att bli ett sorgligt kapitel om övertron på ”valfrihet”. En övertro som innebär att ansvariga ministrar (och folkpartistiska kommunalråd) på allvar hävdar att den som är gammal och dement kan ”välja” att flytta till ett annat äldreboende...(innan hon svälter ihjäl)
Till samma kapitel hör förstås alla enfaldigt genomförda ”upphandlingar” (liksom skolpengssystemet) som skickar skattemedel direkt till riskkapitalbolagens konton.
Det är lätt att se tecken på att somliga, om inte stjäl, så roffar åt sig.
Det är Marie-Louise Samuelsson som kommenterar i Sydsvenskan 28/11.
De insikter hon uttrycker delas av många. Det underliga är den handlingsförlamning som gör att normalbegåvade akademiker i Lund inte drar de självklara politiska slutsatserna utan år efter år slentrianmässigt lägger sina röster på till exempel Folkpartiet, som står för just den eländiga politik de genomskådar, argumenterar med just de floskler som får dem att må illa, privat skörtar upp sina unga hyresgäster och smiter från skatten.
En praktfull kommunal skandal av Lucifer
Nja, den här gången har glasmästaren och byggherren, Arne Paulsson, nog varit lite för smart. Han räknar visserligen med att snart vara miljardär enligt vad han säger i Skånskan i dag torsdag, men den affär han har lurat kommunen med och som ger honom 140 miljoner i skattefri vinst kommer förhoppningsvis att stoppas om Mats Helmfrid & co ska komma ifrån det hela utan att behöva avgå.Ett hus blir till tolv skattebefriade
Det hela handlar om det långa hus Paulsson skulle bygga längs med Stattenavägen neråt Klostergården. Paulsson fick köpa marken med byggrättigheter för 89 miljoner. Han har nu sålt den till NCC och HSB för 276 miljoner, en tredubbling med en vinst som dessutom är skattefri. Som särskild finess har nämligen det tänkta långa huset delats upp i tolv delar (tydligen med kommunens godkännande), var och en ägt av ett aktiebolag och när man säljer sådana behöver man inte betala realisationsvinst. Och för att mörka det hela ytterligare så har han inte sålt marken utan bara byggrättigheterna. Från vinsten avgår dock de 45 miljoner det kostade att bygga Arenan, den fula och svåranvända lokal han som var hans gåva till Lund. Gåvan och kostnaderna som är förbundna med den har ställt till elände både i fritidsförvaltningens investeringsplan och för kommunens löpande utgifter. Vänsterpartiet (och DV) har gått emot Paulssonaffären från början till slut, medan övriga, inkl. S och Mp, har ställt upp, ibland entusiastiskt. Borgarna låtsas som om de är de stora hushållarna med Lunds medel, men här har de gjort usla affärer och skänkt stora pengar till Paulsson. Han är mycket riktigt tacksam för det. I Skånskan säger han: ”De borgerliga kommunalråden är trevliga. Oppositionsledaren Anders Almgren (S) är okej men ibland oförutsägbar.” Vad han tycker om Mats Olsson (v) säger han inte, men det har framgått på andra sätt.
Man kan läsa utförligt om det här i Skånskan inkl. dolda upptagningar från möten med Paulsson och jag bygger i huvudsak på deras uppgifter. Skånska Dagbladet tenderar att komma i skymundan i VB:s och andras rapportering vilket vi beklagar. Sanningen är ju att många av Arbetets gamla läsare gick över till Skånskan. Här har tidningen (reporter Andreas Lovén) gjort ett förtjänstfullt jobb med grävande journalistik, i ett riktigt klassiskt fall av kommunal enfald eller korruption. Något säger mig att affären också kommer att kunna följas genom Mats Olsson (olssonbetalar.blogspot.com/).
Paulsson igen: ”Problemet, anser Arne Paulsson, är att politikerna är för svaga och tjänstemännen för starka. – Moderaterna har sagt till mig: vänta bara, får vi två mandatperioder så ska vi nog ta tjänstemännen i nacken.” Ja, moderaterna är nu inne på sin andra period och visst, det finns kommunaltjänstemän som styr ganska enväldigt och som lätt pratar omkull de svaga borgerliga politikerna. Mats Helmfrid (m), Tove Klette (fp) och Lars Bergvall (c) verkar ha uppfattat det kommunala valresultatet i Lund som en personlig förtroendeförklaring. Men så här kan det få inte fortsätta. Bryt borgarnas vanstyre i Lund!
Borgarna vulgariserar
Vad håller på att hända med tonläget i den politiska debatten? Det tycks t.ex. inte vara någon ända på vad man kan säga om Håkan Juholt. Men också lokalt förgrovas borgarna. I kommunfullmäktige i torsdags öppnade Lars Bergvall (c) med att kalla en enkel begäran om en utredning i ett medborgarförslag för ”korkat”. Medborgarföreslagen är förvisso av skiftande kvalitet, men är det rimligt att politikerna kallar dem ”korkade”? Ander Almkvist talade för utredningsförlaget (om ett kommunalt bussbolag) i ett av de bästa och sakligaste inlägg jag har hört i fullmäktige på många år. Han fick av Ronny Johansson (m) veta att i Nord-Korea där kunde sådant passa. Alltså. det gamla kommunistspöket kallas in igen, den här gången inte mot Vänsterpartiet utan mot Socialdemokraterna.
Högern får skärpa sig
Vad är förklaringen? Jag har tre förslag. Den första är att borgarna känner sig allmänt trängda genom Caremaskandalerna som ju visar vad deras ideologi leder till. Min andra förklaring går i motsatt riktning: borgarna är så styva i korken genom sitt övertag i opinionsmätningarna att de kan kosta på sig vad som helst, numera också mot S. En tredje förklaring skulle vara att det finns en smittoeffekt från den grova tonen på nätet där man i kommentarfälten kan få läsa utfall från höger som man knappt trodde var möjliga (och som webbredaktörerna nu faktiskt börjat ingripa mot).
Lägg märke till att det hela tiden är högersympatisörerna som står för vulgariseringen och det grova språkbruket. Jag har försökt kolla vänstersympatisörer också, både på fullmäktige och på webben, men där finns ingen motsvarighet. Tonläget och ordvalet skämmer borgarnas sak och argument och jag hoppas att de själva kan inse det. Annars går vi mot dystra tider.
I försvarsfrågan
Som VB:s tjänstgörande försvarspolitiske medarbetare kan jag inte undgå att kommentera den senaste JAS-historien. Nu förväntas Schweiz köpa 22 plan, precis vad som behövs för att väcka nya förhoppningar om vidareutveckling till livs. Det är sämsta tänkbara nyhet för det svenska försvaret. Flygplanslobbyn är ständigt redo att gå i gång och nu kopplas det hela till att Sverige ska köpa 10 plan av den nya modellen. Sverige behöver ett försvar, men inte ytterligare plan utöver de många som redan står i hangarerna. Sverige behöver (i måttlig omfattning) värnpliktiga arméstyrkor. Utvecklandet av och inköpen av ett nytt flygplan kommer att ta av det magra belopp som har avsatts till armén och ytterligare undergräva dess styrka, vilket förtjänstfullt framhölls av Carl Björeman i veckan. Och om man absolut ska ge pengar till flygvapnet är det till radarstationer och återskapandet av vägbaser pengarna borde gå. Jag hoppas att det finns folk i alla partier som kan stå emot Linköpingslobbyn. Låt JAS åldras i frid, det projektet har lett till tillräckligt elände i tjugo år.
Betygsinflationen av Gunnar Stensson
72,22 procent av eleverna i Humfry- skolan, Lund, har fått för höga betyg
Humfryskolan i Lund med adress på Kastanjegatan är en friskola för årskurserna 7-9, inriktad på estetiska ämnen.
Den gör inte stort väsen av sig, men blev rikskänd den 28 november genom DN:s undersökning av betygsinflationen i svenska skolor.
DN listade de tio skolor i Sverige som sätter flest ”överbetyg”, det vill säga betyg som är högre än resultaten på de centrala proven.
Konkurrensen är knivskarp, men genom att ge 72,22 procent av sina elever för höga betyg har Humfryskolan nått en femteplacering i betygsinflation bland 1 322 svenska skolor. Bra jobbat!
Friskoleförespråkarna är överallt på defensiven. Valfriheten är deras sista bastion. Både DN och Sydsvenskan stammar förläget: ”Visst är det mycket som gått fel, men valfriheten måste vi åtminstone få behålla.”
Många pekar med rätta på den finska skolan. Vilken är hemligheten med dess goda resultat? Svaret är enkelt. De behöll det beprövade system som också var vårt, innan vi började tafsa på det med kommunalisering, friskolor, skolpeng, fritt val och konkurrens om eleverna.
I Sydsvenskans stora skolrapportering ”Tävlingen om eleverna” visar Emma Leijnse hur de unga flyr från småstadsskolorna sedan fritt gymnasiesök infördes. Lund är den stora vinnaren. De anrika gymnasierna i Eslöv, Trelleborg, Ystad, Simrishamn och Kristiansstad utarmas.
Det innebär oöverskådliga kulturella och sociala förluster. Dessutom utgör pendlingen en onödig belastning på trafiksystemet.
Den gör inte stort väsen av sig, men blev rikskänd den 28 november genom DN:s undersökning av betygsinflationen i svenska skolor.
DN listade de tio skolor i Sverige som sätter flest ”överbetyg”, det vill säga betyg som är högre än resultaten på de centrala proven.
Konkurrensen är knivskarp, men genom att ge 72,22 procent av sina elever för höga betyg har Humfryskolan nått en femteplacering i betygsinflation bland 1 322 svenska skolor. Bra jobbat!
Friskoleförespråkarna är överallt på defensiven. Valfriheten är deras sista bastion. Både DN och Sydsvenskan stammar förläget: ”Visst är det mycket som gått fel, men valfriheten måste vi åtminstone få behålla.”
Många pekar med rätta på den finska skolan. Vilken är hemligheten med dess goda resultat? Svaret är enkelt. De behöll det beprövade system som också var vårt, innan vi började tafsa på det med kommunalisering, friskolor, skolpeng, fritt val och konkurrens om eleverna.
I Sydsvenskans stora skolrapportering ”Tävlingen om eleverna” visar Emma Leijnse hur de unga flyr från småstadsskolorna sedan fritt gymnasiesök infördes. Lund är den stora vinnaren. De anrika gymnasierna i Eslöv, Trelleborg, Ystad, Simrishamn och Kristiansstad utarmas.
Det innebär oöverskådliga kulturella och sociala förluster. Dessutom utgör pendlingen en onödig belastning på trafiksystemet.
Politisk diversehandel av Ulf Nymark
Hemtjänst
Borgarnas försök att privatisera hemtjänsten har blivit ett fiasko. En överväldigande majoritet av brukarna har aktivt eller passivt valt att ha kommunens egen hemtjänstpersonal som utförare. För att gynna privatkapitalet har borgarna nu beslutat att om de hemtjänstsökande som inte uttryckligen väljer kommunal hemtjänst ska pytsas ut de privata företagen. Borgarna ska alltså göda de privata bolagen med ”kunder”. Bedrövligt!
Ny parkeringsnorm - samma planeringsinriktning
Parkeringsnorm kallas de tumregler som kommunen beslutar ska gälla för parkeringsytor när nya bostäder och verksamhetslokaler byggs. P-normen har varit en utformad som en miniminorm, dvs i detaljplanerna har föreskrivits en minsta nivå på antalet p-platser för bilar.
Nu är en ny p-norm på väg fram för beslut. Den som väntat på att p-normen för bilar helt skulle slopas, eller att den skulle utformas som en maximinorm, dvs föreskriva hur många p-platser som man som mest får bygga har väntat förgäves. Det blir enbart smärre justeringar av normen. Bilen som styrande norm i samhällsplaneringen kommer därmed att leva kvar i Lunds kommun.
Kommunfullmäktiges dagordning
Sedan lång tid tillbaka har kommunen i sina dagspressannonser för fullmäktigesamman- trädena återgett hela dagordningen, dvs samtliga ärenden har förtecknats. Nu ser det ut att bli slut med det. Fullmäktiges demokratiberedning (!) föreslår nu att fullmäktiges presidium ska välja ut vilka ärendepunkter som ska med i annonsen. Presidiet ska alltså gallra. Anledningen säjs vara besparingsskäl – man sparar några kronor per sammanträde. Samtidigt skapar man ett kraftigt underskott – ett demokratiskt underskott. För nog är det väl en fråga om demokrati att kommuninvånarna lätt ska kunna informera sig om vad deras befullmäktigade ombud har för sig?
Dessbättre finns det fortfarande chans att beredningens föreslag inte går igenom: i kommunstyrelsen i onsdags beslutades om återremiss till kommunkontoret. Uppdraget var att redovisa hur mycket kommunen skulle spara – denna uppgift fanns märkligt nog inte med i beslutsunderlaget.
Uppföljning av klimatmål
I fjol höstas beslutade kommunfullmäktige om nya klimatmål för Lund. Utsläppen av växthusgaser ska minska minst 50% till 2020, och vara nära noll år 2050. I samband med detta gavs också kommunstyrelsen i uppdrag att kommunicera och följa upp målen årligen.
Borgarnas försök att privatisera hemtjänsten har blivit ett fiasko. En överväldigande majoritet av brukarna har aktivt eller passivt valt att ha kommunens egen hemtjänstpersonal som utförare. För att gynna privatkapitalet har borgarna nu beslutat att om de hemtjänstsökande som inte uttryckligen väljer kommunal hemtjänst ska pytsas ut de privata företagen. Borgarna ska alltså göda de privata bolagen med ”kunder”. Bedrövligt!
Ny parkeringsnorm - samma planeringsinriktning
Parkeringsnorm kallas de tumregler som kommunen beslutar ska gälla för parkeringsytor när nya bostäder och verksamhetslokaler byggs. P-normen har varit en utformad som en miniminorm, dvs i detaljplanerna har föreskrivits en minsta nivå på antalet p-platser för bilar.
Nu är en ny p-norm på väg fram för beslut. Den som väntat på att p-normen för bilar helt skulle slopas, eller att den skulle utformas som en maximinorm, dvs föreskriva hur många p-platser som man som mest får bygga har väntat förgäves. Det blir enbart smärre justeringar av normen. Bilen som styrande norm i samhällsplaneringen kommer därmed att leva kvar i Lunds kommun.
Kommunfullmäktiges dagordning
Sedan lång tid tillbaka har kommunen i sina dagspressannonser för fullmäktigesamman- trädena återgett hela dagordningen, dvs samtliga ärenden har förtecknats. Nu ser det ut att bli slut med det. Fullmäktiges demokratiberedning (!) föreslår nu att fullmäktiges presidium ska välja ut vilka ärendepunkter som ska med i annonsen. Presidiet ska alltså gallra. Anledningen säjs vara besparingsskäl – man sparar några kronor per sammanträde. Samtidigt skapar man ett kraftigt underskott – ett demokratiskt underskott. För nog är det väl en fråga om demokrati att kommuninvånarna lätt ska kunna informera sig om vad deras befullmäktigade ombud har för sig?
Dessbättre finns det fortfarande chans att beredningens föreslag inte går igenom: i kommunstyrelsen i onsdags beslutades om återremiss till kommunkontoret. Uppdraget var att redovisa hur mycket kommunen skulle spara – denna uppgift fanns märkligt nog inte med i beslutsunderlaget.
Uppföljning av klimatmål
I fjol höstas beslutade kommunfullmäktige om nya klimatmål för Lund. Utsläppen av växthusgaser ska minska minst 50% till 2020, och vara nära noll år 2050. I samband med detta gavs också kommunstyrelsen i uppdrag att kommunicera och följa upp målen årligen.
Borgarna säljer ut Borgarparken
Nu är det klart: borgarna välkomnar privata byggbolag i Borgarparken på norr. Det är JM:s Seniorgården, ett företag som har som affärsidé att bygga lyxbostäder för åldersgruppen 55 plus i parker och andra superattraktiva lägen, som ska få bygga i parken. Det finns all anledning att måla fan på väggen: detta är bara en början på borgarnas utförsäljning av parker till byggbolagen. En enig opposition gick emot detta förslag och ville rädda kvar Borgarparken åt de boende på norr. Ja, varför bygga i parker när det finns gott om utrymme för bostäder på de groteskt överdimensionerade trafik- och p-platsytorna för motortrafiken?
Bensinskatt drabbar inte de fattigaste hårdast
Så är det då (än en gång?) vetenskapligt dokumenterat: bensinskatten drabbar inte de fattigaste hårdast, inte ens hög bensinskatt. I Sverige är bensinskatten klassmässigt neutral, i USA; Indien, Kina och i u-länder slår bensinskatten hårdast mot höginkomsttagarna. Det visar den forskning som Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg, tillsammans med ett stort antal andra forskare nu redovisar i samband med klimatmötet i Durban.
Professor Sterner säjer också att bensinskatten är det enda politiska verktyg hittills som faktiskt leder till minskad koldioxidhalt i atmosfären, till skillnad från Kyotoprotokollet och EU:s handel med utsläppsrätter. För övrigt påpekar Sterner att de fattigaste knappast är innehavare av bilar.
Lövhalka inget problem för borgarna
Demokratisk Vänsters interpellation riktad till Tekniska nämndens ordförande om halka på gång- och cykelvägar på grund av löv blev besvarad härförliden. Tekniska nämndens m-märkte ordförande Johannessen medgav att lövhalka kan vara ett problem, men menade att det var svårt att göra någonting åt. (Ett tips: avlägsna löven!) Dessutom är det ju framför allt fotgängare och cyklister som drabbas, så det är ju inte så allvarligt. Det där sista sa inte Johannessen, men det låg liksom som en undermening i hans svar. För nog hade kommunen utarbetat ett omfattande och kostsamt program för lövhalkebekämpning om bilister hade drabbats i lika hög grad som gående och cyklister?!
Lunds kommun lurad en gång till av Gunnar Stensson
Av feghet, snålhet och brist på förutseende gör Lunds kommun gång på gång dåliga affärer. Vem minns inte hur kommunen lät Vipeholm och Sankt Lars hamna i det privata kapitalets händer.
Resultatet känner vi. Stora vinster skapades på kommunens bekostnad och inflytandet över samhällsplaneringen undergrävdes.
Nu har det hänt igen. Den här gången handlar det om byggrätterna vid Arenan.
Den sluge glasmästaren Arne Paulsson skänkte 45 miljoner till Arena-bygget och bidrog därmed till att det alls kom till stånd. Den gåvan skulle bli lönsam.
Paulsson fick köpa byggrätterna från kommunen för 89 miljoner. Nu, några år senare, säljer han dem till NCC och HSB för ett betydligt högre belopp, hur högt vet vi inte.
Jag har inte förlorat på det, säger han själv belåtet till Sydsvenskan. Paulsson visste att han aldrig skulle bygga de 425 lägenheterna. Hans företag är för litet för att klara av en sådan byggnation, säger han nu själv.
Han visste också att tillkomsten av Arenan skulle höja värdet på byggrätterna, kanske fördubbla det.
När Arenan väl fanns på plats var det bara att vänta. Och nu, i november 2012, var det tid att sälja, innan värdet åter sjunker till följd av den ekonomiska oron.
Transaktionerna har inte kostat Paulsson ett öre, utan gett miljonvinst.
Men Lunds kommun sitter där med en Arena som kostar pengar, utan att ha fått tillgång till markens värdestegring.
Precis som beträffande Vipeholm och Sankt Lars är det lundaborna som är de verkliga förlorarna. Så här formulerar Anders Almgren (S) det: ”Försäljningen driver upp priset på lägenheterna och möjligheten att det blir hyresrätter minskar då rejält.”
Resultatet känner vi. Stora vinster skapades på kommunens bekostnad och inflytandet över samhällsplaneringen undergrävdes.
Nu har det hänt igen. Den här gången handlar det om byggrätterna vid Arenan.
Den sluge glasmästaren Arne Paulsson skänkte 45 miljoner till Arena-bygget och bidrog därmed till att det alls kom till stånd. Den gåvan skulle bli lönsam.
Paulsson fick köpa byggrätterna från kommunen för 89 miljoner. Nu, några år senare, säljer han dem till NCC och HSB för ett betydligt högre belopp, hur högt vet vi inte.
Jag har inte förlorat på det, säger han själv belåtet till Sydsvenskan. Paulsson visste att han aldrig skulle bygga de 425 lägenheterna. Hans företag är för litet för att klara av en sådan byggnation, säger han nu själv.
Han visste också att tillkomsten av Arenan skulle höja värdet på byggrätterna, kanske fördubbla det.
När Arenan väl fanns på plats var det bara att vänta. Och nu, i november 2012, var det tid att sälja, innan värdet åter sjunker till följd av den ekonomiska oron.
Transaktionerna har inte kostat Paulsson ett öre, utan gett miljonvinst.
Men Lunds kommun sitter där med en Arena som kostar pengar, utan att ha fått tillgång till markens värdestegring.
Precis som beträffande Vipeholm och Sankt Lars är det lundaborna som är de verkliga förlorarna. Så här formulerar Anders Almgren (S) det: ”Försäljningen driver upp priset på lägenheterna och möjligheten att det blir hyresrätter minskar då rejält.”
Portugal ber Angola om hjälp – en kolonialmakt kryper till korset av Bertil Egerö
Europa är inte längre. Det Europa som med våld och (religiös) ideologiexport koloniserade stora delar av världen, och därmed inledde globaliseringsprocessen på allvar, sjunker samman allt snabbare, allt tydligare.
Ett färskt tecken på detta var en artikel i SvD den 20 november: Kronjuvelen i det portugisiska kolonialimperiet – Angola – ombeds av Portugal investera sin gamla kolonialmakt ur dess svåra ekonomiska läge.
För den som under många år varit mycket nära de portugisiska kolonierna i deras kamp för självständighet är detta en stor nyhet. Jag ser det som en entydig bekräftelse på att en ny era inletts där Europa hamnat i bakvattnet av en internationell ekonomisk dynamik med helt andra länder i ledningen.
De portugisiska koloniernas kamp för självständighet färgades av att Portugal var en diktatur, och en fattig sådan. Den behövde kolonierna för sin överlevnad. Samtidigt lyckades aldrig Portugal slå mynt av sitt stora koloniala imperium för egen räkning; landet förblev fattigt. Många av de portugiser som flyttade till kolonierna var fattiga bönder, ofta inte ens läskunniga.
Att förhandla sig till självständighet visade sig omöjligt. När de nationalistiska rörelserna utvecklade väpnad kamp svarade diktaturens Portugal med mer soldater, mer vapen. Slutligen underminerades den av de kolonialkrig som skulle säkra dess överlevnad. När kolonisatörerna 1974-75 gav upp och av rädsla flydde från sina kolonier förstörde de så mycket de kunde av allt som var viktigt för produktion och transporter.
Befrielsekampens dialektik
Angolas väldiga naturrikedomar var länge dess stora olycka. Där liksom i det lika rika grannlandet Belgiska Kongo förslavades befolkningen av kolonialmakten medan stormakternas företag tog för sig av rikedomarna. Che Guevara gjorde på 1960-talet ett försök att tillämpa sin fogo-teori i Kongo, men misslyckades – någon effektiv organiserad kamp för självständighet utvecklades aldrig. När Belgien släppte greppet saknades den nationella rörelse som kunnat ta över. Stormakterna i väst kunde agera rätt fritt, och Kongo har kommit att bli ett land där enbart en liten elit skor sig på den intensiva internationella exploateringen – i stora delar av landet saknas god infrastruktur och fungerande institutioner.
Ett färskt tecken på detta var en artikel i SvD den 20 november: Kronjuvelen i det portugisiska kolonialimperiet – Angola – ombeds av Portugal investera sin gamla kolonialmakt ur dess svåra ekonomiska läge.
För den som under många år varit mycket nära de portugisiska kolonierna i deras kamp för självständighet är detta en stor nyhet. Jag ser det som en entydig bekräftelse på att en ny era inletts där Europa hamnat i bakvattnet av en internationell ekonomisk dynamik med helt andra länder i ledningen.
De portugisiska koloniernas kamp för självständighet färgades av att Portugal var en diktatur, och en fattig sådan. Den behövde kolonierna för sin överlevnad. Samtidigt lyckades aldrig Portugal slå mynt av sitt stora koloniala imperium för egen räkning; landet förblev fattigt. Många av de portugiser som flyttade till kolonierna var fattiga bönder, ofta inte ens läskunniga.
Att förhandla sig till självständighet visade sig omöjligt. När de nationalistiska rörelserna utvecklade väpnad kamp svarade diktaturens Portugal med mer soldater, mer vapen. Slutligen underminerades den av de kolonialkrig som skulle säkra dess överlevnad. När kolonisatörerna 1974-75 gav upp och av rädsla flydde från sina kolonier förstörde de så mycket de kunde av allt som var viktigt för produktion och transporter.
Befrielsekampens dialektik
Angolas väldiga naturrikedomar var länge dess stora olycka. Där liksom i det lika rika grannlandet Belgiska Kongo förslavades befolkningen av kolonialmakten medan stormakternas företag tog för sig av rikedomarna. Che Guevara gjorde på 1960-talet ett försök att tillämpa sin fogo-teori i Kongo, men misslyckades – någon effektiv organiserad kamp för självständighet utvecklades aldrig. När Belgien släppte greppet saknades den nationella rörelse som kunnat ta över. Stormakterna i väst kunde agera rätt fritt, och Kongo har kommit att bli ett land där enbart en liten elit skor sig på den intensiva internationella exploateringen – i stora delar av landet saknas god infrastruktur och fungerande institutioner.
Helt annorlunda var det med de portugisiska kolonierna. I kampen mot en diktatur radikaliserades befrielserörelserna, och började aspirera på socialistiska samhällsbildningar efter befrielsen. Det kom aldrig att gå särskilt bra. Men befrielserörelserna klarade övergången till självständighet och lyckades skapa statsledningar med förmåga att hävda sig gentemot de utländska intressena. Det i sin tur ledde till öppet konfrontativa metoder.
Apartheids Sydafrika och USA var de främsta aktörerna i att omvandla inhemsk opposition till organisationer för inbördeskrig. I Moçambique skapades en sådan organisation, kallad MNR eller RENAMO, av rhodesisk militär uppbackad av Sydafrika. I Angola fanns redan tidigare UNITA, en organisation i södra Angola som med stöd av portugiserna försökte slå ut befrielserörelsen MPLA. Det fanns även en organisation kallad FNLA, med bas i Kongo Kinshasa
Tack vare samarbetet mellan apartheids Sydafrika och UNITA varade krigstillståndet i Angola länge – från självständigheten 1975 till 2002. Det malde ner alla befrielsekampens målsättningar, och hela samhället kom att underordnas en central civilmilitär ledning som inte bara finansierade ett allt mer avancerat krig med olje- och diamantinkomster, utan också skapade sig stora privata förmögenheter längs vägen. Presidenten Eduardo dos Santos och hans familj hör till de allra mest förmögna. En enorm kontrast till de allra flesta angolaner som lever kvar i fattigdom och småjordbruk, i ett land med mycket stor jordbrukspotential.
För den som under många år solidariskt stöttat MPLA och kampen mot UNITA/Sydafrika är en sådan utgång inte odelat positiv. Kanske tycker USA m fl västmakter, från en annan synvinkel, detsamma? Deras politik för att få bort MPLA från makten kom att ge helt motsatt resultat. Idag är ett av en liten elit styrt Angola den största oljeexportören i Afrika, med Kina som den största handelspartnern. Många tusen kineser arbetar nu i landet. De portugiser som gör gemensam sak med kineserna är knappast intresserade av att verka för demokrati och jämställdhet, det är jobb och inkomster som lockar.
Apartheids Sydafrika och USA var de främsta aktörerna i att omvandla inhemsk opposition till organisationer för inbördeskrig. I Moçambique skapades en sådan organisation, kallad MNR eller RENAMO, av rhodesisk militär uppbackad av Sydafrika. I Angola fanns redan tidigare UNITA, en organisation i södra Angola som med stöd av portugiserna försökte slå ut befrielserörelsen MPLA. Det fanns även en organisation kallad FNLA, med bas i Kongo Kinshasa
Tack vare samarbetet mellan apartheids Sydafrika och UNITA varade krigstillståndet i Angola länge – från självständigheten 1975 till 2002. Det malde ner alla befrielsekampens målsättningar, och hela samhället kom att underordnas en central civilmilitär ledning som inte bara finansierade ett allt mer avancerat krig med olje- och diamantinkomster, utan också skapade sig stora privata förmögenheter längs vägen. Presidenten Eduardo dos Santos och hans familj hör till de allra mest förmögna. En enorm kontrast till de allra flesta angolaner som lever kvar i fattigdom och småjordbruk, i ett land med mycket stor jordbrukspotential.
För den som under många år solidariskt stöttat MPLA och kampen mot UNITA/Sydafrika är en sådan utgång inte odelat positiv. Kanske tycker USA m fl västmakter, från en annan synvinkel, detsamma? Deras politik för att få bort MPLA från makten kom att ge helt motsatt resultat. Idag är ett av en liten elit styrt Angola den största oljeexportören i Afrika, med Kina som den största handelspartnern. Många tusen kineser arbetar nu i landet. De portugiser som gör gemensam sak med kineserna är knappast intresserade av att verka för demokrati och jämställdhet, det är jobb och inkomster som lockar.
Om målet högst en tredjedel biltrafik till/från Brunnshög av Sven-Bertil Persson
Interpellation ställd till Byggnadsnämndens ordförande Christer Wallin
Byggnadsnämnden har nyligen skickat ut ett ramprogram för Brunnshög, ”Lund NE/Brunnshög - Vision och mål” på remiss. En enig nämnd har därmed ställt sig bakom förslaget att trafiken till och från Brunnshög ska fördelas på en tredjedel kollektivtrafik, en tredjedel gång- och cykel och högst en tredjedel med bil. Vi tycker det är en ur miljö- och klimatsynpunkt bra inledande målsättning som sannolikt efter hand kan skärpas ytterligare, d.v.s. de miljövänliga trafikslagen kan få en ännu större andel av resorna.
För att målsättningen för Brunnshög ska kunna förverkligas krävs en rad åtgärder – många av dem är oprövade i Lund.* Nödvändiga åtgärder har utretts och redovisats i en utredning av Trivector på beställning av Lunds kommun. Utredningens resultat finns sammanfattade i rapporten ”Färdmedelsfördelning för resor till framtidens Brunnshög – högst en tredjedel biltrafik till området – går det?” Trivectors svar på frågan i rubriken är att det går – men det blir inte lätt. Det fordras för att nå målet en ”tydlig vilja bland beslutsfattare i kommunen och bland företagen på området, hårt arbete och beslutsamhet” (Citat från utredningen, sid 38).
Tyvärr valde Byggnadsnämnden att inte bilägga trafikutredningen som underlag för ramprogrammet för Brunnshög. Vi måste därför tyvärr konstatera att utredningens innehåll och förslag torde vara föga känt inte bara bland allmänheten utan också bland kommunalt förtroendevalda. Detta menar vi är beklagligt, eftersom en grundläggande förutsättning för att ta de krafttag som fordras för att nå målet är att de berörda känner till vilka åtgärder som är nödvändiga och vad som förväntas.
För att målsättningen för Brunnshög ska kunna förverkligas krävs en rad åtgärder – många av dem är oprövade i Lund.* Nödvändiga åtgärder har utretts och redovisats i en utredning av Trivector på beställning av Lunds kommun. Utredningens resultat finns sammanfattade i rapporten ”Färdmedelsfördelning för resor till framtidens Brunnshög – högst en tredjedel biltrafik till området – går det?” Trivectors svar på frågan i rubriken är att det går – men det blir inte lätt. Det fordras för att nå målet en ”tydlig vilja bland beslutsfattare i kommunen och bland företagen på området, hårt arbete och beslutsamhet” (Citat från utredningen, sid 38).
Tyvärr valde Byggnadsnämnden att inte bilägga trafikutredningen som underlag för ramprogrammet för Brunnshög. Vi måste därför tyvärr konstatera att utredningens innehåll och förslag torde vara föga känt inte bara bland allmänheten utan också bland kommunalt förtroendevalda. Detta menar vi är beklagligt, eftersom en grundläggande förutsättning för att ta de krafttag som fordras för att nå målet är att de berörda känner till vilka åtgärder som är nödvändiga och vad som förväntas.
Jag vill med anledning av Byggnadsnämndens förslag till framtida färdmedelsfördelning för resor till och från Brunnshög ställa följande frågor till Byggnadsnämndens ordförande:
1. Varför har Byggnadsnämnden med Ditt stöd valt att inte låta den ovannämnda utredningen om färdmedelsfördelning för resor till och från Brunnshög ingå i underlaget för ramprogramremissen?
2. Är Du beredd att genomföra de kraftfulla åtgärder som föreslås i utredningen för att nå målet?
3. Om svaret är nej på sistnämnda fråga: vilka andra åtgärder ämnar Du istället föreslå för att biltrafiken ska bli högst en tredjedel av alla resor till/från Brunnshög?
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster
* Några av de åtgärder som föreslås i utredningen för att målet högst en tredjedel bilresor ska kunna nås:
1. Ökat avstånd mellan parkeringsplats och arbetsplatser till 300 meter, och mellan parkering till bostad 150 meters avstånd.
2. Flyttning av den yttre delen av bostadsområdet närmare hållplatsläge för spårvagn.
3. Intensiv satsning på ”rörlighetshantering” s k mobility management, dvs direkt påverkan på individer och företag för ändrat resbeteende, dvs sådant som ibland kallas ”mjuka” åtgärder.
4. Höga p-avgifter - t ex i nivå med förmånsbeskattningsvärdet för gratis parkering – någonstans mellan 1000 och 4000 kronor per månad.
Kulturtips
Kung Lear
1 2 3 Schtunk tillbaka i Malmö med en sanslös version av Shakespeares Kung Lear. Varje kväll är unik. Missa inte!!! Spelas på Teater 23 30 november - 4 december.
Fre 02 dec kl. 19:00. Läs mer
1 2 3 Schtunk tillbaka i Malmö med en sanslös version av Shakespeares Kung Lear. Varje kväll är unik. Missa inte!!! Spelas på Teater 23 30 november - 4 december.
Fre 02 dec kl. 19:00. Läs mer
TRIGGER POINT - Helena Franzen
Helena Franzen har en diger meritlista både som dansare och koreograf inom den samtida dansen, med personlig rörelseskärpa och känslighet för detaljer. På Dansstationen Palladium 2 december kl 19.30. Läs mer
Helena Franzen har en diger meritlista både som dansare och koreograf inom den samtida dansen, med personlig rörelseskärpa och känslighet för detaljer. På Dansstationen Palladium 2 december kl 19.30. Läs mer
Rodelinda
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino 3 december kl 18:30. Repris 4 december. Läs mer
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino 3 december kl 18:30. Repris 4 december. Läs mer
Days of War - Nights of love
En postapokalyptisk cirkusföreställning. På Karavan 18 november - 4 december.
Lör 03 dec kl. 20:00. Läs mer
En postapokalyptisk cirkusföreställning. På Karavan 18 november - 4 december.
Lör 03 dec kl. 20:00. Läs mer
Den Girige
På Lunds Stadsteater 3 december kl 18:00. Läs mer
På Lunds Stadsteater 3 december kl 18:00. Läs mer
Historia A
POTATOPOTATO GÖR UPP MED DEN EXKLUDERANDE HISTORIESKRIVNINGEN OCH SKAPAR SIN EGEN. På Inkonst 11 november - 5 december.
Lör 03 dec kl. 19:00. Läs mer
POTATOPOTATO GÖR UPP MED DEN EXKLUDERANDE HISTORIESKRIVNINGEN OCH SKAPAR SIN EGEN. På Inkonst 11 november - 5 december.
Lör 03 dec kl. 19:00. Läs mer
JULKONSERT
En kär tradition i adventstid, Malmö akademiska kör och orkester gästas av fantastiska solisterna Sabina Zweiacker & Joachim Bäckström. I S:t Johannes kyrka 3 och 4 december.
Lör 03 dec kl. 15:30. Läs mer
En kär tradition i adventstid, Malmö akademiska kör och orkester gästas av fantastiska solisterna Sabina Zweiacker & Joachim Bäckström. I S:t Johannes kyrka 3 och 4 december.
Lör 03 dec kl. 15:30. Läs mer
“La Familia” med Faela ( Sverige) – Mix Musiks säsongsavslutning
På Klaffbron lördag 3 dec kl. 14.00 & 18.00. Läs mer
Konsertmästare i spel och samtal – Porträttkonsert med Fredrik Burstedt, violin
På Palladium 4 december kl. 15.00
Läs mer
På Palladium 4 december kl. 15.00
Läs mer
DANCING IN THE DARK - DANCING DREAMS
Dansfilmsfestival 2011. 8 dec kl.18.30 på Palladium. Läs mer
Dansfilmsfestival 2011. 8 dec kl.18.30 på Palladium. Läs mer
Stanza 8/12
Stanza firar nioårjubileum med en operaföreställning av UKON och Njurmännen med sopranen Josefin Cederwall. Dessutom läsningar med Naima Chahboun och Jörgen Gassilweski. På Inkonst 8 december kl 20:00.
Läs mer
Stanza firar nioårjubileum med en operaföreställning av UKON och Njurmännen med sopranen Josefin Cederwall. Dessutom läsningar med Naima Chahboun och Jörgen Gassilweski. På Inkonst 8 december kl 20:00.
Läs mer
Sven Zetterberg Band
På Pub Kuntze, Sankt Gertrud 8 december kl 18:00. Läs mer
På Pub Kuntze, Sankt Gertrud 8 december kl 18:00. Läs mer
Hela kulturcentralens program
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)