Lördagsmusik

Helgeandskyrkan 3 mars kl 17
"En flygel och tjugo fingrar" Christina Jansson och Boel Videke

DOC LOUNGE 3 & 6 mars

Lördagen den 3 mars
EN AFTON MED JACQUES WERUP
Lundapremiär ( och enda visningen i Lund)  på Jan Troells film "Kalla ingenting försent" med efterföljande livespelning av Jacques Werup.
"Genom föreställningen En afton med Jaques Werup möts poesi, film och musik på ett unikt och spännande sätt"
Gäster: Jacques Werup och Jan Troell
Dörrarna öppnar 18.00 Film ca 19.00 Live ca 20.20 . Mat, bar och dj.
Förköp kan göras på Biljettbyrån eller på Tickster.se
LIVE: Som en levande kommentar och komplement till filmen framträder JACQUES WERUP live efter visningen, med ett stycke poetisk musikteater. Tillsammans med allmusikern och ljudkonstnären JOHAN BERGSTRÖM presenterar Jacques ”drömmen om att leva”. En intim föreställning med en av våra stora poeter och estradörer. 30 min.
Mer info:

Tisdagen den 6 mars
ECO PIRATE - The Story of Paul Watson
Sverigepremiär på en spännande och fascinerande historia om Greenpeace, Sea Sheapard och Paul Watsons outtröttliga kamp för att rädda haven och dess invånare.
Gäster: Sea Sheapard Danmark och förhoppningsvis skype samtal med Paul Watson i Antarktis.
   Från uppkomsten av Greenpeace-rörelsen till sammandrabbningar med fiskare i Galapagos, sänkningen av ett piratvalfångstfartyg utanför Portugal, och till hans senaste massmediala strider med den japanska valfångstflottan i Antarktis. Dokumentären skildrar denna kontroversiella persons extraordinära liv som lagbrytande förkämpe i miljörörelsen – världens första eko-pirat.
Mer info:

Susan George i Malmö

Susan George – den världsberömda samhällsdebattören, forskaren och förgrundsfiguren för Attac – gästar Sverige 4–5 mars, i samband med att hennes bok har utkommit på svenska.
   Den 5 mars kl. 19–21 deltar hon i ett seminarium om skuldkris, klimatkris och växande klyftor i Malmö. Medverkar gör bland andra kommunalrådet Carina Nilsson (S).
Arr. Attac, ABF, Efter Arbetet, LO Malmö och Karneval förlag
Mer info här

Susan George: Deras kris, våra lösningar
Först den dåliga nyheten.
Den kris som våra samhällen befinner sig i är långt större än vad de flesta av oss anar. Redan nu berör den, eller kommer snart att beröra, våra liv i praktiskt taget alla avseenden.
Det är en kris med många ansikten. En ekonomisk kris, en social­ kris ioch en ekologisk kris som kan hota människans hela livsmiljö.
   Sedan den goda nyheten.
Krisen är inte ofrånkomlig. Vi skulle kunna leva i en ren och rik värld där alla har ett drägligt och värdigt liv. Världen har aldrig varit så rik, och vi har till vårt förfogande all den kunskap och de verktyg som behövs. Hindren är inte tekniska, praktiska eller finansiella – utan politiska, intellektuella och ideologiska.
   Susan George ger i sin bok inte bara intressanta och väl underbyggda förklaringar till hur vi hamnat i denna svåra belägenhet. Hon beskriver också hur vi kan ta oss ur den.

Årsmöte i DV den 5 mars

Dagordning för DV:s årsmöte den 5 mars 2012 i DV:s lokal Magle Lilla Kyrkogata 2.
Årsmötet är öppet för alla intresserade.

Kl. 18.00
Information och diskussion om Lunds planer för den nya stadsdelen Brunnshög
Planarkitekt Johanna Wittenmark från Stadsbyggnadskontorets ”Projektkontor för Lund NE/Brunnshög” informerar och svarar på frågor – därefter diskussion.

Kl. 19.00 (ca)
Årsmötesförhandlingar i stadgemässig ordning med bl a en motion om "Demokratisk Vänster och Vänsterpartiet" som finns på annan plats i veckans nr.

Alla är hjärtligt välkomna till årsmötet – temat för årsmötet, Brunnshög, (dvs den första mera publikt inriktade delen) är högaktuell: Detaljplanen för ESS är ute på samråd och den utlovade spårvägen saknas i planen!
Rödgröna hälsningar
Styrelsen för Demokratisk Vänster

Panelsamtal om Israels mur på Västbanken

7 mars Kl 19.00 - 21.00 i AF-Borgen Sandgatan 2, Lund
Grunden för panelsamtalet är det aktionsfall som Amnesty Båstad/Ängelholm arbetar med. Fallet är byn Jayyous på Västbanken som har drabbats mycket hårt av att Israels mur/barriär avskärmar ungefär 2/3 av bybornas jordbruksmarker från byn. Muren är folkrättsligt olaglig, vilket fastslogs 2004 i ett vägledande/tolkande uttalande (advisory opinion) av International Court of Justice. Paneldeltagare:
   Ove Bring, professor internationell rätt
   Sara Bondesson, Sverige Kristna Råd
   Peter Löfgren, journalist
   Anders Persson, freds- och konfliktforskare
Inträde 30 sek (fritt inträde för medlemmar i UPF)
Arr: Amnesty Båstad/Ängelholm och Utrikespolitiska Föreningen i Lund

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 9 mars kl 13.00
”Kommer inte kaffet snart?
En kvinna på Sankt Lars broderade frågan på en duk som finns att se på Medicinhistoriska museet.
   Monologen med samma namn återger några samtal som Karin Stensson hade med en god vän som då och då kunde drabbas av en psykos, som ledde till att hon blev omhändertagen på Sankt Lars. I monologen ger vännen i ord uttryck för upplevelser av ensamhet, gränslöshet, ångest, osäkerhet, sorg och skuld. Ibland distanserar hon sig genom humor. Men allt är inte negativt. I psykosen bearbetar hon svåra upplevelser i sitt liv. Psykosen innebär också en förhöjd livskänsla. Det kan utmynna i en upplevelse av försoning och tröst. På det sättet blir psykosen ett drama som leder till en sorts katharsis, rening. Det blir möjligt för henne att återvända till sitt vanliga liv med dess glädjeämnen och trygghet, krav och påfrestningar. Monologen utmynnar i en sorts vila, en befrielse, en vardag. Det svåra är ännu en gång genomlevt. Nu fortsätter livet…
   Karin Stensson har under många år arbetat med kultur och teater på psykiatrin i Sankt Lars. Hon bor på Klostergården och har medverkat i flera föreställningar på Atelierteatern i Göteborg och Lilla Teatern i Lund

Torsdagskväll 8 mars i Helgeand 19.00
Samtal med Lena Sjöstrand
Vad ska man ha kroppen till när man firar gudstjänst? Den här kvällen samtalar vi om kroppen i gudstjänsten. Vad är det som sker i och mellan våra kroppar när vi firar gudstjänst? Vad betyder rum, handlingar och närvaro för vår upplevelse? Måste allt vi gör med kroppen betyda något?
   Inleder gör Lena Sjöstrand som är kaplan i Domkyrkan och teologie doktor.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

Lars Ohly ansvarar för kultur av Gunnar Stensson

Jag vet att Lars Ohly läser. På C H Hermanssons tid värnade VPK om kulturen. Förlaget Arbetarkultur utgav flera klassiker. ”Motståndets Estetik”, Peter Weiss stora roman om kampen mot nazismen, kom ut där. Lars Ohly läste den.
   Partiet hade också en tidning, Ny Dag, som inte bara handlade om politik utan också bedrev en vital kulturbevakning. Åsiktslikriktning och bristande engagemang drev de båda institutionerna i graven, på samma sätt som de skånska ”klasskämparna” försökte tysta Veckobladet.
   Lars Ohly tillönskas framgång när han nu ska ägna sin betydande energi åt att återuppväcka V som kulturbärare.

Drones, maskiner för övervakning och mord

Några notiser

I Norrbotten utvecklas det svenska radiostyrda obemannade planet Neuron. Det kan användas för civila ändamål som övervakning av skogsbränder. Men det kan också användas för människojakt. Det känner lukten av människor. På en kilometers avstånd kan det se föremål som är en kvadratcentimeter stora. Det styrs på skärmar genom ett system som kallas ”point and fly”.
   Israel är ledande inom utvecklingen av drones. Drones användes under Gazakriget och gav de anfallande trupperna information om var motståndarna befann sig.
   Drones används till att spionera på flyktingar i Afrika och över Medelhavet.
   I Pakistan och Afghanistan använder USA drones i ökande utsträckning. Flera påstådda motståndare har mördats. I samband med varje framgångsrik attack dödas samtidigt många civila.
   Gränsen mot Mexiko övervakas med drones.
   ”Comfortable killing” begås på skärmar flera mil från mordoffren. Det ger upphov till en ”playstation mentality”.
    Det finns en hel litteratur om detta. Sök på nätet.

V presenterar klimatprogram av Gunnar Stensson

Närmast vill partiet att 3 miljarder satsas på ett nytt investeringsprogram riktat till kommuner, landsting och företag.
   17 miljarder ska fram till 2014 gå till järnvägsinvesteringar för att flytta godstransporterna från väg till järnväg och för bättre persontransporter. Investeringen ger 17 000 nya jobb.
   Minst 40 000 hyreslägenheter ska klimatupprustas per år. Det ger bättre boendemiljö för hundratusentals människor och minskar utsläppen. Rotavdraget riktas till miljöanpassning.
   Den svenska animalieproduktionen står för nästan lika stora utsläpp som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar. EU:s subventioner till köttproduktion måste avskaffas. Mer vegetarisk mat ska serveras i skolor och offentlig verksamhet.
   Alla förslag är helt finansierade enligt principen ”priset höjs på det som hotar klimatet och intäkterna investeras i det som är hållbart”
   Regeringens skattepolitik som prioriterar privat konsumtion måste förändras för att prioritera välfärd och offentlig konsumtion. Höginkomsttagare orsakar störst utsläpp och får stå tillbaka för vård, skola, omsorg och äldreomsorg.
   För att samordna klimatpolitiken skapas ett klimatdepartement.
   Det som krävs är en kraftfull klimatpolitik som samtidigt är en politik för jämlikhet och fler jobb.
   Bakgrunden till förslagen är att Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade med 11 procent 2010 och att regeringen gör nedskärningar på miljö- och klimatområdet de närmaste åren.
   Sverige har rasat från tionde till 34:e plats i miljörörelsens jämförelse av länders klimatpolitik.
   Detta är några punkter i en debattartikel undertecknad av Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Jens Holm. DN 27/2.

Morgon i Jenin på bokrean – köp och läs! av Bertil Egerö

Sällan har en bok tagit mig så hårt som denna. Så direkt, så konkret, så personlig, om palestiniernas fruktansvärda historia från 1947 till idag.
   Susan Abulhawa har gjort ett skickligt arbete. Hon får läsaren att uppleva att det är hennes eget öde vi följer, hennes oändliga smärta över krig, våld, förluster av sina kära vi delar. Familjens och bygemenskapens perspektiv dominerar framställningen, som går från 1940-talet till början på 2000-talet. Fördrivningen 1948, flyktinglägret i Jenin, 1967 års krig, kriget mot Libanon i början av 80-talet – allt skildras intimt personligt, med kortare inslag om det bredare skeendet.
   Abulhawa ger oss bilden av den judiska israelen som den omänskliga soldat vi idag hör om från Afghanistankrigets vardag, men också som den rädda unga man som inte vill döda. Som politikern som ”vet” att fördrivningen kräver hårda nypor, och som den människa vars inre bryts ner av vetskapen om judars och palestiniers gemensamma ursprung och lidanden, om den historiens stora grymhet där nazismens brott mot judar blir judarnas brott mot palestinierna.
   Genom olika familjemedlemmars reaktioner på förtrycket leds vi in i skapandet av PLO, dess framgångar och slutliga fördrivning till Tunisien, Arafats resultatlösa kompromisser och den växande desperation som ledde till de två jihaden – alltid med Israel som den skoningslöse vedergällningens krigsapparat.
   Framställningen andas dofter, smaker från palestinska odlingar och måltider. Poetiska inslag ur den djupa kulturhistorien varvas med varma skildringar av gemenskap, respekt, hälsningar och stöd i det utsatta läge alla delar. Barnen – barnen är hoppets källa och motivering, barnen som drabbas så omänskligt av det israeliska våldet och som bär fröet till en annan värld inom sig.
   Dessutom har boken som inbunden en vacker layout och är en estetisk njutning att läsa. 69 kr fick jag ge för den i affären på Bangatan. År 2010 gavs den ut på engelska och svenska.

Bradley Manning, en amerikansk hjälte av Gunnar Stensson

Bradley Manning har föreslagits till Nobels fredspris för avslöjandet av amerikanska krigsförbrytelser i Irak.
   Vi har alla sett den amerikanska helikopterbesättningen skrattande skjuta prick på civila irakier som förgäves försöker fly.
   Den 24-årige amerikanske soldaten Bradley Manning sitter i fängelse för att han sagt sanningen om USA:s illegala krig i Irak och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Guantanamo och i de tortyrhålor som administreras av regimer som fungerar som USA:s hantlangare.
   En avgrund skiljer honom från de rasister som kämpar för rätten att sprida Julius Streicher-propaganda mot invandrare.
   Bradley Manning greps snabbt och har sedan dess suttit i fängelse, först i amerikanskt militärfängelse, sedan överförd till civilt Han hotas av dödsstraff.
   ”Free Bradley Manning” är namnet på en hemsida med mer information.

Bradley Manning fogar sig till raden av amerikanska hjältar - det finns många sådana - som riskerat sina liv för den viktigaste satsen i den amerikanska konstitutionen: ”All men are created equal”.
   John Brown hängdes 1859 för att han kämpade för slavarnas befrielse. Kvar lever sången: ”His soul is marching on.”
   Geronimo stred för att försvara apachernas land mot en överlägsen ockupationsarmé 1874 till 1886.
   Joe Hill, den svenskättade arbetarledaren, avrättades 1915 efter falska anklagelser för mord.
   Ethel och Julius Rosenberg avrättades i elektriska stolen 1953, anklagade för spionage mot den amerikanska atombombsproduktionen.
   Daniel Ellsberg förkortade Vietnamkriget genom att avslöja Pentagon-rapporten. Tack vare den breda opinionen mot USA:s orättfärdiga krig i Vietnam och stödet från starka media med New York Times i spetsen undgick han repressalier.
   Martin Luther King mördades 1968 för sin ledande roll i medborgarrättskampen för de svartas rättigheter.
   Bradley Mannings ödesår är 2012. Vi är skyldiga honom vår solidaritet.
   Många amerikaner är skurkar och uslingar. Skurkarna är ofta mäktiga. Somliga av dem har varit presidenter. De tolkar konstitutionens ord om ”the pursuit of happiness” som en uppmaning att bygga det amerikanska samhället på gränslös makt och omättlig girighet.
   Det finns skäl att återkomma till Bradley Manning.

Pensionerna är inte jämställda av Sven-Hugo Mattsson

Jag skall nedan komma med förslag hur vårt pensionssystem kan bli jämställt, inte jämlikt alltså. Jag tycker att det skall finnas morötter i systemet i den meningen att den som betalar in mest också skall ha mest, med ett undantag. Det måste finnas en premie för den som föder barn, kvinnor, och för de som tar ansvaret för barnens uppväxt.
   Låt mig först konstatera att de absolut flesta män har goda och tillräckliga pensioner, om man gör ungefär som jag föreslår så löser man också för de män som nu har låga pensioner. Med mitt förslag får vi ett helgjutet system, vilket i och för sig inte innebär att alla är nöjda. Men det kostar, så klart, det finns inga genvägar. Det finns ingen som nallar av våra pengar.

Inte jämställt
Jag kan höra två invändningar mot att kvinnor skall få ut lika mycket pension som männen. Ett är att kvinnor blir äldre och därför kompenserar det faktum att månadspensionen är lägre, kvinnor får nu ut ungefär 75 % av vad männen får. Argumentet håller inte. Då kan man lika väl tycka att högutbildade skall få lägre pensioner än lågutbildade. Medan kvinnor blir fyra år äldre än män så blir högutbildade fem år mer. Ännu större skillnad är det mellan rökare och icke rökare, men inte kräver vi att icke rökare skall ha mindre i pension.

Kontrakt mellan generationerna
Ett annat argument är att männen betalar in mycket mer i avgift. Det argumentet skall jag pulvrisera. Pensioner är ett kontrakt mellan generationer, det är inte de pengar man betalar in under sin aktiva tid vi använder nu, de pengarna är borta, de gick till våra föräldrar.
   De pengar pensionärerna lever på nu är de pengar som betalas in nu. Det är därför vi har en broms i systemet, det finns inga genvägar här heller. De som arbetade under en mäktig hög konjunktur kan inte hävda att det är dessa pengar vi skall få ut nu. Utgångspunkten är dagens ekonomi, faller ekonomin måste pensionerna sänkas som det gjordes 2010 och 2011.
   Ett pensionssystem kräver alltså barn och barnbarn. Så ger vi de som föder och tar huvudansvaret lägre pension. Det är helt enkelt bisarrt.
   Lösningen är att en del av pensions- avgiften reserveras för dem som tar ansvaret för barnen, precis som en del av våra skatter reserveras för barnbidrag. Jag tror dock inte man skall sänka pensionerna för någon, det finns knappast förståelse för det. Min tanke är att man höjer pensionsavgiften med 1,5-2  % och reserverar dessa pengar till dem som tagit ansvar för barn. Jag tror att dessa pengar skulle räcka till en tusenlapp per barn. Dessa delas sen mellan barnens föräldrar i förhållande till hur man tagit ut föräldraledigheten. 3000 kr mer i pension för den som har fött tre barn och helt tagit ansvaret. Inte mycket, men man skall tänka på att många kvinnor bara har runt 10.000 kr i pension och där är det en god höjning.

Hon har 8.000 i pension
Hon är 78 år. Hon har 4.000 kr i hyra. Trots den här bilden anser man att hon skall betala 1.600 kr i skatt. Vi har här säkrat en rundgång, eftersom hon bara har 2.400 kr ut när skatt och hyra är betald måste hon ha hyresbidrag. Förmodligen får hon gå till socialen när hennes tänder går sönder. Så behöver en person som slitit hela sitt liv gå med mössan i hand för att leva ett ekonomiskt gott liv. Det bisarra i detta är att hon fött och tagit hela ansvaret för fyra barn. Barnen föddes på 50-talet, när det inte fanns barnomsorg och pappamånader inte ens diskuterades. Pensionärer lever alltså på de pengar som nu betalas in. Hennes fyra barn och sex barnbarn är ute och arbetar och betalar nästan 50.000 kr i månaden i pensionsavgifter. Till henne anses det dock bara finnas 8.000 kr i pension. Bisarrt, bisarrt, bisarrt.
   Lösningen på detta, att vi måste höja de lägsta pensionerna, bör gå över statskassan, som det gör nu. Jag tycker ingen pensionär skall ha under 10.000 kr och då menar jag netto.
   Om man gör så innebär det ett lyft för ovanstående person 3.400 kr från 6.600 till 10.000. På den inkomsten kan hon leva förhållandevis bra utan att gå med mössan i hand.
   Vad skulle detta kosta, svaret är: inte mycket! Alla har ju inte så låg pension, så alla behöver inte 3.400 kr mer för att få en inkomst på 10.000 kr. Låt mig konstatera att om de 300.000 som har lägst pension skulle få 2.000 kr mer i månaden skulle det kosta oss 7.2 milliarder. Med tanke på att hyresbidragen skulle minska vill jag påstå att detta är en skitsumma. Nettosumman skulle bli ungefär lika mycket som kostnaden för sänkt moms på krogen. Jag konstaterar att det finns olika prioriteringar.
   Jag har i en tidigare artikel här i VB, förslagit att pensionsavgiften skall öka från 18,5 till 25 %. Detta för att säkra att vi får tillräckliga pensioner trots att vi blir äldre. Nu föreslår jag ytterligare 1.5 -2 % procentenhet för att göra systemet jämställt. Visst, det är kanske tufft, men det finns inga genvägar. Den allmänna pensionen är ett slutet system, det finns ingen som skor sig på någon annan.
   Vill vi ha ett goda pensioner får vi betala för det!

Ungdomens hus – ett fröhus för svensk demokrati och internationell solidaritet av Gunnar Stensson

Ungdomens hus i Malmö är Sveriges äldsta Folkets Hus, snart 120 år. Där har August Palm och Per-Albin Hansson framträtt i kampen för rösträtt och rättvisa.
   Sara Lidman talade den 22 december 1972, då vi demonstrerade mot USA:s bombning av Hanoi, den förbrytelse som Olof Palme jämförde med Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville och Treblinka.
   Skolan hade just slutat för hösten, jag gick direkt från Heleneholmsgymnasiet, tusentals deltog i demonstrationen, blötsnön ven längs Södra Förstadsgatan och decembermörkret sänkte sig över Malmö.
   Salen i Ungdomens hus var överfull, långt ifrån alla kom in, och Sara Lidman talade, intensivt, lågmält och - vilket ord ska jag välja? - existentiellt om USA:s folkmord. Flera krigsår återstod.
   Kanske var Hanoi-bombningen ett moraliskt nederlag för USA som är jämförbart med Nazitysdklands nederlag vid Stalingrad.
   Nixons tid som president var snart förbi, men två och ett halvt år återstod till det amerikanska nederlaget och Vietnams befrielse.

Hatarna invaderar
Tisdagen 21 februari 2012 ägde ett helt annat möte rum i Ungdomens hus: Journalisten Ingrid Carlqvist grundade något som hon kallade ”Tryckfrihetssällskapet”.
   Niklas Orrenius skrev ett sakligt, i ord milt reportage som ger en förödande redovisning av dem som var där, deras bakgrund och åsikter och vad de sa och gjorde (SDS 26/2).
   Inbjudna att tala var bara hatare, personer som hatar muslimer, invandring och invandrare.
   ”Tryckfrihetssällskapet” är en organisation för misslyckade journalister, författare och konstnärer. De betecknar sig som politiskt inkorrekta. Sina fiaskon skyller de på det svenska ”DDR-samhället” och på islam, som de besinningslöst hatar.
   Förebilden är det danska ”Trykkefriheds-selskabet”. Dess grundare Lars Hedegaard är bitter för att Jyllandsposten, trots sin uttalat islamofobiska linje, vägrar att trycka satser som ”muslimer våldtar sina egna barn” eller ”muslimska kvinnor är inte människor, deras funktion är att vara livmoder, de bär krigarnas avkomma och skapar krigare, men annars... nåja, de kan användas i sexuella syften, men annars har de inget värde.”
   Eller: ”När svenska flickor blir massvåldtagna är det inget fel ur muslimskt perspektiv.”  Lars Hedegaard formulerar rasismen i pornografiska termer.
   Det bekymrar inte den danska prästen Katrine Winkel Holm – till skillnad från Hedegaard har hon en kolumn i Jyllandsposten – när hon försvarar honom: ”Folk säger att han är rasist. Men han hatar rasism. Det han sade var sanningen: kvinnan saknar värde i islam. Muslimska kvinnor sitter i bur.”

 
Urgammalt krig
Enligt Katrine Winkel Holm pågår ett krig mellan muslimer och kristna: ”Fiendskapen mellan muslimer och kristna är urgammal.” Hon ser sig som en kämpe i detta tusenåriga krig, en korsriddare. Uttrycket i hennes ansikte på fotot liknar Anders Breiviks. Samma fanatiska obeveklighet. ”Jag är så glad att jag inte är svensk”, säger hon.
   En annan talare är norrmannen Hans Rustad. På sin blogg ”Document.no” har han publicerat ”samtliga kommentarer som Anders Behring Breivik skrivit på denna nyhetstjänst”.
   De kan läsas i sin helhet på webbtidningen ”Nationell nu”.
   Hans Rustad betecknar Anders Behring Breivik som ”en kristen högersionist, antinazist och fanatisk EDL-sympatisör.” (EDL; English Defence League, en våldsam judisk rörelse).
   Mikael Jalving, författare till ”Absolut Sverige. En rejse i tavshedens rese” deltar också i ”Tryckfrihetssällskapets” möte.
   Lars Vilks är naturligtvis där, omgiven av sina statliga säkerhetsvakter. Han lever gott på sin rondellhund och tackar ”Trykkefrihedsselskabet” som säljer kopior av den till danska rasister för 1500 kronor styck.
   En annan självskriven gäst är Dan Park från Lund, nyss dömd för hets mot folkgrupp på grund av slavaffischen. Hans affischer läggs nu ut på nazitidningen ”Nationell nu”.
   Och givetvis är Ted Ekeroth, SD, där. Han tror att svenska journalister 1987 kom överens om att inte skriva något negativt om invandrare. Överenskommelsen kallar han ”Lilla Saltsjöbadsavtalet”.
   Regionrådet Jens Leandersson, SD, twittrar: ”Hoppas det kan bli en tankesmedja likt Timbro.

”Tryckfrihetssällskapet” kommer knappast att utvecklas till vare sig tankesmedja eller massorganisation. Det är ju framför allt en egocentrisk sekt av personer som klappar varandra på ryggen och kverulerar för att de är underkända i det offentliga samtalet.
   Men de är inte helt ensamma. Axess finns ju. Axess har helt andra tillgångar, både en tv-kanal som gång på gång kör det invandrarfientliga föredraget ”Efter multikulti” och en påkostad tidskrift. Det var där professor Svante Nordin publicerade sin invandrarfientliga artikel.
   Axess nya nummer är ett angrepp mot den nya feminismen. Professor Magnus Ullén kritiserar numret. ”Det är inte mycket till analys – den går förövrigt igen i Breiviks ökända 1500-sidiga dokument, vilket måhända förklarar varför (tidskriftens redaktör) Lundberg blir hysterisk så fort någon påminner om Breiviks samhällsanalys”(Aftonbladet 27/2).
   De hundra missnöjda hatarna i Ungdomens hus är ett symtom på förvirring och isolering snarare än ett hot. Men visst finns här en stank av 1930-talets Malmö och Lund.

Bostadsbyggandet: Regeringens nonchalans och kommunens begränsade möjligheter av Ann Schyter

Bostadsbyggandet ligger på mycket låg nivå sedan de statliga subventionerna upphörde. Många väntar på vad regeringen ska göra före nästa val för att möta unga människors krav på bostäder till rimlig kostnad. Nu har ju den borgliga regeringen en bostadsminister igen. Under en period tyckte man inte att det skulle behövas. Vad har då bostadsminster Attefall att komma med?  Enligt DN 23/2 menar han att har han en medicin för att öka bostadsbyggandet: långsiktiga spelregler.  Men han preciserar inte närmre. Alla förväntningar om subventioner avfärdar han med att pengarna går rakt ner i byggherrarnas fickor.

Ministern pekar på att stora byggbolag sitter på markreserver och menar att kommunerna skulle kunna ta ut avgifter på tilldelad mark som inte används. Jo, så kan man göra, men risken är att bolagen helt enkelt betalar avgiften. De räknar med att ta igen det från framtida boende eller sälja vidare och göra vinst på markvärde­ökningen. Lunds kommun säger sig följa marknadsvärdet vilket man måste enligt lagen, men det hindrar inte, som vi sett, att marknadsvärdet mycket snabbt blir något mycket högre. Detta är ett problem som inte skulle finnas om marken uppläts med tomträtt.

Vänsterpartiet har i en motion till fullmäktige föreslagit att kommunen skall upplåta mark för bostadsbyggande med tomträtt. Det är ett sätt att motverka spekulation med mark, att försäkra sig om att mark upplåten till hyresrätt inte ombildas till bostadsrätt, och att i någon liten mån hålla nere priset i nyproduktionen, eftersom exploatören inte behöver betala för marken inledningsvis, utan i form av en årlig markhyra, tomträttsavgäld. 

Det är alltså en ganska enkel och självklar politisk åtgärd, egentligen den enda säkra kommunen har för att styra markanvändningen, men tyvärr är det inte så att man därmed ökar nyproduktionen.  Idag är det troligen vanligare att företag gör uppköp för att skaffa sig en markreserv än att kommuner gör det. Man kan med tomträtt hindra byggföretag att förvärva mark som de inte bygger på, men man kan inte tvinga fram byggande. Och det behöver byggas!

Boverket har i en rapport från förra året (2011: 26) pekat på att Köpenhamn har en fond för markköp och försäljning, och att det borde utredas om något sådant skulle kunna användas av svenska kommuner. Men några så långsiktiga åtgjärder föreslår inte bostadsministern. Han uppmanar istället kommunerna att bli tuffare och anställa fler tjänstemän på stadsbyggnads­kontoren. Jo, det är säkert bra om det fanns hög planberedskap och en mer aktiv dialig med lundaborna om behovet av förtätning. Men jag tror inte det i första hand är bristen på detaljplaner som hindrar byggandet i Lund.

Men vad kan kommunen göra för att öka bostadsbyggandet? Bostadsministern har naturligtvis rätt i att kommunerna bör ha en långsiktighet och en förutsägbarhet i sitt agerande. För att locka exploatörer måste de få veta vad som gäller. Boverket rekommenderar (2011:63) att detaljplaner inte är alltför skräddarsydda för ett projekt – då kan nödvändiga förändringar innebära tidsförluster. Kommunen kan också se till att attrahera fler exploatörer, inte bara de stora. Varken kommunens markpolitik eller planläggning kan tvinga fram en ökad bostadsproduktion. För detta krävs statliga reformer.

Andrahandsuthyrning och ägarlägenheter
Vad bostadsministern vill inte utreda olika möjligheter att öka bostadsproduktionen. Vad han istället har initierat är en utredning om andrahandsuthyrning. Som om det fanns så gott om outhyrda lägenheter. Andrahandsuthyrning skulle inte minska bostadsbristen ens marginellt. I DN 25/2 skriver representanter för HSB och Hyresgästföreningen att ministern har försäkrat att konsumentskyddet i form av bruksvärdesprincipen på hyresmarknaden ska bestå, men att han nu verkar vilja legalisera och utvidga den andrahandsmarknad på bostäder som redan finns med oskäligt höga hyror och osäkerhet.

Utredningen tycks gälla andrahandsuthyrning av såväl hyresrätter som bostadsrätter. En bostadsrättsförening  är som bekant en förening av folk som bor i och äger en andel i föreningens fastighet(er). Föreningens styrelse måste godkänna andrahandsuthyrning och gör det i allmänhet för ett år, och kan om speciella skäl finns förlänga tillståndet.  Visst kan man tänka sig skäl då en familj vill behålla en lägenhet en längre period, kanske för att flytta tillbaka vid pensionering, eller ha till barnen när de ska flytta hemifrån. Men att tillåta andrahandsthyrning mer generellt kommer att få konsekvenser långt utöver att erbjuda en lösning för detta fåtal familjer. Om man inte kräver att innehavaren bor i huset, så blir det svårt att hindra att kapitalstarka enheter, individer eller bolag, köper upp mängder med lägenheter för att sen hyra ut.  Sen fungerar ju inte den gemensamma och demokratiska förvaltningen av fastigheten och kommer därför att följas av krav på lagändringar för att tillåta ägarlägenheter. 

Ägarlägenheter finns i många städer i Europa och många andra ställen, exempelvis i Vietnam där hyreshusen har privatiseras. Det innebär att man äger sin lägenhet, och enbart har yttertak och grund gemensamt med grannarna, en gemenskap som ofta är helt otillräckligt reglerad och därför innebär att de som bor på översta våningen får ta hand om taket. I Paris på åttiotalet hörde jag om bolagens aggresiva inköpsstrategier av centrala lägenheter. De skrev kontrakt med gamla som sedan fick en summa pengar i månaden, en extra pension,  mot att företaget fick överta eller köpa lägenheten vid  ägarens bortgång.  Nå, kanske en perifer detalj att berätta. Poängen jag vill göra är att med legaliserad andrahandsuthyrning  kommer vi att få en helt ny form av hyresmarknad. Jag undrar om det är en sådan ministern bäddar för.

Kulturtips

Biograf Spegeln - En afton med Jacques Werup
Film av Jan Troell. Musik och poesi av Jacques Werup
Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »

LA CHERGA (Balkan, Jamaica, Austria)
på Moriska Paviljongen 2 mars kl 22:00
Läs mer »

Nutida klassiker
På Palladium 2 mars kl. 19.00
Läs mer »

PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »

Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. Efter succén med Macbeth - Blod istället för mjölk, 2009, kastar sig Varietéteatern Barbès återigen över Shakespeare, nu i samarbete med InSite. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 02 mar kl. 19:00. Läs mer »

The Orchard Ballads
På Inkonst 2 & 3 mars! Danskonsertpaketet, se två häftiga dansföreställningar på Inkonst. - Endast 260 kr för The Orchard Ballads och Grind.
Fre 02 mar kl. 20:00. Läs mer »

WU LYF
Fre 2 mars - Malmö, Inkonst
Fre 02 mar kl. 22:00. Läs mer »

Mikael Wiehe
På Palladium 3 mars kl 19:30.
Läs mer »

Nisse Thorbjörn Band
Dansk Chicagoblues med intensitet, nerv och en föryngrande energi.
På Malmö Brygghus 3 mars kl 21:30.
Läs mer »

LEONARDO DA VINCI: MÅLARE VID MILANOS HOV
Repris 4 mars kl 14.00. Läs mer »

Jorden runt med två gitarrer - David och Thomas på världsmusikjakt
På Palladium 4 mars kl. 15:00. Läs mer »

KINO - Ernani
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 25 februari. Repris 4 och 5 mars.
Sön 04 mar kl. 13:00. Läs mer »

MERA MAX! - nya böcker och en ny värld!
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Sön 04 mar kl. 10:30. Läs mer »

Sånger med glöd för frusna hjärtan.
En vårvinterkonsert med Miriam Aïda och kvinnokören Röster Utan Gränser
Kom till Caroli kyrka den 4 mars och låt frusna vinterhjärtan tina tillsammans med Miriam Aïda och kvinnokören Röster Utan Gränser när dom sjunger en härlig mix av sånger från både Sverige och andra länder.
Sön 04 mar kl. 18:00. Läs mer »

Oslipat, med bl a Kristoffer Appelquist
Verklighetsvidgande humor. Både unikast och bäst. På Babel 7 mars KL 20:00.
Läs mer »

det vita i vitt
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Tor 08 mar kl. 19:30. Läs mer »

Grouper Violet replacement
Grouper aka Liz Harris tar teatern och dess akustik i besittning för att framföra sina ovanligt ömsinta och drömska popkollage.
På Inkonst 8 mars KL 20:00. Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 08 mar kl. 16:00. Läs mer »

Hela kulturcentralens program »