Svep mig i en ullpäls!
Varför är jag inte ett får
i denna natt?
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2018-02-08
Händer i Lund
I huvudet på en terrorist
Föregångerskan
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Journalisten 
och
författaren Anna-Lena Lodenius berättar om Birger Furugård, en av den
svenska nazismens pionjärer. Studier av hans liv och gärning kan hjälpa
oss att förstå hur den svenska nazismen såg ut då. Det är lätt att se
parallellerna till idag. Nu som då drabbar nazister ofta samman med
motståndare på vänsterkanten, och en del av de som drogs till nazismen
då var precis som senare i historien kriminella och våldsamma även
utanför politiken.
Tid: 2018-02-13 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården
och
författaren Anna-Lena Lodenius berättar om Birger Furugård, en av den
svenska nazismens pionjärer. Studier av hans liv och gärning kan hjälpa
oss att förstå hur den svenska nazismen såg ut då. Det är lätt att se
parallellerna till idag. Nu som då drabbar nazister ofta samman med
motståndare på vänsterkanten, och en del av de som drogs till nazismen
då var precis som senare i historien kriminella och våldsamma även
utanför politiken.Tid: 2018-02-13 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Föregångerskan
Det närmar sig hundraårsjubileet
av den kvinnliga rösträtten. I Föregångerskanser vi skådespelaren
Catherine Westling i en ny monolog som med humor och frenesi berättar
en historia om kampen för en rättighet som vi ofta tar för givet men
som vi idag mer än någonsin måste värna om. 
Föreställningen är
producerad av Regionteatern Blekinge Kronoberg.
Fri entré, begränsat antal platser. Boka biljetter från och med 8 januari genom att maila till folkbiblioteken@lund.se.
Arrangeras i samarbete med Lunds teaterförening.
Tid: 2018-02-15 18:00Föreställningen är
producerad av Regionteatern Blekinge Kronoberg. Fri entré, begränsat antal platser. Boka biljetter från och med 8 januari genom att maila till folkbiblioteken@lund.se.
Arrangeras i samarbete med Lunds teaterförening.
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Doc Lounge Lund: Happy Winter
A one-night getaway from the cold winter
Every summer on Palermo’s Mondello beach over one thousand cabins are built ready to host as many families who will spend the holidays there. For them the beach huts are a perfect scenario for hiding behind the memory of a social status the crisis of recent years has inevitably compromised. A family goes into debt so they can take their seaside holidays and appear wealthy in the eyes of the other beach-goers; three women work on their suntans so they can carry on feeling young and become the stars of the summer, a politician looks for electors among the huts.
On the same beach, in the meantime, a barman thinks about nothing but making as much money as possible to get through the winter. All of them are looking forward to the ferragosto, the Italian public holiday of August 15 on occasion of the Assumption of Mary, to be at the centre of the summer vanity fair and continue pretending the economic crisis doesn’t exist.
Time: Tue, 2018-02-13 19:00
Place: Mejeriet
Entrance; 80 kr (60 for students and seniors (pensionärer)) - Guldkort 200kr
Motståndets lilla katekes
Ta ansvar för hur världen ser ut
Dagens symboler föder morgondagens verklighet. Lägg märke till hakkorsen och de andra hatemblemen. Vänd inte bort blicken och vänj dig inte vid dem. Riv ner dem med dina egna händer och statuera exempel.
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.
Skuggsamhället av Gunnar Stensson
Där har du det nya hatbegreppet.
”Skuggsamhället” är en generalisering riktad mot alla som saknar uppehållstillstånd. ”Skuggsamhället” är ett hatbegrepp vill få oss att hänföra den gravida mamman från Somalia, den flitige afghanske gymnasisten och den dolde IS-terroristen till samma kategori.
”Skuggsamhället” handlar om flyktingar från Afrika och Mellanöstern. De finns i Sverige, ganska många. De finns i miljoner i världens flyktingläger. De blir fler och fler.
De ska förvägras rätten till sjukvård, skola och socialtjänst. För att de ska hålla sig borta.
Tycker Moderaterna. Och Sverigedemokraterna. Hitlers ”skuggsamhälle” handlade om romer och judar. De skulle bort.
Steg för steg undergrävs de mänskliga rättigheterna. De papperslösa ska tvingas söka vård i underjordiska kliniker och deras barn ska gå i underjordiska skolor. Att upprätthålla de mänskliga rättigheterna ska kriminaliseras.
”Nästan alla auktoritära regimer får sin makt utan tvång” skriver Timothy Snyder. Lägg märke till begreppet ”skuggsamhället”. Vänd inte bort blicken och vänj dig inte vid det.
Idag 7/9, finner du det på Sydsvenskans ledarsida: ”Politiker som menar allvar med att bekämpa ”skuggsamhället” kan inte samtidigt bedriva en politik som gör skuggorna både längre och djupare.”
Så ropar följsamma Sydsvenskan. Så beskriver tidningen den humanitära och solidariska politiken. Och illustrerar med en rad grå skuggor. Utan mänskliga anletsdrag. Lätta att göra sig av med.
Men somliga står emot. En av dem är ordföranden i riksdagens socialutskott Emma Henriksson, KD. ”För oss har det varit självklart att vård ska ges vid behov. Att undanhålla människor vård, det är inte ett sätt reglera vilka som ska vara i Sverige och inte.”
”Skuggsamhället” är en generalisering riktad mot alla som saknar uppehållstillstånd. ”Skuggsamhället” är ett hatbegrepp vill få oss att hänföra den gravida mamman från Somalia, den flitige afghanske gymnasisten och den dolde IS-terroristen till samma kategori.
”Skuggsamhället” handlar om flyktingar från Afrika och Mellanöstern. De finns i Sverige, ganska många. De finns i miljoner i världens flyktingläger. De blir fler och fler.
De ska förvägras rätten till sjukvård, skola och socialtjänst. För att de ska hålla sig borta.
Tycker Moderaterna. Och Sverigedemokraterna. Hitlers ”skuggsamhälle” handlade om romer och judar. De skulle bort.
Steg för steg undergrävs de mänskliga rättigheterna. De papperslösa ska tvingas söka vård i underjordiska kliniker och deras barn ska gå i underjordiska skolor. Att upprätthålla de mänskliga rättigheterna ska kriminaliseras.
”Nästan alla auktoritära regimer får sin makt utan tvång” skriver Timothy Snyder. Lägg märke till begreppet ”skuggsamhället”. Vänd inte bort blicken och vänj dig inte vid det.
Idag 7/9, finner du det på Sydsvenskans ledarsida: ”Politiker som menar allvar med att bekämpa ”skuggsamhället” kan inte samtidigt bedriva en politik som gör skuggorna både längre och djupare.”
Så ropar följsamma Sydsvenskan. Så beskriver tidningen den humanitära och solidariska politiken. Och illustrerar med en rad grå skuggor. Utan mänskliga anletsdrag. Lätta att göra sig av med.
Men somliga står emot. En av dem är ordföranden i riksdagens socialutskott Emma Henriksson, KD. ”För oss har det varit självklart att vård ska ges vid behov. Att undanhålla människor vård, det är inte ett sätt reglera vilka som ska vara i Sverige och inte.”
Robotarna har tagit över ekonomin
Mindre snabbtänkta börsanalytiker lät robotarna tänka och agera. Robotarna gav omedelbart order: Sälj fortast möjligt!
Erik Magnusson om det globala börsfallet (SDS 7/9).
Samma enkla budskap är inprogrammerat i både robotar och börsanalytiker: Vad får jag för det då? Robotarna är kvicktänktare och konsekventare.
Erik Magnusson om det globala börsfallet (SDS 7/9).
Samma enkla budskap är inprogrammerat i både robotar och börsanalytiker: Vad får jag för det då? Robotarna är kvicktänktare och konsekventare.
Öresundsspärren och Sveriges sviktande neutralitet under andra världskriget av Bengt Hall
Det finns fortfarande händelser och företeelser
från andra världskriget som är värda att lyftas fram. Jag undrar om
någon av Veckobladets läsare hört talas om Öresundsspärren. Inte
undertecknad i varje fall. Men nu finns en bok i ämnet med undertiteln
”Den svensk-tyska ubåtsspärren i Öresund 1940 -1945”. Det är
Veckobladet mångårige krönikör Sten Henriksson (”Lucifer”) som beskrivit
hur Sverige i samarbete med den i Danmark sedan 9 april 1940
befintliga tyska ockupationsmakten lade ut kraftiga avspärrningsnät i
norra delen av Öresund för att hindra utländska, läs brittiska, ubåtar
att ta sig in i Östersjön. Det ”neutrala” Sverige hjälpte nazityskland
att förvandla Östersjön till ett tyskt innanhav. Sveriges agerande
handlade inte om nödtvång. Tyska marinofficerare berömde sina svenska
kolleger för att Sverige så tjänstvilligt och snabbt gick de tyska
önskemålen till mötes.
Sten som själv är bördig från Helsingborg och före detta kustartillerist gör en noggrann studie baserad på mångåriga och gedigna arkivstudier. Hela förloppet, minering av sundet och uppbyggnaden av kustartilleribatterier på kusten och nätet som inhandlas i Tyskland och läggs ut i samverkan mellan svensk och tysk militär beskrivs ingående. Ubåtsnätet blir för författaren en symbol för Sveriges nära anknytning till Tyskland under krigets inledningsskede, ett flagrant avsteg från Sveriges deklarerade neutralitetspolitik. Förutom de närapå nördiga tekniska och militärpoliska beskrivningarna finns en mycket intressant analys av säkerhetsläget i landet under och efter kriget. Östersjöns grindvakt, Öresund, sätts in i sitt sammanhang, Öresundstullen, första världskriget och dåtidens samarbete med Tyskland berörs. Sten resonerar kring många viktiga frågor. Hur nära var Sverige att dras in i kriget? Hur såg Sveriges beredskap ut när tyskarna intog Danmark och Norge 1940?
Sten som själv är bördig från Helsingborg och före detta kustartillerist gör en noggrann studie baserad på mångåriga och gedigna arkivstudier. Hela förloppet, minering av sundet och uppbyggnaden av kustartilleribatterier på kusten och nätet som inhandlas i Tyskland och läggs ut i samverkan mellan svensk och tysk militär beskrivs ingående. Ubåtsnätet blir för författaren en symbol för Sveriges nära anknytning till Tyskland under krigets inledningsskede, ett flagrant avsteg från Sveriges deklarerade neutralitetspolitik. Förutom de närapå nördiga tekniska och militärpoliska beskrivningarna finns en mycket intressant analys av säkerhetsläget i landet under och efter kriget. Östersjöns grindvakt, Öresund, sätts in i sitt sammanhang, Öresundstullen, första världskriget och dåtidens samarbete med Tyskland berörs. Sten resonerar kring många viktiga frågor. Hur nära var Sverige att dras in i kriget? Hur såg Sveriges beredskap ut när tyskarna intog Danmark och Norge 1940?
Sten Henriksson: Sviktande neutralitet, Öresundsspärren. Carlssons förlag 2017
Sten Henrikssons bok sträckläste jag med stor behållning. Den lyfter fram ett stycke historia från andra världskriget som aldrig varit särskilt känd och med den som utgångspunkt har jag fått en ny inblick i miltärpolitiskt tänkande och om svensk neutralitet. Och ännu några argument mot svensk NATO-anslutning.
Värna det byggda kulturarvet av Ann Schlyter
Under denna mandatperiod har flera gamla eller
arkitektoniskt värdefulla hus rivits eller förvanskats. Senast revs, i
det som kallas Kulturkvadranten, ett tidstypiskt fattigmanshus från
1830-talet. Arkitektförslag på rivning av små hus på södra sidan av
Mårtenstorget har presenterats. Vid station föreslås flyttning av
Tullhuset, istället för att anpassa den nya stationsbyggnaden. Dessa
hus är/var rödmarkerade som kulturellt, historiskt och/eller
miljömässigt värdefulla byggnader i Bevaringsprogrammet. Vänsterpartiet
anser att vi måste värna det byggda kulturarvet och ta vara på de
kvaliteter som gör Lund till Lund. Det medeltida gatunätet,
småskalighet och variation i bebyggelsen är det som gör staden
attraktiv för invånare och besökare.
Bevaringsprogrammet för stadskärnan, som presenterades 1981 och 1983 är en god grund för ställningstaganden, men synen på stad och bebyggelse förändras så programmet är i behov av uppdatering, särkilt med avseende på nyare arkitektoniskt värdefulla byggnader. Det modernistiska kulturarvet såsom Arkivet har förvanskats och Stenkrossen hotas fortfarande av rivning på sikt.
Bevaringsprogrammet för stadskärnan, som presenterades 1981 och 1983 är en god grund för ställningstaganden, men synen på stad och bebyggelse förändras så programmet är i behov av uppdatering, särkilt med avseende på nyare arkitektoniskt värdefulla byggnader. Det modernistiska kulturarvet såsom Arkivet har förvanskats och Stenkrossen hotas fortfarande av rivning på sikt.
Den bebyggelseantikvariska kompetensen i kommunen bör förstärkas till minst en sammanlag heltidstjänst. Det måste finnas resurser så att kommunen ska kunna bedriva den kontroll som tyvärr krävs för att värdefulla hus inte medvetet tillåts förfalla för att sedan rivas. Genom att hjälpligt underhålla gatufasaden på det lilla huset på Magle Lilla Kyrkogata kunde ägarna sitta i Schweiz och vänta på att förfallet i övrigt skulle gå så långt att rivningslov inte kunde nekas. Kommunen skulle kunnat kräva underhåll eller tillgripit tvångsförvaltning om förfallet upptäcks i tid.
Lyckligtvis är de flesta fastighetsägare måna om sitt hus och en bebyggelseantikvarisk enhet på stadsbyggnadskontoret skulle kunna stödja dem genom uppsökande och pedagogisk verksamhet. Som en ytterligare uppmuntran kunde en fond inrättas, från vilken fastighetsägare skulle kunna få bidrag till, alternativt pris för, god renovering. Ett sådant pris skulle kunna bidra till en livligare offentlig debatt om kulturarvet. Man skulle kunna utveckla en medborgardialog för inventering och värdering av byggd miljö.
Tillbaka till stamtänkandet. Tillbaka till ojämlikheten. Tillbaka till livmodern. av Gunnar Stensson
Zygmunt Baumans aktuella Retrotopia, kom ut 2017, samma år som
han avled. Boken kan ses som en sammanfattning av ett halvt sekels
sociologisk-filosofiskt tänkande och är full av referenser.
Bauman är sorgsen och pessimistisk. Förr strävade mänskligheten framåt, mot Utopia, landet som icke är. Nu strävar alltför många bakåt, mot Retrotopia, landet som många inbillar sig fanns en gång.
Bauman diskuterar staten med utgångspunkt från Timothy Snyders konstaterande i Den svarta jorden (se förra VB): ” Om stater blev förstörda, lokala institutioner korrumperade, och de ekonomiska incentiven inriktade på mord skulle få av oss uppföra oss väl.”
Bauman konstaterar att staten i vår tid håller på att bli samtidigt maktlös och despotisk. Den har, frivilligt eller ofrivilligt, förlorat makten över politiken, förlorat bestämmanderätten över ekonomin, förlorat kontrollen över gränserna och sålt ut viktiga institutioner som skolväsendet. Många stater, framför allt i den tropiska zonen, är fullständigt förstörda. Där är befolkningen utlämnad åt vinstsökande bolag helt utan ansvar.
Han analyserar idéinnehållet i Atlas shrugged, (svensk titel: Och marken skälvde), en av Ayn Rands populära romaner, och finner att hon hyllar vad hon kallar ”rationell själviskhet” och extrem individualism i ett allas krig mot alla. Som Margaret Thatcher. Det leder till ensamhet, misstänksamhet, splittring och hat. Intressant är att en populär politiker som Annie Lööf är ett hängivet fan till Ayn Rand.
Retrotopia är engelskspråkig.
Bauman är sorgsen och pessimistisk. Förr strävade mänskligheten framåt, mot Utopia, landet som icke är. Nu strävar alltför många bakåt, mot Retrotopia, landet som många inbillar sig fanns en gång.
Bauman diskuterar staten med utgångspunkt från Timothy Snyders konstaterande i Den svarta jorden (se förra VB): ” Om stater blev förstörda, lokala institutioner korrumperade, och de ekonomiska incentiven inriktade på mord skulle få av oss uppföra oss väl.”
Bauman konstaterar att staten i vår tid håller på att bli samtidigt maktlös och despotisk. Den har, frivilligt eller ofrivilligt, förlorat makten över politiken, förlorat bestämmanderätten över ekonomin, förlorat kontrollen över gränserna och sålt ut viktiga institutioner som skolväsendet. Många stater, framför allt i den tropiska zonen, är fullständigt förstörda. Där är befolkningen utlämnad åt vinstsökande bolag helt utan ansvar.
Han analyserar idéinnehållet i Atlas shrugged, (svensk titel: Och marken skälvde), en av Ayn Rands populära romaner, och finner att hon hyllar vad hon kallar ”rationell själviskhet” och extrem individualism i ett allas krig mot alla. Som Margaret Thatcher. Det leder till ensamhet, misstänksamhet, splittring och hat. Intressant är att en populär politiker som Annie Lööf är ett hängivet fan till Ayn Rand.
Retrotopia är engelskspråkig.
Recension: ”Den gudomliga ordningen” av Staffan L.
Platsen är Schweiz. Det är tidigt
70-tal och kvinnorna har inte rösträtt. Den evangeliskt patriarkala
ordningen råder. Så mycket för kristen frihet i det land där självaste
Jean Calvin brukade predika i sin predikostol i domkyrkan i Genève.
Nora är hemmafru med en snickarmästare till man och två pojkar i skolan. Hon drömmer om att resa och får se en notis där en resebyrå söker en sekreterare. Nora säker tjänsten och blir kallad till en intervju.
Hur det går får vi aldrig veta. När hon berättar för sin man om möjligheten sätter han sig direkt på tvären. Och han har lagen på sin sida. Ingen gift kvinna kan börja arbeta utanför hemmet utan tillstånd av sin make.
På gatan står en ung kvinna med pamfletter om kvinnlig rösträtt. Nora slår det ifrån sig, men börjar prata med sina väninnor, både äldre och yngre. En är lantbrukarhustru som blir missahandlad av sin man. En annan är en äldre kvinna, Vroni, vars man dött och hon mist sitt världshus som hon en gång drev med stor framgång.
Det blir möten på världshuset och kvinnorna formerar sig en grupp för kvinnlig rösträtt. En folkomröstning är på gång i frågan.
Deras agitation blir allt mera spridd och många ansluter sig. De har möten med många. Men även kvinnorna är tveksamma. En kvinna, föreståndare för en kvinnostiftelse opponerar sig. Hon är ogift och har rösträtt och anser att hon och alla män kan företräda kvinnor på bästa sätt. Familjerna måste hålla ihop!
Nora är hemmafru med en snickarmästare till man och två pojkar i skolan. Hon drömmer om att resa och får se en notis där en resebyrå söker en sekreterare. Nora säker tjänsten och blir kallad till en intervju.
Hur det går får vi aldrig veta. När hon berättar för sin man om möjligheten sätter han sig direkt på tvären. Och han har lagen på sin sida. Ingen gift kvinna kan börja arbeta utanför hemmet utan tillstånd av sin make.
På gatan står en ung kvinna med pamfletter om kvinnlig rösträtt. Nora slår det ifrån sig, men börjar prata med sina väninnor, både äldre och yngre. En är lantbrukarhustru som blir missahandlad av sin man. En annan är en äldre kvinna, Vroni, vars man dött och hon mist sitt världshus som hon en gång drev med stor framgång.
Det blir möten på världshuset och kvinnorna formerar sig en grupp för kvinnlig rösträtt. En folkomröstning är på gång i frågan.
Deras agitation blir allt mera spridd och många ansluter sig. De har möten med många. Men även kvinnorna är tveksamma. En kvinna, föreståndare för en kvinnostiftelse opponerar sig. Hon är ogift och har rösträtt och anser att hon och alla män kan företräda kvinnor på bästa sätt. Familjerna måste hålla ihop!
En dag flyttar Nora hemifrån till världshuset, där en sympatisk
italienska har tagit över. Andra kvinnor flyttar också in. Männen måste
nu laga mat åt sina familjer – det blir mycket stekta ägg av det.
Nu klistrar kvinnorna affischer med Noras bild och uppmaning till att rösta för kvinnlig rösträtt.
Kvinnorna ordnar möte för alla i byn. Nora håller tal och förklara kvinnornas ståndpunkt. Det blir fördömanden och sarkasmer från männens sida. Mötet upplöses i kaos. Vroni faller ihop och dör på golvet.
Nora bryter in under begravningen när prästen mässat om Vronis kvinnliga och familjära heder. Nora berättar om Vroni som kvinnokämpe, som en föregångare. Det börjar tisslas och tasslas i byn.
Kvinnorna åker på retreat i en närbelägen stad. Svenska Indra håller ett inspirerande tal om kvinnors rätt, inte minst till sin kropp. Många har aldrig sett sitt kön och sin klitoris förut. Nu plötsligt gör de det. Många har aldrig varit i närheten av en orgasm.
Noras man söker upp henne, de grälar och Nora frågar honom om hur han tänker rösta. Han svarar henne att han är för kvinnlig rösträtt men att han inte vågar säga det offentligt. Nora vägrar att flytta hem igen innan omröstningen är klar.
Utanför vallokalen står alla kvinnorna och omsvävar männen som på ett led måste gå igenom den påhejande kvinnohopen för att komma in och rösta.
Med nöd och näppe får kvinnorna majoritet för sin sak. Nora kan flytta hem, hennes väninna kan flytta hem till sin man som sålt gården och börjat med annat arbete än det föräldrarna bestämt.
Jag såg denna film på Göteborgs Filmfestival. Missa inte den när den kommer på bio i Lund.
Nu klistrar kvinnorna affischer med Noras bild och uppmaning till att rösta för kvinnlig rösträtt.
Kvinnorna ordnar möte för alla i byn. Nora håller tal och förklara kvinnornas ståndpunkt. Det blir fördömanden och sarkasmer från männens sida. Mötet upplöses i kaos. Vroni faller ihop och dör på golvet.
Nora bryter in under begravningen när prästen mässat om Vronis kvinnliga och familjära heder. Nora berättar om Vroni som kvinnokämpe, som en föregångare. Det börjar tisslas och tasslas i byn.
Kvinnorna åker på retreat i en närbelägen stad. Svenska Indra håller ett inspirerande tal om kvinnors rätt, inte minst till sin kropp. Många har aldrig sett sitt kön och sin klitoris förut. Nu plötsligt gör de det. Många har aldrig varit i närheten av en orgasm.
Noras man söker upp henne, de grälar och Nora frågar honom om hur han tänker rösta. Han svarar henne att han är för kvinnlig rösträtt men att han inte vågar säga det offentligt. Nora vägrar att flytta hem igen innan omröstningen är klar.
Utanför vallokalen står alla kvinnorna och omsvävar männen som på ett led måste gå igenom den påhejande kvinnohopen för att komma in och rösta.
Med nöd och näppe får kvinnorna majoritet för sin sak. Nora kan flytta hem, hennes väninna kan flytta hem till sin man som sålt gården och börjat med annat arbete än det föräldrarna bestämt.
Jag såg denna film på Göteborgs Filmfestival. Missa inte den när den kommer på bio i Lund.
Slå samman Hjärup med Lund! av Gunnar Stensson
Det var redan 1974 galenskap att slå
samman Hjärup med Staffanstorp. Det tyckte kulturgeografen Nils Lewan.
Flackarp var en del av staden Lund redan då, oavsett var politikerna
beslöt sig för att dra kommungränsen. Hjärupsborna arbetspendlade till
Lund. Hjärup hade järnvägsstationen Uppåkra vid stambanan. I Lund fanns
Hjärups gymnasister. Där tog de studenten.
Till Staffanstorp var Hjärups förbindelser dåliga. Man måste byta buss i Lund. Att tvingas till Staffanstorp exempelvis för tandvård var krångligt och tidsödande.
Hjärup känner sig förbisett av Staffanstorps kommun. Försök har gjorts för att ge Hjärup självstyre i stället för att Hjärups villkor ska dikteras i det avlägsna Staffanstorp.
För Lund finns all anledning att administrera vård, skola och välfärd tillsammans med Hjärups medborgare som på så många sätt är beroende av Lund. Jag känner många Hjärupsbor som skulle föredra att anslutas till Lund, inte minst för ett få möjlighet till inflytande över Lunds beslut i frågor som berör Hjärups-bornas vardagsliv.
På 2000-talet har Staffanstorp excellerat i att parasitbygga låghus på åkermarken intill Lunds kommungräns vid Sankt Lars och planerar att göra likadant på åkrarna vid Trolleberg.
Inte minst av omsorg om naturområdet vid Höje å och de högproduktiva åkrarnas framtida existens vore det värdefullt om Hjärup anslöts till Lund.
Hjärupsborna har fortfarande dåliga förbindelser med Staffanstorp och är mer än någonsin hänvisade till Lund för arbete, skolor, vård, kultur och shopping.
Många Hjärupsbor som tycker som Pia Jönsson ”Det vore jätteskönt att tillhöra Lund och slippa den här hemska kommunen som behandlar sina nyanlända så illa.”
Tankesmedjan Intelligence Watch har i en
rapport föreslagit att Hjärup ansluts till Lund. De administrativa
kostnaderna skulle minska och man skulle få mer för skattepengarna.Till Staffanstorp var Hjärups förbindelser dåliga. Man måste byta buss i Lund. Att tvingas till Staffanstorp exempelvis för tandvård var krångligt och tidsödande.
Hjärup känner sig förbisett av Staffanstorps kommun. Försök har gjorts för att ge Hjärup självstyre i stället för att Hjärups villkor ska dikteras i det avlägsna Staffanstorp.
För Lund finns all anledning att administrera vård, skola och välfärd tillsammans med Hjärups medborgare som på så många sätt är beroende av Lund. Jag känner många Hjärupsbor som skulle föredra att anslutas till Lund, inte minst för ett få möjlighet till inflytande över Lunds beslut i frågor som berör Hjärups-bornas vardagsliv.
På 2000-talet har Staffanstorp excellerat i att parasitbygga låghus på åkermarken intill Lunds kommungräns vid Sankt Lars och planerar att göra likadant på åkrarna vid Trolleberg.
Inte minst av omsorg om naturområdet vid Höje å och de högproduktiva åkrarnas framtida existens vore det värdefullt om Hjärup anslöts till Lund.
Hjärupsborna har fortfarande dåliga förbindelser med Staffanstorp och är mer än någonsin hänvisade till Lund för arbete, skolor, vård, kultur och shopping.
Många Hjärupsbor som tycker som Pia Jönsson ”Det vore jätteskönt att tillhöra Lund och slippa den här hemska kommunen som behandlar sina nyanlända så illa.”
Tankesmedjan menar dessutom att det i en framtid vore naturligt att kommunerna Malmö och Lund gränsade till varandra genom att Burlöv anslöts till Malmö och Hjärup till Lund. Burlöv är ju dessutom på väg att förlora sockerindustrin som varit den kärna kring vilken Arlövs samhälle en gång uppstod.
Kommunsammanslagning i Piteå och Lund
Framnäs folkhögskola fick av Piteå beställning på en
nyårsrevy inför den kommunsammanslagning som skulle förena Hortlax med
Piteå nyåret 1968/69.
Gunborg Thorsell och Karin skrev och repeterade ett kommunsammanslagningsspel med skolans teatergrupp. Inledningen löd så här:
I Hortlax stod vår vagga
nu blir det till att nagga
kommunen vår i kant.
Ej agg mot dem vi hyser
nej snarare vi myser
att bli åt dem drabant.
Revyn framfördes på Piteå stadshotell för de styrande och i Piteå idrottshall för vanligt folk. Miss Sverige som var från Piteå medverkade. Hon blev aldrig Miss Universum, men trevlig var hon.
Jag var hemma i lärarbostaden på Åkervägen 17och såg till Sara, 5, och Martin, 7. De hade mässlingen och såg ut som oskalade apelsiner i ansiktet. Jag läste högt ur den nyutgivna boken om Emil i Lönneberga som Martin fått i julklapp.
Inför höstterminen 1969 flyttade vi till Lund för att jag skulle studera kulturgeografi vilket var ett nytt krav för behörighet att undervisa i samhällskunskap i gymnasiet. Under fortbildningen behöll jag min lön. Jag tilldelades en familjebostad i Ulrikedal.
När höstterminen startade hade cirka 150 lärare samlats i institutionen på Sölvegatan för vidareutbildning. Tidningen Arbetet var där och rapporterade.
Nils Lewan var min huvudlärare. Jag hade haft låga förväntningar inför ämnet men upptäckte omedelbart att det var politiskt laddat och ytterst intressant ur samhällsplaneringsperspektiv.
Nils Lewan gav en bred och djup orientering om Sydvästskåne och framför allt om Lund-Malmö-regionen. Vi gjorde ett flertal studieresor, bland annat till Köpenhamn, vars borgmästare bjöd på öl och cigarrer, men också till en rad Skåne-orter. Jag minns att Nils Lewan omedelbart pekade ut det då nybyggda Rosengård som ett framtida problemområde. Malmö var fortfarande under stark tillväxt. Arbetsplatserna, framför allt Kockums, låg vid kusten men arbetarna bodde i östra delen av staden, där jag så småningom kom att verka ett kvartssekel.
Nils Lewan var djupt inblandad som rådgivare i den kommunsammanläggning som förberetts i åratal under stora motsättningar och 1974 resulterade i att Lunds kommun fick de gränser som gäller idag. Det var inte den utformning som Nils Lewan ville se.
Varför skulle kommungränsen mot Staffanstorp gå längs Höje å och utesluta Knästorp, Flackarp och Uppåkra trots flertalet av deras invånare arbetspendlade till Lund och inte hade något med Staffanstorp att göra?
Varför skulle Flackarp ha riktnummer 040 och Lund 046? Det innebar att det var rikssamtal till grannar som bodde bara någon kilometer från Lunds centrum.
Varför skulle Trolleberg som nästan låg i västra Lund höra till Staffanstorp? Var det för att Knut Wachtmeister som Staffanstorps kommunordförande styrde och ställde med gränserna som en feodalherre?
Nils Lewan uttryckte sig aldrig så, men han lärde oss att administrativa och historiska gränser ofta skiljer sig från de gränser som är rationella.
Kommunsammanslagningen mellan Piteå och Hortlax hade varit helt annorlunda.
Nu, 44 år senare, börjar det kanske bli dags att tänka på rationella kommungränser och då
bland annat föra över Hjärup från Staffanstorp till Lund. Hjärupsborna skulle bli glada.
Gunborg Thorsell och Karin skrev och repeterade ett kommunsammanslagningsspel med skolans teatergrupp. Inledningen löd så här:
I Hortlax stod vår vagga
nu blir det till att nagga
kommunen vår i kant.
Ej agg mot dem vi hyser
nej snarare vi myser
att bli åt dem drabant.
Revyn framfördes på Piteå stadshotell för de styrande och i Piteå idrottshall för vanligt folk. Miss Sverige som var från Piteå medverkade. Hon blev aldrig Miss Universum, men trevlig var hon.
Jag var hemma i lärarbostaden på Åkervägen 17och såg till Sara, 5, och Martin, 7. De hade mässlingen och såg ut som oskalade apelsiner i ansiktet. Jag läste högt ur den nyutgivna boken om Emil i Lönneberga som Martin fått i julklapp.
Inför höstterminen 1969 flyttade vi till Lund för att jag skulle studera kulturgeografi vilket var ett nytt krav för behörighet att undervisa i samhällskunskap i gymnasiet. Under fortbildningen behöll jag min lön. Jag tilldelades en familjebostad i Ulrikedal.
När höstterminen startade hade cirka 150 lärare samlats i institutionen på Sölvegatan för vidareutbildning. Tidningen Arbetet var där och rapporterade.
Nils Lewan var min huvudlärare. Jag hade haft låga förväntningar inför ämnet men upptäckte omedelbart att det var politiskt laddat och ytterst intressant ur samhällsplaneringsperspektiv.
Nils Lewan gav en bred och djup orientering om Sydvästskåne och framför allt om Lund-Malmö-regionen. Vi gjorde ett flertal studieresor, bland annat till Köpenhamn, vars borgmästare bjöd på öl och cigarrer, men också till en rad Skåne-orter. Jag minns att Nils Lewan omedelbart pekade ut det då nybyggda Rosengård som ett framtida problemområde. Malmö var fortfarande under stark tillväxt. Arbetsplatserna, framför allt Kockums, låg vid kusten men arbetarna bodde i östra delen av staden, där jag så småningom kom att verka ett kvartssekel.
Nils Lewan var djupt inblandad som rådgivare i den kommunsammanläggning som förberetts i åratal under stora motsättningar och 1974 resulterade i att Lunds kommun fick de gränser som gäller idag. Det var inte den utformning som Nils Lewan ville se.
Varför skulle kommungränsen mot Staffanstorp gå längs Höje å och utesluta Knästorp, Flackarp och Uppåkra trots flertalet av deras invånare arbetspendlade till Lund och inte hade något med Staffanstorp att göra?
Varför skulle Flackarp ha riktnummer 040 och Lund 046? Det innebar att det var rikssamtal till grannar som bodde bara någon kilometer från Lunds centrum.
Varför skulle Trolleberg som nästan låg i västra Lund höra till Staffanstorp? Var det för att Knut Wachtmeister som Staffanstorps kommunordförande styrde och ställde med gränserna som en feodalherre?
Nils Lewan uttryckte sig aldrig så, men han lärde oss att administrativa och historiska gränser ofta skiljer sig från de gränser som är rationella.
Kommunsammanslagningen mellan Piteå och Hortlax hade varit helt annorlunda.
Nu, 44 år senare, börjar det kanske bli dags att tänka på rationella kommungränser och då
bland annat föra över Hjärup från Staffanstorp till Lund. Hjärupsborna skulle bli glada.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)