Helgeandskyrkan i Lund
14 oktober kl 17
Martina Björk, sång
Margareta Ågren, piano och orgel
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-10-12
Händer i Lund
Föreläsningar på Stadbiblioteket
Måste ekonomer tro på evig tillväxt?
Det är
många som undrar om den ekonomiska tillväxten leder till ett
ekologiskt sammanbrott eller om ekonomerna har rätt i sin tro på att
evig tillväxt är nödvändig och att den ska lösa alla problem. Kan en
grön ekonomi ta oss igenom de kommande klimatkriserna? Finns det en
framtida ekonomi som inte förstör vår jord?Mikael Malmaeus forskar om dessa frågor vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
18 okt,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Hundra år av Balfourdeklarationen
Vad är Balfourdeklarationen för något? Hur har
den varit relevant för palestinas moderna historia? På vilket sätt
påverkar den idag? 
Alla
dessa frågor - och dina egna - kommer att diskuteras i ett öppet
seminarium med Ala Alqut. Ala kommer introducera Balforudeklarationen
och ta upp dessa frågor innan du och andra deltagare får möjlighet att
diskutera och ställa öppna frågor till Ala och övriga deltagare.
Vi bjuder på fika och det är fritt inträde.
Tid: 22 oktober kl. 16:45 – 18:30
Plats :Ibn Rushd, Södra Fagerstagatan 1D, 214 44 Malmö
Alla
dessa frågor - och dina egna - kommer att diskuteras i ett öppet
seminarium med Ala Alqut. Ala kommer introducera Balforudeklarationen
och ta upp dessa frågor innan du och andra deltagare får möjlighet att
diskutera och ställa öppna frågor till Ala och övriga deltagare.Vi bjuder på fika och det är fritt inträde.
Tid: 22 oktober kl. 16:45 – 18:30
Plats :Ibn Rushd, Södra Fagerstagatan 1D, 214 44 Malmö
Utrikesdepartementet
2 november 1917
Käre Lord Rothschild,
Det bereder mig stor glädje, att regeringens vägnar överbringa Eder följande deklaration av medkänsla med de judiska sionisternas strävanden, vilka har blivit underställda och bifallna av kabinettet:
"Regeringen ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke‑judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något annat land."
Jag skulle vara tacksam om Ni ville göra denna deklaration veterlig för den Sionistiska federationen.
Eder tillgivne
Arthur James Balfour
Läs mer på wikipedia
Skriv ... av Karin S.
Skriv något! säjer maken.
De jobbar med rörsystemet
i badrummet. Borrar och fräser.
Vi diskar på toaletten.
Jag får stappla en omväg
för att komma dit.
Slut på gnäll!
Många där ute
drömmer om
att få det som vi.
De jobbar med rörsystemet
i badrummet. Borrar och fräser.
Vi diskar på toaletten.
Jag får stappla en omväg
för att komma dit.
Slut på gnäll!
Många där ute
drömmer om
att få det som vi.
Valfriheten och Richard H Thalers ekonomipris
av Gunnar Stensson
Du kan välja att bo var du vill, äta vilken mat du vill, klä dig hur du
vill, köpa vilken bil du vill, flyga vart du vill, roa dig hur du
vill, efterfråga vilken vård och äldreomsorg du vill. Valet är fritt.
Om du har pengar. Du lever i det konsumismens samhälle som håller på
att ödelägga vår planet.
Ju rikare du är, desto större valfrihet. De rika blir rikare, fler och fler blir fattiga. Sverige är ett av världens rikaste länder, ändå är de flestas valfrihet begränsad, här som i resten av världen. I New York bor fler miljardärer än någon annanstans, ungefär ett tjog. En av dem är Donald Trump. Men en tredjedel av människorna i New Yorks är fattiga.
I Sverige ska alla sparare välja mellan hundra pensionsfonder. Du kan spendera 100 arbetstimmar per år på att försöka ta reda på vilken som ger störst utdelning. Somliga tycker det är produktivt. Sedan har du fritt val. Fondernas ägare är ute efter dina sparpengar. Du kanske valde Allra. Allras ägare ökade sin valfrihet på din bekostnad. Tills bolagets valfrihet gick över anständighetens gräns. Som styrelseledamot i Allra kan du antingen häktas eller bli landshövding.
Valet mellan att välja och inte välja är inte något fritt val.
I Sverige tvingas du välja telefonbolag, skola, elbolag och äldreomsorg. Leverantörerna är ute efter dina pengar – och din valfrihet - för att öka sin egen valfrihet.
Det här har årets ekonomipristagare Richard H Thaler forskat i. Han konstaterar att människan inte är ekonomiskt rationell och föreslår ett ”ickevalsläge som är bra för ickeväljare”.
Liberalismens rationella gudom ”economic man” (han som spenderar hundra timmar på att välja lönsammast pensionsfond) existerar inte i verkligheten, även om somliga narcissistiska psykopater (som Anders Borg) inbillar sig att de förkroppsligar honom. Någon economic woman existerar inte ens som hjärnfoster, fast Margaret Thatcher kanske kunde personifiera henne.
Den vanliga människan är större än economic man, intellektuellt och emotionellt. Hon ägnar inte sitt liv åt att kalkylera vilka ekonomiska val som ger störst vinst åt hennes begränsade lilla ego.
Richard H Thaler är värd sitt ekonomipris för att han har avslöjat något av vanvettet i den fanatiska mammonsdyrkan som hans föregångare Milton Friedman prackade på världen och som kulminerade i bankkraschen 2008. Men tyvärr kan hans forskningar också hjälpa reklammakarna att stimulera den irrationella människans onödiga konsumtion.
Ju rikare du är, desto större valfrihet. De rika blir rikare, fler och fler blir fattiga. Sverige är ett av världens rikaste länder, ändå är de flestas valfrihet begränsad, här som i resten av världen. I New York bor fler miljardärer än någon annanstans, ungefär ett tjog. En av dem är Donald Trump. Men en tredjedel av människorna i New Yorks är fattiga.
I Sverige ska alla sparare välja mellan hundra pensionsfonder. Du kan spendera 100 arbetstimmar per år på att försöka ta reda på vilken som ger störst utdelning. Somliga tycker det är produktivt. Sedan har du fritt val. Fondernas ägare är ute efter dina sparpengar. Du kanske valde Allra. Allras ägare ökade sin valfrihet på din bekostnad. Tills bolagets valfrihet gick över anständighetens gräns. Som styrelseledamot i Allra kan du antingen häktas eller bli landshövding.
Valet mellan att välja och inte välja är inte något fritt val.
I Sverige tvingas du välja telefonbolag, skola, elbolag och äldreomsorg. Leverantörerna är ute efter dina pengar – och din valfrihet - för att öka sin egen valfrihet.
Det här har årets ekonomipristagare Richard H Thaler forskat i. Han konstaterar att människan inte är ekonomiskt rationell och föreslår ett ”ickevalsläge som är bra för ickeväljare”.
Liberalismens rationella gudom ”economic man” (han som spenderar hundra timmar på att välja lönsammast pensionsfond) existerar inte i verkligheten, även om somliga narcissistiska psykopater (som Anders Borg) inbillar sig att de förkroppsligar honom. Någon economic woman existerar inte ens som hjärnfoster, fast Margaret Thatcher kanske kunde personifiera henne.
Den vanliga människan är större än economic man, intellektuellt och emotionellt. Hon ägnar inte sitt liv åt att kalkylera vilka ekonomiska val som ger störst vinst åt hennes begränsade lilla ego.
Richard H Thaler är värd sitt ekonomipris för att han har avslöjat något av vanvettet i den fanatiska mammonsdyrkan som hans föregångare Milton Friedman prackade på världen och som kulminerade i bankkraschen 2008. Men tyvärr kan hans forskningar också hjälpa reklammakarna att stimulera den irrationella människans onödiga konsumtion.
Röda Kapellets avslutningskonsert!
Vik gärna lördagen den 16 deceember för Röda Kapellets traditionella
avslutningskonsert! Klockan 18 den dagen ger Röda Kapellet och gruppen
Antimakassar under ledning av Per Thornberg en konsert under rubriken
"Befrielse" på Magle Konserthus.
1969 samlade basisten Charlie Haden ett antal av sina vänner ur New Yorks jazzelit till en skivinspelning. Under namnet Liberation Music Orchestra tog de med sin musik ställning mot USA:s krig i Vietnam och för solidaritet med befrielserörelser i tredje världen. Orkestern återuppstod sedaan vid ytterligare ett par tillfällen, bl a för att protestera mot den amerikanska inblandningen i Centralamerika på 1980-talet och mot invasionen av Irak 2003. En del av den fantastiska musik som skapades vid dessa tillfällen framförs vid konserten den 16 december.
1969 samlade basisten Charlie Haden ett antal av sina vänner ur New Yorks jazzelit till en skivinspelning. Under namnet Liberation Music Orchestra tog de med sin musik ställning mot USA:s krig i Vietnam och för solidaritet med befrielserörelser i tredje världen. Orkestern återuppstod sedaan vid ytterligare ett par tillfällen, bl a för att protestera mot den amerikanska inblandningen i Centralamerika på 1980-talet och mot invasionen av Irak 2003. En del av den fantastiska musik som skapades vid dessa tillfällen framförs vid konserten den 16 december.
Jonas Sjöstedt i Lund: “Att höja pensionerna är feminism i praktiken” av Hanna Gunnarsson
Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets
partiledare, kom till Lund 12 oktober, som första stopp på sin
förvalsturné till tio utvalda städer. Under dagen besökte han
Polhemsskolan där han fick träffa en klass gymnasieettor och sedan
diskutera viktiga och aktuella skolfrågor med Lärarförbundet och
Lärarnas riksförbund, och spelade in ett samtal på temat LSS med en
familj i Lund som drabbats av nedskärningar och negativa beslut. Detta
samtal kommer finnas att lyssna på via Vänsterpartiets hemsida.
Det viktigaste var dock det öppna mötet på kvällen, som hölls i Kulturens auditorium. Det var nästan fullsatt, så ungefär 200 personer kom för att lyssna. Publiken var blandad i åldrarna, men en stor del var ungdomar.
Jonas Sjöstedt talade på temat ojämlikhet och vad vi kan göra åt den. Det var ett starkt ideologiskt tal, med en allvarlig stämning och det tog lång tid innan de första skämten och skratten kom. Sjöstedt inledde med att prata om sina “favoritakademiker” (en lämplig inledning i en universitetsstad): Kate Pickett och Richard Wilkinson, författarna till Jämlikhetsanden, som besökte Vänsterdagarna i Malmö nyligen.
Wilkinsons och Pickets budskap är enkelt: Jämlika samhällen är bättre och tryggare. Ojämlikhet i samhället är ett problem även i samhällen där de flesta i befolkningen har det relativt bra. I Sverige ökar ojämlikheten ökar när skatterna för de rika sänks. En sådan politik konserverar ett system där de rikaste drar ifrån och klyftorna ökar. I ett materialistiskt samhälle drivet av konsumtion och vinstjakt kommer många att känna sig som ständiga förlorare och känna sig otillräckliga och känna att de inte riktigt hör hemma i en allt svagare gemenskap. Målet är såklart att samhället ska vara jämlikt, ett krav som också har stark feministisk profil. Kvinnor tjänar mindre och har lägre pension, det är männen som har de stora förmögenheterna. Feminismen och jämlikheten finns därför alltid med i Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen.
Vänsterpartiet har fått igenom många reformer som gör livet bättre för de som har det tuffast i samhället, i förhandlingarna med regeringen. Det som vi inte har fått igenom är samtidigt det viktigaste: Att beskatta de rikaste, återinföra förmögenhetsskatt och arvsskatt. Därför har inte trenden mot ett mer ojämlikt samhälle i Sverige kunnat vändas. Även de stora kraven som sänkt arbetstid och höjd garantipension är regeringen helt ointresserade av.
Jonas Sjöstedt kopplade också politiken för mer jämlikhet till klimatfrågorna. De största utsläppen gör de rikaste personerna, genom sina resor och sin konsumtion. Vi behöver mer social och kulturell utveckling istället för privat konsumtion för de rikaste. Den ökade produktivitet ska gå till att korta arbetstiden, inte till mer konsumtion. Klimatfrågan kräver gemensamma lösningar och planering och även gemensamt ägande.
Vi är mycket glada för att Jonas Sjöstedt kom till Lund under sin förvalsturné. Nu drar planeringen av valrörelsen igång på riktigt, med nomineringar och diskussioner om valplattform. Vi hoppas att många av de som kom på dagens möte vill vara med och arbeta för ökad jämlikhet i valrörelsen nästa år!
Det viktigaste var dock det öppna mötet på kvällen, som hölls i Kulturens auditorium. Det var nästan fullsatt, så ungefär 200 personer kom för att lyssna. Publiken var blandad i åldrarna, men en stor del var ungdomar.
Jonas Sjöstedt talade på temat ojämlikhet och vad vi kan göra åt den. Det var ett starkt ideologiskt tal, med en allvarlig stämning och det tog lång tid innan de första skämten och skratten kom. Sjöstedt inledde med att prata om sina “favoritakademiker” (en lämplig inledning i en universitetsstad): Kate Pickett och Richard Wilkinson, författarna till Jämlikhetsanden, som besökte Vänsterdagarna i Malmö nyligen.
Wilkinsons och Pickets budskap är enkelt: Jämlika samhällen är bättre och tryggare. Ojämlikhet i samhället är ett problem även i samhällen där de flesta i befolkningen har det relativt bra. I Sverige ökar ojämlikheten ökar när skatterna för de rika sänks. En sådan politik konserverar ett system där de rikaste drar ifrån och klyftorna ökar. I ett materialistiskt samhälle drivet av konsumtion och vinstjakt kommer många att känna sig som ständiga förlorare och känna sig otillräckliga och känna att de inte riktigt hör hemma i en allt svagare gemenskap. Målet är såklart att samhället ska vara jämlikt, ett krav som också har stark feministisk profil. Kvinnor tjänar mindre och har lägre pension, det är männen som har de stora förmögenheterna. Feminismen och jämlikheten finns därför alltid med i Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen.
Vänsterpartiet har fått igenom många reformer som gör livet bättre för de som har det tuffast i samhället, i förhandlingarna med regeringen. Det som vi inte har fått igenom är samtidigt det viktigaste: Att beskatta de rikaste, återinföra förmögenhetsskatt och arvsskatt. Därför har inte trenden mot ett mer ojämlikt samhälle i Sverige kunnat vändas. Även de stora kraven som sänkt arbetstid och höjd garantipension är regeringen helt ointresserade av.
Jonas Sjöstedt kopplade också politiken för mer jämlikhet till klimatfrågorna. De största utsläppen gör de rikaste personerna, genom sina resor och sin konsumtion. Vi behöver mer social och kulturell utveckling istället för privat konsumtion för de rikaste. Den ökade produktivitet ska gå till att korta arbetstiden, inte till mer konsumtion. Klimatfrågan kräver gemensamma lösningar och planering och även gemensamt ägande.
Vi är mycket glada för att Jonas Sjöstedt kom till Lund under sin förvalsturné. Nu drar planeringen av valrörelsen igång på riktigt, med nomineringar och diskussioner om valplattform. Vi hoppas att många av de som kom på dagens möte vill vara med och arbeta för ökad jämlikhet i valrörelsen nästa år!
Åter om förslaget till ny översiktsplan av Ulf N
Byggnadsnämnden beslutade, som framgick i VB nr 25, om en rad ändringar
i förhållande till tjänstemannaförslaget till ny översiktsplan för
Lunds kommun. Likväl har dessa ändringar inte lagts in i det förslag
som gått ut för samråd. Nämndens ändringar ligger som en bilaga till
förslaget.
Flera av dessa ändringar gör att planen ändrar inriktning och får andra konsekvenser ur hållbarhetssynpunkt.
Stora krav på läsaren
Så till exempel lägger nämndens majoritet till en rad utbyggnadsområden får både bostäder och verksamheter på högklassig jordbruksmark. En annan ändring som nämnden gjorde var att flera nya vägar för motortrafik lades till tjänstemannaförslaget. Detta framgår alltså inte av det förslag som går ut på samråd – om en inte är väldigt uppmärksam och samtidigt läsa tjänstemannaförslaget och nämndens protokoll, samt vissa delar av den gamla, fortfarande gällande, översiktsplanen från 2010. Det är att ställa stora krav på läsaren!
Planen ska antas under denna mandatperiod
Varför har då inte dessa ändringar lagts in i förslaget, innan det skickades ut på samråd! Av tidsskäl – för då hade förslaget inte kunnat gå ut på samråd direkt? Men varför måste planen ut på samråd direkt? För att hinna tas under pågående mandatperiod.
Nämnden gav också Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att under samrådsperioden omarbeta det avsnitt som handlar om transporter så att bilen ges högre prioritet. (De här nämnda besluten röstade givetvis MP emot och i fallet om biltrafik och bilvägar även V).
Nya strategier
Under samrådstiden ska förslaget kompletteras med en rad nya strategier. Bland annat planering för att möjliggöra produktion av biogas och för en utbyggnad av vindkraften. Vidare ska planen satsa på pendlarparkeringar i goda kollektivtrafiklägen och planera för gröna miljöer på hustak.
Positiva exempel
Slutligen några exempel på ur miljösynpunkt positiva skrivningar i Stadsbyggnadskontoret förslag.
• ”Boulevardisera” huvudgator och trafikleder som har god potential och bra strategiskt läge för att stärka tätorternas klimatresiliens samt rekreativa och ekologiska värden.
• All resandeökning i Lunds kommun ska ske med gång, cykel eller kollektivtrafik.
• Lunds kommuns tätorter ska framöver främst växa genom förtätning så att stadsutvecklingen sker resurseffektivt och hållbart
• Utbyggnad av Lunds kommun ska främst ske i lägen med god tillgång till kollektivtrafik för att skapa en hållbar utveckling
• Temperaturreglera och förbättra den vattenhållande förmågan i tätorterna genom mer grönska och öppna vattenytor på annars hårdgjord allmän platsmark
Flera av dessa ändringar gör att planen ändrar inriktning och får andra konsekvenser ur hållbarhetssynpunkt.
Stora krav på läsaren
Så till exempel lägger nämndens majoritet till en rad utbyggnadsområden får både bostäder och verksamheter på högklassig jordbruksmark. En annan ändring som nämnden gjorde var att flera nya vägar för motortrafik lades till tjänstemannaförslaget. Detta framgår alltså inte av det förslag som går ut på samråd – om en inte är väldigt uppmärksam och samtidigt läsa tjänstemannaförslaget och nämndens protokoll, samt vissa delar av den gamla, fortfarande gällande, översiktsplanen från 2010. Det är att ställa stora krav på läsaren!
Planen ska antas under denna mandatperiod
Varför har då inte dessa ändringar lagts in i förslaget, innan det skickades ut på samråd! Av tidsskäl – för då hade förslaget inte kunnat gå ut på samråd direkt? Men varför måste planen ut på samråd direkt? För att hinna tas under pågående mandatperiod.
Nämnden gav också Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att under samrådsperioden omarbeta det avsnitt som handlar om transporter så att bilen ges högre prioritet. (De här nämnda besluten röstade givetvis MP emot och i fallet om biltrafik och bilvägar även V).
Nya strategier
Under samrådstiden ska förslaget kompletteras med en rad nya strategier. Bland annat planering för att möjliggöra produktion av biogas och för en utbyggnad av vindkraften. Vidare ska planen satsa på pendlarparkeringar i goda kollektivtrafiklägen och planera för gröna miljöer på hustak.
Positiva exempel
Slutligen några exempel på ur miljösynpunkt positiva skrivningar i Stadsbyggnadskontoret förslag.
• ”Boulevardisera” huvudgator och trafikleder som har god potential och bra strategiskt läge för att stärka tätorternas klimatresiliens samt rekreativa och ekologiska värden.
• All resandeökning i Lunds kommun ska ske med gång, cykel eller kollektivtrafik.
• Lunds kommuns tätorter ska framöver främst växa genom förtätning så att stadsutvecklingen sker resurseffektivt och hållbart
• Utbyggnad av Lunds kommun ska främst ske i lägen med god tillgång till kollektivtrafik för att skapa en hållbar utveckling
• Temperaturreglera och förbättra den vattenhållande förmågan i tätorterna genom mer grönska och öppna vattenytor på annars hårdgjord allmän platsmark
Boktips: Vad visste svenskarna
1948 
bildades staten Israel. I samband med de stridigheter som då
uppstod fördrevs tre kvarts miljon människor från sitt land och sina
hem. Deras egendom övertogs av de nya härskarna. Israel blev en framgångssaga och palestinierna blev flyktingar. Vad visste svenskarna om de landsflyktigas öde?
I dagarna utkommer Umeåförfattaren Göran Buréns nya bok, Alla människors lika värde. Den är på sätt och vis en fortsättning på den förra som handlade mordet på Folke Bernadotte. Nu är det de palestinska flyktingar Bernadotte engagerade sig så starkt för som står i fokus. Varför har de varit och varför är de fortfarande så bortglömda? Alla människors lika värde är Göran Buréns sjunde bok.
bildades staten Israel. I samband med de stridigheter som då
uppstod fördrevs tre kvarts miljon människor från sitt land och sina
hem. Deras egendom övertogs av de nya härskarna. Israel blev en framgångssaga och palestinierna blev flyktingar. Vad visste svenskarna om de landsflyktigas öde?I dagarna utkommer Umeåförfattaren Göran Buréns nya bok, Alla människors lika värde. Den är på sätt och vis en fortsättning på den förra som handlade mordet på Folke Bernadotte. Nu är det de palestinska flyktingar Bernadotte engagerade sig så starkt för som står i fokus. Varför har de varit och varför är de fortfarande så bortglömda? Alla människors lika värde är Göran Buréns sjunde bok.
Stoppa nassarna i papperskassarna
En effektiv motdemonstration!
Tror inte att nassar gillar att bli skrattade åt.
Revolutionen 1 av Gunnar Stensson
Det har gått hundra år sedan den ryska revolutionen som ägde rum i februari och oktober 1917. Tidsangivelserna markerar bara ett par moment i den långa process som startade 1905 och nådde en sorts fullbordan under Stalin.
Förebilden var den franska revolutionen vars symboliska födelseögonblick anses vara Bastiljens stormning 1789, men som förebådades av upplysningstidens samhällskritik och fortsatte via Robespierres terror fram till Napoleon-eran.
I båda fallen ägde revolutionsutbrotten rum i överbefolkade maktcentra, Petrograd och Paris, där människomassor i enorm misär levde nära adelsmän och godsägare, som åtnjöt extrem lyx, och där svält, förtryck och politisk inkompetens ledde till desperation men också till vaga förhoppningar om en bättre värld.
Februarirevolutionen i Petrograd var en kvinnornas revolution som startade i ändlösa brödköer på isiga gator. Där står de, påpälsade i mörka vinterkläder, somliga med barn, övervakade av soldater i affärens port. I köerna föddes idén om en demonstration på internationella kvinnodagen 8 mars, vilket i den gamla ryska kalendern motsvarade den 23 februari.
Ja, ser.
Jag har nämligen tillgång till Helen Rappaports Caught in the revolution. Petrograd 1917 utgiven
av det brittiska förlaget Hutchinsson. Den bygger på samtida
ögonvittnesskildringar, skrivna och fotograferade av de många
journalister och sändebud från Frankrike, Storbritannien, USA och andra
allierade som befann sig i Petrograd vid revolutionsutbrottet. Första
världskriget var i sin slutfas och Ryssland var en viktig allierad. En vapenvila mellan Ryssland och Tyskland kunde avgöra första krigets utgång.
Kvinnomarschen var inledningen till en kaotisk
revolutionär vecka. Tiotusentals arbetare i ammunitionsfabrikerna på
Viborgssidan strejkade. Armén sattes in mot arbetarna. Kosacker red
framför Vinterpalatset. Pansarbilar körde på gatorna. Kulsprutor sköt
på folkmassorna från hustaken (jämför massmordet i Las Vegas).
Men soldaterna gjorde myteri och anslöt sig till revolutionen. Folket stormade polishus och fängelser. Fångarna befriades. Många var politiska fångar men där fanns också vanliga kriminella. De var flera tusen. Fängelserna sattes i brand. Somliga brändes inne i sina celler eftersom man inte hade nycklar.
Jag ser det sotiga Litovskij-fängelset. Jag ser liken efter gatustriderna uppradade på kanalernas is, somliga barfota. Det är kallt och någon har behövt skorna eller stövlarna
Begravningen av revolutionens döda ägde rum en blåsig marsdag. Sex separata kolonner marscherade mot Marsfältets begravningsplats. 150 000 sörjande deltog. Stämningen var intensiv.
Jag ser kullvräkta statyer och förstörda tsarmonument på ett foto taget 27 februari. Tsaren avgick. Duman sammankallades. En provisorisk regering tillsattes. Sovjeter, arbetarråd, bildades.
Lenin anlände till Finlandsstationen
och hälsades av musikkårer som spelade Marseljäsen och Internationalen.
Han företrädde bolsjevikerna, en av många socialistiska,
socialdemokratiska, socialrevolutionära och anarkistiska grupperingar.
I juli marscherade general Kornilov med en armékår mot Leningrad för att återställa den gamla ordningen. Lenin flyr till Finland och förklär sig. Jag ser bilden ”Crowd mowe down by machine guns at Petrograd”, hämtad från första sidan av Daily Mirror 19 september. Men Kornilov misslyckades. Soldaterna gjorde myteri. Lenin återvände. Han sammanfattade revolutionens mål i tre ord: Fred! Bröd! Jord!
Sedan kom oktoberrevolutionen. Lenins välorganiserade bolsjeviker grep makten. Några gatustrider förekom, ännu ett foto visar en folkmassa som flyr i alla riktningar, beskjuten av kulsprutor på Nevskij Prospekt. Vinterpalatset stormades.
Men många som bodde i centrala Petrograd märkte ingenting. Närde vaknat noterade de att ännu en episod i den kaotiska revolutionen hade inträffat. Att det var ett verkligt maktövertagande trodde få. Men Lenin och bolsjevikerna blev kvar vid makten.
Den 26 oktober proklamerade Lenin bildandet av en ny regering. Han kallade den Folkkommissariernas råd, med sig själv som president och Trotskij som utrikesminister.
Det innebar inte att kampen var avgjord. Den fortsatta utvecklingen var vidöppen. Jag ser bilden av den slagrörde Lenin på en rullstol strax före hans död 1924. Någonstans fanns Stalin, som Lenin misstrodde.
Revolutionen 2 handlar om den franska revolutionen och kommer nästa vecka.
Men soldaterna gjorde myteri och anslöt sig till revolutionen. Folket stormade polishus och fängelser. Fångarna befriades. Många var politiska fångar men där fanns också vanliga kriminella. De var flera tusen. Fängelserna sattes i brand. Somliga brändes inne i sina celler eftersom man inte hade nycklar.
Jag ser det sotiga Litovskij-fängelset. Jag ser liken efter gatustriderna uppradade på kanalernas is, somliga barfota. Det är kallt och någon har behövt skorna eller stövlarna
Begravningen av revolutionens döda ägde rum en blåsig marsdag. Sex separata kolonner marscherade mot Marsfältets begravningsplats. 150 000 sörjande deltog. Stämningen var intensiv.
Jag ser kullvräkta statyer och förstörda tsarmonument på ett foto taget 27 februari. Tsaren avgick. Duman sammankallades. En provisorisk regering tillsattes. Sovjeter, arbetarråd, bildades.
I juli marscherade general Kornilov med en armékår mot Leningrad för att återställa den gamla ordningen. Lenin flyr till Finland och förklär sig. Jag ser bilden ”Crowd mowe down by machine guns at Petrograd”, hämtad från första sidan av Daily Mirror 19 september. Men Kornilov misslyckades. Soldaterna gjorde myteri. Lenin återvände. Han sammanfattade revolutionens mål i tre ord: Fred! Bröd! Jord!
Sedan kom oktoberrevolutionen. Lenins välorganiserade bolsjeviker grep makten. Några gatustrider förekom, ännu ett foto visar en folkmassa som flyr i alla riktningar, beskjuten av kulsprutor på Nevskij Prospekt. Vinterpalatset stormades.
Men många som bodde i centrala Petrograd märkte ingenting. Närde vaknat noterade de att ännu en episod i den kaotiska revolutionen hade inträffat. Att det var ett verkligt maktövertagande trodde få. Men Lenin och bolsjevikerna blev kvar vid makten.
Den 26 oktober proklamerade Lenin bildandet av en ny regering. Han kallade den Folkkommissariernas råd, med sig själv som president och Trotskij som utrikesminister.
Det innebar inte att kampen var avgjord. Den fortsatta utvecklingen var vidöppen. Jag ser bilden av den slagrörde Lenin på en rullstol strax före hans död 1924. Någonstans fanns Stalin, som Lenin misstrodde.
Revolutionen 2 handlar om den franska revolutionen och kommer nästa vecka.
66 år i skolan 64. Summering:1 av Den Gamle
Karin fick Lunds kulturpris 1997. Jag
pensionerades samma år. Hon fick beställning på ett program med visor
från 1950-talet från en föreläsningsförening i Anderslöv, tror jag. Vi
utvecklade idén till en sorts 50-talskrönika där Karin sjöng visorna
och vi turades om att berätta – i tät dialog med åhörarna.
Femtiotalets schlagers var svenska. Den amerikanska kulturen trängde visserligen på, men försvenskades. ”Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda da. Tänk så mycket sugar det finns i USA”, sjöng Lill-Babs. Annars var det Godnatt Irene, Tennesee-valsen och Adress Rosenhill som gällde.
Vi stoppade in mycket i programmet, Ingmar Bergman och Vilhelm Moberg och Harriet Andersson. Flygande tunnan och värnplikten. Malmö nya stadsteater. Erlander och Hedlund. Vätebomben. Barnbidraget och allmänna tjänstepensionen. Hon dansade en sommar. Koreakriget. Ungernkrisen. Dien Bien Phu. Ingemar Johansson. I slutet hade vi några kabarélåtar av Lars Forssell ”Gungan går upp och ner” och ”Jag står här på ett torg” om kriget i Algeriet. Inget engelskspråkigt utom Sugar in the morning. Allt relaterat till hur vi själva uppfattat och upplevt decenniet.
Det blev succé när vi spelade upp det första gången. Publiken var i stort sett var jämnårig med oss själva och relaterade till egna ungdomsminnen. Somligt inarbetade vi permanent i programmet, som också kunde också varieras efter ort, så att det anpassades till Malmö eller Trelleborg eller Hässleholm. Vi hade tillgång till en relativt funktionsduglig bil. Problemet var att hitta, exempelvis till Anderslöv eller till marginellt belägna lokaler i Malmö eller Landskrona, i synnerhet i vintermörkret.
Framgången ledde till att vi utarbetade liknande program från 30-, 40- och 60-talet. Visorna från de föregående decennierna sjöngs fortfarande under 1950-talet. Vi upptäckte en grundregel: ju värre tider, dess gladare visor. Lägg dina sorger i en gammal säck och le, le, le! Sol, sol, sol i de glimmande snår, sol, sol är det var jag går. Någonstans i Sverige.
50-talet låg bäst i tiden, därnäst 40-talet. Få var 30-talister utom vi själva och på 60-talet var den svenskspråkiga enhetskulturen över, även om exempelvis FNL-rörelsens sånggrupper enbart presenterade svenskspråkiga texter.
Femtiotalets schlagers var svenska. Den amerikanska kulturen trängde visserligen på, men försvenskades. ”Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda da. Tänk så mycket sugar det finns i USA”, sjöng Lill-Babs. Annars var det Godnatt Irene, Tennesee-valsen och Adress Rosenhill som gällde.
Vi stoppade in mycket i programmet, Ingmar Bergman och Vilhelm Moberg och Harriet Andersson. Flygande tunnan och värnplikten. Malmö nya stadsteater. Erlander och Hedlund. Vätebomben. Barnbidraget och allmänna tjänstepensionen. Hon dansade en sommar. Koreakriget. Ungernkrisen. Dien Bien Phu. Ingemar Johansson. I slutet hade vi några kabarélåtar av Lars Forssell ”Gungan går upp och ner” och ”Jag står här på ett torg” om kriget i Algeriet. Inget engelskspråkigt utom Sugar in the morning. Allt relaterat till hur vi själva uppfattat och upplevt decenniet.
Det blev succé när vi spelade upp det första gången. Publiken var i stort sett var jämnårig med oss själva och relaterade till egna ungdomsminnen. Somligt inarbetade vi permanent i programmet, som också kunde också varieras efter ort, så att det anpassades till Malmö eller Trelleborg eller Hässleholm. Vi hade tillgång till en relativt funktionsduglig bil. Problemet var att hitta, exempelvis till Anderslöv eller till marginellt belägna lokaler i Malmö eller Landskrona, i synnerhet i vintermörkret.
Framgången ledde till att vi utarbetade liknande program från 30-, 40- och 60-talet. Visorna från de föregående decennierna sjöngs fortfarande under 1950-talet. Vi upptäckte en grundregel: ju värre tider, dess gladare visor. Lägg dina sorger i en gammal säck och le, le, le! Sol, sol, sol i de glimmande snår, sol, sol är det var jag går. Någonstans i Sverige.
50-talet låg bäst i tiden, därnäst 40-talet. Få var 30-talister utom vi själva och på 60-talet var den svenskspråkiga enhetskulturen över, även om exempelvis FNL-rörelsens sånggrupper enbart presenterade svenskspråkiga texter.
Störst var alltså gensvaret på 50-talsprogrammet.
Det var det sista decennium som fortfarande var präglat av förkrigs-
och krigstid. Det föreföll stillastående, men under ytan inleddes det
som kallas ”den stora accelerationen” med snabbt ökande produktion och
konsumtion, folkmängd, bostadsbyggande, bilism och television. 1960 var
världen helt annorlunda.
Vi framträdde kanske sju, åtta gånger om året fram till 2014, då
Karin på grund av svåra ryggproblem tvingades avstå från ett bokat
program i Älmhult. Sedan blev det omöjligt att fortsätta.
Serien ”66 år i skolan” närmar sig sitt slut. Den var tänkt att täcka åren mellan 1940, då jag började i första klass i Östregårdsskolan i Växjö, och 2006, då jag avgick som ordförande i Lunds utbildningsnämnd. Jag har levt en stor del av mitt liv i klassrum och möteslokaler.
De korta veckoavsnitten har skrivits spontant vecka för vecka och skulle handla om mitt offentliga eller kanske snarare kollektiva liv. I början tänkte jag att de skulle vara helt anonyma, men det visade sig givetvis omöjligt.
Texterna är fulla av misstag och minnesfel. Viktiga händelser har kommit bort. Personer som jag samarbetat nära med och uppskattat mycket har hamnat utanför. Särskilt sörjer jag alla de elever och kollegor i skolan som blivit försummade. Jag har suttit och tittat på skolfoton fulla av människor som jag minns med värme och som stått mig nära, men som jag inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på. Ibland har jag drabbats av blackout. Jag har haft en del dokument att stödja mig på, särskilt från tiden 1975 till 2000, men det har inte varit möjligt att konsultera dem när jag haft ett par timmar på mig en torsdagsmorgon. Vissa händelser har jag placerat helt fel i tiden.
Dessutom har avsikten hela tiden varit att skriva så kortfattat som möjligt. Långvariga processer har sammanfattats på några rader.
Det blir ett par avrundande avsnitt till för att fylla luckor och rätta felaktigheter, men i huvudsak har jag nått vägs ände. Jag skulle uppskatta påpekanden, rättelser och frågor.
Signaturen Den Gamle kan jag tänka mig att använda också fortsättningsvis när den politiska eller historiska utvecklingen ger mig anledning att erinra om enstaka, längesedan förflutna händelser.
Serien ”66 år i skolan” närmar sig sitt slut. Den var tänkt att täcka åren mellan 1940, då jag började i första klass i Östregårdsskolan i Växjö, och 2006, då jag avgick som ordförande i Lunds utbildningsnämnd. Jag har levt en stor del av mitt liv i klassrum och möteslokaler.
De korta veckoavsnitten har skrivits spontant vecka för vecka och skulle handla om mitt offentliga eller kanske snarare kollektiva liv. I början tänkte jag att de skulle vara helt anonyma, men det visade sig givetvis omöjligt.
Texterna är fulla av misstag och minnesfel. Viktiga händelser har kommit bort. Personer som jag samarbetat nära med och uppskattat mycket har hamnat utanför. Särskilt sörjer jag alla de elever och kollegor i skolan som blivit försummade. Jag har suttit och tittat på skolfoton fulla av människor som jag minns med värme och som stått mig nära, men som jag inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på. Ibland har jag drabbats av blackout. Jag har haft en del dokument att stödja mig på, särskilt från tiden 1975 till 2000, men det har inte varit möjligt att konsultera dem när jag haft ett par timmar på mig en torsdagsmorgon. Vissa händelser har jag placerat helt fel i tiden.
Dessutom har avsikten hela tiden varit att skriva så kortfattat som möjligt. Långvariga processer har sammanfattats på några rader.
Det blir ett par avrundande avsnitt till för att fylla luckor och rätta felaktigheter, men i huvudsak har jag nått vägs ände. Jag skulle uppskatta påpekanden, rättelser och frågor.
Signaturen Den Gamle kan jag tänka mig att använda också fortsättningsvis när den politiska eller historiska utvecklingen ger mig anledning att erinra om enstaka, längesedan förflutna händelser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)