Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
2019-11-21
Miljöseminarium: Lokal ekonomi för ökad hållbarhet
Föredrag av Alf Hornborg, professor vid Avdelningen för Humanekologi vid Lunds Universitet.
Alf har i forskningsprojekt under lång tid drivit publicerat böcker och artiklar kring ämnet lokal ekonomi. Exempelvis boken Myten om maskinen som beskriver dagens teknikutveckling som skapar globalt ojämna resursflöden.
För att uppnå global miljörättvisa krävs bland annat en förändring som möjliggör uppdelning på en lokal och en global utbytessfär.
Tisdagen 26 november kl. 19
ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9, Lund
Läs mer »
Alf har i forskningsprojekt under lång tid drivit publicerat böcker och artiklar kring ämnet lokal ekonomi. Exempelvis boken Myten om maskinen som beskriver dagens teknikutveckling som skapar globalt ojämna resursflöden.
För att uppnå global miljörättvisa krävs bland annat en förändring som möjliggör uppdelning på en lokal och en global utbytessfär.
Tisdagen 26 november kl. 19
ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9, Lund
Läs mer »
Musik och Makt – Röda Kapellets decemberkonsert
Röda Kapellet bjuder in till en musikalisk och politisk resa genom 1900-talet.
Dirigent: Ludvig Nordgren
Presentatör: Staffan Gerdmar
Lördag 14 december 2019 kl. 18:00Dirigent: Ludvig Nordgren
Presentatör: Staffan Gerdmar
Magle Konserthus, Magle stora kyrkogata 4, Lund
Affisch »
Chile despertó – Chile har vaknat av Gunnar Stensson
I lördags manifesterade chilenare i
Lund sitt stöd för de landsmän som sedan en månad kämpar för demokrati
och jämlikhet mot de övergrepp, inkomstklyftor och privatiseringar som
blev arvet efter Augusto Pinochets diktatur i Chile.
Pinochet grep makten genom en USA-stödd militärkupp 1973, krossade med extrem terror allt motstånd, avrättade tusentals motståndare, bland dem sångaren Victor Jara, och tvingade tiotusentals chilenare på flykt. Han höll Chile i ett järngrepp fram till 1990.
Det gav den nyliberale ekonomen Milton Friedman möjlighet att tillsammans med sina ”Chicago boys” genomföra det marknadsliberala system som fört Chile till toppen av indexen för ekonomisk frihet samtidigt som det blev det ojämlikaste landet i OECD.
(Jfr artikeln ”Fortsatt nyliberalism blir slutet för vår civilisation” i förra numret av VB).
Pinochet grep makten genom en USA-stödd militärkupp 1973, krossade med extrem terror allt motstånd, avrättade tusentals motståndare, bland dem sångaren Victor Jara, och tvingade tiotusentals chilenare på flykt. Han höll Chile i ett järngrepp fram till 1990.
Det gav den nyliberale ekonomen Milton Friedman möjlighet att tillsammans med sina ”Chicago boys” genomföra det marknadsliberala system som fört Chile till toppen av indexen för ekonomisk frihet samtidigt som det blev det ojämlikaste landet i OECD.
(Jfr artikeln ”Fortsatt nyliberalism blir slutet för vår civilisation” i förra numret av VB).
ur VB nr 25 1989
Solidaritetsrörelsen med Chile i Lund startade en blåsig novemberkväll 1973 då Lunds FNL-grupp arrangerade ett Chile-möte i Svaneskolans nybyggda aula med sång av Lena Granhagen och anföranden av bland andra den inflytelserika amerikanska vänstertidskriften Monthly Reviews redaktörer Magdoff och Sweezysom var på tillfälligt besök i Sverige.
FNL-gruppen tog en inträdesavgift på 3 kronor för att täcka möteskostnaden.Aulan blev överfull. Ungefär samtidigt bildades en aktiv lokal Chilekommitté.
Under de närmaste åren anlände en strid ström av chilenare till Lund, ofta högutbildade och politiskt progressiva. De kom att delta mycket aktivt i samhällslivet i Lund och förde bland annat med sig en chilensk sångskatt.
Socialdemokraterna och VPK höll under många år regelbunden kontakt med företrädare för chilenarna. Gillian Nilsson brukade representera socialdemokraterna. I förstamajdemonstrationerna förekom alltid Chile-banderoller och Venceremos spelas och sjungs alltjämt.
Nu är det alltså dags att återuppliva solidaritetsrörelsen med Chile – och med planeten, eftersom ojämlikheten mellan och inom staterna utgör ett hot mot vår gemensamma existens. Under lördagens manifestation framfördes Victor Jaras sång El derecho de vivir en pax, Rätten att leva i fred.
Vänsterpartiet hotar med misstroende-förklaring mot arbetsmarknadsministern av Hanna Gunnarsson
Idag, torsdag 21/11,
har Vänsterpartiet lagt fram ett hot om misstroendeförklaring mot
arbetsmarknads-ministern Eva Nordmark. Vi ger regeringen två veckor på
att visa på lösningar på det kaos som nu råder på arbetsförmedlingen.
Om inte regeringen uppvisar realistiska lösningar kommer vi att lägga
fram ett krav på riksdagens prövar förtroendet för
arbetsmarknadsministern. (För det krävs dock stöd från andra partier.)
Vänsterpartiet är ju motståndare till den förändring
av arbetsförmedlingen som regeringen har beslutat, med nedläggning av
kontor och hot om privatisering. Förutom att arbetsförmedlingen måste
finnas i hela landet och måste ha de resurser som krävs för detta svåra
arbete, anser vi att arbetsförmedlingen ska vara offentligt ägd och
styrd för att garantera den kontinuitet och det myndighetsövergripande
arbete som behövs. Dessutom har vi de senaste åren sett många dåliga
exempel på när viktig samhällelig verksamhet privatiseras, med
kortsiktigt tänkande, vinstjakt, låg kvalitet och risk för fusk med
ersättningar osv. Misstroendeförklaring är riksdagens starkaste verktyg för att kontrollera regeringen. Det ska användas när en minister har gjort något fel, inte bara för att protestera mot den politiken som förs. Vänsterpartiet menar att styrningen av arbetsförmedlingen är mycket bristfällig, med kaosartad nedläggning av kontor och stora varsel av personal, utan att konsekvenserna av detta har utretts tillräckligt. Viktig kompetens går förlorad och kommunerna får ta över det arbete som arbetsförmedlingen borde göra utan möjlighet till planering och förberedelser. Vänsterpartiet kräver svar på hur det kaos och den osäkerhet som är idag ska hanteras.
Arbetsförmedling är en av samhällets viktigaste uppgifter. Bra utbildning, en trygg bostad och ett jobb som ger försörjning är grundpelare som krävs för ett bra liv och för att känna tillhörighet till det samhälle vi lever i. När välfärden drabbas av ständiga nedskärningar, lärarna inte orkar med sina jobb och bostadsbristen leder till trångboddhet, är det faktiskt ett stort hot mot vårt gemensamma samhälle att samtidigt driva arbetsförmedlingen in i detta kaos utan att utreda konsekvenserna tillräckligt.
Läs mer på vänsterpartiets hemsida eller i tidningen Arbetsvärlden.
Ett brott mot kommunallagarna av Gunnar Stensson
Så här gick det till när Källby blev Södra företagsområdet och Lunds
fullmäktige mutade Åkerlund och Rausing att förlägga sin verksamhet
till Lund, i stället för till exempel Uddevalla.
Priset var högt: Lund erbjöd Åkerlund och Rausing tillgång till 30 000 kvadratmeter mark, plus järnvägsanknytning-, el-, vatten- och avlopp utan att bolaget behövde betala.
”År 1938 tog Lunds stadsfullmäktige beslutet att ge mark till Åkerlund och Rausing. Beslutet togs under stort hemlig-hetsmakeri och innebar att sta-den gav företaget en subvention i strid mot kommunallagarna.”
En SOU 1951 om näringslivets lokalisering i Sverige konstatera-de 1951:
”Då en av landets större industrier i pappersbranschen skulle lokaliseras till Lund, fick bolaget utan vederlag 30 000 kvadratmeter mark för industri-byggnad och staden förband sig att kostnadsfritt iordningsställa vägar samt elektricitets-, vatten- och avloppsledningar. Fri anknytning till av staden anordnat anslutningsspår till SJ medgavs.”
Utredningen påpekade det olämpliga i att kommuner genom subventioner sökte påverka företagsenheters lokalisering.
1950 arbetade 800 personer i Åkerlund och Rausing. (Källa: Lunds historia del 3, ss 123-124).
Källbymöllas hållplats, föregångaren till den planerade Klostergårdsstationen, ingick i Lunds anbud till Åkerlund och Rausing.
Både Lund och Åkerlund och Rausing tjänade förstås på dealen.
Hur tillkom den då? Ett snack på tåget. Aron Borelius, S, socialdemokratisk ordförande i Lunds byggnadsnämnd, råkade 1938 träffa Bo Pfannenstill, en av Åkerlund och Rausings advokater, som var på väg till Uddevalla för att se om det var en lämplig en lämplig ort att etablera företaget i.
Aron kunde lätt övertyga Bo om att Lund var en mycket lämpligare ort och de båda herrarna fixade snart en överenskommelse. Så snuvades Uddevalla på företagsetableringen.
Det lukrativa förpackningsföretaget, en av Sveriges största miljöförorenare genom tiderna vars produkter återfinns på sophögar i hela världen, hamnade i Lund. Där utsatte det under många år Klostergården för giftiga utsläpp av toluen. Man får hoppas att inte marken är förorenad.
Och nu är det hög tid att människorna i Lund återtar sitt område och bygger bostäder där!
Priset var högt: Lund erbjöd Åkerlund och Rausing tillgång till 30 000 kvadratmeter mark, plus järnvägsanknytning-, el-, vatten- och avlopp utan att bolaget behövde betala.
”År 1938 tog Lunds stadsfullmäktige beslutet att ge mark till Åkerlund och Rausing. Beslutet togs under stort hemlig-hetsmakeri och innebar att sta-den gav företaget en subvention i strid mot kommunallagarna.”
En SOU 1951 om näringslivets lokalisering i Sverige konstatera-de 1951:
”Då en av landets större industrier i pappersbranschen skulle lokaliseras till Lund, fick bolaget utan vederlag 30 000 kvadratmeter mark för industri-byggnad och staden förband sig att kostnadsfritt iordningsställa vägar samt elektricitets-, vatten- och avloppsledningar. Fri anknytning till av staden anordnat anslutningsspår till SJ medgavs.”
Utredningen påpekade det olämpliga i att kommuner genom subventioner sökte påverka företagsenheters lokalisering.
1950 arbetade 800 personer i Åkerlund och Rausing. (Källa: Lunds historia del 3, ss 123-124).
Källbymöllas hållplats, föregångaren till den planerade Klostergårdsstationen, ingick i Lunds anbud till Åkerlund och Rausing.
Både Lund och Åkerlund och Rausing tjänade förstås på dealen.
Hur tillkom den då? Ett snack på tåget. Aron Borelius, S, socialdemokratisk ordförande i Lunds byggnadsnämnd, råkade 1938 träffa Bo Pfannenstill, en av Åkerlund och Rausings advokater, som var på väg till Uddevalla för att se om det var en lämplig en lämplig ort att etablera företaget i.
Aron kunde lätt övertyga Bo om att Lund var en mycket lämpligare ort och de båda herrarna fixade snart en överenskommelse. Så snuvades Uddevalla på företagsetableringen.
Det lukrativa förpackningsföretaget, en av Sveriges största miljöförorenare genom tiderna vars produkter återfinns på sophögar i hela världen, hamnade i Lund. Där utsatte det under många år Klostergården för giftiga utsläpp av toluen. Man får hoppas att inte marken är förorenad.
Och nu är det hög tid att människorna i Lund återtar sitt område och bygger bostäder där!
Nu ska det bli genomfart för bilar i Solhällans koloniområde av Ulf N
Matilda, 5 år, sammanfattar
I sitt yttrande till Byggnadsnämnden sammanfattar Matilda, 5 år och nära granne till Solhällans koloniområde, kort och koncist hela grannskapets inställning:
”Mindre bilar, mer blommor och mer träd”.
Byggnadsnämnden har tagit fram ett
detaljplaneförslag för det s k Solhällanområdet. Det handlar om ett
stycke kommunägd åkermark som är belägen öster om koloniområdet
Solhällan och väster om Sandbyvägen. Området har i flera decennier varit
planerad för bebyggelse, men kommunen har först inte riktigt vetat vad
marken mera precist skulle användas till. Så småningom klarnade det
och blev bestämt att det skulle byggas bostäder.
Planeringen för bostadsbebyggelse har pågått sedan 2008 (eller var det rentav redan 2006?), då ett program för detaljplan togs fram. Men området ligger avigt till när det gäller tillfart för bilar så det hela har dragit ut på tiden. Det är ju alltid bilismens krav som styr hur ett bostads- eller verksamhetsområde ska utformas eller om det överhuvudtaget är möjligt att bebyggas.
Trädgårdsstad md sexvåningshus?
Nu har alltså Byggnadsnämnden kommit till skott och föreslår en detaljplan för ca 450 bostäder och ett vårdboende. Det handlar om flerbostadshus med höjder upp till sex våningar samt radhus. Koloniområdet blir nära granne med två sexvåningshus. Planens bärande idé säjs vara att ge det nya området, inklusive koloniområdet, karaktären av trädgårdsstad.
Genomfartsväg för bilar styckar sönder koloniområdet
Det råder bred politisk enighet om att området kan och ska bebyggas med bostäder, trots att det är prima jordbruksmark. Enigheten beror på att detta åkerstycke ligger omgivet av stadsbebyggelse.
Dock finns ingen enighet om viktiga delar av den nu föreslagna detaljplanen. Tillfart för motortrafik föreslås från två håll, dels från Sandbyvägen, dels från Fritjofs väg. Den sistnämnda tillfarten innebär att en bilväg dras genom koloniområdet. Därmed klyvs koloniområdet i två delar – det styckas sönder av en barriär fylld av olycksrisker (inte minst för barnen på kolonin), avgaser och buller.
Protester från kolonister och närboende
Kolonisterna har givetvis protesterat mot bilvägen genom sitt område. Boende i området väster om kolonin har också och protesterat mot att kolonin styckas sönder och att motortrafiken på den redan av genomfartstrafik redan hårt trafikerade Fritjofs väg belastas med ytterligare biltrafik. De närboende till koloniområdet har nu samlat in namnunderskrifter för ett gemensamt yttrande till Byggnadsnämnden över detaljplaneförslage.t
Stor uppslutning i kritik mot planen
Yttrandet har undertecknats av 64 boende som representerar cirka 95 procent av hushållen. Grannarna till koloniområdet har inga invändningar mot att området öster om koloniområdet bebyggs och välkomnar att det nya området ska få karaktären av trädgårdsstad. Dock är de alltså starkt kritiska till planförslaget på flera punkter. Så här skriver de i grannskapet boende i ett pressmeddelande (mellanrubriker har lagts till):
Ofullständig barnkonsekvensbeskrivning
”Vi protesterar kraftigt mot
• att området ska trafikförsörjas med en tillfart från Fritjofs väg. Detta innebär att en bilväg dras genom koloniområdet och möjliggör genomfartstrafik till och från Sandbyvägen. Bilvägen styckar koloniområdet i två delar och utgör givetvis en stor olycksrisk för både barn och vuxna i koloniområdet
• att motortrafiken på den av genomfartstrafik redan hårt belastade Fritjofs väg ska öka ytterligare
• att barnkonsekvensanalysen är ofullständig på grund av att den inte omfattar barn som vistas på koloniområdet och de barn som bor grannar till kolonin
Vi vill därför att planen ändras så att:
• bilvägen genom koloniområdet utgår ur planen och att tillfart för motortrafik endast sker från Sandbyvägen
• att motortrafiken på Fritjofs väg kraftigt minskas genom att genomfartstrafik omöjliggörs
• att vårt bostadsområde ingår i en planering för en trädgårdsstad
För en härlig trädgårdsstad!
Det är vår bestämda uppfattning att bilvägar för genomfartstrafik inte ska dras genom koloniområdet! Vi vill inte se koloniområdet eller vårt bostadsområde förvandlas till enklaver isolerade av ständigt ökande motortrafik. Mera motortrafik, vars omfattning ännu inte har utretts, ökar olycksrisken för barn på koloniområdet och i vårt bostadsområde. Konsekvenserna av den ökade biltrafiken på Fritjofs väg utgör också ett allvarligt hot mot oxelallén med dess viktiga funktion som skydd mot nederbörd, regn och buller samt inbindning av koldioxid.
Vi ser fram emot att få se både barn och vuxna enkelt och tryggt promenera eller cykla mellan nya Solhällan, Vipelyckan och övriga stadsdelen. Vi välkomnar en ny härlig trädgårdsstad i anslutning till Solhällan - en stadsdel vars kännetecken är hållbar utveckling och minskad klimatpåverkan.”
Planen för Källby: för trög och för dyr
av Gunnar Stensson
Klostergårdsstationen kommer att vara färdig 2024. Därför är det
nödvändigt att snart besluta hur stationsområdet ska utvecklas.
Men Tekniska förvaltningen underkänner den fördjupade översiktsplanen för Källby, rapporterar Kalle Knivilä i Sydsvenskan (Tjänstemännen sågar plan för nya stadsdelen 17/9).
Planförslaget utgår från att Källby reningsverk stängs 2028, men Ulf Nyberg på VA Syd påpekar att beslutet att bygga Sjölunda reningsverk inte kan fattas förrän 2022 och att ledningarna till Malmö tar fem år att bygga. Tidigare än 2030 kan Källby inte stängas. Sannolikt inte ens då.
Kommunens tekniska direktör Mikael Fritzon underkänner därför planförslagets alternativ 1 och 2, och framhåller att man måste ta fram ett tredje alternativ som visar hur det nya stationsområdet kan utvecklas om Källby reningsverk är kvar.
Dessutom menar han att översiktsplanen är ekonomiskt ohållbar. Exploateringskostnaden blir mer än en miljard kronor.
Därtill kommer kostnader för flytten av reningsverket och uppbyggnaden av kommunal service som daghem, skolor och äldrevård.
Ersättningen från fastighetsägarna täcker inte kostnaderna, utan kommunen kommer att gå 300 eller 400 miljoner back.
Tekniska nämnden ska ta ställning till tjänstemännens skrivelse i kväll (den 20/11). Vi återkommer när vi får veta vad den beslutar.
Stängslet kring reningsverket blir alltså kvar allra minst tio år till, sannolikt betydligt längre. Först därefter är det möjligt att börja bygga där.
Därtill bör vi minnas beslutet som togs härom veckan att koloniägarna ska ha besittningsrätt till sina lotter i tio år innan avtalen kan sägas upp. Det innebär att koloniområdena norr om Maskinvägen kommer att finnas kvar minst tio år till.
Vad finns då kvar att bygga på? Södra företagsom-rådets 30 000 kvadratmeter mitt emot Klostergårds-stationen. Bygg där!
30 000 kvadratmeter är en betydande yta. Man kan jämföra med att området runt Brunnsvikstorget omfattar 50 000 kvadratmeter och där ska inte bara Lunds skrapa utan också flera andra stora byggnader uppföras.
Ett anspråkslöst förslag
Bygg ett nytt Klostergården på Södra Företagsområdets 30 000 kvadratmeter! Undvik villor som kräver stor areal, alstrar mycket trafik och därtill är orättvist gynnade av lagstiftningen, som Dan Hallmar påpekar (SDS 17/11). Nu behöver vi satsa på goda flerfamiljsområden i måttlig skala, där det är väl sörjt för kollektiv service.
Planen ska inte imitera Klostergården – det är omöjligt och vore i viss mån förlegat – men den ska bevara och förstärka de stora sociala värden som finns i Klostergården med förtätad bebyggelse, en blandning av höga och lägre hus, gemensamma gårdar, bevarade grönområden och tillgång till ett centrum med dagligvarubutiker, restauranger, skola, förskola och äldrevård mm.
Centrum ska ligga nära järnvägen och Klostergårdsstationen, där det är olämpligt att bo, men där den service framtidens invånare i Källby behöver blir lättast tillgänglig.
Till skillnad från kolonierna norr om Maskinvägen och reningsverket i söder kan Södra företagsområdet genast tas i anspråk, det är bara att sätta igång och riva de uttjänta fabriksbyggnaderna i det inhägnade, ovårdade området, som efter att ha varit privatiserat sedan 1938 nu äntligen öppnas.
När det är gjort kan man börja bygga för människor igen. Det kan gå fort. Att planera och bygga Klostergården klarade man på fem år under 1960-talet.
Framtidens nya bostadsområden kan senare byggas omkring denna kärna. Klostergården i all sin prakt utgör nu ett centrum, omgivet av Arena-området med sin förtätade höga bebyggelse i norr och Källbyområdet med sina brittiskinspirerade röda tegelhus i söder.
En vacker dag, om 20 eller 30 år, kommer Reningsverket faktiskt att flytta, och då kan det vara tid att fundera hur dess vidsträckta naturområden ska utvecklas.
Men Tekniska förvaltningen underkänner den fördjupade översiktsplanen för Källby, rapporterar Kalle Knivilä i Sydsvenskan (Tjänstemännen sågar plan för nya stadsdelen 17/9).
Planförslaget utgår från att Källby reningsverk stängs 2028, men Ulf Nyberg på VA Syd påpekar att beslutet att bygga Sjölunda reningsverk inte kan fattas förrän 2022 och att ledningarna till Malmö tar fem år att bygga. Tidigare än 2030 kan Källby inte stängas. Sannolikt inte ens då.
Kommunens tekniska direktör Mikael Fritzon underkänner därför planförslagets alternativ 1 och 2, och framhåller att man måste ta fram ett tredje alternativ som visar hur det nya stationsområdet kan utvecklas om Källby reningsverk är kvar.
Dessutom menar han att översiktsplanen är ekonomiskt ohållbar. Exploateringskostnaden blir mer än en miljard kronor.
Därtill kommer kostnader för flytten av reningsverket och uppbyggnaden av kommunal service som daghem, skolor och äldrevård.
Ersättningen från fastighetsägarna täcker inte kostnaderna, utan kommunen kommer att gå 300 eller 400 miljoner back.
Tekniska nämnden ska ta ställning till tjänstemännens skrivelse i kväll (den 20/11). Vi återkommer när vi får veta vad den beslutar.
Stängslet kring reningsverket blir alltså kvar allra minst tio år till, sannolikt betydligt längre. Först därefter är det möjligt att börja bygga där.
Därtill bör vi minnas beslutet som togs härom veckan att koloniägarna ska ha besittningsrätt till sina lotter i tio år innan avtalen kan sägas upp. Det innebär att koloniområdena norr om Maskinvägen kommer att finnas kvar minst tio år till.
Vad finns då kvar att bygga på? Södra företagsom-rådets 30 000 kvadratmeter mitt emot Klostergårds-stationen. Bygg där!
30 000 kvadratmeter är en betydande yta. Man kan jämföra med att området runt Brunnsvikstorget omfattar 50 000 kvadratmeter och där ska inte bara Lunds skrapa utan också flera andra stora byggnader uppföras.
Ett anspråkslöst förslag
Bygg ett nytt Klostergården på Södra Företagsområdets 30 000 kvadratmeter! Undvik villor som kräver stor areal, alstrar mycket trafik och därtill är orättvist gynnade av lagstiftningen, som Dan Hallmar påpekar (SDS 17/11). Nu behöver vi satsa på goda flerfamiljsområden i måttlig skala, där det är väl sörjt för kollektiv service.
Planen ska inte imitera Klostergården – det är omöjligt och vore i viss mån förlegat – men den ska bevara och förstärka de stora sociala värden som finns i Klostergården med förtätad bebyggelse, en blandning av höga och lägre hus, gemensamma gårdar, bevarade grönområden och tillgång till ett centrum med dagligvarubutiker, restauranger, skola, förskola och äldrevård mm.
Centrum ska ligga nära järnvägen och Klostergårdsstationen, där det är olämpligt att bo, men där den service framtidens invånare i Källby behöver blir lättast tillgänglig.
Till skillnad från kolonierna norr om Maskinvägen och reningsverket i söder kan Södra företagsområdet genast tas i anspråk, det är bara att sätta igång och riva de uttjänta fabriksbyggnaderna i det inhägnade, ovårdade området, som efter att ha varit privatiserat sedan 1938 nu äntligen öppnas.
När det är gjort kan man börja bygga för människor igen. Det kan gå fort. Att planera och bygga Klostergården klarade man på fem år under 1960-talet.
Framtidens nya bostadsområden kan senare byggas omkring denna kärna. Klostergården i all sin prakt utgör nu ett centrum, omgivet av Arena-området med sin förtätade höga bebyggelse i norr och Källbyområdet med sina brittiskinspirerade röda tegelhus i söder.
En vacker dag, om 20 eller 30 år, kommer Reningsverket faktiskt att flytta, och då kan det vara tid att fundera hur dess vidsträckta naturområden ska utvecklas.
Pressmeddelande av Olle Katz
I veckan meddelade USA:s regering
att de, i strid mot internationell rätt, anser att israeliska
bosättningar på Västbanken inte är illegala. Därmed godkänner USA
Israels ockupation av Palestina. Och tar avstånd från en fredlig lösning
på konflikten.
De israeliska bosättningarna på Västbanken rymmer idag mer än 600 000 judiska israeler. De perforerar det område som skall vara det palestinska folkets land då palestinier fördrivs från sina ägor och sedan tvingas ta långa omvägar runt bosättningarna.
USA:s tillkännagivande strider inte bara mot
internationell konsensus om olagligheten i de israeliska bosättningar
utan också mot USA: s lagliga skyldighet att säkerställa respekten för
Genèvekonventionerna De israeliska bosättningarna på Västbanken rymmer idag mer än 600 000 judiska israeler. De perforerar det område som skall vara det palestinska folkets land då palestinier fördrivs från sina ägor och sedan tvingas ta långa omvägar runt bosättningarna.
Beskedet innebär att USA anser att Israel kan fortsätta bryta mot internationellrätt och förneka palestiniernas mänskliga rättigheter. Israel står alltså över lagen enligt regeringen Trump.
Tillkännagivandet fördöms av EU och kommer inte att förändra internationell lag eller Genèvekonventionen som är kristallklara: byggandet av bosättningar på den ockuperade Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och flytten av sin egen befolkning till de ockuperade områdena bryter mot internationell lagstiftning och utgör krigsförbrytelser.
Israels bosättningar på palestinskt område är i sig det största hindret för den tvåstatslösning som är enda vägen till en rättvis och varaktig fred för såväl det israeliska som det palestinska folket.
Donald Trump lovade en amerikansk fredsplan som skulle få slut på konflikten i Israel och Palestina. De enda åtgärder vi hittills sätt är flytten av USA:s ambassad till Jerusalem och stödet till de illegala bosättningarna.
Vi vill vara tydliga: Inget amerikanskt tillkännagivande kan ändra internationell lag. Vi kommer att fortsätta arbeta hårt för att internationell rätt och mänskliga rättigheter respekteras, och att de som begår folkrättsbrott hålls ansvariga. Det internationella samfundet bör uppmana Israel att omedelbart upphöra med all bosättningsaktivitet som ett första steg mot fred. Folken i Israel och Palestina förtjänar en trygg och rättvis fred.
JIPF, Judar för Israelisk-Palestinsk Fred fördömer regeringen Trumps ställningstagande. Vi kommer att fortsätta arbeta för att internationell rätt och mänskliga rättigheter respekteras.
För Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, JIPF
Olle Katz, Ordförande
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)